'Sharing the Good: Modes of Managing Water Resources in the Lower Mekong River Basin' är en avhandling från institutionen för freds- och
utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet. Avhandlingen analyserar hur vattenresurser kan användas i utvecklingsprocessen utan att samtidigt skapa
större och/eller våldsamma konflikter. I ljuset av den alltmer intensiva globala debatten om våra allt knappare vattenresurser har författaren genomfört en
empirisk undersökning av 'water management' i ett internationellt flodbäcken. För att kunna genomföra detta redovisar avhandlingen ett antal teoretiska
ståndpunkter i utvecklingsdebatten. Avhandlingen är centrerad kring tre empiriska fall i samma flodbäcken: den internationella regionen (Thailand, Laos,
Kambodja och Vietnam), den nationella nivån (Kambodja), och den lokala nivån (åtta olika byar i sydöstra Kambodja). 

Det empiriska materialet är hämtat från Mekongbäckenet på Sydöstasiens fastland. Mekong är en av världens största floder, men den är till stora delar
oexploaterad pga att internationella konflikter än så länge omöjligjort storskaligt utnyttjande. I samband med att fred har slutits i området så har dock trycket på
att utnyttja vattenresurserna för vattenkraft och storskalig bevattning ökat avsevärt. Detta är dock en ytterst känslig fråga då över 70 miljoner människor i
flodbäckenet på ett eller annat sätt lever av vattenresurserna inom detta vattensystem. 

Med tanke på tidigare konflikter och den rådande – ibland extrema – fattigdomen i området så måste en förändring i den grundläggande resursbasen hanteras
försiktigt. Trots tydliga indikationer på problemen finns det en uppenbar risk för att dessa resurser kommer att tas i anspråk utan att grundläggande
undersökningar genomförs och att diverse olika intressen kommer att hamna i konflikt med varandra. 

Delandet av vattenresurserna i Mekongbäckenet är dock också en process där de större aktörerna försöker finna former för att samarbeta. I det avseendet är
detta ett intressant fall även i den globala debatten om framtida vattenanvändande, då just internationella flodbäcken utgör den på kort sikt främsta tillgängliga
källan till ett högre vattenutnyttjande. 

Författaren drar slutsatsen att regionalt samarbete snarare än statsbaserade lösningar, och att alternativa utvecklingsstrategier snarare än 'mainstream'-strategier
verkar konfliktförebyggande och främjar möjligheterna till utveckling i en genuin och hållbar mening. Även med dessa ansatser är dock ett ökat resursuttag en
komplicerad process, och det är nödvändigt att ta en lång rad sociala och politiska hänsyn för att genomföra en sådan process utan att skapa större konfikter i
processen.