Offentlighet och publicitet - inga självklarheter i början av 1800-talet
Ett av de mest betydelsefulla årtalen i svensk presshistoria är år 1830. Då startade Lars Johan Hierta tidningen Aftonbladet - en publicistisk gärning som i efterhand allmänt har ansetts vara den bidragande orsaken till att både pressen och den politiska debatten frigjordes i Sverige. Med Aftonbladet föddes den moderna pressen i Sverige och Hierta framträdde som vår första publicist av modernt snitt. Beskrivningen är rimlig om man betänker Aftonbladets framgångsrika karriär under Hiertas ledning, både med avseende på upplagestorlek och opinionsbildning, men samtidigt tenderar den att förringa det faktum att Hierta hade sina moderna föregångare. I Cecilia Rosengrens avhandling sätts dessa föregångare i fokus, och avhandlingsförfattaren framhåller att de uppvisade en mycket större medvetenhet om sitt publicistiska uppdrag än vad man tidigare velat tillskriva dem.
Avhandlingens övergripande syfte är att beskriva och analysera den idévärld som bidrog till att konstituera den publicistiska position som Hierta tog i besittning under 1830-talet. Därför söker sig Cecilia Rosengren till 1820-talets publicister, ämbetsmän, filosofer och riksdagsmän och deras reflektioner kring offentlighet och publicitet. Utgångspunkten är den förändrade situation som 1809 års revolution och den återupprättade tryckfriheten medförde för tidningsutgivning i stort och för publicisten som social figur i Sverige. Cecilia Rosengren tar upp några av 1820-talets mest flitiga publicister (Georg Scheutz, Johan Johansson och Hans Axel Lindgren) och deras strategier för att etablera en oberoende publicistisk position i det som då uppfattades vara "den nyare tidens offentlighet i det offentliga". Hon tar även upp två filosofers resonemang kring den förändrade offentliga ordning eller oordning som det borgliga samhället tycktes medföra. Det rör sig om texter av Jeremy Bentham och Nils Fredrik Biberg, vilka trycktes runt år 1823 och som kom att förse den svenska debatten med argument och idéer.
Slutligen behandlas riksdagsdebatterna under 1820-talet rörande huruvida riksdagsförhandlingarna skulle vara offentliga eller ej. Först efter ett decenniums diskuterande accepterade en majoritet av riksdagsmännen att öppna dörrarna för åhörare. Detta beslut bidrog till att ge publicisten den politiska legitimitet som idag anses självklar, men som ingalunda var det under Karl Johanstiden.
Avhandlingens titel är: Tidevarvets bättre genius: Föreställningar om offentlighet och publicitet i Karl Johanstidens Sverige.
Disputationen äger rum lördagen den 13 mars 1999 kl 10.
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Närmare upplysningar: Cecilia Rosengren, e-post: cecilia.rosengren@idehist.gu.se