Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. 
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och 
kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att 
OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör 
man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th  is work has been digitized at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. T h  is means 
that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to 
OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare 
it with the ima-ges to determine what is correct.
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
C
M
N:R 42 (1397) A. 26:TE ÅRO. VANLIGA UPPLAGAN. LQSNUMMERPRIS: 12 ORE.
55555??
ilil1 -Jri
SÖNDAGEN DEN 19 OKTOBER 1913.
ILLCISTREPAD W TI DN ING
FOR- KVIN N AN H OCh • H EM MET FRITHIOFHELLBERQ
HUFVUDREDAKTOR OCH ANSV, UTOIFVARE: BITR. REDAKTOR: ERNST HOOMAN.
JOHAN NORDLING. RED.-SEKRETERARE: ELIN WAGNER.
5MW
A. Blomberg foto.
• Hi # § I # .i «
• :
På Ezaline Bohemans femiioarsdag.
EJ ÄR VERKLIGEN EN ANGE- 
näm uppgift att skrifva om en 
sådan femiio-åring som Ezaline 
Boheman. Där flockar sig kring
____  skrifbordet ett helt sällskap af
uppfriskande minnen, än kommer ett rejält, 
själfsiändigl ord, som gjorde slag i en dis­
kussion, än ett muntert infall, som lättat en 
stämning, ett annat som förde den ner till 
jordens trygga mark igen, än minnet af ett 
par vakna humoristiska ögon, telegraferan­
de midt i eft kritiskt ögonblick öfver många 
hufvuden en trådlös hälsning af samma inne­
börd som de ord, jag fick till svar på min 
anhållan att få fotografera: det är gräsligt, 
men dei gör ingenting!
Men det är inte bara detta, som gör upp­
giften lätt, viktigare är det faktum, som långt 
ifrån alltid är förhanden: nämligen aft här 
finns så mycket påtagligt att skrifva om, så 
mycket godt arbete gjordt och så mycket 
under händerna.
När man tänker på fru Boheman, tyc­
ker man, att hennes lif skurit som en 
plogbili genom mull tvärs igenom alla 
molniga, oklara förhinder, som resas mot 
kvinnans försök att vidga sin uppgift 
utöfver hemmets gränser utan att släppa 
den hon äger inom dem. Och gjort det, icke 
genom några otroliga prestationer, som 
ställt henne bland de lysande fast praktiskt 
betydelselösa undantagen utan genom att 
visa, som andra gjort före och efter henne, 
att vid den tid, då hemmets uppgifter icke
längre äro så kräfvande, då äger en kvinna 
nog spänstighet och lifskraft för att det 
skulle vara väl värdt att ia hennes krafter i 
anspråk för sådant arbete som samhället 
behöfver.
Vi känna alltför väl denna stora skara, 
som geni emot hvarje nytt kvinnligt initiativ 
hotar med ”de af Gud — eller, mera materia­
listiskt, naturen — själf nedlagda hindren 
utgående från att hvarje kvinna har barn, och 
att dessa barn aldrig bli stora. Vi känna 
äfven den kanske icke så klart bekända, 
men öfver allt utbredda fördomen, att en 
husmor, som slutat sin uppgift med barnens 
fostran, icke duger till annat än att 
skrumpna i ett tomt hem eller knapra på en 
liten pension. Hur mycken erfarenhet,
arbetsduglighet och arbetshåg har inte kas­
tats på sophögen i den fördomens namn!
Det tyckes, för att återkomma till utgångs­
punkten, som om en sådan karriär som fru 
Bohemans skulle kunna lätta på denna för­
dom — för dem som icke älska den.
Ezaline Giron, landtbrukardotter från 
stockholmstrakten, blef helt ung gift med den 
bekante språkmannen och författaren, bib­
liotekarien, doktor Mauritz Boheman. Åren 
före sitt giftermål hade hon tillbringat i Lund 
i sin släktings, professor Johan Jacob Bore- 
lius’ hem. Den gamle filosofen vande henne 
af med att slarfva med sitt tal och lärde 
henne att uttrycka sig klart och bestämd! en­
ligt logikens fordringar, en lärdom som hon 
sedan fått god nytta af, fy hon glömde den 
icke.
I och med sitt giftermål blef hon husmor i 
ett gästfritt hem, där musik och litteratur 
voro hufvudiniressena, som fyllde den tid 
vården af hem och barn lämnade öfrig. Men 
hon delade icke blott sin mans intressen 
utan äfven hans arbete. Doktor Boheman 
var redaktör för Turistföreningens årsskrift, 
och hans fru kom snart att bli honom be­
hjälplig i arbetet. Hon öfvertog bl. a. ord­
nandet af Turistföreningens fotografisam­
ling, ett arbete som hon ännu sköter. Ett 
stort antal af de öfversätlningar af Kipling, 
Hall Caine m. fl. som doktor Boheman sig­
nerade äro utförda af hans fru, som först 
på de allra sista åren satte sitt eget namn på 
ett verk.
Fru Boheman hade alltså icke själf stått 
ansvarig för något arbete, och icke deltagit 
i några värf utom hemmet — om man undan­
tar ordförandeskapet i Svenska hem under 
dess första verksamhetsår — när hon som 
änka år 1909 kallades till sekreterare i 
Landsföreningen för kvinnans politiska röst­
rätt och därmed inträdde i ett nytt arbeis- 
skede.
Det har gått några arbeisfyllda år af 
Landsföreningens historia sedan dess, dess 
iöreningars antal har vuxit från 134 till 200 
och arbetet har ökats i samma proportion. 
Under dessa år har sekreterarskapei för fru 
Boheman från att vara ett mera manuellt ar­
bete blifvit en djupare fattad uppgift, som 
hon lärt sig att älska. Hon har satt sig 
grundligt in i det stora arbetsmaskineriets 
gång, har genom att förmedla förbindelsen 
mellan lokalföreningarna och hufvudkvarie- 
ret förvärfvat en omfattande kännedom om 
arbetet i olika orter och dess bärare, hon har 
blifvit en hjälpreda för de många, som från 
landsorten vända sig till ledningen i och för 
råd angående föreningarnas verksamhet. 
Som en af de största behållningarna af arbe­
tet betecknar hon också bekantskapen med 
alla duktiga rösträiiskvinnor och deras 
oegennyttiga, många gånger beundransvär­
da arbete under svåra förhållanden. Det lig­
ger i fru Bohemans lynne att mera uppskatta 
det tysta plikttrogna arbetet, än de glänsande 
och henne förutan tillräckligt applåderade 
prestationerna. Den, som hört henne vid 
Landsföreningens centralstyrelsemöte redo­
göra för årets arbete, skall också minnas, 
hur hon alltid sökt dra fram det obemärkta 
arbetet till välförtjänt erkännande. Med ar­
betet för den politiska rösträtten följer plik­
ten att intressera sig för den kommunala, 
och fru Boheman har heller icke undandra­
git sig den. Hon är medlem i styrelsen för 
Östermalms frisinnade valmansförening.
Samma år som fru Boheman mottog sek­
reterarskapei i Landsföreningen blef hon äf­
ven redaktionssekreterare för Turisiförenin-
ûXûXû) iûAÛAÛ.}
SVENSKTKyRKOLIF
En reformtanke i fråga 
om religionsunder­
visningen.
HOFPREDIKANTEN, LEKTOR CLEMENS ÅHFELDT, 
känd som en framstående pedagog och varmhjärtad ungdoms­
vän, har i nedanstående rader gifvit uttryck åt vissa önskemål 
i fråga om religionsundervisningen i våra skolor, hvilka önske­
mål få ökad aktualitet genom i dagspressen ofta synliga reform­
tankar med hänsyn till gymnasieundervisningen öfver hufvttd.
» -- . •' *
DUNS REDAKTION HAR STÄLLT 
till mig en anhållan att behandla 
något ämne på kristendomsun~ 
dervisningens gebit. Min strängt 
upptagna tid gifver mig tillfälle 
att svara blott med några få rader. Jag vill 
säga några ord om, hur de ulomkristliga 
religionerna böra behandlas i skolan, när 
det någon gång blir tal om dem särskildt på 
läroverkens högre stadier.
Mogenhetsexamen borde icke i våra da­
gar afläggas, utan att dessförinnan några 
lektioner ägnats till en framställning af huf- 
vudresultaten af vår tids forskning på del 
religionshistoriska och religionspsykologiska
gens årsskrift. Här var hon icke så utan er­
farenhet, som när det gällde rösfrättsarbetet, 
hon hade nämligen under sin mans sista 
sjukdom skött hans befattning. Hon är nu 
sedan två år tillbaka årsskriftens redaktör 
och redigerar i denna egenskap äfven Tu­
ristföreningens resehandböcker. Man kunde 
tycka att dessa två befattningar borde mer 
än väl fylla hennes tid, men hon finner äfven 
möjlighet att i egenskap af ordförande leda 
Svenska Hems öden, en befattning, som är 
betydligt mera kräfvande nu sedan företaget 
utvecklat sig till så stora dimensioner, än då 
hon första gången blef ordförande.
Del kan hända att hennes telefondag bör­
jar med ett resonemang om limpor med 
Svenska Hems direklris, fortlöper under 
ständiga samtal med landsorten, med pres­
sen, med kamraterna i verkställande utskot­
tet och slutar, sedan telefonen kopplats in 
i sofrummet på kvällen med ett långdistans- 
samial i någon politisk fråga.
Men trots detta är det ingen ut jäktad, upp­
sliten femtioåring hennes vänner hylla den 
17 oktober utan en lefnadsfrisk energisk per­
son, som knappast skulle vilja undvara nå­
gon af de plikter, som fylla hennes lif, göra 
det rikt och gifvande.
ELIN WAGNER.
området. En sådan framställning bör ske 
genom lämpligt anbragia föreläsningar i 3:e 
eller 4:de ringen. Den kan icke annat än 
lända till välsignelse, förutsatt att den gifves 
af en kompetent lärare. Den religionshisto­
riska forskningen har i våra dagar bidragit 
till, att hvarje länkande människa — ung 
så väl som gammal — måste möta religio­
nen på helt annat sätt än man var van alt 
göra det under löOOdaleis senare hälft. 
Man har fått upp sina ögon för hvilken 
oerhörd makt religionen är i vårt släkte.
Detta faktum måste bli ett medel till, alt 
ungdomen åtminstone med respekt handskas 
med det religiösa. Och redan detta, att 
kristendomen mötes med vördnad och akt­
ning, är att anse som ett icke ringa resultat 
af arbetet på den religiösa uppfostrans om­
råde. Men skall delta bli möjligt, måste 
ungdomen hos sin kristendomslärare varsna, 
alt denne icke med misstänksamhet och oro 
följer den religionshistoriska forskningen 
eller att han blir rädd, när denna forskning 
t. ex. ådagalägger, hurusom vi i de främ­
mande religionsurkunderna ofta få höra 
Ijudeliga anslag till lärdomar, som vi förut 
trott förekomma endast i Jesu bergspredikan 
eller Jesu liknelser. Så är t. ex. förhåll- 
landet med gripande stycken ur den Egyp­
tiska dödsboken, ur Laotses Tao-spekulation, 
ur Buddismens hymner, ur Sokrates’ för­
svarstal. Ungdomen skall tvärtom lära sig, 
hurusom människornas religioner bilda en 
organiskt fortlöpande kedja, där den ena 
länken på beundransvärd! sätt fogar sig till 
den andra. Den skall lära sig — i full 
öfverensstämmelse med Jesu evangelium — 
direkt genom citat ur religionsurkundernå, 
hurusom hvarje religion så långt den verk­
ligen är religion, är af Gud och icke af 
djäfvulen, att således all verklig religion - 
den må för resten kallas kristen eller hed­
nisk — är en Guds uppenbarelse i tidens 
värld.
Vi äldre minnas nog allesammans, hur 
brutalt — i all sin välmening — den gam 
maldags religionsundervisningen här ofta gic
Prenum erati onspris :
Van!, upplagan t
Helt är...............  Kr. 6.50
Halft år ............. » 3.50
Kvartal ............. » 1.75
Lösn:r................. » 0.12
Praktupplagan t
Helt år................Kr. 8.—
Halft år ............. » 4.25
Kvartal ............. » 2.25
Lösn:r................ > 0.15
Mans Byrå o. Expedition, Mastlî-slïï'uiîSg
Redaktionen: Riks 16 46. Alltn. 98 03. 
Kl. 10-4.
Red. Nordling: Riks 86 60. Allm. 4 02. 
Kl. 11-1.
Verlst. direktören kl. 11-1.
Expeditionen : Riks 16 46. AUm. 61 47. 
Kl. 9-6.
Annonskontoret : Riks 1646. AUm. 6147. 
Kl. 9-6.
Riks 86 59. AUm. 43 04.
Annonspris :
Pr millimeter enkel spalts
25 öre efter text.
30 öre å textsida.
20 o/o förhöjning å tår­
skild begärd platt.
Utl&ndska annonser de­
biteras 30 öre med 20 c/c 
förhöjning å tirskUd be­
gärd platt.
- 67 ö
till väga, då vi måste lära oss, all Budda, 
Sokrates, Platon voro af djäfvulen, när de 
förkunnade sina värtdsförlossande sanningar. 
Våra samveten uppreste sig däremot, vi 
kände instinktlikt, att sådana läror voro 
osanning. Vi harmades, alt ingen vågade 
säga oss detta rent ut. Och så lades grun­
den till svåra själssirider för många, till fri- 
tänkeri hos andra, till opposition mot en 
religion och en religionsundervisning, som 
så hänsynslöst behandlade de ädlaste män, 
jorden burit — och detta endast därför att 
de haff olyckan att vara födda några år­
hundraden före den Frälsares ankomst till 
världen, hvilkens själsfränder och föregån­
gare dessa religionsstiftare i grunden voro.
Hur läsning af främmande religionsurkun- 
der imponerat på ungdomen — när sådan 
läsning göres med noggrant urval — har 
jag flera gånger haft tillfälle att iakttaga. 
Faktum är nämligen, att äfven ynglingar, som 
eljes inte visa mycket intresse för krisien- 
domstimmarna, gärna lyssnat, när jag i 3:e 
gymnasialringen föredragit stycken ur de 
ofvan nämnda religionsurkunderna.
Af utomordentlig vikt är, att ungdomen 
får lära sig, att hvarje religion haft och har 
sin bestämda insats att göra i mänsklighe­
tens andliga utveckling. Tag t. ex. en så­
dan religion som buddismen 1 Den har gju­
tit öfver hela världen en flodvåg af djup 
stillhet, af världsundflyende ro!... ungefär 
så som den stilla bedjande modern i den 
ensamma kammaren genom sin bön bär den 
son, som farit bort till främmande land! 
Hvilken välgörande ström af djupaste lugn, 
som genom en sådan religion sakta utgjuter 
sig öfver den bullrande världen med dess 
nervösa hetsjakt på alla områden — det 
kunna vi åtminstone ana.
Eller tag en sådan religion som juden~ 
domen I Dess uppgift har varit att som ingen 
annan i en syndens värld framhäfva rä7/- 
färdighetsidealet.... Eller den grekiska re- 
ligionen. Den har markerat de esleliska 
idealen, dessa ideals oupplösliga samband 
med de religiösa och de moraliska! . . . 
Och på samma sätt framställes för ungdo­
men alla de förnämsta utom-kristna religio­
nernas värde!
En sådan undervisningsmetod är naturligt­
vis snör-rätt motsatt föregående tiders i 
denna sak. Det kan ej hjälpas. Det är 
erfarenheten, icke längre dogmatiska spe­
kulationer i strid mot verkligheten, som för 
densamma ligger till grund.
CLEMENS ÅHFELDT.
Om Thorönsborg.
GREFVINNAN LOUISE STENBOCK, FODD 
Mörner, som förut utgifvif en beskrifning öfver 
godset Herrborum, har nu fortsaft med det gamla 
Mörnergodset Thorönsborg i S:t Anna socken 
Östergötlands skärgård, som äges af grefvinnan 
Ebba Mörner, f. Mörner. Den vackert utstyrda vo­
lymen upptar en redogörelse för godsets ägare 
från 1300-talets förra hälft intill nu. Efter att ha 
genom arf gått från den ena herresläkfen till den 
andra och äfven vari! orsak till ”mykin traetha” 
kom egendomen i Gyllenstierna-ätfens ägo på 
1500-talet och stannade inom släkten i 300 år. 
På sextonhundrafalet byggdes Thorönsborg, dock 
icke det nuvarande ståtliga corps de logis. Detta 
uppfördes i början af 1700-talet af generalmajor 
Göran Gyllensfierna. I slutet af 1700-talet öfver- 
gick godset genom arf fill Mörnerska familjen. 
På 1800-talet måste dåvarande innehafvaren af- 
yttra godset, som nu emellertid åter kommit i 
Mörnerska släktens ägo. Den nuvarande ägarin­
nan har låtit det gamla slottet undergå en grund­
lig reparation. Volymen är försedd med porträtt 
af godsets ägare och med flera exteriörer och in­
teriörer från detsamma.
Vindens
sång.
HEMLOS IRRAR VINDEN 
evigt klagande kring vårt bo.
Han knackar på rutan och rycker i 
grinden
och längtar in till vår varma ro.
Lyssnar du till sagan
hans ilar tälja med bruten röst?
Kan du sätta i ord eller ton hans klagan 
eller ens dess svar i ditt eget bröst?
När vilsna vindar hvina, 
i hvar stigande il och fallande fläkt 
jag hör en sång om all den pina 
som sargar mitt hjärtas stora släkt.
Alla som sitta allena 
och längta efter en fjärran vän — 
deras gråt i timmarna sena 
jag känner i vindens röst igen.
Och alla de som vandra 
i ordlös sorg utan vän eller hus 
och aldrig få gråta hos andra 
än för hemlösa vindars brus.
Förstår du nu hans klagan 
härnäst han kvider kring vårt bo?
Det är den gamla sagan 
om sorg, som aldrig blir tröstad, om oro, 
som aldrig får ro.
Tänk så månget hjärta 
som blöder på denna arma jord 
och tänk så mycken smärta 
som aldrig, aldrig får ord!
CARL LARSSON I BY.
Förhållandet.
IDT I DEN RYMLIGA KONTORS- 
lokalen hade skriffröken sin 
plais i ett kali och väggtomi 
gårdsrum, som skulle afskräckt 
de flesta, liksom naturligtvis 
skrifmaskinens idliga knackande skulle hun­
nit åstadkomma ”höggradig nervositet” hos 
nittio procent af hennes medsystrar, om de 
som Magda Ekström suttit på samma fläck 
vid samma döda fönster i femton år.
Någon annan uppmuntran än en segt åter­
hållen och smulgråtsmedgifven stegring på 
lönen hade hon aldrig haft. Den där kys­
sen i nacken, som kontorschefer i moderna 
kvinnoböcker bestodo sina maskinskrifver- 
skor, hade hon aldrig kommit i åtnjutande af, 
och ändå trodde hon, att hennes nacke hade 
passabel form och den rätta kulören. Men 
det är möjligt, att hon icke höll sitt hufvud 
nog inbjudande; det satt kanske för käckt 
och tryggt för att locka till ansvarslös lek.
Hela året om hade hon blommor på sitt 
bord. Hon kunde icke undvara dem. Annat 
sällskap frågade Magda icke stort efter. 
Hon var icke trumpen eller ovänlig, men frun- 
iimmersprai förstod hon sig icke på. Modern 
dog, när hon föddes, och hon växte upp 
bland fem bröder. Fadern gräfde ned sig i 
änklingssorgen och stängde sin dörr, när bar­
nen stojade. Så blef det bröderna, som upp­
fostrade Magda. När hon hunnit sitt ader- 
tonde år, var endast en af dem ogift och för 
honom skulle Magda hushålla, men inom ett 
år hade äfven han funnif ”den rätta”, och 
kostade skyndsamt på Magda en kurs i bok- 
hålleri och maskinskrifning, hvarefier hon 
fick den plats hon ännu innehade på Werthers 
& Werners kontor vid Skeppsbron. .
Brödernas familjer ökades och intimiteten 
med den enda systern minskades. Sväger­
skorna voro födda frumoderstyper med alla 
intressen samlade kring sitt eget. Hade hon 
velat ändra deras klädningar och knoga på 
barnen, skulle hon fått fem vänliga hem. Nu 
hade hon, ogifta Magda Ekström, den hög­
färdiga pretentionen att vara själfständig 
individ, och det förlåtes endast excentriska 
kapitalistdamer.
Men hvar tredje lördag telefonerade släk­
ten i tur och ordning efter det ljufvasie sam­
förstånd och bjöd henne på söndagsmiddag, 
och i de flesta fall tackade hon ja, eller 
hade åtminstone gjort det till dess hon för 
några månader sedan fått sina söndagar upp­
tagna.
Magda gjorde ingen hemlighet af ”förhål­
landet”, som svägerskorna ringaktande och 
med federationsgesler kallade det. När de 
telefonerade sin stereotypa middagsbjudning 
svarade hon lugnt: ”Tack, jag är hindrad”. 
Och gåfvo de sig inte utan att snärta fram 
en sarkasm, skar Magda af insinuationerna 
med ett rättframt: ”Kandidat Berg och jag 
ska äta middag tillsammans”.
Den nyfiknaste och mest fruntimmerskvinn- 
liga lilla svägerskan hade föreslagit Magda 
att presentera den där mystiske kandidaten i 
deras hus, men Magda afvärjde förslaget. 
Han var ingen sällskapsmänniska och hon 
kunde icke dressera honom att göra konster à 
la knähund med röd rosett vid örai. Han var 
en fattig språklärare utan förmåga att upp­
träda elegant på skulder.
”Och en sådan tänker du kasta borf dig 
till”, sade äldste brodern en kväll, då han i 
moraliskt syfte lagit bil upp till Goltlandsga- 
tan, där Magda hade ett rum i familj. ”Egen 
ingång och fri utsikt” hade det stått i annon-
för 5 kronör stycket I 
gamla smutsiga, nerflä 
misk tvätt och präss
Tvätt- & Färger! A.-B.
_________ vånad öfver aet goda
Det är ej likgiltigt, till hvilken affär Ni vänder 
Eder, ty det är stor skillnad på kemisk tvätt och — kemisk tvätt.
KOSTYMER väl billigt? Sänd Eder tade koqjym i och för ke- n? tiU Orgryte Kemiska Göteborg och Ni blir för- 
sultatet.
KLIPPAN.
Modernaste Finpappersbruk.
Sp«ctaflf4«i> t
Finare Post-, Sftrif-, Xopfo- 
och. Tv^p c hpapper
samt Kartong•
Idans textpaoper tillverkas ai Klippan.
- 679 —
sen. Och dessa båda företräden höllo Mag- 
da kvar, trots den försvarliga våglängden till 
kontoret.
”Är du kär till på köpet”, piskade brodern 
fram, där han satt i korgstolen och slog en 
bastant pappersknif i bordskifvan på det mo­
nomana, obehärskade sätt också bildade 
människor tillåta sig visa.
Magda hade ingen annan bekväm stol än 
den brodern ockuperade. Det var henne 
också likgiltigt om hon fick en mjuk eller 
hård plats, och den stenhårda pinobänk vär­
dinnan gaf rang och titel af schäslong dugde 
för hennes friska, starka kropp.
Grosshandlare Johan Ekström väntade icke 
på svar, innan han gaf ett nytt rapp: ”Har 
du nu varit klok och förnuftig hela din ung­
dom, tycker jag du kunde låta bli att gå och 
göra dumheter på gamla dar — gifta dig 
eller — eller — fy tusan, jag vill inte nämna 
det ens”.
Magdas stolta hufvud höjdes. Hon sade 
med sin låga, fasta röst:
”Jag är trettiotre år. Jämnt så gammal 
var du, Johan, när du hade din fästmö i knät 
och bet af hennes smörgås. Jag var folf 
år då och tyckte det var äckligt, blef åt- 
snäst af dig och begjuten med min blifvande 
svägerskas förebrående tårar. Du har glömt 
din egen dårskap, och så dömer du mig. 
Egentligen har jag sett kärlek i alla former 
under mina fem bröders fäslmansperio- 
der och borde ha rik erfarenhet, i fall jag 
sloge mig på egen praktik, men — du kan 
vara lugn. Mitt ”förhållande” — svägerskor­
nas älsklingsuttryck — tangerar knappt det 
erotiska. För gammal att hålla af någon 
vore jag väl inte; men det är emellertid ingen 
utsikt till att de stora känslorna skola sprän­
ga berget den här gången. Herr Berg har 
blifvit min vän — en människa att taga i 
hand, när mörkret och ensamheten känns be­
svärliga.”
”Det måtte väl vara uppsjö på sådana. Du 
kan ju vara ett gemytligt och resonabelt 
fruntimmer. Och det vore väl inte alldeles 
omöjligt, att du kunde göra ett parti.”
Magda skrattade.
”Det har du sagt förr, och tack för det, 
Johan. Men jag passar bäst för min relativa 
frihet. Naturligtvis kunde också jag blifvit 
lycklig enligt samhällets principer, men den, 
som passat mig, går på andra vägar än mina. 
Och med Per eller Pål gifter jag mig inte; 
vederbörande må ha det än så solidt och 
tryggadt. Och mitt gemyt kan jag ju som 
hittills lämpligen anbringa på släktens bjud­
ningar, liksom min korrekta skrifmaskinsha- 
bitus på kontoret. Några snedsprång behöf- 
ver ni inte frukta af mig. Kandidat Berg är 
absolut ofarlig för mitt blo.d. Kan du se 
den ensamma linden därnere på gården? Du 
får resa dig litet och titta ned som i en brunni 
Där jal Den blir grön hvarje vår, men öfver- 
höljes genast af grått dam. Åldrig blommar 
den och aldrig har någon fågel byggt bo i 
den. De tro visst knappt, att det är ett riktigt 
träd, men folket har slagit upp en bänk om­
kring linden, och om sommarkvällarna siita 
de gärna där — isynnerhet de gamla, som 
icke orka längre — och det kan hända, att de 
smutsiga, skrumpna bladen susa minnen för 
dem. Den linden, som aldrig blir hvad den 
ämnats till, bara en tjänare på en tillvarons 
bakgård, är lik herr Berg.”
”Också en smak”, for brodern upp, ”att 
liera sig med en så obskyr personlighet, en 
fattig stackare. Det verkar osundt, kära 
Magda. Hur har du fått fatt i karlen?”
Magda såg på brodern med ett annat ut­
tryck än det hvardagliga. Hennes allvar­
liga, grå ögon med den djupa blicken mörk­
nade, och den stillsamma munnen skälfde.
”Det var en natt”, sade hon, ”vi möttes på 
Skeppsholmskajen och vi hade samma ären­
de: vattnet därnere”.
Johans rundlagda, välmående ansikte blef 
längre. Han släppte pappersknifven. ”Inte 
menar du, att du — att du tänkte dränka dig.”
”Jo, så enkelt låter det i ord, detta sista 
underliga slutackord i en disharmoni.”
”Men i Herrans namn, hvarför det, kära 
barn? Du hade ju oss — och en god plats 
och allting.”
Magda satt kvar på schäslongen, rak och 
lugn. Hon var kanske en nyans blekare än 
vanligt, och läpparnas skälfning ville icke 
upphöra.
”Nej, jag hade inte er”, sade hon utan bit­
terhet. ”Jag hade växt med att ha er iill- 
gifvenhet, och jag brukade, som du kanske 
minns, gå till er med alla mina förtroenden. 
I mina öron ljödo alltjämt våra glada, friska 
skratt, men det var inga minnen att sitta med 
ensam, och ni hade glömt alltsammans. 
Värst var det, när Elof slutade att komma 
hit upp om lördagskvällarna, som han gjort i 
tio år. Naimi fick ju någon nervös åkomma 
och tålde ej vid att veta honom ute, där hon 
ej kunde telefonera efter honom. Jag kän­
de, att jag mistat er. Och jag hade ingen 
lust att söka vänner. Bekanta i dussintal 
är en dålig ersättning för en enda vän. Ni 
hade det så bra och jag såg mot era hem 
som mot en herrskapsbyggning med stort ut­
rymme i slutet af en lång, rak allé. Jag 
tyckte, man skulle ha ekipage med kusk och 
betjänt för att svänga upp på gården. Och 
in till er skulle jag ändå aldrig komma. I 
fem salonger och till fem svägerskor kom 
jag. Hvad skulle jag där? Jag som varit 
van vid brödernas kamratskap. Och jag blef 
rädd för en ensam, isgrå ålderdom vid skrif- 
maskinen. Det var inte hypokondri, Johan, 
endast olust att vanka fram i egna spår.”
Hon tystnade, och Johan mumlade generad:
”Du kunde väl ha sagt något — du vet, 
att vi håller af dig.”
”Ja tack, Johan, med tertia tillgifvenhet, och 
den är visst inte att förakta, men den är rätt 
mager som lefnadskost. Jag sökte att få 
träffa dig i enrum, dagen innan jag skulle 
utföra mitt beslut. Men Helga sade, att du 
var så gräsligt upptagen, bjöd mig på cho­
klad och visade mig fre nya sidenblusar 
och lille Lasses indianmundering. Så kom 
du in, förströdd och knapp ... minns du?”
”Kära Magda, det händer väl. ..”
”Visst händer det.” Hon såg utåt en sträcka 
obebyggd mark med afsvedt gräs och plank 
här och hvar. Där fanns bortom allt detta 
horisont, och mot den riktade hon blicken.
Han frågade en smula ironiskt för att ka- 
schera sin rörelse:
”Nå blef herr Berg din räddare eller. ..”
”Nej, vi hade samma ärende, sade jag dig, 
men det strider emot lifsinstinkten, att en 
människa passivt kan åse, hur en annan tar 
sitt lif. Det kunde hvarken han eller jag i följd 
af naturens lag eller hvad du vill kalla det. 
Och medan vi bevakade hvarandras steg, 
föddes sympatien. Du tycker kanske att det 
låter som 25-öres-boksromantik, det gör väl 
allt, som går utom samhällets gränslinje för 
människovandel. Emellertid är det ett fak­
tum, att vi begåfvo oss från platsen hand i 
hand och skildes efter utbytt förtroende vid 
min port.
Hans historia kan inte intressera dig. Den 
är en blåkopia af försynens fatiigmansritning.
En för hänsynsfull och fin naturs fruktlösa 
strid mot starka armbågar, en förkväfd gläd­
je och ett förtrampadt behof af tillgifvenhet. 
För dina öron låter nog beskrifningen ömk­
lig, men jag sätter värde på människan i det 
något tragikomiska höljet.”
”Det är fasligt konstigt alltihop, tycker 
jag,” brummade Johan. ”Hur länge skall du 
hänga ihop med den där figuren?”
Hon log muntert.
”Kanske lika länge som du med din Helga
— tills vi få ”hembud,” som det heter i döds­
annonserna. Vi två ensamma, som inte be- 
höfva be någon om lof att träffas, prome­
nera tillsammans, läsa tillsammans, åldras 
troligen rätt förnöjda öfver det sammanträf­
fande, som sköljde upp oss på stranden igen. 
Vi hålla af lifvel, ser du — hvem gör inte dei?
— men till och med solnedgången förlorar 
i fägring, om man alltid skall stirra emot den 
ensam. Jag har inte lust att ingripa i andra 
människors öden. Hvar och en må sfyra sir, 
båt, men jag tror, att många af mina kole­
riska och öfvernervösa kolleger skulle få me­
ra ut af tillvaron, om de icke först gingo och 
väntade på en uppstyltad kärlek, hvilken efter 
att till äfventyrs ha skymtat, med många la- 
mentationer graflägges och sedan i åratal är 
”en sorg att lefva på”. Jag är glad öfver han­
den, som räcktes, den är en väns, och Jag 
aktar mig för att krångla till begreppet.”
Detta tal blef alldeles för långt för Johan. 
Han började ofrivilligt återföra tankarna till 
sitt eget, tände en cigarr och reste sig upp. 
”Ja, si fruntimmer,” sade han i den något 
jollrande ton han lärt sig använda hemma, 
”men Herre gud, det kan ju inte hjälpas då. 
Bara du inte ställer till några dumheter, så 
att vi — hm — så att du får obehag af det. 
Och hör du, Magda, det kan ju vara oss 
emellan, att jag varit häruppe, så slipper jag 
relatera historien för Helga. Kom till oss om 
söndag, du, gör det! Jag skall bjuda ett par 
affärsvänner, och dem kan du prata så bra 
med.”
Magda klappade broderns breda rygg. 
Som liten flicka hade hon ofta ridit ”hopp-i- 
galopp” på den och känt sig så jublande lyck­
lig. Nu hade han aldrig tid att minnas hvarken 
detta eller annat. Men hon höll af honom 
ändå. Hennes kärlek fill bröderna kunde 
kännas som värk i hjärtat, sällan som 
glädje. Hennes tillgifvenhet var som strand- 
tisteln, slräf och lågväxt på ytan, men med 
rötter som icke förmådde ryckas upp ens af 
så energiska krafter som små mjuka, flitiga 
kvinnohänder.
”Ja, jag skall komma då,” sade hon vänligt. 
”Hälsa Helga?”
’Tack ska du ha. Vi äter precis fyra.”
”Då kommer jag precis en kvart förut.”
Hon stod lutad öfver trappräcket och såg 
efter honom, när han gick med säkra, något 
tunga steg, och hon tänkte, att nu skulle det 
nog dröja innan han komme igen. Det skulle 
något så utomordentligt till som föreställ­
ningen om en oloflig förbindelse för att få 
bröderna uppför hennes fyra trappor.
Men om en stund skulle villiga fotter löpa 
uppför dem, icke en älskares, icke en brors, 
bara en människa, hvilkens ensamma sjäi 
behöfde. hennes, en trött och utgången 
människa, för hvilken hon ville vara frisk och 
stark. Han tackade henne’ icke med många 
ord, men med blommor, hvar dag en blomma, 
om han icke hade råd med flera. Och när 
hon om kvällarna släckte sitt ljus, tog hon 
godnatt af det enda lefvande i rummet, 
blommorna. De fingo en trygg nick.
ELISABET KUYLENSTIERNA-WENSTER
För hudens vård och ansiktets skönhet
Enda skönhetsmedel som icke irriterar huden.
J. SIMON, 
PARIS. K. ANDERSON HedersgåfvorSpeciella ritningar uppgöras gratis på anfordran. Praktkatalog, ringmått gratis.KUNGL. HOFJUVELERARE.JAKOBSTORG 1. REGERINGSG. 19-2
- 6ö0 -
Fredrika Bremer och erotiken.
Ett bidrag till hennes karaktäristik. För Idun af 
D:r LYDIA WAHLSTRÖM,
FREDRIKA BREMERS GESTALT HAR PÅ SENARE TIDER VARIT FÖREMÅL FÖR 
ett intresse större än någonsin från den svenska kvinnov är Idens sida. Öfver hela landet sam­
las penningar för resandet af hennes staty i Stockholm, hennes böcker ha utkommit i nya upp­
lagor, hennes lif och lära, hennes konstnärskap och personlighet ådra sig historieforskarnes in­
tresse. Den studie öfver Fredrika Bremer i hennes förhållande till kärleken och vänskapen af 
doktor Lydia Wahlström, som vi här publicera, vederlägger den af föregående biografer fram­
ställda hypotesen att Fredrika Bremer endast skulle haft sinne och intresse för den ogifta kvin­
nans ställning och personligen hyst motvilja för kärleken och äktenskapet.
AN BEHOFVER ALDRIG 
frukta, ait de som skrifva om 
Fredrika Bremers personlighet, 
kunna komma med några för 
henne förklenande eller nedsäf- 
lande uppgifter. J. Moriensen, som — i sin 
lilla folkskrift 1902 omtryckt i ”Från Aftonbla­
det till Röda rummel” 1905 — kanske har 
den mest kritiska uppfattningen, är dock 
tydligen genomträngd af beundran för hen­
nes karaktär. Del är egentligen endast på 
en punkt han synes mig betrakta henne skeft, 
och det är i hennes förhållande till erotik, 
mot hvilken han anser henne hysa en nästan 
abnorm motvilja. Men när jag öfvergår till 
en kritik af denna uppfattning, vilt jag på för­
hand betona att Fredrika Bremer icke be- 
höfde anses ”abnorm” äfven om det kunde 
uppvisas, att hon aldrig varit förälskad. Nå­
gonting sådant behöfde ju endast betyda, att 
hon aldrig mött ”den rätte” och att hon då 
varit för helgjuten för att portionera ut sin 
känsla i småsvärmerier.
Det är ungefär i följande satser Moriensen 
formulerar sin mening (sid. 17):
”Hon är så helt upptagen af att häfda 
kvinnans rätt fill andlig utveckling, alt hon 
därför kommer att se ned på hennes kall så­
som maka och moder. Hon är så angelä­
gen om att varna för de dåliga äktenskapen, 
att hon kastar ut barnet med badvattnet, det 
vill säga hon skulle helst vilja hafva hela 
äktenskapet ersatt med ett ”vänskapsför­
hållande” mellan könen. Men teorien är här 
icke det ursprungliga — den är endast ett i 
begrepp formulerad! uttryck för hvad som 
djupast rörde sig i hennes egen känslovärld. 
Hon var själf lika obeslutsam och grubblande 
inför en friare som alla hennes hjältinnor. 
Under alla åldrar hade hon en medfödd 
ovilja, ja rädsla för kärleken. I Familjen H. 
har hon i Emilias förhållande före äktenska­
pet gifvit den mest omedelbara bilden af 
denna sida i sitt eget väsende, och bakom 
denna målning ligger ännu ingen tes. I före­
talet till sin roman Fader och dotter skrifver 
hon — femtiosju år gammal — rent ut: ”Jag 
är trött på den gamla visan om älskarens 
suckar, förhoppningar, kval, gnabb, förso­
ning, förtjusning och lycksalighet eller för- 
tviflan; trött alt själf skrifva om den, som om 
lifvets roman icke hade någon skönare, nå­
gon högre.” Men det var icke endast vid 
denna höga ålder, som hon var fröit på den; 
hon hade alltid varit det: för henne hade all­
tid kärlekens saga saknat djupare mening, 
hon talar om den som den blinde om fär­
gerna, hon är född vestal. Det var denna 
naturliga motvilja, som utgjorde det verk­
liga skälet, hvarför hon tillbakavisade 
alla friare; och i detta förhållande ligger 
också förklaringen till att hennes inlägg i 
kvinnofrågan blef så ensidigt.” Som be­
vis på Fredrikas abnormitet nämner han 
äfven hennes benägenhet att i sina romaner 
skildra äktenskap mellan gamla män och 
unga kvinnor.
Kan man nu på forskningens närvarande 
ståndpunkt göra mera än att mot denna 
hypotes sätta upp en annan, hvars resultat 
endast blir, att man står där lika klok som 
förut?
Först och främst kan ett af de fakta Mor- 
tensen stöder sig på lugnt affärdas ur räk­
ningen. Leuhusenska brefsamlingen på 
Börstorp där man för några år sedan gjort 
ett dyrbart fynd af bref från Fredrika Bre­
mers ungdom, visar det sig tydligt, att del är 
den äldre systern Charlotte och inte Fredrika, 
som stått modell till Emilia i ”Familjen H.” 
och att Fredrika själf stått som en förundrad 
åskådare till Charlottes tvekan inför äkten­
skapet: ”Charlotte såsom fästmö är ett un­
derligt djur (jag ber henne mycket om för­
låtelse) och hon har ganska svårt att förlika 
sig med den tanken att hon skall gifta sig. 
Vore ej Quidi-ng så obeskrifligt hygglig, så 
tror jag aldrig hon hade mod därtill.” Och 
dessa ord förekomma dock i samma bref- 
växling, där Fredrigue och Agathe godmo­
digt skämta öfver de förlofvades långa 
smekningar — alltså en fullt ”normal” för­
älskelse, skulle det väl heta!
Men i själfva verket gör det föga till sa­
ken, om det varit Charlotte eller Fredrigue, 
som stått modell för den bäfvande Emilia. 
Tyska språket har t. o. m. ett särskildt ord för 
den företeelse, som här åsyftas, och snarast 
vore det väl onormalt aft inte ha något slags 
bäfvan inför den för kvinnan mest genom­
gripande förändring i lifvet. En manlig 
förfatfare, som skrifvit något af det själfulla­
ste jag sett om Fredrika Bremer, nämligen 
Hellen Lindgren (i Skalder och Tänkare 
1900), flyttar rent af öfver samma företeelse 
på den manliga naturen, när han säger (sid. 
45): ”Har man något mera genomgående in­
tresserat sig för biografiskt studium, skall 
man finna både hos begåfvade kvinnor och 
begåfvade män en liknande rädsla, när det 
viktiga ögonblick kommer, som skall förena 
två människoöden. Den har sin grund i en 
tillbakadragenhet för den allvarsamma kon­
flikt, den verklighetens pröfvande motsats, 
som betecknas med orden: ’ett förbund för 
lifvet mellan två så olika naturer som den 
manliga och den kvinnliga’. — Och Fredrika 
Bremer själf hade ju därtill det för lifvet 
aggande minnet af hur en despotisk man kan 
förstöra all glädje i ett hem, såsom hennes 
far det gjort.”
Ett annat af de bevis Moriensen anför 
synes mig inte heller så säkert: de ”ab­
norma” äktenskapen mellan gamla män och 
unga flickor i hennes romaner. Flere gånger 
har åldersskillnaden inom äktenskapen i 
Fredrikas egen släkt och vänkrets varit gan­
ska sfor: Vilhelm Reinhold Leuhusen var 16 
år äldre än sin husfru, Per Böklin 13 år äldre, 
statsminister Sommerhjelm var 26 år äldre än 
Stina Lewenhaupt, Fredrika Bremers nära 
vän, och Fredrikas faster Agathe hade i för­
sta giftet haft en man, som likaledes var 26 
år äldre än hon själf. Exemplens antal
skulle kanske kunna utökas, men det an­
förda kan vara nog för att visa, att Fredrika 
just före och under den lid, då hennes för­
sta romaner kommo till, d. v. s. då hon var 
som mest mottaglig för yttre intryck, i sin 
egen värld, d. v. s. just den värld, som hon 
skildrade, eller hade hört omtalas, hade flere 
dylika äktenskap, af hvilka Leuhusens och 
Böklins, de enda vi känna, voro mycket lyck­
liga. Idealiska kunna vi ju visst inte kalla 
sådana förhållanden, hur vanliga de än på 
grund af ekonomiska skäl alltjämt må vara, 
men vi ha ju numera rashygieniska argument 
mot dem och måste då erinra oss, att på 
Fredrika Bremers tid fanns någon rashygien 
så godt som icke till. Allmänheten reage­
rade nog inte heller öfver höfvan mot dylika 
äktenskap, vare sig i lifvet eller i romanerna. 
Kanske att de snarare för de ”dygdiga” 
fingo ett litet plus af idealitet öfver sig, då 
ju hela samtidens både predikolitteratur och 
kokböcker i erotik hade det gemensamt att 
prisa kvinnans uppoffring för de åldriga och 
lidande.
Men ännu en sak! Skulle man inte ur 
Fredrika Bremers förkärlek för sådana gif­
termål möjligen också kunna gissa sig till att 
hon själf en gång älskat en äldre man? I 
alla händelser — när man frånkänner henne 
förmågan af verklig, erotisk kärlek, synes 
man mig döma henne ohördan. Hennes bio­
grafer ha alltid betonat hur hennes romaner 
på vissi sätt äga karaktären af nyckelroma- 
ner, men ännu har forskningen all's inte i de­
talj fullföljt detta uppslag, och hvem vet hvil- 
ket verklighetsmotiv man t. ex. skulle kunna 
få ut ur episoden om den unga blinda flic­
kans kärlek till sin farbror, öfversien i ’Famil­
jen H.” Författarinnan har själf erkänt, att 
hon i den blindas utveckling velat skildra sin 
egen. Är det därmed så sagdi, att detta en­
dast skulle gälla den intellektuella sidan där- 
af? Vi sakna ju inte heller direkta uttalanden 
af Fredrika själf om en erotisk ”upplefvelse”. 
Till S. A. Hedlund säger hon i ett märkligt 
bref af 1852, att hon ”kunde outsägligt ha 
älskat make och barn, outsägligt ha 
njutit, med oändlig f u 11 h e t h a 1 e f- 
vat i de förhållanden som till­
höra föreningen mellan man och 
kvin a”* och en tid i sitt lif äfven längtat 
till dem ”som till sitt väsens icke himmel 
men väl blomning”. Men egendomligare är, 
att man förbisett de mycket tydliga och di­
rekta ord som längesedan stått att läsa i de 
af systern utgifna själfbiografiska anteck­
ningarna, nämligen sid. 103 strax efter sedan 
Fredrika talat om W. R. Leuhusens frieri:
”En annan man lärde jag äfven känna, som 
hos mig väckte en ren och varm känsla, hvil­
ken, ehuru den icke blifvit besvarad, verkat 
mäktigt på min utveckling och ännu lefver 
stilla och förädlande i mitt hjärta.” Sam- 
manställes detta med de ord hon femton år 
senare nedskrifver i sin dagbok: ”Där jag äl­
skade, älskades jag icke igen, och där jag 
blef älskad i kärlek, kunde jag icke svara 
med samma känsla”, så tyckes det mig som 
om vi inte behöfde tillgripa någon veslal- 
feori för att få fram skälet till afslagen på 
de sex frierier hennes syster omnämnt. De 
berodde inte på någon slags afsmak för den 
sinnliga sidan af äktenskapet, utan helt en­
kelt på att Fredrika Bremer hörde till de må­
hända sällsynta men kanske i grund och bot­
ten enda erotiskt sedt fullt normala naturerna, 
d. v. s. de som när de en gång gett bort sin 
kärlek inte mera ha någon i reserv att ge
* Kursiv af L. W.
Zenith’s Växt Margarin är det förnämsta j
- 661
bort. För de ”andligen fattige” i detta ords 
sämre bemärkelse må det kanske gälla som 
normalt att göra som Strindberg säger om 
flickan: ”Om hon inte tar den bäste, så grå- 
ter hon och tär den näst bäste,” men vi borde 
väl ha kommit ifrån att betrakta underklass- 
ståndpunkten som det normala — hvad helst 
än den medicinska materialismen därom må 
ha att förkhnha.
Men historien om denna Fredrika Bremers 
obesvarade kärlek är säkerligen att hänföra 
till den för dylika ting normalaste tiden, näm­
ligen till hennes 20-årsålder, och för denna 
hennes ungdomstid äro vi ju, som sagdt med 
undantag för de dyrbara aktstyckena från 
Börstorp så godi som utan allt första-hands— 
material. Det är att hoppas, att sådant snart 
skall dyka upp; det borde åtminstone inte 
kunna vara svårare att därvidlag genompejla 
1820-talet än att upptäcka en så aflägsen 
sak som att Kellgren för sin kristallklara dikt 
Nya Skapelsen, haft en så minst sagdt grum­
lig urkälla som kärleken till den beryktade 
Fredrigue Löw, hvilkei dock forskningen nyss 
lagt i dagen.
Huru det nu än må förhålla sig med 
Fredrika Bremers ”tycke”, som jag gärna 
medger tillsvidare kan stå som en hypotes, 
så synes man i alla händelser vid resone- 
inangerna om hennes eget personliga för­
hållande till erotiken alltför mycket ha låtit 
sig påverka af två ting.
(Forts.)
Sverige inför Italien.
För Idun af D:r FULGENZIO BRUNI.
FRÄN D:R FULGEN- 
sio Bruni, en varm vän 
till Sverige och den 
svenska litteraturen, har 
Idun haft nöj et mottaga 
följande artikel om hur 
vårt land, dess natur 
och sociala förhållan­
den, dess litteratur och 
konst m. m, bedömas i 
Italien. D:r Bruni är' 
född den 9 december 1875 
i Communansa (nära 
Ascoli Piceno), hvarest 
han äfven fortfaran­
de är bosatt. Han 
blef 1901 juris doktor vid det gamla universi­
tetet i Macerata, hvarefter han begaf sig till 
universitetet i Berlin för att utvidga sina kun­
skaper. Efter återkomsten till Italien inskref 
han sig som advokat vid civil- och kriminal- 
domstolen i Ascoli Piceno. Vid sidan af sin 
juridiska verksamhet, som han fortfarande ut- 
öfvar, har han städse med förkärlek ägnat sig 
åt filosofiska, sociala och litterära studier samt 
äfven gjort sig bemärkt som föreläsare och 
skald. Han har varit och är än i dag medar­
betare i flera italienska och utländska tidskrifter, 
i hvilka senare hans artiklar öfver dagens vik­
tigaste frågor äfven blifvit i öfversättning till 
-främmande språk ofta införda. Under sina 
resor i mellersta och norra Europa har han 
intagits af beundran för de germanska, isyn­
nerhet de skandinaviska folken. Han ämnar 
nu snart för andra gången besöka Sverige 
för att grundligare studera våra förhållanden 
samt däröfver äfven utgifva ett arbete till 
spridande bland sina landsmän af större kän­
nedom om vårt land och folk.
I.
ÅNGA VÄRDEFULLA TYSKA OCH 
franska verk, som sysselsätta sig 
med Sverige i våra dagar, ligga 
framför mig på mitt skrifbord, äfven 
flere arbeten öfver samma ämne af 
italienska författare. Jag har samlat allt med det 
lifligasfe intresse, men utan att därvid följa nå­
gon katalog. Därför är det ju möjligt, att ännu 
flera af mina landsmän uttalat sig öfver samma 
ämne. I alla fall kan det måhända icke vara ur 
vägen att återge några italienska uttalanden, då 
den lifligaste sympati och beundran för Sverige 
ge sig tillkänna i dessa publikationer.
Själf var jag endast en yngling, när jag bör­
jade intressera mig för den svenska litteraturen. 
Redan 1880 hade ett förlag börjat utgifva 
öfversältningar af Emilie Flygare-Carlén och 
Fredrika Bremer. Det var författaren Sal­
vatore Farina, som redigerade uigifvandet af 
dessa romaner. Författarens namn är visst icke 
alldeles obekant i Sverige, vid mitt besök i 
Stockholm såg jag i en bokhandel Farinas Med 
förbundna ögon såväl som öfversäiinin- 
gar af Fogazzaro, d’Annunzio, De Amicis, Barrili, 
markisinnan Colombi, Neera m. fl. De båda nyss­
nämnda svenska författarinnornas böcker tillta­
lade mig i högsta grad genom både stil och inne­
håll; särskildt Fredrika Bremers böcker gåfvo 
prof på en sund realism, vidi skild från vissa 
franska skolors. Några år därefter läste jag i 
italiensk öfversättning Hur man gör godt af 
A. Ch. Leffler Cajanello och tilltalades äfven där 
af det okonstlade framställningssättet. Hennes 
make, if Duca di Cajanello, har i år (1913) utgif- 
vit hennes berättelse I strid med samhället 
på italienska. Men mest kär, under mina studie­
år, blef mig en liten volym af Emilio Nunziante, 
bärande titeln En flik af Skandinavien, 
som kom ut i Rom någon gång på åttitalet. Efter 
att ha uppehållit sig vid Danmark och Norge, 
vänder förf. sig till Sverige: ”detta land, som så 
länge varit målet för min längtan, som alltid på 
det lifligaste sysselsatt min fantasi”. Men han 
inskränker sig till hänförda naiurbeskrifningar och 
konturteckningar af städer och befolkning — 
blott föga uppehåller han sig vid sociala frågor, 
litteraturen, konsten, industrien. Och detta är helt 
förklarligt, då förf. var obekant med språket. Hur 
poetiska äro dock icke hans naiurbeskrifningar! 
”Stockholm,” säger han, ”är en förtrollande stad, 
enastående i sitt slag och helt säkert en bland 
Europas allra skönaste städer. Den har blifvit 
uppbyggd just där Mälaren och Östersjön mötas. 
Hafvet går till Mälarens möte, än genom trånga 
och svåra passager, än förbi stupande ängar, drö­
jande i skuggan af doftande skogar, som kanta 
stränderna. Lugn och leende som en insjö gli­
der Saltsjön fram, förbi väl hundrade öar och hol­
mar. Och Mälaren kommer till mötes, i början en 
smula försagd, men snart blir hon modigare; hon 
sorlar och glittrar och sjunger, utvecklar all sin 
tjuskraft med sollysia vikar och vidare vatten, 
böljorna ila allt snabbare framåt, skummet yr, 
snart kastar hon sig i hafvets famn.” Del ”täcka 
könet” i Stockholm får följande meritlista: ”Kvin­
norna man ser i Stockholm ha någonting rent 
och älskligt och obeskrifligt tilltalande i utseende. 
De komma en att iänka på en dyrkad och vacker 
syster, som räcker sin panna till en kyss. De 
äro i allmänhet högväxta och smärta med regel­
bundna drag. I sin hållning och sina rörelser ha 
de någonting af en drottning, och mer än en gång, 
då jag såg dem komma, småleende och omstrå- 
lade af glansen från sitt gyllene hår, kom mig 
den latinska skaldens ord i minnet: v e r e i n- 
cessu patuit De a. Jag har sagt, att de 
blonda äro förhärskande, men hvilka otaliga 
nyanser! Flätor dunkla i färgen som en lejonman 
och de blondaste flätor, som i solljuset te sig som 
spunnet guld. Vackra hufvuden af grekisk gu- 
dinnetyp och oskyldiga och barnsliga Grelchen- 
drag. De blåa ögonen, hvilken mångfald af färg­
toner äfven där! Stora och drömmande ögon, 
tankfulla blickar, ögon af det ljusaste blå; små 
och gråblå ögon med det skälmskaste uttryck i 
världen, ögon djupa och hemlighetsfulla som haf-
. :
vet. Och så blickarne från alla dessa ögon! Än 
långa och dröjande, än nyfikna, än smekande, 
lockande. Men öfver alla dessa kvinnogestalter 
dröjer sig kvar liksom ett hvitt ljus, som kommer 
en att tänka på tysta löften om stilla och lång­
varig lycka. Ty från dessa blåa ögon och blonda 
lockar flyga lätt gnistor, som blossa upp väl så 
starkt som de eldar våra svartögda flickor tända.”
Af Stagnelius fann jag Månen öfversatt i en 
kalender 1896 och från ”ärans och hjältarnes 
språk” har äfven Tegnérs Frithiofs saga 
öfverflylfats till italienska, först af en abboi 
Alessandro Bazzani, på vers, sedan, på prosa, 
af ingenjör Amilcare Martinez, som äfven öfver­
satt en del dikter af Oscar II. Jag erinrar mig, afi 
jag äfven för några år sedan i en litterär Milano- 
tidning läst Kung Ring och Ingeborgs 
klagan i öfvers. af professor F. Vitali. N a- 
d e s c h d a har blifvit alldeles briljant öfversatt 
af professor Ciampoli. F a d r e n gjorde Strind­
bergs namn berömdt hos oss. Nu kan man äf­
ven beundra Mäster Olof, öfversatt af Maria 
Pascolato och Astrid Ahnfelt, hvilken senare 
äfven nyligen i Romtidskriften Nuova Antologia 
skildrat Gustaf Fröding som människa och 
skald. Genom Astrid Ahnfelts uppburna före­
drag i Italien öfver svensk litteratur har den­
samma nu blifvit mera känd härnere. Öfver detta 
ämne hade jag den äran af en intervju i en Rom- 
tidning med den svenska författarinnan, som 
väl numera får anses höra lika mycket till de 
italienska förf. efter sin vackra och konstnärliga 
bok Som agnar för vi n d e n,* hvari den se­
naste stora jordbäfningen skildras med ögonvitt­
nets trovärdighet. I nyssnämnda intervju nämn­
des namnen Verner von Heidenstam, Tor Hed­
berg, Sven Lidman, Hjalmar Söderberg, Per Hall­
ström, Oscar Levertin, Hilma Angered Strandberg, 
Gustaf, af Geijersiam, Bååfh, Karlfeldt, Hellström 
m. fl., m. fl.
I Italien kände man då endast af moderna för­
fattare Strindberg, Selma Lagerlöf och Ellen Key, 
hvilken senares Barnets århundrade varmt 
förordats af individualister.
Gösta Berlings saga har här hos 
oss afslöjat Selma Lagerlöfs geni. Vi hade 
redan med intresse tagit del af Drott­
ningar i Kongahälla, öfversatt och 
försedd med noter af prof. Borzi i Palermo. 
Men med Gösta Beding har Selma Lagerlöf do­
kumenterat sig som den borna berättaren, som 
vet att föra läsaren med sig, hvart hon vill, äfven 
till det otroligas område, som man väl får räkna 
romanens första hälft till. Dessa fantastiska 
skildringar, som ingen annan författare skulle lyc­
kas göra trovärdiga, öfvertyga oss och rycka 
oss med. Det otroliga förbindes så skicklig! 
med verkligheten, att man känner lifvets puls­
slag på hvarje sida. Den senare delen tilltalar 
dock ännu mer, adlande allt med sin hymn till ar­
betet. De slocknande eldarne tändas på nytt på 
Ekeby!
Samtidigt som man beundrar Selma Lagerlöfs 
berättarkonst, stärkes man i sin tro på Sveriges 
återgång till idealismen. Och samma in­
tryck får man vid läsningen af Johan Nord- 
lings roman Quasi una fantasia, som 
nyligen nått sin afsluining i Nuova Antologia. 
Denna mästerliga Beethovenskildring har möt! 
del lifligaste erkännande från den celebra tid­
skriftens läsare. Här finner man icke blott en 
ädel form, utan äfven tankar. Ofversäitningen 
är utförd af redaktör Bisi och Astrid Ahnfelt.
* Som bekant först meddelad som följetong i 
Idun.
Red:s anm.
is Tuppens Zephyr
och Ni köper ingen annan.
Kobb's Canton Thé
är en ytterst delikat och hälsosam thédryck.
Till salu i alla finare speceriaffärer.
T
- 682 -
från de dammiga och pösande bolstrarna, 
till fågel" och resårmadrasser, eller den
TOtSOJVARA- HEMCCSS^
Sängkamrar.
SINA SÄNGKAMRAR HAR MAN 
länge varif som allra modernast 
— det vill säga: i dessa rum 
har man minst haft någon histo­
risk stil att hänga fast vid. Att 
någorlunda troget följa modets historia i 
detta fall under de sista decennierna skulle 
nog kunna bli ganska roande, åtminstone 
om man särskildt fäste sig vid, hvad som 
under hvarje tid ansetts i synnerlig grad 
lip-lop.
Det är nog inte fritt, att den som i prin­
cip håller på, att en människas bostad skall 
vara hennes samtida, skulle få anledning 
bli tämligen fundersam å den goda smakens 
vägnar och nödgas erkänna, ali traditionen 
dock är en välsignad sak. Sexti-, sjulti- 
åtfilalels brunsvarta, öfverkasiade, dammiga, 
draperade tapetserarstil hvilar obegråten i 
sin graf, och ingen, allra minst jag, önskar 
den tillbaka. Men den hade en slags nega­
tiv förtjänst i de rum, där den blommade 
och trängdes som mest, i matsalar, salonger 
och herrum. Hur fult det än var, skäll man 
ej kunna förneka, att det dock var en slags 
stil, någonting med en viss karaktär, en in­
bördes bestämdhet. Vi möfa någonting, när 
vi gå in i ett sådant rum. Och i en gam­
mal interiör skall det spöka en smula, an­
nars är det inte riktigt.
Och det gör det ändå någon smula i de 
senast döda två generationernas matsalar, 
salonger och herrum. De påminna oss om, 
hvad folk då för iiden intresserade sig för, 
hvad man läste, tänkte på, disputerade om: 
representationsreform, indelningsverk, tullar, 
Viktor Rydbergs och Waldenströms kälieri, 
skarpskylterörelse, realism och världstör- 
bäffring vid skrifbordet o. s. v., föga djärf- 
het i vyer och tankar, småborgerligt, in- 
stängdf, det må så vara, men ändå en lid 
med intressen.
När smaken ville röja ut och reformera 
i dessa kategorier af rum, hade man alltså 
att vända sig mot något, som var på visst 
sätt estetiskt. Det var smak mot smak. 
Bort lunga renässansbyfféer, bort stolar med 
lösa knoppar och öfverstycken, bort fran- 
sade schaggemmor och paneldivanerl Vi 
känna er och förstå er. Ni påminna oss 
om allt för mycket, därför ännu mera: bortl 
Ni tar plats både i bokstaflig och öfverflyttad 
mening, ni få infe rum, där vårt eget skall 
ha rum, gå ut med er i skräpkamrar och 
museer!
la, just det sista ordet, som rättvisan utan 
beräkning lät rinna ur min penna, betecknar 
hvad jag vill ha fram — våra föräldrars 
och farföräldrars matsalar etc. aflocka oss 
dock i afskedsögonblicket en honnör. De 
ha en gång varit ram omkring en tids 
kulturlif, och respekten kommer åter att växa, 
när vi få nödvändig distans.
Men hvad skola vi säga om deras säng­
kamrar? Att de voro ram omkring en tids 
okultur. Att de vittna om dess tarfligaste 
och idétommaste sidor, att de ha ingenting
annat än negativa upplysningar att ge. Så 
fort de äro utflyttade och förskingrade, så 
finnas de ej mer. När vi möta dem i mu- 
séerna, så ha de ingenting hos sig, som 
intresserar oss. (Så tänker naturligtvis inte 
en museiman, gjorde han det, så dög han 
ej till sitt yrke.)
Och hur kan detta komma sig? Jag för­
modar detta beror på, att sängkammarinte­
riören har en mindre fast tradition. Den 
har stora luckor, har varit lättare att klippa 
af. Lekmannabildningen kan visserligen utan 
svårighet locka fram för sin syn sofrum i 
gustaviansk och Karl-Johansstil, och i bilder 
från slott och museer har lite hvar sett den 
eller den matadorens sängkammare allt 
från renässansen, hvar och en naturligtvis 
på något sätt karaktäristisk för sin tid. För 
att nu infe tala om de ståtliga sängar med 
eller utan himlar, oftast med, som hörde till 
äldre liders alrla präktigaste möbler.
Men detta motsäger endast skenbart mitt 
påstående. Ty tänker man nogare efter, så 
märker man, att åtskilliga sådana tidstypiska 
sängkamrar helt enkelt icke varit sängkamrar 
i de senaste generationernas mening med 
ordet: ett rum afsedt endast att sofva i samt 
(oftast) att kläda sig i.
Sängkamrarna ha till exempel varit sa­
longer och mottagningsrum. Alla ha sett 
kopparstick från 1700-falef, framställande 
kungars och sköna damers audienstimme vid 
toaletten. Sådana hänga i ett halft dussin 
antikvariska bodfönster i Stockholm, emel­
lanåt öfverdådigt vackra för resten. Det 
var, åtminstone hvad de sköna damerna be­
träffar, ett med kärlek behandlad! ämne. 
Men naturligtvis äro interiörerna mer läm­
pade efter dessa förnäma vanor än efter det 
enkla bruk vi nu för tiden göra af våra sof­
rum.
I hvarje fall, någon riktigt roffäsfad före­
ställning om, huru ett sådant rum bör vara 
inrättadt, har icke gått i arf från släktled till 
släktled i tillnärmelsevis samma grad som 
gäller till exempel matsalar. Del är hvad 
jag kunnat sätta som bakgrund till den prak­
tiske yrkesmannens erfarenhet, att vid ingen 
möblering nymodigheten får spela så stor 
roll som i sängkammaren. Ett af den nyaste 
tidens fundamentala kraf, det hygieniska, 
har ju heller ingenstädes så satt yxan till 
roten som här.
Det behöfdes ju vädring — och sanner­
ligen, det blef korsdrag!
Man lade på linoleummatfor och satte in 
sängar af järn eller mässing — en styggelse 
i elt hem, hvilkel ju ej bör likna ett sjukhus 
eller ett medelklasshofell. Man högg ved 
af de gamla kommoderna — det gjorde man 
rätt i — och fick öppna lavoarer med mar­
mor. En tid var del inte nog med fvättbara 
golf, man skulle också ha fernissade, blanka 
tapeter. Sänghimlar och omhängen refvos 
ned, till stor skada för skönheten, och kan­
ske utan nödtvång från hygienen, som tro­
ligen kunnat nöja sig med en omdaning i 
stället för ett slopande.
Och själfva bädden — hvilken förändring
, ännu luftigare nätbottnen.
Vi ha fått det hälsosammare och förstån­
digare, det är säkert. Ofta också vackrare, 
lyckligtvis.
Men vackert likväl alltför sällan.
Fantasien fick först reumatism och blef 
stelbent i det hygieniska korsdraget. Någon­
ting mera kantigt, torftigt, blottadi på form­
glädje än de sängkammarmöbler, hvilka 
ännu för få år sedan allmänt efterfrågades 
af och såldes till den bärgade och bildade 
medelklasspubliken, har jag svårt att tänka 
mig. Möbelhandlarna kallade det af okänd 
anledning “engelsk stil“ eller stundom, ej 
meningslöst, stenstil. Yrkesmannen behöfde 
mindre än en sekund för alt se, att dess 
namn i andevärlden, där allt blir uppenbart 
och kallas efter sitt väsen, var maskinstil. 
Det fanns ej en bit i dessa möbler, som icke 
arbetaren kunnat göra blundande, så litet 
hade ögat eller handen med dess form att 
skaffa. Och detta till och med i ädla, dyra 
träslag. Visserligen finns där då ofta in­
läggningar (hygieniska, ej dammgömmande!), 
bondgranna, naturalistiska, till exempel ro­
senbuketter, kanske med någon fjäril, som 
till evig lid fått en fladdrande vingrörelse 
stadigt fästad i draglim. Men sådana in­
läggningar kommo från Tyskland à så och 
så mycket pr dussin (stor rabalt vid gross) 
och gjorde nog en skarpkantad, rätvinklig 
trälåda dyrare men ingenting mer.
Så gick det när hygienen skulle bli ar­
tist. Det var icke smak mot smak, det var 
hygien mot ingenting alls. Segern var 
gifven och lättköpt. Och det nya hälsosamt 
men inte skönt.
Först när det gamla var undanröjd!, vände 
sig skönhetsinlressel åt detta håll. Det hade 
icke motstånd framför sig, bara öppet fält 
— man kan nog märka symptom af agora- 
fobi, likaväl som af en viss sprattlande för­
tjusning öfver svängrummet.
*
Så nära bakom oss ligger detta förlopp, 
att jag vill vara en smula försiktig med 
illustrationer. Eljes kunde det varit nöjsamt 
visa några prof på, hur sängkammarinteriö 
rer nästan mer än något annat kunna göras 
torra, fantasilösa, ledsamma, eller med en 
motsatt ytterlighet, enkelt men tydligt uttryckt: 
spralliga. Ty också om jag loge mina bil­
der ur planschverk eller dylikt, vet man 
aldrig hur många, som skulle känna igen 
sitt eget. Och hvarför göra någon ledsen, 
när det inte längre behöfs? Ty vi äro re­
dan ur förvillelsen och alla vilja ha det 
både vackert och lugnt.
Blir sängkammaren nu för tiden fillbaka- 
satt, så är det icke af liknöjdhet utan af 
sparsamhet, och då är ju ingenting att säga 
däremot. Har jag en tre-, fyra-, femrums­
våning alt inreda (och dessa artiklar ha ju 
hela' tiden företrädesvis tagit sikte på ett 
sådant problem) och har jag därvid en be­
gränsad summa att röra mig med, så är 
det ju rimligast att dra in på staten i det 
rum, där man mest lefver blundande.
Och att hygienen, som alltjämt vill vara 
nykter, här får lof att bestämma mer än 
annorstädes, är också rimligt, ty det är ju 
dock det rum, där man vistas längre tid än 
i något annat.
Därför får man inte tala illa om de osköna 
linoleummattorna och de nakna golfven, med 
bara eft par småmattor vid sängarna. Det 
finns nu också en sorts särskilda sängkam- 
marmaffor, lättare att borsta och äfven tvätt­
bara, men likväl något så när mjuka och 
behagliga alt gå på. När nu de elektriska
- 683 -
Sängkammare i bonad, ljusgrå björk, maila i rödt, blå väggar.
dammsugarna snart bli vanliga, 
kommer man väl förresten att med 
bättre samvete unna sig den an­
genäma lyxen af en hel mjuk 
matta äfven i sitt sofrum.
På samma sätt går det kanske 
med sängomhängena, att de åter 
komma till heders. De kunna 
göras så vackra! Och de kunna 
säkert ordnas så, att de hvarken 
bli dammgömmen eller stänga in 
luften kring den sofvande. Tvärt­
om tror jag, att en ventilations* 
tekniker inte alldeles skulle af- 
visa min förmodan, att man med 
dem rent af skulle kunna för­
medla en bättre luftcirkulation.
Och de ha ännu ett stort behag 
och gagn, som mången med en 
förfinad uppfattning känner sig 
störd och plågad af att sakna.
Det är därför jag dröjer litet mer 
vid denna detalj.
Det är nu en gång så med 
våra bostadsförhållanden, sär- 
skildt i städerna, att de allra flesta af 
praktiska skäl, äfven i de högt bildade 
klasserna, såsom äkta makar lifvet ige­
nom måste dela rum. Vid mångfaldiga 
tillfällen kan det bli en plåga, äfven i del 
lyckligaste samlif, och risken är större, ju
nervöse känna ett obehag vid tanken att 
bli sedd sofvande. ]ag har hört talas om 
dem, som med våld hålla sig vakna, så länge 
grannen där på någon meters afstånd icke 
släckt ljuset.
Säkert är, att irritation af sådana grunder,
om detta. Jag vill icke alls faga 
saken så högtidligt. Man skall 
icke vara reflig, man skall vänja 
sig och lära sig, för friska själar 
lyckas detta. Men det kan ske 
med gagnlösa offer. Behofvei 
att vara osedd kommer icke 
bara af retlighet, det är ju ock­
så en känslighet, som ej kan 
förslöas utan skada för själen.
Och allt detta tvång och 
detta obehag, som kommer af 
det gemensamma sofrummet, kan, 
om också icke aflägsnas, så 
dock i högst väsentlig grad för­
minskas med ett så ytterst en­
kelt medel som att låta säng­
himlarna åter bli på modet. Ty 
det är ett så lätt problem ak 
göra dem brukliga till skärm 
ej endast vid afrifning och toa­
lett utan äfven mellan sängarna. 
Så blir det mindre nervöst ak 
hafva ljus tändt bara på ena 
sidan.
Och till på köpet är anordningen något 
af det tacksammaste att göra något vac­
kert af.
Det är ingen nyhet i modet jag hellre 
skulle önska välkommen å hemkulturens 
vägnar.
Sängkammarei polerad, flammig björk,Jljusiblågrå matta. Rödtmönster i sängmattorna. Från en "hygienisk“ sängkammare.
- : -y- ' ■ •
«8
'MÈÈ&
- --
-
mer differentieradt själslif såväl man som 
kvinna når upp till. Man skall icke se 
hvarann och ses i alla möjliga situationer. 
Man skall icke heller nödvändigt behöfva 
vara vaken eller sömnig på samma klock­
slag. I vissa humör kan äfven den minst
småningom växande (och i all irritations 
natur ligger en benägenhet att växa och 
växa tills något afbrott skänker hvila och 
nytt lugn), kan förgifta lifvet för många, som 
eljes kunnat lefva lyckliga.
Men det är nu icke min mening att tala
Till ett följande nummer skall jag rita 
några sängar med “himlar“. Det har icke 
varit tillfälle få dem färdiga till detta.
SIGGE ALMÉN.
:
As ’V
i
' - v T:man
/■.-■■-V::- - Ppftiil
v:;". ü§§!v
llii§8 iligjfSS
Sängkammare i mörkpolerad mahogny. Blått linoleumgolf. Dyrbart och stelt. Inventiösa toalettbord.
■ --
Fffrf
ff
o o
ïfâ
• V'^fi
DEÎ1 LyCKJIGA FA^lLQEIt
ÎHACft.
öAftGKVfilgtETri
r %*
HHSSji.'-
*
ElgVHE^METö ÅTUDEfiTER VÄREfl 1913,
Svjä
a J/
• o o o b 
o! /Vo
°>!^r
LUNDS PRIVATA 
elementm'skola, som 
linder de senaste åren 
gått ofantligt raskt 
f ramåt, har i dagarna 
med en vacker fest­
lighet invigt en ny 
leiroverksbyggnad. 
Tillsammans med den 
för blott några år 
sedan uppförda ny­
byggnaden bildar 
denna ett väldigt 
komplex, ett lär ohem 
för öfver^ 600 lärjun­
gar. Då anstalten, 
enastående i sitt slag, 
är vida känd och har 
samlat elever från 
alla trakter af lan­
det, ha vi trott, att 
en skildring från 
dess elevhem skulle
JUïS’S al |o
"l^|g
kunna vara af in­
tresse, helst det är 
j örestånd ar innan 
själf som tar till 
ordet. Detta på rek­
tor Strömbergs ini­
tiativ upprättade och 
under hans öfverin- 
seende stående hem, 
som bjudes långväga 
elever, har icke någon 
svensk motsvarighet 
och nödvändig gör es 
närmast af skolans 
säregna karaktär. 
Att det nya f öretaget 
visat sig slå väl 
ut och lätta den mö­
dosamma studievä­
gen, framgår af 
nedanstående skil­
dring ur en skolpojks- 
mammas dagbok.
ett parti
OR ATT FORSTÅ KARAKTÄ- 
ren och sammansättningen af 
Realskolans elevhem måste 
först en orienterande blick 
kastas på realskolan själf, 
eller som den officiellt benämnes: Lunds 
privata elementarläroverk.
Till denna skola strömma elever från alla 
delar af Sveriges rike. Orsaken härtill är 
till större delen att söka däri, ait studied- // f ; \
den genom arbetskoncentration och för­
djupad intensitet för flitiga och begåfvade 
ynglingar blir afsevärdt kortare än vid sta­
tens läroverk. Realskolan har äfven blif- 
vit en mycket anlitad hjälp för dem, som 
af en eller annan anledning ej kommit att 
ägna sig åt studierna förrän vid mogen ål­
der och för dem, som behöfva studentexa­
men för att vinna större framgång på en 
redan inslagen bana. Hit komma sålunda
Ytterst till vänster bland de “nybakade" studenterna språkgeniet Erik Bergström.
folkskollärare, som sträfva efter alt nå 
bättre aflönade platser och vilja ha 
sfudentexamen som ett plus på sin me­
ritlista. Hit komma korpraler och sergean­
ter, som antingen tröttnat på militärlifvet el­
ler tvärtom önska bli officerare. Hit komma 
f. d. elever vid tekniska skolor, som seder­
mera tänka förvärfva sig en högre ingenjörs­
utbildning och många, många andra. 
Det är under rektor Strömbergs led­
ning, som skolan blifvil hvad den är, en af de 
största i riket, och fått sin säregna karaktär, 
den nämligen att ej blott meddela undervis­
ning utan äfven att vårda sig om eleverna, 
ordna inackorderingsfrågor, utöfva tillsyn 
och lämna hjälp, där sådan behöfves. Rek­
torn har på nära håll fått se de ekonomiska 
bekymmer, med hvilka många elever kämpa 
och det är härunder, som tanken på ett elev­
hem födis.
År 1911 kunde rektorns älsklingstanke för­
verkligas och realskolans elevhem öppnas. 
Hemmets mening är att vara en hjälp för 
studiebegåfvade men obemedlade ynglingar. 
Femton elever ha här fått fria rum, dels i 
hemmets, dels i skolans vindsvåning, och 
kraftig, närande mat har erhållits för ett pris 
af 33 kr. i månaden. Utom de 15 helpensio­
närerna ha 21, boende ute i staden, intagit 
sina måltider på elevhemmet och räknats 
som dess medlemmar.
Undertecknad har sedan elevhemmets 
öppnande haft nöjet att vara föreståndarinna 
där. N ö j e t att ha omsorg om ett hushåll på 
40 personer och ständigt vara omgifven af 
en familj på 36 pojkar?
Ja, jag tar icke ordet tillbaka.
Med goda och pålitliga tjänarinnors hjälp 
är det inte svårt att sköta äfven ett stort 
hushåll. Och hvad de 36 beträffar, så utgöra 
de en präktig och framåisträfvande grupp 
med i genomsnitt ganska hög intelligensnivå. 
Många af de mera försigkomna äga stor all­
mänbildning, förvärfvad genom själfstudier, 
andra åter äro rätt och slätt muntra pojkar, 
som på sitt sätt bidraga till att göra hvar- 
dagsstämningen full af glädtighel.
Följ med ett slag upp på hemmet!
Det passar utmärkt precis nu. Vi ha just 
slutat middagen i den stora, gemensamma 
matsalen, där pojkarna inom parentes sagdt 
få hjälpa till med serveringen. Vi ha slagit 
oss ner i de båda samlingsrummen för att 
dricka kaffe. Pratets och skrattets vågor gå 
på somliga håll högt. Några af de mera 
stillsamma läsa tidningar, somliga äro för­
djupade i ett schackspels mysterier, andra 
sitta försjunkna i läsningen af en bok utan 
att på minsta sätt låta störa sig af omgifnin- 
gens liflighet.
Någon slår sig ned vid pianot. Det är inte 
nu för att föredraga något salongssiycke, 
nej, det spelas med ett, högst två finger. 
Det måtte i alla fall ligga något särskildt 
trolskt i de där tonerna, ty ett par tre unga 
män slå ring kring den som spelar. Det 
brummas och kvittras i olika lägen under 
några ögonblick, och snart väller ur unga 
strupar en vackert klingande fyrsiämmig 
sång. Det var elevhemskörens lilla elittrupp, 
den väl tränade sångkvartetten, som i stör­
sta hast inlärde sin femtiosjunde kvartett­
sång. En kraftig applåd, en sannskyldig 
åska, skallar och kören tackar med ytterli­
gare några sånger.
Plötsligt hörs från det inre rummet ett 
egendomligt taktmässigt hojtande.
Hvad står nu på?
En yngling är just sysselsatt med en hals­
brytande himmelsfärd, med ständiga åter­
fall från taket ned i kamraternas armar. 
Ohoj! Och så ljuder det med ens kraftigt, 
unisont: ”Ja, må han lefva”, etc.
Det har alltså upptäckts, att någon har 
namnsdag eller födelsedag. Denne någon 
är en liflig herre, på pricken 25 år. Så snart 
han återfått sina fotters bruk, bugar han sig 
sju resor till jorden och tackar i cirklade 
ordalag för den upplyftande stunden, för den 
höga ära, som vederfarits honom.
Efter kvällsmaten måste vi således ha fö- 
delsedagskrans och kaffe för att ytterligare 
fira det tacksamma födelsedagsbarnet.
Innan nu skaran skingras, kan det kanske 
vara skäl att föreställa några däraf. Här 
finnas rödblommiga, friska norrlänningar, 
skulderbreda dalmasar, trovärdiga östgötar, 
lifliga värmlänningar, smålänningar i mängd, 
korteligen representanter från de flesta af 
Sveriges landskap. Somliga äro i sanning 
högst ovanliga ”skolpojkar”, ovanliga utom 
på realskolan, där man lika ofta kan ha skäl 
att ställa till en elev den frågan: ”Hvad har 
ni varit?” som den: ”Hvad tänker ni bli?
I korgstolen i en lugn vrå af rummet sitter 
en ung man med mörkt hår och mörka mus­
tascher. Med intensivt intresse hänga hans 
blickar vid en liten nött och gammal bok. 
Han läser grekiska idyller, öfversaita till en 
gammalmodig och svårfattlig franska, — 
och han njuter oerhördt. Tala med honom, 
och du skall märka, hur hemmastadd han 
är på de mest skilda områden! Förr var han 
distinktionskorpral — nu efter två års stu­
dier vid realskolan blir han student med hög­
sta betyget i latin, grekiska, franska, tyska 
och engelska. Hur har han ej fått arbeta 
och umbära, och hur iunga omvägar har han 
ej måst gå, innan han hunnit så långt som 
hit!
En annan af hemmets skyddslingar är den 
af pressen sisllidne vår omtalade Erik Berg­
ström, som påstods ”behärska 24 språk”. 
Med denna uppgift var han själf på grund 
af dess öfverdrift missnöjd, ty ”mer än 17” 
anser han sig inte ha kommit till än. Hans 
språkbegåfning är emellertid fenomenal och 
enastående. Då i höstas till elevhemmet an­
kom en yngling, som — född i Kaukasus — 
vistats i Ryssland till för sex år sedan, kunde 
Bergström underhålla sig med honom på 
flytande ryska, och sistlidna termin har han 
haft tillfälle att tala finska med en annan af 
elevhemmets pensionärer, som har sitt hem 
16 mil bortom Gellivare och inte hade hört 
ett svenskt ord, förrän han sju år gammal 
kom till småskolan i sin hembygd.
I ett soffhörn sitter en man med kloka, 
allvarliga ögon bak blänkande glasögon. 
Han har varit elektriker, haft plats som af- 
profvare af dynamomaskiner och är ende 
son till en fattig änka i mellersta Sverige. 
Denna vågar inte för sina grannar omtala, att 
sonen sitter på skolbänken nere i Lund, eme­
dan detta skulle stämplas som ett utslag af 
straffvärd lättja och högfärd. Men kanske se­
dan han nu blifvit student med högsta betyget 
i matematik och fysik och kommit in vid Tek­
nologiska institutet, andra klass, då kanske 
man förlåter honom — och henne.
Halft bortskymd af ett berg läxböcker och 
lexikon sitter en, som aldrig låter störa sig 
af hvad som föregår omkring honom, en för 
hvilken läsandet är en njutning, ingen möda. 
Han har varit jordarbetare, men den brän­
nande läslusten inom honom gaf honom in­
gen ro, utan dref honom — ehuru medellös 
— från plogen till boken. Hvarje sommar 
är han emellertid åter i tjänst hos sin forne 
husbonde — men under terminerna läser 
han.
Inte sant, dessa äro ovanliga skolpojkar? 
De äro värda att lära känna, värda att hjälpa 
fram.
Elevhemmet har naturligtvis en förening, 
däri hvarje pensionär måste vara medlem.
Möten hållas ungefär hvar tredje lördagsaf­
ton. Härunder förekomma uppläsningar och 
föredrag med diskussioner i de mest olikar­
tade ämnen. Det är inte småsaker, som dis­
kuteras här, och ibland fortgår meningsut­
bytena med stor liflighet äfven under det på­
följande samkvämel midt under det man för­
ser sig med de håfvor, som bjudas.
Men lifvet här är alltid fullt af öfverrask- 
ningar och snabba omslag.
Helt plötsligt faller det någon in att släcka 
gaskronan i taket och samtidigt be om mu­
sik — skymningsmusik.
Brasan flammar i kakelugnen, en cigarr 
eller cigarrett glimmar ur halfdunklei.
En af violinisterna, en blåögd drömmare, 
går långsamt fram och börjar stämma sin 
fiol. Jag tar plats vid pianot — och så 
komma folkvisorna och andra gamla melo­
dier nästan alla i moll, flätade samman i en 
krans af vemodiga toner. Pianot förmedlar 
med några variationer öfvergången, och fio­
len sjunger med en djup och lefvande känsla 
den antydda melodien.
Det blir en stund af stilla stämning.
Men det varar inte så länge. De lifliga 
lynnena och de oförstående börja längta ef­
ter omväxling och med ens ligger åter 
rummet i skarp belysning. Missdåda­
ren — den som ländt — åhör med lugn en 
del harmfulla tillmålen från musikvännerna 
och betraktar med triumferande min deras 
mot ljuset ovilligt plirande ögon.
Klockan är emellertid öfver half tio, och 
det kan vara tid på att sluta.
En stund senare strömma de flesta pensio­
närerna ut, och endast ”husets söner” stanna 
kvar. Dessa få nu tillfälle att visa sin huslig­
het, och den brukar efter en tids vistelse på 
elevhemmet bli ganska stor. Nätt och för­
siktigt samlas de begagnade tallrikarna och 
kopparna samman, brickor hämtas i serve- 
ringsrummet, och allt bäres ut i köket. Där­
på flyttas de lätia, målade trämöblerna — 
samkvämen nödvändiggöra en ommöblering 
— tillbaka till sina ursprungliga platser, och 
allt ser åter prydligt och ordentligt ut.
Elevhemmet har anordnat några fester, 
hvaraf en offentlig, förlagd till skolans stora 
samlingssal. Dessa fester sägas ha varit 
väl lyckade, men så har också hemmet be­
funnits hafva goda förmågor.
Humorn är en stamgäst på elevhemmet. 
Den har bland annat tagit sig synbara ut­
tryck i ett album, innehållande familjemed­
lemmarnas karikatyrer, hvar och en försedd 
med en förklarande nidvers. Vidare har det 
diktats till uppbyggelse för hvar och en en 
hel serie nidvisor, alls inte så elaka som 
namnet antyder — hvilka vid festliga tillfäl­
len sjurrgiis och mottagits med stormande 
jubel.
Hittills har mest skildrats lifvet på elev­
hemmet, sådant det ter sig, när arbetet för 
någon stund kan lämnas å sido.
Eljes är läxläsningen i full gång och ”fli­
tens lampa” ständigt brinnande med klar 
låga och aldrig sinande olja. De som ha 
samma läxor flocka sig kring ett bord och 
arbeta gemensamt på uppgifterna, som i re­
gel äro både svåra och långa, ty realskolan 
ställer stora fordringar. Fastän läxläsningen 
med allra största fördel kunde föregå på de 
enskilda rummen, så förlägges den oftast till 
de båda samlingsrummen, där luften står 
tung af djupsinniga matematiska problem, 
latinsk vers och med svårighet inlärda bevis 
på solklara satser i logiken.
Vistelsen på detta hem blir för mången at 
djup betydelse. Flerfaldiga både skriftliga 
och muntliga försäkringar härom ha erhållits 
af de utgångna pensionärerna.
Och det är ju ej så underligt. De, som ha
- 686 -
det mycket bekymmersamt i ekonomiskt af" 
seende, få denna börda lättad genom de bil- 
liga lefnadsomkoslnaderna. De få liksom ny 
kraft till fortsatta ansträngningar, och kan- 
ske deras lifssyn kan i någon mån ljusna, 
när de som nu få göra goda erfarenheter. 
Hemkänsla och kamratskap äro stärkande 
faktorer, som kunna utgöra en kraftig mot" 
vikt till den känsla af ensamhet och tröst­
löshet, som ofta vill smyga sig öfver en un­
der hårda villkor arbetande studerande, 
främling, kanske långväga ifrån.
En vistelse på elevhemmet kan också 
verka i uppfostrande riktning. Åtskilliga 
sanningar sägas, narraktigheter, om de före­
finnas, förlöjligas, och den tafatte, den 
otjänstaktige kan inte undgå atf lägga märke 
till dem, som hafva ett vårdadt och älskvärdt 
sätt, hvilket de så småningom söka för egen 
del taga efter.
Hemmet stänger ej sin dörr för ynglingen, 
så snart han tagit studentexamen. De, som 
vistats här under skoltiden, äro kärkomna 
gäster, när de återvända som studenter. Det 
första besöket efter ankomsten till universi­
tetsstaden har i de flesta fall gällt elevhem­
met, och några af dem, som efter student­
examen fortsätta studierna i Lund, komma 
ofta på besök lördagskvällar eller söndags­
eftermiddagar för att prata bort några tim­
mar. — — *—
Vårt framtidshopp är, att elevhemmet skall 
komma under eget tak och då kunna rymma 
alla, så att ingen behöfde bo ute i staden. 
Men som det hufvudsakligen uppehälles ge­
nom rektorns och lärarnes offervillighet, kan 
detta måhända ej så snart låta sig göra. 
Men vi lita till rektorns energi och hans goda 
hjärta. SIGNILD EDESTRAND.
Lilteratur.
MÄRTHA SILFVERHJELM: OM KON- 
servering af kött och vildt. Wahlström och 
Widstrand. Det är ett glädjande faktum, att 
de praktiska lärdomar, husmodersskolorna 
landet rundi länge nog hållit på att utbreda 
bland den kvinnliga ungdomen i vårt land, till 
slut lyckats skapa en jordmån för det sär­
skilda slag af litteratur, som ingår under be­
greppet ”huslig ekonomi”. Vikten af att en 
vederhäftig sådan blir spridd till hvarje hem 
kan knappast öfverskattas. Märtha Silf- 
verhjelms lilla bok hör till denna ka­
tegori. Det är lätt att inse att det skulle 
kunna bereda en mängd hem en ofantlig lätt­
nad i Marthasbekymren om kött och vildt 
samt fisk vid de kritiska tillfällena heli enkelt 
stod att ”taga på hyllan”. Emellertid lär oss 
Märtha Silfverhjelms förtjänstfulla bok på ett 
klart, redigt och lättfattligt sätt huru såväl 
vildt som kött i allmänhet samt fisk, lika väl 
som grönsaker, kunna konserveras. Idén 
att konservera kött har länge varit känd i en 
mängd hem. Redan innan de moderna kon- 
serveringsapparaierna kommo i bruk, funnos 
och tillämpades ju i en massa hem mer eller 
mindre ofullkomliga metoder för kötts kon­
servering. Och nog fanns det i en del äre­
vördiga gamla hem ej så sällan en utbildad 
nedärfd praxis, tack vare hvilken utmärkta 
resultat vunnos. Dessa kunde dock ej uthärda 
en jämförelse med våra dagars rationella, af 
författarinnan talangfullt utarbetade och 
framställda metoder. Det är författarinnans 
afsikt och önskan att göra den stora all­
mänheten förtrogen med köttkonserverin­
gens ytterst värdefulla konst, och hon har 
med sin bok också säkerligen all utsikt att 
vinna sitt högeligen behjärlansvärda ända­
mål, så mycket mer som priset, 1 kr., ej kan 
afskräcka någon husmoder.
ELISABETH OSTMAN-SUNDSTRAND.
...
Mathilde Wigeri-Österlund: Apoteket i Visby.
Från konstutställningarna.
ISBY ÄR MYCKET AKTUELLT )UST 
nu. Detta ”Nordens Nürnberg”, som 
knappast i något afseende liknar 
staden vid Pegnitz — den enda 
jämförelsepunkten skulle då vara 
ringmuren — håller på att förflackas och nybyg­
gas, så att hanseatprägeln från medeltiden, det 
lilla som finns kvar af den nämligen, hotar att gå 
all världens väg.
Några pietetsfulla människor ha skrifvit om den 
nedslående metamorfos, som staden genomgår, 
arkeologer och konsihistorici ha protesterat mot 
förstörelsen, och därigenom har Visby i närva­
rande stund blifvit staden, som man talar om.
Det kan därför anses som ett apropos att konst­
närsparet John Österlund och fru M a- 
thilde Wiger 1-0 s i e r 1 u n d anordnat en ut­
ställning i Konstnärshuset, hvari ingå rätt många 
dukar med Visby-mofiv. Bådas penslar äro säkra 
i gången, båda äro lyriska i uttrycket utan att 
sjunka ned i det sölaktiga. Men kanske att fru 
Wigert-Osterlund besitter ett mera energiskt 
temperament, en nyktrare blick, medan hennes 
makes färgackord ha en mera svärmisk innebörd.
Utsällningen kompletteras af ett antal skulptu­
rer af den unge skulptören Sven Boberg, hvil­
ken för ett par år sedan väckte uppmärksamhet 
genom sitt humoristiskt-satiriska förslag till nafio- 
nalmonument, den sofvande moder Svea. Här 
finnas sammanförda saker af rätt olika värde, 
men de som bäst representera konstnären visa, 
att han har en säker karaktäriseringsförmåga, och 
att det bor rätt mycket af en satiriker hos honom.
De frie ha sin höstutställning uppe i Konstför­
eningen. Artur Bianchini är idel färg, djup 
grann färg. Men hvart har atmosfären tagit vägen? 
Torgny Dufwa målar vinter à la Fjaestad, 
målar bra för resten, Max Marcus har några 
ganska friska landskap, Oscar Siverfzen 
saknar däremot friskhet, hans färg 1er en smula 
insiällsamt, medan Rolf Trolle visar en på­
verkan af Einar Nielsen som kan bli farlig, om 
konstnären ej iar sig tillvara.
Hos Claës Hultberg utställer den som.akvarellisi 
kände John Bergling några mycket färgrika 
franska landskap och gatubilder i olja. Här ha 
vi en kolorist med idel kulörta anslag, en sann­
skyldig färgfrossare. Tänk att få gå i trädgården 
i S:t Jean sur Mer eller på den där solbegjutna 
gatan i Royanl Calchas sade visserligen: för 
mycket blommor! Men det är ju i södern ...
E. H-N.
Tystnadens torn.
En historia från Bombay.
Af AXEL IDESTROM.
(Forts.)
Å WILLMANS FRÅGOR BEGYN- 
te kamraterna strax att berätta 
allt hvad de visste om parsema, 
och det var åtskilligt, ty par­
sema äro aristokraterna bland 
Bombays infödingar. De äro afkomlingar 
af de perser, hvilka flydde undan den mu­
hammedanska eröfringen och slogo sig 
ned här borta i Indien, där de funno 
en fristad för sig och sin ’ religions- 
utöfning, hvilken de bevarat oförändrad ge­
nom århundradena. Endast några tiotusental 
bildade de dock i miljonstaden ett särskildt 
parti med större inflytande än något annat 
näst engelsmännen. De voro representerade 
i stadsslyrelsen och deras egen regering, 
Panchayat eller de äldstes råd, utgjorde en 
ansenlig maki för sig, fy många parser voro 
myckef rika, och sammanhållningen dem 
emellan var så stark att hela folket närmast 
bildade en enda stor familj. Hvarje parsers 
privafa lif stod under uppsikt af de äldstes 
råd, som dömde öfver hans handlingar såsom 
föräldrar öfver sina barns. Om en parsisk 
affärsman gjorde en förlust, som ruinerade 
honom, blef han satt under de äldstes förmyn- 
derskap, och stora rådet betalade strax hans 
skuld till sista öret. Därför fanns ingen fattig 
parser, därför åtnjöt hvarje parsisk köpman 
obegränsad kredit. Anteckningen vid Arda 
Virafs namn betydde endast att han stod 
under rådets kontroll. Man sade att han för­
lorat sin egendom därigenom att ett af ho­
nom befraktadi fartyg förlist i oceanen med 
man och allt. Han hade därvid förlorat inte 
endast sin förmögenhet utan äfven sin ende 
son. Nu skulle han endast äga en dotter kvar.
Dessa upplysningar ökade i hög grad Will- 
mans intresse för sina grannar. På söndags­
förmiddagen, då han var ledig, satt han i det 
öppna fönstret och betraktade gatan och det 
tysta, stängda huset midt emot. Den stränga 
engelska helgdagshvilan lade sordin på 
gatulifvei äfven i Bombay, åtminstone i 
denna stadsdel. Parserns kontor tycktes 
stängdt, ty genom dess fönster kunde Will- 
man se en pulpel, vid hvilken en ung man 
brukade arbeta, men i dag var platsen tom.
Från Blacktown kommo emellertid alle­
handa människor vandrande ungefär lika 
flitigt som på hvardagen. Det var araber i 
vida burnuser; afganer med höga mössor; 
små stöddiga, bruna maralter; kineser, japa­
ner, malajer, som nästan voro nakna; negrer 
i brokiga europeiska kläder; tibetaner, in­
svepta som om de befunno sig i köldens re­
gion; långa, ståtliga singaleser; små fula sia­
meser och gud vet hvad allt slags folk, som 
hvarje timme passerade i detta gathörn. 
Många buro bördor i olika fasonerade kor­
gar, som än hängde på ryggen, än på ma­
gen, än buros på hufvudef. Vagnar med sol­
tält, dragna af små puckelryggiga zebu-oxar 
omväxlade med europeiska hästlass och 
automobiler.
Människorna kommo dock inte i så täta 
hopar i dag som på hvardagen, och fordonen 
voro ganska sällsynta. Basaren i hörnhuset 
var emellertid öppen som vanligt. Luckorna 
voro borttagna och öppnade utsikten öfver 
mängden af blanka metallvaror, som be­
funno sig där inom. Det var mest gevär och 
knifvar, men äfven metallsmycken, redskap 
och husgeråd. Men affären gick trögt i dag. 
Ägaren själf var den ende, som skötte den, 
och han satt mestadels stilla på en trästol 
inom disken. Han var en bramansk hindu 
med svart skäggkrans kring den fylliga mun-
- 687
nen och eit värdigt utseende såsom en rik 
man anstår. Hans namn var Dagschu.
Men sel Nu öppnades verkligen dörren 
till parserns hus. En gammal man trädde 
sakta ut. Han var reslig, men hufvudet 
hängde fram, böjdt af åren och af olyckan. 
Dragen voro en vördnadsvärd patriarks, en 
ståtlig örnnäsa och ett långt hvitt skägg. 
Dräkten var den gammaldags parsiska mörk­
bruna, vida, fotsida kaftanen och den släta, 
egendomligt trekantiga turbanen af samma 
färg.
Han kom inte ensam. Efter honom följde 
en kvinna. När Willman fick se henne, 
sträckte han hastigt hufvudet ut genom 
fönstret så långt han kunde, ty det var en 
kvinna sådan han aldrig väntat att få se i 
detta aflägsna land bland främmande folk. 
Det som först slog honom var den mjuka 
behagfulla rörelsen, då hon trädde ut ge­
nom dörren, den smidiga och fylliga figuren, 
den förnäma hållningen. Kanske var det 
också det hvita och skära sidenet i hennes 
dräkt, hvilken påminie om en balklädd eu­
ropeisk flickas. Hon hade ett rikt, svart hår, 
uppsatt med,en förgyljd kam, ett hvitt pärl­
band och en egendomlig hälla af silfverväf, 
men ’denna grannlåt syntes hos henne alls 
inte öfverdådig utan helt på sin plats, vare 
sig det berodde därpå att Indiens sol bland 
människorna som bland markens blomster 
framlockar starkare färger och mera ly­
sande prydnader, eller om det kom sig af den 
öfverlägsna makten i hennes person. Det 
sägs ju att drottningar ha lof att bära rikare 
smycken än andra kvinnor.
Nu vände hon sig om och visade sitt an­
sikte. Det svek inte de förväntningar, som 
Willman gjorde sig, då han såg hennes figur. 
Del var af ren skönhet. En rak näsa, svarta, 
strålande gasellögon och en hy af denna 
färg, som kallas olivgul, men som hos denna 
unga kvinna mera påminie om blekhvitt el­
fenben.
Hon log sin fars arm. Hon liknade i san­
ning en sällsynt blomma, som fattat stöd vid 
en åldrad stam, så som hon nu skred fram i 
sin ljusa dräkt vid sidan af den gamle mörk- 
klädde. Galans folk vek vördnadsfullt åt 
sidan, och till och med här var det många, 
som vände sig om för att se på detta vackra 
par. Den hinduiske köpmannen hade till och 
med stigit upp från sin stol och irädt ut på 
gatan, och han bugade sig för sin granne 
med korslagda armar så djupi, som om 
denne varit en mäktig raja och inte en fattig 
parser, som stod under stora rådets kontroll. 
Han stod till och med räti länge kvar på ga­
tan och såg efter honom, eller var det efter 
hans vackra dotter, innan han åter satte sig 
på sin stol.
Vid middagen berättade Willman om sin 
iakttagelse för kamraterna. De förvånade 
sig inte alls öfver att Arda Viraf hade en un­
derskön dotter. De förklarade att parsema 
voro Indiens vackraste folk, isynnerhet kvin­
norna. Men inte endast genom sin skön­
het skilja sig parsemas kvinnor från alla an­
dra, utan framför allt genom sin dygd. De 
kläda sig i lysande färger, de äro muntra och 
språksamma som kvittrande fåglar, men de 
äro oåtkomliga som de strålande stjärnorna. 
Endast en parser får äkta en parsiska.
Willman fick höra en hel rad historier om 
fastheten i de parsiska kvinnornas dygd. 
Man talade om rika engelska lorder, som 
blifvit betagna i deras skönhet, men förgäf- 
ves siräfvat efter deras gunst. Man kände 
fall då europeer bjudit dem äktenskap, ja 
till och med bundit sig att öfvergå till deras 
religion, men aldrig hade någon främling 
lyckats att vinna en parsiskas hand.
Ja, så afskitda voro parsema från alla
andra folk, alt om en främling ville öfvergå 
till deras religion, så tilläts väl detta därhän, 
att en parsisk präst undervisade honom i 
ceremonierna och i Y a s n a s sjuttiotvå ka­
pitel och omgjordade honom med det sjuitio- 
tvåtrådiga rep, som kallas k u s t i, men i det 
parsiska samfundet blef han aldrig upptagen.
Förbjuden frukt smakar bäst, inte minst 
beträffande kvinnor. Willman visste det. 
Han visste att den kvinna, som han 
aldrig kunde få, var den enda kvinna 
i världen för honom, och alt hon helt 
och hållet behärskade hans lif. Han 
hade åtminstone hittills lefvat i den 
föreställningen, och han trodde ännu inte att 
någonting skulle kunna rubba henne från 
hennes plats i hans hjärta. Han ansåg att 
han hörde till dessa människor, som endast 
kunna älska en gång. Han ansåg att detta var 
den verkliga kärlekens utmärkande natur. 
Den som kan glömma och älska en annan 
än den första, han förstår inte kärleken. Ty 
för kärleken fordras iroheisdrift.
Emellertid fann han att just detta faktum 
att Arda Virafs dotter var oåtkomlig för 
hvarje annan än en parser, betydligt höjde 
hans intresse för hennes person. Det var 
som om hon härigenom blifvit besläktad med 
den lilla varelse, som så länge suttit midt 
emot honom vid en pulpet i det land, som 
han en gång känt som sitt hemland. De voro 
hvarandra inte mera lika än en lotusblomma 
och en ros, men denna indiska lotusblomma 
var verkligen skön. Dock trodde han alls 
inte att han skulle vara i stånd att bli föräl­
skad i henne. Något sådant var naturligtvis 
otänkbart för honom. Men det var 
mycket nog att någonting i denna värl­
den ännu förmådde väcka hans allvarliga 
uppmärksamhet. Dessa parser, denne Arda 
Viraf och hans dotter lockade det honom 
verkligen att lära känna. Det förekom ho­
nom ett ögonblick nästan som ett slags otro­
het mot minnet af ”henne”, men hans för­
nuft sade honom att det var ett tecken till 
återvändande hälsa, och han beslöt att vårda 
sitt väckta intresse.
III.
På samma sätt som den första söndagen 
såg Willman Arda Viraf och hans dotter 
äfven de närmast följande. En gång gick 
han efter dem för alt se hvart de begåfvo 
sig hän. De logo helt enkelt en promenad 
omkring Esplanaden. De hälsade på en par­
sisk präst, som de mötte, och fingo äfven 
under denna promenad sällskap med den 
unge mannen, som satt på Arda Virafs kon­
tor. Äfven han var klädd på samma sätt 
som den gamle, men hans lilla mustasch för­
rådde ijuguåringen. Han iakttog en rak och 
värdig hållning såsom hans stam anstod, 
men icke desto mindre underhöll han ett 
muntert skämt med principalens dotter, och 
hon visade honom sina hvita iänder, och 
hennes ögon öppnade dörrarna till hennes 
själs himmel. Den unge mannen måste vara 
lycklig som så fick gå vid hennes sida.
Allt emellanåt såg Willman andra parsi­
skor. De voro nästan alla vackra och ståt­
liga, men ingen var jämförlig med Arda Vi­
rafs dotter. Han mötte äfven vackra hin­
duiska flickor, men de förekommo honom en­
dast som älskliga små barn. De voro af en 
lägre ras, som ännu inte vuxit ut till parsi- 
skans andliga och lekamliga mognad.
Ett par månader hade förgått, då Willman 
en söndag beslöt att göra en utflykt till den 
berömda Malabarkullen, den norra udden af 
den kräftkloformiga ö, på hvars längre, syd­
liga klo den europeiska staden är belägen.
»Forts.)
Baltiska utställningen och 
kvinnorna.
Till Sveriges kvinnor!
Å BALTISKA UTSTÄLLNINGEN 
i Malmö sommaren 1914 skall
på ett af områdets vackraste 
platser invid kronprinsessans 
rosengata resa sig en kopia af 
Årsta, Fredrika Bremers hem — under förut­
sättning att svenska kvinnor bekosta dess
uppförande. Denna efterbildning af det
minnesrika Årsta skall i sitt inre gifva en 
framställning af den svenska kvinnan såsom 
samhällsmedlem, af hennes arbete inom hem 
och skola, och inom andra områden af den 
andliga odlingen, samt af hennes insats i det 
kommunala, sociala och filantropiska arbe­
tet såväl som inom de praktiska yrkena.
Allt detta och mycket mer rörande de 
svenska kvinnornas mångsidiga och betydel­
sefulla verksamhet skall belysas medels rik­
haltigt och öfverskådligt ordnadt statistiskt 
material, medels grafiska framställningar, 
fotografier och modeller, rumsinteriörer m. m.
För alt få utställningen så omfattande och 
värdig som möjligt, behöfves en kraftig och 
energisk samverkan mellan kvinnor på skilda 
orter och skilda arbetsområden, det behöf­
ves att hela landets kvinnor ställa sig soli­
dariska till uppgiften, att de villigt och med 
gladt mod påtaga sig de uppoffringar, som 
äro nödvändiga för dess förverkligande. För 
att väl utföra denna vår gemensamma sak 
fordras ej blott arbete och entusiasm, utan 
äfven penningar.
För insamlande af dessa senare hafva 
flera förslag väckts. Främst att en viss dag 
skulle bestämmas, då Sveriges kvinnor, fat­
tiga och rika, offrade en skärf för uppfö­
rande och inredande af Årsta på Baltiska ut­
ställningen. Till denna ”offerdag” har utsetts 
den 16 instundande november. På 
den dagen för jämnt femtio år sedan blef den 
svenska kvinnan förklarad myndig vid 25 års 
ålder. Ett värdigt sätt att högtidlighålla da­
gen vore väl att de svenska kvinnorna då 
lämnade sina bidrag till att få till stånd den 
utställning, som skall visa hur Sveriges kvin­
nor fylla sin uppgift såsom myndiga sam­
hällsmedlemmar. —
Huru man tänkt sig ordnandet af denna in­
samling kommer inom den närmaste tiden 
att delgifvas, men bidrag kunna i hvarje fall 
sändas direkt till Årsta-kommittén, Fredrika 
Bremerförbundets byrå, Stockholm.
Vidare har framställts förslag att under 
veckan den 16—22 nov. på olika orter an­
ordna konserter, teaterföreställningar o. dyl., 
hvaraf behållningen tillfaller Årsta-utställnin- 
gen. Vi undertecknade rikta en varm vädjan 
till Sveriges kvinnor, att de förena sig med 
oss i vårt arbete och skänka sina bidrag till 
förverkligande af vårt förslag: uppförandet 
af det nya Årsta, kvinnornas slott på Balti­
ska utställningen.
För Fredrika-Bremer-Förbundet Agda Mon- 
telius, för Svenska Kvinnans Nationalförbund 
Eva Upmark, för Flick- och Samskolef öreningen 
Mathilda Wide gr en, för Föreningen af kvinnor 
i Statens tjänst- Elin Rheborg, jör Föreningen 
‘Svenska Konstnarinnor“ Ida von Schulsen- 
heim, för Föreningen Vaksamhet Clara Wahl­
ström, för Kvinnoklubben Hanna Andersson, 
för Kvinnornas andelsförening Svenska Hem 
Ezaline Boheman, jör Handarbetets Vänner 
Kate Michaelson, för Landsföreningen för kvin­
nans politiska rösträtt Anna Whitlock, jör 
Svenska allmänna barnmorskeföreningen 
Hanna Qvarsell, för Svenska skolkökslärarin- 
nornas jörening Ida Norrby, jör Sveriges folk- 
skollärarinneförbund Anna Ljungberg och för 
Hvita Bandet Tora Fries.
6öö -
KftPPOR.
KOSTyncR
OttSOR^SFULLnSTE FIRBETE 
STlLFl/LLft MODELLER- 
EftHfULftS 1 hi FLESTFk
nnrmFFnRER i riket*
OFVANSTAENDE FABRIKAT
finnas I rikhaltigaste sortiment till billigaste priser hos
A.-B. Nordiska Kompaniet, Stureplan.
Patent. Mafregpyn och 
Hafremjöl
'Innan barnen gå i skolan, 
bör ni gifva dem GYLLEN- 
HAMMARS patenterade Haf- 
regryn och Hafremjöl, som
kokas på ett par minuter.
Tillverkas under läkares 
kontroll.
KÖKSALMANACK
Redigerad af
Elisabeth Östman-Sundstrand
Inneh. af Elisabeth östmans Husmo­
derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR 
VECKAN 19—25 OKT. 1913.
SÖNDAG. Frukost: Smörgåsbord; 
biff af svinfilé med potatis; mjölk; 
kaffe eller te med gifflar. Mid­
dag: Sjötunga à la Idun; späckad 
kalfsadel med legymer; varm ananas- 
pudding.
MAN DAG. Frukost: Smörgåsbord ; 
hafregrynsgröt med mjölk; omelett 
med fiskstufning (rester från söndag) ; 
kaffe eUer te. Slid dag: Kokt, brynt 
oxbringa med potatismos; soppa på 
blandad frukt.
TISDAG. Frukost: Smörgåsbord ; 
falsk sköldpadda (rester från söndag) ; 
mjölk; kaffe eller te. Middag: Får­
soppa; mannagrynspudding med saft­
sås.
ONSDAG. Frukost: Smörgåsbord; 
hafremj öls välling ; gratinerad sill med 
potatis; kaffe eller te. Middag: 
Kåldolmar ; brylékräm med biskvier.
TORSDAG. Frukost: Smörgåsbord ; 
pytt i panna med rödbetor; mjölk; 
kaffe eller te. Middag: Ärter med 
fläsk; plättar med sylt.
FREDAG. Frukost: Smörgåsbord ; 
panera.de ägg med tomatsås ; mjölk ; 
kaffe eller te. Middag: Marineradt 
fårkött med grönsalad och kokt ma­
jonnäs ; varm chokladpudding.
LÖRDAG. F ru'k ost: -Smörgåsbord ; 
njursauté med stekt potatis; mjölk; 
kaffe eller te. Middag: Blodpud­
ding med fläsk och hvit sås ; soppa 
på aprikoser.
RECEPT:
Sjötunga à la Idun (f. 6
pers.). 3 sjötungor på omkr. 5 hg. 
st., 1 msk. salt (15 gr.).
Till kokning: F/2 msk. smör 
(30 gr.), 5 del. fiskbuljong.
Sås: 2 msk. smör (40 gr.), 4 msk. 
mjöl (40 gr.), 5 del. fiskbuljong, 2—3 
äggulor, 1 msk. fint livitt vin, salt, 
hvitpeppar.
Till garnering: V2 lit. g'od po- 
tatispuré, 3 msk. rifven ost, 2 msk. 
smält smör (40 gr.).
Beredning: Sjötungorna urtagas, 
sköljas väl och torkas ; fenorna klip­
pas bort. En djup skåra skäres med 
en spetsig knif längs efter ryggbenet 
på båda sidor och filéerna skäras 
försiktigt från benet, så att de ej 
gå sönder. De läggas med skinnsidan 
mot en skärbräda och köttet skäres 
från skinnet. Gälarna klippas bort och 
hufvudet, benet och det hvita skinnet 
sköljas väl och härpå kokas buljong. 
Filéerna ingnidas med saltet och få 
ligga på hvarandra 1 tim., hvarefter 
de ånyo torkas med fiskhandduk och 
kokas 5—8 min. i fiskbuljongen. De 
läggas upp med hålslef och få rinna 
af på duk. Fiskbuljongen mätes, ko­
kas ihop, om den utgör mer än 5 
del., och användes till såsen. Ett 
eldfast fat eller helst ett af silfver 
smörjes med V2 msk. smör, filéerna 
läggas därpå, såsen hälles öfver, rundt 
omkring spritsas potatispuvén och an­
rättningen beströs med den rifna osten, 
sist öfverhälles det skirade smöret. 
Fatet ställes i en långpanna med 
groft salt, insattes i varm ugn och 
anrättningen glaseras hastigt 10—15 
min. Till såsen fräsas smör och 
mjöl 2 min.; buljongen spädes på och 
såsen får koka 5 min., de uppvispade 
äggulorna tillsättas jämte vinet och 
såsen får sjuda under vispning samt 
afsmakas.
Varm ananaspudding (f. 6 
pers.). 1 burk ananas (på omkr. 750 
gr.), 4 ägg, 75 gr. socker, 50 gr.
hvetemjöl, 15 gr. mondamin eller mai- 
sena, 4 del. tjock grädde, 50 gr. 
smör.
Till formen: Mo msk. smör (10 
gr.), 2 msk. stötta skorpor.
Sås: IV2 del. ananasspad, l1/? del. 
franskt vin, 2 msk. socker (30 gr.), 
1 tsk. mondaminmjöt (5 gr.).
Siden
tullfritt till bostaden!
Begär prof pd vara nyneter i svart, hvitt och kulört:
Crépon, Façonnés, Chinés, Ottoman, Messaline, 
Mousseline 120 cm. bredt från 95 öre metern, Sammet 
fill klädningar och blusar. Plysch till jakeiter och kåpor. 
Såväl som blusar och rober med äkta Schweizer- 
broderier i batist, ylle och siden.
Vi sälja endast garanferadt solida sidentyger direkt 
till privatpersoner portofritt och redan förtulladt 
till bostaden.
Schweizer & Co., Luzern S 4 (Schweiz).
Sidentygs-Export. — Kungl. Hoffev.
Beredning: Hälften af ananasen 
räcker till denna pudding. Resten 
kan användas till kall pudding eller 
blandas i kompott. -— Ananasen skäres 
i tärningar, hvilka inklappas i en duk. 
Äggulorna vispas väl med sockret i 
en kastrull, mjölet och grädden till­
sättas, och krämen får under stark 
vispning sjuda öfyer elden, tills den 
är tjock och pösig. Kastrullen af- 
lyftes, smöret tillsättes i små floc­
kar och krämen vispas, tills den är 
kall. Då iröres den skurna ananasen 
och de till hårdt skum slagna ägg- 
hvitorna. Massan hälles i smord och 
brödueströdd pajform och gräddas i 
ordinär ugnsvärme omkr. 40 min. Pud­
dingen serveras genast den tagits ur 
ugnen.
Till såsen uppkokas ananasspadet 
med vinet samt sockret och afredés 
med mondaminet, utrördt i 1 msk. 
kallt vatten, hvarefter såsen får koka 
5 min. Afsmakas och serveras varm.
Falsk sköldpadda (f. G pers.).
Hachis på kalf: 3 hg. kalfstek 
(rester), 13/é msk. smör (30 gr.),-4 
msk. mjöl (40 gr.), 5 del. buljong, 
1 msk. hvitt vin, salt, hvitpeppar.
Omelett: 6 ägg, 1/i tsk. salt, 1/i 
tsk. socker, 2 tsk. mjöl, 6 del. mjölk.
Till omelettpannan: lmsk. 
smör (20 gr.).
Beredning: Kalf steken ^skäres i 
fina tärningar. Smöret och mjölet frä­
sas i 2 min., buljongen spädes på 
och såsen får koka 5 min. Köttet 
lägges i och värmes i såsen, men får 
ej koka; stufningen afsmakas med 
vinet och kryddorna. Till omeletten 
vispas äggen väl med saltet, sockret, 
mjölet och mjölken. Omelettpapnan 
upphettas och smörjes väl med smö­
ret. Af äggstanningen gräddas 2 ome­
letter, hvilka äro färdiga, när de 
hafva en ljusbrun färg. Den första 
omeletten stjälpes upp på ett rundt 
fat, köttstufningen utbredes därpå, 
den andra omeletten stjälpes upp på 
smordt lock och lägges därefter öf­
ver stufningen. Sköldpaddan serve­
ras med skiradt smör som frukosträtt.
Fårsoppa (f. 6 pers.). l3/r kg.
fårhals, 2 morötter, 1 palsternacka, 1 
selleri, 4 potatisar, 1 purjolök, 1 
hvit- eller rödlök, 4 msk. smör eller 
flottyr, 2 msk. små hafregryn, litet 
mejram, 3 lit. vatten, 15 gr. salt, hvit­
peppar.
Beredning: Fårhalsen sköljes ha­
stigt, torkas väl och styckas i bitar. 
Rötterna och löken ansas på vanligt 
sätt, skäras i skifvor och brynas väl
1 smöret eller flottyren jämte köttet, 
grynen och litet mejram. Det lägges 
därefter i det kalla vattnet, tillsatt 
med saltet. Soppan får koka upp, 
skummas väl och får därefter koka 
sakta med tätt look 3—4 tim. Köt­
tet tages då upp, skiljes från benen 
och skäres i små bitar. Sopipan pas­
seras, skummas och mätes. — bör vara
2 lit. — får koka upp med köttet, 
afsmakas med krdydorna och serveras 
mycket varm.
Mannagrynspudding (för 6 
pers.). 150 gr. mannagryn, 3 msk. 
smör (GO gr.), F/t lit. mjölk, 1/2 tsk.
' salt (3 gr.), 2 msk. socker (30 gr.), 
j 20 sötmandlar, 10 bittermandlar, 40 
' gr. vanliga russin, 3 ägg.
I Till formen: Va msk. smör (10 
gr.), 2 msk. stötta skorpor, 
i Beredning: Grynen läggas i sikt, 
öfverspolas med kallt vatten och få 
afrinna. En kastrull smörjes med 1 
msk. af smöret, mjölken ihälles och 
får koka upp, grynen ivispas, hvaref­
ter gröten röres med slef, tills den 
tjocknat, då den flyttas öfver svagare 
eld och får sakta koka omkr. 20 min., 
under det den ofta omröres. Gröten 
upphälles och resten af smöret till­
sättes genast jämte kryddorna, den 
skållade och malda mandeln samt de 
väl sköljda, förvällda och urkärnade 
■russinen. När gröten är kall, iröras 
de uppvispade äggulorna och de till 
hårdt skum slagna ägghvitorna. Mas­
san hälles i smord och brödbeströdd 
pajform och gräddas i ordinär ugns­
värme omkr. 1 tim. Serveras, genast 
den tagits ur ugnen, med saftsås.
Marineradt får kö t t (för 8 
pers.). 2 kg. fårstek (kylen), F/2
hg. späck, V2 msk. salt (8 gr.), 1/2 
tsk. îmtpeppar, V4 tsk. ingefära.
Marinad: 2 del. ättika, 1 del. 
vatten, 1 del. hvitt vin, 3 msk. mat­
olja, V2 msk. salt (8 gr.), 1 liten jöd- 
lök i skifvor.
Beredning: Steken bör hafva 
hängt, så att den är mör. Läggen och 
det tunna hugges bort och steken 
späckas med späcket, skuret i strim­
lor och doppad t i en blandning af 
saltet, pepparn samt ingefära, och 
lägges i ett djupt fat.
Till marinaden blandas alla ingredi­
enserna väl, hvarefter den hälles öf­
ver köttet, som därefter får stå 3— 
4 dagar, hvaruncler det vändes 2 ggr. 
dagligen. Marinaden kokas upp med 
så mycket vatten, att det står jämnt 
med köttet. Steken lägges i och får 
sakta koka med tätt slutet lock, tills 
den är mör eller omkr. 3 tim. Den 
lägges upp och får kallna, skäres 
i tunna skifvor och garneras med fär- 
serade ägg samt med grönsalad och 
serveras med majonnäs.
Kokt majonnäs (f. 6 pers.). IV2 
msk. smör (30 gr.), 3 msk. mjöl (30
gr. ), Vt tsk. engelsk senap, 3 del. 
vatten, 2 äggulor, 1 msk. vinäger, 2 
msk. fin matolja, 1 msk. citronsaft, 
1 del. tjock grädde, 2 tsk. salt, V2 
tsk. socker, Vi tsk. hvitpeppar.
Beredning: Smör, mjöl och senap 
fräsas 2 min., vattnet spädes på, litet
- 6ö9 -
U tala har
Stureplan.
för
Klädningar
och
Blnsar
Tango, helylle, 110 cnj;' •
,, helsiden, 110 d;'m- 
Osiris, façonné, 110 cm.dv.
Rococo, blommigt, 110 cm*
Isis, halfsiden, 110 cm.
Aida, helsiden, 105 cm.
Eugenia, façonné, 100 cm...
Terpsichore, gaufré, loo cm!
Darius, façonné, 110 cm.
Charmeure, helsiden, 105 cm. 
Monte-Carlo, façonné, 105 cm.
Octavia, façonné, 105 cm.
Modefärgers
Tango, Bleu, Madonne, Daphnis, Zenith, 
Amoureuse, Scalope, Maroquin, loue.
«
Begär profver.
Alla profver sändas gratis och franco.
4.25
4.50■AHas frän
6.75
6.90
8.75
ri.50
12.50
15.00
OMTÄNKSAMMA HUSMÖDRARS
valda dryck:
Van Houtens Cacao
FULLÄNDAD
1 dryghet och näringskraft, 
lättsmälthet och arom.
:.
Stadion, Nobless
fin Smönkexm
AKTIEBOLAGET DBEBRO KEXFABRIH.
Kungl. H of leverantör.
Akta Göteborgs 
Knäckebröd.
Hygienkontrollant :
D:r G. Hjort 
af Ornäs.
11 & 929.
Där hållbarhet och bril­
liant utseende sättes i första 
rummet, är målning med 
emaljfärgen Chinalack att 
föredraga framför alla andra 
liknande färger. Belönad med 
guldmedalj. Arsenikfri enl. 
nya giftstadgan.
Finnes i alla kulörer Hos 
alla färghandlare. Fabrik'an- 
^ ter: Dorch, Bäcksin & C:os 
A/U.*A\Xrf A.-B., Göteborg och Stock­
holm.
VärldsbErflmda.
SINGER C:0
SYMASKINS AKTIEBOLAS
Filialer
på alla större platser.
är bästa kraftnärmg för 
svaga, klena barn i alla åldrar 
Förordas af läkare.
Köpes i apotek, speceri- 
& drogaffärer.
Prenumerera pä Barngarderoben!
En sparsam
HUSMODER
använder atttid BäcRsins 
Thnerißanska Jäs f puf ver
Tillverkas af
OSCAR BÄCKSIN, GÖTEBORG.
Hushålls- 
utgiffterna
kunna nedbringas
med Gasens tnihjäip.
Se gasverkets broschyr n:r 28, som er- 
hålles gratis å gasverkets utställning. 
Gasspisar visas och demonstreras å
Gasverkets Utställning,
Sthlmstel. 60 32. Kungsgatan 54. Rikstel. 28 93.
MÄRKET!
BÄSTA KVai ITET J
i sänder och såsen får koka under rör- 
ning !0 min. Den upphälles och rör es, 
tills den är af svalnad, dä äggulorna, 
en i sänder, iröras och såsen arbetas 
med slef omkr. V2 tim. under det att 
vinägern, matoljan och citronsaften 
tillsättas, litet i sänder, under jämn 
rörning. Den till liårdt skum slagna 
grädden röres i och såsen afsmakas 
noga med kryddorna. Denna sås an­
vändes i stället för äkta majonnäs 
för dem som ej fördraga matoljan.
Njur sauté (f. 6 pers.). 2 lcalfn ju­
rai-, (D/2 lit. vatten, 1/2 msk; salt, till 
blanchering), l/2 msk. salt, V2 tsk. 
hvitpeppar, 1 msk. mjöl (10 gr.), 1
burk champinjoner Q/x lit.), 1 hg. 
smör, 2 del. brun buljong, 3/2 vinglas 
made ra.
Beredni ng : Njurarna blancheras, 
d. v. s. läggas i kallt, saltadt vat­
ten, få koka upp och koka utan lock 
3—4 min., hvarefter de läggas på 
sikt och få kallna. De skäras i tunna 
skifvor, hvilka beströs med kryddorna 
och vändas i mjölet. Champinjoner­
na skäras i skifvor. Smöret fräses 
i en panna ; när det är ljusbrunt, iläg­
gas njur- och champinjonskifvorna och 
brynas jämnt under skakning. Bul­
jongen spädes på och stufningen får 
koka 5 min., hvarefter vinet tillsättes 
och sautén får ytterligare koka 8— 
10 min. Den serveras som frukosträtt 
med stekt potatis.
Den vaekraste hyn
har den som dagligen använder
Abecatvåim
Tillv. Fabriken Carl, Malmö Ö.
R i U «at 4 45.
(T
Det af Apotekaren 
Fil. D:r H. Cederberg 
uppfunna antiseptiska 
preparatet SASOL är 
det bästa, mest effek­
tiva, behagligaste och i 
bruket billigaste medlet
-..... .............  för vård
af sår, 
samt yttre 
skador 
och
r åkommor.
SASOL har den 
mest allsidiga använd­
ning, är ogifiigt och 
retar ej hud och slem­
hinnor. En hvar som 
gjort bekantskap med 
SASOL föredrager 
detta obetingadt fram­
för andra antiseptiska 
medel och konc. mun­
vatten.
Säljes å apoteken 
och i välsorterade af­
färer i originalflaskor 
a kr 2: — och kr. 1: —.
J)
EN HISTORIA FRÅN 
BRUKET.
Af Signe Engström.
(Forts:)
»Vill du vara så god», stammade 
ingenjören osäkert och . ehuru de få 
orden fastnade kamrern i halsen full­
gjorde han sitt uppdrag på ett sätt 
som om den unga lärarinnan stått 
högt öfver dem bägge.
Tyra bugade sig stelt. Trots hennes 
tjugufyra år stodo tårarna henne i 
halsen. Aldrig ' hade hon mött någon 
hvars hela sätt så liknade ett slag 
i ansiktet som denne ingenjör.
»Har man sett!» hväste fru Martin­
son. »En sådan oskuld ! När karlen för 
skams skull inte vill kännas vid 
henne låter hon helt enkelt presentera 
honom. Den sortens folk — jag säger 
inte mer !»
Tyras far hade varit präst och fru 
■Martinsons ursprung var en tullvakt­
mästare, men det är som man vet 
icke efter den måttstocken människor 
böra dömas.
Supén smakade besynnerligt nog 
ingen af de närvarande i synnerlig 
grad. Tyra var glad då hon ändt- 
ligen stod på estraden med ett haf 
af ansikten framför sig där hon kände 
alla och var afhållen af de flesta. 
Några slynglar längst nere vid dör­
ren krånglade med vaktmästaren; Tyra 
såg dit ned och det blef ögonblick­
ligen stilla.
! Då hon slutat prologen dånade ap- 
! plåderna ur kraftiga näfvar tills frök- 
i narna Martinson kände en enerverande 
: lust att stoppa fingrarna i öronen.
»Tion kan hon!» var den allmänna 
meningen. Hvilket här betydde lika 
mycket som en grann och utförlig 
recension på ett annat ställe.
Tyra sjöng denna kväll som hon 
aldrig sjungit förut. Trots den mot­
vilja han föresatt sig att hysa för 
henne kunde ingenjören ej låta bli 
att tänka på henne. Hon gjorde sig 
charmant där hon. stod. Bara för att 
hämnas skulle han haft lust att göra 
I henne sin kur, men instinktmässigt 
kände han att hon ej var att leka 
med.
Detta intresse var farligt och det 
medgifvande han gaf hennes person­
liga värde var också farligt, men det 
tänkte han ej på.
»En dans skall hon få ge mig !» mum­
lade han med en hämndgirig håg­
komst af den vackra tjänstflickan.
Då publiken började troppa af kom
än de välkända kvaliteter vi
föra i marknaden finnes icke. 
Profver på begäran gratis!
Biunkebergs 
innlaki Magasin,
Stockholm.
Kungi. Hofleverantör.
Mnvättd intet annat afförings- 
medel än Vasens Laxérmarmelad, så 
undvikes till följd af dess behagliga 
smak allt bråk vid intagandet. På 
alla apotek.
Axa yrkesserie. N:o 5.
För Kontoristen är arbetet träget 
Trögt under stundom går tiden sin 
gång —
bristunder medgifvas kanske benäget 
Men mellan rasterna tiden blir lång. 
Dagliga tvånget är ägnat att vålla 
Förr eller senare hälsan en stöt — 
Kraft och vigör han dock lyckats behålla, 
Tack vare Jtxa ftafv*&gi*ynsgr*öt.
Den allra finaste, bästa och mest 
välbergade hafre användes till Axa. 
Detta är orsaken till det ovanligt 
höga näringsvärdet, den fina sma­
ken och naturliga hafrearomen.
Ett Vi-kg. originalpaket à 55 öre 
räcker till cirka 30 portioner Axa- 
gröt.
ett bud från verket efter ingenjören. 
I samma ögonblick rörde någon vid 
Tyras ärm}.
»Vill fröken komma hem till oss 
ett tag nu? Elsa är så skral.»
»Jag kommer», svarade Tyra. Och 
med en känsla af att kamrern var den 
ende som. ville hjälpa henne gick 
hon direkt till honom. Ingenjören 
hade just försvunnit i kapprummet.
»Herr Forsner, vill ni vara god 
vikariera för mig vid pianot till half 
elfva? Det blir nog’ bara ett par 
danser tiH dess. Jag yille så gärna 
gå ut ett slag.»
Kamrern kände endast en het fläck 
på det stäUe där hans hjärta annars 
brukade sitta. Kunde det vara möj­
ligt ?
»Det är inte en nyck», fortfor hon 
då han ej genast fann ord. »Jag 
måste gå till verkmästar Hanssons. 
Deras äldsta flicka är döende, som 
ni kanske . vet.»
»Om jag», stammade han med en 
öfverväldigande känsla af sin egen 
uselhet.
»Hon var den bästa i högsta klas­
sen första året jag arbetade», fortfor 
hon och såg på honom genom 'en 
dimma af tårar. »Ingen— ingen af 
mina elever har dött förut. Får jag 
gå?»
Han återfick ändtligen herreväldet 
öfver sig själf.
»Men int-e ensam !»
»Hennes syster är här», sade hon 
brådskande i det hon skyndade in 
i kapprummet. .Hon kastade på sig 
kappa och mössa, alltför ifrig att 
märka ingenjören som förvånad stod 
och såg på henne. Då hon ilade 
ned för gången följde han strax efter 
henne.
»Det är en skandal!» suckade fru 
Martinson. »Kära Amanda!»
»Söta Josefina!» svarade inspektors- 
frun och skakade på huvudet. Hon 
hade endast två halfvuxna söner och 
hennes intresse var därför af öfver- 
vägande moralisk art. »Sådana äro 
de nu för tiden !»
En halftirnrne senare , fann kamrern 
fröken Hellner i lilla salen. Hon var 
blek trots kölden och hennes ögon 
voro mörkare än vanligt.
»Och ni skall spela dansmusik nu?» 
utbrast han.
»Jag har lofvat», sade hon och hen­
nes hvita händer slötos hårdt om 
hvarandra. »Men åh — om jag kunde 
slippa I»
»Vänta ett ögonblick», bad han i 
det han försvann. Då han återvände 
var han påklädd och höll pälsmössan 
i handen.
»Malm sköter musiken»', sade han. 
Jag kan inte låta er gå ensam.
Då han stod bredvid henne ute i den 
klara, kalla luften kom hon plötsligt 
ihåg att han bedt henne bli hans 
hustru, ITvad tänkte han om henne 
nu?
»De sakna er därinne», sade hon 
lågt med en känsla af att ha tagit 
en annans tillhörighet. »Det är orätt 
af mig att taga er så här i anspråk.»
»Jag bryr mig inte om att dansa i 
kväll», svarade Herman Forsner med 
tillkämpadt lugn. »Inte medan ni sit­
ter och filosoferar öfver döden.»
Hon vågade ej svara och de gingo 
tysta tiH hennes grind.
Forsner fortsatte nedåt kontorsbygg­
naderna och mötte Schultz på halfva 
vägen.
»Hvarthän nu? Hvem .af damerna 
var det du följde hem?»
»Fröken Hellner», sade kamrern kort.
»Tänker du inte gå tillbaka?» frå­
gade Schultz hastigt. »Då går jag 
upp och viker mig också.»
Herbert Schultz stod i den mörka 
förstugan utanför sitt rum och såg ut. 
Kontorsbyggningen låg mörk midt 
emot. I hotellets fönster lyste det. 
Han kunde se Torsten Bergs skugga 
", gardinen i rökrummet ; han spelade 
dragspel. Notarien stod lutad mot 
dörrutan i den upplysta tamburen och 
att döma af hans ansiktsuttryck läng­
tade han hem till Göteborg.
»Han kan väl ge sig till tåls ännu 
en vecka», mumlade ingenjören. Sista 
båten kommer i morgon och sedan 
fryser det. I fjol------------ »
Året förut hade Herbert Schultz 
firat jul i franska Kongo. Herre Gud !
En ung flicka gick öfver gården och 
vek af upp emot kasernerna. Ett 
ögonblick betänkte isig ingenjören, där­
på sprang han nedför trapporna och 
ut.
Strömmen brusade fulltonig1 och djup 
i _ mörkret. Från järnverket som med 
sina vidsträckta massor af svarta, 
brutna, delvis trasiga tak påminde 
om en hemsk drömsyn hördes ett 
regelbundet rosslande som ur ett pi- 
nadt jättebröst. Slaggberget som reste 
sig lik en jättekägla på andra sidan 
vägen såg skräckinjagande ut. Bakom 
dess södra sida sträckte sig en rad 
kaserner i den vanliga stilen — lådor 
med ett kök och ett fönster för hvar je 
familj. Förmännen hade ett rum och 
kök, de lyckligast lottade två.
Aldrig hade Herbert Schultz känt 
denna omgifnings hopplösa mörker så 
som denna kväll då den ensamma, 
gestalten skyndade före honom. Hvart 
gick hon?- Hotade någon fara?
Tyra trefvade sig uppför en bro 
och genom en gropig, kolmörk för­
stuga. Hon snafvade öfver en ved­
säck vid den första dörren och höll 
sig sedan försiktigt efter väggen hvars 
oklädda timmer förstörde hennes 
handska.r, tills hon åter träffade på 
en nyckel.
Ljuset från den lilla fotogenlam­
pan bländade henne och gaf en af 
ungarna tillfäll© att rusa in i nästa 
rum efter modern. Det var en liten, 
mager kvinna med hvassa skuldror
Vid rekvisition
af barnsaker är nyttigt att uiom mått angifva ålder,
Vid extra beställningar
fages all hänsyn fill hvarje särskild kunds önskningar beträffande 
mått, façon, färg, kvalité, etc.; oaktadt detta äro vi i stånd ait 
med' vårt utmärkta maskineri utföra särskilda beställningar på 
ojämförligt kort tid, ofta, om så erfordras, på få timmar.
Se regler för måttagning,
priskur an tens omslag, sidan 21
Se i ö frig t pr is kur a nie ni
NYA TRIKÅFABRIKEN, VALDEMAR NIELSEN,
Etablerad 1691,
BRYGGAREGATAN 4, STOCKHOLM.
och rinnande ögon. Hon bar sin åt­
tonde telning på armen och Tyra 
kände en obehärskad lust att gråta 
då kvinnan gjorde en djup nigning 
med sina stela knän.
»Kära fru Hansson, jag är så ledsen 
för er skull. Jag ville så gärna hjälpa 
er om jag kunde göra något.»
Fru Hansson satte, ned barnet på 
golfvet och öppnade dörren till det 
andra rummet. Fönstren stodo på vid 
gafvel och decemberluften fläktade 
i svaga, iskalla drag kring en enkel
svart kista vid hvilken ett ensamt 
stearinljus brann.
»Vi skola begrafva henne i morgon 
och jag kunde inte ha henne ute 
i natt», sade modern hvars röst ?ar 
låg och jämrande monoton som all- 
tid, utan en snyftning trots att tj. 
rarna runno strida utför hennes kin. 
der. Dett var hennes fagra ungdom 
barn, barnet af kärlek och lycka, 
barnet som kommit innan bekymret., 
ihåliga spöke trädt öfver hemmet: 
tröskel. Därför hade Elsa varit glad
broderade balrober från Kr. 10.80
„ sidenblusar „ „ 7.—
„ barnklädningar „ „ 4.90
„ kragar, jahots, näsdukar, artiklar passande till
presenter m. m. Linnebroderier.
Levereras tull- och portofritt -i hemmet 
Begär katalog med Pariser modeplanscher gratis och franco.
Schweizer & Co., Luzern A 10 (Schweiz)
försök en gång Kaifweiner 
och Ml skall genast finna, 
att del har samma, härliga 
aromodismak sont bönkaffe.
Kathreiner säljes i alla speceri • 
affärer i paket à 45,25 och 10öre.
FALL 
ÄTTIKA
är bäst.
kemisk ren
ïwouïSDw’ârr'S
Erhålles hos alla väl­
sorterade Speceri- 
handlare i rikei.
Obs.! ordet
FALUN
på flaskorna.
Prenumerera pi 
Barngarder oben!
En läkare som sedan 
flera år i Stockholm be­
handlar speciellt hudsjuk­
domar, skrifver följande: 
“Af alla i handeln före­
kommande medel, af- 
sedda för behandling al 
de parasitära hudsjuk­
domar (seborrhe, mjäll o. 
d.), på hvilka hårets af- 
fallande i de flesta fall 
beror, känner jag intet 
som vid anställda pro1 
visat sig så verksam' 
och i så hög grad för­
tjänar användas som F 
Pauli’s
AZYMOL-STIMULUS.
„cker °°k Slir^"^.s’ J^ärför kändes tom.-' 
rum®et nlî sà,trostlöst mörkt. — Och 
-om l10? X g°ra siting och så­
dana -?”[ ^on had.e med barnen! 
Och sä snail och glad hon alltid vari 
Och modern foil ned pâ en stol och 
vagga<H° ïn1111 °?k åter i sin sorg.
Mett (ta Tyra sag ned på det ännu 
. döden vackra unga ansiktet kunde 
hon ej grata. Hon föll på knä bred­
vid kistan och ehuru hon var ur 
stånd att tanka redigt visste hon 
att hon tackade den högre makt som 
barmhärtigt i^ckt så mycken ung­
dom och skonhet nr kasernernas svarta
o-inungagap. o
“ ylo dem hade gatt fram till kistan 
och stod nu och smekte svepningen 
nied ögonen. Elsa var klädd i en 
hvit klädning, under hvars kant de 
fina vristerna och fotterna stuckö 
fram i skära strumpor och hvita skor. 
Hon var pyntad som till en glad, ljus 
fest.
Tyra ordnade sina blommor omkring 
henne. Det var tunga skära rosor och 
jnyrtengrenar från hennes egna träd.
»Åh, fröken, kära fröken! Fröken 
har val inte tagit af sin egen vackra
myrten?»
»Jo, fru Hansson.»
»Åh kära, kära, det skulle inte Elsa 
velat! Den kommer att dö, fröken 
den kommer säkert att dö.»
Den lilla kvinnan såg så förskräckt 
ut att Tyra kände sig helt beklämd.
»Men snälla fru Hanson--------—»
»Åh. jag borde ju inte säga något, 
då det är till mitt eget barn fröken 
ger! Men fröken är så ung och en­
sam,' och man skall akta sig-, fröken, 
man skall akta sig ! Frökens brud- 
myrten kommer att dö, jag vet att 
den gör det.
»Så finnes det väl andra myrtnar 
då»,' svarade Tyra.
»Men det är tungt att vänta, fröken, 
och de döda vända aldrig åter.»
Tyra skakades af en rysning! Hvar 
fick hon de> orden från?
Då gick dörren upp och ett af de 
yngre barnen kom in. Det fanns 
ingenting af barn i flickans ansikte. 
Hon hade en fysionomi som påminde 
om ein gammal slug råtta. . Halft 
bakom ryggen höll hon en bit mjukt 
bröd och det var väl närmast för att 
få äta detta i fred hon smugit hit in.
De stodo aUa tre tysta. Slutligen 
smög sig råttan bakom sin mor. Den 
sista brödtuggan var just satt i sä­
kerhet.
(Forts.)
EN UNG FjUCKA kunnig i vanliga 
hushåHssysslor samt något i bokfö-1 
ring önskas som hjä-lp för hushållet 
samt några timmars dagligt kontors- j 
arbete i^köpmannafam. i stationssam- ! 
hällé från den 1 :sta nov. Svar med 
löneanspråk, betyg m .m. under adr. 
»C. A. 1913», Iduns exp., SthLm.
FLICKA önskar att under husmoders 
ledning grundligt lära allt som. hör till 
ett väl ordnadt hem, framför allt 
matlagning. Är villig betala något. 
Svar till »Jan. 1914», Norrköping p. r.
BÄTTRE FLICKA, enkel, barnkär samt 
villig att tillsammans med husmoder 
deltaga i.alla inom ett hem före­
kommande göromål, erhåller plats ge­
nast eHer till den 1 :sta nov. Barn­
flicka finnes. Svar med lönepret. och 
foto. sändes till »Familjemedlem», Val- 
demarsvik.
BILDAD, barnkär, musikalisk och hus- 
håUskunnig förlofvad flicka önskar 
plats i aktningsvärd familj, där jung­
fru finnes. Lön önskvärd. Svar till 
»1—15 november», Iduns exp.
Tillkännagifvande.
TiU en ledig sjuksköterskebefatt- 
ning vid Stockholms stads epidemi­
sjukhus äga hugade kompetenta sö­
kande att senast måndagen den 27 
oktober 1913 å hälsovårdsnämndens 
byrå i huset ni:r 1 vid Vasagatan in­
giva sina, till nämnden ställda ansök­
ningar. Med befattningen är förenad 
en kontant aflöning af 600 kr. jämte 
bostad, värme och kost samt'- 5 löne­
förhöjningar à • 120 kr. efter resp. 
3, 6, 9, 12 och 15 år enligt bestäm­
melserna för 4:de lönegruppen i den 
af Stockholms stadsfullmäktige år 
1911 fastställda lönestat. Stockholm 
den 26 september 1913.
IIÄLSOVARDöNÄMNDEN.
STUDENTSKA, 20 . år, önskar plats 
som guvernant, ressällskap eller hjälp 
i hushåUet. Undervisningsvan och 
kunnig- i aHa inom ett hern förekom­
mande sysslor. Svar med löneupp- 
gifter till »H. R. Oktober», Viktoria- 
gatan p. r. Göteborg.
TVENNE LÄRARINNOR önska plats 
under ferierna (15 nov.—15 febr. var 
för sig). Den ena är sykunnig och 
för öfrigt villig att deltaga i hus­
liga sysslor. Den andra villig under­
visa mindre barn och i öfrigt hjälpa 
till med lättare göromål. Svar till 
»Sysselsättning» p. r. Bengtfors.
UNG, BILDAD FLICKA önsk. pl. som 
säUskap i finare •familj. Äfven vil­
lig, om så önskas, läsa med barn 
och undervisa i musik. . Svar till 
»Musikalisk», Iduiis exp.
^NNONSER skola vara Inlämnade till 
Expeditionen senast fredag för att 
kunna införas i följande veckas nummer.
LEDIGA PLATSER
SJUKSKÖTERSKA eller elev erhåller 
anställning vid Yisby hospital. Be­
styrkta betygsafskrifter insändas till 
läkaren.
SNÄLL och vänlig Vårdarinna för äl­
dre sinnesslö dam erhåller plats i slu­
tet af okt. Svar till »C. R. T.», Hel- 
singborg p. r.
ANSPRÅKSLÖS, bildad barnfröken,
kunnig i späda- barns vård, samt hand- 
arb, och enklare sömnad får plats 
i ingeniörsfamilj. 3 barn. Gärna någon 
som. genomgått barnavårds- eller sjuk­
vårdskurs. Svar med foto, rek. och 
löneanspråk till »Bruk i Värmland», 
Iduns exn f. v. b.
ENKEL, fullt pålitlig flicka från godt
hem får god plats som kokerska och 
hushållsfröken 1 nov. Bör vara kunnig 
i så väl enkel som finare matlagning 
samt bakning, uppläggningar m .m. 
familjen består af 4 personer; barn­
husa finnes. Svar med foto och rek. 
UD »1 nov.», Nora.
ENKEL och ordentHg flicka från
båttre hem,- med godt och vänligt sätt 
m°t barn, söke-s d. 1 dec. till fam. 
med tre- barn, att hjälpa till med 
deras vård och kläder. Bör äfven 
hjälpa till med någon städning m. m. 
•Jungfru finne-s. Svar med foto, ref. 
°°h löneanspråk till Fru Stina Lindhe, 
Uafikehef sbostad en, Köping.
hÄR.åRfjjjQ-^ som med aHvar och
energi kan åtaga sig förberedande 
undervisning för en 9-årig gosses in­
trade i Statens läroverks 1 :sta klass. 
erhåller nu genast tillsvidare plats 
d.^her en tid af 2:ne månader. Svar 
t dl »Egendom, Södermanland» under 
u F- S. Gumaelii Annonsbyrå, Stock- 
hjolm. f. v. b.
®hÏTRE FLICKA, ej för ung, får 
Plats den 15 november i familj 
Pä landet ej långt från stad att sköta 
"e små flickor i åldern 3 år—1 mån. 
öom villkor fordras största ordnings- 
mnne och verklig kärlek till små 
farn- Svar med preténtioner tiU »Tre 
KädJmde jäntor», Borås p. r.
,'tKEL, PÅLITLIG FLICKA i åldern 
“b—-40 år från godt hem, fuUt kun- 
1;1§' i matlagning får plats som ko- 
£erska i Stockholms familj om 5 pers. 
(Jhshåll, däraf 3 barn i skolåldern. 
IT3'1' till »Snäll & Villig, genast».
?SUQs expy Stockholm f. v. b._______
f 0R TVÅ UNGA FLICKOR, finnes 
Plats ledig som ensamjungfru och 
PUrahusa i mindre familj. Svar med 
foto och löneanspråk sändas
Trtijjhm K, Veman, Nynäshamn._______
kÄ^NFLICKA 14—15 års ålder er- 
af,Uer förmånl. plats till herrgård 
fiV, sysselsätta och delvis sköta 2 
Alck°r i 6 års åldern. Hon skall vara 
■yPfk, frisk, från ordentl. föräldrahem. 
41<L Allm. Tel. Stocksund 12 mel. 
e. m.
Föreståndarinnebefattningen
för norra Kalmar läns hemslöjdför­
enings slöjdmagasin i Västervik kun­
göres härmed till ansökan ledig att 
tillträdas den 1 jan. 1914. Ansöknin­
gar skola ställas till föreningens sty­
relse och vara inlämnade till styrel­
sens sekr., direktör Ernst Petersson, 
Västervik, senast den 1 nov. Upplys­
ningar och löneförmåner m. m. läm­
nas af sekreteraren.
STYRELSEN.
Plats i Göteborg
erhåUer välrek. barnfröken i bättre 
fam. Vidare underrättelse i bref till 
»Husmoderns sällskap och hjälp», Sv. 
Telegrambyråns Annonsafdelning, Gö­
teborg.
Thé-Firma.
söker privatpersoner till försäljning 
i, hemmen af förstklassigt témärke. 
Hög provision. Godt tillfälle till 
biförtjänst. Svar till »L. M. & C:o», 
Iduns exp,, Stockholm,
Värdinna.
Medelålders, respektabel dam erhål­
ler plats som värdinna hos äldre 
änkemalä å vacker egendom, å landet, 
nära stad och järnvägsstation. An­
sökan, åtföljd af foto och uppgift å 
ref.,' torde benäget sändas under adr. 
Disponent Karl E. Anderson,” Arnäs 
Bruk, Osteräng.
Platsen som föreståndarinna
för tjänstemännens hushåll, vid Skul- 
tuna Bruk, är ledig att tillträda den 
1 :sta november 1913. Ansökningar 
jämte ref. torde insändas till Skul- 
tuna Bruk, Skultuna,
A egendom i Me
godt hem, får hushåHsfröken plats, 
medlem af familjen. Tvänne jungfrur 
finnas. Vid. Nya Inaok.-Byrån, Ja- 
kobsbergsg. 34, Sthlm.
En frielevplats
hos Ameli Ejæstad, Arvika.
För en förstklassig Hå lerska
finnes plats å lasarettet i Ljungby d. 
1 nästk. noiv. ; lön 500 Er. toch allt fritt 
samt 75 kr. i semesterarvode. Af 
betyg och rek. åtföljda ansökningar 
insändas före den 20 dennes till Lasa- 
rettskontoret, Ljungby._________________
Pålitlig,
intresserad barnsköterska sökes den 
1 nov. för 3 barn om 71/2, ,51/2 och 
4 år. Sökande bör helst vara något 
sykunnig och ha goda rekom. Svar 
jämte foto och löneanspråk torde sän­
das till Konsulinnan Agnes Busch, 
Norrköping.
20—25 år gammal, kunnig i enklare 
matlagning och andra husliga göro­
mål, som vill åtaga sig matlagning 
m. m. i ett landthushåll får plats 
med första i Ångermanland nära stad 
i tjänstemannafamilj. Blir ansedd som 
familjemedlem, lön efter öfverenskom- 
melse. Svar till »Arbetsvillig», Hernö- 
sands-Postens exp., Hernösand.
PLATSSÖKANDE
20-ÅRIG, bättre flicka önskar plats 
att som medlem af familj hjälpa till 
med förekommande hushållsgöromål. 
Någon lön önskas! Svar under sign. 
»A. S.» Marielund, Gnosjö.
FLICKA med realskolexamen önskar
plats att läsa med barn och som hus­
moders hjälp. Svar till »Tacksam», 
Strömstad p. r.
SOM SÄLLSKAP och hjälp önskar 18
års elementarbildad flicka plats i fa­
milj där jungfru finnes. Svar till 
»Familjemedlem», Växjö p. r.
PLATS SOM SKRIFBITRÄDE å ex­
pedition eHer hos ämbetsman önskas 
af 30-årig, bildad dam. Svar till 
»Okt. 1913»,- Iduns exp. f. v. b.
19-ÅRIG FLICKA af god familj ön­
skar plats att resa utrikes som lek- 
tris och säUskap åt äldre eller sjuk 
person, eller som lärarinna för min­
deråriga barn. Har genomgått 8-klas- 
sigt läroverk och är musikalisk. Goda 
ref. Svar till »Anna-Greta», Iduns exp.
EX. SJUKGYMNAST önskar plats i 
familj, gärna som ressällskap. Tack­
sam för svar till »Nov. 50» Fjärd- 
hundra p. r.
18-ÂRIG FRISK o. GLAD värmländska 
af god familj, genomgått en 3 mån. 
kurs i hushållsskola/ samt kunnig i 
handarbeten, önskar under nusmoders 
ledning deltaga i matlagning o. andra 
hemsysslor,’ i liten god familj, där 
jungfru finnes (helst i Stockholm). På 
lön. fästas mindre afseende än på 
ett vänligt bemötande. Svar till »Fa­
miljemedlem», Rudskoga.
UNG, FÖRLOFVAD FLICKA önskar 
plats i familj för att under husmoders 
ledning lära sig bushållet. Svar märkt 
»Ordentlig flicka» emotses tacksamt 
under adress Kiosken, Brunnsparken, 
Göteborg.
SOM värdinna eller , som sällskap och 
hjälp i fint hem önskär medelålders 
dam plats. Kunnig i handarb. och för 
öfrigt hvad som hörer till ett hems 
skötsel. Betyg från mångårig plats 
erhåUes, Svar till »Pålitlig 37», Iduns 
exp. Stockholm f. v. b.
UNG FLICKA från ett bättre hem 
önskar plats den 1 :sta eller 15:de 
november att som husmodems hjälp, 
mot fritt vivre, deltaga i alla i ett 
hem förekommande göromål. Ej på 
landet. Svar till »Familjemedlem» p. r.. 
Landskrona.
ÄLDRE FLICKA, arbetsam, kunnig i 
väfnad, sömnad och handarbete önskar 
plats att under husmoderns ledning 
deltaga i hemmets göromål. Svar till 
»Landtbrukaredotter», Sölvesborg p. r.
MEDELÅLDERS FLICKA af god fa­
milj önskar plats, helst i prästgård 
eHer herregård som husmoderns hjälp 
och sällskap. Svar till »E. S.», Berg- 
kvara p. r. (Kalmar län.)
ENKEL 23-årig fHcka önskar plats 
för barnen eller såsom husmoders 
hjälp med förekommande göromål. 
Goda betyg och rek. från 6-årig plats. 
Helst familjemedlem. Svar till »Hös­
ten 1913», Örebro p. r.
UNG norrländska af god familj, hem­
mastadd i alla förekommande hus- 
hållsgöromål samt mycket barnkär 
önskar plats. Svar märkt »M. B. 24», 
Sundsvall p. r. emotses tacksamt.
BILDAD, troende, huslig, arbetsam, 
plikttrogen, musik, flicka, önskar att, 
tiUsammans med någon annan kvinna, 
som är intresserad af missionsverk­
samhet, få deltaga i densamma i stad 
eller på landet. Äger ock vana vid 
sjukvård. Svar tiU »A—a», Iduns exp., 
Stockholm f. v. b.
UNG kvinnlig gymnastikdirektör öns­
kar plats i familj gärna i utlandet el­
ler som sällskap på resor. Språk­
kunnig samt något van vid sjukvård. 
Svar tili »C. E. H.», Iduns exp. f. v. b.
23 ÅRS FLICKA önskar under vin­
termånaderna plats i bildadt hem, där 
jungfru finnes, att biträda i husliga 
göromål. Har genomgått Cronius Hus­
hållsskola samt är sykunnig. Svar 
till »Familjemedlem», Östhammar.
UNG småskolelärarinna af god familj 
önskar plats i hem att undervisa barn 
i vanliga skolämnen och musik. Vill 
gärna hjälpa till med hushållsgöro­
mål. Goda seminarie- ooh tjänstgö­
ringsbetyg. Svar till »20 år», Iduns 
exp. f. v. b.
BARNSKÖTERSKOR, exam, ooh med
goda rek. söker pl. att vårda, - helst 
späda barn. Vidare gm Ålaja Perssons 
Platsb. Baltzarsgatan 28, Malmö. Tel. 
555.
18-ÅRIG FLICKA som genomgått 8-
klassigt läroverk ooh praktisk hush.- 
skola söker pl. i godt hem gärna att 
läsa med mindre barn och för öfrigt 
deltaga i husliga göromål. Goda ref. 
finnas. Vidare gm Maja Perssons 
Platsb. Baltzarsgat. 28, Malmö tel. 
555.
Ung tysk fröken
önskar plats i bättre familj som barn­
fröken samt för undervisning i tyska 
och pianospelning. Svar till »X»,
Stockholm, 3 p. r.>
------ y- «----------------------------------------------
söker i nov. plats . i godt hem för 
att hjälpa husmodern med hemmets 
skötande. Vill gärna anses som famil­
jemedlem men någon lön önskvärd. 
Svar till »Skånska» p. r. Åkarp.
- 691 -
Med “Systermadrassen“
åstadkommes en ypperlig, hållbar oeh hälsosam bädd till 
billigt pris ! • ?.
Utlåtande från sjukhus och läkare m. fl. stå till förfogande
Aktiebolaget Stockholms Vaddfabrik
Liljeholmen, Stockholm.
Eabriksbod: Jakobsbergsgatan F4.
Ett koifoÄltiit, !JL —
kök u\mms \Sÿ w
De nyaste, mod?rnHsit* 
hänseende mest fuiländiA °c/j j **• 
artiklar såsom: Badkar, BVjisfa/fa/?/fä 
batterier, Duschapparater,
Vaskar, Slasktrattar, VattenkfoJ 
Pissoirer etc., samt Väggplattor af p 
och emaljerad ziukpläc erhåUas från 
genom alla entreprenörfirmor.
fl.-B. U/ilh. Sonesson & C:o, Malmö.
Afdel ingskontnr:
Stockholm, Göteborg, Köpenhamn.
Det är nu öfver 40 år sedan den första vid fabriken 
tillverkade symaskinen lämnade Husqvarna och under hela 
denna tid har fabriken ej lämnat någon möda ospard eller 
skytt några kostnader, då det gällt att fullkomna fabrikatet 
samt alltid följt med sin tid och tillämpat alla de uppfin­
ningar och verkliga förbättringar, som under årens lopp 
framkommit inom symaskinsindustrien. Resultatet har också 
blifvit att
Ibusqvarna
Symaskiner
&
numera räknas bland de främsta, som frambringas. De till­
verkas i flera typer och utföranden, så att de kunna erhållas 
efter hvars och ens behof samt säljas såväl kontant som på 
förmånliga afbetalningsvillkor.
SOM värdinna och husmor önskar 34 
års flicka plats hos änkeman eller 
ungherre. Svar till »Helst på landet», 
Iduns exp. f. v. b.
INACKORDERING önskas på landet i 
god familj för en snäll och frisk 8- 
års flicka, helst där hon kan deltaga 
i undervisning tillsammans med famil­
jens egna barn. Ersättning 40 kr. pr 
mån. Svar med uppgift å ref. till 
Barnavårdsbyrån, Kornhamstorg 51, 
Stockholm.
UNG, klen flicka önskar god inac­
kordering, helst i Dalarna, Jämtland, 
Östergötland eller Småland. Svar med 
prisuppgift pr månad till »Inackorde- 
ring», Iduns exp. f. v. b.
HUSHALLSELEVER erhålla ett godt
hem och grundlig undervisning i fin 
familj, i vacker trakt af Småland. 
Svar till »Erfaren husmor», Iduns exp.
INACKORDERING i stilla troende
hem i Bergslagen. Härlig natur, hög 
luft, godt bord, goda bäddar. Nära 
station. Billiga priser. Hvilohemmet 
Dagarn.
INACKORDERING för yngre bildad
dam i verkligt godt hem. — Ingen 
annan inackordering. — Eget rum med 
egen ing. fr. tamb. Allm. tel. 18364 
kl. 10— y212 f. m. o. V2 7—8 e. m.
FAMILJ, boende på landet i närhe­
ten af Lausanne (Schweiz) emottager 
unga flickor i pension. Pris Fr. 125 :— 
pr månad. Förfrågn. under märke 
U. 27060 L., Haasenstein & Vogler, 
Lausanne.
35-ÅRIG GLAD FLICKA önskar un­
der vänlig husmoders ledning få 
grundligt lära och deltaga i alla i ett 
hem förekommande göromål. Helst 
mot fritt vivre. Svar inom 8 /dagar, 
märkt »Bohusländska», Åseda, p. r.
I ROM bosatt svenska, mottager i 
sitt hem en eller två inackorderingar 
— damer — för helst längre tid. När­
mare underrättelser af Frk. Gunhild 
Petterson, 46 Via Ludovisi, Rom.
EN ELEV i köket under skicklig hus­
hållerska, i fint hem i Stockholm 
emottages för tiden 15 nov.—15 maj. 
Afgift 20 kr. i mån. Närmare upplys­
ningar lämnas om svar insändes till 
märket »L. .A», under adr. S. Gu-
mælii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b.
användandet av D:r D. S. Hector«
HJÄRN- & NERVNÄRINGSPREPARA1
MAKELA
Enligt tusende botades intyg det båsta medel emot 
all slags kroppslig svaghet, överansträngning, hysteriska, 
anfall, sömnlöshet, nervsvaghet, huvudvärk, hjärtklapp­
ning, minskad arbetskraft m. m. MAKELA ÄR ETT MEDEL 
SOM HALLER VAD DET. LOVAR. VSnta Icke itl säka 
bot till det blir försent. Makela kostar för 250.gr. 
flaska 2:85 kr. och pr 500 gr. flaska 5:— kr. franko 
mot postförskott frän
KEM. NEDERL SKANDIA,
Malmö.
Kungl. Hofleverantör
A.-B. ÖSTLIND & ALMQUIST
Piano- & Orgelfabriker, Arvika.
Högsta utmärkelser å senare årens 
världsutställningar för
FLYGLAR' ORGLAR
i täflan med olika nationer. 
22,000 instrnm. i bruk. Begär prisk.
Göteborg, Stockholm,
Kungsgatan 15. Drottninggat. 23.
Malmö,
Baltzarsgatan 42.
Filialförest, i Stockholm: Musikdi­
rektör Carl Bohlin.
Pension de famille.
M:me Moulignié reçoit un petit nom­
bre de pensionnaires. Bonne table. 
Prix modéré. 6, rue de Mézierès, Paris. 
Ref. J. Marks von ”Wurtemberg. E. 
Blanche, E. Althin, G. Billing.
Konstnârshem 
i Italien.
I Florenz’ omgifningar, 30 minu­
ters väg från dômeplatsen, (elektrisk 
spårvagn hvar tjugonde minut) mot­
tages i härligt belägen villa med till­
hörande park, stor atelier, elektrisk 
belysning, telefon, badrum, eldstäder 
och all tillbörlig komfort, från första 
nästk. nov. ett begränsadt antal pen­
sionärer. Priset 7ä8 lire dagl., däri 
inberäknad en timmes gemensam kon­
versation på italienska efter midda­
gen. Adr. Astrid Ahnfelt, Villa Linda, 
2 Via Poggio Gherardo, Settignano 
(Firenze).
Apotekaren 
Fil D:r 
H. CEDER 
BERGS
medicinska
SASOLTVAL
för toaletten
(innehåller j
io% m 
SASOL)
Oet bästa läkemedlet är
MELLER
-B. ^ T sens Manu
j.Àrvçdsons kors
Sjukgymnastik, Massage 
o. Pedagogisk Gymnastik,
------ Æï-am
medför enligt lcongi. maj:ts medgifvande 
samma kompetens och rättigheter som en 
kurs vid Gymnastiska Central-Institutet. 
Kursen 2-årig, börjar den 15 sept. 
Prospekt på begäran genom D:r J. Arved­
son, adr. Odengatan 1, Stockholm.
Gymnastikdirektörsexamen
afl&nre® öfter 2-åxig kurs af kvinnliga
elever vid
Itl
Ny kura börjar 14 sept.
Prospekt gen, kaptea J. Thulin, LUND.
Göteborgs 
Gymnastiska Institut,
Göteborgs Arkader,Göteborg,
längsta o, fullständigaste spe­
cialkurs i Sjukgymnastik o. Mas-
***** Begär prospekt 1_________
Birger Jarlsgaian 23.
Damafd. 11—1: D:r G. Zander. 
Herrafd. i/s8—10: D:r A. Levertin.
D:0 2—i/s 6: D:r A. Berghel.
Snedafd. i/83—VsS: P:r E. Zander.
Hårnät,
åkta till kr. 3,75 pr. duss. vanl. storl. 
prof mot 35 öre i frimärken. 
Svenska Hårn ä t s i m por t e n? 
Stockholm Va. 
Vårda hyn!
(Majorskan Edmann.)
Creme Idéale gör hy, hals och bän­
der vackra. Pia parfym 2.50
Poudre de Rêæ Idéale, utsökt ocb 
oskadligt ansiktspuder 3.—
Rynktlnktur förminskar rynkor, gör 
hyn ungdomligt skär 3.25
Champolng renar fullt, borttager 
mjäll, ger glans 2.—
" Absolut oskadligt enligt handelske- 
mist. I förnämsta parfymaffärer.
Besvärande hårväxt
borttages bäst genom
He Millan dt Arthurs, London, 
EPILATOIRE.
Dépôt hos A. W. NORDING, 
Biblioteksg. 11, Drottningg. 63, Sthlm.
^ A*-
Det berömda
h&rstärkande vattnet.
GIfver grått här dess ursprungliga färg. 
Borttager mjäll. Hindrar håret att falla af. 
Märket grund. 1879. Beg. end. fl. med orden: 
Royal »Windsor Perfectionne*. Enalltjämnt 
stig. försäljn. samt 30 års succés gar. Royal 
Windsors verkan. Pris kr. 5.— + norto.
Nederlag : Franska Parfymmagasinet, 
H of lev., 21 Drottninggat. 21, Sthlm.
Afmagringstvål,
— absolut verkande — oskadlig. — 
Pris kr. 4.50 + porto. Försändes diskret.
Franska Parfymmagasinet, 
Hofleverantör,
21 Drottninggatan 21.
e
utmärkt antiseptiskt
säljes i tuber à 30 
öre hos Herrar 
Speceri-, Färg- ocb 
Parfymhandlande 
m. fl. samt â 
Apoteken.
QBE
Annonsera i Idun!
//!
Prima Antracit, Hushållskol, Briketter, 
okrossad, krossad och småkrossad Koks
Hemköres till alla stadsdelar. All krossning och sortering sker 
vid våra nya anläggningar vid Yärtan, kvarigenom en jämn och 
stybbfri vara erhålles.
R. t. 5914,8092,5 75,11809,11812. A.t.451,8092,1282,2582.
WJCUA
TvàJàfiPisrfyrner och 
Toalett -Arti/c/ar.
Vid ett ei\di\ Jörfök rr\ed
Virolia. Crème
visar sig genast dess läkande och 
svalkande egenskaper.
Vinolla Generalagentur t
Skepmatan 6, STOCKHOLM Ö. Dj.
Förnämsta me­del att skydda 
huden och bevara 
hyns friskhet är
Oatine- Crème
— en kraftig, snöhvit 
naturprodukt af ren 
hafre. Äkta Oatine- 
Crème i hvit burk 
med grönt lock från 
The Oatine C:o, London, säljes efter tull­
förhöjningen till 1.50 o. 3 kr. per burk. 
Oatine-Créme, -Tvål, -Puder o. -Balsam 
finnas öfverallt samt hos A. W. Nor- 
ding, Biblioteksgatan 11, Birgerjarlsgat. 
16 o. Drottninggatan 63 Stockholm.
IÎU i*j •
i (jun« 11 o 11 i, ti
HVETE- & RÅfi-
MJÖLER
Erkändt bästa och på­
litligaste mjöler under 
denna säsong.
Tl D fl rtPLMSlIffeNTflSIMÖBLEf^
Rikhaltiga variationer. Begär prisk.
Tldaholms Bruk, Tidaholm.
Kungl. Hofleverontör. 
Försäljningsmagasin: Mästersamuelsg. 38, 
STOCKHOLM.
Spar Edra
penningar
genom att själf lära Eder Kem. tvätt 
och rengöring. Fullständig beskrifning 
samt erforderliga materiai sändes mot 
postförskott à kr. 1: 90 -j- porto från 
Tekn .Fabriken FUROL, Stockholm 2.
örtju sande kolt
af skild cllerljusbliUt. handväjl.jtlan- 
siffl bomullstpff.broderad t hvitt.le 
vereras tlllkll ppl ned upprit a dt och 
ptlbörjnJt broderi samt part darn och 
nål,till det verkligt billiga priset af
Zs. j* 'isÏÏêÛ'à liriifunntâmlnnfSHre *i'ri 
BRT l.evt’trni frank, cm l,k,,Ulfditr htitlllruni-
Skrit Hud.À bestallt
Svenska Postorder Kompamelsuikhti»
%
pecialaffär för SCHWEIZER
BRODYR, SPETSAR, VAFNA 
DER m. m. Bikt profsorti- 
ment till landsorten.
Broderi-Affären,
9 Kommendörsgatan 9
|Det Numera Os 
i Förnämsta »
Hvetemjölet
Musikinstrument, ^imfo
väl justerade: Gitarrer, Mandoliner, 
Gitarrmandoliner, Gitarrlutor, Vio­
liner, 'Violonceller, Cittror, Kon- 
sertinor, Dragspel, Flöjter, Klari­
netter, Mässingsinstrument, Sex­
tetter af förstklassig böhmisk till­
verkning, svensk modell, till 300 
och 425 kr. sextett pr extra kontant, 
Trummor, Fodral, Strängar och öf- 
riga tillbehör. Orglar och Pianinon 
från främsta fabriker. Hög rabatt 
vid extra kontant köp af orglar 
och pianinon.
Ceylon-Téer.
berömda téer. Finaste arom. Olika 
paketeringar till 5, 6 o. 8 kr. pr kg. 
Kakan Frälsningsarméns renaivaivcivs. Kakao af erkäad först­
klassig beskaffenhet. Pris pr hekto 
—:45 och pr kg. 4:50, enkiloburkar 
4:50.
Tekniska varor:
Dent O/. Frälsningsarméns utmärk­
ta munvatten och tand-
pasta. Mnnvattnet är på grund af 
sina stora antiseptiska egenskaper 
äfven ett förträffligt antiseptikum. 
Pris pr helfl. 1: 75, halfl. 1: —. Tand- 
pasta pr tub —: 60.
Armé- Tvål, Fin ocl1 behaglig, an­
tiseptisk toalettvål.
Pris pr stäng 1: —, pr bit —:2o 
Viola.-J deaf. Finaste toalettvål.
Pris pr kartong om
3 tvålar 1: 50, pr tvål —: 50.
Armé - Skokräm. Terpentinf ri, 
förstklassig
skokräm. Pris pr bark — : 25, pr 
stor ask —:50, pr mindre ask—:20. 
Putspulver. Förstklassigt rengö- 
‘ ringsmedel för me
taller, men särskildt för koppar. 
Pris pr burk —: 25.
Putskräm. Förnämsta metallpo- 
leringskräm för alla
metaller. Pris pr flaska —:2o.
Dessa varor kunna erhållas vid eller ge­
nom. hvar je Frälsningsarmé-kår, hos 
många hrr handlande eller direkt från
Frälsningsarméns Handelsdepartement,
Östermalmsgat. 24 & 26, Sthlm 5
Telefoner: Riks. 85 81. Allm. 63 72.
Begär vår rikt illustrerade varu­
katalog som sändes gratis!
Agites Skholtns Sångskol:
Stockholm, Greffturegatan 76 B, n. b.
Mottagningstid: Torsdagar kl. 2—3. Allm. Tel. 188 23. Riks O. :-r
Denna skolas ändamål är att på grundvalen af den gamla italic r n 
bildningen och med tillgodogörande af den moderna sångteknikens L 
bibringa lärjungarna en sund röstutveckling och en omsorgsfull språkbeha
Synnerlig vikt skall fästas vid en riktig andningsmetod såsom vara- 
nödvändiga vilkoret för en god tonbildning.
Intyg af August Iffert, f. d. professor vid konservatorierna i V.' 
Dresden, författare af den berömda “Allgemeine Gesangschule“.
Dresden 7 juli 1
Frau Doktor Ekholm aus Stockholm hat verschiedene Ma'e länger 
unter meiner Leitung Gesangstudien getrieben. Sie ist in praktischer 
theoretischer Richtung mit meiner Unterrichtsmethode vertraut und err. 
ich sie als Lehrerin aufs wärmste. AUGUST IFFERT, K. h. Professe
Prospekt hos Svala ocli Söderlund (Abr. Lundqvists eftr.) Hof mus: 
Malmtorgsgatan 8 och Stureplan 2.
Kurs i Mädsömnad.
lokal, Grefgatan 57. Allm. TeL 224 53. Prospekt på begäran.
Selma Wahlgren, j
Kan enhvai bli en stor pianist? liga grunder utarbetadt system/6
I Göteborg har etablerats ett institut, som per korrespondens meddelar r 
dervisning efter ett system, som påstås sätta enhvar i stånd att på kort r 
ernå äfven den högsta grad af teknik. Personer, som pröfva detta syste 
och ägna blott några minuter dagligen däråt, säga sig på några manade» 
göra lika stora framsteg som eljest på åratal.
till
Systemet finnes förklaradt i en broschyr, som äfven tydligt påvisar orsakei 
att hittills så ytterst få lyckas blifva verkliga pianister. För att göra sy­
stemet bekant sändes denna broschyr gratis till enhvar, som uppger namn 
adress till “Forteinstitutet, Göteborg“. Skrif efter den genast — om Ni viil 
lära Eder spela piano, måste Ni bli bekant med detta system.
Betänk huru lätt i en tvål eventuellt ingående skarpa och retande bestånds­
delar kunna genom hudporernas förmedling införas i hudsyste- 
mef, huru lätt den i dålig tvål alltid förefintliga, på hudfeilei 
starkt upplösande alkaliteten kan för- 
därfva en vacker hy och ett blom­
strande utseende, och Ni skall blifva 
öfvertygad om betydelsen af den strän­
gaste urskiljning beträffande vald af 
tvål. Florodol-tvålen garanterar fri­
het från alt risk på grund af sin ab­
soluta renhet, neutralitet och sina ut­
sökta ingredienser, — upphofvet till 
det milda, crémelika lödder, som ut­
märker Florodol-tvålen och hvilkel 
speciellt är egnadt all rena porerna, 
stimulera hudverksamhelen och göra 
huden sammetsmjuk, smidig och vac­
ker, hyn klar och ren, hals och hän­
der hvila och mjuka.
Då på sista tiden flera personer börjat annonsera I 
om, att de hota Engelska sjukan, anhåller jag att icke il 
blifva förväxlad med dessa. En annunsör uppgifvei j 
sig till och med äga 35 års praktik ehuru själl endast 
Vill Ni erhålla snabb och säker hjälp32 år gammal. _____ . .
mot Engelska sjukan och Barnförlamning,
så tillskrif mig, ty Jag har behandlat denna sjukdom i 40 år och har så­
ledes en erfarenhet, som ingen annan. De recept Jag använder äro för 
utvftrtes bruk oeh fullkomligt oskadliga samt härleda sig från munktiden 
och hafva bringat hjälp åt mångtusende. Engelska sjukan utbryter vid 
alla åldrar och äro symptomema i hufvudsakföljande: Blodbrist,«lappa 
armar och ben, kalla h&nder och fötter, gnatlgt tynne, Ingen sömn, 
ingen aptit, somliga äta mycket men magra ändå, slem stockar
-................... ,J1J- utslag, le*
Let strama, 
för harnen,
de lida oförskyidt. Bref besvaras blott mot dubbelt porto. Begär inty*., 
HANNA BENGTSSON, Munkgat. 2, Malmö, vid Pildamsvägen. Tel. ooSLJ
i&RL
IYMANS"
àpeciAUAFrÀfue
ÖJamutstyrsiar
»7H
Ij.Väsham-Tbiha »HvirvARUArrÄa
Välsorterad ^ y
Ingeborg Maria Sicks
och
Alvilde Prydz’
populäraste böcker i
nya enkronasupplagor.
I. M. Sicks
Högfjällsprästen.
5:te upplagan.
Else.
4:de upplagan.
Alvilde Prydz s
Gunvor Thorsdotter 
till Härö.
5:te upplagan.
Fr. Skoglunds förlag.
Kcorrespondensundervisning i Har­moni och instrumentation. -
liga kurser. Prospekt gratis. Musiki:: 
C. Ekbergs Musikhandel och Piano| 
magasin, Malmö. Tel. 32 79.
Förstkl. musikinstrument, strap? j 
o. tillbehör. Malmsjös berömda Piani­
nos och Flyglar. Musikalier. 25-öres 
bibi., cirka 400 nummer. Katalog gratis,
b risk och af en oför­
liknelig finhet är Farin
Eau de Cologne med Kölnerdömen. I: 
hålles låd vis och pr flaska till parti-■ 
pris vid köp direkt å Kölnerlagievi 
24 Smålandsgatan, Stockholm. Lämpl 
lig present vid alla tillfällen. Prosper I 
gratis och franko.
Alltid veckans 
bästa nyheter!
Fonder 20,900,000 kronofi
Stockholmskontor: Arsenalsgsi 
Filialer: j Södermalmstorg 8.
( Sturegatan 32.
Deposition ) ^11 Oj 
Kapital räkning ] H |2 1 
Sparkassa 4* 0
Fondafdelning. Rase i
Idun utgifves denna vecka i l ii l
- 692 - Wilhelmssons Boktr. A_-.. Sthlm. C