Viktigt med information för personer villiga att donera en njure

Njurtransplantation med levande givare är en exceptionell verksamhet. Ett stort kirurgiskt ingrepp genomförs på en helt frisk individ för att en njursjuk människa ska få förbättrad hälsa. En avhandling från Sahlgrenska akademin visar att omhändertagande av donatorerna innan och efter donationen är eftersatt och behöver förbättras.

Att donera en njure är mer krävande för donatorn, både fysiskt och psykiskt, än vad som tidigare uppfattats. För att den tilltänkte donatorn ska kunna fatta ett välgrundat beslut om att bli donator behövs bra informationsmaterial. Många av de informationsbroschyrer för potentiella levande njurdonatorer som används idag saknar viktig information och som en del i sitt avhandlingsarbete har därför leg sjuksköterska Annette Lennerling utarbetat anvisningar för vad som bör ingå i den skriftliga informationen. 

Annette Lennerling har intervjuat personer som är tilltänkta njurdonatorer innan donation och transplantation har genomförts. Hennes avhandling visar att beslutet att vilja bli njurdonator ofta är känslomässigt baserat och att det i huvudsak finns sju kategorier av motiv bakom beslutet. Motiven är en önskan att hjälpa, identifikation med den sjuka, en känsla av plikt, logik – de går att leva med en frisk njure, egenvinst genom den närståendes förbättrade hälsa, förbättrad självkänsla och press från den njursjuke eller omgivningen. Varje potentiell njurdonator har en blandning av motiv och olika faktorer som väger för och emot donation. Genom kunskap om motiven kan sjukvården bättre bemöta den enskildes behov i utredningen och stödja dem som inte vill donera eller dem som vill men inte kan bli donatorer.

I Sverige genomförs cirka 350 njurtransplantationer per år. Av dessa är drygt 35 procent med njurar från levande donatorer. Andelen levande njurdonatorer är bland de högsta i världen. Användandet av njurar från levande donatorer kommer att öka i framtiden, bland annat på grund av den brist på organ för transplantation som råder. Detta medför ett stort ansvar för personalen inom denna verksamhet. Potentiella donatorer måste informeras noggrant vad det gäller medicinska och psykosociala aspekter. 

Avhandlingens resultat är viktiga att beakta i samband med donatorsutredningen och vid omhändertagandet av donatorerna, såväl innan som efter ingreppet.