Conferences / Konferenserhttps://hdl.handle.net/2077/202024-03-29T11:57:13Z2024-03-29T11:57:13ZÖversättning av dold anföring från svenska till franska i verk från förra sekelskiftetJansson, Kristinahttps://hdl.handle.net/2077/5152013-04-23T09:43:45Z2003-01-01T00:00:00ZÖversättning av dold anföring från svenska till franska i verk från förra sekelskiftet
Jansson, Kristina
Det är ett känt problem att skillnader mellan litterära traditioner och språkliga strukturer gör att vissa förändringar sker när ett litterärt verk översätts, men vad kan det få för konsekvenser för den narratologiska strukturen? Bland talåtergivningsprocedurema finns en vid namn dold anföring (DOL) som, enkelt sagt, kan karakteriseras som en blandning mellan direkt och indirekt tal där, i typexemplet, element som tempus och pronomen lånas från det indirekta talets struktur, medan subjektiva element som vokabulär, deiktiska element och strukturer tas från det direkta talet, dock får inget underordnande inledande sägeverb förekomma. Talsituationen markeras istället med andra typer av verb, nominalfraser eller framgår helt enkelt av kontexten. Eftersom form och kontext samarbetar på ett mycket subtilt sätt riskerar vissa element att försvinna vid översättningen och därmed orsaka förluster av DOL. Målet med min forskning är att, med utgångspunkt i Strindbergs prosaproduktion, dels studera hur DOL översätts till franska, men också att försöka utröna om eventuella förändringar i den narratologiska strukturen beror på språkspecifika problem, eller skillnader i den litterära normen. Jag tittar även på fall där DOL översatts för att se om samma strukturer använts som i svenskan eller om andra, kompletterande, har ersatt de ursprungliga. Ett specifikt exempel är översättningen av ”ju” som ofta markerar DOL, men som inte har en direkt formell motsvarighet i franskan och därför ofta utelämnas med varierande konsekvenser. Jag tar min utgångspunkt i Ingos (1991) metod för bedömning av översättningar som tar syntax, lexikala element och pragmatiska strukturer i beaktande och kombinerar den med olika verk som kontrasterar fransk-svensk språkproblematik såsom Eriksson (1997) och Tegelberg (2000), för att nämna några exempel.
2003-01-01T00:00:00ZEngelska översättningsmotsvarigheter till de svenska orden hit/ditNilsson, Ingrid Vhttps://hdl.handle.net/2077/1222013-04-23T09:43:45Z2003-11-01T00:00:00ZEngelska översättningsmotsvarigheter till de svenska orden hit/dit
Nilsson, Ingrid V
Av intresse för studiet av översättning och dess problematik är
granskning av språkspecifika uttryck. Denna undersökning koncentrerar sig
på frågor beträffande översättningar mellan engelska och svenska av de
svenska orden hit och dit: Vid översättning till engelska, översätts hit och
dit alltid med here och there? Vid översättning från engelska till svenska,
hur ofta översätts here och there med här och där, och hur ofta med hit eller
dit? Finns det andra översättningsvarianter?
För att närmare studera dessa frågor, användes the English Swedish Parallel
Corpus, ESPC, (kompilerat av Bengt Altenberg, Karin Aijmer, och
Mikael Svensson. Andra utökade versionen, 2001), där både original och
översättningar av ett åttiotal modernare engelska och svenska texter av
skön- och facklitteratur ingår.
Det övergripande syftet bakom denna undersökning är att, i översättningar
till och från svenska, kartlägga vilka de engelska motsvarigheterna är till det
svenska ordet hit och till det svenska ordet dit, samt att undersöka om de
uppsatta hypoteserna för olika översättningsstrategier får stöd i översättningarna
i korpusen.
2003-11-01T00:00:00ZVillkor på informationsberikning i dialogEricsson, Stinahttps://hdl.handle.net/2077/1212013-04-23T09:43:45Z2003-11-01T00:00:00ZVillkor på informationsberikning i dialog
Ericsson, Stina
När vi kommunicerar med varandra gör vi det i ett visst sammanhang, en viss
kontext, och detta framträder i våra språkliga meddelanden på en rad olika sätt. Det jag
presenterar här handlar om ett av dessa sätt, som jag kallar informationsrikhet, och jag tittar
specifikt på spontan talad dialog.
Ett exempel (från en resebyrådialog i Göteborg Spoken Language Corpus):
A: telefonnummer hem
B: fem tre fyra ett ett
Betydelsen av B's (informationsrika) yttrande i den givna kontexten är inte enbart ett
telefonnummer eller en sekvens siffror (det kompositionella innehållet) utan något i stil
med att "B's hemtelefonnummer är 53411" (det kontextuella innehållet).
Informationen "B's hemtelefonnummer är" finns uppenbarligen tillgänglig i den
gemensamma kontexten när B gör sitt yttrande, och kommer dels ("hemtelefonnummer")
från A's yttrande, dels (att det rör sig om en uppgift gällande B) från antingen ett tidigare
yttrande eller från kunskap om vad som efterfrågas när man bokar en resa.
Som en del av mitt arbete undersöker jag de villkor som begränsar vilken form och
vilket innehåll en informationsrik konstituent kan ha. Jag gör en övergripande indelning av
dessa i villkor som har att göra med informationsstruktur och villkor som inte har det.
Informationsstrukturella villkor definierar jag som rörande vilken kontextuell information
som är tillgänglig vid ett givet tillfälle. Exempel på denna typ av villkor är: (i) distans: hur
långt tillbaka i dialogen viss kontextuell information introducerades och (ii) interferens:
närvaro av semantiskt närliggande kontextuell information som kan leda till tvetydighet.
Villkor som inte är informationsstrukturella är ofta språkspecifika, och rör bland annat
morfosyntax och konventionaliserade uttryck.
Alla dessa villkor samspelar, och en undersökning av dem visar på vilka faktorer som
styr tolkning och produktion av informationsrika konstituenter i spontan dialog.
2003-11-01T00:00:00ZDet sammansatta reklamspråketKorpus, Einarhttps://hdl.handle.net/2077/272013-04-23T09:43:44Z2003-11-01T00:00:00ZDet sammansatta reklamspråket
Korpus, Einar
Av någon anledning saknas än så länge en grundlig undersökning av modernt svenskt reklamspråk. Den senaste avhandlingen i ämnet kom för snart 30 år sedan, och i den behandlas material från 50- och 60-talen (Pettersson 1974). Det borde vara intressant att undersöka ett modernare reklamspråksmaterial. Detta föredrag utgör inget försök i den riktningen, utan vill identifiera ett enda drag som kanske är utmärkande, om än inte unikt, för svenskt reklamspråk. Detta drag återfinns på ordbildningsnivå och rör närmare bestämt sammansättningar. Jag kallar det preliminärt avlexikalisering. Den inringning jag gör av fenomenet ska likaledes ses som preliminär; sannolikt sönderfaller de redovisade exemplen i ytterligare grupper. När en sammansättning väl har bildats, behöver den (för sin överlevnad) etableras, dvs få en socialt förankrad förbindelse mellan betecknat och betecknande. Ett tecken på att en sådan förbindelse har upprättats är att sammansättningen hamnar i ordböcker: den är lexikaliserad i den bemärkelsen att den tagit plats i lexikonet. Gemensamt för de sammansättningar som är föredragets föremål är att de i sina ordinarie användningar är etablerade och med få undantag återfinns i t ex SAOL och NEO. De ingående lederna är relevanta för betydelsen, men gör den inte självklar. Just här finns det spelrum som utnyttjas i t ex reklamspråk: sammansättningarna har en etablerad betydelse, men den är inte demotiverad, utan de ingående delarna är lätt identifierbara. Materialet är mikrohistoriskt och utgörs av ett antal annonstexter från några godtyckligt valda år under 70-, 80- och 90-talen.
2003-11-01T00:00:00Z