Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M N:o 26 (1Ö50). 35: E ÅRG. LOSNUMMER 35 ORE. UPPLAGA A. SONDAGEN DEN 25 JUNI 1922. HUVUDREDAKTÖR: ERNST HÖGMAN. ANDRE REDAKTOR: EBBA THEORIN. SMÅLANDSNUMMER Susar en sommar på nytt i de rodnande tallarna hemma? Brinner i aftonens so! den riktiga, småländska glöden? Fattiga land, som jag älskar ännu, när ser jag Dig åter? Kallt är Ditt sköte och karg är din famn, men aldrig min kärlek slocknar, ty Du är Moder och jag en irrande, hemlös son, en förlappad, en uilsen och uill i den vimlande uärlden. Moder, land, må en gång efter år och öden och färder vila jag finna hos dig i hägnet au susande granar! Natten är stilla och sualkan är ljuv och främmande fåglar sjunga förgäves min längtan i sömn — tyst! — var det icke en ton ifrån norr — en viskning — en drömbild i kvällen ? Morkullans knarrande sträck över daggvåta marker där­ hemma — orrtuppens väsande kärlekslek och doft av de arma blå violer, som blomstra ur sten och armod och intet? Moder, land, min kärlek är rik och stark som min längtan! OVE EKELUND. Mor har varit till källan. En småländsk byidyll. Därovanför en äkta smålandstös. 52^] SMÅLAND OCH VÄRLDEN. AV ELIN WÄGNER SETT FRÅN SMÅLANDS OCH VÄL andra landsändars horisont är Stockholm ett omättligt, maktlvstet väsen, som i namn av cen­ traliseringens heliga idé drar åt sig all den makt och myndighet, som förut ägdes av lo­ kalt begränsade och individualiserade myndig­ heter och förvaltningsorgan, för att sedan sän­ da ut likformiga ukaser att tillämpas lika på Skåneslätten och småländska höglandet, i Bo­ huslän, Dalarna eller Lappland. Och de land­ skap, vilkas ■ förhållanden mest avvika från Stockholms de bli dé som få lida mest av dessa av stockholmska byråchefer och överdirektörer uttänkta förordningar, som de måste rätta sig efter. Lida måste de, men opponera tjänar till intet. Ty centralisering är tidens fixa idé, och än ha vi inte nått den punkt där pendeln svän­ ger tillbaka mot decentralisering igen. Eftersom nu Smålands förhållanden verkli­ gen äro ganska olika Stockholms, men de stockholmska ämbetsverken anse det vara idel tredska, kulturfientlighet och snålhet, då smålänningen söker påpeka detta faktum, så måste Småland naturligtvis lida en hel del un­ der den pågående centraliseringen. Och där­ för att landskapets indragande i det allmänna svenska sammanhanget sker så klumpigt, så märker han mej obehagen och nackdelarna än fördelarna därav. Om detta centraliseringstvång komme en­ dast från det officiella Sveriges sida, så lö­ nade det sig inte att tala därom. Att tala upp mot Stockholm om detta, är som att tala till det stendöva och obevekliga ödet självt. Däremot kunde man kanske ut från små­ ländsk ståndpunkt få säga etf ord till alla dem som på övertygelsens väg och icke med den officiella ukasens maktspråk vilja omdana Småland och smålänningarna efter eget mön­ ster. Om någon nu för tiden vill någon ting, vill utbreda en religion, en skokräm eller ett po­ litiskt program, så tänker han sig ovillkorligen Stockholm som centrum för en rörelse ut från vilket han söker organisera landet. Från Stockholm skriver rörelsens ledning till Små­ land eller skickar dit en annan stockholmare, som säger : den och den religionen, skokrämen eller politiska programmet använder vi i Stockholm, nu måste ni göra likadant som vi, Men det kan hända att smålänningen spänner sig stel och inte vill ha det likadant som stockholmaren har det, och då far ombudet för riksorganisationen upp igen till centrum och beklagar sig över det mörkaste Småland. Han får säkert medhåll från sin rörelses centralorganisation i Stockholm, som inte kan förlåta smålänningen, om han stör den väl ut­ tänkta organisationsplanen och bildar en vit eller snarare en mörk fläck på hans rörelses karta. Den som känner Småland, vet emellertid att det alls inte är omöjligt att där utbreda en religion, en skokräm och ett politiskt program, allt beror på hur man bär sig åt, då man kommer till smålänningen. När den där utsände från Riksförbundet för rationell skoborstning kom till Småland, så gick han antagligen rakt på infödingarna oah började tilltala dem på sin stockholmska, vilket är det äckligaste mål smålänningen vet och nästan utesluter ärlighet och naturlighet, ity att det låter tillgjort i hans öron. Den, som vill veta, hur stockholmska låter i små­ ländska öron, han foör be en smålänning att härma en stockholmare. Efter två meningar vet han mer än nog. Till dessa redan oblitt stämda smålänningar säger så ombudet från Riksförbundet för ra­ tionell skoborstning så här: Mina snälla vän­ ner, det förskräcker mig att se hur rysligt illa era skor är borstade i den här landsändan. Ryktet har då talat sant, som nått oss uppe i huvudstaden om er efterblivenhet och era hjärtans slutenhet för moderna strömningar och idéer. Ni har ju inte begrepp om hur en borstad sko ska se ut, titta på mina och jäm­ för dem med era egna, så får ni se. Och vad är det för skokräm ni använder. Hit med skokrämen ! Jaså, kallas den där blanksmörjan för skokräm i Småland. Låt mig nu se hur ni bär er åt med att blanka ett par skor! Gud så tafatta och bakvända ni är, när ni ska sätta på den usla blanksmörjan på era simpla skor. Hur ofta borstar ni era skor? Bara var­ annan dag! Ja kunde jag inte tro det. Ni har då ingen aning om hur det går till i Stockholm ! Men se nu på och hör noga efter, så ska jag visa er hur man gör i stora värl­ den ! På detta svarar då smålänningen, och rätt har han, att han vill borsta sina skor på fäd- rens vis och använda den skokräm, som bäst befordrar hans timliga fördel och eviga väl. Och det är inte alls säkert att det är fallet med skokrämen från Stockholm. Kanske har han förut haft tanke på att byta skokräm och modernisera sin skovård, men efter detta besök av stockholmaren slår han det alldeles ur hågen. Så går det om man vill civilisera smålän­ ningen med ovett och speglosor. Men ingen må tro att reformatorerna ändra metoder för det. Ty så ska det nu en gång gå till i vårt land, när vi reformera varandra. Det är mycket möjligt, att smålänningen be­ höver anpassa sin skokräm efter tidens krav. Det är också möjligt att han för att göra det behöver impuls och väckelse utifrån. Men hur bör då den utsocknes bära sig åt, som kommer med en ny skokräm och önskar med den uttränga den gamla småländska? Ja, för det första bör han ta reda på om den skokräm, som nu användes av smålännin­ gen är helt och hållet sådan den är på grund av en tillfällighet, eller om den icke i sin sam­ mansättning har något numera förgätet sam­ band med det småländska klimatet, det små­ ländska kalvskinnet, de småländska vägarna och den småländska valutan. Kanske ut­ trycker den på sitt sätt Smålands idé, detta sammansatta, obestämbara och obeskrivliga som just är Småland och intet annat. Se­ dan han så analyserat skokrämen och behål­ lit av dess sammansättning det som är och var dess eviga beståndsdel, bör han sammansmäl­ ta det med sin egen stockholmska skokräm till en blandning, lämpad just för Småland. Så bör han pröva sin tillverkning på det små­ ländska klimatet, lädret och den ekonomiska bärkraften. Sedan detta väl är gjort, bör han ödmjukt gå med egna välbekanta skor på de småländska vägarna, till dess att han äntligen uppväcker någon inflytelserik infödings in- ■ tresse och nyfikenhet. Och när han vunnit denne till en anhängare av sin skokräm, då bör han stilla försvinna ur företaget, och låta smålänningarna själva reformera sin sko­ vård. Ju mer inhemsk, ju mer uppvuxen ur det småländska hjärtats innersta reformen förefaller, ju mer glömd den egentlige refor­ matorn och uppfinnaren är, ju nöjdare bör han känna sig. Även detta sätt har blivit prövat. Jag skulle till och med kunna namnge en sådan idealre­ formator, likaväl som jag kunde namnge dem som använt det sätt jag först beskrev. Det finns också utsocknes, som förstått göra sig så omtyckta av smålänningarna, att de börjat använda den älskades skokräm endast av kär­ lek och intet annat skäl. Men vad åtminstone jag inte känner till, det är någon smålänning som i främmande land lärt känna någon härlig skokräm och sedan återvänt till sina landsmän för att lära dem använda den. Det är något, som alltid förvånat mig, efter­ som Småland är mitt hjärtas land, att små­ länningarna, så långt jag haft tillfälle iaktta­ ga dem, icke vända åter hem med sitt kapital och sina erfarenheter, sedan de gjort lycka i främmande land. Att smålänningen ger sig bort, förvånar mindre, hans land är ett fat­ tigt land. Hans förmåga att slå sig ut i de svåraste förhållanden har ju blivit ett ord­ språk. Men varför kommer han inte igen? Har han väl så fått inbränd i sig övertygelsen, att hans land har alltför få och fattiga ut­ komstmöjligheter? Är det väl för barnens skull som han föredrar att stanna borta i främmande land. Naturligtvis älskar den småländske emigran­ ten sin hembygd, hur kunde han väl annat? Men älskar han sina barn ännu mera? Menar han det, att längtan efter skogarnas och höjdernas land, efter de många sjöarnas och de goda doftande lundemas land, efter tungomålet och det knotiga folket allt detta är sentimentala synpunkter, som icke få väga när en förståndig man bestämmer om sina barns framtid? i Iduns byrå och expedition, : Iduns prenumerationspris 1922 Mästersamuelagatan 45, Stockholm. I Idun A, vanl. uppl. med julnummer: I Redaktionen : kl. 10—4 ■ Rifts 1646. At. Norr 9803 ■ Rtd. Högman: kl. 11—1 ■ Riks 8660. At. Norr 402 Expeditionen: kl. 9—5 I Helt år Riks 1646. At. Norr 6147 ■ Halvt år Annonskont. : kl. 9—5 I Kvartal . Riks 1646. At. Norr 6147 ■ Månad ... ■■■■■■■■■■■■■■■■■■■■ ■■■■■■■■■■■■■■ Kr. 15 8 „ 4 » 1 Idun B, praktuppl. med julnummer: . Helt år ............ ;................ Kr. 19: 50 I Halvt år .............................. M io : — ■ Kvartal ........................................ . 5 : 25 l Månad .................................. „ 2 : — ■ Iduns annonspris: Pr millimeter enkel apalt: Utländska annonser: 45 öre efter text., 50 öre å textsida, 20 % förh. för särsk. begärd plats. 35 öre efter text. 40 öre å textsida. Bestämd pl. 20 % förh. Led. pl. o. Platssökande 25 öre. — 6i8 ■■■■■■■ vi, OFRÄLSTA. EN SMÅLANDSNOVELL AV IVAR LJUNGQUIST I. VARENDA KVÄLL HELA FÖRVIN- tem gick Fattig-Lisa till bönhuset och hörde på Väckelse-Klara, hon som hade sådana pre- dikogåvor och sjöng, så ingen kunde stå emot. Lisa kom alltid tidigare än andra för att få den plats hon tyckte bäst om : fyra bänkar från predikstolen, två från kaminen, närmast stora mittgången. Här var utsikten störst och värmen ljuvligast, och över Lisas huvud en lampa, så hon kunde följa med i sången, ifall hon fick en bok vid utdelningen. En gång togo böckerna som vanligt slut utan att Lisa fått någon, och då hände det, att Väckelse-Klara steg ner från predikstolen och gick fram till Lisa med sin bok : ”Ta min, jag kan ändå! Varsågo, mor!” Så sa’ hon. Och Lisa steg upp och neg och log tillbaks: ”Tack å guvälsignena !” Lisa glömde det al­ drig ... ”Varsågo, mor !” ... Ja, ingen be­ römde Väckelse-Klara så mycket som Lisa, och ingen var henne så trogen, möte efter möte. En kväll tog det i alla fall slut. Och inte nog med att Lisa kördes ut för den gången, utan Väckelse-Klara satte kerubiner, en på var sida om ingången, så när Lisa nästa kväll — litet senare än vanligt för att ingen skulle märka henne — öppnade bönhusdörren, reste sig nämndemans Gustav och Elovs Alfred och sa’ : ”Gå me’ sej ! Ho passar inte här blann oss.” Mot så starka änglar förmådde Lisa ingenting. Hon återvände till mörkret och kylan. Invid bönhusets ena långsida låg Skoma­ karns åker, täckt med alnsdjup snö. In på den klev Lisa. Hon ställde sig framför det fönster, som var närmast predikstolen och stirrade på de upplysta, immiga rutorna och lyddes till ljuden från bönhussalen. Först när folket strömmade ut efter mötets slut, traska­ de Lisa hem till Fattistua igen. Nästa kväll gick Lisa till Skomakarns åker och kvällen därpå, kväll efter kväll. Visst kändes det kallt att stå i snö och blåst med tra­ siga skor och tunn schal, men det var som Lisa sa’ — i Fattigstua var det knappast var­ mare och mycket, mycket mörkare, för där släcks lampan klockan sex. Och visst kunde hon tigga sig till en ljusstump av Handlarn ibland, men när en tände, fick en sällan ha talgbiten ifred lång stund. Stal inte Skat-Lars ljuset och blåste inte Räv-Anna ut det, så väsnades de andra runt om i sängarna så dant, så en måste släcka för att slippa höra alla de fula ord, de vräkte ur sig om den ussla lå­ gan. Som stack dem i ögonen, kantänka ... Annat var det på Skomakarns åker. Där stod en ifred mitt i fönsterskenet och hörde på sången och snappade till sig ett gudsord titt som tätt, då Väckelse-Klara tog i som värst... Visst tänkte Lisa ibland på den ti­ den hon satt i sin bänk i värmen och ljuset därinne, men det var inte värt att sörja i onö­ dan: Väckelse-Klara hade sagt sitt ord, och det stod inte att ändra. Lisa skulle inte klagat, bara inte folk blivit så ogina på en gang. Hon hann inte till grind, förrn haspen låg på. Ingen ville öppna för en så’n som skämt ut sig så som hon. Inte en fläskbit, inte en droppe riktigt kaffe fick hon smaka på veckor. Det var att äta Fattig- stuas sjuka potatis och härskna sill och för­ söka svälja Fattig-Mors cikoriablask, som inte sett en böna på bra länge. Lisa trånade efter sovel och kaffe, sär­ skilt kaffe... Tänk, förr, när en kunde få bå’ sex och tio koppar på en enda förmiddag med bå’ grovdoppa och .findoppa ! Tänk, den tiden ... Men inte satte en värde på det då. Så är det: I överflödet glömmer en tacksam­ heten. Om en nu bara hade en enda kopp gott kaffe, skulle en kunna krypa från Socken- stua till Handlarns, ja, det skulle en kunna göra bara för en halv kopp... för ett litet fat bottenskylt... för en svälj ... Lisa visste ett ställe, där hon skulle kunnat få bå’ sovel och kaffe, en hel panna full med starkt kaffe, om hon bara ville. Men så uselt var det inte, att en behövde gå dit. Och det blev väl bättre snart... Men det blev bara sämre och sämre. Värst var det med hälsan : Benen värkte, som om nå’n vridit knivblad runt, runt, och bröstet kändes bottenfruset. En kväll, när det skymde, gick Fattig-Lisa till det ställe, hon visste, för hon kände på sig, att om hon nu inte fick något starkt och varmt i sig snart, kom hon aldrig till Skoma­ karns åker mer. II. Lisa knackade på, sedan hon noga sett ef­ ter att hon var ensam på vägen, och Lus- Kajsa, den förfärliga luffarkäringen, som Sockna skydde som spetälskan, öppnade och förde Fattig-Lisa in i sitt varma rum, där lampan lyste och brasan brann och luften var full av os från stekt sovel. Och Lus- Kaj sa sken i kapp med sin skinande kaffe­ panna, skrattade, pratade och krusade — det var inte var dag hon fick besök av en heder­ lig människa. När kaffet var upphällt och Lisa skulle börja blåsa, log Kajsa än bredare: — Vi, ofrälste, måste hålle ihop, så inte Sockna tar dö’ på oss ! Måste du inte ge mej rätt, Lisa? Nu, när du också är blann oss, ofrälste, förstår du, hur jag haft’et ooh har’et.. . Lisa hade satt ner det fyllda kaffefatet, och nu stod hon upp: — Ska du gå!... Vill du inte ha kaffe? frågade Kajsa. — Om I lover låte bli er ogudaktighet, ska jag dricke ur koppen! Se’n går jag! sade Lisa. Kajsa lovade hålla tungan rätt i mun, och Lisa drack ur sin kopp. Det var ett utmärkt kaffe. Och en är väl bara människa... Kajsa hällde upp kopp på kopp, och i de sista ökade hon på smaken med lite ur en flaska. Tjälen i Lisas bröst tinade upp, och Kajsa pratade, skrattade och frågade. Vid femtåren berättade Lisa om sitt syn­ dafall. III. Kajsa kände ju Konrad, Skällebergabonn, och bror hans, Titus, han som dog — svalt ihjäl, säger en del — i Amerika för en del år se’n? Nej, det gjorde inte Kajsa, för hon var nästan som en utsocknes, okunnig om det miesta, och då måste Lisa berätta allt från början. Titus var redan som pojke en så’n där hjärtans snäll ooh beskedlig en, som inte hade hjärta sätta en mask på krok. Men han, Konrad, tog småfåglar och stack ut ögonen på dem bara för att se, hur Titus grät. För­ äldrarna tyckte bäst om Titus, och när de dogo, fick han det finaste, de ägde — hela Skällebergaskogen, nästan lika stor som Herr­ gårdens och värd många gånger mer än går­ den, som Konrad fick. Då började Konrad sitt spel. Konrad ömkade Titus var dag för att far och mor inte unnat Titus något bättre än dem usla skogen, som var sa snårig, gammal ocb ful, att ingen ville se åt dem. Och Titus, han sade, att han förstod så väl, att föräldrarna givit honom den sämsta arvedelen, för han visste, att han inte alltid varit så snäll mot dem som han bort. Konrad spelade på ochi frågade Titus, vad han nu tänkte leva av. Skogen gav varken bröd eller mjölk eller hus­ rum. Då bad Titus, att Konrad skulle låta honom få bo hos sig en liten tid. Sedan skulle han resa. Det lovade Konrad, och så vänlig var han, att han till på köpet lovade Titus lura någon köpa skogen. Det ville inte Titus vara med om. Han var så hjärtans snäll och ibeskedlig, den Titus. ”Jag köper skogen själv”, sa’ Konrad, ”för fyre tusen jämnt.” Titus slog ifrån sig med båda händerna: Han ville ingens olycka, allra minst bror sins. ”Tre tusen då?” sa’ Konrad. ’ 1 vå tusen”, sa’ Titus, ”så räcker det te resa och blir över.” Och så fick Titus sina två tusen och re­ ste. Året därpå sålde Konrad halva skogen för ett hundra tusen riksdaler. Den halvan han hade kvar, var värd lika mycket. Men Titus dog av fattigdom i Amerika efter nå­ gra år. IV. Detta var vad alla i Sockna utom Kajsa visste, och Lisa berättade nu hur det gick till den kvällen. Det hade varit ett mellanbra möte. En del hade vittnat, men inga nya, och klockan hade slagit elva. Då sa’ Väckelse-Klara, att Ron- rad ville säga ett ord. Konrad satt på första bänken bland de allra förnämsta, och det var inte mer än rätt, för ingen i hela Bönhuset gick utanpå honom i rikedom och makt. En kan förstå, att det blev tyst, när en så’n stor­ hejare reste sig upp för första gången. Han började så vackert: Han fattig, syn­ dig, född i synd, levde i synd och allt det an­ dra. Han kände sig bra lik den förlorade so­ nen, som hade så trasiga kläder, så den ena trasan slog hit och den andra slog dit, och som levde da’n i ända bland svin och smorde i sig deras sura slubt». Och det var ju bå’ kristligt och nöjsamt att höra, att Konrad så böjt sitt sinne för nåden. Och alla bad och sa’ ja och amen och gu- hjälp Konrad! Konrad tog i, så det var en glädje att höra: Han hade syndat mot alla bud, han visste, de tio och fler till, bå’ med tankar, ord och gärningar, ja, han sa’ rent ut, att det var rätt eländigt ställt med honom. Alla tyckte, det artade sig ovanligt bra för Konrad. Snart hade han bara att sträcka ut näven, så nära stod nåden. En så’n ödmjuk­ het och ånger för syndaskulden hade inte sports ens bland de allra fattigase. Och alla från dörrn fram till predikstoln sa’ ja och amen och guhjälp Konrad! Konrad tog i än värre. Var han främst i det världsliga, så ville han inte vara sämre i det andliga, det hördes nog. Han kände det, sa’ han, som om han stått i ävja. Ju mer han trampade, ju djupare sjönk han. Det var så anfasligt uselt ställt med honom, så uslare stod inte att leta upp. Det sa’ han många gånger, och de sista gångerna grät han, och många I H. E. EKSTRÖMS JÄSTMJÖL ■ ■ — 619 — grät med honom. Ett så’nt ropande och bed­ jande hade aldrig hörts i bönhuset förr . . . Guhjälp Konrad!... Guhjälp Konrad! Det fanns inte en, som inte tyckte, att Kon­ rad gjort skäl för nåden många gånger om, men Konrad kunde inte stanna sig. Han ro­ pade och bad, så svetten flöt, och till slut fick han inte fram ett redigt ord, bara stönanden och jämmer. Väckelse-Klara bad högt för Konrad, och med henne alla de främsta ... ”Ta mot nåden, Konrad!... Nåden, Kon­ rad!... Nåden!” Där satt Fattig-Lisa och såg, hur den star­ ke, rike Konrad svettades och skalv, hörde hur han ropade och stönade. Det skar henne i hjärtat, att en så stor och präktig karl som Konrad skulle stå och gråta så inför allihop, och hon tänkte: Den som kunde hjälpa Kon­ rad ändå . .. Det var nå’t som han hade kvar, nå’t som han glömt, nå’t viktigd och tungt, som tyngde ner, så fort han ville kravla sig upp... Ja, den som kunde hjälpa Konrad på traven ... Som Lisa satt där, fick hon en ingi­ velse. Visst var det från den onde, men inte märkte hon det i ivern, för nu förstod hon, vad Konrad behövde — ett par ord, bara ett par små ord ... Lisa reste sig upp i bänken och vi­ skade hjälpen till Konrad, först lent och mjukt, så lite högre. Folk på bänkarna fram­ för Lisa vände sig om. Lisa viskade värre .. . Nu vände sig även de om, som sutto bredvid Konrad, men han hörde ingenting, bara grät och stönade. Lisa blev alldeles utom sig och ropade och vinkade åt Konrad, och alla tyst­ nade utom Konrad. Då skrek Lisa värre än han : ”Titus och skogen !... Titus och skogen !” Konrad teg och satte sig. Hela salen teg, och alla sågo på Fattig-Lisa. Väckelse-Klara steg ner från predikstolen och talade lågmält med Konrad ooh de främsta, som samlats om­ kring honom. En lång stund viskade de, och så kom Väckelse-Klara fram till Lisa: ”Nu kan ho gå!” sa’ Väckelse-Klara och pekade mot dörren. Och Lisa steg upp och darrade och neg. Och det var tyst som i graven, när hon gick. V. — Å det säjer jag, å det står jag ve: Jag ville Konrad väl, bare väl. Jag tyckte synn om Konrad å ville hjälpe’n, sade Lisa suc- — Stackars Lisa !... Va’ Sockna ä orätt­ vis å dum ve dej, sade Kajsa. — Du ä dümmere! Ju mer jag övertänkt, ju mer förstår jag, hur rätt ho har, ho, Väc­ kelse-Klara, som körde ut mej från värmen å saliheta... Inte passar det sej å tale om skogsaffärer å så’n världslihet på ett så’nt ställe! Ja, jag va väl toki, å visst va det den onde... — Jag ska säje dej en sak så go som två — sanninga passer aldri blann di frälste, sade Kajsa ooh blinkade. Hos oss, ofrälste, trivs ho bätter... Men vi har ju alldeles glömt bort å dricke ! Ska du inte ha en tår te för bröstet? — Va ä klocka? frågade Lisa, sedan hon fått sin kopp upphälld. Kajsa gick bort och tittade: — Bara lite över åtta ... — Jösses, då. Lisa satte ifrån sig det ry­ kande kaffefatet och for upp. Väckelse- Klara börjar klocka åtte! — Du ska väl dricke ur, åtminstone? tyck­ te Kajsa. Men Lisa stod redan i dörren: — Nu måste jag springe te Skomakems åker! Adjö å tack! En fyurs i barnavård. För Idun av d:r Arthur Fürstenberg. (Forts. fr. n:r 24.) I MODERNS MJÖLK FINNAS NÄM- ligen skyddskroppar mot de infektions­ sjukdomar, modern själv genomgått, och ävenledes mot de många banala infektioner, som kunna angripa barnet. Men den om­ ständigheten, att naturen själv berett den föda, barnet erhåller, är en borgen för, att födan är lätt att fördraga och lätt till- godogöres, vilket ju också av erfarenheten bekräftas. Det är emellertid icke endast barnet, som drager nytta av uppfödningen vid bröstet; även modern har stort gagn därav. Litet var ha vi väl sett, hur den digivande mo­ dern kroppsligen utvecklas, hur den spä­ da, magra modern mången gång blir axel- bredare och fetare, hur den bleka får vac­ ker färg på sina kinder och hur de alla stråla av hälsa och icke minst av lycka. Tillfredsställelsen att själv kunna nära sitt barn och att se detsamma tilltaga i vikt och utveckling är nämligen en ständig källa till glädje och lycka, som ingen annan pe­ riod av kvinnans liv kan skänka. Digivningens stora betydelse för barn och moder har emellertid icke varit klart insedd förrän under de senaste 40—50 åren, vil­ ket bäst bevisas därav, att läkarne dess­ förinnan ofta och alltför ofta tillrådde möd- rarne — synnerligast de bättre situerade — att vid minsta anledning underlåta giva sina barn di och att antingen uppföda dem med flaska eller att för barnet anskaffa en amma. Men under den tiden, som detta hände, var det mycket sällsynt, att de fat­ tiga kvinnorna icke gåvo sina barn bröstet, vilket ju var en välsignelse, då de fattiga kvinnorna naturligtvis voro de flesta. För­ hållandet är nu ett annat. Nu förekommer det så gott som aldrig, att en bättre situ­ erad moder utan tvingande skäl underlåter att giva sitt barn di — upplysningen har lärt henne inse digivningens betydelse — men å andra sidan har den konstgjorda uppfödningen tagit oroväckande fart hos den stora massan av mödrar, nämligen hos de fattiga. Detta är till stor del följden av sociala förhållanden såsom att kvinnorna mer och mer dragits in i industrien, att livsvillkoren blivit så hårda, att även kvin­ norna medelst sitt arbete utomhus måste bidraga till familjens uppehälle och till sist därav, att det numera födes så många barn utom äktenskapet, vilka barns mödrar ofta ensamma ha att försörja sin avkomma. Sociala hjälpåtgärder för nyblivna mödrar Dessa förhållanden — eller rättare miss­ förhållanden — äro emellertid icke särskilt karaktäristiska för vårt land, de existera så gott som överallt i Europa och hava framkallat de nu allmänt vidtagna åtgär­ derna för att förmå mödrarna att upp­ föda sina barn vid bröstet. Därvid har man gått tillväga på flera olika sätt. Dels har man i flera länder förbjudit kvinnor­ nas arbete i fabrikerna under den första tiden efter barnets födelse, dels har man sökt att genom ekonomiskt understöd un­ derlätta det för mödrarne att stanna i hem­ met och där fylla sina modersplikter och dels genom en intensiv upplysningsverksam­ het sökt påverka mödrarna och de blivan­ de mödrarna att giva sina barn en natur- lig uppfödning. Längst torde man i detta avseende ha kommit i Tyskland, åtminsto­ ne före kriget, där man inrättat, massvis av s. k. Fürsorgestellen i de större samhäl­ lena, varifrån utvecklats ett intensivt upp­ lysningsarbete och ett kraftigt välgörenhets­ arbete. Även hos oss ha de s. k. mjölk­ dropparna, som inrättas för att skaffa de konstgjort uppfödda barnen för ålder och utveckling lämpade blandningar, så små­ ningom utvecklats därhän, att de numera huvudsakligen arbeta på att förmå möd­ rarna att helt eller delvis uppföda sina barn vid bröstet. Sverige tävlar med Frankrike om minsta fö­ delsetal i Europa. Det torde vara allmänt bekant, att död­ ligheten bland barnen är stor i alla länder och att det är denna dödlighet, som kraf­ tigast bidrager att höja dödstalen för de olika länderna. Är spädbarnsdödligheten i ett land stor, är dödstalet (döda per år för varje tusental av befolkningen) stort, är den ringa, är ock dödstalet lågt. Nu äger det lyckliga förhållandet rum här i Sverige, att vi tävla med Norge att hava det minsta dödstalet i Europa, vilket återigen beror på, att dödligheten bland barnen är så relativt liten. Att så är förhållandet, torde sam­ manhänga därmed, att den svenska befolk­ ningen i stort sett är en upplyst befolk­ ning, att de sociala missförhållandena hos oss ej tagit så svåra former som mången­ städes i utlandet och att den svenska kvin­ nan i allmänhet uppföder sina barn vid bröstet. Hos oss äger dock ett missförhållande rum, som på sitt sätt motverkar den ringa bamadödligheten och det är det för­ hållandet, att det över huvud taget fö­ des så få barn i Sverige. Man kan säga, att Sverige tävlar med Frankrike att upp­ visa det minsta födelsetalet i Europa (födda per år för varje tusental av befolkningen). Men då det emellertid är mycket svårt att motverka detta missförhållande, återstår oss intet annat än att söka nedbringa dödlighe­ ten bland barnen och därigenom öka nativi- tetsöverskottet (överskottet födda över döda för varje tusental av befolkningen). Och jag trotsar någon att kunna säga, att våra so­ ciala förhållanden i alla avseenden äro så goda, att vi icke här och var och i flera av­ seenden skulle kunna förbättra dem och därmed förhöja de små barnens utsikter att få fortleva. Viktigast är och förblir i alla fall att söka förmå så många mödrar som möjligt att giva sina barn bröstet, och barnen därigenom ökad möjlighet till fortlevnad. Det är därför en absolut skyl­ dighet för var och en, som lärt sig något i barnavård, för var och en som har inblick i våra sociala förhållanden och för var och en som har intresse för vårt folks framtid att vid varje tillfälle energiskt påyrka natur­ lig uppfödning och att varna för den konst­ gjorda. Hinder och svårigheter zrid digivningen. Vi skola nu gå över till att orda om upp­ födningen vid bröstet och börja då med det allra naturligaste uppfödningssättet eller när modern själv diar sitt barn. (Forts.) FOTOGRAFERA med en KODAK och KODAK FILM OBSI NAMNET - EASTMAN KODAK COMP. - PÀ KODAK KAMEROR OCH film ALLA FOTOGRAFISKA ARTIKLAR, FRAMKALLNING OCH KOPIERING BÄST GENOM HASSELBLADS FOTOGRAFISKA A.-B. GÖTEBORG ' MALMÖ • STOCKHOLM 620 — I Y D R E“gamle rääfen Buhlsjö i Sund, Rääfs första hemvist. Här finns nu ett orlsinuseum för Ydrebygden. Leonard Fredrik Rääf, som räddat till efter­ världen Ydres gamla sagor och sägner. En Ydregumma. Sömmen vid Norra Vi, Ydre. Julafton i Dalargd, Svinhult, Ydre. I. VÄGEN TILL YDRE. Forsnäs, där Rääf dog. VET NI VAR SVERIGES VACKRASTE skogssjö är belägen? Jag undantar för­ stås de stora praktnumren Vättern och Mä­ laren, rikssjöama. Min tes lyder: Sveri­ ges vackraste skogssjö ligger 145 meter över havet inom Holaveden och klyves av gränsen mellan Östergötland och Småland. Dess namn är Sömmen (uttalas med o). Huvud­ orten i dess närhet är Tranås, och till stör­ re delen är sjön belägen inom det gamla gränshäradet Ydre, som har utpräglad Norr­ lands- eller åtminstone Bergslagsnatur. Men en tes skall försvaras : Varför är Sömmen vackrast ? Följ då med på min vårliga pilgrimsfärd. I Tranås hamn ligger Carl Johan, Sömmens senior bland ångbåtar, och väntar på hemvän­ dande torgfolk, ty det är fredag. Medan Carl Johan sakta glider utför Svartån, granska vi folktypen. Den är skogsbons, det märks på — 621 — renligheten, den seniga magerheten och livlig­ heten. ”Gubbarna” röka, tala om torgprisen och passa på att få sig en flaska klass II i matsalen av Tranås mustiga tillverkning. Vid Tranås säteri ha vi kommit ut på Sömmens första storfjärd och hålla ner mot Liljehol­ men, en förnäm 1600-talsgård. Nu kommer kapten Michal, fryntlig och väderbiten, och bjuder på en biljett då han hör, att jag är ute i skrivarsyfte. Hur många kaptener äro så generösa? Kapten och jag komma in på sjövärdering, och jag instämmer så fullt i hans utslag, att jag nu bara har att citera. ”Ingen sjö är så omväxlande. Se bara ! Det ser ut, som om vägen vore slut nere vid Lil­ jeholmen, men ni vet ju, att vi ha två minst lika vida fjärdar att passera, innan vi äro i Norra Vi. På Siljan har man landskapet gi­ vet med en gång. Nej, vi få allt ge Sömmen priset ur turistsynpunkt.” Vi krångla oss igenom den holm- och örika passagen, och nu blir jag högtidlig och få­ ordig, ty med denna fjärd strömmar barn­ domen emot mig. Vi styra på Aspanäs. Minnet sjunger kring den skaq)a udden och hävdens sol tindrar över namnet, ty det är den heliga Birgittas barndomsgård. Söm­ mens storsjö är vattnet mellan Malexander och Norra Vi. Till höger ha vi Asbyudden, rik på gamla adelsgårdar. Vi glida över ett tvåmilsvatten. Skogarna blåna åt båda hållen. Höglandsnaturen är påtaglig och måste stäm­ ma även främlingen till världsbefriad andakt. Norra Vi har stoltheten att uppvisa traktens ståtligaste säteri, Ribbingshof, ett träslott i två våningar. Mitt mål ligger bakom de väl­ diga bergen här inne i viken, i närheten av den granna Lögam. Där har Ydredrotten haft sitt hemvist, han som räddat det märkliga bergshäradets skatt av gamla ord och sägner och beskrivit sin hembygd. Det är 50 år 1 juli, sedan han bars in i sin vikingagrav på korsnäs strandäng. Jag vill se gravkullen och fägna mig åt minnet av Geij ers medarbetare och Atterboms vän. II. YDREDROTTEN. Så långt jag kan minnas tillbaka, har ”gam­ le Rääfen” utgjort en sagofigur för min inbillning. Han förkroppsligade begreppet svensk storman. Mor hade i en Ydrepräst- gård ofta sett honom som morfars mest vär­ derade gäst. Det var i Västra Ryd, grann­ socken till Sund, dit Rääf flyttade just för 100 år sedan och där han, på Buhlsjö och Forsnäs, levde till sin sena död den 9 juni 1872. Morfar var konservativ. På honom kunde Rääf lita, då det gällde att rida ut stor­ men för de gamla idealen. Jämte Jakob Ad- lerbeth är det väl R. allena, som sökt efter­ leva det romantiskt-götiska programmet från 1800-talets första årtionden. R. medförde, då han 1810 lämnade Stockholm, nog av i Uppsala insupen forskarhåg och han var nog mycket skald, för att nejden skulle upplåta sig för honom med sina skatter. Kanske ingen ”göt” fick så lämplig jordmån för idéernas omsättande i handling som Rääf av Småland. Ett outplånligt intryck av något enaståen­ de, nästan hemlighetsfullt gjorde han på den yngsta generationen, den som nu förtäljer ge­ nom mig, där han på Forsnäs levde sitt lärda eremitliv i huvudbyggningen, omgiven av sitt eleganta bibliotek, den enda lyx han tålde, un­ der det att familjen fick hålla till i ena fly­ geln. Man får det intrycket av de gamlas be­ rättelser, att Ydre för honom var världen, så­ dan Gud menat den, och att den gick Guds ärenden, som kunde bevara fädrens seder så rent som möjligt. Året 1865 skakade därför ! En ny Galsworthy= roman som följetong 1 Idun. DEN NU PÅGÅENDE ORIGINAL- | jj följetongen Ester avslutas i juli månad, i i och den nya börjar i ett av julinumren. I I Idun har nu nöjet meddela sina läsare, | i att tidningen lyckats förvärva rätten att jj Ï som följetong publicera John Galswor- jj jj thys hittills icke översatta äktenskaps- i I roman ”Beyond”. I : Galsworthy är kanske för närvaran- i I de den utländska författare, som har jj I det starkaste greppet i svensk publik, i i Både kritik och allmänhet äro ense om i 1 hans stora litterära förtjänster: den \ \ subtila människoskildringen, den be- t I härskade, strama stilen som dock kan I I gömma en sådan intensiv glöd, den fina i I naturkänsla, som gör vissa passager i I i hans böcker till äkta pärlor av natur- jj j lyrik. Däremot är det mycket delade [ \ åsikter om vilket arbete som skall kal- i I las hans mästerverk. Den ene kritikern | I har framhållit hans sociala roman Bro- | I derskap som det verk, där han nått jj I högst, en annan anser Aristokrater eller i Ï Herrgården vara det yppersta provet på \ i hans aristokratiska konst, många andra = I ge priset åt Forsytesagan, denna mäk- jj I tiga kulturskildring från tre generatio- 1 I ner under den victorianska æran, o. s. v. ï : Hans fullödiga konstnärskap och ide- = I alistiska världsåskådning ha också haft I I till följd, att hans namn upprepade gån- 1 I ger nämnts i samband med Nobelpriset, jj I och det är mycket möjligt, att han redan jj I innan hans roman nått sitt slut i Iduns \ I spalter, fått mottaga denna stora litte- | I rära utmärkelse. I vilket fall som helst f jj kommer denna roman att hälsas med j jj glädje i alla litteraturintresserade sven- j ! ska hem. I I Beyond eller Trots allt, som romanen f i kommer att heta i Ellen Rydelius auk- f § toriserade översättning är en bok om ! § kärleken. Kärleken, som slår människor- jj \ na till marken men som dock gör deras Ï [ liv värt att leva. ”Den nästan dödar, jj Ï men man ville ej vara utan den”, säger i I till sist en av huvudpersonerna. I denna i I äktenskapsroman — måhända den mest Ï \ dramatiska av alla Galsworthvs böcker jj Î — får läsaren göra bekantskap med en- = i gelskt herrgårdsliv, där hjältinnan, en ut- \ \ sökt tecknad kvinnotyp, växer upp, och \ I han föres sedan också in i den ”för- [ j gyllda bohémens” raffinerade krets. 1 l Skildringen av hjältinnans äktenskap med jj I den svenske violinisten är rik på drama- Ë \ tiska förvecklingar samtidigt som Gals- jj I worthy också här ger prov på sin skarpa jj i psykologiska analyseringsförmåga och jj I sin kärlek till naturen och allt levande, jj Arade halvårs- och fyvartals- prenumeranter ! Tiden är nu inne att förnya prenumeratio­ nen, vilken bör ske omedelbart för att und­ vika avbrott i expeditionen. Iduns julnummer litterärt, värdefullt och rikt illustrerat, till­ delas som vanligt gratis alla våra prenume­ ranter. hårt den gamles tro. Att landet gick en ny frihetstid till mötes, stod fast, men skulle det någonsin mer finna sin Gustaf III? Genom sin bestämmelse om graven manifesterade han tydligast, att han var en av de sista, som ur fornvärlden kastats in i tiden, en för sent född. I ensam gård hade han levat, i en­ sam grav ville han stiga in. Han gravsattes där efter begravningen i kyrkan, dit kistan burits av godsens torpare den nära 7 kilome­ ter långa vägen fram och tillbaka. Så läm­ pade det sig för en hövding. En underlig blandning av forngöt och adelsman måste han ha varit. Han åt sitt hårda bröd, medan andra förtärde det verk­ liga vetebrödet. Han ogillade, att man be- nade strömmingen, och krusbärsskalen borde man svälja. Han gick hur många mil som helst, medan familjen åkte till släkt och vän­ ner. Det är från dessa vandringar de många historierna kvarleva. En gång kom han till Fjälsters gästgivaregård. Moran höll på med korvstoppning. Rääf var alltid språksam och älskade kvicka och mustiga svar, sådana som Ydreborna kunna bestå ej mindre än dalfolk och hälsingar. I F'jälster menade han nu, att det måtte vara gott om fjälster. ”Ack nej", gnällde moran, ”den stygge räven äter opp alle fåra.” Mer än en lustig anspelning på sitt namn fick han hålla till godo med. Dråpligast är historien om inspektor Gyl- lenhammars strumpor, han som hade nåden att bo under samma tak som R. själv. En dag lyste hålen oförlåtligt stora på ungkar­ lens hälar. Då inga föreställningar hjälpte, gav den vise pedagogen följande lektion: Han smög sig på natten in efter strumporna och lagade dem själv. G. låtsade på morgo­ nen som om det regnat. Till slut blev R. otålig och frågade hur det kändes att ha hela strumpor. ”Förbaskat skönt, herr kammar- junkare!” Emellertid borde inte G. vänta att samma vänliga tomte nästa gång skulle hålla sig framme. Och har ej följande upplevelse i min mors barndom något av doften från en berättelse av Selma Lagerlöf? Det var vinter och plöts­ ligt fingo de spinnande och vävande kvinnor­ na i Ryds prästgård se kannnarjunkaren kom­ ma från Lögam upp mot huset. Då ropade faster Ulla : I dag har han bestämt färgat, han har så röda händer ! Hur hemmastadd i husli­ ga sysslor än R. var, gick inte mormor med på det talet. Rääf föraktade annan handbekläd­ nad än den naturen bestått honom, och därför fick han röda händer. Mor höll på att sticka dockstrumpor. ”Vem ska ha de där, ma prin­ cesse?” — Dockan förstås! — Kan jag inte få dem?” — Och så fingo mors strumpor he­ dern att hamna i Forsnäs dockskåp, och själv fick hon till belöning så småningom dansa på Forsnäs nyårsbal. Det är smådrag ur den märkligaste man­ nens liv i Ydre, jag här antecknat. De ha åtminstone en förtjänst, som han själv skulle värderat. De stamma från folkmun. Snart skola historierna tystna i bygden om Ydre sista drott. Nu går järnvägen över hans ängar, genom hans skogar, och ingen tror längre på jätten Buhle. Men släkten vårdar och vördar den gamles arv. På Buhlsjö finns ett ortsmuseum, där man kan följa bygdens utveckling från flintdolken till hornlyktan, och på Forsnäs lysa den gamles vackra biblio­ teksband. Till sonsönerna, löjtnanterna Hen­ rik och Axel Rääf, ägnas på minnesdagen dessa rader av en bygdens son, som beundrar den gamle och älskar Ydre. GIOVANNI LINDEBERG. N E R L I E N S KUNOL. HOVLEVERANTÖR REOERINOSGATAN 33 Framkallar • Kopierar - Förstorar bäst för Vår oeb Sommar I5!“.?! Prover »ändas. Precisera ~ Gardiner od) ffiSoeltyger för 6dra bostäder- ! godbetstullt vad Ri önskar- * flllt bandväft, slitstarkt, ljus och tvättäkta. : Konstflitens f ö r s ä l j n i n 9 s m ag as i n, Göteborg.: — 622 En flickpension i Stock­ holm för 50 år sedan. FÖR IDUN AV GURLI LINDER. (Forts. fr. n :r 24.) IV. GUSTAF HAMMARSTEDT. MAN KAN JU FÖRSTA, ATT MAM- îna Antoinette småningom började tycka, att lärdomen blev för mycket och guvernantåren för många. I ett brev från 1849 skriver hon t. ex. ”Gud välsigne och belöne Dig för all Din ömhet för mig, men nog har du gjort mig oro med att du läser så mycket, och det mitt i Rötmånaden till pä köpet... Tvenne språk på en gång det går aldrig väl. Spar åtminstone engelskan till nästa år. Det ligger redan en stor egenkärlek uti att tro, det man har någon nytta av att blanda ihop så mycket. Du är intet något genie heller. Ser du ett brev fullt med bannor jo, jo, min lilla skatt, skulle Du en gång blifva mor åt en söt och älskvärd flicka, som öfverträffade sin Mor i alt, så bannade Du henne ändå mycket mera, om hon vore så där oför­ siktig och stormande på hälsa, krafter och hjärna. Jag ämnade spara Dig alt detta och endast gräla på Din lilla Mamma Öberg, som inte afstyrkt Dig från att grubbla så mycket, men nändes det ej, utan Du har nu fått oppburit det sjelf stackars liten. Styrer Gud, så går alt nog väl, men jag frugtar att Du ådrager Dig en svår sjukdom.” I breven skymtar ett par gånger en magi­ ster H., som tycks ha vunnit hennes gillande. Och hon visar sig i främjande av sitt syfte mindre konventionell än som väl var allmänt på den tiden. ”Mitt sista brev, varuti jag omnämnde att Magister H. varit här, hoppas jag du bekommit, han låfvade mig till hälften att återkomma hit Pingsthelgdagar- ne. Kommer han så skall jag framföra Din häls­ ning till honom, men nog tycker jag du borde skriva sjelf. — I mitt enfaldiga tycke kan du ej lida något av att correspondera med den unga hygg­ liga mannen och om du inte vill för profana blickar sända brefven directe, så vill jag åtaga mig att sända dem så obemärkt som möjligt, det vill säga att när han går till Rosersberg, så hämtar han dem sjelf.” En annan gång beklagar hon, att magister H., som kommit för att träffa Fredrique och flic­ korna Fredenberg, fick gå hem i mörka natten utan att få veta ett ord om dem. ”Ack, vad jag önskat att jag då åtminstone haft Ditt bref, så att jag fått sagt honom ordsaken”. Emellertid svunno åren. Fredrique Unge stannade alltjämt på Frövi. Och därtill var magister II. på sätt och vis ”ordsaken”. ”Magister H.” hette Gustaf Hammarstedt cch var teolog. Han var två yngre än Fre­ drique Unge och hade blott sin egen förmåga att lita till för att slå sig fram i världen. Att han dock av fru Antoniette Unge ansågs för en älskvärd svärson berodde såle­ des uteslutande på hans personliga egenskaper. Gustaf Hammarstedts känsla för Fredrique Unge tycks ha grytt re­ dan då han var i skolpojksåren. Eka gård hörde nämligen till hans faders, prosten Nils Hammar­ stedts, kontrakt. Denne — som var smedson från Gästrikland ; till­ namnet anger ju ursprunget — var en av sin tids mest bemärkta prästmän. ”Han visade sig vid prästmötesdiskussionerna”, säges i en levnadsteckning, ”äga mer än vanliga kunskaper; med den mild­ het ooh foglighet i lynnet, som be­ stämde hans verksamhet som både pastor och prost, förenade han i omsargen att vinna sitt mål en ihärdighet, som i förening med en föredömlig vandel satte honom i tillfälle att mycket gagna.” Karak- täristiken passar alldeles in på hans yngste son, Gustaf, som vuxen man. Gustaf H. var blott 14 år då Fredrique Unge kom till Eka, och hon blev, som nämnt, redan då föremål för hans svärmeri. I en dikt skriven långt senare heter det : Hur ofta jorden än kring axeln vänder, Jag alltid troget i mitt minne bär De dar jag såg dig under Eka lindar Och smektes milt av vårens, hoppets vindar. Men bort du drog, och fåfängt mina sinnen Dig sökte med en vänskap varm och öm. Fredrique Unges svärmeri under Eka-åren hade givetvis andra adresser än den gänglige och blyge ynglingen, så mycken ungdom som samlades i detta gästfria hem. Men ett par år sedan hon lämnat Eka kan man av en avskedsdikt efter en tillfällig samvaro där för­ stå, att Fredrique Unge börjat skänka den då 21-årige unge mannen ett varmare intresse. Han skriver: Hav tack, Fredrique, du ökat min viljas kraft, Att spänna vingen högt mot de ljusa länder, Där anden, frigjord från stoftets makt, Mot sorgens land förklarade blickar sänder. Hur oss än fjättrar tvånget utav en lag, Som diktats upp av kortsynta, låga sinnen, Vår vänskap evigt trotsar dess hårda slag Och räddar sina heliga, blida minnen. Hos överste von Tunés på Frövi, där Fredrique Unge nu var lärarinna, gingo emel­ lertid åtskilliga unga militärer ut och in, och hon lär ha varit mycket omsvärmad. Det är väl också troligt, att hennes eget hjärta flam­ made upp ibland. Den unge magistern å sin sida diktar i minnesalbum rätt så smäktande till andra unga flickor. En Charlotte t. ex. tackar han ”för alla ljuva stunder, som du skänkte mig, Uti Hoppets, uti Glädjens lun­ der, Uppå Fantasiens blomsterstig”. Korrespondensen mellan de båda unga upp­ hör så småningom. Under tiden avslutar Gustaf Hammarstedt sina studier i Uppsala och blir prästvigd. Äntligen bryter han tyst­ naden och skriver ett brev från Västra Löf- sta, där han fått sin första prästerliga befatt­ ning i ett vikariat på ett par månader för prosten. Som förevändning för detta brev tager han ett givet löfte att sända ”min goda Fredrique” en kort framställning av myten om Amor och Psyke. Som skäl för sin tyst­ nad anför han studierna, bristen på källor till den ovannämnda kärleksmyten, samt ”den förlägenhet att skriva som stundom överkom­ mer oss, då vi ej genast efter en yttre impuls (ett sammanträffande eller ett brev) gripa oss an därmed utan låta den ena veckan följa på den andra i stilla overksamhet.” (Forts.) Gustaf Hammarstedt. Efter ett porträtt av Maria Röhl. Kontraktsprosten Nils marstedt. IDUNS FOLJETONG. Ester. En nutidsroman. Av ELISABETH HÖGSTRÖM-LÖFBERG. (Forts.) »NI SKALL HÄLSA DOKTOR ELIAS- son, sade Svedmark, när Ester tog farväl, »att det är alldeles galet att vi ej arbeta tillsammans med varandra. Felet är bara, att han tror att det är jag, som prutar på broderskapsidén, men jag inbillar mig, att det är han, som gör det. Men ni, frö­ ken Lyckhammer, håller ni inte med mig om, att vi alla äro bröder, således även de bättre situerade?» »Jovisst», svarade Ester dröjande, »men den rike brodern heter bara alltid Kain!» »Ni tror så nu, och jag skall alls inte försöka omvända er, men kunna vi nu inte bli vänner ändå?» »Det kan vi alldeles säkert, kyrkoherden !» log flickan, och när hon kom hem, besvara­ de hon så Tords fråga, om visiten givit något större resultat: »Den har givit mig den fasta förvissningen, att goda männi­ skor höra samman, evigt och oskiljaktigt, och helt oberoende av om de ha pansar­ båtar eller Marx-porträtt på väggarna.» — Under den närmast följande tiden blev Edvin Bure, ehuru visst icke med avsikt, ganska styvmoderligt behandlad. När Ester efteråt bläddrade i sin almanackas fåmälda, men vältaliga dagbok, tedde sig februari bl. a. så här: Den 7 : de. Talat om Tolstoj på Folkets Hem — en ny, berusande erfarenhet av hur det är att tala till många och ändå bara till en, som kommer på halva vägen emot en me.tD Kalmar Vapen, Högsta kvalité kärnmjöl Kalmar Ångkvarns A-B. STÅLRESARMADRASSEN IDEAL Hygienisk - Billig - Hållbar Prislista gratis och franko Obs. I Reducerade priser fr. 1 mars i år. AKTIEBOLAGET RESAR Tel. 780 Karlstad Tel. 780 vid sjukdomar i munhåla och svalg.I Effektivt skydd mot smitta Vid ' epidemier. 'A.Ö. PHARMACIA ^octSHOkM är ett ytterst elegant och slitstarkt Tvättsiden lämpligt för Damblu• sar, Jultidningar, Pyjamas och Herrskjortor. mRADIANT" är lätt att tvätta och stryka, krymper ej och beva­ rar — även ejter tvätten — sitt eleganta utseende. Övertyga Eder alltid om att Ni erhåller äkta "RADIANT“. För underhaltiga efterapningar var­ nas. — Jjkta vara bär alltid namnet “Radiant“ tryckt på stadkanten av tyget. "RADIANT" framställes i såväl enfärgad som mönstrad vara och sälj es till det fastställda priset 9:50 pr meter. Äkta -RADIANt" finnes i rik- hal tig sortering, mönster och färger i Stockholm hos: A.-B. Brunkebergs Manufakturmagasin. A.-B. Freja Magasinet. J. F. Holtz. A.-B. John V. Löfgren & C:o. Aug. Magnusson A.-B. Herm. Meeths A.-B. A.-B. Nordiska Kompaniet. i Göteborg hos : Axel Gillblad & C:s A.-B. Eduard Wahlbom & C:o. Varuhuset Vollmers-Meeths. i Malmö hos. Aktiebolaget Ludv. Lindgren. Olof Perslows Eftr. ‘Personlig hygien fordrar att ens linne blir ordentligt ren- toältal. Koka det med Tomtens Tvält- puläer. Ni kan då vara lugn. Det blir fullkomligt rent. BEGÄR VÀR KATALOG Nu |v HUGO 5VEN550N & CÇbOrtUORQ nysa sig fördärvad. Det allvarsammaste av alltihop var Kristins eget, ängsligt avvak­ tande ansiktsuttryck, och det fick en oro­ väckande tillsats av beslutsamhet, när hon hörde lätta fötter springa ut för grusgån­ gen och torka av sig på granrismattan. Den eländige Edvin också, hur skulle hon nu bära sig åt? Att upprepa de tämligen alldagliga me­ ningar, som under den kvart, de förblevo ensamma, växlades mellan gumman och gästen, vore ingen idé ty det var ändå nå­ got helt annat än dialogen, som verkade att Barr, när han inte stod ut längre, utan försiktigt gläntade på köksdörren möttes av en syn, den där tycktes bättre höra hemma i hans fåvitska drömmar än i verk­ ligheten. Vid köksbordet, utan annan duk än den alltid lika rena vaxduken, sutto vid ena ändan Kristin Barr, mysande av gemytlighet och ogenerat blåsande på sitt kaffe, och på den andra Ester Lyckhammer, rödkindad och glad, och överlägset behär­ skande den krävande situationen att dricka påtår på fat och ha den kelna kattungen balanserande på ena axeln. Edvin kunde inte ta sina ögon därifrån, men så tvingade han sig att komma ihåg, att den där fröjden var långtifrån inom räckhåll, och än en gång sade han till sig själv: Du kan vänta, du kan vara tålig, Edvin! »När jag nu kommer om måndag», sade han på hemvägen, »blir det troligtvis min sista lektion, ty den i maj slutar jag här­ uppe, och reser sen med första båt över till Amerika. Ja, ni förstår väl, att jag inte ämnar emigrera, — jag skall bara ut ett slag, — för att lära, sträva och klättra, det går ju sällan riktigt bra här­ hemma!» »Men er mor», sade Ester, »hur skall det bli för henne?» »Jo, hon ska’ resa till en av mina gifta systrar så länge, och där ska’ jag betala or­ dentligt för henne, så hon inte behöver göra skäl för födan på gamla dar.» — — Ett stycke in i maj skulle den sista fre- dagsdiskussionen hållas, och då man för norrländska förhållanden hade en sällsynt tidig vår, blev det en strålande soldag med gröna slöjor över björkhagarna och på Rönntorps takås ett smältande, sentimen­ talt flöjtsolo av en nitisk starherre. Ester gick smågnolande uppför allén med hän­ derna i kavajfickorna, och käckt noncha­ lerande vattenpussarnas hinder. Ingenting märkligt hade hänt henne och ingenting märkligt skulle väl hända, men ändå hade hon hela dagen, då hon gått igenom Tages multiplikationstal och Hjördis’ rättstav- ningsregler och under grävandet av rabat­ terna i trädgården, gått behärskad av en stigande, överdådig feststämning. I samma känsla som barnets i rummet utanför julgra­ nens oavslöjade härlighet gick hon nu ock­ så utan brådska upp mot Folkets Hem, dit hon sett mer än vanligt täta skaror styra kosan. Hon observerade rönnarnas halvutslagna, utspärrade blad, och kom ihåg Diamant-Anders märke att när rönnens blad bli lika stora som hans fötter, då slutar tjädern spela, det slår aldrig fel, och inför en väldig, myllrande myrstack blev hon stående i girig uppmärksamhet. Namnlös och odödlig — flitig och oöver­ vinnelig! Vad kan man mera begära, tänk­ te hon. Här var ett sådant beskäftigt kilan­ de hit och dit, ett axlande av bördor, ett släpande på vunnet gods, allt utan uppskov och utan att någon drog sig undan sin bestämda andel, och säkert just därför nåd­ des så förbluffande, underbara resultat. »Gud, vad det ändå är ljuvligt att leva!» bröt det plötsligt fram ur hennes innersta väsen, och nära nog utan att veta om det, — 631 — Oaktat något högre pris förblir dock Svea Vâxt à Kr. 1.40 Svea Grädd à „ 1.60 på grund av sina oöverträffade kvaliteter Billigast. I Svea sommarkvaliteter ha samma kon- ■Mal slstens som smör men längre hållbarhet. | • Av SANGALLA the rekommendera vi våra kända märken “PEKOE SOUCHONG“ “IMPERIAL“, “ORDINARY“ i originalförpackningar. PERCY F. LUCK & Co. ........................................................................................................■■ll•■llllil•ll■lllll■lll|||||||||||||||||■||||||||l|||||ll|M•||l|l|ll|||l||ï FYRTORNETS APTITBITAR, VINGASILL GOURMANDSILL FINASTE RÅVAROR. — BÄSTA KVALITET- Vävskedar jämte övriga tillbehör för handvävsto­ lar. Vävspännare, Skyttlar, Skedkro­ kar och Spolmaskiner köpas förmån­ ligast hos A.-B. Borås Mek. Wäfskedsfabrik, Borås. Rikstelefon 1028. Exp. till landsorten mot postförskott. Duktyger - HandduKar Vita vävnader till fabri Kspriser Almedahls Förs.-Magasin OBS.! 55 Kungsgatan 55. OBS ! GÖTEBORG En utmärkt vardagsrätt MAKARONIPUDDING MED KÖTT 200 gr. svenska makaroner, 1 l/j 1. vatten, V* msk. salt, 2x/2 del. mjölk, 4 hg. rester av kokt eller stekt kött, 1 lök (kan uteslutas), 1 knippa persilja (kan uteslutas), 2 del. köttspad eller efterbuljong. Till formen: 1% msk. smör (30 gr.), 2 msk. stötta skorpor, 2 msk. riven ost. Beredning: Makaronerna sköljas och förvällas i kokande, saltat vatten en stund, men höra ej vara riktigt mjuka, då de hällas upp i durkslag för att få avrinna. Mjölken kokas upp. makaronerna ilägges och få sakta koka i 15 min., eller tills de äro alldeles utsvällda. Kat­ tet skäres i små fina tärningar, löken skalas och hackas och persiljan sköljes, vrides i en duk och hackas fint. En eldfast form smörjes med hälften av smöret och beströs med stötta skorpor. Däri lägges ett lager av makaroner i botten. Därefter lägges köttet, som beströs med den finhackade löken och persiljan och begjutes med några skedar köttspad eller buljong. Så ett lager makaroner igen o. s. v. tills for­ men är full. Over det översta lagret av makaroner lägges återstoden av smöret i flockar och stötta skorpor och riven ost strös över. gräd­ das i ordinär ugnsvärme V» timme och serveras med smält smör. GLÖM ICKE ATT BEGÄRA SVENSKA MAKARONI. Den. barfa. ssYiTREsV^s SÂ.RSÀLVAH Pris Kr-2,50 (7ïCCver/êare med Burows lösning är beredd av sam­ ma mjuka och smi­ diga salvkonstuens som Syster Elias Salva, med en till­ sats av icke mindre än 45 % Burows lösning. FABRIKS A'B' ELLAS ‘TforStz/fes ~ Stockholm overatff^o Badliv I Cauma-sjön. Upplysningar oc nerllgen lugnt belägna Hotell Segnes och Posthotellet från kr. 8:50. Mellan dessa hotell ligger det nyinredda hydro- elektrotherapiska etablisse- mentet. Läkare på platsen. Vad Hotell Waldhaus-Flims erbjuder är lugn och vila, bad, sport, musik och säll­ skapsliv. Promenader i den doftande granskogen med en mängd trevliga ställen, små porlande bäckar och välvår­ dade stigar, omkring den stil­ la skogssjön 1150 m. ö. h. Vattnet i denna kristallklara sjö är i juli—augusti hela ti­ den omkring 20° C. Waldhaus-Flims har en hemtrevlig karaktär och ett särskilt livligt sällskaspliv. prospekt gratis: Schweiziska Turistbyrån, Hamngatan 5 B., Stockholm. Cauma-sjön med badinrättning. Riks 1491, Norr 9840. ... ............. ......... . ........ ....................... nniiiiiiiiiiiiii..... .................................. ............... .................................................................... — 632 — llllllllllllilllllllllllllllllllHIlllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIlllllljiiiiiiiiiiiiinuniiiinjjjiii^injjii^im^IKUg Känner Ni till den stora och om­ tyckta schweiziska sommarkurorten Waldhaus-Flims? Från Sverige re­ ser man över Hamburg eller Berlin —Basel eller Stuttgart—Ziirich (Stockholm—Ziirich 45 timmar) från Ziirich förbi den härliga Zii- rich-sjön och Wallensjön över Ra- gaz-Chur till den på Engadin-rou- ten liggande stationen Reichenau (Zürich—Reichenau 3 timmar), r'ràn Reichenau i 50 min. pr bil till det utsökt vackert belägna hotell Wald­ haus-Flims, som har en hänförande utsikt åt tre håll. Biljett med sov­ plats från Stockholm till Reichenau- Flims kostar 170:—, no:—, 70: — kr. Helpension i den efter villasy­ stem byggda Kuranstalt Waldhaus fås från kr. 12:75 eller i det syn- Caumasjön , usmoicu Hydrotherapie Kurhaus V. Silvana Hotel SeRnes Vy över Waldhaus-Flims. 1200 m. ö. h. Man kan bada, ro, fiska, spela golf, tennis. På kvällarna går man på konserter, baler, soaréer, eller ock­ så sitter man på hotellets terrasser och beundrar de omväxlande, rika alplandskapen. Från Waldhaus- Flims är endast 2 timmars resa till Thusis med de romantiska Viamala- och Rofla-klyftorna, 3 timmar till Oherengadins sjöar till den interna­ tionella mötesplatsen St. Moritz, Pontresina. Man kan göra härliga högfjällsturer med elektr. Benina- banan till Italien, med postbilar över Bernadin eller Splügen-passet till sydschweiziska sjöarna Lugano— Locarno, över Lukmanier-passet el­ ler Oberalppasset till Gotthardrouten och Central-Schweiz. |lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll||||||||||||||||||||!|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||lllllll||l,lll||ll|in,llll iiiiiiiniiiiiiiiii:!itii;iiiiit]iii.>iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!iiiiiiiiiiiiiiiii!iiiiiiiiiiiiiiiiii:ii!iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!iiiiiiiiiiiiiiinigBiiiiiii UNIVERSALVAGNEN HAR ALDRIG VARIT S BILLIG SOM NU! HAR ALDRIG VARIT AV SÅ HÖG KVALITET SOM NU! Dessa öro absoluta fakta, som göra Ford- vagnarnas oerhörda àtgdng lättförklarlig. --------------------- 33L miljon i bruk! ---------------------- Den nya modellen — med avtagbara fälgar utan prisförhöjning!TOURING CAR kronor, fritt Malmö. — Elektrisk start 250 kronor extra. Vi försälja över hela Sverige på lämpligaste betalningsvillkor. A.-B. AMERIKANSKA MOTOR IMPORTEN STOCKHOLM MALMÖ G GÖTEBORG HELSINGBORG KALMAR KRISTIANSTAD Sedan ny sändning i dagarna inkommit, kan omgående leverans äter* ske av ett begränsat antal 4 à 5 pers. turistvagnar och 1-tons lastvagnsunderreden, efter att vi en längre tid på grund av otillräcklig vagntillgang mast reservera oss för 3 à 4 veckors leveranstid. ........ "".... 111........ 11111.... 11111....... Förse Eder i tid, innan sändningen är slutsåld! m.............. FÖR 5 PERSONER. 11111!li:'llllllli'|lllllllllllll|llllllllllllllllllllliillllllllllll!!|lllllh 'llllll!lllllill!llll|ll:illilli!:illlli|!^ IIIIIIIIIIIIIIIIHIIIIIIII IllllllllllllllllllllilililllliülU !!!!ll!l!!llllll!l!ll!n= g!di!iiiii[iii!!iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiinniiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiw SOMMAREN I WALDHAUS-FLIMS Ferrin Bästa Järnmedel, Utmärkt stärkande. cJIfiiiel olageLjJrcfiimedes Sundbijberg /X GUMMAN5 Tvätt pulver a/b nymans verkstader UPPSALA Skandinaviens största spe­ cialfabrik för velocipeder och velocipeddelar. Bästa inköps­ källa för återförsäljare. À MellinsFood _ är en världsberömd, lättsmält f kraftnäring för barn, ammande möd-' rar, konvalescenter och ålderstig­ na samt för personer, som lida av mag- eller tarmsjukdomar. För­ ordas av läkare. Köpes i apo­ tek, speceri- & drogaffärer. Mellins Food Depot, A Malmö. Det ojämförligt billigaste medlet att tvätta ett kilo kläder med är LINDSTEDTS TVÄTTMEDEL Intet annat har häller så överläg­ set dokumenterat sig som oskad- Jigt för kläderna. Erhaltes överallt. Specialaffär för praktiska Ottomaner med 1 och 2 bäddar, Schäslonger, Säng­ kläder, Filtar, Täcken. Fullständig ga- ran“' OLOF KNUTSON. Sthlmtel. Vasa 117-38. Dalagatan 14. slog hon kramande hårt sin arm kring den sista av de gamla rönnarna, som, åsk- bränd och ihålig, stod och trotsade för­ gängelsen med hundratals friska skott . I Folkets Hem stod Tord med något av samma förväntningskänsla i talarstolen. Det var längesedan en så manstark publik mött upp, och han var glad att se det, ty diskussionsämnet : Fattigdomen, dess orsa­ ker och botemedel, var en av hans starkaste hjärtesaker. Ännu hade han ej nåtts av nå­ got tvivel på, att mannen i arbetsblusen undantagslöst var livets misshandlade styv­ barn, ännu var hans båt tät och sög ej in något vatten, och med flammande hänförel­ se började han sitt anförande. Han sade om fattigdomen, att den var­ ken borde eller behövde existera, och att ingen präst skulle komma och säga ho­ nom, att den vore av Gud. Av de grym­ ma och egennyttiga var den inrättad och av de maktlösa och enfaldiga hölls den vid makt. »Men ve eder, ni maktsamlan- dets krämare, som med blod på händer­ na räkna edra dukater, en dag skola bett­ larna komma som fordringsägare och näm­ na er vid edra rätta namn!» Nå, så långt var intet tvivel om, att han hade sitt garde med, andlöst fäktande i hämndens hätska duell. Men — just som vilddjuret hukade sig till språng, ryckte han utan vidare undan rovet, lämnande sin förra tankegång. I stället började han tala om dem, som han kallade de i an­ den fattiga, dessa, som själva levde sitt liv utan andra gudar än magens och stru­ pens njutningar, och som så snart tillfälle gavs, utan att tveka berövade andras vä­ gar deras sparsamma skimmer av evighets- ljus. Nu pendlade inte längre hans klinga mellan aristokrat och demokrat, mellan be- sittare och egendomslösa, ingen kunde kän­ na sig säker, resultatet av alltsammans såg förr ut att bli en örfil än ett väntat köttben, men stopp, det ämnade man inte tåla! »Lappa du i hop folk, och stå inte där och häv ur dig dynga!» ropade en röst ur högen, och följdes av ett mångstämmigt bifall. Först efter ett par minuter lyckades det fabrikör Hedborg att göra sig hörd. Han bestraffade först tämligen milt de ele­ ment, som brutit mot »den parlamentariska ordningen»|, men kände sig nödgad med­ ge, att hans förtjänstfulla och värderade vän Eliasson på ett olämpligt sätt gått utom ämnet. Ester såg sig hjälplöst sökande omkring efter Edvin Barr, vilken hon visste ännu ej hade lämnat Österala, men han fanns ej där. I anledning att det var sista samkvämet för vintern, hade emellertid kaffeservering blivit anordnad, och snart lade sig de hög- kammade vågorna stillsamt till ro i den belåtenhet som åsynen av ett par io 1. kaffekokare och en klädsäng med vetebullar framkallade. Men när Ester satte sin halv­ tömda kopp ifrån sig, fick hon se att Tord var försvunnen. När hade han gått, och vart? Utan att taga avsked av någon banade hon sig väg, fick fatt på sina ytterkläder och sprang utför »gjutare-backen» ner mot vägen kring Brostasjön, vilken visserligen var något längre än bruksgatorna, men som de på Rönntorp alltid brukade använda sig av. Redan i första kröken blev hon mycket riktigt varse Tord, och hans svar på hennes: »Hallå, kamrat!» kom i ett lugnt och nära på muntert tonfall. (Forts.) Rättelse. I artikeln Konstgjord andning i förra numret hade genom ett missöde underskrifterna till bild I och IV bytt plats, Ulket härmed meddelas till rättelse för de läsare, som ej redan själva upptäckt omkastningen. Låt ej hå­ ret falla! Friskt och kraftigt hår är en av naturens vackraste gåvor. Men liksom andra naturens gå­ vor måste även håret vår­ das väl för att bibehålla sin friskhet och glans. Endast en omsorgsfull vård och regelbunden be­ handling med lämpligt hår­ medel kan förekomma håravfall, mjäll m. m. En känd svensk läkare, som sedan många år studerat speciellt hårsjukdomar har undersökt F. Paulis Azymol-Stimulus och konstaterar att detta medel icke blott motverkar hårets av­ fallande utan även befordrar dess återväxt. Varför då i onödan låta håret glesna och falla av? Varför ej försöka med detta gamla ___________ välkända av läkare rekom­ menderade medel? Köp re­ dan idag en flaska. De fin­ nas överallt i hel- och halv­ flaskor, ”med fett” och ”utan fett”. F. Pauli's AZYMOL- STIMULUS Den i dagarna utkomna ”Tid­ skrift för skönhetsvård och kropps, kultur” innehåller en hel del verk­ ligt vederhäftiga och värdefulla råd angående hårets vård och hår­ växtens återställande. Ifvll nedan­ stående kupong och vi skola sän­ da Eder tidskriften gratis. PARFYMERI F. PAULI A.-B., Stockholm. Sänd mig gratis ett ex. av Tid­ skrift. för Skönhetsvård och Kroppskultur. Namn ...................................................... Adress ...................................................... Dd alla husmödrar erkänna att ZENITH’S EXTRA VÄXT förtjänar hedersplatsen som finaste hushållssmör bör det aldrig saknas i något hem. NESTLÉ’S BARNMJÖL användes av alla mödrar, som vilja se sina barn friska, frodiga och välmående. Detta närings- och uppfödningsmedel, som är lättsmält, gott och billigt, är absolut tillförlitligt i synnerhet vid den kritiska avvänjningstiden. Nestlés barnmjöl är även ett förträffligt och kraftgivande födoämne för barn i alla åldrar, mag- och tarmlidande samt åldringar. JAAYA.ICABKffi ULN DE MÄ5TE,,. VARA MOGNA Recept gratis! Tillskriv The Banana Company A.-B. Norrlandsgatan 16 - Stockholm. — 633 — MATTORNA rengöras och sommar- förvaras bäst hos STHLMS VACUUM CLEANER A/B. (Firman grundad 1905.) 13 Uppsalagatan 13. Rikst. 93 52. Allm. Tel. Norr 93 52. soio Mrri * ». IMAl MÖ urriKOMPA«i o/f »Mtr» som tusenden och åter tusenden vet, och alla böra veta är att YVY-tvålen är den enda toalett­ tvål, som är rätt framställd med tillhjälp av alla till buds stående medel; ett överraskande resultat! har uppnåtts och alla hygieniska! fordringar äro tillgodosedda. Vid dagligt bruk av YVY-tvålen ha legio personer givit lovord om densamma såsom den bästa toa- lettvål de ännu använt. YVY-tvålen säljes i varje af­ fär i hela landet. Österlin & Ulriksson, Kem.-tekn. Fabrik, Ystad. VITRUI FERROL &r det kraftigast aptitgi- vande och mest stärkande av alla moderna organiska järnpreparat. Synnerligen lättsmält föredrages det av den ömtåligaste mage. Vid blodbrist och svaghet av största verkan. Dess ange­ näma smak gör att det med lätthet tages av såväl barn som vuxna. Tillverkas å APOTEKET VASENS DROG- HANDELS LABOR A TORIUM STOCKHOLM Oiiginalflaskor om 500 gram. Fäs ä alla apotak. i \A tXTRWAXV G\JTL/^> c— snoe/r/rot** Söndagen i hemmet. Av Emma Grandin. Vad allt innefattar ej det enkla ordet ”hem”? Det betyder den plats, där bandet mellan föräld­ rar, barn och syskon kännes star­ kast och som ock för oss är kä­ rast. Det är den plats, dit vi så mången gång skyndat undan stor­ marna i världen för att där finna vila och vederkvickelse. Vila på den dag, som är och bör vara en vilodag från såväl materiellt som andligt arbete, nämligen söndagen. Denna dag bör för oss vara en kraftkälla till den kommande veckans arbe­ te. Likväl böra vi ej slöa och oin tresserade för allt låta söndagen förrinna utan i stället utnyttja den som en vederkvickelsens dag, låta den bli en dag av den andliga innebörd, som lägger en tum till vår själs växt. På det att söndagen ej blott för husets manliga medlemmar och barn utan även för husmodem och tjänarinnan må bliva en re- kreationsdag, så bör storstädnin­ gen försiggå på fredagen med undantag av efterdamning och vattnande av blommorna, vilket göres på söndagsmorgonen. På lördagen bör allt bak av exempel­ vis vete och siktbröd, skorpor och småbröd försiggå. Jag anser näm­ ligen hembakat bröd utgöra en stor besparing i hushållet. Medan degen jäser, kan man göra i ord­ ning några smårätter till sönda­ gens frukost såsom inlagd sill el­ ler sillsallad, kalvsylta, små kött­ bullar, en ägglåda eller omelett. Samtidigt kokas på spisen huvud­ rätten till söndagsmiddagen. Som lämpliga middagsrätter vinterti­ den skulle jag vilja föreslå någon stek, kotlett, kalvkyckling eller pepparrotskött, ty under denna årstid behöva vi nordbor varma och något feta rätter. Sommar­ tid däremot kan man nöja sig med inkokta, kalla fiskrätter eller skinka och grönsaker. Efter brö­ dets gräddning kan man som ef­ terrätt till söndagens middagsmål sätta in i ugnen en kaka av i mjölk uppblött bröd med syltad frukt emellan, eller en tunn fin pannkaka. Samtidigt kan man då koka en bit salt kött eller skinka att skära av till smörgåsarna på söndags afton, ty att köpa kall­ skuren smörgåsmat ställer sig gi­ vetvis för dyrt. Sedan nu allt sålunda vad som rör bakning och matlagning för söndagen blivit undanstökat, böra de på måndagen borstade helg- dagskläderna och skodonen fram­ läggas tillika med linne. Innan husets medlemmar krypa till kojs, böra de samtliga den ena efter den andra, om badrum gives, ba­ da eller i annat fall tvaga sig. Har man så ordnat för söndagen, så kunna alla vila ut till kl. 9 på söndagsmorgonen. Sedan alla äro uppstigna och klädda, och de yng­ re bäddat sina bäddar, vidtager frukostdukningen. Dukningen kan f. ö. i hem, där matsal finnes och vilken ej är upptagen av re­ servbäddar, till en del ske redan på lördagen. Till frukosten an­ vändes förutom smör och bröd de på lördagen iordninggjorda smårätterna samt dricka för de äldre och mjölk för de yngre. Efteråt kaffe med hembakt bröd till. Efter frukosten ger man åt den på lördagen förarbetade mid­ dags rätten en uppvärmning samt nedsätter den i koklåda. Kokan­ det av potatisen kan lätt göras före middagen, varvid man, om man har ett s. k. patentlock i det- ta° samtidigt får diskvatten varmt. På söndagen bör man torka dis­ ken för trevnadens skull. Under de övriga dagarna kan man låta den för tids- och handduksbespa- — 634 — HÛRW1MMJS PURE TEA 51llllllllllllllllllllllllllllllllllllll!illllllll!illllllllllllllllllllll!llil!lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll!llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllüllllllllllllllllllllllllllililll!:,!... A hängmattor; Garanteras för 200 i kg., längd 2 meter, bredd 0.85 mtr. st.___ Tillverkade av ex- 1W— tra I :ma markisväv, med 1 insydda sidolinor, svetsade | förtenta ringar, bågar av i fernissad björk. Sändes på 1 öppet köp emballagefritt | över hela landet mot post-1 förskott. NILS WIDE) 10 St. Vattug., Stockholm liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii[iiiiiiiiiiii:iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiliiiiiiiiiil!iii[iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!iiiiiiiiii!iiiiniiii FAVORISCA Hudcréme, komponerad och tillveikad av Iduns SKönhetsdoKtor. Pris per burk 3 kr. Ensamförsäljare: Firma Gustaf Hjelm & C:o Huvudaffär: Norrtullsgatan 8 A. Filial: MästersamueUgatan 46. Till landsorten mot efterkrav. Mot mal, kakerlackor, väggohyra, flugor och andra dylika insekter finnes intet bättre utrotningsmedei än Kammerjäger. Finnes i askar à kr. 0: 80 och 1: 50 i alla färg. och kemikalieaffärer samt hos ensamimportörerna AKTIEBOLAGET EUG. WINGARD, Malmö. lett jäst-fritt hem får man minst lika goda kakor som nå­ gon annanstans — om de bakas med Tomtens Bakpulver Billiga o. bra »ro IflirillA. Svarigaa Urma- » ■ ■ H V ■ karaa A.-B.a hk ta VäcKarUr Förnlcklat fodral med mässingsbot- ten. Stort m&s- aingaverk. Kraftig väckning. Säljas under garanti av alla Urmakare. Ovomaltine i är vid alla svaghetstillstånd ett ovärderligt styrkemedel för såväl barn som vuxna. Fråga Eder läkare. Fås på alla apotek. Gcneraldepot för Sverige: Apoteket Lejonets Droghandel j M almö. ! TAND-CRfeHE 60 öre ar kemikalieaffärer och apotek 2: 25 & 4 kr. OBS.! Oskadligt för husdjur. Alla Råttor loc­ kas utav Mu- ridin” Det verkar som förgiftat vin Dess färg är röd Och Muridin är säker död. MURIDIN försäljes i alla flaskor à Tapetkompaniet levererar Eder TAPETER till lägsta priser. Största sortering a in- och utländska kvalitéer. Rekvirei prover genast. Riks 99 OS. Allm. 133 2 Katarnav. 7, Sthlm. (Vid Slussen “Fick korgensäger Du. Beklagar—men hur kunde Du egentligen tänka Dig annat? Gå på giljarfärd med sådana skodon. Duger ej; Du måste blanka dem med Viking skokräm —sedan kan Du fria till en prin­ sessa. Ä NYHET. Med "PLOM B” (lagligt skyddat) lagar NI själv sko- cl. galoschsulan på 2 min. för endast några öre lika lätt som Ni med er. stång lack förseglar ett brev. ”Plomb” är slitstarkt och elastiskt som läder samt släpper ej igenom nå­ gon fuktighet. ”Plomb” finnes i de flesta välsorte­ rade detaljaffärer i Stockholm till ett pris av Kr. 1.25 pr paket. HANDELS-1 INDUSTRI A -3. Mälaretorget 15, STOCKHOLM. Tel. för order Rt. 15014. Återförsäljare antagas. För uppfostrare och mödrar NÄR LASTEN VAR EN HÄXA Berättelse av G. Langborg 3: 50 WAHLSTRÖM & WIDSTRAND ring själv torka. Potatis bör för omväxlings skull utbytas mot ste­ riliserade grönsaker. Härefter bör husfadern antingen taga barnen med till kyrkan eller ock i hela familjens närvaro hålla en kor­ tare andagsstund. Härunder kan ofta ett heligt ord så finna rot­ fäste i de ungas hjärtan, att vid tanken därpå dessa senare ute i världen kunna undgå många fa­ ror. De bästa karaktärer danas under religionens påverkan. Här­ vid vill jag påpeka att andakt­ stunden i hemmet ej i likhet med gudstjänsten i England uttänjes till flera timmar. Efter gudstjän­ stens eller husandaktens slut böra samtliga familjemedlemmar före­ taga en stunds promenad, varun­ der man med så att säga ”sön- dagsögon” kan se världen förskö­ nad och därigenom förandliga den, så att t. o. m. gatorna för att ej tala om parkerna synas rena, sköna och inbjudande. En ännu bättre förnimmelse av det sköna får man, om man utsträc­ ker sin promenad ut till landet, till skogen. Intet stämmer väl sinnet så till andakt som den su­ sande stillheten i en skog — det är då som om vi kände en förut ej anad helig söndagsfrid i våra hjärtan. De yngre kunna, om de så önska, idka sport, blott att den ei går till överdrift. När vi så stärkta till kroppen och med en fridfull sinnesjämvikt i vår själ komma hem, smakar oss helt sä­ kert vårt middagsmål betydligt bättre än om vi hade tillbrakt denna mellantid med att lättje­ fullt dåsa på en soffa e. dyl. Vi böra då hjälpas åt att plocka fram middagsmaten. Den under lörda­ gen beredda och i koklåda på sön­ dagsmorgonen nedsatta huvudrät­ ten är nu varm och färdig att serveras. Efter middagen hjälpes man åt att duka av och diska. Jungfrun blir då ledig för att an­ tingen deltaga i familjens afton­ underhållning eller ock besöka de Sina — med ett ord, hon bör få utnyttja eftermiddagen efter eget behag. Dock bör hon senare hjäl­ pa till en stund med bäddningen • och göra i ordning kvällsbrickan. Sedan må alla familjens medlem­ mar i lugn och ro njuta en tim­ ma av den så välbehövliga sön- dagsvilan. Det blir då en stilla, ensam stund, som renar själen från allt slagg och damm. På ef­ termiddagen drickes kaffe, vartill serveras av det hembakta små­ brödet. Den återstående delen av e. m. och aftonen bör ej anslås till själslösa tidsfördriv såsom att dansa jazz och shimmy utan till njutande av sådant som ger oss helgdagstankar och som följaktli­ gen vidgar och höjer våra andliga intressen t. ex. att läsa högt ur värdefull litteratur i bunden eller obunden form, spola och sjunga eller konversera över ämnen med lärorikt innehåll och ej som ofta händer utnyttja tiden till kallprat. Finns barn i familjen, bör. man berätta sagor för dem i och för utveckling av deras andliga gå­ vor. Vid särskilda tillfällen kun­ na barnen få öva sig i folkdanser och gammaldagslekar. På söndagsaftonen framsättes den iordninggjorda smörgåsbric­ kan jämte te och mjölk. 0TT0MANER Förmånliga betalningsvillkor TIOR WALD OLSEN, Blecktornsgränd B, Sthlm. Allm. Tel. Söder 9851. Flaggor Sticktäcken och Vad dm adrasser i alla prislägen o. kvalitéer. Begär prislista. Driftiga agenter antagas. Göteborgs Flagg- & Täckfabrik OÖTEBORO i. Sedan, innan familjens med­ lemmar gå till sängs, bör husfa­ dern läsa en aftonbön, som på ren ledtråd går till allas vår Gud. Som av det föregående framgår, så har jag sökt giva åt söndagen en tidsindelning, vilken i största möjliga mån gör denna till en dag för vila och andlig njutning. Naturligtvis bör en given tidsin­ delning genomgå alla veckans da­ gar, vilken vänjer barnen vid ord­ ning, och utan vilken hemmets fostrande kraft förgår. Om vi vil­ ja ute i världen ställa till oss den frågan, var livet frodas skönast, så låtom oss blott tänka på de båda orden : ”hem — hemkänsla”. 1 HanrSC°Ç- förbrukningsartiklar, Tiïïbëbôr fOftA/AMSTA FABRIKAT. FR ED SUT FÖ ft AN O C Aktiebolaget Arto. Malmö. U&ßfoitcÄecvwiußi' Detta märke på varje förpackning — en borgen för bästa vara. Begär så får Ni det bästa! Växtmargarln: “Extra Växt“ Gräddmargarln: “Högsta Märket“ Vill Ni skydda huden eller bevara den ungdomlig och smidig, så rengör huden med OATINE som är ett enastående medel. Tvål och vatten irriterar huden och gör den torr, den blir ofta grå, rynkig och grov, men OATINE icke blott helar och när huden utan bildar också ny frisk, sund hud, om ni använder denna crème var dag. Och genom åren bevarar ni ett ungdomligt och vackert utseende. Begär endast OATINE "Vit créme, grönt lock” och tillbakavisa alla ef terapningar. Fås i burk, eller tub kr. 3:—, och stor burk (tredubbelt innehåll) kr. 6:—. OATINE SNOW är fin, snövit och mycket dryg i bruket och är välluktande och uppsuges ögonblickligen vid lätt ingnidning. Genom ständig användning bevaras huden smidig, klar, mjuk och vacker. Fås i burkar av samma storlek. Kr. 3 : — och 6 : —. Fås överallt, eller skriv till THE OATINE COMPANY’S Generaldepôt, Kr. Bernikowsgade 1, Köpenhamn. London & Paris. O ATINE En Oros: Madsen & Wi vel, Köpenhamn. Siölma amaförfofoarbefe är oöfverfräffaf ! utfores På Inlämna till våra återförsäljare eller . , , direkt till StöltensJoto-Hus, Malmö.1- 3 dagar - — 635 — tf cjja,derma gången har ni verkligen, satt mej på det hala. cAten så mycket kan jag säga.att anting* en är det bästa mejerismör eller också Jlustads dbästa yäxt” DGxw&z Hemmet är den plats, dit man går efter dagens oro — hemmet innefattar det skydd, som en mors kärlek ger, då den av henne skänkes oss oförbehållsamt. Det finnes nog ej för oss bland alla jordens skatter någon skatt så kär och solig som minnet av vårt barndomshem, hur enkelt det än har varit eller är och minnet av den tid, då vi fostrats till att lära känna den rätta hemkänslan. /> Detta kaffe r e kommen­ deras sär­ skilt för god och fyllig arom. PERCY ?. LUCK & Ca HALSA OCH SKONHET GENOM KROPPSKULTUR av HALLDIS STABELL med text av E. Krey-Lange och teckningar av dr E. Milch och foto av Goodwin. Kr. 5: — WAHLSTRÖM & WIDSTRAND Vårt kaffe oöverträffat i härlig arom, drygt och billigt, säljes genom våra ombud eller mot postförskott om 4% kg. direkt från oss. N:r 1 pr kg. 4 : 50. N :r 2 pr kg. 4 : —. N :r 3 pr kg. 3 : 50. N :r 4 pr kg. 3 : —. A/B SVENSKA KAFFEROSTERIET, TJÖRNARP. Tel. 18. RADIUMEMANATION i hemmen! Billigt! Hälso­ bringande! Begär prospekt! Edv. Fredriksson, Air afors. f/örnämsta märkeför vantar oc/i strumpor.\ SöTnney i varfe vätorferad manu- faktur-, tricot-ock, kortoaruaffär Tänk alltid pä NORMANS vid behov av Glas och Porslin. Tegnérgatan 23. — Odengatan 41. DAMFRISERING För ANSIKTE HÄNDER och LÄP­ PAR, för torr hårbotten, för herrar efter rakning är Mandelcrem ett effek­ tivt medel. Ingeborg Fransen, Diplo- merad från Academi Scientifique dé Beauté, Paris. Strandvägen 3, Sthlm. Tel. Norr 214 93. gottgör ä ■ Depositions- & Kapitalräkning j Högsta gällande ränta V«U * tJillvurkare i FABRIKS AB- ELLAS öffÖruäCies KR-2 •—Stockholm ~ oiseraCCt~ SYSTER ELLAS -SALVA- Vill man hava en ungdomlig, frisk o. smidig hy bör man icke underlåta var­ je morgon och kväll ingnida händer och ansikte med Syster Elias Salva. Åter till livet. Sex dova klockslag ljödo ge­ nom mörkret och tystnaden. Den sjuka rörde litet på sig och drog en djup suck. O, att äntligen denna länga, långa natt snart är slut! Ögonen söka ännu en gång den ljusstrimma, som tränger fram under den stängda dörren. Det är underligt, att man kan känna sig så tacksam mot en så­ dan där liten ljusstrimma! Den hade varit hennes enda sällskap och tröst under denna kvalfulla natt. Då hon någon gång dåsat av i en kort slummer mellan plå­ gorna och så åter öppnat ögonen, ha dessa genast sökt den lilla ljusglimten. I den långa korridoren utför hennes dörr har hon emellanåt hört nattsysterns tassande steg och för varje gång har det känts, som en lisa. Inte så att hon egentligen reflekterat däröver. Nej, det var hon för trött till. Allting var ju egentligen så lik­ giltigt. Hon gjorde en kraftig an­ strängning att verkligen tänka, känna! Nu var det endast en kort stund kvar tills den opera­ tion, hon kommit dit för att ge­ nomgå, skulle företagas. Hon borde väl egentligen känna nå gon ångest eller oro! Tankarna vände sig till hem­ met, till man och barn. Nog borde det väl vara något, som snyftade och grät inom henne, något som klängde sig fast vid alla hennes kära och liksom bad om hjälp. Nej, det fanns dä ej ! Allt var så kallt och dött och likgiltigt. Halv sju. Alltså en och en halv timme till. Klockan åtta skulle det ske, hade man sagt henne. Ja, hon hade varit med om det förut, men det var den gången lindrigare och snart överståndet. Hon erinrade sig så väl med vil­ ken njutning hon drog de första andetagen, då man höll masken för hennes ansikte. Det var som att andas fjälluft. Hon kände sig rent av glad och frisk och då professorn bad henne räkna till hundra, svarade hon i skämt­ sam ton, så föreföll det henne åtminstone, att det skulle hon gärna göra, om han bara i gen­ gäld ville lova henne, att ej bör­ ja för tidigt. Ja, så började hon att räkna högt, under det att pro­ fessorn gick av och an på gol­ vet. Så underligt det var. Han påskyndade allt mer och mer ste­ gen — Så hörde hon en röst, som frågade hur det gick med räkningen. Joo då. 95, 96, 97. Oerhört poängterat ! Det var fasligt vad professorn fick bråttom ! Man kunde ju in- (Forts. sid 638.) HYTT— HALVÅR Prenumerera GENAST â sista halvåret KR. 8.— KR. IDUNS värdefulla JULNUMMER GRATIS till prenu­ meranterna ytterst delikata- Kemisk Tvätt ulföres förstklassigt vid a/b nya blå hand Bodar: HOLLÄNDAREGATAN 13 Allm. Tel. Norr 46 33 BIRGER JARLSGATAN 7 Allm. Tel. Norr 125 09 Riks Tel. 53 73 BRÄNNKYRKAGATAN 2 Allm. Tel. Sö. 334 39 HORNSGATAN 170 Allm. Tel. Sö. 301 35 ANNA WALHJALT Skolvägen, Älfsjö. Postadress: Liljeholmen. woco llllllllllllllllllllllllllllllll Borås Begär offertl effektivaste hjälp för alla som har anlag för framåtböjd gång eller insjunket bröst. Uppgiv axelbredd. Kr. 12 och 14 pr st. ”Dorothea” den praktiskaste o. hy­ gieniska korsett för blivande mödrar. Särskilt konstru­ erad och reglerbar varför ej att jäm­ föra med vanl. korsetter. Kr. 20:—. Korpulenta damer, vilka ha svårt att få korsetter som passa, böra använda vår särskilt konstru­ erade. De giva en idealisk figur. Kr. 18: —. Reformkorsetter, behagliga, ej att jämföra med vanliga snörliv. 9: —, 10: —, 12: —. Backfischkorsetter för flickor. Kr. 7:—. Gördlar för grossess och ope­ ration av prima kval. Kr. 12 : —, 13:—, 15:— pr st. Alla med s. k. hängbuk torde även anv. dessa. Elastiska gördlar, lämpliga för sportmän m. fl., giver en idealisk figur. Kr. 12:—, 14:—, 16: — pr st. Brösthållare, extra prima. Kr. 3:50, 4:—, 4:75 pr st. Höft- f ormare av prima grå v ” - dräll. Varje -X dam som ön- f skar vackra, “ Vv^-njr\ välformade höf- ‘ * ter bör alltid i b använda våra / ' moderna höft- formare, vilka ^ samtidigt tjänstgör som korsett. Kr. 12:— o. 13:— pr st. Uppgiv mått vid beställning. Exp. tiir lands­ orten mot post- yJj ) förskott, omby- ■' tesrätt. Sjukvårdsartiklar, alla slag, åderbråcksstrumpor, gummihand­ skar m. m. Illustrerad katalog gratis. MAGASIN SPECIAL, avd. 2. Stockholm. Särskild Dam- & Herravdelning. Västerlånggatan 66 (Passagen). Filial : Birgerjarlsgatan 9. rc h' 1 VARFÖR ÀR NI SJUK då HOMEOPATIEN bevisli­ gen är den bästa hjälparen vid alla sjukdomar. Ring, skriv eller gör oss ett besök. Fråg- lista för sjukdomsbeskrivning på begäran. Vänd Eder med förtroende till WESTLUDS Fysikal. & Homeopatiska Inst. Hom. läkare. Vardagar 10—2. Aftonmottagn. : Tisd. o. Fred. 6—7 e. m. R. T. 73935. A. T. öm. 16 16. Sturegatan 6. (Förväxla ej med Stureplan 6.) STOCKHOLM. Avdelning för: Massage, sjuk­ gymnastik, olika elektriska be­ handlingar, hetluft m. m. (Bil­ lig taxa.) -Tablet­ terna verka snabbt o. säkert vid Reumatism I Huvudvärk Gikt Ischias Nervsmärtor | Influensa Inga skadliga biverkningar. Starkt urinsyrelösande gär Togal till själva roten av det onda. Dess smärtstillande verkningar märkas genast, även sömnlöshet bekäm­ pas med Togal. Finnes å alla apotek. Uesfmanlands Läns Tidning är Länstidningen för Västmanland och Bergslagen Länets enda morgontidning Daglig upplaga 12,500 exemptai* Det blitaannoniorjinat Spirella- Korsetter erhållas hos Fru ANN-MARIE SEDSTRÖM, östermalsmgatan 22. A. T. öst. 57 97. - 636 5n)åIäoi)iDS ûga/'jic'i i lyKfo-ipadvru/ny --------- Kr. I0].so-----------z — 640 — Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1922