GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för Kulturvård ATT KRITA ELLER INTE KRITA – DET ÄR FRÅGAN En undersökning kring kritning av hällristningar i Tanum, Brastad och Lundby med fokus på bevarandeproblematik Sara Kvarfordt 2021:12 Omslagsbild: Skiss av skeppsfigur från Vikans hällristningar, Lundby 316:1. Abstract To Chalk or not to Chalk – That is the Question: A Study on the Chalking of Rock Carvings in Tanum, Brastad and Lund with a Focus on Conservation Issues. Based on the results obtained from this study, no traces of chalk can be seen with the naked eye or through chemical analyzes of samples from rock carving premises that were chalked at least 4 years ago. Chalk consists mainly of calcium carbonate (CaCO3) and/or calcium sulphate dihydrate (CaSO42H2O), these can be extracted from the soil or produced by chemical means. The type of chalk that may be used on rock carvings in Västra Götaland region is only natural chalk, this can be Bologna- or Champagne chalk. Other types of chalk may contain unknown additives, dyes and adhesives. These should not be used on rock carvings as the outcome can prove harmful to the rock. High levels of calcium sulphate dihydrate, which are found in gypsum, blackboard chalk, sidewalk chalk and Bologna chalk, can also be harmful as the material can adhere tightly to the slab and risk clogging of the pores of the rock. If liquid cannot be transported in and out of the rock, the risk of weathering of the stone increases. Chalking has, in this study, proved not to be as harmful as expected but should still be avoided. We still do not know how far the chalk has moved into the granite pores, or the long-term effects. Chalking as an archaeological documentation technique entails a human impact on the rock which today can be largely avoided using digital methods. ISSN 1101 – 3303 ISRN GU/KUV--21/12--SE ATT KRITA ELLER INTE KRITA – DET ÄR FRÅGAN En undersökning kring kritning av hällristningar i Tanum, Brastad och Lundby med fokus på bevarandeproblematik Sara Kvarfordt Handledare: Charlotte Gjelstrup Björdal KKV602, Examensarbete 15 hp Konservatorsprogrammet 180 hp GÖTEBORGS UNIVERSITET Intuitionen för kulturvård ISSN 1101 – 3303 ISRN GU/KUV--21/12—SE UNIVERSITY OF GOTHENBURG Department of Conservation P.O. Box 130 SE-405 30 Göteborg, Sweden http://www.conservation.gu.se Fax +46 31 786 4703 Tel +46 31 786 0000 Program in Conservation – Restoration Graduating thesis, BA/Sc, 2021 By: Sara Kvarfordt Mentor: Charlotte Gjelstrup Björdal English title: To Chalk or not to Chalk – That is the Question: A Study on the Chalking of Rock Carvings in Tanum, Brastad and Lundy with a Focus on Conservation Issues Title in original language: Att krita eller inte krita – det är frågan: En undersökning kring kritning av hällristningar i Tanum, Brastad och Lundby med fokus på bevarandeproblematik Language of text: Swedish Number of pages: 36 Keywords: UNESCO, världsarv, arkeologi, skydd, in-situ, immobilt kulturarv. ISSN 1101 – 3303 ISRN GU/KUV--21/12—SE Förord Jag har länge varit intresserad av arkeologi och spåren av glömda kulturer och samhällen. Efter studier i konstvetenskap och arkeologi riktar jag nu fokus på förhistoria genom konservering. Mitt intresse ligger i hällristningar och jag har tidigare skrivit om dokumentationsmetoder och vittring av hällristningar i Norrköping, Östergötland, men då med en arkeologisk inriktning. Intressant, roligt men också svårt att nu tackla samma ämne ur ett annat perspektiv. Tack alla personer som har hjälp mig på vägen genom att ge mig stöd, information och inspiration. Min familj och vänner som har stöttat mig och stått ut med mitt tjat. Även Malva som har påmint mig om att pauser mellan skrivandet och att uppskatta och njuta av det lilla men fina i vardagen. Tack Lotte för handledning, uppmuntring och bollplank under mina undersökningar och mitt skrivande. Tack även till Henrik och Helene från Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet för hjälpen att bestämma inriktning, tillvägagångssätt och lokaler att undersöka. Maria och Lovisa från Lunds universitets historiska museum ska också ha ett tack för hjälpen, stödet och uppmuntran under hösten 2020. Innehållsförteckning Inledning .................................................................................................................................................. 1 Bakgrund ............................................................................................................................................. 1 Problemformulering ............................................................................................................................ 4 Syfte, mål och frågeställningar ............................................................................................................ 6 Avgränsningar ...................................................................................................................................... 6 Teoretisk bakgrund .............................................................................................................................. 7 Krita och granit ................................................................................................................................ 9 Tidigare forskning .............................................................................................................................. 12 Undersökningar ..................................................................................................................................... 13 Fältstudie ........................................................................................................................................... 13 Experimentella undersökningar ........................................................................................................ 14 Resultat .................................................................................................................................................. 17 Fältstudie ........................................................................................................................................... 17 Experimentella undersökningar ........................................................................................................ 18 Del 1: Experiment av täckförmåga och vidhäftning av olika sorters krita på rå granit ................. 18 Del 2: Mikroskopisk undersökning av kritors fysiska egenskaper i vått- och torrt tillstånd ......... 20 Del 3: Mikroskopisk undersökning av prover från Tanum, Brastad och Lundby .......................... 23 Del 4: Kemisk analys med Fourier-Transform InfraRed (FTIR) ...................................................... 26 Diskussion .............................................................................................................................................. 28 I fält; krita och röd målarfärg ............................................................................................................ 28 Analys av prover från Tanum, Brastad och Lundby ....................................................................... 28 FTIR-analys av prover från Tanum, Brastad och Lundby ............................................................... 30 Kritas vidhäftning och avsköljning ................................................................................................. 30 Kritas konsistens och upptorkning ................................................................................................ 30 Kritans pH och bindning till granit ................................................................................................. 31 Svar på frågeställningar ..................................................................................................................... 31 Framtida undersökningar .................................................................................................................. 34 Slutsats .................................................................................................................................................. 35 Sammanfattning .................................................................................................................................... 36 Källhänvisningar .................................................................................................................................... 37 Bilagor .................................................................................................................................................... 43 Bilaga 1 – Bilder från fältstudie ............................................................................................................ i Bilaga 2 – Bilder från experiment av täckförmåga och vidhäftning av olika sorters krita ............... xliv Bilaga 3 – Bilder från undersökning av olika sorters kritas fysiska egenskaper .................................. lii Bilaga 4 – Bilder från okulär besiktning av prover från Tanum, Brastad och Lundby ....................... lxx Bilaga 5 – Resultat av FTIR-analys .................................................................................................. lxxix Bilaga 6 – Bildinstruktioner för Excel ............................................................................................... xcvi Bilaga 7 – Mejl med Lefranc Bourgeois ........................................................................................... xcix Bilaga 8 – Mejlkonversationer ............................................................................................................. ci 1 Inledning Bakgrund VAD är hällristningar? Enligt Riksantikvarieämbetet (RAÄ) definieras hällristning som en yta, på fast berg eller block, med en eller flera ristade, huggna, knackade eller slipade figurer eller obestämbara figurer och linjer. Hällristning avser förhistoriska hällristningar och har tillkommit innan år 1850. De är fornlämningar som skyddas under andra kapitlet i kulturmiljölagen (RAÄ, SFS 1988:950). Eftersom de är immobila måste de dokumenteras, presenteras och bevaras in situ. Intresset för fornlämningar i Sverige finns dokumenterat redan på 1600-talet. År 1627 gjordes den första dokumentationen av en hällristningslokal i Sverige. Det var prästen och läraren Peder Alfssön från Danmark som dokumenterade Skomakar- hällen i Backa, Bohuslän (Brastad 1:1) med akvareller och frihandsteckningar (Bertilsson 1994: 10, Bahn 1998: 4–6, Lawson 2018: 331, Whitley 2001: 483). Suecia Antiqua et Hodierna, en samling av svenska fornminnen och städer, sammanställdes också under sent 1600-tal (Lagerlöf 1698–1701). Idag finns cirka 20 850 hällristningslokaler registrerade i Sverige (Fornsök u.å.) och i Västra Götalands-regionen (VGR) finns de numera internationellt berömda hällristningslokalerna vid Tanum som finns med på UNESCO:s lista över världsarv. Hällristningarnas ålder Det är svårt att datera hällristningar på det sätt som man kan datera många andra arkeologiska föremål, det vill säga utifrån materialet de består av genom exempelvis kol-14 analys. Materialet sten, som hällristningarna finns på och består av, är mycket äldre än ristningarna och hjälper inte i en datering. I stället daterar arkeologer hällristningar utifrån andra parametrar; hur högt över havet de befinner sig, vilka andra föremål som har grävts fram i nära anslutning till hällristningslokalen och vad figurerna och formerna föreställer. Hällristningar i Sverige är daterade från 4000 f.vt. till 0 e.vt (Neolitikum/yngre stenålder till förromersk järnålder). Majoriteten, då inräknat Världsarvet Tanum, är daterade till bronsålder (1700 f.vt. – 500 f.vt.). Figur 1: Fördelning av hällristningar i Sverige (Sveriges Nationalatlas 1994: 26) 2 Hällristningarnas placering och motiv I Sverige går det att finna hällristningar främst i den södra halvan av landet. Det finns en högre koncentration i ett brett band mellan Stockholm-Norrköping i ost och Tanum i väst (se Figur 1) (SHFA 2020). Den absolut vanligaste figuren som finns bland de svenska hällristningarna är skålgropar, också kallat älvkvarnar. Det är mindre gropar, 1–15 cm i diameter. Det är sällan att det saknas skålgropar där det finns andra hällristningar. Andra vanliga figurer är skepp-, människo-, djur- och vapenfigurer så som yxor, svärd och dolkar. Dessa figurer kan sträcka sig från 10 centimeter upp till 3 meter eller mer i storlek. Hällristningar går att finna främst vid de förhistoriska havsnivåerna. I och med landhöjningarna så hittar man idag många gånger skeppsfigurer långt in i snåriga och mossiga skogar, men när de knackades in låg de släta klipporna ofta i anslutning till vatten. Skålgropar finner man både tillsammans med andra figurer vid före detta strandkant och i anslutning till förhistorisk bebyggelse. Hur djupt hällristningarna är knackade skiljer sig från figur till figur och från plats till plats. Djupet kan vara på allt ifrån någon millimeter till 1–3 centimeter (Burenhult 1980: 1). De olika djupen beror på hur många gånger en hällristning har knackats om, hur mycket den har använts och på sortens berg. Det finns hällristningar på många olika sorters berg runtom i Sverige, allt från mjuk sandsten till den hårdare glimmerskiffer och granit. I Figur 2 går det att se hur olika bergarter finns spritt i landet. Hällristningarnas dokumentation och presentation Nyfunna hällristningar är svåra att upptäcka då de ofta finns under naturligt skyddande jordlager. Detta jordlager kan skilja sig i tjocklek men vanligt är att det inte är mer än 10–15 centimeter tjockt. Hällarna är vanligtvis sluttande och även ofta utsatta för vind och regn vilket kan motverka ansamling av organiskt material. När de grävs fram är de ofta fuktiga vilket kan underlätta för ögat men de är ändå svårtydda då de har samma färg som den sten de består av. Vad arkeologer idag gör då är att torka upp vätan med handdukar och dokumentera med fotografier och 3D modellering så som Structure from Motion (SfM). För att få till tydligare fotografier och för att accentuera fördjupningar och former kan en teknik kallad släpljus eller snedbelysning användas. Tekniken genomförs med en stark lampa som placeras horisontellt i höjd med hällen vilket alstrar skuggor och gör att ristningarna framträder tydligare. Denna teknik genomförs med fördel i mörker på kvällen. Det är konturerna och detaljer som framkommer vid undersökningen som kan definieras med krita (Strömer 1997: 16, Petersson 2009: 13). Efter en geografisk registrering med GPS av eventuella nyfynd täcks vanligtvis hällen över igen med ett jordlager och lämnas ifred. Det är sedvana idag att åter täcka och lämna nyfunna hällristningar i ett skick så nära som naturligt som möjligt. Att fylla i och måla hällristningar Figur 2: Förenklad karta över Sveriges bergarter (Sveriges Nationalatlas 1994).. 3 med mer permanenta färger, som med den karaktäristiska röda, är ett historiskt påfund. Det finns inte bevis på att de har målats i förhistorian (Hallström 1931, Ernfridsson 2015). Ändå har människor i Sverige valt att måla i hällristningar ända sedan åtminstone 50-talet (Bertilsson 1994: 11, Gustafsson & Karlsson 2004: 30, Nordén 1936: 3). När hällristningsvårdare under sent 1900-tal började uppmärksamma de skador som uppkommit på hällarna på grund av målarfärg och annan mänsklig påverkan (Lundin 2015: 5, 10, Parr & Stangel 1984: 31–36, Bertilsson 1994: 12, Gustafsson & Karlsson 2004: 36, Ljunge 2016: 173–175) var de ändå motvilliga att sluta med målningen. De försökte hitta andra ”snällare” färgalternativ i stället, några färger som använts är semipermanent akrylfärg utblandad med vatten, plastfärg, oljefärg, slamfärg och ”tillfällig” kritning (Strömer 1997: 44, Broström 2007: 10, Lundin 2015: 5, 10, Fornsök 2018, Petersson 2009: 16). Utanför Sverige är det mycket ovanligt att måla i och krita hällristningar, handlingen ses som vandalism i bland annat Italien, Australien och USA (Bertilsson 1994: 12–13, Dean 1997, Marymor 2001: 7, Chaffee 1994: 161–168). Detta är något som Sverige långsamt har närmat sig de senaste åren då målning, slamning och kritning har ifrågasatts (Coles 2004: 7–8, Simonsson 2016, Helen Simonsson. Personlig kommunikation 9 april 2021). I Västra Götaland har Länsstyrelsen från och med januari 2019 stramat åt de regler och rekommendationer som finns kring målning och dokumentering av hällristningar. De sorters krita som idag är godkänd att använda vid kritning och slamning i Västra Götalandsregionen är Naturkrita vilket kan innebära champange- och bolognakrita (Henrik Zedig, Länsstyrelsen. Personlig kommunikation, 29 mars 2021, 5 maj 2021, se bilaga 8). Underhåll och in-situ bevaring av hällristningar i Sverige I Sverige är det länsstyrelsen och andra aktörer inom förvaltning, vård och handläggning som sköter om Sveriges hällristningar på uppdrag av Riks- antikvarieämbetet (Riksantikvarieämbetet 2021). Individuella vårdplaner bör i bästa fall upprättas för varje fornlämning. Ansvaret för besiktning och underhåll ligger på den regionala länsstyrelsen. Denna kan ta in lokala aktörer för att utföra det praktiska arbetet, besiktning, underhållsåtgärder och dokumentation. De lokala aktörerna lämnar rapport till myndigheten Riksantikvarieämbetet. Riksantikvarieämbetet i sin tur åter- kopplar till den regionala läns-styrelsen (Strömer 1997: 56). Tanums hällristningar Tanums hällristningar är fornminnen som finns med på UNESCO:s världsarvslista sedan 1994. I området finns två museer: Vitlycke museum och Tanums hällristningsmuseum Underslös. Vitlycke museum (se Figur 3) byggdes 1996 efter en äldre museums byggnad från 1976 revs. Museet är en del av VGR och hör sedan Figur 3: Karta över Tanums hällristningsområde så som det finns definierat via UNESCO (UNESCO 2021). Blåa stjärnor representerar Tanums hällristningsmuseum Underslös (höger) och Vitlycke museum (vänster). 4 januari 2020 till Förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalandsregionen (Vitlycke museum 2016). Enligt Lars Strid, museipedagog, beräknas besökarantalet vid Vitlycke museum vara mer än 130 000 personer varje år (Parker 2020). Antalet för hela världsarvsområdet är svårt att beräkna. Tanums hällristningsmuseum Underslös som också ligger inom området (se figur 3) är ett ideellt drivet museum som stödjer sig på medlemsavgifter och donationer (Underslös museum 2020). Naturområdet för världsarvet är tillgängligt året runt och besökare kan röra sig fritt genom skogar och längs iordningställda stigar och trädäck där de kan lära sig mer om hällarna via mobil eller på skyltar. De större och mer skadade hällarna, som Aspeberget, Fossum- och Gerumhällen, är övertäckta vintertid för att skydda från växtlighet och minska risken för frostsprängning (Vitlycke museum 2020). Området som är inskrivet på UNESCO:s världsarvslista är stort, det sträcker sig över en yta på cirka 10 gånger 4 kilometer (se Figur 3). På denna area finns det cirka 600 hällristnings- lokaler (UNESCO u.å.) med skålgropar, skepps-, människo-, djur- och vapenfigurer i olika storlekar och utförande. Problemformulering Bevarandeproblematik gällande arkeologiska dokumentationsmetoder som använts på Tanums, Brastad och Lundby hällristningar med fokus på kritning Historiskt har många olika sorters dokumentationer och behandlingar gjorts på hällristningar i Sverige och i Tanum, vissa mer skadliga än andra. För att nämna några handlingar som har visat sig skadat hällarna finns där avgjutningar som har lett till att hällens yta har försvunnit med latexen som använts, rengöring och färgborttagning med aceton, alkohol, benzyl, bensin som hällts på hällen och antänds, gasolbrännare, borstning med kaustiksoda (mycket basiskt, cirka pH 13) med vatten eller salpetersyra (mycket surt, cirka pH 1), användning av färg-upplösning som lacknafta och Beckers ”Tarväck”, skurpulver och skrapande med mejslar och knivar (Gustafsson & Karlsson 2004: 23–25, 33–34). Allt detta har troligtvis skadat stenen och slitit på hällarna med sina ristningar. Se Figur 4 för exempel på skada. Till detta kan även tilläggas målande på hällristningar med tvåkomponentsfärg. Efter många år av användning i Tanum och övriga Sverige under 1900-talet slutade färgen användas då skador så som sprickor och exfoliering av hällen kunde kopplas till användningen av just denna (Bertilsson 1994: 11, Gustafsson & Karlsson 2004: 30). Enligt andra kapitlet i Kulturmiljölagen är det förbjudet att ändra eller skada en fornlämning (SFS 1988:950). Utifrån detta avråder Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet fortsatt målande av kända hällristningar i Sverige och förbjuder målning på nyfunna eller tidigare inte målade hällristningar. Många hällristningar i bland annat Tanum har fortfarande kvar en tvåkomponentsfärg som målats på under 70-och 80-tal. Detta beror på att borttagning riskerar att skada berget ytterligare. För att upprätthålla tillgänglighet, synlighet och för att hålla besökarna nöjda i Tanum målas ett antal Figur 4: Tydliga spår efter rengöring av hällristningar vid Brastad 1:1 där bergets rödaktiga färg syns då lager av lav och annan organisk påväxt har försvunnit från ytan. 5 hällristningslokaler regelbundet i med akrylfärg utspädd i vatten (Parker 2020, Toreld & Andersson 2018: 38). Närbesläktat med detta målande är den användning av krita och slammad krita på nyfunna och redan kända hällristningslokaler som idag genomförs i Sverige vid arkeologiska dokumentationer. Enligt insatta personer på Riksantikvarieämbetet är det mer än ofta att det saknas arkeologisk dokumentation om kritans innehåll, hur och med vad hällar har rengjorts och i vilket skick arkeologerna lämnar hällen (Helen Simonsson. Personlig kommunikation 9 april 2021). Det finns alltså ibland en avsaknad av förståelse från arkeologin till varför det kan vara viktigt att veta vad som har kommit i kontakt med hällen. Utanför Sverige anses kritning och slamning som en destruktiv handling och vår positionering, både idag och historiskt, avviker från normen. Detta examensarbete kommer att fokusera på hur kritning av hällristningar kan påverka kulturarvets långsiktiga bevarande, med fokus på ett antal figurer vid hällristningslokaler i Tanums världsarvsområde, Brastad och Lundby. Kritning som dokumentationsmetod En hällristning som ska kritas rengörs först från löv, jord och skräp genom att försiktigt borstas av med en borste. Har hällen påväxt av lav eller annan organisk påväxt kan den rengöras genom spritning. Spritning ska för bästa effekt genomföras en gång om året för att hålla den organiska påväxten i schack. Hällen fuktas med vatten och sprit (utblandad etanol 40–30%) penslas eller sprayas på och täcks därefter över med svarta sopsäckar och sedan presenning. Övertäckningen kan lämnas kvar i ett år. När hällen avtäcks sköljs den av med vatten och borstas återigen för att få bort den nu döda organiska påväxten (Petersson 2009: 11). Eventuellt genomförs även rengöring med rotborstmetoden, skrubbande med vatten och såpa med rotborste. När hällen har torkat går det att påbörja kritningen. Det som används är krita i form av ett pulver, vatten och penslar i olika storlekar. Kritan blandas med vatten till en mjölk- eller grädd-liknande blandning och målas därefter helt enkelt på hällen för hand. Ofta lämnas hällristningen för att torka i ett antal timmar, ofta över natten. Har dagg bildats eller om det har regnat under natten behöver ytan åter målas upp då kritan kan ha runnit med vattnet. När kritningen är färdig dokumenteras ytan; fotografering, kalkering etc. Det är sällan det beskrivs mer efter detta i arkeologiska rapporter. Men man kan anta två alternativa steg; hällarna sköljs av med vatten av arkeologerna eller hällarna lämnas och kritan sköljs av via naturligt regn. Det finns argument både för och emot användning av krita vid arkeologisk dokumentation. Det är en dokumentationsmetod som går snabbt att utföra, består av naturliga och porösa ingredienser och det är relativt billigt. Det som talar mot kritning är att krita kan innehålla många ämnen och att olika sorters krita kan innehålla fler olika ingredienser som olja, fett eller lim. Dessa går inte bort på naturlig väg med regn och vind, även om de är ”naturliga” kan de reagera kemiskt och/eller fysiskt med stenmaterialet och vara långsiktigt skadliga för hällen. Innehållsförteckningar saknas ofta på billigare varianter av krita. Lefranc Bourgeois som tillverkar konstnärsmaterial är motvillig att dela med sig av innehållet i sina vita skolkritor när de har fått frågan (se Bilaga 7 – Mejl med Lefranc Bourgeois). Många andra företag agerar likadant. 6 Syfte, mål och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur bevarandet av hällristningar i Tanums världsarvsområde kan påverkas av att bli bemålade med krita när arkeologer dokumenterar inristningarna. Genom litteraturstudier, kontakt med yrkesverksamma inom ämnet, fältstudie och laboratorieexperiment kommer denna uppsats att ge kunskaper om vilka rester kritan lämnar på och i stenen, vad kritor som använts innehåller och om innehållet kan vara skadligt för hällen. Fältstudien och provtagning på stenar kommer utföras på hällristningslokaler i Tanum, Brastad och Lundby (Tanum 11:1, Tanum 828:1, Tanum 836:1, Tanum 833: 1, Tanum 274:1, Brastad 1:1 och Lundby 316:1). Laboratorieexperimenten undersöker täck-förmåga och vidhäftning av ”krita” på bohuslänsgranit, fysiska egenskaper av ”krita” vid upptorkning, mikroskopi undersökningar och kemiska analyser med FTIR (Fourier-transform infrared spectroscopy) på prover från fältstudien och kända prover av krita. Målet är att sammanställa ny information kring kritning och dess påverkan på sten och hällristningar. Förhoppningen är att uppsatsen kan tillföra och bidra med ökad kunskap som kan nyttjas av hällristningsförvaltare i Sverige och resten av världen. Frågeställningar; 1. Går det att detektera spår av krita på tidigare bemålade hällar? 2. Vad består den krita som används på hällristningar av? Är innehållet skadligt för hällen? 3. Hur påverkar kritning av hällristningar deras långsiktiga bevarande? Avgränsningar Uppsatsen fokuserar på kritningens spår och påverkan på hällristningar i Tanum men också Brastad och Lundby. Utvalda hällristningslokaler är Tanum 11:1, Tanum 828:1, Tanum 836:1, Tanum 833: 1, Tanum 274:1, Brastad 1:1 och Lundby 316:1. Den behandlar inte övriga världens, Sveriges eller Tanums hällristningar. Undersökningarna fokuserar på kritans kemi och mekaniska egenskaper i förhållande till bohusgraniten och diskuterar även kritfärgernas sammansättning och hur dessa kan påverka bergets och hällristningarnas bevarande. Fokuset ligger inte på andra nedbrytningsfaktorer som surt regn, organisk påväxt, mekanisk nötning av besökare som beträder hällen och rengöring (rotborstmetoden, spritning, högtrycksspruta) eller ”permanent” målning. 7 Teoretisk bakgrund Etiska överväganden vid konserveringsåtgärder av yrkesverksamma konservatorer har ända sedan mitten av 1900-talet haft hög prioritet. Denna trend har yttrat sig genom skapandet av flertalet organisationer som arbetar för standardisering, etiska hållpunkter, riktlinjer och kunskapsutbyte mellan konservatorer, allmänhet och närliggande yrkesområden. Exempel på organisationer är International council of museums (ICOM), United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (UNESCO), European Confederation of Conservation-Restorers´ Organization (ECCO), Australian Institute for conservation of Cultural Material (AICCM), Nordiska konservatorsförbundet (NKF), Getty Conservation Institute (GCI), American Institute of Conservation (AIC), Comité Européen de Normalisation (CEN) och Svenska institutet för standarder (SIS) etcetera. CEN som är verksamt inom Europa och den svenska filialen SIS har författat standarder för hur och vad som får genomföras vid bevarande av kulturarv, i vilken ordning och av vem undersökningar och åtgärder får utföras. Standarden SE-EN 16853:2017 till exempel består av 9 kapitel vilka innefattar; upplägg av dokumentation, mål med konservering, undersökning/diagnos, riskanalys, konserveringsalternativ, bedömning av alternativ, utarbeta en konserveringsplan, implementering och avslutning (SIS 2017, Helen Simonsson. Personlig kommunikation 9 april 2021). Med standarder arbetar CEN och SIS för att undersökningar och konserveringsåtgärder runt om i Europa blir mer jämförbara och likvärdiga. CEN har även ett projekt för gemensamma riktlinjer för personer som arbetar med kulturvård, det kallas Technical Committe 346. I detta projekt utarbetas standarder för specifika material områden eller förvaringssituationer, exempelvis porösa oorganiska material eller ljusstyrka i magasin (CEN/TC 346). Riksantikvarieämbetet (Althar-Cederberg 2019) arbetar med många yrkesgrupper och är en gemensam punkt där ett utbyte kan ske vid seminarier, publikationer och annat. Organisationen ECCO, också Europabaserat, har skapat ett dokument kallat ECCO Professional Guidelines (II) Code of Ethics (ECCO 2003). Detta dokument består av fyra kapitel; Generella principer för användandet av riktlinjerna (I), skyldigheter gentemot kulturarv (II), skyldigheter gentemot ägare eller förmyndare (III) och skyldigheter gentemot kollegor och professionen (IV). I artikel 9 (ECCO 2003: 2) tas begreppet reversibilitet upp. Reversibilitet, att kunna återgå till ett tidigare skede, är ett välanvänt begrepp inom konservering. Det är något som många konservatorer strävar efter i sitt arbete, framför allt inom den västerländska konserveringspraktiken. Tanken, reversibilitet, är något som uppmärksammades i samband med den tidigare nämna trenden under mitten av 1900-talet. Konservatorer iakttog de negativa följderna av tidigare utfört konserveringsarbete. De visade sig vara skadliga och problematiska metoder och materialval vilka skadat mer är skyddat (Caple 2000: 63). Utifrån artikel 9 ska konservatorer sträva mot att bara använda produkter, material och metoder som inte skadar kulturarvet, miljön eller människor. Handlingen och material ska inte heller hindra framtida undersökningar, behandlingar och analyser. Materialen ska vara kompatibla med det material kulturarvet består av och metoderna ska vara så reversibla som möjligt (ECCO 2003: 2). Samtidigt har det på senare tid framkommit åsikter och uppmärksammande om att teoretisk reversibilitet ofta inte stämmer i praktiken (Landi 2002: 5, Muñoz-Viñas 2005: 188). Enlig Muñoz- Viñas (2005: 188) finns det inget som är helt reversibelt, alla ingrepp och konserveringsåtgärder lämnar sina spår. Det finns dock behandlingar som kan vara mer eller mindre reversibla. Muñoz- Viñas talar i stället för något han kallar Minimal intervention eller Balanced meaningloss, tanken att konservatorer ska använda den metod som har minst negativ påverkan på ett objekt vid konservering. Begreppen minimalt och balanserat är inte objektivt och det är upp till konservatorn att avgöra hur stort ingripande den anser berättigat (Muñoz-Viñas 2009: 49–59). I dessa fall är de tidigare nämnda riktlinjerna, etiska hållpunkterna och standardiseringen till hjälp för konservatorn. Dokumenten ska stå till hjälp för att svara på frågor som; vad är ett rimligt ingripande och vad är ett 8 etiskt hållbart konserveringsingrepp? Koncensus är att en konservator ska göra det minsta möjliga ingreppet för att säkra objekt inför hantering, undersökningar och för framtiden. Även Ashley-Smith (2018) har diskuterat detta ämne. Han tar ett steg tillbaka och analyserar hur olika grader av konserveringsingrepp har sett ut historiskt och hur det ser ut idag. Ashley-Smith nämner att ha anser att förebyggande (konservering) och ingripande (restaurering) bör höra samman men att det idag är två skilda fält som ofta tar avstånd från varandra (Ashley-Smith 2018: 8). Det finns en trend inom konservering att less is more, en konservator ska inte behandla ett objekt som inte behöver behandlas. Han tar upp ICOM-CC (2017) Terminology to Characterize the Conservation of Tangible Cultural Heritage och diskuterar tre begrepp som definierats av ICOM-CC; Preventive conservation, Remedial conservation och Restoration. I hänvisande till detta talar Ashley-Smith om de två begreppen som hänvisar till aktiva handlingar, lindrande/avhjälpande åtgärder (Remedial) och restaurerande (restoration) åtgärder där det första används på ostabila och det andra på stabila objekt. Förebyggande (preventive) åtgärder har ICOM-CC placerat vid sidan av då det enligt dem inte är åtgärder som ändrar objektets utseende, material eller struktur (Ashley-Smith 2018: 7, ICOM-CC 2017). Detta är något som Ashley-Smith ställer sig frågande till, han skriver; “…within the context of a discussion about interventive treatment it should not be contentious to describe remedial treatment and restoration as ‘doing something’ and preventive conservation as ‘doing nothing’. While preventive conservators are busy and efficient, and not actually doing nothing, their actions are not aimed at doing something directly to the objects under their care.” Han tar avstånd ifrån att avhjälpande och restaurerande åtgärder ska ställas mot förebyggande åtgärder, då framför allt då de två första benämns som att de aktivt förändrar och påverkar föremål och den sistnämna som att den inte gör det. En författare som har utarbetat en välanvänd text för både konservatorsstuderande och utbildade konservatorer är Hanna Jedrzejewska. Texten utgavs 1976 och kallas ofta för Den lilla röda men heter egentligen Ethics in Conservation. Utifrån egna etiska ställningstaganden, byggda på Venedig chartern (1962) (ICOMOS 1965) och två texter från IIC – American group (numera AIC); The Murray Pease Report (1964) och Code of Ethics for art conservators från 1963. Jedrzejewska tar kortfattat upp olika teman inom konserveringsetik, ”lagar” att arbeta utifrån och konstruktiva frågor till läsaren. Ett genomgående tema i texten är att påminna läsaren om att alltid söka ny kunskap, vara ödmjuk och medveten om sina kunskaper och brister och lära av andra inom och utanför yrkesområdet. Hon tar upp etiska ställningstaganden gentemot arkeologiska föremål och att etik är svårt att upprätthålla i samband med arkeologi. Människan är nyfiken, vill leta upp och se så mycket som möjligt, men har ofta ingen framtida plan för de föremål och strukturer som grävs fram. Föremål placeras i magasin och majoriteten glöms ofta snabbt bort. Är det föremål som det finns ett överflöd av undersöks de många gånger inte mer än att räkna och sedan kassera. Strukturer täcks återigen men påverkas ändå av störningen av stabilitet, fukt- och syrehalt, som sker vid en utgrävning. Det finns även problem sett till konserveringsaspekter, känsliga föremål med okänd komposition kommer in till ateljéer och det finns inte tid eller plats att behandla varje föremål individuellt. Följden är att många föremål aldrig blir behandlade eller blir felaktigt behandlade och riskerar att förstöras i försummelsen (Jedrzejewska 1976: 15, Benaissa 2021). Professionsmöten mellan konservatorer och arkeologer är något som på senare tid har uppmärksammats. Det har alltid funnits någon sorts relation mellan dessa yrken, även om konservering tidigare ofta genomförts av specialiserade hantverkare och av arkeologerna själva. I stort sett alla organisationer som är kopplade till konservering har någon sorts informationsutbyte med andra. Amerikanska Getty Conservation Institute (GCI) publicerar fyra gånger om året en tidskrift för och av konservatorer och andra yrkesgrupper så som arkeologer. Tidningen heter 9 Conservation Perspectives och varje utgåva har ett specifikt tema. Det är tydligt att GCI aktivt arbetar för att stärka internationella samarbeten för att förbättra och skydda kulturarv runt om på jorden genom informationsutbyten mellan konservatorer, allmänhet och arkeologer. Vårnumret 2019 hette Rock Art Conservation och innehåller artiklar och hänvisningar för ytterligare information hos konservators- och arkeologiska organisationer (GCI 2019). Europeiska ICOM – CC har en arbetsgrupp för konservatorer som arbetar med väggmålningar, sten och hällkonst (Murals, Stone and Rock Art). Gruppen riktar sig främst till konservatorer som är medlemmar i ICOM. Medlemmar uppmanas att samarbeta med andra arbetsgrupper inom ICOM-CC men det finns inget tydligt uttalat samarbete mellan konservatorer och arkeologer (Thorne 2012). I Norden finns NKF och i Sverige NKF-S (Nordiska konservatorsförbundet-Sverige) som också är öppet för alla intresserade men som främst är till för konservatorer. Det går som student eller utomstående bli associerad medlem i organisationen, då med ett mindre inflytande. Målen med organisationen är att bidra till kunskap och utveckling för konservatorer, samarbeten, etiska riktlinjer och verka för god konserveringssed. NKF är en organisation som tillhör IIC Nordic Group och som verkar under ECCO och ICOM:s etiska riktlinjer (NKF-S 2019). En amerikansk organisation som arbetar mer interdisciplinärt är AIC. De har likt ICOM arbetsgrupper, bland annat en för arkeologisk konservering (AIC 2021b). Denna organisation riktar sig inte bara till konservatorer utan samlingschefer, registratorer, kuratorer, forskare, bibliotekarier, arkivister, konsthanterare, monterare, museum volontärer, samlare och andra som är intresserade av ämnet får vara med om de önskar (AIC 2021a). Gruppen för arkeologisk konservering är till för konservatorer, arkeologer och andra intresserade och har som mål att förse dessa med information om andra gruppers perspektiv, åsikter, kunskaper och öppna för diskussioner och utbyten (AIC 2021b). Krita och granit Ordet ”krita” är ett samlingsbegrepp för kalciumrika produkter som bland annat används för pigmentering och fyllnadsmaterial i färg (Shenet 2009). Några exempel på benämningar är kalciumkarbonat, krita, champangekrita, bolognakrita, fälld krita, skol-/skrivkrita, asfalts-/gatukrita och slammad krita. I följande textdel kommer dessa begrepp definieras. Kalciumkarbonat (CaCO3) är ett karbonatsalt som utvinns främst ur kalksten men också ur märgelsten och dolomit; alla stenar med olika grad av järn-, kisel-och magnesiumföroreningar. Stenen mals ner och hettas upp till cirka 1100◦C för att avskilja och ta bort orenheter. Kvar blir kalciumoxid (CaO) och koldioxid (CO2), tillsätts vatten till detta bildas kalciumhydroxid (Ca(OH)2) och värme. För att få fram fälld krita/ren kalciumkarbonat (CaCO3) tillsätts koldioxid (CO2) (se figur nedan för reaktionsformler). Denna process genomförs genom Solvay processen (Law & Rennie 2020). Kalciumkarbonat har ett basiskt pH-värde på 8,5–9,5 och är inte lösligt i olja, glycerin, alkohol eller vatten. Det reagerar kraftigt i kontakt med syror så som surt vatten, ättiksyra och andra starka syror (Swed Handling 2015: 2, 5–7). Produkter som bildas vid kontakt och upplösning i syror är kolsyra (H2CO3) och koldioxid (CO2). Höga doser av kalciumkarbonat i naturen kan medföra störningar i mikro-flora och fauna (Swed Handling 2015: 2, 5–7). Champangekrita består av 100% kalciumkarbonat (Kremer 2019a, Shenet 2009, TEPA-termbank 2021, Pubchem 2021a). Användning av kalciumkarbonat på en sur bergart som granit kan därmed vara riskabelt då det kan utsätta ytan för onödig påfrestning och kemisk påverkan. CaCO3 (s) + värme → CaO(s) + CO2(g) CaO(s) + 2H2O(l) → Ca(OH)2 + värme Ca(OH)2 (s) + CO2(g) → CaCO3(s) + H2O(l) 10 Krita är en naturligt förekommande bergart vilket är en blandning mellan cirka 95–97% kalciumkarbonat (CaCO3) (se Kalciumkarbonat ovan), lera och kvarts/kiseldioxid (SiO2). Bergarten krita bildades för 65–135 miljoner år sedan av kalciumrika skal från vattenlevande organismer. Ofta benämns kritan efter fyndort. Materialet är svagt basiskt med ett pH på 8–10, är kraftigt vattenupptagande och olösligt i vatten. Dock lösligt i starka syror så som ättiksyra och avger då kolsyra. Krita används som pigment i vattenbaseradfärg som lim-, slam- och emulsionsfärger och i skolkrita (Shenet 2009). Champangekrita är naturligt förekommande krita från området Champange i Frankrike som ska bestå av 100% kalciumkarbonat (se Kalciumkarbonat ovan) (Kremer 2019a). Bolognakrita består av 95–100% naturligt förekommande kalciumsulfatdihydrat (CaSO42H2O) (Kremer 2019b) och kommer från området Bologna i Italien. Kalciumsulfatdihydrat är relativt neutralt, det har ett pH värde på 7,7 och är inte reaktivt med syror (Pubchem 2021b, Roth 2018, Nationalencyklopedin u.å.). Fälld krita är en ren form av kalciumkarbonat som framställs genom upphettning av kalciumrik sten och tillsättning av vatten och koldioxid (se Kalciumkarbonat ovan). Fälld krita har ett basiskt pH värde (Shenet 2009, TEPA-termbank 2021). Skol-/skrivkrita består av krita (se Krita ovan), gips/kalciumsulfatdihydrat (CaSO42H2O) (se bolognakrita) och lim (Rémi, Lefranc Bourgeois Support Team. Personlig kommunikation 12 maj 2021, se Bilaga 7 – Mejl med Lefranc Bourgeois). Krita har ett basiskt pH, gips ett neutralt och lim ett neutralt pH värde (detta gäller Lefranc Bourgeis skolkrita, se Bilaga 7 – Mejl med Lefranc Bourgeois), skolkrita har därmed ett neutralt till svagt basiskt pH värde. Asfalts-/gatukrita i butik består främst av kalciumsulfatdihydrat (CaSO42H2O) (se bolognakrita), färgämnen och andra okända tillsatser. Hemmatillverkning (Do it yourself) av gatukrita kan tillverkas av bränd gips/Kalciumsulfathemihydrat ((CaSO4)2H2O), även kallat Plaster of Paris, olika sorters temperafärg och vatten (Bruehl u.å.). Kalciumsulfathemihydrat reagerar långsamt med fukt i luften eller vid blandning med vatten och bildar Kalciumsulfatdihydrat (CaSO42H2O) vilket, som sagt, är relativt neutralt (se bolognakrita). Slammad krita även kallat kritvatten framställs genom att krita (se Krita ovan) och fälld krita (se Fälld krita ovan) pulveriseras till fint pulver och tillsätts till vatten vilket skapar en slamning, en ogenomskinlig vattenlösning. Vanligt kranvatten i Sverige har ett pH mellan 7 och 9, kalciumkarbonat har cirka pH 9. En kritslamning bör därmed ha ett aningen basiskt pH värde, pH över 7. I denna uppsats kommer kritning användas synonymt med kritslamming. Bohusläns granitblock – kemi och fysik Den bergart som är vanligast bland hällristningslokalerna i Tanums och Brastad är granit, även kallad bohusgranit då det är Bohusläns landskapssten. Bohusgraniten i Tanum och Brastad ligger likt en ö omgivet av gnejs i söder, väst och öst (se figur 2). Färgen är karakteristiskt röd men kan även vara grå-blå (se Figur 5). Stenen är så kallat massformig, dess mineralstruktur är inte regelbunden vilket ger stenen ett ojämnt mönster, och är småkornig då den har stelnat snabbt nära jordytan. Bohusgraniten bildades för cirka 920 miljoner år sedan och hör därmed till den yngre delen av urbergen (SGU u.å. a). Figur 5: Bild föreställande röd (t.v) och grå (t.h) bohusgranit (Naturstenskompaniet 2021). 11 Granit är en kristallin magmatisk djupbergart som till stor del består av mineralet kvarts (Kiseldioxid/SiO2) och mineral-gruppen fältspat (Al2SiO5, Na, Ca, K) men också en liten andel av mineralgruppen glimmer (biotite, muscovite, Al, Mg, Fe) som är ett elastiskt vattenhaltigt silikatmineral. Det är en så kallad sur bergart som är rik på kiseldioxid (SiO2), natrium (Na) och kalium (K) och fattig på kalcium (Ca), järn (Fe) och magnesium (Mg). Det som karaktäriserar en sur bergart är att den ofta är relativt ljus i färgen, har hög halt kiseldioxid (SiO2), lågt pH värde (surt) och/eller är en icke-kalkhaltig bergart (SGU u.å. b). Granit är en hård bergart och som vittrar långsammare än andra mjukare sedimentära bergarter som kalksten. Kvarts och fältspat, som bergarterna till stor del består av, ligger på 7 respektive 6 av 10 på mohs hårdhetsskala. Glimmer är mjukare och ligger på under 2,5 av 10 mohs. Detta placerar ändå granit på 6–7 av 10 mohs. Trots detta är den relativt lättvittrad (Karlsson 2017: 15). Vittring av kan ske fysikaliskt eller kemiskt. Fysikalisk vittring innebär en sönderdelning/smulning av berget. Den sker via mekanisk nötning, regn, hagel, frost- eller solsprängning vid isbildning eller snabba temperaturförändringar och annan sprängverkan av rötter och organisk tillväxt. Kemisk vittring innebär upplösning och ombildning av mineral som förändrar bergets kemiska sammansättning. Fysikalisk och kemisk vittring påverkar varandra då en fysikalisk sönderdelning ökar reaktionsytan vilket påskyndar kemisk vittring. Samma sak gäller den kemiska vittringen som genom sitt upplösande av specifika mineral gör stenen mer porös. Vatten tar sig djupare in i porerna vilket ökar risken för sprängverkan vid snabba temperaturförändringar. Kvarts och fältspat har en låg kemisk vittringsförmåga och vittringsbenägenheten för granit är medelstor (Stendahl 2020a. Vid hårdhänt rengöring kan hela flak lossna om ytan har blivit underbyggd av kemisk- eller fysikalisk vittring vid upplösning av mineral och frost-och solsprängning (Stendahl 2020b). Vittring är en naturlig process som har pågått ända sedan berget bildades (Ernfridsson 2016), men den sker långsammare för den sura och hårda bohusgraniten, än för mjukare och mer basiska bergarter så som kalksten och marmor. Genom att hällristningslokalrena rengörs med jämna mellanrum och platserna attraherar besökare som rör och går på hällarna, sker den fysiska och kemiska vittringsprocessen snabbare än den normalt skulle göra. 12 Tidigare forskning En förmodad effekt som kritning har på granit är att det täpper till stenens porer, likt det som hänt då berg har målats med tvåkomponents- och plastfärg. Detta ökar risken för sprängverkan vid snabba temperaturförändringar, speciellt under vår och höst (Lundin 2015: 5, 10, Parr & Stangel 1984: 31– 36, Bertilsson 1994: 12). En annan teori är att basisk krita kan reagera kemiskt med den sura bergarten och fästa till stenen genom kalcifiering likt det som sker naturligt i kalkrika vatten. Kalkutfällning kan ske som en reaktion med koldioxid (Gischler 2011). Detta kan skapa onaturliga förhårdningar och missfärgningar som förändrar bergets naturliga egenskaper och som kan försvåra framtida forskning och analysering (Agnew 2019: 7). Sammanfattning av möjligt negativa egenskaper hos sammansättningen av olika sorters krita för bergarten granit; • Kalciumkarbonat (CaCO3) är basiskt och reagerar kraftigt med syror med gasutveckling. Det kan därför vara riskabelt att använda kalciumkarbonat på en sur bergart. Champangekrita består av kalciumkarbonat. Bolognakrita kan innehålla kalciumkarbonat. • Silikat (Si) från exempelvis lera som ofta finns i skolkrita är surt i sin komposition men bör ej påverka granit då det är en byggsten i stenen. Silikat är fuktbindande, vilket potentiellt kan bidra till kraftigare frostsprängningar. • Kalciumsulfatdihydrat (CaSO42H2O) har ett neutralt pH värde, pH 7,7. Skolkrita, köpt gatukrita och bolognakrita innehåller kalciumsulfatdihydrat. Materialet har inte hög reaktivitet i kontakt med syror. Osäkert om materialet kan täppa till stenens porer. • Kiseldioxid/kvarts (SiO2) har ett surt pH värde. Både skolkrita och bergarterna granit innehåller kiseldioxid. Bör inte reagera med bergarten men kan reagera med andra ingredienser i andra sorters krita. • Kalciumsulfat hemihydrat/plaster of Paris ((CaSO4)1/2H2O) har ett neutral pH värde. Reagerar långsamt med fukt i luft och bildar kalciumsulfatdihydrat som har ett pH på 7,7, nära neutralt. Osäkert om materialet kan täppa till stenens porer. Utanför Sverige är det ovanligt att krita hällristningar och det ses som en typ av vandalism i flera länder (Bertilsson 1994: 12–13, Dean 1997, Marymor 2001: 7, Chaffee 1994: 161–168). Ett flertal vetenskapliga texter och undersökningar (Cerveny 2004: 320, Chaffee 1994, Coles 2004: 7–8, Dean 1997, Francis 1993: 722–723, ICOMOS 2006, Marymor 2001, Simonsson 2016, Strömer 1997: 16, 40, Whitley 2001: 55–58) har visat på att kritande av hällristningar direkt och indirekt påverkar stenens yta och kan påskynda nedbrytningen. Chaffee (1994) beskriver exempelvis att kritning gjord under 1940-talet på sandsten, kiseldioxid och silikater med surt pH 3,5–5,5 (Shenet 2011), vid Great Gallery i Utah i USA fortfarande fanns kvar och var synligt 30 år senare. Även att problem uppstår när försök att ta bort kritan har utförts. Det är svårt att ta bort ditmålad krita från den mjuka sandstenen utan att hällristningarna tar skada (161–163). I vissa fall har kritan stelnat och mineraliserats, den har blivit mycket svår att avlägsna på ett sätt som inte är skadande (Dean 1997). Detta kan till exempel ske då krita på berg som utsätts för höga temperaturer, exempelvis vid skogsbränder. Ett lager med krita på bergets yta försvårar och förvränger resultaten av kemiska analyser och undersökningar (Cerveny 2004: 320, Francis 1993: 722–723). En ökad nedbrytning sker då bergets porer täppts till av främmande material vilket förhindrar ”andningen” av berget. Med minskad porositet hålls mer väta kvar i stenen vilket ökar risken för sol- och frostsprängning när vatten ökar i volym (Bertilsson 1994: 12, Henrik Zedig. Personlig kommunikation, 29 mars 2021). Hällristningarna i Tanum har kritats i vid tillfällen för dokumentation av arkeologer under många år. Den senaste arkeologiska undersökningen genomfördes 2016/2017 som bland annat innefattade målande med kritvatten (kritpulver och vatten) på hällen (Toreld & Andersson 2018, 35–39). 13 Undersökningar Undersökningarna består av två praktiska moment. En fältstudie på plats vid hällristnings-lokaler i Tanum, Brastad och Lundby och fyra experimentella moment på Institutionen för kulturvård vid Göteborgs Universitet. Fältstudie Fältstudien innefattade dokumentation och provtagning av utvalda hällristningar (Tanum 11:1, Tanum 828:1, Tanum 836:1, Tanum 833:1, Tanum 274:1, Brastad 1:1 och Lundby 316:1) (se Figur 6) som genomfördes 13–15 april 2021. Totalt togs 9 prover. Målet med fältstudien var att på plats se om och hur tydligt tidigare kritning kunde iakttas på hällar och dokumentera detta. Provtagningen gjordes för att se om krita som inte syntes med blotta ögat ändå kunde upptäckas och specificeras genom vidare analyser i labb. Materiel: Kamera, måttstock, ficklampa, bomullstops, skalpell, små zip-lock påsar, papper och penna. Metod: 1. Rengör hällen från löv och barr med handen och välj ut en yta som är fri från löv/barr och som du anser intressant att ta prov från. Det kan vara ett område där du tror att det kan finnas spår av krita eller färg. Skriv ner observationer. 2. Förbered en zip-lock påse med att notera RAÄ-nummer och typ av figur. 3. Skrapa lätt med en skalpell på en utvald yta, cirka 1x1 centimeter, och rulla därefter en ren bomullstops över ytan. Är ytan torr kan topsen först doppas i kranvatten. Lägg topsen i den förberedda påsen. Skriv ner observationer. 4. Fotografera hällens läge, växtlighet, närbilder och andra observationer. 5. I mörker placera en ljuskälla i nivå med hällristningen så att det bildas skuggor. Testa olika vinklar och fotografera av ytan. Figur 6: Förenklad karta över geografiska lägen för dokumenterade hällristningslokaler. Överst Tanum 274:1, strax nedanför till vänster Tanum 11:1, Tanum 828:1, Tanum 836:1 och Tanum 833: 1. I mitten Brastad 1:1 och längst ner Lundby 316:1. (Bild från Google Maps) 14 Experimentella undersökningar De experimentella undersökningarna i laboratoriet innefattade dokumentation av täckförmåga och vidhäftning av krita på sten, hur olika sorters krita ser ut och beter sig under mikroskop, vad som kunde upptäckas från fältstudiens provtagningar och om det gick att utläsa spår av krita på dessa. Undersökningarna genomfördes 26–28 april, 4, 7 och 11 maj 2021. Del 1: Experiment av täckförmåga och vidhäftning av olika sorters krita på rå granit Målet med undersökningen var att ta reda på hur olika sorters krita beter sig på rå granit, hur väl de täcker och hur väl de stannar kvar på ytan efter en avsköljning med vatten. Materiel: 5 små bitar röd bohusgranit (cirka 1x1 cm) och fem olika sorters krita: skolkrita, gatukrita, gips, bolognakrita och champangekrita. Till undersökningen behövs även stereomikroskop (gärna med kamerafunktion), limpistol, kakel- eller glasplatta, spritpenna, 20 ml bägare, tesked, pensel och vatten, pH-papper. Metod: 1. Limma med hjälp av limpistol fast de små bitarna av granit på kakel- eller glasskivan i en rad, numrera bitarna 1–5 med spritpenna på plattan (se Figur 7). 2. Dokumentera stenbitarnas yta under mikroskop i förstoring 10x, 20x, 30x, 40x och 50x. 6. I tre bägare blanda till slammingar av gips, bolognakrita och champangekrita genom att tillsätta 3 teskedar pulver till 20 ml vatten, blanda tills pulvret är suspenderat. Skriv ner observationer. 7. Mät pH-värde på de tre blandningarna, skolkrita och gatukrita med pH-papper. 8. Krita sten med a) skolkrita, b) gatukrita, c) slamma med gipsblandning, d) slamma med bolognakrita-blandning, e) slamma med champangekrita-blandning. Skriv ner observationer. Låt torka ett dygn. 3. Dokumentera yta av sten a) – e) under mikroskop i förstoring 10x, 20x, 30x, 40x och 50x. 9. Skölj av sten a) – e) med rinnande vatten i 5 sekunder. Luta skivan så att vatten kan rinna av och låt torka i ett dygn. Skriv ner observationer. 4. Dokumentera yta av a) – e) under mikroskop i förstoring 10x, 20x, 30x, 40x och 50x. Figur 7: Bild av stenbitar limmade på en kakelplatta. 15 Del 2: Mikroskopisk undersökning av kritors egenskaper i vått- och torrt tillstånd Målet med undersökningen var att undersöka skillnader och likheter mellan olika sorters kritas utseende under mikroskop. Både i vått tillstånd och under upptorkning. Materiel: Skolkrita, gatukrita, gips, bolognakrita och champangekrita. objektglas, täckglas, skalpell, spatel, pipett, vatten och mikroskop. Metod: 1. Placera en knivsudd av skolkrita på ett objektglas genom att skrapa på kritan med en skalpell eller spatel över ett objektglas. Placera ett täckglas över kritpulvret och droppa 1–3 droppar med vatten med pipett vid sidan av täckglaset. Vattnet ska sugas in under glaset. Markera med spritpenna nummer eller typ av krita på objektglaset (se Figur 8). Skriv ner observationer. 2. Upprepa steg ett för gatukrita, gips, bolognakrita och champangekrita. 3. Låt torka ett dygn i rumstemperatur. 4. Dokumentera objektglasen under mikroskop i förstoring 10x, 20x, 30x, 40x och 50x. Del 3: Mikroskopi undersökning av prover från Tanum, Brastad och Lundby Målet med undersökningen var att ta reda på om det finns synliga spår av krita på proverna från hällristningarna. Materiel: Prover (9 stycken, se tabell till höger) från fältstudie (bomullstops som gnuggats på stenyta) och stereomikroskop (gärna med kamerafunktion). Metod: 1. Dokumentera alla 9 prov under mikroskop i förstoring 10x, 20x, 30x, 40x och 50x. 2. Skriv ner observationer. RAÄ-nummer Typ av figur Provtagningsyta Tanum 11:1 Skeppsfigur Köl Tanum 11:1 Skeppsfigur Stäv Tanum 828: 1 Skålgrop Tanum 836:1 Skeppsfigur vid väg Köl Tanum 833:1 Skeppsfigur med nät Grop ovan Tanum 833:1 Skeppsfigur Köl Tanum 274:1 Djurfigur Ben Brastad 1:1 Skeppsfigur Stäv Lundby 316:1 Skeppsfigur Köl Figur 8: Bild av steg 1 av metod. 16 Del 4: Kemisk analys med Fourier-Transform InfraRed (FTIR) Målet med undersökningen var att ta reda på om det fanns spår av kritning på prover från Tanum, Brastad och Lundby och vilken sorts krita som har använts. Materiel: Prover från fältstudie (se del 3), olika sorters krita (skolkrita, gatikrita, gips, Bologner- och champangekrita), ren bomullstops, silikagel/kiselsyragel, lufttät behållare (matlåda, 10x15 cm), spritpenna, små burkar med lock, pincett, liten sked, skalpell, FTIR-instrument (Bruker Alpha) med tillhörande datorprogram (Opus 7.0). Metod: 1. Fyll den lufttäta behållaren med ett 2 cm djupt lager med silikagel. Placera prover från fältstudie ovanpå och markera vilket prov som är vilket genom att lägga ner lappar med RAÄ-nummer på vid respektive prov (se Figure 10). 2. Stäng behållaren och låt torka i 6 dagar. 3. Efter 6 dagar, öppna behållaren välj ett prov och plocka försiktigt av fragment från det med pincett eller skalpell och placera i en liten burk med lock. Markera på burken vilket prov fragmenten hör till. Provet läggs tillbaka i den lufttäta behållaren. Upprepa med alla prover. 4. Genomför FTIR analys av prov, fragment och en ren bomullstops genom att placera detta på mätytan på FTIR maskinen, stänga till och genomför analysen (se Figur 9). 5. Upprepa steg 4 med skolkrita, gatukrita, gips, bolognakrita och champangekrita. 6. Överför data till Excel och skapa diagram (se bilaga 6 för instruktioner). 7. Jämför skapade FTIR diagram med FTIR diagram av kända material från IRUG (Infrared & Raman Users Group), boken Infrared spectroscopy in conservation sciences (Derrick, Stulik & Landry 1999) och med data från FTIR analys av olika sorters krita (steg 5). Figur 9: Ett av proven i FTIR instrument under analys. Figure 10: Fotografi till vänster lufttät ask innan tillstängning, med kiselsyragel, prover och små lappar i. Till höger ett av fragmenten som lagts i en liten burk med lock (Brastad 1:1.) 17 Resultat Fältstudie Vid undersökningen sågs ingen vit färg på 6 av 7 hällristningar. Den enda med synligt vit färg var Lundby 316:1 som är målad senast med okänd färg utan tillstånd. En av hällristningslokalerna var målad med röd färg, Brastad 1:1. Vid ytterligare en lokal sågs spår av tidigare röd målning på delar av hällristningen Tanum 11:1. Nedan (Figur 11) finns ett litet urval av bilder från fältstudien, för fler och större bilder se Bilaga 1 – Bilder från fältstudie. Figur 11: Bilder från mina undersökningar av de olika hällristningarna. Vänster ovan: Lundby 316:1, Höger ovan: Tanum 11:1, Vänster nedan: Tanum 833:1 och Höger nedan: Brastad 1:1. Fler bilder finns att finna i Bilaga 1. 18 Experimentella undersökningar Här under presenteras resultaten från de experimentella undersökningarna. Del 1: Experiment av täckförmåga och vidhäftning av olika sorters krita på rå granit 1 – Skolkrita 2 – Gatukrita 3 – Gips (cirka 3 teskedar till 20 ml vatten) 4 – Bolognakrita (cirka 3 teskedar till 20 ml vatten) 5 – Champangekrita (cirka 3 teskedar till 20 ml vatten) Före (förstoring 10x) Efter målning (förstoring 10x) Efter sköljning (förstoring 10x) 1 2 3 Skolkrita Gatukrita Gips 19 4 5 Figur 12: Tabell över täck- och vidhäftningsförmåga av skolkrita, gatukrita, gips, bologna- och champangekrita på röd granit. Fler bilder i högre förstoring finns i Bilaga 2 – Bilder från experiment av täckförmåga och vidhäftning av olika sorters krita. Figur 13: Bild föreställande resultat av pH mätning av de olika sorters krita med pH-papper. Skolkrita pH 6,5, gatukrita pH 4,5, gips pH 4,5, bolognakrita pH 5,5 och champangekrita pH 7,5. Bolognakrita Champangekrita 20 Iakttagelser: Hur är färgernas konsistens? Hur beter de sig när du målar? Vad upptäckte du? Hade någon av kritorna högre täckförmåga eller vidhäftning än de andra? 1 Skolkrita är fast, hård och pudrar lätt. Den glittrar lite under mikroskopet. Kritan täcker delvis stenen och hamnar mest i stenens fördjupningar, där den stannar trots vind och vatten. Den krita som befinner sig på stenens upphöjningar lossnar lätt vid blåst och vid avsköljning. pH 6– 7. 2 Gatukrita är likt skolkrita en fast krita men är mer följsam och fet eller krämig i konsistensen. Den täcker stenen i ett tjockare lager än skolkritan. Under mikroskop glittrar hela ytan av större kristaller än hos skolkritan. Trots sin krämiga konsistens och tjockleken på lagret sköljdes majoriteten av kritan snabbt av under rinnande vatten. pH 4–5. 3 Gips blandat med vatten (cirka 3 teskedar till 20 ml vatten) får snabbt en slags tröghet eller tjockhet som gör det lätt att pensla på sten. Stenens yta täckts helt och gipset får en yta som glittrar smått och små porer. Gips som har torkat står emot vind och vatten och sköljdes inte av i detta experiment. Materialet absorberade vatten. pH 4–5. 4 Bolognakrita blandat med vatten i samma proportion som gipsblandningen hade en lösare konsistens. Stenen täcks inte helt och stenen lyser igenom. Efter torkning glittrar ytan med små kristaller. Kritan sköljs snabbt av under vatten men efter torkning syns en vit hinna och områden med krita kvar. pH 5–6. 5 Champangekrita blandat med vatten, samma proportioner som för gips, gav likt bolognakrita ett vattnigt uttryck men en aning tjockare konsistens. Blandningen påminner om lera blandat med vatten. Efter torkning har ytan en mycket slät, len och matt yta. Stor del av kritan sköljs av under vatten men några små fält stannar på stenen. Efter torkning har stenen en tunn vit hinna över sig, några fält med mer krita. pH 7–8. Figur 14: Tabell över observationer gjorda under experiment. Del 2: Mikroskopisk undersökning av kritors fysiska egenskaper i vått- och torrt tillstånd 1 - Skolkrita 2 - Gatukrita 3 - Gips 4 - Bolognakrita 5 - Champangekrita Figur 15: Bilder av de fem olika sorters krita. Från vänster: Skolkrita, Gatukrita, Gips, Bolognakrita och champangekrita. Skolkrita Gatukrita Gips Bolognakrita Champangekrita 21 Prov nr Prov på objektglas under mikroskop (förstoring 10x och 50x) 1 2 3 Skolkrita Gatukrita Gips 22 4 5 Figur 16: Tabell över ett urval av bilder av olika sorters krita i torrt tillstånd på objektglas. Pilar (prov nr. 2 och 4) pekar ut de så kallade åsarna och snigelspåren. Fler bilder i högre förstoring finns i Bilaga 3 – Bilder från undersökning av olika sorters kritas fysiska egenskaper. Prov nr. Iakttagelser: Upptäckte du några skillnader mellan de olika proverna? Påträffade du något mer efter ett dygn? 1 Skolkrita som har sönderdelats och blandats med vatten ger en grynig blandning med små partiklar som rör sig i vattnet men som inte reagerat med vattnet. Utbredningen av kritan är diffus och tunnas gradvis ut i form av de små partiklarna. Det har bildats många små tunna ”åsar” när vattnet har torkat ut. 2 Sönderdelad gatukrita blandad med vatten ger också en grynig blandning men med större partiklar. Dessa har precis som med skolkritan rört sig i men inte reagerat med vattnet. Liknande ”åsar” har bildats hos gatukritan men de är färre och tjockare än för skolkritan. 3 Gipspulver blandat med vatten ger först ett grynigt utseende men detta klarnar upp och dras samman när vattnet avdunstar. Något har skett i samband med vattnet då det bildas kristallformationer som glittrar. Stora ”åsar” bildas av kristallerna. 4 Bolognakrita är hydrofobiskt till en början men blandas ut i vattnet efter några sekunder. En homogen och grynig blandning med mellanstora partiklar bildas. Något som kan liknas vid ”snigelspår” bildas innan torkning och syns även efter. Kristallstruktur som glittrar lite. 5 Champangekrita visar sig också bete sig hydrofobiskt till en början men bildar efter några sekunder en blandning med små partiklar. Likt gips, skol- och gatukrita bildas små ”åsar” vid torkning som sammankopplas via punkter med mer krita. Dessa punkter har vid torkning fått sprickbildningar och har en matt yta. Figur 17: Tabell över observationer gjorda under laboration. Bolognakrita Champangekrita 23 Del 3: Mikroskopisk undersökning av prover från Tanum, Brastad och Lundby Hällristningslokaler som provtagits: Tanum 11:1, Tanum 828:1, Tanum 836:1, Tanum 833:1, Tanum 274:1, Brastad 1:1 och Lundby 316:1. Hällristningslokal och noteringar Prov på bomulls-tops under mikroskop (förstoring 10x och 50x) Iakttagelser: Finns det spår av krita? Går det att beskriva kritan? Kunde du se något annat? Tanum 11:1, skeppsfigur, köl Inga synliga spår av krita. Blött, bruna eventuella löv fragment och små eventuella röda färg fragment. Tanum 11:1, skeppsfigur, stäv Eventuellt synliga spår av krita. Grusigt med små bitar av sten möjligen kvarts, fragment av något rött som kan vara färg. Tanum 828:1, skålgrop Eventuellt synliga spår av krita. Blött. Bruna, gröna och svarta partiklar. En vit partikel som kan vara krita eller kvarts. Tanum 836:1, skeppsfigur vid väg, köl Eventuellt synliga spår av krita. Torrt. Många små partiklar, svart, brunt, gult och vit-skimrande som kan vara glimmer. 24 Tanum 833:1, skeppsfigur nät, grop Eventuellt synliga spår av krita. Torrt. Små svarta och grön- gula partiklar. Mindre vita partiklar syns i större förstoring. Tanum 833:1, skeppsfigur, köl Eventuellt synliga spår av krita. Torrt. Små svarta och ljusare glimmarande partiklar. Tanum 274:1, djurfigur, ben Eventuellt synliga spår av krita. Torrt. Bruna fragment troligtvis av löv eller mossa, små ljusa blänkande partiklar. Brastad 1:1, skeppsfigur, stäv Eventuellt synliga spår av krita. Halvt torrt. Bruna, svarta, vita och röda partiklar. Ett rött färgfragment med små svarta och vita partiklar i sig. Undersida på färgflaga var röd, svart och små vita partiklar. 25 Lundby 316:1, skeppsfigur, köl Eventuellt synliga spår av krita. Torrt. Inte många partiklar på topsen, några större svarta och några mindre vita. Figur 18: Tabell över ett urval av bilder från undersökning av prover från hällristningarna i fältstudien. Fler bilder i högre förstoring finns i Bilaga 4 – Bilder från okulär besiktning av prover från Tanum, Brastad och Lundby. Från mikroskopi undersökning av prover från de sju hällristningslokalerna i Tanum, Brastad och Lundby hade alla eventuella synliga spår av krita. Fem av dessa hade vita små fasta och kompakta partiklar och tre hade tunnare glittrande partiklar. Bruna partiklar fanns på alla prover och hos två av dessa fanns även röda partiklar. Hällristningslokal Tanum 11:1 Tanum 828:1 Tanum 836:1 Tanum 833:1 Tanum 274:1 Brastad 1:1 Lundby 316:1 Eventuell krita X X X X X X X Vita partiklar X X X X X Glittrande partiklar X X X Bruna partiklar X X X X X X X Röda partiklar X X Figur 19: Sammanfattande tabell över observationer från mikroskopi undersökning av prover från Tanum, Brastad och Lundby. 26 Del 4: Kemisk analys med Fourier-Transform InfraRed (FTIR) Nedan är ett urval av resultat från FTIR analys, för alla diagram se Bilaga 5 – Resultat av FTIR-analys. Diagram nedan visar förhållandet mellan absorbance och wavenumbers (cm-1), det vill säga hur mycket IR-ljus materialet absorberat och på vilka våglängder detta sker (ThermoFisher u.å.). Toppar över 1500 cm-1 kallas gruppfrekvenser och berättar om vilka funktionella grupper som finns i materialets molekyler. Området under 1500 cm-1 kallas för fingeravtrycksfrekvenser och berättar om materialets molekyler som en helhet och vad som sker inne i molekylerna (Mathias 2018). Exempel på diagram på Clay, Silika, Plaster, Barite, Malachite och Chalk finns i Figur 20. Figur 21: Diagram över ”fingeravtrycket ” av de specifika bomullstops som användes som provtagningsverktyg under fältstudien. På ungefär Wavenumbers (cm-1) 3300, 2900 och 1000 finns karakteristiska toppar för bomull. Figur 20: FTIR-diagram som visar förhållandet mellan absorption av olika material och wavenumber (cm-1) (Derrick mfl. 1999: 115).Bilden har spegelvänts frånoriginalet för att kunna jämföras med diagram från undersökning. 27 Figur 22: Diagram över ”fingeravtrycket ” av en champangekrita. På ungefär Wavenumbers (cm-1) 1400, 875 och 700 finns karakteristiska toppar för denna typ av krita. Figur 23: Diagram över data från analys av prov på tops från Lundby 316:1. Stora toppar vid 3300, 2900 och 1000 . Utifrån ett jämförande mellan diagram för de olika prover som tagits (se Bilaga 5 – Resultat av FTIR- analys), data från databasen IRUG och diagram från Figur 20 (Derrick, Stulik & Landry 1999) kan vissa antaganden göras grundat på var diagrammen har sina tydligaste toppar. 28 Diskussion I fält; krita och röd målarfärg Att upptäcka spår av krita på plats vid hällristningslokalerna var mycket svårt. Det gick däremot att se spår av röd färg som skiljde sig från bergets gråskala vid Brastad 1:1 och Tanum 11:1. Vid Lundby 316:1 fanns det dock tydliga spår på målning med någon sorts vit färg, men svårt att avgöra viken sorts färg och om det var krita det handlade om. Att endast identifiera kritning genom en okulär studie i fält ger inte mycket information utan kemiska analyser, helst på plats. Kemiska analyser in-situ innebär att en mindre invasiv metod är möjlig, en utan provtagning, vilket är fördelaktigt för både stenen och forskare. Tanum 11:1 är idag inte synligt målad men har spår av tidigare röd färg från troligtvis 1969 eller under 1980-tal (Fornsök 2018b). Brastad 1:1 däremot har synlig röd färg och målades i senast 2008, röd färg kan alltså finnas kvar på berget i minst 50 år. Det fanns inga definitiva spår av vit krita på hällristningslokaler kritade för 4-5 år sedan. Men Lundby 316:1, som troligtvis är målad under 2020 med en okänd vit färg, kan vara målad med krita. På dessa tre lokaler där färglager kunde observeras (röd målarfärg eller krita) (se Bilaga 1 – Bilder från fältstudie, bild 6–7, 35, 38–39, 44 - 46), är fukttransporten in och ut ur berget hindrad. Det innebär, enligt litteraturen (Lundin 2015: 5, 10, Parr & Stangel 1984: 31–36, Bertilsson 1994: 12), en ökad risk för påskyndade vittringsskador. På Tanum 11:1 finns en stor aktiv vittringsskada (Fornsök 2018b) till höger på skeppets köl (se Bilaga 1 – Bilder från fältstudie, bild 4 - 5). Denna antas vara naturlig men medför ändå en påskyndad vittring.. Figuren påverkas i hög grad av mekanisk nötning, beröring, rengöring och gående på hällen, vilket betyder att fysisk dokumentering som kritning också gör det. För att svara på funderingen kring hur och om kritning påverkar bergets ”andning” är svaret: det beror på sortens krita. Utifrån undersökningen kring täck- och vidhäftningsförmåga av krita går det att se att vissa kritor, som skol- och gatukrita, till stor del snabbt avlägsnas från hällen och att vissa andra, bologna- och champangekrita lämnar kvar en hinna av krita på hällen (se Figur 12). Denna hinna syntes inte då stenen var våt och framkom först efter att ytan torkat. Om arkeologer använt sig av denna sorts krita och sedan spolat vatten över stenen kan de uppfatta att kritan är lätt att få bort. Om de inte stannar kvar/återkommer till hällen då den torkat och ser denna hinna. Vad detta innebär i praktiken är att främmande material, krita, befinner sig på hällen en längre period än beräknat och att metoden inte är helt reversibel. Detta stämmer överens med de tankar Landi (2002: 5) och Muñoz-Viñas (2005: 188) har skrivit om reversibilitet. Ingen behandling eller åtgärd är helt reversibel och alla handlingar lämnar mer eller mindre spår efter sig. Gips, som finns som ingrediens i skolkrita, gatukrita och även i bolognakrita, visade sig i undersökningen fästa hård till granit när den torkat och inte sköljas bort av vatten. Att använda krita som består av gips innebär därmed en större risk för tilltäppning, vittringsskador och påskyndad nedbrytning av stenen. Analys av prover från Tanum, Brastad och Lundby Utifrån mikroskop-undersökningen av prover tagna från de olika hällristningslokalerna går det att se vilka lokaler som har vita partiklar närvarande, och även de som har röd färg (se Figur 18 och Figur 19). De vita partiklarna kan vara krita men även kvarts/kiseldioxid som har lossnat från berget (se Figur 18, Figur 19 och Bilaga 4 – Bilder från okulär besiktning av prover från Tanum, Brastad och Lundby). Det gick därför inte att fastställa att krita fanns kvar på hällristningarna genom mikroskopi och betyder att största delen av kritningen måste ha sköljts av. Detta är bra ur ett forsknings- och 29 tolkningsperspektiv för forskare och arkeologer som vill undersöka ytan och utseendet på hällristningen. Men hur mycket krita som finns kvar i stenens porer vet vi inte och är något som ytterligare kemiska analyser skulle kunna ge svar på. Finns det spår av krita betyder detta att kritning som metod inte är så ofarligt som den ofta utger sig att vara. Går det inte att upptäcka någon krita är detta bra men handlingen kvarstår. Personer har påverkat ytan genom rengöring, tryck och beröring och tillsatt främmande material. Det är främst detta som länder utanför Sverige tar upp i samband med kritning, mekanisk nötning i samband med arkeologiska eller konserverande åtgärder. De har sett att vissa sorters sten, främst sandsten, lätt binder kritan till sig, att kritan kan smälta fast i berget vid extremt höga temperaturer och att det är svårt att ta bort krita utan att riskera att förstöra själva hällristningen (Bertilsson 1994: 12–13, Dean 1997, Marymor 2001: 7, Chaffee 1994: 161–168, Cerveny 2004: 320, Coles 2004: 7–8, Francis 1993: 722–723, ICOMOS 2006, Simonsson 2016, Strömer 1997: 16, 40, Whitley 2001: 55–58). Dessa tankar applicerade på de begrepp som ICOM-CC tog fram 2017 (Preventive conservation, Remedial conservation och Restoration) (ICOM-CC 2017) så ligger fokus för hällristningskonservering utomlands huvudsakligen på preventiv konservering, för att undvika ingrepp som inte är absolut nödvändiga. Detta innebär förebyggande åtgärder så som informering av allmänhet och forskare och en begränsning av vad forskare och arkeologer får utföra på hällristningar. I Sverige genomförs också förebyggande åtgärder, genom bland annat övertäckning och informering, men inte i samma utsträckning som i andra länder. Det är enkelt, utifrån detta, att dividera fältet i två läger; de som arbetar förebyggande och de som inte gör det i samma utsträckning. Just detta är vad Ashley-Smith (2018: 8) diskuterat och som han argumenterar är onödigt. Alla inblandade vill det bästa för fornminnena, men arbetar på olika sätt. Det finns säkert många metoder och kunskap som kan hjälpa både den ena och den andra genom att öppna upp för en diskussion och informationsutbyte mellan de olika skolorna. Det arbete som CEN och SIS (CEN u.å., CEN/TC 346 u.å., SIS 2017) utför har som mål att få bland annat konservatorer i Europa att utföra likvärdigt och jämförbart arbete. Med detta blir utförda undersökningar och åtgärder mer lika och fler arbetar mot samma mål. Även Riksantikvarieämbetet i Sverige sammanför konservatorer med andra som arbetar med kulturvård genom seminarier, publikationer och annat (Althar-Cederberg 2019). Det behövs en öppen diskussionskanal för både konservatorer i Sverige och runt om i världen men också mellan konservatorer och arkeologer. Utan detta arbetar grupperna parallellt och riskerar att göra ett dubbelt arbete som skulle kunna förenklas, utvecklas och bli mer informationsrikt om ett samarbete fanns. Tanums, Brastads och Lundbys hällristningar är knackade i en hårdare sten än den tidigare nämnda sandstenen men likaså påverkas den av mekanisk nötning och av att utsättas för främmande material (Karlsson 2017: 15). I samband med denna jämförelse blir problematiken lätt en icke-fråga eller något som lätt bortses från i samtal kring hällristningars bevarande i Sverige. Det är lätt att tänka att granit är en så pass hård bergart som inte vittrar lika snabbt som sandsten eller andra mjukare bergarter, så därför är det ingen fara i att genomföra denna sorts dokumentationer. Men även om vittringen sker långsammare betyder inte det att den inte sker. Det finns en saknad av undersökningar och dokumentation kring dokumentationstekniken kritning och dess påverkan på hällristningar i Sverige. Till att börja med bör det finnas krav på att arkeologer dokumenterar vilken sorts färg; krita och bindemedel, de använder sig av i samband med att de målar i hällristningar och skriver rapport. Detta för att underlätta för undersökningar kring kritning, dess påverkan på hällristningar och framtida konserveringsåtgärder. Även detta skulle underlättas genom ett mer 30 systematiserat samarbete, exempelvis genom standarder, mellan arkeologer, kulturarvsförvaltare och konservatorer. FTIR-analys av prover från Tanum, Brastad och Lundby FTIR diagram/spektrat av proverna (se Bilaga 5 – Resultat av FTIR-analys) visar att prov från Tanum 11:1 har ett spektrum med toppar som kan tyda på att det finns gatu- och/eller bolognakrita närvarande. Från Tanum 836:1 finns motsvarande indikationer på närvaro av skol- och/eller gatukrita och från Tanum 274:1 eventuellt skolkrita. Om tolkningarna stämmer innebär detta att Tanum 11:1, Tanum 836:1 och Tanum 274:1 bör ha spår av kalciumsulfatdihydrat och att Tanum 836:1 och Tanum 274:1 bör ha spår av kalciumkarbonat på hällen. Alla prover har en tydlig signatur för bomull (jämför Figur 21, Figur 22 och Figur 23), detta är logiskt då proverna tagits med bomullstops. Närvaron av bomull är problematiskt då det gör diagrammen svårare att tyda och speciellt att urskilja topparna från varandra. Undersökningen är i grunden ett bra första steg i identifiering av material. I denna undersökning försvårade själva provtagningsmetoden under fältstudien FTIR analysen. En annan sorts provtagningsmetod som inte kontaminerar proverna är att föredra. Det gick trots detta att tolka resultaten, även om detta inte var lätt. Analyser av rena material så som bomull och olika sorters krita är användbara även framöver i andra projekt och kan kanske ligga till grund för framtida forskning i ämnet. Kritas vidhäftning och avsköljning Alla fem undersökta kritor går att blanda ut i vatten, alla utom bolognakrita följer med vattnet i dess rörelser. Experiment visade att både skolkrita och gatukrita sköljdes snabbt av graniten med vatten (se Figur 12, Figur 14 och Bilaga 2 – Bilder från experiment av täckförmåga och vidhäftning av olika sorters krita). De hade en låg vidhäftningsförmåga men lämnade ändå krita efter sig. Skol-, gatu- och bolognakrita glittrade under mikroskop vilket tyder på att de delvis består av ett kristallint material, troligtvis kalciumsulfat/gips (Kremer 2019b). Gatukritan hade en krämig konsistens och gav ett täckande resultat vilket höjer upplevelsen vid målandet men som kan verka tilltäppande. Gips var det material som hade högst vidhäftningsförmåga och också hög täckförmåga. Stenens yta täcktes snabbt och helt och materalet sköljdes inte av. Det är därmed ett av de sämre materialen att använda för att måla i hällristningar. Bologna- och champangekrita hade en medelhög vidhäftningsförmåga och en vattnig konsistens vilket kan betyda att kritan kan ta sig längre ner i stenen med vattnet, vilket inte är bra. Materialen sköljdes till en första anblick av snabbt med vatten men efter torkning hade en vit hinna uppstått på stenens yta och krita fanns kvar. Detta tyder på att själva pulvret är mycket fint och består av små partiklar. Kritas konsistens och upptorkning Utifrån Figur 15, Figur 16, Figur 17 och Bilaga 3 – Bilder från undersökning av olika sorters kritas fysiska egenskaper går det att dra vissa slutsatser. Alla sorters krita utom champangekritan bildadade en grynig blandning då det blandades med vatten. Pulver av skolkrita, gips, Bolognakrita och champangekrita bestod av små partiklar och gatukrita av större. Alla prover bildade ”åsar” av olika tjocklek och antal vid torkning. Bolognakrita bildade även ”snigelspår”. Åsarna uppstår när partiklarna följer med vattnets rörelser vid torkning, de samlas och bildar grupperingar och linjer. Snigelspåren är svårare att utläsa orsaken till. Troligtvis har även detta en koppling till vattnets rörelse vid torkning. Gips och bolognakrita glittrade under mikroskop, vilket överenstämmer med litteraturen om att bolognakrita innehåller kalciumsulfatdihydrat (Kremer 2019b). Champangekrita fick en matt yta som efter torkning krackelerat. Materialet krympte vid torkningen och skapade sprickor (Kremer 2019a, Shenet 2009, TEPA-termbank 2021, Pubchem 2021a). 31 Kritans pH och bindning till granit Sker det kemiska reaktioner mellan berg och krita? Utifrån litteraturen (Shenet 2009, TEPA-termbank 2021, Pubchem 2021a, Pubchem 2021b, Swed Handling 2015: 2, 5–7, Kremer 2019a, Kremer 2019b) är kalciumkarbonat aningen basiskt (pH 8,5–9,5) och kalciumsulfatdihydrat relativt neutralt (pH 7,7). Från pH mätning som gjorts (se Figur 13) har krita som innehåller kalciumkarbonat (skolkrita och champangekrita) ett pH värde på 6,5 respektive 7,5; alltså ett surare pH värde än beskrivet i litteraturen. De pH mätningar på krita innehållande kalciumsulfatdihydrat (gatukrita, gips och bolognakrita) visade också ett lägre pH värde (4.5, 4.5 5.5) jämfört med litteraturen. Vad kan detta låga pH värde bero på? Det kan uppstå felkällor i den mänskliga faktorn och genom tekniska fel. All krita har blandats med avjoniserat vatten som ska ha pH 7. Det kan fungerat som en buffert och dragit ner pH värdet. Ett pH papper på rulle användes, den kan vara gammal och ge felaktiga svar. Oavsett bör pH värdena för kritorna teoretiskt ligga över 7 och inte under. Ett surare pH värde (1-7) innebär att berg och krita bör vara relativt stabila tillsammans. Risken att krita ska fästa, reagera med berget och kalcifieras är låg. Däremot kan en närvaro av krita förvränga framtida kemiska undersökningar av hällristningar. Granit är ingen bergart som innehåller kalcium, en närvaro av detta vid mer exakta och genomgående analyser på platsen sticker därmed ut och kan förvirra. Det går inte att förbise risken att kritning av hällristningar kan förhindra framtida forskning (Agnew 2019: 7). Sveriges hällristningar skiljer sig från de i länder där det finns en stark motsättning mot kritning och målning av hällristningar. Majoriteten av dessa utländska hällristningar är skapade i sandsten som är mjuk, har ett svart surt pH värde (3,5–5,5) (Shenet 2011) och på platser som är mer skyddade från väder, vatten och vind än i Sverige. De kan befinna sig i grottor och på hällar med överhäng. Hällristningar som dessa sköljs inte lika lätt av regnvatten. Borttagning av färg och krita genom mer mekaniska och mänskligt styrda sätt, rotborstmetoden och spritning som är vanligt i Sverige, påverkar den mjuka sandstenen mer än den hårdare graniten (Cerveny 2004: 320, Chaffee 1994: 161–163, Coles 2004: 7–8, Dean 1997, Francis 1993: 722–723, ICOMOS 2006, Marymor 2001, Simonsson 2016, Strömer 1997: 16, 40, Whitley 2001: 55–58). Svar på frågeställningar 1. Går det att detektera spår av krita på tidigare bemålade hällar? 2. Vad består den krita som används på hällristningar av? Är innehållet skadligt för hällen? 3. Hur påverkar kritning och slamning av hällristningar deras bevarande? 1. Går det att detektera spår av krita på tidigare bemålade hällar? De lokaler som undersökts i detta arbete vilka har kritats målades för 4–5 år sedan (år 2016/2017). Ingen av dessa visade tydliga spår av kritning. Det gick inte att se krita på hällristningen vid undersökning på plats och de resultat som framkom vid kemisk analys genom FTIR gav bara vaga och osäkra indikationer på närvaro av kalciumsulfatdihydrat (gips) och kalciumkarbonat (krita). Vilka är vanliga ingredienser i olika sorters produkter av krita. Alla hällristningslokaler som har tagits upp i detta arbete befinner sig utomhus, i skog, under bar himmel och är alla oskyddade mot vädrets makter. De sköljs av, rengörs och utsätts för regn och vind. Under årens lopp har kritan avlägsnats från hällens yta. Det gjordes inga analyser på plats och det är därmed oklart om det kan finnas krita längre ner i stenens porer. För att avgöra mer exakt efter hur lång tid krita går att detektera behövs undersökningar av hällristningslokaler som målats i mer nyligen. 32 2. Vad består den krita som används på hällristningar av? Är innehållet skadligt för hällen? Enligt Länsstyrelsen får endast naturkrita (ex. bologna- och champangekrita) användas för att krita hällristningar i dagsläget (Henrik Zedig. Personlig kommunikation 5 maj 2021, se Bilaga 8 – Mejlkonversationer). Bolognakrita består av 95–100% av naturligt förkommande kalciumsulfatdihydrat (CaSO42H2O), även kallat gips, som utvinns ur ett område kallat Bologna i Italien (Kremer 2019b). Champangekrita utvinns ur området Champange i Frankrike och består i ren form av 100% naturligt förekommande kalciumkarbonat (CaCO3), vilket är krita (Kremer 2019a). Dessa sorter är vad som får användas idag, men historiskt och i verkligheten är det inte säkert att det bara är dessa som används. Både arkeologer och privatpersoner har använt annan sorts krita vid undersökningar eller när någon, exempelvis ett barn eller obetänksam vuxen, vill bidra med sin konst på hällen. Denna ”annan sorts krita” kan vara skolkrita och gatukrita, köpt i leksaks- eller konstnärsbutiker. Dessa sorter har ofta inte någon bestämd komposition. Skolkrita består vanligtvis av en del kalciumkarbonat, en del kalciumsulfatdihydrat och en del okänt lim. Gatukrita består till större delen av kalciumsulfatdihydrat och en mindre del färgämnen. Sammanfattat finns det två huvudsakliga ingredienser, kalciumkarbonat och kalciumsulfatdihydrat och mindre delar av okända färgämnen, lim och tillsatser. Innehåll i dessa sorters krita kan vara mer riskabla för graniten. Vad de består av är svårt att avgöra då de ofta saknar en innehållsförteckning och producenterna ofta inte vill dela med sig av specifikationerna (Rémi, Lefranc Bourgeois Support Team. Personlig kommunikation 12 maj 2021, se Bilaga 7 – Mejl med Lefranc Bourgeois). Färgämnen och andra tillsatser kan kanske vara skadligt för graniten, mer undersökningar behöver genomföras för att fastställa detta. Är innehållet i krita skadligt för hällen? För att besvara denna fråga bör grundstenarna och egenskaper av både granit och krita fastställas. Granit är en magmatisk bergart som består av främst mineralet kvarts (Kiseldioxid/SiO2) och mineralgruppen fältspat (Al2SiO5, Na, Ca, K) men också mineralgruppen glimmer (biotite, muscovite, Al, Mg, Fe). Granit är en så kallad sur bergart, karakteristiskt är ett lågt pH värde, ljus färg och att stenen innehåller sura mineraler så som kiseldioxid (SGU u.å. b). Både kalciumkarbonat och kalciumsulfatdihydrat är naturligt förekommande ämnen som går att finna i naturen. Detta innebär inte automatiskt att de inte kan vara skadliga. Kalciumkarbonat ska i teorin ha ett aningen basiskt pH på 8,5–9,5 (Kremer 2019a) men uppmättes till att vara nästan neutralt på pH 6,5–7,5 (se Figur 13). Kalciumsulfatdihydrat ska ha ett nära neutralt pH på 7,7 (Kremer 2019b) men uppmättes till pH 4,5–5,5, vilket räknas som surt. Oavsett bör pH värdena för kritorna i teorin ligga över 7 och inte under. Om de uppmätta pH värdena skulle stämma innebär det att berg och krita bör vara relativt stabila tillsammans eftersom de alla har sura pH värden. Närvaron av krita kan även förvränga kemiska undersökningar av hällristningar. En sur bergart som granit är ingen bergart som innehåller basiska mineraler som kalcium (SGU u.å. a, SGU u.å. b). En närvaro av kalcium sticker därmed ut och kan förvirra och missleda vid framtida arkeologiska analyser. 3. Hur påverkar kritning och slamning av hällristningar deras bevarande? Utifrån de resultat som framkommit i detta arbete visade det sig att det inte gick att avläsa någon krita på hällristningar som kritats för 4–5 år sedan. Krita avlägsnar sig därmed snabbare än förväntat, vilket är rimligt i och med hällristningslokalernas utsatta läge för vatten och vind. Även om det inte fanns definitiva spår av krita på hällarna idag betyder inte detta nödvändigtvis att kritning inte kan påverka hällristningarnas bevarande. Det finns tre huvudsakliga problematiker; kritas vidhäftning, mänsklig påverkan och krita med okänt innehåll. Först ut går det att se att krita innehållande stor del kalciumsulfatdihydrat kan utgöra en risk för berg då det har en hög vidhäftnings- och täckförmåga. Detta innebär att kritan kan täppa till bergets porer 33 och öka risken för frost- och solsprängning. När materialet har fäst sig till berget kan det vara svårt att avlägsna utan att skada hällen och ett dilemma skapas där både borttagning och kvarlämnande skadar. Gips är ett självklart exempel på material innehållande hög halt av kalciumsulfatdihydrat, gatukrita och bolognakrita är ytterligare exempel. Andra problemet är att kritning och slamning genomfört för hand och att berghällar då utsätts för mänsklig påverkan. Under kritningsprocessen sker rengöring genom skrubbning och med sprit och detta innebär ett ökat tryck på hällen av personerna som rör sig och lutar sig mot hällen vid rengöring men även vid målning. Jedrzejewska (1976: 15) skriver om detta, att människan är så nyfiken att den i sin framfart riskerar att skada det den hittar och undersöker. Ytterligare en fara finns i användning av krita utan känt innehåll, så som skolkrita, gatukrita eller annan äldre sorts krita i pulverform som saknar innehållsförteckning. Okänt innehåll och okända tillsatser innebär att eventuella skador som sker kan vara svåra att återställa och koppla till användningen av krita. Det är bättre att tänka efter före och veta vad för material man använder och vilka risker som finns med att använda materialet. Risken finns att pulvret som används innehåller svårlösligt lim eller är rent gipspulver som när det blandats med vatten och penslats på inte försvinner på det sätt som förväntats. Som nämnts tidigare har gips en hög vidhäftningsförmåga. Det finns positiva aspekter av kritning också. Målning som genomförs kan verka positivt då detta tillgängliggör för fler och indirekt skyddar hällristningarna då de syns tydligare och människor inte ovetande vandrar över hällarna. I och med kritningen uppmärksammas hällristningarna, de blir mer synliga, de undersöks och skador dokumenteras vilket leder till att handlingsplaner och åtgärder utförs. Å andra sidan befinner vi oss idag i en tid då det finns alternativ till kritning som dokumentationsteknik. Vi behöver inte längre använda oss av fysiska metoder utan kan ta ett steg bort från hällen med hjälp av digitala tekniker som SfM och laserscanning. Men kanske är det inte dokumentationen som är viktig för arkeologerna utan att få röra och känna spåren av förhistorian med sina egna fingertoppar? Det bör finnas fler organisationer som verkar för ett tydligare samarbete mellan arkeologer och konservatorer internationellt. Där konservatorer får utbyta information och diskutera med personer från andra yrkesgrupper som också arbetar med bland annat kulturarv, ett kunskapsutbyte. Idag finns många organisationer som arbetar för ett informationsutbyte inom yrkeskåren men det är få som aktivt arbetar för en diskussion med andra yrkesgrupper än bara konservatorer. Samarbeten som dessa finns i Europa och Sverige i och med att det finns ett krav att undersökningar och åtgärder av kulturarv ska genomföras utifrån gemensamt framtagna standarder. Som tidigare nämnt finns standarden SE-EN 16853:2017 som ska ligga till grund och öppna upp för undersökningar och konservering av kulturarv i samarbete med andra yrkesområden, däribland arkeologer (SIS 2017). Det finns en kanal för ett utbyte, frågan är om hur mycket utbyte som faktiskt sker idag och om det finns mer plats och en önskan efter mer 34 Framtida undersökningar Ytterligare undersökningar i ämnet skulle kunna genomföras på andra platser i Sverige. Intressanta platser att undersöka skulle kunna vara ytterligare hällristningslokaler i Bohuslän och Västra Götaland. Men också lokaler i Östergötland så som Ekenberg, Himmelstalund eller Leonardsberg i Norrköping, Nämforsens hällristningar i Ångermanland eller lokaler i Småland och Skåne så som Kiviksgraven. Finns det spår av kritning på hällarna? Vilken sorts krita har använts? Experimentella undersökningar av kritas vidhäftning och egenskaper på berghällar utomhus utan krita eller hällristningar. Hur lång tid efteråt går det att upptäcka krita? Ger olika sorters kritnings- och rengöringstekniker olika resultat? Vilka kemiska analysmetoder ger mer precisa resultat, SEM-EDX eller XRF analys? Vad finns att välja mellan? Vad är fördelar med andra metoder? Det måste man först reda ut. Intressant att undersöka andra hällristningslokaler som kritats mer nyligen än för 4–5 år sedan för att avgöra mer exakt hur länge krita finns kvar på stenen. Undersökning med kemiska analyser på plats vid hällristningar som har kritats för att avgöra närvaro av krita kunde vara intressant att utveckla. Undersöka Lundby 316:1 närmre. Vad för färg har använts att måla i? Är det 100% krita? Påverkar färgen nedbrytningshastigheten och vittring av stenen? Undersökningar som kan svara på frågor om hur andra bergarter påverkas av kritning. Hällristningslokaler med mer permanenta färger skulle också kunna undersökas närmre. Ett fokus på färgernas påverkan på ristningar och stenen. Exempel på färger att undersöka är två komponents-, akryl-, olje- och/eller plastfärg. Hur påverkar målning med permanent färg hällen? Finns det några fördelar med målande? Andra nedbrytningsfaktorer som uppstår vid mekanisk nötning, exempelvis vid rengöring av hällarna. Jämföra och undersöka hur sten påverkas av olika sorters metoder så som rotborstmetoden och spritning. Vilken metod är att föredra? Bör hällarna inte rengöras? En utökning av undersökningarna till att även innefatta hur organisk påväxt av lav och mossa påverkar stenen och hällristningarna. Skyddar eller skadar de? 35 Slutsats Utifrån de resultat som framkommit ur denna undersökning syns inte spår av krita med blotta ögat eller genom kemiska analyser av prover från hällristningslokaler som kritats för minst 4 år sedan. Krita består främst av kalciumkarbonat (CaCO3) och/eller kalciumsulfatdihydrat (CaSO42H2O), dessa kan utvinnas ur marken eller framställas på kemisk väg. Den sorts krita som får användas på hällristningar i Västra Götaland är endast naturlig krita, vilket kan vara Bologna- eller champangekrita. Andra sorters krita kan innehålla okända tillsatser, färgämnen och lim. Dessa bör inte användas på hällristningar då utfallet kan visa sig skadligt för hällen. Hög halt av kalciumsulfatdihydrat, som finns i gips, skolkrita, gatukrita och bolognakrita, kan också vara skadligt då materialet kan fästa hårt till hällen och riskera tilltäppning av bergets porer. Kan vätska inte transporteras in och ut ur berget ökar risken för vittring av stenen. Kritning har i denna undersökning visat sig inte vara så skadligt som förväntat men bör ändå undvikas i den grad det går. Vi vet fortfarande inte hur långt kritan har trängt in i granitens porer, eller långtidseffekter. Kritning och slamning som dokumentationsteknik medför en mänsklig påverkan på berget som idag går att minska genom användning av digitala metoder. 36 Sammanfattning Denna uppsats behandlar ämnet kritning och slamning av hällristningar i Tanum, Brastad och Lundby. Utifrån frågor kring hur länge krita finns kvar på hällen, vad krita består av, om innehållet är skadligt och hur kritning påverkar hällristningars och stenens långsiktiga bevarande. Krita innefattar många sorters kalkhaltiga produkter. De som behandlas i denna text är skolkrita, gatukrita, bolognakrita och champangekrita men även gips. Granit är den bergart som finns i Tanum, Brastad och Lundby, det är en kristallin magmatisk djupbergart bestående av kvarts, fältspat och glimmer. Det är en sur bergart som är relativt ljus, har hög halt kiseldioxid, lågt pH värde och är icke-kalkhaltig. Undersökningarna består av två praktiska moment. En fältstudie med dokumentation och provtagning och fyra experimentella delar där krita och prover analyseras. Metoder som används är fotografering, släpljusfotografering, praktiska experiment av vidhäftning av krita, mikroskopi och analysering med FTIR (Fourier-Transform InfraRed). Hällristningslokaler som undersöks är Tanum 11:1, Tanum 828:1, Tanum 836:1, Tanum 833: 1, Tanum 274:1, Brastad 1:1 och Lundby 316:1. Och fokuset ligger på kritans kemi och mekaniska egenskaper i förhållande till bohusgranit, kritors beståndsdelar och hur de påverkar hällristningarnas bevarande. Moment ett, fältstudie, visar att endast en av sju hällristningar har synligt vit färg målad och två lokaler har röd färg, en tydligt målad och en med endast spår. Den första delen i andra momentet, vidhäftning- och täckförmåga, visar att krita lätt och snabbt sköljs av med rinnande vatten men att den ofta lämnar små prickar eller en vit hinna efter sig. Gips sköljs inte av med rinnande vatten, den glittrar och täcker stenen helt. Alla sorters krita glittrar också i starkt ljus, utom champangekritan som är matt. I den andra delen av moment två, kritas egenskaper, bildar all undersökt krita utom champangekrita en grynig blandning i vatten. Vid torkning mellan objekt- och täckglas bildas åsar och snigelspår i kritan efter vattnets rörelser. Gips och bolognakrita glittrar under mikroskop. Champangekrita får en matt yta med krackeleringar vid torkning. I del tre av moment två, mikroskopi på prover, är det svårt att utläsa säkra tecken på närvaro av krita, precis som vid fältstudien. Alla prover har vita och ljusa glittrande partiklar som kan vara krita eller kvarts från stenen och två prover har röda partiklar. Den sista delen i moment två, FTIR analys av prover, ger data i form av diagram. Dessa diagram/spektra tyder på att det kan finnas spår av gatu- och/eller bolognakrita men diagramen har även en tydlig signatur av bomull från bomullstopsen som försvårar tolkningen. Det gick inte att se definitiva spår av krita, kalciumkarbonat (CaCO3) och/eller kalciumsulfatdihydrat (CaSO42H2O), med blotta ögat eller genom kemiska analyser på undersökta hällristningslokaler med använda metoder. Dessa naturliga typer av krita, som champange- och bolognakrita, utvinns ur marken och är tillåtna att användas på hällristningar i Västra Götalandsregionen vid godkänt tillstånd från Länsstyrelsen i VGR. Krita med okänt innehåll är inte tillåtet då dess egenskaper är okända. Krita med hög halt av kalciumsulfatdihydrat (gips) riskerar att täppa till bergets porer och öka risken för sprängverkan vid snabba temperaturändringar då det fäster starkt till sten. Dessa kritor är skolkrita, gatukrita och bolognakrita. Kritning har i denna undersökning visat sig vara mindre skadligt än förväntat men bör ändå undvikas i den grad det går då dokumentationstekniken innebär tillsättning av främmande material, tryck och nötning på hällen. 37 Källhänvisningar Agnew Neville. (2019). Saving the Rock Art i Rock Art Conservation: Conservation Perspectives the GCI newsletter. The Getty Conservation Institute vol. 34(1). Tillgänglig: https://www.getty.edu/conservation/publications_resources/newsletters/pdf/v34n1.pdf AIC (American Institute of Conservation). (2021a). Join or renew. Hämtad 2021-06-10 från https://www.culturalheritage.org/join AIC (American Institute of Conservation). (2021b). OSG´s Archaeological Discussion Group. Tillgänglig: https://www.culturalheritage.org/membership/groups-and-networks/objects-specialty- group/resources/archaeological-discussion-group) AICCM (Australian Institute for Conservation of Cultural Material). Code of Ethics and Code of Practice. Hämtad 2021-06-10 från https://aiccm.org.au/wp-content/uploads/2021/02/CODE-OF-ETHICS-AND-CODE-OF- PRACTICE-Australian-Institute-for-Conservation-of-Cultural-Material.pdf Althar-Cederberg Camilla. (2019). Förvaltning av kulturarv. Hämtad 2021-06-11 från https://www.raa.se/kulturarv/forvaltning-av-kulturarv/ Ashley-Smith Jonathan. (2018). The ethics of doing nothing. Journal of the Institute of Conservation vol. 41(1). 6-15. London: Butterworth-Heinemann in association with the Victoria and Albert Museum. Doi: 10.1080/19455224.2017.1416650 Bahn Paul. (1998). The Cambridge Illustrated History of Prehistoric Art. Cambridge: Cambridge University Press. Benaissa Mina. (Journalist). (9 juni 2021). Fornfynd strömmar in – museer svämmar över av föremål. [Kulturnytt i P1]. Hämtad 2021-06-09 från https://sverigesradio.se/artikel/fornfynd-strommar-in-museer-svammar-over- av-foremal Bertilsson Ulf. (1994). Hällristningsvård – konsumtion eller bevarande? Kulturmiljövård. 1994(4). 10–16. Tillgänglig: https://www.shfa.se/Include/UltimateEditorInclude/UserFiles/Dokument/ulfbertilsson_hallristningar_hela_hi. pdf Broström Sven-Gunnar. (2007). Hällristningar vid hästholmen – Rengöring, permanentmålning och dokumentation. RAÄ 21 Rapport 2007(34). Linköping: Östergötlands länsmuseum Kulturmiljöavdelningen. Tillgänglig: http://www.pdfrapporter.se/pdf/2007/2007-034.pdf Bruehl Mariah. (u.å). Make your own sidewalk chalk! Hämtad 2021-04-10 från https://www.playfullearning.net/resource/make-your-own-sidewalk-chalk-2/ Caple Chris. (2000). Conservation skills judgement, method and decision making i The Nature of Conservation. London: Routledge. CEN (Comité Européen de Normalisation). (u.å.). Start. Hämtad 2021-06-11 från https://www.cen.eu/Pages/default.aspx CEN/TC 346 (Comité Européen de Normalisation/ Technical Committee 346). (u.å.). General. Hämtad 2021-06- 11 från https://standards.cen.eu/dyn/www/f?p=204:7:0::::FSP_ORG_ID:411453&cs=11079A55D70F8377E3942E1C670 4C7664 Cerveny Villa Niccole, Tratebas Alice, Dorn Ronald. (2004). The Effects of Fire on Rock Art: Microscopic Evidence Reveals the Importance of Weathering Rinds. Physical Geography. Doi: https://doi.org/10.2747/0272- 3646.25.4.313 Chaffee S.D., Hyman M., Rowe M.W. (1994). Vandalism of Rock Art for Enhanced Photography. Studies in Conservation Vol. 39(3). 161-168. Doi: https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.2307/1506595 38 Coles John. (2004). A conflict of opinions Rock carvings in Sweden 2003. Journal of Archaeological Science 14. s. 3-10. Tillgänglig via UB: https://www.archaeology.su.se/polopoly_fs/1.138762.1371478839!/menu/standard/file/Coles.pdf Dean Claire. (1997). The Kokopelli Dilemma. The Use, Abuse, and Care of Rock Art. WAAC Newsletter Vol. 19(3). Tillgänglig: https://cool.culturalheritage.org/waac/wn/wn19/wn19-3/wn19-309.html Derrick Michele, Stulik Dusan & Landry James. (1999). Infrared spectroscopy in conservation science. Los Angeles: Getty Conservation Institute. Tillgänglig: https://books.google.se/books?id=kpNQAgAAQBAJ&printsec=frontcover&redir_esc=y&hl=sv#v=onepage&q&f =false ECCO (European Confederation of Conservator-Restorers´ Organizations). (2003). ECCO Professional Guidelines (II) Code of Ethics. Hämtad 2021-06-09 från http://www.ecco- eu.org/fileadmin/user_upload/ECCO_professional_guidelines_II.pdf Ernfridsson Eva. (2015). Bör hällristningar målas? Goldhahn Joakim & Ernfridsson Eva (red.). 2015. Hällbilder vid Mem. En vetenskaplig och antikvarisk värdering. s. 165–170. Linnéuniversitetet. Kalmar. Tillgänglig: https://www.academia.edu/12340346/H%C3%A4llbilder_vid_Mem_En_vetenskaplig_och_antikvarisk_v%C3% A4rdering Ernfridsson Eva. (2016). Vittring och vård. Hämtad 2021-04-12 från https://www.vitlyckemuseum.se/kunskap-- fakta/vittring-och-vard/ Fornsök. (u.å.) Sökning filtrerat på kategori: Ristningar, hällmålningar och minnesmärken och lämningstyp Hällristning. Hämtad 2021-04-29 från https://app.raa.se/open/fornsok/searchlamning Fornsök. (2018). L1938:7601 Hällristning, RAÄ-nummer Umeå stad 365:1. Hämtad 2021-03-31 från https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/9674a64b-6925-4e51-86cf-707d55f8459d Fornsök. (2018b). Tanum 11:1, händelselogg före 2018. Hämtad 2021-05-13 från https://app.raa.se/open/fornsok/api/lamning/dokument/fil/aWlwYXg6Ly9vYmplY3RiYXNlLmRvY3VtZW50L2Rv Y3BhcnRpdGlvbiM0MTkxMDA2/L1968-7751-FMIS_H%C3%84NDELSER.pdf Francis Julie, Loendorf Lawrence, & Dorn Ronald. (1993). AMS radiocarbon and cation-ratio dating of rock art in the Bighorn Basin of Wyoming and Montana. (accelerator mass spectrometry). American Antiquity 58(4). 711– 737. Tillgänglig via UB: https://www-jstor- org.ezproxy.ub.gu.se/stable/282204?seq=1#metadata_info_tab_contents GCI (Getty Conservation Institute). (2019). Conservation perspective: The Getty Conservation Institute Newsletter vol. 34(1). Tillgänglig: https://www.getty.edu/conservation/publications_resources/newsletters/pdf/v34n1.pdf Gischler E. (2011) Carbonate Environments. In: Reitner J., Thiel V. (eds) Encyclopedia of Geobiology. Encyclopedia of Earth Sciences Series. Springer, Dordrecht. Doi: https://doi- org.ezproxy.ub.gu.se/10.1007/978-1-4020-9212-1_49 Gustafsson Anders, Karlsson Håkan. (2004). Solid As a Rock? An Ethnographical Study of the Management of Rock-carvings. Current Swedish archaeology. (2004(12), s. 23-40). Tillgänglig: http://www.arkeologiskasamfundet.se/csa/Dokument/Volumes/csa_vol_12_2004/csa_vol_12_2004_s23- 42_gustafsson_karlsson.pdf Hallström Gustaf. (1931). Böra runstenar och hällristningar uppmålas? Fornvännen, 26. (s. 171–180, 257–283). Tillgänglig: http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/959/1931_171.pdf?sequence=1 39 ICOM-CC. (2017). Terminology to characterize the conservation of tangible cultural heritage. Hämtad 2021-06- 10 från http://www.icom-cc.org/242/about/terminology-forconservation/#.YMHjp_kzbb0 ICOMOS. (1965). International charter for the conservation and restoration of monuments and sites (The Venice Charter 1964). ICOMOS. Tillgänglig: https://www.icomos.org/charters/venice_e.pdf ICOMOS. (2006). Rock art of Latin America & the Caribbean, thematic study. Paris: ICOMOS. Tillgänglig: https://www.icomos.org/studies/rockart-latinamerica/fulltext.pdf IRUG (Infrared & Raman Users Group). (2021). Keyword Search IRUG Spectral Database. Hämtad 2021-05-03 från: http://www.irug.org/search-spectral- database?spectra_front_form_filter%5Bkeyword%5D%5Btext%5D=chalk&spectra_front_form_filter%5Bdata_t ype%5D=infrared&spectra_front_form_filter%5Bmaterial_class%5D= Jedrzejewska Hanna. (1976). Ethics in Conservation. Stockholm: Kungliga konsthögskolan. Karlsson Anna. (2017). Samband mellan berggrund och vegetation Grönstensområden och skyddad natur. Kalmar/Växjö: Linnéuniversitetet. Tillgänglig: http://www.diva- portal.org/smash/get/diva2:1175945/FULLTEXT01.pdf Kremer. (2019a). Chalk from Champange, Safety Data Sheet. Tillgänglig: https://www.kremer- pigmente.com/elements/resources/products/files/58000_SDS.pdf Kremer. (2019b). Chalk from Bologna, light, Safety Data Sheet. Tillgänglig: https://www.kremer- pigmente.com/elements/resources/products/files/58150_SDS.pdf Lagerlöf P. (1698–1701). Suecia antiqua et hodierna sive regnorum Sueciæ ac Gothiæ et provinciarum, quæ sub iis sunt comprehensæ, nova atque accurata descriptio, adjunctis choro atque topographicis in ære sculptis tabulis. Sweriges och Giöthes konungarijkers sampt alle där till lydande landskapers nya och noga beskrifwelse, med hoosfogade choro- och topographiske kopparstycken. Holmiæ, typis viduæ b. Nicolai Wankifvii typographi regii. Tillgänglig via litteraturbanken: https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/DahlbergE/titlar/SueciaAntiquaEtHodierna/sida/19/faksimil Landi Sheila. (2002). Textile Conservator´s Manual 2nd edition. Oxford: Buttersworth-Heinemann. Law Jonathan, & Rennie Richard. (2020). Solvay process. A Dictionary of Chemistry, A Dictionary of Chemistry. Tillgänglig via UB: https://www-oxfordreference- com.ezproxy.ub.gu.se/view/10.1093/acref/9780198841227.001.0001/acref-9780198841227-e-3822 Lawson Andrew. (2018). Picturing the Bronze Age (recension). The Antiquaries Journal Vol. 98. s. 331-332. Doi: http://doi.org/10.1017/S0003581518000215 Ljunge Magnus. (2016). Picturing the meaning of Scandinavian rock art: Graphic representations, archaeological interpretations and material alterations. Current Swedish Archaeology 24. s. 163-190. Tillgänglig: http://www.arkeologiskasamfundet.se/csa/Dokument/Volumes/csa_vol_24_2016/csa_vol_24_2016_s163- 190_ljunge.pdf Lundin Ingela, Nordell Linnea. (2015). Inventering och dokumentation av maritima ristningar på Hamnholmarna Rapport av steg 1. Uddevalla: Bohusläns museum. Tillgänglig: https://www.bohuslansmuseum.se/wp- content/uploads/2015/12/Hamnholmarna-rapport-steg-1_webb.pdf Marymor Leigh. (2001). ARARA Guidelines for Managers of Rock Art Sites on Public Lands: Public Access. ARARA Conservation and Protection Committee. Tillgänglig: https://arara.wildapricot.org/Guidelines-for-rock-art- managers Mathias Jennifer. (2018). A Beginner´s Guide to Interpreting & Analysing FTIR Results. Hämtad 2021-05-13 från https://www.innovatechlabs.com/newsroom/1882/interpreting-analyzing-ftir-results/ 40 Muñoz-Viñas Salvador. (2005). Contemporary Theory of Conservation. Oxford: Butterworth-Heinemann. Muñoz Viñas Salvador. (2009). Minimal intervention Revisited i Conservation Principles, Dilemmas and Uncomfortable Truths. London: Butterworth-Heinemann in association with the Victoria and Albert Museum. The Murray Pease Report. (1964). Studies in Conservation, 9(3), 116-121. Doi: 10.2307/1505155 Naturstenskompaniet. (2021). Röd bohusgranit, krysshamrad och Grå bohusgranit, råkilad. Hämtad 2021-04-16 från https://www.naturstenskompaniet.se/material/rod-bohusgranit-krysshamrad/ och https://www.naturstenskompaniet.se/material/gra-bohusgranit-rakilad/ Nationalencyklopedin. (u.å.). Gips. Hämtad 2021-05-15 från https://www-ne- se.ezproxy.ub.gu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gips NKF-S (Nordiska konservatorsförbundet - Sverige). (2019). NKF-S stadgar. Hämtad 2021-06-10 från http://www.nkf-s.se/stadgar.html Nordén Arthur. (1936). Norrköpingsbygdens hällristningar. Stockholm: Wahlström & Widstrand Förlag. Ingår i Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. (1926–1982). Svenska fornminnesplatser: Vägledningar. Stockholm: Riksantikvarieämbetet Parker Kerstin. (2020). Världsarv på släta klippor I Utställningskritik 2020(5). Tillgänglig: https://utstallningskritik.se/2020-5/varldsarv-pa-slata-klippor/ Parr Mikael, Stangel Monica (red.). (1984). Hällristningsvård: Seminarierapport. Rapport från Norrköpings stadsmuseum, 0283–0329;1984:1. Norrköping: Norrköpings stadsmuseum. Petersson Magnus. (2009). Hällristningar vid Smålandskusten. Rengöring och dokumentation 2007–2008. Rapport 2009(1). Kalmar: Kalmar läns museum. Tillgänglig: https://www.kalmarlansmuseum.se/site/assets/files/12212/hallristningar.pdf Pubchem. (2021a). Calcium carbonate. Hämtad 2021-04-05 från https://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/compound/Calcium-carbonate Pubchem. (2021b). Calcium sulfate hemihydrate. Hämtad 2021-04-10 från https://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/compound/Calcium-sulfate-hemihydrate Riksantikvarieämbetet. (2021). Definition Hällristning. Hämtad 2021-04-05 från https://app.raa.se/open/fornsok/lamningstyp/115/definition Roth. (2018). Kalciumsulfatdihydrat, säkerhetsdatablad. Tillgänglig: https://www.carlroth.com/medias/SDB- P741-SE- SV.pdf?context=bWFzdGVyfHNlY3VyaXR5RGF0YXNoZWV0c3wyMzA4OTB8YXBwbGljYXRpb24vcGRmfHNlY3Vya XR5RGF0YXNoZWV0cy9oYzUvaDNiLzg5NTE4ODc1OTM1MDIucGRmfDZjOGYwNzAyZTQ4MzAwYmUwYWM0ZDk zMmNlZjhlMTkzYjQ3NWQ1OTk3ZTE0OTM5NWE3OGFkMjg2YjkxNjYzYmE SFS 1988:950. Kulturmiljölag. Stockholm: Kulturdepartementet. Tillgänglig: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kulturmiljolag- 1988950_sfs-1988-950 SGU (Sveriges geologiska undersökning). (u.å. a). Landskapstenar i Götaland, Bohuslän: Bohusgranit. Hämtad 2021-04-09 från https://www.sgu.se/om-geologi/berg/sveriges-berggrund/landskapsstenar/landskapsstenar-i- gotaland/ SGU (Sveriges geologiska undersökning). (u.å. b). Bergartsbildande mineral. Hämtad 2021-04-09 från https://www.sgu.se/om-geologi/mineral/bergartsbildande-mineral/ Shenet. (2009). Kalciumkarbonat. Hämtad 2021-03-30 från http://www.shenet.se/ravaror/kalciumkarbonat.html 41 Shenet. (2011). Kiseldioxid. Hämtad 2021-05-21 från http://www.shenet.se/ravaror/kiseldioxid.html SHFA. (2020). Sveriges hällristningar är världskända. Hämtad 2021-04-05 från https://www.shfa.se/ Simonsson Helen. (2016). Vad bör man tänka på innan man kritar sten? Hämtad 2021-03-30 från http://www.k-blogg.se/2016/03/14/krita-sten/ SIS (Svenska institutet för standarder). (2017). Bevarande av Kulturarv – Kulturvårdsprocess – Beslut, planering och implementering (SS-EN 16853:2017). Hämtad 2021-06-11 från https://www.sis.se/produkter/hem-och- hushall-underhallning-sport/konstforemal-och-hantverksprodukter-kulturegendom-och- kulturarv/ssen168532017/ Stendahl Johan. (2020a). Vittring. Hämtad 2021-04-12 från https://www.slu.se/miljoanalys/statistik-och- miljodata/miljodata/webbtjanster-miljoanalys/markinfo/markinfo/markkemi/vittring/ Stendahl Johan. (2020b). Fältspat. Hämtad 2021-04-16 från https://www.slu.se/miljoanalys/statistik-och- miljodata/miljodata/webbtjanster-miljoanalys/markinfo/markinfo/markprofil/mineral/faltspat/# Strömer Cecilia. (1997). Vård av hällristningar. Borås: Riksantikvarieämbetet. Tillgänglig: http://raa.diva- portal.org/smash/get/diva2:1292159/FULLTEXT01.pdf Sveriges Nationalatlas. Förenklad karta över Sveriges bergarter baserat på data från SGU. Hämtad 2021-03-30 från https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/e8/Bergarter_Sverige.svg/800px- Bergarter_Sverige.svg.png Sveriges Nationalatlas. (1994). Antal hällristningar och skålgropar per topografiskt kartblad i Sverige (Fyra platser för hällristningar i Mellannorrland tillkommer). s. 26. Hämtad 2021-03-30 från https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4llristning#/media/Fil:Rock_carvings_density-km2-Sweden.svg Swed Handling. (2015). Säkerhetsdatablad, krita slammad sjöhästen. Tillgänglig: https://www.swedhandling.se/wp-content/uploads/pdf/KritaslammadSjohasten.pdf TEPA-termbank. (2021). Kalciumkarbonat. Hämtad 2021-03-31 från https://termipankki.fi/tepa/sv/s%C3%B6k/f%C3%A4lld%20krita ThermoFisher. (u.å.). What is FTIR? Hämtad 2021-05-06 från https://www.thermofisher.com/se/en/home/industrial/spectroscopy-elemental-isotope- analysis/spectroscopy-elemental-isotope-analysis-learning-center/molecular-spectroscopy-information/ftir- information/ftir-basics.html Thorne Andrew. (2012). Murals Stones & Rock Art Working Group Triennal Programme 2011-2014. ICOM – CC. Tillgänglig: http://www.icom-cc.org/54/document/murals-stone-and-rock-art-working-group-triennial- programme-2011-2014/?id=1128#.YL8wmvkzbb0 Toreld Andreas, Andersson Tommy. (2018). Hällristningarna på Vitlycke. Arkeologisk rapport 13. Munkedal: Munkreklam. Underslös museum. (2020). Underslös Museum Tanum – Unesco World Heritage. Hämtad 2021-05-11 från https://www.rockartscandinavia.com/about-us-vv2.php UNESCO. (2021). Rock Carvings in Tanum. Hämtad 2021-03-10 från https://whc.unesco.org/en/list/557 Vitlycke museum. (2016). Organisation och historik. Hämtad 2021-04-05 från https://www.vitlyckemuseum.se/om-vitlycke-museum/sa-kom-vitlycke-museum-till/ Vitlycke museum. (2020). Vilka hällar går att se? Hämtad 2021-04-07 från https://www.vitlyckemuseum.se/tanums-varldsarv/vilka-hallar-gar-att-se/ Västverige. (u.å.). Tanums Världsarvsområde. Hämtad 2021-03-30 från https://www.vastsverige.com/tanum/produkter/tanums-varldsarvsomrade/ 42 Whitley David (Ed.). (2001). Handbook of rock art research. Walnut Creek, Calif: AltaMira Press. Alla bilder och figurer är skapade av författaren, Sara Kvarfordt, om inget annat anges i samband med figur. 43 Bilagor Bilaga 1 – Bilder från fältstudie ............................................................................................................ i Bilaga 2 – Bilder från experiment av täckförmåga och vidhäftning av olika sorters krita ............... xliv Bilaga 3 – Bilder från undersökning av olika sorters kritas fysiska egenskaper .................................. lii Bilaga 4 – Bilder från okulär besiktning av prover från Tanum, Brastad och Lundby ....................... lxx Bilaga 5 – Resultat av FTIR-analys .................................................................................................. lxxix Bilaga 6 – Bildinstruktioner för Excel ............................................................................................... xcvi Bilaga 7 – Mejl med Lefranc Bourgeois ........................................................................................... xcix Bilaga 8 – Mejlkonversationer ............................................................................................................. ci i Bilaga 1 – Bilder från fältstudie Tanum 11:1 Bild 1: Fotografi över hällristningslokalen Tanum 11:1 med uppslag ur Hällristningarna på Vitlycke (Toreld & Andersson 2018). Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. Bild 2: Fotografi över hällristningslokalen Tanum 11:1 med hällristningar i vit färg. Fotograf: Andreas Toreld för Riksantikvarieämbetet, 2016. ii Bild 3: Fotografi under dagsljus på hällristning Tanum 11:1 föreställande en skeppsfigur, ca. 1m. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. iii Bild 4: Fotografi under kväll med släpljus från vänster av Tanum 11:1. Tydliggör hällristningens form, uthuggen köl, utåt-rundad stäv till vänster, bemmaningsstreck och vittringsskada till höger. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. iv Bild 5: Fotografi under kväll med släpljus från höger av Tanum 11:1. Tydliggör hällristningens form, uthuggen köl, utåt-rundad stäv till höger, bemmaningsstreck och vittringsskada till höger. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. v Bild 6: Detaljfotografi av skeppsfigurens högra stäv, format som ett P. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. 1 cm vi Bild 7: Närbild av ytan på skeppsfigurens högra stäv. Rester av röd färg och eventuellt vit färg. Liten grön påväxt i form av små bollar eller blad i bildens övre mitt. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. 1 cm vii Tanum 828:1 Bild 8: Fotografi över Tanum 828:1, en hällristningslokal med fyra skålgropar. Fotograf: Andreas Toreld för Riksantikvarieämbetet, 2016. viii Bild 9: Fotografi över hällristningslokalen Tanum 828:1, 14 april 2021. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. ix Bild 10: Fotografi i dagsljus av tre av fyra skålgropar vid Tanum 828:1. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. x Bild 11: Fotografi under kväll i släpljus av tre av fyra skålgropar. Fördjupningen näst längst till vänster är en naturlig grop och inte en skålgrop. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xi Bild 12: Närbild av skålgrop, längst till vänster i tidigare bilder, våt yta med svart/brun organisk påväxt. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. 1 cm xii Tanum 836:1 Bild 13: Fotografi över Tanum 836:1 hämtad från Hällristningarna på Vitlycke (Toreld & Andersson 2018). Fotograf: Andreas Toreld, 2016. xiii Bild 14: Fotografi av skeppsmotiv Tanum 836:1. Fotograf: Andreas Toreld för Riksantikvarieämbetet, 2016. Bild 15: Fotografi av ytan 14 april 2021. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xiv Bild 16: Fotografi som visar var provtagning har gjorts, på kölen av mittenskeppet. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xv Bild 17: Närbild av ytan på Tanum 836:1. En hinna av organisk påväxt, lavar. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. 1 cm xvi Bild 18: Fotografi under kväll i släpljus. Skrovlig yta där ett skepp med dubbel botten, dubbla strävar till höger och bemmaningsstreck syns. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xvii Tanum 833: 1 Bild 19: Fotografi över hällristningslokalen Tanum 833:1, 14 april 2021, med uppslag ur Hällristningarna på Vitlycke (Toreld & Andersson 2018). ”Nätskeppet” till höger på löv fri yta och ”Stora skeppet” mitt i bild strax ovanför gräs stråket. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xviii Bild 20: Fotografi av ”nätskeppet” vid Tanum 833:1. Fotograf: Andreas Toreld för Riksantikvarieämbetet, 2017. Bild 21: Fotografi i dagsljus av ”nätskeppet”. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xix Bild 22: Fotografi under kväll i släpljus av ”nätskeppet”. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xx Bild 23: Närbild av vittrat område på ”nätskeppet”. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. 1 cm xxi Bild 24: Fotografi med ”stora skeppet” i översta halvan av bilden. Fotograf liten bild: Andreas Toreld för Riksantikvarieämbetet, 2017. Fotograf stor bild: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xxii Bild 25: Fotografi i dagsljus av ”stora skeppet”, 14 april 2021. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xxiii Bild 26: Fotografi under kväll i släpljus av ”stora skeppet”. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xxiv Bild 27: Detaljbild av övergången från skeppsfigurens dubbla botten och upp till stävar på höger sida. Huggningslinjerna kan anas i en ljusare och aning grönare nyans. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. 1 cm xxv Bild 28: Närbild på ytan vid en av bemanningsstrecken på ”stora skeppet” Tanum 833:1. Tecken på organisk påväxt i form av små grön-gråa bollar/blad. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. 1 cm xxvi Tanum 274:1 Bild 29: Fotografi av hällristningslokalen Tanum 274:1, taget i NÖ riktning mot Tanums hälristningsmuseum Underslös. Tät ungskog. Fotograf: Jan Magnusson för Riksantikvarieämbetet, 1999. xxvii Bild 30: Fotografi över Tanum 274:1, 14 april 2021. Bild tagen i NV riktning med Tanums hälristningsmuseum Underslös i ryggen. Gles barrskog. Det går att ana benen på en djurfigur i det ljusa blänket. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xxviii Bild 31: Släpljusfotografi från av tjurfigur vid Tanum 274:1. Fotograf: Bertil Almgren, 1955. xxix Bild 32: Släpljusfotografi från av tjurfigur. Fotograf: Ellen Meijer, 2015. xxx Bild 33: Fotografi i dagsljus av tjurfigur. Fotograf: Sara Kvarfordt, 14 april 2021. xxxi Brastad 1:1 Bild 34: Fotografi, 15 april 2021, över hällristningslokalen Brastad 1:1 Skomakarhällen. Rödmålade figurer av olika storlek och form som översilas på naturlig väg med vatten dagligen. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. xxxii Bild 35: Fotografi över del av hällristningslokalen Skomakarhällen, skomakaren som syns centralt i bild. Skeppsfigur befinner sig strax ovanför vid linjalen. Intressant förmodad rengöringsskada syns på klippan ovanför som ett rosa område. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. xxxiii Bild 36: Detaljbild av häll med förmodad rengöringsskada, använt rengöringsmedel har runnit ner över hällen och gett dropplinjer. Den rosa-röda bohusgraniten syns när organisk påväxt har avlägsnats. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. xxxiv Bild 37: Foto av informationsskylt på plats vid hällristningslokalen. Bild av Peder Alfssöns avbildning 1627, den första hällristningsdokumentationen i Europa. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. xxxv Bild 38: Fotografi av skepp med en intresserad vår-stinn men sällskaplig hankatt som sällskap. En stor del av skeppet och andra hällristningar på platsen översilas med vatten regelbundet via naturligt avrinningsvatten. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. xxxvi Bild 39: Fotografi av skeppsfigur vid Brastad 1:1, flagnande röd färg som enligt informationsskylten ska kommit till 2008. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. xxxvii Bild 40: Fotografi i mörker i släpljus av skeppet. Fotograf: Bertil Almgren, 1969. xxxviii Lundby 316:1 Bild 41: Översiktsbild av hällristningslokal Lundby 316:1. Bakom berghällen en industrilokal. Löst liggande metalltavla med information om hällristningslokalen nedanför häll och en av många olovligt målade figurer på hällen nere till vänster. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. xxxix Bild 42: Bild av informtionsskylt. Lundby 316:1 är Göteborgs största hällristningslokal. Tavlan av metall och plast låg löst på hällen. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. xl Bild 43: Bilder av omgivning vid Lundby 316:1. Industriområde med hög aktivitet och tecken på annan mänsklig närvaro i form av dirtbike-/motorcros-spår nedanför berget. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. xli Bild 44: Bild av skeppsfigur, ca. 50 cm, olovligt målat med okänd vit färg. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. xlii Bild 45: Närbild av nedre högra stäv på skeppsfiguren. Röd ring markerar område för bild 6 nedan. Man kan ana två sorters yta på färgen, en pudrig vit och en hinna med en gul-rödare nyans. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. 1 cm xliii Bild 46: Närbild av närbild, område markerat med röd ring på bild 5 ovan. Här syns de två lagren i färgen tydligare. Pudrigt vitt och hårdare gul-rött. Fotograf: Sara Kvarfordt, 15 april 2021. 1 cm xliv Bilaga 2 – Bilder från experiment av täckförmåga och vidhäftning av olika sorters krita Del 1: Experiment av täckförmåga och vidhäftning av olika sorters krita på rå granit Bilder är tagna med mobilkamera genom mikroskop Stenbit 1: Skolkrita Före Efter målning Efter sköljning förstoring 10x förstoring 10x förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 20x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 30x Förstoring 30x xlv Förstoring 40x Förstoring 40x Förstoring 40x Förstoring 50x Förstoring 50x Förstoring 50x Stenbit 2: Gatukrita Före Efter målning Efter sköljning förstoring 10x förstoring 10x förstoring 10x xlvi Förstoring 20x Förstoring 20x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 30x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 40x Förstoring 40x Förstoring 50x Förstoring 50x Förstoring 50x xlvii Stenbit 3: Kalciumsulfat/Gips Före Efter målning Efter sköljning förstoring 10x förstoring 10x förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 20x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 30x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 40x Förstoring 40x xlviii Förstoring 50x Förstoring 50x Förstoring 50x Stenbit 4: Bolognakrita slammad Före Efter målning Efter sköljning förstoring 10x förstoring 10x förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 20x Förstoring 20x xlix Förstoring 30x Förstoring 30x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 40x Förstoring 40x Förstoring 50x Förstoring 50x Förstoring 50x l Stenbit 5: Champangekrita slammad Före Efter målning Efter sköljning förstoring 10x förstoring 10x förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 20x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 30x Förstoring 30x li Förstoring 40x Förstoring 40x Förstoring 40x Förstoring 50x Förstoring 50x Förstoring 50x lii Bilaga 3 – Bilder från undersökning av olika sorters kritas fysiska egenskaper Del 2: Undersökning av olika sorters kritas fysiska egenskaper genom okulär besiktning Bilder är tagna med mobilkamera genom mikroskop och med mikroskopkamera Prov 1 – Skolkrita Förstoring 10x med mobilkamera liii Förstoring 10x med mikroskopkamera Förstoring 20x med mikroskopkamera liv Förstoring 30x med mikroskopkamera Förstoring 40x med mikroskopkamera lv Förstoring 50x med mikroskopkamera lvi Prov 2 – Gatukrita Förstoring 10x med mobilkamera lvii Förstoring 10x med mikroskopkamera Förstoring 20x med mikroskopkamera lviii Förstoring 30x med mikroskopkamera Förstoring 40x med mikroskopkamera lix Förstoring 50x med mikroskopkamera lx Prov 3 – Gips Förstoring 10x med mobilkamera lxi Förstoring 10x med mikroskopkamera Förstoring 20x med mikroskopkamera lxii Förstoring 30x med mikroskopkamera Förstoring 40x med mikroskopkamera lxiii Förstoring 50x med mikroskopkamera lxiv Prov 4 – Bolognakrita Förstoring 10x med mobilkamera Förstoring 20x med mobilkamera lxv Förstoring 30x med mobilkamera Förstoring 40x med mobilkamera lxvi Förstoring 50x med mobilkamera lxvii Prov 5 – Champangekrita Förstoring 10x med mobilkamera lxviii Förstoring 20x med mobilkamera Förstoring 30x med mobilkamera lxix Förstoring 40x med mobilkamera Förstoring 50x med mobilkamera lxx Bilaga 4 – Bilder från okulär besiktning av prover från Tanum, Brastad och Lundby Del 3: Okulär undersökning av prover från Tanum, Brastad och Lundby Bilder är tagna med mobilkamera genom mikroskop Tanum 11:1, Skeppsfigur, köl Förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 50x lxxi Tanum 11:1, skeppsfigur, stäv Förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 50x lxxii Tanum 828:1, skålgrop Förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 50x lxxiii Tanum 836:1, skeppsfigur vid väg, köl Förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 50x lxxiv Tanum 833:1, skeppsfigur nät, grop Förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 50x lxxv Tanum 833:1, skeppsfigur, köl Förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 50x lxxvi Tanum 274:1, djurfigur, ben Förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 50x lxxvii Brastad 1:1, skeppsfigur, stäv Förstoring 10x Färgflagna förstoring 50x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 50x lxxviii Lundby 316:1, skeppsfigur, köl Förstoring 10x Förstoring 20x Förstoring 30x Förstoring 40x Förstoring 50x lxxix Bilaga 5 – Resultat av FTIR-analys Resultat av FTIR analys i form av diagram lxxx lxxxi lxxxii lxxxiii lxxxiv lxxxv lxxxvi lxxxvii lxxxviii Analys av olika sorters krita och använda bomullstops lxxxix xc xci Sammanslagna diagram Diagramrubrik och linjeförklaring på figurer nedan förklarar hällristningslokal och typ av prov som analyserats. Bokstäverna a och b står för analysresultat av tops och c står för analysresultat av fragment xcii xciii xciv xcv xcvi Bilaga 6 – Bildinstruktioner för Excel Bildinstruktioner till överföring av data till diagram i Excel xcvii xcviii Starta Excel och klicka på Arkiv > Öppna > Bläddra > Alla filer > välj fil och Öppna I textimportguiden som öppnades när i Excel vid överföringen av data markerades Steg 1 av 3: Ursprunglig datatyp > Avgränsande fält > Nästa > Steg 2 av 3: Avgränsare > Tabb och Komma, Textavgränsare > {ingen} > Nästa > Steg 3 av 3: Avancerat > Decimaltecken > . (punkt), Tusentalsavgränsare > (tomt), OK, Slutför Därefter markerades de valda kolumnerna genom att hålla nere ctrl-knapp och klicka på A och B ovanför tabell och under Infoga > Infoga punktdiagram (X, Y) eller bubbeldiagram. Ett linjediagram öppnades och den horisontella axeln (Y-axeln) högerklickades > Formatera axel > Värden i omvänd ordning. xcix Bilaga 7 – Mejl med Lefranc Bourgeois Mejlkonversation mellan mig och Rémi på kundservice för Lefranc Bourgeois. Re: ingrediens-old ticket #110508 On Tue, Apr 20 at 10:03 AM , Sara Kvarfordt wrote: Hello! I´m a student at the University of Gothenburg on Sweden, studying conservation/restoration. I´m doing an essay on chalks this spring/summer and would like to know the composition of one of your chalks. It is the "Lefranc & Bourgeois Edu Box Of 10 White Chalks" which I have bought here in Sweden at a local craft store. It is a little red box. I could not find the product on your site but at other resellers sites. What does your chalks contain? I am mostly interested in the type of glue used but would like to know all used ingredients. Best Wishes Sara Kvarfordt 21 apr. 2021 kl. 09:38 skrev Lefranc Bourgeois - Customer Service : Dear Sara, Thank you for contacting Lefranc Bourgeois. Could you please provide a picture of the product in order to identify it? I would be happy to help. Kind regards, Rémi Lefranc Bourgeois Support Team On Sat, May 8 at 3:29 PM , Sara Kvarfordt wrote: Hello! Your mail went into my spam-folder, sorry for the delayed answer. Here is a picture: Best wishes Sara Kvarfordt Skickat från min iPhone c 12 maj. 2021 kl. 09:38 skrev Lefranc Bourgeois - Customer Service : Dear Sara, Thank you for your reply. Unfortunately we cannot give the composition. In general it's made with plaster powder or compressed calcium carbonate. The binder is a neutral PH, which is equivalent to what can be in gouache, to be dissolved very easily with water. Kind regards, Rémi Lefranc Bourgeois Support Team ci Bilaga 8 – Mejlkonversationer Mejlkonversationer: cii ciii civ cv cvi cvii cviii cix cx cxi cxii cxiii cxiv cxv cxvi cxvii cxviii cxix cxx cxxi cxxii cxxiii cxxiv cxxv cxxvi cxxvii cxxviii cxxix cxxx cxxxi cxxxii v v