Show simple item record

dc.contributor.authorMidenfjord, Anneli
dc.date.accessioned2005-11-03T15:00:02Z
dc.date.available2005-11-03T15:00:02Z
dc.date.issued2005-11-03T15:00:02Z
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/161
dc.description.abstractINTRODUKTION: Läkare och övrig vårdpersonal diskuterar sällan sexualitet med äldre patienter och sexuella frågor förekommer sällan som en indikator i skattningsskalor för dagliga livets aktiviteter eller livskvalitet för äldre. Vårdpersonal har bristande kunskap om de äldres sexualitet. För sjuksköterskeutbildningar finns det litteratur i ämnet, men man undervisar inte ofta om hur man diskuterar med patienten om sexuella problem. SYFTE: Syftet med denna uppsats var att undersöka det vetenskapliga underlaget för om det är sjuksköterskans uppgift att fråga den geriatriska patienten om sexualitet. Hypotesen var att om sexualitet är ett viktigt behov hos äldre så bör detta tas hänsyn till i planeringen av den äldre patientens omvårdnad. METOD: Studien var en litteraturstudie av 10 vetenskapliga artiklar. Man sökte i databaser CINAHL, PubMed och PsychInfo. Sökorden som användes var sexu*, sexuality, sexual behavior, nurs*, health personnel, attitude, elderly, aged, patient och geriatric*. TEORETISK REFERENSRAM: Hendersons och Eriksons omvårdnadsteorier har legat till grund för granskningen av artiklarna. RESULTAT: Resultatet av litteraturstudien visade att det var ovanligt att vårdpersonalen, inom de vårdenheter vilka den geriatriska patienten passerade i vårdförloppet, frågade om sexualitet trots att de ansåg detta vara viktigt. Istället väntade vårdpersonalen att patienten skulle fråga. Patienter hade behov av att få information om sexualitetsproblematik, men väntade att vårdpersonalen skulle initiera diskussionen. Det förekom olika åsikter, om vem som skulle fråga patienten om sexualitet såsom sjuksköterskan, läkaren eller psykologen. DISKUSSION: Eriksson betonar att olika yrkeskategorier bör arbeta tillsammans för att hjälpa patienten nå målet hälsa. Enligt Henderson har sjuksköterskan, såsom alla medlemmar i den medicinska arbetsgruppen, ansvar för patientens undervisning. För att kunna diskutera sexualitet med den äldre patienten bör sjuksköterskan få utbildning både i sexologi och i informationsteknik åtminstone på en grundläggande nivå, vilket motsvarar nivåer P (Permission) och LI (Limited Information) i PLISSIT- modellen. PLISSIT - modell är ett hjälpmedel, som innehåller fyra stadier i omhändertagandet av patienter, som har problem med sexualitet. Enligt Socialstyrelsen bör all personal inom sjukvården kunna åtminstone det första stadiet - att ge tillåtelse både till sig själv och patienten att tala om sexuella frågor. SLUTSATS: Sexualitet bör ingå i sjuksköterskans omvårdnadsanamnes som en naturlig del, men för att kunna diskutera sexualitet med patienten måste sjuksköterskan få undervisning om sexualitet hos äldre personer samt ha kunskap om hur dessa frågor kan diskuteras med patienten.eng
dc.format.extent220702 bytes
dc.format.mimetypeapplication/pdf
dc.language.isosveng
dc.subjectomvårdnadeng
dc.subjectlidandeeng
dc.subjectsjuksköterskaeng
dc.subjectgeriatrikeng
dc.subjectsexualiteteng
dc.subjectäldreeng
dc.subjectteameng
dc.subjectHendersoneng
dc.subjectErikssoneng
dc.titleSexualitet på ålderns höst. Sjuksköterskans förhållningssätt till den geriatriska patientens sexualiteteng
dc.title.alternativeeng
dc.typeStudent Paper Ceng
dc.setspec.uppsokMedicineeng
dc.type.uppsokCswe
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsaswe
dc.contributor.departmentGöteborg University/Institute of Health and Care Scienceseng


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record