Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitized at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. T h is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima-ges to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M UPPLAGA A.N:R 51 Ü614 B.) 30:DE ÅRG. IDUNS JULNUMMER MEDFÖLJER DENNA VECKA SON SÖNDAGEN DEN 16 DECEMBER 1917. ILLCJSTREPAD MTI DN ING GRUNo. FÖR• KVIN NAN M OCH «HEMMET# 1 FRITHIOF HELLBERG HUFVUDREDÀKTOR: ERNST HÖGMAN. RED.-SEKRETERARE: ELISABETH KREY-LANGE. ^ Gff musifierpar. (&> e&> ”JAG ANSER, ATT DET I STOCKHOLM finnes människor, som äro musikaliska”, •— delta orakelmässiga svar gafs en gång af en känd svensk tonsättare på frågan: — Äro stockholmarna musikintresserade? Det finns många sätt att undersöka Stockholms musi­ kaliska intresse, men ett otvetydigt bevis på att det verkligen existerar är helt enkelt, att det midt i vår goda stad lefver musici, som CLARY OCH OLALLO MORALES. ännu icke svultit ihjäl af brist på uppmun­ tran från allmänhetens sida. Ett af dessa musikerpar, som göra en viktig och värde­ full insats i vårt musiklif, är Clary och O 1 a 11 o Morales. Fru Clary Morales, född Asplund, räknas till våra mest framstående romanssånger­ skor. Hon hör till dessa ej alltför talrika storheter, som förena musikalisk begåfning E. Holmén foto. med konstnärligt temperament och djup kul­ tur. Hennes publik, som kanske icke räknar så hög numerär, men är dess mera utvald, och för hvilken hennes intima konst fått be­ tydelse, ser i Clary Morales en sångerska af rang. ”Hennes röst har den liksom i skym­ ning burna, trolska klangen af fjärran kloc­ kor” — det är en kritiker, som uttalat dessa lyriska ord som en uppskattning af fru Mo- rales konst. Gamla personer, som höra fru Morales sjunga säga ibland: — ja, det låter mycket vackert men ni skulle hört hennes mor! Det kan ju tagas som ett nedslående omdöme, men tru Morales själf medger, att hennes mor hade en underbar röst, som dock aldrig fick sin fulla utbildning. På den tiden, då numera gamla fru Asplund, född Lennmark, var ung, var det icke vanligt att flickor af familj idkade sångstudier för att framträda för offentligheten. Och så kom ett tidigt giftermål, som gjorde definitivt slut på alla planer alt ägna sig åt konsten. Icke bara på mödernet utain äfven på fä­ dernet tillhör fru Morales musikaliska släkter,' men ingen af deras medlemmar har varit ut- öfvande konstnär, fastän flera ha nått mycket långt som amatörer. Morfadern var en fram­ stående violoncellist, och en af Normans vackraste stråkkvartetter är tillägnad honom. Redan som Clary Asplund hade fru Morales gjort sig ett namn och hon har gifvit en mängd konserter dels i Sverige, Norge, Danmark, dels i Berlin och Lausanne, öfver- allt mottagen med värme och förståelse af kritiken. 1 Sverige har hon sträfvat efter att framföra våra yngre fonsättare och att göra den svénska publiken bekant med nyare främmande romansdiktning af värde. På de sista åren har fru Morales äfven verkat i Stockholm som sångpedagog och är myc­ ket intresserad af denna utöfning. Herr Olallo Morales verksamhet är myc­ ket mångskiftande och endast till en ringa del ingår däri befattningen att vara sin frus ackompagnaiör vid hennes offentliga fram­ trädande. Kritiker, tonsättare, orkesterdiri­ gent, musikhistorisk författare och biograf, vikarierande kamrer vid Musikaliska akade­ mien — listan kunde göras än längre, om man ville uppehålla sig vid herr Morales verksamhet i Berlin och hans insats i Göte­ borgs musiklif, innan han slog sig ned i Stockholm. Läsare af Svenska Dagbladet äro väl förtrogna med märket O. M—s un­ der tidningens musikanmälningar. Det är icke så utan att plikten att vara re­ censent binder en fri ande som Olallo Mo­ rales. Han har så många intressen, så myc­ ket arbete på det område, som ligger honom närmast, skapandet af musik, författarskap, att tvånget att höra alli som exekveras i vår goda stad, både det goda och det dåliga i musikväg, förefaller tryckande. En större komposition och en bredt anlagd biografi öfver Berwald ställer kraf, som konstnären och författaren för ögonblicket knappast kan uppfylla. Musiken går också i arf i herr Morales fa­ milj, men här finnes den på mödernet. Mo­ dern, född Wilskmann, var en framstående sångerska och pianist och mormodern var som liten ett musikaliskt underbarn. Herr Morales är född i Almeria i södra Spanien, och hans far tillhörde én gammal spansk familj. Sju år gammal kom Olallo Morales till Sverige för att uppfostras i morföräld­ rarnas hem i Göteborg och genom denna öfverflyttning har det svenska mödernet , kommit att bli bestämmande för hans ut­ veckling. Omdömet om stockholmarnas musikin­ tresse, som inledde denna artikel, är herr Morales villig att gå med på, då man frågar honom — men med någon reservation. Tack vare Konsertföreningens uppfostrande verk­ samhet ha vi fått en musikpublik, som dock mest intresserar sig för orkesterkonserter, men hvar äro kammarmusikens vänner och beundrare, denna konstform, som dock in- Ur det intressanta innehållet märkes en rikt illustrerad skildring af d:r Carl Fors­ strand■ Ett sekel på Sveriges tron. Dessutom finnas bidrag på vers och prosa af Fredrik Vetterlund, Ernst Lundquist, Pär Lagerkvist, Bo Bergman, Marika Stjernsiedt, Ludvig Nordström, Anna Wahlenberg, Teresia Eurén, Anders Eje. Illustratörer: Torsten Schonberg, Edv. Berggren, Ingeborg Udden, Arthur Sjögren, Bertil Lybeck, Jenny Nyström, David Ljungdahl, Erik Nordström. Iduns Julnummer Till salu i boklådor och tidningskontor. Pris 1 1er. 30 öre. Hvitliljorna. (Efter en legend af R. Jahn Nielsen.] ATTILA RIDER MOT ROM, MOT ROM, hör dunder af hofvar och rassel af svärd! Nu darrar en värld, dess åldriga krona och helgedom. Hör ropen som eka: ”Mot Rom, mot Rom!” likt rullande tordön bak kullarnas rand. Där vältrar ett dammoln med tinnar i brand, därunder står jorden förhärjad och tom. Då går en gammal man ur Romas port med sida kläder fladdrande i blåsten. Och horden, som bak kullarna bröt fram, i möte går han lugnt och utan tvekan. Attila rider mot Rom, mot Rom, • hör dunder af hofvar ur hvirflar af damm! Då träder mot skriande horderna fram den gamle, rak som en furas stam. Äitila, har någonsin du ryggat, och dock du hejdas af en ensam man! Ett krucifix mot konungen han höjer, och klar och mäktig är den gamles röst: ”Halt, Attila, du Romas jord beträder blott öfver mig, och detta blir ditt fall!” ”Hvem är den förmätne”, hörs rösternas brus, ”hvem hejdar väl oss och hotar med dom?” Se Attilas springare, rak som ett ljus, och under hans hofvar — påfven i Rom! ”Förmätne, ur vägen, se Rom är vårt mål, säg, tror du ditt kors skall oss hejda! Nej död Cn fysande medarßefars sfaß i Odun 1918. Axel Ahlman, Fanny Alving, Knut Barr, Henning Berger, Bo Bergman, Thore Blanche, Carl-August Bolander, Synnöve Carlbom, Gustaf Collijn, Sigurd Dahllöf, Ernst Didring, Hildur Dixelius-Brettner, Anders Eje, Anna Lenah Elgström, Sigrid Elm- blad, Teresia Eurén, Daniel Fallström, Marie Louise Gagner, Jane Gernandt-Claine, Albert Henning, Ellen Key, Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, Selma Lagerlöf, John l.andquist, Carl G. J^aurin, David Linde, Hj. Lundgren, Otto Lundh, Ernst Lund­ quist, Artur Möller, Johan Nordling, Ludvig Nord­ ström, Erik Norling, Fredrik Nycander, Gunhild Palmcer, Maria Rieck-Miiller, Algot Ruhe, Sigfrid Siwertz, Ejnar Smith, Marika Stjernstedt, Hedvig Svedenborg, Carl Svenson-Graner, E. N. Söderberg, Hjalmar Söderberg, Mildred Thorburn-Busck, Gu­ staf Ullman, Anna Wahlenberg, Fredrik Vetter­ lund, Elin Wägner, Hasse Zetterström, Annie Åker- hiehn, Hugo Öberg, m. fl. till Rom skall du släpas att brännas på bal, ditt bål är din stad, snart blott falnande glöd!” Det blef så tyst, så tyst att invid vägen det skrämda pipet af en fågel hördes. Men mild en ljusning steg likt dag som bräcker ut öfver skarorna, af häpnad stumma. Ty ej ur höjdens mörka skål föll ljuset, det steg, det steg ur markerna, ur gruset! Så tätt som gräset öfver gröna ängar i samma stund stod lilja invid lilja, så långt som ögat öfver fälten nådde emellan Attila och hotadt Roma. Så hvit som snö var hvarje kalk, förklarad af Edens strålglans, i dess djup bevarad. Hvad är det väl? I häpnad ryttarskaran än bidar still, det är som om den gamle i ljuset växte, bjudande, titanisk. ”Se här,” han ropar pekande kring fälten, ”se Romas böner såsom liljor rika, Guds allmaktslecken att han ej skall svika!” — Som hafvets vågor storma fram men falla i djupet åter invid strandens klippa, så gick ett brus igenom ryttarskaran, tillbaka vältrar den i skräck och ångest. — — På knä den gamle ligger kvar allena med knäppta händer än i kvällen sena. SIGURD DAHLLOF. nehåller den djupaste och finaste musikkul­ turen? Svenska folket anses vara musikaliskt som folk, men herr Morales har funnit, att de intellektuella ha föga eller ingen för­ ståelse för musik, att de attraheras af yttre och tillfälliga saker i ett musikverk, men sak ­ na förmåga att med känslan omfatta hvad de höra. Och röstmaterialet som skall ut­ bildas vid akademien, är i flera fall så föga att göra af, att ingen må förvåna sig om resultatet blir medelmåttigt. Det ser alltså ganska mörkt ut med musik­ kulturen i vår hufvudstad, anser herr Mo­ rales. Men en så kunnig och kultiverad mu­ siker som han ställer naturligtvis stora for­ dringar på den musikaliska publiken. För den som lefver så intensivt med i vin­ terns musiklif som herr och fru Morales är sommaren en välkommen hvila. Då bor fa­ miljen med de bägge barnen i en stuga vid sjön Mjörn i Västergötland, där utom musi­ ken trädgårdsskötsel, särskildt rosenodling, fyller ut hvilotiden. ETH. K. 55^2! Gn jufßisforia. ® Tlf Tanny Tlfving. GENOM FONSTRET SYNTES INTE MYC- ket af galan, ty därute rasade yrvädret med en energi, som om det tänkte begrafva hela den lilla småstaden. Midt på golfvet i salongen stod ett långt, smalt bord, fullsatt med godsaker eller åt­ minstone med kvadefvorna af något, som för en stund sedan varit det. Bålen med vinglögg stod halftömd, och de stekta äpp­ lena hade försvunnit så när som på ett enda och på kärnhusen, hvilka lågo kvar och höllo sällskap med pyramiderna af nötskal och lorra russinkvistar på tallrikarna. Brasan i den gamla rosiga kakelugnen låg i själatåget. Endast då och då flämtade den till, och ett svagt rödt sken flaxade ut öfver rummet. Kring bordet hade samtalet också börjat bedarra. Ibland kom en fråga eller en re­ plik, men utan större lifaktighet. För det mesta var det tyst. ”lisch, hvad vi har ätit,” sade plötsligt en röst. Det var majorskans. ”Snälla Kajsa, kom ihåg, att det är du, som är värdinna.” Majoren drog på munnen. ”Ja, jag vet, att det kanske låter ohyfsadt, men hvad ska man säga? Däraf hjärtat är fullt ”Du menar magen," sade kaptenskan ur djupet af en antik länstol. ”Jag tycker, damerna ä’ en smula materia­ listiska,” anmärkte doktorn, som satt borta vid kakelugnen och bolmade på en cigarr. • ”Man kan väl inte bli annat, så mycket mat som man sätter i sig. Kan någon förstå, hvarför man prompt ska äta så oerhördt om jularna?” frågade majorskan. ”Det gör man, för att man är glupsk, och för att man har gått och varit civiliserad hela året.” ”Hvad i all sin dar menar du?” Majorskan såg frågande på doktorn. "Jag menar, att människan är ett rofdjur, och vid vintersolståndet tar själen af sig snörlifvef, så att säga, och låter kroppen följa sin natur. Någon gång måste man göra det, förstår du, andas ut litet från al! fin­ heten. Och när traditionen nu ger en lof att äta så mycket fläsk man vill i fjorton dar, så äter man.” ”Usch, hvad du är krass,” sade doktorin- rian, men påfallande lojt. ”Ja, det var gräsligt,” instämde kapten­ skan lika lojt. ”När det är jul, skulle man bara säga vackra saker, så’na, som folk sä­ ger i julberättelserna.” Det var alldeles tyst en liten stund kring bordet. Doktorinnan spelade piano med fing­ rarna mot stolskarmarna. Majoren gäspade ett tag, som han trodde obemärkt, och dok­ torn snoppade en ny cigarr. Majorskan satt och tittade ut på snöyran. Den såg så egen­ domligt kompakt ut. Det var som om någon hållit ett fång af snö mot fönsterrutorna och sakta rört det af och an. Plötsligt skrattade hon till för sig själf. "Snälla Karin, har du tappat förståndet?” kom det ur länstolen. "Nej, men à propos julberättelser, säg mig uppriktigt, är det någon här inne, som anser, att jag är en alldeles ryslig ragata?” Doktorn lutade sig fram och lade ifrån sig radérknifven, som han snoppat med, på bordshörnet. ”Jag tycker inte om, när folk börjar skratta för sig själfva och göra besynnerliga frå- »i "Eller att Ernst och jag har så usla affä­ rer, så vi måste gå till handgripligheter mot våra kreditorer och mot små barn?” ”Snälla Karin, hvad är det egentligen åt dig?” Doktorinnan satte sig upp i länstolen. ”Ja, det undrar jag med,” sade kaptenen. ”Kan ni svära på, att ni inte tror det, om ni också skulle få höra det?” ”Hvem skulle vi få höra det af?” frågade dcktorn. ”Om du reser ner till Osterköping och ber om upplysningar om oss, så får du nog höra någonting. Så vida det inte har varit någon ändå större skandal där sedan dess, som har ställt oss i skuggan. Det är ju femton år sedan vi bodde där.” ”Skandal? Om er?” Doktorinnans röst lät starkt tviflande. Majorskan nickade. ”Var lugn för det, som kokerskan säger. Det var en ryslig skandal. Jag drömmer om den ibland, och då brukar jag vara kallsvet­ tig, när jag vaknar.” ”Nej, söta du — ” Majorskan sjönk tillbaka -litet i karmstolen. ”Det är egentligen en förfärligt märkvär­ dig historia. En djup historia, skulle jag vilja säga. Om jag vore författare, skulle jag vara väldigt glad åt idén. För ingen skulle kunna hitta på en sådan historia — hur det gick, menar jag. Så styf författare finns inte.” ”Om du sitter på det där viset, kastar jag nöiknäpparn på dig,” sade doktorinnan. ”Ellen kan aldrig vänta på en skandal,” kom det från doktorn. ”Hon skall ha den ögonblickligen, annars blir hon farlig.” ”Jaså, ja, då skall jag väl inte reta dig. Men .ni förstår, att det här är historien om en välgärning på julafton, så det är egent­ ligen en riktigt vacker historia. Från början åtminstone. Ni har väl hört det där uttryc­ ket: Gud älskar en glad gifvare?” ”Jaa,” sade doktorinnan. ”Det är alldeles fel.” ”Hur kan du påstå det?” ”För att jag vet det. Somliga gifvare äl­ skar han infe, eller också kan han dölja sina känslor skickligt. Ni ska veta, att jag gjorde en välgärning en gång.” ”Gjorde du?” Majorskan nickade åt kaptenskan. ”Ja, men du ska inte låta så förvånad. Kom ihåg, att jag har bjudit dig på middag.” ”Berätta nu, innan det blir något upp­ träde,” sade doktorn. ”Jo, det var så, att vi bodde i Osterköping i fyra år, strax vi var gifta. Ja, det måtte ni väl veta, för resten. Och en gång var det julafton — ” ”Bara en?” Frågan kom från kaptenen. ”Ja, bara en, som jag räknar. De andra var vanliga julaftnar, men det var bara en, scm åstadkom skandal. Det snöade, så ni kan inte tänka er — ”Är det skandalöst, att det snöar, då?” frågade doktorn. ”Tig. Men det snöade verkligen fullkom­ ligt gement. Alldeles som i dag, yrde som jag vet inte hvad. Och kallt var det, bortåt trettio grader. Man kunde inte öppna fön­ stren på morgonen, för de hade frusit fast. Med deifa nummer följer Iduns julnummer till samtliga pre­ numeranter. Skandalen började just med, att jag stod vid sängkammarfönstret och försökte öppna det — ” ”1 en skandalös toalett,” sade kaptenen frågande. ”Nej då, visst iinte. Skandalen var inte alls så banal. Jag var tvärtom förfärligt på­ klädd, det vill säga, inte förfärligt, utan absolut förtjusande klädd. Jag hade en ljus­ blå morgonrock med spetsar. Så fin har jag aldrig varit hvarken förr eller senare. För vi va’ ju ganska nygifta, så Ernst tittade infe på begge sidor på hushållspengarna.” ”Tackar,” sade majoren. ”Och så åt han sillpudding, så man kunde, scm sagdt, vara ganska snygg. Nå, jag stod där i min ljusblå och försökte öppna fön­ stret, och medan jag gjorde det, kom jag att titta ut på gatan —” ”Högst egendomligt.” Anmärkningen kom från kakelugnen. ”Var nu snäll och låt mig få tala i fred. Och på gatan fick jag se någonting, som gjorde mig riktigt upprörd. Ni ska komma ihåg, att det var julafton — Nå, hvad tror ni, jag fick se komma larfvande genom snön, i drifvor som räckte honom ända upp till magen?” ”Vi törs ju inte tala,” sade doktorn. ”Behöfs inte heller, för jag frågade bara för att öka spänningen. Jo, jag såg pojken, som brukade komma med mjöllken om rnor­ narna. Det var en liten en, och han såg ohyggligt blåfrusen ut. Och så han knogade där i snön med två väldiga kopparflaskor — vet ni, jag blef nästan gråtfärdig. Ni ska tänka på, att klockan var bara åtta, och det var verkligen ett rysligt väder. Jag tror, jag stod och tittade på honom i fem minuter, och så socialistisk har jag aldrig känt mig. Jag tänkte på, att här stod jag, fullvuxna människan, i ett varmt och fint rum och hade nyss stigit upp ur en härligt mjuk säng och behöfde infe sticka ut näsan, om jag inte ville. Och där kom en liten fattig unge och släpade och drog på två tunga flaskor i ett sådant väder. Och hade kanske fått släpa i flera timmar —” ”Usch ja, det där har jag också tänkt på ibland,” kom det ur länstolen. ”Jag förstår precis, hur du kände det.” ”Ja, gräsligt var det. Och nere i stan nå­ gonstans stod förstås mjölkskjutsen med kusken och en fattig frusen hästkrake. Vet ni, jag tyckte, att jag riktigt ville gråta, så jag störtade ut i köket —” ”Fattar inte sammanhanget?” sade dok­ torn frågande. ”Skulle du ut för att gråta i vattenledningen?” - ”Fy dig. Nej, men jag ville göra pojken litet glad. Först fick han kaffe, en tekopp full, och så stoppade jag honom alldeles klotrund med saffransbröd i hvarenda ficka, när han infe fick rum med mer i magen. Men så tyckte jag, att jag riktigt skulle sätta pricken öfver i. För ungen såg verkligen glad ut. Så jag gaf honom två kronor och sa’, att den ena kronan skulle han ha själf, men den andra skulle kusken ha. För kusken skulle väl också ha någon liten uppmuntran. Det var verkligen ett rysligt väder —” ”Nå, men hästen då, fick han ingen päng?” frågade kaptenen. "Han fick en kaka bröd, åtminstone skic­ kade jag en med pojken. Och naturligtvis fick han den — ?” Majorskan talade litet dröjande, som om hon kommit på en tanke. Klädningar, Blusar, Kappor till Kemisk Tvätt- j ning eller Färgning, Gardiner, Möbeltyger, Kud- i _ dar m. m. rengöras snabbt och omsorgsfullt hos i ■■ A.-B. C. 0. Borjjs söners Fabriker LUND. j Kungl. Hofjuvelerare Prima NysilfverANDERSON Praktkatalog gratis och franco Stockholm och Göteborg. "Det var ju före kriget, så pojken åt natur- ligtvis inte hårdt bröd.” ”Nå?” sade doktorinnan utan att fästa sig vid det dröjande i tonfallet. ”Jo, ni kan tänka er, att pojken var glad. Ögonen riktigt sken. Det var en söt liten pojke, det hade jag alltid tyckt, men när han stod där midt på köksgolfvet, såg han ut som en ängel på ett julkort. Det var nå­ gonting riktigt förklaradt i ansiktet på ho­ nom. Jag kände mig förfärligt nöjd med mig själf. Jag tyckte, ingenting var så härligt som att göra godt — ” "En riktigt vacker liten julberättelse,” sa­ de dokorn halfhögt. ”Vacker? Vänta, ska ni få höra. Nå, poj­ ken bockade sig så där en nitton gånger, och så tog han kopparflaskorna och gick. 1 dörren vände han sig om och sa’: Vill tant köpa en liter grädde, så kan jag nog skaffa tant det, för kusken har en liter tjock, det vet jag —” ”Jag fattar1 inte sade kaptenen. ”Det var annars absolut omöjligt att få nå­ gon tjock grädde, förstår du. Vi hade fått bara en half liter till jul, fast vi hade tingat på förhand. Om du inte vore karl, skulle du begripa,‘så glad jag blef. Jag tänkte tyst. Nu börjar vår Herre redan ge mig räntan på mina två kronor. Moster Agnes sa’ alltid, att den som ger åt den fattige, får sjufaldt igen. ”Nå, fick du det?” frågade kaptenskan. ”Jag’ fick, .ja, men det kommer senare. I alla fall skubbade pojken ner efter en liter tjock, härlig grädde, och den kostade en och femtio. Men ni förstår, att jag var inte van vid ätt göra några goda gärningar så där ur hushållskassan, så jag kunde inte låta bli att fråga,, om kusken hade tyckt om kronan.” ”Nå?” kom det från doktorn. ”Jo, då, sa’ pojken, Andersson blef så glad, så.” ”Och sen?” frågade kaptenskan. ”Sen gick julen, och jag tänkte verkligen inte på de två kronorna — om ni tror mig eller inte — förrän på nyårsafton. Då kom kusken upp med mjölken själf, och jag var händelsevis i köket. Men han såg ut pre­ cis som han brukade, och det tyckte jag var märkvärdigt. När han hade fått en hel krona — ” ”Obegripligt,” kom det från kaptenen. ”Om folk gaf mig en krona i dricks, skulle det synas på mig med detsamma.” Majorskan hötte litet med fruktknifven. ”Jag måtte inte passa till välgörenhetstant, för vet ni, jag tyckte, det var riktigt ohyfladt gjordt af karlen, att han inte tackade. Men jag sa’ naturligtvis ingenting, för man ska ju låtsas ha takt. Och jag tänkte, att han kan­ hända inte hade uppfattat riktigt, att det var jag, utan trodde, det var någon annan. Och det gjorde ju egentligen ingenting, fast det naturligtvis var försmädligt. Men vet ni, när han kom igen dag efter dag och ingenting sa’ _ för pojken hade alldeles slutat upp med att komma — så började det liksom gro litet i mig. Jag tyckte, att när man visar sig vänlig, så, och ger dom en krona — ” "Så borde det egentligen komma i tidnin­ gen,” ifyllde doktorn. ”Var inte gemen. Så när jag var i köket en morgon, när han kom, så kunde jag inte tiga för mitt lif. Men jag ville inte vara burdus, utan jag började med att fråga så här: Jaså, kusken kommer själf med mjöl­ ken? Hvart har den där lilla rara pojken tagit vägen, då? Och vet ni, hvad han sva­ rade?” ”Någonting mindre elegant om pojken?” sade doktorn frågande. ”Jo, var säker. Men hur kan du veta det?” (Forts.l Houfevardier ocfi viking. DET FANNS EN tid — den år nu ganska aflägsen — då östra allén i Kungsträdgården var det flanerande Stockholms prome­ nad- och mötesplats under middagstim­ marna och då själf - va staden hade en prägel af bonhomie och idyll. Bland de trogna flanörer­ na syntes en gan­ ska fager yngling med små välputsa­ de mustascher och ett dekorativt skal- deliår, ofta i säll­ skap med någon af Dramatens skåde­ spelare. eller med Figaros elegante Jörgen. Den unge mannen var poet, journalist och gry­ ende dramatisk för­ fattare och hette Fredrik Nycander. Han hade redan då många järn i elden, ty han ville så myc­ ket, som det heter i Mäster Olof, och han kunde också en hel del. Han var ett stycke bohème af den älskvärda skolan, men hans älsk­ värdhet blef efter hand åtskilligt afbörsiad i Figaro, där han skref teaterkritik, som kun­ de både svida och bita. När han slapp lös från journalistiken, blef han god igen, blef uteslutande lyriker och en fin sådan och dramaturg, rönande dramaturgers vanliga lott att bli både spelad och refuserad. Äfven skådespeleriet har han pröfvat för att med en gammal vis kunna säga: intet mänskligt är mig främmande. Nu fyller han 50 år den 19 dennes och nu har han enligt sin egen försäkran funnit sin lifsuppgift: att skildra sin hembygd, Bohuslän, i urtid och nutid. För den lokalpatriotiska gärningen åtnjuter han ett välförtjänt stipendium, och första delen af ”Ranrikes runor’ är det hit­ tills synliga resultatet af hans verksamhet som historisk-romantisk bygdeskildrare. Vi skola återkomma till boken i ett annat sam­ manhang, lämnande härmed ordet åt fem- tioåringen själf, i det vi önska honom ett hjärtligt: lycka till under det nya half seklet! Fredrik Nycander vid 50 år. Olof Ekstrand foto. JAG SITTER LUTAD ÖFVER SNORRE Sturleson, då det ringer. In stiger en ung herre, klädd i redingote, stockholmsk boule- vardtyp från sekelslutet. Litet förvånad, bjuder jag honom sitta ner. Han småler och frågar: — Känner du inte igen mig? Jag fixerar honom skarpt — lätt blaserad min, spetsiga, välvårdade mustascher, något sensitivt öfver hela figuren. — Du är något lik mig, fast yngre, vekare. Jag misstänker starkt — — Att jag är du. — Välkommen, Don Diego! Hvad vill du? - Jag vill påminna dig litet om ditt för­ flutna lif. - Nej, låt bli! Jag har nog med det när­ varande. Man skall inte rota i sig själf. — Ja, men du fyller ju 50 år. — Ett omotsägligt faktum. Men jag har fullt upp med arbete. Som du ser, hänger jag öfver Snorre. Saxo står där i hyllan. Alla möjliga urkunder rada sig, nordisk saga och historia, skandinavisk arkeologi. Jag håller på med en ny del af ”Ranrikes runor”. — Jag har inte sinne för nordisk forskning. — Vet det, du mitt tidigare jag. Du syss­ lade bara med din samtid, det aktuella. Du var teaterkritiker, conférencier, kåsör, i spalt, på iiberbrettl, varieté. — Det var roligt, stundom nödvändigt, för kassans skull. Jag lefde bohêmelif, ville inte slita ut mig i pressen. — Dagspressens Grottekvarn, ja! Många diktare söndermalas i den. Nog blir mjölet kulturbröd, men det är i alla fall synd om offren, I Figaro var du ändå — — Redaktionssekreterare, ja! En spriritu- ell avisa, en boulevardmakt, tack vare Jör­ gens kvickhet och fenomenala arbetsför­ måga. 1 flera år var jag hans ”medsnilte”, satt på premiärerna, kritiserade, fick vänner och fiender, allt efter beröm och klander. Stack med värjan, gaf nåd, såsom plikten bjöd. Som du vet, betyder Diego värja. - Spansk var du, gengångare ur Cid. — I spanska Figaro! Nå, Jörgen och jag skildes åt, jag debuterade som skådespe­ lare. Jag älskade teatern, såg i den en kul- iuranstalt, ett konstens tempel. Thaliatjänsten var mig helig. — Jo pytt! Den är yrke, min vän. Sällan tändes en klar offerlåga på Thalias altare. Templet har blifvit verkstad. Då äro de rik­ tiga kyrkorna bättre. Där predikas den reli­ gion, vi behöfva. — Ar du religiös? — Det är alla människor, men få våga erkänna det. Mitt hem var religiöst. Utan tro gör du ej din rätta gärning. Min släkt började med präster, sedan kommo militä­ rer. Jag älskar orgel och trumma. — Är du fosterländsk? — Det framför allt i en tid, då det gäller nationernas existens. För Sverige mitt lif, min dikt! Men du var föga fosterländsk, du lefde före siorsvenskhetens uppsegling. Och den musik, du älskade, var kaféorkestern och vårpositivet i Haga. — Jag var barn af min tid. Det var slut­ sekel, nysekel. Stockholm var nöjenas stad. Vi njöt o af tillvaron, ingen världsbrand ho­ tade. — Sant. Nå, hvad läste du? — Tidningar för­ stås, och så de mo­ derna romanerna. — Jag hinner knappt med en tid­ ning. Luntorna ropa på mig. Hos anti- kvariaigubbarne finner du mig, där fråssar jag. Hvil- ken skillnad på lit­ teraturen förr och nu! De gamla för- fattarne hade djup och grundlighet. Man hénic-åren. - 812 BB i i ii ■"W'f mmå är så trygg i deras sällskap. Och volymer - nas gedigna yttre motsvarar innehållet. Nu lefva vi i godtköpsböckernas tid. Start och ytlighet. Ja, det finnes undantag, förstås. Men alla dessa efemära alster, som ligga på diiskarne! Och hvilka schablon-utstyr­ slar! Men ungdomen slukar den nonchalant serverade kosten. Den får sin nobla upp­ fostran af skurkstreck och rafflande sensa­ tion. Och ändå finnas våra härliga nordiska sagor, vår spännande, epokgörande historia! Det är lektyr, som stärker och förädlar. — Du är idealist. — En man utan ideal är ingenting värd. Utan entusiasm är man en strunt. Hur var det i det fallet med dig? — Jag famlade mig fram, sökte en upp­ gift, trodde, att jag skulle finna den på sce­ nen. Erbjöds engagemang, tog det, reson- nerade i Wilde- och Shaw-roller och andra. Det var mycket nyttigt för mig. Jag var ju teaterrecensent, teaterförfattare — nu fick jag den rätta inblicken i mödan mellan ku­ lisserna, i rampens stränga kraif. Jag rekom­ menderar metoden åt våra kritici, som dö­ ma scenartisterna hårdt, men själfva aldrig stått på den heta stenen. — Du lämnade i alla fall teatern. — Reklam- och applådsju­ kan, intrigspelet, jag blef led vid detta. Också var det något annat, mystiskt. — Hvad då? — Jag spelade i Finland, men det drog åt väster. Hemläng­ tan! — Sverige är bäst. — Hem for jag, trots det ekonomiskt lockande anbudet att kvarstanna. I mitt eget land ville jag arbeta. Framtiden var materiellt oviss, men jag kun­ de inte annat. — Förstår du hvad detta var? Det var jag, som växte fram ur dig. Idealisten segra­ de. Signaturen efterträddes af namnet — namnet, som förut grott i lyrik och novellistik. Din roll var utspelad, din typ ui- tjänad. Ett nytt skede började — miff. -Så var det nog. — Ryggen mot inneteatern, ansiktet mot uteteatern! I Valhalls klippsal vid Lysekil, i Carlstens fästning på Marsfrandsön, på berg­ vidder, i dalsänkor begynte jag spela. Scen- vanan kom mig väl till pass, diktaren för bräderna,1 som alltid fann dem för små, an­ dades ut, när hans dramatiska gestalter IULGÅFVOR TILL FRÅN KVINNOFÖRBUNDETS FOR Sveriges sjöförsvar styrelse har Idun mottagit ett behjäriansvärdt upprop, ur hvilket vi anföra följande: Liksom förra året komma vi äfven i år med en uppmaning till Sveriges folk att gifva en julgåfva till vår käcka och orädda neutralitetsvakt, hvilken nu på fjärde året oaflåtligt vaktar vår kust för främmande intrång och så vidi sig göra låter ren­ sar våra farvatten från minor och underlättar in­ förandet af lifsmedel och andra förnödenheter. Under det att vi här hemma få fira julhögtiden under visserligen för de flesta knappa och be­ kymmersamma, men dock jämförelsevis lugna för­ hållanden, måste de för vår säkerhets skull ligga redo att gifva sig ut på sin farouppfyllda färd, och vi äro därför öfvertygade att det finns många som både kunna och vilja uppmuntra besättningarna på våra jagare och torpedbåtar, hvilka ha den trägnaste och mest ansträngande tjänstgöringen, med en julhälsning och en gåfva, I anseende till försvårade kommunikationer och vandrade i forntidsdräkter under bar him­ mel. — Denna utveckling var säkert logisk. — Ja visst, min vagga stod vid väster- hafvet. I Uddevalla står mitt födelsehus kvar. På Åby, det undersköna Hvitfeldtska godset, förflöt min barndom. I Bohuslän har jag min rot. Hvad var naturligare än att hembygden skulle få mitt mannajag! j — Du är lycklig då? — Lyckligast i hembygden, om somrarna, i kretsen af mina landsmän — helst en vac­ ker kväll på berget vid Gullmaren, då Vik- arfvet håller ting och vi gemensamt hylla vår minnesrika provins. — Apropå arf! Har du närmare reda på Stora Tuna kyrka, som nyligen invigts efter en genomgripande restaurering. 'redikstolen och högkoret i Stora Tuna kyrka. stamträdet? — Vår släktforskare är en samvetsgrann man. Han upplyser, att det sträcker sig ända till Harald Hårfager. — Det är väl misstag. — Hvarför det? Utredningen är gjord med ledning af Svenska Ättartal. Som bekant var Harald Hårfager en senfödd ättling af Ynglingarne, och Ynglingarne stammade från Oden. Alltså, min käre Don Diego, stam­ mar du från Oden! — Det är ju löjligt. — Att vansläktas så som du gjort, ja. Nu måste jag för­ sona ditt lif, som var fylldt af bagatellernas nutidsanda, genom att återgå till forntida heroism och med diktningsdåd fröjda hjätteskuggorna. — Gör du det, jag är ur sa­ gan. — På stamlaflan stå de stora namnen ristade — Harald Hårdråde, Olof Kyrre, Magnus Barfot, Sverre, Håkan den gamle. De styrde alla den då norska provins, där jag föddes. Jag älskar dem, jag skildrar dem. Ja, nu måste du gå, jag skall arbeta. — Kör du ut mig? — På ett vänligt sätt. — Skäms du för mig? - Visst inte. Du var min nödvändiga förtid. Du sökte, jag fann. — Tror du inte, att man söker hela lifvet? — En gång finner man, och då gäller det att hålla fast fyndet till människornas from­ ma. Allvar vill det till. Du var lek och oviss traktan. Du började, jag fullbordar. Vi skil­ jas i förståelse. Farväl, min vän! FREDRIK NYCANDER. FLOTTANS GOSSAR. Orgelläkfaren. Jdun 1918. fartygens växlande förläggningsorter kunna inga andra gåfvor än penningar ifrågakomma, men så­ dana bidrag mottagas med tacksamhet af under­ tecknade intill den 18 december. Stockholm i december 1917. Kvinnoförbundets för Sveriges sjö­ försvar styrelse. Antonie Rettig, ordförande, Sturegafan 24. Anna Balck, v. ordförande, Strandväägen 17. Coralie Elliot, sekreterare, Rådmansgatan 8. Malin lin­ ger, kassaförvaltare, Strandvägen 1. Maria Anc- kers, Skeppsholmen 3. Maria Borgstrom, Kungs- holmstorg 8 Lizinka Dyrssen, Skeppsholmen 2. Elisabeth Ekelund, Djursholm. Elin Ericson, Val- hallavägen 93. Ellen Fallenius, Jungfrugatan 6. Ellen Isberg, Osby, Djursholm. Elin Linder, Djursholm. Annie Lindman, V. Trädgårdsgatan 7. Ellen Richert, Hjorthagsvägen 13. Hilma Wester, Narvavägen 27. Essie Wrangel, Vaxholm. För Karlskronafilialen: Dikai Lagercrantz, ordförande. Elsa Fröding, sekreterare. Wilma Liljewall, Eli märkligt dalafempel. i :.T>en svenska famifjefidningen. Önfressanf. Biffer är. TlRfueft. ‘Prenumerera genasf/pj Ô13 I Guanchernas* groitor. ? Àf ROSA NORDENSKJOLD. VI HADE GIFVIT OSS AF P NÂGRA dagars utflykt till Icod, en engelska och jag. Icod är en förtjusande gammal stad på nordsidan af ön. Högt uppe på sluttningarne ligger den. De små sammangyttrade husen med gråmossiga eller rödaktiga tegeliak se ul att vara från hedenhös. Drakblodsträd — bland dem ett af de största på öarne — sträcka sina underliga kronor upp öfver ta­ ken och inne på gårdarne prunka ståtliga orangeträd och en mängd af blommor. På bergen bakom stå de mörka pinjesko- garne vakt och ofvanför höjer sig domine­ rande och majestätisk Pico de Teide, täckt af bländhvit snö. Fusi-Jama och Japan! Gång på gång fin­ ner man motiv som slående erinra om hvad man sett och hört från den delen af världen. Nedåt hafvet sträcka sig väldiga banan­ planteringar och där de sluta kasta sig klip­ porna brant ned i vattnet. Här i berget ligger guanchernas begraf- ningsgrottor. Jag önskade ifrigt se platsen, ty det rann ju enligt sägnen en droppe nor­ diskt blod i guanchernas ådror. Vinddrifna vikingar lära kommit till öarne och blandat sig med folket där; ljust hår och blå ögon kännetecknade deras ättlingar. Så gåfvo vi oss åstad dit ned en dag. Täta snår af euforbior och allehanda växter täcka de skrofliga sluttningarne och djupt nedanför som små leksaker synas båtar och hus nere i den lilla viken Puerto de San Marcos. Det var ganska svårt att ta sig fram till grottornas mynningar. Vi fingo hasa och klättra en god del på stupen med utsikt att rulla ned och bryta nacken om vi slunto. Vår spanske hotellvärd, försedd med en liten fotogenbliga, var den egentlige vägvi­ saren. Efter en stund slöt sig till sällskapet två halfvuxna pojkar och en arbetare. Deras hjälp var välbehöflig, ty grottans mynning låg på en afsats öfver manshöjd från stigen, dit vi damer omöjligen kunnat taga oss upp ensamma. Spanjorerna däre­ mot slunko fram som ödlor, men så voro de tre arbetarne också barfota. Så stodo vi i ”hålans” skymning. Bakom oss grottans ingångshvalf, som tycktes myn­ na rakt ut i luften, hvilken bländhvit darrade af sol och värme. Framför oss en stor håla som med sitt svarta svalg tycktes leda rakt till bergets innandöme. Gröna, slippriga stenar rundt på marken, block slängda huller om buller och spridda öfverallt. Mellan’ dem delar af hvad scm en gång varit människor. Bitar af skallar bakom hvilka tankarne för länge sedan slocknat, kotor och bén af människor, hvilka en gång liksom vi lefvat och njutit af det varma solskenet, af lifvet och tillvaron. Man kunde blifvit filosof i den hålan. Vidare inåt vandra vi. Dagsljuset slocknar, blott den lilla bligan visar väg. Så vandra' vi en stund, tills gången slutar i tvenne små smala tunnlar, dem guancherna användt som förbindelseled till en grotta på andra sidan berget. För oss, sena tiders barn, var det omöj- •Guancher — Teneriffas urbefolkning före span- loremas eröfring af ön under 1400-talet. De tyc­ kas hafva varit ett i allo sympatiskt släkte, stora, välväxta och med högt stående rättsbegrepp — högre än deras eröfrares i flere afseendén. Så t. ex. kunde deras ”adelskap” ej ärfvas, utan måste förvärfvas genom att visa sig besitta vissa dygder. Bland dessa var att aldrig ha sagt en lögn och aldrig ha förfördelat en kvinna. Beträffande sina döda, brukade de balsamera dem och sy in dem i höljen af getskinn, hvarefter de oftast placerades i grottor i bergen. ligt ta sig fram den vägen och vi återvände ut till dagsljuset. Nedanför låg en annan grotta. Äfven den lär vara full af benknotor, men som det for­ drades stegar och stor apparat att komma till den, rådde vår värd oss att afstå. Däremot skulle vi få se ytterligare en grotta, visserligen ej begrafningsplats, men intressant nog i alla fall. Efter en klättring, med nog så humoristiska poänger, stodo vi utanför mynningen. Vi måste kräla in på alla fyra, men sedan vid­ gade sig hålet till en tunnel tvärs igenom berget. I drygt en kvart hölto vi på att van­ dra framåt. Den lilla- ljusbligan kastade ett spöklikt sken på de skrofliga väggarne och taket från hvilket vattnet dröp ned, under­ stundom hotande att släcka vårt stackars lilla ljus. Ibland blef gången så låg och trång att vi måste huka oss ned och nästan krypa, ibland vidgade den sig till hvalf, höga som en kyrkas skepp. Luften blef tung och däf- ven, midt under berget tyckte man sig knappt kunna andas. Det var som att blifva lefvan- de begrafven under många tusen ton sten. Tysta och underliga till mods gingo vi vi­ dare, medan stegen ekade doft och ihåligt. Slutligen började trycket lätta och långt bcrfa, högt öfver våra hufvuden syntes en hvit punkt — dagsljuset. Efter en klättring brant uppför kuller­ stenar stodo vi åter i det fulla, varma, här­ liga solskenet på andra sidan berget, och lämnade dödens och mörkrets boningar bakom oss. Vårt julbak. För Idun af IDA HOGSTEDT. DET FINNES NOG KNAPPAST NÅGON HUS- moder i hela landet, som ej sedan veckor tillbaka med oro tänkt på det stundande julbaket. Och har det funnits någon möjlighet har hon också veckor i förväg ”nättat” på mjölransonen och med klok utdrygning blandat potatis i brödet och däri- nom kunnat ställa undan ett eller flera hekto hve- iemjöl, och kanske också något rågmjöl. Ty­ värr vet jag alltför väl, att i många familjer med växande ungdom och med strängt kroppsligt ar­ bete sysselsatta personer, detta har varit hart när omöjligt. Men det är att hoppas, att för dessa senare ”allt dock reder sig”, och att ingen män­ niska i Sveriges land må blifva utan sin julbulle eller några pepparkakor — hur det går med smörbakelserna och klenäterna blir en annan frå­ ga; i nödfall få vi hitta på något slags surrogat för dem eller i värsta fall få vi vara dem förutan en gång. Här nedan skall lämnas några recept å diverse bakverk, hvilka jag hoppas att Iduns läsarinnor böra finna fullt afpassade för den kritiska dyr- och bristtid vi nu lefva uti. I skrifvande stund finnes visserligen hvarken de utlofvade grynen, sirapen m. m., men man har så godt som säkra förhoppningar att dessa hvilken dag som helst blifva tillgängliga i handeln. Jullimpor i dyrtid. 3 1. kokt varm potatis, 2 X> 1. groft rågmjöl, % 1. hvetemjöl 60 gr. jäst \'A isk. salt, 1 del. dricka (eller mjölk), 1 del. sirap, 1 msk. fenkol, (1 msk. pomeransskal), 1 msk. flott. Den varma rifna potatisen, större delen af råg­ mjölet, saltet och den i den ljumma mjölken (eller drickat) upplösta jästen blandas till en smidig deg. När degen jäst upp inarbetas den tillsam­ mans med den med flottet ljummade sirapen, kryddorna samt resten af rågmjölet jämte hvete­ mjölet. Degen arbetas först i fatet och sedan på bordet och nar den är fast, blank och smidig lägges den åter i fatet att jäsa upp. När den jäst till knappast dubbla storleken utbakar man aflånga limpor, hvilka läggas på dubbla bak­ dukar att jäsa. När limporna jäst upp läggas de på smorda plåtar, nu med undre sidan upp och få jäsa en stund till. Ofverpenslas med ljumt vatten och insättas i ordinär ugn att ej för häf­ tigt gräddas eller omkr. 1 à 1% timma. Ofver­ penslas med vatten ett par gånger under grädd­ ningen. Dessa limpor smaka bäst ett par dagar gamla. Anm.: Dessa bröd kunna äfven med för­ del gräddas i formar men behöfva de då endast en omarbetning då sirapen etc. sättes till genast då degen göres. Halfäkta saffransbröd. 1 i. morötter, det inkokta spadet däraf (omkr. 3 del., 1 del. tunn grädde, 3 à 34 1. hvetemjöl (omkr. 134 kg.), 3 msk. flott, 2 del. socker, kar­ demumma, rifvet citronskal, 1 litet paket saffran à 10 öre, 600 gr. jäst. (Mandelessens). Morötter­ na skrapas och kokas mjuka; spadet inkokas till omkr. 3 del. Morötterna drifvas genom puré- press och i dessa jämte morotsspadei inblan­ das af hvefemjölet så mycket tills det blir en stadig deg, vid hvilkens arbetande man äfven jämte jästen tillsätter det lätt torkade och söndersmulade, och i den ljummade grädden upplösta saffranet. Degen öfvertäckes och får jäsa. Flottet (eller smöret) röres med sockret, kardemumman, citronskalet och 5 droppar man­ delessens och arbetas i den väl uppjästa de­ gen jämte mera hvetemjöl, tills den sedan på bak­ bordet arbetade degen blir smidig och fast och släpper händer och bord. Får åter jäsa hvar­ efter degen utbakas i kakor, kransar, kringlor etc., hvilka få jäsa upp på plåtar. Gräddas i god ugnsvärme och bestrykes före och strax in­ nan brödet tages ur ugnen med mjölk. Obs morötterna gifva brödet färg och sötma. Enkla, goda pepparkakor. 2 del. sirap, 2 del. grädde, 2 del. hvitt eller gult socker, 2 msk. smör eller flott, 500 gr. hve­ temjöl, 250 gr. rågmjöl, 1V« tsk. bikarbonat, 1 msk. ingefära,, (1 msk. finhackade eller rifna pome­ ransskal), 1 tsk. nejlikor, K tsk. kardemumma. (Kan uteslutas.) Sirapen röres kall en y2 timme. Det skirade fettämnei iröres jämte sockret, kryddorna och grädden hvari man väl upplöst bikarbonaten. Sist iblandas mjölsorterna. Arbetas på bakbor­ det och skulle degen vara för lös tages. mera mjöl. Utkaflas tunnt och gräddas genast, dock sedan man förut gräddat en kaka till prof. Obs.! Den exakta mjölmängden är svår aft fullt tillförlitligt uppge, beroende på vårt nuva­ rande mjöls oberäknelighet. Äfven är det na­ turligtvis en fördel, om så mycket hvetemjöl som möjlig kan användas i st. f. rågmjöl. Biskopsbullar. 1 del. smält smör, 1 del. strösocker, 3 del hvete­ mjöl, 1 del. ångpr. hafregryn, 20 st. rifna söt­ mandlar, 5 st. rifna bittermandlar, 2 tsk. jästpul­ ver. (Möjligen 1 msk. grädde om degen skulle kännas alltför hård). Smörei röres 15 min. med sockret och hafregrynen. Den rifna mandeln till- sättes och sist de med jästpulvret siktade mjölet. Utbakas genast till mycket små bullar, hvilka raskt gräddas i god ugn. Tillses noga att bröden ej brännas. Klenäter. 3 äggulor, 2 hvitor, 2 msk. grädde (eller god mjölk), 4 msk. smält smör, 4 msk. socker, y2 msk. citronsaft, rifvet skal af y2 citron, 300 à 325 gr. hvetemjöl. Flotfyr att koka klenäterna uti. Alltsammans arbetas till en smidig deg, som hvilar ett par timmar och därefter kaflas ut tunnt. Med bakelsesporre skäres ut sneda rutor i hvil- kas midi göres en skåra genom hvilken en snibb af kakan dragés, så att denna får form af en skruf ungefär. Flotfyr upphettas i en järn­ kastrull och bakelserna kokas uti denna när en svag blå rök uppstår från flotfyren. Engelska julpastejer. 150 gr. rensad fin njurtalg, 150 gr. smör, 400 gr. hvetemjöl, 1 ägg, kallt vatten. Njurtalgen befrias från hinnor samt stötes i mortel. Af den stötta talgen, det vispade ägget och mjölet göres en deg hvariill vatten tillsättas så . att den blir smidig, men ej lös. Får hyila en stund hvarefter det tvättade och utklanpade smöret inkaflas som vid vanlig smördeg 5- à 6 gånger, med ungefär 15 min. uppehåll mellan hvarje gång. Fyllning: 100 gr. njurtalg, 2 à 3 finhackade råa stora äpplen, \y2 del. stötbröd, 2 msk. socker, ett par matskedar af någon söt sylt, ett par msk. torkade lingon eller blåbär i st. f. korinter och russin, 1 msk. cognac (eller citronsaft eller ro­ senvatten) yi tsk. nejlikor, 1/8 tsk. rifven muskot, Vi tsk. kanel, tsk. rifvet cifronskal. Njurtalgen hackas mycket fint med stöfbrödel, hvarefter allt sammanblandas noga och nedpac­ kas i en glasburk. Användes vid behof, till större och mindre tårtor, då enkel smördeg utkaflas, ut­ tages med rundt mått, en klick af fyllningen lä­ ges på midien hvarefter kakan dubbelvikes, till- tryckes väl och gräddas i god ugn. Serveras varma. Hålla sig länge goda men uppvärmas alltid. 614 Tör freffio siffverpenningar. Tinnie Üfcerßiefm. EHURU FLERTALET PUNKTER PA MITT politiska program äro konservativa och nå­ gra till och med reaktionära, är det icke fallet med alla. Jag är t. ex. motståndare mot dödsstraffet. Det är brutalt, vidrigt och osmakligt. Men skall det finnas — mån­ gen klok man vidhåller ju att det är nöd­ vändigt — och skäll det betingas aif den skada handlingen åstadkommer och af ned­ righeten i motiven för densamma, då finnes det en brottsling för hvilken det borde vara själfskrifvet: lifsmedelsjobbaren. Jag vill här icke uttala någon moralisk döm öfver jobberi i allmänhet, ehuru före­ teelsen långt ifrån är sympatisk; det vore ett alltför vidlyftigt kapitel att inlåta sig på. Men hvad jag vet är att det kan uppdragas en bestämd gränslinje mellan jobbaren som allmän typ och den medvetne, direkte job­ baren i lifsförnödenheter under en tid af all­ män nöd. Vid en ryktbar krasch denna höst talades det om en plan att uppköpa all i riket be­ fintlig ull. Jag säger här intet om planens upphofsman; äfventyraren är äfventyraren, och han har ju dessutom försonat brottet med sitt lit. Men hvad skall man säga om den välbergade, som utan nödtvång och af oblandad vinningslystnad räcker sin hand till medverkan i en så djäfvulsk plan? Man tänke sig in i saken. Så mycket mer som tanken denna plan förutan i stor utsträck­ ning blifvit verklighet; åtminstone har jag hört dem som något känna förhållandena säga, att priset på yllevaror icke utan profit- lystnadens ingrepp skulle stigit så högt som det gjort. Det råder bränslebrist; knappt kan den bergade, än mindre den obemed­ lade, i vinter hålla temperaturen i sina bo­ städer öfver det minimum som tillåter mänsk­ liga varelser att i den uppehålla lifvet. Knappheten i föda, särskildt bristen på fett- ämnen, bekymren för hvad vi ännu ha att vänta, depressionen i lynnet af ljusbristen under de långa vinterkvällarnes mörker — allt detta gör organismen mindre motstånds­ kraftig mof kölden än den under normala förhållanden är. Under en sådan tid vitt man medvetet fördyra yllevarorna! Tänkom oss en fattig mor af arbetsklass eller medelklass. Ty äfven största delen af medelklassen är fattig i år. I den lilla lägen­ heten, som hon icke har bränsle nog att håll® varm — kanske är den i sig kall och dragig; de gamla och förfallna husen äro ju billigast — har hon en liten ettåring. Huru skall hon nu kunna hålla sin lilla Putte vid hälsa och lif? En liten varm tröja vore kan­ ske räddningen, och hon går ut att köpa. Men ack — är det så dyrt? Ja, yllet har ju stigit så i år. Hennes längtande fingrar släppa det varma, mjuka plagget och hon frågar om det icke finnes något billigare? Med det snäfva förakt som i våra butiker oftast möter denna fråga, kastas åt henne en flortunn tröja med glesa maskor, och hon går hem med den, missmodigt intalande sig att den kanske är varmare än den ser ut. Eller kanske är också den för dyr, och hon försöker med en gammal schal, som alltid glider af. Och de små händerna äro alttid kalla, och den stygga hostan vill inte gå bort, och — ja, hvarför berätta längre? Historien kan varieras, och varieras utan tvifvel äfven, på så många sätt. Store brors tröja, som redan var för liten i fjor, är i år inte mer än jämnt stor nog åt lilla syster, som också skal! börja skolan. Och han är ju större, han är ju pojke och skall väl vara mindre ömtålig, och så får han gå frysande efter den kalla natten till skolan i sin lilla tunna rock. Eller kanske det blir mor som får gå utan; kanske hon ändrar sin egen gamla tröja åt sin gosse, och värmer sig i de utkylda rummen med tanken att åtmin­ stone han är varm. Sak samma är diet med filtar, samma med strumpor; det är bara de tunna och dåliga, till hvilka den fattige i bästa fall kan sträcka sig. Ack, huru många grafvar skola icke bäddas före våren för ylleprofitens skull! Och detta gör somligt folk för att bli mil­ jonärer! Är det icke ofattligt, käre läsare? Skulle icke hvilken som helst af oss ge bort En vacker utställning hos Hemslöjden. FÖRENINGEN SVENSK HEMSLÖJD HAR 1 dagarna anordnat en rikhaltig utställning af möb­ ler och textilier, som ådagalägger dess höga ståndpunkt. Våra bilder visa en matsal i ljus ek, komponerad af arkitekt Pauli och en interiör från textilafdelningen med fröken Martha Gahn och hennes mattor. Fröken Gahn, som tidigare gjort sig känd från Ateljé Handtryck, en samman­ slutning af unga konstnärer för att upplifva hand­ tryckets delvis bortglömda teknik, är sedan nå­ gon tid anställd vid Hemslöjdens profväfnads- anstalt. en miljon, om vi hade den, med så lätt hjärta som man kastar en fjäderboll, för att bringa de små varma ylleplaggens pris i proportion till bekymmertyngda mödrars magra kassor? Är det icke nog med den nödtid och dyrtid, som kriget och importsvårigheterna själfva pålägga, utan att människor med berådt mod skola göra dem än mera tryckande för sitt eget folk och sitt eget land? Sak samma är det med lifsmedlen. Men vi tala ju om lifsmedel från morgon till kväll; låt oss nu slippa. Bara en sak, och det en af de minst hjärtgripande. Huru mången gam­ mal gumma skall ej dö af kaffebristen i vin­ ter, medan det finnes människor som för­ tjänat förmögenheter på att exportera kaffe till Ryssland, och människor som alltjämt förtjäna hundraden och kanske tusenden på kaffehandel med hemliga förråd! Det finnes intet dödsstraff för lifsmedels- jobbare. Men det finnes ett straff som de kanske icke skulle frukta mycket mindre. Social framgång är ju jämte personlig lyx det som mest drifver människor till rike- domsförvärf; skulle det ej stäifja vinnings­ lystnaden, om varufördyrarne öfverallf möt­ tes af social bojkott? Det är nästan bortglömdt, det gamla tale­ sättet ”noblesse oblige”; begagnas det nå­ gon gång, är det mest i något skämtande sammanhang. Det beaktas icke längre, hvil­ ken makt den sociala rangställningen har till att hålla samhällsmoralen ren. Skutte ej vårt samhälle just nu se en smula annorlunda ut, om de kretsar, till hvilka jobbarne med osundi guldförvärf sökte bana sig väg, beslutsamt vände honom ryggen? Tänk om medlemmarne af våra gamla ty- •sande adelssläkter, våra gamlä hedervärda köpmannasläkter, vår oförvitliga ämbets­ mannavärld skrefvo på dörrarne filt sina sa­ longer: lifsmedelsjobbare förbjudas.inträde! Om de vägrade att taga del i den fyx som vunnits af frysande, hostande, bleka och un­ dernärda barn! Eller om de gjorde ännu mera! Om de slöte sig samman och afvisade a 11 den uppkomlingslyx, det snobberi med varor till vanvettigt uppskrufvade priser, som svär så gällt mot tidens sorgfyllda all­ var, om de proklamerade enkelhet och pris­ billighet som det enda tongifvande, det enda tillåtna inom en verkligt ”fin värld”, oeh läte ”gulaschen” behålla det andra för sig? Jag bara framkastar tanken. Fröken Märtha Gahn och hennes mattor. . Matsal i ljus ek af arkitekt Pauli. • 'IV. ■ : ■ ■ ■' V -■ .... .... ■ 815 Gn svensk konsfnärinna - * • 4F T‘ äSl® 3ÜP$ HSHk KONSTNÄRER ÄRO soldyrkare och vår grå himmel ger ingen tillfredsställelse åt de­ ras längtan efter ljus och färg. Men det är farligt för en nordbo att dyrka solen, vi tåla icke dess öfvermått af ljus, då vi komma den för nära — rent lokalt sedt för nära, utan alt inläg­ ga någon symbolik i orden. Det är detta som den unga konstnärinnan och författarinnan fröken Rosa Norden­ skiöld fått erfara. Hon lämnade Sverige för ett år sedan med Kanarieöarna som mål och fylld af en brän­ nande arbetsifver och en längtan efter färg och Tiemfängtan. Det sjöng en trast i palmernas kronor. Han sjöng om ett land långt i norr, ett fattigt land som kämpat sig genom en lång, mörk vinter, men som nu går mot våren. Våren! Han sjöng om snö som smälter, om doftande varm mylla och säd som gror. Han sjöng om sippor och ljusgröna björkar och långa skymningskvällar. Och med ens blef allt omkring som förändradt. Solen sken med en retande glans, hettan blef kväfvande, palmerna _____..... ...... ii ____ _ '«.-«.tji*. —B 111110 ■ i ÉÏ 1. Santa Cruz på Teneriffa. 2. Pico di Teide p sikt af Teneriffas norra kust. 4. Staden Icoc skjöld. 6. Kanaler på Teneriffa. Fyllda med vätte- 0. Från bananskörden. 9. Folkh ljus, som icke kunde tillfredsställas i Norden, kom hon effer en lång, mödosam färd till Teneriffa. Där började hon oförtrutet göra studier, samlade planmässigt och samvetsgrant material fill en bok om de underbara öarna. ”Jag är som biet som samlar honung i kupan,” skref hon till sina närmaste, ”snart är förrådet fylldf, och då skall jag hem och b'earbefa det.” Men man sätter icke ostraffadt in hela sin energi un­ der en temperatur af plus 60 grader Celsius. De infödda veta bättre, de skulle kunna lära oerfarna nordbor, om dessa ville ta exempel af dem. Plågad af hemlängtan fördubblade fröken Nordenskjöld sin flit, då def började lida mof våren. Eft känsligt uttryck för denna längtan har hon gifvif i de korta raderna lyrisk prosa, som vi här återge. Det kunde icke gå annat än som det gick: den unga konstnärinnan1 drabbades af solsting och låg flera veckor sjuk i det främmande landet utan möjlighet att komma hem. Först efter oerhörda ansträngningar mmm. 1 // !,ffff/f/f Ifi7/// //< 'iU 7. :5*«S på Teneriffa. liggöra här eil brott­ stycke af förf:s anteck­ ningar från sina färder och några bilder från Teneriffa, af hvilka en är en pennteckning af fröken Nordenskjöld. Alldeles utan påmin­ nelse om hennes tillvaro som tecknare och för­ fattarinna kommer dock den svenska allmänhe­ ten icke att bli. På A. V. Carlssons Förlag har i dagarna utkommit en li­ ten volym djurstudier. ”Noaks ark”, som frö­ ken Nordenskjöld utar­ betat före sin resa. Det är raskt nedkastade småhistorier ur djurens lif med teckningar som äga mycken fart och kläm. Mam läser med Tlf Tio sa 7?ordensfijöfd. tycktes vissna, allt blef så underligt främmande. Jag frös midt i solen. Hem! Hem igen! Hvad betyder alla faror mot den makt som drar hemåt, hem till den riktiga verkliga våren, våren hemma i det karga Småland. Så trotsar jag hafvets faror och ger mig af — kanske för att aldrig hinna hem. Men längtan har starkare kraft ån dö­ dens skugga! Hem! Hem! Teneriffa, maj 1917. mgmm i Teneriffa, teckning af Rosa Nordenskjöld. 3. Ul- . Drakblodsträd i förgrunden. 5. Rosa Norden- ,i endast vid regntid 7. Obor utanför sin hydda, per. 10: Varutransport på kameler. från hennes familj i Sverige, lyckades det att ut­ verka tillåtelse till att den sjuka fick föras genom Frank­ rike, Schweiz och Tyskland till sitt hemland. Det var en trist färd, full af mödor och svårigheter, som nu dock delvis äro glömda, då fröken Nordenskjöld! åter har fått komma i sina käras krets. Men bunden vid sjukbädden är hon alltjämt, och boken om Kanarieöarna, som ligger färdig i manuskript försedd med talrika teckningar af författarinnan, väntar på sin slutbehandling. Vi offent- nöje historien om ”bloddoggen” Briggs, som skrämde småbarnen i Humlegården med sin fula uppsyn, fast han till sin natur var den mest förtroendefulla och snälla varelse, som någonsin gått på fyra ben. ”Noaks ark”, röjer sin författarinnas stora kärlek till och för­ ståelse för djuren. Det är att hoppas, att boken om Kanarieöarna, som betalts med ett så högt pris af sin författarinna, skall bli färdig snart till glädje för både henne och den intresserade allmänheten. 4 k'-: • • ■ ; v- ~c.. » C&?-îL ^ Spaffen om 6öckerna. <æt> DET VAR VISST OSCAR LEVERTIN, SOM sade om Cari Snoilsky att han var den siste gu- siavianen i vår viiterhet. De orden ge också i mångt och mycket Snoilskys signatur som skald. Gracen, elegansen, formsäkerheten — allt det fina behaget hos den gustavianska iidens bästa andar finns i Carl Snoilskys vers. Men där finns också en modern hållning och en demokratisk rodnad, som visar hur nära han stod det 80-tal, under hvilket hans bästa sånger skapades. Efter hans död har det sett ut som om hans diktning skjutits något åt sidan för en ny sångar- skola. Därest det verkligen är fallet, borde in­ tresset för hans konst nu komma att återuppväc­ kas genom den brefsamling, som under titeln ”Carl Snoilsky och hans vänner” i dagarna utkom­ mit från Hugo Gebers förlag under redaktion af d:r Ruben G:son Berg. Brefven omfatta dels akademitiden i Uppsala, då ”Namnlösa samfundet” existerade och i hvil- del den unge Snoilsky var den mest lysande med­ lemmen, dels korrespondensen med vännerna Herman Wikblad, Magnus Lagerberg, Chr. Win- ther och hans hustru, Georg Brandes samt Snoil- skys släkting, utrikesministern grefve Ludvig Manderström. Dessa bref spegla med mycken klarhet både Snoilsky själf och iiden hvari han lefde. Man er­ far den hjärtliga vänskapen mellan ledamöterna i N. S. och charmen, som låg öfver deras intel­ lektuellt lifliga samkväm, man får följa Snoilsky på hans första italienska resa, där han i ett bref till Wikblad från Sorrento biktar sin första kär­ lek i ”denna söder, som nu senast lagt sin för­ kroppsligade genius till mitt hjärta en kort mi­ nut.” Förhållandet till Chr. Winthers familj fram­ står i en rörande vacker belysning genom fru W:s bref till Snoilsky, för hvilken hon synes ha hyst mycket djupa känslor, och brefväxlingen mel­ lan Snoilsky och George Brandes ger rätt intres­ santa inblickar i tidens litterära förhållanden på ömse sidor om sundet. Sina politiska åsikter ut­ vecklar han med kläm och rakt på sak i brefven till Magnus Lagerberg och andra, och i en epistel till L. från Dresfen vid årsskiftet 1890 återfinner man följande profetiska uttalande i en passus om det ömtåliga tidsläget: ”När det ena af de båda stora partier, som nu, väpnade till tänderna, iakt­ taga hvarandra, anser sig ha vunnit ett bestämdt försteg i beväpning eller i finansiellt afseende — då brister den fredsbubbla, som nu så brokig och präktig föregycklar oss i skyn. Då inbryter nå­ gonting, hvarom vi icke kunna göra oss fullt be­ grepp — något så namnlöst förfärligt af hemsö- kelse på alla områden, att endast folkvandring­ arnas ödeläggelser kunna nämnas vid sidan där- af." Utgifvaren förebådar ännu etf par volymer af Carl Snoilskys bref, och vi äro förvissade att så­ väl de som den nu föreliggande samlingen skola med tacksamhet anammas af läsvärlden, ty de resa en länge saknad andlig minnesvård öfver en af våra stora vitterlekare från senaste sekel­ slutet. ”Kvinnor i Napoleon IIL.s Paris. Sedeskildringar från den förnäma och icke förnäma världen” af Frédéric Loliée [Lars Hökerbergs förlagt utgör en kulturbild från det andra franska kejsar­ dömets Paris, som ingalunda är ledsam att stifta bekantskap med. Hvem har icke läst eller hört talas om lättsinnet, njutningslystnaden och upp­ sluppenheten som karaktäriserade ”världens hufvudstad” under Napoleon III och hur alltsam­ mans tog en ända med förskräckelse inför de tyska kanonernas dödsmusik 1870-71. Det var icke ett motstycke till Neros Rom, som då stör­ tade i spillror, men det var ett elegant och för­ föriskt Babel, ett det 19:de århundradets gläd- lehus, hvars murar till sist måste remna, när of­ ferfesterna därinnanför till Mammons och Astar- tes ära togo alltför vilda former. Loliées penna är rasfc och spirituell, då han skildrar dessa kvinnor, som lyste, tjusade och slocknade likt meteorer på det andra kejsardö­ mets himmel. Ett kapitel behandlar prinsessan Mathilda, konung Jeromes dolter, och hennes vänner, och ger en mycket sympatisk bild af den vackra, be- gåfvade och själfsiändiga furstedottern, i hvars salonger det dåtida konstnärliga och litterära Paris trifdes synnerligen väl. Ett annat kapitel skildrar den bländande sköna inlrigmakerskan grefvinnan Castiglione, som af Cavour skickades till Paris för att i Italiens intresse förvrida hufvu- det på Napoleon, ett tredje berättar om Adelina Patti, den obetydliga människan med den gudom­ liga rösten, ett fjärde om ryktbara franska kuriisa- ner o. s. v. Skildringarne äro delvis stödda på bref och anekdoter och glida raskt undan tack vare en ledig, kåserande framställningskonst. De gå aldrig på djupet, de kunna närmast jämföras med ett brusande champagneskum, som snabbt förflyktigas, och det passar ju godt till stilen på den tidsepok, som skildras. * Den polske historikern och kulturskildraren Kasimir Chledowskis tidsmålande trilogi ”Renässansmänniskorna i Rom”, ”Barockiidsmän- niskorna i Rom” och ”Rokokomänniskorna i Rom och i Italien” föreligger nu komplett på svenska af E. Weer [Hugo Gebers förlagl. De tre voly­ merna bilda ett kulturhistoriskt panorama af en imponerande bredd och mäktighet. Här bjudes en kunskapskälla;, där intet är torra fakta och data utan lefvande dåd, perspektivdjupa af- snitt ur Italiens historia, briljant utförda karak- täristiker af det forna Roms män och kvinnor, hvilkas namn klinga genom tiderna för tankar, som de tänkt och gärningar som de öfvat på godt och ondi. Den intressanta texten åtföljes af eft stort antal väl återgifna porträtt och andra bilder. Ett annat historiskt arbete, som förjänar att uppmärksammas, är Curt Wallis’ framställ­ ning af Jeanne d’Arcs lif (C. E. Friizes förlags­ aktiebolag). Någon mera utförlig skildring på svenska af Orleanska jungfruns sällsamma lef- nadsöden har hittills icke funnits, hvarför arbe­ tet äfven ur denna synpunkt bör hälsas väl­ kommet. Men boken är framför allt i sin exakfa karaktäristik en apologi för fosterlandskärleken i dess högsta och renaste form. Författarens stränga saklighet har ej uteslutit värme i fram­ ställningen, han har gått till verket med den dju­ paste sympati för den underbara bondflickan från Domremy, som för fransmännen står som ”det väpnade fosterlandets symbol”. Arbetet är rikt illustrerad!. Peter Nansen, den danske novellisten, som en gång vann hela Nordens unga kvinnopublik med ”Julies dagbok”, presenterar sig till julen för svensk läsekrets med två af sina senare arbeten: ”Bröderna Munihe” och ”Gudsfreden”.. Den förra är en modern köpenhamnsk sedebild, skarpt profilerad och bitter i tonen, men som all­ tid hos Nansen framställd i en utsökt språklig form. Den andra skulle kunna kallas etf poem på prosa; det är en dansk idyll, skildrad med en finhet och ett stilla vemod, som utgör en af de fängslande sidorna i Peter Nansens kultiverade förfaitar- kynne. Båda volymerna äro omsorgsfullt öfver- satta af Erik Gustaf Skjöld och ha uikommif från Magn. Bergvalls förlag. Af den tyska författarinnan R i c k a r d a H u c h har i dagarna från J. A. Lindblads förlag utsändts fjärde delen af hennes skildring ”Från forna ofredsdagar”, hvarmed denna storvulet ge­ staltade krönika med motiv från 30-åriga kriget afslutats. Ett djupgående forskarnit och en glö­ dande skaldisk fantasi ha här arbetat hand i hand, och resultatet har blifvit ett prosaverk af rang. En viss tyngd kan ej frånkännas detsamma, men ämnei har också något af etf jättekummels natur. Man öfverraskas ovillkorligen af att en kvinna kunnat behärska det stora ämnet och in­ gjuta ett så starkt lif i dess massa. Samma förlag har utsändf en öfversätfning af törsta delen af den aflidna tyska författarinnan Agnes Günthers roman ”Helgonet och narren”. Vi återkomma senare till en närmare granskning af boken, vilja nu endast nämna att det är hennes enda litterära verk och att det­ samma i sitt hemland rönt en mindre vanlig upp­ märksamhet. — * Vår litteratur har hittills saknat utförliga biogra- fika om Beethoven och Mozart. Nu är emeller­ tid bristen afhjälpf genom uigifvande på sven­ ska från Wahlström & Widstrands förlag af Paul Bekkers monografi ”Beethoven”, öfver - satt af Adolf Hillman samf ”Mozart”. En biografisk studie af Adolf Hillman. För vän­ nerna af den klassiska musiken i vårf land, som af en eller annan anledning ej ha tillfälle att till­ godogöra sig den rikhaltiga tyska litteraturen om de båda mästarne, bör det vara af stort intresse att taga del af dessa biografier med deras rike­ dom på personliga drag och analyser af de odödliga fonverken. * Det torde så godt först som sist böra konstate­ ras, att ”Ingefrid Solberg. En berättelse från for­ dom” af Signild E d e s f r a n d (C. W. K. Gleerups förlag) innehåller ett öfverflöd af ro­ mantik med alla diihörande accessoarer af kärlek, hat, svartsjuka, spådomsseancer och annat smått och godt. Ingefred Solberg är en prästdotter nere i Skåne, men ingalunda någon prästgårdsmamsell af det veka och mimosaaktiga slaget,, utan en kvinna med hett blod och starka känslor och för­ resten en mycket karsk ung dam, danad att lefva i tolfte Karls bistra och mörka'tid. Författarinnan för en öfvad penna både i fråga om fabulering och karaktärsteckning, och de många romantiska scenerna såväl i prästgården som i Rosencreutzarnes gamla slott äga en viss charme. Svulst saknas dock icke emellanåt och en och annan obehändighet i kompositionen är heller icke utesluten. Till exempel kapitlet om grefve Jan Hennings, återkomst till hemmet, där han finner sin ifrigt åtrådda Ingefred sittande med ett litet barn i knäet. I tanke att den lille är fruk­ ten af en kärleksförbindelse, som hon haft under hans långa frånvaro, vredgas han på henne. Hon förklarar barnet vara hennes bror, men förklarin­ gen afges i en knapp och sväfvande form, och den närvarande gamle grefve Josef gör heller in­ genting för att befria Jan Henning från den plå­ gande misstanken, fast några få ord1 varit tillfyl­ lest; först senare, nere i stallet, får Jan Henning veta det rätta sammanhanget af — drängen Se­ bastian. Hela episoden verkar barock och lä­ saren kan för öfrigt ej finna eft rimligt motiv för denna hemlighefsfullhet. Som förströelseläsning är romanen emellertid acceptabel nog. Man kan hitta bättre, men ock­ så sämre. E. H—n. * Sin egen tjänare af Célie Brunius. Stockholm. Albert Bonniers förlag. Det är inte alltid roligt att läsa böcker om dyrtiden, tvärtom. I de flesta fall bereda de ett ganska måttligt nöje. Och det ligger ju i sakens natur. Men Sin egen tjänare, som handlar om en ung frus försök sommaren 1917 att reda upp sitt hushåll själf utan hjälp, bokstafligen ensam i ett hem med man och fyra barn, är en ovanligt underhållande lektyr. Det är många husmödrar som utföra ett dylikt kraft- prof år ut och år in i vårt land, skall man kanske säga, utan att skrifva böcker om det. De fylla en - Ö1Ö vikiig uppgift utan tanke på att de utföra någon­ ting märkvärdigt, och så kommer en liten fru, som råkar ha ett arbete utom hemmet, och som under några korta sommarmånader lyckas reda sig alldeles på egen hand med sitt hus, hvilket fö­ refaller henne själf oerhördt märkvärdigt. Men nu förhåller det sig så att författarinnan till Sm egen tjänare är en målmedveten, modern kvin­ na, söm lärt sig att söka efter orsaken till de er­ farenheter hon möter i lifvet. Om dyrtiden pres­ sar hemmets ekonomi till det yttersta, afventyrar människors sociala ställning och skapar svårig­ heter, som de icke äro vuxna, hvilket är da med­ let att bekämpa denna hemsökelse? Hvar soka ett vapen som duger? Det är dessa frågor, som författarinnan till Sin egen tjänare ställt upp och för att få dem besvarade har hon velat mtranga i huslighetens problem - ty numera har huslig- heten blifvit en ”fråga” som så mycket annat — genom att själf sköta hela maskineriet Det är ett ganska nedslående resultat fortat- tarinnan kommit till. De svenska medelklass­ hemmen kunna icke hålla stånd mot dyrtiden, om de icke få hjälp i stigande inkomster. Sparsam­ het kan icke öfvas i det oändliga, den ar som ett tveeggadt svärd. Hvad skola vi då göra? fra- gar författarinnan, då vår arbetsproduktion dnf- vits-upp till det yttersta utan att vi darfor blifvit fria från bekymren. Samhället, arbetsgifvarna, äro de enda, som kunna hjälpa. Utan en ökning af inkomsterna står löntagarnas stora' Mass in­ för en ekonomiskt ohållbar ställning. Detta ar summan af denna lilla bok. Men trots det pessi­ mistiska slutresultatet är den dock fylld ai en ljus och frisk tro på lifvet och en intensiv arbets- glädje, som sirömmar som en frisk, ren doit Iran den lilla bokens blad. tin. K. Barn- och ungdomslitteratur. E n af julens barnböcker skiljer sig från alla de andra, dels därför att mammor ha minst lika myc­ ken glädje af den som barnen, dels darfor att den aldrig blir gammal och utnyttjad. Det ar Elsa Beskows och Anna Warburgs bok- Hvad ska vi göra? - en riktig guldgrufva att ösa ur, när det gäller att på ett praktiskt och roligt sätt sysselsätta 4-8-åringen. Genom bo­ kens tydliga bilder och enkla, klara besknfnmgar — hela framställningen här vittnar om att hvsr." enda sak noga pröfvats — blir det möjligt tor småttingarna att endast med någon liten hialp at äldre syskon t. ex. lära sig göra de allra ireiliga" ste saker af sådant lättillgängligt material som papoer, tåtar, paketpinnar, tändsticksaskar sat ekollon o. d. Aldrig kunde man väl tro, att det gick att göra en hel liten by af bara papper, eller att man själf af en gammal kartong, litet vac­ kert papper, spets- och tyllbitar m. m. kunde inre­ da det näpnaste dockrum, där inte ens de elektri­ ska lamporna faitasl Det är en rent beundrans­ värd uppfinningsrikedom i småsaker utgitvarin- norna ådagalagt. - Ej minst värdefull ar bokens sista afdelningen, julklappsforslagen. Den Beskow- ska boken är ägnad att utgöra ett bindeled mel­ lan lyckligt lottade barn i väl omhagnade hem samt sådana små barn, hvilka på grund af mo­ derns förvärfsarbete utom hemmet ofta måste lämnas ensamma - inkomsten af boken är näm­ ligen anslagen till Kindergartenverksamheten vid den kända Birkastiftelsen i Stockholm, grundad af Nat. Beskow och Ebba Pauli. >* För de många barn, hvilka denna jul få vara utan både julgran och klappar, komma val jul­ tidningarna och julkalendrarna med sina tillaggs- häften att spela en än storre roll an forut. Visst ha äfven julpublikationerna för barn hojts i pris, men det är dock möjligt att for 35 ore ta en rik­ tigt rolig jultidning C) u 11 o m t e n, 1 u 1 k 1 a p p e n, lulbloss). la den lilla Tummeliten - (Svensk läraretidn. förlag) - med sin lustiga Einar Nerman-ieckning på titelbladet, sm akt­ humoristiska djurfabel i akvarell af Wallbeck- Hallgren, fullt jämförlig med åtskilligt i den va­ gen af Louis Moe, sin Barnens-o-bild och sin roliga Wranérberättelse kostar inte mer an 25 °rf fråga om jultomtens (Svensk lärareiidn:s förl ) innehåll stannar man särskildt vid Louis Moes dråpliga Röfvar Rödsvans historia, just en så­ dan där älsklingsbit för småbarn, som kommer dem att tjugonde gången de hora den skratta lika hjärtligt som första. Louis Moe är rent ge­ nial, när det gäller att träffa barnsmaken i fråga om djurbilder. En annan sida af sin begåfning vi­ sar konstnären i illustrationerna till Nina Moe- Legangers fina julberättelse Even och hans farmor. En munter titelplansch af B. Ellsiröm och akvarel­ ler af Aina Masolle fröjda ögat, och E. Berg­ grens nobla konst bidrager att än mer höja stam­ ningen i Anna Wahlenbergs af äkthet praglade legendartade saga jungfru Kortlock. Däremot tror jag inte barnen förstå sig på Venedig-taflan — det är icke sina drömmars Venedig de få skåda här. ”julklappen” (Folkskts barntis forl.) bjuder äfven den på en hjärtinnerligt rolig Louis Moe- hisioria, hvarjämte både 1. Nyström, E. Hammar— Moeschlin, B. Ellström, Aina Masolle och D. Ljung­ dahl bidragit med teckningar. Den äkta jenny Ny- strömssöta flickan på titelbladet kommer att tjusa åtminstone en del små flickebarn, och E. Hammar- Moeschlin har lyckas alldeles särskildt väl denna gång med ett par lustiga akvareller. Midtelplan- schen, C. Cederströms kända tafla, Ryssarna ned­ lägga vapnen inför Karl XII efter slaget vid Narva, fängslar säkert barnen, och i fråga om texten är Hjalmar Bergmans ”Den gamle korpralen”, originell till uppslaget och gripande genom sm enkelhet. — Akvarellen af jemthe ar däremot misslyckad med sin stela, träiga räf. Af de på j. A. Lindblads förlag utgifna jultid­ ningarna frapperar ] u 1 b 1 o s s genom sin friska och käcka Aina Masolle-flicka på titelbladet, hvarjämte tidningen har flera riktigt goda textbi­ drag bl. a. Pater Brandanus öar och Kerstins jul­ afton hos Nallare-Lisa, den senare med stark verklighetsprägel öfver sig, samt den rent dråpliga pojkhistorien Källarprinsarna af Alb. Smedberg — något af det allra bästa denne författare någonsin skrifvit. Men jenny Nyströms-taflan Ett hem är rent svår i sin slickade söiaktighet, och H. Nymans tös i köket har ett oroväckande stort hufvud. — Äfven Ungdomens julrosor (j. A. Lindblads förl.) har ganska värdefulla bidrag i text och bild. Anmärkningsvärd är den höjning dessa publikationer förete jämfördt med föregå­ ende år. — Men särskildt illustrationsmate­ rialet bör underkastas strängare gallring. Af julkalendrarna siår kanske Fågel blå (Sv. lärartidn. förl.) högst i år på grund af såda­ na alldeles förträffliga textbidrag, om ”Trollkäp­ pen” A. Wahlenberg), Prästens lilla solstråle (Mina Moe-Leanger), Stygga Mimmi af Marika Stjern- stedi och Hur prostens Ingeborg fick julklapp (H. Wranér). Men äfven i Guldslottet märkas bra och roliga saker, såsom Hj. Bergmans ”Bryte den gamles öga” och A. Wahlenbergs fint symboliska Mästerprofvet. Högst i denna bok siår dock He­ lena Nybloms förtjusande lilla legendartade be­ rättelse ”Dörrvakten”. Det är verklig poesi. Af de många tilläggshäftena skiljer sig ett ge­ nom sin enhetliga prägel från de ofriga — det är den på Sveringes vårs förlag utgifna berättel­ sen Den lilla prinsessan af Jeanna O i e r d a h 1. Den är buren af all den kärlek och rättfärdighetstörsf, som utgör ett grunddrag i författarinnans diktning och är starkt tendentiös. Men ämnet är gripet så direkt ur verkligheten och så ömt behandladt, att det vanskliga i detta slags författarskap försvinner — den lilla boken måste hos normala barn iända ett varmt begär att bli till nytta och glädje för någon af dem här i värl­ den, som ha det svårt. Men ack, hvad skulle vi medi Annika Omans illustrationer! Vi ha alla inom oss en mycket, mycket vackrare bild af lilla Rut. ' I tilläggshäftena till julklappen, Prinses­ san Rosengull Gullebrand, Tummeioit, Lilleputi och Trisse, lägger man särskildt märke till bidra­ gen af Hj. Bergman, Anna Wahlenberg och Alfred Smedberg. På samma förlag har också utkommit en samling sagor af jean- na Oterdahl, Backsippor, af hvilka en del förut varit synliga i julpublikationer. Den smak­ fullt utstyrda volymen innehåller några af de allra vackraste och djupaste sagor författarinnan skänkt oss, exempelvis Undret och Stefan Vasil- jevitsch’ julafton. Hur skulle man ej önska, att dessa sagor söm för att komma riktigt till sin rätt, böra läsas högt af någon, som är rädd om allt det skära och gripande i dem, blefve julläsning i många svenska hem med barn i sago- åldern och med vuxna människor, som ännu kunna hitta vägen till ”lyckans land”. MARIE LOUISE GAGNER. Manuskript och bref af redaktionell nalur torde alltid adresseras till Redaktionen af Idun, ej till någon särskild medlem af densamma. Röster från skilda håll. ”Hur skall man få det i jul?” SÀ SUCKAR KANSKE MÅNGEN HUSMODER. Men gör inte det. Laga så, att dina kära i en framtid med tacksam glädje minnas äfven 1917 års jul! Ett hem bör i krigs- som fredstid vara inriktadt på att vara en ljuflig oas i lifveis oken. Du, älskande modershjärta, som ej tynges af öfverflöd på myntadt guld, som mera har skäl ait citera: ”Hvar taga bröd i öknen?” Du försmår ej att konferera med en bepröfvad gammal med­ syster, om huru vi i surrogaternas tid skola bjuda glädjens genier välkomna till vårt julbord. Det vill nära nog snille till — men det går, skall du få se, bara vi ersätta det materiella till stor del med det ideella. Alltså upp till Herrans gårdar till julbönen! Tacka där fridsfursten for den fred vi njuta i vårt underbart sköna fosterlandi Och då ni komma åter, servera då vid strålan­ de julhumör ditt svenska té! Kanske att du dagen till ära kan ”snobba” med salig Linnés smultronté. Hvarom inte, så var glad ändå. Vår Herre har också skapat lindblomman och lingonriset. De ”téplantorna” förjaga ej sömnen. Nåväl, när man ”fått lite varmt i sig”, efter kyrkobesöket kommer aftonens högtidligaste ögonblick, då granen skall tändas. Men ljusen! Är du stadsbo kan du väl klara den saken med en liten ledningstråd och ett par små glödlampor. Allt med vederbörandes med- gifvande naturligtvis. Och bor du ”i mörko lande”, måtte väl F. H. K. unna dig några af de ljus, som nu tillverkas. Men karamellerna då? jo, vi få göra som en min fattiga — men iderika — väninna gjorde, då hennes barn voro för små att ”plundra” en gran. Hon fyllde med hoprulladt papper sina sirligt utstyrda karameller. Och de små hoppade him- melshögt af fröjd öfver ögonfägnaden. I toppen satt en ängel. Omkring honom ned­ hängde små ”drufklasar”. Däri fanns bortrensade ärter. Staniolet omkring dessa åstadkom för­ vandlingen jämte det att de medels ståltrådar ordnades till de nättaste små klasar. Nåja, fjol­ årets tomma valnötskal hade ej slutat sin upp­ gift De förvandlades från ”tu till ett”. En svart trådögglas stora knut bildade forenmgsbandet Och vår Herre har väl ej skapat gummiarabicum för intet. Men hvad skall man ha råd att ge de kära Snfia de haft någon herdekrubba? Om så ej är fallet så tota till en! Du må tro, att barnen få glädje däraf. ja, i så hög grad att de i en fram­ tid göra sådana åt sina egna små, skall du tå se. En liten trälåda duger till stallet. Vill du ha ett hvälfdt tak, så gör det med en pappremsa. Knu­ ten är, att i stallets bakre vägg få en utsågad öppning i stjärnform. Så en bit hvitl silkespap­ per klistradt däröfver. Den heliga familjen finns af papper i boklådorna. Är du begifven på att slöjda och måla, faller sig saken än lättare. Några iall- eller grankvistar bakom och vid si­ dan, litet stenar, och mossa framför och så den belysta stjärnan. Och barnen tro sig i Beilehem med detsamma. Men så kommer ett svårt kapitel: julklapparna. När jag var ett litet pyre på fem år, tragglade min oförgätligt rara barngumma i mig första ver­ sen af psalmen 55. Det blef min julklapp till far och mor. . , , >•Ätt råda barnen till hvad de skola ge, ar en latt sak. De kunna rita, sy eller, som jag lara något utantill att celebrera högtiden med. Men, vi stora, som ha utgifter öfver öronen, hvad skola vi hitta på i år? Har du ej ”grejor” till tomtar, så kan en gosse med samma belåtenhet kläda ut sig till indian. Men små flickor tycka också om att klada ul sig. De dyra landskapsdräkterna få vi slunga. Är en liten tös humoristisk, är hon nöjd med lite nog. Fantasien sätter piff på allt. Då kan en bondgummas skepnad bli rolig nog. Går flicke­ barnet i den högre stilen, hittar man på något som passar hennes kynne. Den som studerar sina barn, vet nog hvad som fröjdar dem. Ett pi­ skande modershjärta äger alltid slagruta till de sinas känslovärld. Af brist på julgodter, så tag fram af skogens röda guld”, om du har lingon på buteljer. Är man blott förnöjd, god och glad, smakar den enklaste välfägr.ad som himmelsk manna. Hvad vore all världens läckerheter värda, om vi hade våra fäder, bröder eller söner i en skytte- graf i stället för i vårt goda, kära hem. Bara den saken är ett glädjeämne utan gräns ... CLARA ROMDAHL. - Ö19 - n Mors och fars basta julklappar. ELEKTRISKA AKTIEBOLAGET VOLTA Ulfsunda I >r Stockholm. Utstailn. Birgergarlsgatan 31 (Intill Stureplan). il å Komllinoekex al miiiDooi. 1 kkp. tjock grädde 1 kkp. vatten 3 hg. kornflingor 1 hg. hvetemjöl 2 tsk. bakpulver 50 gram smör 1 msk. socker Va tsk. salt Beredning: Vattnet, grädden, sockret och saltet blandas med korn­ flingorna, däreftér tillsättes smöret och sist mjölet, hvari bakpulvret- blifvit inblandadt. Degen kaflas ut och naggas. Med mått uttagas kakor af önskad form, hvilka gräddas rostgula i medelmåttig ugnsvärme. NYA WERMLANDS-TIDNINGEN Etabl. 1850 Karlstad Etabl. 1850 Rikstelefon naninanrop Länstidningen Värmlands enda dagliga tidning. I alla väder är Gahns Maniol det bästa förh uden. KÖKSALMANACK Redigerad af Elisabeth Östman-Sundstrand Inneh. af Elisabeth östmans Hus­ moderskurs i Stockholm. FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 16—22 DEC. 1917. SÖNDAG. Frukost: Bröd ; mar­ melad.; halstrad biffstek med potatis; klaffe på »knallar» eller te. Mid­ dag: Juliennesoppa; kokt gös med räksås och potatis ; falsk gräddkaka med sylt eller kompott. MÅNDAG. Frukost: Bröd ; mar­ melad; hafremj öls välling ; gratin pä fisk (rester från söndag); kaffe eller te. Middag: Köttpudding (bul­ jongköttet från söndag) med potatis­ mos ; lingonsoppa. TISDAG. Frukost: Bröd ; mar­ melad af lingon och morötter; stekt Falukorf med stufvad potatis, lid- d a g: Tisdagssoppa (efterbuljong från söndag) ; sillpudding (äggstanning på yatten och grädde eller torrmjölk). ONSDAG. Frukost: Bröd ; mar­ melad; hafregrynsgröt med fruktkom- pott; rödbefcssalad med potatis; kaffe eller te. Middag (vegetarisk) : Kålrots pudding med tomatsås; cho­ kladkräm med grädde. TORSDAG. Frukost: Bröd ; mar­ melad ; kalfsylta med rödbetor och potatis ; kaffe eller te. Middag: Brynt hvitkålssoppa ; potatis pannkaka med lingonsylt. För hemväfning intresserade Hemväfning läres lätt och blir mera omväxlande efter en kurs pr korrespondens i mönsteruttagning med dithörande ämnen. Tillskrif väf- mästare Ivar Nilsson, Säter. Modernt och därtill praktiskt och ekonomiskt anses det vara att använda Metallpnts Nordstjernan samt N ordst jernans Zi nk-, Kniv-, Spiselr och Fönster- putspulver i jättestora ourkar. »Nordstjernans putspulver äro oöverträffade i alla avseenden», skrev nyligen en fackman på .området. A.-B. TEKN. FABR. NORDSTJERNAN, SÖDERHAMN. Nederlag i Stockholm, Norrtullsg. 65. Riks 119 23. Allm. 10 97. Sydsvenska Kredit Aktiebolagets ställning den 30 november 1917. Tillgångar: Kassa behållning ....... 7,045,689:16 Obligationer ............... 17,068,225: 87 Fastigh. o. inventarier 5,218,237: 39 Reverser mot säkerhet 108,99* ,916: 93 Växlar ........................... 61,939,504:34 Kreditiv- och löpande räkningar ............... 18,404,210: 83 Hos inhemska banker 2,414,175:95 » utländska banker 9,486,544: 52 A andra räkningar... 12,787,352:29 Kronor 243,360,857: 28 Skulder: Aktiekapital ............... Reservfond ................... Dispositionsfond ....... Pensionsfond ............... Depositions- och Kapi­ talräkningar .......... Sparkasseräkning ....... Giro o. löpande räkn. Postremissväxelräkn. Till inhemska banker » utländska banker Af uti. banker insatta Å andra räkningar... 24.000,000 9,310,000 500,000 321,852 21,- 82,699,991: 99 54,213,141: 45 34,158,075: 70 8,664,284: 93 4,213,531: 48 3,663,463 ; 20 2,532,074:48 19,094.441: 84 Kronor 243,360,857: 28 FREDAG. Frukost: Bröd ; mar­ melad; stekt färsk sill med potatis; kaffe eller te. Middag: Kalf- frikassé med potatis ; blåbärssoppa. LÖRDAG. Frukost: Bröd; mar­ melad; stufning af kött och potatis (rester från fredag) ; kaffe eller te. Middag: Kokt salt makrill med stufvade morötter och potatis ; slät­ välling (på vatten och grädde). RECEPT: Knallar. 6 hg. potatis = omkr. 1 lit, omkr. 5 hg. gr of t frånsiktadt rågmjöl. I Beredning: Rågmjölet siktas, j Det gröfsta frånsiktade mjölet an- j vändes till »knallar». Potatisen bors- 1 tas väl ren och kokas mjuk. Den skalas varm och söndermosas ge­ nast, hvarefter så naycket mjöl in­ arbetas att det. blir en hård deg. Denna utrullas till långa smala stän­ ger, hvilka skäras i små bitar, som läggas på plåt och torkas i svag4 ugnsvärme. Då de äro torra rostas de i varm ugn, under det de ofta omröras. De äro färdiga, då de få en vacker mörkbrun kaffefärg. Knallarna sönderkrossas i mortel och malas tillsammans med kaffe, om tillgång till sådant finnes. Af enbart knallar kan s. k. knallkaffe beredas, men katfet vinner naturligtvis i smak om V5 riktigt kaffe eller mer sådant tillsättes. Falsk gräddkaka (f. 6 pers.). V2 msk. smör (10 gr.), 3 del. tunn grädde, 2 del. vatten, 3 msk. socker (30 gr.), 6 msk. mjöl (60 gr.), 3 ägg, 1A tsk. finrifvet citronskal eller 3 bittermandlar. Till formen: 1U msk. smör (5 gr.). Beredning: Smöret smältes i en kastrull, gräddblandningen ihäl- les och får koka upp med sockret, mjölet ivispas varsamt under full kokning och massan får koka 3—4 min., hvarefter den hälles upp. Då mesta hettan afgått, iröras äggulorna en i sänder och om så önskas det finrifna. citronskalet eller bitterman­ deln, sist nedskäras de till hårdt skum slagna ägghvitorna. Massan hälles i en smord eldfast form och gräddas i ej för varm ugn omkr. 40 min. Serveras genast med någon sylt eller komtpott. Kålrotspudding (f. 6 pers.). 1 kålrot, 1 V2 msk. smör (30 gr.), 2—3 tsk. socker, V2 tsk. salt, 1 1/2 lit. potatis, V2 msk. smör (10 gr.), 1 V2 dcJ. tunn grädde eller mjölk, 1—2 ägg, 1 tsk. salt (5 gr.), 1 tsk. socker (5 gr.). Till formen: 1/4 msk. smör (5 gr), 1 msk. _ stötta skorpor. Beredning: Kålroten sköljes, skalas med. tjocka skal och skäres i små tärningar. Dessa brynas vackert ljusgula i smöret tillsam­ mans med sockret och saltet under omkr. 3/é tim. Potatisen borstas, skalas, kokas mjuk och drifves ge­ nom ^ purépress. Det kalla smöret nedröres i moset med en gaffel til­ lika med de uppvispade äggulorna och grädden. Kålrotstärningarna blandas med potatismoset, och sist nedskäras de till hårdt skum slagna ägghvitorna. En eldfast form smör- jes med smör och beströs med stötta skorpor. Massan hälles i och pud­ dingen gräddas i varm ugn omkr. 34 tim. Serveras genast den tagits ur ugnen med tomatsås. Potatispannkaka '(2 st.). 1 V2 lit. potatis, 2 del. mjölk eller grädde, 2 msk. hvetemjöl (20 gr.), 1 ägg, 2 tsk. salt (10 gr.), 1 tsk. socker (5 gr.). Till stekning: 3 msk. flottyr (60 gr.). Beredning: Potatisen tvättas ren och kokas. Mjölet utröres med V2 A. O ! Under närmaste tiden realiseras så långt förrådet räcker 689 olika böcker. Dikter — Romaner — Historia — Memoarer — Politik — Religion — Filosofi — Estetik — Konst — JuridikN— Medicin — Geografi — Planschverk — Handel — Jord­ bruk — Barnböcker. Bokvänner! Försumma icke att begagna Eder av detta tillfälle att för­ värva värdefull litteratur till billigt pris. Fullständig katalog N :o 3 1917 —1918 över denna värdefulla bok­ samling erhålles gratis i alla rikets boklådor, vilka även ©mot­ taga beställningar ur katalogen. Vi tillråda att genast insända rekv. å de böcker som önskas, emedan många n:r blott finnas i ringa antal. fl.-B. Boklandlarnas Prisnedsättning Bryggaregatan 6 B, Stockholm. ■ STIINWMätSONS STORT TAGER, I EN^AMAGTNTURTN: IXINDHOmS PIÄNOMAOASIN iilililip □□□□□□□□□□□□□□□□ □ a □ □ □ Sveriges elegantaste bio­ grafteater. 2 föreställningar dagligen . kl. 7 —9, 9—11 e. m. j ”Allt i allt är De r. une 1ftt slDrt anW n!,a> Ulls.! värdefu la recept4:de betydligt tillökade uppl. nu uHoramen. 20,000 ex- av denna myc­ ket omtyckta ko*bok trycRta på c:s 4 år ================ Albert Bonniers förlag V________ __J PRAKTISK KOKBOK För enklare och finare hushåll. Av Anna O isson. Klotb. 3 kr. OBS.! En mängd ampla pressuttalanden. Inalles finnas här mellan 600 och 700 i eget kök praktiskt pröfvad© recept. (Ö s t er­ sund s p.) »... förutsättningar att stå sig godt i konkurren­ sen. . . mycket vederhäftigt in­ tryck. . . stor omsorg tycks ha ägnats afdelningen ’anrättningar af grönsaker och vegetariska rätter’. . . . Boken är också re­ digt och öfverskådligt upp­ ställd.» (Dagens N y h.) Pri­ set är särdeles billigt för en så ..mångsidig och stor kokbok. . . (Borås T i d n.) . . . utgifven af en förfaren o. uppskattad kokerska. (Sanningsvitt­ net.)... en god rådgifvare för hvarje dag. (Syds v. Dagbl. S n ä 11 p.) . . . har en stor upp­ gift att fylla. (Hemmets V ä n). Erh. i hvarje bokh. Hög rab. åt kommissionärer. Katalog o. ■ villkor gratis. Rekv. fr. v^iodblad^Förlaz^Jppsala. J SVAR Å DEN SENAS T INFÖRDA SERIEN frågor följer här nedan svar, och har redaktionen ansett, att det uljästa pri­ set 10 kr. denna gäng bör tilldelas sig­ naturen *Ebona, hvadan inne- hafvarinnan af denna signatur beha­ gade anmäla sig ä v är byrå för belop­ pets utbekommande. N :r 368. Vänd Eder till Fröken Hedvig Maass, innehafvarinna af Väf- skolan, Riddaregatan 7 B, Stock­ holm. Priset för väfkurs är 45 kr. i månaden. För att fullständigt ge­ nomgå en väfkurs å..fcgår en tid af 6 à 7 månader. Skolan är öppen 10—6. IS^on. N:r 369. Den verkliga är varak­ tig. Den inbillade förflyktigar. Ti­ den är pröfvomästaren. Alltså: af- vakta tiden. Ebon. N:r 370. Hos en af Edra växter finns själfva härden för det onda, och från denna växt fortplantar det sig till de öfriga. Jag har haft på samma sätt. En gång var t. ex. ett apelsinträd __ härden. Man får ovillkorligen aflägsna denna härd, eljest är allt hvad man gör förgäf- ves. Och så är det renlighet. Tvätta Edra, palmer och asparagus i ljumt vatten med en mjuk svamp. Stod hvarje blad med handen. Tvätta äfven baksidan af bladen och grenar och stam. Men gör nu allt detta själf och låt ingen annan göra det. Köp så en liten b’omsterspruta, en sådan liten af bleck, som kostar en bagatell. Slå ljumt eller kylslaget vatten i den hvarje morgon. ..Blås sa ut vattnet öfver Edra. grönväxter hvarje morgon. Det är gjordt på ett ögonblick. Och jag ansvarar för att de palmer och asparagus Ni har skall bli lika vackra som mina. Och de äro fenomenalt vackra kçm Ni tro. Ebon* N:r 371. Börja ej något egel i dess besvärliga tider. Fortsätt med Ert nuvarande arbete. Per gar ha för tillfället ringa värde, och allt 'som skall till äfven för ett litet landt- hushåll, är så ohyggligt dyrt. — Står Ni, trots detta råd, fast vid att byta yrke . så vänd Er till »egna­ hem skommittén» för erhållande af upplysningar. Studera för öfrigt »Nordisk -Land t manna tidning», som har en som särskild tidskrift, utgå­ ende afdelning för egnahemsrörelsen (red. F. A. Vingborg).Äfven »Eget hem. De ogifta kvinnornas egna- hemsfråga», (1994) J. E. -Bergvall bör Ni läsa. A. F. N:r 372. Studera Iduns annonser om husmoderskolor får Ni många att välja på. I Stockholm finns. du Elisabeth Östmans och Elsa Philips husmoderskolor båda utmärkta, fast 1 mån. är ju kort tid att hinna lära något. Britt Sommar. N:r 373. Det är att baklaga, att det svenska språket icke har någon lämplig form för tilltalsord, ty nå­ got fattas mellan det aldrig populärt bl if na »Ni» och det mycket förtro­ liga »du». IIvarför »Ni» icke blif- vit gilladt och stadfäst som allmänt begagnadt tilltalsord är alldeles oför­ klarligt enär det aldrig stöter vårt öra, när vi höra det från scenen eller läsa det i böcker. Emellertid är det ett stort missbruk, att sasom herrar för sed hafva genast lagga bort titlarna och bli »bröder». Och för den kvinnliga delen af mensk- A- Ö21 - □ ^1“ * **‘ ui □ gamle herrarne enn “ fängslande bok; den ger “ □ ett intryck af ymnighet; □ D lek, lyrik och allvar ha n □ här stämt möte till en □ “ augustifest, där höstens “ □ svalhet bryter sig mot □ “ dagens kvalm och him- ° □ lens stjärnor blänka öf- □ ° ver ögonblickets röda ° □ facklor”, D skrifver John Landquist; i Dagens Nyheter. KOKoruton eld ! AîrAi/îk ’>t possnins ! 71 utan Billigaste priser ! Stor sortering. För­ säljare sökas. Begär prosp. Mänga andra lätts&lda artiklar. Julpresenter. Sv. Ko*lådfabriken, Näsviken. rulens Bok □ Lika entusiastisk är hela ° □ den öfriga svenska près- n “ sen i sitt omdöme om D □ □ De gamle i herrarne 3 Och Engelbrekt droq ut ätt söka sitt fädernesland En ballad i prosa FRIDTJUV BJELKE Vign.av Bess.Wissler Hos allo. bokhandlare.. Häft.U.2.5 Kalfskinn 6.75 forlag SigjridJohnsson-MaHefred Mari Mihis p stora svenska herrgårds- “ □ roman, som torde blifva □ en mycket eftersökt 3dje upplagan“ " under tryckning D □ □ a Åhlén & Åkerlund. Q □ □ □ □ □□□□□□□□□□□□□□□□ Florence Barclays NYA BOK “Mitt hjärta det är där“ Pris . 1:25. Gene Stratton-Porters NYA BOK Vid regnbågens fot Pris. . 3 kr. Stockholm - Fablcrants & to. 1 ligheten, gäller detta, än mera. »Du- skapet» synes mig här vara ett ut­ tryck för mitt hjärtas sympati och icke bortkastas till hvem som helst. Hvad. nu tilltalsordet mellan unga herrar och damér angår så håller jag styft på att _ titlarna, bibehål­ las. Det är en ringmur kring den unga kvinnan, en gräns för när­ mandet, ett »noli me tangere», som verkar förnämt, en ringmur, som blott få eller en enda får nedbryta. Somliga män ha ett sätt att ut­ tala ordet »du», som är brutalt och käns rent af förolämpande och det är ofint att en ung dam har en massa »bröder», som naturligtvis icke uppskatta denna tillåtelse, gifven så där i dussinvis. Föreslår hon detta närmande, missförstå de genast, ty de unga männen äro i allmänhet gränslöst egenkära, och tro då att ni är förälskad ; å andra sidan är det ganska närgånget, att en ung man föreslår detta förtroliga till­ tal. Man kommer alltid i en an­ nan ställning till den man tilltalar så förtroligt. När den unga flickan blir förlofvad är det alls icke tref- ligt bli »duad» af många olika slags främmande . män. En annan form för tilltal är att för dem, som ofta äro tillsammans säga t. ex. fröken Elsa, kandidat Erik, fru Greta. Det är en grad af förtrolighét, som är fii och till och med litet pikant. Lyd mitt råd, lilla fröken Violet, och tänk med orden i Paloma : »De andra _för våg må fara förutan mig», det äf ni mycket nöjdare med i längden och er — fästman äfven. Bibban. (Forts.) ösmo-Lotteriet till förmån för Stockholms Folkskollärarinnors Husmoderskola. 15,000 VINSTER. Var 7:de lott vinner. Sammanlzgt vinstvärde 110,DOO kr. Pris pr lott 2 kronor (+ 10 öre för stämpel). Endast svenska varor. KÄND OCH VÄLKÄND SEDAN GAMMALT I ÖREBRO LÄN O HELA MELLAN-SVERIGE ÄR (ÖREBRO LÄNS TIDN1NQ) VAKEN, FRISINNAD, SJÄLFSTÄNDIG. RASK NYHETSTIDNING. PIGG, LÄTTLÄST OCH UNDERHÅLLANDE. JÄMNT SPRIDD OCH IN­ ARBETAD OCH DÄRFÖR II Huvudvinster: Värde Kr. 1. Lantegendomen Ka- rö i trauten av Dan ne­ in ora, om 21 tid åker och äng, 33 'Is tid skogs- och hagmark, avverk­ ningsbar ståndskog till. värde av c:a Kr. 3,000:—. Corps de logis om 4 rum och kök,, talrika andra byggnader m. m............ 8,000:— 2. ”Lillstugan”,vinterbo­ nad villa om 3 rum och kök, uthus m. m, å fri och egen grund vid Tun- gelsta jvgst..................... 7,500: 3. Möblemang till 3 rum från Nord. komp........... 5,000:— 4. Sportstuga om 2 rum och kök ritad av arki­ tekt Odel.......................... 3,000:— 5. Antik klaffbyrå, val­ nöt me i inläggningar... 2:000: — 6. Motorcykel från Hus­ kvarna .......................... 1.975:— 7. Sängkammarmöbel, polerad björk................ 1,400:— 8. Antikt skåp, alm, ja- karanda och valnöt..... 1,200:— 9. Tennsamling m. hyl­ lor .................................... 1,000 — 10. ”Senta”, byst i mar­ mor av John Runer...... 1,000:— 11. Dampäls, bi sam med besättning och muff av bäver................................. 900 — 12. Juvelring, safir, bril­ janter och platina ....... 850:— Dragning den 29 Dec. 1917. Insänd rekvisition, märkt I. 1., adress Ösmo-Lotteriet, Artilleri­ gatan 60, Stockholm, hvarefter lotter sändas mot postförskott för lotterna à Kr. 2:10 pr lott jämte kostnad för porto och dragningslista. Dragningslistan, som utkommer 2 à 3 veckor efter dragningen, tillställes utan särskild begäran enhvar, som köpt lott direkt ifrån hufvudkontoret. IDUNS PRISTÄFLING N:R 26 Ifrån det låga till det höga mitt första städse omger oss : det blickar mot oss ur hvart öga, det flammar uti solens bloss. I trädets stam, i plantans stängel, i själfva stenen lefver det, och djur och människa och ängel erkänner tyst dess majestät. Mitt andra hör till lifvets prosa och är af mångahanda slag ; i Stockholm, Wien, Paris och Trosa, ja, öfverallt där lampor »osa» det nyttjas mest för hvarje dag. Mitt hela boningsrummen pryder, af fina kvinnohänder sydt ; med granna gyllne löfverk prydt, på öfverflöd och lyx det tyder. Lösning märkt pristäfling n:r 26 och helst frankerad med landstorms- märke insändes till Iduns redaktion senast den 4 jan. 1918. De tre första rätta lösningarna som vid granskningen påträffas erhålla hvar- dera 5 kr. i'pris. LOSNINO TILL PRISTÄFLING N:R 24. Otto, sill, fara, ripa, stol, Rosa. De tre första rätta lösningarna, som vid granskningen påträffats ha CHARAD. lämnats af fr. Elin Andersson, Mai- mö, D. Johansson, Stockholm och Frans Pettersson, Sundsvall, hvilka sålunda erhålla 5 kr. hvardera i pris LÖSNINGAR TILL TIDSFÖRDRIFVET I N:R 40 MOSAIK MED DE 7 NAMNEN: EÖREATTAR- A L V uj n 1 d ä g n ! i e t n r 1 g n 1 e 1 1 N G I:1 J_d_Lr|a| r nd GEOGRALTSKA SKAMTGATORNA : 1) H j ä 1 maren. 2) Er o me. 3) Tsj u n gking. 4) Dam a s kus. 5) Konton. 6) Marock o. 7) Rair o. 8) Huds o n. CHARADEN: Nödvändig. ■ ■ £>£/// TÄCKEN ALLTID ELEGANTA- ENORMT HÅLLBARA- LÄMPLIG JULKLAPP. J. MSON 8 HINDI MaU. fjätoiiseii. Rikst. 20 Vinslöv & 1 21. faeaäran. □□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□Q □ § Julböcker från Fr. Skoglunds Förlag. n —---------------------------------------- □ □ □ □ □ □ □ □ □ □□ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ □ En ny bok af William «J. Locke nu utkommen Det märkvärdiga året. Pris 4: 50. Svenska Dagbladet skrifver om Lccke: Han är obestridligen en af de nu lefvande en­ gelska författare, som äro mest värda att bli kända i vårt land. Locke är en berest, beläst och högt kultiverad personlighet, därtill beskärd en härlig humor: dämpad och stillsam men saftig och vital. Hans fantasi är outtömlig, hans sfil full­ ändad. »En förtjusande flickbok I» PRUDENCE. Af Ethel Hueston, »En barnbok sådan den bor vara, fin, god, glad och rättfram; små­ barnens riktiga julbok!» SMÅJANTORNA. Af Ottilia Adelborg, musik af Alice Tegnér. Pris kr. 1: 50. Två julböcker för familjen! Rosa Nordenskiöld: Vivi Horn: NOAKS ARK " djurskildringar i ord och bild. Kr. 3:50. A. V. Carlsons förlag. HOS SAGOFEEN Nya sagor, illustrerade af ANNIE* BERGMAN. Pris 2: 75. A. V. Carlsons förlag. Y^ALKOMMEN------\ JULKLAPP! IDUNS KOKBOK 6:TB UPPLAGAN PRIS KR. 6: ooooooooooooooooeooooooooooooooooooooocooooooooooooooooooooooooaooooogO' För hushållet: Kardemumma Mandel Nejlikor Vanilj i stänger Vaniljsocker Saffran Till rengöringen: Glycerinsåpa, äkta Bonvax Denafurerad sprii Puismedel, alla slag. FÄRGHANDEL AKTIEBOLAGET M. HANSEN Huvudaffär: Arsenalsgatan 3. Riks 16 89. Allai 87 al. Filial: Lilla Nygatan 13. Riks 9» 73. Allm. 28 J2. Köp i tide! 130ol. krigsmärken kr. 1. — 150 „ . » 3.- 1150 » » „20.- 1100 tyskakolonim. „ 20.— I (dessa m. stiga enormt). 1 Kat. gratis. Allam.köpas. 500 alla olika 4.00, 1000-10, 2000-33 kr. Frimärksbörsen, KÖPENHAMN. EUOSTERSTRÄDE 9 öfversättning af Emilie Kullman. Pris kr. 8:—. □□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□ F R I T Z E S främsta nyheter: C. V. A. Strandberg (Talis Qualis). Samlade vitterhetsarbeten. Jub.-uppl. I. Dikter. 1835-1845. II. Dikter. 1846—1877. Pris för vardera häft. 5 kr., klotb. 7 kr. Jeanne d’Arc Slottet med torn och tinnar. Av El. Kuylenstierna- Wenster. Med 3 porträtt. 4 kr. 50 öre. 1412-1431. Av Curt Wallis. Med 37 pl., därav 5 i färgtr. Häft. 7: 50, inb. 10 kr. Då Han vandrade härnere. Elva fantasier av Oflert. Ricard. Övers, av O. Mannström. Illustr., vign. o. omtl. av Viggo Bang. Häft. 4 kr, klotb. 6 kr. Albrecht Dürer. Hans ställning till renässans och reformation. Av Axel G. Romdahl. Med 14 planscher 2: 25. Nya predikningar hållna i Stockholms slotts­ kapell av Clemens Åhfeldt. Häft. 3 kr., inb. 5 kr. Interiörer från Europas hov. Av H. K. H Infantinnan Eulalia av Spanien. Med 12 planscher. 4 kr. 75 öre. Rakels hjärta. Av Kathleen Norris (förf. till "Mor"). Två delar. 0'5 kr. 75 öre. Den röda horison» ten. En irländsk frivilligs intryck från västfronten. Av Patrick Hacgill. 4 kr. C. E. Frifzcs Bokförlags Aktiebolag. ■■■■■■■□■■■■■■■■■■■ 622 52^ LEDIGA PLATSER Cänd aldrig originalbetyg ^ utan endast bestyrkta mv skr if tor när Ni svarar pä annons om ledig plats. BARNFRÖKEN bildad, och framför allt barnkär samt med god för­ måga att handleda barn får plats omkr. den 2 jan. för 3 barn. Lön 20 kr. pr månad. Svar med _ betyg, ref., foto och ålders uppgift till Fru I. Åmark, Ålycke Egendom, W i n- n i n g a. Lärarinna. Yngre flicka med realskoleexamen eller därmed jämförlig kompetens er­ håller omkring den 1 febr. anställ­ ning att undervisa 2 flickor ,o. 1 gos- 8—10 år i vanliga .skolämnen, musik och handarbete. Svar med löneanspråk, rekommendationer och foto sändes till »Box lu>, Tanu-m. BARJSKaR, battre flicka, pålitlig och med utprägladt ordningssinne, villig att hjälpa husmodern m d såväl sköt­ sel om barnen som i allmänna hus- hållsgöromål, får genast plats. Bör vara något kunnig i sömnad. Jungfru finnes. Svar med ref. och lönean­ språk till Fru Maria Nordeman, Sollefteå. BILDAD FLICKA erhåller plats som hjälp och sällskap.. Sökande skall vara kunnig i klädsömnad och finare handarbeten. Fyra personers hushåll. Tre tjänare finnas. Svar med foto, ref. och löneanspråk till »Flory», Helsingborg p. r. TRÄDGaRDSjuÄR.JEUNNA kompetent att på egen hand fullt rationellt sköta trädgård, får plats den 15 jan. 1918 å Hallands läns ßinnes- slöanstalt. i He berg. Kompetens där­ jämte i träslöjd och handarbete ger företräde. Lön pr år 500 kr. och allt fritt. Ansökningshandlingar jäm­ te frejdebetyg sändes före den 6 jan. 1918 till, kyrkoherden L., Steier; Vinberg pr Falkenberg. BILDAD FLICKA ej under ;25 år hurtig och gladlynt önskas som hjälp och sällskap i tjänstemannafamilj i stad. Fritt vivre och någon lön. Betyg och foto önskas. :Svar till »Glad och arbetsam» under adr. S. Gumælii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. Lärarinna, undervisningsvan, musikalisk, får plats att läsa 4:c klassens kurs med 18-årig dotter och dela rum med henne. Svar till »Vårterminen 1918» under adress S. Gumælii Annons- byrå, Stockholm, f. v. b. JEn bättre flicka omkr. 25 år, fullt kunnig, i sömnad., matlagn. och allt som förek. i ett hem, får plats där jungfru finnes. Svar till »IngenjÖrsfamilj», Allm. Tid­ ningskontoret, Qefle^ Ex. Barnsköterskor erhålla förmånliga platser genom SVENSKA SJUKSKÖlERbKEBYRAN: Göteborg, Vasagatan 11.. Barnfrö ken får plats genast i familj, på landet i Dalarne. Vidare upplysningar , genom Fru Elsa Thors, B j ö r b o. Rikst. 7. För familj i Göteborg, där hus modem är sjuk, önskas snarast en med stadshushå 1 fullt förtrogen me­ delålders husföreståndarinna. I fa­ miljen finnas 4 barn i åldern.. 6 till 13 år samt tvenne jungfrur. Sökande bör vara försedd med goda rek., vara barnkär och något musikalisk. För­ delaktiga villkor kunna påräknas. Svar med foto till »Plusförestånda­ rinna 1918», Iduns exp. . vid Tollarps landthushållsskola är le­ dig att tillträdas den 20 nästa fe­ bruari. Sökande skall hafva genom- _;ått anstalt för utbildning af landt- hushållsskolelärarinnor. Undervis- ningsskyldighet cirka 9 månader år­ ligen uti huslig ekonomi, trädgårds­ skötsel och smådj ursskötsel. Lön 1,350 kr .pr år jämte tillfälligt dyr- tidstillägg 100 kr. Ansökningar in­ sändas inom den 15 dec. 1917 till Landth ushållsskolans styrelse, Tollarp. i 01 Musten vid Malungs Dispensär är till ansökan ledig att tillträdas fortast möjligt på nyåret. Lön efter 1 000 kr. (ev. 1 200) per år, fri, möblerad bostad med lyse och värme. Sökts hos Dispensärnämnden i Malung innan 15 jan. 1918. Vikarie un­ der ledigheten önskas fortast möjligt. 22 ARS FLICKA önskar till nyåret plats i god familj. Villig att del­ taga i husliga göromål och sömnad mot fritt vivre. Eget rum. Svar till »Familjemedlem», Sölvesborg p. r. UNG FLICKA från gedt hem .önskar inst. jan. plats i finare familj att deltaga och praktisera i husliga göromål. Någon lön önskas. Svar snarast till »Linnea», Fristad p. r. UNG FLICKA önskar plats på ny­ året i familj, där kontorsgöromål fin­ nas. Är äfven villig hjälpa till med andra göromål. Svar till »20 är», Iduns exp. i. v. b.• Engeibrekts Förm-Byrå, R. 171 81. A. tel. 241 13. Valhallavägen 115, II. Ansk. Värdinnor, Lärarinnor, Säll­ skaps-, Hushålls- och Barnfröknar samt bättre tjänarinnor. FJieka, barnkär, enkel och ordentlig, önskar plats i familj 15 jan. event, senare. Vid lön fästes icke så stort afseende men mera på ett vänligt bemötande. Svar till »21 år», Box 41, Brålanda. Ung småskolelärarinna önskar plats i familj för att under­ visa i småskolekursen. Svar till Ester Morin, Lo, Nyland. Ex. Barnsköterskor välrekommenderade, kan erhållas för längre och kortare tid genom bVENSKA SJUKSKÖTEBSÄEBYBÅN Göteborg, Vasaplatsen 11. Tel. 144 35. skicklig och snabb i användandet af Melins system samt i maskin- skrifning, ordentlig, helst med kon- torsvana, erhåller genast anställning å kontor i Stockholm, om betygs- afskrifter, referenser samt uppgift om ålder, löneanspråk, stenografe- ringshastighet på okänd text och när platsen kan tillträdas, insändas till »Snabb kvinnlig stenograf» under adress S. Gumælii Annonsbyrå, Stock­ holm, f. v .b. PLATSSÖKANDE VEM BEPIÖFVER hjälp i hushållet eller med annat arbete ett par må­ nader i vinter? Svar till »Småskol­ lärarinna» und. adr. S. Gumælii An­ nonsbyrå, Stockholm, f. v. b. 27-ARIG flicka önskar tillfällig plats i god familj, som barn- hus- eller köks jungfru eller annat. Svar till »Anna.» Iduns expedition.__________ Plats som före­ ståndarinna för fortsättningsskolan för flickor (den s. k. Hushållsskolan) å östads Barnhus blifver ledig den 1 februari 1918 och sökes före 15 januari 1918. Fordringar: att kunna förestå ett landthushåll och undervisa flickor i åldern 15—18 år i allt som därtill hörer samt i öfrigt leda flickornas uppfostran. Sökande skall hafva ett jämnt och godt lynne. Vidare upplysningar lämnas kom­ petent sökande under adress: ÖST \DS BARNHUS, I j ö r n s 3 ö. 25-ÄRIG flicka önskar plats att bi­ träda med vården af barn och inom­ hus förekommande göromål. Har för­ ut innehaft dyl. plats. Svar till B. S. Bollnäs p. r.__________ MEDELÅLDERS gladlynt änkefru ön­ skar att med spar^amhet och ordning förestå och sköta äldre mans hem eller där husmoder saknas. Svar aårkt »Godt hem» Iduns exp. f. v. Ib. FLICKA kunnig i sjukvård.. önskar mot fritt vivre plats som hjälp och sällskap åt sjuklig dam eller herre. Svar till »Sjukgymnast» Iduns exp. f .v. b. ________ PÅ STÖRRE landtegendom i treflig trakt där lif och rörelse råder, ön­ skar ung, bättre landtbrukaredotter i plats att som familjemedlem deltaga i allt arbete. Har genomgått hus- , hålls- och folkhögskola och innehaft plats. Lön önskas. Svar till »Maja, I Nyåret 1918». Karlskoga p. r. Allm. Svenska Sfuksköterske- fören. Sfukskoterskehem, Katrinavägen 9 B, Stockholm. Rikstel. 94 27. Allm. 318 97. Filial och sjuksköterskehem Ljusdal, Riks. 24. Utsänder exam, sjukskö­ terskor dygnet om till alla slags sjukvård, vikariat och fasta platser. INACKORDERINGAR DAM SOM I VÄNTAN PA NEDKOMST värderar trygg och god vistelse er- bjudes inackordering och. vård. Läget tyst och ogeneradt. Soligt rum. Lä­ kare finnes på platsen. Svar märkt »Hemtretnad», Iduns exp. f. v. b. Doktorinnen Vilma Erikssons Hvilohem, beläget 15 min. skogsväg från Ar­ vika. Adr. Högåsen, Arvika. Bröst- klena mottagas ej. ' Ärado husmödrar l Hvarför köpa toiiettvå och betala höga priser? Finaste parfymerade toilettvål, Sa solfabrikens välkända fabrikat, ele gant inslagen, till pris kr. 11 : 8i i kart. om 1 duss. Om 5 duss. taga- samtidigt sändes portofritt. Rek\ torde snarast insändas, då lagret ä begränsadt. SAVON FLEURS NEDERLAG, Söderhamn. Frimärken i faksimil. Rep. af ska­ dade mar* en. Inköp försäljning, bvte Priskurant gratis' oc> franko. Profsändning. F. Fournier’s Eftr. GENF B Schweiz.’ fhçjami - PAsrrumw shänko lindring och bot v*d hati och yr-^bräsOhommcr m med hjäljj af denna Köksstol har Ni alLid Ed*a skoborstar- tiklar, dammdukar etc. på sin plats. Pns fernissad Kr. 11:—. StryhbröLdien. - Trapp» stolar » Trappstenar. — Begär prb uppgift. — Rönneådalens AKtiebolag Tel. 5 itockamöllan Tel. 5 &>A PPS^ Lämplig Julgåfva! KONSTNÄRLIGA BREFKORT UTGIFNA TILL FÖRMÄN FÖR FÖRENINGARNA H. K. H. Kronprinsessans Bekiädnaclsför- ening - Sveriges Landstormsföreningars Centralförbund - Svenska Röda Korset Utförda i fyrfärgstryck från Generalstabens Liiografiska Anstalt samt tryckta å extra prima svensk kartong. 1. Kronprinsessan Va gareta SKANbKT LANDSKAP 2. Prins Eugén VADSTENA SLOTT 3. Victor Andién FÅ SKIDOR 4 Oscar Björck SMÅBARNSSKOLA PÅ SKAGEN 5 Gustaf Cedei ström SPEJAREN 6 Albert Engström UR LIVET 7. August Hagborg MORAKULLA 8. Mis Kr. uger ENGELBREKT 9 Cari La-sson DEN UNDERLIGA DOCEAN in Bruno Li jelors VINTERHARE 11. ueorg von Rosen ENKA ERAN BETLEHEM 12. Anders Zorn LAPPMODER VW' Lotteriet för Sv PRIS pr- lott 2;1Q hvaraf 10 öre tiil stamp.-afg. Kel stnio (IX hont) Kn. 2: 40). Vnis 1on s'yeh 20 Vne. Hvarje brefkort franke at med ett 5-öres landsiormsfrimärke. Seririna leveteias i piydlga kartongcmsl., utf. i f. mfäigsir>ck. Rikstel. 108 69. Allm. tel. 11498 Titt salu genom Boi-, Pappershandl. och andra återförsäljare, samt direkt från Centnatnådets IHstntbutionsbyr & Drotrnirgpa 1 an 66, 2 tr., Sthlm Nya böcker till Julen 1917! Korsblomman. Kristlig kalender, utkommer 1918 med sin femtiotredje årgång. Re­ digerad av _ kyrkoherde E f r. Rang med bidrag av flera för­ fattare och inre missionsarbetare. Häft. 1:75, kart. 2 kr., klotb. 2:75. Varde ljus! Missionskalender för 1918. Re­ digerad av' missionsdirektorn, pas­ tor J. Lindgren. 26 :e årg. Kart. 1: 50. Frideborg. )Folkkalender för 1918. Redig, av K. J. A h 1 b e r g. Femtio- andra årgången. Med flera teck­ ningar och porträtt. Kart. 1: 50, klotb. 2:50. Julgåfvan 1917. Rikt illustrerad jultidning för hemmet, med vacker omslags­ teckning av Jenny Nyström- Stoopendaal, utkommer i sin elite årgång och erbjuder goda bidrag av framstående för­ fattare och konstnärer. Fyra gra- tisbilagor. Pris 1:5). julkärfven 1917. Illustrerad jultidning för barn, tjugoandra årgången, prydes av en vacker omslagssida av J e n n y Ny ström-Stoopendaal. Pris 25 öre. Minnesord ur bibeln för hvar dag 1918. Nyårshälsning från Sv. Bibel­ institutet, (i väggalmanacksfor- mat) 30 öre. Del stora ljuset i de mörka skuggornas land. Julhälsning 1917 av Fr. Ham­ marsten. Pris 15 öre. Biblisk ordbok II. Ordförklaringar (Biblisk realen- cyklopedi). Utarbetad av teol. d:r O. Bens o w. Subskrip- tionsupplaga. Utgifves i 12 häf­ ten à 75 öre per häfte. Varje subskribent, som utlöst alla häftena, erhåller till verket en prydlig pärm. Inga Marias hemlighet. Berättelse av A — der (Anna Öländer). Häft. 2 kr., kart. 2:50, klotb. 3 kr. De funno ett fäsfe. Till ungdomen. Berättelse av K. G. F r i d h o 1 m, Hä.ft. 1: 50, kart. 1:76, klotb. 2:25. Emigranterna. Vardagsbilder ur emigrantlivet av Isolé. Häft. 2:75, kart. 3:25, klotb. 4:25. Pä Björkvik. Skildring ur barnavärlden av Anna Jennings. Häft. 2: 25, kart. 2:75, klotb. 3:75. Drömmen bief verklighei. Berättelse av Anna Jen­ nings. Häft. 0:75, kart. 1 kr. Morgonljus. Femtioårigt missionsarbete på natlhöljd jord, 1865—1916, skild­ rat av Nils Hylander, f. d. missionär i Ostafrika. Häft. 3 kr., kart. 3:75, klotb. 4:50. -1 samaritens spår. En dag i missionens sjukhus i Bellesa. Av d:r N. d e P e r t i s. Pris 40 öre. Den goda delen. Fjorton predikningar av A1- b e r t Lunde. Bemynd. över­ sättning samt sten ogram. Häft. 2: 50, klotb. 3: 25. Lögnens värld av Otto von Viebahn. över­ sättning av G. W. M. Flee t- wood. Häft.. 1:50, klotb. 2:25. Herren kommer och Den siora iofsången vid Lammets bröllop. Tvenne föredrag med avseende på de yttersta tingen av N. Hylander och Fr. L o w e- n i u s. Häft. 30 öre. Låt upp! Tjugosju korta predikningar av C. A. Hasselrot. Häft. 2: 50, kart. 3 kr., klotb. 4 kr. Tankar i andliga ämnen, hämtade från gudstjänst- och andaktsstunder, av Isolé. Häft. 75 öre, kart. 1 kr., klotb. 1:50. Morgongryning Sång med piano av musikdirek­ tör Martin Johansson, text av pastor Fr. Björk. Pris 1 kr. Fosterlands-SUlft lsers Fttriags-Expeditfon, Stockholm 3. Lotteriets kontrollant; Notarien i Öfverståthållareämbetet O. Cedersfrand. Lotteriets föreståndare: Ernst Norée. Sammanlagda vinstvärdet öfver 104,000 kronor. Presentkort för sammanlagdt 26,000 Kr. ------ Lägsta vinstvärdet S Kr- Lotter till landsorten sändas efter rekvisition, helst å brefkort under adr.: Riddaregatan 12, Stockholm 5, hvarvid 40 öre; mslöjd PRIS pr lött 2;io Presentkort. ..... 9,000 Gäller för uttagande eTer beställning enligt vin­ narens fria val af möbler textilarbeten eller andra varor hos Svensk Hemslöjd, Biblioteksg. 12, Sthlm. Brudutstyrsel..... 3,000 Antik Salongsmöbel 3,000 i mahogny 11 u till porto och dragningslista tillkommer. fvudvinst hvaraf !0 öre till stämp.-afg. R: Valfri vinst . . 8,500 O 15 SERVER A ! Lotteriet inköper ef. er vinnarens eget val varor och inventarier för uppsättande af själfständig yrkesverksamhet eller affär. Matsalsmöbel i björk 2,398 Elektrifiering........... 4,500 af boningshus eller landtgård eller Acetylengasverk. . . 4,500 monteradt^där vinnaren önskar Presentkort............. 2,000 Dessutom tusentals värdefulla vinster, hva.af en del utstä.las I lotteriets utställningslokal, Kungsgatan 2, Stockholm. D^l NYTTIGA JULKLAPPAR m för =5 m BARNEN n a niii/i K nrn m H BARNKLÄDER för Gossar och flickor. m m BACKFISCHKLKDER ===== == .18 Regeringsgatan 5 Sturegatan m n % M. BENDIX, m m 18 Regeringsgatan 5 Sturegatan u m Försäljningslokalerna nu öppna till kl. 8 e. m. 1Ë m Presentkort! Presentkort! m H HOFLEVERANTÖR === Till julen hafva vi i likhet med föregå- m §g ende år öppnat en särskild afdelning för IÜ BILLIGA LEKSAKER Hl m 18 REGERINGSGATAN 18. llfllllllllllllllllllllllllllllllll1 ill lllllllllllllllllllllllllllllll lllllll!lllllllllll!lllllllllllilll!lil!ll Professor Cederschiöld behandlar med egna massage­ metoder mag-, tarm-, reumatiska- och nervåkommor m. m. Obs.! Nässvaig- katarr (kronisk snufva) behandlas acted, instrument smärtfritt. Hvarda­ gar 10—12 o. 2—5. Grefturegatan 15. A. T. 184 51. Doktor Heilman Kungsporlspl. 2, Göteborg. Tel. 45 46. Elektrisk behandling (för nervsjukdomar och reumatiska åkommor). D:r A. KARSTEN Medicinskt Elektricitets-, Ljus- och Röntgeninstitut Kungsgatan 60, STOCKHOLM. Behandling af reumatiska åkommor Gymnastikdirektörsexamen aflägges efter 2-årig kurs af kvinn­ liga elever vid Hy kurs börjar den 14 sept. Frosp geni Kapten J. Thulin. LUND Göteborgs Gymnastiska Institut Fullständigaste ettåriga kurs i jj Sjukgymnastik och Massage Hästa årskurs börjar i Jan. [Begär utförligt prospekt! Doktor A. Kjellbergs Kurs i massage och sjukgymnastik. Begär prospekt I Stockholm. llolländaregatan 3. Kors i massage och Sjukgymnastik STOCKHOLMS MASSAGE-