Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. This work has been digitised at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. This means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct. 0 CM 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 N:o 28 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet 42 årg. Den 12 Juli Redaktion: Signe och A. Walder. 1925 Den rättfärdiges lidanden. Text Ps. 22 : 1 9. 18, 19. orden är full av lidande, och lidandet följer männi- skan såsom skuggan kroppen. Ingen kan undfly det. Den fattige, som strävar för att hålla nöden från sin dörr, drabbas av lidandet, och den rike, som har allt i överflöd, kan icke friköpa sig från lidandet. Mången ung man och kvinna har fått tömma lidandets bägare, ocli de gamla, som prövat mycket i livet, h ava många gånger fått erfara, vad lidande och nöd vill säga. Ingen ålder är förskonad för lidandet; ty det Mappar även på barn- kammarens dörr ocli ocmbett stiger det in. Lidandet tränger in i alla hem, och kungaborgen är icke heller för­ skonad därifrån. Det fick David erfara. Över honom gingo lidandets vågor höga, ocli han klagade inför Herren sin nöd. Davids största lidande var, ait han trodde sig vara övergiven av Gud. Det är det största lidande i vilket den rättfärdige kan komma. David ville känna Guds närvaro, ocli då han icke gjorde det, blev hans hjärta oroligt, ocli då började han ropa ur djupet av sitt hjärta. Nu finnes det många, som icke hava samma lidande som David, eme­ dan de icke frukta Gud. De vilja icke veta av honom, och de tycka bäst om att icke höra hans namn. När det är något, som påminner Barnavännen dem om Guds närvaro, bliva de oro­ lämnar dem, som söka lians hjälp. liga. Dessa människor äro beklagans- På många ställen liar Gud lovat att värda, emedan de icke vilja vela om bönhöra oss. sin bäste vän. Men fastän Herren liar givit oss så Då David skrev denna psalm, var många löften om sitt bistånd, glömma han i djup nöd. Dag ocli natt hade vi detta, ocli mena, då lidandet kom­ han ropat och icke fått något svar. mer, att han glömt oss. En moder Och dock visste han, att Gud hörde kan förgäta sill barn men Herren gör och såg allt. Därpå hade han flera be­ det aldrig. En fader kan misshandla vis ur sitt folks historia. Många gån­ sin son, men Gud förbarmar sig över ger hade folket varit i stora trångmål, alla.. men Gud hade hulpit dem, då de vän­ Du kan också få göra samma erfa- de sig till honom. Israel hade genom­ renheter. De kunna bespotta dig, men gått många lidandesprov, men den He­ aldrig har du hört, att Herren gör lige hade icke lämnat dem. Ur nöd detta. 1 hans ögon är du dyrt aktad. ocli trångmål hade de blivit frälsta, Jesus blev föraktad av människor­ när det var som mörkast för dem. na. Man smädade honom, men hans Hur stort var icke Davids lidande. Fader stod honom bi. Över Jesus ocli Han ropar ocli ropar men får icke nå­ lians gärning vilade Faderns välbehag- got svar, ocli i sitt lidandes mörker ut- Icke kom han på skam, därför att han brister han: »Men jag är en mask ocli förtröstade på Herren. Uti sitt livs icke en människa, till smälek bland mörkaste stund, fick lian kraft att män, föraktad av folket.» bära sitt lidande. Men det kom också andra lider för Det lidande, som drabbar dig här David, då han kände Guds närvaro i liden, är av kort varaktighet. De ocli kunde jubla: Snaran är brusten, lidanden, som du får bära för Kristi ocli fågeln är fri.» skull, skola snart förbytas i evig här­ Du kan också få göra samma erfa­ lighet ocli glädje. renhet som David. Men om du kom- Om du är liten eller stor ocli kom­ mer i nöd ocli trångmål ocli tycker, mer i lidande ocli trångmål, glöm icke att Gud har Jämnat dig och icke hör den sanningen, att Herren är din vän din bön, så må du veta, att han aldrig ocli hjälpare. A. Walder. (Forts, fr. n:r 27) Spökskeppet. Med lätt ocli varlig hand torkade jag sovit ocli låtit er sköta alltsam­ hon den heta pannan. Hon räknade mans, Jag är så tacksam att ni vill pulsens slag ocli fann att febern ej vara hos mig i min ensamhet. Må var i stigande. Gud löna er. — Om hon nu bara komme i svett- — ■ Tack för de orden, frun. Jag ning, suckade Lena, så skulle det inte är alllid glad då jag får vara till nyt- dröja länge förrän hon repade sig ta. Hoppas nu alt medicinen gör god igen. Tyst och stilla satt Lena vid verkan. sängen och iakttog den sjuka. Hon — Hur är det med henne? Är hon svalkade hennes panna ocli fuktade sämre? Fru Lind såg oroligt på Lena- hennes läppar med vatten. — Nej, det tror jag inte. Till nat­ Mot aftonen vaknade fru Lind ten väntar jag en kris. Men jag mås­ stärkt av sömnen. — Åh, Lena, så te tala om, vem jag fann i skogen 1 — 226 — Barnavännen morse, jo, Doris. Och så berättade ten, som hon brukade göra i dylika Lena hur förkrossad den stackars flic- fall. kan var. — Nu tycker jag, sade Lena, När solen började gå upp i öster ocli att hon kan få komma hit och hjälpa kasta sin guldglans över viken, då oss vaka. somnade Eva lugnt och gott. Krisen — Ja, Lena liar rätt. Må Gud förlå- var över och Lena var nöjd med sin la mig alt jag ens ett ögonblick kän­ patient. de mig oförsonligt stämd mot henne. — Hör du Doris lilla, sade fru Lena behövde ej gå långt för att Lind frampå förmiddagen, gå du och finna Doris. Hon satt på bänken utan- hör efter post åt mig, jag är så orolig för stugan och bara väntade på un- då jag ännu ej hört något från min derrättelse om sin vän. man. Kanske möter du postbudet på Då Lena bad henne stiga in, visste vägen. hon ej om hon hörde rätt. Till sist Doris gick. Solen sken så vackert kom hon ödmjukt fram till fru Lind. på blommorna i täppan, bina surrade Hon stod lyst en stund som om lion och fåglarna kvittrade i skyn. väntade på sin dom. Doris riktade även sin blick upp till Gud, som av nåd förlåtit henne -: — Stackars barn! Så eländig du all synd för Jesu skull, och hon bör- ser ut. Du liar lidit nog för din tank- jade tro på bönhörelse. Hade inte löshet, sade fru Lind rörd. Kom fram Lena sett så lugn ocli glad ut, när och se på din vän. hon skildes från dem nyss. Hoppets Doris gick fram till sängen. Hon stråle började åter lysa ocli Doris kän­ sjönk ned på stolen och gömde sill de sig ej så förtvivlad som förut. ansikte i sina händer. Postbudet kom alltid gående över Eva, stönade hon, känner du åsen. Han gjorde sig ingen brådska, mig? Men Eva kastade sig oroligt den gamle Lars. Blev han bjuden på av och an. något i stugorna, så stannade han gär­ — Kom med mig ut, sade fru Lind na en stund ocli vilade sig. i det hon tog Doris arm under sin. Doris väg förde henne förbi grusta­ Vi sätta oss här en stund på bänken get. Tydligt mindes hon den dagen hon medan Lena ger Eva sin medicin och vrickade foten. Hur hade inte Gud då så skall du berätta för mig hur allt talat till hennes hjärta ocli hur nära har tillgått. var hon ej att låta sig frälsas, men Och Doris berättade allting och dol- så tänkte hon: »En annan gång», ocli de intet. När lion slutat såg lion upp så måste Gud möte henne i storm ocli och viskade ödmjukt: — Kan tant för- vreda vågor. Hur mycket hon nu på­ låta mig? minde sig, som hon måste blygas för. —1 Ja, som Gud liar förlåtit mig. Tänk, hur föraktligt hon talat om Jag tror förvisso att denna händelse Rök-Lena, ocli hur hon hånat Eva, skall utgöra vändpunkten i ditt liv, den lilla rara Eva, som alltid svarat och Doris, ------- — du vill ju nu av henne vänligt ocli verkligt hållit av hela ditt hjärta vara Guds eget barn henne. Nu såg hon sig själv så obe­ och gå lians vägar. tydlig ocli ringa ocli hur mycket ha­ ■— Ja, tant, jag vill. de hon inte att lära av Eva, hennes Det var inför Gud, Doris sade: — mor och Lena. Jag vill, och det blev stadfäst i him- Här avbröts hon i sin tankegång melen. av steg, som prasslade på stigen. — Frampå kvällen började Eva svet- Ja, det var postbudet. tas och Lena skötte henne med vat- (Forts.) - 227 - Barnavännen Ett skövlat bo. De byggde ett bo Sa trevligt det var och tänkte få ro, med böcker at far de skaffade mat och bläck, som var svart, i kopp och på fat men ledsamt det vart, och prydde med blommor till sist ty far ryckte undan ett stöd, och gjorde det trevligt förvisst. och så blev det jämmer och nöd. Och Inga var mor, Ty allt gick i kras och Pelle var stor bad’ blommor och glas och far, kan man tro och lilltösens mal i rart, litet bo, med kopp och med fat, och lillan var småbarn åt dem och fars allra svartaste bläck och stullade kring i sitt hem. på golvet rann fram - som en bäck- Då blev det en lat med klagan och gråt, och far han sa’ »bu-u-u», och mor hon sa’ »hu-u-u», men lillan i bläcket fick fatt och hade det numtert och glatt. ELLA. — 228 - Barnavännen M Ett viktigt uppdrag. För våra minsta. itta på pojken på bilden och Den måste dock ha flerdubbel suflett säg, om han inte ser ut, som så att hon ej skadas av värmen. om lian fått ett viktigt upp­ Då är Kwanga åtföljd av en hel rad drag att sköta? Det är inte hel- och halvnakna småttingar, som så ofta, det faller på en skolgosses söka uppfånga en skymt av den vita lott att få vara »barnjungfru» åt ett flickan. Men han håller dem på be­ vitt barn. Kwanga får emellertid se hörigt avstånd, och ingen med smut­ efter lilla Barbro Ekstam, när hennes siga fingrar får ta i hans barn». mamma är i sjukhuset och hjälper Med avund -se de små svarta bar­ de stackars lidande, eller liar annat nen på Kwanga, som är så fin. Han arbete för sig. har både skjorta, byxor och förkläde. När hon sover får lian passa på och Det syns, att det lönar sig att vara tvätta och stryka hennes kläder, ty tjänare hos de vita. ren och fin måste den lilla tösen vara. Snart skall lilla Barbro med sina Om eftermiddagarna, då bonings- föräldrar resa hem till Sverge. Då huset ger djup skugga på ena sidan, blir det en sorgens dag för Kwanga, tar han vara ute och dra lillan i vagn. ty lian älskar varmt den lilla. - 229 — Barnavännen Varje dag, under det den långa re­ sä bra som barngosse, att lian längre san varar, kommer han nog att knäp- fram kan anförtros ett ännu större pa sina händer och bedja Gud beskyd­ uppdrag, ätt gå ut och bliva ett Jesu da lilla Barbro för allt ont. vittne bland sitt eget folk. Vi hoppas, att Kwanga sköter sig S. W. Didriks vän. idrik var en besynnerlig gos­ honom. Särskilt, då Didrik var sorg­ se och olik de andra barnen, sen till mods, eller när något hade sade hans föräldrar. Han gått på lok för honom hemma eller var drömmande ocli hade i skolan — vad som till följd av lians sällsamma förnimmelser om saker drömmande natur rätt ofta hände — ocli ting. Han trodde, att blommor plägade lian vända sig till sin vän och verkligen hade känsel. Han kunde för honom berätta alltsammans. Den­ leta i skräphögen efter vissnade så­ ne vän begabbade eller utskrattade dana ocli hålla dem flera dagar i vat­ honom aldrig. Ej heller gav lian ho­ ten uti gamla konservburkar. Han nom någonsin ett orätt svar eller var slog sig aldrig ihop med de andra gos­ för upplagen alt sysselsälta sig med sarna i trakten för att plåga djur el­ honom. ler retas med mindre barn, och en Ingen visste något om lians vän. gång gav honom hans äldre broder en Biland önskade Didrik, att det fanns örfil för det han hade tagit bort en någon, med vilken lian kunde tala tenndosa, som brodern hade bundit om honom. Han försökte en gång att vid svansen på en hund. Han hitta­ berätta härom för sin moder, när hon de en gång en halvdöd kattunge, tog lade honom i säng, men lion log blott den med sig hem ocli skötte den tills ocli sade: den tillfrisknade, i det han matade den, med vad han sparade från sina — Du är allt en konstig maskin, egna måltider. Ibland brukade han Didrik — du inbillar dig jämt ocli också sätta sig på dörrtrappan ocli ständigt så mycket! timtals betrakta molnen på fästet ocli Stackars kvinna! Vården om hem dikta historier om dem. ocli sex barn, med en ofta arbetslös En »mjäker» kallade hans bröder man, lämnade henne föga tid övrig honom, och grannarna tyckte likale­ för en andlig utveckling, men hon gav des, att lian var ett underligt barn, Didrik en extra kyss, när hon svepte men icke förty sände de alltid efter täcket om honom för natten. honom, när de behövde någon, som Varje söndagsförmiddag väntade såg om deras småttingar. De visste, Didrik i hörnet för att få se en skymt att de kunde anförtro dem tryggt åt av en ung kvinna, som plägade gå där Didrik, han hade sitt eget sätt med förbi. Ibland brukade hon småle mot barn och djur trots all sin besynner­ honom, ocli en underbar söndag ta­ lighet! lade hon till honom. Hon var myc­ Emedan Didrik var så olik andra ket vacker. Didrik höll henne för en barn, kände han sig ofta ganska en­ sagoprinsessa, ocli när hon räckte ut sam. Ingen tycktes riktigt förstå ho­ sin liand ocli bjöd honom gå med sig, nom ocli hans tankar om saker ocli skulle lian villigt lia följt henne till ting, och därför uppfann han en vän världens ända. Han följde henne i för sig själv. Det var en högst un­ stället till söndagsskolan ocli glöm­ derbar vän. ocli han var alltid när de alldeles bort, del hans store bro- — 230 - Barnavännen Flisby söndagsskola. ill härmed presentera sig för ståndaren, som står till vänster, har Barnavännens många läsare. varit med 35 år. Flisby är ett stationssamhäl­ Vi sända en hjärtlig hälsning till le i norra Småland. Här liar söndagsskolornas lärare och barn lan­ hållits söndagsskola omkring 45 åi- det runt. Må Gud såsom hittills i fort­ ined omkring ett 60-tal barn. Före­ sättningen välsigna arbetet. C. Johansson. der hade sagt honom, att dit gingo som han väl kände. Han blev så upp­ endast mesar. rörd ocli ivrig, att han knappast kun­ Didrik tog ej stor notis om början. de sitta stilla på sin plats. Det om Han satt näst intill sin lärarinna, ocli vännen var således sant, ocli ej blott hans ögon voro fastnaglade vid hen­ hans egen inbillning. ne. Han undrade, huruvida hon skulle När skolan var slut, väntade Did­ förstå, om han berättade för henne rik, tills alla de andra barnen hade om sin vän. På ett eller annat sätt gått. Då steg han fram till lärarin­ trodde han, att hon skulle det. Det nan, stack blygt sin hand i hennes var först, när sången tystnade och ocli yttrade, i det han skådade upp barnen drogo sina stolar narmare la- mot henne med tindrande ögon: rarinnan, som Didriks uppmärksam­ — Han, om vilken fröken talade, het väcktes. har länge varit min vän. .Jag visste Lärarinnan berättade en underbar blott ej, att det var Jesus! historia, ocli den handlade om någon, Ernst Jotson. — 231 — Barnavännen Bibelläsning. för veckan 13—19 juli enligt Svenska Bibel- Söndagsskoltexter. Söndagen den 19 juli. läsningsförbundets textlista. SMÅBARNSAVDELNINGEN: 13 M. Ps. 47: 1 10. Konung över hednin- Jesus liar makt över naturen. Malt. garna. 8: 23—27. 14 T. Efes. 3: 1- 12. Hedningarnas delak- Minnesvers: Vad är denne för en, efter­ tighet. som både vindarne och sjön äro honom ly­ 15 O. Gal. 3: 7 14. Välsignelse för hed- diga? Malt. 8: 27 b. ningarna. MELLANAVDELNINGEN. 16 T. Apg. 10: 44—48. Anden utgöts över Hedningarna för Herren. Ps. 22: 27 32. hedningar. Minnersvers: Jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att min frälsning må nå 17 F. Rom. 15: 8—19. Guds nåd bland hed- till jordens ända. Jes. 49: 6 b. ningar. ÖVRE AVDELNINGEN. 18 L. Upp. 7: 9 17. Alla folk och tungomål. Församlingsoffret. 3 Mos. 16: 29 34. 19 S. Ps. 22: 27—32. Hedningarna för Her- Minnesvers: Och Jesu, hans Sons blod, re­ ren. nar oss från all synd. 1 Joh. 1: 7 b. Redovisning. Nya missionärsbarnhemmet. Söndagsskolans insamling. gm Lundmark 141: 50; Sönd. i Hässleholm Januari 1925. gm Petersson 21: 05; Ovansjö sönd. gm No­rén 35:- —; Skara förs. sönd. gm Andersson J. A. Andersson, Norrkpg, 6: 50; Gävle mfgs 3: —; Silbodals sönd. gm Pettersson 93: 65; sönd. gm Brundin 7: 70; Halmst. förs. sönd. Sönd. i Bollnäs 268: 80, Björktjära 150:—, gm Sundling 10: —; Sönd. i Vallby, Närkes Rehn 102: 20, Lenninge 54: —, Röste 48: 40, Kil, gm Karlsson 102: —; Nils Johannes Sävsberg 40: 90, Lottefors 39: 30, Hertsjö Isaksson, Elmhult, Svenköp, 10: —; Finne- 22: 80, Söräng 21: 90, Freluga 12: 10, Eriks- rödja sönd. gm Andersson 48: 80; Koppar­ näsbo 9: 80, s:a 770: 20 gm Engman, ö. Ene- bergs förs. sönd. gm Lindqvist 47: : Kärta- bo sönd. gm Fornander 3:—; Sönd. i Ängs- reds sönd. gm Carlsson 20: —; Fanna sönd. bolaget och Onskog gm Olsson 35: 70; Vä- gm Johansson 42: 30; Ludvika förs. sönd. gm nersnäs mfgs sönd. gm Werner 7: 50; Dare- Johansson 7: 50; Skönviks förs. sönd. gm Ny­ torps sönd. gm Norlander 46:-—; Distrikts- kvist 58: 40; Falkenbergs förs. sönd. gm möte i Falköping gm Nyrén 251: 55; Väners­ Fredman 29: 10; Bäckafors sönd. gm Johans­ borgs förs. sönd. gm Olsson 90: 80; Binsjo son 7: —; Åls sönd. gm Anna Andersson sönd. gm Hansson 25: — (stod i oktoberre- 30: 60; Sönd. i Asplund gm Laman 12: —; dovisningen 21: —, som härmed rättas); 1 Lomma mfgs sönd. gm Nilsson 90: —; Ås- redovisn. för augusti stod Hjältevad gm 0. heda sönd, gm Eriksson 81: —; Luleå sönd. Carlsson 44: —, skall vara Bellö mfgs sönd. Stockholm 1925. Kurt Lindberg, Boktryckeriaktiebolag.