Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. This work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. This means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-pro- cess correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 C M 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 IN C H ötEBO» Allmänna Sektionen M I K A E L L Y B E C K D O M P R O S T E N B O M A N D E R S K Å D E S P E L S T O C K H O L M AL B E R T B O N N I E RS F Ö R LA G M I K A E L L Y B E C K D O M P R O S T E N B O M A N D E R S A M T A L ST O C K H O L M AL B E R T B O N N I E R S FÖRLAG All rätt förbehålles författaren. Copyright• Söderström cë C:o Förlagsaktiebolag. 1923. D O M P R OS T E N B O MA N D E R Domp ro sten J O S U A B O M Ä N D E R . B IS K O P E N . B IS K O P I N NA N . Änke f r u C HA R L O T T E L I L L B E R G . MAN N E , hen nes son, t . f . ka p ellan i l and s o rte n. AG I ÅS T R AN D , f llo so fiekandi dat , b i skopen ä r han s mor b ro r . Följan de sceniska artister: P O N T US HAG E N B E C K , re gi s sö r . F rök en U L L A L I E B E - L U N D . H I L D U R V I N E L L , f r u men f råns kil d . V I VA N , hen nes yn g re s y s te r . Ö G Å R D . RAM M . E N MAN P Â E N B Ä N K . KAT AR I N A. * Stad med uni ve rsitet , bis kopsstol och teater. Va rm dag i veck an före m aj. Pa rk . Mo r gon . Fö rm i d da g s s t u n d i f r u L ill be r g s » Pen sion P r i vat » . En hal v timme se na re — b i sko p en s a r b et s r um . E f te r s u p én i Agi Å s t ran d s m at sal . Hem ma ho s dom p ro s ten . Natt . 1 Mo r gon o c h sol sken — ti d i g vå r . Pa rk . G rä smatt o r , hö ga b jö rk s tammar , san d gån ga r , län g re inåt s cenen en sto r s po r t p lan . Bo rtom de nna: k y rk to rn , h u s tak , ga velk r ön o van fo n den s o jä mna ran d a v t rä d to p pa r . I fö r g r un den E N MA N PA E N B Ä N K , s o van de , d j u p t ho p s j unke n, a rm bå g a rn a stö d d a mot knäna, hän de r na in st u ckna i palet åns ä rm ar , en sn y g g men t unn som mar - paletå med k ra gen u p p v ike n. S po rtmös sa . B re d v i d hono m en violinlå da . J O S U A B O M A N D E R s ynli g på a v s tå n d till vä n ste r , s ne d da r m ed t un ga s te g ö ve r s po r t p lan en, kommer se da n läng s en a v gån g a rna — den gö r en s vän g u tom s cene n — i n f rån hö ge r i fö r g r u n den . F y lli g o cli imp oneran d e ge s talt , h u v u det s to rt , ett r ikti g t E rne st - Rena n- h u v u d o c h an s ikte : pan nan hö g , b u ski ga ö gon b r yn , nä san kl um pi g , d ra g a v t rött het i d en sinnl i ga mu nnens lin je r , d u b bel hak a , kin d e rn a sla p p a , h yn s ta rk t rö dlätt . Slät rak a d ; hå re t g rått o c h vå g i g t , de t nä sta n nå r a xla r na . D räkte n s va r t : en blank sliten , knäsi d bon jo u - 9 vä s t so m vi d hal se n s l u te r tätt till de n vita k ra g s t r im man, vå r d s lö st knut en s va r t s li p s ro sett med f la d d ran de f lika r , benk lä de rna pö si ga . B r u n , u r b l ekt s län g ka p p a , v i dö p pen ö ve r b rö s tet , kä p p i ena han den , hatt en i d en and ra , en mj uk , b r e d sk y g g i g f ilt hatt a v ka p pan s u r b l ekta fä r g . Han stan nar , u t b r i s te r h al v h ö g t : Se G u d s mor g on • — va d den ä r va ck e r ! Sätte r hatte n på o c h nä r mar s i g bän ken, ta r p lat s , mönst ra r g ra nnen f ö r s t u let . Så sä ge r ha n : Un ge man, ni ä r väl t un t klä d d fö r att so va u te . Den an d re , en s pä d lem mad yn glin g a v z i gena r t y p , l y f te r sömn i gt på ö gonlo c ken, gö r en g r im as , h u t t ra r . Va rm vå r na r ra r e n lätt till o fö r s ikti g he te r . Fa r li g å r s ti d , fa r li g i många a v s eende n , inle min st fö r de un ga . Ha r ni in gen sän g att li g ga i ? D E N A N D R E s lä pi g t Å jo -o — men inte hä r , fö r s tå s s . Ja g b le v u tkö r d . B O MA N D E R Det va r j u fatalt . Av vem då ? D E N A N D R E fni s sa r till Av fli ckan. Pa u s . 1 0 B O M AN D E R N å — i k väll b li r ni no g sam s med hen ne i gen . D E N AN D R E F a n vet . B O M AN D E R Sannolikt no g , han sa knar inte k un s ka p e r . Men dem ha r v i jämfö rel se v i s r in ga n ytta a v , det ä r min e r fa ren het . D E N AN D R E Ä h ja g va r f u l l ! O c h ä r inte r ikti g t kla r n u helle r . . . ( v r i de r h u v u det å t si do rna, bö je r nac ken) f y h - f an va d det d u nka r i skall meja n ! B l un da r , t y d li ge n på vä g att åte r sl u mra in. B O M AN D E R ta r violi nlåda n som näst an st ra x till d ra g it si g han s u p p ­ mä rk sa mh et — ö p pn a r den. Bli cken fö r s t en smu la fö r vå nad , se d an skä r p t , g ran skan de , lä p pa r na h o pk ni p na, h an ni ck ar stilla fö r si g s j äl v , l ä g ge r lå dan till bak a. Sitte r t y s t någ r a sek un d e r , käp pk r y ck an t r y ckt mot mun nen- Plöt sli gt — H allå dä r ! Vak u p p ! D E N AN D R E s p r i tte r till V a . . . ? 1 1 B O MA N D E R — j u s t s å ja ( småler ) . N i ä r mu s i ke r , un ge man? V iolini st . D E N A N D R E sätte r si g u p p rätt , gä s pa r , s t rä ck e r pä a rm arn a. V i d teate rn ä r ja g . S pela r med i o rke ste rn B O MA N D E R Det låte r hö r a si g . D E N A N D R E F i c k p lat sen genast nä r ja g anm äl d e mi g . B O MA N D E R M in l y ck öns kan. Ja va d mi g bet rä f fa r sä ge r ja g med L u t he r : M u s i cam ha b e i c h all zeit lie b ge ha b t . D E N A N D R E på något sätt imp onera d . O c h fö r a tt vi sa sin bele ve u het — mum lar hal vt motvil li gt : Kan sk e få r ja g p re sente r a mi g . . . ? B O MA N D E R he j da r hon om — ne j fö r in gen del ! . . . va d t jän a r det till ? U t b y tet a v vå r t sam s p r åk bli r r ika re 1 2 om vi tala r med va rann som mänsk a till mänsk a. Inte sant ? D E N A N D R E j o säke r t Kan så va ra — sak samm a fö r mi g , lör s la s s . ( S t r y ke r s i g ö ve r p annan ) F y h - fa n ! B O M A N D E R i lät t ton, lik a som till fälli g t v i s H u r gammal ä r hon? D E N A N D R E Vem? , . . ja så hon\ t j u g u t vå å r . E lle r t j u g uett . B O MA N D E R Stämmer . D E N A N D R E Me d va d ? B O MA N D E R Nat u r li g t v i s med hennes ål de r . ( M i n e n s a l l v a r o g e n o m t r ä n g l i g t . ) O c h n u be r ja g e r om u r säkt fö r alt ja g tillåte r mi g en komplim ang : ni ä r en sä r dele s int re s sant bekant ska p — ja ve rkli ge n . Fo rt sätt , va r så go d ! 13 D E N AN D R E lite b ra gt u r fattn inge n — smick ra d tillika Hon ä r all dele s fö r jä v lat g ra nn ! Men vil d s int . O c h o re sonli g . B O M AN D E R En så e r fa ren un g man som ni bö r ha ö ve r seend e med k vin norn a . D E N AN D R E Det ha r ja g o ck så ! B O MAN D E R F ra mg å r a v va r t o r d . Ta c k . D E N AN D R E sk r y t sam t På gat an ä r ho n det gentila ste damf r u r i - timmer man kan tänka si g , lammefan ! Silkes s t r um p o r o c h skö r t . . . o c h k a p p a . . . o c h hat t a v r ikti gt s i den . . . B O MAN D E R — o c h s va r ta lo cka r . . . » fö r s lå s s » . Un g o c h va cke r som ni , kor t sa gt . D E N AN D R E P re c i s s — fö r v i ä r k u s ine r . Mo de rn do g , 1 4 ho n skötte h u s h ållet ho s dom p ro s ten Bo - mande r . O c h nä r ha n ble v änklin g va r Kata rina lik so m den när maste i t u re n . B O M A N D E R Allt så : ho n hete r Kata rina ? D E N AN D R E N u p rat a r ja g v i s s t mer än . . . nå ja sak sam ma, ja g ä r a r g på henn e, hon sk a akta si g ! E lle r fan vet , kanske l j u ge r ja g . B O M A N D E R Åne j . D E N AN D R E Känn er ni dom p ro s ten ? » Fa de r Jo s ua » som ha n lä r kalla s . B O MA N D E R to r r t Ha r den . . . fö rm ånen. D E N AN D R E s k r a t ta r F r ån hon om r ym de hon till mi g . Hem till mi g . Nä r ja g f l y tta de h it fö r e n ve cka sen . 15 B O MA N D E R Hon kommer no g till baka . D E N A N D R E Kom mer hon . . . ? H u r vet he r rn det ? B O MA N D E R M an be rätta r att ho n g jo r t så en gån g fö r r . D E N A N D R E B e rätt a r m an? . . . det v i s s te ja g inte . Ja så folk tala r om hen ne ? B O MA N D E R Hon ä r j u så fö r jä v lat g ra nn , sa ni . D E N A N D R E h ä f t i g t H at a r hon om gö r hon ! . . . h an ska akta si g . . . ja nä r ho n d r u c kit sä ge r hon det , så be s ynne rli g t s va r t s j uk som hon ä r fö r den . . . gamlin g en s sk u ll . Tam mef an om inte hon ä r s va r t s j uk ! Ha n lä r d e hen ne d r i c ka sä ge r hon . B O MA N D E R l u g n t Mo de rn lä r de hen ne del . 16 D E N AN D R E Folk l j u ge r ! Dem vi d t eatern håller han si g till , i del säll skapet få r ha n s p r it oc h kvinns , Katarina på stå r att nu hänge r ha n efter en av f rökn arna dä r , Ulla Lie be - L un d , hon som h e r r Å s t rand leve r med oc h b etalar fö r . . . utan att någon anmärke r på det . Känner ni he r r Å s t rand ? B O MAN D E R till s yne s li kgil ti g Han oc h den utmä rkta dam ni nämnde gå ofta hem genom pa rke n vi d den h ä r ti den — e fte r mor gonritten. O c h då råk ar ja g dem i bland . D E N AN D R E Ja g ha r ba ra sett dem vi d re petitioner na. Ett pa r gånge r . He r r Å s t rand ä r j u all deles fö r jä vlat rik, han äge r fle ra sta d s gå r da r , bi skopens o c h m ånga an d ra , oc kså det stora stenh u s et dä r domp r o sten b o r . . . all ra öve r st . T vå t ra p p o r op p ä r f r u Lill be r g s inackor de ring s pensi on, ho s henne loge ra r f röken Ulla. 1 7 2 Bom ande r s itte r f ramåtl uta d , r ita r i san d en med s in ka p p . Fö r e get be ho v ha r ha n en fin fin villa ­ bo sta d dä r det fe sta s da g o c h natt — ja g menar he r r Å s t r an d . En roli ge r en ! . . . s t y r o c h s tälle r på teate rn j y s te mang so m ha n be ha ga r . Ko sta r hon om va cke rt tänker ja g , Den g y ck enl B O M AN D E R som fö r u t Ja ha n v u rm ar fö r teate r n . . . D E N AN D R E — ja nä r man ä r r ik , så . . . Fa d e r Jo s ua ä r fatti g , ha n . I det nä r mas te åtminston e, a v alltin g att märka . Skri v e r i ti dni n ga r na sen ha n to g a v ske d f rån dom p ro s tt jän sten — om mu s ik o c h annat , ja g lä se r det inte . B O M AN D E R se r f l ykti g t u p p Ne j va r fö r sk ulle ni det ? N i li g ge r j u än då inne i fö r hå lland ena . . . lå n gt v ikti ga re fö r h ållanden . D E N AN D R E Ä h ja g ha r det f rån Kata rina allti ho p ! 18 B O M AN D E R Det be hö ve r ni inte näm na, (ö gon en ha lv sl utn a. ) Tä nk att det ä r ni som s pel a r på mitt ins t r u ment 1 D E N AN D R E oför ståen de Va ? B O M AN D E R O c h att vi råk as så hä r ! Fo rm li gen kon­ f ro nteras . ( Den and r e mållös , likasom ny ktr ar till — re se r s i g . ) Hö r på fö r ro sk u ll : t re a v mi na vio ­ liner ha r ja g ta git sönd e r , s t y c ke fö r s t y c ke , så g jo r de Ole B u ll . . . u ta n jämfö rel se fö r re ste n. O c h sen fo gat dem sa mman i gen. Ett lika lä ro rikt som krä van de a r bet e , en ve rkli g konst — ( pek a r på v ioiini & dan ) med den dä r inne l y cka de s ja g f ö r u n d r an s vä r i . Fö r - un d ran s vä rt ! Kata rina tog den med s i g nä r hon lämnad e mig , lion vet att ja g al d r i g fö re b rå r hen ne någo t . D E N AN D R E Je s s l . . . he r r domprosten . . . 19 B O M AN D E R — o c h s in k u s in ställe r hon my c ket hö gt som mu s ike r , e fte r h ennes u t sa go ä r h an en sto r v i r t uo s . Me d kons tnä r s b lo d i å d ro rna , elle r z i gena r b lo d , d et ä r kanske ett o c h d et ­ sa mma — säk e rt hä r rö r o ck så annat f rån det heta zi gena r b l o det . D E N AN D R E Ja g ä r o sk yl d i g ! Tam mefan om inte ja g ä r o sk yl d i g ! B O M AN D E R d rö jan de — o c h som om ha n rikt ade or d en till si g s jäl v V i r t u o s . . . v i r t uo s . . . det ä r inte nog , mu s ik ens s jäl be gä r ja g . ( Rä tar på si g men sitter kva r , anda s d j u p t ett tag medan ha n fi xe ra r den and r e all va rli g t . ) J u s t s jälen ja — på y ta n finner ni den aldrig. Va r en ö dm j uk o c h hän gi v en f rå ga re . . . nä r h el s t ni fö r s t råk en . . . o c h in st r um entet ska anfö r t ro e r s in hemli g het . Den ä r vä r d att f ram lock a s . O c h n u , un ge man: ta violinen med e r o c h gå i f r i d ! Pa u s . 20 D E N AN D R E t vek sam Ne j nej . . . ja g sk äms rikli gt , det ä r en all dele s fö r kost b a ri g gå va . B O M AN D E R U tan t vi vel . Ja v i s s t . Men m åtte väl va ra e fte r Kata rinas önsk an — elle r kan någ on ve rkli gen inbilla si g att ja g mer sk ul le . . . ( lå g t o c h do ck myn d i g t ) f ö r s tå r n i inte : ta violine n med e r ! D E N AN D R E l y d e r gen era d , bo cka r si g T u s en , t u sen ta ck , he r r do mp ro s t ! . . . o c h många u r sä kte r , ja fö r ja g skä ms , man p ra ta r så my c ket d um het e r nä r man är omorn ad o c h . . . kloc kan tie ha r vi re peti ­ tion, fö r s t sk a ja g b a ra till mat s tället mitt — ( t i t ta r s i g sk y g g t omkrin g ) se dä r kommer pa r et vi talade om! L y f ter på mös s an oc h lomar av — ut till höge r . U L LA L I E B E - L U N D oc h AG I ÅST RA N D in f r ån motsa tta si da n. U L LA en 3 1 -å ri g , sm art oc h vål vil xt liten kvi nna. Inte llig ent ut se end e, den fina ans ikts bil d ningen näs tan jap ans k — 21 mu nnen ett sma lt p u r p u r s t re ck , h yn blek , hå r et g ul d - b ro ns s kimran de . Det li g ge r ofta någ onting so r g set , eller åtminst one re si g nera t , i bla nd liknöjt öve rlä g set un d e r hen nes dä mp ad e s kämt. Om kläd d e fte r ritte n, enk elt men ytter st sma kf u llt . Bli ck en l y se r u p p när hon rä c ker f ram ha nd en — Go dmor gon , go dmo r gon , heli ge fa de r ! ÅS T RAN D f le ra år äl d re än vä ninnan. Ko rt oc h my c ket blo nd , med ba rn sli g t kli p ska ögon oc h sm å, helt sm å oc h l j u s a mu sta ­ s c he r . Rö re l se rn a l i vli ga . Ri d d rä kt . Stör man di n solo -an da kt i nat u ren s sköte , va ? D u ha r det a v un d s vä r t , fa de r Jo s ua , ja g vet en soin nö d gat s sk u mp a omne j den r u nt med s in D u l c inea . U L LA sm åler Agi ha r det bek y mmer sam t , han , del ä r en känd sak . Bom and er ni c kar go dl y nt , en s mu la tanks p ritt , i d et h an be s va r a r häl sni nga rna . De a nd ra fö r b li s tående . ÅS T RAN D V em va r mannen som gi ck ? B O MAN D E R M ia yn g s te vän o c h Ne ben b u h le r . 22 U L LA R y s li g t ! Nå , va d hete r ha n? B O MAN D E R H u r ska ja g veta det ? ÅS T RAN D Ja g ha r ett li vli gt int r y ck a v att d u p ra c ka d e metaf y s ik på h onom— ja ingen ­ tin g un d g å r min ska r p b li ck . Fö r Ulla oc h mi g fl y d de ha n som en s va rtm u sk i g h in d , föl jaktli gen f inns det så d ana dä g g d j u r . Art ­ namnet Ne be nb u h le r fäng s lande . B O MAN D E R d ra r på m unnen En kolle ga till mi g . Det vill sä ga mu sik er , inte dom p ro st . V i va r lite f u lla — det vill sä ga ha n, inte ja g . U L LA Den indi s po sit ionen gå r j ämfö re l se vi s fo r t ö ve r fö r Agi . ÅS T RAN D Ack ja , t y vä r r 1 L ik som kärl eken. 23 U L L A Det ä r r ik s bek ant . B O M AN D E R Gna b ba s in te , sm åba rn , v a re r f r i d sam me! Men söta ä r ni . U L L A sätt er si g på bän ken Det v ill sä ga ja g , inte ha n dä r . B O M AN D E R R ikti gt , r ikti gt , ja g fö r g lömde mi g . ( K la p p a r h enn e lätt pä ena knät ) Maken till d i g ha r ja g al d r i g påt rä f fat . ÅS T RAN D i Na po leon- p o sit y r Hä r s tå r den utko ra de , be u n d r a ho nom! U L L A till Bom and er — ha sti gt D ig be u n d r a r ja g . B O M AN D E R r yn kar pan nan K v innop jo lle r . Det t ro r d u helt med ­ li d s amt ba r a dä r fö r a tt ja g ä r gam mal . O c h 2 4 ske p p s b r u ten. Man falle a u s dem Sc hi f f h in ten ode r vo rn e , so lie gt man im Wa s se r . Å S T RAN D N u talar han i gen med L u t he r s t un g a , g u d h jäl pe mig ! ( T a r plat s vi d Boi nander s and r a si da . ) Ä r d u u p p la g d fö r att h ö ra en ny he t , s t rän ge vi s man? B O M AN D ER M y cket . ULL A Ma nne ä r i sta d en. Sen i gå r k väl l . B O MAN D ER Ne j va d sä ge r d u ! Man neken? I v ilket ä ren de ? ULL A Ha n ha r bli vit hilk alla d . . . Å S TR AN D s pe lar il ske n — l y s t , U lla , del ä r ja g som ha r o r d et : b i sk op Sc h alman vill fö r hö r a ho nom. Min d y r e mor b r o r läng ta r e fte r att få b rä nna ho nom. På bål . 25 B O MA N D E R Ne j v a d sä ge r d u ! . . . o c h nat u r li gt v i s fö r b ro s c h y ren s sk ull , en re d an t re månad e r g a m m a l b r o s c h y r ! I n n e h å l l e t ä r . . . ÅS T RA N D räk nar på f in g ra rna — p ro p r i mo: sem inar i st v i s do m oc h sal - vel se — p ro se c un d o : be g re p p so r e da o c h b r i s tand e logik — p ro te rt io : det sam ma omig en men i annan or dn ing . B O MA N D E R Ja i g r u n de n ä r j u innehåll et ännu o fa r ­ li ga re än va d man med känned om om Man neken ku n d e ta fö r gi vet . E t t sta c kar s litet få gel pi p i ställe t för . . . ( hat s k hei b r y ie r i genom) i ställe t fö r det ang re p p med näb b o c h klo r som en gå ng m åste komma. In gen vä r me, el d sk a vi inte ens tala om, ingen d j u p o c h ve rkli g in re u p p le vel s e . O sm ält bokl äsni ng . . . elle r å sik te r ha n l y s s nat si g till , re ste n li v s tö r s t fa stä n knap pa st med ­ veten — få r go s sen en p u s s a v e tt pa r m j uk a 26 kvin noläp pa r så mu cka r ha n al d r i g mer . Ha n ha r j u fö r ga pat s i g i U lla . ÅS T RAN D I henn e ha alla fö r ga p at s i g . D u med . B O M AN D E R Se, se , äntli gen ä r det u p p da g at ! ÅS T RA N D Eme lle rti d : hans L ie b s c ha f t ha r fått föl j ­ der . ( Bom and er sti r ra r på Ulla med låts ad för skr äckel se. ) Ne j ne j inte fö r henne, g u d sk elo v 1 . . . i det hä r un de rl i ga fallet ä r det mannen . . . B O M AN D E R b re tt gemy tli gt — då må det va r a hä nt ! ÅS T R AN D erki lnns amt Ta cka r . Man ne ha r nämli gen e fte r se x ve cko r s k val b ra g t ett t reak te r s d ra ma till vä rl de n — s å n u vet d u det . U lla roa de si g med att smu s s la in f rök orne t i ha n s to r v ­ jo r d s fan ta si un d e r en vå rli g tête - à - tête nä r ha n si s t va r hä r . Ho n har så d ana på f u n d . 27 B O MAN D E R E t t d r ama! . . . a v Man neken! . . . det va r då ro se n ra sa n de . Dä r se r ni va d man ut s ätte r s i g fö r geno m alt umg å s med teate r dam er . U L LA Skenhe li ge fa de r , sk ri ve r o ck så d u på ett skå d e s pe l ? Ja g ha r länge mi s s tän kt det . B O MAN D E R Va d ha n d la r s t y ck et om? ÅS T RAN D B ro s c h y re n s s j u ka pitel . . . sö n de r ha cka de i re plik e r . E tt u sen f emh un d r at ret iit re re pli ­ ke r . M in st . B O MAN D E R M j uka t jän a re ! ÅS T RAN D Ha cke i sen k r y d da d med t u n y p o r s ta rk ­ pe p pa r . F r ån när maste bo d , d u ha r va r i t dä r . O f la . V i d s in lill be d d a s d i sk få r ha n j u alltin g g rati s . B O MAN D E R F ra mst e g föl jaktli gen . Nå , än titeln då ? 28 U L LA högti dli gt Andarnas frigörelse. B O MAN D E R u p p re pa r lå ng samt , t y dli gen road An- da rn a s f r i - gö rel se . Sålede s in gen e rotik. U L LA Ajo — men se ra fi s k . En un g k v inna älska s a v en un g la nd so rt ska pell an som är k y sk oc h ä del o c h bä r kl u v el skä g g . O c h g la sö g on. ÅST RA N D K v in nan ä r Ulla . B O MAN D E R O c h p rä s ten nat u r li gt v i s Man neken. Va d v i da r e ? ÅST RAN D Han p re d ikar . E t t sla g s so ciali st i sk k ri s - lend om. ( M e d pato s ) Anda r na fö r s la va s ! Det ä r vä rl d s ba rnen som i v å r ti d s t r i d a fö r f olkens ° c h de fö rt r y ck ta s rätt , t ro ns kärlek slö sa fa ri sée r hålla si g o ve rk s amma. K y rka ns makt stäl lning ha r allti d bet yt t k u lt u ren s fö r fall . . . '29 U L LA hä r mar hon om — f r i het o c h k ul t u r hö r a sam man med so ciali smen . . . ÅS T RAN D — en fö r b annad lö gn , inom pa re nte s sa g t . . . U L L A — en d a st i f r i het ens l u f t k u nna h u ma­ niteten s f r uk te r mog na . ( Sm & ie r matt ) Annat minns ja g inte fö r till fället . ÅS T RAN D i v r i g t o c h fö rnö jt Men i t re d je a kten fö re kommer e n b i sko p , ha n ä r ta gen på korne t , rent a v be då ran d e , mitt h jä r ta slo g en volt nä r ja g lä ste vi s sa re p lik e r . Dä r ha r U lla gi v it s ti cko r den . . . fa s t ho n låt s a r fö rneka det . U L L A däm pat , s lätar ut ett ve ck på kjolen Ba r a d in e gen be sk ri v nin g a v hon om, Agi . O c h g löm inte vilka ytt r an d en he r r b i sko pen be ha gat fälla om min rin ga pe r son 30 — det bö r ha ökat ha n s ska de g lä d je a tt en » vänin na » till mi g f ramf ö r de dem . ÅS T RAN D Gömt ä r inte g lömt . Ja g ha r kö pt m anu ­ sk r i p tet o c h hono re rat det e x t ra gene rö s t fö r rätt i g heten att s t r y ka . . . elle r lä g ga till . O c h u p p ska s t y ck et ! . . . på min äl sk a de mor b ro r s fö del se da g , då b li r p rem iä ren . Sannerli gen , sanne rli gen vä d ra r ja g int e en s u c cè s s can d ale u x . B O MAN D E R som ty st oc h mis s l ynt hör t på ^ e j ne j , små ba r n , ett så d ant ok yn ne k un de gö ra Mann eken till ma rt y r . O c h den g lo ­ r ian . . . k rin g det h u v u d e t . . . ÅS T RAN D — pa s sa r u tm ärkt , d u gamle , fö r j u fö r r han ö ve r ge r p rä s t ban an de s s bätt re , hon om la r j a g un d e r mina vin ga r s sk u g ga om s pekta klet få r ett e fte r s pel . O c h v i d E ro s , den all s vål d i ge : då sk a ha n gi f ta s i g ! Det kan ha n inte på ka pell an slön en. Pa u s . 31 B O MAN D ER t rött , i c ke uta n stilla i ron i Hm . . . ja så . . . d u v ill s pela Fö r s yn . . . o c h g i f ta s l y s tna k vin nor ä r det gott om, med vem ha r d u tänkt . . . Å S T RAN D — hel s t me d alla . Om ja g un dan ta r U lla . B O MAN D ER Ständi g t d i g lik . Å S T RAN D J a b i sko pen likna r ja g a v g jo r t inte , det med ve tan det hålle r mi g u p pe i mina natt ­ s va r t a s t un de r . B O MAN D E R sm åler D u ha r så d ana? Å S T RAN D E t t u sen fe mb u n d ra l rett it re om å ret . B O MAN D ER En nä p en sam lin g , rät t åt d i g ! Men in gen fa ra så län ge d u kan räk na dem . 32 UL LA se r på sitt a rm ba nd s u r Ö ve r nie ! ( Re se r s i g . ) Fö r låt , n u mås le ja g gå . Å S TR AN D s p r in g e r u p p O c h j u s t när den mest g r i p an d e s cen en bö r ja r ! ( T M una) Vän ta en momang — ( in st r ue r a r ) lite mer ditå t om ja g få r be — ta ck , min nådi g a — o c h minen fö r all del gla da re , inte otåli g , hä n d e rn a kons tlö st va r ni b e ha - §ai ' sa. ( Ce rem oniellt till Romancie r ) H Ö g V Ö I ' d i ge he r r dom p ro st , mu sik mänsk a oc h sk r i be nt ! ( K o r t ho s t a . ) F ilo s o fiek andi d aten Agi Å s t r an d , gan s ka rik oc h my c ket ogi ft , f rom sint oc h u tan fö rä l d ra r , ha r h ä rm ede l st ä ran inb j u d a E r till en di stin ge ra d s u p é . I k väll , e fte r teater n . En liten kost y mfe st . UL LA Agi s s tö r s ta oc h va rak ti ga s te pa s s io n. Å S TR AN D roli g g limt i ögone n T r o r d u ? ( F o r t sätte r som n y s s ) K il kost ym fe st allt så . Ö v r i ga delta ga re : ( rä knar p å f in g ra rn a ) 3 3 3 U l la , H il d u r V inell , V i van , det ä r dame rna , ni känner dem alla , o c h så Po nt u s Ha gen be ck , Ra mm, Ö gå r d , Manne , u tom vi t vå fö r ­ g r un d s f i g u re r — det ä r ska pe l sen s he r ra r . Man be de s o b se r ve r a : b u d et fö r v äntar med sä ker h et jak ande s v a r . ( I h elt annan ton, mun tert ) D u fö r d in del få r k lä u t d i g i ba ra sk jo rt an , fa de r Jo s ua , om det inte bli r fö r kortk li p p t o c h k yli g t ne rtill — ( p eka r ) elle r kom i den dä r te rtiä ra bon j o u ren så kan ske d u t r i v s . ( G e s t ) Ja g ha r talat . B O MA N D E R Gale nska pe r ! Ä r det fö r att f i ra Man neken? ÅS T RAN D Ne j . Men min t rolo v nin g med U lla . B O MA N D E R Hö r d u , Agi , den ha r d u v i s s t cele b re rat ett hal v t d u s s in gån ge r fö r u t ? U L L A tor r t F jo r ton gån ge r . 34 Å S T RAN D In gen fa ra så länge d u kan räk na dem . B O MA N D ER En så d an fe st s p j u ve r ! Då gälle r det att ta si g i akt , ja g s pa ra r mina åte r s tåend e k ra fte r till b rö llo pet . Fö r san t att sä g a : de sena s te d a ga rna ha r ja g inte va rit v i d r ikti gt go da vät sk o r . Å S T RAN D Dem få r d u ho s mi g . ULLA nästa n s amti di g t — o ro i rö sten H jä r tat ? B O MA N D ER un d v ik and e V i kan j u kalla det så . ULL A O c h s v in de lanfall som sena st ? B O MAN D ER vänli g t men be stäm t Låt o s s lämna det ämnet . 35 Å S T RAN D J a b r y d i g inte om h jä r t at , fa de r Jo s ua , det be d ra r , mannens h jä r ta ä r be d rä g li g t . S pö r j U lla ! Be s inna de s s u t om: anta r d u min in b j u d an så tillåte r ja g hen ne att ge d i g en dotte rli g k y s s . ULLA T rolo vnin g en f i ra s änn u många gån ge r , A gi , d u få r inte va ra ent rä gen ! Å S T RAN D Com me vo u s vo u le z . De f initi v t s va r a v ge s klo ck an el va o c h s j u min u te r , då t rä f fa s v i ho s U lla fö r att motta Manne s r a p p o r t om fö r hö re t . B O MAN D E R D ä r ska ja g in finna mi g . ULLA b li ck en l y se r u p p , hon ni ck ar Au re voi r , kä r e ! Å S T RAN D b u g a r s i g M in vö r d na d . . . 36 B O MAN D ER — a d jö med e r , sm å ba rn . ULLA V a r fö r s ikti g , d u ha r lo vat mi g det . Hon oc h Agi Å st ran d ul till hög er . B O MAN D ER v i fta r till av sk ed med ena ha nd en. Nä r de bå da and r a red an h u nnit ulom s ce nen — H allå dä r , ja g g lömd e att f rå ga : i Man ­ nekens skå de s pel . . . de äl sk an d e få väl va r ann ? ULLAS RÖST i ett ut d ra ge t Joo o . . . Å S TRAND S RÖST — ne j så fan helle r , det ska än d r a s ! U lla ä r min . Bom ande r 1e r e tt fl ykti gt lö je , sä fö r d y s t ra s h ans an sikt e. G r u b b la nde sitte r ha n kva r , f ram åtl u ta d , käp pk r y ck an t r y ck t mot mu nnen. 37 2 » Pens ion P ri vat » — kloc kan elva fö rm id d a g . En rätt stor salon g , d et ytt re r u mmet av f r öken Ullas d u b b lett . T vå dö r ra r , den ena i vän st ra vä g g en: till sän gka mmare n, den and r a när a hö g r a hö r net i fon de n: till pens ionens matsal . Fön st re n — till hö ge r — v etta åt ett tor g . Solsk en fort ­ fa ra nde . Mö ble rna vitla cker a de , uta n för m y ck et g ul d s i rat er , so f fa oc h stola r o c h tab u re tter med g ult s i den dam astov anty g , ett di v anb or d , en liten fl y gel , ä ve n de n vit , en f ri s tående noth ylla i sam ma fä r g . Malta öve r h ela gol vet — möns t ret något ble knat — l j u s a tape ter , l j u sa ga r din er , kri s tallkrona i taket. Ett pa r akv a rel ler (land skap ) på vä g ga rn a, ing a po rt rätt eller fotog ra fie r , näst an inga sm å p r y dna d s fö rem ål, men på not h yll an t re ro so r i ett hö g t , s malt gla s . F R U C HAR L O T T E L I L L B E R G öp pn ar dö r re n i fon den oc h söke r t r u ga P O N T US HA - G E N B E C K att gå fö re . Hon är kor p u len t, med av oro p rä g la de anlets d r a g so m do ck ha s ti gt oc h lätt s ki fta u tt r y ck ; 38 rö d f lammig krin g ögon en, t y dli g en ha r hon ny s s g råt it . Sva r t s pet s mös s a på h u v u de t , s va rt p r i cki g g re d elin bl u s , s va r t kjol , d räk tens s nitt i c ke efte r da ge ns m od , öv e r a xla rna en sti ck ad ylles ja l . T u n ga ör h äng en — näs d uk en kr amar hon i ena ha nd en. Va r så go d , va r så go d , he r r re gi s sö r , va r så go d — nåja som ni vill , j a g s ka hö ra åt ( fö r b i hon om till sän gka mmar d ö r r en, knacka r sakt a på ) — f rök en, f rök en, hä r ä r f rä mmande ! U L LAS R ÖST Vem ? F R U C HAR L O T T E He r r Ha ge nbe c k . U L LA S R ÖST Ja g kommer . Un d e r h åll ho nom s å länge . F R U C HAR L O T T E till Ha g enbe ck Sitt ner , va r så go d , f rök en Ulla kommer st ra x . HAG E N B E C K gängli g o c h my c ket lång . Pli rö g d — pinc ené utan bå g a r — t un n näs a , t un na läp pa r , blåa kti g skäg g bot ten. Skor ra r lind ri gt . Ytter st c h i c , kost yme n st ra mt åtsit tand e , i s yn ­ ner h et kri ng li vet dä r ro c ken är i ge nknäp p t . Å , ja g be r . (Sätter si g till hö g e r om di v anb or d et ; f r u C h a r lotte ta r p lat s p å en s tol mittemot . ) Hon låte r 39 gä r na vän ta på si g . Ja g mås te nämli gen sn a rt till teatern . F R U C HAR L O T T E Ja v i s s t ja . HAG E N B E C K O c h p un ktli g he t f ram fö r allt , den s pel a r en sto r roll . T y stn ad . F R U C HAR L O T T E V i ha r sol sk en, näs tan som mar vä de r . . . HAG E N B E C K — immer fo rt , immer fo rt . En e f fekt f u ll bel y s ning ! F R U C HAR L O T T E O c h i mor gon ha r vi s to r s tä dnin gen ö ve r . Ba r a mat sale n kva r , ni u r sä kta r att d ä r i nte ä r all dele s fä r d i g t . HAG E N B E C K In ge nting att fä sta si g v i d , ra kt ingent ing att fä sta si g v i d . F R U C HAR L O T T E Jo renh ållningen f ram fö r allt ! 40 HAG E N B E C K D et ä r sant , ren hå llnin g en . . . F R U C HAR L O T T E — ja v i s s t . T r y ck ande ty stnad . HAG E N B E C K ha r s kar si g — se dan med höj d röst J a g kommer näm li gen fö r den dä r p jä sen s sk u ll . He r r Å s t ran d sa , ja ha n u p pm ana d e . . . ja kans ke f rö ken Ulla ku nd e lämna Andar­ nas frigörelse åt mi g på nå go n da g , det ä r j u ja g so m . . . F R U C HAR L O T T E — nat u r li g t v i s , en så r imli g be gä ran . . . ( s n y f ta r t i l l ) o c h n u kan det fö r re s ten va ra det sam ma! Ha n gö r s i g ol y ckli g , Manne . Ha n ha r anla g en e fte r s in fa r . HAG E N B E C K arti gt Fö r låt att ja g inte ä r f u l lt a u co u ran t : va r e r man ol y ckli g ? 4 1 F R U C HAR L O T T E Ne j ne j han va r o f fentli g a ukt ions fö r r ätta r e men ha de anla g , s to ra anla g , i s yn ne r het om kväl la rn a , ja g me nar nä r ha n sk re v s ina t ra s c hä d ie r . E f te r h an s b o r t g ån g . . . bo rt gå n g ga v ja g nå g ra a v dem åt he r r Å s t ran d till på seende . I min b y rå lå da finns det f le ra . HAG E N B E C K O c h dom en ut f öll . . . ? F R U C HAR L O T T E — e fte r h u n d ra å r , sa he r r Å s t ra n d , då ä r ti den mogen, ( s n y f ta r mi ) Ha n sa att ti den mog na r så fö r fä r li g t lång sam t ! HAG E N B E C K Snara re t vä rtom , f r u L ill be r g , sna ra r e t vä r tom. Lä s ti dn in ga rna ! F R U C HAR L O T T E s j u nke r i h o p Ja g be g r i pe r in gentin g mer . HAG E N B E C K när hon någ o rl u n da åter häm tat si g M i g g lä de r e r son s d ra mati sk a de b u t om den ve rkli gen bli r a v , re dan sen sa tionen i att 42 en ky r kans man . . . d et vä ck e r n y f ike nhet , s pän ning , l o cka r säk e rt p u b l ik . B ro s c h y ren , en reli giö s b ro s c h y r so m lä r b il da un d e rla get ha r ja g t y v ä r r inte råk at u p pm ärk sam ma. F R U C HAR L O T T E i bö r ja n hä f ti g t J u s t n u s t jäl pe r hon om un de r la get ! . . . o c h så an da rna s f r i gö rel se till rå ga på ol y c ­ kan, dä r li g ge r h an , d ä r r yke r p rä s te xa men oc h allt va d ja g la gt u t fö r s t u d ie rn a ha n s ! He r r Å s t ran d kalla r det e tt . . . » genomb rott » o c h sä ge r at t ja g ska ta ck a G u d o c h s tolt se ra . He r re je s s , ja g som ä r så vanli g , ja g ä r som t u sen and ra , u to m va d ren hå llnin gen be ­ t rä f fa r . . . o c h ko ste n . . . ( s n y f ta r t i l l ) fö r s i ett gott bo r d hålle r ja g , f rå ga vem s om hel st ! HAG E N B E C K Be röm t , f r u L ill be r g , i va r mans mu n , in gentin g alt sö r ja ö ve r . F R U C HAR L O T T E Mann e dä re mot, ha n b rå s på s in fa r . På Adol f , min man hetle Adol f . Men va r fö r sk r i ve r ha n inte om En natt i Kissingen . . . 43 HAG E N B E C K ö ve r ra sk ad ah . . . (l y se r u p p ) K i s s in gen I . . . kan ni hö r a klang f ä r gen ? F R U C H AR L O T T E — eller om Furstebr udens död i åtta ta b ­ låe r ? Det g jo r de Adol f o c h to g in gen sk a da . HAG E N B E C K Hm , . , » va r fö r » . . . s vå r t fö r mi g alt s va r a på , kommer ini f r ån . F R U C H AR L O T T E Ne j g u ' , u ti f rån kommer det , så my c ket ha r ja g då ö gonen med mi g . He r r Å s t ra n d kan ja g omöjli g t va ra ond på , ha n h jäl p e r mi g om boksl u tet inte gå r i ho p , nå got som hän de hä r omåret , då skä nkte ha n e fte r he la h y ran , ha n ä r så h jäl p sam oc h f r iko sti g , he r r Å s t ra n d , ta ck va re hon om kun de ja g bö r ja i så pa s s s to r ska la . Sto r vånin g . O c h s i n u bä r det s i g ! O c h så s itte r ha n j u i teate r s t y rel sen . Ha ge nbe ck sök er fatta sam manha nge t men av st å r f rå n det . 4 4 Som or d fö ran d e . ( Ge s t ) Ä r int e f röken Ulla s salong fm kanske ? E gn a möble r — p re sent , hon lia r fålt dem . Ha n ä r så äl sk vä r d o c h gentil mot alla , he r r Å s t ra n d . HA G E N B E C K t r u mmar otåli gt med fin g r a rna Va d hon låte r vänt a på s i g ! F R U C HA R L O T T E än i v r i g a re Dom p ro s ten ta r al d r i g p lat s i det hä r r um met utom när ha n s pela r he r r Ba c h på f l y geln , möbl emanget ä r fö r s p ink i gt sä ge r ha n . . . fö r en så t un g k ro p p . ( P eka r ) Men i sän gka mmarn , f ram fö r kaminen, i lä de r ­ fåtöl jen , dä r b re de r ha n ut s i g . . . o c h s ina s yn d i ga meninga r , ren a g u d lö s heten. Fö r f röken Ulla o c h i b lan d Manne. En b ra un de rli g mänsk a , ja g ä r rä d d fö r ho nom! O c h b ra ol y ckli g ha r ha n g jo rt s i g geno m sitt le ve rne o c h s ilt s yn d i ga t rot s , det be u n d r a r Manne . AG I ÅS T RAN D med se d v anli g fa rt in f rån mats alen. 4 5 HAG E N B E C K v r i de r s i g ett hal v t va r v r un t i s tolen, ni ck a r kolle gialt — På d in a dom äner , Å s t ra n d , men i re pe r ­ toa r en s int re s se . . . ÅS T RAN D omklä d d : g u l b r u n c he v iot d re s s , b r u na käng o r — t jäna re , Po nt u s ! F R U C HAR L O T T E ha r s tö rtat u p p , nä st an sk r ämd , kniksa r ett ta g som en skol fli cka F rö ken Ulla ä r i sän gka mmarn . . . ÅS T RAN D — g rü s s Sie Gott , M u tte r Lot t c he n ! . . . ( b r i s te r u t i sk rat t ) nej ne j , m inen lite gla da re om ja g få r be , hän de r na konstl ö st un de r ba rm ens r un dni n g . N u se r ni ut som Mel pomene, den t ra gi ska M u sa n . F R U C HAR L O T T E s väl je r g r åten Felet ä r in g al un da mitt , he r r Å s t ran d , va d ska väl ja g sk ra tta åt ? 4 6 ÅS T RAN D Sanner li gen in te milt h elle r . . . till s v i da re . Ja Mann e ha r väl åte rko mmit ? H u r g i ck det ? F R U C HAR L O T T E Ha n s p ra n g o p p till do mp ro sten ( sn y fta r mi) oc h he r r . . . he r r re g i s s - re g i s sö ren ä r hä r fö r att ta teate r s t y cket . Mann esk ri p tet . ÅS T RAN D Pa s to rn s o c h f röke n Ulla s so r ge ba rn ! . . . det få r v i nat u r li g t v i s med h u n dö ron till baka men ha n s p unk tli g h et gå r ö ve r alla g rän se r , va r v i d gott mod ! ( R o p a r ) Ä r d u dä r , U lla ? U L LA S R ÖS T St ra x , s t ra x . ÅS T RAN D s j un ge r på måf å i fal sett O c h j un g f r un h on kammar sitt g u l d b r u na ha r ( a v b r y te r ) — rät t g i s sat , va ? U L LAS R ÖS T Ja g ska ba r a k u ve r te ra b re vet . 47 FRU C HARL OT T E åter ta r sin plat s mittemot Ha ge nbe ck Har ni rikti gt o b se r v e rat det hå re t , he r r re g i s sö r ? HAGE N B E C K Imm er fo rt , immer fo rt — en b r il jan t fä r g - e f fekt ! Roli gt ö gonka st a v Å s t rand ; den ne slä nt r a r omkri ng o c h små gno lar . ULLA in f rå n väns te r , häl s a r på Ha ge nbe ck oc h rä ck e r hon om ett di ge rt konv ol ut — Ja g hö r de e rt ä ren de , se hä r . Fö r låt att ja g d rö j de ! HAGE N B E C K la r emot manu sk ri pt et oc h b u g a r s i g , fö r b li r s tåe nde V i ä r j u en sm ula van a vi d det . ULLA små ler Ja , inte san t ? O c h då bä r man alltin g lätta r e . Å S T RAN D Be s tä mt rikt at till mi g på nå got v i s ? . . . min s jäl ä r så h u d lö st ömtåli g . Ja g rå r inte fö r det . 48 ULLA s ät te r s i g i so f fa n Ne j d u rå r fö r platt intet , Ag i , det ä r en känd sak. Å S TRAND Hallå , M u tte r Lott c hen, hit med e r g råt - k val da mening ! O c h det fo rt . FRU C HARLOT T E s p r i t te r till M in va d fö r något ? Å S TRAND T y d li gen ett sla g s b leklag d t vekan. Elle r låt os s sä ga : pe rt u r bat ion. Ack at t ni ha de Sc halm an till mor b ro r , Selim Sc halm an, bi skopen, min b i skop ! . . . då ble ve e r le v ­ nad sa fton som ett sn op pa t l j u s , Mütte r c hen. Han rå r nämli gen fö r allt , se r ni , va rt sk ulle yä l ja g ta vä gen om inte han vi sa de mig till rätta ? Ja g ä r han s s y s te r son — o c h f röken Ulla Lie be - L un d bli r i gen i till fä lle att inst ämma: ja g rå r inte fö r det , ja g ha r al d r i g ansök t om plat sen, t vä rtom. Emel ­ le rti d . . . att p rote ste ra . . . 49 4 F R U C HAR L O T T E s j u nker i ho p — ja g be g r i pe r in gentin g mer . ÅST RAN D s t r åland e V i lk et hä r li g t s ta di um o c h s l u tmål , e ja vo re ja g dä r i Me n fö r att nå så lån gt i li v smogna d måste man ha en till å ren kommen änkas o ut sä g li ga tålamod o c h takt , elle r kanske sna ra re . . . o c h mode rnt s po r tm äs s i g t . . . gå med en fi ra d un g dams s jäl v säk ra s to rm­ s te g f rån okla r het till okla r het , det mest a dek vata u tt r y ck fö r mänskor s v i s dom ja g känner . Intetd era ha r besk ärts mig. HAG E N B E C K I k väll till d itt fö r fo g an de , Å s t ran d , n u nö d ga s ja g un d v a r a . . . Tele fone n rin ger i matsale n oc h F R U C HAR L O T T E fa r u p p — Så dä r ja , det ä r he r rn som pa rto ut v il l ha hö rn r um met , det med alkoven , ( s tate r i s in 50 i ve r mot en stol , da r ra r a v ner vo site t . ) Ä s c h d 6 mö b ­ le rn a ! . . , rent a v så man kan falla . Å S TRAND tor r t Hän de r fakti s kt , M u lle r Lott c hen , o ck så b r u d s än gen ä r en möbe l . I la ge nbe c k kast ar h u v u de t bak åt oc h b r i s te r ut i ett kort , kl u cka nde sk ra tt . FRU C HARLOT T E r y c ker på axl arn a oc h t ri p p a r a v , mu mlar Kan sk e n u fö rt i den . . . Å S TRAND — re da n när Adol f le v de , tänk e fte r ! Ja re da n vi d Salomos s p r i n g ho s d rott nin g en a v Sa b a . ULLA re se r s i g en sm ula otåli g t Fö r sök alt va ra all va r sam en sek un d , Agi ! D u vet väl v ilket be ske d Man ne fi ck ? Va d ha n ha de att med dela ? Å S TRAND Ne j . E lle r rätta re sa g t : ja g anar . 51 ULLA Fö r s t ett tims lång t fö r h ö r . . . o c h u p p ­ maninga r att of fentli gen å te rta va rt o r d ha n sk ri v it . T ill s va r på ha ns vä g r an ett kate­ go r i skt : in get fö r o r d nande mer , b i sk open åtmins tone ge r hon om inget fö ro r dn and e . Do mkap itlet . . . ö ve rlä g ge r . HAGE N B E C K soin fö r gä v e s vän tat på till fälle att ta av sk ed Int r e s sa nt , onekli g en int re s san t , men t y ­ vä r r ä r ja g t v un gen . . . Å S T RAN D i en for ce ra d vi sk ning — he r r re gi s sö r , ge te cken att ri då n gå r u p p ! , . . fö r n u bö r j a s det . HAGE N B E C K U r s äkta , Å s t ran d , jag ins t r u e ra r ba r a på teatern oc h ha r b rå ttom. ULL A Nat u r li gt v i s . O c h när ni hä rnä st ge r mi g en roll ska ock s å ja g va ra oer hö r t p u nktli g . 52 HAGE N B E C K Hm . Nå ja fa r väl alli så , p likten kalla r . Å S T RAN D » Imme r fo rt » , Ha gen be ck 1 ( Pe kar p â manu ­ s k r i p tet ) M i tt a do pti v ba r n dä r hålle r j u s t på att få tände r , so r ge b a rnet , ta p pa det fö r all del inte i rä nns tenen . . . om d u v ill un d v ika o be ha gli g h ete r . Kom fö r re s ten i hå g : min­ s pelet s c he r zan d o i k väll , kost yme n e fte r e get skö n, hän de r na bo rt f rån Vi va n s be ­ ha g li g he te r ! HAGE N B E C K kort ge st o c h kl u c kan de sk ra tt i det han lämnar dem — Ah , p ra t ! Å S T RAN D Ne j mina falkög ons v ittne s bö r d . ULL A l u g nt Den si s ta fö r hå llnin g so r de rn bo r de d u kanske s jäl v lä g ga på minnet , Agi . Å S T RAN D d j u p t bek ymr at Ho s mi g sk ull e det u t p låna in di v i d ualite - 53 ten. M itt vä sen s da g g s tä nkta egenart . S yn d , s y n d ! U L LA Det t ro r ja g inte . L y ckli g t v i s . Ha gen be ck m öter i fon d dö r r en B O MAN D E R oc h MAN N E L I L L B E R G — s t um ma häl s ning a r . Domp ro sten märk b a rt blek are , ansik t s u tt r y cke t h å rt o c h s l u te t . Han ä r i sam ma s va rt a d rä kt som allti d , gå r med t un g a s te g e tt s la g ö ve r gol vet uta n att ä gna de öv r i ga annan u p p märk s amhet än en di st rä ni ck , s ta nnar till hö ge r i fö r g r un d en, bli c ka r ut geno m f önst r et . Fö r s t då ytt r a r ÅS T RAN D till Man ne när d e skak a ha nd Väl kommen u r rä v sa xen , p a s to r ! D u ha r rä d dat s van sen o c h ä ra n . MAN N E någo t yn g r e än Å s t r and , fetla g d , med bli d u p p s yn , b e g yn - nand e s kalli g het , g la sö gon, kl u vet skä g g . I cke i p rä st ro ck . E f te r , en gene ra d b u g ning — Månn e man nu kan sä ga det ? U L LA h jä rtli g t Ta ck , ta ck fö r ro so rna — s lö sa re ! MAN N E v i d not h y llan , ro d nar Ja g s å g dem i en blom ste r h an de l . . . 54 ÅS T R A N D — ä r d u r ikti gt säk e r på del , Man ne? Fö reli g ge r inte ett mi s s ta g ? MA N N E sti r ra r allt so moft ast i smy g på f rök en Ulla Ne j . . . jo . . . d et va r ve rkli gen en blom ­ s te r h an de l . ÅS T R A N D Säll sa mt , säll sam t ! MA N N E Ja de t y ckte s mi g så va c k ra . U L L A ni ck ar P rak t f u l la ! MA N N E Så roli gt att ni sä ge r det , f röke n Lie be - L u n d l ÅS T RA N D Nå , låt hö ra : h u r g jo r de ha n sin sak , b i sko pen ? MA N N E Det ha r ja g re da n be rätta t t vå gån ge r — o c h d u ba r a d r i ve r med mi g , ja g vet det så väl . 55 ÅS T RAN D i alld eles för änd ra d ton Kä ra Mann e, d u fa r v il se . O c h det helt enkelt dä r fö r att mitt sät t ä r ha rt när o d rä gli gt . MAN N E Så roli gt alt d u sä ge r det , Agi ! (Släta r hå r et . Jo i bö r j an va r he r r b i sk open kall o c h hö g d r a gen, sen ble v ha n het . Men att ja g i min lilla sk ri ft sk ul le ha mis s fö r s t ått o c h mi s s tolkat Je s um , det ö ve ren s s tä mmer inte med san ningen , in ga mot den evangel i sk ­ l u t he r ska t ro s b ekännel se n st ri dan de lä ro r ha r ja g u t s p r i tt , Je s u fö re dö me vill ja g allt i d , allti d sök a föl ja o c h i mån av k ra fte r b i s tå de o l y ckli ga . Kä rlek som vi sa r s i g i gä rn ing ä r hö g s t a d y g d , kä rle kslö s het dä r emot ett b ro tt uta n like — o c h den kri s tna ky r kan är kärle kslö s . Fö r mig ä r kärle ken allt . B O MAN D E R v r i de r h u v u de t lite åt si d an — med låg stä mma No g n u , Man neken. 56 MAN N E and a s på gla sö gonen oc h tork ar de m. Ja t jänsten . . . den gå r ja g t roli gt v i s fö rl u s ti g . . . f ö r r elle r sena re , he r r b i s kope n va r så u p p b ra g t när vi skil de s . U L LA Va d ha r dom p ro s ten råt t e r till ? Mat sa l s dö r r en öp p nas oc h F R U C H AR L O T T E bli r s ynli g uta n att sti ga in — D u mås te komma gena st , Mann e, hä r ä r en lektor i reli gion, ja g hö r de inte namnet, en st u d ie kamrat till di g , ha n vän tar i min kammare . O c h sen ska d u v ila en st u n d , det bli r bå d e natt va k oc h så d ant dä r ho s he r r Å s t ra n d , ja g känner ha ns van or . ÅS T RAN D I s yn ner het » så dan t dä r » , Mütte r c hen , det kan ni sakl öst fälla en ogillan det s tå r på . MAN N E so r g se t oc h d rö jan de O c h ja g som nöd ga s re sa i mor g on . . . 57 Å S TRAND — fo r t , fo r t , anna r s f r ia r d a ! O c h få r ko r gen . Man ne l y d e r un d e r g i ve t , moder n stän ge r e fte r hon om. ULLA V a r inte fö r säke r , he r r f ilo so f iekandi d at . . . Å S TRAND — jo ho , det ä r ja g . Pa u s . B O M AN D ER lång sam t f ram till d e bå d a kva r bli vna T j a h — ha de Manne ken åt s p o r t mi g innan han g re p till pen nan så vo re allt han s ba rn s li g a kl u d d o sk r i vet . Mann eken ä r en lammu n ge som inte bö r s tån ga s . Å S TRAND H e r re je s s , fa de r Jo s ua , va d ska han roa s i g m ed ? . . . h o rn få r ha n fö r s t n ä r h an b li r g i f t o c h det ha r ja g lo vat sö r ja fö r , ja g menar . . . 58 B O M A N D E R ba r s kt — hå ll m unn en, Agi ! Ja g ä r in te u p p la g d fö r skä mt . B li cka r ti gan de ut i r um met. N i vet alt ja g känner Mann eken sen . . . sna rt ett k va rt se kel till ba ka . H u s t r u min höll innerli g t a v hon om, o ck så ja g gö r det , fö r r be sökte ha n o s s nä s tan da gli gen — mod e rn h a r al d r i g t y c kt om d et . Ha n gi c k i sa mma skola som vå r g o s se . . . go s sen so m vi mi ste . . . ja g se r ännu fö r mi g h u r ha n st un dom kom insm y ga n de i mitt r u m oc h satte si g v i d hö r n bo r de t med s ina lä xo r . . . om ja g v a r hem ma. Nå got som vi s se r li gen inte hän de många k väll a r i ve ck an, ja g åtn jö t anse ende på den ti den , omb et ro d de s o f fentli ga vä r v , anlita de s i kommittée r o c h annat . Va r en e fte r sökt man . . . s amt p re ­ d ika nten på mod et . . . p f u i Te u fe l ! Så in s j u knade h u s t r u min, lå g meren del s till sän g s un d e r en lång föl j d a v å r , ja o c h då in fan n si g Mann eken ofta fö r al t hålla h enne 59 säll s ka p , G u d väl s i gne hon om fö r det ! Dä r ­ v i d la g . . . inte min st dä r v i d la g ha r ja g my c ket att fö re b rå mi g . Va r mt oc h inne rli g t fä s te de si g v i d va ra nn, hen ne ble v ha n när a nog i ba rn s s tälle , ba rn et s . . . det end a vi ä gt . U L L A of ri v illi gt Kä re gam le vä n ! B O M A N D E R and a s d j u p t O c h en renare s jäl än Man nekens f inns inte . S y f tet allli d oe gennytti g t o c h gott , tanke­ fö rm ågan k un de j u va ra s tö r re emellanåt . T j a h , så g i ck det till alt ja g to g hon om in i mitt h jä r ta . . . o c h dä r ha r ha n sin plat s Sa läll ge ja g le ve r . ( S t r y ke r s i g ö ve r h j ä s s an . ) Att ett u p p t r ä da n de o c h tempe ra ment som mitt , vål d s amt o c h hän s yn sl ö st , o c h fö r re s ten hela min . . . b re d a f r i s p r åki g he t koll ra t bo rt ha n s s jäl vk ritik o c h länt hon om till o ga gn , en gemen konflikt , fö r v i s so p lå ga r det mi g , han ha d e gä r na k u nnat vi sa lite mer tillit 60 i så måtto att ha n rå d f ö rt si g med d en som ha n välm ent men val hän t sök t e fte rl ikna — o c h vem ä r - v äl jag att ja g sk ull e e fte rl iknas ? I s tället hemli g höll ha n sill sk ri ve ri , to r de s in genti ng fö r r å da , a v s k rä cka nde som ja g b r u ka r m un nen när sinne t rin ner ö ve r . Men h u r som he l st : p lat se n i mitt h jä rta lia r ha n allti d , allti d . T y s tnar — å d ro rna vi d ena tinningen s välla , h änd e rn a knyta s , så stöte r ha n f ra m: O c h det vet Sc ha lman! . . . det ä r e gent ­ li gen mig . . . ha n vill t rä f fa . Gott , ha n ska få t rä f fa mig . Gå r mot bak g r u n de n — s tann ar . Ha n ska få t rä f fa mig . T y s tnad . ÅS T RAN D i osäk er ton Ja g fö r s tå r att min till ställn ing i da g ä r en sm ula mal p la ce ra d . . . men kanske d u ändå kun de . . . ( ha s t i g t ) va rt n u , fa d e r Jo s u a ? Äm nar d u d i g till bi sk open ? B O M A N D E R Ja . G l ÅS T RAN D Rå ka s vi i kväl l ? B O MAN D E R s tilla ut i fo nde n Ne j . F rö ken Ulla oc h Agi Å s t ra nd en sam ma ; in gen de ra ytt r a r något . Sl utli ge n U L LA Bä st , bä s t på det vi set , ha n ha r lo vat att va ra fö r s ikti g — ja g ä r gla d , låt va ra att fe sten mist e r s in e gentli ga lockel se . Fö r mig åtminst one. Va d vet vi om ho nom, Agi ? Ha n s o fta kätte r s ka meninga r , ja vi s s t , o c h att ha n sk änkt os s s in vän ska p . . . fö r un de rli g t nog . Men om ho nom själ v — det ö v r i ga , det som ha n li de r un d e r . O c h ti ge r med . ÅS T RAN D s täll e r si g v i d fönst ret dii r dom p ro s ten stått o c h bet r akta r to r get utan fö r . Hö r d u , U lla , h a r d u ve rkli gen al d r i g va rit i mansa r d vån inge n ha ns ? V in d s vån ingen . Fatt i ga t re r u m oc h kök. 62 ULLA Ne j . Å S TRAND Ja ha n finner s tän d i g t på un da n fl yk te r . Ba ra Mann e få r komma dit . ULLA O c h n u ha r h an det na t u r li g t v i s än säm re ställt fö r s i g . . . in gen , all s in gen till h jäl p . . . o c h in gen få r h jäl p a . Be rätta d e f r u L ill be r g . M i d da g smålet ät e r h an på en billi g re s ta u ran g nå go nstan s , o c h inte ens de t alla da ga r — t ro r hon . Å S TRAND Ha n ä r så d an . Ja g s ökte insk ri da , m en. . . ( r y c k e r på axl a r n a ) av v i sa d ! ULLA Ja ja , ja g fö x - s tå r det . P a u s . Å S TRAND Vem sk re v d u till n y s s ? 63 U L L A sm åler näs tan omärk ligt Min s y s ter . ( V i d ha ns si d a , ta r ho nom un de r ar men. ) D u ä r så po st alt vet gi r i g , Agi . F y ! ( N ä r h an bö j e r si g ö ver he nne vän de r hon k ind en till . ) I gå r k y s s te d u V i van , det bö r va ra minst t re d y gn emellan. ÅS T R AN D Ä r inte ett nog ? Ja g bo r s ta r tände r na va r k vä ll som en ra s and e , ren tav sinne s ­ fö r v i r ra t . M in kär a ste s y s se l sättn ing . U L L A Fo rt sä tt med den ! ( T ill s yn es allv ar sa mt) Säg , Agi , ha r d u nånsin nekat di g någ ot ? ÅS T RA N D fun de rar No ga e fte rtän kt — y tte r s t säll an. Ja ja g vå ga r anv änd a or d et : säll an. Aldrig ä r fö r my c ket sa gt , sma kar a v e vi g het o c h o san ning . U L L A E lle r ha r kanske ja g nekat di g något s om d u be gä rt ? 6 4 Å S TRAND roli g glim t i ögon en Inte fö r rä n i d a g . Så vitt ja g e rin r a r mi g . ULLA Nå va r fö r då en så d an . . . s jäl v be hä r sk ­ nin g ? ( N i i r Å s t r an d k y s s e r h en ne ) Ack d u o fö r bä t ­ te rli ge s yn d a re , va d ja g hålle r a v d i g ! . . . t rot s allt . Å S TRAND sk rat tande Säkert fö r mor b ro r Selims sk ull , ja g r å r j u fö r p latt i ntet — ( rå kar i det sam ma se ut gen om fön s t r e t ) nej m en. . . titta dit , U lla , dä r , dä r , ho n som gå r fö r b i kio s ken. . . v il ken hå llnin g ! . . . o c h gån g ! Hä r li g . En san n ögonf rö j d . ULLA p in sam t öve r ra s kad Agi — det ä r Kat a rin a ! Å S TRAND Ja v i s s t . Kata rina . I nat u r li g g ra ce kan ba r a en kvi nna tä vla med hen ne. ULLA O c h ja g so m t ro d de al t ho n r y mt bo rt . . . va r bo rta f rån sta d en , g u d vet va r . 65 5 ÅS T RAN D Dä r f inner d u åte ri gen att t ro ä r r in ga r e än vetand e . P löt sli gt slå r han si g fö r pan nan — Ap ro på det : v a d t ro r d u om mötet mellan fa de r Jo s ua o c h S c h alman? Säg ! U lla end a st ska kar på h u v u de t . Ja g v ill nämli g en veta h u r det a vlö pe r , ja g . Å hö ra . . . d ialo gen . U L LA D u kö r s u t helt enkelt . ÅS T RAN D gö r en r un dt u r i nåt s cen en. B i sko p en ans e r mi g i s tån d till v a d som hel st o c h mås te allti d få rätt — fö r s t å r d u . Annar s dö r ha n . Ack ja g ha r van s läktat s , U lla , min kar aktä r ä r s va r t p r i cki g som M u tte r Lott c he n s b l u s med an ha n s l y s e r v it som ett n yt v ättat ba rn linne — fö r s tå r d u . Dä r fö r göm mer ja g mi g . På teate r s p råk kalla s det att . . . » s tå a v s i de s » . U L LA F y ! . . . att l y s sna . . . 66 ÅS T RAN D — ett nästan s yn onym t utt r y ck ja . ( Gn ider hän de rn a mot va ran d ra . ) Dö r rn mellan ar be t s ­ r um met oc h salon gen ä r tä c kt med d ra p e rie r , bak om dem ska ja g va r a i del ö ra . U L LA Ne j nej , Agi ! ÅS T RAN D T ill o c h med håll a käften fö r om vä xl in g s sk ul l . U L LA otåli g t D u mh ete r ! ÅS T RAN D Gott , då kas ta r ja g mi g i st r i d en som ett s p rän g s to f f , en ha nd g ran at , en hel vete s ­ mas kin — elle r s lå r ner som en snille b li xt u r dam molnen fa de r Jo s u a s ho va r s ta mp at u r gol vet , en g u l b l ond liten si ck sa cklinje . En t rén bli r l y sa n de ! E x p l o si vt s jäl f u ll . U L LA Det få r inte ske. He r re g u d , va d gå r åt di g ! 67 ÅS T RA N D u tan att b r y s i g o m hen nes in vä n dn in g a r L åt mi g tänka e f te r : jo fö r s t g i ck han b u r d u s in i h i s sen allt så , fo r u p p till s i tt taknä st e . . . fö r att iklä s i g r u s tnin g o c h h j älm . . . innan ha n t rä de r in på a ren an . I v i lket fall som hel s t ha r j a g inte en m in u t att fö r lo ra . Så t y ck s det mi g åtminstone . U L L A M en betän k då . . . ÅS T RA N D pateti sk ge s t — fa r väl , min än gel ! Skyn d sam t ut . U L L A hal v vä g s e fte r h onom N e j f y , A gi . . . ! 68 3 Samma fö r mi d d a g , un ge fä r e n ha l vti mme senar e . B i skop Sc h almans a r be t s r u m, han s st u d e rk ammare , välo mbo nad med p ro p p f u lla bokh y llo r f rån gol v till tak. Den öv r i ga möbl e rin g en ytte r s t s pa r sam , en kont r a st som gö r a v se d d ve rk an. Dö r r i väns t ra vä g ge n , i fo nden s mitt en annan, lik asom den fö r ra helt tä ckt a v ett t u de lat mör k g r önt fö r h äng e . Vi d hö g r a vä g gen en b re d o c h ens am vil so f fa , skinns o f fa , läng re inå t : dö r r till ta mb u re n . O c h kak el u g n . I fö r g r un den , något till vänste r , ett sto rt sk ri v bo r d med en gi p s s tat y ett ( T ho r val d s en s K r i s t u s ) mellan t vå l j u s s tak ar — de s s u to m pa p pe r , pa p pe r , u p p s la g na bö ck er a v va ri e ra nde fo rm at , ti dni nga r , ti d sk ri fte r , m. m. B IS K O P E N s itte r vi d bo r d et . B IS K O P I N N A N stå r b re d v i d hon om, bö r s o c h lo rn je tt i de knäp pt a hän de r na. B IS K O P E N g rå ble k oc h mage r , nack en bö j d , h u v u de t näs tan allti d vä nt åt end e ra si da n, ha n se r o gä r na p å de n h an tala r me d . 69 Ansikt s u tt r y cke t f ö r g räm t: ett tor r t litet sma lans ikte un de r vitt , ca r rékl i p p t hå r , ö gone n ins j unk na, den g u l d bå ga de pin c enén din gla r f r ampå vä sten. M u s ta s c he r o c h h aksk äg g so r g fälli gt st u b ba d e , mörka re än hå re t , till s ammans bil d a de en tag g i g o val k rin g de blo dlö s a lä p pa r na . D räk ten s ynn erli g en vå r da d o c h u tan all ämb et s p rä ge l . S yn ba rt mis s l ynt inv änd e r ha n: Hm — ja g f ö r s tå r — pe nning b i d ra g i gen. B IS K O P I N NA N onatu r li g t stel i håll ningen men lad d a d med elekt ri citet . Ö gong lo be rn a sta rk t ku p i ga , b li ck en i stö r s ta allmänh et f u ll a v f ö re b råel s e r , k rok näsa n kort o c h med rö dlä tt ti p p , mu nnen ho p s nör p t till ett a llt fö r t rång t s p r u n d hål fö r o r d ­ f lö det . Hon ä r klä d d i hatt o c h vå r ka p pa , s va r t si de n, dä rti ll mod e rn t snäv k jol ovnn h ö ga sn örk äng o r med hö ga kl acka r . På in ga villkor , Sel i ra ! Fö r vå r fe st o f f ra r ja g hela min ti d o c h milt a r be te , det gö r ja g h ittill s g rati s , ja g m enar u tan er sät tning , d u vet vilken enorm bet y del se ja g tillmäter n ykt e r he t s rö r el sen . O c h d u ha r hö rt mig tala of fentli gt , Selim, d u t y ck e r om att hö ra mig ta la . Inte s ant ? N y s s v i d mötet sa j a g : n ykt e r he t s rö r el se n ä r som ett B ete s da v atten . . . elle r ett do p , en stän di g dö pel se , den invi ge r o s s till vä r d i ga m edl emmar a v K r i s ti fö r sa mling . 70 B IS K O P E N Va cke rt fo rm ule ra t , Sand ia . En pa rol l . B IS K O P I N NAN Ja g äl sk a r ti d i ga f ö rm i d da g sm öten! Men a p r o på pen ga r , Selim, med an ja g minns : t re o c h femti ä r d u sk yl d i g mi g , det v ill sä ga hal va u t g i f ten , ja g betala de åkar n i lö r da g s . V i ha d e my ck et väl k u nnat gå den st rä cka n. B IS K O P E N tar u r plån bok en en se de l , s yna r d en. Hä r ha r d u en fem ma. Det må va ra jäm nt . B IS K O P I N NAN Ne j , Selim, d u vet h u r ja g v ill h a det — ( ra da r någ ra sil ve r s måmynt på bo r d s h ö rne t ) O c h i p r i n ­ c i p f rå go r få r en st rän gt rätt änkand e al d r i g ge e fte r . Me d ge r d u inte det ? — Räk na s jäl v , min vän , det bö r s tä mma. B IS K O P E N nick ar B ra , b ra , ja g se r . 7 1 B IS K O P I N NAN Lä mnar d u s la nta rna f ra mme? . . . göm un dan de m! . . . ( g r i p e r un lo rn jet ten ) d ä r ä r än nu en. U t satt inte t jän st folke t fö r f re s tel se r , Selim! Ö ve r lå t det åt din he r r s y s te r son . B IS K O P E N l y f te r h u v u d e t Va d menar d u ? B IS K O P I N NAN B l in dm åns ! . . . (kelan de ) j a fö r det ä r d u i f rå ga o m fli cko r , b i sken min. Em mi, h u san vå r , den n ya , ho n ha r ett pa r ö gon . . . o c h i det hela ta get en k r o p p som . . . nat u r li g t v i s Agi fä s t s i g v i d , ja g ö ve r ra sk a de dem i jon s på gata n. Ha n tilltala de henn e. O c h ö gon ske nli gen tilltala de ho n hon om. B IS K O P E N M y cket be g r i p li g t . B IS K O P I N NAN Selim ! . . . ( lo rn jetten åte r i b r u k ) när allt kom­ mer omkri n g b et ra kta r o ck s å d u hen ne med 7 2 väl be ha g , Selim? » M y cket be g r i p li g t . » Jo det ä r j u s t skö nt ! O c h ja g s om t ro d de . , . B IS K O P E N d u fö r i v r a r d i g , Sand ra , d in va r ma nitäl skan fö rle de r d i g att inlä g ga . . . B IS K O P I N NAN — hon ska bo rt ! Å tmi nston e i hö st . B IS K O P E N Va r fö r inte re da n i mor g on bitti ? B IS K O P I N NAN Ko r s va d d u n u låt sa r va ra t ran kil ! — Sä g mi g u p p r i kti gt , Se lim, v ilken ä r en ma ns fö r s ta tanke när ha n se r en k vi nna? En va cke r . På va d tänker ha n då ? B IS K O P E N Ja g s va ra r . . . ( ra r med ha nd en öve r ansi ktet) s va ra r ba r a fö r mi g s jäl v . O c h då f rå ga r ja g mi g s jäl v : ä r hon en kri s t en ? B IS K O P I N N AN Det ha r d u be s tämt lä st i en elle r annan a v d ina bö cke r , Selim! Fö r det f rå ga d e 7 3 b e s tä mt inte Agi Å s t ra n d . I s c h ! — De s s ­ u t om d r i cke r ha n . F u ll fö r jä mnan. Pa us . B IS K O P E N Ä r de t nå g ot mer ? B IS K O P I N NAN I r r i te ra r ja g d i g ? H a r d u b r åttom? B IS K O P E N Åne j . . . elle r 1 'ätta re . . . B IS K O P I N NAN — tänk, Selim, ja g sa gen a st i bö r ja n a v fö r h an dli n g a rn a , ja g le d de de m fö r s tå s : de n so m d r i cke r ett g la s ha n d r i ck e r med all sä ker h et ett till . B IS K O P E N O f t a , t y v ä r r hä n d e r det o ft a . B IS K O P I N NAN N e j allti d ! Men a v hå lle r man si g f rå n det fö r s ta g la se t , Selim, så ä r de t and r a u te s l u te t . Au tomati skt . In te sa nt ? L i ka så de t t re d je . . . o c h så v i d a re . In te sa nt ? 7 4 D ä r i li g ge r a b so l u ti s mens t v in gan de lo gik . V i k v in nor . . . B IS K O P E N — e gentli gen va r det min a v s ikt alt be ­ rätta d i g . . . B IS K O P I N NA N — se r d u , v i h a de på fö r sök valt B ran d ­ kå r s h u s e t till möte s p lat s o c h salon gen läm­ pa r s i g u tm ärk t fö r vå r b li van de fe s t . N ykle r het s fe s t . Ta nken min, Selim, d j u p t s ym bo li sk , d u fatta r väl i déa s so c iati onen, va r den bot tna r : i det un de r f ö r s tå d da , i vattne t — s lä cke r vattne t en el d s vå d a , en r ikti g b ran d , va r fö r sk u ll e det inte s lä ck a en b r in nan de tö r s t , nå got så s impe lt som tö r s te n ? D et sl äcker den, Selim — o c h man ha r all dele s no g , man gå r rak a vä gen hem o c h lö pe r inte e fte råt omkrin g o c h sk r åla r på gato rna . Föl je r d u me d ? Alkohole n dä r ­ e m o t , l å n g t i f r å n a t t . . . j a s å l å n g t a t t . . . ja ja g ön s ka r d u ha d e hö r t b i fall s s to rm en nä r ja g v i d ga de s val get , ja g menar pe r s pek ­ t i v e t . . . i n å t , f ö r s t å r d u , j a g m e n a r n e r å t . . . 75 d i t det b ä r . . . o c h till s i s t u t b röt : f la skan u p pam mar ot u kt ! B IS K O P E N En go d kläm, San d ra , en pa roll . B IS K O P I N NAN T ä nk fö r ro sk u ll på alla de ba r n som ha r u set att ta ck a fö r s in tillkomst . . . B IS K O P E N av v ä r ja n de — inte j u s t n u , Sand ra , inte så hä r f ö re f r uko s ten . . . B IS K O P I N NA N — ja mötet d ro g u t , d u ha r v i s s t vän tat på mi g ? B IS K O P E N H elt lite kan ske . B IS K O P I N NAN M en i hö s t , Selim, i hö s t ska v i ä gna va r tanke , va r min ut åt ot uk ten . Inte sa nt ? Om ba r a häl s an s tå r b i . . . elle r s t r un t i den , ja g o f f ra r gä rna mina si s ta k ra f te r på det alta ret , ja g me nar . . . s lä cke r den el den , 76 in gen könsmed veten k vinna ha r rätt att d ra s i g un dan ! Tän k att få a vklä Bomande r o c h b lotta han s . . . B IS K O P E N fo rt o c h ner vö s t — rö r inte vi d honom , d u , akta dina fin g ra r , låt o s s vänta ! Ja g gå r nämli gen på l u r , Sand ra . . . o c h på det rätta s på ret . B IS K O P I N NAN O t ukten vänta r al d r i g , den gå r på i u ll ­ s t r um po rna . . . B IS K O P E N med sk ym ten av ett l eend e — d u f inne r u tt r y ck , Sand ra , kanske vä l. . . p i tto re ska . . . B IS K O P I N NAN reta d — som om inte d u sk u lle veta h u r ot ukten bä r s i g åt , Selim! I s c h ! Den måste u p p ­ söka s un de r v ilken tä ckmantel den än döl je r s i g , dä r li g g e r min ve rkli ga s t y rka gömd , min s tö r s ta mi s s ion , d u ha r d in b lan d de i r r lä r i ga . 77 B IS K O P E N fa r med han den ö ve r an sik tet — ha s ti g t J a pa s to r L i ll be r g g jo r de mi g s in u p p ­ v aktn in g me da n d u va r bo r ta . B IS K O P I N NAN d i s t rä Så. G jo r de han del ? B IS K O P E N M en a v bön g jo r de han inte . B IS K O P I N NAN med vakn at int re s s e D en . . . den s jäl v s p i llin gen ! Han kan då med skä l kalla s s jäl v s p i llin g . F y så da n mänsk a ! Dö r rk lo cka n i tamb u re n rin ge r . V em ä r det månnt ro ? Vänta r d u be sök ? Sk yll på f r uko s t en , Selim — ne j » l un c h » låte r bätt r e ! L j u d a v s te g u tan fö r , till hö ge r , s å hö r man att nå gon ö p p na r . B IS K O P E N lå gt Säg till att ja g inte ta r emot . . . 78 B i sko pinna n st ra x v illi g o c h re dan på vä g d å i de l sam ma dom p ro st en B O M AN D E R s ti ge r in oc h pa s s e ra r hen ne med en vå r d s l ö s häl sn ing , en ge st . Han se r si g g ra n sk and e omkring , l u gn oc h ret sam t obe s v ä ra d , hatt en i ena han den . Alla t re ti ga ett ögon bli ck . T j a h , det ä r väl min s t . . . tie - el va å r sen ja g s i s t t rä d de ö ve r d in t rö skel , S c ha lman. N u ha r d u mi g hä r . B IS K O P I N NA N h y s te r i skt u r s i nni g V å r h u s a ä r n y i t jän ste n , hon be g re p inte att fö re komma . . . B O M A N D E R ö ve r a xel n — t vä r to m va r hon my cke t fö reko m­ mande . O c h hon ä r nätt . En liten b lon din . B IS K O P I N NA N D ä r hö r d u , Selim! Konnä s sö ren s d om, Selim ! ( H än sk r a t ta r ) H a r n i kansk e le d sna t v i d e r s va r t h å r i ga Kata ri na , he r r Bom ande r ? E lle r sna ra re hon vi d e r ? E lle r in finne r hon s i g till nätte rna kanske ? 7 9 B O MAN D E R till bi sk open , u tan minförä nd r ing , lå ng sa mt O c h d u känner nog på d i g va d som fö ran le de r be söket . B IS K O P E N s itt er kva r Ja g . . . ja g ha r v i s s t i nte anh ållit om . . . ä ra n . B O MAN D E R Ne j . Nå got som va rit få fän gt , mi s s tän ker ja g , u tom i den angelä gen het som ve rkli gen fö rt mi g h it . B IS K O P E N till h u s t r un Ä r inte vå r l un c h ti d inne, Sand ra ? B IS K O P I N NAN Jo omeletten kallnar . . . B O MAN D E R med näs tan godl y nt gä ck eri — ta ck , ja g f r uko ste ra de k ulin a ri s kt u l sök t re da n kloc kan tie . B IS K O P I N NAN Det ha r in gen f rå gat e fte r ! 80 B ISK O P E N småt t generad , re ser si g N i fö r s tå r allt så , he r r . . . B O MAN D E R leende f u l l komli gt . Ja g so m s jäl v så säl lan vi s a r u ro gä n ge s vett . ( R y nka r pannan . ) O c h en li g t min va na gå r ja g ra kt på sa k : ha r d u ho tat Ma nneken med a v s ättnin g , Selim Sc ha lman? In b illat ho nom någ ot s å d ant . . . fö r en s ta ck a r s ba r n s l i g b r o s c h y r s sk u l l ? U r d in e gen mun vill ja g hö ra bek rä f t el se n . B ISK O P I N NA N K ä n sl an a v de t t r y c kta or de t s a n s va r sa k ­ nar ni totalt , ni sk r i ve r i ti d nin ga rna . . . B ISK O P E N av b r y ter henn e — d u u r sä kta r , S and r a , s va r et åli g ge r mig. Som bi sk op . O c h andl ig leda re . ( Låt sar leia Wan d s ina pa p p e r . ) P a s to r L ill be r g . . . ja en a v fä llin g ge s in ge t fö ro r d nan d e mer så v itt ja g kan hi n d ra det . O c h det ä r min plik t att h i n d ra de t . M itt . . . mitt fa s ta be s l u t . 81 6 B O MAN D E R i gen öve r a xel n P i la a v ge s v int , f r u b i sk o pin na, fö r n u ämnar ja g kalla Sc h alman ett fä . B IS K O P I N NAN h i c kar till , få r i cke f ra m annat Un E t t . . . e t t . . . B O MAN D E R — t u , t re : vän s te r om, mar s c h ! . . . ja g fo r d ra r e n u p p gö rel se mellan f y ra ö g on med e r man oc h då ä r ja g fem gån ge r vä r r e än mitt r ykt e . B IS K O P I N NAN P y h , s tö r t omöjli g t ! B O MAN D E R fö rnö jt Se, se , ha r ni till d en g ra d l y ck at s s vä r ta det , ä dla f r u ? B IS K O P E N Sand ra , hä r bö r den st rän gt rät tänkande . . . B IS K O P I N NAN — ja ja ja g gå r , ja g g å r , ja g vet o ck så det talade or det s an s va r . B lotta hon om, S elim! Ene r gi s kt ut till h ö ge r . 82 B O MAN D E R vän de r på h u v u de t L y s sna r ho n ? Nå ja , gä r na fö r mi g . K ra mar hatt en, fn y se r a v o be h a g . U tan oms v e p sa g t , Selim Sc hal man: en så d u m oc h ska de l y s ten intole ran s s om din fö rt j äna r att k un g ö ra s i a vi so rna , k a rak te ri ­ se ra s — na mn oc h f yn do r t med fet antik va . D i g ska ja g s pet sa på nål o c h sk änka till nå gon of fentli g sam lin g . . . dä r det f inn s mal o c h mögel fö r u t . Ha r d u all s in gen ska mkäns la ? Mann ekens b ro s c h y r ä r ett sk r alt o p u s , ja v i s s t , men öve rmå ttan ren ­ lä ri g t , k y r kans do gm er fö rn ekar ha n inte , än mind re k ri s t en do men, kätte r i ä r ho nom lika f jä r r an som sk ri f t s tälla r talang . O c h s y f tet det bä st a . B IS K O P E N Ja g ä r e n kr i s ten ( s v ai j e r ) . . . allt så fö r d ra g ­ sam . . . nä r on d sk an s p y r s in galla ö ve r mig s jäl v . (Sätte r si g i s k ri v s to len, ta r en pa p pe r s kni v , leke r me d d en , s t i r r a r mot taket . ) Pa s to r L ill be r g umgi ck s re da n som go s se i e r t . . . så kalla de 83 » hem » , en benä mning man knap pa s t kan b r u ka om ett så d ant ot ro sn ä ste . Dä r så d ­ de s smitto f rö et . Jo r dm ånen va r t jänli g , n u b lo mmar u t sä d et . B O MAN D E R Ja t ro r d u inte ja g be g r i pe r vem det ä r d u e gentli gen vill åt ! B ISK O P E N Som dom kapi tlet s o r d fö ran d e . . . B O MAN D E R — bo r d e d u ha en sm ula omd öme, en smu la in si kt . . . elle r åtm inst one i b aken en s va g remin i s cen s a v p ro fe s so r s s tolen d u un d e r f le ra å r s u tti t på o c h skam filat . I s täl ­ let omtöc knar hate t till mi g d itt små sl u g a intellekt — ja j u s t hat et ! Fö r ha d e ja g s ta nnat k v a r i t jän ste n , Selim Sc h alman, så vo re inte du b i sko p . B ISK O P E N Ja g sk ull e st ra x ha g jo rt e r kan di d at u r omöjli g . O c h h ä r lämpa r s i g en li ten pa ren - 84 te s : me d Jo s ua Bom and e r ä r ja g inte d u b ro r , inte n um era , v a re det sa gt en gån g fö r alla . B O M AN D E R Det ge r ja g d jä v u len ! B IS K O P E N Hono m ha r ni in gentin g mer att ge , ni ä r helt i han s vål d . Man be hö ve r ba r a d ra s i g till minnes umg än ge t : teate r folk , lätt fä r d i ga f r un timmer , till e xempe l e n f röke n . . . nå ja namnet må fö r b i gå s . . . o c h så d ana . B O M AN D E R å d r o rn a vi d ena tinninge n s v f illa, h ände rna kny tas St r y k , k ro p p sa g a . . . b le ve d in be sk ä r da del så f r amt inte . . . p lat s en . . . Be h ä r sk ar si g med ytter sta möd a. B IS K O P E N e fte r en sky g g si do b li ck O c h dem sk ri v e r ni om! Det v ill sä ga re cen s e ra r den ena ot uk t s p jä sen e fte r den and ra . B O M AN D E R Vanli gt v i s sk ri ve r ja g om mu sik . I k ult u r ­ f rå go r , ko r t o c h allmänt sa gt . Men hä r nä s t 85 om di g — a ck v ilken deka dan s v i d val a v ämne! B IS K O P E N M u s iken ö ve r skatta s . E tt s innli g t retme- del i de f le s ta fall . B O MAN D E R 1e r m edli d sa mt, u p p re pa r Sinn li g t . . . ret - medel . . . B IS K O P E N i r ri ter at — i de f le s ta fall , sa ja g , de all ra f le s ta I Pa u s . B O MAN D E R i bö r jan helt stilla oc h som om ha n talade enda st till s i g s jä l v ; ög onen hal v sl ut na. Ne j . . . ne j . . . ne j . Aning o c h d röm ä r den . . . vån da o c h l u s t , li del se o c h j u bel o c h an da kt . . . skönhet o c h en skönhetens g u d s t jän s t . . . elle r o r g ie . Nä r den ä r äkta . Men va d fatta r väl en Selim S c halman a v allt så dan t ! Va d månne han d ra r s i g till minnes ? P f u i Te u fel ! 86 B IS K O P E N E r t s i s ta äl sklin g s - . . . k ra f t utt r y ck kan i san ning rik ta s mot s cen kons ten. O b s ce n - konsten ! D y rka n av teatern . . . o c h den ohöl j da rå h et o c h sm ut s man dä r fö r f ra m. B O M AN D E R med hetta M inns ett ta g h u r kärn s un t den hä rli g e L u t he r rå d e r de k ri s tna att inte fl y s ce ­ ni sk a skåde s pel , lå t va ra a tt de t fö rek ommer sli p p r i g hete r o c h h o r d om i de m! Av sam ma skä l bo r d e bi beln fö r b li olä st , u t b r i s te r h an. B IS K O P E N I s in a bo r d s s amtal ja . Som ja g lämnar i de ra s vä r d e , ( s t i r r a r e n v i s t m ot taket . ) N i ha r u p p sök t mig , he r r Bom and e r , det ä r e r ja g ha r att håll a mig till , någo t nöje be re de r det j u inte . . . B O MAN D E R d r a r på mu nnen — ha r ve rkli gen al d r i g va ri t min av s i kt . 87 B IS K O P E N Ja g menade : håll a rä f s t med . Fo lk sä ­ ge r . . . B O MAN D E R — va d folk sä ge r ge r ja g d jä v u len ! B IS K O P E N Hö g s t o fö r s ikti gt . Men till fakt a allt så . E r t le ve rne , va d som vi ska s om det i de k ri s tna , k ri s tli ga hem men . . . o c h små ning ­ om i allt v i da r e k ret s a r , ja g menar va d som . . . B O MAN D E R — - t i s s la s o c h ta s s la s ja . B IS K O P E N D r y c kenska p s l a st en ! . . . till e xemp el . O c h en sie r sk a ha r sa g t de d j u p a o r d en : f la skan u p pam mar ot u kt ! Ä r det inte ska nda lö st ö ve r alla g rä n se r : bole - bole r iet . . . o ck så inom egna vä g ga r , med den k vinnli g a be ­ t jänin ge n , t vå z i gene r s ko r . . . a v v ilka mo­ de r n . . . B O MAN D E R — lögn ! 88 B IS K O P E N Fö r l åt , hoti be rä tta d e det s jäl v . Un de r tå ra r . Hon be rä tta de det s jäl v . Att ho n t v un g it s ge v ika fö r e ra anta ste l se r . B O M AN D E R fläm tar Lö gn lika f u llt . Som del mes ta om mig . B IS K O P E N Än dotte rn då ? Kata rina ? — Ja ja , s va re t p in s amt . N u mötas de r a s bli c kar . Bom ande r s vä ja i cke men lian ti ge r . F rå gan onödi g . Ja g v ill gö ra en annan, en krim inell : h u r gam mal v a r ho n nä r fö r ­ hålla ndet inle d d e s ? — Låt hö ra ! B O M AN D E R tor rt V i d s j u tt on å r s ål de r ä r k vi nnan köns ­ mogen . Å tmin stone en a v hen nes ra s . B IS K O P E N N i s lin g r a r e r un da n . Enli g t min be räk ­ nin g . . . 89 B O MA N D E R • vänta , vänta ( gå r till sol fan, ta r plat s , f ra måtl uta d , dä r på med f ö rä nd r a d s tä mma, i en ton av i san de kyl a oc h dolt h ån) . . . enli g t d in be rä kning ja . . . d u be r äkna r . . . sam manhan get , det my s t i ska sam manhan get , vä r l d s s y s lemet s s fä re r o c h v i d d , s t jä rn o rna s gån g un de r h i mmel sk u pa n . . . o c h e v i g heten s oän dli ga ti d r y m d a v å r - millione r . Det ämnad e d u sä ga . Dä r t rän ge r s i g d in an d e söka nde in . B IS K O P E N o säke r — fa r med han den öve r ansik tet . Fo rt sätte r som fö r u t : V i d mod e rn s f rån fälle ha d e hon kna p p t f y l lt se x ton , ja g fö r hö r de henn e i gå r mor se . Helt enkelt min plikt e fte r som ho n sökte u p p mi g . B O M A N D E R t rött , lik gilti gt Gott , gott . B IS K O P E N Fö r att kla ga p å e r . O c h i b a rn s li g t h o p p om att ja g må hän da k un de h in d ra e r . . . 90 umgäng el se med teater d amerna. Emel le r ­ ti d ( s v ä l je r ) — emeller ti d be re de r det j u mi g glä d je att ho n nu ä r fö rlo va d , i g u d s t ro o c h se de sam kär lek va r mt till gi ven sin ku s in , en stä d a d yn glin g med reella a v s i kte r . B O M AN D E R Än bätt re . B IS K O P E N Nam n oc h så d ant ville ja g inte . . . lät ja g va ra , f rå ga de ja g i nte om. Av f inkänsl i g het . B O M A N D E R Det bä st a a v allti h o p . B IS K O P E N sne gla r mis stän ksa mt I det hela ta get e r fo r ja g . . . va d ja g öns kad e e r fa r a . O c h det ha r ja g att hål la mig till . O c h rät ta mitt hand lin g s sät t e fte r . B O M A N D E R Be ga gna di g a v det med all flit — på hen ne sk ylle r ja g intet , ( s t u ia ) Va d d u ä r fö l ­ en e r ba rmli g liten s jäl ! 91 B IS K O P E N slän ge r pa p pe r s kni ven pä bo r det Vä g e ra o r d ! Ja g ha r v i sat tålamod h it ­ till s . . . oaktat ni ä r i mitt vål d . B O MA N D E R o fö r ställt hä pen Va r fö r sk ull e ja g va ra det ? Sä g . ! Va r fö r sk ulle ja g va r a det ? B i sko pen f uk tar läp pa r na med t un g s pet sen, fing ra r ner ­ vö st på u rk ed j an. Non se n s . N y s s va r ja g i d jä v u l en s , sa d u , ä r ni i den ti sk a ? ( s k r a t ta r s akta . ) T r o r d u att T it anens roll li g ge r fö r d i g , S c ha lman? ( B l i cken skä r p t ) Ha r d u nån sin . . . b rotta t s med ho nom? B IS K O P E N Ne j G u d va r e ta ck o c h lo v ! Mellan o s s ä r ett s val g be fä st . B O MA N D E R l ut a r si g bak åt i s o f fan. Bl u n da r . Ha n ta c ka r ! . . . fa s län så fatti g att ha n al d r i g le vat . 9 2 B IS K O P E N i sta cka to- sat se r Jo . Men se dli g t . Ta ck va re sam ma min G u d . O c h Sand ra , min h u s t r u . B O MAN D E R minens all v a r ogen omtr ängli gt En famö s h jäl p nat u r li g t v i s . B IS K O P E N En o sk att b a r ! Pa u s . B O MAN D E R Hm . Av li vet s rätte r ha r jag fö r v i s so ta git g ro v t fö r mi g . . . när de rä ck t s med g i vmil d o c h va rm ha n d . P lä g a r inte räk na de bä ga r e ja g tömmer . O c h t rot s att ja g äntli gen mäkta r t y g la den kött sli ga l u s tan : otämd ä r allt fo rt mina b re da länd e r s k ra ft . Det kalla r d u s yn d f u ll he t o c h an s e r att ja g bö r känna d j u p fö rk ro s se l se . Åne j , ånej , s u mman a v mina gä rn in ga r ha r vä ck t en värdigar e . . . rätt s käns la , l y f t mi g u r ga gn ­ lö st , ga gnlö st g r u b be l , re s t mi g u p p . Nä r ja g f y ll de s a v den to g ja g a v ske d f rån ämb etet . 93 B IS K O P E N i roni skt J a så dä r fö r ? O c h det in billa r ni e r att ja g sätte r t ro till ! Bom ande r ti ge r . J a g som kan an ge det ve rkli ga skä let : f r uk tan fö r rä f s t o c h be s t ra f fnin g . B O MAN D E R knap pt hö r b a rt T v ä r tom , t vä r tom . Men det fö r s tå r d u inte . Re se r s i g , gå r ett kort sla g ö ve r gol vet , s tannar . — Som i a nd nöd : N ä r d et . . . nä r till s i s t . . . mina ö gon ö p pn a de s , ö go n s om van t s i g v i d e van geliet s mil da , säll sam ma o c h mil da l j u s d u nkel . . . nä r de ö p pn a de s mot en kla r h et u tan all my s ti c i sm , så enkel o c h hö g o c h b j u d an d e för mitt sa mv ete . . . att jag såg oc h kände . . . gudsbespottelsen : det oer h ör da i att nåd gen om sk ul dl ös mans dö d sk ull e gå för rätt, mig till lättna d o c h all sk ön s l j u v l i g h et . . . då g i ck ja g . T y s t na de . Som p rä s t . V ilken h u g s v alel se va r väl ho s mi g a tt hä mta ? . . . 94 orto do xien van d ra r j u i rä d d hå ga , allmose - ti g gan de fö r den kor s fä s t e s o fö r sk y ll da m ar - te r s sk ul l . Då g i ck ja g . B i sko pen ha r g r i pi t till pin cen én — sti r ra r . Ån ge r ? Om ja g känner ånge r ? Ne j , ne j , t ro h jä r ta t o c h b lint anammad e ja g i min un g d om f räl sni n gen s b u d ska p som ett he ­ li g t a r v . Län g re f ra m: i b lan d lika blint kan ske , elle r a v van a o c h mänskli g s v a g het — m äns ka , helt mänsk a som ja g va r i t o c h ä r med allt va d d et r y mmer a v gott o c h ont . ( V å l d s am s te g r in g ) Men n um era . . . i ens amma st u n de r . . . n u ro p a r o fta inom mig en fö r ­ t v i v lan be släk ta d med L u t he r s : I c h wollt lie be r da s s i c h wä re ein H u ren wi r l h o de r Mö r de r ge we sen , den n da s s i c h C h r i s t u m fün f z e hn Ja h r lan g mit Me s s i ren geo p fe r t un d gelä ste rt ha be ! ( M umla r ) O c h ja g ha r p re d ikat ti g ga r mora l un d e r å rt ionde n 1 ö v e r na sa r éens lik . B IS K O P E N sti ge r u p p , ü ven ha n, ena arm en ut st r ä ckt N i är en mör d a re ! S jäl amör da r e . O c h en 95 väll u s ten s t rä l . ( Me d s v ällande patos ) E r d ra b b a r fö r d ömel sen ! B O M AN D E R hö gti d li gt Säg domen helt enkelt , den lita r ja g på , va d vo re li vet annar s vä r t ? O c h den når mig , når mig . T y mär k vä l: mellan min G u d o c h mi g f l y te r inlet o sk yl d i g t b lo d som fö r sonin g so f fe r . Nemesi s D i v in a , G u d s dom , lä g ge r ve de r gälln in gen o bli dkeli gt i b rö s te t på den som förbr utit sig. Så d j u p t reli g iö s ä r . . . kätta ren . T y s tnad . B IS K O P E N rö st en skä l ve r U lan fö rk ro s sel se , å n ge r o c h b ön om nåd : in gen f räl sn in g ! B O M AN D E R t rött I c h wei s s , i c h wei s s . P löt sli g t med fö rn ya d st y r ka En e xtati sk fö rk unn are h a r v ittna t i t r y ck : Fö r s t när mänsk an känner att hon in gen - 9 6 ting annat ä r än en hö g so po r , fö r s t då ta r G u d henne på all va r . P f u i Te u fel ! . . . min G u d s t u lta r inte omkrin g med sk y f fe l . ( B i s kop en h a ja r u n . ) Ä r det så att ni inte fö r ­ nimmer e r som vä sen av Mä sta rens e gen ande oc h s to r het , Vä rl d s s jälen, låt va ra atomer s ato mer , va r fö r d å fä sta så da n jäm­ merli g vikt vi d h u r det kommer att gå e r ? Ja g ä r l u gn oc h länge sen re do . Ut ve ck ­ lingen f u ll bo r da s inom os s — o c h fo r d ra s det , nåvä l : vi åter fö da s måh änd a till li v e fte r li v . . . någonst ans . . . i så fall sä kert till långt s vå ra re p ro v , s tö r re li danden, li k­ gilti gt på vilket klot i himlar y mden — till si st va r de r nog enva r målet v u xen oc h når sin be stämmelse . Sitt hö ga u r s p r un g . Sin G u d . ( I ge n med nästa n god l ynt gäck eri ) Ja slika ena är vi , Selim Sc ha lman! O c h änd å tänker ja g i bland i mitt lätt sin ne: allena st r ätt vi sa ski pa s , va d bet y de r det i g r un den . . . fö r det hela menar ja g . . . h u r del gå r o s s , d i g o c h mig ? Antingen vi hal st ra s på bå da si do rna eller ba ra på ena låret , tto r d u att 9 7 7 ens en maorik anni bal dä r f ö r l y f te r nä s an mot sk y n o c h vä d ra r ? Va ? S po r ra d in in billn in g sk r a ft , b i s p , so p o rna ha o r de t ! B IS K O P E N s töte r f ram N u . . . n u bö r sam talet sl u ta . B O M A N D E R Ja det ä r san t , da gen li de r . O c h ome­ letten kallnar . O c h mi g åli g ge r j u att sk ri v a den dä r a rtik eln om di g , S c hal man, Manne ken få r inte saklö st s täm pla s som g u d s fö r g äten a v fällin g . B IS K O P E N hät sk t Ho nom ge s in ge t f ö ro r dnan de mer ! (Ra t a r p å s i g ) T i ll va d j ag sä ge r l y s s na r dom kap it ­ let med e rk ännsa m fo gli g het . . . be hö ri g aktning . Lätt b u lle r : AG I ÅS T RAN D s lå r foncl dö r r fö r hän g et s hal v o r åt si do rna o c h fö r b li r i den ställn ingen ett ögonb li ck . Nä stan sk r ämd vän de r si g b i sko pen om — Ha - ha r d u . . . ? 98 ÅS T RAN D nick ar — jo men uta n aktning . O c h n u , j u bel ­ mor b ro r , p ila a v ge s v int o c h f rå ga d in San d ra om inte fa de r Jo s ua bö r kalla mi g ett fä ? Fö r del bö r ha n . ( T ill Bom and e r — d j u p b l y g sel , ja s innes r ö rel se bak om skä mtor den ) T änk vän ligt p å mig , kä re , tänk vänli gt på mi g , ja g lo va r bot o c h bätt r in g o c h o b rott s li g fö rte gen het i ste g ra d p ro g re s s ion ! F r ån timme till timme. Ä r ja g in te re d an lik so m lite re na re i ansik tet ? lii sko pen vi d sk ri v bo r d et , r y cke r på a xl a rn a, t y s t e h u r u jä sa nde a v il ska . G rä ve r b lan d sina pa p pe r medan ha n söker åte r v inn a fa ttningen. B O MAN D E R till Å s t ran d Nat u r li g t v i s ä r d u ett fä . U tan t vi vel . Ja v i s s t . Ja g med allt som ofta st . Men va d det gö r mi g väl s i gn at gott att hö r a d in rö st o c h d ina d um het e r ! ÅS T RAN D Av de m äge r ja g e nor ma fö r rå d , e norm a, 9 9 fä r g n yan se rn a vi s se rli gen s ta r kt va ri e ran de . Storle ken likaså . B O M AN D E R all va rli gt Om sät t ba r a de minsta i han dlin g , Agi ! . . . mer be hö ve r ja g inte sä ga n u . D u fö r s tå r mig . O c h v i t rä f fa s i k väll . ÅS T RA N D st rå lande D u kommer ! B O M AN D E R Man soll t ra u x - i ge Le ut e mit E s se n un d T r inken er q u i cke n - — vem s v i s dom ja g som vanli g t t y r till vet d u . Gott vin lätta r ett t un gt sin ne oc h ge r s t u n d om de n gaml e ha ns sö mn åter un de r ett pa r timmar . Änn u en g ra nsk and e bli ck kri ng r um met — bi sk ope n vän de r hon om dem onst rati v t r y g gen o c h b lä d d ra r i en bok . Ad jö med di g , Agi ! V i t rä f fa s . Lån g sam t ut till hö g e r . Pa u s . ÅS T RA N D Ja g s to d som fa stna gla d mellan d ö r r n oc h 100 det dä r sat ans fö r hän get . (S u ck u r h jä r tat s d j u p ) Simp elt , s imp elt ! B ISK O P E N D i g likt , d u ä r di g s tän di gt lik . In gen ny h et . ÅST RAN D På det be r ömmet ga v ja g f ö r u t i da g till s v a r : b i sk op Sclia lman liknar ja g i va r je fall inte. G u d sk elov I B ISK O P I N NA N i dö r ren till vänste r , s pe ja r — s e da n in. Utan hatt oc h kap pa . G i ck ha n? . . . Bom and e r . ÅST RAN D M in nåd i ga h a r l y s s nat ? . . . ( b r i s te r u t i s k ratt ) jo vi ä r j u s t en skö n t rio infö r He r ren den En de ! Hela släk ten på s cene n. Men ja g ens am ha r vett att skä mmas . B ISK O P E N D u ens am ha r anle dnin g till det . 101 ÅS T RAN D ans iktet ly se r u p p N u vet ja g ! T im b ren , d in s täm mas timb re , den ä r det som kittla r mina ö r h i nno r . D u tala r inte — d u kna st ra r . B IS K O P I N NAN u r s innig D et kan d u gö ra s jäl v ! ÅS T RAN D so r g se t Ack ne j ne j . Ja g g jo r de en gän g ett k ram pakti g t f ö r sök . Men de t mi s s l y cka de s . B IS K O P I N NAN T v i en så d an en ! ( T ill mannen) O c h fö r de n lilla he r r n få r vå r s ta c ka r s Em mi inte gå i f re d på gata n , ja g e r ta p pa de hon om i jon s . Va d va r det ja g sa , Selim! D u minns j u va d ja g s a om ot uk ten , Selim? ÅS T RAN D b li d allt jäm t N å gon nämnvä r d ot u kt ha nn ja g inte p re s sa in i min b rå d skan de f rå ga om he r r - 102 skå p et va r hem ma. B le v hon med ba r n fö r så lite ? B IS K O P I N NAN sk rike r Hon ä r nätt ! ÅS T RAN D O b etin gat , o betin gat . ( G e s t ) B y s ten . . . p r akt ­ f u l l . . . B IS K O P I N NAN till mannen v — o c h i natt ämna r ha n i gen le va li de r - l i g t i s in l y x v i lla ! Me d alla möjl i g a . . . hal v nakna dam er , m u Å s t r an d ) T ro r d u inte ja g ha r re da på detl ÅS T RAN D be hä r skar si g O b etin gat , o betin gat . ( T ill mo r b ro de r n — s pelar an s p r å k s lö s ) B a ra en liten ko st ym fe s t , he r r b i sko p . E t t vå r l i g t S ym p o s ion . Å t ta -nie pe r sone r . Hän g g u l dko r se t om hal sen o c h kom med ! B IS K O P I N NAN O c h så d ant tål d u , Selim! 103 ÅST RAN D va s s glim t i ögon en — inst r ue ra r Na c ken mind r e st y v , min nådi ga , mag en in, h ände rn a knäp pta , sam vete t plå gat . Ska ja g ta om ra ms an? B ISK O P E N het si g t V ilk a gem ena leater fa son er ! ÅST RAN D Ja fö rlå t , teatern är min ky rk a. Lik som ky rk an är din teater . B ISK O P E N fö rl ora r a ll fattn ing F l a b b ! Ge di g a v hä ri f rån ! O c h det gen ast . Pa u s . ÅST RAN D ro d nad en sti ge r hon om i kinde nia D u vä c ker alla dåli g a slä ktinstin kter till li v ho s mig . Ja g bli r . . . ( gå r nä rm a re ) ja så ja g sk a ut ? För t räf fli g t . Em ellertid — ( tittar un de r l u g g ) när ja g väl ä r ute . . . o c h u p p s ä gnin g s ­ ti den ute , eller h u r det hete r , då fl ytta r 1 0 4 äktapa ret Sc hal man u r gå r den . Som är min hän dels evi s . Ja g vill h a re nt h u s , tabula rasa — fan till ö ve r sät tning ! T r ampa r med ena foten, det s p r itter i va r ner v - De bå d a and ra stå fö r st u mmade . Änn u en sak , o r sa k : äktapa ret tillåte r si g ska mlösa utta landen om min . . . min t rolov a de . L ik aså om dom p ro sten , min fa de rli ge vän . Äkta pa re t s s jäl v belåt enhe t kväl je r mi g , den ä r slemm ig , s u p p u re r a r , ja g h itta r fö r ö gonb li cket ba r a t vå sm å oc h my c ket slitn a or d till en s va g ant y d an om va d ja g menar : vet h u tl Me r f ram dele s . V i d ram pl j u s . Lä mnar dem . Slår i gen tamb u r ens ytte r dö r r med en skrä ll . B IS K O P I N NAN h y s t e ri sk t Selim ! . . . allti d gå r d u k l um pi gt till vä ga . Allti d 1 Hä r ha r v i det b ra o c h komforta belt o c h be s tämmer h y ran s jäl v a — nä ra nog in gen h y r a all s 1 Int e san t kansk e? O c h n u . . . ja felet ä r ditt , d itt , d it t ! 105 B IS K O P E N i a vmä tt ton In fö r p rö vn in gen , San d ra (kort ho sta ) . . . i n ­ fö r p rö vnin gen bö r den k r i s tne s tälla s i g . . . s tälla den . . . s tälla till s i g den f rå gan : h a r ja g fö r hä v t mi g i milt hö gmo d , s yn d at mot Nå de n ? ( G r i p en, r y ck t med av en s vä llande känsl ovä g ) T ä nk att v i sn a r t s lå r u tan h u l d o c h sk y d d , San d ra , u tan tak ö ve r h u v u d et , d u hö r de det , d u le d o c h k v i d de i d itt h jä r ta , ja g så g d et i d ina ö gon o c h le d d u b b elt , San d ra — d u va rm a , va rm a s jäl ! Må v i un de r g i vet re sa o s s e f te r s la get , ve rka med an ti den va ra r , f r amfö r allt inte låta vå r nitäl s kan kallna , t vä r to m van d ra v i da re han d i h an d . . . söka n de , sök an d e . . . till s v i f unni t d et rätta hem met — ( e r in r a r s i g p lö t s l i g t ) d et ä r san t , ban ki r Le w y so h n s vånin g lä r b l i le d i g d en fö r s ta j uni . Näm nde nå gon . B IS K O P I N NAN I s c h l Den ! B IS K O P E N M en vå r enkla målti d ha r säke r t kallnat , 106 Sand ra ? L un c hen . (S väl je r . ) Ö d m j u kt v ill ja g lä sa till bo r d s . B IS K O P I N NA N P r ata inle län g re , n u ska v i sk yn d a o s s ! B IS K O P E N v i d bo rt g åend et , s t annar H an sa : ram pl j u s ? — O be g r i p li g t . 107 4 Ö ve r mid natt . Agi Å st r and s mats al , s ta rk t u p p l y s t , sti l f ull fa stä n någ ot pomp ös , något d y s te r , all inr e d ning av s va rt bo nad ek. B y f fén, skå pen oc h stol arna t un g a , rikt sni da d e . Pan el. G y ll enläde r s ta pe ter . Tak et boase rat - I väns t ra vä g ge n , nä ra bo rt re h ö rn et : dö r r till ta mb u re n , en annan i v ä g gen mittemot, när a ram pe n: till s e r ve rin g s ­ r um met. I f ond en s va r t marmo rka min. På de nnas väns t ra si d a : ö p pe n d u b bel dö r r — man s e r en del a v den elegan ta salon gen, läng s t till väns te r en del a v Steinwa y - f l y geln — o c h på hö g r a si da n, o van ett t ra p p s te g : en ut b y g gna d , »annexet » , p lat s fö r f y ra pe r so ner . Mitt på gol vet det r u n d a oc h my c ket stor a matsa l s bo r ­ det , med fla skor ( vine r oc h w h i s k y ) jäm te glas oc h s i fone r . I a nnex et : bä nkar oc h ett litet bo r d , ä ve n det väl fö r sett . Dä r s itte r f röke n V I VA N V I N E L L b re d v i d H AG E N B E C K , MAN N E L I L L B E R G b re d vi d RAM M ; Vi van oc h pa st orn vi sa vie r , f räm re pa r . V i d mat s al s bo r det B O MA N D E R — nat u r li gt v i s i sin 108 b lan kslit na bo njo u r — mellan f rö ken U L LA L I E B E - L U N D o c h f r u H I L D U R V I N E L L , de s s u tom ÅS T RA N D o c h Ö G Å R D . Dom p ro st en oc h U lla s amtala lå g mält , se i bla nd u p p o c h le med när det sk rat ta s . Re d an innan ri d ån del a r si g hö r man so rl a v rö ste r , ä ven se de rme ra då oc h då men enda st som s va gt a cko m­ panj emang till de le d and e re pl iker na. RAM M je un e p rem ier , klä d d som Bell man , han liknar den ne till ut seen det . He j , Ö gå r d , ti g inte så fö r ban nat nat u r ­ li gt o c h sen s uellt ! Skål , g amle p ra tmakare ! Vi van d u , gä ck å st a d o c h s p a rk a ho nom på va de n med din j un g f r u li ga pantof fel ! ög år d , e n f et oc h lage rk rö nt Cicero i ve ck r ik toga , s va ra r i cke men st rä cke r ha nd en efter w h i sk y gla se t o c h d r i c ker . Det gö r ha n allt som oftast . F R U H I L D U R va ck e r , y p p i g ; emp i rek länninge n d j u p t u r r in g a d . H y s c h , låt ho nom va r a , han tänker . V I VA N i vit bé bék ost ym oc h h att . F u ll mog en fa stän e nda s t 1 7 -å ri g , va ck e r som s y s te r n — t y d li g en en bli va nde y p p i g het . Ne j , d u söta ste , ha n sitte r ba r a o c h sa k ­ na r b y x f i ck orna. O c h en kar l utan b y x f i ckor ä r in gen karl . 109 MA N N E bä r sam ma d rä kt som ti di ga re . B li d o cli l y ckli g s ti r ra r ha n hela ti de n på den som j u s t tala r . M ånne man n u kan sä ga del ? F R U H I L D U R V i van ä r allli d så imp u l s i v , he r r pa s to r . ÅS T RA N D knäp pe r i gen sin di plo matr o ck , jäm kar ett ta g på d en rö da fe zen, sti g e r u p p , klinga r — Silenti u m, go ' vä nne r ! . . . t y s t sä ge r ja g ! . . . ni vet väl va d som int rä f fa r om en ve cka ? . . . ja milt b röllo p ä r det fö r s tå s inte . ( M u n te r h e t . ) J a g s y f ta r på den un de r f u l la månaden maj , b lom ste rm ånad en , t retti o c h en natt . O c h v i lka nätte r ! O m aj , ma j ! . . . n u falle r an d an på mi g — h jä r tk amra rn a s mellan vä g g bå gn a r — h jä rn b a rk en lo s sna r , ja g bli r he j d löst poe tisk . ( Rö sten len oc h d rö m­ man de ) V in d s tilla , tänk e r a tt det ä r v in d s tilla — få gelk vitte r , n e j i nte få gelk vitte r — b jö r ­ ken höl je r s in nakenh et i l j u s g rönt f lo r , ett mod som i genk ommer e v in ne rl i g t . . . 1 1 0 HA G E N B E C K klä d d som Mefisto, f jä d e r i ba re tten, ansik tet og r i mer at . Me d d j u p ba s : — amen. M unt e r het . ÅS T RAN D F el s l u l , talet ä r inle ö ve r s t ån det än . — V in d s tilla , ja den nämnde ja g v i s s t — ha l v ­ sk y mnin g — moln rem so r som rö d kanta s a v den ro sen fin g ra de Eo s — da g g d iama nte r på va r t g rä s s t rå — s i p p an s lå r u p p . . . U L L A en geisha i violett , s va r t o c h g u l d . — s in fö r lo vnin g . Skra tt oc h a p p lå d e r . ÅS T RAN D Ald r i g om vå ren , inte en s å sna n gö r det ! O c h v i d nä r ma re e fte r tan ke : s i p p an ä r så b l y g alt v i kan ske bö r b l un da fö r hen ne s s pä d a be ha g o c h amou re r . Men de lä g re l u f t la g ren s f l y g fän o c h ma rke n s små k r y p . . . til F R U H I L D U R — f y , in ga k r y p ! M u nter het . ÅST RA N D s pe lar sor g s en V a r fö r inte ? O ck så de måst e få le va o c h fö r l u s ta s i g med va ra nn . . . en liten mo mang . Fo r t no g kommer s kil sm ä s san — int e s ant , kä r a H il d u r ? Unn a dem momangen ! RAM M Ä r det a b so l u t nö d v än di g t ? Ja g menar : a v be ho vet påka llat ? Malen ä r ett f ö r ban ­ nat f l y g fä , la r ve rna ha t u g gat sön d e r min s p litte rn ya f ra c k . ( M u n te r h e t . ) S å la gom roli g t ! ÅS T RA N D s pe lar han d fa llen V a d v ill ni e gentli gen att ja g ska tala o m? V I V AN för mår knap pt st y r a si g M a jnät te rna , maj nätte rna ! 1 1 2 ÅS T RAN D Ta c k , ra rin g ! Alli så om majnä tte r na. Må vi gå dem till mötes med den s un da mot­ ta gli g het fö r G u d s go da gå vo r som stä d se utm ärk t vå r a kärl eksm ålti d e r i detta h u s , hel gat åt O d y g den . Vi ha r skö na kvi nnor till fö r fo gande . . . F R U H I L D U R o c h V I VAN samti di gt — mi s s ta g , mi s s t a g 1 — Ne j nej , he r r pa s c ha . . . ÅS T RAN D — v i ha r Me fi s to , C i ce ro o c h Bell man i vå r k ret s , t re e rk änd a sto r hete r . Dä r fö r in ga l un da blott a de på all tankefö r måg a . V I VAN Än pa st o r Lill he r g då ? ÅS T RAN D s pela r s entimental Sor g e ba rn et s fa de r ! T r o r da att ja g nån­ sin glöm mer hon om, Vi van min? Men det finns en öm mu ske l i ha ns b rö st kor g , en 113 8 osali g mani i ha n s bö r s : ha n köpe r ro so r , b lo d r ö da ro so r . S pö r j U lla ! Imm er fo rt köpe r ha n dem , i mmer f o r t . . . so m vän nen Po nt u s äl s ka r u tt r y cka si g . MAN N E fö rlä g en Mån ne man nu kan sä ga det ? HAG E N B E C K Sätt di g , Å s t ran d ! E lle r gö r åtminst one en konst pa u s . ÅS T RAN D d u n sa r ned i st olen N i a v b r y te r mi g s tän di g t , på e r s p ille r ja g in ga o r d mer . Ba ra våt va ro r — ka f fe o c h liköre r un d antagna , dem a v s k y r ja g . Ö G Å R D b la nd a r åt si g e n ny g ro g g Väl talat , Å s t r an d . F R U H I L D U R Ra mm, d u va r med den gån gen . . . ja g menar i Be rlin . . . ä r det inte san t att Agi sk ulle likna T u rkie t s amba s sa d ö r om ha n 1 1 4 s vä r ta de sitt hå r o c h s in a ögon b r yn . . . o c h mu sta s c he rna ? RAM M Ha n ha r j u in ga ögo nb r yn . Bo rt nötta, ha n ha r gått på dem . ÅS T RA N D b u tt e rt Det få r va r a nog med att mina be gä r ha t u rk i sk ans t r yk ning . M un ter he t . Ha ge nbe c k s kl u cka nde sk ra lt dom inerar . F R U H I L D U R P re ci s som min mans . Ja he r r e g u d , ja g v a r j u g i f t en kort st u n d ! HAG E N B E C K AU l y ck a ä r kor t so m Vi van s k jol , f r u H il d u r . V I V AN Så-å . Vi d s u p én sa ni att ja g i k väll ä r o vanli g t mode st o c h tillknäp pt . HAG E N B E C K Va rtill det un ga f r u ntimr et genm älde att hon ä r f r uk tans vä rt dé colletée inu n de r . 115 T vå ha sti ga re p liker : RAMM V i sa , annar s t ro r vi det inte . . . MAN N E sk r ämd — ne j nej , fö r G u d s sk u ll ! M unt e r het . FRU H ILD UR D u ä r allti d så imp u l s i v , V i van . Å S T RAN D r in g e r — f ramfö r han s plat s s tå r en ko nst ri kt a r b eta d sil ve r ­ r in gk locka . En bet jä nt ( i gam mald a g s li v ré ) in f rån h ö ge r . Me r r he n vi n åt he r r dom p ro s ten. O c h kanske f r u kt åt dam ern a. Ser ve rin ge n s ker sna b b t o c h d i sk re t un d e r det närm ast föl jand e . B O MAN D ER s ta rk t u p p h etta d ; bo rte r s t vi d bo r d et , r y g gen allt så vän d mot kaminen. Va r gån g han ytt ra r s i g se de an d ra på hon om ti gand e . E t t gott infall till , Agi , det a r en evi g het sen ja g lä s kat min gom med så ä del d r u v a . Hö je r rem maren oc h tömmer den lång sam t. 1 1 6 U L LA oro i rö ste n Va r fö r s ikti g , kom i hå g lö ftet ! B O MAN D E R Ha ö ve r see nde med mig , U lla . ( Tä nde r sin s lo ckna de c i ga r r s t um p . ) Vän ner , vän ner , ja g gö r L u t he r s bekä nnel se till min: I c h f ra ge n ac h den Aer zten ni c h t s , w ill mi r mein Le b en ni c h t sa u r mac hen , son de r n in Gotte s Nam en es sen un d t rin ken wa s mi r s c hm eck t — d ie Wel t le ge e s a u s w ie sie wolle . Pa u s . MAN N E re se r si g plöt sli gt , a rm arn a ut b re d da N i . . . n i a l l e s a m m a n h ä r , n i ä r s a v ä n l i g a mot mig , ni d ömer in gen , ja g k u n de näs tan • . . ja g v ille ta hela vä rl den i fam n, a ck va d li vet ä r rikt i sin mång fal d , va d det ä r roli gt , r oli gt att le va ! Att si tta blan d kons t ­ nä r e r . . . o c h f r i g jo r da a nd a r . . . o c h g lam ma. I o sk yl d i g g lä d je . Ö G Å R D d r i c ker Gå hem till mamma! 1 1 7 B O M A N D E R b r i s t e r u t i ett go dm odi gt sk r att ; d e öv r i ga ha l vt gen era d e . B i s t d u toll , Man neken! Nå ja gå på med det , un g dom oc h li v s tö r s t kalla r ja g en g u d s v äl si gn a d gale nska p . G u ll vi va n lilla , fo rt u p p o c h ge go s sen din va c k ra o c h v in f u kti ga mun så ha r ha n åtmins tone en fö r s mak av s yn d att minnas ! D u ä r som ska pa d till det . V I VA N l y de r o f ö rtö vat — o c h l y cka s g enom öve r r um plin g . Ä r det b ra så dä r , L ill be r g ? N i snä lla a po stel ! Å te rta r plat se n mittemot hon om. MAN N E med en sk y g g b li ck kri n g r um met, sta mmar All-all dele s fö r u p po f f ran de a v e r , f röken Vineli , men ta c k , ta ck , ta ck . . . vilket äl sk ­ vä r t , äl s k vä rt sk ämt! . . . ( t ill Boman de r ) ja d u , fa r b ro r Jo s u a , d u d i - i ve r d in vil ja i geno m, d u — ( b e t v in ga r s in rö rel se ) fö r min egen sk u ll ske d de det då sanne rli gen inte. 118 V I VAN Ä s c h , p ra t ! . . . ja g t j u s a s så vå dli g t a v e rt aktning s f u lla sätt mot mi g , det gö r en lik som ädla re . O c h lat få r ja g inte va ra °m ja g fö re g um mål de rn ska hin na bli a v med alla de k y s sa r ja g ännu ha r att ge . Fö rlösande munter het . HAG E N B E C K Re do att h jäl pa , re do att h jäl p a . Nä r som hel st . F R U H I L D U R D u ä r fö r imp u l s i v , V i van . HAG E N B E C K Å s t ran d , på d itt b i s tån d vå ga r hon väl knap pa s t räk na? ÅS T RAN D Ba r a i nöd fall , Pon t u s , y tte r s ta nöd fall . D u fö r s tå r : heli ga ba n d , mina lä p pa r b u n d na . U L LA En k u r iö s n y het ! 1 1 9 RAM M Mä rk vä r d i g t va d de ban den nött ha ns mor r h å r — elle r kanske ti den s tand gna gt dem sm å? B O MAN D E R som åhö rt re plik ski ftet un d e r all va r sam l y s tn ad . Ha r ja g n u så r at din öve r d r i vna bl y g h et i gen, Man neken, så fö rlåt en gam mal g ro v ­ h u g g a re ! Snart vä ck e r ja g j u ans töt va r ja g än kommer . MAN N E Ne j nej , kär a ste fa r b ro r . . . U L LA — o c h skä mtar vi lite med e r emellanåt , in gen menar det illa som sa gt , t vä rtom . Va r allti d j u s t så d an ni ä r ! S jäl v ång ra r ja g g r u v li g t milt d u mma på f u n d , min elak­ he t : det dä r att ni sk ri v it fö r teatern . B O MAN D E R Ja den Ulla ! ÅS T RAN D reta d , t vin nar mu s ta s c he rn a Sty c ket ska s pel a s i hö st ! På bi sk open s 1 2 0 fö del se da g , då b li r p rem iä re n . I a u g u s ti bö r ja r v i med re peti tioner na . B O MAN D E R l u gnt Ne j . ÅS T RAN D hä pen Säge r nå gon . . . vem sä ge r del ? B O MAN D E R Ja g . ÅS T RAN D Det va r kostli g t ! B O MAN D E R Hm . M in d re än d u fö rm oda r . Pa u s . ÅS T RAN D Ha r d u månnt ro be st ämmande rätte n? B O MAN D E R Non sen s , ja g vet det än då . O c h ja g vet mer : S c h alman ä r u p p sa g d till a v f l y ttni n g f rån gå r de n ha n h y r , d u ant y d d e det nä r 1 2 1 v i re ste os s f rå n bo r d et . B ra a tt makt b u det åte r kalla s . Å S T RAN D ska kar på h u v u de t M itt fö r s tånd stå r stilla . B O M AN D ER En o c h annan gång , m in v än, in te ofta — d itt h jä rta dä r emot al d r i g . D u ä r all dele s fö r f in att ha nd la av h ämnd l y s tnad . O c k så det vet ja g . Pa u s . ULLA Kän ner d u i gen ho nom, Agi ? Å S TR AN D Jo vän ta, låt mig tänka efte r — ( roli g g l i m t i ö gonen ) jo h an liknar dom p ro ste n Bom and e r f ra p pan t , f ra p p ant ! 1 s ynn er h et näs an. Ja ­ v i s s t . Allt så måste vi t y da , v i ä r t y d li gen v u l gä ra o c h sm åsi nnade , Ulla , allt s å måste vi bät t ra os s . Skål , fa de r Jo s u a ! . . . ta ck fö r d in go da tanke om mig . Bom ande r sm åler . Töm mer rem maren . U L LA va rm känsla bakom or de n Den ä r så sk r iande ofö rt jänt , t y v ä r r . ÅS T RA N D V ilken öve r d r i f t , ma c hè re , v ilke n öve r ­ d r i f t ! Ja g med g e r att teater sk val le r o c h en a vel sam ti dn ing s p re s s . . . med and r a o r d : mina st u d ie r , p l u s k ro p pe n s nö dto r f t , ja m ig un nas hö g s t ett pa r timmar om natten till utö v and e a v s jäl s s to r h et . . . so m ex empe l vi s n u • . . o c h f r u b i s kop innan ska lle få s pa s - me r i lö s f lä torna om ja g den hä r ti den på d y gn et g jo r d e vi s it fö r att lä g ga den i da ge n. Men en kort fatta d kä rlek s fö r kla r in g h ll hen nes man hin ner ja g s va r va re d an i mor go n, det lova r ja g . Kan ske b j u d a ho ­ nom på mid da g . Me d hela dom kap itlet som med äta r e . RA M M I san ning en g u d f r uk ti g i dé ! ÅS T RA N D O ck så Alki bi a de s in vi te ra de sin äl s kad e Sokrate s till s meks amma gä st a b u d o c h f ilo - 123 so f i sk s va da . (Skr a pa r si g på haka n. ) Änn u V a r d et nå gon tin g . . . jo l u ck an i re pe r to a ren mås te f y lla s , Ha gen b e ck , ska f fa o s s fo r t en re v y med tol v pa r dan s ö s be n i s tället fö r det sk r in la g da d ra mat . HAG E N B E C K J a den i dén ä r helt u p p l y f tan de . . . så att sä ga . ÅS T RAN D fo rt f a r Fö r ja g in se r till f u l lo att Dö d en ä r den en da som kan sätt a an da rna s f r i gö rel se i s cen — o c h ho nom enga ge r a r v i in te . Ja g ha r en v i s s fai b le fö r L i vet . Pa u s . MAN N E i osäk er ton Å s t ran d , d u sk a få hon o ra ret till baka med det fö r s ta . ÅS T RAN D maje stäti s kt — s pän ner ut b rö st et V a d nå r mina ö ro n ? Män sk a , t r y te r e r va r je anin g om vem ni fö r nä r mar ? Ha r ni 1 2 4 al d r i g hö r t mitt namn? Elle r om mina millia r de r , min titel ? Ja g ä r filo so fiekan­ di da t . ( G e s t ; S aken ut re d d , målet a v sk ri ve s . RAM M O c h pa r te r na fö r s ona s . Ta r en gitar r som lig ge r b re d v i d honom på bank en, reser si g , s tämmer u p p Fredmans sång n:r 49 : Som nu o c h emeda n Rätten f un nit alla re d an, At Ba c c h i Pa rte r Ta git in så många q va r te r , At e j mer Nå gon se r H v a rk en him mel, n y ell ' ned an, Alt så må Saken då H v ila til o c h med til F re da n. B ra vorop . Ö G Å R D Ne j till dom eda g , da t u m vet ja g inte. ( D r i cke r ) Skål ! 125 ÅS T RA N D b u g a r si g d j u p t Å , ja g be r — väl talat , Ci ce ro . Det fä gnar mig att dina orationer al d r i g ta röta av s va gt ut s pä d d w h i sk y . U tan t vä rto m bli kärn s p rå k. MAN N E Spela fö r o s s , fa r b ro r Jo s ua ! B O M AN D E R vi sa r Me d de hä r st y va fin g ra rna 1 Nå ja , möj ­ li gt vi s senare — men då bli r det Jo h ann Seba stian Ba c h , han är min läkar e oc h fö rt ro gne. ( F y l le r rem mar en ån yo , hö je r den ) V i van, bé bé lilla , titta hit ! . . . Ulla se r p å mig med så so r g sna , so r g sna ögon — lä g g bo rt ci ga r ­ retten oc h kasta en slängk y s s åt en som tör sta r s vå rli g a , ' det kre densa r han s d r y ck oc h kittla r han s domn ade få fänga . V I VA N sm ick ra d oc h u p p r ym d — gö r det gena st G u ile g u lle domp ro sten, hä r , hä r ! . . . ni ä r som en sto r o c h rö dmogen jo r d g u b b e . . . o c h lika söt ! 1 2 6 MAN N E c ho ck e ra d Jo r d g u b be ? . . . månne man nu få r an ­ vän da en så d an liknel s e om . . . B O MA N D ER ni ck a r jo V i van få r det , Man neken. FRU H ILD U R Ja g s itte r j u s t o c h un d r a r : va r fö r b le v ni p rä s t , he r r dom p ro st , ni som ä r så tole r ant o c h t re v li g ? ULLA kna p p t hö r ba r t H i l d u r ! T y s tna d . B O MAN D ER l u ta r s i g bakåt i s tolen. Me d ett t rött , lite med li d sa mt lö je Ja sä g det ! . . . skö na f r u . . . den f rå ga n ha r ja g g jo r t mi g un d e r mång a söm nlös a nätte r . Samlar tankarna ett ö gon b li ck . Ansikt s u tt r y cket fö r ­ än d r a s , mör kna r , s tä mmans klang mörkn ar — Tä nk e r . . . nå ja tänk e r möjl i g het e rna : s läkt t ra dit ion, fa r e fte r fa r , u p p fo s t r an , he m- 1 2 7 met . . . o c h sen min a v h ållne lä r a re i T y skl and , n u menar ja g inte L u t he r , den väl di ge . . . o c h ja g var en va rm t t roend e , ti d ta l s en fana ti sk t t roend e , ända till s . . . ( g r i p e r h å r t om a rm s tö den ) nein, nein, z um Te u ­ fel ! . . . det som timade i da g sk a r fö r d j u p t i gam la sk å ro r o c h natten tände r s v i d an d e b ra n d i så r en , de n b ran den sök er ja g s lä cka . Fa s tä n fö r gä ve s . And häm tningen st u n do m be s va ra d . Sor g li g t , so r g li g t att minnas : p rä s t b le v ja g , till o c h med do mp r o s t . . . o c h skö na kvi nnor va r det gott om blan d å h ö ra r - mäng d en som t rän g de s i ky rk an oc h la p a de min vält ali g het . Men det ä r ö ve r . Av fä r da t . We it we g . O c h va d ä r ja g väl n u ? Fö r rem maren till lä p pa r na — s täll e r den i f rån s i g u ta n att d r i c ka . I bö r j an lå gt , nästa n vi ska nde , do ck sta rk t bet onat : Ba r a en som . . . u tm anar Ö de t . Annat ä r ja g inte . En som v i ll skå d a de s s anl ete . O höl j t . V i ll G u d s do men. . . u ta n fö r s könin g . 128 Själv v i ll bä r a s in sk u l d b ö r d a . O c h föl j - • de r na , de må d ra b b a h u r t un g t s om hel st . Fö r mi g ä r in gen kor s fä s t ! Ja g vä g r a r , vä g ra r , vä g ra r , så länge en sk ym t a v med ­ vetan de finns k va r . O Je s u s a v Na sa r et , d u s till fä r d i ge Gol gata van d ra re v ilken s ren het o c h tål s amma mänsk odo m ja g v ö r da r , d itt eget li d and e till dö d s va r e di g nog ! M itt s t ra f f till hör mig. Annat o c h mer ä r ja g inte . T y s t na d . To ge mänsk orn a u p p l y sni n g a v v i s do ms ­ gni s ta n inom si g så sk ul le dem väl gå — fö rk la ra r L in né. B lom ste r v i s dom ! Ba rn ­ t rö s t ! Ä ge r v i alla en ui s c f oms g ni sta ? Va d t ro r ni ? Ja g t v i v la r , så s va g ä r den att ja g t v i v la r , mi g lia r hela re el d fö r b rän t . Vem la de den i mitt rö d a b lo d ? O c h nä r ha n . . . L in né . . . när h an rå d e r ° s s att sm y g ande gå gen om vär l de n, modo ne a udiat Nemesis : så att Nemesi s in te hö r vå ra s te g dä r v i ta s sa r omkri n g i mör k ret 129 9 — då ä r det en fe g lä ra . Ja g ha r al d r i g föl j t den . And ra må gö ra det . Rä ck mi g c i ga r r lå dan , Agi ! U L L A N e j ne j . . . B O M A N D E R tor r t — w ie d u w ill s t . ( T i ge r . Sed an med e ns u p p b r u ­ san d e , s tam man he s a v hån ) Vä r f Ö F s i tte r Iii O C ll s t i r r a r på mi g ? . . . så oa v v änt som vo re det vä r t att l y s sn a till va d en g rå hå r s - . . . r u ck la re känt o c h tänkt i s in en s amh et . Avl u r a r ni ho nom ha n s hemli ga jäm mer , va ? E lle r ä r ja g vältali g kan ske ? . . . p f u i T e u fe l ! . . . min a mannaår s fö r bannel se , nä s t sköte s yn d en kätt jan . ( s i å r om lika ha s t i g t . ) Ack vänn e r , vänn e r , k ä r v unn a g y ck la re o c h geli ­ ka r , hä r d rä nker v i timme e fte r timme i in stän gt k va lm! Dä r u te h a r vå ren kommit o c h i gen gå r nat u re n mot s in g y llene so m­ mar . ( R o p a r — h ö g r a h an de n kn u ten o c h l y f t ) G e mi g min un g d om till baka , ja g v ill fo rma d en om! Gö r min län g tan nog s to r ! Un g — det ä r 130 att va ra Skapa r e , alt va r a F ra mti d . O c h ja g ä r gam mal , ja g . B r u ten . O c h än då pålä g ge r en ål de r dom en ans v a ret att al d r i g ge ta p p t , al d r i g b li . . . lik so m äl d r e än si g s jäl v . I s itt in re . All ra minst in fö r den alla - smås jäla r s - da g som nu rä c kt i e vi g het , t y ck s det mi g . F R U H I L D U R illa till mod s Alla - sm ås jäla r s - da g . . . h u r menar . . . ? B O M AN D E R hät skt — ja g vån ne den bå d a de kaos ' ankoms t ! V I V AN i fö r fl u ge n i ve r En g rek . . . va d ha r ha n fö r ä ren de ' ? . . . o min G u d va d namnet låte r va ck e rt I ( N a r H a g en be ck p u f f a r h e nne i s i d a n ) Ja g be g r i pe r med mind re — ja så på det v i set ! Kam m fni s sa r till . B O M AN D E R som flt st si g end a st vi d ett av or d en Va cke rt ? . . . nå ja åtminst one kan ett kaos 131 i stö r s ta stil kalla s va cke rt . Ja g ran dio s t . O c h s t un dli ge n geno mli de s det i någo t o p åaktat hö rn a v vä rl d s b y g gna d en. Him la­ k ro p p a r s sam manst ö rt ande oc h fall . . . o c h fö d s lo vå nda . Un de r gån g s s ym fonie r till va r ­ dan det s ö de s d r ama, le d d a a v den sto r e Mä st a ren — elle r v ilke n ben ämning ni vill ge det gåt f u lla kret s lo p pe t s u rk r a ft . Alltet s s jäl . Pa u s . U L LA O c h sen ? Va d åte r s tå r fö r dem som då le va ? Om någ on då le ve r ? B O MAN D E R d rö je r med s va ret N ya d rö mmar , U lla , låt os s ho p p a s på släk ten med n ya d rö mmar . De gam la lia bli vit dåli g ve rkl i g het . I gen pa u s . F R U H I L D U R Ja g un d r a r fö r mi g s jäl v . . . 132 ÂS T RA N I ) g r i mas — re da n and r a gån gen inom en hal vtim me, H il d u r ! Renta v o hä l so s amt, an g r i pe r h y n . F R U H I L D U R uta n att b r y si g om ha ns In pa s s He r r dom p ro s t , folk sä ge r att ni gö r allt va d man snäl lt be r e r om. B O M AN D E R Sind Sie gan z toll , We i b s b il d ! . . . ( b a r s kt ) ja g gö r al d r i g va d folk sä ge r . F R U H I L D U R Spela fö r o s s ! N i lo va d e det i jon s . U L LA sakt a Bä s ta H il d u r , det anst rän g e r ho nom fö r my cke t . B O M AN D E R sm åler Ja så menar d u det ? . . . d u t ro r det , ja så d u menar d et. . . (liög ra h anden fa r u p p re p a de gån ge r geno m hå ret . O c h likasom på t rot s re se r h an s i g — va ckla r t i l l . l u g na r g ena s t U l la me d ett lek f u l l t ) nej s itt k va r , 133 s t rä n ga sköt e r sk a , ja g ha r lä rt mi g gå . . . o c h g la set lämnar ja g hä r . I d in vå r d . Lån g samt in i sa long en, v iker a v åt vänst e r , fö rlo ra s u r s ikt e när han ta r plat s v i d f l y geln . ULLA V i bö r s l u ta , Agi . O fö r s va r li g t ha n d la r v i ! MAN N E Ja ja ni ha r rät t som allti d , f rök en Lie b e - L un d . V I VAN s u r mul et Åne j , U lla , va r fö r ska d u . . . ? Å S TRAND — h y s c h ! N u hö r a s be g y nnel s ea ck or de n a v Ba c h s S ar a b and e ( d e l a suit e fr ança is e , n :r 1 ) . E f te r un ge fä r fö r s ta re p r i s en t vä rt a v b rott — sä l j u de t a v att en t un g k ro p p se gn a r f ram st u p a mot klav iat u ren oc h not st älla re n. ULLA sk ri ker till Å - h ! . . . ja g va r na d e . . . Alla s tö rta u p p , a lla un d antaga nde s Ö g å r d , h an h a r j u s t som nat . F r u H il d u r göm mer si g fö r sk rä ck t i annexet . De ö v r i ga ut geno m f ond ens d u b bel dö r r . 134 ÅST R AN DS R ÖS T otålig D u ä r ba r a i vä gen , p y s s la o m s y s te r d i n ! V I VAN in till b aka, rå d vill D ä r i f rå n ski c ka s ja g bo r t — ( g råtm in) a ck den söta , söta Bom ande r g u b b en ! . . . o c h f y de otäc ka s v ind elanfa llen h ans! n .'ar av si g h a l ten , s lä n ge r d en på en s tol . ) N å , H il d u r , h u r ha r d u det ? F R U H I L D U R N e r v e rna ! Ne r ve rna ! En a v s v immad tö r s ja g in te g å nä r a en s , m an påm inns så g r y mt om dö d en . Hon bite r i sin s pe t yi ä s d uk . V I VAN Ä s c h va d ä r del fö r p ra t ! Dö den , vem tänke r på så d ant ! ( S lå r v in i ett g la s . ) D r i ck n u . F R U H I L D U R s väl je r en klu nk I b lan d ä r d u så b r y sk mot mi g , V i van . Bå da ly s sna — hastigt r eplikski fte i s alongen, f ullt hör ­ bart , röste rna lätta att känna ige n: 135 ÅST RAN D En k u d d e u n de r na cke n — sk yn da ! T u n g ä r han , den gamle . HAG E N B E C K K ä rn ka r l . Kom mer s i g no g , kommer s i g sn a r t . . . ÅST RAN D — ja sena s t ja . . . U L LA fo r t till tele fonen , Ram m, kalla på läka re ! Jo ja g v i ll det . HAG E N B E C K Hm , nå ja så ha r v i in gentin g att fö re ­ b r å o s s . ÅST RAN D D i t , d i t , tele fonen ä r i mitt r um . . . fö r sat an ! MAN N E kort där på — tonfallet överl y ckligt Ser ni : h an ö p p na r ö gon en ! Han se r på o s s . Ha n 1e r . Vi van r u sa r till s along s d ör ren. För vänta ns f ull t y stnad . 136 B O M A N D E R med ett fo r ce rat fö r sö k att mu nt r a u p p de krin g s tå end e , s tä mman ovän tat sta r k o c h s i g lik : Va d i He r ran s n amn! . . . vö r d i g dom p ro s ­ ten på Agi - pa s c h a s ha r ems d i v an ! P j u nk . Ja g ha r det lä tta re , ha r det b ra . . . d et s amma hä n d e i fö r r gå r . . . MA N N E — li g g s tilla , li g g s tilla , kä r a , kä r a st e fa r b ro r ! B O MA N D E R Ne j l åt mi g komma på fötte r , h it med en han d I ( B a r s k t ) Ve r s t an de n ? — S å dä r ja , ta c k . — Vänne r , vän ner , o roa e r inte ! V in y r sel . E lle r bö r v i kalla det d r u cke nhe t ? ÅS T RA N D d j u p t so r g set U tm anin g . . . sna ra r e . Sätt di g då åt ­ mins tone! B O M A N D E R s ynli g jäm te de öv r i ga , u tom Ram m. P j u nk . Men la get b r y te r ja g . Kö r hö g - vö r d i g hete n hem , he r r C ree s u s , fö r d it v ill 137 ja g om det så sk a ske un de r ve r k . E lie el d ­ va gn , b ilen , ä r ett — h i s sen till mitt h y b b le ett annat . V I VA N i v ri gt O c h Agi s c ha u f f ö r det t re d je ! Få r inte ja g s p r in ga o c h vä cka ho nom? B O M AN D E R sk r attar G u l l v i va n lilla , d u ä r s tö dk r a fti g o c h sk önt mj uk , di g beh åller jag hä r . ( L ä g ge r a rm en om henn e s a x la r . ) P ia n min ! ÅS T RAN D [ natt bli r d u ho s mig. B O M AN D E R Ne j så fan helle r ! N u s vo r ja g på ren s ven ska . HAG E N B E C K e fte r ett vi ska t s va r a v Ram m som j u s t ans l uti t si g till dem — En kla st ä r väl att in h ämta läkarn s me­ nin g . 13 8 B O MAN D E R L ä ka rn ? . . . lia r ni tillkallat läka re ? M in go de Meli s to , lån ge d j ä v u l , be ho nom hö vli g t d ra åt hel vete , dä r koka r en s to r killel fö r e r o c h mi g , så s to r alt den r ym mer lie ra . Men inle sa nt : fö r s t l y s te r o s s n j u ta a v Vå r he r r e s l j u v l i ga vå r o c h so mmar ännu en liten , liten li d ? T r e my c ket sna b b a re p liker : U L LA fö re de a n d r a in i matsale n, hä nd e rn a t r y ck ta mot b rö s tet , Å s t r and föl je r he nne. A g i , A g i . . . ÅS T RAN D — ja ja g fö r s tå r d i g . U L LA i en tårlö s sn y ftn ing lian u p p le ve r in gen so mmar mer . Ha n s ti d ä r sna rt u te . Nä s ta gån g , nä s ta gån g . B O MAN D E R intr ä de r , märkb a rt blek are m en rak . Stannar , k y s se r Y i van på hå r et — T a c k , ba r n , n u re de r ja g mi g en sa m i gen . O c h del ä r ja g van v i d . 139 B li ck en i r r a r kri ng r um met, sä sm åler ha n. C i ce ro so ve r . Ha n ha r det gott , vå r Ma r ­ c u s T u l l i u s . D rö mmer om fa de rn s lantli ga gå r d . . . o c h s in ba r n do ms menlö sa leka r . . . elle r sam la r pato s fö r n ya reto ri s ka envi g . O c h ni, sk öna f r u ( H i l d u r vin eli fa r s k r ä m d u p p f r än b änken i anne xe t ) nej r ä d s inte , rä d s inte ! Skä l van de d u v o h jä r ta , s tillna som mi tt ! Me d leendet kva r pä läp p a r na: M en C i ce ro so ve r . V i d J u p i te r , va d gö r det alt k ra n se n g li d it ne r på ena ö ra t ! Ha n so ve r , a ck v ilken g u da gå va ! . . . mi g sällan unn a d . Fö r b j u d se sk u la pen alt räk na ha n s p u l s s la g , det k un de mör da söm nen. Ha r d u g i v it o r de r om bilen , Agi ? In g en s va ra r . Å s t r and motst r ä vi gt ut till hö g e r . U l la o c h d u , Manne , v i t re bo r j u un d e r sa mma tak , ja g nä r mast h im meln — e r ta r ja g med mi g . Gei s han o c h p rä s te n . M ilt li v s i dole r . Va r ä r tamb u r en ? . . . ja så dä r . Kom ! \ 1 4 0 5 Natt . Hem ma ho s dom p ro s ten . R um met jämfö rel se v i s litet . T ill vän ste r ett nö tt men va ck e rt ma ho gn y bo r d u t an d u k ° c h på det en b r i c ka med re s te r e fte r en ta r v li g målti d , do ck sak nas i cke b ränn vin sk a ra f f , det ö v r i ga nä sta n d olt « ' » v en ho pk n y ck la d se r vett . Simp la pinns tola r . I hö rn et en soti g , te gel rö d kakel u gn . Fon den ha r t vå d ö r ra r , d en vän st ra hal v t ba r r ika d e ra d med en väl d i g , jä rn be s la gen ki sta , de n hö g r a ö p pe n inåt en mörk kor r i do r som lö pe r pa rallel lt med t rö skeln . Ka r to r fä s ta v i d vä g gen , ä v en st jä r nka r to r . All dele s n ä ra in gå n g s ­ dö r r en ett not stati v va rö ve r ka stat s en lätt dam kap pa , på den li g ge r hatte n. T vå takfönst e r till hö ge r , m ansa r d fön s te r . Un de r d em oc h se d an vi da re i rät v inke l — ett om ålat lång bo r d på ho cka r , belam rat med allehan da tin g om va ra n d ra o c h i ett la ge r a v så g s p ån o c h d amm: sni cka r ve rk t y g , så väl f ina re som g rö v re , en sta pe l h elt t un na t rä ski v o r a v olika sto rle k , sk r u v s t y cke n , åt skilli ga b le ck a ska r , n y s t an , en limpan na, 141 fe rni s s f la skor , en re vol ve r , pen s la r i en mu g g , c i g a r r lå do r , not hä ften, en kaf feko p p . O van allt detta , hän gan de ned f rå n taket , en tänd elekt ri sk glö d lamp a i omv i rat g rön t silke s pa p pe r . På den d j u pa , r ymli ga hö r n h y llan violin er o c h s t rå kar . Un d e r bo r d et en pal L Nä r mar e fö r g r u n de n en sto r o c h s lite n karm stol med hö ga a rm stö d , i den sitte r J OS UA B O MAN D E R . B re d vi d hon om stå r f röke n U L LA, ännu i gei s hak ost y m, ett st y cke i f r ån de m ÅS T RAN D i sa m­ tal med MAN N E L I L L B E R G , de t vå s i s tn ämnda paletå - klä d da . ÅS T RAN D Jo ja g ha r ö gon i na ck en , Manne , d u va r rä d d , b i len s olo vli ga ha s ti g het sk r ämde d i g . MAN N E M ån ne man n u kan sä ga de t ? Men h i sk ­ li g t kör de d u ! (Slätar h å ret . ) O c h ändå . . . (t ui f r öken u i ia ) j a fan n ni inte vå r l u f ten hä r li g , hä r li g ? O c h s jäl va fa r t en ? Det va r som ha d e en s to rm b u r i t mi g , ja g kän de mi g f r i g jo r d f rån all o ro , alla än g s lan d e . . . B O MAN D E R vänli gt — bä r u t b r i c kan till köket , Man neken, den sk va ll ra r om le vna d s s ta n da r d en o c h 1 4 2 p r y d e r inte . ( Pa s torn l y d e r genas t , viker i kor ri d o ren a v ät v än s te r . ) E l le r va d t y ck e r d u , Agi ? ÅS T RA N D En b rän nvin s f la s ka med ett in g ra ve rat 1 7 2 0 ve rka r all ti d p å mi g s ym p ati s k , sm akar k ult u r h i s to r ia , innehåll et sm akar kan ske i nå go n mån annorl un d a . U L L A vi d han s s i da , d e tala fo rt men lågm ält Agi , det ä r lång t li det , r ikti ga st att ni ta r a v ske d s t ra x . Ja g s ta nnar k va r . ÅS T RA N D D u b li r no g u tkö r d . . . olo vli g t ha s ti g t . U L LA Ja g l i rk a r m ed hon om, sl jäl en hal v timme i sän d e r . Sömn få r ha n inte , sa ha n , åt ­ mins tone inte på länge . . . ÅS T R AN D — nå ja fö r sök , d i g gö r ha n möjli gen till v il je s . 143 U L L A En s am kan v i inte lämna en s j uk o c h så . . . ensam man! Ännu dä rtill v å r gamle fa de rli ge v än ! ÅS T RAN D H u r vo re det om Manne . . . ? U L LA — o c h d u t ro r att det ä r det sa mma? ÅS T RAN D Ne j . Men att vaka anst rän g e r d i g , det Vet ja g . ( U lla end a st ska kar p å h u v u det . ) Nat u r li g t v i s bö r d u s tan na. B O M A N D E R Va d v i ska r ni dä r bo rta ? ÅS T RAN D hä d ane fte r va r j e han s y tt ra nde med låt sa d mu nter he t Anstå r n y f ikenhet den vi se ? He ? Fö r re sten nämnde f röken Ulla något om att hon äl ska r mi g . U L L A O c h he r r Å s t ran d lät fö r s tå att det fatta r han så innerli gen väl utan ytte rli ga re fö r ­ kla rin g . 144 B O M A N D E R leende Småb a rn , sm åb a rn , la ga e r i vä g ! . . . klo cka n ä r my ck et , ( s j ä i v i r o n i s k t ) N i ha r ga p at mer än till rä ckli gt på komfo rte n . ÅS T RA N D Ja e gentli gen f u r s tli g t b o r d u j u inte , fa de r Jo s u a . Emell e rti d — sk a det va ra så sk a det va ra . In ga hal v mes y re r . Hä r sk u lle ja g t r i va s . . . ett pa r da ga r . MA N N E som åte r vä nde r Ja g hela mitt li v ! B O M A N D E R O ck så u ta n mig , lille Man neken? ( D enne s v a r a r i c k e , d e t bö r j a r s k f i l v a k r i n g m u n n e n . ) D u mär k - Vä r d i ge go s se so m inte ens i vä n sk a p ä r a v fälli n g ! ÅS T RA N D sk y n da r a tt bla nda bo r t Fö r u nna s det en o heli g att bet rä da ta b u ­ områ d et , d itt kombine ra de sk ri v r um o c h 145 10 so v gema k? . . . dä r d u lä r ha bö cker i fö r ­ t vi vla de lägen gol vet r unt . B O M A N D E R skälm skt till M anne Hö r nu , pa stor fi d u s , va ri f rån sta mmar den sannin gen om min oor dentli g h et ? ÅS T RAN D I en d r öms yn så g ja g det . Telepati skt . D u k rö p omkr ing på alla f y ra oc h sta ck din stora näsa in mellan bladen lite va r st ans . B O M A N D E R Säkert e n skö n s yn . O c h lik a säkert ha de d u k vällen fö r ut ätit fet mat oc h fö rtä rt sta r ka d r y ck er till öve rm ått . Seså , nu ge r ni er va ckert av alli ho p ! U L L A Fa d e r Jo s ua , ja g vill b li kva r . . . en lite n st un d till , ja g lova r att va ra t y st oc h stilla. Fa r hem d u , Agi ! Be sinna att ja g bo r i h u se t oc h ba ra ha r att gå ner fö r t ra p po rn a . . . eller ta hi s sen. In get vå g st y cke all s . 146 HAN N E Ja g a v h ämtar e r , f röken Lie be - L un d ! Ja g ä r j u så l y ckli g att fö r till fäl let bo . . . dä r ni bo r . ULLA Men då sk ulle . . . ( t v ekar ) i g r un d en rätt onöd i g t . . . nåväl , va r hä r om en timme! All ra ti di ga st . Ne j hal vann an . . . eller dä r ­ omkrin g . MAN N E Ja vi s s t , ja vi s s t . T itta ut , f röken Lie be - L un d , det bö r ja r l j u sna , ja g gö r ett sla g i pa rken, fa r b r o r Jo s ua s kära pa r k ! O c h sätte r mig på bänke n ni v et . . . nä ra s po rt ­ p lanen . . . o c h se r h u r det da ga s . O c h h u r dam mens vatten åter s pe gla r himm eln. Å S TRAND sak ta till Ulla Va r l u gn , ja g sto p p a r hon om i bilen så han va rken fö rk yle r eller fö r s u mmar si g . ( B e t y d e l se f u l l t ) V i råkas . B O M AN D ER bö j e r si g f ra måt T ja h , ja g bo r de väl skäm mas , det bo r de 1 4 7 ja g • — • ( all de les ovä ntat med g ö rli g , s tämman näs tan vek) ac k d u f re s te r sk a, f re st e r sk a, tänk att d u vill de t ! Men inte länge , fö r all del inte länge , ba ra en liten st u n d som sa gt , s jäl v be s tämmer d u ti de n. G u b ben är ga mmal oc h ha r påtagli gen bli vit sen timental . E r and r a Säge r ja g go dna tt . . . ( rä ck e r han den ) oc h ta c k fö r gott föl je . Än d a hit . Än d a hittil l s . MAN N E Kä ra , kär a st e fa r b ro r . . . B O M AN D E R — mar s c h , inga ce re monier ! ÅS T RA N D Senas t i mor go n bitli , eller rät tar e : re dan ti di gt på fö rm id d a ge n ( b l in ka r åt u i ia ) gö r ja g mig i egen pe r s on un de rk u nni g om E r s Hö g vö r d i g he t s . . . s yn på li vet . B O M AN D E R Be h ö v s inte. ( N i cka r ) Ja fö r ja g ha r att sk r i va i mor gon . 148 Å s t ra n d o c h Man ne ut fö r b i U L LA som led s a ga r dem till d ö r r en . Allt så om två timmar , he r r pa st o r . Ad jö , ad jö, Agi! . . . au revoir. Gå r ö ve r gol vet o c h hal v vä g s till ba ka, ti ge r , b l i r s tåe nde f ram fö r den sto ra , j ä rn b e sla gna ki st an. Så vän de r hon på h u v u de t — Va d innehåll e r den dä r , månnt ro ? B O MAN D E R sne g la r d itå t , pan nan lätt r yn kad . E t t lik . Ja g menar : predikanten Jo s u a Bom ande r , en sä r d ele s omty c kt välta la re . O c h he la ämbet s s ta s sen h ans . P l u s en ma s sa sil ve r saker , s u b s k ri be r a de gå vo r a v fö r sam ­ ling s bo r , de s s u to m so f fk u d da r o c h to f f lo r a v anonym a f r u ntimmer , en skö n rö r a . Ja • den ki sta n li g ge r ha n be g ra ve n jäm te alla insi g nie rn a, n y ck eln li g ge r i pa rk d ammen. Min pa rk d amm, d j u p nog fö r ett öve ri lat ste g . Kna p pa st fö r f le ra . Pa u s . 1 4 9 U L LA ha r lång sam t när mat si g hon om. Fö rl åt . . . min f rå ga va r o fö r s ikti g , b le v taktlös . . . ja g anad e j u inte . . . B O MAN D E R vänli g t — ba h , det finns en vi da b r y d sam mar e : va r önsk ar d u ta plat s ? U L LA d r a r f ra m trä p allen und e ri f rå n bo r det oc h sätt er si g vi d ha ns vän st ra si d a . Hä r . Om ja g få r gö ra det . B O MAN D E R Hm . Bekväm t är det mins ann inte men va d fä ste r si g ba rmh ä rti g h eten vi d s å da nt ! Nå ja , fö r att so ula ge ra di g ska ja g låta bli att rök a — ( g e s t , l u s t i g min ) c i ga r r lå do r na dä r tomma fö r re sten. U L LA G u d skelov ! B O MAN D E R Sålede s fö r sak ar ja g allenast — o c h ja g rin ga ktar fö r sakel se . Det ä r mitt all va r . 150 ( Ba kåtiuta d i s tolen. ) U r s jäl v be hä r skn inge n dä r ­ emot s p i ra r i mannens h jä rta den ve rkli ga mand om va r s b lo mma het e r : go d h et . U L LA D u ä ge r den blo mman, fa de r Jo s u a ! B O M AN D E R Lö g n , lö gn , en g ro v v ill fa rel se 1 De s s r ot : k ra ft en alt be h ä r s ka s i g . . . ha r s tä ndi g t ho s mig t vin at , o fta näs tan döt t ut , k vä v d a v n j u t ning s l y s tnad ens dä mon. Str y ker si g öve r h jä s sa n. — Me d ens sm åler ha n. O c h ja g som sk ul le föl ja hem dig, U lla ! I s t ället . . . U L L A — f i ck d en allti d e gensin ni ge int e sin vil ja f ra m. Men sä g , n u ha r d u det väl lätta re ? E lle r h u r ? N u känner d u d i g bät t re ? B O M AN D E R sam ma rolig a s målöje Så dä r få r en s j uk skö ter s ka al d r i g g å på o c h f rå ga . 151 U L LA Ha ö ve r s eende med mig ! Fö r so m s j uk ­ sköt er sk a ä r ja g hä r inte . B O MAN D E R Hö r , hö r ! Ka n h änd a som . . . U L LA — dott e r . D in dott e r . B O MAN D E R s t u m, o f r i v illi gt g r i p en a v tonfallet . Ja g . . . ja g bo r de fö r läng e sen ha gi ­ v it di g namnet : Mi se ri co r d ia . L ie be , lie be Mi se ri co r d ia ! U L LA arm arn a på karm stole ns ena si do stö d , kinden mot dem . N u ha r ja g det så f r i d f u ll t o c h b ra . L j u v li g t . B O MAN D E R Nö j d med så lite ! Ta ck . — J a hä r b r u ka r ja g vanli g t v i s s itta om nätte r na. I b la nd sl u mr a in. Me sta d el s vak en . . . o c h i t ankar . U L LA Da sk ul le lä g ga di g r ikti g t till sä ng s , det ge r v ila . 152 B O M A N D E R kort Hä r ä r ja g f re d a d . Bå d a l y s sn a — U L L A re se r s i g hal v t Va r det inle som om någo n . . . ? B O M A N D E R v r i d e r ö ve rk ro p pe n åt si da n, ro p a r — hall å , ä r det d u , Man neken? Va ? L j u d lö st t y s t . M i s s ta g . Ba ra tie minute r sen ha n läm­ na d e o s s . Kna p pa s t det ens . U L L A Ja g sk a gå o c h se e fte r . . . B O M A N D E R — ne j låt bli ! . . . ett k rå knäste ä r in gen se vä r d he t . Sätt di g ! ( U l la l y d e r . ) M in he r r g ran ne, han de l sa gen ten, äl s ka r ett milt r u s då o c h då , ja g h a r f le ra mo rna r hö rt sa mma t re vn a li r kande m ed dö r r lå set . E tt n y c kel h ål kan nämli gen k rån gla . 153 U L L A l u g na d , s v a ra r d i s t rä Det lä r k u nna det . B O M A N D E R B le v d u sk räm d ? ( Ge st ) Dä r n ågo nst ans li g ­ ge r en re vol ve r ( småie r i ge n ) men sä ker t ola d da d , ja g be g r i p e r mi g inte på sk j u t va pen , ha r till o c h med glöm t va r ja g köp t . . . elle r s t u li t den . O c h fö r v ilket osali gt ända mål. Det liknar he r r dom p ro sten . U L L A orö rli g , p annan sän kt . D u a v b r öt s , fa de r Jo s u a , o c h ja g v ille gä rna hö ra mer om det som . . . va d d u tänker i den nattli ga still he ten. Nä r d u s itte r hä r en sam . B O M A N D E R d rö jan de På mång t o c h my c ket . . . mång a h anda , jo jo det ge s all v a r sä mnen nog — (m inen mörk nar ) kätta re n som bekl ätt p rä stäm bet e be hö ve r inte leta . Till e xe mp el : de te xte r 1 5 4 ja g p re dik at öve r . U tla gt . Sammanst ällt o c h jämf ö rt . Ra nnsak at . Då tala r ja g o fta med nas a rée n. U L LA ser hasti gt u p p Me d . . . Je s u s a v Na s a ret ? B O MAN D E R - J u s t ha n . U L LA i und ran oc h s pän ning Nå ? V i da re ? B O MAN D E R Jo vi tala r med va ran n ofta . Bli ckar efter s innand e ra kt ut f ra mför si g . Det ä r allti d på en folk tom oc h ensli g vä g v i mötas . ( Ko r t pa u s . ) I hö stli gt kla r l u f t . O c h nä r h an se r a tt mitt h jä rta ä r ö p p et o c h lä se r de s s s t u mma åst u n d an vän de r ha n om oc h gö r mi g föl je . . . en li gt sitt o r d : » Nö d ga r någo n di g en mil så gå t vå med hon om. » E lle r v i slå r o s s n er vi d ett sä de s fält , sköi - d e - ti den ä r sna rt inne, ha n la r ett a x mellan hä nd e rn a, g r an sk ar det , b r y te r det al d r i g . 155 O c h ja g y p p a r mina hemli g a t v i vel , mitt g r u b bel , min ä rli ga vil ja o c h f r ukt lö sa s t rä ­ van att fatta o c h t ro . Vanli gen ti ge r ha n . . . som j u mere n del s ha n s se d va r mot o vä r d i ga f rå ga re . . . elle r ha n s va ra r med en elle r annan a v de väl kända liknel se rn a , nå g r a så . . . ja h u r bö r ja g u tt r y c ka mi g : v i s do mst y n g da att ja g nödt v un g en be gä r en fö rkl a rin g . Då sä ge r ha n : » V ilken so m kan ta ga det , ha n ta ge ! » Nat u r li g t v i s an s e r ha n ini g fö r en o vä r ­ d i g f rå ga re . Men kän ner tillika h u r o fö r sonli gt ja g s k y r h y ckl e ri . » Va r fö r lät d u dem gö ra d i g till G u d ? » . . . f rå ga r ja g . » Va r det en ti di g t med v eten tanke elle r un d f i ck d u den sena re ? . . . när d in ande va r s j uk a v med ­ li dan d e , k val d a v allt jo r de n s h jäl p lö sa , botten lösa ve . E lle r ha re d an din a fö r s ta , d in a t ro sk yl d i ga lä r j u n ga r mi s s fö r s tått d i g ? » — In get s va r , han s an s ikt s u tt r y ck o fö r än d r at . Hä f ti g t b r y t e r ja g t y s tna den : » Je s u s a v Na sa re t , d u ä r mång falt s tö r re so m mänsk a än som G u d ! . . . ja fö r mi g ä r det san - ningen . Som männi sko nes so n : ett hö gt , ett o u p pn åeli gt fö re dö me. Som G u d s so n : en fö rm äten liknel se , t rot s a llt ! O c h ändå ha r ja g p r i sa t d in g u d om å r e fte r å r in fö r meni g het e fte r me ni g he t . . . till g i v mi g det ! » — T y s tna d i gen , an si kt s u tt r y c ket omöjli g t att t y d a . Ja g fo rt f a r : » D u ha r lä rt o s s be d ja : Inle d o s s i cke i f re s tel se r ! Va r till den böne n när v i ha r dem f rån fö d seln vän tande i vå r s jä l o c h vå r t heta blo d ? O c h sä g , va d ä r en op rö va d fa s t h et fö r nå g ot ? Vem ga gna r den ? Na sa ré , an r o pa bå d a s vå r G u d om att Ha n inle d e r o s s i än fle ra f re s tel se r på det v i må lä r a o s s mot stå de m! . . . dä r e fte r g i f t vo re ett b rott . Men vet dä r j ämte , d u all fö r ba r mare , vet att nä r ­ hel s t ja g ha n d lat r ätt . . . o c h det ha r ja g g jo r t ett pa r gån ge r un d e r ett långt li v . . . al d r i g lät ja g mi g mu ta s a v lo ck r o pet till d in a när maste : G lä d jen s , e de r lön va r d e r s to r i h im melen! Belönin g k rä nker min känsla a v det rät ta s inner s t a vä sen , de s s hö ga mening o c h hel g d . V re d ga s d u nu, 157 Je s u s a v Na sa ret ? » — Ha n ska kar på h u ­ v u d et : » Ne j ne j , . . min vän , min vän . » Ja , så b r u ka r ja g o fta s itta o c h tänka i ens amh eten. T ill s n y mor g on g r y r . U L L A lång sam t o c h fö r si g , näs tan vi sk and e Ha n to g a xet mellan hän de r na . . . g ran s ­ ka d e det ; . . b röt det i cke . B O M AN D E R de låg mälda or d en ha un d gåt t hon om. E l le r ja g ta r ne r en a v mina violiner f r än h y l lan o c h s pela r , låte r s t rå ken gli da som en d rö m öve r s t rä n ga rna . Så s akta , kn ap p t hö r ba r t s pel a r ja g . Alla ha de en mj u k o c h va ck e r ton, t re a v dem ha r ja g ta git sön de r o c h sen fo gat sa mman i gen . Skam att sä g a : ski ckli gt g jo r t , de fö r bä tt ra d e s . O ck så mi g s jäl v ha r ja g ta git sön de r o c h un d e r sö kt , s t y c ke fö r s t y cke , men vi d sam ­ manfo ga n det till ett h elt . . . b ra s t nå go ntin g . Allli d . O c h ja g ä r den ja g ä r : s t y ck e ve rk . 158 U L LA bli c ken fast Fa d e r Jo s ua , ja g u p p re pa r va d ja g sa gt fö r u t en gång , kan inte annat . . . i min obet y d li g het : d i g be un d ra r ja g . B O MAN D E R Då r ska p , rena då r s ka pen, det h a r jag sa g t fö r u t . Be un d ran I Fö r mig\ . . . d u vet inte om va d o c h om vem d u tala r . U lla , U lla , be un d ran ä r ett kosteli gt tin g som vi bö r han d ska s va rli ga med . O c h y tte r s t sällan, ba ra på de stö r s ta minnes da ga rna . T ro r d u inte att det ä r bä st så ? Sl ut ö gonen oc h tänk efte r — a ck nej ö p pna dem ! . . . det ble v så mör kt hä r inne. Tå r a r ? Va d n u , liten? G råte r d u ? U L LA ned bö j d — sky g g t Ne j ne j . Pa u s . B O MAN D E R O l i v ! . , , d u o l ö s t a g å t a u n d e r d ö d e n s in se ge l . M itt h jä rta ä r i natt så stilla , s å 159 l y h ö rt , o c h do ck : G u d s rö s t hö r ja g inte . Gotte s Zo r n i st am g rö s s te n, we nn E r s c h we i get . P re s sa r i ho p l ä p p a rn a . O be sl u t sam — v r i d e r på si g , s t \ b r i s te r ha n ut , s tä mman da r r a r : Ja g ä r en blo d f u ll man, ha r s ta rka sin ­ nen, o c h h u s t r u min lå g s j u k un d e r många , mång a å r , det att vi mis te go s sen ha de sm åningo m un de r g rä vt . . . b ra g t he nnes . . . ja di g s ka ja g anfö r t ro hem li g h eten: s jäl s s j uk i vi s s t a v see nde , be sa tt a v en vanfö r e ställ ­ ning , ö v e rt y gel s en om att v a ra g enom någon so r t s my sti s k »li v s lin je » . . . »li v sne r v » . . . b un den vi d t rol lkonan ho n mig o vet ande lät kalla till si g . . . n är ho n h ö r t t jän st folk et s p r at om si gn e rie r na. Om de r a s mi r akel ­ ve r kan. Den inf ama zi ge nark ärin g en som sen » skött e » h u s håll et ens am . . . det vill sä ga fö rn ämli ga st sna tta d e . . . o c h som ja g inte fick s p a r ka ut fö r t ra p pa n . Så infa m att ho n av sni kenhet en gång b jö d u t åt mig sin fem tonåri ga dot te r ! O c h döl j a s mås te de t så vi tt möjli gt , eländet i mitt hem angi c k 1 6 0 in gen utan f ö r . Då va r Mann eken till oanad h jäl p , ba rn sli g t b lin d som ha n ä r fö r allt u to m ol y c kan, ha n l u gn a de den s j u ka ge ­ nom sitt mil d a tålamod , s in känsla s v ä rm e. G u d väl s i gne ho nom! U lla ha r gömt ansi ktet i hän de r na. Fö r s t hal v ta nnat å r e fte r det h u s t r u min dött , ja o c h t roll konan, bå d a inom sa mma ve cka , den s på dom en slo g in , fö r s t då se g ­ ra de be gä rel sen e n natt oc h ja g t og... h enne som . . . t ja h . . . Kata rina . I del v il d li del se , en el d s lå ga , u p p f lam mande mörk el d ! Nå ja . E v a r uå g on fö r b r u tit s i g , dä d an kommer o ck st ra f fet . St rä n g s jäl v t uk t va r mi g en oav v i s li g p likt , den b röt ja g , gä r ­ nin ge n ha r inte ens ett sken fö r s v a r i att ho n sn a rt sk ul le ha bli v it yn g re mäns b y te . — Mo de rn lä r d e he nne d r i c ka , då fö rlo r a r ho n all be sin ning . KATAR I NA s ynl i g i kor ri d o re n, se d an på dö r rt r ö sk eln. Star kt be r u sa d . In g end e ra av de and r a råk ar vän da si g om — Boma nde r fo rt fa r : M i tt te sta mente li g ge r i melle r s ta sk ri v - 161 1 1 bo r d s lå d an , u p p g j o r t v i d f u llt fö r s t ån d o c h be v itt nat , det lilla j a g ä ge r ska ho n få e fte r min dö d — på in get v i s et t fö r sök till gott - gö rel se ! Släkt ä r ja g u tan . D i g , U lla , v ill ja g ge en gam mal rin g som minnes gå v a , en med ro se n s tenar . . . i s il ve r in fattnin g . . . mor min ba r den . KAT AR I NA en säll s y nt va c ker un g kvi nna t rot s det att anlets d r a ge n bä r a las tens m ärk e. Ka st y p , ge sta lten näst an av med elläng d , smi di g oc h sm ärt . Hon är i kap pa men u tan h u v u d b onad , d rä kten si d entun n oc h elega nt på sätt oc h vi s fa stän allt fö r g ra nn, vå r d s lö st u p pk näp p t vi d hal s en oc h ned åt , ba rm en f ra ms kym tar . Bli ck en sök er någo nting , plöt sli g t gni st ra r det till i den , hon r y c ker nålen u r f rök en Ullas hat t på notsta ti vet oc h ämnar j u s t smy ga fö r b i dom p ro sten , till hö ge r o m hon om — Va d gö r den dä r s l y nan hä r , va d gö r ho n hä r ? B O M AN D E R hin ner re sa si g oc h få ett hå rt g re p p om hen nes vän st ra han dle d — hon t ving a s på knä, det ena, ned h uk ad oc h likas om slö en sek un d . Han and a s fläm tande. Ja så d u \ . . . det va r d u som kom. U lla ha r sk rä ck sl a gen vikit un da n mot bo r d et . Ha sti g a re p liker : 162 KATAR I NA kast a r h u v u de t bak åt ett ta g fö r att be f r ia pa nnan f rån någ ra ned fa llna lock ar — ra sa nde V a r fö r . . . va r fö r ä r teater sl ynan hä r ? Mitt i natten. B O MAN D E R T i g I E lle r väl j din a utt r y ck . Fö rklar in gen är den att ja g va rit s j uk . . . KATAR I NA — ha h a , mig nar ra r ni inte! B O MAN D E R Rätten att fo r d ra be sked ha r d u fö r v e rkat . Din ku sin , ja g t rä f fa de hono m . . . KATAR I NA i gen ned h uk a d — s lä p p mig ! B O MAN D E R Ja när d u b li vit l u gna re . KATAR I NA f ra d g a om mu nnen Släp p mig lös ! . . . annar s . . . 163 B O MAN D E R s ta mp ar i gol vet — d u ti ge r o c h l y de r , k v inna! B li x t sna b bt sti ck er hon den lång a , va s sa nålen i b rö st et på hon om. Ha n va c klar till b aka ett ste g , se g nar ned i stole n — Ve de r - gäl lningen . . . ta ck . . . KATAR I N A ha r r u sa t ut , d r i ven av oklart känd sk rä mse l , man hö r ett skä ran de oc h gällt sk r att , se d an hen nes ro p : Me d din ha ttnål ! . . . o c h n u ri g la r ja g dö r rn , n u ang e r ja g d i g . . . komedi ant ska ! U lla stå r som förl amad , utan att få f ra m ett or d , fa sa n sti r ra r u r de vi d ö p p na ögo nen. Dom p ro s ten Jo s ua Bom and er s li v ä r av sl utat . 1 6 4 H E L S I N G F O R S 1923 J . S I M E L I I A R V I N GA RS B O K T R Y C K E R I A . B . 1 GÖTE BORG S STADSBIBL IG TF.Jt CO Lfi o h- O O o o -Q X3 Ol