Kandidatuppsatser / Bachelor theseshttps://hdl.handle.net/2077/99152024-03-28T12:40:48Z2024-03-28T12:40:48Z“DEN SOM ALDRIG DANSAR FEL, ÄR DEN SOM ALDRIG DANSAR” En kvalitativ intervjustudie om äldre personers upplevelser av gammaldans utifrån ett hälsoperspektivAndersson, LinaBoström, Elinhttps://hdl.handle.net/2077/805202024-03-27T21:01:19Z2024-03-27T00:00:00Z“DEN SOM ALDRIG DANSAR FEL, ÄR DEN SOM ALDRIG DANSAR” En kvalitativ intervjustudie om äldre personers upplevelser av gammaldans utifrån ett hälsoperspektiv
Andersson, Lina; Boström, Elin
Bakgrund: Att åldras är en naturlig process som kan leda till förändringar i meningsfulla
aktiviteter, vilket kan påverka äldre personers hälsa och delaktighet. Arbetsterapeuter möter
äldre personer i sin vardag för att delvis upprätthålla hälsan genom aktivitetsbaserade insatser,
samt främja självständighet och deltagande i aktiviteter. Tidigare studier har visat att
aktiviteten dans, som meningsfull aktivitet, har bidragit till ett aktivt och hälsosamt liv, samt
skapa en känsla av samhörighet hos äldre personer. Idag saknas det kunskap om svensk
traditionell dans (gammaldans) och hur det kan påverka samhörigheten och hälsan hos äldre
personer.
Syftet: Syftet med studien var att undersöka äldre personers upplevelser av gammaldans
utifrån ett hälsoperspektiv.
Metod: Studien utgick från en kvalitativ design med induktiv ansats. Datainsamlingen skedde
genom semistrukturerade intervjuer med åtta deltagare som dansat gammaldans i minst 2 år i
en gammaldansförening. Det insamlade datamaterialet analyserades och transkriberades enligt
Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys.
Resultat: Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i tre kategorier och åtta
underkategorier. Kategorierna som skapats från deltagarnas upplevelser av gammaldansen
var: Positiv inverkan på kropp och knopp, Mental träning och Social miljö. Kategorierna
formades utifrån underkategorierna: Må bra i sitt åldrande, Variation mellan aktivitet och
vila, Rörelseglädje trots smärta, Hjärngympa, Närvaro i nuet, Känslan av gemenskap och
Motverka ensamhet.
Slutsats: Utifrån resultatet har studien kunnat belysa att gammaldans har bidragit till fysisk,
psykisk och social hälsa för deltagarna. Arbetsterapeuterna är en viktig resurs som besitter en
bred kunskap om hur aktivitet kan främja äldre personers hälsa. Vidare kan arbetsterapeuten
vägleda och motivera till aktiviteter som inte utförs tillsammans med patienter, som hade
kunnat vara gammaldans. Resultatet kan bidra med ett kunskapsunderlag om gammaldans
som aktivitet och dess hälsopåverkan på äldre personer, som i sin tur kan främja ett hälsosamt
åldrande. Ytterligare forskning inom området efterfrågas.
2024-03-27T00:00:00ZLÄRA SIG NAVIGERA I EN NY VARDAG Dagliga livet efter psykiatrisk slutenvård -En systematisk litteraturstudieDu Rietz, Paulinehttps://hdl.handle.net/2077/805192024-03-27T21:03:25Z2024-03-27T00:00:00ZLÄRA SIG NAVIGERA I EN NY VARDAG Dagliga livet efter psykiatrisk slutenvård -En systematisk litteraturstudie
Du Rietz, Pauline
Bakgrund
Vid psykisk ohälsa påverkas många delar av vardagslivet och kan hindra personer till att engagera sig i de aktiviteter som värdesätts. Personer upplever olika aktivitetsvärden i vardagen, vilket gör att den upplevda meningen är unik för varje person. Personer med psykisk ohälsa upplever en lägre aktivitetsbalans i vardagen, något som bidrar till sämre mående. Arbetsterapeuter inom specialistpsykiatrin utför aktivitetsbedömningar och genomför behandlingar med fokus på främjade av aktivitetsutförandet. I Sverige vårdades år 2022, 59 153 personer inom den vuxenpsykiatriska slutenvården. Vid utskrivning ska en planering göras för att säkerställa en fortsatt god vård. Risken för suicid och självskada ökar tiden efter utskrivning. Arbetsterapeuter inom slutenvården beskriver en brist på inflytande inför patienternas hemgång och svårigheter att möta patienternas behov på grund av prioriteringar. Personer som vårdats inom psykiatrisk slutenvård upplever ofta en försämring under övergången och flera svårigheter kopplat till att återgå till vardagslivet.
Syfte
Studiens syfte var att undersöka och sammanställa litteraturen om kring vilka erfarenheter personer som vårdats i psykiatrisk slutenvård har av att återgå till vardagslivet.
Metod
En systematisk litteraturstudie genomfördes och genom urvalsprocessen inkluderades tio artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades enlig SBU granskningsmall för kvalitativa studier. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes för att bearbeta den insamlade datan, enligt Graneheim och Lundman. Meningsenheter som svarade på syftet togs ut, kondenserades och kodades. I nästa steg skapades gemensamma underkategorier och kategorier, slutligen formulerades ett tema.
Resultat
Åtta av artiklarna bedömdes ha obetydliga till mindre brister, medan två av artiklarna bedömdes ha måttliga brister, enligt granskningskriterierna. Det gemensamma temat blev, lära sig att navigera i en ny vardag där tre kategorier med tillhörande underkategorier skapades. Den första kategorin blev aktivitetsengagemang och aktivitetsbalans med underkategorierna återgång till aktiviteter och hantering av krav, obalans i vardagen, hantera kroppsliga och kognitiva begränsningar och försämrat mående och destruktiva beteenden. Den andra kategorin blev identitet och relation med underkategorierna förändringar i roller och dess inverkan på vardagslivet och förändrad uppfattning om den egna förmågan. Den sista kategorin blev utanförskap och stigmatisering med underkategorierna social distansering, främlingskap i hemmet och stigmatisering i familjen.
2024-03-27T00:00:00ZEn jämförelse mellan ipsilaterala stapediusreflexmätningar med olika stimuli och metodikUcar, LucasIbrahim, Khachighttps://hdl.handle.net/2077/794272023-12-18T21:00:29Z2023-12-18T00:00:00ZEn jämförelse mellan ipsilaterala stapediusreflexmätningar med olika stimuli och metodik
Ucar, Lucas; Ibrahim, Khachig
Inledning: Tidigare forskning visar att det finns risk för falskt positiva svar vid ipsilateral stapediusreflexmätning. Orsaken är en mätartefakt som kan uppstå och leda till felbedömda reflextrösklar om detta inte uppmärksammas av testutföraren.
Syfte: Syftet med denna experimentella studie var att undersöka tillförlitligheten av ipsilaterala stapediusreflextrösklar vid användande av olika typer av stimulering och mätmetodik.
Metod: Interacoustics impedansaudiometer Titan användes för att utföra ipsilaterala stapediusreflexmätningar på totalt 17 testpersoner. Mätningar med 500, 1000 och 2000 Hz genomfördes med både pulserande och kontinuerlig stimuleringston och med såväl manuell som automatiserad testmetodik. Variansanalys (ANOVA) användes för att undersöka om det fanns någon skillnad mellan reflextrösklarna.
Resultat: Inga statistiskt signifikanta skillnader mellan reflextrösklarna kunde påvisas vid jämförelse mellan kontinuerlig och pulserande stimuli samt manuell eller automatisk metod.
Slutsats: Studiens resultat indikerade att varken testmetodik eller stimuleringstyp påverkade resultatet vid ispilateral reflexmätning.
Introduction: Previous research has shown a risk of false positive responses in ipsilateral stapedius reflex measurement. This is due to a measurement artifact that can occur and lead to misjudged reflex thresholds if not addressed by the test administrator.
Purpose: The aim of this experimental study was to investigate the reliability of ipsilateral stapedius reflex thresholds using different types of stimulation and measurement methodology.
Method: The Interacoustics impedance audiometer Titan was used to perform ipsilateral stapedius reflex measurements on a total of 17 participants. Measurements at 500, 1000, and 2000 Hz were conducted using both pulsed and continuous stimulation tones and manual and automated testing methods. Analysis of variance (ANOVA) was used to examine if there were any differences between the reflex thresholds.
Results: No statistically significant differences between the reflex thresholds were found when comparing continuous and pulsed stimuli, as well as manual or automated methodology.
Conclusion: The results of this study indicate that neither the testing methodology nor the type of stimulation influenced the results in ipsilateral reflex measurement.
2023-12-18T00:00:00ZHur förändras hörseln efter 80 års ålder? En beskrivande litteraturstudieAguer, AdutHjorton, Annahttps://hdl.handle.net/2077/794262023-12-18T21:11:27Z2023-12-18T00:00:00ZHur förändras hörseln efter 80 års ålder? En beskrivande litteraturstudie
Aguer, Adut; Hjorton, Anna
Introduktion: Åldersrelaterad hörselnedsättning påverkar en stor andel av befolkningen globalt. Eftersom befolkningen ökar och vi lever allt längre kommer det finnas fler människor över 80 år med åldersrelaterad hörselnedsättning i framtiden. Få studier har fokuserat på denna åldersgrupp, därför är det mindre känt hur åldersrelaterad hörselnedsättning progredierar, med vilken progressionstakt, samt hur könsskillnader vad gäller progression och progressionstakt ser ut bland de äldsta.
Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga och beskriva hur hörseln förändras efter 80 års ålder, utifrån tillgänglig forskning.
Material & Metod: Beskrivande litteraturstudie som baseras på tolv vetenskapliga artiklar.
Resultat: Hörseln försämras gradvis från och med fyrtioårsåldern och studierna som granskas i detta arbete visar att den gradvisa hörselförsämringen fortsätter även efter 80 års ålder. Vissa studier visar att hörselnedsättningens progressionstakt ökar efter 80 års ålder, andra har sett att den minskar. Varierande resultat ses mellan kvinnor och män beträffande hörselnedsättningens progression och progressionstakt efter 80 års ålder. Några studier visar att kvinnor hör bättre än män i diskantområdet medan män hör bättre än kvinnor i basområdet, samt att progressionstakten är snabbare hos män. Andra studier påvisar inga könsskillnader vad gäller progression och progressionstakt.
Slutsatser: Fortsatt forskning på området behövs för att kunna uppskatta framtida behov av hörselrehabilitering och därmed främja ett hälsosamt åldrande.
Introduction: Age-related hearing loss affects a large proportion of the population globally. As we live longer, there will be more people over the age of 80 with age-related hearing loss in the future. Few studies have focused on this age group, therefore it is less known how hearing loss progresses, at what rate, and what differences may appear between sexes in progression and rate of progression of hearing loss among the oldest old. Aim: The aim of this literature review is to outline and describe how hearing changes after the age of 80 based on existing research. Material & Method: A descriptive literature review based on twelve scientific research articles. Results: Hearing loss gradually accelerates across the adult lifespan and continues to progress after the age of 80. Some studies have shown that the rate of progression increases after the age of 80, while others have seen a decline. Different results are also seen in sex differences regarding progression and rate of progression after the age of 80. Several studies show that hearing level tend to be better in women at the high-frequency range, while hearing level tend to be better in men at the low-frequency range. In addition, the rate of progression accelerates faster in men. On the other hand, some studies show no sex differences in progression and progression rate. Conclusions: Further research is needed to estimate future needs for aural rehabilitation and thus promote healthy aging.
2023-12-18T00:00:00Z