Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitised at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M 19:de Årg. MALMÖ SLOTTSPARK. FOTO. C. JOHANSSON, NORRKÖPING. Den 24 Februari 1918 N:o 21 fto/' ttarla Jomt, Ltt'nd’. AlicM-l MUrversparrr blWCr^ HILDING ANDERSSON. TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA Från Växiö ingick på aftonen den 13 februari un­ derrättelsen, att rektorn vid Lunds katedralskola, til. doktor Hilding Andersson aflidit å Växiö lasarett efter en för några veckor sedan genomgången operation. Rektor Andersson hade de senaste åren vid uppre­ pade tilliällen måst taga tjänstledighet för hälsans vårdande, så att så till vida kom inte dödsbudet ovän- tadt. Men sorg och saknad skall det väcka i vida kretsar, ty med honom bortgick icke blott en fint bildad, nobel personlighet, en af Sveriges förnämsta humanister, utan äfven en af vårt lands allra främste ungdomsuppfostrare, till hvilken generationer stå i den största och outplånligaste tacksamhetsskuld för intryck och föredömen, gifna för och mottagna för lifvet. Anders Hilding Andersson var född -ien 22 mars 1853 i Växiö: han fick alltså gå hädan i födelsesta­ den. Såväl på fädernet som mödernet hade han vit­ tert påbrå. Hans fader, biskop Johan Andersson, och hans farbroder, gynekologen, professor Anders An­ dersson, gjorde sig redan under sin studenttid i Lund under skandinavismens klang- och jubeldagar på 1840- talet kända för sin litterära begåfning; den förre bief sedan en flitig öfversättare och var den förste, som försvenskade Goethe’s “Faust“, den senare vann en plats bland de aderton tack vare sitt mästerskap på tillfällighetsdiktens område. Genom modern, Elisabeth Maria Lindfors, räknade han härstamning ur en släkt hvars namn icke häller är okändt i Lunds litterära häfd. Etter mogenhetsexamen i Jönköping 1872 kom han som student till Lund, där han ägnade sig åt filosofiska, särskildt klassiska studier med den grund- lige Christian CavalHn, den estetiskt fint bildade Albert Lysander och den unge väckelsebringande Esaias Tegnér som de främsta i lärareraden. Efter filosofie kandidatexamen 1875 och licentiatexamen 1878förvärf- vade han sig år 1879 den akademiska graden och mottog samma år Cavallins kallelse till docentur i grekiska. Vid universitetet fanns emellertid inga befordrings- möjligheter och Andersson trädde omedelbart i läro­ verkens tjänst. Efter profår i Lund vann han redan 1881 utnämning till lektor i latin och grekiska i Kal­ mar, öfverflyttades 1883 därifrån till ett lektorat i samma ämnen vid läroverket i Växiö, förordnades till rektor därstädes 1892 och vann 1906 transport där­ ifrån till rektoratet vid Lunds katedralskola, från hvil- ket han med vårterminens utgång skolat afträda vid uppnådd pensionsålder. Det sades ofvan, att Hilding Andersson hörde till vårt lands främsta humanister. Intet mänskligt var honom i själfva verket främmande. Intet tillfälle försummade han att förkofra sitt vetande. Allmän­ heten kom detta till godo genom hans utmärkta öf- versättningar. Som lycklig öfversättare är det fram­ för allt, som han framträdt inför offentligheten. Som en af våra flitigaste sanskritister har han till vårt språk öfverflyttat flere fornindiska skaldeverk såsom dra­ merna “Den lilla lervagnen“, “Ratnavali“ samt Kali­ dasas “Urvasi och hennes hjälte“. Äfven från den latinska litteraturen har han gjort åtskilliga öfversätt- ningar, både af poesi och prosa, bl. a. en serie litte- raturprof i Schlicks stora samling “Världslitteraturen i urval och öfversättning“, hvari upptagits öfversättnin- gar af Terentius’ Bridima, Virgilius’ Æneids sjätte bok samt Petronius’ berömda skildring “Kalaset hos Tri- malchio", af hvilka den sistnämnda är den märkligaste och med mest konst gjorda, i det det snarare gällt att helt omdikta den grofkorniga förebildens mustiga innehåll än att helt enkelt öfversätta — en uppgift, som kräfde både djärfhet och takt i anlitandet af det ägre språkets yttersta utvägar och som löstes med yndighet och kvickhet. I fri omdiktning har Andersson äfven på svenska återgifvit den gamla folksagan om Mickel Räf. Den vassa satiren i denna dikt har fullt personlig klang och skänker denna försvenskning värde af originaldikt. Slutligen bör icke glömmas hans litteraturhistoriska arbeten “Aristofanes. Ett stycke grekisk kulturhisto­ ria“ och “Den grekiska tragedien“ samt “Det grekiska dramat“, af hvilka det sistnämnda är den fullständi­ gaste öfversikt vi ha på vårt språk af det gamla Hel­ las’ dramatiska litteratur och som innehåller en mängd tolkningar af dialogställen och körsånger. Lika betydande Hilding Andersson var som humanist och öfversättare, lika framstående var han som lärare och läroverkschef. Härom äro strängt taget endast lärjungar omdömesgilla. Men deras vittnesbörd äro också samstämmiga. För dem var han under sin långa verksamhet först i Växiö och sedan i Lund mest af allt en faderlig föresyn. All hans sträfvan, säges det och för visso med rätta, gick ut på att söka hos de unga väcka de bästa och ädlaste böjelserna till lif och samtidigt söka göra skolans ofrånkomliga tvång och möda så litet tryckande som möjligt. Många ex­ periment i pedagogiskt och organisatoriskt hänseende, som Hilding Andersson för detta ändamål företog, torde trots den skepsis, hvarmed de i början mottogos, komma att bli en framtidens värderade egendom. Den goda vilja, hvaraf de buros, var i alla händelser nog, för att hans elever skulle komma att vörda och älska honom i mer än vanlig grad. Rent personligt sökte han också vårda sig om hvar och en af dem, han gaf ej sällan begåfvade och intresserade lärjungar kostnadsfri enskild handledning och hvar helst han kunde hjälpa sina lärjungar i trångmål och svårigheter, kunde man vara säker på, att han gjorde det. 1 Lund kallade pojkarne honom “höfdingen“. Och en höfding var han, hufvudet högre än allt folket, lekamligen och andligen — en man, som satte in viljans stål att fylla sitt innersta ändamål, såsom det citerats nu inför den öppna griffen. Obe­ roende af alla traditionella meningar, af alla konven­ tionella hänsyn vandrade han den väg fram, som han ansåg vara den rätta. Han bestämdes inifrån, icke utifrån. Kanske gaf detta honom en prägel af kärfhet och oåtkomlighet på ytan. Men man behöfde icke se eller höra mycket af hans gärningar och ord, förr än man förstod, att det var en helgjuten, god karak­ tärs- och hjärtemänniska man hade framför sig. I fråga om sin allmänna lifsåskådning var det Platon och Goethe, som gifvit honom grundvalarne; hans syn på lifvet och människorna var ljus och optimis tisk. I politiskt afseende var han klart och oförfal- skadt frisinnad, ja, han skydde icke ens att synas radikal. I lärarekollegiet sågs detta ju icke alltid med blida ögon. Men huru mycket hans antagonister än kunde ogilla hans meningar, mannen, som hyste dem, måste de skänka sin aktning och sympati, om de själfva hade något af det nobla sinne, hvarmed han själf skilde mellan person och sak. Af offentliga uppdrag utanför ämbetsgärningen, som gåfvos åt honom, må erinras om ledamotskapet i 1899 ärs stora läroverkskommitté, inom hvilken han varmt men förgäfves verkade för bevarandet i en del läro­ verk af en starkare ställning åt de klassiska språken. Närmast sörjes den hädangångne af efterlefvande maka, född Bergenstråle, och fyra barn, sönerna Sten, landtbrukare, och Alf, e. o. seminarieadjunkt i Växiö, samt döttrarne Karin, gift med bibliotekskonsulenten Fr. Hjelmqvist i Stockholm, och Birgit. - 322 — SIRIUS. FÖR HVAR 8 DAG VARFÖR jag hatar kvinnorna? Hatar är ditt ord förresten. Själf tycker jag det är för starkt för den känsla jag hyser. Du har väl ändå sällan sett något hat mot dem, men säkert har du gifvit akt på, att jag ständigt är på min vakt inför dem. Ja, min vän, detta förhållande har naturligtvis sin allvarliga orsak, som du sen länge anat. Vi ha på gatan tillsammans passerat vackra och tilldragande kvinnor, som dina ögon glupskt njutit. Saligt mätt har du vändt dig mot mig: Min Gud, hur skön o. s. v. Och till din förvåning, ja förargelse har du fått ett likgiltigt ja till svar. Och dock vet du, att jag inte saknar sinne för det som är skönt, du vet, att jag ej velat underkänna ditt omdöme, utan därmed endast visat min likgiltighet för de kvinnliga föremålen som sådana. Du undrar hvarför? Nu är jag ju till utseendet långt ifrån vacker och minst af allt ägnad att uppträda vid sidan af en skön kvinna. Inte nog med att jag är låghalt, och att foten på det korta benet på obehagligt sätt är vänd snedt inåt, utan dessutom är jag futtigt liten till kroppen och till på köpet försedd med ett oskönt, fågellik- nande ansikte. Du skulle därför kunna anta, att jag redan från början förtviflat beträffande min förmåga att vinna en kvinnas kärlek och sedan så vant mig in i denna föreställning, att jag aldrig gjort något för­ sök. Om jag nu påstode detta, skulle du förstås ge­ nast invända, att äfven den vidrigaste ej undgår, att någon gång! anfäktas af kärlek, och att äfven den fu­ laste kan få sig en relativt bra kvinna samt att jag skulle kunna lyckas förträffligt... Nåja, att jag skulle lyckas förträffligt vill jag nu inte tro, jag är så godt som öfvertygad om motsatsen, men att jag ej behöft undvara en fru, om jag velat ha någon, är dock sä­ kert. Efter nio arbetsamma docentår är jag nu pro­ fessor, och jag skulle ju kunna duga utmärkt, vill det tyckas, till familjefar... Du undrar, hvad som då egentligen gör mig ovillig. Det är en historia, en ganska vanlig historia. För att du skall kunna rätt förstå den, bör jag nog först nämna några ord om mina föräldrar. Af min far har jag nämligen ärft mitt fula yttre, af min mor min brinnande skönhetstörst. Dessa båda egenskaper skulle tillsammans framkalla den lilla tragedi, hvari jag var bestämd att spela hufvudrollen. Min mor känner du. Hon har genom arf konstnärsblod i sina ådror och äger ett utåtriktadt skönhetssinne. Hon odlar dock inga talanger, målar inte, gör ingen litteratur och mu­ sicerar helt obetydligt. Men hon har en medfödd förmåga att förstå och bedöma sådana saker, och fram för allt förstår hon att gestalta sin omgifning på ett skönt sätt. Min far, kyrkoherden, var i mycket hennes motsats. Han var tänkare, med intresse för det and­ liga och själsliga. Men mest utmärkte han sig för sitt vidunderligt fula utseende. Jag skall försöka ge en bild af hans ansikte. Han hade en bred, ganska hög panna, som var klufven i två hälfter, fårad och ojämn, som om den varit ärrig. Öfver hjässan låg ett ljust, glest hår. Ögonen voro af obestämd grå färg, svåråtkomliga bakom tunga, djupt sänkta, ryn­ kiga, åt sidorna liksom utdragna ögonlock. De voro nästan alltid inflammerade af läsning och stirrade an- strängdt och närsynt fram genom de guldbågade bril- lorna. Näsan var stor, krokig och starkt byggd och öfverkäken framskjutande med stora, utstående tänder och kort öfverläpp. Hade underkäken varit normal, skulle kanske ansiktet haft en viss kraft; nu förtogs detta uttryck och ersattes af sin motsats, emedan den tvärtom var ytterligt svagt utvecklad. Tänderna nere i munnen sutto sålunda ett långt stycke bakom de AF UNO WILLEHAD. upptillvarande, och vid sidorna var käken så intryckt, att den knappt skönjdes. De magra, stramande kin derna tycktes nästan omedelbart öfvergå i halsen, och eftersom skäggväxten var ojämn och svag, kunde min far aldrig dölja sin fulhet bakom ett skyddande skägg. Hans utseende var onekligen komiskt. Efter min käre fader har jag emellertid äfven ärft en liflig studiehåg. Redan som barn var jag en lärd och kallades “Professorn“. Mina kamrater föraktade mig dock ej till den grad som de föraktade mina kamrater bland plugghästarna. Jag kunde nämligen roa dem med elaka karrikatyrer af lärarna och längre fram i gymnasistföreningen lärde man känna mig som författare till giftiga epigram. Trots mitt plugg be- grafde jag mig aldrig helt i böckerna utan hade all­ tid ögonen öppna för yttervärlden, och jag hade i slyng- elåren en ovanlig blick för det komiska och löjliga hos mina medmänniskor. Men till min sorg blef jag också snart medveten om mitt eget löjliga yrtre. Detta skapade hos mig en blyghet, som tidvis gjorde mig nästan abnorm. Under sådana perioder kunde jag gripas af en oöfvervinnelig motvilja för att möta en person, jag såg längre fram på gatan, en motvilja, till hvilken jag ej kunde finna något motiv, men som trots det var stark och mäktig som en ångest. Af inre tvång vek jag då ohöfligt in på en sidogata eller gjorde helt om och marscherade tillbaka. Jag hade alltid en panisk förskräckelse för att visa mig inför en iakttagande människomassa, en förskräckelse, som ännu till en del finnes hos mig. I gymnasist föreningen var det sålunda en kamrat till mig, som föreläste mina dikter; mig själf skulle man aldrig kunnat förmå därtill. Jag skulle rodnat, stammat och kommit af mig och förstört alltsammans. Och jag vet ej, huru jag skulle stått ut att lefva, om någon haft en aning om de dikter, som lågo i hemligt för­ var i min omsorgsfullt låsta skrifbordslåda. Jag rod­ nade, när jag bara tänkte på dem, och gick i en sam­ tidigt glädje- och rysningsfull ångest för dem. Det var en knippa kärleksdikter. Till formen voro de imitationer efter diverse favoritdiktare, men innehållet var mitt eget plågade jag. Ty se, tidigt nog hade kvinnan uppträdt i mitt lif! Jag hade förälskat mig i den lilla skolstadens vack­ raste skolflicka — enligt min mening vackraste åt­ minstone. De fula flickorna intresserade mig aldrig, och bland de vackra föredrog jag alltid den vackraste. I min smak var jag en extrem aristrokrat, som för­ aktade allt, som hade den minsta fläkt af banalitet och vulgärt kynne öfver sig. Jag var till min olycka ohyggligt grätten och granntyckt, Hur hon såg ut? Hon var blond, smärt, medel­ lång. Ansiktet hade en sällsynt vacker profil med något böjd näsa, förtjusande läppar och energisk haka. En face var det något litet för långt eller för smalt men personligt prägladt, distingeradt och förnämt ge­ nom de kallt blickande blå ögonen och den egen­ domliga munnen. Öfverläppen var en smula för kort, något utskjutande och lämnade munnen i midten öp­ pen med en skymt af de hvita tänderna. Munnen var dock ej slapp eller vek, ty läpparne samlades till ett uttryck af kraft och bestämdhet i mungiporna. Hennes smärta figur hade en ovanlig spänstighet och energi, och på små nätta fotter skred hon fram lätt och luftigt som en sagoprinsessa. Dessa lyriska flosk­ ler säga kanske inte så mycket och sakna säkert för­ måga att ge en lefvande bild af henne. Men hur vät jag än i detalj erinrar mig henne, afstår jag dock, från en i sig själf omöjlig beskrifning. Vare det nog sagdt: jag vär hänförd, bedårad, ohjälpligt kär... I mina dikter kallade jag henne Sirius. Hon var dotter till en haradshöfding och var fjorton; år, då jag först såg henne, strax efter familjens in- Forts. å sid. 327- — 323 FRAN SCENEN. I t £ INTIMA TEATERN: Fru Karin Mäander och herr Lars Hanson som Anna och Richard i “Richard III“. Scen ur 1.a akten. Text å sid. 331. Den 13 februari 1878 invigdes Gefle teater, som denna månad fyller 40 år, med en festföreställning, inledd med en prolog af Fjalar (lektor Östergren) föredragen af skalden själf. Därefter gafs af Otterströmska sällskapet “Don Cæsar de Bazano“, ett af dåtdens bataljnummer. ! Teatern är uppförd efter ritningar af den framstående arkitek­ ten, hofintendenten Nyström och gäller än i dag såsom en af lands­ ortens allra förnämsta. Dess arkitektoniskt stilfulla yttre mot­ svaras af dess inre. Den väl proportionerade salongen med par­ kettloger och avantscener rymmer inemot 7C0 åskådareplat y > ■ I fl y i En storartad donation har tillfallit Nordiska museet genom framlidne kammarherre Fredrik Löwenadlers testamente i det hans stora samling tennsaker, omfattande ej mindre än 1400 före­ mål till ett värde af minst 150,000 kronor, införlif vats med museets förutvarande ungefär lika stora samling. Bland samlingens många säll­ synta och praktfulla före­ mål märkas ett par väl- kommçr, som tillhört svenskagesällskap, Hed­ vig Eleonoras försam­ lings fattighuskalk från 1750 m. m. Samlingen, som hopbragts af förre ägaren och förvarats å hans gård Anneberg i Småland, är den ojäm­ förligen förnämsta i lan­ det. * Ännu en enastående konstprodukt har funnit vägen till Sverige, näm­ ligen ett af den berömde 1700-tals ebonisten David Roentgen förfärdigadt golf ur, som har den impo nerande höjden af närmare 3 r/2 meter. På sockeln och mellanpartiets fram- stycke är af Roentgen utiöd en oförliknelig figurscen hvari hvarje den minsta skuggning och streck utgöres af ett särskildt inlagdt trästycke, som med sin olika färg och ådring ger den önskade valören. Det märkliga arbetet anses stå på höjden af allt hvad Roentgen utföit och är af så mycket större intresse, som intet verk af hans hand förut funnits Sverige. FRÅN FREDR. LÖWENADLERS SAMLING En kollektion af 250 Småländska föremål. Se text å nästa sida. Fo/o. Malmström, Sthlm Rfter foiayrafi — 325 - HVAR 8 DAG Ffter fotografis Kliché; Kem. A.-B. nsmgt. SU,reer»f>arre., Sthlm--Cbg Köpenhamns börs stormad och skadad af oroselement den 11 februari. Allvarliga syndikalistoroligheter ägde den 11 feb­ ruari rum i Köpenhamn. Oroligheterna föregingos af strängt hemliga fackiöreningsmöten, hvartill endast medlemmar ägde tillträde, och hvarunder vissa planer i afsikt att arrangera ett upplopp dryftades. Under affyrande af lösa skott tågade därpå massan från föreningslokalen ut i staden och bort till börs­ byggnaden, som storm rdes. Polisen, som under tiden besatt dess trappa, kunde dock första gången tvinga •orosstiftarne tillbaka Vid andra stormningen lycka­ des det emellertid angriparna att komma in i bygg­ naden, där under det följande vilda tumultet somliga syndikalister med käppar och järntillhyggen anföllo de där församlade och i förstone öfverrumplade af­ färsmännen. Af dessa blefvo några allvarligare skadade. En af syndikalisterna fördes i ganska medtaget till­ stånd till sjukhuset Genom tillstädeskommande po­ lisförstärkning bief Börsen snart utrymd, hvarpå de monstranterna fortsatte till “Slotsholmen“, där för­ hållandena under kravallerna tedde sig rätt kritiska. Vid 5-tiden på e. m. var lugnet återställdt. I anled ning af det skedda har militär beordrats till Köpen­ hamn, hvarförutom en mängd häktningar på de farh* gaste orosstiftarna ha företagits. Under tumultet i börshuset sårades bl. a. en af kö- penhamnska finansvärldens mest framstående män. direktören för de danska socker- » fabrikerna, konferensrådet Gam meltoft. * Allt tätare dugga märkliga konstverk öfver Sverige. Nu senast har från Finland hitkommlt ett konstverk af sällsynt värde, näm­ ligen ett marmorarbete af den store Thorvaldsen, benämndt Hvilande Amor och signeradt 1827. Det vackra arbetet har senast tillhört hr Gösta Stenmans privat­ samling i Hälsingfors och kom­ mer med all sannolikhet nu att af någon samlare förvärfvas till Sverige. iiwiiiiiiiiiiiiiiiiaiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiw BLIF MEDARBETARE EJter f<,togr.,r„ ",,,M " ‘ . >4HVILANDE AMOR“, skulptur i marmor af Thorvaldsen, f. n. utställd i Fritzes hoj-bok­ handel i Stockholm. ■ - I HVAR 8 DAG. - - llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll^ — 326 - HVAR 8 DAG Forts, fr. sid. 323. flyttning till staden. Under två års tid hade jag lyc­ kan bo i samma gård som hon. Jag blef sålunda be­ kant med henne och träffade henne emellanåt. Vi möttes dock endast tillfälligtvis. Jag var generad af min kroppsliga otymplighet, blyg och feg och aktade mig väl för att på något sätt visa mina kändor. Jag kunde gå timmar igenom och vänta på henne, där jag trodde hon skulle uppenbara sig, och när hon så kom — om hon kom — hade jag oftast inte mod att göra henne sällskap. Jag bringade det dock till slut därhän, att vi blefvo ganska goda vänner. Hon för­ drog och respekterade mig så tämligen — något mer blef det inte — respekterade mig på sitt egendomliga, förståndsmässiga sätt. Orden förefalla kanske för stora på tal om en liten skolflicka, men Sirius var inte en sådan af det vanliga fnissande slaget. Hon blickade stolt och själfmedvetet fram ur de mörkblåa ögonen, och det låg alltid en fläkt af hvass förståndighet kring nennes vackra gestalt. Hon visade sällan prof på vekhet, det var något strängt, kärft och aristokratiskt gossaktigt öfver henne. Hon var redan tidigt en mäs­ tare i att gyckla och ironisera öfver hvarjehanda bluff och skenfager ihålighet. Jag kände, att hon var be­ tydligt före mig i kunskapen om liivet, och jag var synnerligen imponerad af hennes säkra syn och upp­ fattning. De kamrater, som på grund af fördelaktigt utseende eller lämpliga egenskaper i öfrigt voro mera donjuansmässiga än jag — de som tordes stämma möte med henne — försäkrade efter en tids få­ fängt friande till hennes gunst, att hon var absolut otillgänglig för allt hvad kärlek vill säga, ja, att hon vår hjärtlös och elak. Jag ville naturligtvis inte tro detta, kunde inte tro det. Deras nederlag gladde mig tvärtom. Det berodde naturligtvis på att hon genom­ skådade de unga herrarnas dumhet. Och jag med mitt goda hufvud skulle nog till slut... Emellertid tog jag studentexamen och därmed blef jag skild från Sirius, då jag följande termin for till université et i stället för till skolstaden. Jag ägnade mig åt astronomi, som länge varit mitt älsklingsämne, pluggade och gjorde framsteg. Dessutom hängaf jag mig j å lediga stunder åt lyriken, då jag hade för mig, att jag var bestämd till att bli en stor skald. Jag gaf ju också ut ett litet häfte dikter, som jag storslaget nog kallade “Venus Urania“. Det beröm jag fick för “ädelhet“, “finhet“ o. s. v. motsvarade inte mina förhoppni gar, och jag förstod, att jag inte var den skald, jag inbillat mig. De bästa af dikterna voro inspirerade af den ännu lefvande kärleken till “den fjärran älskade“. Den hade dock så små lingom bleknat till att bli en minnets estetiska fest, den tärande glöden hade slocknat. Men ännu lång tid efter det jag skilts från Sirius kunde det hända, att hon i triumfatorisk glans en natt uppträdde i en dröm. Två eller närmare tre år hade väl gått, då jag en dag återsåg henne i denna stad. Hon led af något fel på ena örat och vistades här tio dagar i och för behandling af en specialist. Då jag stötte på henne på gatan, hade hon redan varit här ett par dagar. Hon blef förtjust öfver att träffa mig, då hon sak­ nade sällskap och bekanta med undantag af den gamla, besläktade dam, hon bodde hos. Det skulle vara henne ett stort nöje, om den “lofvande skalden“ ville ta sig an henne något lite de dagar hon hade kvar på platsen. Och den “lofvande skalden“ hade san­ nerligen ingenting emot detta, då det genast gick upp för honom, att det var precis hvad han helst önskade. Jag erinrar mig så tydligt detta vårt plötsliga sam­ manträffande. Det var en dag i mars, en eftermid­ dag, då solen efter en genomskinligt klar dag sjönk i väster på den purpurfärgade himlen. Hur vacker var inte Sirius i denna skymningsdager! Hon var ej längre en sluten knopp, hon var en nyssutslagen blomma i all sin prakt och doft. Det var som om hennes skönhet, under de år jag ej sett henne, under­ gått en sista granskning af naturen — konstnären — och nu nått sin slutliga fulländning. Det något gossak­ tigt sträfva, som förut funnits hos henne, var afslipadt, och gestalten i sin helhet hade blifvit vekare och rundare. Hennes leende var mera ljust, varmt och kvinnligt. Och dock hade hon alltjämt något vesta- liskt och otillgängligt hos sig, där hon i den grågröna, åtsittande promenaddräkten halft leende vandrade bredvid mig i det matta, röda skymningsskenet. Den “lofvande skalden“ tog sig an henne. Vi be­ sågo tillsammans allt sevärdt, kyrkan och annat. Dc få dagarna gingo sin väg; alltför hastigt tycktes det mig. För hvar dag blef jag allt blindare förälskad i Sirius och allt sämre dolde jag det för henne. Då hennes ironi och gyckel i ett eller annat ögonblick blef alltför lössläppt, kunde jag väl känna m>g sårad och tycka mig vara hennes lekdocka, men i det stora hela voro vi mycket goda vänner och kamrater. Hon hade stundom ett sätt att trycka min hand, som gjorde mig riktigt varm om hjärtat. Kvällen innan hennes afresa besökte vi tillsammans teatern. Jag följde henne hem därifrån, och då det var en vacker kväll med stjärnor och vi hade svårt att genast skiljas, stego vi tillsammans ge­ nom gallerporten in i trädgården. Vi vandrade en stund på gångarna och talade lätt sentimentala ord om hur ledsamt det var med den förestående skils­ mässan. Sirius’ stämma var ovanligt djup och varm och kom mig att saligt bäfva och skälfva. Hon gjorde sig inte brådtom, och efter en stund satte vi oss på en bänk. Vi tego. — Så många vackra stjärnor i kväll, sade hon slut­ ligen. — Ack, hvad är stjärnorna... — Stjärnorna! Det finns då något du sätter högre? Hon tryckte min hand och såg mig i ögonen. Allt detta hade tillsammans en fruktansvärd verkan. Jag skakade i hela kroppen och under det jag föll till hennes fötter, löstes min tungas band, och jag talade i flåsande, klagande och vildt glädjefulla ord. — Du vet det, vet det... Jag älskar dig, älskar dig .. Äfven i detta besinningslösa ögonblick glömde jag emellertid ej mitt fula ansikte, utan fullt medveten därom dolde jag det i hennes knä Hon förblef orörlig och stum. Förvirrad lyfte jag mitt hufvud. Kring hennes mun låg ett halft leende,, och hennes ögon sågo stelt och spändt rakt ut långt bort i fjärran. Då hon såg min blick, sade hon kallt och likgiltigt: — Stig upp, var inte löjlig! Då grep den mest våldsamma förbittring mig. Hon hade alltså endast lekt med mig och obarmhärtigt velat njuta min förnedring, och jag hade gått i hen­ nes fälla, utlämnat mig åt hennes förakt... Så natt­ svart djävulskt. . Jag gräfde ned händerna i gångsti­ gens fuktiga grus, och när jag fått dem fulla af sand, knöt jag dem krampaktigt och ropade med en röst, som förskräckte mig själf: Gå, gå! Hon reste sig och gick. Utan ett ord. Mitt vällustiga hat förbyttes i en känsla af äckel för mig själf. Jag kände mig som en hund, som fått en spark. Jag glödde af längtan efter att förinta mig, slita mig i stycken .. Hade det fallit mig in att ränna hufvudet mot en vägg, hade jag säkert gjort det. Allt tycktes håna mig, stillheten, stjärnorna högt där­ uppe... allt... Hvarje sekund var en evighet, fylld af helveteskval. Tills jag slutligen brast samman i en välgörande gråt. Sirius? Jag såg henne aldrig mer. Men följande år hörde jag förunderliga nyheter om henne. Hon Forts, å sid. 334 - 327 - SVENSKA R.-K.-AMBULANSEN TILL FINLAND. foto. Ellquint, Stockholm. a. lient : Benyt Sil/vertyarr*. C 1 / *' GRUPP -OTOGRAFI FÖRE AFRESAN: I midten PRINS CARL (X); vid hans högra sida gr ef vinnan AINA MANNERHE1M, vid vänstra sidan general R. BERG. Främst d.r von Holst (1) samt vid hans högra sida d:r Gyllenstierna och d:r Camitz, bakom d:r Dymling; t. v. om d.r v. Holst stå ** åå och intendenten Zetterlund. Bland sjuksystrarna synes främst öfversköterskan syster E. Trädgårdh (2). ■ Efter en 13 dygns lång och tröttsam resa anlände till Stock­ holm den 9 februari förutva-ande rumäniska ministern i Petrograd C. Diamandi jämte hela legations- kvarstannat i därvarande ta under sitt RUMÄNISKE ENVOYÉN I PETROGRAD DIAMANDI I STOCKHOLM. Sedan den för Finlandsambulanserna afsedda utrust­ ningen, inrymd i 30 stora packlårar, försedda med Röda-korsmärke, redan den 12 februari som ilgods med- sändts Haparandatåget, anträdde de båda ambulanserna följande dag med tåget klockan 5.2 afresan öfver Haparanda med Torneå som närmaste etapp på finska sidan. Härifrån komma de finska myn­ digheterna att dirigera ambulan­ serna till de fält, där de an«es mest behöfliga, och som detta gif- vetvis måste bli inom sjä'fva strids­ området gå de händelserna inpå lifvet. Före afresan blefvo samtliga deltagarne föreställda för prins Carl, högste representanten för svenska Röda korset, hvilken se­ dan i sin tur föreställde dem för drottningen vid den audiens hon gaf klockan 12, och vid hvilken hon också uttryckte sin glädje öfver att Sverige genom dem kunde kom­ ma det olyckliga Finland till hjälp. Hvardera ambulansen består af en chefläkare, två underläkare, en öfversköterska, fem sjukskö­ terskor, fyra sjukvårdare och en redogörare. personalen och andra medlemmar af därvarande rumä­ niska koloni till ett antal af 72 personer. Som bekant häktades nyligen den rumäniske mi­ nistern Diamandi, på order af folk kommissarierna. Och först den 28 januari frigafs han efter att de öfriga utländska diplomaterna på det kraftigaste intervenerat till hans förmån men fick samtidigt order att jämte hela beskickningen lämna ryska hnfvudstaden inom 10 timmar. Det blef alltså att i stör­ sta hast ordna det nödvändigaste och komma iväg. Vid framkoms­ ten till Torneå bief en medföljande rödgardist Smirnor arresterad af de hvita och arkebuserad trots att minister Diamandi och den lika­ ledes medföljande senator I. Cast- rén sökte utverka hans benådning. Sedermera befanns det att denne Smirnor i Torneå väntades af en telegrafisk order från Troitsky att hela legationspersonalen skulle återsändas till Petrograd och att mi­ nister Diamandi omedelbart skulle skjutas. Det är alltså genom en ren tillfällighet denne undgått att falla offer för bolschevikväldets råheter. De rumänier, som Petrograd kommer franska legation att beskydd. — 328 — DEN SVENSKA UNDSÄTTNINGSEXPEDITIONEN TILL ALAND. Nederst: PANSARBÂTEN “THOR“ hvilken eskalier ar den svenska undsätt- ningsexpeditionen under befäl af, kom­ mendörkapten C. H. Åkermark. fi'oto. Mnhnstrom. Stfunir- Vidstâende bild: CHEFEN Å JAGAREN “VALE- KAPTEN FRIES, (t h.) OCH DEN RYSKA BOL- SCHEW1KREGERIN GENS REPRESEN­ TANT I STOCKHOLM INGENJÖR V. VO- ROVSK1J, hvilken se nare på svenska rege ringen? anmodan med jagaren af rest till Åland för att person ligen mtdverkä till den ryska soldâtes kens aflägsnande där ifrån. Foto i Modin, Sthlin. Efter expeditio­ nerna till Finland fick svenska rege­ ringen anledning att i största hast utiusta ännu en räddningsexpedi- tion, denna gäng för hemförande af på Åland vistande svenskar. Expe- ditioneen, beståen­ de af “Isbrytaren I“, den gamla finlands- ångaren “J.L. Rune- f ; JAGAREN “VAlE". roto. Mo Un, bltum. .■■■ -’ä>' «frit berg“ och pansarbåten “Thor“ under be­ fäl af kommendörkapten Harald Åker­ mark, afgick natten till den 14 februari till sin bestämmelseort Signildsskär, Ålands utpost mot väster, dit en hel del svenskar under oroligheterna tagit sin tillflykt, och där somliga hotade af hunger, köld och förföljelse befunno sig i den yttersta nöd, medan andra i öppna båtar lyckats fly öfver till Grisslehamn, dit de framkommit i ett högeligen ut- mattadt tillstånd. Vid expeditionens pas serande af denna plats togos de åländ­ ska flyktingarna med ombord. Bland dessa befunno sig äfven några personer som synnerligen väl kände till den mi­ nerade farleden mellan Signildsskär och Eckerön och som därigenom kunde bli expeditionen till utomordentligt god hjälp. Vid framkomsten till Åland hade för­ hållandena betydligt lugnats. Vid Sig­ nildsskär togos 25 från Eckerön flyk- — 329 — HVAR 8 DAG *S:»YTA>£.» SSrt531 «MfdL Z hs»f « tade ålänningar ombord å Runeberg, hvar- efter expeditionen under ledning af Isbry­ taren begaf sig till Eckerön i och för ank- ring till afresan. Under tiden hade Svenska regeringen ta­ git ett välbetänkt och betydelsefullt initia­ tiv, i det att den anmodat bolschevikregerin- gens sändebud i Stockholm, ingeniör V. Vorovskij, att resa öfver till Åland och söka förmå de ryska rödgardisterna att afstå från Foto. EHquist, Stockholm. INGENIÖR VOROVSKIJ EMBARKE- RAR À “VALE“. Vidst. o. nedanstående bild: “ISBRYTAREN“ OCH ÅNGAREN “J. L. RUNEBERG“ SOM INGÅ I EXPEDI­ TIONEN. Foto, lillquist, Stockholm, Portr. t. v.: INGENIÖR V. VOROVSKIJ. Folk­ kommissariernas representant i Stockholm. Foto. MohoMrom, .stnim alla våldsamheter och eventuellt å svenska fartyg lämna öarna. Herr Vorovskij, som ställde sig tillmötesgående till förslaget, af- reste redan den 15 februari med en af flottans jagare till Arholma, där Isbrytaren I mötte för att föra honom vidare till bestämmelse­ orten. Förmodligen kommer väl den svenska hjälpexpeditionen att vid Eckerö afvakta utgången af hr Vorovskijs mission för att möjli­ gen, om denna utfaller gynnsamt, återvända utan flyktingar. T. h. : KOMMENDÖRKAPTEN C. H. ÅKERMARK, chef för undsättningsexpeditionen till Åland, coto. Jonason. Gbg. — 330 - .Foto. Modin, Stlilm. DET NYA LANDSVÄGSTÄGET PROFKÖR VID MÄRSTA. HVAR S DAG & W r- £ I j. ‘i u* KV A SS i*W;S- tttj 'V- W.i <1 * i i-iJ- ■ • «• f — ■ w; 'W En nyhet som efter den 1 maj sannolikt kommer att bli en daglig företeelse pä vår landsbygd äro de af aktiebolaget Alltransport startade s. k. landsvägs- tägen. Som vår bild tydligt visar bestå dessa af en kraftig autombiltraktor med åtföljande för transport afsedda släpvagnar. Den biltraktor, som nu allra först kommit i bruk är resultatet af en konstruktiv sam­ verkan mellan generalstabens tekniska afdelning och Scania-Vabis’ fabriker. Bjässen, som i kostnad belö­ per sig till omkring 55,000 kr. och något påminner om de engelska “tanks“ är äfven armens egendom och har endast utlånats till A.-B. Alltransport, i hvars tjänst den senast med utmärkt resultat utfört trans­ porten af lifsmedelskommissionens ved på den delvis rätt backiga, sträckan Märsta - Steninge. Ti'l illustr. â sid. 324. Intima Teatern i Stockholm slog den 14 februari sitt hittills största slag genom fram iörande af William Shakspeares Richard III med Lars Hansson i hufvudrollen. Titelpersonen i detta drama är ju jämte Macbeth den intressantaste i hela Shakspeares gal­ leri af historiska gestalter, i det han blir en slags symbol för den bittra och triumferande ondskan. Denna till det yttre och inre vanskapta varelse gjordes af Lars Hanson med nära nog hemsk illusion. Endast figuren med den sneda puckeln, haltande gången och ena axeln högre än den andra samt ansiktet blekt och fåradt af onda anfäktelser, var en ötver- lägset genomförd skapelse, och i hans hand blefvo de underliga scenerna, de båda frierierna och mottagandet af borgarnas sände­ bud kvällens glanspunkter. Uppsättningen af dramat var synnerligen lyckad med den fasta inramade hvalfbågen, som gaf stora möjligheter för raska och tack vare de olika perspektiv, som oupphörligt öppnade sig åt alla håll och som upphäfde all enformighet i sceneriet, ständigt nya scenförändringar. Ånyo har ingått ett olycksbud från sjön, som inne­ bär en svår och kännbar förlust för Sverige, i det att en af Boströmrederiet Tirfings största båtar ångaren Fridland på resa från Amerika till Rotterdam sänkts -af en U båt. Vid torpederingen omkommo 6 man af besättningen, medan 29 lyckades i båt taga sig in till holländska kusten. Ångaren Fridland mätte 8,175 tons d. v. och torde på denna resa ha medfört en last af omkring 6,000 tons spanmål från Amerika. Fartyget var byggdt i W. Hartlepool 1910 och genomgick efter en torpede- ring utanför engelska kus:en förra året en genomgri­ pande reparation vid Kockums varf i Malmö. Dess värde beräknas till omkring fem millioner kronor. Ångarens befälhafvare var kapten V. Hansson H. 8 D:s stora Novellpristäflan är nu från och med den 15 februari afslutad, och blir resultatet af densamma bekantgjordt, så snart redak­ tionen i vederbörlig ordning hunnit granska den utom­ ordentligt rika skörden af täflingsmanuskript. Till täflande, som under psevdonym och utan medföljande namnsedel eller försäkran insändt ma­ nuskript, riktar redaktionen samtidigt en uppmaning att omedelbart insända namnsedel, innehållande fullständig adress jämte försäkran om att ifråga­ varande novell är svenskt original samt ej förut publicerad eller erbjuden annan tidning, hvarför- utan anonym täflande i enlighet med reglerna måste uteslutas ur täflingen. Yrkes- och Amatör- fotografer äro välkomna med nya, vältagna land­ skaps- eller genre- ■ - ■ bilder - ■ ■ lämpliga för vare sig den stora bilden å omslaget Iler fer den mindre Vig­ netten å hvarje häftes första sida. — Ersättning vid antagandet. REDAKTIONEN. Centralatéliern, Malmö. ---- ^ufverspam. ÅNGAREN “FRIDLAND“ SOM SÄNKTS AF EN U-BÂT. — 331 — THULES“ NYA PALATS 1 STOCKHOLM. i Lifförsäkringsa^tiebolaget Thule invigde den 12 febr, sm nya byggnad v d Kungsträdgårdsgatan i Stockholm med en b m- kett för 120 gäster. Byggnaden är uppförd i modärn renäs­ sans med insl g af rent svenska motiv. Den figurala utsmyck­ ningen har varit anförtrodd konstnären Christian Eriksson, som utfört portomfattningen med Tiden sväfvande öfver de flanke­ rande figurerna Lifvet och Döden. Den mäktiga, i granit ut- huegna takfrisen är ett verk af bildhuggaren Johnsson. Äfven i det inre förekomm i en hel del skulpturer i väggfält, foi täner, fönsteromfattningar o. d. utförda af konstnäierna Fager berg, Eldh m. fl. Hela den inre utsmyckningen är gjord i kalkfärger med sparsam, af hr Filip Månsson utförd dekorering. Styrelserummet är en originell skapelse af en betagande verkan med sin lugna färgskala och sin solida möblering. Byggnaden, efter ritningar af prof. Lallerstedt, är särdeles solidt uppförd af byggmästaren Rich. Bengtsson. Den präktiga bygg­ naden är en prydnad för Stockholm och en heder för sin upp hofsman. EXTERIÖR. — HÖRN AF VERKST. DIREKTÖRENS RUM. - STYRELSENS SESSIONSRUM. — 332 — F. A. SPAAK. Stadsmäklare. — Goteborg. 85 âr 14 Febr. L. M REENSTIERNA. F. d. Maskininspektor. — Kri­ stinehamn. 75 år 16 Febr* C. G. ANDERSSON. Stadskassör. — Lindesberg. 60 år 12 Febr.* A E. WESTERMARK. Tandläkare. — Skara. 50 år 22 febr.* C. A. E, LANDQUIST. Fil o Teol. d:r. Kyrkoherde. Stockholm. — 75 år 16 Febr.* O WILLÉN. F. d. Folkskollär. Kom.-man. Normlösa. 65 år 8 Febr* P. C. M. BERG. Kyrkoherde. — Quille. 60 år 14 Jan.* igi. J. ERICSON. Stadsträdgårdsmästare. Halmstad. 60 år 14 Febr* S. O PETTERSSON. F. d. Professor. — Holm a. 70 år 12 Febr* C D. JOSEPHSON. Professor. — Unsala. 60 år 25 febr* C. A. MEBIUS. Nyntnämnd t. professor* G. E. HAGSTRAND. Förste Prouinsia'läkare. Visby. — 50 år 12 rebr.* E. F. F. HOPPE. F. d Bergmästare. — Saltyö- badèn. — 70 år 12 Febr* E. E, BAGER. Godsegare. — Torsberga. 60 år 26 Jan* N J. SIGFRID. Direktör. - Vanås. 50 år 15 Febr* F. ANDERSSON. Direktör. — Stockholm. 50 år 24 Febr* * Data â nästa sida. — 333 — C. KARLANDER f. Byggmästare. — Alingsås. F. 50. 1 Febr* * c- G. ANDERSON f. Ingeniör. — Västerås. F. 59. f 4 Febr* S. K. A. WIDE Professor. — Upsala. F. 61. f 12 febr* M. B. HAMILTON -j-. Grefve. Sekreterare. — Gefle. F. 72. f 1 Febr* * Data här nedan. LARS REENSTIERNA. Anst. v. mek. verkstäder i Nordamerika fr. 59, ing. v. amerikanska inbördeskrigets utbrott i Nordstat flotta 61; tjgj. der först som menig o. 64—68 som ing.-officer. Deltog under amiral Farragut i sjöslagen v. New-Orleans, Pensacola o. Mobile; inneh. 68—76 olika ing.-befattn. i Amerika. Sistn. är ing. o. verkmäst. v. Stat, jernv; 06 ma- skininspektor. — Åtnjuter sedan flera är pens. fr. Amer, flottan o. fr. Stat, jernv. GUSTAF ANDERSSON. Inneh. af firman C. Gust. A. i Lindesberg sedan 90. Stadsfullm. 93—01, sedan sistn. år stadskassör, styr.-led. o. kassör i sparb.; led. af kyrkoråd, pens.-nmd, ordf, i köpman.-fören., förestånd. f. aukt.-kamm. EMIL WESTERMARK. Stud. 86, tandläk.-ex. 90, prakt, i Skara sedan sistn. år. Led. af Sv. tandläk.-förb. t. 16; ordf, i förb. sekt. f. milit. tandv. 14—15, bitr, inom Arméförvaltn. sjukv.-styr. m. utredn. ang. inf. af tand­ vård v. armén. Stadsfullm. i Skara sedan 06, v. ordf, sedan 17; ordf, i drätselkamm. sedan 16, ordf, i dyrtidsråd, led. af helsov.-nmd, byggn.-nmd, sparb.-styr. AXEL LANDQUIST. Stud. 62, fil. dr. 72. teol. kand. 75, teol. dr. 93. Prestv. 76, past-ex. 78, kyrkoh. i Katarina förs, i Stockholm sedan 79. In- spekt. f. Stockh. folkskolesem. 81—13; led. af dir. f. Prestersk. enke- o. pup -kassa sedan 86, dess ordf, sedan 95; led. af öfverstyr. f. Stockh. stads folkskolor 81—06, dess ordf. 1900—06. OTTO WILLÉN. Folkskollär. t. 10, derefter landtbrukare. Sedan 93. ordf, i komm.-st. o. nmd; ordf, i brandst-komm., styr.-led. i sparb. o. Österg. e. banks afd.-kontor. Ordf, i stvr. f. Normlösa sjukhjelpsfören., i skyttegil e. PAUL BERG. Stud. 82, prestv. 86, kyrkoh. i'Abild 96, i Qville sedan 14. Tj.-gj. v. Sv. församl. i Paris o. nordfranska hamn. Fr. tryck utg. predikn. o. relig. skr. JAC. ERICSON. Efter att ha genomg. Alnarps landtbr.-inst. o. stud, i utlandet stadsträdg.-mäst. i Halmstad 80; bedrifver jemväl omfatt. plant- skoleverksamhet. OTTO PETTERSSON. Stud. 66, fil. dr. 72, doc. i fysik, kemi v. Upsala univ. 74, tf. lär. i kemi v. Stockh. högsk. 81, prcf. i samma ämne„der 84— 09. Har serskildt egnat sig åt hydrografiska undersökningar i Östersjön o. Nordsjön, hvilkas resultat varit den svenska fiskerinäringen af utom­ ordentligt värde; initiativtag. till svenska regeringens inbjudan till den första internat, hydrograf. konferensen i Stockholm 99. Eger egend. Holma i Bohuslän. Biografi o. helsid.-portr. ârg. VIII: 24. DAVID JOSEPHSON. Stud. 74, med. dr. 87, doc. i obstetr. o. gynek. v. Karol, inst. 91—09, prof, i samma ämnen v. Upsala univ. samt öfverläk v. Akad. sjukh. sedan 09. Med. förf. CLAES MEBIUS. F. 54, stud. 73, fil. dr. 85, doc. i fysik v. Upsala univ. s. å., bitr, labor, v. fys. lab. ner 86 o. 87—91; lektor i fys. o. mat. v. Norrk. h. allm. lärov. 91, v. Göteb. h. reallärov. sedan 91. Flar utfört betydande experimentalundersökn. ang. elektr. strömmar. — Har i dagarne tilldelats professors namn. GUSTAF HAGSTRAND. Stud. 88, med. lic. .99, e. prov.-läk. i Björkvik distr. 01, förste prov.-läk. i Gotl. län 11, i Örebro län 18. Landstings man 14, stadsfullm. i Visby 16, led. af drätselkamm. s. å. FELIX HOPPE. Stud, efter afl. stud.-ex. 68 v. univ. i Upsala, ing. v. krigsskolan o. blef uljtn v. Gotl. inf.-reg. 71 ; ex. t. bergsstaten v. Lunds univ. 76, utex. fr. bergshögsk. i Stockholm 77, kapt. 91, i a:n 96. Ex. geo­ log v. Sv. geolog, undersökn. 76—89, grufing. 78—96, tf. bergmäst. i Östra bergmäst.-distr. 86, i västra distr. 91—93, ord. bergmäst. i södra distr. 96 t. afsk. f. några år sedan. Har ss. geolog utf. undersökn. af berggrunden i hela norra delen af Kalmar län, hela Medelpad samt i malmför. del af Gefleb. o. Kopparb. län. Upprätt, grufkartor o. magnetometr. kartor m beskrifn. öfver ett par hundra sv. grufvor. Juryman v. ind.-utställn. i Hel­ singborg 03. Led. af ett stort antal tekn. o. a. fören. ERSNT BAGER. Stud. 76, utex. fr. Alnarps landtbr.-inst. 81, efter studier utomlands sedan 85 eg. t. egend. Torsberga. Mångårig ordf, i komm.- nmnd o. st. samt i vägstyr. NILS SIGFRID. Efter afslut. elem. o. prakt, studier disp. f. Knislinge skofabr. 99, hvilken under hans ledn. utveckl. till ett mångomfatt. industri- etabl. a.-b. Knislingeverken — med. S. som verkst. dir. Ordf, i Sv. sko­ fabr. fören. Sedan 08 landstingsman; led. af Riksd. A. K- 14—17. FREDRIK ANDERSSON. Organ.-ex. 83 ,o. vik. organist å olika platser, derefter kapellmäst. v. musik-kapell o. teatrar i Skandinav.; sedan 03 affärsverksamhet; sedan 08 chef f. Mell. Sv. restauratörbyrå i Stockholm, grundl. o. utg. af facktidskr. Restauratoren sedan 16. CARL KARLANDER f. Bedref etter prakt, studier inom byggn.-facket byggn .-verksamhet inom Norrl. o. Finland m. kvarnar o. sågverk som specialitet. Flyttade 93 t. Alingsås der han delvis egn. sig åt kvarnrö­ relse men äfven åt byggn.-verksamhet derst. o. å olika platser inom lan­ det. Led. af stadsfullm. o. drätselkamm. der, byggn.-nmd o. folkskolestyr. GUSTAF ANDERSON f. Efter studier v. Örebro tekn. skola, Tekn. skol. i Stockh. samt Tekn. högsk. anst. som kemist v. Forsbacka samt derefter som verkst. ing. v. Domnarfvet o. Mackmyra; senare verkstadschef v. Mofpårdshammar samt slutl. disp. v. Öderborgs bruk 99—05; grund, jemtv en broder Västerås tek. byggn. byrå 06 i hvilken han alltjemt var deleg. Utförde på sin tid stora anläggn. ss elektr. kraftstat., masugnar, valsverk m. m. Led. af stadsfullm. sedan 12, af drätselkamm. sedan 11, ordf, i vatten- o. gasv.-styr. o. i stadshamnsstyr. SAMUEL (SAM) WIDE v. Stud. 79, fil. d:r 88, doc. i grek. spr. v. Upsala univ. s. å., e. o. prof, i klass spr. v. Lunds univ. 95, Upsala univ. 98, prof, der i klass, fornkunsk. o. antik.-hist, sedan 09. Led. af Vitterh.-akad. o. Human, vetensk. samf. Biografi o. helsid.-portr. ârg. XVI : 34. MALCOLM HAMILTON f- Uljtn. v. N. Skån. inf.-reg. 93, löjtn. 98—1900; jur. kand. 99; led. af styr. f. Skån. e. banks afd-kontor i Lund 1900, kon t.- chef der 01 — 10; sedan sistn. år. sekr. i handelskamm. i Gefle. SIRIUS. Forts, fr. sid. 327. hade i regementsstaden Hedköping förlofvat sig med en kapten, en kraftnatur och rtor don Juan. Ofta om morgnarna hade staden det sköna skådespelet att se dem tillsammans företaga en ridtur ut i omgifningarna. Men en kall, blåsig januaridag fann man till sin för­ våning, att den unga fröken red alldeles ensam åstad, och att hon efter flera timmars ridt kom lika ensam åter. Det berättades, att hon därefter genast måst lägga sig till sängs, sjuk i en häftig lunginflamma­ tion. Om anledningen till hennes ensamma prome­ nad visste man snart följande. Hon hade i stallarne förgäives väntat på sin fästman och otålig ringt hem till hans bostad och förhört sig om anledningen till hans uteblitvande. Kaptenen hade svarat, att han kände sig opasslig till följd af en nattlig fest och att väd­ ret var för kallt och blåsigt för en utfärd. Hon visste emellertid, att ingen nattlig fest i världen kunde bryta honom, och att ej en orkan skulle hindrat honom att rida ut, om han velat. Hans kärlek var slut och hans ridderlighet också. Detta hade stallknekten tyd­ ligt hört henne säga i telefonen. I stor upphetsning hade hon stigit till häst och ensam sprängt åstad. Den lunginflammation hon ådragit sig under sin våld­ samma ridt var ohejdbar. På fjärde dagen dog hon. VÄRLDSKRIGET. I senaste öfverrikten lämnades i största korthet meddelande om Centralmakternas fred med Ukraina. Denna första betydelsefulla frukt af underhandlingarna i Brest-Litowsk har ej mognat utan vidare. Så fram­ stående och sakkunniga underhandlare som ukrainarne visat sig vara, har fredsfördraget slutits på grund af ett detaljrikt aktstycke som bl. a. fastställt Ukrainas gränser mot Polen, Österrike, Lithauen och delvis Ryssland, och hvarigenom det förut polska guverne- mentet Cholm samt delar af guvernementen Siedlec, Grodno och Minsk införlifvats med den nya republi­ ken Ukraina. Äfven i fråga om handelspolitiska öf- verenskommelser ha noggranna bestämmelser träffats och under sådana ömsesidiga auspicier att det hela 334 NAR FREDEN CENTRALMAK 1 ERNA -UKRAINA UNDER 1 HURRADES. •fi T-ih. i midten sitta UTRIKESMINIS­ TERN GREFVE CZERNIN OCH VON KÜHLMANN, MIDT EMOT DE UKRA INSKA DELEGERADE. Nederst fr. v. MAJOR BRINKMAN VID TYSKA GENERALSTABEN, ukrainska ombuden Mykola Lubynskyi, Mykola Lewytsckyi och Alexander Svewrjuk samt tyske generalen Hojfmann. till formlig fred liktydigt med återinträdande krigstillstånd. Hvad detta kan komma att i verkligheten betyda kan ingen nu afgöra. Möj­ ligheterna äro alltför många. Kort efter Versailleskonferen- sens svar på Czernins och Hertlings anföranden kommer Wilson i samma anda och med samma re­ sultat, nämlingen att Amerika med all kraft måste ägna sig åt kri­ gets fortsättande. Dock upptar presidenten äfven samtidigt till ny och allvarlig behandling fredsfrå­ gan, och detta under erkännande af att hans eget tidigare fredsprogram i fjorton punkter inför senare för­ hållanden kunde tåla någon revi­ dering. I fyra nya punkter sam­ manför han sålunda villkoren för den allmänna världsired, hans kunnat betecknas som en demokratisk och för båda parterna ärofull fred. Emellertid ha de inre förhållandena i Ukraina efter bolschevikinvasionen småningom tillspetsats till den grad att landet numera ej anser sig utan hjälp kunna uppfylla de leveransförpliktelser det åtagit sig i freds- traktaten, och anses det troligt att denna hjälp kan påräknas trån Tyskland. Omedelbart på detta fredsbud följer Rysslands för­ klarande af defin tiv vapenhvila eller demobilisering på alla fronter. Men denna för ryska folkkommissa­ rierna lättvindiga lösning godta res ej af Centralmak­ terna som å sin sida förklarar den ryska ovilligheten land skulle kunna ingå på, och som i hufvudsak utgör en variation af den allmänna fredsformel, som öfver hela världen börjar antaga allt fastare konturer: inga annexioner — inga skadestånd — själfbestämmanderätt åt folken att i omtvistade områden få afgöra sin framtida nationalitet! På västfronten företagas från ömse håll kraftiga re- kognosceringsstötar, som afse att före den stora och måhända oundvikliga slutdrabbningen få så klar in­ blick som möjligt i de respektive fiendelägren. INNEHÅLL: Hilding Andersson (biografi och helsidespor­ trätt). — Ambulansen till Finland. — Ålandsexpeditionen. — Porträtt och bilder ur dagskrönikan. — Krigstext. — Veckans porträttgalleri. — "Sirius“. Berättelse af Uno Willehad. - 335 - BILDER bRAN BALKAN.. 2—4. RUMÄNISKA KONUN­ GAFAMILJEN VID FRONTEN KONUNG FERDINAND DEKORERAR. 4. DROTTNING MARIA VID EN TRUPPREVY. Exsultanen Abdul Hamid afled i Konstantinopel den 11 lebruari. Med Abdul Hamids död afslutas ett tragiskt härskar öde. Sedan i april 1909, då en ungturkisk statskupp tvang honom att detronisera har han lelvat som en makt­ lös och för världens gang ointresserad fånge. Född 1842 blef han år 1876 efter sin äldre och på grund af sinnes­ svaghet afsatie broder Murad korad till sultan. Hans regering var ej uteslutande lyckosam. Under densamma utvecklade han tidvis en höggradig österländsk despo­ tism som bl. a. tog sig uttryck i de upprörande armenier­ förföljelserna, och då de inre förhållandena samtidigt försummades framkallades den ungturkiska opposition som blef Atdul Hamids undergång. 1. DEN I DAGARNE AF- L1DNE EXSULTANEN AB­ DUL HAMID. Fotografien pà sin tid tagen då dåvarande sultanen var på väg till Se- lamlik. 3. KRONPRINSEN (X) följer skjutöfningar med maskin­ gevär. * få .» ■»»1-*. I t// k* LjterirycU af text eller illusirutioner i HVAR 8 DAQ ut„n angifva^de af Ml1 an förbjudea vid laga påföljd, För Berättelser och Hlstorletter gäller ovilkorligt förbud. P, A. B, HVAR 8 DAOS TRYCKERI, GÖTEBORG,