Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitized at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. T h is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima-ges to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M N:r 14 (1213). SÖNDAGEN DEN 3 APRIL 1910. 23.-DJE ÅRG. SSäSl % • HUFVUDRED AKTÖR OCH ANSV. UTGIFVARE: JOHAN NORD LIN G. ILLCJSTREPAD tm TI DN I ING ORUnDi FÖR KVINNANMOCH-HEMMET/ I FRITMIOF HELLBERG gaffel i,yw\ Ww/tiii u i. öht ta ännu närmare del af hennes folkuppfost- ringsprogram, rekommendera vi hennes nyut­ komna bok “Om folkuppfostran“. Som bekant är folkbildningsfrågan hennes största intresse, men då denna icke står ensam, men samman­ hänger nära med nästan alla andra sociala reformproblem, har doktor Palmgren under sina studieresor sökt att så långt möjligt sätta sig in i dessa. Sålunda har hon i Berlin studerat bostadsreformarbetet. Hon berättar själf halft humoristiskt halft allvarligt hurusom nu efter valet kända och okända komma till henne med böner om mildare skatter, billigare lifsmedel och bostä­ der och stadshusets förläggande på. olika platser inom staden. Det är inte underligt, att den smärta unga damen trots sin arbets­ förmåga och energi känner sig helt tryckt af den ansvarsfulla börda, som alla dessa önske­ mål och förhoppningar lägga på hennes axlar. För sin del anser hon icke, att en eller två kvinnliga stadsfullmäktige göra någon sommar med ens, ej heller att tiden just nu är den lämpliga för den enskilda att framkomma med några stora reformplaner, först bör kommunal­ förvaltningen omläggas och centraliseras. Natur­ ligtvis har hon hopp, att när tiden är inne kunna verka för sina folkuppfostringsplaner, antingen det nu blir genom folkskolornas förbättring genom folkbibliotek. En motion om ut- FRÖKEN GERTRUD MÅNSSON I SIN AFFÄK. FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG. D:R VALFRID PALMGREN I SITT ARBETSRU De två bland de nittioåtta* Våra nyvalda kvinnliga stadsfullmäktige. DE KOMMUNALA VALEN i Stockholm, hvilkas utgång afvaktats med en sådan spänning, äro nu afslutade och gåfvo hvad kvinnorna angår som resultat två stadsfull­ mäktigeplatser af de 50, som nu blifvit tillsatta. Med afseende på kvantiteten måste detta be­ traktas som synnerligen klent, i förhållande till de ansträngningar, som kvinnorna gjort för att bli representerade, särskildt ha de kvinn­ liga liberalerna, som ej lyckats få fram någon af sina kandidater, anledning att känna sig besvikna. Men däremot kunna helt säkert alla kvinnor enas om, att de två stadsfull­ mäktige, som nu för första gången i svensk kommunalförvaltning representera deras kön, äro goda krafter, hvilkas erkända duglighet helt visst kommer att på olika områden göra sig gällande. Af de två nyvalda stadsfullmäktige är doktor Valfrid Palmgren redan känd för Iduns publik, hon hör ju till dem, som gärna äro de första i sitt slag, i hvad det vara månde! Våra läsare ha äfven fått del af resultaten af hennes stipendieresa till Amerika i och för studier af biblioteksväsendet, och dem, som önska att - f Æm~ r*V«: rJ»Ä^ A -*'•Ï*ÏÏ5^) of TOR LITTERM PMJTAFLIKG Till hugfästande qf IDlMf TJUGUFEMUfJUBILEUK fîutusenfëmbundra ffîonor(7SOO) Utdelas i ‘Pris därafettßrAa dfemtusen (3,000)kronor.' v»»».v»- ■ft« 1*5*. redning af den senare frågan, stödd på doktor Palmgrens bok, inlämnades i fjol i stadsfull­ mäktige och därmed är redan en ansats gjord åt det rätta hållet. När folkbiblioteksfrågan fått sin egen repre­ sentant i stadsfullmäktige ha vi väl också an­ ledning att hoppas, att den skall bli löst. Och säkert är det värdt att ha blifvit stads­ fullmäktig för att bidraga till att göra det. Fröken Gertrud Månsson, som blifvit vald å arbetarpartiets listor, äger en lysolje- och bo­ sättningsaffär i Vasastaden, där man kan träffa henne bakom disken i den prydliga butiken. Hon är helt och hållet kvinnan, som själf fått ta sig fram i världen. Redan vid 11 års ålder måste hon sluta skolan för att förtjäna sitt bröd, men i olikhet med de flesta unga flickor började hon tidigt intressera sig för allmänna värf. I hela tjugu år har hon varit en öfvertygad socialdemokrat och har i aderton år tillhört socialdemokratiska kvinnoklubben, hvars ord­ förande hon en tid varit. Men icke blott inom sitt eget parti åtnjuter hon anseende för sin klokhet, själfständighet och ledareduglighet. Hon är äfven använd i kommunala värf, är bl. a. medlem af Gustaf Vasa fattigvårdssty. reise och har därigenom kommit att deltaga i tuberkulosbyråns och utackorderingsbyråns ar­ bete. Det är alltså blott en organisk fortsätt­ ning af hennes mångåriga verksamhet i sam­ hällets tjänst, då hon nu blifvit vald till stads­ fullmäktig. Med den ödmjukhet, som är den sanna bild­ ningens kännetecken, talar hon om sin känsla af ovärdighet inför den nya uppgiften. —• Hvad som skall göras, kan jag inte stå och säga nu, innan jag satt mig in i de olika detaljerna i arbetet. Men kan jag någon gång i någon liten mån hjälpa till att förbättra de usla bostadsförhållandena, källan till så mycken vantrefnad och nöd, då skulle det vara mig den största glädje. Men jag, hvad skall jag förmå, som inte vet annat än hvad lifvet lärt mig, slutar hon med fuktiga ögon. Troligt är att i folkbildningsfrågan komma Valfrid Palmgren, den akademiskt bildade, och Gertrud Månsson, autodidakten, att ha sam­ stämmande intressen, ehuru de kommit till dem på olika vägar. E. —ER Chimär. ROSOR YISSNA, somrar blekna. Eld, som flammat, aska blir. Känslorna, om tyst de vekna, döljas bakom fälldt visir. Yåra sinnens storm och oro för en isig stillhet fly, och vi glömma hvad vi voro i vår drömvärld, evigt ny. Så vi föras hän med floden, lyssnande till sorl och sus. Drömblå, skimrande klenoden sänka vi i hafvets brus. Drömmar såsom strömmar fara. Stjärnor slockna och begär. Och vår lyckas underbara blomma är en blå chimär. HILDUR PALME. SÅ HAR TIDEN runnit undan, att Idun den 1 januari 1912 börjar sin tjugu- femte årgång. Det blir ett märkesår för tidningen i mer än ett afseende, ty ett kvarts sekels publicistiska arbete och oaflåtliga kontakt med en stor läsekrets ge oss både en tacksamhetsskuld att reversera och ett erfarenhetskapital, som skall bli den bärande grunden för tidningens framtida utveckling. Bland en af Iduns många goda traditioner har städse varit den att bland sin stora publik inom de bildade klasserna väcka och sprida intresset för värdefull originallitteratur på prosadiktens område. Hvad är därför na­ turligare än att redaktionen nu önskar hug­ fästa sitt kvartssekeljubileum med att om möjligt foga ett nytt litterärt mästerverk till raden af de båda redan klassiska vordna prosaalster, som bära författarnamnen Selma Lagerlöf och Olof Högberg och hvilka först framträdde som prisskrifter i Idun. Öfver hufvud ha våra stora litterära pris- täflingar med deras för nordiska förhållanden högst betydande penningpris städse lämnat en värdefull ideell afkastning, och då vi nu gå att utlysa en ny täflan för vårt Roman­ bibliotek, vid hvilken de pekuniära förmå­ nerna än ytterligare ökats, hoppas vi att äfven vid detta tillfälle kunna påräkna den svenska författarvärldens lifliga tillslutning. Men det vore därjämte önskvärdt, att “den svenska kvinnans tidning par préférence“ kunde i sin jubileumsårgång bjuda ej endast en mästerligt skrifven roman, utan att den­ samma jämväl behandlade ett ämne, som nära sammanfölle med kardinalpunkten i tidnin­ gens program: arbetet för den svenska kvin­ nans utveckling. Vi inbjuda alltså härmed skönlitterära skriftställare och skr if tstäl I ari n- nor att deltaga i denna vår nu utlysta täf­ lan under följande bestämmelser: För en originalroman på svenska språket, företrädesvis en skildring af den nutida kvinnorörelsen i Sverige med dess kamp för kvinnans sociala själfständighet eller ock med valfritt ämne samt af en halt, som gör den tilltalande för en bildad och vidsträckt publik och till ett omfång af ungefär 20 sextonsidiga tryckark af Iduns Romanbi­ blioteks format, betala vi som pris och honorar Femtusen (5,000) kronor. Dessutom utbetala vi ytterligare ett an­ dra och ett tredje pris å respektive Femton­ hundra (1,500) och Ett tusen (1,000) kronor för de båda originalromaner af samma beskaffenhet, som komma därnäst i värde. Härför förbehålla vi oss rätt att i första hand offentliggöra samtliga arbeten i Iduns Romanbibliotek. Icke prisbelönta arbeten betinga vi oss likaledes rätt att inlösa efter särskild öfverenskommelse med respektive författare. Samtliga täflande arbeten skola anonymt vara insända till Iduns Redaktion, Stockholm, innan april månads utgång år 1911 samt åtföljas af en förseglad namnsedel, hvars konvolut förses med ett motto, hvilket äfven bör återfinnas å manuskriptet. Skulle redaktionen anse, att ingen af de insända täflingsskrifterna besitter sådana egenskaper, att densamma bör tillerkännas det utfästa första priset odeladt, förbehålla vi oss rätt att efter godtfinnande bestämma öfver dess delning. Stockholm den 1 april 1910. För Redaktionen af Idun Johan Nordling. ROSENFORS HAFREGRYN Vi bedja få fästa husmödrars uppmärksamhet på, att våra sedan länge kända och efterfrågade fabri­ kater af hafregryn och sundhetsmjöl numera finnes att tillgå i de flesta större speceriaffärer. Genom ny- uppfunna, fulländade prepareringsmetoder samt genom användande af den finaste råvara, framställa vi ett fabrikat, som i smak och näringsvärde står främst bland alla i handeln förekommande hafrepreparater. Efterfråga alltid Rosenfors hafregryn och sundhetsmjöl. hvars tillverkning står under läkares kontroll. Partilager i Stockholm hos Aktiebolaget Wahlund & Grrönblad. Vördsammast Aktiebolaget Rosenfors Bruk & Nya Valskvarnar, Rosenfors. Varumärke. 162 — Nervläkaren doktor Magnus Mate/L IV JERE PÅ SYDSKÅNSKA slätten i Kärrs- 1\| torps socken ligger Torkelstorps gård, en typiskt skånsk korsvirkesgård, ej långt från landsvägen, omgifven af sina pilevallar och sina gifvande åkrar, med den stora ank- och gäss- dammen till höger om inkörsporten, med halm­ stackar utmed längorna och bikupor inne i trädgården, där vintergrönan trifs året om, där snödropparne sticka tidigt upp om våren innan­ för den alltid grå lavendelhäcken och där de röda bussiga pionerna vid midsommartiden breda sig och yfvas och bunterosäpplena långt fram på hösten rodna på de ännu grönskande grenarne. I en sådan åbogård föddes Magnus Matell för femtio år sedan. Här fick han alltifrån början sin karaktärsläggning, sin inre och yttre soliditet. Det är berättadt, att han som gosse rätt tidigt fick härda sina nerver, då de på hvar sin sida om porten länkade bandhundarne under mörka vintermornar rusade från sina kojor mot hvarandra och han måste kila fram emellan dem på sin väg bort till sockenskolan, en half mil från hemmet. Då vädret ibland var blåsande smällkallt och det kunde vara skönt att få skjuts dit, men stordrängen tyckte synd om öken, tog Magnus sitt parti, virade benen med halm och tågade gladt vägen fram bort till mäster Norrman, skol­ läraren och klockaren, som både med sin färla, sitt humoristiska lynne och sin lancasterunder- visning höll hans humör uppe. När skolan skulle om hösten börja, kunde det hända, att Magnus inte själf begynte. Med sin yngre bror höll han sig då dold långt borta i rågåkersstubben bak den täta pilvallen, där de bägge parflarne lågo dagarne i ända och lekte som ett par harungar, tills de upptäcktes och fördes in till skolbänken igen. Lynnets oförbränneliga friskhet röjde sig tidigt. År 1870 tog han inträde i Lunds katedral­ skola, där han ständigt satt, väl vitsordad, högt uppe i klassen, om han också en och annan gång tog sig en smula tjänstledighet för att i ro få njuta Monte Christo och annan uppfris­ kande lektyr. Af orsak, som för honom var hedrande, slutade han emellertid tvärt sin lun­ densiska skolgång, läste privat och tog sin stu­ dentexamen vid Malmö högre elementarläroverk våren 1879, ett år tidigare än han eljes skulle ha gjort. Kom så om hösten till Lund, hette då Mathias- son, men då han af sin förmyndare fick veta, att namnet skämdes genom den långa tid, han tycktes ämna ligga på sin examen, tog han sig genast namnet Matell och omedelbart därefter sin medicine kandidat. Befann sig sedan under ett par år som inskrifven student i Berlin och Heidelberg, där han lefde fullt med i mensur- och kommerslifvet. Efter tjänstgöring på kliniker i Stockholm och i Lund som amanuens på akademiska sjuk­ huset och underläkare på Malmöhus läns lasarett, aflade han 1890 sin licentiatexamen med sådan framgång, att han utan ansökan erhöll Oscar II:s resestipendium, hvilket gaf Honom tillfälle att särskildt i Breslau göra studier under den berömde nervläkaren professor Wernicke. ca** : >' Våren 1892 slog han sig ned som praktise­ rande nervläkare i Göteborg, och till en bör­ jan vikarierade han samtidigt å hospitalet på Hisingen. Nu var han mogen för sitt kall. I begyn­ nelsen gick det emellertid smått med prak­ tiken i rikets andra stad. Mest hade han som patienter sådana nervsjuka, som gärna irra ifrån den ene läkaren till den andre, oftast utan att lämna något pekuniärt i ersättning. Men oegen­ nyttigt arbetade han med en och hvar, och han lät ingen gå ifrån sig, förrän resultatet synts vara det bästa. Sedan han 1894 mottagit erbjuden befatt­ ning som intendent och öfverläkare vid Ulrice­ hamns sanatorium, verkade han under sommar­ månaderna där till år 1907. Det är en stor insats, han där gjort för ställets utveckling. Det är han, som ryckt upp det, så att det nu kommit att intaga en erkändt hög plats bland Skandinaviens kuranstalter. Icke minst är det hans läkarblick och energi, som ifrån början hulpit till att förverkliga tanken på det stor­ artade vintersanatorium, som helt nyligen in­ vigts uppe å bergskrönet ofvan staden. I proto­ koll af år 1900 uttryckte han denna tanke för för första gång: “För oss svenskar och särskildt för oss läkare är det nästan förödmjukande att icke under tre fjärdedelar af året inom västra och södra Sverige kunna finna en plats, där man kan få hvila ut eller, dit sjuka och rekon- valescenter med lugn kunna sändas för att er­ hålla lämplig vård.“ Då han häromåret lämnade sanatoriet, be­ fanns kurgästernas antal vara omkring sju gån­ ger så stort som då han tillträdde platsen. Sedan 1908 innehar han läkarebefattningen vid det numera riksbekanta hälsostärkande Hindås. Betydelsefullast är hans verksamhet som praktiserande nervläkare. Många äro de kurer, hvari han med sitt sega arbete öfverraskande väl lyckats; och ett godt vittnesbörd härom gafs en gång af dr Ernst Westerlund, då han till en patient yttrade: “Hvarför söker ni göte­ borgare upp mig, då ni har hos er Magnus Matell?“ Hans metod är lika skarpsinnig som natur­ lig. Då han efter en noggrann undersökning af patienten kommit underfund med, att utsikt till sjukdomens botande förefinnes, har han gåfvan att bibringa den sjuke alldeles samma öfvertygelse. Därigenom får han af denne själf den nödiga hjälpen till botandet. Ett exempel. En äldre dam tror sig vara Några ord till 50-års- dagen den 4 dennes. Af A. U. Bååth. förlamad, oförmögen att hålla sig upprätt. Han öfvertalar henne så att söka sitta just i sådan ställning i bädden under högst tre minuter, medan han själf fixerar uret. Sedan ökas tiden till en half timme, hvarefter den sjuka så små­ ningom får stiga upp, sitta ute i frisk luft; och efter åtta veckors behandling går hon kry och rak — och går så ännu. Väl komma sådana patienter mera än en gång igen för att söka hjälp, ty de vilja ej lämna sin doktor, men merendels förmår han dem då att slå sig ned på någon uppkryande hälsoort för att sköta sig själfva och därunder vinna själfförtroende. Detta hindrar emellertid ej, att tillfrisknade f. d. patienter stå i ständig rap­ port med honom. Äfven från det hållet ringer jämt telefonen. Ett annat exempel. En äldre herre lider svårt af sömnlöshet. I stället för att ordinera sömnpulver går läkaren själf till honom hvarje afton och talar honom till lugn och ro. Betecknande är en replik, som en tacksam anförvant till en sjukling fällde: “Jag lämnade min fränka döende — hvad har du då gjort med henne? Efter ett par besök har hon fått både lifskraft och lifsmod.“ För mer än en skröplig åldring har han med sin läkekonst förlängt lifvet ej så litet. Mest värdt att omnämna är dock, att han allt fortfarande sköter om de fattiga lika om­ sorgsfullt och lika gärna som om de andra, ty också det hör till hans grundsatser, som han särskildt vid Ulricehamns sanatorium sökte ge- nomdrifva: att de sjuka ej få indelas i första, andra och tredje klass, utan måste samt och synnerligen betraktas som lidande, jämställda likar. Utgången från det i allo gedigna åbohemmet nere på den skörderika, trefna skånska slätten, har han bibehållit en kraft och en solighet i lynnet, som förhjälper hans sjuklingar att till sist tro på sig själfva och på lifvet. Som patient hos Doktor Sol. Ett kapitel om utnyttjandet af sommarens hälsovården. CÅ LYDER PRISÄMNET för juni i vår serie “Arets tolf kapitel“ och uppmana vi alla dem af våra lä­ sare, som sitta inne med erfarenheter på området, att genom Idun framlägga dessa för vår läsekrets. Täf- lingsartikel, som icke gärna i längd bör öfverskrida 4 Idunsspalter, insändes till Iduns redaktion, Stockholm, senast den 30 april och förses med påskrift: “Iduns artikeltäfling“. För den enligt redaktionens åsikt bästa artikeln utfästes ett pris af ett hundra (100) kronor, och den prisbelönade uppsatsen inflyter i något af Iduns juninummer. Stockholm den 1 april 1910. Redaktionen af Idun. Använd endast KOCKUMS PANSAR-Bmaljerade GJUTNA GRYTOR. Giftfria. Solida. IDUNS MODELLKATALOQ Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem. ______________ Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen. Koloreradt omslag. _________ Prenumerationspris 2.20 för helt år — 60 öre pr häfte. 163 ARETLT • TOLE • KAP I TEE dKîrarfbr saknar kvinnan sinnt /f r numer ? Ett kapitel om damernas påstådda brist på uppfattning af lifvets försonande komik. Prisbelönad uppsats af Harald Wägner. DEN FRÅGA, som ligger i rubriken här ofvan, har formulerats som om det på för­hand ansågs afgjordt, att kvinnorna verkligen sakna sinne för humor. Man tcirde väl dock för att syna problemet i sömmarna kunna taga sig rättigheten att lägga om själfva frågeställ­ ningen och till en början spörja sig, om kvin­ norna verkligen äro så vanlottade, att den sanna humorns gudagnista aldrig glimmar inom dem. Som hvar kvinna, om också icke hvar man vet, har kvinnan genom att i årtusenden låta sig nedtryckas af mannens tilltagsenhet och öfverlägsna fysiska styrka, fått sina inneboende anlag förkväfda i lindorna — sina egna och sina barns — och därigenom redan från världs­ historiens början kommit i en skef ställning. Vår bekante stamfader, den gamle Adam, be­ gagnade sig föga chevalereskt af den omständig­ heten att han kom först till världen — den som kommer först till kvarn får ju först mala — och tillvällade sig maktens lejonpart samt lyckades därigenom redan från början vrida utvecklingen på sned, i det han för årtusen­ den åt sitt kön afskilde privilegiet af alla högre njutningar såsom blodsutgjutelse,'•’’politik och diktning. Genom sin obestridliga öfver- lägsenhet i den råa styrkan band mannen sin lifsledsagerska för en lång rad af århundraden vid stekspettet och sopkvasten, respektive gas­ köket och damvippan i våra dagar, allt under det han förbehöll sig själf allt, hvaraf någon lust eller någon ära stod att vinna. Från allt sådant var kvinnan liksom a priori undanskjuten och mannen ägnade henne mellan slagsmål och dryckeslag på sin höjd en eller annan äcklig lutserenad, hvars poetiska, värde ofta nog var lika med noll. Allt detta gjorde, att kvinnan faktiskt i det stora hela har satt så få direkta spår i världs­ historien, vare sig som människa, fältherre eller statsman, enligt den celebra tredelning, hvilken forntidens hjältar äro underkastade, och som tydligen är menad att vara uttömmande för deras psykologiska möjligheter. Undantag finnas ju, gudskelof, alltför bekanta för att behöfva upprepas, men de äro icke många, liksom också mannen i litteraturens och konstens annaler härskar med åtminstone kvantitativ öfverlägsen- het —- åter ett bevis på en hänsynslös egoism, som brandförsäkrade sig mot all kvinnlig kon­ kurrens. Sålunda fick t. ex. en kvinna helt enkelt icke dikta en Iliad, åt henne förbehölls endast att i sköna Helenas person gifva anled­ ning till den europeiska litteraturens största diktverk. Det är ganska sannolikt, att Home- ros’ förtryckta hustru var tvungen att kväfva alla sina litterära intressen med matlagning och öda en dyrbar tid med att lappa den blinde siarens mantel och sandaler — strumpor an­ vändes inte på den tiden. Så var det förr i världen, i förgångna tider. Förgångna, ty nu sia det nya rikets härolder och häroldinnor om annat. Men jag tror att vi med tanke på ofvanstående kunna fråga : Skulle det icke möjligen kunna förhålla sig sammaledes med kvinnans sinne för humor? I Idun har nyligen en hvass penna påpekat, huruledes kvinnans fysiska mod — eller kanske var det hennes moraliska eller bådadera, ordet är mångtydigt, och det var just det, förf. be­ gagnade sig af — huruledes hennes mod har kväfts och förvissnat tack vare mannens ohemula sätt att förbehålla sig ensam blodsutgjutelsens förströelse ända därhän att enligt det till leda omtuggade exemplet en enda råtta med litet beslutsamhet kan göra hvad icke Englands pre­ miärminister förmår: behärska ett rösträttsmöte. — Parentes: jag vet många män, som också afsky råttor. Men se! Numera, när världen har blifvit mera fredlig, har mannen blifvit feg, under det kvinnan, som under tidernas lopp vant sig att se äktenskapet med ty åtföljande biomständig­ heter i hvitögat, har blifvit den modigare. Ja, numera är det t. o. m. en hel del män, som känna sig löjligt kusliga till mods, där de vandra omkring vid branten af äktenskapet och föredraga att hålla sig undan, medan kvin­ norna alltjämt med heroism i slutna kolonner offra sig för obehaget att skänka fosterlandet beväringar, statsråd och strejkande. Men om nu det nyvaknade modet börjar visa sig, skulle det då inte förhålla sig samma­ ledes med kvinnans sinne för humor? För­ visso, förvisso! Hon har blott hittills för köksbestyr och dylikt icke haft tid att öppna sina fagra ögon för det, som Gustav Wied kallar tillvarons “himmelrevnende Komik“. Men männen! De slippa som oftast att ta befattning med lifvets futtigare sidor, såsom matlagning, diskning o. d., som sannerligen äro så triviala, att de icke kunna locka en människa ens till det sva­ gaste leende. En kvinna t. ex., som skall sköta sina barn, tvätta dem, kläda dem, snyta dem o. s. v., mycket annat att förtiga, hur i all världen skall man kunna begära, att hon skall ha något sinne för humor? Inte kan man väl säga, att det i och för sig ligger någon humor i att ha barn. Den, som drunknar i triviala och själsmördande hushålls- och upp­ fostrarebestyr, kan icke ha mycket till öfvers för lifvets andra sidor. Männen däremot gå på sitt kafé, uppsnappa eller i bästa fall fabricera den sista anekdoten och ha för öfrigt god tid att under de berömda affärsfrukostarna odla sin s. k. själ. Men till sådant har hus­ modern icke tid, hon är än så länge utestängd från det offentliga lifvet sådant det lefves i riksdag och stadsfullmäktige, på gator och kaféer — och där är det väl vi ha att söka orsaken, delvis åtminstone, till att kvinnans sinne för humor icke har blifvit uppodladt. Men kvinnan har också sedan länge genom en pjoskig uppfostran blifvit vand att ta allt på ett annat sätt än männen, och där de se­ nare lättsinnigt skratta åt en sak, anlägga kanske kvinnorna en moralisk synvinkel, i hvars slagskugga ingen stråle af humor får intränga. En man t. ex. kan med en gest af spleen väga hela tillvaron på en våg och med ett flatskratt affärda den såsom för lätt, och det är lättfär- digt nog. Däremot lockar känslan af världs­ utvecklingens fiasko, om den någon gång griper Evadöttrarna, dem sällan till ett leende, och det är kanske väl, ty öfver galghumorn hvilar det i alla fall något makabert. Detta bevisar blott att kvinnorna äro samhällets moraliska ryggrad, men det behöfver inte bevisa, att de sakna humor. Den mest lättköpta humorn är den, som har sin rot i ironien eller rättare sagdt elakheten, och den är förbehållen åt Adams heroiska söner, och medgifvas måste, att den kan vara ganska uppfriskande — många kvinnor skulle väl vara gladare, om de toge mindre surmulet äfven på ledsamheter — andras och egna. Och till den ironiska humorn saknar man aldrig anledning. Äfven den mest världströtte pessi­ mist, som för länge sedan upphört att låta sig uppbyggas af det mänskliga snillets skapelser, hvilka ju alltid kunna omdebatteras, bör dock ständigt ha en källa till glädje i den mänskliga dumhetens fasta borg — ett riksbygge utan falsarier. Men kvinnorna äro, som sagdt, gudskelof icke skapade så, att de i längden känna någon djup innerlig ironisk glädje öfver den mänskliga enfalden. Deras humor är af en mildare art. Dock torde männen göra bäst i att icke känna sig alltför säkra på att undgå kvinnlig satir. Ofta ha de ingen aning om, hur oändligt löjliga de kunna förefalla, när de för en ung, blyg skön­ het kråma sig i sin manliga prakt och pråla med sina dygder eller sina laster, sin sport eller sin lättja. Kvinnorna äro nog — skola vi säga listiga eller barmhärtiga? — att i sådana fall dölja sin munterhet. Men i sådant fall skulle man kanske snarare vilja fråga sig: hvarför kvinnorna lägga band på sin humor. Dock att utreda denna fråga vore kanske icke riktigt lämpligt — här, nu. Summan blir alltså, att kvinnorna likaväl som männen äga sinne för humor. Och i dessa tider skola de väl blifva nöd­ sakade att med omsorg taga vara på humorns gyllene skatter, att upp­ täcka tillvarons “himmel­ revnende Komik“. Så få vi kanske ett släkte af människor, på hvars anlete skrattet är en ständig gäst. Ett lyck­ ligare släkte? HARALD WÄGNER. 164 Skråköping väljer Iiandstingsmän. Af B. O. “ DESLUTER SÅLEDES styrelsen, att lands- tingsmannakandidaterna skola interpelleras om sin ställning till kvinnans politiska rösträtt?“ “Ja“ ljöd svaret från de fem styrelsemed­ lemmarna i Skråköpings F. K- P- R- Verkställandet af beslutet uppdrogs åt för­ eningens sekreterare, och redan följande mor­ gon befordrade postverket åt alla fyra väder­ strecken inom valkretsen skrifvelserna till de respektive landstingsmannakandidaterna. I. “ OAPPA HAR BLIFVIT landstingsman, det I står i tidningen,“ berättade med stolthet fru Vestergren för sina döttrar, när hon trädde in i salongen, ett rum i plysch, med palmer och förgyllda kandelabrar utplanterade här och hvar och där väggbonader, handarbeten och fotografiställ öfverflödade. Ett heligt rum, där döttrarna blott för tillfället uppehöllo sig för att profva ett öfverkast. Med sina broderier och glödritningar höllo de annars till ute i matsalen. “Hvad är landstingsman för något?“ undrade fröken Rosa, en ganska täck liten blondin, som blott obetydligthöjdesigöfveranalfabeternas nivå. “Det är visst någonting liknande riksdags­ man,“ upplyste fröken Lilly, under hvars che- velyr à la rede för himmelens fåglar' rymdes en något större hjärna, än under systerns likaledes konstrikt ordnade frisyr. “Ja, nog borde ni tacka Gud för en sådan far som er,“ sade fru Vestergren, såsom ofta gripen öfver den höghet och härlighet, till hvil- ken han från de enklaste förhållanden lyft sin familj. “Och för all framgång har han blott sig själf att tacka.“ Fru Vestergren hade ett sätt att beledsaga sina yttranden med en liten knyck på hufvudet, som påminde om en höna, som drack. “Vet du, att far blifvit landstingsman, det står i tidningen,“ ropade fröken Rosa åt bro­ dern, som kom från fabriken, som han nyligen öfvertagit, då fadern blef alltmera upptagen af andra och stormerkantila företag. Den lilla fabriken för kolsyrade vatten var emellertid ur­ källan till familjen svälstånd äfven som ursprunget till herr Vestergrens titel af fabrikör. “Nej, det står i tidningen,, att far å de mo­ derates lista blifvit uppsatt som landstings- mannakandidat och det gör en smula skillnad,“ svarade brodern. “Här är ett bref till far,“ och han kastade det på närmaste bord. Vestergren senior kom in just som Vester­ gren junior lämnat rummet. Han var tämligen rödlätt både till hud och hår och rörde sig i senare tider med en viss grandios värdighet. Han öppnade brefvet och hans panna lade sig i högpolitiska veck. Skråköpings F. K. P. R. begärde få veta hans mening om kvinnans politiska rösträtt. Fabrikör Vestergren hade vid senaste riksdags- mannaval blifvit uppsatt som sprängkandidat. Detta hade väckt till lif en dittills slumrande politisk ärelystnad, och numera gick hans hög­ sta dröm ut på att en gång få räknas med bland våra gode herrar och svenske män. Hans intressen gjorde honom naturligtvis till högerman, men hans lifs erfarenheter visade hän på att man i sicksack säkrast närmade sig ett mål. Annars fanns det knappast någon politisk fråga, som han var så litet vacklande i, som angående att kvinnans politiska rösträtt vore en galenskap. Men man hade i Skrå­ köping helt nyligen räknat ut, att dess röst­ berättigade kvinnor förfogade öfverjnellan 1700 och 1800 röster. Detta hade- kommit som­ liga af stadens herrar, som liksom han själf blott haft spe och löje för det kvinnliga röst- rättskrafvet, att räkna en smula med kvinnorna och deras röster. Det blefve verkligen knepigt svara på detta. Utgången af hans val var mer än oviss. De mo­ derata höllo förstås ögonen på honom, så det var förargligt förklara sig vara för kvinnornas röst­ rätt; förklarade han sig mot den, fick han na­ turligtvis de röstägande kvinnorna mot sig. Det vore kanske i alla fall klokast söka för- . säkra sig om rösterna af de där — förryckta kvinnfolken, hade han så när tänkt. Det var väl bäst lämna sitt svar innan han reste. Han såg på klockan. — Men att skrift­ ligen försvära sig åt kvinnosaken, det ville han inte. Det var försiktigare att lämna svar pr telefon. Han ringde upp föreningens ordförande. “Är det med ordföranden i F. K. P. R., som jag talar? — Det är fabrikör Vestergren. — Jag har blifvit interpellerad angående min åsikt om kvinnans politiska rösträtt, och som jag står i begrepp att företaga en resa, ville jag dessförinnan lämna mitt svar. Och som jag har brådtom, ber jag få lämna det så här tele­ fonledes. — Jo, i princip är jag för kvinnans politiska rösträtt. Min egentliga tvekan har blott varit föranledd af, huruvida kvinnorna ännu kunna anses mogna för rösträtt.“ Fabrikör Vestergrens öra nåddes af ett ore­ digt mummel. Men adressen afsåg icke honom, ty ordföranden hade vändt sig från mikrofonen och talade inåt rummet till ett par meningsfränder. “Han undrar om vi kunna anses mogna! I somliga fall bruka männen särdeles fort finna kvinnorna öfvermogna. Undrar just hvad den dagen skall heta, då männen skola finna oss lagom mogna för rösträtten.“ —“ - . Scr “Som sagdt,“ upprepade fabrikör Vestergren i telefonen, “i princip är jag anhängare af kvinnans politiska rösträtt.“ II. FOLKSKOLLÄRAREN Rosendorf i Väby hade lofdag och promenerade fram och tillbaka på det med hemväfda grön- och brunrandiga mattgångar belagda golfvet i hvardagsrummet. Gången var taktfast och själimedveten såsom ett: här kommer jag! och utsträcktes någon gång stegen utanför mattan, tycktes det energiska knarrandet från hans skosulor gifva än större eftertryck åt detta sakförhållande. Ett yfvigt upprättstående svart hår och en stor, skarpt framträdande näsa försedd med guldbågade glas­ ögon, gåfvo åt hans resliga person ett uttryck af vördnadsbjudande stränghet, hvilket ytterli­ gare ökades genom den sedan ett par dagar omejade mörka skäggstubb, hvilken liksom med mörka skuggor höljde ansiktet. Dräkten var något vårdslös och löskragen had.e lämnats på byrån inne i sängkammaren icke därför att kragen var solkig, men därför att herr Rosen- dorf så här på en fridag riktigt ville njuta sitt sorgfria väsen. Fru Rosendorf, en ljusblåögd, slätkammad kvinna, af ett något urvattnadt utseende, var iklädd en nyivättad hemväfd klädning och dito bomullsförkläde samt såg putsad och proper ut från hjässan till fotabjället, där hon stod ifrigt upptagen af att mönstra en nyss ur väfstolen tagen räcka gardiner. Hennes lif behärskades af två stora lidelser: ordningsbegär och konstväfning. Passionen för hennes herre och man hade otvifvelaktigt utgjort hennes lifs hufvudpassion, om den än icke hade så utfyllt det som de båda andra passionerna. Dock behärskade henne alltjämt den första lidelsen så till vida, att hon tåligt fann sig i att mannen slängde upp fotterna på det rena sofföfverdraget, såväl som i hans vana att småspotta på hennes prydliga golf och mattor, lyckligtvis med mera hör- än synbar effekt. “Här är din post, jag hämtade den på samma gång som min,“ sade organisten, en fryntlig gråhårsman och inträdde i rummet. —■ “Jo, tackar som bjuder, nog har jag tid att sitta ett slag.“ Herr Rosendorf hade öppnat det enda bref, som medföljde posten. “Skråköpings förening för kvinnans politiska rösträtt,“ utropade han. “Det måtte allt vara en snygg förening det! — Min ståndpunkt i fråga om kvinnans poli­ tiska rösträtt — ja, den ska de visst få höra. Den lyder kort och godt så här: när hvar och en sin syssla sköter, så går det väl ehvad oss möter.“ Och herr Rosendorf rent utaf slängde brefvet till organisten. “Sådana där föreningar borde upplösas liksom i Ryssland, ty kvinnorna äro inte bättre än barbarer, när de intränga på mannens område. Mannen har skapat kulturen och samhället. Inom det husliga har kvinnan hemortsrätt, där kan hon verka till gagn och båtnad. Men när man sträfvar att frigöra kvinnan d. v. s. göra kvinnan lik mannen, då sträfvar man efter att frigöra henne från naturen.“ Herr Rosendorf beledsagade sina ord med en trumpetliknande snytning. “Moderskapet är kvinnans lifsupp- gift,“ fortsatte han därpå, “och den binder henne vid naturen. Mannen däremot har sin verksamhet gifven på det fält han själf beredt åt sig: kultursamhället.“ Och han tog ånyo upp snusnäsduken och gaf kläm åt det sista ytt­ randet med en ny fanfar. “Hm, jaha — jaha,“ sade organisten, som hade stor respekt för sin värds lärdom. “Kulturen har, som sagdt, mannen skapat, den hör honom till som fält för hans arbete och hans uppgifter. På kulturområdet får icke kvinnan tillåtas göra sitt naturinflytande gäl­ lande.“ Rosendorf spottade ifrigt. Frun hade varit fördjupad i uträkningen af gardinernas längd. Väfbok och kokbok voro de enda profana böcker fru Rosendorf någonsin såg i. Böckernas och idéernas värld, som herr Rosendorf sade utgöra sin egentliga värld, stod hon således alldeles utanför, hon dvaldes emel­ lertid i sin egen: väfkonstens och de hemfär- gade garnens onekligen rika och sammansatta värld. Politik var således grekiska för henne och det affall ur tidningar och uppsatser, hvar­ med mannen så gärna späckade sitt tal, var henne obegripligt. Men då hon nu slutat sin ut­ räkning och hörde att männens tal rörde sig kring kvinnan, vände non sig mot dem och lyssnade. “Mannen är formens och tankens herre,“ förklarade herr Rosendorf kategoriskt. Men då han i detsamma mötte hustruns blick, nickade han och fortsatte vänligt och nedlåtande: “När kvinnan fyller sin uppgift och blir mannen till eno hjälp och genom sin ömhet, sina omsorger och den hemtrefnad hon sprider binder honom vid den husliga härden samt genom sin blid­ het mildrar hans sträfvare sinne, så gör kvinnan en af de största kulturinsatser hon förmår göra.“ Han nickade ånyo till hustrun, men förrin­ gade därpå hennes kulturinsats så till vida, att han spottade på själfva divanmattan, först till vänster om sig och sedan till höger. Men detta oaktadt kände sig fru Rosendorf både rörd och smickrad öfver det erkännande mannen bringat henne. Då organisten tagit afsked, satte sig herr Rosendorf ned vid skrifbordet, tog fram papper och penna och affattade därpå sitt svar till Skråköpings F. K. P. R. sålunda: “Om jag skulle bli vald till landstingsman, kommer jag inte att ge min röst åt en riks­ dagsman, som är anhängare af kvinnans poli­ tiska rösträtt. Högaktningsfullt B. U. Rosendorf. “ HEÛ. WARUM. Innan 7 kr. betalas för ett snörlif, bör ifrån Franska snörlifssömmeriet i Stockholm, 1 Norrmalms- torg, 1 tr., dess illustrerade priskurant rekvireras. Salamander Enhetspris 15,— Dam- & Herr-Skodon Lyxutföring 18,— 165 /tEISds. \SZ3Z. rçi3C3S 25Z2Z ÎCKSOS agrairr [»ÄfcjW.vi ïgjP, Vrr/iMjdi tut] III 1>V !nnk ättfonlidit of mi horJy mndrd //rtwmaudlfni .'titm/s. Mni|ÿo(jnscntcib i^rrt (JiiiodrhtA WH‘ ! f wfdit ^ JgiÉÄ -^iarrJfmntfot/ 6&0yr. ) 8 ßritww %“,V„•»)„ 21/Mr"'M"»9V»«^ c$4 /&£•"»* Ä/Ak.W' i VI Cni 2/.2J, ÿ&s$a p3t 2C30QÏ Grafvårdaraa. il M ~p mö VcMarma OQr SOMMARNATTSSTILLHET och kyrkogårdsro.Under den högblåa, stjärnlösa himmelen vandrar en man mellan grafvarnas hvita träkors. Det är tyst omkring honom, rofylldt och mäktigt som det endast kan bli på en kyrkogård en sommarnatt i obygden. Endast då och då är det som en svag vind kommer löfven att prassla och hjärtana i järnkorsen att dallra. Men tystnaden kännes så mycket djupare efteråt. Som växte ron och slöte sig lugnet närmare intill honom, sakta och smekande. I nattens bleka skymning se korsen ännu hvitare ut än eljes. Och när känslan finns af natur och allt ligger och lyssnar ut i tystnaden, tycker han, att vår­ darna tala och deras tysta språk öfverröstar allt. Han lyssnar och grips, medan tankarna gå. Han hör de enkla, grofva träkorsen berätta och den kantiga skifferhällen, som höggs ur berget, hviska det. De rostade järnkorsen med sina voluter, småkors och hjärtan säga det samma och de öfverväxta graf- varna bekräfta, hvad han redan vet. Obygdens barn få inga bautastenar eller polerade grafmonument, som hugfästa minnet, se’n deras stoft vigts samman med fosterjorden. Det planteras inte några häckar kring grafvarna eller kastas upp någon jordkulle, där man ansar blommor och lägger en krans, då kyrkdagen kommer. De som lämnats kvar ha inte råd att köpa huggna och dyra grafstenar, och hvar­ dagens kamp ger dem inte tid att sköta grafvar och tänka för mycket på den, som redan “gått till en annan värld“. Glömd är han ändå inte, äfven om hans gärning var lik deras och fädernas och han inte lämnar något särskildt minne åt efterkommande. Han får sin enkla vård. Det är det enda obygdens barn kunna ge honom. Och det är nog. De begära ej själfva mer. Det är tillräckligt för dem att veta, att deras minne är kärt att bevaras ett par, tre mansåldrar, åt barnbarn och barn­ barns barn. Andra frågar den döde inte heller efter. Och själf satt han inte och räknade sina anor längre tillbaka. Han hade annat att tänka på som obygdebarn. Enkla äro deras grafvårdar. Hemgjorda äro de och därför ha de så mycket att säga om folket själft. Mannen, som går där, hör likheterna i deras former tala om, hur svårt de ha att skilja sig från vedertaget bruk. Deras sträfsamma lif binder deras sinnen för mycket vid det som är och ger dem inte tid att välja uttryck för hvad de innerst känna. Men där finns ändå olik­ heter. Den ena vården har något, som skiljer honom från den andra. Olikheten ligger inte bara i namnet. Och detta Grafvård å Linsells kyrkogård, Härjedalen. P. Jonse foto. för alla som icke stötas bort af det skrof- liga och kantiga i rösten. Som då en saga berättats eller som en ton fångat honom, står han försjunken i tankar och känslor och ser inte att öst­ himmeln färgas allt gulare och varmare, förrän en sval morgonbris stryker öfver hans kinder och kommer löfven att prassla igen. Han lyfter hufvudet och låter blicken gå utöfver fjällvidderna, som smekas af solljuset. Han går mot solen, då han lämnar kyrko­ gården. Det är en annan sång än nyss. Lifvets glada morgonvisa gör honom så mycket gladare efter det vemod han kände, då han hörde de enkla korsen och grafvarna, där ogräset slagit rot och vildblomman lefver sitt korta solskenslif, berätta om obyg­ dens barn. Han afundas dem, storstadsbarnet. Hans Erea. säger mindre. Men det talar ur en afvikande detalj, ett annat psalmnummer eller något särskildt efter- mäle. Han får veta, att hvar och en ändå har behof att på något särskildt sätt ge uttryck åt sin känsla för den döde. Och än mer. De klumpigt skurna orna­ menten på en del, de osäkert uthuggna och tafatt målade bokstäfverna på andra tala högt om den kärlek, som ligger bakom och som kunnat besegra den möda, hvarmed den vid slikt göra ovana handen har måst arbeta. Hans blick störes af att raderna i eftermälet på ett af korsen inte gå precis parallella. Men han förstår, då han läser, att den som målade det inte funnit någonting bättre, som sade hvad just han kände gent emot den döda. Och den, som högg in psalm­ numret, fann heller ingenting lämpligare ; likasom den inte visste om något vackrare att särskildt ge än just den detaljen. Vandraren där ute känner känslorna strömma inom sig. För honom är det som gick han bland obygdens bärn och som talade dessa själfva. Han ser dem så tydligt i deras arbetsfyllda lif. Enkla, obemärkta och sträfsamma. Det finns ingenting hos dem, som pockar på uppmärksamhet. Fåmälda äro de, men orden komma inifrån och ge så mycket mer. De äro hvar­ andra så lika, i tal, i åtbörder, i allt nästan. Någon sorg har likväl den ene alltid haft mer än den andre. Någon glädje har alltid varit större hos en än hos en annan. Och det yttrar sig i hvad de göra. Här tala deras minnesvårdar. Och de tala högt nog för den, som vill förstå. Vackert är det äfven Träkors från 1849 å Vemdalens kyrkogård, Härjedalen. Grafvård af skiffer å Hede kyrko­ gård, Härjedalen. Vemdalens kyrka och klockstapel. Upptill midterst: Järnkors från Elfros gamla kyrkogård, Härjedalen. På sidorna typiska träkors. Parti af Orsa kyrkogård, Dalarne. åsgllSI förenings fältskjutning i trupp, hvilken skjutning ny­ ligen ägde rum vid Flen och var den första öfningen i sitt slag i Sverige. Skjutningen leddes af öfverstelöjtnant A. Falken­ berg, Nässjö, och bland dem, som åsågo de intressanta öfningarna, märktes äfven krigsministern. De svenska skytteföre- eningarna utveckla alltjämt en ifrig verksamhet för att skaffa vår nation en falang af säkra skyttar, som i fa­ rans stund kunna rycka upp vid sidan af vår armé till landets försvar. Vi meddela i dag ett antal liffulla och karaktäristiska bilder från Södermanlands Fältskytte- Kapten Klingspor. 2. Kap­ ten von Sydow. 3. Kapten Smith. 4. Baron Hermelin. 5. Öfverstelöjtn. Falkenberg. 6. Löjtnant Helleday. 7. Löjt­ nant Montell. 8. Löjtnant Norberg.) 6. En skytte- salva. 7. Afslutningskorum. Foto L. o. J. Lundberg, Flen. Södermanlands Fält­ skytteförenings fältskjutning i trupp vid Flen den 19 mars 1910. 1. Skyttekom- paniet uppställes. 2. Kom­ paniet under marsch. 3. Krigsministern hälsar skyt- tarne. 4 Skyttekompaniet under eldgifning. 5. Le- darne af fältskjutningen. (1. SÄ*’ r<>ra>] a w=yc L‘. .> iSLJ8 •v.v A, >" aasa* Eräsft—16 pyfRjfc. - iffSrl |SÆitt första författarskap. Mitt första för­fattarskap. —Ja — — — låt mig tänka efter. Det första minns jag inte. Jag bara kommer ihåg att en jul — jag måste ha varit på mitt fjortonde år — då min äldste bror kom hem från universitetet och gjorde ett strandhugg uppe på sitt gamla rum, som då gått i arf till mig, frågade han mig några timmar efteråt: — Hvad är det för halfmilavers du skrifver? Han hade funnit några pappersark på mitt bord. Jag var gripen på bar gärning och rodnade . . . Men hvad dessa verser handlade om kommer jag inte i håg. Och härmed är ingen skada skedd. Det första jag riktigt minns skrefs halftannat år senare. Jag gick då och “läste för präs­ ten“. Jag hade begått en svår synd, ett brott. Där var endast en människa till som visste det och hon hade lofvat att tiga. Hon höll sitt löfte. Hon är död nu och hon tog hemligheten med sig i grafven. Själf kommer jag aldrig att yppa den. Men detta brott brän­ de mig som spanska stöflar. Hon hade endast sagt: lofva mig att inte göra om det. Det var allt. Men just detta, att intet annat straff följde gjorde det svårare för mig att bära. Tva gånger i veckan hörde jag min religionslärare förkunna, att hvarje brott får sitt straff. Det var så säkert som att två gånger två är fyra. Men jag hade ej fått något. Jag våndades -— — — jag led — — — Jag kunde vakna ibland om nätterna med en skräck i blodet och tycka mig höra en djup och hård stämma intill mitt öra säga: — Nu, nu så — — — Jag skämdes att tala med någon, ej ens till min mor, som var min närmaste, ville jag vän­ da mig. Och jag var alltså beröfvad all tröst. Jag hade att lefva genom det ensam. Till slut blef det för mycket. Jag minns den eftermiddagen som få andra. Vi bodde på den tiden i kasern. Utanför min vindskupa stod en gammal kastanj i knoppning. Det blåste och en gren slog gång på gång mot fönstret. Det lät som en varnande knackning mot rutan och skrämde mig. Nere på kasern­ gården exercerade artilleristerna, och löjtnanten med de stora svarta mustascherna svor som vanligt rysliga eder. Jag föll i gråt med hufvudet mot det gamla skrifbordet. Men allt eftersom tårarna runno, var det någonting, som löste sig i min själ. Det blef till ord och rytmer, som jag för länge sedan glömt. Jag grep till en blyertspenna och skref. Det var inga riktiga verser, långa rader och korta rader växlade och där fanns cj heller rim. Men om man får ge namnet dikt åt en samling ord, som ger en hjärtats befrielse och skänker en den tröst och förso­ ning, man ej funnit någon annan stans, så voro de raderna en dikt. Förresten var det närmare bestämdt en bön till Gud att förlåta. Det första jag hade glädjen och stoltheten att se i tryck var en kär­ leksdikt. Det är delvis en bitter historia . . . Då jag gick i sjunde- nedre blef jag förälskad i en flicka med ett helgons iörnamn, ett helgons milda och blå ögon och en loc­ kig råttsvans vinglande på ryggen. Hon var ljufheten och renheten själf, hon var inte lik andra kvinnor (hur jag kunde dra denna vå­ gade slutsats är mig en gåta), men jag trodde det i alla fall. Dessutom var hon prästdotter, hvilket gaf en ytterligare borgen för ljufhet och renhet. I min fantasi stod det omkring henne hela den underbara idyll, som en sexton års son till en militär förbinder med prästflickan på landet. Den gamla vildvinsbevuxna prästgården, de gamla äpp­ le- och päronträden, rosen­ buskarna och pingstliljerabatterna, den milde godmodige fadern, den goda och matförståndiga modern och så skuggan af den hvitmenade kyr­ kan öfver det hela. Hon sade att hon älskade mig tillbaka och inseglet på vår kärlek blef en kyss, som väx­ lades under ett landtbruksmöte bakom några tillfälligt upprättade häststallar. Jag minns den kyssen ännu och jag tänker på den ibland under ensamma och dimmiga vinterkvällar . . . H Men det hela slutade olyckligt. Ty på som­ maren öfvergaf hon mig för en annan. Han var student och läste på medicine kandidaten och hade mustascher och ett fritt och ledigt sätt. Hon skref till mig fram i juli — jag hade märkt att hennes bref började bli en smula kallare — att det måste vara slut emellan oss. Jag skickade pliktskyldigast tillbaka hennes bref. Men hon behöll mina. Jag undrar ofta hvar de finnas. Jag skulle ha stor lust att se dem. Där stod en hel del saker om kärleken och döden, åtföljda af kommentarer ur Heine. Då gick jag ut i skogen. Jag vandrade om­ kring på stigarna, björk och doftande gran växte täta på båda sidor, där var sus i höga furor. På dessa stigar skref jag en dikt. Och hvad mera är —- j ag fick den tryckt. I denna dikt — för att använda en af mina latinlära­ res uttryck, då han förklarade Horatius —■ framställde skalden på samma gång sin djupa sorg och sin kränkta stolthet öfver att se sin kärlek försmådd och aktad ringa. Vid Gud, min kärlek, , en trofastare och starkare skulle hon aldrig mera finna — ! Nå — det fann hon då inte heller. Medi­ cinaren med det lediga och fria sättet var inte mycket att lita på. Det fick jag veta sedan, när jag kom till Lund som student. Och det gladde mig. Hon är visst inte gift ännu, stackars flicka. Jag önskar, att denna historia kunde tjäna Iduns unga läsarinnor till en varning. Tro inte på medicinare med ett fritt och ledigt sätt. En karl, som menar allvar, har ej längre ett fritt och ledigt sätt. Och öfvergif ej för en dylik medicinares skull en ung man, som går i sjunde- nedre och citerar Heine. Han menar det död­ ligaste allvar. Richmond, Surrey 28 januari 10. Gustaf Hellström. GUSTAF HELLSTRÖM. P. S. Något porträtt från denna tid kan jag olyckligtvis inte skicka, därför att jag intet har. Jag tog visserligen på prästgårdsflickans böner och på min faders kredit ett profkort, som jag gaf henne till tröst under de långa sommarmånaderna. Men hon skickade, som sagdt, aldrig tillbaka brefven. Och hon behöll porträttet också. D. S. “Husmoderns fristunder.“ Svar till H. B. P)ET ÄR EN bjudande plikt och nödvändighet att ge er det af er ombedda svaret på er fråga, råd så godt det är möjligt att ge er, men framför allt ett upp­ muntrans ord, så att ni ej dignar i allt ert myckna arbete. Ni har fått allt för stora bördor på edra skul­ dror, vill det tyckas. Men hur det nu är, så bär ni dem ju ändå. Och det går ju. Ni äro ju friska alla. Det är en välsignad sak. Och ni lefver i godt sam­ förstånd med er man, som ni håller af och är älskad tillbaka af. Detta är ännu en lycklig omständighet. Dessa tvenne goda ting saknas i månget rikt hem. Tänk på detta. Kärlek och god hälsa har ni alltså, som två stora kort på hand. Med dem skall ni kunna “gå hem“ och “ta tricken“, om vi nu vill tala litet i “priffe-stil“. Ni småler? Ja, ackurat det åsyftade jag. Nåja. Nu ta vi itu med “råden“. På tre punkter skola vi nu titta. Punkt 1. Största möjliga förenkling af hem, hem­ sysslor, kläders och linnesakers förfärdigande. Edra golf, såväl i rum som kök, råder jag er att låta fernissa, mörkbruna. Torka dem lördagarne, sopa dem de öfriga dagarne. Bort med alla mattor, åtminstone de flesta. För dammtorkningen se till att ni har så mycket släta ytor som möjligt. Bort med dukarne, åt­ minstone de flesta, eller i hvardagslag. Har ni mycket grannlåtssaker, jämfördt med er tid att hålla det rent, så ned i lådor med det i hvardagslag. Tag dem bara upp till högtider. Punkt 2. Förenkling af maten. Koka på en gång, så middagsmaten varar minst två dagar. Koka potatis med skalen på. Skala blott om söndagarne. Kaffe till morgonen kan mycket väl kokas på kvällen. Det gör jag själf hvar gång min jungfru skall resa hem på några dagar. Då värmes det i ett nu. Att vara uppe en timme i förväg för att ha nykokt kaffe kl. 1/28 behöfs inte. När ni skall diska, lägg då kärlen i blöt i vatten först, kan gärna vara kallt. Under denna tid kan ni hvila. Låt oss säga en kvart till en början. Slå sen undan det kalla vattnet och diska i varmt. Punkt 3. Låt eder man och edra barn hjälpa er så godt de kunna och lär dem att hjälpa sig själfva med vissa ting. Det blir nöje för dem. En 9-årig gosse kan göra mycket, ty det kunde min egen långt innan. Han var inte stort äldre, när han kunde koka kaffet på Beatrix-kaffeköket på sommarstället, skumma grädden, köpa kakor, ordna hela brickan och bjuda “mamma Ebon“ på sängen, när hon hade värk i ryg­ gen några mornar, små, små barn kunna läras ligga och sköta sig själfva, leka på ett sticktäcke timmar å rad. Det har mina egna gjort. Sparka barnen täcket af sig, så sy nattpåse till den minste, så gjorde jag, och tag ett par långa kalsonger af er mans och sy för benen och träd dessa på de större barnen. I de långa nattkalsongerna frysa de ej, om de sparka af sig. Låt dem ej få för varmt täcke. Låt er man hjälpa er med vissa arbeten, som inte ta på hans ögon. Summa summarum : Ni skall dela det husliga arbe­ tets börda på alla familjemedlemmarne. Var ordentlig i huset, men märk, inte fjäskig, ty det har ni inte råd till. Gno inte för mycket, utan tag det hela med ett visst lugn. Lugnet i sinnet ger ett större plus till krafterna, än någon anar. Man både hinner med mer och det blir roligare. Ack', ni är inte glad. Det är för att ni jäktar och oroar er för mycket. Till och med när mörka bekymmersmoln hänga öfver oss, kan vi ha både ro, glädje och tillförsikt i själen. Lägg af bekymren med kläderna. Oroa er inte för morgon­ dagen. Det ljusnar förr än vi veta det. Men då får ni också söka hålla mörkret ifrån sinnet. Hålla det ljust. Ebon, Glöm ej att förnya Kvarlalsprenumerationen ! • • Några Aldre årgångar reallserai till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som fornt ej äga desamma, en billig, omväxlande ocb läro­ rik lektyr. Mot Insändande af nedannämnda be­ lopp till ExpmstIt/onmn ml Utom, Mtcck- holmt, erbålles Inom Sverige portotritt. Idnn 1892 .......................................................... Idun 1893 (n:r 1 felas).................................... Idun 1895 (utan julnummer) ......................... Idun 1903 (med julnumret)............................ Idun 1904 (med julnumret)............................ Idnn 1905 (med julnumret, n:r 28 felas)...... Idnn 1908 (ntan jnlnnmmer, n:r 25 o. 52 felas) 5: 50 ldun 1907 (med jnlnumret)............................ 8: — Iduns jnlnnmmer 1894 .................................... 0: 20 Iduns jnlnnmmer 1898 .................................... 0: 20 Iduns jnlnnmmer 1903 .................................... 0: 50 Barngarderoben 1905, komplett..................... 2: — 168 DIALOG PÅ FÖRSTA APRIL. AF EVELINA IHRE. PERSONER: ÄNKEGREFVINNAN Elisabet Piper (75 år). Fröken Geijer (24 år). Scenen: ett gammalt vackert förmak med empir- möbel i hvitt och guld med blekrödt siden. Grefvinnan sitter tillbakalutad i en länstol med en stickstrumpa i knäet, framför henne står ett antikt bord med böcker. När ridån går upp, talar grefvinnan sakta för sig själf. Grefvinnan : Ja, tiden den ilar, och bort skynda åren, nu kommen är redan den ljusnande våren, vi skrifva i dag just den första april, snart grönska persilja, krusmynta och dill; — nu mera ej någon vill hålla i spaden, — — förskräckliga saker man läser i bladen — — hvad skulle min grefliga make väl tro, — — Gud vare då lofvad, att Piper fått ro. När nutidens kvinnor framskrida till val, går folket snart under af brist på moral. - — — Jag bjudit till kvällen min unga väninna, hon svarat, hon trodde, hon kunde ej hinna. Är chic och aimabel, en ättling af Geijer, men gripits af tidens nya ide'er. Jag tror, att när kärleken kommer en gång, förvandlar den tonen i ungdomens sång. Under grefvinnans monolog hör man en ringning från tamburen. Fröken Geijer (som just inträdt, hälsar artigt på grefvinnan) : Jag kom nog så gärna, du raraste tant, och talet om brådskan, det var inte sant, jag ville ju bara dig narra april. (Skrattar gladt.) Grefvinnan: Förlåt, lilla du, att jag sitter så still’, jag gammal är vorden och härjad af gikt — — — Fröken G.. Usch, tala nu inte om år och om slikt, min nådiga tant ej pressas så tungt, ty sinnet är ännu så varmt och så ungt. Grefvinnan: Du representerar den nyare tiden, jag tillhör den gamla, som redan är liden, du pockar på rösträtt för dräng och för piga, jag håller på rätten för kvinnan att tiga, du tycker ju också, att kvinnan kan röka — — — Fröken G.: . Ja, sötaste tant, skall du inte försöka, (tar en stol och sätter sig) hur röken kan göra en människa glad? Men skämtet å sido, hvad nytt i vår stad? Man tänker här hålla en kvinnokongress. Grefvinnan : Jag mera senterar en vällagad bräss, man lefver ju inte väl bara af prat? — -- Fröken G.: Men inte väl heller dock bara af mat? — — Grefvinnan : Men hungriga magar, de skria på maten. Ack, låten I männen få sköta om staten, och styren I själfva med barnen och spisen och sysslen i hemmet — — Fröken G.: Ack, snälla tant Lisen, det hinna vi äfven. Karotter och fat, de diska sig själfva i diskapparat. — — Grefvinnan : Men rummen ska’ städas och dammas, ma chère, det göres väl inte förutan besvär? Fröken G.: Men nyare tidens uppfinnare gett åt kvinnan en sopapparat “sopalätt“, ej kvinnan behöfver så alls hjälpa till, den suger ju åt sig hvarenda bacill. Grefvinnan : Min giktbrutna kropp spår kallare väder —, behöfves då aldrig nå’n lagning af kläder? Ack, tänk på grefvinnan, min salig fru mor, hon sömmade själf sina sidensarsskor, och skjortor åt grefven jag alltid fått sy. Förakten I nålen, —- “le monde est perdu“. — Fröken G.: Maskin och fabriker nu göra så’nt där, det lönar sig inte att göra besvär. Grefvinnan : Men elda man måste, det tar ju sin tid att tända upp brasor och fylla Solid. Fröken G.: Vi värmledning hafva, så kallad central, nog räcker väl tiden att delta’ i val. Grefvinnan : “Le temps est terrible,“ men barnet, min söta, det måste väl modern båd’ amma och sköta? då duger ej springa på möten och sudd. — Fröken G.: Nej, barnet, det äter det “Mellinska food“, och lillan får skrika och stärka sitt bröst, när mamma är borta och afger sin röst. — Grefvinnan : Mon Dieu, uti världen nu allt är förbytt — — — Fröken G. : Förskönadt, förbättradt, föryngradt och nytt. Grefvinnan : Och gatorna vimla af pojkar i ligor, och pigor bli fröknar och fröknar bli pigor, de äro för fina att bära en korg i handen till närmaste matvarutorg. Fröken G. : Ja, jämlikhet är vårt förbrödrande ord — — — Grefvinnan : Men jämlikhet aldrig på jorden blir spord, mitt adliga vapen, min börd, mina anor, “Mon Dieu, mes coutumes“, -— —• — Fröken G.: — — — Ah, föråldrade vanor, allt röres i nya och friare banor. En jungfru träder in och sätter en tebricka på bor­ det framför grefvinnan. Grefvinnan : Och svarta som natten ä’ ungdomens fanor, på broderskap pockas, men utsås blott groll, “Le monde est perdu, croyez mes paroles,“ här kommer Annetta med koppar och fat, än älskar väl kvinnan båd’ kaffe och prat, “Une tasse de café, s’il vous plait, mon enfant“. Fröken G.: Jag tackar. På gammaldags huslig talang, så präktiga profver här tant sätter fram. Grefvinnan: Jag tycker det är en “gloire pour une femme“. Den ungdom, som är en produkt af vår tid, den sysslar ej alls med den husliga id, och tror man kan koka en soppa på spik — — — Fröken G.: Oh, fy lilla tant, jag förstår nog. din pik. Grefvinnan : Din blifvande make beklagar jag rätt, ty lifvet på värdshus blir nog hans reträtt. Fröken G. (ser skälmsk ut): Förfärliga spådom, jag stelnar till is — — — (fattar grefvinnans händer) Upprörande nyhet jag nu skall förtälja. Helt hastigt en make jag kommit att välja, af yttersta vänstern, en röd radikal, som kämpar för tidernas nya moral. Grefvinnan (som ser bestört ut): Du glömmer att doppa, “ma chère, quelle scandale“. Fröken G.: Det gick som en yr och berusande vals, och vigsel och sådant behöfs inte alls, vi flytta tillsamman först bara på prof, och lära så känna hvarandras behof. Vår tid är så praktisk, — — — Grefvinnan: “Enfant, c’est terrible“, mon Dieu, mina nerver, “je suis si sensible“, (luktar på en luktflaska smärtstillande droppar), jag mister min sans, (ser ut att svimma). Fröken G.: Dt dropparna har jag här genast till hands, april jag dig lurat med raljeriskämt (ser varmt på henne) och hoppas nu kunna i stället för smärta dig bringa en glädje, du ädlaste hjärta. Jag kommit i kväll för att säga min tant, min bästa väninna — — — ja, nu är det sant, att lyckan jag funnit, och tänker mig viga vid husliga sysslor, och utan nå’n piga förnöjsam och glad skall jag sköta om allt, min make är — präst, och i världen ett salt, jag honom vill älska, i lust och i nöd i glädje och sorg vill jag vara hans stöd. Grefvinnan (ser vänligt, men forskande på fröken G. och höjer hotande sitt finger): Med första april du vill lura din tant, jag vågar ej tro, att det riktigt är sant. Fröken G. (visar sitt finger, hvarpå blänker en ny guldring) : Jag gyllene ringen dig visar som pant, och tant skall mig lära att baka och koka och väfva och spinna och — — — Grefvinnan : — — — Dig lilla toka gud Amor förbryllat, quelle metamorfos — — Fröken G.: — Ack, kunde jag bara nu göra en sås! — Grefvinnan : — Är kärleken äkta, är viljan blott ärlig, så brännes ej steken och soppan blir härlig. Glöm inte att krydda med peppar och salt, men bättre än kryddor, ja, bäst utaf allt, är likväl ett glädtigt humör; det är gifvet, att glädjen är finaste kryddan i lifvet. Välsigne då Gud edert knutna förbund. — Det var för den gamla en glädjerik stund. Glöm aldrig bort sysslan vid husliga härden, ty kvinnan, hon ändå styr männen och världen. XJppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol­ längd erhåller Ni till Eder figur fullt tillförlitliga, moderna och. eleganta Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 «re, Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reformdräkt 75 öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 50 öre, portotr: åtföljd af likvid insändes till Norrlandsgatan 16, Stockholm, JLUAXlr lrUXJ.Ul.JLlldUtjay ort!, G> dl 11UI LI 11U113 IO i ou U m t t 0% I a itPappersmönsfer. MtinstBraffäron Chic. 169 Kvinnlighetens makt. Novell af Elin Ameen. (Forts.) “ A TEIST blir väl inte den, som är född och vuxit upp i de norrländska skogarna, som där sett så mycket och tänkt så mycket, ensam med naturen. Men fritänkare är jag väl i det som i allt annat och tar inte kritiklöst mot hvad gammal sägen och mänskopåfund vill tvinga på mig. Det är nog så underligt dju­ past inne i skogen och högst på fjällen, den som vill kan lära så mycket, men det är ju inte alla som ha sinne därför.“ “Lärde ni också där att spela fiol?“ frågade Milly leende. “Ja, också att spela fiol. Men det ligger i släkten, så långt vi minns tillbaka, och den förste lärde det af strömkarlen själf, lyder sägnen ; och mycket af det vi spelat från far till son kan ingen göra efter, och vi lära aldrig bort det heller.“ Han skrattade lätt, men Milly förstod, att han menade allvar och själf trodde på det. “Vill ni låta oss höra något af hvad ström­ karlen gifvit er i arf?“ frågade Milly. Det jag hörde häromdagen, när jag gick förbi ert fön­ ster, kom mig att längta efter mera.“ “Så har det gått många som hört strömkar­ lens toner,“ svarade han ; men Milly uppfån­ gade ej den underliga blick, som han lik en flammande gnista kastade mot henne. När hon såg på honom, hade han redan vändt sig om och gick efter fiolen, som han tog upp ur fo­ dralet och sedan stämde. Han stod längst bort i rummet, något i skuggan. Milly satt i soffan i motsatta hörnet, hufvudet lutadt tillbaka mot soffans rygg, händerna hvilande i skötet. Bruks­ patron hade gått in i sitt rökrum, hållande händerna för öronen, när Björk började stämma. Barnen och den unga, blonda guvernanten sutto kring det stora bordet under den elektriska ljuskronan och bläddrade i tafleböcker. Björks händer voro en arbetares grofva och valkiga med mörka illa medfarna naglar, men då han förde stråken blefvo de mjuka och böj­ liga. Så spelade han. Det var gamla, kända låtar, vemodiga folkvisor och öfverdådiga pol­ skor, väfda tillsammans med intermezzon af underliga strofer och tongångar. Det hela ver­ kade ömsom vildt som forsens ohejdade språng öfver stenar och fördämningar, mörkt och trolskt som i skogens djupaste gömslen, ömsom skim­ rande ljust som månens sken öfver silfverhvitt vatten eller vemodsfullt betagande som skogs- blommors doft i sommarnatt. Fiolen var ut­ märkt, tonerna klara och rena. Mycket sak­ nades väl i tekniken och utförandet, och i en konsertsalong skulle han ej kunnat utföra ett enda af de vanliga konsertstyckena, om han också möjligen skulle kunnat framvisas som en egendomlig naturkonstnär. Hans fiol talade, om också icke en och hvar förstod sig på dess språk. Den berättade om de eviga skogarnas högtidliga allvar, om snöviddernas solglänsande, obefläckade hvithet, om de skummande vatten­ fallens mäktiga kraft, om storm öfver fjällens höga toppar, om dalens stilla ro och om mid­ sommarvakan med dans kring löfklädd majstång, med sång och trånande älskog. Den fiolen talade sitt eget språk, som ingen konstvirtuos skulle kunnat inlära sig, hur mycket skickligare han än kunde föra stråken och tolka de stora mästarnes odödliga konstverk. Fru Milly kände det och förstod det där hon satt uppkrupen i soffhörnet med ögonen slutna. Så kommo några tårar framsipprande under ögonlocken, och hon brydde sig ej om att torka bort dem från de fuktiga kinderna. Han slutade tvärt af med ett djärft, disharmoniskt grepp, hvilket lät som ett hånskratt öfver det fint känsliga han strax förut spelat. Det ryste till i Milly, den unga blonda guvernanten gaf till ett litet förskräckt rop, och barnen, som förut suttit stilla och glömt att se i tafleböckerna, sågo oroliga bort mot Björk, som lagt ned fiolen, men ännu stod kvar i rummets skum­ maste del. Milly reste sig och torkade ögonen med sin näsduk. Då såg han, att hon gråtit. Det klack till i honom på ett sällsamt sätt, blodet steg honom ett ögonblick åt hufvudet med en känsla af yrsel, det var som på en gång skräck och glädje. Hon gick fram till honom och räckte honom sin hand. “Tack,“ sade hon enkelt med en darrning af rörelse i rösten. Hon visste, att hon ej behöfde säga mer, att han utan ord förstod, att hon uppfattat hans spel och att det gripit henne. Han bockade sig, klumpigt och tafatt, men släppte ögonblickligen hennes hand. “Det sista skulle bara inte kommit med,“ sade hon; “när ni fått människor att gråta af innerlig rörelse, så kommer ni med ett skä­ rande missljud, som låter tåren stelna och hjärtat bli till is.“ “Sådant är lifvet,“ svarade han kort. “Han spelar ju som sju tusan, Björk,“ sade brukspatron, som kommit ut i salen, gått fram till honom och klappade honom på axeln: “Han kunde nog ha blifvit en riktig musiker, om någon tagit honom om hand.“ Björk vek litet åt sidan, så att brukspatrons hand gled ned från hans axel. “Ingen har någonsin tagit hand om mig,“ svarade han kärft; “jag har uppfostrat mig själf, också till fiolen.“ “Har ni aldrig tagit lektioner?“ frågade Milly. “Jo, en liten tid för att lära mig noter, men läraren var alldeles förtviflad, för jag inte kunde spela de stycken han satte för mig som där stod och som det skulle vara — jag kom strax in i något, som jag själf hittade på, och såg inte på noterna. Jag lärde mig ju dem i alla fall och nyttjar dem ibland. Men i konsert­ salen passar jag inte, inte ens som “natur­ konstnär“, och jag skulle aldrig kunna förmå mig att sätta min fot dit och spela mitt hjärta och min själ för främmande människor och bli begapad som ett märkvärdigt djur. Nej, tack!“ Han knyckte på nacken och gjorde en afvär- jande rörelse med handen. Milly gaf honom en snabb, forskande blick. Hvad allt gömde icke den mannen inom sig, och hvilken underlig grofarbetare var han icke! Hon blef alltmera intresserad, och hon erfor en stor lust att i grunden lära känna honom, stu­ dera honom. Hennes nyaste “vurm“ skulle rikt gälda hennes möda. Han var som den obrutna marken där uppe i sin fädernebygd, karg och hård, men gömmande i sitt djup rika möjligheter och skatter af malm att smälta och bilda om. Hon blef varm, när hon tänkte därpå, liksom alltid när hon trodde sig ha upp­ täckt en “människa“ i den hvardagliga, ena­ handa omgifning, där hon eljes rörde sig. ‘‘Nu skall jag sjunga för er,“ sade hon och gick till pianot. Hon skrufvade de elektriska lamporna, tog fram noter och slog an några mjuka, veka ackorder och började sjunga. Hennes sång var icke så konstlös och personlig som hans spel. Hon hade före sitt giftermål tagit lektioner och fått sitt sångsätt inlärdt. Hon var dock musikalisk, ehuru rösten var liten och något tunn i klangen, och i säll- skapslifvet skördade hon bifall för sin sång, äfvensom på en och annan välgörenhetskonsert, där hon medverkat. Hon sjöng Mignons aria “Känner du detta land“ samt några visor af Kjerulf. Björk satt så, att han såg hennes profil. Han brydde sig ej vidare om hennes sång, han som spelat till säterjäntornas friska låtar uppe i fjällen eller till vallgossens joddel och bondflickornas äkta ursprungliga folkvisor. Det var hennes profil, som fängslade honom, så mjuk och fin, och hufvudets behagfulla böjning, harets lockiga fall öfver en marmorhvit panna, kindens fina oval och läpparnas vackra båg- linje. Och hennes händer, som foro lätt öfver tangenterna, hvita, mjuka och späda som ett barns. Och hvilka ögon — djupa, skiftande och allvarliga som han tänkt sig skogsfruns eller sjöjungfruns. Något så fint och fagert hade aldrig förr mött honom i lifvet, endast skymtat förbi i hans drömmar och spel, och aldrig hade en sådan kvinna bjudit honom till sitt hem och behandlat honom som sin jämlike. Och så hade hon gråtit, när han spelat. Hon hade förstått honom, och hans toner hade funnit genklang i hennes själ. Det var som en saga ur Tusen och en natt, och dock den skönaste verklighet han hittills upplefvat. Han ville sätta det i toner, så fort han kom hem, medan hans hjärta ännu var fullt och varmt däraf. Milly hade en instinktiv förnimmelse af, att hennes sång intet intryck gjorde på honom, men däremot kände hon hans blickar hela tiden, som något som brände och oroade henne, gjorde henne nervös och jagade blodet till hennes kinder. Hon reste sig hastigt, slog igen notboken och släckte lamporna vid pianot. Han sade ingen­ ting, och där blef ett par minuters besvärande tystnad. Sedan gick hon fram till barnen, som ännu sutto vid det stora bordet, talade med dem och guvernanten, kysste de små och smekte deras hufvuden. Därefter bad hon Björk komma med in i för­ maket, medan kvällsbordet dukades. De talade endast om likgiltiga ämnen, och Milly undrade, hvad hon skulle hitta på att säga honom. Bruks­ patron kom ut ur sitt rum, och barnen kommo från salen. Den förre, bullersam och högljudd, glad och skämtande, fick barnen att skratta och hustrun att le litet trött, men i gästens ansikte förändrades ej ett drag hvarken vid skämtet eller de nedlåtande ord, husbonden emellanåt ställde direkt till honom. Strax efter supén tog Björk afsked och gick. Utom fiollådan bar han med sig en packe böcker, dem fru Milly lånat honom. “Hvad läser ni?“ hade hon frågat. “Allt hvad jag kan komma öfver,“ hade han svarat. “Vetenskapliga arbeten, filosofi, religion, romaner, historia, geografi.“ “Och ni smälter allt detta?“ “Kanske inte allt, men det stannar väl ändå en hop kvar i hjärnan, och det jag inte för­ står, reder jag ut så småningom. Jag har för resten gått igenom en folkhögskola och vet litet mer än de flesta af min klass. Jag har också gått på föreläsningar, där jag haft till­ fälle till det.“ (Forts.) Litteratur. I VÅR för ett par nummer sedan införda litteratur- ‘ öfversikt förekom bl. a. ett kort omnämnande af en samling humoresker, "Ur Petter Frisks papper", som flutit ur den för öfver ett år sedan aflidne göteborgs- redaktören Gustaf Bellanders penna. Vår anmälare tycktes ha förbisett det egentliga ändamålet med den lilla volymens framträdande som ock i någon mån den bortgångnes förtjänster som en af den svenska pres­ sens bästa pennor, hvarför ett fullständigande af an­ mälningen torde vara på sin plats. Boken har på uppdrag af redaktör Bellanders änka sammanställts af ett par kolleger till den aflidne och hela inkomsten af densamma kommer att oafkortad — med afdrag blott för tryckeriets själfkostnader — till­ falla en fond för understöd åt Göteborgska journalisters behöfvande änkor och barn, en fond, som skall ställas under därvarande Pressförenings skötsel och bära Bellanders namn. Hvåd slutligen bokens litterära halt angår vilja vi påpeka sådana stycken som "Konunga­ sonen", "En hjältes död", “Typer vid spelbordet" m. fl., hvilka bära fördelaktigt vittne om den aflidne författa­ rens humoristiska talang. 170 . c mms. til((Strandvägen. fall är brättet, det ofantliga brättet, helt eller så när som på en bård af strået, fodradt med siden. Plymerna finnas naturligtvis också kvar, men till dessa ofantliga dimensioner bli de så dyr­ bara, att det endast blir ett utvaldt fåtal, som kommer att kunna bestå sig med denna ruine­ rande och ideala lyx, fjäderprydnader anses ännu som det förnämaste hattgarnityret. Och förresten! Ja, förresten skall det vara snäft. Ärmarne skola vara snäfva, lifven skola vara platta och åtsmitade och snäfva, och kjo- larne skola vara fattiga och snäfva. Jag har med förfäran skådat en kjol, som icke mätte två meter nedtill, och den var försedd med en holk inuti, så att icke vederbörande i ungdom­ lig yra skulle taga ut steget och spränga bo­ jorna. Veckade kjolar bli nog fortfarande uni­ formen för promenad, men de nyaste och litet mera fritt sydda dräkterna komma säkerligen att ha släta och mycket rakt och snäft sydda kjolar, vanligen försedda med en bred bård, ofta ai afstickande färg i kanten. Att de korta kjolarne bli i majoriteten, vet ni ju redan. Hvad lifven angår, äro ännu alla axiom om dem icke publicerade; man kommer i alla fall att vanligen skära lifvet och ärmarne i ett, och så snäft som möjligt, hvilket rent tekniskt är ganska svårt. Modet tillåter emellertid att man hjälper sig med att låta själfva lifvets tyg sluta vid armbågen, och sedan hjälper sig ned till handlofven med en manschett, i stället för det svåråtkomliga under­ verket, som eljes vore erforderligt för att göra ärmen lång. För öfrigt får man längre fram i säsongen se många half- korta ärmar. Och hvad man för öfrigt då kommer att öfverraskas med, är ännu så länge hemligheter, hvilka dock i våra skräddares stora och fina koffertar nu äro på väg mellan Paris och Stockholm, från Rue de la Paix och till Strand­ vagen. Gwen. OFVERDRIFTER äro aldrig vackra, och en i och för sig vacker sak, som öfver- drifves, upphör i och med det samma att vara vac­ ker — och klädsam. Så tycks det skola gå med de stora hattarne, som ju varit och äro de klädsammaste af alla hufvudbonader. För att vara riktigt stilig och klädsam skall en hatt vara så stor som möjligt, men den får icke öfverskrida sannolikheternas gränser, då blir den löjlig och gör bärarinnan till en liten komisk och missmodig stjälk under sin stora och trium­ ferande volym — med dessa visa reflexioner har jag genombläddrat de sista hattjournalerna. Hvad man där får skåda har aldrig förut slagit mänskligheten med häpnad. De stora hattarne det vill säga alla de som icke mer eller mindre gå i toque- eller turbanstilen, äro ofantliga. Brättena bilda ett långt, långt utom skuldrorna skjutande tak, kullen är än mycket platt och än mycket stor och tjock och volu­ minös på alla sätt, men i hvarje fall är den nedtill och inuti så rikligt tilltagen, att detta monstrum af en hatt täcker delinkventen, hade jag så när sagt, helt ned om nacken och öro­ nen, och det blygt framtittande ansiktet verkar litet och förskrämdt och alldeles malplaceradt under all denna härlighet. Under en sådan hatt borde icke framtitta ett ansikte, utan ett staffli eller en “pelare“, som kunde upp­ bära expositionsobjektet. Det liar nämligen öfverskridit sin befogenhet som hatt. Och hur det föröfrigt är skapadt? Det är uppvikt fram, tvärt och djärft, och det är uppvikt bak, på samma sätt men icke på samma gång, antin­ gen — eller! Det är klädt med blomsterrabatter, och ett restlager mjuka och ofta skiftande si­ denband, som placerats bakåt, i likhet med hvad en del avancerad kvinnlig ungdom här i Stockholm visat oss un­ der vintern, och i många 1. Modell Rivain. Nickelgrå silkeskaschmirs- klädning med breda silkes- galoner. 2. Modell Ney Soeurs. Violett promenaddräkt med broderad jacka. 2. Modell Agnès. Skiftande taftklädning med rysch. På lifvet kulörta broderier under chiffon. N. K:S “Sonja“ Skjortblns af svart och hvit smårut ig helsidentaft à Kr. 12.50 I Obs.T Säsongens nybetl “Olga“ Skjoptblus af prima helsidentaft, alla färger ...à Kr. 12.50 I “Splendid“ Underkjol af randig linneimitation i svart- , grön-, brun- och lilarandning med hvit botten à Kr . 3.25 “Comfort“ Underkjol af merceriseradbomullssatin, alla färger à Kr . 7.75 A.—B. Nordiska Kompaniet, Stureplan, Regeringsgatan, STOCKHOLM. -- TILL FRUKOST hvarje dag bör Ni äta HAFREGRYN - HAFREMiÖL och Ni grundlägger därmed_Eder hälsa. Specialegenskaper: G-enom den gul­ aktiga, mineralrika proteinhinnan: närande, dryga, fin smak. — Tillverkas under läkarekontroll. — KÖKSALMANACK Redigerad af Elisabeth Östman. Inneh. af Elisabeth östmans Husmo­ derskurs i Stockholm. VECKAN 3—9 APRIL 1910. SÖNDAG. Frukost: Smörgåsbord ; chateaubriand med brynt potatis ; mjölk; kalfe eller te med tunnbröd, ål i d d a g : Consommé med tunga och tryffel; marinerad sjötunga med tomat- sås och potatis ; späckad kalfsadel med legymer och grönsalad; vaniljglass med krökta bakelser. MÅNDAG. Frukost: Smörgåsbord ; kall kalfsadel med rotmajonnäs; mjölk; kaffe eller te. Middag: Pudding af kött med potatismos ; soppa på rödvin. TISDAG. Frukost: Smörgåsbord ; glödstekt sill med potatis; ägg; mjölk; kaffe eller te. Middag: Fylldt ref- benspjäll med potatis; s.ätvälling med ägg. ONS DAG. Frukost: Smörgåsbord ; kallt refbenspjäll med potatisbullar och lingon; mjölk; kaffe eller te. Middag: Vegetariansk j ordärtskocks- purö med rostadt bröd; kromgädda med smör, pepparot och potatis. TORSDAG. Frukost: Smörgåsbord ; fiskstufning i snäckor; mjölk; kaffe el­ ler te. Middag: Ärter njed fläsk; plättar med sylt. FREDAG. Frukost: Smörgåsbord ; omelett med stufvad kalfnjure; mjölk; kaffe eller te. Middag: Dillkött på får med potatis ; rabarbersoppa med skorpor. LÖRDAG. Frukost: Smörgåsbord ; gratin på sill; ägg; mjölk; kaffe eller te. Middag: Ärtpuré med stekt bröd; köttpudding med makaroner. RECEPT: Chateaubriand (f. 6 pers.). 1,3 kg. oxfilé, 1 tsk. ,salt, Vf tsk. hvit­ peppar, 5 msk. smör (1 hg.), 1 kkp. buljong, 3 msk. hackad persilja. Beredning: Köttet, som bör hafva hängt 2—6 dagar, allt efter årstiden, tvättas med en duk doppad i hett vatten. Alla hinnor och senor bort­ tagas noga hvarpå filéen skäres i omkr. 3 cm. tjocka skifvor, hvilka bul­ tas lätt med fuktig klubba, och beströs med peppar och salt. Två msk af smöret skiras. Därmed öfverpenslas köttskifvorna (i stället för smör kan fin matolja användas) och får sedan ligga 1 tim. En msk af smöret rö- res tills det blir hvitt och pösigt samt blandas med den rensade, sköljda och fint hackade persiljan. En tack- järnspanna upphettas långsamt tills den blir rykande het. Resten af smöret brynes däri, biffarna iläggas och bry­ nas hastigt på båda sidor samt upp­ läggas på varmt fat. Stekpannan ur­ vispas med den heta buljongen och såsen hälles öfver biffarna. En klick af persiljesmöret lägges på hvarje biff och anrättningen serveras mycket het. Tunnbröd (30 st.). 40 gr smör, IV2 del. mjölk, 30 gr. strösocker, 250 gr. hvetemjöl. Beredning: Smöret lägges i en kastrull, mjölken ihälles och värmes så mycket att smöret smälter. Mjölet siktas i en bål och blandas med sock­ ret. Mjölken tillsättes litet i sänder och degen arbetas med slef, tills den blir smidig och blank. Den öfvertäckes med en duk och sättes på varmt ställe under utbakningen. En tredjedel af degen i sänder utkaflas tunnt och spännes ut på väl rengjord och smord plåt, pickas och sporras i aflånga rutor. Bröden gräddas i ordinär ugnsvärme, tills de fått en vacker rostgul färg, då de tagas ut och skäras itu efter de sporrade ränderna. De serveras till kaffe eller te med smör eller apelsin­ marmelad. Marinerad sjötunga (f. 6 pers.). IV2 kg. sjötunga, 1 msk. salt, 1 tsk. ättika, 1 msk. fmt hackad por­ tugisisk lök, 4 msk. god matolja, saf­ ten af 3/2 citron, 2 msk. hvetemjöl. Frityrdeg: 75 gr. mjöl, 1 del. ljumt vatten, 1 knifsudd salt, 1 litet ägg,. 10 gr. smör, skiradt. Till kokning: V2 kg. flottyr. Beredning: Fisken rensas, sköljes väl och torkas med en fiskhandduk. Den skäres . längs efter i fyra filéer med en^spetsig.knif. Skinnet bortskäres nätt, så att filéerna ej skadas, hvar- efter dessa sköljas, torkas och ingni- das med salt och ättika. Fiskfiléerna läggas på ett flatt fat, öfverhällas med en blandning af löken, matoljan och citronsaften och få ligga 1 tim., hvarunder de vändas en gång. Till fri tyrdegen torxas mjölet väl och siktas i ett fat, det ljumma vattnet tillsättes litet i sänder jämte saltet, äggulan och det skirade men af svalnade smöret, hvarefter degen ar­ betas, tills den blir glansig. Strax innan den skall användas nedskäres den till liårdt skum slagna ägghvitan. Flot- tyren upphettas i tackjärnspanna. Fi- leterna torkas väl, ofverströs med mjö­ let, doppas i frityrdegen och få koka i ofiottyren, tills de få ljusbrun färg, då. de uppläggas på gråpapper att af rinna. De beströs med litet fint salt, uppläggas på servett, garneras med citronskifvor och små kokta po­ tatisar. Serveras med tomat- eller re- mouladesås. Tomatsås (f. 6 pers.). 3 medel­ stora tomater, IV2 msk. smör, 2 msk. mjöl, 2 del. fiskspad, 2 del tjock grädde, salt, hvitpeppar (socker), 1 äggula. Beredning: Tomaterna sköljas och skalas. Smör och mjöl sammanfräf­ sas, fiskspadet och grädden tillsät­ tas och såsen får koka 10 min. Hälf­ ten af tomaterna passeras och nedröres i såsen, hvarefter den afsmakas med kryddorna. Äggulan tillsättes och såsen får sjuda, därefter nedröres försiktigt resten af tomaterna skurna i tärnin­ gar. Späckad kalfsadel (för 12 pers.). 4 kg. kalfsadel, 2 hg. späck, 1 msk. salt. Till stekning: 4 msk. smör (80 gr.), 1 lit. buljong eller vatten. Sås: 1‘ msk. smör, 2 msk. mjöl, köttsky, 1 del. tjock grädde, 2 msk. madeira eller sherry, citronsaft, salt, hvitpeppar. Beredning: Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten, späcket skäres i fina strimlor, som vändas i salt och härmed späckas sadeln i jämna rader. Den stekes antingen i ugn el­ ler gryta. Saltas sedan den är brynt, spädes med buljongen, litet i sänder, och öfveröses hvar 10 min. Till stek- ningen åtgår omkr. D/4 tim. Kalfsadeln upptages, köttet lossas nätt, skäres i tunna skifvor, hvilka hopläggas och serveras på sadeln, som garneras med legymer. Köttskyn silas och skummas, smör och mjöl sammanf rasas, kött­ skyn påspädes- litet i sänder, jämte grädden och såsen får. koka 10 min. hvarefter den afsmakas med vinet, ci­ tronsaften och kryddorna. Den serve­ ras i särskild såsskål. Sopp a på rödvin (f. 6 pers.). IV2 kkp. röda sagogryn, 2 lit. vatten, l1/^ —2 kkp. krossocker, skaletv af V2 ci­ tron, 3 del. rödvin, 1 kkp. röd vin­ bärssaft. Beredning: Sagogrynen sköljas och påsättas i kokande vatten tillika med sockret och citronskalet. När gry­ nen äro klara, tillsättas vinet och saften. Soppan serveras genast med skorpor eller biskvier. Y e g e t a r i a n s k j 0 r d ä r t- skockspuré (f. 6 pers.). IV2 lit. jordärtskockor, 1 litet selleri, 2 lit. vat­ ten, 2 msk. smör (40 gr.), 3 msk. mjöl, 5 del. tunn grädde, salt, hvit- peppar, socker. Beredning: Jordärtskockorna skrapas och sköljas väl samt läggas i ättikblandadt vatten omkring 1 tim. för att bibehålla sin hvita färg. De påsättas i kokande saltadt vatten och få koka tills de äro fullkomligt mjuka, då de passeras. Smör och mjöl samman- fräsas, purén och grädden tillsättas, litet i sänder och soppan får koka 10 min., hvarefter den afsmakas med kryddorna. Den serveras med rostadt bröd eller ostsmörgåsar. Fiskstufning i snäckor (f. 6 pers.). 3/4 kg. gädda, 1 msk. salt, 1 tsk. ättika, 1 lit. vatten, 2 msx. smör, 3 msk. mjöl, 2 del. tunn grädde, 2 del. fiskspad, salt, hvitpeppar, saften af V2 citron, 2 äggulor, 2 msk. stötta skorpor, (1 msk. rifven ost) Till snäckorna: 1 msk. smör (20 gr.). Beredning: Gäddan rensas, fjäl­ las ej, sköljes väl och torkas med en fiskhandduk. Den ingnides med saltet och ättikan och kokas sakta i 1 lit. vatten. När den är kokt, upptages den genast ur spadet, som tillvaratages. Skinnet afdrages, alla ben borttagas och fiskköttet skäres i fina tärningar. Smör och mjöl sammanfräsas och på­ spädes med grädden samt fiskspadet och såsen får koka 10 min. Den af­ smakas med kryddorna och citronsaf­ ten och afredes med äggulorna. Fisk­ köttet nedröres försiktigt i såsen och massan lägges i smorda snäckor, samt ofverströs med de stötta skorporna, och om så önskas, med den rifna osten. Snäckorna sättas in i ugn i god ugnsvärme och tagas ut när stuf- ningen fått en vacker gulbrun färg. Den serveras genast. ^NNONSER skola vara inlämnade till Expeditionen senast fredag för att kunna införas i följande veckas num­ mer. LEDIGA PLATSER BILDAD, anspråkslös flicka, villig med husmoder deltaga uti inomhus förefal­ lande göromål, närmast tillsynen af en IV2 års flicka, erhåller i midten af april anställning i ämbetsmannafam. (.jungfru finnes). Löneanspråk med ref. (helst med foto.) till »Box 19», Mo­ tala; EN ordentlig, snäll och villig hus­ jungfru, kunnig i sina sysslor, erhåller plats i liten familj 24 nästkommande april. Betyg och uppgift på lönean­ språk insändas till »Kanalkontoret, Sjö- torp», Göta Kanal. VID Vadstena hospitals kvinnoafdel- ning blir en öfver skötérske- plats ledig att tillträda den! 1 nästa maj. Ansökan jämte betyg insändas af kompetent skolad sjuksköterska till ÖFYERLÅKAREN. HUSFÖRESTÅNDARINNA, huslig, bil­ dad och musikalisk, sökes 1 maj 1910 till nybildadt hem å större egendom i mellersta Sverige. Dam med vana vid ett landtbruxarehems skötande samt icke öfver 30 år föredrages. Ansökan med foto. till »Ogift landlbruxare», un­ der adr. S. Gumælii Annonsbyrå, Stock- holm f. v. b. HUSFÖRESTÅNDARINNA. Fördelaktig anställning finnes i sydsvensk stad för en medelålders dam, som kan med an­ svar förestå ett ungkarlshem och har utmärkta betyg om duglighet, pålit­ lighet, raskhet m. m. Svar med be- tygsafskrifter märkt »Ungkarlshem», torde sändas under adr. S. Gr.mælii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. VID bruk i Småland får bildad, barn­ kär flicka plats att under husmoders ledn. deltaga och vara kunnig i mat­ lagning, bakning m. m. medlem af fam. Jungfru finnes. Nya Inack.-By- rån, Bruukebergsg. 3 B, Sthlm. EN FÖRSTA HUSJUNGFRU, kunnig i allt hvad till platsen hör samt en ANDRA HUSJUNGFRU, kunnig i söm­ nad, önskas hos landshöfding i mel­ lersta Sverige. Ingen utan utmärkta rek. torde anmäla sig. Betyg och por- trätt torde sändas till »X,», Iduns exp. SOM husmor sökes en bildad 30 à 35-årig kvinna, som med hjäip af un- derköksa vill åtaga sig skötseln af ett privat mindre sjukhem i större stad. Goda rek. fordras. Svar med lönepret. samt foto. torde sändas till »Husmoder 1910», Göteborg p. r. EN frisk, anspråkslös Hicka, ej under 20 år, kunnig i bokföring, erhåller plats i affär. Den sökande bör äfven vara villig hjälpa till i hushållet (2 pers. hush.). Tillförlitliga rek. fordras. Svar med foto. jämte löneanspråk sändes inom 8 dagar till Turistkiosken, Mörsil. ANSPRÅKSLÖS flicka kunnig i mat­ lagning erhåller i april plats att till­ sammans med husmodern sköta ett ord- ningsfullt hem utan jungfru. Inga små barn finnas. Hjälp till gröfre sysslor. Svar till »T. G.», Borås p. r. I läkarefamilj i mellersta Sverige ön­ skas barnkär hushåll skunnig fröken, kompetent att under hùsmoderns sjuk­ dom förestå hemmet. Svar med foto., ref. och lönepret. till »A. O.», Iduns exp. f. v. b. BÄTTRE anspråkslös flicka mellan 23 —30 år med vänligt sätt, fullt pålit­ lig, van och barnkär, önskas af offi- cersfamilj i Stockholm 1 :sta maj för omvårdnad af en 7 års gosse. Den sökande skall vara kunnig i sömnad samt lättare inomhus före "allande gö­ romål. Svar med foto. och löneanspråk till »B. v. S.», Iduns exp. EN snäll och villig ensamjungfru, som är kunnig i matlagning och bakning erhåller plats i 4 personers hushåll d. 1 :sta maj. Lön 25 kr. i månaden. Svar med betyg och foto. torde sändas till fröken Ida Ståhl, Tranås f. v. b. PLATS finnes i läkarefamilj för en ordentlig husa. Den sökande bör vara van att deltaga i tvätt och strykning samt kunnig i enklare sömnad. Svar till »28 april 1910», Iduns exp. FÖRESTÅNDARINNEPLATSEN vid Malmö Högre Läroverk för flickor är ledig att tillträdas dem 1 aug. d. å. med en begynnelselön af 2,200 kr., pensionsbidrag och fri bostad med bränsle. Kompetenta sökande torde an­ mäla sig intill den 15 april hos Sty­ relsen för Aktiebolaget Malmö högre läroverk för flickor, Malmö. ENGELSKTALANDE MASSÜS ka,n få tillfälligt arbete maj—jan. 1911 i Norra England om ansökan insändes till Fröken östman, 52 Victoria Road, Darlington, England.__________________ Student sk al Elevplats finnes å Apoteket Gripen, Sundsvall. Lön 1,000, fri bostad. Till- träde ju förr dess hellre. vid Thorns skola för unga kvinnor i Hoby är ledig med tillträde den 1 nästk. aug. Lärarinnan är skyldig att meddela undervisning i skolköket och sköta skolans hushåll, bestående af cirka 25 personer. Tjänstgöringstid 8V2 månader. Lön 400 kr. jämte fri bostad och fritt vivre. Ansökningar med- be­ tyg och foto. insändas till Styrelsen för Thorns skola, Bräkne-Hoby, före den 1 nästk. maj. Husföreståndarinna, duglig och praktisk önskas till bruks- hushåll den 1 :sta inst. juni. Goda rek., helst muntliga, fordras. Svar med foto. till »Brukshushåll», Iduns exp., Sthlm. 1 LaÉira EMaiovÉ föi fioi äro från och med nästa termin trenne ordinarie lärarinnebefattningar lediga : En ämneslärarinneplats i kristendom (skolans alla klasser), historia (de hö­ gre klasserna) och modersmål (mellan­ stadiet). Högre kompetens erforderlig. Lön enligt lag. Pensionsbidrag. En lärarinneplats i huslig ekonomi (tjänstgöring 3 förmiddagar i veckan). Lön 600 kr. Tillfälle till extra arbete. En lärarinneplats vid småskolan (alla ämnen). Begynnelselön 900 kronor. Pensionsbidrag. Ansökningar insändes före den 10 april 1910. STYRELSEN. Vid Västerviks Elementar­ läroverk för flickor är från och med nästa läsår en lära­ rinneplats ledig med undervisningsskyl- dighet i biologi, kemi och matematik. Högre kompetens erforderlig. Lön en­ ligt lag. Pensionsbidrag. Ansökningar åtföljda af läkarebetyg insändas till föreståndarinnan före den 15 april. STYRELSEN. vid örnsköldsviks lasarett är ledig att tillträdas den 1 maj 1910. Lönevill­ koren äro 500 kr. årlig lön samt fritt vivre. Ansökan, åtföljd af betyg från förut innehafda platser samt läkarebe­ tyg skall insändas före den 8 april till Lasarettsdirektionen i Örnsköldsvik. Vid Trollbättam snobb. 6-klassig och med realskolexamensrätt, finnas till hösten två platser lediga, en för manlig, en för kvinnlig lärare : endera platsen, hvilken som helst, med matematik, den andra med tyska (och engelska) till hufvudämne. Lön för manlig sökande med full formell kom­ petens 2,000 kr., för kvinnlig sökande i förhållande till meriterna, i alla hän­ delser ej understigande lönebestämmel- serna i K. kungörelsen af d. 29 ok t. 1909. Ansöknings- och kompetenshand- lingar (inkl. friskbetyg) samt uppgift på samtliga ämnen (äfven öfningsäm- nen), hvari sökanden kan meddela un­ dervisning, torde före d. 15 april in­ sändas till Trollhättans samskolas sty­ relse under adr. : Rektor J. Wallin- der, Trollhättan. STYRELSEN. PLATSSÖKANDE UNG anspråkslös flicka önskar plats i april, där husmoder saknas, är kun­ nig i matlagning och sömnad samt för­ står göra ett hem t ref ligt. Svar till »HemtrefnaG», Iduns exp. f. v. b. LANDSFLICKA, kunnig i husliga syss­ lor, frisk och arbetsam, önskar plats omkring 1 maj såsom medlem i god familj att vara .frun behjälplig i hus­ håll och öfrigt. Rek. kan företes. Lön önskas. Svär »21 år», Faringe p. r. BÄTTRE, anspråkslös landtbrukaredot- ter önskar plats mot fritt vivre i större landthushåll som hjälp åt duglig husmoder. Är van vid hushåll och handarbete. Svar till »Maj 1910», Borstahusen. UNG prästdotter önskar genast plats i god fam., helst i stad. Kunnig i matlagning, bakning o. d. Tacksam för svar till »Yillig», Iduns exp. f. v. b. 172