Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. This work has been digitised at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. This means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct. 0 CM 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 N:o 44 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 40 årg. Den 4 Nov, Redaktion: Signe Walder. 1923 Mlederlag genom olydnad Jos. 7: 1—13. bland är det riktigt lockande att vara olydig. Då kan man till exempel leka utan lov, och man kan skaffa sig en och annan godbit. Man kan följa med kamra­ ter på fågeljakt, fastän far strängeligen har förbjudit sådana nöjen. När Svante åkte utför ett berg gång ,på gång, var det hemskt roligt, men nöjet förvandlades 1sedan i något förskräckligt. Efter olydnad kommer alltid straff. Och det ledsamma med olydnaden är att många andra få lida av olydnadens följder. Det märk­ tes en dag för flera tusen år sedan bland Israels folk. Vi minns, att de skulle intags staden Jeriko, och då sade Josua å Guds vägnar, att ingen fick taga någon­ ting i den erövrade staden. Han var så allvarlig, när han sade detta, precis som far är det ibland. Och då lovar man att vara lydig, som ni vet. Nå, så intogo de staden, och det var en mycket rik: stad. Där fanns mycket guld och silver och en mängd trevliga saker av järn och koppar. Allt detta skulle avskiljas åt Herren och ingå till Herrens skatt. Men allt annat skulle förstöras. Sadan var Herrens befallning. Nu var där en man vid namn Akan, som blev olydig Guds bud. Han fick se en förtjusande mantel från Babylonien. Han kunde ej låta bli att BARNAVÄNNEN ta den och gömma den i sitt tält. Dar det då för mening att föra dem över lade hån också ett smycke av guld och Jordan ? en stor penningsumma. Det var ingen, Ja, så klagar han inför Herren. Och som såg det, och han tyckte, att han då får han veta, att felet låg hos Israel. gjort det riktigt bra åt sig. Men han Man hade både stulit ocli ljugit. Mai hade, som en gosse en gång påpekade hade varit olydig hans befallning. Så för sin far, glömt att se åt alla håll. Han länge det tillspillogivna fanns gömt bland hade förgätit att tänka på Gud. Där­ dem och ej skaffades bort, så länge för kunde Akan vara både trygg och kunde de ej beräkna någon hjälp av glad än så länge. Att hans folk skulle Herren. få lida av det, tänkte han inte på. Vilken uppståndelse det nu blev i ÜS- Israels barn höllo just på att steg för raels läger! Den ena stammen efter steg erövra Kanaans land. Där fanns den andra fick träda fram, och man nu en stad med det lustiga namnet Ai, kastade lott. När man så fått reda på som Josua tänkte erövra. Han skicka­ stammen, fick släkterna inom den ställa de spanare dit för att de skulle under­ upp sig. Slutligen hade man reda på söka, huru man skulle intaga staden. brottslingen, den olydige. Det var När de kommo tillbaka, sade de till Akan, och han bekände då, var han Josua, att det endast behövdes en två gömt det stulna. Nu kom det förfärliga eller tre tusen man för att intaga Ai. Så för honom. Han blev stenad, och det många drogo snart åstad, och de voro stulna uppbrändes i eld, varefter man säkra om seger. kastade upp en stor jordhög över allt- Men vad fick man se? De kommo samman. tillbaka som flyktingar, och då blev Nu först kunde Gud vara med sitt Josua så förtvivlad, att han rev sönder folk, och de vunno en stor seger. sina kläder. Så gjorde också de äldste Så illa kan vi knappast tänka oss, att i Israel. Tillsammans med Josua föllo det skulle gå oss, om vi äro olydiga. de ned inför Herrens ark, och de ströd­ Men vem kan veta? En gosse fick en de stoft på sina huvuden. Det var tec­ gång båda sina ben avkörda av ett tåg. ken till stor sorg. Läs texten v. 7—9, Då jämrade han sig gång på gång med så kan du se, huru Josua klagar. Han de orden: ”Varför lydde jag ej min tyckte, att Herren hade övergivit sitt mamma?” Hon hade nämligen förbju­ folk, när han så lät dem lida nederlag. dit honom att gå till järnvägen. Hur skulle det nu gå? Naturligtvis Bäst att lyda både föräldrar och lä­ skulle landets inbyggare fatta mod och rare ooh först och sist vår Gud. Han gemensamt anfalla dem. Och då kunde såväl som de vilja bara det som är oss de ej klara sig för fienderna. Kanske nyttigt. de rent av skulle utrotas. Men vad var V. Vikholm. Elses sparbössa. Berättelse av Tant Elisabet. (Forts, fr. n:r 43). — Tror du då mte, att Jesus Kristus och han har länge väntat att få frälsa kan förlåta dig, om du ber honom där­ dig. Tror du det? om? — Jag är så stygg — — jag har tagit — Jag känner honom så litet, svarade äpplen och bullar i handelsboden — — hon ängsligt. men jag var så hungrig ----------- — Men han känner dig, lilla barn, Stackars lilla barn! Vad skulle jag — 354 - BARNAVÄNNEN säga. Jag citerade Jesus ord: ”Låten Malin fick, som hon ville. Gud tog barnen komma till mig och förmenen hem henne en stilla afton, just som dem icke, ty sådana höra himmelriket stjärnorna tändes på fästet. Vit och till.” skär svingade sig hennes ande till de Hon såg tacksamt på mig och viskade: sälla boningar, som vänta dem, som tva- — - Är jag mycket sjuk? git sina kläder i lammets blod. Malin — Ja, det är du, svarade jag, men somnade in så lugnt med Elses sista Gud kan göra dig frisk, om det är hans hälsning i sina händer, en tillförsäkran vilja -------— om förlåtelse och glömska av allt. — O, om jag kunde tro, att han för­ Den föraktade Tattar-Malin, som ej låter mig, så ville jag så gärna dö. 'fått många vänliga ord här på jorden, Jag kunde ingenting säga, visst får blev synnerligen hedrad vid sin begrav­ hon det bäst om Gud tar henne hem till ning. Skolkamraterna prydde kistan sig. Hon är mycket sjuk, och jag skall med kransar och buketter, och den vack­ se till henne i morgon. raste var från mjölnarens Agda. Då doktor Werner slutat sin berät­ Sven och Else voro även med på telse sutto alla med tårade ögon. Fru kyrkogården. De unga voro så allvar­ Pålsson hade smugit sin arm om sin liga inför dödens majestät. Prästen ta­ gosses hals, och Else hade fattat hans lade även så gripande över ”blomster, hand. som förvissna”. — Kan du få bättre upprättelse av ”Älska och vårda dem, medan de le­ Gud, min gosse, sade doktor Verner va, och sprid kärlekens solsken på deras rörd. Vad mig beträffar, får jag bedja mörka stig, så behöva de ej förvissna dig om förlåtelse, att jag ens ett ögon­ och gå bort i en för tidig grav.” Så blick kunde misstänka dig, men du hade slutade han sitt tal. Mången kände sig ju allting emot dig. Jag har hela tiden träffad. Vad hade de gjort för att hjäl­ känt det svårt, att jag den gången till­ pa och lindra nöden — ingenting. fogade dig smärta. Men nu hoppas jag, Else fällde tacksamhetens tårar på att allt blir glömt och förlåtet. Malins grav, ty tack vare hennes be­ Min hustru och jag ville så gärna på kännelse hade Sven fått full upprättelse. något sätt gottgöra dig detta och pä sam­ * ma gång visa dig vårt förtroende. Som du har lust att studera, så ville vi så gärna Det var jämnt lo år sedan Else fira­ hjälpa dig att få din önskan uppfylld, de sin födelsedagsfest på Frideborg. och jag tror och vet, att du skall upp­ Den gamla kastanjen står lika .vacker fylla våra djärvaste förhoppningar. och lummig som förut, och i dess skug­ Sven blev stum av bara glädje. Med ga dukas åter stora bord med rosor och ett kraftigt famntag beseglade doktorn grönt, ty det är dubbelfest i dag. Else, sitt löfte, och nu var sorgen vänd i gläd­ som nu växt upp till en fager ungmö, je, och hoppets sol började åter lysa över lika god och älsklig som förr, skall i Frideborg. dag stå brud. * I Elses lilla flickrum håller doktorin­ Else ville så gärna göra något för nan på att sätta krona och slöja på sitt Malin. På grund av smittofaran fick Else-barn, medan den ena vagnen efter ej Else besöka henne, men sände med den andra rullade fram. Gästerna äro doktorn en bukett vackra rosor samt en ej många, men trofasta vänner och släk­ korg körsbär. Doktorinnan medsände tingar. I en vagn kommer kyrkoher­ även nödiga sängkläder. I buketten hade den, som skall viga brudparet, med fru Else instuckit en biljett med några vän­ och tvenne döttrar. Känna vi dem liga ord till den stackars flickan. måntro? (Forts.) BARNAVÄNNEN Ood natt! God natt, god natt! Nu sol gått ner, du släpper ingen ovän in, och stjärnor börja glimma, • han utanför får dröja, de blicka ifrån höjden ner om ej han vill ha sargat skinn i stilla aftontimma, och sönderriven tröja. och månen sitter stor och rund och lyser över taken, God natt, god natt! Tack för i dag! snart njuter jag en ljuvlig blund, jag älskar dig otroligt, men du ska vara vaken. vi lekt och rasat friska tag och haft så väldigt roligt. Du, Hektor, vaktar port och gård Snart kryper jag i sängen ner, för eld och annan fara, där är så gott att vara, och vad man lämnat i din vård, men först jag stora famnen ger du söker väl bevara, vår väktare, den rara. Ella — 356 — BARNAVÄNNEN Strutsen et är en ståtlig fågel, som ni Vid undersökning av en dödad struts se på bilden. Strutsen intager mage fann man, att den innehöll sand, på grund av sin storlek och blånor och trasor till en vikt av tre och styrka en rangplats bland fåg­ ett halvt kilo. Dessutom innehöll den larna. Han förekommer på många tre järnstycken, nio engelska koppar­ platser i Afrika och i Asien vid Eufrat, mynt, ett dörrhandtag av koppar, två i Arabien och södra Persien. Med för­ nycklar av järn och sju av koppar, tjugu kärlek uppehåller han sig i ökentrakter. spikar, blykulor, knappar, små bjällror Han är vegatarian, d. v. s. att den lever och kiselsten. Men det fordras verk­ av grönsaker, såsom gräs, örter och löv. ligen en strutsmage till att rymma allt Men han försmår icke heller smärre detta. Av ovanstående framgår, att djur. Och i sin stora rymliga mage har strutsen icke är så nogräknad med vad han rum för mycket, som icke kan tjäna han sväljer. Men det fordras också till föda. mycket för att fylla hans mage. — 357 — BARNAVÄNNEN En fullväxt struts är lika hög som en Strutsen jagas för de dyrbara fjäd­ karl. Han har starka springfötter, för­ rarnas skull. För de välberidna bedu­ sedda med två tår. På den långa, till inerna är strutsjakt ett av deras för­ största delen nakna, halsen sitter ett nämsta nöjen. På sina.ädla, snabba litet, platt huvud med stora glänsande springare jaga de honom, två eller tre ögon och en stor gul näbb, vars kind­ jägare bakom en fågel. Den ena följer ben äro, böjda. Han har stora vingar, ständigt fågelns lopp, under det att den men han kan dock icke flyga, emedan andra söker att genskjuta honom. 1 han saknar fasta och elastiska flygfjäd­ timtal pågår den vilda jakten över den rar såsom storken och örnen. Hans ödsliga öknen eller steppen. De av fjädrar hänga slappa ned från vingarna, skum betäckta hästarna sporras av ryt­ och stjärtfjädrarna hänga också långa tarna till ännu vildare lopp. Nu när­ och slappa. Det var sådana fjädrar, mar sig en av ryttarne den utpinade riddarna fordom buro i sina hjälmar fågeln, och med ett slag på huvudet och som damerna nu bära i sina hattar. eller halsen störtar han tillsamman. Kroppsfjädrarna på hannen äro svar­ Blixtsnabbt springer jägaren av hästen, ta, men ving- och stjärtfjädrarna äro skär av strutsens hals och drager sedan glänsande vita. Honan är icke så vac­ av huden, som han vänder ut och in ker som hannen. Hennes kroppsfjädrar och använder som en säck för att i den äro brungrå och ving- och stjärtfjädrar­ bevara plymerna. na vitsmutsiga. De unga fåglarna likna Av köttet skär han så mycket han an­ honan. ser sig behöva. Unga fåglar hava mört En fullväxt struts väger omkring 65 och välsmakande kött, men de äldres kilo. Han springer nästan fortare än är hårdare och liknar nötkött. den snabbaste häst. Då han förföljes Även till fots jagar man strutsen. Man sträcker han ut sina långa ben, breder söker att smyga sig på honom och på ut vingarna såsom ett par segel och lö­ avstånd skjuta honom med en träff­ per med en hastighet, som lämnar häst säker bössa. och ryttare långt bakom sig. I en fördjupning i marken lägga ho­ Det är ingalunda lätt att komma i norna sina ägg, som om nätterna regei- närheten av honom, ty med sina stora bundet ruvas av hannen. Någon gång ögon, som äro lika skarpa som örnögon, deltaga honorna i ruvningsbestyret, men ser han jägaren komma i fjärran, innan om dagarna överlämnas ruvningen åt denne har upptäckt honom, och därtill solvärmen. Såsom nästan alla fåglar måste man taga hänsyn till hans förvå­ vaktar strutsen sitt bo och är färdig att nansvärda snabbhet. Med sina långa försvara det till och med mot fyrfota ben tager han 130 centimeter långa djur genom starka slag av sina långa steg, och då han flyr bliva de dubbelt ben. längre. De hårda och hornartade fotsu­ Ett strutsägg är stort och motsvarar lorna underlättar också hans lopp på i vikt 24 hönsägg. Det är smutsgult till den steniga marken. De lätta och korta färgen. fjädrarna lägga ej heller något hinder På flera ställen såsom i Syd-Afrika i vägen för hans hastiga rörelser. Hans och Kalifornien bedriver man numera muskelkraft är så stark, att han med för fjädrarnas skull en mycket stor ett slag kan döda ett större djur. strutsavel. A. Walder. — 358 — BARNAVÄNNEN (Forts, fr. n:r 43). Drev från Kina. »I skolen vara kloka som ormar och såriga ben och stinkande sår, hon be­ menlösa som duvan» och jag satte genast handlar alla lika väl, och ingen åtskill­ diagnos pä hennes sår. Jag sade: Du har nad finns mellan rik och fattig. Vi för fått alla dessa utslag på grund av att vår del ha lika ärende till alla och alla du krymper fötterna på din flicka. Hur reda sig lika illa, om de ej få hjälp till kan du tänka att Gud ska annat än slå sina själar och komma i gemenskap med dig med bölder o. d., som så förstör den den sanne Guden. lilla flickans fötter? Men om du lovar Nu och då ha vi dop, då vi få skörda. mig sluta med att krympa hennes fötter, Att dessa dagar äro fulla av fröjd be­ så skall du få komma till mig i morgon, höva vi ej säga. Söndagen den 3 juni och du skall få en medicin, som säkert hade jag nöjet att få döpa 9 stycken, de skall bota dig från alla dessa sår och voro alla från den stora flickskolan, och blemmor. Men du skall ha flickan med jag försäkrar Eder, att de voro väl be­ och hennes fötter ska ock vara lösta. vandrade i de heliga skrifterna och att Och verkligen, dagen därpå kom modern skolans lärarinnekår hade ock all heder med tösen, hennes fötter voro lösta och av dem. Må Gud se i nåd till dem alla lika gott såg hon på mig igen. Gum­ och leda dem steg för steg på livets väg ! man fick nu en flaska med fin salubrin- På detta sätt förflyta våra dagar här­ lösning, och hon återvände hem, glad i ute. Det växlar ju även för oss, men i hågen att nu ha fått bot för sin klåda regeln så ha vi det bra, och intet fattas och flickan var glad att slippa fotbind­ oss, ty då man slutat upp med att tänka ningen. på att bli rik i denna världen då är en Én dag då jag talade i en stuga, som stor börda avlyftad. Vi äro båda två välvilligt upplåtits för oss att hålla möte vid gott humör och älska arbetet i den uti, kom en man och grep sin gosse och stora vingården. Vi ha ingen lust att bokstavligen släpade ut honom. Det hör­ strejka, och för lockout ha vi aldrig des tunga rapp över gossens rygg och behövt frukta. Vi äro så belåtna med ben. Jag gick ut och frälste den lille Eder, kära små vänner, vi tänka och tala från den grymme fadern och jag pri­ om Eder, samt bedja Gud för Eder, att sades av alla för min gärning, men få han må se till, att Ni ej tröttna. prisade den lära, jag förkunnade. Dag­ Jag tycker mig se Edra slantar när de ligen hör jag, huru barn få stryk utan åka ned i sparbössan för varje söndag, barmhärtighet, de små ropa om nåd och Edra sändebud äro många och tiderna förskoning, men föga hjälper det, när tryckta, det vill till att få fin färg på fars och mors vrede drabbar den lille. slanten. Alexander, kopparsmeden, Bed Gud för alla dessa små, som ej gjorde Paulus mycket ont, och han vill ha en så snäll far och mor som I han, gärna hänga med än och sätta koppar- och mån I sedan ej förglömma att tacka färg på där det borde vara ljusare och Gud för en sådan snäll far och mor gladare färg på slantarna. Men Gud som I han. vare tack för alla färgade slantar, ty Vårt arbete är sedan bland de sjuka ha de bara äkta hjärtefärg så duga de ett par tre dagar i veckan. D. v. s. jag alla. går till sjukhuset före mottagningarna Vi skola söka att göra vårt bästa här och söker tala till de sjuka. Det är just ute, och på den stora dagen skola vi dela ingen fin publik, mån I tro. Men det är lika. Våra dagsverken äro nu många just sådana som Herren Jesus talade om ej så stora, men vi samla dem alla till, då han var här nere. Dr. Svensson på ett ställe. ger dem salva och smörjelse för deras (Forts.) - 359 — BARNAVÄNNEN I2- 5-2 -Bits Soldathemmets i Uppsata söndagsskola. vanstående fotografi visar det för oss är en stor glädje att få sam­ Soldathemmet vid Uppsala tala med dem om ordets sanningar. Vår söndagsskola. Barnen, av vil­ bön och vårt hopp är att de måtte bli ka de flesta tillhöra militärer, goda Jesu Kristi stridsmän. äro stilla och uppmärksamma, varför Lärarne. Bibelläsning Söndagsskoltexter.Söndagen den 11 nov. Småbarnsavdelningen : för veckan 5—11 nov. enligt Svenska Bibel- Josua leder folket in i Kanaan. Jos. 3: läsningsförbundets textlista. 2—17. Minnesvers: Såsom jag har varit med 5 M. Jos. 24: I—13. Josua församlar folket. Mose, så vill jag ook vara med dig. Jos. 3: 7 c. 6 T. Jos. 24: 25—33. Josuas förbund med Mellanavdelningen : folket. Uppmaning till avgörelse. Jos. 24: 15—24.Minnesvers: Ingen kan tjäna två herrar; ty 7 O. I Sam. 12: 1—15. Samuel går till rätta antingen kommer han då att hata den ene med folket. och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den se­ 8 T. 1 Sam. 12: 16—25. Viken icke av. nare. I kunnen icke tjäna både Gud och 9 F. Rom. 12: I—8. Andlig tempeltjänst. Mamon. Matt. 6: 24. Övre avdelningen: 10 L. Matt. 6: 24—34. Söken först Guds Jesus utsänder tolv apostlar. Matt. 10: rike. I —10. Minnesvers: Se, jag sänder eder åstad så­ II S. Jos. 24: 15—24. Uppmaning till av- som får mitt in bland ulvar. Matt. 10: görelse. 16 a. Tryckeriet ProgressA.-B., Stockholm 1923 236558