Konstnärliga utvecklingsprojekt / Högsk. för scen och musikhttps://hdl.handle.net/2077/223662024-03-29T14:32:07Z2024-03-29T14:32:07ZPATHWAYS TO VOCAL IMPROVISATION – to work in an artistic improvisational process with its possibilities and limitationsBengmark, Karinhttps://hdl.handle.net/2077/745162023-10-06T11:33:24Z2022-01-01T00:00:00ZPATHWAYS TO VOCAL IMPROVISATION – to work in an artistic improvisational process with its possibilities and limitations
Bengmark, Karin
In this artistic project, I search for pathways to vocal improvisation in solo and duo formats and in bigger constellations. The research question is: What characterizes approaches to free vocal improvisation, and what obstacles are there in the making? I have searched in the literature and interacted with four singers, with whom I have explored improvisation in duo format, and interviews about their approaches to improvisation. Ways to move forward include ideas such as doing it repeatedly and doing exercises in developing courage, expressions, relaxation, energy, pulse, and rhythm, all with a non-judgmental attitude. Both the singers and literature identify fear and self-judgment as obstacles to free improvisation. The rapport also includes exercises collected from world experts to use in the process.
2022-01-01T00:00:00ZLucia möter PajazzoGårdfeldt, GunillaKhoso, MarianneKarlsson, Katarina A.https://hdl.handle.net/2077/245072013-04-23T11:14:59Z2010-01-01T00:00:00ZLucia möter Pajazzo
Gårdfeldt, Gunilla; Khoso, Marianne; Karlsson, Katarina A.
För att ligga i framkant vid operautbildningen på Högskolan för scen och musik (HSM) behöver vi kontinuerligt komplettera synen på vår musikdramatiska interpretationsmetod och lösa upp genrehierarkier, inte minst för att kunna möta och vinna den nya generationens publik, ”de icke redan frälsta”. Ovanstående KU-projekt Lucia möter Pajazzo är en fristående fortsättning på de två konstnärliga KU-projekten En kvinnas många röster, 2008 samt En kvinnas möten, 2009. Dessa tre KU-projekt har med progression och fördjupning behandlat specifika frågeställningar i utvalda operascener med syfte att: - utveckla en genreöverskridande/genrelös sångteknik för att främja ett fungerande musikdramatiskt skådespeleri med texten i fokus - belysa könsmaktsordningen samt kvinnorollens och mansrollens försvar av det egna perspektivet samt problematisera offer- och förövarrollen I detta tredje KU-projekt prövar och fördjupar jag de frågeställningar, som genomsyrat samtliga KU-projekt genom att arbeta med en större blandad ensemble och interpretera scener från den mer konservativa operalitteraturen. Dessa ”pärlor” ur 1800-talets operaverk är ofta musikaliskt excellenta men gällande könsroller och klass är de oftast berättarmässigt konservativa. Den genreöverskridande eller genrelösa sångmetod, som kontinuerligt utvecklats i de tre forskningsprojekten, ger den sceniske sångaren redskap och möjligheter att låta rösten direkt spegla de känslor som text och musik förmedlar. Detta leder till ett mer trovärdigt och mångdimensionellt musikdramatiskt skådespeleri. Till min hjälp i alla tre projekten har jag haft sångcoachen Marianne Khoso, lektor på HSM. Jag har under årens lopp utarbetat ett antal övningar, som stöttar denna ”genreöverskridande” metod. Marianne Khoso har i sin tur utarbetat en grundsångteknik, som hon kallar ”genrelös”. Vi brinner båda för att försöka få ”operavärlden” att våga förändra en konservativ tradition av alltför kontrollerad och ibland rentav endimensionell operasång med ett överdrivet vibrato, som gärna uppkommer i ett alltför starkt sångbeteende. Denna ”genrelösa” teknik grundar sig i alla de samlade och fungerande tekniker, som sångarna lagrat i sin kropps minnesbank. Sångarnas erfarenheter av olika tekniker, från jazz, visa, belting, modern opera och klassisk opera samt deras mod att inte ge efter för en traditionell och ”överkontrollerad operateknik” har här gett ett slående resultat. Vi har i detta projekt prövat våra frågeställningar i några klassiska operascener, där rollkaraktärer från olika århundraden går i klinch med varandra. Vi har mött Molly Cutpurse, en rollfigur inspirerad av en autentisk kvinna från det tidiga 1600-talets England. Hon har klätt ut sig till man för att få bättre förutsättningar för sitt leverne. Hon försörjer sig som entreprenör, musiker, hälare, hallick mm. Molly har gestaltats av Katarina A Karlsson (doktorand vid HSM). Över denna tidsvandring i operans värld har La Finta Pazza, (den falska galna), sångerska från 1600-talets Venedig, svävat . Denna roll har katalyserat rollernas känslor, mannens såväl som kvinnans, bland annat genom att ge dem möjlighet att låta förståndet och själen fly in i ”vansinnets räddande bubbla”, just som livets våndor blir som svårast att hantera. La Finta Pazza har gestaltats av Elisabeth Belgrano (doktorand vid HSM). Även om de flesta kvinnliga roller på 1600-talet spelades av män, så fanns under renässansen någon slags grogrund till att i opera- och teaterkonsten försöka försvara ett kvinnligt perspektiv. Hoppet om att erkänna kvinnan som en fullvärdig varelse på scenen och i livet kom dock på skam under 1800-talet. Man kan nog efter vårt arbete våga dra slutsatsen att 1800-talet inte blev en bra utveckling för operaberättandet, varken när det gäller jämställdhet eller när det gäller sångligt uttryck. Formen/operamallen blev dogmatisk, ja rent av ”fundamentalistisk” på båda dessa punkter. Därför är det extra viktigt att inte ge efter för denna förlegade syn utan försöka finna ett sätt att interpretera dessa operaskatter på ett för dagens generation relevant sätt. I detta projekt har processen utvecklats i en komplett miljö. Det har inneburit scenkonstnärliga studentmöten från grundutbildningsnivå till doktorandnivå. Två doktorander, en student från operaprogrammets masterutbildning, fem studenter från operaprogrammets kandidatutbildning årskurs 2 samt fyra musikerstudenter har mötts och samarbetat i utvalda klassiska operascener. De medverkande studenterna har med olika bakgrunder, olika nivåer och förutsättningar, under min ledning utvecklat ett samstämmigt musikdramatiskt uttryck, alltså försökt komma överens om en gemensam syn på berättandet, läsarten, i våra utvalda operascener. De två doktoranderna som burit med sig sina frågeställningar från sitt avhandlingsarbete rakt in i vårt projekt har utmanat och berikat allas vårt arbete med nya perspektiv när det gäller vår gemensamma process i arbetet.
2010-01-01T00:00:00ZEn kvinnas mötenGårdfeldt, Gunillahttps://hdl.handle.net/2077/223722013-04-23T11:14:58Z2010-05-19T11:23:58ZEn kvinnas möten
Gårdfeldt, Gunilla
En kvinnas möten en tragikomisk musikteaterföreställning - och redovisning av ett Konstnärligt utvecklingsprojekt vid konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet Regissör och projektledare, Gunilla Gårdfeldt, professor vid Högskolan för scen och musik i samarbete med lektor Marianne Khoso Texter av Kristina Lugn och scener ur Jungfruleken av Jean Genet Operamusik av W A Mozart, G Verdi, G Bizet, C Saint-Saëns, G Gershwin mm I många år har jag som regissör och pedagog i ett antal opera- och musikteaterprojekt undersökt kvinnans jämställdhetsresa med humor och allvar som vapen. Jag arbetar med musikdramatisk scenkonst och känner ansvar att skildra kvinnor inte bara som offer under männens makt utan som initiativtagande och självständiga människor. Detta KU- projekt har varit en fristående fortsättning på 2008 års projekt, En kvinnas många röster. Mitt arbete bygger bland annat på Konstantin Stanislavskijs teorier om att ”ställa sig själv till förfogande för sin roll”. Dessutom vill jag lösa upp sång- och genrehierarkier inom operakonsten. Till min hjälp i båda projekten har jag haft min kollega lektor Marianne Khoso, sångcoach, som specialiserat sig på genrelös sångteknik. Att uppmuntra opera/musikteaterartisterna att sjunga och tala ”med sin egen röst”, att stötta sångarna i modet att våga sjunga fult, vackert, rakt, vibrerande och allt däremellan om trovärdigheten så kräver, har varit en av ledstjärnorna i detta konstnärliga utvecklingsarbete. Traditionen i opera att sjunga och agera på ett konservativt och gammalmodigt sätt sitter djupt även när man rent intellektuellt har utvecklat operaberättandet på ett modernare sätt. Utan tvivel finns det oändligt mycket mer att göra under lång tid framöver innan män och kvinnor är jämställda. Jag och ensemblen har försökt bidra till jämställdhetsdebatten genom att ställa nyfikna och annorlunda frågor. Vi har tillsammans undersökt hur kvinnor utövar våld och makt, både gentemot varandra och gentemot män. På scenen gäller det att försvara mänskligt beteende på gott och ont. Om man som humanist verkligen vill utveckla empati och förståelse i konstens, musikens och teaterns namn bör man inte ta ställning för eller emot sin roll utan försvara rollens alla handlingar. Erfarenheterna från detta projekt har stärkt övertygelsen om att denna inställning till vårt yrke är enormt betydelsefull för regissör, musiker och sångare. Vi har synliggjort och problematiserat följande frågeställningar: - att utveckla musikdramatiskt skådespeleri - att pröva det musikdramatiska gestaltandet via genreöverskridande sångtekniker - att problematisera könsmaktsordningen och jämställdhetsfrågan Den musikansvariga kapellmästaren/pianisten i En kvinnas möten, Sara Sjödahl-Callersten, har haft viola, cello samt elgitarr till sitt förfogande i sin operaorkester. Med orkestern placerad mitt på scenen med elgitarristen i en nyckelroll fick musikerna en central roll i föreställningen. Detta har berikat vår operagestaltning på ett avgörande sätt. Vi har under arbetes gång genomfört intervjuer med representanter för BRÅ, Ett tryggare och mänskligare Göteborg, Kriscentrum för kvinnor/UTVÄG, Kriscentrum för män samt Ungdomsutredningen i Storgöteborg, Polisen. Till vårt förfogande har vi haft ett mycket starkt arbetslag. Det har bestått av nuvarande och före detta studenter vid Högskolan för scen och musik, frilansande operasångare, sångpedagoger och instrumentalpedagoger. De har tillsammans med Marianne Khoso och mig med mod och hårt dubbelarbete utmanat sig själva för att berätta vår historia. De har undersökt berättarkonstens magi i opera och musikteater. Ett tredje projekt inom detta forskningsområde redovisas hösten 2010.
2010-05-19T11:23:58Z