Nedskrivning av tillgångar - Revisorns roll vid bedömningar

Abstract

Bakgrund och problem: Nedskrivningar och Redovisningsrådets rekommendation nummer 17 ställer stora och delvis helt nya krav på värderingar, vilka innebär nya utmaningar för företag och revisorer. Tillämpning av RR 17 bygger på företagets prognoser och andra bedömningar. Här spelar revisorn en viktig roll genom att granska tillförlitligheten i de värderingsbedömningar som företaget lämnar i sin externa redovisning.

Syfte: Att bidra till en ökad förståelse och kunskap kring de svårigheter som ligger till grund för en nedskrivning av en tillgång, samt de bedömningar som en nedskrivning medför. Syftet är också att undersöka vilken roll revisorn innehar när det gäller nedskrivningar, och vilka konsekvenserna kan bli om han/hon är av en annan uppfattning än företagsledningen.

Avgränsningar: Att endast undersöka problematiken kring prognoser vid nedskrivningar. Detta görs utifrån revisorns perspektiv och inte utifrån företagsledningens, dels pga. eget intresse och dels då tiden för detta arbete är begränsad.

Metod: Det empiriska materialet har insamlats genom fem djupintervjuer med revisorer i Göteborg. Materialet har sedan analyserats utifrån den teoretiska referensramen, vilket ledde fram till våra slutsatser.

Resultat och slutsatser: Våra slutsatser är att problematiken kring nedskrivningar av tillgångar och revisorns roll vid prognoser omfattas av bedömningar om framtiden. Bedömningar bygger på människans egen förståelse för verkligheten, såsom erfarenhet, kunskap och sunt förnuft. Problematiken får olika lösningar beroende på situationen och människans egna preferenser. Vår undersökning har visat att det främst handlar om att känna företaget och dess verksamhet, för att kunna bedöma tillförlitligheten i företagens prognoser. Företagens optimism avspeglar sig ofta i prognoserna vilket påverkar tillförlitligheten. För att öka tillförlitligheten i företagens prognoser begär revisorn in mer material från företaget eller får information från externa parter. Om revisorn ändå inte känner tillförlitlighet i bedömningarna, och ledningen inte ändrar sina optimistiska prognoser, är sista utvägen att skriva en oren revisionsberättelse.

Förslag till fortsatt forskning: Vi anser det finnas en rad olika ämnen som skulle kunna vara intressant att studera vidare. En frågeställning vore hur revisorn går tillväga för att identifiera och avgränsa en kassagenererande enhet, samt om det föreligger några skillnader hos revisionsbyråer. En kvantitativ studie om hur RR 17 har påverkat tillgångsvärderingen skulle kunna göras. Slutligen skulle en undersökning av företagens rutiner vid nedskrivning av tillgångar vara intressant att göra.