Juridiska institutionen Examensarbete, Juristprogrammet HRO800 H21, 30 högskolepoäng Höstterminen 2021 Handledare: Filip Bladini Examinator: Max Lyles Att återanskaffa ett träd – En empirisk studie beträffande möjligheten att beräkna skadeståndet med ledning av återanskaffningskostnaden Rikard Hallgren Innehållsförteckning Förkortningslista ......................................................................................................................... 4 1. Inledning ................................................................................................................................. 5 1.1 Problemformulering ......................................................................................................... 5 1.2 Syfte ................................................................................................................................. 7 1.3 Metod och material ........................................................................................................... 7 1.3.1 Övergripande metod .................................................................................................. 7 1.3.2 Rättsdogmatisk metod ............................................................................................... 9 1.3.3 Kvalitativa intervjuer ................................................................................................. 9 1.3.4 Empirisk studie av underrättsavgöranden ............................................................... 10 1.4 Avgränsning ................................................................................................................... 13 1.5 Tidigare forskning .......................................................................................................... 14 1.6 Disposition ..................................................................................................................... 15 2. Skadeståndsrättsliga utgångspunkter .................................................................................... 16 2.1 Inledning ......................................................................................................................... 16 2.2 Principen om full ersättning och reparationsprincipen .................................................. 16 2.3 Värdeersättning .............................................................................................................. 17 2.3.1 Återanskaffningskostnad ......................................................................................... 17 2.3.2 Försäljningsvärde .................................................................................................... 18 2.3.3 Bruksvärde .............................................................................................................. 19 2.4 Skälighetsuppskattning ................................................................................................... 20 2.5 Sammanfattning ............................................................................................................. 21 3. Skadestånd vid olovlig avverkning av träd .......................................................................... 22 3.1 Inledning ......................................................................................................................... 22 3.2 Historisk bakgrund ......................................................................................................... 22 3.2.1 Vedvärde och skönhetsvärde ................................................................................... 22 3.2.2 Inkonsekvent underrättspraxis ................................................................................. 23 2 3.3 NJA 2015 s. 199 – Gotlandstallarna ............................................................................... 24 3.3.1 Bakgrund ................................................................................................................. 24 3.3.2 Högsta domstolens bedömning ............................................................................... 26 3.3.3 Skiljaktig mening .................................................................................................... 28 3.3.4 Analys ...................................................................................................................... 29 4. Intervjuer .............................................................................................................................. 32 4.1 Inledning ......................................................................................................................... 32 4.2 Östberg – Alnarpsmodellen och möjligheten att återanskaffa träd ................................ 32 4.2.1 Bakgrund och tematik ............................................................................................. 32 4.2.2 Intervju .................................................................................................................... 34 4.3 Alvem – En trädspecialists perspektiv ........................................................................... 40 4.3.1 Bakgrund och tematik ............................................................................................. 40 4.3.2 Intervju .................................................................................................................... 40 4.4 Analys ............................................................................................................................. 43 5. Rättstillämpning sedan 2015 ................................................................................................ 46 5.1 Inledning ......................................................................................................................... 46 5.2 Kvantitativ undersökning ............................................................................................... 46 5.2.1 Eftersökta datapunkter ............................................................................................. 46 5.2.2 Resultat .................................................................................................................... 48 5.3 Kvalitativ undersökning ................................................................................................. 51 5.3.1 Inledning .................................................................................................................. 51 5.3.2 Resultat .................................................................................................................... 52 5.4 Kombinerad analys ......................................................................................................... 61 6. Slutsatser .............................................................................................................................. 63 Källförteckning ......................................................................................................................... 66 3 Förkortningslista FAL Försäkringsavtalslag 2005:104 HD Högsta domstolen HovR Hovrätt JT Juridisk Tidskrift JFT Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland JustR Justitieråd NJA Nytt juridiskt arkiv Prop. Proposition RB Rättegångsbalk 1942:740 SkL Skadeståndslag 1972:207 4 1. Inledning 1.1 Problemformulering Olovlig trädfällning på annans fastighet är en kostsam företeelse som förekommer på såväl offentlig som privat mark, ofta i syfte att bereda sjöutsikt eller dylikt åt en grannfastighet.1 Det kan även tänkas finnas andra anledningar till varför skadegörelse av detta slag äger rum, men eftersom det i en stor del av fallen är svårt att vare sig veta eller bevisa vem som har begått gärningen kan man inte annat än spekulera kring dessa.2 Att den som utan tillåtelse avverkar träd på annans fastighet ådrar sig skadeståndsskyldighet är ovedersägligt. På vilka grunder storleken på det skadeståndet skulle beräknas var dock länge en fråga som var föremål för diskussion, eftersom den vägledning som fanns att tillgå var ålderstigen och inte gav något definitivt svar.3 Denna oklarhet medförde att såväl de personer som arbetade specifikt med trädvärderingsfrågor som jurister i allmänhet var osäkra på hur en sådan värdebestämning skulle gå till, med inkonsekvent underrättspraxis som resultat. Nästan ett århundrade efter det senaste prejudikatet levererade Högsta domstolen NJA 2015 s. 199 i syfte att klargöra hur ersättningen skulle beräknas vid olovlig avverkning av träd. Utfallet blev att beräkningen i första hand ska ske med anledning av återanskaffningskostnaden. Men för att återanskaffning ska kunna ske måste det gå att anskaffa likvärdiga ersättningsträd som de avverkade. HD menar dock att detta endast i praktiken är möjligt i begränsade fall. I de fall då återanskaffning inte är möjligt, alltså då den förstörda egendomen anses vara unik, ska beräkningen av skadeståndet i stället grunda sig på fastighetens minskade försäljningsvärde.4 Således skulle man kunna säga att huvudregeln om återanskaffning i realiteten blir undantaget vad gäller ersättning för olovlig avverkning av träd. Rättsläget för hur skadeståndsberäkningen ska gå till har med anledning av prejudikatet beskrivits som klart.5 1 Se exempelvis https://www.dagensjuridik.se/nyheter/affarsman-hogg-ner-trad-for-havsutsikt-doms-till- fangelse/, som avser en dom som kommer behandlas närmare i avsnitt 5.3.2. 2 Till exempel ett fall från Kil där sex träd avverkades till synes utan anledning, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/olovlig-tradfallning-i-kil-kan-kosta-200-000. 3 Se avsnitt 3.2.1. 4 Avgörandet behandlas i avsnitt 3.3. 5 Se bland annat Hovrätten för Skåne och Blekinge, dom meddelad 2018-02-28 i mål nr. T 2010-17, s. 4. 5 Trots att rättsläget har beskrivits på detta vis, och trots att HD:s avgörande innebär att utrymmet för en skadelidande att få skadeståndet beräknad på grundval av återanskaffningskostnaden är ytterst snävt,6 är det mer regel än undantag att den skadelidande yrkar att få ersättningen beräknad enligt detta värde även efter prejudikatet.7 Denna tendens skulle till viss del kunna förklaras med anledning av att ett skadestånd som beräknas med hjälp av återanskaffningskostnaden generellt leder till ett mer fördelaktigt resultat för den skadelidande.8 Frågan är dock om det inte finns en annan förklaring till varför denna tendens kan utläsas. Detta särskilt med tanke på att en kärande som vinner framgång i ansvarsfrågan kan anses vara tappande part i det fall det av domstolen utdömda beloppet betydligt understiger det yrkade, med resultatet att hen blir tvungen att bekosta såväl sina egna som motpartens rättegångskostnader.9 Detta är något som blir särskilt aktuellt i mål rörande skadestånd för olovlig avverkning av träd eftersom det ofta föreligger en stor diskrepans mellan det värde som de olika metoderna resulterar i. Således finns det anledning att anta att det föreligger andra skäl än rent ekonomiska för att återanskaffningskostnaden återkommande åberopas i dessa fall. En förklaring till denna tendens skulle kunna hittas i Johanssons komparativa artikel där han jämför NJA 2015 s. 199 med ett motsvarande avgörande från den norska Høyesteretten. I en fotnot upplyser Johansson (som deltog i avgörandet) att antagandet – att fritt växande träd utgör unik egendom och därmed inte går att ersätta – inte delas av landskapsarkitekter och arborister.10 Dessa är av åsikten att i princip alla träd går att ersätta och att möjligheten att återanskaffa ett likvärdigt träd snarare är en ekonomisk fråga än en praktisk. Bland annat har Johan Östberg, dåvarande ordförande i Svenska Trädföreningen, uttryckt det som att det nuvarande rättsläget till stor del har sin grund i ”[…] den bristande kunskap som finns i landets domstolar, inklusive hos HD.”11 Vidare menar Östberg att ”[v]i som arbetar i branschen vet såklart att det går att hitta stora, levande ersättningsträd som kan användas för att få fram återanskaffningsvärdet. Däremot vet inte lekmän eller domare om detta.”12 6 Se bland annat Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 118. 7 64,7 % av yrkandena i vid tingsrätten och 71,4 % av yrkandena i hovrätten grundar sig på återanskaffningskostnaden. För utförligare statistik, se avsnitt 5.2.2. 8 Bengtsson, B. & Strömbäck, E., Skadeståndslagen. En kommentar m.m., s. 385. 9 18 kap. 1 § RB. 10 Johansson, S.O., Två domar, två ersättningsberäkningar och arton olovligen fällda träd, s. 225. 11 Östberg, J., Alnarpsmodellen – Kommer modellen överleva Högsta domstolen och SVT-programmet Domstolen? 12 Östberg, J., Alnarpsmodellen – Kommer modellen överleva Högsta domstolen och SVT-programmet Domstolen? 6 Eftersom gränsdragningen mellan vad som är att anse som ordinär respektive unik egendom är avgörande vid skadevärderingen, på så sätt att ordinär egendom anses kunna återanskaffas till skillnad från unik,13 blir resultatet av denna gränsdragning väsentlig för utfallet i en process av det diskuterade slaget. Av den anledningen blir det intressant att titta närmare på denna gränsdragningsproblematik. 1.2 Syfte Uppsatsens syfte är att analysera vilka möjligheter en person som har lidit skada med anledning av olovlig avverkning av träd har att få skadeståndet beräknat med grund i återanskaffningsvärdet, i ljuset av den argumentation som förs av HD i NJA 2015 s. 199. Detta både vad avser hur de faktiska möjligheterna har sett ut sedan domen föll, men även vad avser framtida situationer. För att på ett adekvat vis kunna analysera och i viss mån nyansera tillämpningen och förståelsen av rättsläget blir det vid uppfyllandet av syftet av intresse att undersöka i vilken mån det finns fog för det relativt snäva utrymmet till återanskaffning av träd som lämnas utav HD. Hur väl underbyggd är den allmänna utgångspunkten att det inte är praktiskt genomförbart att anskaffa träd som är likvärdiga med de avverkade, då de avverkade träden är självsådda och utvecklats naturligt under lång tid?14 Denna undersökning syftar inte till att ge ett definitivt svar som är generellt applicerbart, utan eftersträvar att problematisera ett av HD allmänt uttalande med innebörden att det i praktiken inte är genomförbart att återanskaffa en hel kategori av egendom.15 Medför ett sådant generellt antagande att underrätterna avstår från att göra en självständig bedömning om förhållandena i de enskilda fallen? 1.3 Metod och material 1.3.1 Övergripande metod Uppsatsens övergripande metod skulle kunna beskrivas som rättsanalytisk till sin natur. En sådan metod stannar inte vid att fastställa den gällande rätten genom en tillämpning av en 13 Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 124. 14 Jfr. NJA 2015 s. 199 p. 15. 15 Ett argument som bland annat ifrågasätts i Schultz, M., Restitutionerande skadestånd, s. 249. 7 traditionell juridisk metod, utan tillåter även att annat material används för att analysera rätten.16 Med anledning av att uppsatsens syfte till stor del består i att analysera såväl rättsläget som rättstillämpningen vad gäller skadevärdering för olovlig avverkning av träd skulle en genomgående användning av det som generellt brukar beskrivas som en traditionell juridisk metod inte räcka till, utan även andra metoder har använts för att kunna genomföra en vidare analys av uppsatsämnet. Mer specifikt består uppsatsen av tre olika moment, där det har använts en metod för respektive del. Det första momentet, som består av kapitel 2 och 3, syftar till att ge läsaren en allmän skadeståndsrättslig introduktion för att kunna tillgodogöra sig den fortsatta framställningen. I denna del behandlas även rättsläget för skadestånd vid olovlig avverkning av träd, med särskilt fokus på det för uppsatsen centrala rättsfallet NJA 2015 s. 199. Här har en traditionell juridisk metod begagnats, vilken beskrivs utförligare i avsnitt 1.3.2. Med anledning av att det för uppsatsens syfte är intressant att inhämta även andra perspektiv än de rent juridiska på rättsläget består det andra momentet av kvalitativa intervjuer i kapitel 4 med personer som har en praktisk bakgrund rörande trädvärderingsfrågor. De metodologiska överväganden som har gjorts i denna del presenteras i avsnitt 1.3.3. Slutligen består det tredje momentet i kapitel 5 av en kombinerad kvantitativ och kvalitativ empirisk undersökning av rättstillämpningen avseende skadestånd för olovligt avverkade träd sedan tillkomsten av NJA 2015 s. 199. Sandgren har uttryckt det som så att det i ett juridisk arbete ofta är fruktbart att kombinera kvalitativ och kvantitativ metod.17 En sådan kan användas för att få en mer nyanserad och helhetsinriktad uppfattning av den företeelse som undersöks.18 I denna del har den kvantitativa delen använts för att ge en generell översikt av rättstillämpningen, varefter den kvalitativa delen syftar till att ge en djupare inblick i den argumentation som förs.19 Syftet har inte varit att med hjälp av denna undersökning fastställa gällande rätt, utan att analysera vilka effekter NJA 2015 s. 199 har fått för den skadelidandes reella möjlighet att få ersättningen beräknad med ledning av återanskaffningskostnaden. Eftersom uppsatsens syfte är kopplat till de reella möjligheterna att få återanskaffningen som 16 Sandgren, C., Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 54. 17 Sandgren, C., Om empiri och rättsvetenskap (del II), s. 1046. 18 Magne Holme, I. & Krohn Solvang, B., Forskningsmetodik, s. 86. 19 Magne Holme, I. & Krohn Solvang, B., Forskningsmetodik, s. 86 f. 8 grund för skadeståndsberäkningen är avgöranden från såväl tings- som hovrättsnivå relevanta som undersökningsmaterial. Urvalsprocessen för vardera del av den kombinerade kvantitativa och kvalitativa metoden redovisas enskilt i avsnitt 1.3.4.1 respektive 1.3.4.2. 1.3.2 Rättsdogmatisk metod Eftersom syftet med kapitel 2 och 3 är att ge läsaren en introduktion till rättsområdet samt analysera NJA 2015 s. 199 för att fastställa gällande rätt som utgångspunkt för den fortsatta undersökningen har de traditionella rättskällorna använts. I detta avseende har relevant lagtext, förarbeten, praxis och doktrin använts som underlag vid tolkandet och fastställandet av de rättsliga utgångspunkter som den vidare undersökningen tar avstamp i. 1.3.3 Kvalitativa intervjuer Som ovan nämnt syftar denna del av uppsatsen till att inhämta andra perspektiv än de rent juridiska på de frågor som hanteras inom ramen för arbetet. Materialet kommer att användas för att se på frågan ur ett annat perspektiv än det som framkommer från de traditionella juridiska källorna. Det ska här noteras att uppsatsen inte gör anspråk på att dessa perspektiv är normativt överordnat något annat, utan anledningen till att anlägga dem är endast att nyansera problematiken. Med anledning av intervjustudiens kvalitativa karaktär är inte resultaten avsedda att vara vitt generaliserbara, utan ambitionen med detta moment är att nyansera rättsläget och undersöka den kritik som förs angående de domskäl som framförs i NJA 2015 s. 199. Resultaten bör anses vara relevanta i och med att intervjuerna har genomförts med personer som dagligdags arbetar med såväl trädvärdering som trädfrågor i övrigt. Även om det inte nödvändigtvis går att dra klara slutsatser om hur ”verkligheten” ser ut, bör det gå att med hjälp av resultaten ifrågasätta det nuvarande rättsläget. I denna del har två personer som arbetar med såväl trädvärdering som faktisk hantering av trädfrågor intervjuats för att få ett annat perspektiv än det rent juridiska på frågan. De personer som har intervjuats är Johan Östberg och Britt-Marie Alvem. Intervjuobjekten, tematiken och frågeställningarna redovisas i samband med respektive intervju i kapitel 4. 9 Eftersom intervjuarens kompetens utgör en av de viktigaste faktorerna för en intervjuundersöknings resultat,20 har Intervjuteknik av Björn Häger, Den kvalitativa forskningsintervjun av Kvale & Brinkmann samt Forskningsmetodik av Magne Holme & Krohn Solvang lästs för att på ett metodiskt sätt kunna genomföra och analysera intervjuerna. Hägers bok lästes inledningsvis för att få en uppfattning om vilka krav som intervjusituationen ställer på såväl intervjuare och intervjuobjektet. Detta för att undvika att falla in i de vanligaste fällorna som en oerfaren intervjuare lätt hamnar i. Upplägget för intervjuerna baserades till stor del på den metod som framhålls av Kvale och Brinkmann. Processen delas upp i sju stadier som består av: 1. Tematisering, 2. Planering, 3. Intervju, 4. Utskrift, 5. Analys, 6. Verifiering och 7. Rapportering. Av utrymmesskäl kommer inte samtliga avvägningar som gjorts i förhållande till de individuella stegen att redovisas här.21 Eftersom syftet med intervjuerna var att få ett annat perspektiv än det rent normativt juridiska på problematiken användes inga exakt formulerade frågor vid intervjutillfällena. Denna metod är vedertagen för att undvika att resultatet i för stor grad påverkas av forskarens förutfattade meningar.22 Med anledning av uppsatsens juridiska karaktär finns det en risk att allt för snävt avgränsade frågeställningar skulle medföra att det efterfrågade perspektivet förlorades. Istället formulerades ett övergripande syfte med vardera intervju, varefter en intervjuguide med löst formulerade frågeställningar författades för att ge intervjuobjektet utrymme att formulera ett självständigt svar i förhållande till undersökningen.23 Intervjuerna genomfördes via videosamtal då båda intervjuobjekten befann sig på annan ort. Det bör här noteras att intervjuerna genomfördes innan de empiriska undersökningarna av rättstillämpningen var färdigställda, varför intervjuobjekten dessvärre inte hade möjlighet att kommentera resultaten. 1.3.4 Empirisk studie av underrättsavgöranden 1.3.4.1 Kvantitativ För att säkerställa att samtliga tings- och hovrättsdomar som hanterade olovlig avverkning av träd inkluderades i undersökningen gjordes två olika sökningar på Juno. Den för uppsatsen 20 Kvale, S. & Brinkmann, S., Den kvalitativa forskningsintervjun, s. 182. 21 Utförligare beskrivning av de olika stegen kan läsas i Kvale, S., & Brinkmann, S. Den kvalitativa forskningsintervjun, s. 118 ff. 22 Se Magne Holme, I. & Krohn Solvang B., Forskningsmetodik, s. 100 f. 23 Kvale, S. & Brinkmann, S., Den kvalitativa forskningsintervjun, s. 146 ff. 10 relevanta tidsperioden är från och med att NJA 2015 s. 199 meddelades den 2 april 2015 till och med författandet av denna uppsats. Eftersom Juno innehåller samtliga hovrättsavgöranden sedan 2011 och samtliga tingsrättsavgöranden sedan 2013, innebär en sökning på denna sökmotor att materialet blir så fullständigt som möjligt.24 Tredskodomar och förenklade tvistemål ingår dock ej i Junos databas, varför dessa fall ej är inkluderade i materialet. Vad gäller tredskodomarna utgör detta inte ett problem eftersom det är den faktiska rättstillämpningen som utgör undersökningsobjektet, vilket inte blir aktuellt vid en tredskodom. De förenklade tvistemålen hade visserligen varit av intresse, men bortfallet av dessa bedöms inte vara till skada för uppsatsens genomförande eftersom ett yrkande baserat på återanskaffningskostnaden för ett träd sällan understiger ett halvt prisbasbelopp.25 De eventuellt relevanta fall som trots detta bortfaller från undersökningsmaterialet torde varken innehålls- eller omfattningsmässigt vara av den grad att denna framställning förlorar sin relevans. Sökningarna genomfördes den 16 november 2021. För att säkerställa att inga sent avgjorda domar exkluderades upprepades sökningarna den 25 januari 2022, som inte resulterade i några ytterligare fall. Vid den första sökningen gjordes en frassökning med citattecken på ”NJA 2015 s. 199” med filtret ”praxis” aktiverat. Dessa söktermer användes med antagandet att samtliga fall där olovlig avverkning av träd hanterades refererade till detta rättsfall eftersom det är det första prejudikatet på nästan hundra år inom området. Dessutom är uppsatsens syfte kopplat till tolkningen av NJA 2015 s. 199. Sökningen gav 88 resultat, varav 23 kunde avfärdas redan vid en läsning av rubriken och ingressen.26 Av dessa återstod 65 avgöranden att hantera, varav 8 utgjorde hovrättsavgöranden och 57 kom från tingsrätterna. Vid hanteringen av de 65 återstående rättsfallen kunde ytterligare 36 tingsrättsavgöranden och 2 hovrättsavgöranden exkluderas då de ej behandlade skadestånd för olovlig avverkning av träd. 24 https://www.nj.se/juno/rattsfall. 25 Tvistemål där föremålet för tvisten uppenbart understiger ett halvt prisbasbelopp, se 1 kap. 3 d § RB. 26 Anledningen till att en så stor del av sökresultaten var irrelevanta för uppsatsens syfte var att domskälen i NJA 2015 s. 199 endast användes vid påföljdsmotiveringen i de flesta fallen. 11 Därefter kvarstod 21 tingsrättsavgöranden och 6 hovrättsavgöranden. 4 tingsrättsavgöranden och 1 hovrättsavgörande exkluderades med anledning av att det endast bedömdes vara delskada.27 I Göteborg tingsrätt, dom meddelad 2021-03-24 i mål nr. B 12859-20 träffades en förlikning gällande skadeståndet mellan parterna, varför även detta mål exkluderats från undersökningen. Förlikningen stadfästes i Göteborg tingsrätt, dom meddelad 2021-08-31 i mål nr. T 3045-21 som också har exkluderats från undersökningen. Efter de avslutande exkluderingarna kvarstod således 15 tingsrättsavgöranden och 5 hovrättsavgöranden från den första sökningen. Eftersom uppsatsen avser undersöka samtliga domar sedan NJA 2015 s. 199 meddelades behöver även de eventuella avgöranden som meddelades innan den tidpunkt då rättsfallet tilldelades ett NJA-nummer att beaktas. För att tillse att även dessa avgöranden inkluderades i undersökningen gjordes därför en andra sökning på prejudikatets målnummer. Sökningen gjordes (med citattecken) på ”B 19-13” på Juno med filtret ”praxis” aktiverat, vilket resulterade i 22 träffar. Vid en läsning av rubriker och ingresser var 1 hovrättsfall och 1 tingsrättsavgörande relevant. Även en tredje sökning gjordes för att säkerställa att inga eventuella felskrivningar skulle leda till att relevanta avgöranden bortfaller. Sökningen gjordes med citattecken på ”B19-13” (det vill säga samma som den andra sökningen, fast utan ett mellanslag mellan B och 19) på Juno med filtret ”praxis” aktiverat, vilket resulterade i 5 träffar. Ytterligare ett hovrättsfall och ett tingsrättsavgörande inkluderades i materialet. Totalt omfattar den kvantitativa delen av undersökningen således 7 hovrättsavgöranden och 17 tingsrättsavgöranden. 1.3.4.2 Kvalitativ Urvalet av vilka avgöranden som använts i den kvalitativa undersökningen har för det första baserats på vilken instans det handlar om. Även om denna undersökning inte görs i syfte att fastställa gällande rätt kan det finnas anledning att anta att det förekommer för uppsatsen 27 Göteborg tingsrätt, dom meddelad 2020-10-08 i mål nr. B 3779-20; Helsingborg tingsrätt, dom meddelad 2015-10-26 i mål nr. B 4023-15; Uppsala tingsrätt, dom meddelad 2021-06-03 i mål nr. B 9285-20; Örebro tingsrätt, dom meddelad 2018-11-23 i mål nr. T 4836-17 och HovR för Skåne och Blekinge, dom meddelad 2016-05-27 i mål nr. T 2985-15. Motivet till varför delskador utesluts kan läsas under avsnitt 1.4. 12 intressantare resultat i hovrättsavgörandena än vid tingsrättsavgörandena. Detta då det vid ett hovrättsavgörande normalt sett ingår fler lagfarna domare i processen. I materialet till den kvantitativa undersökningen ingick det sju avgöranden från hovrätten. Med anledning av att det i två av dessa inte förekom ett yrkande om att värdebestämningen skulle ske med ledning av återanskaffningskostnaden förekommer det inga resonemang som är av intresse för uppsatsens syfte i dessa avgöranden. Således kommer dessa inte att behandlas närmare i den kvalitativa delen. Även om det generellt kan antas att argumentationen vid hovrättsavgöranden för uppsatsen är intressantare än argumentationen vid tingsrättsavgöranden finns det skäl att titta närmare på vissa specifika tingsrättsavgöranden. Därför har urvalet för det andra gjorts baserat på de avgöranden där återanskaffningskostnaden har använts som beräkningsmetod i domslutet. Detta urval medför att även fyra tingsrättsavgöranden kommer att beaktas. I avsnitt 5.3.1 berörs de mer specifika överväganden avseende vad som eftersöktes i materialet. 1.4 Avgränsning Denna uppsats kommer endast att behandla frågor som berör valet av metod vid skadeståndsberäkningen vid olovlig avverkning av träd. I det inkluderas även andra tillvägagångssätt som resulterar i att trädet är att anse som totalskadat, såsom exempelvis inslagning av eco-pluggar i syfte att förgifta trädet med följd att trädet måste avverkas. Vidare kommer uppsatsen att begränsas till skadeståndsberäkningen vid utomobligatoriskt skadestånd, varför eventuella skador som uppkommer med anledning av entreprenadarbeten eller dylikt ej är inkluderat i materialet. Detta med anledning av att de eventuella skador som uppkommer i dessa fall i hög grad regleras i relation till entreprenadavtalet. Uppsatsen kommer dessutom att avgränsas till att endast diskutera träd som inte innehas i produktionssyfte. Detta eftersom träd som ingår i en produktionsskog har ett värde som till stor del kan avgöras genom att beräkna vedvärdet.28 Således uppstår inte den problematik som uppsatsen avser hantera i relation till sådana träd. 28 Jfr. NJA 2015 s. 199, p 12, där HD preciserar att prejudikatet gäller träd som representerar mer än ett vedvärde. 13 Vidare exkluderas de fall där det endast är tal om delskador. Detta eftersom det vid delskador inte blir aktuellt att diskutera återanskaffning och dessa typer av skador faller således utanför uppsatsens syfte. Eftersom det är den skadeståndsrättsliga ersättningsbestämningen som är föremål för uppsatsen faller de försäkringsrättsliga paralleller som annars skulle kunna vara av relevans utanför ramen för uppsatsen. Frågan om ansvarsbestämning i skuldfrågor hamnar utanför uppsatsens syfte och kommer därför ej att diskuteras särskilt. Av utrymmesskäl kommer uppsatsen att avgränsas till att endast diskutera svenska förhållanden. Det ligger visserligen nära till hands att diskutera norska Høyesterettens tematiskt angränsande avgörande Søgnefuruene Rt. 2015 s. 216, men eftersom en sådan jämförelse snarare skulle bidra med normativa inslag faller en sådan diskussion utanför uppsatsens syfte. 1.5 Tidigare forskning De frågor som hanteras i denna uppsats har tidigare varit föremål för diskussion i den juridiska litteraturen. Denna hantering har dock främst utgjorts av analyser av NJA 2015 s. 199 och dess inverkan både för de specifika bedömningarna vid olovlig avverkning och för den mer generella frågan om hur skadestånd för unika föremål ska hanteras.29 Även alternativa sätt att hantera problematiken har diskuterats, som till exempel att låta skadevållarens eventuella ekonomiska vinst med anledning av den olovliga trädfällningen ligga till grund för skadeståndsberäkningen med hjälp av det omtvistade rättsinstitutet obehörig vinst.30 Det finns dock inte någon tidigare juridisk forskning som mer ingående hanterar den faktiska möjligheten till återanskaffning sedan NJA 2015 s. 199. Inte heller finns det någon undersökning som har hanterat frågan om hur rättstillämpningen har sett ut under den för 29 Se Radetzki, M., Beräkning av skadestånd som avverkats olovligen; Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 114 ff.; Andersson, H., Ersättningsbestämningsfrågor (I) – återanskaffningskostnad kontra värdeminskning; Andersson, H., Ersättningsproblem i skadeståndsrätten, s. 148 ff.; Bengtsson, B. & Strömbäck, E, Skadeståndslagen. En kommentar, kommentaren till 5 kap. 7 § SkL under avsnitt 5.7.4 samt Johansson, S.O, Två domar, två ersättningsberäkningar och arton olovligen fällda träd. 30 Schultz, M., Restitutionerande skadestånd, s. 249 ff. Se även Schultz, M., ”Vid sakskada handlar det ytterst om egendomsskyddet”, s. 627 f. 14 framställningen aktuella perioden. Således kan denna uppsats fylla en funktion i den vidare diskussionen genom att bidra med empiriskt underlag i denna del. 1.6 Disposition Det närmast följande kapitlet syftar till att ge läsaren en kort, allmän skadeståndsrättslig bakgrund för att även en person utan vidare förkunskaper i ämnet ska kunna tillgodogöra sig framställningen. Även skadeståndets funktioner och vissa relevanta principiella frågor kommer att behandlas kortfattat för att läsaren ska ha förutsättningar att ta del av undersökningsmaterialet, där sådana frågor diskuteras i viss mån. Avsikten med detta avsnitt är inte att ge en fullständig översikt i dessa frågor, varför det inte kommer föras någon djupare diskussion om de olika delarna. Därefter följer kapitel 3 vari rättsläget för beräkningen av skadestånd för olovlig avverkning av träd behandlas. Inledningsvis redovisas en kort historisk bakgrund för att läsaren ska få möjlighet att få en kontextuell förståelse av problematiken. Därefter genomförs en rättsfallsanalys av det inom området centrala prejudikatet NJA 2015 s. 199, som utgör grunden för den fortsatta framställningen. I kapitel 4 presenteras de två genomförda intervjuerna. Detta för att läsaren ska ges ett alternativt perspektiv på möjligheten att återanskaffa träd än det som ges från de juridiska källorna som diskuteras i kapitel 3. Resultaten från intervjuerna presenteras utförligt var för sig, varefter materialet analyseras gemensamt i avsnitt 4.4. Kapitel 5 består av den kombinerade kvantitativa och kvalitativa undersökningen. Resultaten av den kvantitativa undersökningen presenteras initialt, följt av resultaten från den kvalitativa undersökningen. Dessa resultat kommer sedan att analyseras gemensamt i avsnitt 5.4. Med anledning av att det löpande i respektive del genomförs analyser och dras slutsatser kommer det i det avslutande kapitel 6 de för framställningen övergripande slutsatserna att sammanfattas i relation till uppsatsens syfte. 15 2. Skadeståndsrättsliga utgångspunkter 2.1 Inledning I detta kapitel ges läsaren en introduktion till hur beräkningen av skadestånd går till, samt vilka allmänna skadeståndsrättsliga principer som har betydelse för ersättningsbestämningen. Detta för att ge även läsare med begränsade förkunskaper möjlighet att tillgodogöra sig den fortsatta framställningen. Det bör här noteras att det i det följande inte ges vare sig en fullständig eller uttömmande behandling av dessa områden då en utförlig hantering av dessa faller utanför uppsatsens syfte. Inledningsvis presenteras en kort översikt kring de bakomliggande funktioner som det skadeståndsrättsliga systemet syftar till att uppfylla, varefter de moment som blir aktuella vid värdebestämningen rörande olovlig avverkning av träd presenteras. 2.2 Principen om full ersättning och reparationsprincipen Vid sakskador ska skadeståndet motsvara ersättning för sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning enligt 5 kap. 7 § 1 p. SkL. Hur detta värde ska bestämmas preciseras dock varken i bestämmelsen eller i förarbetena, som endast stipulerar att bedömningen ska ske enligt gällande principer.31 En princip som här särskilt åsyftas är reparationsprincipen, som är en av de primära funktionerna för skadeståndsrätten.32 Denna har innebörden att skadeståndet är ägnat att ersätta den skada som uppstår med anledning av en skadeståndsgrundande händelse.33 Att endast konstatera att skadan ska ersättas ger dock föga vägledning kring hur den faktiska ersättningen ska se ut. Av denna anledning är det även av vikt att beakta den närliggande principen om full ersättning. Till denna attribueras utgångspunkten att den skadelidande ska försättas i samma ekonomiska situation som om skadan inte inträffat.34 Detta sker genom att ersättning utgår i syfte att återställa det som har blivit förstört, försämrat eller minskat i värde 31 Prop. 1972:5, s. 580. 32 Se Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 18; Bengtsson, B. & Strömbäck, E., Skadeståndslagen. En kommentar m.m., s 22; Hellner, J., & Radetzki, M., Skadeståndsrätt, s. 37 f. och Schultz, M., Full ersättning för sakens värde, s. 848. 33 Andersson, H., Skyddsändamål och adekvans: om skadeståndsansvarets gränser, s. 323. 34 Se exv. prop. 1972:5 s. 99 f.; Schultz, M., Full ersättning för sakens värde, s. 848; Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 20 samt Bengtsson, B. & Strömbäck, E., Skadeståndslagen. En kommentar m.m., s. 383. 16 till det värde som den ifrågavarande saken hade vid tidpunkten före skadans inträffande.35 Vid den för uppsatsen relevanta händelsen att saken i fråga har gått helt förlorad är det således full ersättning för hela sakens värde som behöver utgå för att principen ska anses vara beaktad.36 Även om innebörden av principen stipulerar att full ersättning för sakens värde ska utgå kvarstår dock frågan hur detta värde ska bestämmas. I denna del har principen ansetts vara för generellt formulerad för att ge konkretion till bedömningen, varför den snarare får rollen som en principiell inramning.37 Vid förståelsen för de ovan behandlade principerna är det av vikt att notera att det återställande som diskuteras inte nödvändigtvis innebär att den skadelidande ska försättas i samma faktiska situation som innan skadehändelsen, utan det är den skadelidandes ekonomiska situation som åsyftas.38 2.3 Värdeersättning Som ovan nämnt är de skadeståndsrättsliga principerna för generella för att tillämpas direkt. Dessa sätter i stället ramarna för och legitimerar de något mer konkreta värdebestämningsmetoder som har vuxit fram i rättstillämpningen. Vid värdebestämningen av ersättning för totalskadad egendom är det i huvudsak tre metoder som blir aktuella, som baseras på återanskaffningsvärdet, försäljningsvärdet eller bruksvärdet.39 I det följande kommer de olika metoderna att presenteras översiktligt för sig, varefter domstolens möjlighet att uppskatta en sakskada till ett skäligt belopp berörs. 2.3.1 Återanskaffningskostnad Det primära alternativet för värdebestämningen har i såväl doktrin som praxis ansetts vara återanskaffningskostnaden.40 Detta med anledning av att denna metod anses närmast svara mot principen om full ersättning för sakens värde.41 Denna värderingsmodell har sin bakgrund 35 Bengtsson, B. & Strömbäck, E., Skadeståndslagen. En kommentar m.m., s. 383. 36 Prop. 1972:5, s. 580. 37 Se Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 21 och Schultz, M., Full ersättning för sakens värde, s. 848. 38 NJA 2016 s. 945, p. 18; Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 20 och Andersson, H., Skyddsändamål och adekvans, s. 488. 39 Hellner, J. & Radetzki, M., Skadeståndsrätt, s. 398. 40 Se exv. Bengtsson, B. & Strömbäck, E., Skadeståndslagen. En kommentar m.m., s. 383 f.; Hellner, J. & Radetzki, M., Skadeståndsrätt, s. 398 och JustR Lindskogs tillägg i NJA 2011 s. 576, p. 14. 41 Schultz, M., Full ersättning för sakens värde, s. 859. 17 i försäkringsrätten, där värdet av en förlorad egendom ska bestämmas med ledning av vad det kostar att förvärva egendom av samma slag omedelbart före skadehändelsen, med vissa avdrag för den värdeminskning som den ursprungliga egendomen kan anses ha genomgått i jämförelse med en ny egendom.42 Visserligen är det försäkringsrättsliga dagsvärdet inte direkt tillämpligt i förhållande till det skadeståndsrättsliga konceptet återanskaffningskostnaden, men Högsta domstolen har i flera fall brukat dagsvärdesprincipen som utgångspunkt för den fortsatta skadeståndsberäkningen.43 Vissa skillnader föreligger dock, bland annat vad gäller värderingstidpunkten, men med anledning av att det i den fortsatta framställningen främst kommer diskuteras när återanskaffningskostnaden är tillämplig snarare än den faktiska beräkningen kommer inte denna problematik att diskuteras ytterligare.44 En skillnad som ändock blir av relevans är att det inom skadeståndsrätten till skillnad från försäkringsrätten inte finns något krav på den skadelidande att genomföra ett faktiskt återanskaffande.45 Detta med hänsyn till den ovan nämnda omständigheten att det är den skadelidandes ekonomiska förlust som ska ersättas och inte den faktiska. Av den anledningen står det den skadelidande fritt att själv avgöra om hen ska använda ersättningen till att de facto ersätta den förlorade saken, eller om hen ska använda pengarna till någonting helt annat.46 Detta får innebörden för den fortsatta framställningen att där det diskuteras huruvida en återanskaffning är möjlig eller ej inte nödvändigtvis behöver ske en återanskaffning. Det som diskuteras är således främst möjligheten att återanskaffa den skadade egendomen. En förutsättning för att detta ska anses vara möjligt är dock att ersättningsegendomen anses vara likvärdig den förlorade, vilket kan förstås som att den bör vara av likartad beskaffenhet samt att den används för ett likartat ändamål.47 2.3.2 Försäljningsvärde I vissa fall finns det dock inte möjlighet att frambringa ersättningsegendom som kan fungera som jämförelseobjekt vid värdebestämningen – det vill säga att det varken går att hitta ersättningsegendom som bedöms vara av samma slag som, eller likvärdig 42 6 kap. 2 § 1 st. första meningen FAL. 43 Se NJA 1936 s. 693, NJA 1991 s. 269, NJA 2011 s. 576, NJA 2015 s. 199 och NJA 2016 s. 945. 44 För vidare läsning se Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 104 ff. 45 Visserligen följer inte ett krav för den försäkrade att faktiskt vidta återanskaffning direkt av lagtexten, men detta följer som regel av försäkringsvillkoren, se exv. Bengtsson, B., Försäkringsrätt. Några huvudlinjer, s. 76. 46 Andersson, H., Ersättningsproblem i skadeståndsrätten, s. 56 samt JustR Lindskogs tillägg i NJA 2011 s. 576, p. 14. 47 Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 80. 18 ursprungsegendomen. Beträffande dessa situationer finns det en möjlighet att få värdet beräknat med ledning av vad en försäljning av den förlorade saken skulle ha inbringat omedelbart före skadehändelsen.48 Detta försäljningsvärde kan liksom återanskaffningskostnaden härledas från de försäkringsrättsliga reglerna,49 och är avsedd för de fall där ursprungsegendomen är unik i sitt slag. Som exempel på detta har framhållits exempelvis oersättliga konstföremål – samt träd och annan växtlighet som är av centralt intresse för uppsatsen – som inte kan ersättas med åtminstone likvärdig egendom.50 Det finns dock vissa situationer när det finns anledning att basera skadeståndsberäkningen på den förlorade sakens försäljningsvärde trots att det inte rör sig om unik egendom. Detta är fallet när försäljningsvärdet bedöms vara högre än återanskaffningsvärdet, samt i de fall återanskaffningsvärdet inte anses kunna bestämmas med en acceptabel precision.51 Det värde som denna beräkningsmodell frambringar resulterar regelmässigt i ett värde som understiger det resultat som en beräkning enligt återanskaffningskostnaden medför, vilket som ovan nämnt utgör en anledning till den primära roll som återanskaffningskostnaden har vid värdebestämningen.52 Vidare är det av relevans för den fortsatta framställningen att framhålla att i det fall värdebestämningen avser ett totalförstört fastighetstillbehör – som exempelvis träd eller byggnader – ska försäljningsvärdet av tillbehöret bestämmas separat från den fastighet som den tillhör.53 2.3.3 Bruksvärde I det fall de två ovan hanterade beräkningsmetoder inte anses kunna bidra till att bestämma värdet av den förekomna skadan på ett tillräckligt precist sätt finns det en möjlighet att använda sig av det tredje alternativet som nämndes inledningsvis i detta avsnitt – bruksvärdet.54 Detta värde anses utgöras av det kapitaliserade värdet av det brukande som 48 Bengtsson, B. & Strömbäck, E., Skadeståndslagen. En kommentar m.m., s. 385. 49 6 kap. 2 § andra meningen FAL. 50 Bengtsson, B., Försäkringsavtalsrätt, kommentaren till 6 kap 2 § FAL; Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 115 och NJA 2015 s. 199. 51 Bengtsson, B. & Strömbäck, E., Skadeståndslagen. En kommentar m.m., kommentaren till 5 kap. 7 § SkL under avsnitt 5:7.4 och Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 124 ff. 52 Bengtsson, B. & Strömbäck, E., Skadeståndslagen. En kommentar m.m., s. 385 och Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 115. 53 Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 115. 54 Bengtsson, B., Skadeståndslagen. En kommentar m.m., avsnitt 5.7.4 och Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 129. 19 ägaren anses gått miste om till följd av skadan.55 Med anledning av att denna metod inte ansetts vara aktuell att använda vid värderingen av olovligt avverkade träd är det inte av relevans för uppsatsens syfte att vidare diskutera denna metod.56 2.4 Skälighetsuppskattning Även vid en tillämpning av beräkningsmetoderna i avsnitt 2.3 kan det fortsatt vara bekymmersamt att på ett tillräckligt precist sätt bestämma värdet av den inträffade skadan med anledning av diverse bevissvårigheter som föreligger. Exempelvis kan det vara svårt att bestämma försäljningsvärdet med anledning av att det inte finns en tillräckligt utvecklad marknad för det egendomslag som är föremål för processen, eller att det förvisso bedöms vara möjligt att genomföra en återanskaffning men att det av olika anledningar finns svårigheter att frambringa utredning kring de olika kostnaderna som är förknippade med ett eventuellt ersättningsförvärv. I dylika situationer finns det en möjlighet för domstolen att med en tillämpning av 35 kap. 5 § första meningen RB uppskatta skadan till ett skäligt belopp. För att denna bestämmelse ska bli aktuell krävs det att full bevisning inte alls eller endast med svårighet kan föras, samt att käranden trots bevissvårigheten har frambringat den bevisning som skäligen kan begäras.57 Vidare finns det i den andra meningen i samma paragraf en möjlighet att få skadeståndet uppskattat till ett skäligt belopp i en process där det yrkade beloppet är av mindre storlek,58 förutsatt att den bevisning som förvisso kan vidtas, skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte anses vara rimliga i förhållande till skadan och det yrkade beloppet. I NJA 2011 s. 576 öppnade Högsta domstolen upp ytterligare en möjlighet för domstolen att genomföra en skälighetsuppskattning även för vissa fall då rekvisiten i den ovan behandlade paragrafen inte är uppfyllda. I det avgörandet menade HD att en sådan skälighetsuppskattning, för att motverka ett materiellt otillfredsställande resultat, kan bli 55 Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 127 och Schultz, M., Full ersättning för sakens värde, s. 857. 56 Se bland annat NJA 2015 s. 199; Radetzki, M., Beräkning av skadestånd som avverkats olovligen; Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 114 ff.; Andersson, H., Ersättningsbestämningsfrågor (I) – återanskaffningskostnad kontra värdeminskning; Andersson, H., Ersättningsproblem i skadeståndsrätten, s. 148 ff.; Johansson, S.O, Två domar, två ersättningsberäkningar och arton olovligen fällda träd, samt Schultz, M., Restitutionerande skadestånd. 57 Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 238 f. och Fitger, P. m.fl., Rättegångsbalken, kommentaren till 35 kap. 5 § RB. 58 Prop. 1987/88:1, s. 14. och Fitger, P. m.fl., Rättegångsbalken, kommentaren till 35 kap. 5 § RB. 20 aktuell i de fall omständigheterna är sådana att parterna får antas godtagit att domstolen uppskattar skadan till ett skäligt belopp. Det faktum att denna möjlighet existerar även utanför 35 kap. 5 § RB tillämpningsområde följer av skadeståndsprocessens dispositiva natur, där parternas agerande kan medföra att det finns utrymme till en skälighetsuppskattning. Med anledning av att denna möjlighet som beskrivet har sin grund i en uttalad eller presumerad överenskommelse mellan parterna, följer det att denna möjlighet inte existerar i det fall endera part framför att en sådan överenskommelse inte existerar. 2.5 Sammanfattning Ett skadestånd är ägnat att ersätta den skada som uppstår med en skadegrundad händelse på ett sådant sätt att den skadelidande ska försättas i samma ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat. I det fall det rör sig om en totalskadad sak ska värdet av skadan som huvudregel bestämmas till kostnaden för att förvärva ersättningsegendom av samma slag, eller åtminstone egendom som anses vara likvärdig den förlorade. I det fall det är tal om en unik egendom där det ej är möjligt att frambringa ett likvärdigt ersättningsexemplar finns det en möjlighet att bestämma värdet på skadan utifrån vad en försäljning av den förlorade egendomen hade inbringat. I regel är det återanskaffningsvärdet högre än det värde som hade framkommit vid en försäljning av saken, men i det fall försäljningsvärdet är högre ska värdebestämningen ske enligt det senare. Vidare finns det en möjlighet att använda sig av det förlorade bruksvärde som har uppkommit hos ägaren av en totalskadad sak, men detta blir inte aktuellt inom ramen för denna uppsats. Slutligen finns det en möjlighet för domstolen att uppskatta värdet på den uppkomna skadan till ett skäligt belopp; antingen vid en tillämpning av 35 kap. 5 § RB som i huvudsak kräver att det föreligger vissa svårigheter att framföra bevisning, eller om parterna i målet får anses ha kommit överens om att domstolen ges den behörigheten. Efter att det har getts en allmän beskrivning av systematiken kring skadeståndsberäkning vid sakskada i detta kapitel, kommer den nästkommande delen att mer specifikt gå in på hur det fungerar vid olovlig avverkning av träd. 21 3. Skadestånd vid olovlig avverkning av träd 3.1 Inledning Detta kapitel syftar till att behandla det aktuella rättsläget vad gäller skadestånd vid olovlig avverkning av träd. Inledningsvis kommer det i avsnitt 3.2 att ges en historisk bakgrund till rättsområdet, samt den rättsliga kontexten som NJA 2015 s. 199 levererades i. Sedan behandlas prejudikatet särskilt i avsnitt 3.3, som avslutas med en rättsfallsanalys. 3.2 Historisk bakgrund 3.2.1 Vedvärde och skönhetsvärde Innan det för uppgiften centrala prejudikatet meddelades fanns det i huvudsak två rättsfall att tillgå som vägledning för hur skadeståndsberäkningen för olovlig trädfällning skulle gå till. Som nämndes i avsnitt 1.1 har båda dessa avgöranden några år på nacken, där det första härrör från slutet på 1800-talet. I NJA 1898 s. 290 anförde käranden att värdeersättningen för de 81 träd som olovligen fällts av svaranden utöver vedvärdet, även skulle beräknas med hänsyn till deras funktion som prydnadsträd. Med anledning av att talan bifölls av Högsta domstolen har rättsfallet utgjort en grund för uppfattningen att även träds prydnadsfunktion – dess ”skönhetsvärde” – är relevant för ersättningsberäkningen. Dessvärre gavs dock ingen vidare vägledning kring vilka faktorer som är av relevans vid uppskattningen av skönhetsvärdet. Även det andra relevanta rättsfallet NJA 1919 s. 1 kom till samma slutsats. I de av HD fastställda domskälen från häradsrätten angavs att ersättningsberäkningen för de olovligen fällda träden utöver vedvärdet även skulle beräknas med ledning av det förlorade skönhetsvärdet som platsen lidit med anledning av avverkningen. Inte heller i detta fall angavs någon motivering till det utdömda beloppet. Prejudikaten gav visserligen ett uttryck för att olovligt avverkade träd anses ha ett värde utöver vedvärdet, men med anledning av den bristfälliga motiveringen från HD:s sida förekom det svårigheter att genomföra en koherent uppskattning av det skönhetsvärde som enligt avgörandena ska ersättas. Det har dock inom doktrinen gjorts tolkningen att det skönhetsvärde Högsta domstolen talar om i all väsentlighet motsvarar det minskade 22 försäljningsvärdet på fastigheten som avverkningen medför;59 en tolkning som Högsta domstolen sedermera vidhöll i NJA 2015 s. 199 vilket framgår i avsnitt 3.2. 3.2.2 Inkonsekvent underrättspraxis I enlighet med vad som framgår i avsnitt 2.3.1 och 2.3.2 fungerar emellertid metoden för att bestämma en förlorad saks värde med ledning av försäljningsvärdet i regel som ett sekundärt alternativ till brukandet av återanskaffningskostnaden. Med anledning av detta, kombinerat med de ovan berörda prejudikatens oklarhet gällande hur ersättningsbestämningen ska gå till vid olovlig avverkning rådde det skilda meningar kring hur detta skulle genomföras. Detta ledde till att det vid åren strax innan Högsta domstolen tog upp frågan för prövning förekom en rad olika sorters lösningar från underinstanserna.60 I synnerhet rådde det delade meningar kring inom vilka ramar en ersättningsegendom kan anses utgöra likvärdig egendom eller ej. Med anledning av att NJA 2015 s. 199 i viss mån kan anses ha levererats som en reaktion på de relativt fria likvärdighetsbedömningar som förekom i underrättspraxisen kommer tre exempel på sådana resonemang att presenteras kort i det följande. I ett avgörande från 2001 menade Svea hovrätt att ersättningen för skadan skulle beräknas på ett sådant sätt, att den skadelidande kompenseras för kostnaderna att så långt som möjligt återställa fastigheten till det skick som förelåg innan skadehändelsen, varefter ersättning om drygt 360 000 kr baserat på återanskaffningskostnaden utdömdes.61 Detta trots att ersättningsträden var av betydligt mindre storlek än de avverkade. Även Hovrätten för Västra Sverige sällade sig i ett avgörande från 2010 till den nyligen nämnda extensiva tolkningen av vad som anses utgöra likvärdig egendom.62 Hovrätten fann att en skadeståndsberäkning som grundar sig på att återanskaffning ska ske med träd av samma art och storlek resulterar i ett oskäligt högt belopp. Med hänvisning till att det i tidigare praxis ansetts tillräckligt att ersätta olovligt avverkade träd med betydligt mindre exemplar, utdömdes ersättning med grund i kostnaden för sådana mindre träd. Detta trots att det i målet var utrett att återanskaffning av exemplar av samma slag som ursprungsträden kunde ske. I förhållande till exemplet från Svea hovrätt kan domstolen i detta avgörande anses 59 Grönfors, K., Om rättsskydd för skönhetsvärden, s. 161 och Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 46. 60 Se bl.a. Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 115. 61 Svea HovR, dom meddelad 2001-01-16 i mål nr. T 4641-99. 62 HovR för Västra Sverige, dom meddelad 2010-11-25 i mål nr. T 4873-09. 23 ha utvidgat utrymmet för likvärdighetsbedömningen i meningen att det bedömdes att de betydligt mindre träden skulle utgöra jämförelseobjekten vid värdebestämningen, trots att det fanns en möjlighet att vidta ett reellt återställande av fastigheten. Här ska dock noteras att det, som behandlades i avsnitt 2.2, är den skadelidandes ekonomiska snarare än faktiska situation som skadeståndsrätten syftar till att återställa. Avsaknaden av ett sådant resonemang i jämförelse med det ovan nämnda avgörandet, särskilt när det fanns ett faktiskt återställandealternativ, pekar dock på den inkonsekvens som bedömningarna hade sinsemellan. Ett sista exempel på den spretiga underrättspraxisen som förekom strax innan NJA 2015 s. 199 kan finnas i Hovrätten för Skåne och Blekinges argumentation i ett avgörande från 2013.63 Efter att ha konstaterat att skadeståndets funktion i detta sammanhang är att så långt som möjligt sätta den skadelidande i samma situation som om skadan inte har inträffat, gjorde hovrätten bedömningen att det inte är möjligt att anskaffa träd av samma storlek och ålder. Enligt hovrätten utgjorde detta faktum dock inte ett hinder för att skadeståndet skulle beräknas med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden, utan fann det tillräckligt att beräkna skadeståndet till kostnaden för att skapa ”[…] ungefär samma intryck som det skadade området gjorde före skadorna.” Det faktum att det inte förekom bevisning om vilken sorts tall som hade avverkats ansågs inte vara något hinder för att återanskaffningskostnaden kunde användas. 3.3 NJA 2015 s. 199 – Gotlandstallarna 3.3.1 Bakgrund Den för målet aktuella händelsen utgjordes av att en person – som vi kan kalla A – påstods ha sågat ned tre tallar på en annan persons – hädanefter benämnd B – fastighet samt skadat ytterligare en tall på ett sådant sätt att denna var tvungen att tas ned. Eftersom A erkände gärningen prövades inte ansvarsfrågan i någon vidare utsträckning, utan den huvudsakliga frågan som tingsrätten hade att hantera var hur skadeståndet skulle beräknas. Värdet av tallarna uppskattades av åklagaren till ca. 236 700 kr (exklusive moms), medan B yrkade på att skadan skulle beräknas med ledning av återanskaffningskostnaden till 400 000 63 HovR över Skåne och Blekinge, dom meddelad 2013-05-16 i mål nr. T 1541-12. 24 kr. Av det yrkade beloppet var 392 400 kr kopplat till faktiska återanskaffningskostnaden, medan 3 600 kr yrkades för den förlorade vedkostnaden och 4 000 kr för terapi till följd av att händelsen upplevts som traumatisk för B. Återanskaffningskostnaden baserades på kostnaden för att ersätta de avverkade träden som var 15-20 meter med 3-4 meter höga ersättningstallar. A vitsordade ett belopp om 25 000 kr. I brist på ett klargörande prejudikat ansåg tingsrätten på samma vis som vissa andra underinstanser strax före NJA 2015 s. 199 att det var möjligt att substituera de avverkade träden med betydligt mindre plantor. Av den anledningen bedömde tingsrätten att det belopp som B yrkade för förvärv av ersättningsträden var skäligt. Däremot bedömdes det att utredningen vad avser etableringskostnaderna var otillräcklig, varför tingsrätten med anledning av 35 kap. 5 § RB bedömdes vara tillämplig uppskattade värdet av skadan till ett skäligt belopp. Yrkandet om vedersättning och terapi ogillades. Tingsrättens slutsats var således att B tilldömdes 179 500 kr beräknat med ledning av återanskaffningskostnaden. Vid hovrättsprocessen vidhöll parterna sina yrkanden från tingsrätten vad gäller skadeståndsberäkningen, förutom att B släppte kraven på ersättning för det förlorade vedvärdet samt terapikostnader. Även hovrätten bedömde att det fanns utrymme att använda återanskaffningskostnaden som beräkningsgrund, med hänvisning att det i ett antal tidigare domstolsavgöranden har ansetts tillräckligt att använda sig av betydligt mindre träd som ersättningsegendom för de avverkade. Det värderingsutlåtande som åberopades av B lades, i brist på alternativ utredning, till grund för beräkningen av återanskaffningskostnaden som uppgick till 181 507 kr. Däremot bedömde hovrätten att de kostnader som B ville ha ersättning med anledning av de mark- och beredningsarbeten som påstods vara nödvändiga inte kunde utgå eftersom det saknades utredning till stöd för denna kostnad. Eftersom hovrätten menade att det inte var förknippat med några särskilda svårigheter att frambringa utredning i detta avseende ansågs 35 kap. 5 § RB inte vara tillämplig, varför hovrätten avslog yrkandet om ersättning för mark- och beredningsarbeten. Således stannade hovrättens skadeståndsberäkning på 181 507 kr. Sammanfattningsvis kom de båda underinstanserna fram till i princip samma slutsats – att återanskaffningskostnaden kunde användas som beräkningsgrund för de olovligt avverkade träden utan hinder av att ersättningsträden var betydligt mindre än de ursprungliga. De små skillnader som förekom mellan de två domsluten berodde i stort på skilda bedömningar 25 rörande bevisningen i målet samt kring svårighetsgraden att frambringa bevisning, snarare än principiella meningsskiljaktigheter rörande möjligheten att ersätta träd. A överklagade hovrättens dom till HD på samma grunder som vid hovrätten. B motsatte sig ändring. 3.3.2 Högsta domstolens bedömning Efter en generell utläggning om processen för att beräkna ett skadestånd, där det bland annat konstaterades att beräkningen som huvudregel ska ske med grund i återanskaffningskostnaden alternativt med utgångspunkt i sakens försäljningsvärde, berörde HD de två äldre rättsfallen som behandlades i avsnitt 3.2.1. Dessa gav enligt HD uttryck för att växande träd som inte anses kunna ersättas av någon ny eller motsvarande egendom bör värderas med ledning av fastighetens minskade försäljningsvärde, samt att en skälighetsbedömning kan behöva vidtas för att undvika materiellt otillfredsställande resultat. Därefter hanterade HD mer specifikt frågan om hur skadeståndsberäkningen ska genomföras vid olovlig trädfällning. Inledningsvis poängterades att problematiken endast uppstår kring träd som representerar mer än ett vedvärde.64 Liksom vid de tidigare instanserna poängterades det att den generella huvudregeln om att skadeståndsberäkningen för totalskadad egendom ska ske med hjälp av återanskaffningskostnaden är tillämplig även när den förlorade saken är ett träd. Vid detta skede skiljer sig dock HD:s resonemang från såväl de båda underinstansernas, som de hovrättsavgöranden som diskuterades under 3.2.2. Detta då HD underströk att för att det över huvud taget ska gå att tala om återanskaffning, krävs det att ersättningsträden åtminstone måste vara likvärdiga de avverkade. Det påpekades särskilt att det inte räcker att ett eventuellt ersättningsträd är så likt som möjligt för att detta ska kunna användas som underlag för värdebestämningen, eftersom principen om att återanskaffningskostnaden inte kan utsträckas längre än att tillåta att ett likvärdigt ersättningsexemplar används. Just formuleringen så likt som möjligt skulle kunna tolkas som en direkt referens till den nyss nämnda utvecklingen i underrättspraxisen där det frekvent hade accepterats att ersättningsegendomen så långt som möjligt sätter den skadelidande i samma situation. Detta förfarande underkändes tydligt i och med HD:s formulering. 64 Vilket enligt ovan avsnitt 1.4 är en anledning till att denna uppsats avgränsas från fall då träd endast anses representera ett vedvärde, till exempel i de fäll där trädet är del av en produktionsskog. 26 Vidare förde HD en allmän diskussion angående möjligheten att frambringa likvärdiga ersättningsträd, vari det gjordes ett antagande att det fordras att det skadade trädet är relativt ungt för att ett likvärdigt exemplar ska kunna anskaffas. Dessutom menade HD att det inte framstår som ”[…] praktiskt genomförbart att skaffa träd som i egentlig mening är likvärdiga med de avverkade […]” i det fall ursprungsträdet är ett självsått träd som har utvecklats naturligt under lång tid. Närmare motivering avseende detta antagande om verkligheten gjordes ej från HD:s sida i detta avseende, förutom en hänvisning till allmänna utgångspunkter. I det fall det inte är möjligt att frambringa ett likvärdigt träd menade HD i linje med vad som beskrivits ovan i avsnitt 2.3.2 att värdebestämningen bör ske med ledning av det minskade försäljningsvärdet. Eftersom det förefaller svårt, om inte omöjligt, att sälja ett träd som inte innehas i produktionssyfte utan att förflytta det ifrån den fastighet det befinner sig på konstaterades att det som huvudregel är fastighetens minskade försäljningsvärde som här åsyftas. Med en referens till NJA 2011 s. 57665 statuerade HD att det för att förhindra materiellt otillfredsställande resultat bör finnas utrymme för domstolen att göra en skälighetsuppskattning avseende det minskade fastighetsvärdet – en bedömning som ska ske på objektiva grunder. Sammanfattningsvis resulterade denna av HD genomförda diskussionen i att skadeståndsberäkningen vid olovlig avverkning i allmänhet ska ske i tre steg. För det första ska skadeståndet som huvudregel bestämmas med ledning av återanskaffningsvärdet. Detta kräver dock att ersättningsträdet utgör ett åtminstone likvärdigt exemplar, något som anses vara svårt att frambringa. Vid brist på tillräckligt lika ersättningsexemplar får värderingen för det andra ske med fokus på fastighetens minskade försäljningsvärde. Med anledning av att det finns en risk för att olovligt avverkade träd inte medför en mätbar förändring av fastighetens minskade försäljningsvärde stipuleras det att det för det tredje finns ett utrymme för domstolen att göra en skälighetsuppskattning för att motverka materiellt otillfredsställande resultat. Huruvida detta, med anledning av att möjligheten till skälighetsuppskattning i NJA 2011 s. 576 bygger på dispositionsprincipen, är gällande i samtliga fall rörande olovlig avverkning av träd eller bara i de fall då det får antas att parterna har godtagit domstolens skönsmässiga utrymme i detta avseende förtäljs inte. 65 Se avsnitt 2.4. 27 Efter att ha diskuterat hur beräkningen av skadestånd avseende träd som har avverkats olovligen ska gå till på ett mer allmänt plan gick sedermera HD in på bedömningen i det specifika fallet. Med anledning av att de av B presenterade ersättningsträden var av betydligt mindre storlek än de skadade uteslöt HD möjligheten att värdera skadan med ledning av återanskaffningskostnaden. I linje med den allmänna diskussionen som HD fört tidigare konstaterades det sedan att skadevärderingen ska ske på grundval av fastighetens förlorade försäljningsvärde, vilket fick ske genom en skälighetsuppskattning eftersom det saknades utredning i målet rörande detta värde. De objektiva faktorer som HD tillmätte betydelse vid skälighetsbedömningen var den insynsskyddade funktion som de avverkade träden hade fyllt och att avverkningen förändrat en del av fastighetens utseende. Skadan uppskattades till 30 000 kr, varefter ytterligare 3 600 kr tillkom med anledning av det förlorade vedvärdet. 3.3.3 Skiljaktig mening Justitierådet Marianne Lundius delade inte majoritetens bedömning avseende vilka ramar som likvärdighetsbedömningen har att förhålla sig till. Med anledning av att majoritetens strikta förhållningssätt i regel leder till att det blir fastighetens minskade försäljningsvärde som tillämpas vid värdebestämningen – ett värde som enligt hennes bedömning blir liten eller obefintlig – riskerar detta att leda till att den skadelidande får ett svagt skydd som inte uppfyller varken reparationsprincipen eller principen om full ersättning för sakens värde. Däremot menar Lundius att en ovillkorlig rätt till att beräkna skadans värde med ledning av priset för att återanskaffa träd av så likvärdig storlek som möjligt riskerar att leda till oskäliga ersättningsnivåer, varför hon förespråkade att detta värde endast bör fungera som ett utgångsvärde. Detta värde bör sedan justeras efter skälighet, bland annat i förhållande till det avverkade trädets funktion samt fastighetens minskade försäljningsvärde. Tillämpningen av den av Lundius förespråkade metoden resulterade i att hon fann att återanskaffningskostnaden bestämdes till det i hovrätten utdömda beloppet 181 576 kr, varefter det sedan jämkades till skäliga 60 000 kr. 28 3.3.4 Analys Den av HD valda lösningen kan i stort sett sägas ha tagits emot väl i den juridiska litteraturen. Bland annat har vägvalet premierats av Andersson eftersom ”[…] det praktiskt genomförbara är en bättre målsättning än det utopiskt och totalitära idealet att göra det totalt omöjliga.”66 Han har även beskrivit domen som en ”[t]eoretisk favorisering av det praktiskt möjliga framför det totalt omöjliga.”67 Även Radetzki uttrycker sig i positiva ordalag med anledning av att domen kan sägas ”[…] ge uttryck för en konsekvent tillämpning av rådande principer beträffande skadeståndsberäkning vid sakskada och bidrar därigenom till upprätthållandet av förutsebarhet och rättssäkerhet inom skadeståndsrätten.”68 Även om majoritetens tolkning av likvärdighetsnormen, i relation till minoriteten, kan beskrivas som stram tycks den inte vara tillräckligt stram enligt Radetzki. Detta då han föreslår att en bättre lösning rent rättstekniskt vore att på ett generellt plan göra bedömningen att samtliga träd och buskar anses utgöra unik egendom.69 Avgörandet har dock kritiserats av Schultz, som är av åsikten att domen utgör ett frånsteg från principen om full ersättning.70 Detta med grund i att Schultz anser att det av HD förda argumentet – att återanskaffningskostnaden ej går att tillämpas med anledning av att ersättningsegendomen inte anses vara likvärdig – i princip skulle vara tillämplig på alla fall där det rör sig om en totalskada. Vidare uttrycker Schultz åsikten att det av HD valda förfarandet med dess relativt låga ersättningsnivåer, i viss mån kan anses ha skapat ett ekonomiskt incitament för skadevållaren att genom att olovligen avverka träd på en grannfastighet, öka värdet på sin egen fastighet med ett belopp som vida överstiger det som hen blir tvungen att betala i skadestånd.71 Vid förståelsen av NJA 2015 s. 199 bör det noteras att det förvisso ligger nära till hands att tolka HD:s resonemang rörande den praktiska genomförbarheten som ett uttryck som även inkluderar en rimlighetsavvägning där kostnaden för den genomförbara återanskaffningen överskrider fastighetens minskade försäljningsvärdet på ett sådant sätt att det enligt HD inte 66 Andersson, H., Ersättningsbestämningsfrågor (I) – återanskaffningskostnad kontra värdeminskning, Infotorg Juridik. 67 Andersson, H., Ersättningsproblem i skadeståndsrätten, s. 163. 68 Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 118. 69 Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 119. 70 Schultz, M., Restitutionerande skadestånd, s. 249. 71 Schultz, M., Restitutionerande skadestånd, s. 249 f. 29 anses vara praktiskt genomförbart med återanskaffning.72 Den tolkningen medför att det inte är den faktiska möjligheten att få ett likvärdigt träd på plats som fäller avgörandet för om det ska kunna gå att tala om återanskaffningskostnad. Så verkar dock inte vara fallet eftersom den praktiska genomförbarheten enligt Andersson ska förstås som ”[h]uvudregeln om att återanskaffningskostnaden ska ersättas, försätts nu med reservationen att de avverkade träden är möjliga att ersättas (varvid man avser faktisk fysisk ersättning, dvs substitution, av nya träd på marken).”73 Det bör således tolkas som att HD menar att det i praktiken inte är genomförbart att förvärva, förflytta och plantera ett träd som är självsått och har utvecklats naturligt under lång tid. De eventuella skälighetsinvändningar som kan anföras om det inte vore ekonomiskt försvarligt att beräkna skadeståndet med ledning av de presumtivt höga kostnaderna för förvärv, förflyttning och plantering torde således inte åsyftas när HD diskuterar den praktiska genomförbarheten. I det specifika fallet var de ersättningsträd som lades till grund för återanskaffningsberäkningen av betydligt mindre storlek än de avverkade, både vad avser längd och tjocklek. Således finns det goda skäl för den av HD gjorda bedömning att de avverkade träden inte kan ersättas av de ersättningsträd som åberopades eftersom de helt enkelt inte kan anses vara likvärdiga. Därmed tycks det som att HD inte tycks haft särskilt mycket annat utrymme än att komma fram till den slutsats som de gjorde, med mindre än att acceptera att det vid likvärdighetsbedömningen kan beaktas vad som får anses vara så likt ursprungsegendomen som möjligt. En sådan tillämpning genomfördes visserligen av skiljaktige Lundius, men det förefaller vara en viss diskrepans såväl semantiskt som faktiskt mellan någonting som är likvärdigt respektive så likt som möjligt. Det kan dock ifrågasättas om det faktum, att de träd som åberopades i det specifika fallet inte var av den storlek som hade krävts för att de skulle anses likvärdiga, medför att det inte är möjligt att anskaffa sådana träd generellt. Än mer anmärkningsvärt tycks vara att de avverkade träden var av avsevärd storlek.74 Detta med anledning av att även om det skulle vara så att HD:s antagande om att det inte är möjligt att frambringa träd av likvärdigt slag som de avverkade vore korrekt, innebär detta inte nödvändigtvis att det endast är möjligt att 72 Jfr. det närliggande resonemanget som förs av skiljaktiga Lundius. 73 Andersson, H., Ersättningsproblem i skadeståndsrätten, s. 150. Se även Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, s. 124. 74 15-20 meter höga. 30 frambringa likvärdiga ersättningsträd i det fall de avverkade är relativt unga och relativt små. Med anledning av att HD:s domskäl tyder på att det i målet förekom bristfällig utredning avseende den avsedda återanskaffningen framkommer det inte på vilka grunder HD gör de generella antagandena om den allmänna möjligheten att förvärva och plantera likvärdiga träd. I brist på detta tycks dessa antaganden om verkligheten ha gjorts genom en fri tolkning av de deltagande justitieråden. Det framstår som anmärkningsvärt att HD vid tolkningen av rättsläget så som det bör förstås med ledning av NJA 1898 s. 290 och NJA 1919 s. 1 inte diskuterar de teknologiska framsteg som har skett under det knappa århundrade som har förflutit sedan det senare avgörandet. I punkt 11 i domen konstaterar domstolen att motivet för de refererade avgörandena bör tolkas som att ”[…] växande träd inte kan ersättas av någon ny eller motsvarande egendom.” Detta må ha varit självklart år 1898 och 1919, men frågan är om detta bär lika hög grad av självklarhet 117 respektive 96 år senare. Det skulle visserligen kunna tolkas som att HD menar att inga träd kan ersättas eftersom det faktum att ingen växt är exakt lik en annan bör anses vara unika. Men så bör inte vara fallet eftersom det i punkt 14 statueras att det går att ersätta unga träd med anledning av att dessa inte har hunnit växa sig allt för stora. Dessutom menar HD att det inte kan krävas att den nya egendomen helt motsvarar den skadade. Det finns av den anledningen starka skäl att tolka HD:s argumentation på ett sådant sätt att anledningen till att övriga träd ska anses utgöra unik egendom grundar sig i att det inte är möjligt att återplantera ett träd av samma storlek i det fall det inte rör sig om ett relativt ungt träd. Frågan uppkommer då om HD har beaktat de teknologiska framsteg som medför att även väldigt stora träd kan förflyttas.75 Sammanfattningsvis kan det sägas att såväl HD som flera av de framstående auktoriteterna inom den juridiska litteraturen är tämligen övertygade över att det inte är möjligt att återanskaffa avverkade träd med en viss storlek. I ljuset utav detta kommer det i nästkommande kapitel undersökas hur det kommer sig att den övertygelsen inte alls delas av vissa personer som arbetar med diverse trädfrågor.76 75 Se exempelvis Sveriges Landsbruksuniversitets utbildningsmaterial och kunskapsöversikt där detta ämne behandlas i fyra filmer, där film 3 ”Flytt av jättestora träd” blir särskilt relevant, https://www.slu.se/institutioner/stad-land/forskning/Landskapsarkitektur/avslutade-projekt/flytta-stora-trad/. 76 Jfr. Johansson, S.O., Två domar, två ersättningsberäkningar och arton olovligen fällda träd, s. 225, där det i en fotnot uppmärksammas att landskapsarkitekterna inte delar uppfattningen om att träd är oersättliga. 31 4. Intervjuer 4.1 Inledning I det följande kommer de för uppsatsen relevanta delarna av intervjuerna med Östberg och Alvem att presenteras för sig, varefter materialet kommer att analyseras i avsnitt 4.4. Anledningen till att intervjuobjektens svar tillåts uppta ett relativt stort utrymme i framställningen motiveras av att ett av målen med intervjuerna är att presentera ett perspektiv för läsaren som denna kanske vanligtvis inte kommer i kontakt med. En läsare med juridisk bakgrund (som får anses vara mest trolig att läsa denna text) torde vara mer benägen att läsa NJA 2015 s. 199, Radetzki eller Andersson när de undersöker om ett träd faktiskt går att återanskaffa eller ej. Därför finns det skäl att här presentera resultaten av intervjun utförligare än vad som annars hade varit fallet. Visserligen skulle intervjun kunna sammanfattas och resterande del läggas i en bilaga, men i detta fall utgör det icke-juridiska perspektivet en integral del av framställningen som bör läsas för att förstå helheten. Det finns skäl för läsaren att noggrant ta del av även detta perspektiv innan hen går vidare till undersökningen av rättstillämpningen för att få en förståelse för den problematik som uppsatsen syftar till att uppmärksamma. 4.2 Östberg – Alnarpsmodellen och möjligheten att återanskaffa träd 4.2.1 Bakgrund och tematik Johan Östberg är docent på Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Han är dessutom utbildad landskapsingenjör, har en magister i teknologi och en doktorsexamen i landskapsplanering.77 Det för uppsatsen mest angelägna är det faktum att Östberg var huvudförfattare vid framtagandet av Alnarpsmodellen, samt att han vid flertalet fall uppträtt som sakkunnig vid tvistemål om skadestånd för olovlig avverkning av träd.78 Det har uppgetts att han inventerar ungefär 10 000 träd per år.79 77 https://www.slu.se/cv/johan-ostberg/. 78 Exv. HovR för Västra Sverige, dom meddelad 2021-06-18 i mål nr. B 5614-20 och Malmö tingsrätt, dom meddelad 2017-02-17 i mål nr. B 11036-16. 79 Trädpodden, tidskod 1:14:33 – 1:15:15. 32 Alnarpsmodellen är en metod som är framtagen av Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning vid SLU Alnarp med samarbete från Lunds Universitet.80 Den uttalade ambitionen med modellen är att den ska användas som en ”[…]nationell modell för beräkning av återanskaffningskostnaden för träd som inte är planterade i produktionssyfte, både för träd som har tagits bort helt och som har skadats”.81 Med andra ord är modellen avsedd att fungera som ett lätthanterligt verktyg för att beräkna återanskaffningskostnaden bland annat vid olovlig avverkning av träd. Visserligen finns det andra metoder som kan användas vid trädvärdering, men av utrymmesskäl kommer inte samtliga att beröras. Ambitionen med detta avsnitt är heller inte att ge en detaljerad bild utav exakt hur de olika modellerna är uppbyggda, varför detta inte bör vara några problem för den fortsatta framställningen. Anledningen till att Alnarpsmetoden blir intressant är den ovan beskrivna ambitionen att modellen är avsedd att användas specifikt när det uppstår en juridisk tvist avseende ett träds värde. Hela premissen för modellens existens bygger på idén att det är fullt möjligt med återanskaffning av träd, något som exemplifieras av den version av modellen som publicerades en tid efter NJA 2015 s. 199 där en bilaga tillades för att ”[…]förtydliga att det är fullt möjligt att ersätta även stora träd med likvärdiga exemplar”.82 Detta går tvärt emot HD:s uttalande om att det ”[f]rån allmänna utgångspunkter ter sig betydligt svårare att anskaffa träd för att ersätta självsådda träd som har utvecklats naturligt under lång tid. I sådana fall framstår det inte som praktiskt genomförbart att skaffa träd som i egentlig mening är likvärdiga med de avverkade.”83 Den metod som används i modellen för att beräkna återanskaffningskostnaden ska ej här återges, utan det som är av intresse för uppsatsen är dess förfäktande av åsikten att det i princip går att flytta hur stora träd som helst.84 Exempelvis hänvisar modellen till ett exempel där ett träd som då vägde 85 ton flyttades 20 km 1991, och var vid god vigör vid tidpunkten då modellen publicerades.85 Eftersom det är av intresse för uppsatsens syfte att undersöka om HD:s allmänna uttalanden lämnar ett allt för snävt utrymme för möjligheten till återanskaffning av olovligt avverkade 80 Modellen finns att ladda ned på https://www.tradforeningen.org/publikationer/ekonomisk-vardering-av-trad/. 81 Östberg, J., Sjöberg, J. & Kristoffersson, A., Alnarpsmodellen, s. 14. 82 Östberg, J., Sjöberg, J. & Kristoffersson, A., Alnarpsmodellen, s. 3. 83 NJA 2015 s. 199, p. 14. 84 Östberg, J., Sjöberg, J. & Kristoffersson, A., Alnarpsmodellen, s. 37. 85 Östberg, J., Sjöberg, J. & Kristoffersson, A., Alnarpsmodellen, s. 48. 33 träd genomfördes därför en intervju för att undersöka anledningen till att det inom dessa kretsar ses annorlunda på möjligheten till återanskaffning. 4.2.2 Intervju Fråga 1: Hur uppfattar du det som branschen i allmänhet, och du själv i synnerhet, tog emot utfallet i NJA 2015 s. 199? Östberg: – Det var väl ganska mycket med chock skulle jag säga. Det som hade hänt innan under en 8-10-årsperiod var att vi kunde se att skadestånden blev högre och högre. Sen så tänkte vi ”äntligen nu kommer domen så att vi kan veta hur ska vi jobba med värdering”, för att vi hade ju högt som lågt. Även om det var så att vi kunde se att generellt sett hade då skadestånden ökat så var det vissa som skiljde sig åt. Sen när vi väl läste domen, var känslan ungefär ”hur ska vi egentligen göra?” För det de egentligen säger är att det är fastighetsvärdet som ska ligga till grund för beräkningen, men ofta påverkas det inte alls i realiteten. Visserligen säger HD först återanskaffningskostnaden, men då är det ju under mycket strikta kriterier. Många gånger blir det så att de här stora, häftiga träden som vi mest värnar om, de faller ju utanför ramarna där helt och hållet. Så vi fick ju ingen vägledning egentligen. Det enda vi kan säga är att små träd – de kan vi värdera enligt återanskaffningskostnaden. Men det gör ju att små träd ska värderas högre än stora träd och branschen fick inte ihop det överhuvudtaget. Så chock – där har du ett bra citat! Fråga 2: Vad har du för uppfattning om den praktiska genomförbarheten med att förvärva och förflytta även stora träd? Östberg: – Där vill jag börja med att säga att jag förstår HD, de kan ju bara döma på det material som faktiskt har presenterats för dem. Materialet var ju inte bra egentligen. Jag tror att det här var en utav många värderingar som trädvärderarna gör och att just den här specifika situationen skulle hamna på HD:s bord, det tror jag inte att någon hade räknat med. I det materialet som lades fram till domstolen fanns det inte någon utredning kring hur återanskaffningen skulle ske. 34 Vi inom branschen, vi vet ju att vi kan i princip köpa och flytta hur stora träd som helst, men det blir ju höga kostnader i så fall. Vi har ju exempelvis arbetet med Västlänken i Göteborg då man har flyttat ett träd som är nästan en meter i stamdiameter. Det går, men det är ju stora kostnader så klart. Så att där såg ju vi det som att HD inte har förstått branschen, de har inte förstått de här delarna och under det här seminariet86 så pratade man ju lite om det här – hur hade det gått om det hade funnits ett bättre material? Jag menar, det kan ju såklart inte domarna svara på, men det är ju ändå ett intressant tankeexperiment att om det hade varit så att de hade mer fakta, mer förståelse för branschen – hur hade det då sett ut? För jag tror inte att man hade kunnat skriva på det viset som de gjorde i sådana fall. Fråga 3: Anser du att det är finns en så pass stor skillnad mellan självsådda och planterade träd, att det går att förvärva och förflytta det ena, men inte det andra? Östberg: – Jag menar att det inte finns det. Det jag nog tror att man menar i HD, även fast man inte riktigt använder de termerna, är att man talar om ett spontanetablerat träd när man skriver självsått. Spontanetablerade träd i skogen växer på ett annat, mer karaktärsfullt sätt. De är mer värda eftersom de har mer karaktär än de här ”tennsoldaterna” som växer i plantskolorna. Vi kan absolut flytta ett sådant spontanetablerat träd, det är inte några större problem. Vi kan ta det, odla det ett tag i plantskolan och sedan plantera ut det på den avsedda platsen. Så jag menar att man inte kan göra den åtskillnaden mellan självsådda och planterade träd. Fråga 4: Hur ser det ut med möjligheten att förvärva och förflytta även väldigt stora spontanetablerade träd, är det någonting som är möjligt att göra via plantskolorna, eller finns det något annat sätt att göra det på? Östberg: – För det första är det möjligt att förvärva mycket större träd än vad HD enligt min uppfattning verkar tro, särskilt på den europeiska marknaden. Sedan finns det också 86 Under en konferens som Östberg deltog i för ett par år sedan, där denna fråga diskuterades och bland annat ett justitieråd som deltog i NJA 2015 s. 199 fanns med. 35 möjlighet att köpa… exempelvis stora tallar från en produktionsskog, flytta den till platsen och återplantera den där. Vi presenterade faktiskt offerter från ett trädflyttningsföretag i just Tylösandsdomen, så vi hade det som en del utav bevisningen också. Där var dock problemet att vi inte visste exakt vilken trädpopulation vi skulle plocka dessa träd från, så de visste inte hur lång körsträckan var. Men säg att kommunen till exempel hade ett annat område där träden av någon anledning behövde tas bort, exempelvis att man skulle bygga en väg eller någonting, då skulle man med hjälp utav trädflyttningsmaskinen kunna flytta de här träden. Då hade man fått spontanetablerade träd – med liknande karaktär, storlek och ålder som de avverkade – och man skulle kunna plantera dem på ursprungsplatsen. Det är helt och hållet möjligt. Det var ju det som offerten presenterade också.87 Fråga 5: Varför anser du detta vara viktigt att träd värderas på ett, i din mening, korrekt sätt? Östberg: – När det gäller ekonomisk värdering av träd och sådant upplever jag att branschen absolut vill höja sättet man ser på träd. Men ekonomin är alltid sekundärt eftersom huvudsyftet är att vi vill se till att träden inte kommer till skada – vi vill bevara våra gröna miljöer. Det är ju det som är det primära syftet. Du har ju också det här politiska syftet, att om det är så att det byggs upp en förståelse för hur mycket det faktiskt kostar att plantera ett träd och hur mycket ett träd är värt, ja men då kanske man vill satsa mer på att bevara trädbestånden. Det knyter även an till så otroligt mycket annat som till exempel klimatförändringarna och den biologiska mångfalden, då är juridiken en kugge i maskineriet. Mycket är ju också knutet till trädfrågorna, att ju grönare städerna är desto friskare blir människor och desto mer biologiska värden bevaras. När vi skriver avtal där vitesbelopp inkluderas, det är ju bara för att skydda träden, inte för att få en viss summa. Men kommer signalen att ”nej men du vet att ett träd, det är ju inte värt mer än 5 000 spänn det är bara att såga ner det”, det skadar ju alla de här syftena. 87 Här avses HovR för Västra Sverige, dom meddelad 2021-06-18 i mål nr. B 5614-20. I det aktuella fallet var det dock problem med att bestämma populationen på de avverkade träden eftersom träden hade bortforslats och stubbarna frästs. Se vidare under avsnitt 5.3.2 där avgörandet utgör en del av den kvalitativa undersökningen. 36 Men om man bortser från skadeståndsdelen kan man till exempel se domen från Tylösand,88 där är det viktigaste att vi fick se att fängelse faktiskt finns med på skalan. För det har vi inte sett någon gång tidigare – en dom där någon faktiskt döms till fängelse bara för olovlig trädfällning. Det är extremt stort rent preventivt för vår sida. Just att vi kan säga till de här extremt rika personerna att de faktiskt riskerar fängelse också om de har för avsikt att olovligen fälla träd. Fråga 6: Med anledning av att du är så pass övertygad om att det absolut går att återanskaffa även stora träd, hur tror du det kommer sig att HD ställde upp så pass strikta kriterier för att använda återanskaffningskostnaden som grund för skadevärderingen? Östberg: – Jag tror, men nu är det mina spekulationer, att det blev så att när de väl tittade på detta område och såg de modeller som finns och hur man räknar återanskaffningskostnaden – att det blev så dyrt, det är så mycket pengar! Om man då jämför med hur vi ser annars i det svenska rättsväsendet att det är relativt låga skadestånd som utdöms, om man inte till 100 % kan beräkna det faktiska ekonomiska värdet. Men man har då inte kopplat att träd är värda, att de faktiskt kostar så pass mycket. Jag tror att den närmaste kopplingen man har – gemene man inklusive HD – är att när man köper ett träd så är det till exempel från Plantagen eller någonting sådant. Då kostar det maximalt 500 spänn, det tycker man ju är jättemycket för det här trädet. Sen att vi inom vår bransch planterar träd där vi har planterings- och etableringskostnader, plus träd, med kostnader på 100 000 kr per träd, det har gemene man inte koll på. Det är min spekulation. Fråga 7: Efter det att NJA 2015 s. 199 meddelades publicerade ni en uppdatering av Alnarpsmodellen. Vad var syftet med det? Östberg: – Syftet var att ge ett bättre underlag eftersom vi tänkte att om det hade funnits ett bättre underlag i det här fallet då utanför Visby (NJA 2015 s. 199), hur hade den domen sett ut då? Det vet vi såklart inte, men vi ville göra så att det finns så bra förutsättningar 88 HovR för Västra Sverige, dom meddelad 2021-06-18 i mål nr. B 5614-20. 37 som möjligt om den här frågan skulle komma upp igen. Då är det ju viktigt med den här bilagan,89 även om den verkar simpel. Men bara de här bilderna – men kolla det här är stora träd som planteras på olika platser i Sverige, träd som har flyttats. Ja, det går, vi kan göra detta. Sen adderade vi lite textmässigt också för att bemöta några av de största frågetecknen. Jag hoppas då att de som jobbar med ekonomisk värdering hänvisar till det här, man kanske tar med det i rapporten eller att man bara kopierar delar utav den i sin egen rapport just för att det ska finnas med i handlingarna. Fråga 8: Har du någon uppfattning om hur pass använd Alnarpsmodellen är idag? Östberg: – Om det är så att vi pratar om träd som sköts på individnivå och inte utgör produktionsskog, så är det här egentligen den enda modellen som används numera. Det finns ett fåtal andra modeller, men det är endast ett fåtal personer som använder sig utav dem. Men ska vi prata om den typ av värdering som vi diskuterar just nu, då är Alnarpsmodellen helt klart den vanligaste. Det är den som Länsstyrelserna trycker mycket på, Fortifikationsverket använder den, Trafikverket använder den, Stockholm, Malmö, Göteborg, många utav småkommunerna… Även bostadsrättsföreningar, bostadsbolag och sådant. Den är allmänt vedertagen skulle jag säga. Tidigare var VAT 03, som har blivit VAT 18, använd i viss mån tillsammans med ett fåtal andra modeller som alla skiljde sig väldigt mycket. Det var då branschen sa: ”vi behöver hjälp, vi behöver se till så att vi har en modell som är anpassad för Sverige och är accepterad utav branschen”, och det var så Alnarpsmodellen kom till. Ursprungstanken var att endast översätta just VAT 03, men den innehöll för många subjektiva inslag, vilket inte accepterades. Vi försökte mer att skapa en modell som skulle bli anpassad efter det svenska rättsväsendet, det var mycket av målet vi pratade om – återanskaffningskostnaden som bör gälla. Hur gör vi en modell som svarar mot det? Fråga 9: Hur ser du på den framtida utvecklingen? Tror du att det kan ske en förändring kring hur man ser på dessa frågor framöver? Finns det någon som driver dessa frågor? 89 Östberg J., Sjöberg, J. & Kristoffersson, A., Alnarpsmodellen, bilaga 4 med exempel på stora träd som har förflyttats med goda resultat. 38 Östberg: – Det finns absolut ett intresse att försöka få igenom återanskaffningskostnaden i dessa fall. Framför allt hos kommunerna, och då särskilt de lite större. Ju större kommun, desto mer är man villig att investera i det här. Alltså vi behöver testa, vi behöver dra utvecklingen framåt. De mindre kommunerna och många privatpersoner vågar inte, för de är rädda för höga rättegångskostnader. Säg att Stockholm skulle dra på sig lite rättegångskostnader, det är inte något jätteproblem för dem egentligen. De har tillräcklig ekonomi för någonting sådant. Andra kan ha mycket mer utmaningar. Vi hade faktiskt ett fall där det var ett klockrent case. Det var ett relativt nyplanterat träd, kanske fem år gammalt, som hade blivit vandaliserat och man visste vem det var och så vidare. Men där ville inte kommunen driva det vidare för att de var rädda för att dra på sig massa höga rättegångskostnader. Därför förlikade man sig på ett mycket, mycket lågt belopp. Det hade varit ett klockrent fall annars att driva rent rättsligt. Det var en liten kommun där den trädansvarige var ganska sur över att inte driva det vidare.90 Så de här frågorna lägger vi på de större kommunerna och då skulle vi vilja hitta de här klockrena fallen, där det handlar om relativt små träd och vi faktiskt kan säga ”nej men det här går utan något som helst tvivel att ersätta, helt och hållet”. Jag tror att domstolarna, om jag ska vara krass, är lite fega också. Det är lättare att gå på HD-domen rakt av än att göra en egen utredning om det är praktiskt genomförbart eller inte, för man har inte den kompetensen som jurist normalt sett. Man vet ju inte riktigt. Jag tror att det finns en chans att vi ser en successiv ökning i och med att kunskapsläget kring vad som faktiskt är möjligt blir bättre och bättre. Sen behövs det ju en ny HD-dom om det ska till någon större förändring – och det tror jag kommer ta tid. Det ska mycket till om man ska ändra den, men däremot vore det lämpligt om man nyanserade den litegrann. Det är min spåning. 90 Östberg ville ej uppge vilken kommun det handlade om varför uppgiften ej kunde verifieras. 39 4.3 Alvem – En trädspecialists perspektiv 4.3.1 Bakgrund och tematik Britt-Marie Alvem är Landskapsarkitekt LAR MSA och arbetar som trädspecialist på Trafikkontoret för Stockholm Stad. Det som eftersöktes i denna del var ett inifrånperspektiv från någon som regelbundet arbetar med utplantering av relativt stora träd samt, liksom med föregående intervjuobjekt, ett praktikerperspektiv på de antaganden om verkligheten som görs i NJA 2015 s. 199. Det var av särskilt intresse för uppsatsens syfte att få hennes perspektiv på vad hon anser vara möjligt och inte i förhållande till det som framkom i kapitel 3. Med anledning av att det är vanligt förekommande med olovlig avverkning av träd eller liknande skadegörelse på kommunalt ägd växtlighet antogs hon ha relevant erfarenhet avseende den faktiska anskaffningen av ersättningsträd till de som skadas. Detta oavsett om ersättning utgår med ledning av återanskaffningskostnaden eller ej. 4.3.2 Intervju Fråga 1: Hur tog ni på Trafikkontoret emot NJA 2015 s. 199? Alvem: – Det var väl ett kollektivt ”nej” och en suck, vet inte hur det kan beskrivas med ord. Nej, men vi var väl inte särskilt entusiastiska över den domen. Sen kan jag förstå den debatt som finns om att man tycker det är väldigt stora summor om man talar om återanskaffning, men det är också väldigt höga kostnader man har i förbindelse med att återplantera ett träd. När vi planterar ett lite större träd med ungefär 35-50 cm i stamomfång ligger vi någonstans mellan 35 000 och 50 000 kr. När man planterar ett lite större träd så köper dels tid – att man får ett mer direkt resultat, men man ”köper” också lägre driftskostnader. För om du planterar ett litet träd är det absolut billigare direktkostnad, men du får med dig en väldans massa driftkostnader. Du måste sköta om det längre, beskära det längre och så vidare, så egentligen om man räknade på det skulle man gå ganska jämnt ut. Vi har ju också ett ansvar som väghållare, och då måste träden vara tillräckligt höga för att trafiken ska kunna passera. Då vill man snabbt upp på att ha en krona på ungefär 4,5 m så att lastbilar och bussar ska kunna passera under. Plantering av relativt stora träd sker alltså rutinmässigt hos oss. 40 Men någonstans kring 50 000 kr, då skulle man åtminstone ha ett ersättningsvärde och få ett träd. Du skulle inte kunna ersätta ett stort träd med de summorna. Johans modell91 motsvarar mer de faktiska kostnaderna för att ersätta ett träd utan att ta hänsyn till subjektiva värden, så även om den modellen kommer fram till relativt höga summor finns det många som anser att även de summorna är låga i förhållande till det verkliga värdet. Men om man ska ersätta ett träd av hyfsad storlek, då blir det någonstans i de ersättningsnivåerna man måste få för att det ska vara möjligt att plantera ett nytt träd. Fråga 2: I och med att ni regelbundet flyttar och planterar ut vad du kallar lite större träd, hur ser du på möjligheten att förflytta även stora träd? Är det praktiskt möjligt att förflytta även träd i den storleken som åsyftas av HD? Alvem: – Ja det är det absolut! Du har ju sett i till exempel Göteborg med den trädflytten de håller på med, där går det ju att göra det.92 Men när vi planterar träd så köper vi aldrig större träd än att det går på en lastbil, av förklarliga skäl. Man kan köpa så stora träd man vill, men jag tycker kanske att det vore omotiverat att beställa specialtransport, för då skulle transporten kosta några hundratusen bara den. Vi försöker alltid att få det rimligt. Så vi har faktiskt köpt så stora träd som du får på en stor lastbil. Det största vi planterat var en hästkastanj på Kungsholmen som hade drygt 80 cm i stamomkrets och var ungefär 10 meter högt. Det var ett test för att se hur stort träd vi kunde återplantera. Det trädet köptes från en plantskola i Tyskland och transporterades med lastbil. Totalt – inklusive förvärv, transport och etableringskostnader – kanske det kostade nästan 200 000 kr. Så det går otvivelaktigt, fast det kostar. Fråga 3: Har ni någon uttalad strategi för hur ni ska hantera de fall då det uppkommer skador med anledning av olovlig trädfällning? Alvem: 91 Alnarpsmodellen som nämndes i avsnitt 4.2. 92 Inför arbetet med Västlänken förflyttades över 300 träd där det största hade ett stamomfång på 3,7 meter och vägde 183 ton, https://stadsutveckling.goteborg.se/projekt/vastlanken/nyheter/infor-bygget-av-vastlanken---nu- flyttas-det-storsta-tradet/. Utförligare bilder på https://www.opitz-international.de/en/portfolio/gothenburg- railway-tunnel-part-1/. 41 – Ja, det ska polisanmälas om man kommer på det, alltså om vi misstänker olovlig avverkning. Men det är oftast väldigt svårt med bevisningen. Vi hade ett fall i Bromma för några år sedan när vi kom på dem på bar gärning. Alltså att de stod med motorsågarna och skulle forsla iväg träden. I det fallet försökte vi dra igenom Alnarpsmodellen, men det slutade med en förlikning på omkring 400 000 för 10 träd som jag minns det. Det är dock ganska ovanligt att bevisläget ser bra ut, oftast finns det kanske en misstanke om vem som har vållat skadan, men det kan man inte bevisa. Den högsta frekvensen är där folk vill ha sjö- och havsutsikt. Vi hade ett annat fall också med träd som blev förgiftade på Norr Mälarstrand 2010.93 Där upptäckte vi ganska plötsligt att det var sju träd som var döda och när vi tittade på dem hittade vi borrhål längs med stammen. Träden hade förgiftats med en herbicid. I ett sådant fall är det väldigt svårt att säga vem som har gjort det, men i den situationen löstes det genom att politikerna gav extra pengar. De ansåg att vi verkligen skulle ersätta träden. Fråga 4: Med tanke på att du är övertygad om att det går att förvärva och förflytta både gamla och stora träd, vad tror du är anledningen till att det i domstolarna inte anses vara möjligt i vissa fall? Alvem: – Jag tror inte bara att det har att göra med möjligheten, utan att det också handlar om bilden av vad ett träd är värt. Sverige är ett skogsland och väldigt många människor har liksom ett ben kvar i skogen eller jordbruket. Ett justitieråd som var med vid domen på Gotland (NJA 2015 s. 199) som jag har talat med var exempelvis bondson från Småland någonstans, och de hade skog. För någon som honom tror jag att skogen representerar ett timmervärde, vilket jag tror är svårt att få ut från folks huvuden faktiskt. Här i staden är det snarare tvärtom, när vi ska ta ner träd protesterar en del boenden väldigt mycket! Ett problem är nog också att man blandar ihop trädvärdering med faktiska kostnader. Om ett träd är värderat till två miljoner, då är det baserat på att det står på en plats och 93 En nyhetsartikel om detta återfinns på https://www.svd.se/nya-pilar-pa-plats-pa-norr-malarstrand. 42 fyller en funktion, vilken vi skyddar genom viten i exempelvis entreprenader. Allmänheten blandar ihop trädvärdet när det står på en plats med ett virkesvärde och man tror att staden tjänar pengar på att avverka ett träd, vilket vi inte gör eftersom vi inte har produktionsskog. Alla träd är ekosystemstjänster och rekreation, vi har inget virkesvärde på det. Ur det perspektivet blir det märkligt att ersätta ett träd med virkesvärdet plus lite till för skäligheten. Vi tycker att den här domen inte förstår de här sakerna. Man kan tycka att Alnarpsmodellen räknar ganska högt, men där beaktar man inte ens de här kulturella och funktionella värdena som används annars vid trädvärdering, utan endast de faktiska kostnaderna för att få tillbaka ett likvärdigt träd. 4.4 Analys Resultaten utav intervjuerna går tvärt emot de uppfattningar som anfördes i föregående kapitel 3. Det var tydligt att det är frustrerande hos de båda intervjupersonerna att vad de uppfattar som ren okunskap präglar den nuvarande rättstillämpningen. Med det sagt bör här noteras att det endast är intervjupersonernas antaganden som ligger till grund för denna uppfattning och att det inte ska tolkas som ett konstaterande vare sig från intervjupersonernas eller uppsatsens sida. Vidare talar såväl Östbergs och Alvems utsagor, i kombination med de bilder som återfinns i exempelvis Alnarpsmodellen, för att möjligheterna att förflytta även väldigt stora träd eventuellt har underskattats i den juridiska litteraturen. Någonting anmärkningsvärt var hur övertygade båda intervjuobjekten var om att det som inom såväl den juridiska litteraturen, som vid rättstillämpningen anses vara omöjligt, inte bara är fullständigt möjligt, utan att de också menar att det finns bevis på när det har genomförts. Det förefaller också som att både Alvem och Östberg misstänker att det inte endast är okunskap som ligger bakom utan att utfallet i NJA 2015 s. 199 ger uttryck för en uppfattning om att träd inte är värda så pass mycket som om återanskaffning borde tillåtas. Det är helt enkelt enklare att säga att det inte går. Om så vore fallet är det dock märkligt, eftersom det skiljaktiga justitierådet Lundius tillät återanskaffning, men jämkade ned storleken på skadeståndet till en skälig nivå.94 Detta tyder på att det inte endast kan vara argumentet att en något liberalare tolkning av möjligheten till återanskaffning skulle medföra avsevärt högre skadeståndsnivåer som är anledningen till den av HD valda vägen. En större benägenhet att 94 NJA 2015 s. 199, s. 211. 43 använda återanskaffning än det minskade försäljningsvärdet som grund för skadeståndsberäkningen skulle inte nödvändigtvis medföra högre ersättningsnivåer eftersom det finns en möjlighet att jämka skadeståndet till vad domstolen anser vara en skälig nivå. Skillnaden skulle dock vara att dessa eventuella domar, åtminstone i relation till resultaten av intervjustudien, i större mån skulle relatera till de verkliga förhållandena. Visserligen verkar det som att det finns en önskan om att träd skulle värderas högre än vad som sker idag, men det som verkar vara mest frustrerande för branschen är det faktum att det inom juridiken påstås att det inte är möjligt att göra någonting som enligt deras mening redan har genomförts flertalet gånger. Det som tycks mest problematiskt vid återanskaffning av ett avverkat träd verkar vara att faktiskt förvärva ett träd som anses vara likvärdigt. Även om det i ljuset av resultaten av de genomförda intervjuerna kan ifrågasättas hur väl underbyggd HD:s argumentation rörande möjligheten att anskaffa ett ersättningsträd kan anses vara, kvarstår det faktum att det tydligt stadgades att ett träd åtminstone måste vara likvärdigt ursprungsträdet. Att de endast påminner om varandra kan inte anses som likvärdig egendom.95 Således finns det ingen faktisk möjlighet att ersätta ett stort träd med en betydligt mindre planta enligt det rådande prejudikatet. Av intervjuerna med såväl Östberg som Alvem framkommer det att de är av uppfattningen att det är möjligt att förvärva i princip hur stora träd som helst, dock till stora kostnader. Särskilt intressant blir då den diskussion som Östberg förde avseende möjligheten att använda sig utav träd som ändå var tvungna att avlägsnas för att till exempel bereda plats för en väg. En sådan lösning skulle innebära att problematiken med att förvärva ersättningsträd skulle minska avsevärt. Den kvarvarande problematiken skulle i sådana fall vara att transportera och återplantera trädet till ursprungsplatsen, vilket enligt båda intervjuobjekten är någonting som bedöms vara fullt genomförbart. Av det som framgår av de båda intervjuerna verkar det som att de främsta anledningarna till att domen väcker missnöje inom branschen för det första beror på att det uppfattas som att juristerna inte har en tillräcklig förståelse för de möjligheter som finns inom branschen att förvärva och förflytta träd. För det andra verkar det finnas en oro för att det resulterande rättsläget riskerar att underminera de preventiva funktioner som en annan slutsats skulle medföra. Detta kan särskilt utläsas ur Östbergs svar kring varför det är av vikt att träd 95 NJA 2015 s. 199, p. 12-13. 44 värderas på ett korrekt sätt. Anledningen uppges inte vara att en skadelidande ska få en stor ersättning, utan att träden från början inte skadas. Skadeståndsrättens preventiva funktion har dock ansetts hamna i skymundan i förhållande till andra funktioner, varefter de eventuella preventiva effekterna får anses tillhandahållas genom de straffrättsliga regleringarna.96 Likväl används just risken att bli ekonomiskt ansvarig för uppkomna skador regelbundet för att förhindra att skador uppkommer vid exempelvis byggprojekt.97 I brist på definitiva svar avseende den preventiva effekten tycks det via Östbergs svar vara av vikt för branschen att Hovrätten för Västra Sverige utdömde fängelsestraff i Tylösandsmålet.98 Den eventuellt minskade preventiva effekt som NJA 2015 s. 199 skulle kunna ha medfört, skulle möjligtvis kunna ha blivit korrigerad i och med Hovrätten för Västra Sveriges avgörande belyser att det finns en reell risk för en potentiell skadevållare att hamna i fängelse. I relation till att en del av uppsatsens syfte är att undersöka vilka möjligheter en person som har lidit skada med anledning av olovlig avverkning av träd har att få skadeståndsberäkningen baserad på återanskaffningskostnaden var Östbergs framtidsresonemang av särskilt intresse. Visserligen var han tämligen pessimistisk rörande den av honom önskade omständigheten att frågan återigen tas upp av HD inom den närmaste framtiden, men han var desto mer positivt inställd i förhållande till möjligheten att genom ett ökat kunskapsläge och utökat processmaterial få till en förändring i den faktiska tillämpningen. Det förefaller dock vara klokt att lägga ansvaret för att åstadkomma en dylik förändring på större kommuner eller andra personer – juridiska som fysiska – med ett starkt kapital eftersom det föreligger en stor diskrepans mellan det värde som en tillämpning av återanskaffningskostnaden respektive det minskade försäljningsvärdet resulterar i. Detta eftersom det finns stora risker att en privatperson som gör ett sådant yrkande lider stor skada av det faktum att hen högst troligen kommer att behöva bekosta motpartens rättegångskostnader även i det fall hen anses ha rätt till skadestånd, men förlorar avseende vilken metod som ska läggas till grund för beräkningen. 96 Se Schultz, M., Full ersättning för sakens värde, s. 848; Bengtsson, B., & Strömbäck, E., Skadeståndslagen. En kommentar, s. 22-23 och Hellner, J. & Radetzki, M., Skadeståndsrätt, s. 40 ff. 97 Både Alvem och Östberg påstod att det i princip alltid, åtminstone vid kommunal verksamhet, förekommer vitesklausuler vid entreprenader där träd riskerar att skadas. Eftersom uppsatsen endast diskuterar olovligt avverkade träd inkluderades dock inte dessa delar utav intervjuerna. 98 HovR för Västra Sverige, dom meddelad 2021-06-18 i mål nr. B 5614-20. 45 Avslutningsvis bör det återigen poängteras att undersökningen och resultaten i denna del inte är ägnat att ge ett definitivt svar på de spörsmål som här diskuteras. Syftet har här varit att nyansera den bild av rättsläget som framkom i kapitel 3 genom att ge ett utomrättsligt perspektiv på dessa frågor. I det nästkommande kapitlet kommer den empiriska undersökningen avseende den faktiska rättstillämpningen sedan NJA 2015 s. 199 levererades att presenteras, där den efterföljande analysen till viss del kommer att relateras till såväl de diskussioner som har förts i detta som det föregående kapitlet. 5. Rättstillämpning sedan 2015 5.1 Inledning I föregående kapitel har det framkommit skäl att ifrågasätta de allmänna utgångspunkter som HD utgår ifrån i NJA 2015 s. 199. Av den anledningen blir det därför intressant att se hur den faktiska rättstillämpningen ser ut i detta avseende. De övergripande frågor som detta kapitel avser undersöka berör hur domstolarna hanterar frågan om den praktiska genomförbarheten. Utgår de från att HD:s antagande om verkligheten är prejudicerande, eller gör de en självständig bedömning om det i det enskilda fallet faktiskt är praktiskt genomförbart? Hur ser argumentationen ut? Förekommer det att återanskaffningskostnaden används? I det följande kommer resultaten av den kvantitativa och den kvalitativa undersökningen att redovisas var för sig, varefter en kombinerad analys vidtas i avsnitt 5.4. 5.2 Kvantitativ undersökning 5.2.1 Eftersökta datapunkter Materialet i denna del av undersökningen består uteslutande av avgöranden från tings- och hovrätterna. Urvalet av vilka avgöranden som har inkluderats i undersökningen beskrivs i avsnitt 1.3.4.1. Det som undersöktes i materialet var för det första vilken beräkningsgrund som yrkades samt slutligen användes av domstolen. Det vill säga i vilka fall som domstolen tillämpade återanskaffningskostnaden (huvudregeln) eller fastighetens minskade försäljningsvärde, samt i vilka fall det senare värdet baserades på en av domstolen genomförd skälighetsbedömning. 46 För det andra undersöktes vilken skillnad som förekom mellan det yrkade beloppet och det utdömda beloppet. Anledningen till att denna datapunkt eftersöktes var att se om det går att utläsa i vilken mån den skadelidandes upplevda skada överensstämmer med rättstillämpningen. Vid dessa belopp tas endast hänsyn till de kostnader som är att hänföra till den återanskaffningskostnad alternativt värdeminskning som är kopplad till den olovliga avverkningen. Bland annat vid genomförandet av intervjuerna framfördes åsikten att risken för en skadelidande att tvingas betala motpartens rättegångskostnader sannolikt innebär att även de som i praktiken möjligen skulle kunna återanskaffa ett olovligt avverkat träd valde att yrka på minskat försäljningsvärde. Av den anledningen är det av intresse att undersöka om rättstillämpningen talar för att en sådan ”avskräckande effekt” existerar i förhållande till den skadelidande. Därmed undersöktes för det tredje även i vilken grad kärande var tvungen att betala svarandens rättegångskostnader, även i de fall käranden vunnit bifall gällande skadeståndsskyldigheten i sig. Även om alla träd givetvis inte har samma värde eftersöktes för det fjärde även hur många träd som olovligen avverkats. Detta för att kunna göra en jämförelse rättsfallen emellan vad avser utdömda kronor per avverkat träd. Visserligen relaterar uppsatsens syfte inte till de straffrättsliga frågor som kan uppstå med anledning av olovlig avverkning av träd. I den genomförda intervjuundersökningen framhölls dock uppfattningen om att det faktum att ett kännbart straff utdömdes i ett specifikt fall ansågs vara av stort intresse. I och med att samtliga domar i undersökningsmaterialet kommer att läsas vid eftersökningen av de övriga datapunkterna utgör det ingen särskild ansträngning att även notera det utdömda straffet i de aktuella fallen. Med anledning av att detta kan vara av intresse för vissa läsare har även det utdömda straffet för det femte noterats, men dessa kommer inte diskuteras vidare. Vid hovrättsavgörandena har det även för det sista noterats i vilken mån det utdömda beloppet har förändrats i jämförelse med det överklagade tingsrättsavgörandet. I avsnitt 5.2.2 kommer resultaten av den genomförda undersökningen att redovisas i form av en tabell följt av kommentarer avseende de mest intressanta resultaten. Dessa kommer sedan 47 att analyseras tillsammans med resultaten av den kvalitativa undersökningen i det för kapitlet avslutande avsnittet 5.4. 5.2.2 Resultat Nedan presenteras resultaten av den genomförda kvantitativa undersökningen i form av två stycken tabeller. Den första tabellen innehåller de resultat som framkommit från de undersökta tingsrättsavgörandena och den andra omfattar hovrättsavgörandena. Resultaten presenteras kronologiskt. Vissa anmärkningar som syftar till att klargöra delar av tabellerna görs i fotnoterna. Antal Yrkat Utdömt Rättegångs- träd = Utdömt Tingsrätt Datum Målnr. Beräkningsgrund belopp belopp kostnader kr/träd straff Hovrätt Linköping99 2015- B 2703-05-20 14 Återanskaffning 100*101 56 875 45 875 Yrkades ej 6 = 8 146 120 DB 102 – Gotland 2015- T 1022- 103 07-24 13 Skälighet* 2 847 007 200 000 Kvittas 12 = T 7411- 16 667 – 15 Norrtälje 2016- T 405-02-25 14 Talan ogillades* 1 088 339 0 Förlust 11 = 0 – – Stockholm 2016- T 744-12-16 16 Talan ogillades* 553 850 0 Förlust 11 = 0 – – Nacka 2016- T 686-12-30 16 Talan ogillades 59 400 0 Kvittas 6 = 0 – – Malmö 2017- B Delvis 3105 106 02-17 11036- Återanskaffning* 87 000 87 000 = VD + 60 (BM)10416 29 000 DB – 107 Lund 2017- B 968-05-15 17 Vedvärde 365 000 800 Förlust (BM) 4 = PB T 2010- 200 1 800 kr 17 Gävle 2017- B 447- Talan ogillades 30 000 0 Förlust (BM) 2 = Frikänd B 1139-09-14 17 0 17 Luleå 2018- T 3194-09-24 16 Skälighet* 187 888 20 000 Kvittas 11 = 1 818 – – 99 Rödmarkeringen har i detta avseende använts för att signalera att domstolen använde sig av återanskaffningskostnaden vid värdebestämningen. 100 Återanskaffningskostnaden användes avseende fem träd. Det sjätte trädet bedömdes inte kunna ersättas med ett likvärdigt exemplar varefter tingsrätten uppskattade det minskade försäljningsvärdet till skäliga 5 000 kr. 101 Med * avses att yrkandet åtminstone till viss del baserades på återanskaffningskostnaden. 102 Dagsböter. 103 Egentligen 18 träd, dock endast 6 träd på kärandens fastighet och resterande 12 träd bedömdes befinna sig på fastighetsgränsen. 104 BM här indikerar att det rör sig om ett brottmål, varvid det i huvudsak blir åklagaren som för målsägandens skadeståndstalan, 22 kap. 2 § RB. Detta innebär att målsäganden inte riskerar att behöva betala varken sina egna eller motpartens rättegångskostnader i dessa fall, varför dessa fall skiljer sig nämnvärt från de övriga. 105 Dessutom skadades en häck och ett ospecificerat antal mindre träd. 106 Villkorlig dom. 107 Penningböter. 48 Kalmar 2018- T 2221-11-07 16 Återanskaffning* 108 220 000 175 000 Vinst 10 = – T 3391-17 500 18109 Lund 2018- B 1384-12-10 18 Talan ogillades* 62 857 0 Förlust (BM) 2 = 0 40 DB – Örebro 2019- B 1613- Talan ogillades 23 625 0 Förlust (BM) 4 = VD + 30 05-14 19 0 DB – 110 Norrtälje 2019- T 1386-10-14 18 Skälighet 50 000 30 000 Vinst 2 = 15 000 – – Östersund 2019- T 1692- 11 = 11-15 18 Skälighet 22 000 11 000 Vinst 1 000 – – Eksjö 2019- B 1357-11-19 19 Återanskaffning* 46 079 46 079 Delvis (BM) 5 = 9 216 VD 80 DB – Halmstad 2020- B 2076- 20 611 260 = 111 B 5614-10-20 19 Skälighet* 634 500 000 Yrkades ej 1 923 200 DB 20 Nacka 2021- T 8215-06-21 19 Skälighet* 4 636 498 350 000 Kvittas 31 – – HovR Datum Målnr. Beräknings- Yrkat Utdömt Rättegångs- Antal Brott- Målnr. grund belopp belopp kostnader träd = mål TR Förändring kr/träd HovR för TR Västra 2015- T 3084-11-23 13 Skälighet 140 000 25 000 Vinst 1 = 25 000 – innan – Sverige 2015 HovR för Västra 2015- T 1168- 4 = TR 112 Sverige 12-18 15 Skälighet* 506 250 50 000 Förlust 12 500 – innan 40 000 2015 Svea 2016- T 7411- 113 T HovR 04-08 15 Skälighet* 2 847 007 200 000 Förlust 12 = 16 667 – 1022- – 13 Nedre 2018- B 1139- Skälighet 30 000 30 000 – 2 = 80 DB B 447-Norrland 02-27 17 (vitsordat) 15 000 17 30 000 Skåne & 2018- T 2010- Skälighet* 151 800 30 800 Förlust 4 = B 968-Blekinge 02-28 17 (vitsordat) 7 700 – 17 30 000 Göta 2019- T 3391- T HovR 11-26 18 Skälighet* 175 000 80 000 Kvittas 10 = 8 000 – 2221- 95 000 16 Västra 2021- 1 år 3 B B 5614- Sverige 06-18 20 Skälighet* 20 611 2 500 260 = 634 000 Yrkades ej 9 615 mån. 2076- 2 000 000 fängelse 19 Av de 24 undersökta fallen resulterade 6 stycken i att skadeståndsyrkandet ogillades i sin helhet. Samtliga av dessa avgjordes vid tingsrätten, varefter ett av dessa ändrades vid 108 I detta fall anslöt sig tingsrätten till Lundius skiljaktiga mening, se avsnitt 3.3.3. 109 Återanskaffningskostnaden användes dock inte av hovrätten. 110 Två stora tallar och flertalet buskar och annan mindre odefinierad växtlighet. 111 I denna process var det flera personer som var åtalade, här återges dock endast påföljden för den person som kan beskrivas som huvudpersonen i målet. 112 Rödmarkeringen här använts i syfte att visa en förlust för käranden i förhållande till tingsrättsprocessen. 113 Egentligen 18 träd, dock endast 6 träd på kärandens fastighet och resterande 12 träd bedömdes befinna sig på fastighetsgränsen. 49 överklagandet till hovrätten. Med anledning av att hälften av dessa yrkanden baserades på återanskaffningskostnaden går det inte att vid en första anblick se någon korrelation mellan risken att få sin skadeståndstalan ogillad om denna baseras på återanskaffningskostnaden. Vidare kan det konstateras att återanskaffningskostnaden användes som grund för det åberopade skadeståndet i 66,7 %114 av de undersökta fallen. Detta utgör en klar majoritet av undersökningsmaterialet. Det förefaller dock som att det finns skäl att fortsatt beskriva det utrymme som HD i NJA 2015 s. 199 ställer upp vid likvärdighetsbedömningen som snävt med anledning av att domstolen endast vid fyra tillfällen ansåg det möjligt att beräkna skadeståndet med ledning av återanskaffningskostnaden. Dessutom överklagades och ändrades ett utav dessa på så sätt att hovrätten genomförde skadeståndsberäkningen med ledning av fastighetens minskade försäljningsvärde. Vidare kan det konstateras att det sedan NJA 2015 s. 199 meddelades inte förekommer att hovrätten har tillämpat återanskaffningskostnaden som metod för värdebestämningen. Vad gäller det minskade försäljningsvärdet är det av intresse att notera att det inte i något utav fallen förekom att värdebestämningen skedde med ledning av en utredning om fastighetens minskade försäljningsvärde. I samtliga fall då domstolen ansåg att skadeståndet skulle beräknas i enlighet med fastighetens minskade försäljningsvärde genomförde domstolen en skälighetsuppskattning. Detta hände vid 13 tillfällen, vilket om man bortser från de fall där skadeståndsyrkandet ogillades i sin helhet motsvarar 72,2 % av det resterande undersökningsmaterialet. Som beskrivits i avsnitt 3.3.2 fastslog HD att värdebestämningen vid olovlig avverkning av träd som huvudregel skulle ske med ledning av återanskaffningskostnaden, i andra hand i enlighet med fastighetens minskade försäljningsvärde – ett värde som först i tredje hand skulle uppskattas till ett skäligt belopp. Det är i ljuset av detta anmärkningsvärt att det som vid en första anblick framstår som ett tertiärt alternativ i den faktiska rättstillämpningen har kommit att bli det vanligaste. I ljuset av det påstådda kunskapsglapp inom rättsväsendet som intervjupersonerna i det föregående kapitlet ansåg sig uppleva blir det särskilt anmärkningsvärt att notera Gävle tingsrätts domskäl i mål nr. B 447-17. Beslutet att ogilla talan motiverades nämligen med att träden, som hade stått på kommunal mark, inte ansågs ha något ekonomiskt värde med 114 11 av 17 mål vid tingsrätt, 5 av 7 i HovR. 50 anledning av att de endast ansågs ha betydelse för de boende i närheten. Visserligen var ordföranden i målet skiljaktig och domen överklagades och ändrades vid hovrätten. Likväl utgör detta möjligen ett exempel på att det finns ett visst fog för såväl Alvems som Östbergs uppfattning om att personer i allmänhet inte är medvetna om vilket värde – såväl ekonomiskt som annat – träd representerar. 5.3 Kvalitativ undersökning 5.3.1 Inledning I denna del ska vissa av de rättsfall som ingår i den ovan presenterade kvantitativa delen undersökas närmare. Resonemangen kring vilka avgöranden som tillhör undersökningsmaterialet i denna del framgår av avsnitt 1.3.4.2. Materialet består av fyra tingsrättsavgöranden och fem domar från hovrätten. Det som har undersökts i denna del är i huvudsak de olika resonemangen som domstolarna vidtar avseende frågan om vilken metod som ska användas vid skadevärderingen. Särskilt intressant för uppsatsens syfte i denna del är att undersöka hur domstolarna i sina domskäl förhåller sig till de allmänna uttalanden som görs av Högsta domstolen i NJA 2015 s. 199. Det blir även av intresse att beröra den omständighet att en skadelidande riskerar att få betala motpartens rättegångskostnader till ett belopp som i flera fall överstiger skadeståndet i de fall då de visserligen vinner framgång i ansvarsfrågan, men blir tappande i och med att de inte lyckas få igenom yrkandet om att skadan ska värderas enligt återanskaffningskostnaden. Presentationen av undersökningen vidtas genom att resultaten av den genomförda undersökningen redovisas var för sig i avsnitt 5.3.2, varefter en sammantagen analys genomförs tillsammans med resultaten från den kvantitativa undersökningen i avsnitt 5.4. I det följande kommer endast de omständigheter som är relaterade till skadeståndsberäkningen att tas i beaktande. Således kommer inte ansvarsfrågan i sig att diskuteras utförligt. Vidare kommer eventuella yrkanden avseende ränta på skadeståndsfordran inte att beaktas. Av pedagogiska skäl kommer den tilltalade/svaranden att benämnas som A och käranden/målsäganden att benämnas som B. Dessutom kommer A och B benämnas i singular även om de i de faktiska fallen utgör separata personer i det fall de anses utgöra samma part. I vissa fall där en kommun är part och dess ställning som kommun har avgörande inverkan på utgången, skrivs det dock ut att det rör sig om en kommun. Vid 51 hovrättsavgörandena kommer inte tingsrättsprocessen att behandlas närmare, utan syftar endast till att ge en viss bakgrund till diskussionen rörande avgörandet i hovrätten. 5.3.2 Resultat Linköpings tingsrätt, dom meddelad 2015-05-20 i mål nr. B 2703-14 Bakgrunden till målet var att A hade sågat ned fyra enar, en oxel samt skadat en tall på ett sådant sätt att den var tvungen att tas ned. Samtliga träd befann sig på B:s fastighet. B yrkade på ett skadestånd om 59 725 kr baserat på att enarna och oxeln kunde återanskaffas medan tallen enligt yrkandet värderades med ledning av det minskade försäljningsvärdet. A medgav skadeståndsansvar och ansåg att ersättningen borde uppgå till 4 000 kr. Tingsrätten gjorde bedömningen att det i enlighet med yrkandet var möjligt att återanskaffa likvärdiga exemplar gällande enarna och oxeln och accepterade den kostnadsberäkning som B presenterade i detta avseende. Däremot ansåg tingsrätten det inte vara utrett att den kostnad som hade angetts för etableringsbevattning var styrkt, varför de 10 000 kr som B hade yrkat avseende detta inte medgavs. I likhet med B:s yrkande, och med hänvisning till NJA 2015 s. 199 fastslog tingsrätten att det inte fanns möjlighet att ersätta tallen med ett likvärdigt exemplar. I brist på utredning om fastighetens minskade försäljningsvärde uppskattade tingsrätten tallens värde till 5 000 kr. Det skadestånd som tingsrätten ålade A att betala uppgick till sammanlagt 48 725 kr, vilket motsvarar 8 121 kr/träd. I detta fall baserades skadeståndet alltså både på återanskaffningskostnaden och det minskade försäljningsvärdet. Det förekommer dessvärre inga närmare uppgifter varken avseende storleken eller åldern på träden i målet. Inte heller fördes någon motivering kring varför enarna och oxeln bedömdes kunna återanskaffas förutom en hänvisning till utredningen i målet, eller varför det inte var möjligt att ersätta tallen med ett likvärdigt exemplar. Malmö tingsrätt dom meddelad 2017-02-17 i mål nr. B 11036-16 Tingsrätten fann i enlighet med B:s yrkande att A ådragit sig ett skadeståndsansvar genom att olovligen avverka tre träd, samt skadat en häck och ett ospecificerat antal mindre träd. B yrkade att skadeståndet skulle beräknas med ledning av återanskaffningskostnaden till 87 000 kr. Här ska dock noteras att åklagaren menade att skadan i målet uppgick till drygt 600 000 kr. Detta belopp baserades på ett sakkunnigutlåtande som hade inhämtats av Johan Östberg, 52 som vid en tillämpning av Alnarpsmodellen värderade återanskaffningskostnaden till 603 299 kr exklusive moms. B anslöt sig dock inte till denna värdering, utan baserade sitt yrkande om återanskaffning på uppgifter som de fått från internet samt en plantskola. A motsatte sig skadeståndsansvar och vidgick inget belopp som skäligt i och för sig. I domskälen avseende värderingen av skadan redogjorde tingsrätten inledningsvis för de slutsatser som HD kom fram till i NJA 2015 s. 199, med särskild betoning på det faktum att eventuella ersättningsträd måste vara likvärdiga ursprungsegendomen för att det ska vara möjligt att basera värdebestämningen på återanskaffningskostnaden. Tingsrätten gjorde därefter bedömningen, med grund i Östbergs sakkunnigutlåtande, att de avverkade träden kunde ersättas med likvärdiga exemplar. Visserligen hade tingsrätten vissa invändningar avseende riktigheten av det värden som framkommit i sakkunnigutlåtandet, bland annat med anledning av att det var oklart exakt vilka mått som värderingen hade baserats på. Men tingsrätten fann ingen anledning att ifrågasätta värderingsmetoden i sig, och eftersom det värde som Östberg presenterade vida översteg det belopp som yrkades av B, fann domstolen att det fanns tillräckligt med bevisning i målet för att konstatera att återanskaffningskostnaden i vart fall uppgick till det yrkade beloppet. Till följd av detta utdömde tingsrätten ett skadestånd om 87 000 kr, vilket motsvarar 29 000 kr per träd. Detta utgör det högsta skadeståndet per träd i undersökningsmaterialet, vilket blir särskilt anmärkningsvärt i kontexten av att tingsrätten uttryckte det som att den egentliga skadan kunde uppskattas till åtminstone ett antal 100 000 kronor. Således tycks det som att det redan relativt höga skadeståndet hade kunnat varit ännu högre om B hade yrkat på detta. Av visst intresse är att detta avgörande är det första tillfället sedan NJA 2015 s. 199 när Alnarpsmodellen såväl accepteras som tillämpas i domstol. Det faktum att tingsrätten till stor del baserade sin bedömning på Östbergs sakkunnigutlåtande talar i viss mån för att det eventuella kunskapsglappet som kan förekomma vid processer av dylikt slag kan överbryggas med hjälp av en gedigen utredning. Vid likvärdighetsbedömningen fann tingsrätten nämligen ingen anledning att ifrågasätta den sakkunniges uttalande om att återanskaffning av likvärdigt exemplar kunde ske. 53 Kalmar tingsrätt, dom meddelad 2018-11-07 i mål nr. T 2221-16 Bakgrunden till målet utgjordes av att A hade uppdragit en tredje part att avverka tio träd som befann sig på B:s fastighet. B yrkade att A skulle ersätta honom avseende de olovligt avverkade träden med 220 000 kr, varvid A vitsordade ett belopp om 2 500 kr motsvarande vedvärdet. När det var dags för skadevärderingsmomentet konstaterade tingsrätten inledningsvis att träden i det aktuella målet utgjorde sådana träd som enligt NJA 2015 s. 199 inte kan ersättas med likvärdig egendom eftersom dessa hade utvecklats naturligt under lång tid. Av den anledningen borde försäljningsvärdet appliceras. Det som var speciellt i detta fall var dock att det faktiskt hade genomförts en värdering av den berörda fastigheten. Dessvärre för B:s del visade dock denna utredning på att fastigheten med anledning av den olovliga avverkningen förmodligen hade ökat i värde, eller i vart fall inte minskat. En tillämpning av det minskade försäljningsvärdet skulle i sådana fall leda till att inget skadestånd alls skulle utgå, vilket enligt tingsrätten inte var en acceptabel utgång. Av den anledningen diskuterar tingsrätten återigen möjligheten till att bestämma värdet på skadan med ledning av återanskaffningskostnaden. Här förs en intressant utläggning avseende den eventuella möjligheten att HD i NJA 2015 s. 199 möjligen kan ha gjort ett felaktigt antagande om verkligheten. Det sakkunnigutlåtande som Östberg har meddelat i målet förvissar tingsrätten om möjligheten att det faktiskt är genomförbart att ersätta även äldre, självsådda träd med likvärdig egendom. Tingsrätten menar därför att ”[r]esonemanget i HD:s avgörande om när träd kan ersättas med ”likvärdiga träd” kan därmed ifrågasättas. Det förhållandet att kostnaden för inköp och etablering av nya träd från Tyskland blir orimligt hög är en helt annan fråga.” Det förekommer således återigen att, liksom i det nyss behandlade avgörandet från Malmö tingsrätt, att domstolen efter att få ha tagit del av ett sakkunnigutlåtande gör bedömningen att HD:s allmänna utgångspunkter inte nödvändigtvis stämmer överens med de verkliga förhållandena. Men med anledning av att tingsrätten gör bedömningen att en beräkning baserat på återanskaffningen av likvärdiga träd medför ett oskäligt högt belopp, sällar de sig istället till JustR Lundius skiljaktiga mening i NJA 2015 s. 199. Således baserar de den slutliga skadeståndsberäkningen på kostnaden för att förvärva mindre träd av samma sort. Detta belopp uppskattas till enligt tingsrätten skäliga 170 000 kr för den olovliga 54 avverkningen. Med anledning av att Lundius skiljaktiga mening i NJA 2015 s. 199 var just skiljaktig i förhållande till majoriteten kanske det inte framstår som särskilt överraskande att detta avgörande överklagades till hovrätten där detta förfarande underkändes, vilket kommer framgå nedan. Även om tingsrätten kan tyckas ha gått för långt i sitt motstånd mot majoriteten i NJA 2015 s. 199 när de baserade sitt avgörande på Lundius skiljaktiga mening utgör detta fall ytterligare ett intressant exempel på att rättsläget inte nödvändigtvis är så klart som vissa vill göra gällande. Eksjö tingsrätt, dom meddelad 2019-11-19 i mål nr. B 1357-19 Skadan som tingsrätten hade att värdera utgjordes av fem av A olovligen avverkade träd som befann sig på kommunens mark, strax utanför A:s fastighet. Kommunen yrkade att skadan skulle ersättas med ledning av återanskaffningskostnaden om 46 079 kr. B nekade skadeståndsskyldighet och vitsordade inget belopp. I utredningen uttalade sig en person som var mark- och exploateringschef och naturvårdsansvarig på Vetlanda kommun sig angående kostnaden för att återplantera ersättningsträd. Tingsrätten förhöll sig dock tveksam till möjligheten till återanskaffning i detta fall med anledning av att de avverkade träden var självsådda och sannolikt hade stått på platsen under en längre tid, vilket enligt HD utgör typiska omständigheter för fall då det inte är möjligt att ersätta ursprungsträden med likvärdiga exemplar. Men med anledning av att området som träden hade stått på utgjorde ett så kallat Natura 2000-område var tingsrätten av åsikten att viss återplantering var nödvändig för att återställa området till dess tidigare tillstånd. Således ansåg tingsrätten det vara skäligt och rimligt att värdera skadan med ledning av vad de benämnde som ”[…] en viss återplantering och inte från en uppskattad ekonomisk värdering.” Även detta avgörande utgör ett tydligt frånsteg från de principer som uppställs i NJA 2015 s. 199. Det vore en annan sak om tingsrätten hade gjort bedömningen att ersättningsträden trots att ursprungsträden var självsådda och hade stått på platsen länge var tillräckligt likvärdiga för att en värdering med ledning av återanskaffningskostnaden ska vara möjlig. Detta med anledning av att HD uttrycker det som att det ”[f]rån allmänna utgångspunkter ter sig betydligt svårare att anskaffa träd för att ersätta självsådda träd som har utvecklats naturligt 55 under lång tid.”115 HD:s formulering stänger nämligen inte helt möjligheten att komma fram till en motsatt bedömning i detta avseende, även om utrymmet för detta kan beskrivas som ytterst snävt. Men är så inte fallet i den aktuella situationen – utan tingsrätten konstaterar först att de jämförelseträd som har åberopats i fallet inte utgör likvärdig egendom, varefter de trots detta använder sig av dessa vid tillämpningen av återanskaffningskostnaden i skadeståndsberäkningen. HD har tydligt stadgat att det inte anses vara möjligt att utsträcka principen om att värdet ska beräknas efter återanskaffningskostnaden längre än till just likvärdiga träd.116 Detta utgör inte ett antagande om verkligheten från HD:s sida, utan är ett tydligt uttalande avseende vart gränsen för ett acceptabelt användande av återanskaffningskostnaden dras. Således är tingsrättens förfarande i detta avseende högst anmärkningsvärt. Hovrätten för Västra Sverige, dom meddelad 2015-12-18 i mål nr. T 1168-15 Processen vid tingsrätten genomfördes innan Högsta domstolen meddelade det för framställningen centrala prejudikatet NJA 2015 s. 199. A hade olovligen avverkat fyra träd på B:s fastighet, och medgett skadeståndsskyldighet. Innan dess att frågan hade tagits upp till prövning hade A redan betalat 10 000 kr som ersättning. B var dock av åsikten att det värde som A hade att ersätta uppgick till ytterligare 496 250 kr, vilket enligt B utgjorde återanskaffningskostnaden för träd av samma storlek. A vitsordade inget belopp utöver de redan lämnade 10 000 kr som skäligt. I linje med vad som innan NJA 2015 s. 199 ansågs vara acceptabelt bestämde tingsrätten skadeståndets storlek till kostnaden för att plantera betydligt mindre träd än ursprungsträden, till 80 000 kr. Vid den tidpunkt då målet nådde hovrätten hade dock NJA 2015 s. 199 meddelats. I linje med prejudikatet fann hovrätten att likvärdiga exemplar inte kunde anskaffas eftersom ursprungsträden var självsådda samt växte på en plats som hade krävt omfattande markberedningsarbete för att en återplantering skulle kunna äga rum. Således fick skadan värderas med ledning av fastighetens minskade försäljningsvärde. I brist på utredning avseende detta värde gjorde hovrätten en skälighetsuppskattning med hänsyn till objektiva förhållanden såsom ursprungsträdens funktion som insynsskydd och dess estetiska värde för fastigheten, och landade i ett skäligt belopp om 50 000 kr. 115 NJA 2015 s. 199, p. 15. 116 NJA 2015 s. 199, p. 12. 56 I allt väsentligt följde hovrätten de steg som sattes upp av HD i NJA 2015 s. 199 för en skadeståndsbedömning för olovligt avverkade träd. Avgörandet utgör dock i kombination med domen i första instansen ett tydligt tecken på vilket genomslag NJA 2015 s. 199 fick avseende möjligheten för en skadelidande att få ersättningen baserad på återanskaffningskostnaden vid olovlig avverkning av träd. En effekt av denna skillnad i förhållande till den praxis som förekom dessförinnan kan ses i att B, trots att hen vann i sakfrågan, endast tilldömdes ersättning med 8 % av det yrkade beloppet. Av den anledningen var B tvungen att betala A:s rättegångskostnader till ett belopp som vida översteg det utdömda skadeståndet. Svea hovrätt, dom meddelad 2016-04-08 i mål nr. T 7411-15 Vid tingsrätten yrkade B att A skulle förpliktigas att betala 2 847 007 kr i första hand och 1 694 340 kr i andra hand med anledning av att A olovligen hade avverkat upp till 18 träd som befann sig i nära anslutning till gränsen för deras vardera fastigheter. Beloppet baserades på den återanskaffningskostnad som en tillämpning av Alnarpsmodellen hade resulterat i. Sex av träden befann sig på B:s fastighet, medan de resterande tolv var placerade på fastighetsgränsen. A bestred ansvar och vitsordade inget belopp som skäligt i och för sig. Tingsrätten gjorde bedömningen att det inte gick att återanskaffa likvärdiga träd och att skadevärderingen skulle ske baserat på fastighetens minskade försäljningsvärde. Utredningen i målet räckte inte till för att en sådan värdering kunde vidtas, varför tingsrätten uppskattade skadan till skäliga 200 000 kr. Vid hovrätten vidhöll B sina yrkanden i tingsrätten. A motsatte sig ändring av tingsrättens dom. Hovrätten fann dock ingen anledning att göra en annan bedömning än den som tingsrätten hade gjort, varvid hovrätten ogillade B:s ändringsyrkande. Visserligen resulterade rättsprocessen i att B fick en utdömd skadeståndsersättning om 200 000 kr, men med anledning av att B i båda instanser misslyckades med att övertyga domstolen om att värderingen av den uppkomna skadan skulle ske enligt återanskaffningskostnaden uppkom det en stor skillnad mellan det yrkade och det utdömda beloppet. Av den anledningen fick B betala 1 035 740 kr i rättegångskostnader till A. Detta belopp anges exklusive ränta och dessutom har B:s egna rättegångskostnader inte beaktats. Detta avgörande utgör således ytterligare ett exempel på hur riskabelt det kan vara för en 57 skadelidande att fullt ut basera sitt yrkande på det värdet som en tillämpning av återanskaffningskostnaden resulterar i. Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom meddelad 2018-02-28 i mål nr. T 2010-17 Bakgrunden till detta mål var att A olovligen hade avverkat fyra träd på kommunens mark. Kommunen yrkade på ett belopp om 365 000 kr som avseende kostnaden för nyplantering. A vitsordade endast ett vedvärde á 200 kr per träd. Med anledning av att kommunen redan i yrkandet uppgav att återanskaffning av likvärdiga träd var det svårt för tingsrätten att komma till en annan slutsats än att det yrkade beloppet inte kunde läggas till grund för skadevärderingen. I brist på utredning avseende fastighetens marknadsvärde kombinerat med det faktum att fastigheten utgjorde en skogsfastighet där de avverkade träden befann sig i ytterkanten på denna, fann tingsrätten att kommunen inte kan anses ha lidit någon ekonomisk skada. Således bestämdes skadeståndet med till det av A vitsordade vedvärdet om 800 kr. I nästa instans yrkade kommunen att A skulle förpliktigas att betala skadestånd på 151 800 kr, varvid A vitsordade ett belopp om 30 800 kr som skäligt i och för sig. Kommunen grundade sitt yrkande dels på att även om återanskaffning av likvärdig egendom inte kunde ske i detta fallet, så går det att återanskaffa träd som i största möjliga mån motsvarade ursprungsträden. I linje med vad som tidigare har framkommit i denna framställning bedömde dock hovrätten att detta inte var tillräckligt för att återanskaffningskostnaden skulle kunna brukas vid skadeståndsberäkningen. Av den anledningen anförde hovrätten att skadeståndsberäkningen skulle ske med ledning av fastighetens minskade försäljningsvärde. Fastigheten i fråga utgjordes dock av ett kommunägt natur- och rekreationsområde som svårligen kunde ges ett marknadsvärde. I brist på vidare utredning i målet fann hovrätten att det minskade försäljningsvärdet fick uppskattas till ett skäligt belopp som motsvarade det av A vitsordade beloppet på 30 800 kr. Göta hovrätt, dom meddelad 2019-11-26 i mål nr. T 3391-18 Det tingsrättsavgörande som utgjorde bakgrunden i det aktuella målet har redan behandlats i detta avsnitt.117 I överklagan yrkade A att tingsrättens domslut skulle ändras på så sätt att B:s 117 Kalmar tingsrätt, dom meddelad 2018-11-07 i mål nr. T 2221-16. 58 skadeståndstalan ogillades, alternativt att det utdömda skadeståndet väsentligen skulle sättas ned. B motsatte sig ändring. I övrigt vidhöll parterna sina yrkanden från tingsrätten. Med anledning av att tingsrätten åsidosatte majoritetens linje i NJA 2015 s. 199 och istället avgjorde fallet i enlighet med JustR Lundius skiljaktiga mening fanns det mycket som talade för att hovrätten skulle komma till ett annat slut. Hovrätten konstaterade dock inledningsvis i likhet med vad tingsrätten gjorde att det vid en tillämpning av NJA 2015 s. 199 framstår som att de avverkade träden inte är möjliga att ersätta med likvärdig egendom, varefter diskussionen inriktade sig på fastighetens minskade försäljningsvärde. Till skillnad från tingsrätten behandlade dock hovrätten den omständighet att utredningen i målet till viss del pekade på att fastigheten hade fått ett förhöjt, eller åtminstone inte ett förminskat, värde efter den olovliga avverkningen genom att vidta en skälighetsbedömning. Detta med anledning av att HD berörde just en sådan situation, där lösningen i det fall minskningen av fastighetens värde kan bli liten eller ingen alls var att en skälighetsbedömning får genomföras för att undvika ett materiellt otillfredsställande resultat.118 Vid en samlad bedömning kom därmed hovrätten fram till att skadeståndet skulle bestämmas till skäliga 80 000 kr, ett belopp som dock även omfattade ersättning för vissa markskador. Som nämndes i samband med tingsrättsavgörandet är det svårt att se att det skulle finnas någon annan väg att gå för hovrätten i detta avseende med anledning av att den av tingsrätten valda vägen så pass tydligt gick emot prejudikatet. Hovrätten för Västra Sverige, dom meddelad 2021-06-18 i mål nr. B 5614-20 – Tylösandsmålet Detta rättsfall är mycket omfattande och innefattar såväl flera tilltalade som utförliga diskussioner både vad avser straff- och skadeståndsrättsliga ansvarsfrågor. I det följande kommer dock endast de diskussioner som berör skadeståndsberäkningen kring de yrkanden som riktas mot J.W. att beröras, som i det följande kommer att benämnas som A. A hade avverkat ett stort antal träd på kommunens mark, vilket i tingsrätten uppskattades utgöra åtminstone 260 träd. A:s företag hade köpt en fastighet i nära anslutning till havet, där ett skogsparti på kommunalt ägd mark skymde havsutsikten från A:s fastighet. Kommunen 118 NJA 2015 s. 199, p. 15. 59 yrkade i första hand på att skadeståndet skulle uppgå till 20 611 634 kr, och i andra hand 10 791 000 kr. Båda dessa belopp angavs exklusive moms. Detta fall sticker således redan vid detta skede ut i mängden med anledning av det enorma belopp som det här är frågan om, och var föremål för mycket omfattande mediabevakning. Det bör här noteras att det förekom stora bevissvårigheter i målet eftersom de avverkade träden hade forslats bort från platsen och stubbarna hade frästs bort. Detta medförde bevissvårigheter avseende antal, art, ålder och storlek på de avverkade träden. Vid tingsrätten gjordes bedömningen att det ej var möjligt att frambringa likvärdiga exemplar som de avverkade med anledning av att ursprungsträden till stor del planterades på 1800-talet. Därefter uppskattades fastighetens minskade försäljningsvärde till skäliga 500 000 kr. Vid hovrätten vidhöll kommunen sitt yrkande från tingsrätten, medan A yrkade att skadeståndsyrkandet gentemot honom skulle ogillas. Vad avser likvärdighetsbedömningen noterade hovrätten ett faktum som tycks saknas i en rad andra domskäl – nämligen att HD i NJA 2015 s. 199 inte säger att naturligt växande och äldre exemplar per automatik är omöjliga att ersätta med likvärdiga exemplar. Det fordras dock erforderlig utredning om att likvärdiga exemplar finns att tillgå för att detta ska vara möjligt, men i detta avseende skiljer det sig inte nödvändigtvis från yngre och mindre träd. Den skillnad som förekommer utgörs snarare av svårigheten att frambringa sådan bevisning, men precis som hovrätten anför bör erforderlig bevisning vara tillräcklig för att bryta igenom presumtionen att äldre och naturligt växande träd som regel inte kan ersättas med likvärdiga exemplar. Som tidigare nämnt förekom det dock avsevärda bevissvårigheter i detta fall med anledning av att samtliga träd hade forslats bort från platsen, och samtliga stubbar frästs. Johan Östberg, som hade fått uppdrag att utreda populationen hos de avverkade träden, hade visserligen genomfört en undersökning baserat på satellitbilder. Den genomförda undersökningen kunde dock inte med tillräcklig precision fastställa de avverkade trädens beskaffenhet för att hovrätten skulle kunna göra en bedömning om de åberopade ersättningsträden kan anses vara likvärdiga exemplar. Således beslöt hovrätten att skadeståndsberäkningen skulle ske med ledning av fastighetens minskade försäljningsvärde, vilken i brist på erforderlig utredning fick bestämmas genom en skälighetsuppskattning, vilket resulterade i att A dömdes att betala 2 500 000 kr i skadestånd – ett högt belopp som anmärkningsvärt nog motiverades med preventionsargument till viss del. Vidare kan här noteras att det för första gången utdömdes ett fängelsestraff för olovlig avverkning av träd, då 60 A dömdes till ett år och tre månaders fängelse. Dessutom kan här noteras att det förverkades 1 000 000 kr från A:s bolag som var formell ägare av den fastighet som var belägen i nära anslutning till det aktuella skogspartiet. Detta avgörande är intressant ur flera aspekter. Förutom de uppenbara delarna avseende de höga summorna, den omfattande avverkningen och det faktum att den tilltalade dömdes till fängelse är det av stort intresse för denna framställning att det här även på en hovrättsnivå konstateras att endast det faktum att ett träd är av självsått eller av viss ålder inte nödvändigtvis innebär att det inte går att frambringa ett likvärdigt exemplar. Detta går helt i linje med vad som framhölls av intervjupersonerna i kapitel 4. Just Johan Östberg tycks vara en gemensam nämnare för flera av de fall där utrymmet för vad som av domstolen bedöms vara en praktiskt genomförbar återanskaffning utvidgas i förhållande till de antaganden om verkligheten som görs i NJA 2015 s. 199. Detta talar möjligtvis för att det i viss mån föreligger ett kunskapsglapp inom den juridiska sfären avseende de reella möjligheterna att förvärva och återplantera även stora träd, som kan överbryggas genom utbildning. 5.4 Kombinerad analys Den kvantitativa undersökningen har visat att det endast i ett fåtal fall förekommer att den skadelidande vinner framgång med ett skadeståndsyrkande baserat på återanskaffningskostnaden. Således kan det vidhållas att utrymmet för likvärdighetsbedömningen avseende ersättningsträd är förhållandevis snävt. Vid den närmare undersökning av domskälen som vidtogs i den kvalitativa delen avseende de fall där domstolen baserade domslutet på återanskaffningskostnaden förefaller det som att det finns anledning att tro att siffrorna ljuger i viss mån – och att utrymmet således framstår som ännu snävare. Det förekom som ovan nämnt fyra tillfällen då återanskaffningskostnaden användes av domstolen. Ett av fallen borde aldrig ens ha varit med i statistiken från början. Avgörandet som levererades av Kalmars tingsrätt hade egentligen aldrig några reella möjligheter att stå sig vid ett överklagande till hovrätten. Detta med anledning av att den av tingsrätten valda vägen så pass tydligt avvek från NJA 2015 s. 199. Att utgången i ett avgörande medför ett 61 åsidosättande av majoritetens hållning till förmån för minoriteten kan inte förväntas medföra annat än ett framgångsrikt ändringsyrkande i nästa instans. I realiteten kvarstår då tre fall där återanskaffningskostnaden tillämpades av domstolen. Alla tre vann också laga kraft, men frågan uppkommer om alla hade gjort det vid ett eventuellt överklagande. Här kan särskilt det avgörande som levererades av Eksjö tingsrätt nämnas. Den argumentation som fördes av tingsrätten kring möjligheten att använda sig av återanskaffningskostnaden som grund för skadeståndsberäkningen påminde nämligen väldigt mycket om den argumentation som fördes bland annat i de mål som berördes i avsnitt 3.2.2. Tingsrätten skrev dessutom uttryckligen att det inte gick att plantera likvärdiga träd, men använde sig trots detta av återanskaffningskostnaden vid skadeståndsberäkningen. I det fall avgörandet hade överklagats finns det starka skäl att anta att hovrätten hade gjort en annan bedömning. Således återstår endast två avgöranden där återanskaffningskostnaden har tillämpats med någorlunda stadig grund. Detta utgör 8,3 % av det totala undersökningsmaterialet, vilket i allmänhet tyder på att den som baserar sitt yrkande på återanskaffningskostnaden avseende skadestånd för olovlig avverkning av träd har ringa möjligheter att vinna framgång. Vidare pekade resultaten i den kvantitativa undersökningen på det faktum att ingen hovrätt har baserat skadeståndsberäkningen på återanskaffningskostnaden sedan NJA 2015 s. 199 meddelades. En anledning till detta skulle kunna vara att hovrätterna i de ovan redovisade domskälen i regel tycks förhålla sig väldigt lojalt till HD:s linje. Det är egentligen bara Hovrätten för Västra Sverige som i viss utsträckning ifrågasätter de av HD gjorda antagandena, men i allmänhet kan det förstås varför siffrorna ser ut som de gör i detta avseende. Slutligen tyder resultaten i den kvalitativa undersökningen, särskilt vad avser hovrätterna, på att den som baserar sitt yrkande på återanskaffningskostnaden tar en avsevärd ekonomisk risk. I flera utav de behandlade hovrättsavgörandena var käranden tvungen att betala motpartens rättegångskostnader – som i många fall vida översteg det skadestånd som de fick utdömt. 62 6. Slutsatser Vid arbetet med den empiriska undersökningen av rättstillämpningen sedan 2015 går det att utläsa åtminstone två typproblem för den som söker få skadeståndet beräknat med ledning av återanskaffningskostnaden. För det första går det att ana en tendens hos domstolarna att ta HD:s generella uttalande om möjligheten att återanskaffa likvärdiga träd för givet. Detta genom att det i domskälen mer eller mindre endast förekommer en parafrasering av NJA 2015 s. 199, med innebörden att eftersom HD säger att det inte går att återskaffa exempelvis träd som är självsådda och av viss ålder, så är egendomen att anses som unik. Även i de fall där domstolen tycks genomföra en något friare prövning av återanskaffningsmöjligheten kvarstår dock problemet för det andra att även om det skulle vara möjligt att på ett generellt plan ersätta även stora träd, så måste bevisningen räcka till i det specifika fallet. I flertalet fall förefaller det tydligt att ordentlig utredning inte har presenterats. Att som skadelidande hoppas tränga igenom det snäva utrymmet till återanskaffning utan att frambringa utförlig bevisning tycks närmast utsiktslöst. De få fall där återanskaffning faktisk har legat till grund för skadeståndsberäkningen kan karaktäriseras av en väl underbyggd offert samt faktiska exempel på de träd som avses att användas som ersättningsträd.119 Alternativt att det avverkade trädet är av så pass liten storlek att det inte råder några tvivel om att det är möjligt att återanskaffa ett likvärdigt exemplar. Det går tydligt att utläsa i HD:s domskäl att en mindre planta inte kan anses vara likvärdigt ett fullvuxet träd.120 Av den anledningen är det anmärkningsvärt att det fortsatt förekommer att käranden som grund för sitt återanskaffningsyrkande använder sig av en kalkyl där ersättningsegendomen är betydligt mindre än den förstörda. Visserligen skulle det kunna gå att argumentera för att utrymmet för vad som kan anses som likvärdig egendom borde utvidgas i enlighet med vad skiljaktige Lundius anförde, men det bör finnas ytterst små möjligheter att vinna framgång med dylika argument när HD:s normativa utsaga i detta fall är så pass tydligt. Att basera sitt yrkande på dessa grunder tycks närmast utgöra ren kapitalförstöring, eftersom det med stor grad av sannolikhet innebär att man får bära såväl sina egna som motpartens rättegångskostnader. 119 Se exempelvis Malmö tingsrätt, dom meddelad 2017-02-17 i mål nr. B 11036-16. 120 NJA 2015 s. 199, p. 12. 63 Det bör vara en annan sak när HD säger att det ter sig betydligt svårare att ersätta ett självsått träd som vuxit naturligt under en lång tid. Detta uttalande har snarare karaktären av ett antagande om verkligheten, och det torde endast krävas att detta antagande motbevisas för att vinna framgång med sin talan. Den undersökning som har företagits i framställningen har inte varit av tillräcklig omfattning för att kunna ge ett definitivt generellt svar kring i vilka fall det är möjligt att återanskaffa även dessa. Resultaten av intervjuerna kan dock användas som ett underlag för att ifrågasätta hur väl antagandet stämmer överens med verkligheten. Åtminstone tyder resultaten på att det finns en uppfattning bland kunniga inom fältet att juristerna inte förstår hur det egentligen fungerar. I det fall riktigheten av det av HD gjorda antagandet på allvar ifrågasätts, även inom juristskrået, kan det eventuellt framstå som mer sannolikt att vinna framgång med en ersättningsberäkning baserad på återanskaffningskostnaden. Det resonemang som fördes i Tylösandsmålet visar på att det möjligtvis är på väg att ske en förändring i denna riktning. Med anledning av att övriga hovrättsavgöranden i mångt och mycket stannade efter att ha konstaterat att HD har uttryckt att en viss typ av träd som regel ej kan återanskaffas, är det anmärkningsvärt att hovrätten i Tylösandsmålet öppnade upp för möjligheten att HD:s uttalande snarare utgör en presumtion som kan brytas med tillräcklig bevisning. I just det fallet var dock bevisningen otillräcklig, men hovrättens resonemang kan i sig anses utgöra en antydan om att de av HD genomförda antagandena om verkligheten inte nödvändigtvis tas för givet. Angående den framtida utvecklingen är det av särskilt intresse att se om den av såväl Östberg som Alvem framförda analysen – att det nuvarande rättsläget präglas av en generell okunskap avseende de faktiska möjligheterna till att förvärva och förflytta även träd av relativt omfattande storlek – är välgrundad. Även om så är fallet tyder dock den genomförda undersökningen på att det såväl vid domstolarna som i den juridiska litteraturen förekommer en generell övertygelse om att återanskaffning av träd inte är möjligt förutom då det rör sig av relativt små träd. För att en motsvarande empirisk undersökning i framtiden till den som har genomförts inom ramen för detta arbete ska komma till ett väsentligt annorlunda resultat vad avser frekvensen av utdömda skadestånd baserat på återanskaffningskostnaden, krävs det att detta eventuella kunskapsglapp på något vis överbryggas. För dem som är av åsikten att återanskaffningskostnaden inte används i tillräckligt stor utsträckning vid skadeståndsberäkningen för olovlig avverkning av träd utgör detta eventuella kunskapsglapp ett hinder som framstår som svårt att undanröja. Visserligen finns det exempel på när en gedigen utredning från kärandens sida kring de faktiska möjligheterna till att förvärva och 64 förflytta även stora träd kan övertyga domstolen att göra ett avsteg från HD:s generella uttalanden om möjligheten i NJA 2015 s. 199,121 men utredningen visar på en generell tendens från domstolarnas sida att landa i samma slutsats som HD i detta avseende. Huruvida denna tendens kan förklaras av att det inte förekom tillräckligt gedigen utredning i de specifika fallen för att överbrygga kunskapsglappet, eller av att det i faktisk mening inte var möjligt med någon återanskaffning, kan denna utredning inte ge ett definitivt svar på. Det som dock med säkerhet kan konstateras är slutligen att de faktiska möjligheterna för en person som har lidit skada med anledning av olovlig avverkning av träd att få skadeståndet beräknat med grund i återanskaffningsvärdet är blygsamma. 121 Se särskilt Malmö tingsrätt, dom meddelad 2017-02-17 i mål nr. B 11036-16. 65 Källförteckning Offentligt tryck Prop. 1972:5 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skadeståndslag m.m. Prop. 1987/88:1 s. 14. om ändring i rättegångsbalken (enskilt anspråk vid förundersökning och rättegång). SFS 1942:740 Rättegångsbalk. SFS 1972:207 Skadeståndslag. SFS 2005:104 Försäkringsavtalslag. Litteratur Andersson, H., Ersättningsproblem i skadeståndsrätten. Skadeståndsrättsliga utvecklingslinjer – Bok III, Iustus 2017. Andersson, H., Skyddsändamål och adekvans: om skadeståndsansvarets gränser, Iustus 1993. Bengtsson, B., Försäkringsavtalsrätt, 2019-03-18, Version 4, Juno. Bengtsson, B., Försäkringsrätt. Några huvudlinjer, 10 uppl., Nordstedts Juridik 2019. Bengtsson, B. & Strömbäck, E., Skadeståndslagen. En kommentar m.m., 5 uppl., Norstedts Juridik 2014.122 Fitger, P.; Sörbom, M.; Eriksson, T.; Hall, P; Palmkvist, R & Renfors, C., Rättegångsbalken, 2021-12-10, Version 91, Juno. Hellner, J. & Radetzki, M., Skadeståndsrätt, 10 uppl., Norstedts Juridik 2018. Kvale, S. & Brinkmann, S., Den kvalitativa forskningsintervjun, 2 uppl., Studentlitteratur 2009. Magne Holme, I. & Krohn Solvang, B., Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder, 2 uppl., Studentlitteratur 1997. Radetzki, M., Skadeståndsberäkning vid sakskada, 3 uppl., Nordstedts Juridik 2019. Sandgren, C., Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 5 uppl., Nordstedts Juridik 2021. Schultz, M., Restitutionerande skadestånd: Festskrift till Ronney Hagelberg, Jure 2016, s. 249–261. Schultz, M., ”Vid sakskada handlar det ytterst om egendomsskyddet”: Festskrift till Stefan Lindskog, Jure 2018, s. 627 ff. 122 Med anledning av viss problematik avseende tillgången till ett fysiskt exemplar av denna bok har även den digitala versionen som återfinns på Juno använts, vilken är utgiven som version 7 2021-05-27. 66 Artiklar Andersson, H., Ersättningsbestämningsfrågor (I) – återanskaffningskostnad kontra värdeminskning, publicerad 2015-05-29 på InfoTorg Juridik, www.infotorg.se. Grönfors, K., Om rättsskydd för skönhetsvärden, JFT 1973, s. 155–167. Johansson, S.O., Två domar, två ersättningsberäkningar och arton olovligen fällda träd, Tidsskrift for Rettsvitenskap vol. 129 2016, s. 216–228. Radetzki, M., Beräkning av skadestånd som avverkats olovligen, JT 2015/16 nr 4, s. 927–933. Sandgren, C., Om empiri och rättsvetenskap (del II), JT 1995/96 nr. 4, s. 1035–1059. Schultz, M., Full ersättning för sakens värde, JT 2009/10 nr. 4, s. 846–864. Östberg, J., Alnarpsmodellen – Kommer modellen överleva Högsta domstolen och SVT- programmet Domstolen?, Trädbladet 2017 nr. 1, s. 5–8. Östberg, J., Sjögren, J. och Kristoffersson, Anders., Ekonomisk värdering av återanskaffningskostnaden för träd – Alnarpsmodellen 2.2, LTV-rapport 2015:24. Intervjuer Alvem, Britt-Marie, genomförd via videosamtal 2021-11-10. Östberg, Johan, genomförd via videosamtal 2021-11-10. Rättsfallsförteckning Högsta domstolen NJA 1898 s. 290. NJA 1919 s. 1. NJA 1936 s. 693. NJA 1991 s. 269. NJA 2011 s. 576. NJA 2015 s. 199. NJA 2016 s. 945 Hovrätt Göta hovrätt, dom meddelad 2019-11-26 i mål nr. T 3391-18. Hovrätten för Nedre Norrland, dom meddelad 2018-02-27 i mål nr. B 1139-17. Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom meddelad 2013-05-16 i mål nr. T 1541-12. 67 Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom meddelad 2018-02-28 i mål nr. T 2010-17. Hovrätten för Västra Sverige, dom meddelad 2010-11-25 i mål nr. T 4873-09. Hovrätten för Västra Sverige, dom meddelad 2015-11-23 i mål nr. T 3084-13. Hovrätten för Västra Sverige, dom meddelad 2015-12-18 i mål nr. T 1168-15. Hovrätten för Västra Sverige, dom meddelad 2021-06-18 i mål nr. B 5614-20. Svea hovrätt, dom meddelad 2001-01-16 i mål nr. T 4641-99. Svea hovrätt, dom meddelad 2016-04-08 i mål nr. T 7411-15. Tingsrätt Eksjö tingsrätt, dom meddelad 2019-11-19 i mål nr. B 1357-19. Gotlands tingsrätt, dom meddelad 2015-07-24 i mål nr. T 1022-13. Gävle tingsrätt, dom meddelad 2017-09-14 i mål nr. B 447-17. Halmstads tingsrätt, dom meddelad 2020-10-20 i mål nr. B 2076-19. Kalmar tingsrätt, dom meddelad 2018-11-07 i mål nr. T 2221-16. Linköpings tingsrätt, dom meddelad 2015-05-20 i mål nr. B 2703-14. Luleå tingsrätt, dom meddelad 2018-09-24 i mål nr. T 3194-16. Lunds tingsrätt, dom meddelad 2017-05-15 i mål nr. B 968-17. Lunds tingsrätt, dom meddelad 2018-12-10 i mål nr. B 1384-18. Malmö tingsrätt, dom meddelad 2017-02-17 i mål nr. B 11036-16. Nacka tingsrätt, dom meddelad 2016-12-30 i mål nr. T 686-16. Nacka tingsrätt, dom meddelad 2021-06-21 i mål nr. T 8215-19. Norrtälje tingsrätt, dom meddelad 2016-02-25 i mål nr. T 405-14. Norrtälje tingsrätt, dom meddelad 2019-10-24 i mål nr. T 1386-18. Stockholms tingsrätt, dom meddelad 2016-12-16 i mål nr. T 744-16. Örebro tingsrätt, dom meddelad 2019-05-14 i mål nr. B 1613-19. Östersunds tingsrätt, dom meddelad 2019-11-15 i mål nr. T 1692-18. Elektroniska källor Trädpodden (2019), Vad kostar ett träd med Johan Östberg [podcast], Spets, A & Nässlander, G, 2019-10-13, https://podcasts.apple.com/se/podcast/09-vad-kostar-ett-träd-med-johan- östberg/ [2021-12-01]. 68