Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitized at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. T h is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima-ges to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M SÄ! ”"'"ii. i .yin,III1 ■/i-y f**ss*J :#ys ïvUno;-,.; r . fS :■:.. SÖNDAGEN DEN 2 MAJ 1909. 22:DRA ÂRG. ILLCJSTREPADf^TI DN ING FOR- KVINNAN iOCH - HEMMET# I FRITHIOFH ELLBERG Hufvudredaktör och ansv. utgifvare: JOHAN NORDLING. N-R 18 (1165) KARL XV:S RYTTARSTOD PÅ LEJONSLÄTTEN Å DJURGÅRDEN. TECKNING FÖR IDUN AF ARTISTEN TYCHO ÖDBERG. Den högtidliga aftäekningen äger rum måndagen den 3 maj i närvaro af medlemmar af det svenska konungahuset samt konungen och drottningen af Danmark. 213 FRU BEDA HALLBERG. Första^maj^blomman och dess upptäckarinna* FÖRSTA-MAJ-BLOMMAN har åter slagit ut, Det är nu tredje året hennes täcka blom­sterkalk myser emot oss, och denna gång har hon anlagt den gula ranunkelns skepnad. Som vi alla veta tjänar Första-maj-blomman en stor och vacker idé; hon går ut för att be­ kämpa den hemska folksjukdomen tuberkulosen, och det är i främsta rummet de unga, barnen, hon vill skydda mot fienden genom att bereda tillfälle åt så många fattiga små som möjligt att komma i åtnjutande af sanatorievård. Det ligger därför vikt uppå att vi alla köpa och bära den välsignelsebringande blomman i dessa dagar. Idén till densamma har utgått från en be- hjärtad göteborgska, fru Beda Hallberg, hos hvilken tanken rann upp med anledning af ett märke i form af en sköld, som såldes på en Gustaf Adolfsdag i Göteborg till fattiga barns beklädande. År 1907 gick blomman första gången ut i marknaden, som då begränsades till Göteborg, där hon inbringade 14,600 kro­ nor. Påföljande år bildades Första-maj-blom- mans riksförbund med ej mindre än 157 lokal­ kommittéer, genom hviika försåldes blommor till ett nettobelopp af 130,907 kr. 22 öre. I år äro ungefär 2 miljoner blommor beställda, hvaraf Stockholm torde komma att konsumera 300,000 stycken. Den kände filantropen och barnavännen, direktör Claes Virgin, står i spetsen för försäljningen i hufvudstaden, och slår den väl ut, hvilket man har all anledning hoppas, torde ej mindre än 70 behöfvande stockholms­ barn bli förhjälpta till vård på kronprinsessan Margaretas vårdanstalt i DalarneJ Fru Hallberg hyser nu den förhoppningen att få beloppet för Göteborg anslaget till ett tuber­ kuloshem med Första-maj-blommans namn, där fattiga barn finge skolundervisning, sedan de förbjudits att gå i skolan. Måtte hennes kärleksfulla tanke snart kunna förverkligas! Kvinnans politiska rösträtt inför riksdagen* DEN KVINNLIGA rösträttsfrågan har nu äfven i år fallit i riksdagen, trots det att andra kammaren utan föregående debatt biföll den i enlighet med konstitutionsutskottets hem­ ställan. I första kammaren blef frågan föremål för en synnerligen ingående debatt. Resultatet af denna blef, att utskottets hemställan afslogs utan votering. Samma öde rönte ett under debatten framkommet förslag om kvinnans röst­ rätt utan samband af hennes valbarhet, hvilket afslogs med den betydande majoriteten af 104 röster mot 2 5. Första skörden* Några ord vid afslutningen af Rimforsa landthushållningsskolas första lära- rinnekurs. När fredrika-bremer-förbundetsnya landthushållningsskola vid Rimforsa hösten 1907 begynte sin verksamhet — för hvars plan då utförligt redogjordes i Idun den 21 nov. 1907 — kan man säga, att detta skedde under ovanligt gynnsamma yttre för­ hållanden och under ett särdeles lifligt intresse från de mest skilda håll. Det skedde nämligen just när tiden var mogen. Därför skall man dock inte tro, att allt gått af sig själft. Tvärtom. Den unga läroanstal­ ten har — liksom alltid vid ett banbrytande arbete — haft många svårigheter att öfvervinna i fråga om själfva arbetsmetoden. Ty ehuru det ju ytligt sedt kan tyckas, att liknande skolor i utlandet med fördel kunde ha tagits till mönster, är det likväl vid ett sådant före­ tag föga lämpligt att kopiera från land till land, utan härvidlag gäller det i mer än van­ ligt hög grad att åstadkomma någonting indi­ viduellt och för de egna förhållandena pas­ sande. På så sätt måste ju äfven det första arbets­ året i en skola som Rimforsa bli utomordent­ ligt kräfvande både för elever och lärarekrafter. Men då det å ömse håll gällt vuxna och mål­ medvetna kvinnor, som varit besjälade af intresse för sin sak, har arbetet också i sig själft kunnat ge den inre utveckling, som måste leda till ett godt resultat. Och jag för min del tror, att dessa Rimforsaskolans första elever och lärarin­ nor, som fått söka och pröfva sig fram, härun­ der kommit till så stor mognad och erfarenhet, att det fullt ut uppväger mödorna. De unga lärarinnor, som nu skola ut att på egen hand göra landvinningar, böra kunna bli goda pioniärer. Helt nyligen har jag nu vid ett besök på Rim­ forsa varit i tillfälle att följa första kursens slutarbete, och jag hade svårt att tänka mig, att endast 1 */, år förflutit, sedan jag förra gången var här, eller att dessa säkert och raskt arbe­ tande unga kvinnor kunde vara desamma, som jag då såg i de första famlande greppen. Med tanke på skolans innersta syfte är det synnerligen glädjande, att småbruket och landthushållningen, som äro de mest betydelse­ fulla ämnena, äfven tyckas ha vunnit allt fler anhängare bland eleverna. Och man behöfver endast se ladugårdens stora och små djur för att komma under fund med, att deras tillfälliga matmödrar förstå och älska sitt arbete. Till en början tyckte nog ortsbefolkningen, att det var en konstig syn, när “skolfröknarna“ ställde med kreaturen, arbetade i jorden och gladeligen utförde allt slags grofarbete. Men nu ser man inte längre blott undrande ut, utan börjar förstå och känna aktning för deras verksamhet. Och det är dit vi skola komma genom detta företag: vinna hela folkets aktning för landets modernäring och för kvinnans ar­ betsinsats i densamma. Och att de unga krafterna väl behöfvas ute i landet, framgår tillfylles af att ett flertal af de just i dessa dagar som lärarinnor utexami­ nerade eleverna redan fått platser på olika om­ råden, hviika de omedelbart skola tillträda. Under sommaren kommer nu att vid Rimforsa hållas en särskild kurs i trädgårdsskötsel och huslig ekonomi, dock utan åtföljande lärarinne- kompetens. Sedan begynner åter lärarinnekur- sen den 1 oktober. På grund af de gjorda erfarenheterna kommer denna hädanefter att bli två-årig, då äfven möjligheterna till special­ studier bli större, särskildt med hänsyn till småbruket, trädgårdsskötseln och skolköket. Den första kursens afslutning ägde rum den 29:de april, och voro då inbjudna jordbruks­ ministern, medlemmar af landtbruksstyrelsen och af Östergötlands hushållningssällskap samt Fre­ drika Bremer-förbunde-ts styrelse. Någon exa­ men afhölls emellertid ej, då de senaste måna­ dernas proflektioner m. m. varit att anse som tentamina för afgångsbetyg. Och när vi nu hunnit så långt, återstår blott att önska de unga banbryterskorna lycka till deras blifvande värf, hvar det än kommer att utföras, och att de städse måtte se sitt mål klart och sätta det högt. Maria Rieck-Müller. LÄRARINNOR OCH ELEVER VID RIMFORSA LANDTHUSHÅLLNINGSSKOLA. Främsta raden från vänster: Fröken Malin Andersson, slöjdlärarinna; fröken Alma Bauer, skolans husmoder; fröken Gertrud Adelborg, Fredrika Bremer förbundets styrelseombud; fröken Sigrid, Melander, lärarinna i träd­ gårdsskötsel; fröken Gudrun Sylwan, lärarinna i ladugårdsskötsel oeh småbruk; fröken Frida Ärnström, lära­ rinna i matlagning och huslig ekonomi. Stående bakom : de nu som lärarinnor utexaminerade första eleverna. tillhandahållas till följande priser: Kunna erhållas i närmaste bokhan- ; Iduns pärmar, röda med guldtryck... 1:50 del eller direkt, från Iduns expedition, : Iduns Romanbibliotek, röda eller gröna 0: 50 om rekvisition och likvid i postanv sning j Iduns Hjälpreda, röda eller gröna... 0:50 insändes. ;PÄRMAR i Idun 1908och föregående år 214 1 w hvarken på huf- - någonsin satte Bondfcuinna pa Horfu. ATT BÖRJA studera Korfus historia är att på nytt genomgå hvad man läst om an­tiken, med den skillnaden bara att det “blir sällsamt förtroligt, när man själf vandrar under den sol, som en gång lyste öfver de gamle. Det längesedan framfarna kommer en underligt nära, och står jag vid floden Potamos, där Nausika — efter alla uträkningar att döma — såg Odyssevs, vill jag gärna tänka mig att bellis och smörblommor skeno öfver marken vid deras möte och att de nyss utsprungna fikonträden buro samma ljusa, nästan genom­ skinliga små löf längst ute på grenarna som i april. Det måste ha varit vår, då hon satt och hörde honom förtälja om sina irrfärder lik­ som då Aristoteles kom hit för att undgå de an­ klagelser för hädelse, han ådragit sig genom att hylla sin afgudade Ermia som en gudinna eller en gudinnas vederlike. Hans dikt steg som en rökelse mot hennes hemlighetsfulla och ogripbara fägring, och jag inbillar mig, att de ljuft doftande glyciner, hvilkas förflyktigande sötma nu fyller luften, kunde vissnat på de altare den odödlige tänkaren lät resa åt sin älskade efter hennes bortgång. Under dessa vackra vårdagar dallrar rymden af sångerna till Ermia, och hvart man kommer under sina vandringar kan man fira minnesfester i sitt stilla sinne. Strax utanför vår stad ligger ett tem­ pel, där de gamle en gång åkallade Afro­ dite, och marken lyser som en blom­ stermatta vid osyn­ liga altares fot, hvil- ka gudomligheter det då är, som få ta emot hyllning. Bekännel­ serna äro nog lika många som det finns bekännare, tror jag, och om hon också besjungits af tänkare och_skalder, har den grekiska kvinnan knappast fört någon afundsvärd tillvaro, hvarken i sitt af- skilda gynæceum eller efteråt. BONDKVINNA FRÅN LEFKIMO. Sîimtar ur den gamta ’ goda tiden på en ö i lon is ka fa fuel af Jane Qernandt Claim I antikens dagar fick dock Hellas’ sol skina öfver hennes ädelt burna hufvud liksom nu, men nere på det vackra Korfu har det funnits tider af förfall, då det täcka könet varit ute­ slutande hänvisadt till lifvet inom fyra väggar och hvilket lif — — — Ingen anhängarinna af Islam kunde varit dömd till mera omänsk­ liga villkor, och dock lydde ön icke under Turkiet, det har den aldrig gjort. Vid den tiden var det en venetiansk koloni. Det är icke mer än ett och ett halft sekel sedan täta galler stängde utsikten fran de sma fönster, bakom hvilka fruar och fröknar för- drefvo tiden med att sticka strumpor på Nau- sikas ö. Skapelsens herrar missunnade dem till och med den luft de andades, påstår en gammal krönikeskrifvare, och denne min sagesman till­ lägger, att de icke fingo visa sig för andra per­ soner än sina allra närmaste anhöriga. Släkt­ kärlek i all ära, men inte måtte det ha varit vidare muntert, det kan man nog våga säga, utan att göra sig skyldig till någon större öfverdrift. Innan de unga flickorna knöto hymens sä­ kerligen icke alltför ljufva band, gingo de helt enkelt aldrig ut, icke ens i kyrkan, och om den äkta mannen fann kretsen af sin bruds idéer något snäft tilltagen, må man inte klandra ho­ nom för det. Och knappt henne heller för­ resten. Denne Adam fick just den Eva han skapat sig, och om nöjet blef därefter, var det hans egen sak. Såsom nygift hade den unga frun tillåtelse att någon gång — dock icke ofta — närvara vid namnsdagsfester hos äldre kvinnliga släk­ tingar, och om maken inbjöd henne att slå sig ned vid middagsbordet, då de voro på tu man hand, kände hennes sällhet inga gränser. Min häfdatecknare försummar dock icke upplysa oss om, att dessa ynnestbevis voro allt annat än vanliga under dessa jubel- och glansdagar för allt hvad manlig själfhäfdelse heter, och till­ fogar uppriktigt att det visst icke var svart­ sjuka, utan fastmera ren pliktkänsla, som före- stafvade de äkta männens handlingssätt. Dessa herrar kände sig först trygga, då de visste att deras bättre hälft var fjärran från hvarje fre­ stelse och att intet kunde grumla döttrarnas oskuldsfulla lugn, där de sutto böjda öfver strumpstickor och sybåge. Att den ringaste misstanke om att familjens kvinnliga medlem­ mar kunde ha ledsamt helt enkelt aldrig före- sväfvade dem var ett nådens tillstånd, hvilket ingen öfverflödande fantasi - vudets eller hjärtats vägnar i fara. Så till vida var ju allt godt och väl, men det är detsamma . .. Tillhör man det afunds- värda kön, artigheten döpt till det täcka, kan man väl inte precis önska sig tillbaka till de dagarna, om man försätter sig i en grekinnas kläder, i synnerhet som min krönikeskrifvare låter oss veta, att den tidens fruar inte voro vidare glada hvarken i lifvet öfver hufvud taget eller i sina män, något som man då inte kunde förtänka dem. Dock hände det en och annan gång, att de älskade en annan, och min sages­ man har ett par små vackra historier om hur den förorättade maken gick att “aftvå skymfen i sin rivals blod“. Ibland gaf det anledning till lifslånga fejder, och när jag går förbi de gallertäckta fönstren i ett och annat fallfär­ digt gammalt hus — så pittoreskt i sin torftig­ het — blöder mitt hjärta, men det är icke ska­ pelsens herrar och deras små mellanhafvanden, som väcka min medkänsla i de ögonblicken . . . Man betraktar tillvaron med underliga ögon, när det är vår och man betänker att genera­ tion efter generation af stadens unga flickor föddes till lifstidsfångar och aldrig fingo se gullvifvorna lysa öfver fälten i mars. Inbrottet af nittonde seklet och fransmännens ankomst till ön medförde emellertid en genom­ gripande förändring i sakernas tillstånd, och dessförinnan hände det ju också en annan gång, att venetianska adelsmän äktade Korfuflickor och läto dem smaka det jämförelsevis fria lif förnäma damer förde i Europa på den tiden, hvilket kom samhällets alla stickande fruar och fröknar att se egen framtid mera hopplöst grå än någonsin och drömma oafhängighetens bittert ljufva dröm. Detta var första steget, och en vapker dag hade en sådan omstörtning ägt rum i sederna, att representanter af det starkare könet icke längre voro ensamma om att besöka stadens teater. En och annan gift herre djärfdes att låta sin fru visa sig i detta nöjenas tempel, och vid det osäkra skenet af två talgljus, som alltemellanåt snoppades, åskådade den sköna, dold af ett tjockt galler, hvilket så godt som stängde utsikten, hur sminkande och snörda ynglingar togo sig ut på scenen, där de före­ ställde det kön hon själf hade förmånen att tillhöra. För att slippa sitta och förarga sig öfver järngallret, funno en del damer pa att sedermera uppträda med mask, och i sinom tid skedde det oerhörda att en mor vågade taga sin unga dotter med sig i logen, hvil­ ket var nära att skrämma slag på alla kvarlefvande herrar af den gamla goda stammen. Man beskärmade sig högljudt öfver de moderna, fria se­ dernas fördärf, och naturligtvis saknades icke förutsägelser om världens nära förestå­ ende undergång . . . Emellertid ligger allt detta nu så långt tillbaka i tiden, att våra dagars bond­ kvinnor bära de dräk­ ter, som då prydde de högre ståndens damer, nämligen ur- ringadt lifstycke, BONDE FRÅN KORFU. Använd endast KOCKUMS P ANS AR-Emal j erade GJUTNA GRYTOR. Giftfria. Solida. FAI M AD ANfiléVAPlNK A -R* utmärker sig särskildt för hvit- I-må het, renhet och styrka. niCCT Ä D VC1 C C Finnes hos hvarje välsorterad specerihand- *■ ty. 1 Pi. ty. tv Ci C ö Ci m lare i hela riket. - HRÄ.i Guldmedalj i London 1QOQ. - 215 — kort veckad kjol, blommigt förkläde och skor med höga klackar. Håret var flätadt (liksom herrarnas, upplyser min häfdateck- nare) och upplagdt öfver hjässan i öfver- flödande rikedom. Detta hvad mitt eget kön beträffar. Vidstående bild i herrdräkt utvisar i hvilken yttre habitus man får drömma sig en äkta man från dessa dagar, då jungfrustån­ det helt säkert, trots allt, icke saknade sin lockelse . . . För rättvisans skull vill jag emellertid bi­ foga ett par bilder från ett par andra öar i Joniska hafvet, där kvinnan lefvat och utvecklat sig i den ädlaste, stoltaste frihet. Den ena — en brudlik uppen­ barelse med solfjä­ der i handen — är från Lefkimo (Sankta Maura), från hvars klippiga kust alla tiders skaldinna, Saffo, säges ha stör­ tat sig i hafvet. Den andra, som bär bar­ net i en liten häng­ matta, eller hvad man skall säga, är från kärleksgudinnans egen ö, Cythera, och påminner i sin leende och glada moderlig­ het icke så litet, tycks det mig, om våra dalkullor. Mitt första författarskap* DET ALLRA FÖRSTA skrifveriet — ja, det kan jag sannerligen inte minnas.Det började vid mycket unga år och tog snart kollektiv form, i det jag för ett half- månatligt tidningsorgan representerade både hufvudredaktör, ekonomidirektör, medarbetare, sättare.och tidningsbud. Det där tog förstås ganska mycken tid, och då jag kom in i skolan — i näst högsta klas­ sen — måste jag till min sorg totalt nedlägga all publicistisk verksamhet. Sedan blef det bara några lyriska försök då och då, och så ett drama, eller rättare sagdt en komedi — det låg mera för mig på den tiden — som var af- sedd att uppföras på en afskedsfest, som vår klass skulle ha för lärarinnorna, innan vi slutade skolan. Jag vill minnäs vi tyckte pjäsen var rolig allesammans, då. Hur jag nu skulle bedöma den är ovisst. Det återstår emellertid inte en rad af manuskriptet, så jag slipper att yfvas eller —• skämmas, hvilketdera det nu blefve. Rollerna voro redan inöfvade och general­ repetitionen utsatt, då vår föreståndarinna drab­ bades af förlusten af en nära anhörig, och där­ med försvann vårt farshumör. Afskedsfesten gick af stapeln mycket stilla och med en mild sordin öfver stämningen. Sedan gick det många år med skiftande upp- lefveiser, och ändtligen kom hvad jag skulle vilja kalla “mitt första författarskap“. Det var en natt. Jag hade varit borta på kvällen, hade haft roligt, men kände dock, då jag åter var hemma i mitt lilla rum i tystnad och stillhet, starkare BONDKVINNA FRÂN CYTHERA. ►ARMENNATTY; SOM BLEKRÖDA rosenhängen, ^ som slumrande kvinnors hy, bak husens skumma fasader är kvällshimlens röda sky. Bulevardernas lampor tändas, i guldhvita pärleband de blänka ur blå alléer mot dagens kolnande brand. è Där människoskaror strömma och sorla i helgdagsståt likt brusande, svarta vatten, som mötas och skiljas åt — där glider i mörka leden som liljor på nattlig väg i brudhvita nattvardskläder spädbröstade jungfrurs tåg. Med psalmbok i knäppta händer, med kransar af vårlig blom de komma med ögon sänkta — mot läpparnas jungfrudom det första vinet har doftat, när syndabekännelsens ord de unga rösterna snyftat vid guldsiradt altarbord. Det helgade brödet delat förlåtelsens ljufva tröst, och handpåläggningens smekning har darrat i tunna bröst vid knäfallets fromma domning — de stammat i dunkel dröm om kärleks och tros fullkomning vid orgelns brusande ström. De hvita själarna lyftat sin bäfvande hvita ton i psalmers stigande rytmer mot himmelens blåa tron, de unga pannorna lutat sin vårblom mot tornets krans — nu komma de tyst, begjutna af lampornas veka glans ... Den heliga dagen sjunker till ro bakom träd och hus, kring svartnande mänskoskaror strör månen sitt blåa ljus — där glider i mörka leden som liljor på nattlig väg i brudhvita nattvardskläder spädbröstade jungfrurs tåg. GÖSTA ADRIAN-NILSSON. än förut en känsla af tomhet och trött leda, som stundom gjort sig förnimbar. Jag hade ju min uppgift i lifvet klar för mig. Jag kunde ej få lämna hemmet och min kära lilla mor, som behöfde mig. Men — skulle jag därför behöfva afsäga mig allt ar­ bete, som föll utom hemmet? Åt hvilket håll min håg och min längtan sträckte sig, det visste jag ju. — — Nåväl, hvarför inte göra ett försök. Nu skulle jag försöka. Strax. Det skulle få bli som ett omen. Om jag nu skrefve en liten skiss och skickade in den till tidningen Idun? — — Det kändes som om jag vore i färd med att svarfva till en liten nyckel för att med den försöka öppna åt mig en stängd dörr. Passade inte nyckeln — nåväl, då skulle dörren för alltid få förbli stängd, och jag finge resignera och vara nöjd med det lif och det arbete jag hade. Ty två försök skulle jag aldrig komma att göra. Om nu skissen väl blefve en verklighet, hur skulle' jag kunna undgå allt för lång väntan på den bedömande partens utlåtande? — Jo, nu visste jag. Det var i slutet af oktober. Jag skulle ta ett “Mårtens“-motiv till min lilla historia, då måste ju ' afgörandet komma snart. Så gick jag efter min sekretär, satt sedan på sängkanten, ännu alltjämt iklädd baltoalett, och skref den lilla skissen som med titel “Amour och Mårtensgäss“ står införd i Idun november 1900. Jag var inte i stånd att finna någon lämplig öfverskrift, utan bad redaktionen själfva godhetsfullt hitta på den. Inte för någon därhemma hade jag talat om mitt försök. Men då vi på Mårtensdagen hade en liten gåsfest, tog jag efter middagen fram Idun och frågade, om de ärade gästerna hade lust för en liten gåsbit till, i tryck. Jo, det hade de. Och då föreläste jag med så högt bultande hjärta att jag tyckte de andra borde höra det “Amour och Mårtensgäss.“ Allt emellanåt smög jag mig till att fixera mina åhörares ansiktsuttryck, och då vid slutet bifallet var enstämmigt och ganska lifligt, tyckte jag att jag likasom kände hur den stängda dörren gled upp på glänt. Tänk, om jag skulle kunna — — — så småningom — —- Sedan kom frågan : skulle redaktionen anse den värd ett honorar? — Jag skref — fortfarande anonymt — och frågade, fick ett vänligt och uppmuntrande svar och gick med ännu mera bultande hjärta och dröjande steg upp och sökte Iduns dåvarande redaktionssekreterare. Utom det älskvärdaste bemötande erhöll jag nu ett honorar, som öfver- steg mina djärfvaste förhoppningar. Jag minns att jag satt och tänkte inom mig: “Herr Nord- ling tror bestämdt att jag är någon annan än den jag är. Inte tänker han att det här är det allra första jag haft i tryck. — Borde jag kanske tala om för honom att det är det?“ När jag kom hem med sedlarna, berättade jag hvar jag hade varit och fått dem och hvar­ för. Då togs Iduns- numret fram igen förstås, och “Amour ochMårtens- gäss“ fick än en gång lof att läsas upp. Och öfverraskningen var stor och likaså belåtenheten. På alla händer. Ulla Linder. ■ US Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro­ rik lektyr. Mot insändande af nedannämnda be­ lopp till Expodltlonon af Idun, Stock­ holm, erhålles inom Sverige porto fritt : Idun 1892 .................................................... 2 Idun 1893 (n:r l felas).................................. 2 Idun 1895 (utan julnummer) ...................... 2 Idun 1902 (med julnumret)......................... 4 Idun 1903 (med julnumret)......................... 4 Idun 1904 (med julnumret)............................. 5 Idun 1905 (med julnumret, n:r 28 felas)...... 5 Idun 1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52felas) 5: 50 Idun 1907 (med julnumret)........................... 6: — Iduns julnummer 1894 ........ ....................... 0: 20 Iduns julnummer 1898 .................................. 0: 20 Iduns julnummer 1905 .................................. 0: 50 Barngarderoben 1905, komplett.................... 2: - Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felas ..... 2: - • • 216 Jägmästarebostället. Skiss af Augusta Berger. VÅRNATTENS måne bleknar för ljusnin­gen i öster, som skär fram i en strimma af neapelgult öfver bergsklinterna vid horison­ ten. Liden ligger nyväckt med myggdansar under björkarna och klungor af stenmurklor likt bruna sammetsklutar midt i harsyra och torrt tallris. Det susar vårmelodier i träden och längst ut på myren, där kalflekan blommar, har ängsvipan lagt sig på ägg. Det är i hanegället. Som en trumpetstöt ljuder plötsligt morgonväkten från boställets uthuslänga och i samma ögonblick, liksom föl­ jande den högt manande kallelsen, träder går­ dens herre ut på sin trappa. Morgonbrisen ristar de slappa segelgarns- strängarna omkring verandan, på hvilka bär och stjälkar efter fjolårets hundrofva sitta kvar och se ned på de gröna skott, som nedifrån marken söka sig samma väg uppåt, på hvilken de själfva en gång sträfvade upp i glada förhoppningar, utan bitankar på alltings förgänglighet. — Några mjölkkärl af bleck, som stå stjälpta på verandasoffan, klirra mot hvarandra vid stegen öfver brotiljorna, medan en skrämd ödla kilar utefter stenfoten in i sitt hål. Jägmästaren är morgonfrisk oaktadt sin fram­ skridna ålder. Pensionen är knapp och af- kastningen af bostället, hvilket, han mot ett måttligt arrende lyckats få behålla till död­ dagar, är liten, hvarför han måste taga vara på tiden och själf föregå med godt exempel. När vårarbetet börjat och sommardrängarnes löner äro så oerhördt höga, är tid pengar. Där­ för ligger det vikt uppå att få allt i gång, alla fotter att börja sina steg för dagen, alla hän­ der att gripa fatt. Sedan urverket är upp­ draget kan han ge sig ro i sin hvilstol och under någon timme taga en stilla blund med en tidning öfver ansiktet, som hans vana är. Med litet stultande gång styr han stegen mot drängstugan, medan rök ur skorstenen kännetecknar, att man fått eld i spiseln i stora huset. Ännu en gång gal hanen från uthuslängan. Ett utslungadt lystringsrop med klang af strid, som ekar mot logväggen och efterföljes af hesa gluckanden af ungtupparnas försök att in­ stämma. Efter en stund blir det rörelse vid gården. Ett par sömniga drängar snedda öfver gårds­ planen. Medan den ene drar till byxremmen om lifvet, knäpper den andre arbetsblusens hand- linningar. Mjölkpigan kommer som en kanon från kökstrappan och styr fart nedåt fejset med två hinkar, som gnälla i handgreparna, och hälsas på långt håll af råmandet från koraden genom den öppna dörren till ladugården. Jägmästaren står vid gårdsgrinden och tar öfverblick, plirar mot solen, som bryter fram mellan molnstrimmorna, och knäpper frysande sista knappen i sin skinntröja. Han är ingen tilldragande man, jägmästaren. Som han nu står i det fulla solljuset verkar han grym med något bryskt och tygellöst i ut­ trycket. Blicken är som skarpt stål under de tjocka ögonbrynen, och de cyniska läpparna blotta en tandrad, som väcker tanken på rof- djur. Ungkarl med ständigt ombyte af hus­ hållerskor, har han ofta varit utsatt för bedrä­ gerier och i följd däraf blifvit misstänksam och van att själf se till sitt, från mjölbingen till sockerskålen, rädd att något skall förfaras eller förslösas af främmande händer. Gamla skulder sedan studieåren ha följt honom som en skugga .under många år af hans lif och tvun­ git honom in i afskildheten på det öde bo­ stället, utan umgänge med omkringboende, tills vanan vid umbäranden, äfven sedan de ej längre varit af nöden, öfvergått till förvärfsbegär, och låtit honom, som ännu en inkomstkälla, emot- taga mindre inackorderingar, sinnessjuka frun­ timmer, för hvilka det öde belägna stället med sitt afstängda lif varit lämpligt nog. Men det ständiga sällskapet med dessa inackorderingar har just ej bidragit till att skingra skuggorna i hans tillvaro, endast låtit det hårda och härsk­ lystna i hans natur framträda ännu skarpare. En klockas sjuslag höres från matsalen — alla klockor i huset äro ställda en timme före den egentliga tiden —- och samtidigt går jäg­ mästaren in till frukostbordet, som står dukadt med mjölkmuggar och rykande varmmat. Från ett sidorum kommer ett medelålders fruntimmer, som vid sin entré gör en ceremoniös, litet nedlåtande komplimang, och intar sin plats vid bordet. Det är “prinsessan Bonaparte“; sitt borgerliga namn har hon för länge sedan glömt. — Hennes far var fransk hoflakej, och hon lefver ännu alltid lika lycklig i kejsar­ dömets dagar som en inbillad medlem af det höga huset. Strax efter inträder fröken Dora. En liten, ytterligt mager dam, som har till lifsuppgift att sköta sin korrespondens och flitig som en myra från morgon till kväll skrifver bref till alla möjliga personer med adresser efter en gammal adresskalender, bref, som i lycklig okunnighet för afsändarinnan alla hamna hos jägmästaren. Ds sitta en stund afvaktande och jägmästa­ ren utstöter ett kort hm — — — Då öppnas dörren från förstugan och med det fång af sol, som strömmar in genom dörren, glider en flickgestalt in i rummet. Den spröda kroppen för sig behagfullt och hon närmar sig bordet med ett litet rådlöst leende. Ögonen ha ett fjärrskådande uttryck och munnen är skälfvande vek som ett blomblad. Det är Ida Hagelin, eller lilla Hagelin som hon gemenligen kallas; den yngsta af jägmästarens inackorden- ter, som för närvarande endast äro tre. Hon är född med svagt förstånd, förlorade af sorg efter moderns död för några år tillbaka alla utvecklingsmöjligheter och täres af en ständig ömhetslängtan. Hon smyger sin hand smekande in i jägmä­ starens, hvarvid denne med en kort hostning lyfter den till bordet. —• Med prinsessans medgifvande, säger hon med en tunn klockröst, gå vi i dag till hultet och plocka blommor. Prinsessan höjer ögonbrynen. — Jag har ej tid, min nådiga, svarar hon stelt; jag är befalld till deras kejserliga majestäters taffel, hvarför jag måste ordna min toalett. Med en bönfallande blick på fröken Dora, hvarvid denna mumlar något om trängande skrifgöromål, lutar lilla Hagelin med en suck hufvudet i handen. — O, om min egen, egen mamma vore här, så skulle hon gå med mig, säger hon med tårade ögon och sträcker impulsivt armarna mot taket. — Bråka inte, säger jägmästaren barskt och ber dem äta och tiga. Förmiddagen smyger sig långsamt fram som en snigel, medan lilla Hagelin i ljusa sommar­ färger fladdrar som en fjäril öfver ängarna, fröken Dora skrifver bref och prinsessan Bona­ parte draperar sig framför spegeln. Vid mid­ dagstiden komma drängarne från åkern medfö­ rande lukt af tjära, svett och mylla, då de gå in i köket att äta, och kasta sig efter måltiden, med rockarna hoprullade under hufvudet, på backen vid timmerfloen till middagshvila på en halftimme. — Jägmästaren har tagit små lurar både på för- och eftermiddagen och ser mot kvällen klarvaken ut. Kvällskuggorna börja falla utefter husväg­ garna och hundrofvans vissnade lemningar kring verandan ha slutat upp att rassla för dagen. En tunn dimma stiger från åbrädden och lukten af vide och en känns stark upp till gården. All rörelse har upphört i huset, som snart ligger liksom utdödt, insvept i mörkret. Då hörs ett sakta prassel och någon sluter en dörr. Små lätta, tassande steg gå med bara fötter uppför trappan till vindsvåningen. Det är lilla Hagelin, i nattdräkt och med fläta på ryggen, som rolös drifves af sitt barnahjärtas törst efter ömhet. Hon öppnar dörren till ett vindskontor och försvinner tyst som en ande in i mörkret. Där ute stiger vårnattens måne upp på sin skådebana. Lägger gårdsplanens sandgångar i hvitt ljus och kastar svarta knippen af skuggor bakom krusbärsbuskarna vid trädgårdslanden. Skatorna i lönnen flytta sig i boet och längst bort vid liden låter en räf höra sitt gläfs. Slutligen når månskenet husets gafvelvägg och för en lång stråle ljus in i gluggen vid takfoten. Därinne ligger gårdstiken med sina valpar och bredvid på golfvet lilla Hagelin. Hen­ nes bara armar äro lagda om tikens hals och djuret slickar hängifvet hennes kind. Efter besöket hos sin enda vän glider hon, lika tyst som hon kommit, tillbaka utför trappan, ned till sin bädd. Vårnattens måne stiger högre och högre, ger allt hvitare ljus, allt svartare skuggor tills dag­ gryningen åter skär fram i öster och morgon­ väkten ljuder på nytt inTTVT PÅ STOCKHOLMS- 1LMJ1\ UTSTÄLLNINGEN. DET ÄR NU endast en månad, som åter­står till öppnandet af sommarens stora konstindustriutställning, och arbetet i den hvita sagostaden där ute mellan Djurgårdsekarna be- drifves för hvarje dag med allt rastlösare ifver. Det kan då också vara på tiden att förbe­ reda Iduns läsare rundt om i vårt land, hvilka naturligtvis samt och synnerligen ämna gästa sommarens utställning, på den lilla öfverrask- ning, som deras “egen tidning“ till deras fromma planerat. Vi ha nämligen gått i författning om att på en af de centralaste platserna i det väl­ diga palatskomplexet ordna ett fredadt litet läs- och skrifrum, dit alla våra vänner hjärt­ ligen inbjudas. Utrymmet blir visserligen icke stort, men för stilfull bekvämlighet och trefnad garanterar en så framstående institution som Föreningen för Svensk Hemslöjd, som benäget åtagit sig inredningen och möbleringen af Iduns läsrum. Medan våra gäster så njuta af en stunds ange­ näm hvila under de nog så ansträngande ut-^ ställningsvandringarna, kunna de efter behag bläddra i det färskaste numret af Idun, besörja en brefkortshälsning till någon frånvarande vän från det präktiga skrifbordet vid fönstret, utan­ för hvars rutor den intressanta “landskaps- gatan“ breder sitt färgrika skådespel, eller be­ undra Carl Larssons mästerliga originalmålnin­ gar till den kända serien “Svenska Kvinnan genom seklen“, hvilka komma att utgöra den lilla “salongens“ förnämsta konstnärliga pryd­ nad. Vi våga alltså hoppas, att Iduns anspråks­ lösa vrå på den lysande och stora utställningen skall blifva en kär och flitigt anlitad tillflykts­ ort för våra läsare och vänner och bjuda dem alla redan nu ett varmt: Välkomna till Idun! ® Förnäm vistelseort under sommaren. @ G:D HOTEL NATIONAL Härligaste läge vid Vierwaldstättarsjön. Bum från 4 kr. « 111. prospekt gratia. Telegramadress : “National“. — 217 j^pirid ^jellbercj-jl 'N3ES3 Cæ< F? ETW MSSåSS Q/ porträtt må tarinna sig fördelaktigt känd genom en hel del vackra och känsliga barnporträtt. Hon utställer f. n. i Blanchs konstsalong ett antal konstverk, hvil- ken utställning har gifvit oss anledning att här meddela några reproduktioner af hennes taflor och till dem foga ett par kortfattade uttalanden om hennes konstnärspersonlighet. Fru Astrid Kjellberg-Juel är värmländska, och redan som typ för detta landskaps högt beprisade kvinnor ger hennes yttre ett vittnes­ börd, som hennes landsmanninnor böra känna sig tillfredsställda med. Aren 1896 —1900 studerade hon vid Konst­ akademien under professorerna Kronberg, v. Ro­ sen och Björck, gjorde sommaren 1899 en stu­ dieresa genom Tyskland och Italien, besökte på­ följande år Hollands och Belgiens konst­ centra, hvarefter kosan ställdes till Paris, där hon målade en tafla “Blinda barn“, som förekom å Akademiens vårutsällning härstädes 1901. ~£=EZS?K..------ = DEN ÄLDRE ENGELSKA konsten har, som bekant, att uppvisa ut­märkta barnmålare. En Reynolds, en Reaburn, en Hoppner ha åstadkommit glänsande barnporträtt, fyllda af lif och grace och utförda med en koloristisk mäktighet, som skänker ögat rik njut- • ning. Också inom nyengelsk konst lysa en mängd blonda och mörka barnhufvu- den, som tjusa genom sin grace och läckra färgbehandling. Inom vår egen moderna konst söka vi förgäfves efter en liknande riktning med traditioner och utvecklingslinjer in i modern tid. Vi kunna på sin höjd spåra ansatser, tillfälliga yttringar med början och slut inom en begränsad epok. Så har på senare tid en af våra yngre kvinnliga artister, fru Astrid Kjellberg-Juel, gjort De nu exponerade barnbilderna an­ tyda hos artisten en uppfattningens värme och grace, som otvetydigt ange kvinnan. De röja målarglädje och modersglädje dessa barnporträtt, barn­ själens ljusa erfarenhetsvärld lyser i den klara, öppna blicken, vare sig det gäller pysen, som halft nyfiket, halft undersökande blickar emot åskådaren, eller flickungen, hvilken pauserar i leken med dockan. Mindre omedelbara verka de båda porträtten af prinsessorna Mar­ garetha och Märtha. Bredvid barnbil­ derna förekomma karaktärsfulla porträtt af fru Kjellberg-Juels make samt af etatsrådparet Juel. Några sceniska ar­ tistporträtt samt ett par prästbilder komplettera den lilla kollektionen, hvil­ ken är väl värd konstvännens besök. Året därpå gifte hon sig med förfat­ taren oah artisten Erik Juel och har sedan dess varit bosatt i Köpenhamn, där hon å Charlottenborg utställt porträtt, land­ skap m. m. På Svenska konstnärernas förenings utställning härstädes i fjol exponerade hon en duktig genre: “Mor Sigbrits bod på Tydskebryggen i Bergen“, där sär- skildt de båda kvinnogestalterna, mor Sigbrit och hennes dotter Dyveke, äro gif- na med kraft och säkerhet. Foto för IcLun af A. Blomberg:. 218 mmm mm bHeboBWhIiäSäfSiirlffiiiSf . ■. '-. , , tenor- '$? « Jgä g» v I50SSKÄÄ«SM i&icr3riten'ffiwS'i ^-•'Ür'1 v**»* 'BBÇ 56* 1 ä» ;* \-WWl •—TT, t N ■! lånat operan sitt namn; hans deltagande i hand­ lingen består i en af librettoförfattaren god­ tyckligt gjord kärleks­ historia, hvari diktaren och en folkrepresentant Charles Gérard täfla om en aristokratisk dams gunst, och kring hvilken konflikt grupperar sig en serie dramatiska situa­ tioner från den franska revolutionens skräckti­ der. Musikaliskt intressant,, ehuru utan själfständig- het i den melodiska SLAG i SLAG med den tyske sångaren Eugen Wolffs mindre lyckade debuter som Lohengrin, Toriddo och Canio och svensken J. Herous något mera lofvande försöksuppträ- dande som Escamillo ha vi fått ännu en opera­ premiär, den fjärde un­ der spelåret. Produkten heter “André Chénier“ och musikens upphofs- man är italienaren Um­ berto Giordano, franske revolutionsskal- den har dock endast “André Chenier“ på Kgl. teatern. Öfre bilden: Första akten. De stående förgrundsfigurerna: grefvinnan de Coigny (frkn Edström), André Chénier (hr Stockman) och Madeleine (fru Oscår). Nedersta bilden: Tredje akten. André Chénier (hr Stockman), folkrepresentanten Charles Gérard (hr Strömberg) och allmänne åklagaren (hr Mandahl). Uidtbilden: “Tjänaren i huset“ på Svenska teatern. Martha (fru Brunius), Robert Smith (hr Svennberg), Maria (fru Bosse), betjänten (hr Brunius), Manson, hofmästare (hr Wingård) och kyrkoherden (hr Hedqvist). Ateljé Jæger foto. 219 JOHN FORSELL SOM EUGEN ONEGIN. gestaltningen, fylld af lifliga och spännande scener, väl spelad och sjungen af operans unga, duktiga krafter, hrr Strömberg och Stockman, fruarna Oscår och Claussen m. fl., samt infattad i en lika glänsande som smak­ full dekorationsram, bör verket kunna bli var­ aktigt nog på spellistan. Till operakrönikan hör också hr John For­ sells afskedsuppträdande som Eugen Onegin, en triumfkväll utan like i våra teaterannaler, med 5 5 inropningar, massor af lagerkransar och buketter samt från vänner och beundrare ett briljanterad guldur, hvilket hr August Lindberg öfverlämnade till konstnären, samtidigt i några anslående ord tolkande publiks, kamraters och vänners tack för hvad denne under ett decen­ nium tillfört vår musikdramatiska scenkonst af gediget spel och glänsande artistisk sång. På våra talscener är omsättningen af pro­ grammen alltjämt liflig, och växlingarne bli naturligtvis ännu snabbare, ju mera vi komma in i de ljusa kvällarnes tid. Svenska teaterns senaste nyhet, “Tjänaren i huset“, af C. Kennedy, har förmånen af ett originellt uppslag. En från Indien efter mång­ årig vistelse därute återkommen engelsk andlig har, okänd för alla, tagit tjänst som hofmästare i sin brors, en engelsk kyrkoherdes, hus. Det prästerliga hemmet är långt ifrån någon fridens och människokärlekens boning, hat, egoism och hyckleri frodas där som annorstädes; men tack vare den till tjänare förklädde brodern, hvilken i hela sitt uppträdande bar något af den gu­ domlige människosonen öfver sig, uppmjukas småningom förhärdade hjärtan och den krist­ liga kärleken intager hatets plats. Allt detta är både vackert och lärorikt och skulle vara det i än högre grad, om författaren ägt mera af konstnären, mindre af söndags- skolepredikanten i sitt kynne. En utmärkt tecknad represéntant för den “praktiska“ kri­ stendom, som finner det saligare att taga än gifva, biskopen af Lancashire, tillför stycket ett välbehöfligt satiriskt element, allra helst som hr Arehn i sin framställning går den finpole- rade gudsmannen inpå lifvet och skoningslöst afslöjar hans vampyrnatur. Som “hofmästaren“ har hr Wingård en mycket vansklig roll — figuren är ju alltigenom symboliskt tänkt — men skådespelaren balanserar rätt skickligt på gränsen mellan det himmelska och det jordiska. Fru Bosse är förtjusande i en flickroll, hr Svennberg presterar i en kloakarbetares ske- pelse ett natursant spel af utomordentlig skärpa och djup, och hr Hedqvist. verkar öfverty- gande i kyrkoherdens parti. Att få återse “Duvals skilsmässa“ är som att efter lång tid möta en humoristisk vän, på hvars sällskap man alltid satt pris. Hur oänd­ ligt högt står ej denna franska lustspelsdiktning med sitt sprakande humör och sina roande situa­ tioner öfver 1909 års parisiska farslitteratur, där kvickheten ersatts af mekanik och säng­ kammarluft. Hr Personne och frkn Ah lan­ der inneha sina gamla glansroller och spela dem med samma öfverdådiga komik sem förr, och de öfriga uppgifterna fyllas tillfredsställande af hrr Riego och Lambert samt fröknarna Andersson och Zanderholm. Till förpjäs har direktionen tagit upp en dråplig satir på franskt rättegångsväsen, “Stamgästen“ af G. Courteline, hvari hrr Laven, Brovallius och Cederborg på ett lyckligt sätt ge kött och blod åt en lagens handhafvare och hans offer. “Det kära barnet“, ett svagt ungdomsarbete af engelsmannen A. Pinero, har gått öfver Öster- malmsteaterns tiljor, men nådde ingen fram­ gång, oaktadt hr Fjelstrups detaljrika konst­ närskap stödde stycket i form af en humo­ ristisk polisdomare, som narras ut på äfventyr af sin slyngel till styfson. * Ruben Liljefors tillhör dessa försynta konst- närspersonligheter, hvilka förakta att göra väsen af sig. Hans musik har i allmänhet ett kon- templativt lynnesdrag och går helst egna stigar. Den kompositionsafton, som han nyligen gaf i K. F. U. K:s lokal, hade en alltigenom fin och intressant prägel. Programmet var sammansatt af några för tonsättaren karaktäristiska roman­ ser samt en violinsonat, e moll, den senare ut­ märkt af mycken energi och värme. Aulinarnes sista kammarmusiksoaré upptog en finsk novitet, pianokvintett i c-moll af Erik Furuhjelm, som företedde stor kontrapunktisk insikt och för öfrigt innehöll goda idéer. Glans­ numret bief en stråkoktett af Mendelssohn, hvilket ljusa, melodisköna verk spelades bril­ jant af kvartettens medlemmar samt hofkapell- mästare Nord qvist, professor Neruda, hrr Fr. Ahlberg och R. Ohlsson. Att Aulinska kvartetten hädanefter kommer att ha sitt hufvudsäte i Göteborg och endast ägna Stockholm ett och annat gästbesök, vore att gräma sig öfver, såvida det gällde någon annan hufvudstad än vår. Men det rikedoms- pösande, uppkomlingsgranna Stockholm behöf- ver ju ingen annan tonkonst än kafémusik och operetter —- och till all lycka tyckas dessa behof alltjämt blifva tillgodosedda. Ariel. DLBeyeR IÖ33 1907 •nALA\Ö-P*B- RESTE ■ UÀROen WM**?*'* Hoffotograf Sjöberg foto. David Lorenz Beyers min^ nesvård som blifvit rest af sällskapet Par Bricole å Nyaste Kyrkogården i Malmö, aftäcktes högtidligen lördagen den 24 april. Sällskapets ordförande lektor Lindahl höll minnestalet och Bricoles kör utförde sång. Vården består af en större granitsten, hvari infällts den bort­ gångnes porträttmedaljong i brons, utförd af bildhuggaren Sven Andersson, som lyckats förträffligt med sitt verk. Beyer, som tillhörde en gammal officersfamilj var född år 1833 och tjänade i sin ungdom vid Kron­ prinsens husarregemente. Efter sitt afsked år 1864 ägnade han sig åt journalistisk och litterär verk­ samhet och öfversatte bl. a. åtskilligt af den tidens franska romanlitteratur till svenska. År 1870 startade han i Malmö Sydsvenska Dagbladet och kvarstod såsom dess utgifvare, till dess tidningen sammanslagen med gamla Snällposten äfven upptog dess namn och utgif- vareskapet öfvergick till f. d. talmannen i Andra kam­ maren d:r Carl Herslow. Löjtnant Beyer kvarstod emellertid såsom chef för utrikesafdelningen ända till dess han för fem år sedan afgick med pension. Han afled i april månad 1907 och sörjdes närmast af en dotter gift med direktören för Nya Teatern i Köpen­ hamn Lindström. Beyer ägde i hög grad skaldens gåfva. Med varm känsla och liflig fantasi förenade han en ovanligt säker formgifning, som oftast utmärktes af nästan klassisk renhet. Det mesta af hans sånggudinnas alster kom emellertid att stanna inom ett ordenssällskaps slutna kretsar. Knuten till Par Bricole såsom ordensskald ända sedan slutet af 1870-talet, har han åt samman­ trädena därinom som oftast genom sina kväden gifvit en gustaviansk ton, som väl hängt samman med säll­ skapets traditioner från 1700-talets slut. Hans för­ tjänster inom sällskapet ha vunnit erkännande äfven från det svenska Par Bricoles öfverledning i Stockholm, hvilken tilldelade honom sällskapets högsta utmärkelse för vittra bragder, den Westerstrandska medaljen. Obehöf ligt är att anföra enstaka intyg därom att Salubrin är ett pålitligt medel mot mjäll, skäggsvamp och andra hårsjukdomar, då alla som användt det enligt bruksanvis­ningen, äro fria från nämnda obehag. IDUNS MODELLKATALOGOumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.— . . Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen. Koloreradt omslag. _______________Prenumerationspris 2.20 för helt år — 60 öre pr häfte. 220 Spalten om böckerna. fDUNS BOKLISTA upptar hädanefter tälarna på I samtliga insända nyutkomna böcker. De arbeten, som dessutom önskas granskade af våra fackan­ mälare (för skönlitteratur friherrinnan Marika Stjern- stedt-Cederström m. fl., för ungdomslitteratur seminarieadjunkten Marie Louise Gagner), böra tillställas redaktionen i tvenne exemplar. HUGO ÖBERG': Det stora kontoret visar mer tydligt än något af författarens föregående arbeten, halten af hans bä­ righet. Min mening om Hugo Öberg är i hufvudsak den, att han är en skicklig, ibland utomordentligt skicklig referent, synnerligast när hans starkt impulsiva temperament kom­ mer fram under intryck af hans privata af­ fekter. Det var detta, som gjorde »Makter» till hans — trots allt — mest medryckande bok hittills. I »Det stora kontoret» har för­ fattaren icke låtit sin privata lidelse spela in —: utom på några få både onödiga och smak­ lösa sidor, där man som en gammal bekant får hälsa käpphästen från förr. Eljes är denna digra bok en krönika Öfver lifvet i ett sta­ tens ämbetsverk (krönika nämner herr Öberg den själf), och det är den skicklige referen­ ten, hvilken hela tiden för pennan. Någon genomgående mening, något sammanhang i alla dessa hopade historier, öden och anek­ doter söker man förgäfves. En diktares ande har ej blåst öfver dessa vatten. Författaren gör f. ö. icke intryck af att själf ha anspråk på titeln konstnär. Han berättar hvad han sett, och erkänner i förordet, att han gör det utan omsvep, direkt efter sina lefvande modeller, hvilka han behandlat »uteslutande från välvilliga och humoristiska synpunkter». Väl bekomme! Det är en skildring från ett ämbetsverk med dess enahanda, af arbetets trampkvarn och af förlustelsernas armhet. I återgifvande af hufvudpersonen, som är sympatisk, om också något hvita plåster, får författaren sina känsligaste och mest trovärdiga tonfall. Eljes är det ett galleri af ett tjugo, trettiotal — jag vet ej ■— skisserade existenser, stofiler och original, pedanter och billiga festprissar, alla periferiskt men raskt tecknade med sina infall, inbillningar och vanor — och boken har utan tvifvel sin publik, icke minst bland dem, som där känna igen sig själfva eller sina vederlikar. Gustaf Janson: Faran, historisk berättelse, kan bäst betecknas som en bok för den mog- nare ungdomen. Dess hjälte eller rättare sagdt dess viktigaste person är Attila, men det som ger boken vikt och spänning är skildringen af massorna, som samlade sig ikring och un­ der honom. Suggestivt medryckande äro de första kapitlen om hur Attilas budbärare draga ut att samla folken, herdefolk från Asiens stäpper och bergssluttningar, och få dem med sig — hvarthän? fråga de. — Mycket långt. — Hvem kallar? — Han. Detta han, Han, den fruktansvärde, blir trollformeln, som sam­ lar dem alla. De bli fler och fler, de bli oräkneliga och de draga vidare, vidare, lydiga, ty Han väntar dem. — Faran, som gifvit boken sitt namn, är alltså dessa, vildarne från Östern, som i en jättehord nu falla ned öfver Europa. Faran är dessa barbarer och van­ daler och dess spets är Attila själf; när hanfal­ lit, faller dess makt. Udden är bruten,.och bo­ ken slutar med skarornas långsamma vän­ dande åter till hemslätterna, därifrån de en gång längesedan drogo att eröfra världen. Som man ser, det är ett stort ämne, och det kunde kanske också gjorts mera af det. Särskildt stå individerna — Attila, hans rådgifvare, hans antagonister — tämligen lif- lösa. Men scenerierna, massverkningårna skö­ ter Gustaf Janson med stor kraft och brio och man läser hans bok utan tvekan från början till slut, alltid med spändt, ofta med stegradt intresse. Algot Ruhe har en samling små skisser och komedier, som han försåtligt kallar: Menlösa barn. Själfva titeln bär redan det Ruheska ironi­ ska draget, som helst icke vill tillåta veder­ börande att riktigt veta hvar de ha författa­ ren. Menlösa äro Ruhes barn endast såtillvida, att de lefva i en genomsnittets och konven­ tionernas sälla värld, medan deras upphofs- man mera spe- än kärleksfullt tittar på dem från sidan, ger dem en gliring och så lämnar dem åt deras vidare små öden. Stort nöje har han nog själf af saken, men hans bon­ homie med dess litet beska bismak, som läm­ nar misstanken öppen, att den icke är vidare uppriktig, kan också roa den icke alltför men­ löse läsaren. Elf Norrbo: Rallare är också en novell­ bok, det första jag läser af denne — som det sagts mig — pseudonym. Debutboken hette I norrsken och sol och har väl, af ti­ teln att döma, liksom »Rallare» rört sig med nordsvenska ämnen. Författaren hör alltså till de s. k. norrlandsdiktarne, och man märker också på sina ställen, att han kan sin Pelle Molin. Han arbetar med ett ibland icke alldeles lyckadt, korthugget, impressionistiskt språk, han verkar ännu icke helt säker på hvad det är han innerst vill åt. Men att han är en talang och bär på löften, är tämligen tydligt. Det finns vackra och raska sidor, en känsla utan sentimentalitet och ett rättframt grepp på äm­ nena i denna bok. I skissen »Herra hafva sturan makt» särskildt, får man stämningen med en oafvislighet, som bådar godt. Det är ingen oartighet utan en tillfällighet, att jag nu kommer till damerna sist. Annie Åkerhielm har publicerat ett fyra akts-drama, Don Juan Tenorio, försedt med ett företal, där hon upplyser om, att hon med sitt arbete icke nått dit hon ville! Dramat är ett prof på »hvad jag mäktade och icke mäk­ tade, ej på hvad jag ville». Med detta har fru Åkerhielm själf skrifvit sin recension, så koncist man kan begära. Det är just hvad som kan sägas om dramat: det visar en an­ sats, som inger respekt, men det har stannat därvid. Den dikteriska ingifningen har till stor del brustit, och dramat har icke blifvit det mäktiga arbete, som författarinnan väl en gång drömde om. Det vore dock orättvist att inte tala om flera vackra sidor, några starka strofer och, öfverallt, en lättflytande, ibland endast alltför hvardagsmässigt lättflytande vers. Grundtemat i »Don Juan Tenorio» ligger i orden: AU makt som gifves, ligger i att vara, att synas, är att ha sin möda spillt. Tanken på att man skall söka kärnan i lifvet, i sina uppsåt och känslor, icke skalet, se där den idé, som ibär det hela genom äfven- tyr, strider, kärleksscener. Men hjälten har blifvit framställd tämligen vek och icke synnerligen öfvertygande som den världsfigur, hvilken legenden (och dikten ur andra pennor redan gjort honom till. Det är här förfat­ tarinnans intention brast. Skuldrorna, som skulle lyfta verket, voro för svaga, om också villiga och hämgifna. Ester Lundholm: Signe Werner och Anna Ekelöf: Sömnens sånger äro debuter, den förra en roman, den senare dikter. Det är svårt att yttra sig om någondera annat än i allmänt erkännande ordalag — om man vill. Eller rättare sagdt, om man vill slippa nedslå ett ungt mod. Romanen »Signe Werner» har en god fart men konventionella förebilder, hvilka det ännu för författarinnan blir mycket arbete på att göra sig fri. Marika Stjernstedt. Iduns boklista. Fröléen & Comp.: Världsrymdens under; populär stjärnkunskap (efter Ç. Flammarion) af dr N. V. Nordenmark. Häft. 1—3. Albert Bonniers förlag: Minnet och dess pedagogiska problem ; af Axel Herr­ lin. — Oscar Levertins samlade skrifter, 41—45 häft. — Lag och rätt; juridisk handbok för hvar man af Axel Carlborg. 22—25 häft. (Slutet.) Sömnens sånger; af Anna Ekelöf. — C. J. L. Almquist; af John Mor- tensen. (Serien : Svenskar.) — Tjänstekvinnans son ; af August Strindberg. — Sveriges Nationallitteratur. Del 3: Frihetstidens poesi. Del 11: C. J. L. Almquist. — Europas litteraturhistoria från medeltiden till våra dagar; af Otto Sylwan och Just Bing. — Diamant­ staden; af Herm: Heijermans j:r. — Omaka; roman af Bernard Shaw. E. L. Bulwer. — Savonarola; en munkhistoria af Hjalmar Bergman. Bohlin & C:o: Frun på Rönnebygård; berättelse af Christopher Bœck. Signe Werner; en lifsinteriör af Ester Lund­ holm. Madonnans vilja; en berättelse från Firenze af Borge Janssen. Wahlström & Widstrands förlag: Det stora kontoret; en krönika af Hugo Öberg. — Sköngren i helg och socken; af Waldeck. — Menlösa barn; femton små skisser och komedier af Algot Ruhe. Korta bref från en lång resa; af Elsbeth Funch — Sven­ ska Turistföreningens årsskrift 1909. — Paris förr och nu; af W. Legran. Björck & Börjesson: Bjälbojarlen ; skådespel i fem akter af August Strind­ berg. A. B. Hiertas bokförlag: Emigranten ; af Paul Bourget. — Den ringes rike­ domar; af Maurice Mceterlinck. Öfvers. af Hugo Hul- tenberg. — Alpsommar; af Peter Rosegger. — Pom­ pejis sista dagar af E. L. Bulwer. — A. B. Nordiska bokhandeln: Ett hem på landet ; en rådgifvare för byggherrar af Rudolf S. Enblom. Fr. Skoglunds förlag: Skadedjur; berättelse från våra dagar af Erland Waller. — Fennelstornet; detektivroman af Lotus Tracy. Hugo Gebers förlag: Svenska folket 1809 och Svenska folket nu; af Jo­ han Bergman. — Min värld; af Helen Keller. Öfvers. af Annie Anderberg. — Sigurds berättelser som en- kronasböcker: I. Fru Westerbergs inackorderingar. — Några Sherlock Holmes-minnen; af A. Conan Doyle. — För hundra år sen; skildringar och bref från revolu­ tionsåren 1809—1810 utgifna af Sam Clason och Carl af Petersens. — Don Juan Tenorio; drama i 4 akter af Annie Åkerhielm. — Gogol och djäfvulen; en studie af Dimitri S. Meresjkovski. — Den svartklädda damens parfym ; af Gaston Leroux. — När stunderna växla och skrida; betraktelser af Nathan Söderblom. — Sagor af August Strindberg. (Gebers Enkronasbibl.) Aktiebol. Ljus: Högt spel, skådespel i 3 akter af Ernst Didring. — Faran; historisk berättelse af Gustaf Janson. — Ral­ lare; af Elf Norrbo. Wilh. Billes förlag: I hjärtat af urskogen; af Charles G. D. Roberts. — Diverse förlag: Ryssarnes besök i Norrköping år 1719; af J. Hal­ ting. — J. A. Lindblads förlag: Till strids för vårt land, af E. Meländer. — Fri kärlek i all välmening; ett ord om fru Frida Stéenhoffs fria kärleksteorier ; af E. Meländer. — Magnus Bergvalls förlag: Ny praktisk pianoskola; svenskt originalarbete af L. Aug. Lundh. — Lustgården; dikter af Elis Erlandsson. —Almqvist & Wiksell: Carl Erik Læstadius, en bild ur en norr­ ländsk prästsläkts lif af Elisabeth Curtelius. ■— Hed­ vig Lindholm-Eneroth: Lungsot kan botas. I o II delen. Uppgif lifvidd (ander armarno), mldjevidd och kjollängd erhåller NI till Eder fignr fullt tillförlitliga, moderna o. eleganta Erhålla» omgående till nedanstående pri» inom Sverige: Bluilif 40 8re, Kjolmönstar utan flip 60 Bre, PrinsessklSdnlng 76 Bre, Reform­ dräkt 76 Bre, BarndräktmSnster 60 Bre, KragmSnstar (Pellerln) Expediera» portotritt Inom Sverige om rekvi»ltlon åtlBlJd af likvid inaånde» till MAstersfimuelsgatan 43, Stockholm fk 09 1 60 öre, Kappmönster 60 Bre, NationaldräktmSnst*r 1 kr. I 88 .... Ji . .. . C? ilAMflâUCtttAMPTAil MBnster kunna äfven beställas efter andra än våra modeller. Beställning i 0 fl fl ÏI §[ fwl fl» Ti1 dODCrdlllUIld I Cl • skaU dä åtföljas af den modell som önskat Priset »r då dubbelt mot |y |||(^ If llllla — 221 « «**?>, /•>' "M1 Som qynarfö'r ///hc/on Eh BERÄTTELSE FRTilT JORDBFIFM LFIfTbET FOR IblLIT UTANFÖR VÅRT TÄLTLÄGER I SCYLLA. PLATSEN, DÄR EN I 9 DYGN BEGRAFD KVINNA FRAMGRÄFDES. FJÄRDE KAPITLET. Lägerlif. KLOCKAN var inte mer än fem på morgonen, när signora Giulia, krypande på händer och fotter, trefvade sig ut ur det låga tältet. Signor Carlo och Guido sutto redan utanför ingången, upptagna af att koka kaffe på en liten spritlampa. Det hade nätt och jämnt börjat ljusna. Vin­ den hade under natten mojnat af, och hafvet låg som en spegel, men en spegel på hvilken solens strålar ännu icke börjat leka och som därför är mörk och dunkel och utan glans. En fotshög inhägnad ■ af plankor omslöt ett tjugotal tält af olika storlekar. De rymligaste skulle tjäna som förrådsrum och operationssal. På lägerplatsen var redan lif och rörelse. Eldar uppgjordes och skvadroner ordnades till afmarsch. En del skulle bege sig upp i sta­ den, andra till längre bort liggande byar och småstäder. Ett stycke längre bort på strandbrädden reste sig andra tält, tillhörande en afdelning brandsoldater, ingenjörer och militärläkare, som dagen förut anländt till Scylla. Äfven dessa räddningskårer förde lifsmedel och sjukvårds- artiklar med sig, men den lilla stadens befolk­ ning skulle redan dukat under af hunger och umbäranden, trots den hjälp professorn bringat de båda sista dagarne, om icke ett stort engelskt fartyg, utsändt fråu Malta att genomsöka kusten, tre dagar efter olyckan kommit till undsätt­ ning. Ungefär nio tusen människovarelser voro ute­ slutande hänvisade till att lefva på apelsiner och citroner, som plockades ned från träden. Mjöl, makaroner, vin, specerier, allt hade be- grafts under ruinerna, och alla gator och grän­ der voro afspärrade med berg af sammanstör­ tade byggnader. Erforderliga redskap saknades naturligtvis. Och hvad erfordrades icke nu af arbete med uppförande af baracker! De husvilla tillbrin­ gade nätterna på bara marken under orange- skogarnes gyllene rikedom eller i svinstiorna i sällskap med svinen. Svinstiorna hade stått sig vid jordbäfningen. Öfverkocken, en farmacie studerande från Neapel, lyfte den stora kaffekitteln från elden och började hälla upp den ångande drycken i de på sanden uppradade bleckmuggarne, under det “advokaten“ hämtade en säck med skepps- skorpor i förrådstältet. Professorn gick från grupp till grupp, ut­ delande order. Själf skulle han leda den skva- dron, som skulle aftåga till Bagnara, nio dagar tidigare en af “glädjegolfens“ pärlor, nu blott en grushög. Signor Guido var borta och fick sig några bleckmuggar och en ficka full med skorpor, hvarpå signor Carlo med en min af illa dold stolthet blåste ut spritlågan och serverade sitt mockakaffe. —■ Så är det, när man är nog förtänksam att lägga en smula af den här varan i kapp­ säcken, sade han. Och med en blick bort emot kamraterna omkring elden: — Jag skulle inte vilja byta ut deras färgade vatten mot det här. — Ni vet nog inte, signora, inföll signor Guido — att det är Carlos force att koka kaffe. Egentligen borde han ha blifvit kock. Enligt hvad det förljudes lär han äfven vara mästare i att anrätta “spaghetti“. — Det är kanske bäst att hålla hemligt med det. Annars tar de nog fasta på kocksysslan har. — Nåå, sade signor Carlo i välvillig ton och strykande sitt skägg — för den goda sakens skull kan jag ju då och då ge en hand­ räckning. Jag skall ju själf äta makaro­ nerna . . . Innan afmarschen ägde rum, föreslog signor Guido signora Giulia att följa med bort till hålvägen, som låg på ett par bösshålls afstånd från lägerplatsen. Han hade dagen förut hört sägas, att landtfolk kom dit tidigt på morgo­ nen med sina getter. Högre upp på stranden lågo några stora segelbåtar uppdragna och i hvar och en af dem logerade ett tjugo—trettiotal personer. Segel, lakan och skynken af hvarje slag fingo tjänst­ göra som tak och afdelningsskärmar. Kvinnorna voro redan i färd med att linda sina späda barn med de trasor, som stodo dem till buds, männen sutto och stirrrade framför sig med dystra blickar, men de mera försig­ komna ungdomarne i dessa nya upplagor af Noaks ark äntrade nedför några vid årtullarne fastgjorda repstumpar, djupt föraktande att be­ gagna sig af den utlagda landgången, och bör­ jade leka i sanden. Borta vid hålvägen trängdes och knuffades stora flockar af getter, som ringde med sina klockor och profvade hornen på hvarandra efter bästa förmåga. Från alla håll strömmade kvinnor och barn till för att få vara med om utdelandet af den feta, spenvarma mjölken. Men den kontanta ersättningen därför fick bli en framtidsfråga. De första dagarne efter olyckan kunde icke ens denna hjälp komma. Hålvägen var stängd af nedstörtade klippblock, och det blef ett drygt arbete att få dem bort. Först efter ett längre parlamenterande lycka­ des signora Giulia få betala några soldi för den stenkruka en strålande vacker scyllese räckte henne. Alla kvinnor här samla håret i tvenne flätor, som lindas omkring det välformade hufvudet, bildande relief åt den fina ansiktsovalen. Dra­ gen tala om grekiskt ursprung, men de mörka, flammande ögonen om saracensk härkomst. Sedån de fått sina smalhalsade, klassiskt formade krukor fyllda upp till randen med den hvitfradgande drycken, placerades dessa på hjässan med en liten cirkelrund linnebindel som stöd, och i en lång rad tågade de så uppför den stigande vägen, i sina rytmiska rörelser och med lätt gungande höfter påminnande om gamla pompejanska väggmålningar. Solen hade nu hunnit ett godt stycke upp på himlen och slösade sitt guld öfver sköflade människoboningar, himlen var löftesrikt blå, vinden smekande ljuf och vårlig. Scylla hette Typhons sköna dotter. När hon en dag lustvandrade på den zankleiska sanden, fick hon plötsligt lust att svalka sina lemmar i de lekande vågorna. Sedd af vatten­ guden Glaukus, som genast upptändes af den häftigaste kärlek, bestormades hon med böner om att blifva hans. Hvarje husmoder Bamgarde roben Hvarje sömmerska likaså. bör prenumerera på Pr,i ,Sf hL8‘.!!«-.V aê1?».'1:40 k,‘ ^ ^ 12 häften årligen. 222 Förfärad flydde jungfrun upp på stranden, upp på spetsen af den höga klippa, som reser sig öfver viken, och dit den förföljande icke kunde nå henne. Glaukus begaf sig då simmande till solens dotter, Circe, att af henne utbedja sig en kär­ leksdryck. Men Circe själf upptändes af kärlek till yng­ lingen och försökte rycka bilden af Scylla ur hans hjärta. “Förr växe i hafvet löf, förr grönske jämväl på spetsen af fjällarne sjögräs, än för Scylla min kärlek förbyts.“ Den vredgade gudinnan beslöt då Scyllas undergång och begaf sig till Regii strand förande med sig giftiga örter, öfver hvilka hon läst Hekatiska kväden. “Där var en liten vik, som svängde sig om till en båge, korad till hviloplats af Scylla. Från hafvets och himlens våld hon plägade bärga sig där, när solen som starkast brände jorden, och gaf åt skuggan den kortaste sträck­ ning. Denna nu skadelig görs af Circe. Hon blandar i böljan verksamma gift, och sådd af fördärf medbringande rötter, medan hon och med förtrollande mun frammumlar så sakta trefaldt nio gånger ett nytt förgörande kväde. Scylla kommer, hon där nedstiger till midjan af kroppen, när hon märker sitt lif vanställas af skällande hundar, och då i början hon ej kan tro att de höra till kroppen, söker hon fly och drifva dem bort och röjer för deras hotande bett sin skräck. Men ack, hvad hon fruktande undflyr drager hon med sig; för lår, för ben och för fotter, hon finner, när hon dem söker, ej annat igen än Cerberiska käftar. Så hon står där, en samling af rasande hundar, som rysligt hänga med ryggarne fast vid jungfruns stympade lemmar. Älskaren Glaukus grät och flydde för Circe med afsky, som så omänskeligt brukt de örters förmåga hon kände. Scylla på stället förblef, och så snart tillfälle sig tedde, röfvade från Ulysses hans män, att hämnas på Circe.“ Mariuccia hade lyfts ut ur tältet med sin bår och placerats midt i solskenet. Men för att inte solen skulle lysa henne alltför skarpt i ögonen uppspändes det väldiga paraply “Man­ darinen“ strax innan afmarschen kommit sprin­ gande medi Nu låg hon så fin och prydlig. Håret var kammad t och uppbundet vid tinningarne med ljusblå rosetter, som signora Giulia letat reda på i sin kappsäck, och några doftande orange- blommor, plockade vid hålvägen, lågo strödda öfver den grofva filten. Lucilla hade åtagit sig att hålla vakt bred­ vid bädden. Ännu vågade hon icke riktigt stödja på sina fotter. Sorgsna tankar tyngde hennes sinne, men solskenet lyste in i hennes mörka ögon och skänkte dem strålglans. Signora Giulia kunde nu uppfylla sitt löfte till Mariuccia att gå och söka reda på snäckor åt henne, och styrde sina steg mot den Zan- kleiska klippan för att samtidigt få lyssna till de hundskall vattenhvirflarne efter sägen fram­ bringa inne i grottornas håligheter. Fräsande skum slog upp öfver stenarne, men det, var vågornas melodiska sång, icke hundtjut, som gjorde sig förnimbar för örat. Signora Giulia stod länge och såg ut öfver det solbe­ lysta hafvet. Det var en dag som då den unga Scylla lustvandrade på stranden, den dagen hon uppväckte' Glaukus kärlek och därmed fick sin olycka beseglad. Men här voro ju inga snäckor att finna! Sig­ nora Giulia återvände samma väg hon kommit, passerade förbi lägerplatserna och fortsatte vi­ dare utmed den buktande strandbrädden. Där fann hon snart de mest underbart formade snäckor och stenar, i färger som vågen, när den bryter sig i solljus. I detsamma hörde hon sitt namn ropas och reste sig upp ur sin knä- böjande ställning, skuggande ögonen med handen. En skvadron, som redan återvänder! Hvad kan det betyda? Främst kommo “Mandarinen“ och signor Guido, svängande i luften sina hackor och spa­ dar. Bakom dem ett tiotal af kamraterna. Men de buro ju någonting emellan sig? Var det en bår? — Vi har gräft fram en kvinna, som ännu lefver! ropade de förstnämnde. — Det är nöd­ vändigt att genast få tag i en madrass. Signora Giulia fick se en stor madrass i ljus- gult öfverdrag ligga ett stycke uppe på stran­ den, icke långt ifrån ett par låga boningshus, och skyndade bort och grep tag i ett hörn däraf. Med ett par språng voro “Mandarinen“ och signor Guido framme och fingo, äfven de, tag i hvar sitt hörn. (Forts.) KÖKSÄLMANACK Redigerad af Elisabeth Östman. Inneh. af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm. FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 2—8 MAJ 1909. SÖNDAG. Frukost: Smörgåsbord ; biff af kalffilé med gräddsås och stekt potatis; mjölk; kaffe eller te med gifflar. Middag: Nässelkål med för­ lorade ägg; krustader med hummer- stufning; champinjonspäckad oxfilé med grönsalad och syltgurka; glass- maränger. .. , MÅNDAG. Frukost: Smorgasbord ; hafregrynsgröt med . mjölk; stuf vad strömming med potatis ; mjölk ; kaffe eller te. Middag: Pepparotskött med potatis; krusbärssoppa med skorpor. TISDAG. Frukost: Smörgåsbord ; stekt stångkorf med brynt potatis; mjölk; kaffe eller te. Middag: Grönsoppa med mjölk; kokt torsk med smör och ägg samt potatis. ONSDAG. Frukost: Smörgåsbord haf rem j ölsvälling ; omelett med fisk- stufning (rester från tisdag); mjölk; kaffe eller te. Middag: Dillkött på kalf med potatis ; mandelpudding TORSDAG. Frukost: Smörgåsbord; ägg med skinksås; mjölk; kaffe eller te. M i ddag: Brynt hvitkålssoppa med frikadeller; mannagrynskaka med saft- sås FREDAG. Frukost:. Smörgåsbord ; hafregrynsgröt med mjölk; stekt sill med grädde och lök samt potatis ; kaffe eller te. Middag: Köttfärs med stufvade turska bönor; rabarber­ kräm med mjölk. LÖRDAG. Frukost: Smörgåsbord ; stekt köttfärs (rester från fredag) med brynt potatis; mjölk; , kaffe eller te. Middag: Af redd buljong med stekt bröd; kabel jopudding med skiradt smör, RECEPT: Champinjonspäckad oxfilé (f. 6 pers.). 1 kg. oxfilé, 1 burk konserverade champinjoner à 90 öre. 3 msk. smör (60 gr.), Vs tsk. salt, Vl lit. buljong, (V2 lit- kokande vatten, 1/2 tsk. Liebigs köttextrakt, Vs tsk. salt.) Sås: 1 msk. smör (20 gr.), cham- Finast i smak fr fl narines- rikast G % = V&rgårda = Pr«toB-hafrem]öl! pin joner, köttsky, 1 msk. mondamin- mjöl., 2 msk. vatten, salt, socker, hvit­ peppar. • I Beredning: Filéen, som bör ha hängt 2—3 dagar, bultas lätt med en fuktig klubba, putsas väl och tvättas med en duk, doppad i hett vatten. Den späckas därefter med en del af de ituskurna champinjonfötterna. (Hat­ tarna sparas till garnering och resten af fotterna användas till såsen.) Två msk. af smöret brynas i en liten lång­ panna, oxfilén ilägges och brynes väl på alla sidor, ofvanpå spisen, hvarefter den saltas och spädes med litet, af den kokande buljongen. Den insättes i ugnen och får steka omkr. 40 min. un­ der det den öfveröses och spädes hvar tionde minut. Filén skäres i tunna skifvor, uppläg­ ges på varmt serveringsfat och garne­ ras med champinjonhattarna,, frästa i resten af smöret samt persilja. Resten af champinjonfötterna skäras i fina tärningar och fräsas i smöret, den silade och skummade köttskyn till­ sättes och såsen afredes med monda- minmjölet utrördt i vattnet. Den får därefter koka under rörning i 5 min. hvarefter såsen afsmakas med # kryd­ dorna och serveras i särskild såsskål. Det mild» crêmelika 1‘ddder som utmärker Florodol-Tvålen ntgBr ioke blott inbrtanserna «1 de ntsök- tute fettïmnen utan därjämte balsamiskt- antileptiaka eisenoer af högsta betydelse för hudakönbet, hvarigenom huden blir sam- metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren och klar, hals och händer hvita och mjuka. Högsta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö­ ping 1906. TEKN. A.-B0L FLORA, 6EFLE. Glassmaränger (f. 6 pers.). Maränger: 5 små ägghvitor, 200 gr. florsocker. Skumglass: 5 äggulor, 100 gr. socker, 4 del. tunn grädde* 1, l^msk. va­ niljsocker, 3 del. tjock grädde.. Beredning: Ägghvitorna vispas till hårdt skum och vispningen fort- sättes tim. Sockret nedsiktas där­ efter försiktigt i ägghviteskummet. Massan lägges på väl rengjorda, smorda och mjölade plåtar i form af af långa maränger, som slätas öfver med en sked och beströs med socker. De gräd­ das i svag ugnsvärme, tills de äro half- torra och släppa plåten, då ^ de ut­ tagas, formas på ett ägg och få kallna. Äggulorna röras med sockret i 20 min. Den tunna grädden kokas upp och afsmakas med vaniljsockret samt till­ sättes de rörda äggulorna under visp- ning. Krämen hälles tillbaka i kastrul­ len och får under fortsatt . vispning sjuda, då den upphälles.. och vispningen fortsättes, tills krämen är kall. Den. till hårdt skum slagna grädden nedröres, massan slås därefter i glassmaskin och vrides omkring 10 min., hvarefter den nedpackas och fryses 1—2 tim. Ma- rängerna fyllas med glass och serve­ ras dubbla. Stuf vad strömming (f. 6 pers.). V2 val strömming (40 st.),. 1 msk. mjöl, 2 msk. salt, 2 msk. fint hackad persilja, 3 msk. smör (60 gr.), 3 del. varmt vatten. Berednin g: Strömmingen rensas, sköljes väl och den mörka hinnan skrapas bort. Den guides ..in- och ut­ vändigt med saltet och lägges hvarf - tals i en med smör bestruken kastrull; mellan hvar je hvarf strös mjölet och persiljan. Resten af smöret fördelas i flockar och lägges mellan hvarf ven. Sist tillsättes det varma vattnet och fisken får sakta koka med tätt slutet lock omkr. 10 min. Strömmingen upp­ lägges på karott och såsen vispas och hälles öfver. Den serveras med nykokt potatis. Krusbärssoppa’ (f. 6 pers.). 1 I lit. gröna krusbär, 2Vé lit. vatten, skalet af V4 citron, 1 msk. potatis­ mjöl, 1V2 kkp. strösocker, 2 äggulor. Beredning: Krusbären sköljas och påsättas, tillika med citronskalet, i kokande vatten och få koka, tills de äro mjuka, då soppan silas. Den af­ redes därefter med potatismjölet, ut­ rördt i litet kallt vatten , och får ett godt uppkok. Sockret och äggulorna rö­ ras i soppskålen omkr. 20 min., hvar­ efter soppan tillslås under kraftig visp­ ning. Den serveras med biskvier eller små skorpor. Grönsoppa med mjölk (f. 6 pers.). 2 morötter, 1 litet rotselleri, 1 liten purjolök, 3 msk. smör (60 gr.), 1/0 lit. kokande vatten, 1 half burk kon­ serverad blomkål, 1 half burk konserve­ rade ärter, 2 msk. mjöl, IV2 lit* oskum­ mad mjölk, Vs hg. spenat, 1 msk. fint hackad persilja, salt, hvitpeppar,, soc­ ker, 1—2 äggulor, 2 del. tjock grädde. Beredning: Morötterna sköljas, skrapas och skäras i tunna skifvor, selleri och purjolöken skäras i fina strimlor. Rotsakerna och pur jon. fräsas i hälften af smöret och påsättas, i det kokande vattnet och få koka, tills de äro mjuka. Blomkålen och ärterna upphettas i vattenbad. Mjölken kokas upp. Resten af smöret fräses med mjölet, och mjölken påspä- des litet i sänder; den rensade och sköljda spenaten tillsättes och soppan får koka 10 min., hvarefter rotsakerna och grönsakerna med sitt spad till­ sättas jämte den fint hackade persiljan och soppan afsmakas med kryddorna. Äggulorna och grädden vispas upp i soppskålen och soppan tillslås under kraftig vispning. Dill k ött på kalf (f. 6 pers.). IV2 kg. kalfbringa eller bog, 2 lit. vatten, 1 msk. salt, 6 krydd- eller hvitpeppar- korn. Sås: IV2 msk. smör (30 gr.), 3 msk. mjöl, 8 del. kötttspad, 2 msk. hackad dill, 1—2 msk. ättika, Vs msk. socker, 1—2 äggulor. .. . Beredning: Bringan knäckes och tvättas med en duk, doppad i hett vatten. Den påsättes i kokande vatten, skummas när spadet kokar upp, och kryddorna tillsättas. Köttet får sedan Ninon” Damhandske af Glacé, à Kr. 1.95. Aktiebolaget Nordiska Kompaniet, Stureplan & Regeringsgatan. sakta koka med tätt slutet lock, tills det är mört eller omkr. 2 tim. Det tages upp, skäres i lagom stora bitar och upplägges på varmt serveringsfat samt garneras med dill. Spadet silas och skummas. Smör och mjöl samman- fräsas, spadet tillsättes _ litet _ i sänder, och såsen får koka 10 min. Dillen iläg­ ges och såsen afsmakas med ättika och socker, hvarefter de uppvispade äggulorna tillsättas och såsen får sjuda. Ägg med skinksås (f. 6 pers.). 6 ägg, vatten. Till fyllning: 1 msk. smör (20 gr.), IV2 msk. mjöl, 4 del tunn grädde, salt, hvitpeppar, 1 msk. skiradt smör (20 gr.). Skinksås: 1 hg. mager, rokt skinka, IV2 msk. smör (30 gr.), 3 msk. mjöl, 2 del. buljong, 4 del. mjölk, 1 äggula. Beredning: Äggen hårdkokas 10 min. och afkylas i kallt vatten. De skalas och skäras itu på längden och gulan lossas försiktigt samt skäres i fina tärningar. Smör och mjöl sam- manfräsas, den tunna grädden påspädes litet i sänder och såsen får koka i 10 min., hvarefter den skurna ägg­ gulan iblandas försiktigt och såsen afsmakas med peppar och salt. _ Ägg- halfvorna fyllas med såsen och öfver- hällas med litet skiradt smör. Skinkan skäres i fina tärningar och fräses i smöret, därefter iröres mjö­ let, och buljongen samt mjölken till­ sättas litet i sänder. Såsen får sedan koka 10 min., hvarefter äggulan ned­ röres och såsen får sjuda. Äggen läggas i en tackjämspanna och insättas i ugnen att bli genomheta, då de uppläggas på varmt serveringsfat och skinksåsen hälles öfver. Anrättnin­ gen garneras med persilja och serveras till smörgåsbordet. Kabel jopudding (f. 6 pers.). Vs kg. kabeljo eller 4 del. kokt, hackad fisk, lVs kkp. risgryn, IV2 lit. mjölk, 3 msk. kallt smör, 3—4 ägg, V2 tsk. hvitpeppar, V2 msk. salt, 1 msk. socker. Till formen: Vs msk. smör (10 gr.), 2 msk. stötta skorpor. Beredning: Fisken sköljes och lägges i vatten kvällen innan den skall användas. Den påsättes i kallt vatten' och får koka, tills den är mjuk. När den kallnat, befrias den frän alla ben och finhackas. Risgrynen skållas i hett vatten, påsättas i den kokand^ mjöl­ ken oc>i ** 1 under rörning, tills de "" .. nälften mjuka. De upp- nksjwsr 1 en bål, och det kalla smöret tillsättes genast. När grynen kallnat nedröras den hackade fisken, de upp­ vispade äggulorna samt kryddorna. Sist nedskäras de till hårdt skum slag­ na äggh vit orna. Massan hälles i en smord och bröd- beströdd, eldfast form, och puddingen gräddas i ugnen, i ordinär ugnsvärme omkr. 1 tim. Den serveras med skiradt smör eller äggsås. ^enS ftp. Att bestyra bildadt, oberoende ungkarlshem, erhål­ ler huslig bildad flicka af bättre hem och yttre, bekväm, välaflönad plats. Endast svar åtföljda af foto. till »25— 33», Gumælii Annonsbyrå, Malmö. ^Språkkunnig lärarinna has af familj på landet, une imarmånaderna, för att läsa u „.«une flickor i respektive 3:dje oei. 6:te klasserna. Svar med uppgift å re­ ferenser och löneansp: *................. Helander, Kristianopel. 27-ARIG flicka önskar plats nu genast, att förestå hemmet hos ungherre eller änkeman, helst där jungfru finnes. Sö­ kanden är kunnig i sömnad och hand­ arbeten och allt hvad som tillhör ett hems skötande. Svar emotses, »A. G.» Iduns exp. I god fam., bosatt i närheten af Sthlm. får bildad flicka, kunnig i matlagn. plats 1 :sta maj. Nya Inack.-Byråm Brunkebergsgatan 3 B, Sthlm. nu inkomna M. BENDIX, 18 Regeringsgatan, 5 Sturegatan, 90 Drottninggatan. Lärarinneplats. j. o V tir.iOJS.CI;, J.ÜÖ OUJ. LcL UUIl göO hufvudsakligen på högsta stadiet. Kompetensfordringar : Högre Lä neseminarium eller motsvarande. Lön efter kompetens. Ansökningshandlingar torde insänaas före 15 maj till styrelsen, Karl Johans- gatan 16, Göteborg. Å styrelsens vägnar: A. SIVARD, föreståndarinna. I prästgård i Uppland får bildad flicka kunnig i matl. plats, litet hushåll. Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg. 3 B, Sthlm. Tekniskt biträde. Rask och ordentlig flicka erhåller 1 sept. 1909 plats som tekniskt biträde å apotek. Förkunskaper ej erforderliga. Vidare meddelar apotekare B. Borg ström, bkenninge. LÄRARINNA erh. förmånlig plats för sommaren, ev. stadigvarande, för en elev. Godt hem. Norra Inack :Byrån, Malm- skilnadsg. 27, Sthlm. ^NNONSER skola vara inlämnade till Expeditionen senast fredag för att kunna Införas i följande veckas num­ mer. LEDIGA PLATSER husföreståndarinneplats, att tillträdas under maj mån. för all­ varligt . sinnad, ^ bildad flicka, kompetent att sköta ett mindre ungkarlshem. Gärna något musikalisk. Svar med ref., upp­ gift om ålder, löneanspråk och foto till »Litet prästhem», Iduns exp. ELICKA, van vid landthushåll, bak bryggd m. m. o. villig deltaga iförek. göromål får genast plats i 2 pers. hus­ håll (+ jungfru, dräng). 15 kr. i mån. Svar, rekom. sändas till präst- gården, Burgsvik, Gotland. ANSPRÅKSLÖS bättre flicka sökesfr. o. m. 1 maj eller senare att gå frun till­ handa. Bör vara kunnig i enkl. och fin. matlagn., bakn. samt om möjligt söm­ nad. Svar med betyg, foto. och löne- anspr. till »Familj», Kristinestad p. r, Finland. Ett kvinnligt landthandelsbiträde, med vana i gam-, manufaktur- och speceriaffär, erhåller plats att förestå en filial i Kronobergs län. Svar jämte betyg, foto. och löneanspråk till »Lätt plats», Smålandspostens exp., Vexiö f. v. b. Lärarinna, med ex. från Högre Lärarinnesem. eller motsvarande kompetens får anställning vid Nora femklass, samskola fr. o. m. inst. hösttermin. Ämnen : matematik o. naturlära. Förmåner: grundlön 1,210kr.; för läsning utöfver 24 tim. pr vecka i proportion härtill. Under innev. år 1,412 kr. Nytt, tidsenligt skolhus och små klasser. Ansökn. insändas till Nora samskolas rektor, adr. Nora, senast den 8 maj. j Bildad fiicka I mellan 20 och 30 år, kunnig i matlag­ ning, bakning, syltning, sömnad och an­ dra inom ett hem förekom, sysslor er­ håller genast god anställning i dispo­ nentfamilj i större landsortsstad. Sö­ kande bör äga god hälsa, gladt lynne och trefligt umgängessätt. Svar med foto. och ref. från föregående anställ- ning till »Familjetrefnad», Iduns exp, EN gladlynt, bättre flicka, önskas som hjälp för 3 små barn, samt förefal­ lande göromål. Medlem af familjen, samt vänligt bemötande. Lön 120 kr. pr år. Fri resa. Svar med foto. till »Ung familj», Hernösand p. r. PLATSSÖKANDE NORDTYSK DAM, .engelsk- o. svensk­ talande, önskar från juni plats i fam., där större barn finnes. Svar Frk. E. Pape, Moltkestr. 24, Detmold, Tyskl. KVINNLIG sjukgymnast med utmärkta betyg önskar nu eller till sommaren plats vid badort eller i familj. Är äf­ ven van vid husliga göromål. Tacksam för svar till »Sjukgymnast», Box 27 Linköping. Plats som husmoder i aktadt hem där sådan saknas, sökes af ett till stadgad ålder kommet frun­ timmer, som är väl kunnigt i alla hus­ liga göromål. På lön fästes ej af seende. Muntliga och skriftliga rekom. finnas att tillgå. Svar till »A. H.» under adress S. Gumælii Annonsbyrå., Stock- holm. SJUKSKÖTERSKA önskar medfölja sjuk herre eller dam på landet. Svar emot­ ses tacksamt till »Vivi», Brunnby (Skåne) p. r. Vid statens samskola i Askersund önskas för nästa läsår en lärarinna med. undervisnings skyldighet hufvud­ sakligen i första klassen. Den, som därjämte kan undervisa i matematik el­ ler naturlära å nederstadiet, äger före­ träde. Närmare meddelar REKTOR. HUSJUNGFRU kunnig i städning och något van vid sömnad får plats i början af maj. Lön 20 kr. Svar med foto. o. betyg till Stadshotellet, Karlstad. UNG, bildad, barnkär flicka, som ge nomgått Kindergartenkurs samt prakti serat därstädes ett år, önskar till som­ maren plats i familj för att handleda o. sysselsätta barn. Svar: »20 år», Norr köping p. r. KAMMARJUNGFRUPLATS sökes af an­ ständig ordentl. landsflicka. Har genom­ gått 1 års slöjdskola samt prakt, sjuk- vård. Svar till »20 år», Nysätra p. r EX. lärarinna i huslig ekonomi önskar leda skolkökskurs i sommar. Svar till »P. L.», Malmö p. r. 21-ÅRIG bildad anspråkslös flicka, ön­ skar mot fritt vivre plats på landet som hjälp i husliga göromål, äfven som skrifbiträde. Familjemedlem. Svar »Maj 1909», Iduns exp. En ung, bättre flicka kunnig i matlagning, erhåller plats i barnlös officersfamilj i Stockholms när­ het. Svar, helst med fotografi, till »S. S.», Svenska Telegrambyråns An- nonsafdelning, Stockholm. FÖR skolhushåll i Stockholm, barnen: 10, 13, 14 o. 16 år gamla, önskas till hösten bildad, barnkär, hushållskunnig dam, som med ordning kan förestå hem­ met med tillhjälp af ung jungfru. De bästa rekommendationer fordras o. svar med fotografi torde sändas till »Fru L. G. B.», under adr. S. Gumælii An­ nonsbyrå, Stockholm f. v. b. VÄRDINNEPLATS i godt hem, där hus­ mor saknas, önskas af bildad medelål­ ders flicka, med godt sätt och gladt lynne, samt med förmåga att sprida hemtrefnad. Flerårig vana. Goda rek. Svar till »Sparsam», Geflie p. r. BARNKÄR,. frisk ung flicka, önskar plats i familj såsom barnfröken eller lärarinna. Goda ref. Svar till »Musi- kalisk», Hällevikstrand. Som sällskap önskar ung lärarinna åtfölja finare fru, som under sommaren reser utrikes. Svar till »Tysktalande 09» Iduns exp. 21-AKS barnkär flicka frän godt hem önskar till sommaren plats som barnfrö­ ken i bättre familj. Svar tacksamt till »l:sta Juni», Hedemora p. r. FÖR sjuk herre eller dam söker 27-årig flicka plats som hjälp och sällskap. Äger någon vana vid sjukvård. Svar till »Vänligt sätt», Iduns exp. SJUKSKÖTERSKA önskar fast plats eller privatvård. Svar till »Sjukvård», Iduns exp. f. v. b. HUSLlGr flicka van vid väfn., skrifgöro- ; mål o. undervisa i musik önskar vara i god familj. Svar till »H. A.», Lund p. r. Kvinnlig sjukgymnast, väl praktiserad, önskar under somma­ ren plats att medfölja på resa eller på större egendom. Svar märkt »Sjuk­ gymnast», Linköping p. r. Som sällskap önskar en bildad 18 års flicka af god familj plats öfver sommaren eller till hösten hos äldre dam eller i familj. Svar till »Tysktalande», Svenska Tele­ grambyråns Annonsafdelning, Göteborg. UJNtt flicka, som genomgått bättre hus­ hållsskola, önskar lämplig plats i Stock­ holm snarast möjligt. Svar till »Ung flicka», under adress S. Gumælii An­ nonsbyrå, Stockholm. ?. v. b. Platssökande. Sjuttonårig, stadgad, arbetsvan och ordentlig flicka söker plats hos fru, af hvilken hon får lära husliga göromål, och hvilken hon. är villig att gå till­ handa. Lön begäres icke, utan är sö­ kanden beredd att, om så fordras, er­ lägga någon mindre betalning. Svar till »17 år», Södermanlands Läns Tidnings Expedition, Nyköping f. v. b. MUSIKAjl/JLöK flicka önskar plats så­ som husmoders hjälp och sällskap. Är fullt hemma i husliga göromål och handarbete samt äfven något van i bokföring. Svar märkt »Familjemed­ lem 24 år», Gumælii Annonsbyrå, Malmö. UNG flicka af god familj, musikalisk och barnkär, _ önskar snarast plats i Skåne som sällskap och hjälp. Svar till »Norrländska», Gumælii Annons­ byrå, Malmö. ÄLDEE fruntimmer med goda rek. sö­ ker plats som barnfröken i stad eller på landtegendom. Vidare meddelas å Ir. Elina Rosengrens kommissionskon­ tor, G :1a Rådstugug. 40, Norrköping. EN engelsk dam, 28 åx, önskar plats i bildad familj som hjälp och sällskap. Har förut innehaft flera platser i Sve­ rige. Goda ref. Svar till »N. O.», Iduns exp. UNG flicka, som genomgått handels­ skola önskar plats i familj där skrif- göromål förekomma. Är äfven van vid 5 husliga sysslor. Svar till »Malin», Iduns exp. ENKEL flicka, som genomgått Musika- j liska Akademien, i fiol och piano, ön- t skar plats i fam. att undervisa barn i musik, hjälpa dem med deras läxor i och gå frun tillhanda. Svar till »22 7 åp>, Iduns exp. Ç PLATS i bättre familj som hjälp och f sällskap önskas af 19-årig landtbrukare- dotter. . Är något kunnig i matlagning g och öfriga husliga göromål, handar be- j ten, sömnad m. m. Har genomgått kurs i sjukvård ett år. Svar till »Familje- n medlem», Hjortqvarn. ^ LÄRARINNA, exam., musik., som ge- 1 nomgått 8-kl. läroverk och vistats ut- o rikes, önskar för nästa läsår plats h vid. skola eller i bättre, treflig fa- e milj. Svar till »20 år», Hälsingborg I p. r. STOnATOL TAHD-CRÈrtE OCH STOrtATOL TANDBORSTE oumbärliga för rationell tandvård LA/vo-cremf BILDAD, huslig, ordentlig flicka, kun­ nig i matl., bakn., sömnad, handarb. söker plats. Svar »Gladlynt», Iduns exp. î. v. b. UNG flicka, 21 år, som genomgått kurs i sjukvård samt kortare tid vikarierat som sköterska, önskar plats som sådan, äfven som barnsköterska. Svar tack- samt till »Karin», Iduns exp. f. v. b. UNG samskolelärarinna önskar för som­ maren eller någon del däraf mot fritt vivre plats som sällskap och hjälp hos ensam dam eller i familj på landet. Svar till Dagmar Wessman, adr. Tida- holm. UNG, elementar bildad folkskollärarinna önskar plats under sommaren att läsa med mindre barn. Lön önskas. Svar till »B. D.», under adr. S. Gumælii Annons­ byrå, Stockholm f. v. b UNG flicka önskar musikkondition öf- ver sommaren ev. längre. Betyg fr. Ric­ hard Andersson finnes samt refer. Svar UNG flicka från godt hem önskar plats FAMILLE française enmenant pension­ naires à la mer pendant l’éte. Ref. Ma­ dame Nordenskjöld, Johannesgatan 28, Stockholm. UNGDOM! På högt bel. egend. i frisk och naturskön trakt af Västergötl. erh. god inack. för längre eller kortare tid, till moderat pris. Hvila, kalla bad och enkelt landtlif. Hushållselever emotta- gas. Ref. Svar till »Skog och sjö», Undenäs. INACK. erhålles på välbyggd herregård med vackraste läge i skogrik trakt in­ vid sjön Yidöstern, 2 km. från järn­ vägsstation. Pris 60 kr. pr månad. Svar till Fru H. Lindstam, Hvittaryd. Konfinman der Pris för inackordering och un- Svar till Närmare meddelar Obs. ! Nybyggd stor och luftig matsal. I prästgård på landet meddelas under­ visning åt några unga flickor, i matl. äfven vegetarisk, konstväfnad och alla finare handarb. Pris 65 kr. pr mån. allt inberäknadt. Svar till »Musikalisk», Västerås p, r. PÅ fleres begäran meddelar underteckn. instundande sommar, med början den 15 juni. Inackordering kan äfven be­ redas åt ett begränsadt antal elever. Anmälan fortast möjligt till kyrko- herden E. Th, Hedelin, Arboga. INVID sjö och skog i en af Värmlands vackraste trakter, emottagas hel­ inackorderingar under somma­ ren från och med maj. J. Enberg, Uddheden, Gräsmark. INACKORDERING önskas under 1 må­ nad å landtegendom i vacker skogrik trakt där ungdom förut finnes samt tillfälle till öfning i tyska språket kunde erhållas. Svar tacksamt till »Nytta och nöje», Landskrona p. r. Vid Vettern o. Omberg i härligaste natur S Riks. Begär prosp. från Sv. Turistför­ eningen eller Turisthotellet, adr. Borg­ hamn. In herrlicher Harzgegend (Prov. Hannover) gute Pension für junge Damen, bester deutscher Unter­ richt. Rek. von Frau Oberstleutnant Holst, Malmö. Å Pensionatet Marielund i Gagnef, sär­ deles vackert beläget vid Grådafallen Dalelfven, kandt för sin goda, höga luft, erhålles inack. på längre och kortare tid. Martha Silfverhielm, Ma- rielund & Gagnef. Två konfirmander till _ i juni! Kyrkoherde G. Laurell, Aspö, Strengnäs.________ LÄRARINNOR, som önska platser för sommaren och för läsåret, torde anmäla siig å Nya Inack.-Byrån, Brunkel ergsg. 3 B, Stockholm. DETTH0WSKA SEMINARIETF - ’ f«™+*^n6s fore:?a