Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. This work has been digitised at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. This means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct. 0 CM 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 neme fSh asttnuntateniisuteitiirzelitsii. cZ Centralbiblioteket "O t 12u 1 1 tree il / 24,2 /u ML.) 71 MCIO 00 Hall 00 À DR III PAIX 1 4. /11 34.3 BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS FORNMINNEN OCH HISTORIA UTGIFNA PÄ FÖRANSTALTANDE AF LÄNETS HUSHÅLLNINGS-SÄLLSKAP FÖRSTA BANDET STOCKHOLM, 1874—1879. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. * 16BOA c Srsnevs /% Första bandets innehåll. Sid. Ur Bohusläns historia före föreningen med Sverige. Af Hans Hildebrand. 1. Bohuslänska fornsaker från hednatiden, beskrifna af Oscar Montelius. 1. Med 77 träsnitt....... ............. 13. Om Tanumstenen. Af Viktor Rydberg _________ ____ _______ ___ 89. Silfverkalk från Dragsmarks klosterkyrka. Af Hans Hildebrand. Med 1 träsnitt 93. Konghälls gamla sigill. Af Oscar Montelius. Med 2 träsnitt____ 96. Om Gullbergs äng. Ett bidrag till historien om Göteborgs landerier, af Sigfrid Wieselgren. Med en karta...___ _____ ___ __ 97. Hvarjehanda. Ett bref från öfverste Klinekowström till Carl Gustaf Tessin om Bohusläns fornlemningar, deras upptecknande m. m. 124. Fynd från stenåldern på Hisingen. Af Wilhelm Berg. Med 18 träsnitt................................... 127. Bohuslänska hällristningar. Aftecknade af L. Baltzer, beskrifna af Oscar Montelius. 1. Med 13 träsnitt ____________________146. Runstenen från Skee. Af George Stephens. Med 4 heliotypier __ 166. Från Göteborgs anläggning. Af Arvid Kurck_____ ____ ________ 175. Fru Dorothea Bjelkes jordebok år 1660. Meddelad af C. A. Ehrensvärd.......................... 215. Två bronsåldersfynd från Kareby socken i Inlands södra härad. Be­ skrifna af Oscar Montelius. Med 22 träsnitt 271. Bohuslänska fornsaker från hednatiden, beskrifna af Oscar Montelius. 2. Med 52 träsnitt 321. Bohuslänska hällristningar. Aftecknade af L. Baltzer, beskrifna af Oscar Montelius. 2. Med 1 planch ... - - 423. Bohuslänska dopfuntar. Tecknade af Gustaf Brusewitz; med text af Oscar Montelius. Med 13 träsnitt... 425. Bouppteckning efter Thomas Dyre till Sundsby, år 1652 -------------447. Träsniderier från äldre tid. Samlade och beskrifna af Carl Ceder- ström. Med 21 träsnitt.. 489. Prof på allmogemål ocli folkvisor från Sörbygden. Af Nils Fr. Nilén. Med 2 musikbilagor............ ..... ........... 518. Bihang. Ordbok öfver allmogemålet i Sörbygden. Af Nils Fr. Nilén. BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS FORNMINNEN OCH HISTORIA UTGIFNA PÅ FÖRANSTALTANDE AF LÄNETS HUSHÅLLNINGS-SÄLLSKAP FÖRSTA HÄFTET Pris 2 kronor. BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS FORNMINNEN OCH HISTORIA UTGIFNA PÅ FÖRANSTALTANDE AF LÄNETS HUSHÅLLNINGS-SÄLLSKAP FÖRSTA HÄFTET STOCKHOLM, 1874. P: A. NORSTEDT & SÖNER EONGL. BOKTRTOKARE. I de flesta svenska landskap hafva under de sista åren för­ eningar bildat sig, hvilka gjort till sin uppgift att skydda, samla och bearbeta provinsens fornminnen. I det fornminnesrika Bohuslän finnes ingen sådan förening. Länets Hushållnings-Sällskap har der- före, på förslag af sin Ordförande, Herr Landshöfdingen m. m. Grefve Ehrensvärd, beslutat att tills vidare årligen använda en summa af 2,000 kronor till utgifvande af ”Bidrag till kännedom om Göte­ borgs och Bohusläns fornminnen och historia”. Detta arbete skall, i den mon förhållandena medgifva, omfatta: 1. Beskrifning på länets fasta fornlemningar från hednatiden; 2. Beskrifning på alla nu kända bohuslänska fornsaker från samma tid; 3. Förteckning på de i Bohuslän ännu bevarade minnena från medeltiden, såsom kyrkor och andra byggnader, kyrkliga fornsaker, konstverk o. dyl., samt jordfynd från medeltiden; 4. Uppteckningar af ännu lefvande sägner, folkvisor m. m.; 5. Bidrag till kännedom om folkspråket; samt 6. Förteckning på de vigtigaste skriftliga handlingar, som upp­ lysa länets historia; med fullständigt återgifvande af de förnämsta bland dessa handlingar.. Det nu färdiga första häftet, hvars utgifvande varit anförtrodt åt mig, torde inom ett år åtföljas af ett andra häfte, hvilket utom fortsättning af beskrifningen på de ”Bohuslänska fornsakerna från hednatiden” kommer att innehålla afbildningar och beskrifningar å några af de i länets kyrkor bevarade dopfuntarne från medeltiden, samt utdrag ur de i Göteborgs Musei arkiv förvarade ”Aschebergska papperen”, medelade af Hr Docenten H. Hjärne. På det att den nu påbörjade beskrifningen å de i länet funna fornsakerna måtte blifva så fullständig som möjligt, anhåller jag vördsamt, att hvar och en, som eger eller har kännedom om sådana fornsaker, måtte, så fort ske kan, meddela mig underrättelse derom, såvida han icke vet, att jag redan om dem erhållit kunskap. För hvarje sak torde uppgifvas ämne (flinta, annat stenslag eller brons), form, mått och allt hvad man vet om dess fyndort och om de om­ ständigheter, under hvilka den blifvit hittad; samt om möjligt med konturteckning af hvarje sak eller hänvisning till närmast liknande figur i något arkeologiskt arbete. Åfven det minsta bidrag mottages med tacksamhet. Stockholm, den 25 April 1874. Oscar Montelius. Ur Bohusläns historia före föreningen med Sverige. Af HANS HILDEBRAND. Af alla Sveriges landskap linnes intet, för hvilket historien har så många berättelser från forntiden som Bohuslän. Genom förhållanden, som vi här icke kunna afhandla, allra främst genom uppkomsten och utvecklingen af den isländska fristaten, kom det gamla Norge att få en rikedom af historiska berättelser, — de s. k. sagorna, — under det sagorna om Danmark äro få och Sve­ rige inga eger, ehuru väl svenska förhållanden någon gång få en plats i berättelserna om Norge. Våra dagars Bohuslän var for­ dom ett norskt land och äfven det har sin andel i denna den norska forntidens afundsvärda rikedom, och andelen är icke liten, ty detta landskap var i sig betydande oeli låg derjemte ganska nära en af brännpunkterna för det gamla Norges historiska lif. I det af bergen styckade Norges sydöstra del finnes en na­ turlig medelpunkt, en lägre trakt, mot hvilken fjällen småningom sänka sig, och liggande vid en hafsvik, till hvilken vattnen leta sig väg från den svenska gränsen, från Dovre och en stor del af Langfjeldene. I den trakten kunde en rik odling uppblomstra, och när helst folket innanför behöfde träda i förbindelse med den yttre verlden, drogo de sig, afskräckta af bergen, som annars öfverallt reste sig, just ned mot viken i söder. Vi kunna derföre icke undra, att i detta fall Viken blef ett nomen proprium, och att namnet omfattade icke blott vattnet, utan äfven landremsan deromkring. Oeli till Viken räknades äfven det land som seder mera kallades Bohuslän, ehuru detta icke låg vid sidan af sjelfva den inre viken, våra dagars Kristiania-fjord. Då Bohuslän således hörde till Viken allenast när ordet togs i dess vidsträcktaste mening, är det eget att se, huru det till sist blef ensamt om detta namn. De norska delarne af det stora Vik- området hade livar oeli en sitt särskilda namn, och nämndes van- Bidr. till Glit. o. Boh. läns hist. 1. 1 2 HILDEBRAND, UR BOHUSLÄNS ÄLDRE HISTORIA. ligen med detta, och det fordom så frejdade ocli allmänt brukade, mycket omfattande namnet Viken bibehölls omsider allenast för det yttersta området. Detta saknade dock icke egna benämnin­ gar, ehuru dessa småningom förlorade i betydelse. Från den tid då de första hågkomsternas töcken begynner genomträngas af den historiska dagens glans, möter oss ett namn, som på isländ­ ska lydde Alfheimr, hvilket på svenska borde lyda Alfhem eller — eftersom vi åt isländskans mytiska ålfar gifvit namnet elfvor — Elfhem. Denna senare form får dock icke sammanställas med ordet elf = flod, som äfven i isländskan skrefs med ett begynnande e. Troligast är att namnet betyder Alfvarnes eller Elfvarnes land, liksom Vester-Götland betyder de vestra Götarnes land; det enda märkliga dervid är, att en folkstam skulle hafva egt samma namn, som naturandarne, hvilka spela en så vigtig rol i folktron. Emel­ lertid var Elfhem något mer än Bohuslän, det skall hafva gått i norr ända upp till Glommen. I den fullt historiska tiden heter landet mellan Svinesund och Götaelfs mynning, d. v. s. i det allra närmaste nutidens Bohuslän, Ranrike; namnets första del torde stå i sammanhang med ordet rän, haf, äfven personifieradt Ran, hafsgudinnan. Af de tre namnen innebär Alfhem en antydan om folkets namn, de två andra gåfvo deremot upphof till folknamnen lläner och Vikverar d. v. s. Vikmän eller Vikbor. Det var som kustland Ranrike egde betydelse. I den tid då Norges konungar voro blifne starke och de myndigt grepo in i de särskilda landens inre förhållanden, indelades kustlandet föl- ordnandet af sjöförsvaret i skeppsredor, detsamma som Sveriges skeppslag, och i sådana var hela Ranrike deladt. Öfver dem fanns en landets tvedelning med vexlande namn. Nordlandet fick i särskild mening heta Viken eller Ranrike, under det sydlandet, för grannskapet till Götaelf, kallades Elfsysslan. Denna politiska indelning svarar mot en naturlig. Bohusläns nordligaste del utgör ett helt för sig med medelpunkten inom sig; närmast i söder här­ om går en landsträcka i nordost och sydvest, omkring vattendrag, som komma från Dalsland ocli synas i allra äldsta tid hafva er­ bjudit samfärdseln naturliga vägar. Dessa två delar räknades till Viken i inskränkt mening, under det Elfsysslan var landet mellan hafvet i vester, Götaelf i söder och öster. Läget vid hafvet skulle nödvändigt locka Vikbon till att söka sig näring ur dess sköte. Fisket måste vara uråldrigt i dessa trak­ ter. Men i de tider, då förhållandena i hemmet gingo sin jemna, ordnade gång, hvilken man icke ostraffadt bröt, måste man annor- LANDETS ÄLDSTA NAMN. HEDNATIDEN. 3 städes söka tillfredsställelse för sitt dådstarka lynne och sitt vinst­ begär. Afven då lockade hafvet den kraftige ynglingen och den mognade mannen att taga fram snäckan ur sjöboden och med fullt bemannadt fartyg löpa ut ur den fredliga viken, ut mellan öar och skär, till andra mäns bygder. Lifligt var helt visst fär- dandet fram och åter inom den bohuslänska skärgården, ty äfven om man under vår hedna ocli första kristna tid ofta vågade sig ut till långfärd å öppna hafvet, höll man sig dock i hvardagslag inomskärs. När icke brådskan var stor, for man varligt fram, lade om nätterna i land för att få hvila ostörd. Särskildt var samfärdseln liflig inemot mynningen af Götaelf, vid Eker- och Bränn-öarna. livar tredje sommar plägade kon­ ung Håkan Etelstansfostre i Norge (934—960) infinna sig på Brännöarna för att der sammanträffa med stormännen, freda sitt land och fälla dom i mål som hänskötos under honom. Man in­ fann sig gerna vid dessa konungens besök, ty folk kommo dit snart sagdt från alla kända land; gränsborne i tre här till hvar­ andra stötande riken ingingo ofta förbindelser sinsemellan, och här höllos derföre många glada slägtmöten. Vid ett af dessa till­ fällen, som omtalas i Laxdöla-sagan, gick odalbonden Höskull med några vänner för att se på folket, ocli de kommo då till ett prakt­ fullt tält. Egaren satt derinne klädd i kosteliga kläder ocli med en hatt på hufvudet af det slag som brukas i Gårdarike; han hette Gille och ansågs vara den rikaste köpman. Bland varorna som han böd till försäljning funnos ock tolf trälqvinnor. På den bohuslänska ön köpte nu isländingen Höskull af köpmannen från Gårdarike för tre mark silfver en trälinna, som sedan befanns vara en irländsk konungs dotter. Vi se att den tidens nordbor foro vida omkring. Men icke alltid gick det fredligt till på de bohuslänska far­ vattnen. När Emund Vestgötalagman i några diktade berättelser sökte förehålla Olof Skötkonung hans svikliga beteende mot kon­ ung Olof digre i Norge, handlade en om Göte Tofveson, som for med fem härskepp utför Götaelf och gaf sig vid Ekeröarna i strid med fem danska köpmansfartyg. De fyra vann han genast, men det femte flydde med spändt segel. Göte med sitt skepp ilar efter, men förliste på Lässö. Under tiden anfallas hans fyra efter- lemnade skepp af femton danska köpmansfartyg, besättningen faller, och godset tages. En berättelse sådan som denna låter oss ana, huru ofta man, i synnerhet på vissa ställen, fick se fartygen komma med det breda seglet svällande af vinden. Med härskepp och köpmansskepp blandade sig böndernas skutor, som foro från 4 HILDEBRAND. UR BOHUSLÄNS ÄLDRE HISTORIA. en ort till en annan, och de stora roddbåtarne, som användes vid mindre färder. Men jemte hafvet plöjdes ock åkern, som bar åt den idoge odlaren gyllene skördar, ty äfven i Bohuslän, ehuru liggande nära hafvet, var åkerbruket folkets hufvudsakliga näring och männens dagliga arbete; det är en falsk föreställning, att våra fäder icke aktade eller icke ville befatta sig med andra sysselsättningar än blodiga vapenlekar. Dock torde sinnelaget halva varit olika i olika delar af landet. Gränsbyggarne vid Elfven voro kända för sitt trotsiga lynne, framkalladt och ökadt af ständiga gränstvister. En representant för desse s. k. Elfgrimar är Svenke Stenarsson, hvilken på det mest hånliga sätt bemötte konung Magnus barfots sändebud, som skulle bringa ordning i södra Bohuslän, livars in­ byggare icke hade visat mycken sympati för konungen. Samman­ komsten lyktades så, att Svenke manade sina vänner till anfall, hvadan sändebudet fann det rådligast att fly undan. När kon­ ungen sjelf kom dit för att häfda sin rätt, fann Svenke det lämp­ ligt att försvinna ur landet, men detta hade nu mist sin kraftigaste man, Elfgrimarne ledo mycket ondt under ständiga anfall, så att konung Magnus till sist måste fara till Danmark och bedja Svenke hafva godheten återvända. Under den hedniska tiden utgjorde Bohuslän aldrig en po­ litisk enhet; när det icke direkt ingick som del i den stora af Harald hårfager grundade monarkien, var det alltid förenadt med något annat område. Man har derföre svårt att skrifva en egent­ lig bohuslänsk historia, ehuruväl många historiska tilldragelser inom denna landsdel äro kända. Två förhållanden var det som i främsta rummet bestämde gången af landets öden — det låg af­ sides, sedan Trondhemstrakten började anses som den förnämsta i Norge, och det var ett gränsland. Det söndrades ofta (jemte närmast i norr liggande områden) från det hela för att bortgifvas som län, och det ofredades ännu oftare. Efter Harald hårfagers död (år 933) togo Vikborne lians son Olof till konung, men lian föll snart ett offer för brodern Erik blodyxes hämdlystnad. Olofs son Tryggve antogs sedermera af Eriks efterträdare, den redan nämnde Håkan Etelstansfostre, till underkonung i Viken, och vid denne Tryggve och lians ätt an­ knyta sig flere af Bohusläns stoltaste minnen. I Bohuslän var det som konung Tryggve fäldes af Erik blod­ yxes söner, ocli på Bohusläns klippstrand jordades hans lik. En bohusläning Luden fann på en trälmarknad i Östervåg en qvinna tärd af sorg, blek och illa klädd, i hvilken han med häpnad igen- KRISTENDOMENS INFÖRANDE. KONGHÄLLS ANLÄGGNING. 5 kände konung Tryggves enka Estrid, som hade flytt från Norge, i Estland blifvit’skild från sin treårige son Olof och sedan framlefvat sina dagar i nöd, utan att erfara det minsta om den älskade sonen, hvilken varit henne dubbelt kär, emedan Iion födt honom under allt landsflyktens elände. Luden köpte henne fri och tog henne till sin maka. Konungasonen Olof hade efter skiljsmessan från modren genomgått underbara öden. Igenkänd af sin morbroder som lefde i Gårdarike, uppfostrades han vid konungahofvet derstädes, sväf- vade sedan kring i Vesterhafvet, förvärfvande rykte, en högättad maka och stora skatter, och kom till sist åter till Norge, hvars tron han besteg. Med stormännen i Viken räknade han genom moderns nya gifte slägtskap, dit vände han sig ock för att med frändernas hjelp genomföra sina planer för Norges omskapande, der uppblomstrade, tack vare denna vänkrets, kristendomen. Hans vänner ocli fränder från Bohuslän kämpade vid hans sida ända i sista stund, när han vid Svolder öfverraskades och besegrades af fiendehärarnes öfverväldigande massor. Då öfvergick Bohuslän till Sverige. Det blef dock icke länge svenskt. En mäktigare konung än den vid Svolder fallne fick Norge i Olof Haraldsson, hvilken icke hade någon lust att åt andra stater afstå det minsta af hvad i gamla tider tillhört Norge. Hans sändebud mottogos af Bohus- läningarne med glädje. De uttalade sin önskan att återgå till Norge, men klagade att det var för dem svårt att häri följa sin bog, ty deras land var på mer än en sida omslutet af Svea­ konungens rike, och närhelst den norske konungen icke fanns i Viken kunde de vara beredde på anfall af Götarne. Den ene af Sveakonungens höfdingar fäldes derefter genom svek, den andre föll i öppen strid mot den af Olof tjocke utsände vikingen Ovind. Afven Olof fann en blodig död, och hans land stod till en tid under danskt herradöme. Hans son Magnus gjorde dock slut på detta, och Viken blir nu mera än någonsin en vigtig del af det norska riket och såsom ett gränsland föremål för konungarnes synnerliga omsorg. Oroliga grannkonungar stämde man till strid i eller utanför elfven, vid elfven möttes man till fredliga samtal. Helt naturligt uppstod derföre här nere vid elfvens norra strand en stad Konungahälla eller Konghäll, hvilken blef efter den tidens begrepp mycket rik på folk ocli synnerligen betydande. Nordbon var annars i allmänhet mindre benägen för stadslifvet. Konun- garne, framförallt Sigurd Jorsalafare, omhuldade staden, gjorde honom stor och prydde honom med rikt begåfvade kyrkor. 6 HILDEBRAND. UR BOHUSLÄNS ÄLDRE HISTORIA. Snart fick man dock erfara, att de gamla farorna icke voro alldeles försvunna. Lockade af berättelserna om stadens rikedom kommo de hedniska Venderne smygande uppför elfven i hopp att utan strid vinna rikt byte. Men de hade missräknat sig. Stads­ borna skrämdes under messan — det var den 10 augusti 1135, den h. Laurentii dag — af budet om den annalkande fienden, men ingen tänkte i denna stund på flykt eller nesligt öfvergif- vande, utan man försvarade staden och skeppen vid stranden så länge det var möjligt ocli drog sig sedan till konung Sigurds fäste, hvarifrån de belägrade fingo åse, huru deras hem uppbrändes af de öfver sina ansenliga förluster vredgade fienderna. •Vackra berättelser hafva bevarats till vår tid om de manliga strider, som Konghällsborne här stridde, om deras kraft att ut- härda, om deras rådighet när vapnen togo slut, om deras för­ tröstan trots alla gäckade förhoppningar, då en del af den till undsättning sammankallade allmogen vände om utan att hafva in­ låtit sig i strid ocli då den andra delen, tvenne hundraden, stu­ pade utan att hafva gjort de belägrade någon nytta. Till sist återstod för dessa intet annat val än mellan en grym död eller ett uppoffrande af sin egendom. De valde det senare, men sve­ kos, när de lemnat från sig vapnen, af de trolöse Venderne. Iflott få kommo undan med lifvet. Denna hemska tilldragelse var icke den enda som kastar öfver 1100-talets historia den dystra glansen af blodiga dåd ocli gräsliga grymheter. Norges storhet begynte brytas, verkliga och föregifna ättlingar af de äldre konungarne täfladc om regeringen, derunder dragande nöd och elände öfver stora landssträckor. Redan före Vendernes anfall hade Bohusläningarne haft sin dryga andel deraf. I deras land utkämpades en strid mellan de två tronpretendenterna Magnus, son af Sigurd Jorsalafare, och Harald gille, livilken genom jernbörd styrkt sina tvetydiga bördsanspråk. På ena sidan kämpade 1800, på den andra öfver 7,000 man, manfallet blef stort och Harald flydde, dock för att återkomma, stärkt af Danakonungens vänskap och förslagen nog för att locka Vikborne på sin sida. Då förekommo ej mer några öppna strider, men enskild ovilja och| det tidigare hatet mot konung Magnus fram­ kallade våldsgerningar, mandråp och plundringar. Icke under, om man i dessa trakter kände sig hemsk till mods, när en sådan olycka drabbade landet som Konghälls förstöring — på årsdagen efter det blodiga slaget vid Förelef. Tider af större nöd stundade. Kring stormännen, som täflade om makten, slöto sig flockar af orolige män, som småningom fat- KONGHÄLLS FÖRSTÖRING 1135. INBÖRDES KRIG. 7 tade sådan smak för sitt kringströfvande krigarlif, att när deras höfding var borta, sökte de upp en annan, hvars anspråk de kunde understödja. Bohuslän fick då erfara alla vådorna af sitt läge i rikets utkant och till på köpet med en lång gränslinie. Framgången vexlade, den skara som slogs sökte gerna en tillflykt i grannlandet ocli företog derifrån härjande infall i eget land. Derjemte hade man ofta att vänta efterräkningar från den seg­ rande partens sida. Under detta tidskifte innehåller Bohusläns historia föga annat än skildringar af strider i norr och söder, i öster ocli vester. Den nyssnämnde konung Magnus, hlind vorden genom sin medtäflares våldsbragd och till en tid insatt i ett kloster, lockade sommaren 1137 in i Bohuslän den ärelystna Göta-jarlen Karl Suneson, som på grund af sin moders härkomst ansåg sig berät­ tigad till rike i Norge, men han afvisades redan i östra delen af landet. Magni stallbroder Sigurd slemme, i senaste tid frejdad genom en stor skalds dikt, anföll förgäfves det åter uppbygda Konghäll, härjade i kusttrakten, hängde sina motståndares män ocli kämpade jemte Magnus sin sista strid vid Holmen grå utan­ för Strömstad (1139). De ständiga striderna gjorde lynne och seder vilda; Magnus föll genomborrad af ett spjut, men Sigurd, som gripits just då ban var nära att undkomma, blef föremål för de gräsligaste misshandlingar. Armar ocli ben krossades, kroppen hudflängdes tills köttet blottades, ryggen bräcktes, hvarefter den halfdöde hängdes. Liket hvilade derefter en kort tid i en när­ liggande kyrka. Vid Lökeberg kämpade Bohusläningarne i början af 1150-talet mot norske konungen Osten, som blef segervinnare i striden och gick till Hisingen, der lian brände för bönderne, hvilka måste underkasta sig. Vid pass fem år derefter (1157) finna vi konung Östen åter i Bohuslän, men under helt andra förhållanden. Han låg i fejd med sin halfbroder konung Inge, sjelf en krympling men stark genom de myndige män som slutit sig till honom. Från vestkusten af Norge hade Östen dragit sig undan till Viken, med öfver 1,300 man afbidade lian fiendens ankomst, men när Inges flotta kom flydde alla, så att Östen var ensam qvar med en man. Han blef nu afiifvad och jordades i Fors kyrka; utanför denna uppvälde en källa, der hans blod hade runnit ned på marken. Vikbornes tillgifvenhet för den döde Östen, mot hvilken de i hans lifstid kämpat, visade sig äfven genom annat än tron på bans järtecken. Östen hade lemnat efter sig en son Håkan axel- bred, som vid fadrens fall dragit sig undan åt Sverige. Man vän- 8 HILDEBRAND. UK BOHUSLÄNS ÄLDRE HISTORIA. tade från hans sida oroligheter, och konung Inge sände derföre sin ypperste man Gregorius Dagsson till Konghäll för att försvara Viken. Uppdraget var icke så lätt, ty när Håkan första gången närmade sig staden (1158), voro folkets sympathier för honom så pass stora, att Gregorius icke vågade inlåta sig i någon strid utan drog sig undan. Efter detta blef Bohuslän till en tid skådeplats för ständiga strider och hvälfningar. Gregorius återtog Konghäll, sedan stod ett ansenligt sjöslag i sjelfva Götaelf, der lyckan, länge oviss, förklarade sig mot Håkan. Efter en kort vistelse i Dalsland bryter denne åter in i Viken, han blifver slagen vid Sörbo i Krok­ stad, men söker sedan ersättning genom att bränna Vetteland, der Gregorii svåger bodde. Vid Bäfveå stod det sista slaget, i hvilket Gregorius omkom. Vikborne höllo sig i med- och motgång till Håkans parti. När Håkan sjelf hade fallit, slöto de sig kring hans broder Sigurd, hvilken fann en tillflykt på Hisingen, hvars inbyggare vid ett tillfälle fingo af Erling, som förde regeringen i Norge för sin unge son konung Magnus, vitsordet, att de voro ”onde att hem­ söka, hårde och okloke”. De blefvo dock inom kort hårdt näpste af Erling, hvilken likväl icke var lycklig i sina bemödanden att vinna dem för sin son. Hans hårdhet mot Hisingsborne torde hafva i hög grad förbittrat sinnena, och derefter gaf Erling, hvilken hade förklarat sig villig att öfverlemna Bohuslän till konung Valdemar i Danmark, allenast han finge namn af jarl, anledning till en dansk härfärd i Viken. Under denna för Norge olycksdigra tid, då splittring in­ trädde mellan landets olika delar, voro de afsides boende Bohus- läningarne mer än andre frestade att söka vinna en viss sjelf- ständighet, alldenstund deras land vanligen blef skådeplatsen för striderna mellan kronpretendenterne och kronans innehafvare. Förbittrade öfver de lidanden de senast undergått, fortforo de i sin motspänstighet ocli begynte nu söka göra sin vilja gällande inom det öfriga Norge. Höfdingar för upprorsflockar funnos alltid att tillgå, ty det var icke brist på äkta eller oäkta ättlingar af äldre norske konungar, men i början var höfdingen allenast ett verktyg i händerna på flocken och de främste inom denna. Det var år 1174, under det Knut Eriksson regerade i Sverige, som orolige män i Dalslands skogsbygd ocli i södra Bohuslän slöto sig tillsamman till en länge fortsatt fejd för deras konungaättling. De voro i allmänhet icke afundsvärde, ofta fingo de irra i skog och mark, der de ledo brist på det nödvändigaste. De funno sig, berättas det, nödsakade att linda näfver kring benen i brist på MAGNUS ERLINGSSON. BIRKEBENARNE. SVERRE. 9 ordentliga klädesplagg, och fingo derigenom namnet Birkebenar, sorgligt ryktbart i den norska historien. Det var den norske konungasonen Sverre, som gjorde deras namn så frejdadt ocli dem sjelfva så fruktade och äfven hatade. Rikt begåfvad, energisk, aldrig modlös äfven i de mest öfver- hängande faror och efter lidna motgångar, uthärdade lian en mångårig strid, till dess han blef ensam om Norges krona. Att skildra alla eller ens de förnämsta kampens skiftningar skulle här föra oss allt för långt. Djupare än annorstädes kände man i Bohuslän tidens nöd, ty alla Vikbor stodo icke på Sverres sida, och det politiska hatet skärptes inom landet af enskild ovilja och vinningslystnad. Sådan var ock Birkebenarnes framfart, att de mer väckte hat mot sig än kärlek, hvadan ock alla de som seder­ mera bildade flock mot den mäktige konung Sverre fingo sina fleste hjelpare just i Birkebenarnes äldsta hem Bohuslän. Så äfven Sverres envisaste motståndare, Bagler kallade, emedan de ville mot konungen upprätthålla kräklans (på isländska bagall) eller presterskapets makt. Ju envisare deras motstånd var, med desto hårdare hand tog Sverre i tu med Bohusläningarne, ehuruväl icke ens derigenom deras motståndslust var bruten. Under dessa tider af bittra fejder började en stor förvandling inträda i Norden. Kristendomen hade slagit djupa rötter ocli dermed’ hade man fått göra närmare bekantskap med de samtida europeiska förhållandena. De seder och de tänkesätt, som hade tillhört den gamla tiden ocli så väl blifvit skildrade i de isländska sagorna, veko nu för den utbildade medeltidens sed med dess riddareväsende, dess blomstrande borgarestånd o. s. v. Redan under 1100-talet varsnar man många den nya tidens tecken; när i Viken Baglerne hade samlat på gammalt vis bondehären, kom konung Sverre med sina ryttareskaror och bragte förvirring i de täta lederna. Ofvergången från den gamla tiden till detta nya tidskifte var i Viken af fredligare art. Den ädle Håkan Håkansson lyckades det att bryta upprorsandan i Norge, och han lefde länge nog att verka fredens värf för det af blodiga strider sönderslitna ocli ödelagda landet. Särskildt vet man, att han egnade landsfaderliga åtgärder åt Bohuslän, der han sökte införa odling i obygder. Vi hafva här ofvan många gånger begagnat namnet Bohuslän såsom vår tids benämning på landet mellan Svinesund och Götaelf. Först på 1300-talet uppkom Bohus ocli Bohuslän. Under de många stridigheterna inom Folkungarnes kungliga hus, sökte de om makten täflande stöd i grannlanden. Så vände 10 HILDEBRAND. Ull BOHUSLÄNS ALDRE HISTORIA. sig ock hertigarne Erik och Valdemar till Norge, för att finna hjelp mot brodern konung Birger. De fingo Konghäll med till­ hörande område i förläning af konung Håkan V i Norge. Under den gamla tiden voro landenheterna beroende af folkenheterna, nu drog man ett streck öfver allt detta. Konungarne bygde fästen här och der i landet; satte på dem sina män till höfdingar och lade under fästet ett visst område, hvars utskylder skulle aflemnas till slottshöfdingen, som deraf använde hvad han behöfde till besättningens och fästets underhållande och redovisade inför kon­ ungen för resten, såvida konungen icke hade åt borgherren öfver- låtit denna rest, på det han skulle göra sig betäckt för fordringar till konungen ocli riket. Af medlidande med hertigarne, af hvilka särskilåt Erik var mycket omtyckt vid det norska hofvet, hade konung Håkan lemnat dem Konghäll i förläning; men mer än en gång hade han anled­ ning att ångra det, ty hertig Erik hade ingen lust att lemna igen hvad han i nödens stund hade fått på sig öfverlåtet. Maningar, tydlig kallsinnighet utöfvade på honom intet inflytande, och Håkan fann sig till sist nödsakad att med härsmakt draga mot sin till- ämnade måg och sin norska stad med dess fäste. Då detta gjorde envist motstånd, tog konungen sig för att på en holme midt i elfen uppföra Bohus fäste, som inom kort räknades för ett af de förnämsta i Norge, och än i dag, då det ligger förfallet med rasade murar, kan det yfvas öfver att aldrig varit af stor­ mande fiender intaget. Efter detta blef Bohus säte för konungens fogde, ocli Bohuslän omfattade till en början Elfsysslan, sedermera allt det som man nu betecknar med detta namn. Bohuslän har nu mindre än någonsin en historia. Politisk sjelfständighet egde det icke, utan låg troget under Norges krona, så väl när denna bars af landets egna konungar som när den prydde Danakonungens hufvud. Det enda för Bohuslän egna som historien antecknat — ocli deri hafva vi en påminnelse om de forna tiderna — är den ofrid grannskapet till Sverige mer än en gång framkallade, t. ex. under konung Karl Knutssons tid. Om Bohuslän denna tid icke betydde så synnerligen mycket i politiskt hänseende, så återstår likväl den inre historien, odlingens, han­ delns, sällskapslifvets, godsens och personernas historia att upp­ märksamma, men tyvärr har man till teckningen af denna alltför få bidrag, ty medeltidshandlingar rörande Bohuslän äro mycket fåtaliga. Vill man få ett riktigt begrepp om, hvad denna för­ lust vill säga, må man allenast egna någon uppmärksamhet åt BOHUS ANLÄGGES. LANDET BLIR SVENSKT. 11 bättre lottade provinser i Sverige, för hvilkas inre historia man liar under flere århundraden rikt flödande källor. Femtonhundratalets Bohuslän hade allenast två vigtiga städer. Den ena var det gamla Konghäll, som visserligen icke egde samma storhet som under sin första tid; att staden likväl icke var oansenlig ses deraf, att den ännu egde tvenne kyrkor, helgade den ene åt Vår Fru, den andra åt köpmännens och alla sjöfarandes skydds­ helgon, den hel. Nicolaus, samt tvenne kloster. Den andra var Marstrand, som anlades af konung Håkan Håkansson ocli tvifvels- utan var Konghäll till mycket förfång. Marstrand uppbrändes år 1368 af Hanseaterna, men uppbygdes åter; man känner förnyade privilegier för staden af år 1442. Så snart den nya tiden inträdt, märker man hos de svenska * regenterna en stor benägenhet att förena Bohuslän med Sverige. Konung Gustaf I intog ocli innehade en tid detta land, under­ handlingar inleddes från svensk sida om dess öfverlåtande till Sverige, men strandade mot Danmarks ovilja att lemna från sig en vigtig ocli dyrbar provins, till dess konung Karl Gustaf efter sitt lyckliga fälttåg dikterade Roeskildefreden 1658. Det är icke svårt att förstå den svenska regeringens begär att få komma i besittning af Bohuslän. Den lilla svenska kustremsan låg in­ klämd mellan det danska Halland och det norsk-danska Bohus­ län; vunnes det senare, blef den svenska kusten både lång ocli rik på goda hamnar, ocli derjemte skyddades hela den långa vestgötabygden utmed vestra stranden af Götaelf för anfall. Der- före satte man ock i Sverige vida större värde på besittningen af Bohuslän än af Halland. Det tyckes nästan som om fornsakerna antydde en närmare sammanhörighet i forntiden mellan Bohusläningar och svenskar än mellan de senare och Halländingarne. Redan i äldre tid gjordes derfor från svensk sida anspråk på landet mellan Götaelf och Svinesund. Det är eget, att se, huru genom utvecklingen under århundradena ett närmande till Sverige förbereddes. Viken ocli Alfhem sträckte sig ett godt stycke inåt Norge, Ranrike åter var afsöndradt från de egentligen norska områdena. Detta var deladt i tvenne områden, men småningom förlorade det norra i betydelse. Kongliäll i söder blef hufvudort först för syddelen, sedan för hela landet. Tvifvelsutan var anläggningen af Göteborg en vigtig länk i denna kedja af historiska tilldragelser. Staden blef snart betydande, ocli Konghäll kunde icke uthärda en täflan med honom, så mycket mindre som det gång efter annan hemsöktes af olyckor. Det med 12 HILDEBRAND. UR BOHUSLÄNS ÄLDRE HISTORIA. Sverige förenade Bohuslän upphörde att hafva sin lifspunkt inom sig, utan forlades denna till den hastigt uppväxande vestgöta- staden. Bohuslän har derigenom förlorat den sjelfständighet det som Ranrike egde, och ingår som del i ett större område, liksom förr i Alfhem och Viken. Men områdets andra del är icke längre norsk utan svensk. Det var icke allenast de yttre omständigheterna som fogade det så. Den svenska regeringen arbetade med ifver i den rikt­ ningen, särskildt genom att gynna Göteborg och Marstrand som handelsorter. Detta gynnande skedde rent af på det nordligare Bohusläns bekostnad. Der fanns nämligen också, alltsedan slutet af medeltiden en stad, Uddevalla, anlagd vid innersta ändan af den vik, hvars mynning nästan fylles af de stora ocli tätt bebygda öarne Oroust och Tjörn. I vår tid har längs landskapets kust upp­ stått en rad af handelsplatser, ocli i äldsta tider, då handels­ förhållandena ännu icke voro reglerade, ej heller bedrefvos i stor skala, torde hvar vik, som ledde in till en bygd, hafva varit hamnort och varubytesplats. Tvifvelsutan kunde sådana hafva varit behöfliga under den mellanliggande tiden, i synnerhet under de perioder, då sillfisket var betydligt vid den bohuslänska kusten, förlänande befolkningen ett ökadt välstånd och ditlockande fartyg äfven från fjerran liggande orter. Att det oaktadt inga andra städer under medeltiden uppkommo, torde hafva berott på tide- hvarfvets handelspolitik, som sökte med onaturliga privilegier gynna de redan erkända handelsorterna, äfven om man derigenom förqväfde de mest naturliga ansatser till stadsbildning som här och der förekommo. fornsaker från hednatiden, beskrifna af OSCAR MONTELIUS. ”Frejdadt redan i fornsången och sagan, intager Bohuslän, såsom en historiskt märkvärdig ort, ett upphöjdt rum ibland Sve­ riges landskap. Den otroliga rikedom på olikartade fornlemningar, hvaraf detta län kan berömma sig, bär vitne om skilda slägten, som i en aflägsen tidsålder egt härstädes ett talt för sin idoga verksamhet' och en tummelplats för sina blodiga fejder. Dess äldsta öden och de händelser, som dermed egt sammanhang, hafva väl, i likhet med hvad som händt äfven de största länder och folk, förlorat sig i mörker och glömska; likväl har den skriftliga och muntliga traditionen räddat deraf många, fastän brutna minnen, till hvilken den sin hembygd så älskande Bohusläningen ännu med glädje lyssnar.” Med dessa ord börjar Axel Emanuel Holmberg sin ”Bohusläns historia och beskrifning". Mer än trettio är hafva nu förflutit, sedan Holmberg utgaf första delen af detta lika mycket om kär­ lek till Bohusläns minnen som om mödosam ocli vidsträckt forsk­ ning vitnande verk, och under denna tid hafva talrika nya bidrag till landets äldre historia kommit till vår kännedom. Det är derföre skäl att å nyo söka på ett ställe samla alla de qvarlefvor från Bohusläns hednatid som nu äro kända. Vi göra här början med de lösa fornsakerna, sedan vi förutskickat en kortfattad öfversigt öfver de fasta fornlemningarna och hufvuddragen af landets äldsta kulturhistoria 1. I ett kommande häfte hoppas vi få egna någon större uppmärksamhet åt Bohusläns i så många afseenden vigtiga fasta fornlemningar. När Bohuslän först bebygdes, är en fråga, hvilken vi lika litet nu, som Holmberg för trettio år sedan, kunna besvara. Vi veta 1 För en närmare kännedom om livad man nu vet om Sveriges äldsta kulturhistoria få vi hänvisa till d:r Hildebrands ”Svenska folket under hednatiden” och förlis "Lifvet i Sverige under hednatiden” samt hans under utgifning varande skildring af ”Sveriges forntid”. 14 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. endast, att det måste hatva varit flere tusen år före våra dagar. De äldste invånarne här, såsom i nästan alla andra länder, voro fullkomligt okunniga om metallernas bruk och således tvungna att med verktyg och vapen af sten, trä, ben o. d. förskaffa sig hvad för lifvets nödtorftiga uppehälle fordrades. Från denna tid — nu vanligen stenåldern kallad — eger Bohuslän mycket talrika min­ nen, icke blott i de mångfaldiga fornsaker af flinta och andra sten slag, som blifvit funna här 1, och af hvilka några prof meddelas sid. 15—20, utan äfven i ett stort antal grafvar. Bland verktygen märkas yxor, mejslar, knifvar, sågar, skrapor (för skinnberedning), samt knackstenar och slipstenar, de två sistnämnda slagen an­ vända vid tillverkningen af de öfriga stensakerna. Af vapen har man i synnerhet funnit yxor, dolkar, spjut- och pilspetsar. En stor del af dessa stensaker äro utan tvifvel tillverkade i Bohuslän. Det yppersta ämne till vapen och eggverktyg under stenåldern var visserligen flintan, hvaraf några till detta ändamål fullt lämpliga stycken icke torde hafva funnits i Bohuslän, utan måst hitföras från Skåne eller Danmark. Men det oaktadt hafva flere märkliga fynd visat, att flintan under stenåldern verkligen förarbetades här. Såsom exempel på sådana s. k. ”verkstäder” kunna vi anföra de här nedan närmare beskrifna fynden vid Tannam i Tanum, vid Kårehogen på Oroust, vid Myggenäs på Tjörn, i Valla socken på samma ö och vid Lilla Ramberget på Hisingen 2. På åtskilliga ställen i Bohuslän bar man funnit flere form- saker af sten tillsammans under sådana förhållanden, att man tydligen kan se, att de blifvit samtidigt och med afsigt der ned­ lagda. Sådana äro t. ex. de i det följande närmare beskrifna fynden vid Knem ocli Lissleby i Tanums socken. Å det förra stället lågo sju ”halfmånformiga” verktyg (lika fig. 17), en spjut­ spets (afbildad fig. 15) och en skedformig skrapa (lik fig. 16), alla af flinta, bredvid hvarandra under en stenhäll; vid Lissleby funnos under odling ätta dylika ”halfmånformiga” flintverktyg tillsammans på ett ställe. Äfven i andra delar af provinsen äro sådana fynd 1 Holmbergs uppgift i ”Bohusläns historia” (1:a uppl., I sid. VII), att stenredskap icke på något ställe i Sverige förekommer talrikare än i Bohuslän, beror på ett misstag. I Skåne har man funnit mer än 30,000 fornsaker af sten, under det att endast 1 å 2 tusen sådane äro kända från Bohuslän. 2 .Jfr Holmberg, ”Bohusläns historia”, 1:a uppl., 3:e delen sid 201; Förf:s ”Statens Historiska Museum”, sid. 8 och 9; Brusewitz, ”Göte­ borgs Museum”, 2:a uppl., sid. 17. FORNSAKER FEÅN STENÅLDERN Fig. 1. Knacksten af granit. Bohusl. 1/2. Fig. 4. Yxa af trapp med rännformig fördjupning för skaftet. Grille s:n. 2/a- 1I b0 MONTELIUS. BOHUSL•Ä* NSKA FORNSAKER FRAo N HEDNATIDEN. Fig. 7 a. Stenyxa med skaft- hål. Tjörn. 1/2. Fig. 8. Stenyxa med Fig. 5 a. Trind yxa af trapp, skafthål. Qville s:n. utan hål. Skee s:n. 2/3- 1/4- Fig. 5 b. Genomskärning af F tg. 7 b. Genomskärning < yxan Jig. 5 a. yxan Jig. 7 a. Fig. 6. Flintyxa, slipad. Tanums s:n. 1/3- FORNSAKER FRAN STENALDERN 17 P 2g. 10. Stenyxa med skaft- hal. Holta s:n, Inland. 1/3. Fig. 9 a. Stenyxa med Fig. 9 b. Yxan fig. 9 a skafthål. Hogdals s:n. 1/ sedd från sidan. Fig. 11. Stenyxa med skafthål och lemning af ett äldre hål. Mo s:n. 2/. Bidr. till Göt. o. Boh. läns hist. 18 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRAN HEDNATIDEN, : * - , Fig. 12. Pilspets af flinta. Bo­ Fig. 14. Spjutspets huslän. 1/1. af flinta. Tjörn. 2/3. : Fig. 13. Spjutspets af flinta. Tanums s:n. */s Fig. 17. "Halfmånformigt" verktyg af flinta (såg). Tanums s:n. FORNSAKER FRÅN STENÅLDERN. 19 Fig. 16 a. "Skedformig" skrapa Fig. 16 b. Undersidan af af flinta. Oroust. 1/2 skrapan fig. 16 a. Fig. 15. Spjutspets af flinta. Tanums Fig. 18. "Halfmånformigt" verktyg af flinta. Stångenäs h:d. Va* 20 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. gjorda, bland hvilka följande torde förtjena omtalas. Vid odling å Tjörns Prestgårds egor hittades för flere år sedan fem "half- månformiga" flintverktyg, liggande under en sten. Holmberg, som erhöll fyra af dessa verktyg,1 anmärker härvid i sin katalog: ”Vid förklaringen af dessa redskaps forna bestämmelse bör man icke förbise den omständigheten, att de oftast finnas flere tillsammans ocli merändels med om- Fig. a. sorg hoplagda under en stenhäll, t. ex. så som fig. a." Ar 1843 fann man tio sådana "halfmånformiga" flintor 2, lig­ gande tillsammans under en flat stenhäll på Skarstads egor i Bro socken, Stångenäs; och vid odling å gården Böns egor i Bokenäs socken, Lane härad, har man funnit fem ”halfmånformiga” verk­ tyg och en stor spjutspets af flinta, liggande tillsammans'1. Då dessa saker tydligen äro med afsigt nedlagda i jorden, utan att man funnit spår af begrafning på något af dessa ställen, och då man äfven på många andra stäl­ len i Norden gjort dylika fynd, har man antagit, att en sådan nedläggning af föremål, hvilka för den dåvarande ega­ ren tydligen voro af ett icke I obetydligt värde, kan hafva, åtminstone i vissa fall, stått i samband med någon reli­ giös föreställning, att den varit ett offer el. dyl.4 En af de märkligaste bland de i Bohuslän funna Fig. 19. Stenkammare med skafthål. Stala s:n, Oroust. 1/3- fornsaker af sten som kom- 1 De förvaras nu, liksom Holmbergs öfriga samling, i Statens Histo­ riska Museum (N:o 1270: 133—136). Det femte kom till professor Nilssons, nu med Lunds Museum förenade, fornsakssamling. 2 Statens Hist. Museum N:o 1270: 137—146. En af dem är afbildad fig. 18 å föreg. sida. 3 Statens Hist. Museum N:o 1270: 155—159 ocli 83.- 4 "Antiqvarisk Tidskrift för Sverige”, 3 sid. 255. FORNSAKER FRÅN STENÅLDERN, 21 mit till vår kännedom är den i Stala socken på Oroust funna stenhammare, som nu utgör en prydnad för Göteborgs Museum, och af hvilken vi här (fig. 19) meddela en afbildning. Denna hammare ådrager sig vår uppmärksamhet lika mycket genom sina zigzagformade sirater som genom sin ovanliga form. Alldeles ensam i sitt slag är han dock icke. En dylik hammare, med ett kortare ocli tre längre utsprång, är nämligen funnen på annat ställe i Bohuslän. Den tillhör nu Lunds Museum och är afbildad fig. 136 i professor Nilssons stora arbete om ”Stenåldern”. En tredje hammare af samma slag förvaras i Köpenhamns Museum, 1 och en likartad, med två längre och två kortare utsprång, är fun­ nen i Holland2. Om dessa föremåls bestämmelse hafva olika åsigter uttalats. Några 3 hafva i dem velat se ankaren för smärre fartyg, under det man å andra sidan 4 betraktat den här afbildade såsom en "Thors-hammare", förvarad i något åt denne gud helgadt tempel och använd vid de der förekommande ceremonierna. Den förra förklaringen liar föga skäl för sig och synes numera vara öfver- gifven. De inristade siraterna å originalet till vår fig. 19 visa också, att åtminstone detta haft en annan bestämmelse. Att det varit skaftadt som hammare, synes mig lika säkert, som det är svårt att afgöra, huruvida det varit afsedt för striden eller tempeltjensten. Dess ålder är ej heller lätt att bestämma; det bör dock anmärkas, att zigzagsirater liknande dem å fig. 19 före­ komma på lerkärl, om hvilkas hänförande till stenåldern någon tvekan icke kan finnas.5 Såsom de äldsta af Bohusläns många grafminnesmärken från hednatiden måste vi betrakta de i provinsen ganska talrikt före- 1 Afbildad fig. 36 å pl. 3 i ”Nordisk Tidskrift for Oldkyndighed", 1:a bandet (Köpenhamn, 1832). En troligen i Bohuslän funnen sten­ yxa med en utstående kort arm å hvardera sidan om skafthålet för­ varas i Statens Historiska Museum (N:o 2898), som erhöll den med Holmbergs senare samling. 2 Afbildad fig. 33 å pl. 2 i Kemble’s ”Horæ ferales" (London, 1863); dess längd är 12 eng. tum. 3 Professor Nilsson i första upplagan af ”Stenåldern” (l:a kapitlet, sid. 45) och Kemble i ”Horæ ferales”, sid. 137. I andra upplagan af ”Stenåldern” (sid. 59, not) säger emellertid prof. Nilsson: Denna förklaring anser jag numera vara åtminstone osäker; den kan möj­ ligtvis ha varit stridsklubba". 4 Brusewitz, ”Göteborgs Museum”, 2:a uppl., sid. 16. 5 T. ex. ett från den bekanta Åsahögen i Skåne, hvilket är afbildadt fig. 7 å pl. 1 i Stråles "Grafkärl funna i svensk jord.” 22 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. wu XX Ak She c- 71 e P Fig. 20 a. Stendös i Stala socken på Oroust. Fig. 20 b. Plan af stendösen Jig 20 a GRAFVAR FRÅN STENÅLDERN. 23 ( Fig. 21 a. Stendös vid Massleberg i Skee socken, Vette h:d. Fig. 21 b. Plan af stendösen fig- 21 a. 24 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Fig. 22. Plan af en "långdös" vid Thorebo i Morlanda s:n på Oroust. Fig. 23 a. Stendös med gång vid Lunneslätt i Tegneby s:n på Oroust. Fig. 23 b. Plan af dosen Jig. 23 a. GRAFVAR FRÅN STENÅLDERN. 25 kommande "stendösarne" och "hällkistorna". De förra kallas äfven ofta "dyrhus", "jättestugor", ”stenstugor” och ”jättealtaren”. En "stendös" består af en grafkammare, hvars väggar bil­ das af stora, tjocka, på kant resta stenhällar, som räcka från golf till tak och som på insidan i allmänhet äro släta, men på utsidan ojemna. Kammarens golf består af sand, småsten o. dyl. Taket bildas vanligen af ett eller flere väldiga stenblock, hvilka likaledes äro släta på den inåt kammaren vända sidan, men för öfrigt äro oregelbundna. Å takhällens öfre sida finner man ofta små runda, skålformiga fördjupningar af ett par tums diameter. Kammarens form är fyrsidig, femsidig, oval eller nästan rund. Det finnes ännu åtminstone fyratio stendösar i Bohuslän, af hvilka ungefär halfva antalet ligger på de båda fornminnesrika öarna Oroust och Tjörn. Då dessa grafvar befinna sig i sitt ursprungliga skick, äro de nästan alltid till större eller mindre del fristående; åtminstone takstenarne äro obetäckta. Dösarne äro vanligen, eller åtminstone hafva vanligen varit, omgifne af en med stenar omsluten upp­ höjning, hvilken antingen, såsom den fig. 20 afbildade, är rund (”runddös”) eller aflång ("långdös"). En vacker ”långdös”, som ligger i skogen vid Thorebo i Mor- landa socken på Oroust, år afbildad fig. 22. Grafkammaren, ”jätte- altaret”, såsom det i trakten kallas, ligger i östra ändan af en aflång jordhög, som är omgifven med 17 stenar af 4 till 6 fots höjd; en af dem i är nu kulifallen. Högen synes på några stäl­ len vara uppgräfd, såsom vid f och vid e, der en gång utgått mot söder. På två andra ställen, vid h och g, finnas deremot små kullar. Takhällen b är afbruten vid c; dess längd är 10 fot och bredd 8 fot. En af gångens täckhällar d finnes qvar, ehuru rub­ bad från sin plats. Sjelfva kammaren a är nästan rund med öppning åt söder och har 6 fots diameter vid basen, men afsmal- nar uppåt; dess höjd är 6 fot.1 Fig. 20 visar - en vacker "runddös", som ligger å Haga ut­ mark i Stala socken på ön Oroust. Grafkammaren, omsluten af fyra väggstenar, är, såsom fig. 20 b visar, nästan regelbundet fyr- 1 Holmberg, ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 2 sid. 321; Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 276. 2 Efter en teckning af den om Bohusläns fornminnen så högt förtjente föreståndaren för Göteborgs Musel historiska afdelning hr G. Bruse­ witz, hvilken under mångåriga resor genomforskat provinsen. Jfr hans ”Elfsyssel”, sid. 274, och Holmbergs ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 2 sid. 298. 26 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. sidig; dess längd är vid golfvet 7 fot, bredd och höjd nära 6 fot. Takhällens största längd är 10 fot. Då man trycker hårdt på ett ställe invid dess kant, kan man sätta den stora takhällen i en vaggande, ehuru endast obetydlig rörelse, hvilket lär frambringa ett doft ljud. Ett dylikt förhållande är äfven iakttaget vid andra stendösar, t. ex. vid en som ligger ä Vrångstads egor i Bottna socken, Qville härad.1 En tredje stendös är afbildad här fig. 21.2 Denne stendös, hvilken lär vara den nordligaste i Sverige, ligger å gården Massle- bergs egor i Skee socken, Vette härad. I trakten kallas han van­ ligen "stenhuset". Den rymliga, något aflånga kammaren bildas af sex väggstenar, på hvilka en tjock, 7 fot lång ocli nästan lika bred takhall hvilar. Öppningen är (nu) åt norr, hvilket är mycket ovanligt, men åt sydost synes spår af en lång gång; det torde derföre förtjena undersökas, om icke ingången ursprung­ ligen varit på sydöstra sidan ocli den nuvarande öppningen upp­ kommit genom borttagandet af en väggsten, då grafkammaren, troligen för längesedan, plundrades. Några andra bohuslänska stendösar hafva en ännu tydli­ gare gång, hvarigenom de likna de i vissa trakter af Vester- götland och andra delar af Norden förekommande gånggrif- terna. En sådan stendös med gång är afbildad fig. 23. Han ligger på Lunneslätts (eller Mälby) egor i Tegneby socken på ön Oroust.3 Takhällen, omkring 15 fot lång, ”har skapnad af ett åt båda sidor sluttande tak." Den aflångt fyrsidiga kammaren, som omslutes af 8 väggstenar, är 11 fot lång och 8,5 fot bred, ”men föga hög.” Gången, som saknar takstenar, vetter åt söder, eller rättare åt sydost;4 dess väggstenar lära dock icke höja sig öfver högens yta. Fig. 24 visar en annan dylik stendös med gång, hvilken ligger vid Gunneby i Stenkyrka socken på ön Tjörn.5 Den af­ långt fyrsidiga kammaren, som täckes af två stora hällar, är 1 Afbildad pl. 1 fig. 1 i första delen af Holmbergs "Bohusläns historia”, l:a uppl.; jfr 2:a delen sid. 276. 2 Den är äfven afbildad fig. 2 å pl. 1 i första delen af Holmbergs ”Bohusläns historia”, 1:a uppl.; jfr 2:a delen sid. 194. 3 Holmbergs. ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 2 sid. 298; Brusewitz, ”Elfsyssel”, sid. 273. 4 Holmberg och Brusewitz uppgifva visserligen, att gången vetter åt söder, men pilen å den senares, här återgifna, teckning visar, att den har en mera sydostlig riktning. 5 Holmberg, ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 3 sid. 14; Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 247. GRAFVAR. FRÅN STENÅLDERN. 27 12 fot lång och 6 fot bred. Gången vetter äfven här åt sydost; han är ganska lång, och tre af hans takstenar finnas ännu qvar. En liknande stendös med ”lång gång åt öster, som ännu har i behåll en af sina täckhällar”, ligger å Österröds egor i Valla soc­ ken på Tjörn.1 Grafkammaren, som bildas af 8 väggstenar ocli varit täckt af åtminstone två takhällar, är aflångt fyrsidig; gån­ gen är 12 fot lång, 3 fot bred och 2 fot hög. I den enda nu qvarliggande takhällen finnas ”omkring ett tjog större och min­ dre hålor, af hvilka de största hålla 4 (verk-) tum och de minsta 2 tum i diameter.” Vid gräfning i denna stendös lär man hafva funnit ”urnor med brända ben."2 Emedan man i de bohuslänska stendösarne icke funnit obrända menniskoben ocli fornsaker af sten utan endast bitar af lerkärl och brända ben, har Holmberg antagit,3 att dessa fornlemningar b Fig. 24. Stendös med gång vid Gunneby i Stenkyrka s:n på Tjörn. icke tillhöra stenaldern, utan en senare tid ocli ”våra förfäder”. Men han torde härvid hafva förbisett den vigtiga omständig­ heten, att sjelfva grafkammarne i dessa stendösar numera alltkl äro tomma. Då dylika fornlemningar i andra delar af Skandi­ navien visat sig vara grafvar från stenåldern, synes inan kunna med skäl antaga, att äfven Bohusläns stendösar förskrifva sig från samma tid, men att de lik, för hvilka dessa grafvar bygdes, blif- vit under en senare del af hednatiden störda i sin hvila, och de vördnadsbjudande minnesmärkena från en grå forntid af ett folk, 1 Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 258. 2 Holmberg, "Bohusläns historia”, 2:a uppl., 3 sid. 27. Ställets namn skrifves der Östra Röd. 3 ”Bohusläns historia”, l:a uppl., 1 sid. XIV. 28 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. soin brände sina döda, använda till förvaringsrum för ”ask­ urnorna”. Så vidt jag kunnat finna, känner man intet fynd som upplyser, huruvida de i bohuslänska stendösar funna askurnorna förskrifva sig från brons- eller jernåldern; under båda dessa pe- Fig. 25 a. Hällkista på Sandåkers moar i Krokstads s:n, Sörbygdens h:d “P.S. .9 Fig. 25 b. Plan af kistan fig. 25 a. rioder förekommer, såsom bekant, likbränning. Säkra fynd från andra delar af Norden visa, att ett sådant nedsättande af brons­ ålderns grafurnor i grafvar från stenåldern icke så sällan före­ kommit. GRAFVAK FRÅN STENÅLDERN. 29 Hällkistorna äro stora, aflångt fyrsidiga stenkistor, liknande till storlek och byggnadssätt gånggrifternas kammare, men sak­ nande gång och ofta bygda af tunnare hällar. Den nedre de­ len är dold i en liten hög af jord eller sten, men öfre delen är (nästan alltid) fri. Liksom stendösarne äro hällkistorna van­ ligen, eller hafva vanligen varit, omgifna af större stenar, stående i en enkel (eller någon gång dubbel) rad kring kistan. Två så- Fig. 26 a. Hällkista vid Röd i Lommelanda s:n. Vette h:d. Fig. 26 c. Södra gafvel- hällen i kistan fig. 26 a. Fig. 26 b. Plan af kistan fig. 26 a. dana hällkistor från Tossene socken i Sotenäs äro afbildade i Thams ”Götiska Monumenter”, pl. XI, och tre från Vette härad i första upplagan af Holmbergs ”Bohusläns historia”, andra de­ len pl. 2; jfr äfven vår fig. 25 ocli 26. Troligen hafva dessa grafkistor ursprungligen varit täckta med stenhällar, hvilka dock i de flesta fall för längesedan blifvit förstörda. Någon gång finnas de likväl qvar, såsom t. ex. å den fig. 25 afbildade kistan å Sandåkers moar i Krokstads socken, samt å en hällkista som ligger på Tanums Prestgårds egor. Sistnämnda graf, i trakten känd under namnet ”stenkistan”, bildar en fyr- 30 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. sidig kammare af 12 fots längd ocli saknar, liksom flere andra hällkistor, gafvel vid sydvestra ändan. Den täckes ännu till en del af en väldig, nästan flat stenhäll af 8,6 fots längd, 8 fots bredd och 1 à 0,6 fots tjocklek; å dennes öfre sida ser man flere sådana runda skålformiga fördjupningar, som vi förut några gånger omtalat. — Det är sannolikt, att dessa "skålar" haft en religiös betydelse, helst man ännu i dag mångenstädes offrar i de med sådana ”skålar” försedda stenar, som äro kända under namnen ‘elfstenar" eller "elfqvarnar."1 Den fig. 26 här återgitha hällkistan vid Röd i Lommelanda ’ socken2 är i hög grad märklig derför, att i dess södra gafvelhäll, som nu lutar starkt inåt grafven, finnes en större upptill rundad öppning, hvilken börjar vid hällens nedre kant ocli mäter 2,5 fot i höjd och 1,4 fot i största bredd. Kistan, hvars längdriktning är N.—S., ocli som bildas af fyra flata gråstenshällar, håller 10 fot i längd, 5 à 6 fot i bredd ocli 4 à 5 fot i djup. Någon takhäll finnes åtminstone icke numera. Grafven ligger i en liten kulle och är omgifven af resta stenar, hvilka möjligen fordom varit högre än nu. Man känner intet om de ben eller fornsaker, som denna graf en gång inneslutit. Emedan väggstenarnes utsida till mer än hälften är täckt af den omgifvande jorden, och således äfven den nämnda öppningen troligen varit dold, är det svårt att förklara, hvartill denna öppning varit afsedd. År hon ett minne af den vanligen i södra väggen belägna 'ingången till gånggrif- terna? — Det förtjenar emellertid härvid anmärkas, att dylika mer eller mindre runda hål förekomma ej blott på några andra sven­ ska hällkistor, utan äfven på liknande grafvar i Indien.3 Utom dessa, till större eller mindre del ofvan jord synliga hällkistor har man i Bohuslän äfven funnit några alldeles dolda stenkistor, som visat sig vara grafvar från stenåldern. Den märk­ ligaste af dessa grafvar torde vara den, som Intendenten Malm un­ dersökt vid Assleröd, ej långt från Askums kyrka i Sotenäs hä­ rad. Om detta fynd har han benäget meddelat mig följande: ”Vid verkstäld gräfning funnos mer eller mindre fullständiga menniskoskeletter utaf åtta individer, bland hvilka ett minder­ årigt, jemte några lansspetsar af flinta samt delar af en grafurna 1 Se "Vitterhets-Akademiens Månadsblad" 1873, sid. 113. 2 Holmberg, ”Bohusläns historia”, första upplagan, 2:a delen, sid. 174 och pl. 2, fig. 2; Brusewitz, ”Sur un tombeau supposé préhisto­ rique à Roed, commune de Lommelanda”, sid. 468 i redogörelsen för förhandlingarna vid den arkeologiska congressen i Bologna 1871. 3 H. Hildebrand, ”De förhistoriska folken i Europa”, sid. 72. GRAFVAR FRAN STENALDERN. 31 (af bränd lera). Alltsammans fanns på en rymd af fem alnars längd och tre alnars bredd, samt omedelbart under den vid pass fotstjocka mullen, som hvilade på en skalbacke. Invid stället funnos tvänne större, slätsidiga stenblock (stenhällar), af hvilka det ena i följd af mergeltägt fallit omkull. Att flere sådana stenar funnits, kan väl antagas för gifvet, likasom att de i en senare tid användts vid byggnadsföretag. Folket på platsen visste, att menniskoben der funnos. Detta hade nog gjort, att man vid mergeltägt ej inskridit på den plana grafplatsen; men genom körning hade i synnerhet kranierna krossats i små stycken.”1 Bronsåldern, hvilken period här i Norden torde ungefär motsvara årtusendet närmast före Kristi födelse, liar i Bohus- län efterlemnat talrika minnen. Några vackra inom provinsen funna vapen, prydnader och kärl från denna tid ses sid. 32—35. Under bronsåldern användes inga andra metaller än brons (en blandning af koppar ocli tenn) samt guld. Jern och silfver voro ännu alldeles okända. De flesta bronssakerna från denna tid äro gjutna, och endast några få äro hamrade. Konsten att gjuta brons hade redan blifvit högt uppdrifven, men man synes ej ännu hafva lärt sig att löda. Flertalet af de i Norden funna fornsakerna från bronsåldern måste vara tillverkade här, ehuru bronsen och tro­ ligen äfven guldet ej fanns inom landet, utan måste införas från andra länder. Sistnämnda förhållande visar, att Sverige under denna pe­ riod icke helt och hållet saknade förbindelser med den öfriga verlden, ocli detta gäller säkerligen icke minst om Bohus­ län, hvars invånare, såsom de talrika skeppsbilderna å häll­ ristningarna (se fig. 37—43) vitna, redan då älskade hafvet, öfver hvilket de, om också under farlig kamp med storm och böljor, kunde styra till aflägsna nejder att söka ära och gods. Hällristningarna, hvilka ännu efter årtusenden på sitt nu knapt halfförstådda språk berätta om dessa färder ocli dessa strider, höra till Bohusläns ocli hela Nordens märkligaste minnen från brons åldern, öfver hvars lif de spridt så mycket ljus,2 ehuru den 1 Hela fyndet förvaras i Göteborgs Vetensk. och Vitterh.-Samhälles Naturhistoriska Musei anatomiska afdelning under N:is 4—16. 2 Att hällristningarna tillhöra bronsåldern, har Riksantiqvarien Hilde­ brand först uppvisat i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige , 2:a delen, sid. 424. 32 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. rp i s:n. 2/3- Fig. 28. Skaftcell af Fig. 30. Massiv brons- brons. Hede s:n. 1/2. yxa med skafthål. Qville s:n. 1/2 FORNSAKER FRAN BRONSÅLDERN. 33 Fig. 32. Spjutspets af brons. Vegestorp i Karreby s:n. 1/2- U Fig. 31. Svärd af Kig. 33. Bronsnål. brons. Oroust. 1/5. Bohuslän, ’/g. Bidr. till Göt, o. Boh. läns historia. 1. 3 34 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Fig. 34. "Kupa" af brons, hvilken hört till ett sådant hängkärl som fig. 35. Vegestorp i Karreby s:n. 2/3. Fig. 35 a. Hängkärl af brons, med invikt, genombruten kant. Vegestorp i Karreby s:n. 1/2- FORMSAKER FRÄN BRONSÅLDERN Fig. 36. Halsring af brons, massiv; kan icke öppnas. Lilla Oppen i Tanums s:n. 1/2 Fig. 35 b. Halfva bottnen å hängkärlet Jig. 35 a. 36 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRAN HEDNATIDEN. XXXXXX\\\\\\\ Fig. 37. Fartyg från en hällristning Fig. 38. Fartyg från en hällristning vid Kyrkoryk i Tanums s:n. vid Falla i Tossene s:n. Fig. 39. Fartyg från en hällristning å Bråteberget vid Backa i Brastads s:n. Fig, 40, Fartyg från en hällristning vid Stora Backa i Brastads s:n. 1/24- Fig. 41. Hällristning vid Tegneby i Tanums s:n. 1/24: ========= HÄLLRISTNINGAR FRÅN BRONSÅLDERN. 37 tradition, som en gång lefde vid sidan af denna bildskrift, nu för länge sedan är död, och ehuru de fordom släta berghällarne nu blifvit skrofliga ocli månget drag nästan utplånadt. Fig. 42. Hällristning vid Tegneby i Tanums s:n. De flesta hittills inom Bohuslän upptäckta hällristningar finnas i norra delen af landskapet; från det äfven på fornminnen af flere 38 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. andra slag så rika Tanums härad känner man ungefär lika många hällristningar som från hela den öfriga provinsen. Nästan alla nu kända bohuslänska hällristningar äro, ehuru på ett icke fullt tillfredsställande sätt, afbildade i Holmbergs år 1848 utgifna arbete ”Skandinaviens hällristningar.” Många ses äfven i .c •° • o • • € 0 o 0• 0 • Fig. 43. Hällristning viel Skebbervall i Bottna s:n, Qville h:d. Åbergs ”Hällristningar från Bohuslän”1 och i Brunii "Försök till för­ klaringar öfver hällristningar" (Lund, 1868). Vi hoppas, att man 1 Införda i ”Annaler for nordisk Oldkyndighed" 1838—1839, sid. 386—390; jfr hans ”Anmärkningar rörande figurteckningar från forn­ tiden” i samma tidskrift för 1842—1843, sid. 348—356. HÄLLRISTNINGAR FRÅN BRONSÅLDERN. snart måtte erhålla en ny och fullständig samling trogna afbild­ ningar af dessa för vår äldsta kulturhistoria så vigtiga fornminnen. Fig. 43 visar en hällristning, som finnes vid Skebbervall i Bottna socken, Qville härad;1 och fig. 42, ungefär i 1/50 af verkliga storleken, en som finnes å Tegneby egor i Tanums socken och härad.2 Å sistnämnda hällristning se vi en man som går och plöjer; plogen drages af två oxar (fig. 44). Denna bild är, ehuru ensam i sitt slag, ett intressant bevis för att åkerbruket var kändt i Bohus­ län under bronsåldern. — Boskapsskötseln, som troligen redan un­ der stenålderns sista del var en vigtig näringsgren, har under bronsåldern lemnat efter sig talrika minnen, dels å hällristningarna, dels i grafvarne, bland annat i de lemningar af ylletyg, som flere gånger blifvit anträffade i grafvar från denna tid. Flere afbildningar visa äfven, att hästen under bronsåldern användes till ridt och åkning. Ryttare ses bland annat å en häll­ ristning vid Tegneby i Tanums socken (fig. 41);3 ocli vagnar synas vara afbildade t. ex. å en hällristning nära Tossene kyrka, samt å en på Bråteberget vid Backa i Brastads socken (fig. 45).4 Fig. 44. Plog från hällristningen vid Fig. 45. Vagn från en hällristning vid Tegneby fig. 41. 1/20- Backa i Brastads s:n. 1/20- Under den första delen af bronsåldern begrofvos de döda vanligen obrända i stora, af flata stenhällar bildade kistor. Under periodens senare del blefvo liken nästan alltid brända, hvarefter de hopsamlade benskärfvorna förvarades i sina stenkistor eller i grafurnor af bränd lera. Bronsålderns grafvar, de må innesluta brända eller obrända lik, äro vanligen i Bohuslän täckta af runda 1 Holmberg, ”Skandinaviens hällristningar”, pl. 29 fig. 88. 2 Hr Brüsewitz’ teckning efter originalet; se Holmbergs anf. arb., pl. 6 och 7 fig. 17. 3 Holmberg, ”Skandinaviens hällristningar”, pl. 16 och 17 fig. 46. 4 Holmberg, anf. arb., pl. 32 fig. 102, och pl. 33 och 34 fig. 110. En tvåhjulig vagn, dragen af två hästar, ses äfven å en af väggste- narne i den bekanta Kiviksgrafven i Skåne, hvilken tillhör bronsåldern; Nilsson, ”Bronsåldern” (Sthlm, 1862—64), sid. 5. 40 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. stenkummel ("stenrösen"), nästan alltid liggande på bergstoppar,1 från hvilka man har en vidsträckt utsigt öfver hafvet (fig. 46). De flesta af dessa grafvar, hvilka ännu i stor mängd finnas i Bohuslän, äro dock redan för länge sedan upprifna och plundrade af skattsökare, hvilka väl i de allra flesta fall fått ringa eller ingen lön för sin möda, under det att de deremot förorsakat ve­ tenskapen en oersättlig förlust. Dessa stenkummel hafva stundom en högst betydlig storlek. Den största grafvård af detta slag i Bohuslän är2 ett stenkummel som ligger vid den redan förut Fig. 46. Stenkummel från bronsåldern. nämnda gården Skebbervall i Bottna socken, Qville härad. Det håller 192 fot i diameter, och således omkring 600 fot i omkrets. Fig. 47 visar ett stenkummel i Lycke socken, nära Marstrand.3 Den i rösets midt belägna grafven, som sträcker sig i Ö. och V., 1 Se dock här nedan fyndet i ett stenkummel vid Arendal i Tanums socken, hvilket kummel jemte flere dylika ligger på slät mark, från hvilken man icke ser hafvet. 2 Enligt Holmberg, ”Bohusläns historia”, första uppl., 1 sid. IX, not. 3 Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 105. wend GRAFVAR FRÅN BRONSÅLDERN. ungefär 6 fot lång och bildad al flata gråstenshällar, lagda hvarftals öfver hvarandra han är nu fyld med fet mylla, men liar troligen en gång innehållit ett eller flere obrända lik Fig. 47. Stenkummel i Lycke s:n, nära Marstrand; a sedt uppifrån; b grafkistans f c genomskärning. Fig. 48. Stenkummel i Restereds s:n. Inlands Fräkne h:d. Ett annat stenkummel ses fig. 48. Det ligger i Restereds (Risteröds) socken, Inlands Fräkne härad, Grafven, som påmin­ ner om de ofvan omtalade hällkistorna, är invändigt 14 fot lång, 4 fot bred ocli nära 6 fot djup; bans längdriktning är 0 42 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Väggarne äro bildade dels af smärre hällar som ligga på hvar­ andra, dels af större hällar som äro resta på kant.1 Alla stenkummel i Bohuslän tillhöra emellertid icke brons­ åldern; några2 innesluta grafvar från jernåldern, hvilket isynner­ het synes gälla om de aflånga kumlen (se sid. 56.) Ännu vid eller åtminstone kort före Kristi födelse saknade Nordens innebyggare all kännedom om jern ocli skrifkonst, hvilka båda nu synas vara oeftergifliga vilkor för hvarje högre grad af bildning och framåtskridande. De voro dessutom fullkom­ ligt obekanta med silfver, bly, glas, elfenben, mynt m. m. Men ungefär vid början af den kristna tideräkningen uppträda alla dessa ämnen här i Norden, och den nya kultur som är grundad på dem, förnämligast på jernets bruk, har gifvit anledning till benämningen ”jernåldern” å den period, som omfattar årtusendet närmast efter Kristi födelse och slutar med kristendomens stad­ fästande här. Brons användes fortfarande till prydnader, kärl och dylikt; men eggvapen och eggverktyg gjordes nu alltid af jern, eller rättare stål. Under vår jernålders första århundraden rönte Norden ett icke obetydligt inflytande af den romerska kulturen, ehuru ro­ merska härar aldrig framträngde till Skandinavien. Bevis för detta inflytande äro icke blott de vackra och om romerska före­ bilder tydligt vitnande inhemska arbeten, som så ofta förekomma i fynden från den äldre jernåldern, utan äfven de talrika romer­ ska mynt och andra alster af den romerska konstfärdigheten, som anträffas både i Sverige och i de andra nordiska länderna. Märk­ värdigt nog äro sådana fynd mycket sällsynta i Bohuslän. Så känner man t. ex. för närvarande icke från denna provins något enda romerskt eller byzantinskt mynt, ehuru sådana mynt i sö­ dra delen af den skandinaviska halfön samt på Öland ocli Gotland äro så talrika, att mer än 4,000 äro bekanta derifrån. Det enda bohuslänska fynd som kan räknas hit är den fig. 54 å sid. 45 återgifna barbariska imitationen i guld af en romersk ”me­ daljong” från Constantins eller hans närmaste efterträdares tid (4:de århundr. efter Kr. f.); detta märkliga stycke hittades år 1817 vid Lilla Jored i Qville. 1 Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 138. 2 T. ex. det här nedan beskrifna Falkonröset vid Stora Hoghem i Tanums socken. FORNSAKER FRÅN JERNÅLDERN. 43 Såsom romerska arbeten böra vi dock väl betrakta de i Bohuslän funna glaskärlen från den äldre jernåldern, äfvensom åtminstone de flesta glas- och mosaik-perlorna. Den oväntadt stora guldrikedom, som i Norden utmärkte mid­ ten af jernåldern, — 5:te och 6:te århundradena efter Kr. f., — har äfven i de bohuslänska fynden lemnat efter sig dyrbara min­ nen. En halsring af fint guld, som år 1849 hittades vid Neder Ljungby i Tanum,1 väger ännu 1 € 65,5 ort, ehuru båda ändarne äro afhuggna; han har haft samma form som fig. 60 å sid. 46, men varit tjockare. Och år 1854 hittades under plöjning vid Dingle i Svarteborgs socken fyra dylika guldhålsringar, af hvilka en är afbildad fig. 60; de väga tillsammans 1 € 64,i ort.2 En sjette sådan halsring af guld blef år 1769 funnen vid foten af ”Ha­ borgs kulle” i Tegneby socken på Oroust.3 Till ungefär samma tid höra: den vackra, med inlagda gra­ nater prydda svärdsknapp af massivt guld (fig. 55), som jemte några små ringar och andra prydnader af guld år 1863 hittades i en åker vid Hög Edsten i Qville socken; det med vackra filigran- sirater prydda guldbeslag till mynningen af en svärdsslida, som är funnet vid Backa i Lurs socken (fig. 57); en guldring, funnen i en graf vid Lilla Jored i Qville (fig. 59); samt ett fynd i en åker vid Rolfsered i Herrestads socken, nära Uddevalla, hvilket bestod af 5 guldbrakteater (fig. 58), 3 guldspiralringar ocli några afhuggna bitar af guldtenar.4 Till en något äldre tid, d. v. s. 3:e eller 4:de århundr. efter Kr. f., hör deremot troligen en större öppen guldring, som år 1834 under ostronfiske upptogs från hafsbottnen vid Hövike- näs i Valla socken på ön Tjörn; denna ring är af samma slag som de s. k. "ormbufvud-ringarne" (fig. 7 och 8 i ”Månads­ bladet”, 1873, sid. 26). En fingerring af ungefär samma form, men lagd i spiral (fig 56), är funnen vid Solhem i Qville. Från slutet af jernåldern förskrifver sig den vackra armring af guld, som för några år sedan hittades i en åker på Helsö (fig. 61). Till samma period höra äfven några fynd af silfversmycken och silfvermynt, bland hvilka det största är ett som år 1863 anträffa­ des i en bergskrefva å Kyrkeby egor i Harestads socken; det 1 Statens Hist. Museum, N:o 1538. 2 Statens Hist. Museum, N:o 2055. 3 Statens Hist. Museum, N:o 15. 4 Statens Hist. Museum, N:is 461 och 473. Tre af brakteaterna äro slagna med samma stamp som fig. 58; de två återstående äro olika. Se förf:s "Från Jernåldern”, fynd N:is 306 och 307. 0. 44 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Fig. 49 b. Sländtrissan Jig. 49 a sedd från sidan. Fig. 49 a. Sländtrissa af bränd lera. Greby i Tanums s:n. 2/3. Fig. 50. Kärl af bränd lera. Hög i Hjertums s:n. 1/3.1 Fig. 51. Ovanligt litet ler­ Fig. 53. Ovanligt litet ler­ kärl. Greby i Tanums kärl. Greby i Tanums s:n. Fig. 52. Litet lerkärl. FORNSAKER FRÅN JERNÅLDERN. 45 Th E(T Fig. 54. Hängsmycke af guld, efterbildande ett romerskt guldmynt från det 4:de århundradet efter Kr. f. Jored i Oville s:n. 1/1. Fig. 55. Svärdsknapp af guld med infattade granater. Hög-Edsten i Oville s:n. % Fig. 56. Fingerring Fig. 57. Beslag af guld till mynningen af Fig. 58. Brakteat af af guld. Oville en svärdsslida. Backa i guld. Herrestadss:n. 1/1- 46 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. on on th on 0 Fig. 59. Spirallagd armring af guld. Jored i Qville s:n. 2/3- Fig. 60. Halsring af guld. Dingle i Svarteborgs s:n. 2/3- FORNSAKER FRÅN JERNÅLDERN. 47 Fig. 61. Armring af guld. Helso i södra Bohuslän. 1/16 te Fig. 62. Ringspänne af silfver. Björnås i Tanums s:n. 2/3- 48 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. bestod af 23 hela och många brutna arabiska mynt, preglade un­ der åren 808—917 efter Kr. f., samt 19 bitar af ringar m. m., allt af silfver och vägande 99,7 ort.1 Andra fynd af detta slag äro det fig. 62 å föreg. sida afbildade vackra ringspännet af silfver från Björnås i Tanums socken, samt tre armringar af silfver, vägande tillsammans 20,4 ort, hvilka år 1870 hittades vid gräfning i en åker å hemmanet Leråkers egor i Tose socken, Tunge härad.2 Det är emellertid härvid anmärkningsvärdt, att af de i många andra delar af Sverige, i synnerhet på Gotland, så talrika arabi­ ska (”kufiska”), tyska och anglosachsiska silfvermynten endast de arabiska, ocli det i mycket ringa antal, blifvit funna i Bohuslän, under det att vi f. n. icke känna ett enda tyskt eller anglo- sachsiskt mynt från detta landskap. Utom de nyss omtalade ara­ biska mynten från Kyrkeby äro, så vidt vi bafva erfarit, endast två sådana mynt funna i Bohuslän; de hittades år 1823 vid Qvist- rums elf.3 Denna omständighet är så mycket mera värd uppmärksamhet, som å ena sidan ett likartadt förhållande, enligt livad vi redan sett, eger rum äfven i afseende på de romerska och byzantinska mynten från jernålderns förra hälft, och som å andra sidan de anglosachsiska ocli tyska silfvermynten från jernålderns slut äro lika sällsynta i Halland.4 Man kunde dock vänta att finna åt­ minstone de anglosachsiska mynten i lika stort, om icke större, antal på Sveriges vestkust som på öarna i Östersjön, hvilka ligga så mycket längre från myntens hemland. Förklaringen öfver denna vid första påseendet besynnerliga företeelse bör väl i främsta rummet sökas i den stora vigt för handeln, som många platser vid Östersjöns kuster hade, hvarigenom det mesta af det genom plundringstågen till England vunna silfret snart drogs dit. De senare årens fynd hafva ådagalagt, att nordborne redan i början af jernåldern voro väl förtrogne med bokstafsskrift. De äldsta skriftecknen i Norden äro runorna, och en af Sveriges äldsta runstenar finnes just i Bohuslän. Denna sten, som är af- bildad fig. 63,5 restes för några år sedan invid Tanums kyrka, sedan han förut länge legat som bro öfver ett dike vid Kalleby, 1 Statens Hist. Museum, N:o 3091. 2 Statens Hist. Museum, Nis 696 och 4433. 3 Liljegren, ”Förteckning öfver fynd i svensk jord”, N:o 543, i "Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademiens Handlingar”, 13:de delen, sid. 253. 4 ”Hallands fornminnes-förenings årsskrift”, sid. 60 och 201. 5 Efter Stephens, ”The oldnorthern runic monuments”, sid. 196. FORNSAKER och RUN-INSKRIFTER FRÅN JERNÅLDERN. 49 en half mil söder om nämnda kyrka. Runorna äro, såsom på några andra af de äldsta runstenarne, vända "bakfram" och skola läsas från höger till venster. Efter flere misslyckade försök att tolka denna korta inskrift har det, såsom vi tro, ändtligen lyckats.1 sale th VM (_ Fig. 63. Runsten från den äldre jernåldern. Står nu vid Tanums kyrka. Hon lyder b R FpI • F + H BI1 | $ FYp R eller THRAWINGAN HAITINAR WAS, hvilket betyder, att stenen "Thrawinges kallad vardt”, d. v. s. hette Thrawinges. 1 Bugge, ”Tidskrift for Philologi og Pædagogik”, sjunde årgangen (Köpenhamn, 1867), sid. 248. Bidr, till Göt. o. Bolt, läns historia. 1.4 50 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. En annan runsten med till en del sådana s. k. ”äldre runor” som på Tanums-stenen tinnes äfven i Bohuslän, ehuru han ännu icke synes hafva blifvit föremål för så mycken uppmärksamhet som han förtjenar. Han står på Räfsals mark i Valla socken på Tjörn och är afbildad fig. 64; höjden ofvan jord är 2 alnar 19 tum.1 Emedan stenen spruckit och ett stycke fallit bort, hafva några af runorna nu blifvit otydliga. Af en teckning, tagen medan 004 stenen ännu var hel ocli meddelad af Holmberg,2 se vi emellertid, att sista ordet varit hT + 1$+ Å; och en till Statens Historiska Museum af Hr D:r Ch. Dickson skänkt gips- afgjutning af den nu återstående inskriften visar, att den första ru­ nan är H. Den femte runan skall tydligen vara P ej b, ehuru bå­ gen ej når fullt upp till stafvens öfversta ända. Inskriften blir så­ ledes: MRIPRNFh * HT+I++À eller HARIWULFS (Herjulfs) STENAR. Samma namn förekom­ mer äfven på ett par andra äldre runstenar.3 Å runan Y i första ordet ses venster om stafven en liten svag fördjupning som fort­ sättning nedåt af snedstrecket. Utom dessa två runstenar eger Bohuslän äfven några, ehuru få, med de vanliga (”yngre”) ru­ norna ristade stenar. En sådan, afbildad fig. 65, låg nedsjunken i ett kärr vid Hoga i Stala socken på Oroust,4 men blef Fig. 64. Runsten mid Räfsal på Tjörn, år 1862 genom Brusewitz’ för- 1 Brusewitz, ”Elfsyssel”, sid. 256; Liljegren, "Run-urkunder", N:o 2033. 2 I "Bohusläns historia”, 1:a uppl., 3 sid. 238. 3 Stentofte-stenen i Blekinge ("Hariwolafr", nom. sing.) och Istaby- stenen i samma landskap ("Hariwulafa", acc. sing.); jfr Bugge i ”Tidskrift for Philologi og Pædagogik”, 7:de årg., sid. 318. 4 Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 270. Holmberg, ”Bohusläns historia”, 1:a uppl., 3 sid. 184. Liljegren, "Run-urkunder", N:o 2034. RUNSTENAR FRÅN JERNÅLDERN. 51 X ■ q X NN X % Fig. 65. Runsten vid Hoga i Stala s:n på Oroust. 52 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. sorg på Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Akademiens bekostnad rest. Enligt en gammal anteckning1 stod stenen ännu i början af förra århundradet på (toppen af) en af de många å Hoga egor liggande grafhögarne. Stenen, som med inberäkning af den i jorden stående delen är 12 fot lång, kallas i trakten ”Kung Ramunders häll”, och inskriftens sista ord är också Romunt eller Ramunt; det torde emellertid vara svårt att utreda, huru­ vida den nu brukliga benämningen är gammal eller grundar sig på någon under senare århundraden bekantgjord läsning af in­ skriften. Vid uppgräfning af en hög å Valla hed i Tossene socken, Sotenäs, hittades i förra århundradet en runsten med inskrift i tre räta, parallela rader, hvilken dock numera lär vara försvunnen.2 I friherre Cederströms samling i Strömstad förvaras en ijor­ den vid Skee kyrka funnen bit af en runsten, som varit liksidigt fyrkantig; och i ett ur ett berg nedrasadt klippstycke vid Ram­ berg i Svarteborgs socken ses en del af en runinskrift.3 Några flere runstenar känner jag icke från Bohusläns hedna­ tid.4 Deremot finnas i provinsen några runristningar från den kristna tidens äldre del, nämligen: å en sten i Brastads kyrka;5 å en fyrsidig dopfunt förr i Norums kyrka (nu i Nationalmuseum);6 och å en dylik dopfunt i Karreby kyrka.7 Dessutom, finnes i den till länet hörande delen af Vestergötland en runristad grafsten från.den äldre kristna tiden, hvilken sten nu sitter inmurad öfver porten på tornet i Ny-Elfsborgs fästning.8 Alla de bohuslänska runstenarne från hednatiden hafva, lik­ som de norska, sydsvenska ocli danska, inskriften i en eller flere räta rader och icke i en drakslinga, såsom de flesta runstenarne i Svealand. 1 Jfï dock Oedman, "Bahus-Läns beskrifning", sid. 234, och Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 269, not. 2 Tham, ”Göthiska Monumenter”, sid. 6, pl. V fig. 2; Liljegren, "Run­ urkunder”, N:o 2035; Holmberg, ”Bohusläns historia” 2:a uppl., 2 sid. 131. 3 Holmberg, ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 2 sid. 189. 4 I Holmbergs ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 3 sid. 15, omtalas dock en runsten, som fordom skall hafva stått i Stenkyrka socken på Tjörn, men nu vara inlagd i en källarmur. 5 Tham, ”Göthiska Monumenter”, pl. III fig. 2; Liljegren, ”Run­ urkunder”, N:o 1676; Holmberg, ”Bohusläns hist.”, 2:a uppl., 2 s. 156. 6 Liljegren, "Run-urkunder", N:o 1976; Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 121. 7 Liljegren, ”Run-urkunder”, N:o 1975; Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 94. 8 Liljegren, "Run-urkunder”, N:o 1647. RUNSTENAR FRÅN JERNÅLDERN. BAUTASTENAR. 53 En rest runsten bör i allmänhet betraktas såsom en bauta­ sten med kort inskrift, hvilken bättre än traditionen skulle till en sen efterverid förvara namnet af den man, till hvars ära min- nesstoden restes. Om Bohuslän ej har många sådana runristade minnesstenar, är det så mycket rikare på bautastenar utan in­ skrift. På få ställen i Sverige ser man en sådan mängd, och dock hafva många, kanske de flesta, fallit för odlingen eller okynnet. De som ännu finnas qvar stå än enstaka, än flere till­ sammans, och då ofta i rät linie, i en krets eller dylik figur, men stundom utan någon nu synbar ordning. Fig. 66. Tre bautastenar vid Holm i Norums s:n, inland; sedda från sidan och i plan. Den högsta ocli vackraste bautasten man känner i Bohuslän är den, som fordom stått på Holländeröds utmark i Brastads soc­ ken, Stångenäs. Han har varit icke mindre än 26 fot lång, men blott 2,5 fot bred. Denna präktiga sten, som nu i många år varit kullfallen oeli afslagen, har haft sin plats ”i ena hörnet af en med sten omsorgsfullt kringsatt och planerad fyrkant af 40 fots längd ocli 28 fots bredd.”1 1 Holmberg, ”Bohusläns Historia”, 2:a uppl., 2 sid. 160. 54 - MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Fig. 66 visar tre stora bautastenar vid Holm i Norums socken. Inland. Den högsta stenen ar omkring 15 fot hög ofvan jord.1 Större samlingar af bautastenar hafva funnits på flere ställen, t. ex. vid Tannam i Tanum, der 15 sådana stenar ännu i början af detta århundrade stodo i en rad,2 ehuru de flesta nu störtat ned i de stora sandgropar, som hota äfven de återståendes fram- tid; och vid Håkeby i samma socken, der nu endast 8 stenar stå qvar af de många som fordom funnits. Den högsta af de nu stå­ ende stenarne är 5,8 fot hög ofvan jord och 3,7 fot bred. Utom de nyssnämnda låg vid mitt besök på stället år 1872 en större sten i en sandgrop, dit han tydligen för ej länge sedan nedfallit; hans höjd ofvan jord hade varit 4,5 fot, och hans bredd var 2,3 fot.3 De hittills nämnda bautastenarne stå alla på släta marken; andra hafva stått eller stå ännu på grafhögar. Den mest stor­ artade samlingen af sådana högar ocli bautastenar i Bohuslän är det bekanta graffältet vid Greby i Tanum, helt nära Grebbestad, hvilket är afbildadt och närmare beskrifvet här nedan. Högar- nes antal är 160 och stenarnes mer än 20, utom sex, som finnas på ett ställe vid kanten af graffältet ocli som möjligen liaft någon religiös bestämmelse. En dylik, ehuru mindre storartad, samling af grafvar och bautastenar finnes vid Pirlanda i Klöfvedals socken på Tjörn och är afbildad i Brüsewitz’ "Elfsyssel", sid. 253.4 Högarne vid Greby hafva, liksom ett af Holmberg undersökt graffält nära Nafverstads kyrka (se här nedan), visat sig tillhöra den äldre delen af jernåldern. Äfven det nyssnämnda graffältet vid Pirlanda synes tillhöra samma period. Holmberg omtalar nämligen, att man här funnit ”en myckenhet väl arbetade ler- urnor, försedda med öron och inritade sirater.” Sådana lerkärl äro allmänna under den äldre delen af jernåldern, men äro icke kända från periodens senare del. Vid Greby och Nafverstad äro några af högarne aflånga, un­ der det att de andra äro runda. Sådana aflånga högar, stundom kallade ”skeppshögar”, finnas äfven på andra ställen i Bohuslän. 1 Brusewitz, ”Elfsyssel”, sid. 124. Stenarne hafva fordom varit flere än tre; Holmberg, ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 3 sid. 92. 2 Liljegren och Brunius, "Nordiska fornlemningar", N:o XIII; Holm­ berg, ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 2 sid. 67. 3 Liljegren och Brunius, ”Nordiska fornlemningar”, N:o XXI; Holm­ berg, ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 2 sid. 67. 4 Holmberg, ”Bohusläns historia", 1:a uppl., 3 sid. 228. Jfr 2 sid. 196 och pl. 3 (Därskilds högar i Skee s:n), samt 3 sid. 61 (Stenehed i Svarteborgs s:n) GRAFVAR FRAN JERNÅLDERN. 55 Deras längd är vanligen omkring 30 à 40 fot ocli bredd 17 à 25 fot; men en af dem vid Greby är ända till 73 fot lång, med en­ dast 18 fots bredd. Ett af de märkligaste graffynd från den äldre jernåldern man, så vidt vi veta, hittills gjort i Bohuslän anträffades år 1816 i en ättehög vid Lilla Jored i Qville socken. I en träkista, som var orogifven med en af kullersten omsorgsfullt bygd grafkammare, fann man här tre ”med aska fylda" lerkärl, samt en spirallagd armring (fig. 59) ocli två fingerringar af guld, lemningar af ett trä­ kärl med förgylda bronsbeslag, af hvilka man ännu ser ergiga ränder på trästafvarne, samt stycken af ett tunt bronskärl, ”fyldt med aska ocli kol”, m. m. Grafkammaren var vid bottnen 10 fot lång och 5 fot bred, men vid öfre kanten 12 fot lång och 6 fot bred; väggarne hvilade på tjocka ekstockar, lagda på fast lera. Kammarens höjd var invändigt omkring 6 fot, och dess tak bil­ dades af fyra stora och några mindre hällar. Träkistans botten, sidor och lock bestodo af 5 tum tjocka ekplankor; dess längd vid bottnen var 10 fot ocli bredden 5 fot, men höjden kunde icke be­ stämmas. Grafven var genom ekstockar långs efter delad i tre rum, fylda med kol ocli aska; i hvarje rum stod en lerurna. Emedan träkistan varit skyddad för luftens åverkan genom näf- ver, tjockt bestruken med beck, voro sido- och bottenplankorna ännu nästan friska, men alldeles svarta. Grafvens riktning var SV.—NO. ”Endast två à tre små benskärfvor kunde upptäckas.”1 Denna graf är den enda i sitt slag som vi för närvarande känna icke blott från Bohuslän, utan från hela Sverige. I Norge har man deremot funnit några liknande.2 Grafvarne från den äldre jernåldern i Bohuslän innehålla nä­ stan alltid lemningar af brända lik, och högarne äro ofta upp­ kastade på det ställe, der bålet varit rest. De brända benen äro vanligen förvarade i urnor af bränd lera. Äfven grafvarne från den ”yngre jernåldern” innehålla van­ ligen brända ben, hvilka stundom äro betäckta af en omstjelpt täljstens-gryta af den form som fig. 72 visar. De flesta bohuslänska stenkummel, i synnerhet de som ligga på bergstopparne med utsigt öfver hafvet, torde, såsom vi redan 1 Hallenberg, ”Berättelse om tvänne fynd" (Stockholm, 1821; stället kallas orätt Tored); Holmberg, ”Bohusläns historia”, 1:a uppl., 2 sid. 271. Fyndet förvaras nu i Statens Hist. Museum, N:is 413 och 1270. 2 Rygh, ”Om den ældre Jernalder i Norge”, i ”Årböger for nordisk Oldkyndighed og Historie”, 1869, sid. 162. 56 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. sett, tillhöra bronsåldern. Några bland dessa grafvar hafva emel­ lertid visat sig tillhöra jernåldern, och att man ännu under den senare delen af denna period använde ett sådant begrafningssätt, se vi bland annat af ett intressant fynd, som år 1860 gjordes å Dagsholmen på Nordre Anrås egor i Jörlanda socken, Inland. Man fann nämligen i ett der beläget, lågt, aflangt stenkummel, af Fig. 67. Oval spännbuckla af brons. Jörlanda s:n. Inland. ’/.. 10 fots längd och 5 fots bredd: obrända menniskoben, ett svärd, en sköldbuckla ocli lemningar af ridtyg af jern, två ovala spänn- bucklor (en af dem är afbildad fig. 67) och ett ”likarmadt” spänne af brons, ett litet vigtlod af jern med bronsöfverdrag, 7 glasperlor, en bit af en "harzkaka" m. m.1 1 Fyndet förvaras nu i Statens Hist. Museum, N:o 2781. Det ”lik- armade” bronsspännet är af samma form som fig. 70 i förf:s ”Lifvet i Sverige under hednatiden”, och vigtlodet är likt fig. 462 i Wor- saaes ”Nordiske Oldsager.” STENKUMMEL FRÅN JERNÅLDERN. 57 Ett dylikt fynd är äfven gjordt på Lilla Askerön, hvilken ligger öster om det sund, som skiljer Oroust och Tjörn. ”Vid un- danrödjandet af en större stenhög, som användes till gärdes- gård, fann man här ett svärd, en spjutspets, några nitnaglar m. m. af jern, samt en refflad perla af blågrönt glas och en annan glas- perla, som varit utsatt för stark eld. Svärdet stack upp ur gru­ set efter stenhögen, men föll sönder vid uppdragandet derur; i högen funnos kol och en mängd nitnaglar, sådana som ännu i dag begagnas vid båtbyggnad, samt en jerngryta så stor som en hatt­ kulle, hvilken innehöll sand, aska och den refflade glasperlan, men hvilken var så bräcklig, att den vid upptagandet gick sönder."1 Svärdets faste har den för slutet af jernåldern egen­ domliga formen. De flesta nu kända graffynd från Bohusläns jernålder äro dock gjorda i högar, som åtminstone till det yttre bestått af jord. Den största ättehögen i Bohuslän är den s. k. "Grönhögen", som ligger på Hedes utmark i Skee socken, invid stora landsvägen, söder om Blomsbolm. Högen, som är rund, håller 170 à 175 steg i omkrets ocli mäter mer än 30 steg från foten till den afplattade toppen; den synes aldrig hafva varit öppnad, men är något ska­ dad i sidorna.2 . Utom de runda grafhögarne, hvilkas fot ofta är eller varit omgifven af en stenkrets, finnes det på många ställen i Bohuslän kretsar af vanligen ganska stora stenar, som innesluta en plan, öfver den omgifvande marken icke upphöjd yta. Man har an­ märkt, att stenarnes antal i sådana kretsar, både i Bohuslän och annorstädes, ofta är nio. En del af dessa kretsar, hvilka af traditionen vanligen be­ traktas såsom "tingskretsar" och ”domaresäten”, äro bevisligen grafvar. Andra, isynnerhet de större, hafva troligen varit offer­ platser. Den vackraste i Bohuslän är väl det af ättehögar om- githa ”domaresäte”, som ligger vid Blomsholm i Skee socken, en half mil från Strömstad. Denna krets,3 hvars diameter är 110 1 Enligt meddelande af Hr G. Brusewitz. Fyndet förvaras i Göte­ borgs Museum, dit det skänktes af Hr Rektor G. E. Widell. 2 Holmberg, ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 2 sid. 31. Bredvid Grön­ högen’ (eller "Vermlandshögen", såsom han äfven kallas) ligga två stora ocli några mindre högar; af de förra har den ene en omkrets af 70 steg, den andre, som nu är nästan förstörd, af nära 90 steg. 3 Denna märkliga fornlemning är afbildad i Liljegrens och Brunii ”Nordiska fornlemningar", pl. XXX; i Sjöborgs ”Samlingar för Nor­ dens fornälskare", 2:a delen fig. 93 (jfr 1 sid. 66 oeh 2 sid. 137; 58 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. fot, bildas af tio stora kullerstenar af 3—4 fots höjd; i midten ligger en ännu större sten, som mäter 32 fot i omkrets och 6 fot i höjd ofvan jord. Den sistnämnde är så tung, att den icke gerna kan hafva flyttats af menniskokraft. ”Ännu hvarje år an­ ställas inom den väldiga kretsen lekar och dansar”, säger Dybeck i "Runa" för år 1845 (sid. 48). Den krets af 12 stenar, som ses fig. 68, ligger midt på Hi­ singen, i Tufve socken. Dess diameter är omkring 36 fot. En af stenarne i kretsen, den som synes i bakgrunden, är manshög; vid hans fot äro ett par flata stenar lagda.1 Utom dessa kretsar finnes det i Bohuslän äfven åtskilliga andra stensättningar, både ”fyrsidiga”, ”treuddiga” och "skeppsformiga". Treuddarne, eller de s. k. "fotangelformiga" stensättningarna, hafva formen af en triangel med starkt insvängda sidor. Mest bekanta äro kanske de två, som ligga tätt bredvid hvarandra vid Kuseröd i Tanums socken, och som äro kända under namnet Fig. 68. Stenkrets i Tufve s:n på Hisingen. ”Kusens graf.”2 Den ena, som är något större än den andra, håller omkring 64 fot i rät linie mellan de smala armarnes ändar; hvarje arm är 43 fot lång, räknadt från spetsen till den i midten liggande lilla högens medelpunkt. Armarnes bredd är vid basen endast 8 fot. Stenarne, hvilka ligga nästan kant i kant med hvarandra, äro små och skjuta knapt upp öfver jordytan. Vid spetsen af hvarje arm är en sten af omkr. 2 fots höjd rest. Det af stenarne inneslutna rummet är stenfritt, gräsbeväxt och föga upphöjdt öfver den omgifvande marken. Teckningar, ehuru min- stenarnes antal uppgifves der till 12, hvilket troligen aldrig varit fallet); samt i Dybecks ”Svenska minnesmärken”, pl. 13. Se äfven Holmberg, ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 2 sid. 30. 1 Brusewitz, "Elfsyssel", sid. 165. 2 Detta namn lär dock egentligen tillhöra ett stort stenkummel, som ligger på ett berg nära treuddarne. Kuse hade i äldre språket be­ tydelsen ”förman”, "höfding". STENSÄTTNINGAR. "STENSKEPPET" VID BLOMSHOLM. 59 dre noggranna, af detta fornminne ses i Thams "Göthiska Monu­ menter” (pl. XVIII fig. 1 och pl. XIX).1 En dylik treudd, kallad ”Långben Reses graf”, finnes på Björkebräckas egor i Bro socken, Stångenäs; hvarje arm håller 32 fot i längd.2 Och å Hjertumsske i Hjertums socken, Inland, ligga två mycket skadade treuddar, hvilka enligt traditionen äro liviloplatser för en ”jättesa” (jätteqvinna).3 Äfven i andra delar af Sverige träffas dylika fornlemningar. Den mest storartade bland alla Bohusläns stensättningar är väl dock det fig. 69 afbildade "stenskeppet" vid Blomsholm i Skee socken.4 Detta präktiga fornminne, hvilket, liksom andra samlingar af resta stenar, i trakten vanligen kallas ”kämpeste- narne”, ligger på en liten naturlig höjd helt nära en å och de af denna dritha Foss qvarnar. På andra sidan om ån ligger den nyss beskrifna stora stenkretsen jemte en mängd grafhögar, ocli i närheten är den äfven omtalade Grönhögen belägen. Stenskep- pet är omgifvet af några smärre grafhögar, i hvilka man funnit lerurnor med brända ben. Det af stenarne inneslutna rummet är gräsbevuxet, plant och föga högre än den närmast omgifvande ytan af den kulle, på hvilken skeppet ligger. Skeppet, hvars längd­ riktning är N. till S., håller invändigt 141 fot i längd; dess stör­ sta bredd är 31,5 fot. Stenarnes antal är nu 49, hvarjemte tyd­ liga märken finnas efter åtminstone två, som nu äro försvunna. Dessutom ligger utanför den södra stäfven en låg, flat sten, och inuti skeppet öster om midtlinien finnes en klumpig, ofvantill flat sten, å hvilken läses en modern inskrift.3 Af de två stenar, som beteckna stäfvarne, är den södra 14,5 fot hög ofvan jord och 4 fot bred, den norra 11 fot hög och 4 fot bred. De ôfriga ste­ narne aftaga småningom i höjd, så att de, hvilka stå midskepps, endast aro 3 fot höga ofvan jord. 1 Jfr Holmberg, "Bohusläns historia”, 2:a uppl., 2 sid. 66. 2 Tham, ”Göthiska Monumenter”, pl. 1 fig. 2; Holmberg, ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 2 sid. 152. 3 Holmberg, ”Bohusläns historia”, 2:a uppl., 3 sid. 64. Utom de i texten omtalade treuddarne torde blott en sådan fornlemning vara känd i Bohuslän; den ligger i Kongelfs socken (anf. arb., 3 sid. 238). 4 En vacker teckning af denna "skeppssättning" ses i Dybecks "Runa" för år 1845, pl. 2, sid. 47. Mindre noggranna afbildningar äro medde­ lade i Sjöborgs ”Samlingar för Nordens fornälskare", del. 2 fig. 83 och 90; samt i Liljegrens och Brunii ”Nordiska fornlemningar”, pl. LXV. 5 ”Sven Ranck Anna Bergengren A:o C 1665.” Generalmajoren Sven Ranck köpte Blomsholm nämnda år. Stenen är af honom hitförd, enligt Oedmans ”Bahus-Läns beskrifning", sid. 363. 60 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. s m, %1 w 2 s % s S C CSo & > S S P 6 - Co 2 2 S i Co c89 C 99 Ä she "STENSKEPPET" VID BLOMSHOLM. 61 Denna ”skeppssättning” torde genom sina många höga, resta hällar vara den mest storartade i Sverige, ehuru hon icke är den längsta. I skogen Braidfloar mellan Levide och Sproge socknar på Gotland tinnes till exempel en' skeppssättning, som är 144 fot lång, ehuru endast 16 fot bred. Stenarne, som ligga tätt intill hvarandra, äro dock här så små, att de högsta, hvilka som van­ ligt bilda stäfvarne, ej hafva mer än 3 fots höjd; de som ligga midskepps äro nästan öfverväxta med mossa.1 À Runsa egor i Eds socken, Uppland, finnes en skeppssättning, som håller 182 fot i längd oeli 50 fot i bredd. Men endast den sten, som står i ena spetsen, är en rest häll af 9 fots höjd; alla de andra äro stora klumpformiga stenar, hvar och en hållande flere alnar i omkrets, ehuru betydligt lägre än flertalet af Blomsholms-skeppets stenar. Vid ena stäfven, innanför de yttersta stenarne, ses en liten rund jordkulle, hvilken dock vid en år 1872 företagen undersökning vi- Fiy. 69 b. Plan af "stenskeppet" fig, 69 a. sade sig icke innehålla spår af ben eller fornsaker.2 Äfven inuti Blomsholms-skeppet lär fordom hafva funnits ”en liten hög, hvil­ ken man uppgräft, utan att deri finna något märkbart.”3 Det längsta nu kända ”stenskepp” i Sverige torde vara ett som ligger nära sjöstranden vid Kåseberga fiskeläge i Valleberga socken, södra Skåne. Dess längd är nämligen 212 fot; bredden 60 fot. Det består af 38 stenar; längdriktningen är NV.— SO. Stenen i sydöstra stäfven (”fören”) är 12 fot hög ofvan jord; den 1 C. Säve, ’Om Gotlands äldsta fornlemningar”, i ”Annaler for nordisk Oldkyndighed", 1852, sid. 152 och afbildning å sid. 153. 2 "Månadsbladet", 1872, sid. 48. 3 Sjöborg, ”Samlingar för Nordens fornälskare", del. 2, sid. 147. Äfven i en skeppssättning på Hjortahammars udde i Blekinge ligger en liten rund hög af sten nära ena stafven (Worsaae, ”Blekingske Min­ desmærker fra Hedenold”, sid. 15, pl. 3 fig. 26). 62 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. i nordvestra stäfven (”aktern”) är nu kullfallen, men har säker­ ligen varit ännu högre, emedan den håller 18 fot i längd. Af de öfriga stenarne äro de som stå midskepps icke lägst, såsom i Blomsholms skeppet, utan snarare bögst. Stensättningen är vid nordvestra ändan, ”aktern”, bredare än vid den sydöstra. A ömse sidor om ”framstammen” lär ett mindre stenskepp hafva legat.1 I skeppssättningen vid Blomsholm bar man visserligen icke, så vidt vi nu känna, påträffat tydliga lemningar efter någon graf; men erfarenheten från andra ställen talar dock för, att detta stor­ artade fornminne bör betraktas som en grafvård. Så har man t. ex. i en skeppssättning vid Hallarum i Jemjö socken, Ble­ kinge, funnit ”brända ben, aska, jernnitar ocli några bronsbitar.” I två skeppssättningar på den nyss nämnda Hjortahammars udde i samma landskap hittades, jemte brända ben och aska, två af de under den yngre jernåldern så vanliga ovala spännbucklorna af brons (se fig. 67), ett rundt spänne af silfver, några perlor af glas, samt tre sländtrissor af bränd lera och täljsten.2 I en stensätt- ning af detta slag på Raftötången i Tanums socken (se här ne­ dan) har man funnit ”en askfyld lerurna", på hvilken låg ett väl arbetadt svärd från den yngre jernåldern. Dessa skeppssättningar tillhöra således den senare delen af jernåldern; och från samma tid förskrifver sig troligen äfven fler­ talet bland Sveriges öfriga fornlemningar af detta slag. I en så­ dan skeppsformig stensättning på Lungersås i Götlunda socken, Nerike, står en runsten, ristad med de. under den yngre jern­ åldern vanliga runorna.3 Efter denna korta öfversigt öfver Bohusläns fornminnen från tiden före kristendomens stadfästande öfvergå vi till en, så vidt möjligt varit, fullständig beskrifning på alla från Bohuslän nu kända fynd af fornsaker från hednatiden, ordnade socknevis och geografiskt, i det vi börja med länets nordligaste socken. Inom hvarje socken äro dock fyndorterna ordnade alfabetiskt, emedan en öfversigt öfver dem härigenom lättast torde vinnas. 1 N. G. Bruzelii beskrifning på Ingelstads härad, i Vitterhets-Akade- miens arkiv. 2 Statens Hist. Museum, N:o 1452: 34 följ. Worsaae, ”Blekingske Mindesmærker”, sid. 15, der äfven andra dylika fynd omtalas. 3 Hofberg, ”Nerikes gamla minnen”, sid. 81, och afbildning sid, 82. VETTE HÄRAD. 63 I. Vette härad. 1. Inom detta härad äro följande fornsaker funna, om hvil- kas fyndorter intet är närmare kändt: a) En bred mejsel af flinta, något litet håleggad; groft knac­ kad, alldeles oslipad. Cederstr. saml. 1905. b) En bit af ett halfmånformigt flintverktyg (jfr tig. 17 och 18 här ofvan.) Cederstr. saml. 1982. c) En skedformig skrapa af flinta (jfr fig. 16 härofvan), nä­ stan jemnbred, utmärkt väl knackad; ytan brun. Längd 3,3 tum; bredd 1,2 tum. Cederstr. saml. 1910. .d ) En liten skedformig skrapa af flinta. Längd 1,3 tum, bredd 0,8 tum. Cederstr. saml. 1909. e) En dylik skrapa, mera oregelbunden. Cederstr. saml. 2123. f) En flintspån (jfr ”Sv. forns.” fig. 2). Cederstr. saml. 2124. g) 4 stora flintskärfvor. Alla i Cederstr. saml., 1978—1980, 1983. h) En smal och tjock flintskärfva. Cederstr. saml. 739. i) En yxa af trapp utan hål, nästan trind (jfr fig. 5 här ofvan). Cederstr. saml. 2391. k) En yxa eller bred rätmejsel af trapp, kulirigt fyrsidig; upptill starkt afsmalnande. Cederstr saml. 2509. 1) En mejsel, eller yxa utan hål, af trapp, tjock, utan tydliga smalsidor; eggen plano-convex. Cederstr. saml. 1911. m) 2 stenyxor med skafthål, hela, af vanlig form (d. v. s. af ungefär samma form som fig. 7 här ofvan). Båda i Cederstr. saml., 2050 ocli 2126. n) En dylik stenyxa, hvars egg är afslagen; hålet helt. Cederstr. saml. 765. 64 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. o) En fyrkantig brynsten af rödaktig qvarts; i genomskärning nästan qvadratisk. Han är mycket begagnad på alla fyra sidorna och nu söndrig. Längd 5 tum; bredd 1,8 tum. Cederstr. saml. 1989. ”Brynet ansågs af hittaren lämpligen kunna användas att bota gikt med, hvarföre han upphettade det, slog kallt vatten derpå och höll de giktbrutna fötterna i imman. Brynet sprang härvid sönder.” p) Två bitar af klingan till ett bronssvärd. Cederstr. saml. 738. q) En hålcelt af brons, jemnbred, nästan alldeles lik lig. 145 i "Sv. forns.”, men med en söndrig ögla invid öfverkanten; eggen ej utsvängd. Cederstr. saml. 1918. Hålcelter af denna typ äro äfven funna i Södermanland (på två ställen) ocli i Vestmanland, samt i Hedemarken i Norge. Från södra delen af Skandinavien eller från andra länder äro brons- celter af denna typ icke kända. Jfr. "Antiqvarisk tidskrift för Sverige”, 3 sid. 290 och 422. 2. På olika ställen inom Vette härad äro dessutom åtmin­ stone de flesta af följande fornsaker hittade; några få af dem äro möjligen funna i Tanums härad. a) 3 breda rätmejslar af flinta, slipade. b) En stor, vacker, bred mejsel af flinta, något håleggad; all­ deles oslipad. c) 2 smala rätmejslar af flinta, slipade; den ena af dem är föga mer än 1 tum lång. d) 24 dolkar och spjutspetsar af flinta; af olika former och storlekar, e) En tjock, temligen stor pilspets af flinta med inböjd bas. f) 9 trekantiga pilspetsar af flinta, af samma form som fig. 12 här ofvan. g) 13 halfmånformiga flintverktyg. h) En stor flintspån. i) 10 yxor utan hål och mejslar af trapp. k) 4 stenyxor med skafthål, hela, af vanlig form. 1) En dylik stenyxa, på hvilken hålet ännu icke är påbörjadt. m) 2 stenyxor, afslagna i skafthålet; de hafva varit af van­ lig form. Alla tillhöra Hr A. F. Cavalli-Holmgrens samling i Stock­ holm, utom två af de under g upptagna halfmånformiga flint- verktygen, hvilka af Hr Holmgren blifvit skänkta till en fransk samlare. VETTE HÄRAD. LOMMELANDA OCH HÖGDALS SOCKNAR. 65 1. Lommelanda socken. 3. I Lommelanda socken är, på ett icke närmare angifvet ställe, funnen: En spjutspets af flinta. Cederstr. saml. 1912. 4. På gården Åbergs egor har man vid lagandet af en väg funnit: En slipad flintyxa. Ingeniör J. A. Brudins samling på Ahlafors nära Lilla Edet. Fig. 70 a. Stenyxa med Fig. 70 b. Yxan fig. 70 a skafthål. Uppegärd i sedd från sidan. Högdals s:n. 1/2. 2. Högdals socken. 5. Vid Dyne har man under sandtägt funnit: En tjock, spetsig flintskärfva. Cederstr. saml. 1907. Bidr. till Güt. o. Boh. läns hist. 1. 5 66 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 6. Vid Hogen har man funnit ”i jorden der en ättehög stått”: En oval brynsten, troligen från den äldre jernåldern. Cederstr. saml. 2132. 7. På Uppegärds egor har man djupt i en torfmosse funnit: En ovanligt väl gjord stenyxa med skafthål, afbildad fig. 70 i hälften af verkliga storleken. Ytan väl polerad, nu gråsvart. Längd 6,45 tum; bredd vid eggen 1,6 tum. Ingeniör Brudins samling på Ahlafors. 3. Näsinge socken. 8. I Näsinge socken har man på olika, icke närmare upp- gifna, ställen funnit: a) Ett halfmånformigt flintverktyg, bredt, utan tänder, helt. Längd 3,5 tum; bredd 1,35 tum. Göteborgs museum Ah 13; gåfva af Hr .J. A. Brudin. b) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form; 5 tum lång. Ingeniör Brudins samling på Ahlafors. Har i flere år begag­ nats som klocklod af en torpare under Näsinge prestgård. 9. Vid Bräcke har man på olika ställen funnit: a) Ett groft slaget flintstycke, som haft ungefär samma form och storlek som fig. 76 här nedan. Ena ändan saknas nu. b) Eggändan af en i skafthålet afslagen stenyxa. Båda i ingeniör Brudins samling på Ahlafors. 10. Vid Bräcke har man dessutom funnit: En smal bronsbeläggning till en kam, som varit fästad med 6 små kopparnaglar; 3,55 tum lång, 0,25 tum bred. Synes höra till jernåldern, eller möjligen till medeltiden. Cederstr. saml. 1897. 11. Vid Hällesmark bar man funnit: Ett halfmånformigt flintverktyg. Cederstr. saml. 1893. 12. Vid Kålserud är funnen: En smal och tjock flintspån, 3,2 tum lång. Cederstr. saml. 1894. 13. Vid Löfverås bar man funnit i jorden: En spjutspets af mörk flinta. Cederstr. saml. 2498. VETTE HÄRAD. HÖGDALS OCH NÄSINGE SOCKNAR. 67 14. Vid Myren har man funnit: En spjutspets af flinta. Cederstr. saml. 764. 15. Vid Mällgården har man på olika ställen funnit: a) En stor, vacker dolk eller spjutspets af flinta, med tunn, jemnbred tånge och bredt blad. Längd 8,6 tum; bredd 1,85 tum. b) Nedre hälften af en stenyxa, afslagen i skafthålet. En djup, smal fåra' går längs midten af öfre och undre sidan; för öfrigt är yxan af vanlig form. Båda i Cederstr. saml., 1892 och 2579. 16. Vid Sandåker har man funnit: En spjutspets af flinta. Cederstr. saml. 2510. 17. Vid Sundby hittades ”i en åker der en ättehög stått”: a) En stor tjock yxa af trapp utan hål, med tydliga smal­ sidor. b) En yxa af trapp utan hål, nästan trind, närmast lik tig. 5 här ofvan. Båda i Cederstr. saml., 2025 och 2026. 18. Å Norra Yttens egor är funnet: Ett halfmånformiyt flintverktyg. Cederstr. saml. 2373. 19. Vid Stora Ytten hittades för några år sedan ”i jorden, der en ättehög stått”: a) Nedre delen af en slipad, smal rätmejsel af flinta. b) Ett bredt, halfmånformiyt flintverktyg. c) Öfre hälften af en stenyxa, med uppstående kant kring skafthålet; ingen utspringande bane. Alla i Cederstr. saml., 1996—1998. 4. Skee socken. 20. I denna socken har man på ett icke närmare angifvet ställe funnit: Tio halfmånformiga flintverktyg, ”liggande tillsammans, om- gifna af näfver." Fem af dem förvaras i Cederstr. saml. (N.is 2153—57); de fem andra tillhöra Hr Cavalli-Holmgrens samling. 68 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 21. I denna socken äro äfven på olika, icke närmare upp- gifna ställen funna: a) En liten, tunn, bred rätmejsel af svart flinta, utan tydliga smalsidor, slipad vid eggen. Cederstr. saml. 2374. b) 3 mindre spjutspetsar af flinta. Alla i Strömstads Museum. c) En flintskärfva (skrapa), finknackad i kanten. Cederstr. saml. 2368. d) 2 halfmånformiga flintverktyg, ”funna i jorden tillsammans.” Båda i Cederstr. saml., 2128—29. e) Ett tredje dylikt flintverktyg. Strömstads Museum. f) En yxa af trapp utan hål, nästan trind, närmast lik fig. 5 här ofvan. Cederstr. saml. 2127. g) Två stenyxor med skafthål, afslagna i hålen; de synas hafva varit af vanlig form. Den ena i Strömstads Museum; den andra i Cederstr. saml. 2350. h) Hälften af en dylik, i skafthålet afslagen, stenyxa; ett nytt hål, utan tapp i midten, är påbörjadt, men endast föga borradt. Strömstads Museum. 22. I en ”forngrift” på icke angifvet ställe inom denna soc­ ken har man funnit: a) En spjutspets af jern med smal, nedtill afbruten tånge, som nu är 5,4 tum lång; endast den nedre, nu mycket skadade delen af tången synes hafva varit ihålig, den öfre delen är mas­ siv. Det temligen breda och tunna bladet slutar nedtill med två hullingar. Hela längden nu 8,4 tum. b) En eneggad knif af jern med tjock rygg och kort, hastigt afsmalnande tånge. Udden afbruten. Längd nu 6 tum. Statens Hist. M. 1270: 484, 485 (Holmbergs första samling). 23. I en grafhög i Skee socken lär vara funnen: En sluten fingerring af silfver, ej förgyld, snodd af tre tjocka, släta, trinda tenar och tre fina snodder; således lik fig. 438 i Wor- saaes ”Nordiske Oldsager”, men de hopsmidda ändarne bilda en slät och bredt oval plåt utan sirater. Väger nära 1 ort. Kristiania Universitets samling af nordiska fornsaker, N:o 4895; gåfva af guldsmeden Olaus Förbe i Frederikshald (”Årsberetning for 1869 af Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Beva­ ring”, sid. 79). VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 69 24. Vid Baggeröd har man funnit: Tre slipade, breda rätmejslar af flinta, med tydliga smal­ sidor; ”funna liggande på hvarandra i jorden.” Alla i Cederstr. saml., 1919—1921. 25. Vid Bjelfveröd liar man funnit: En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Cederstr. saml. 786. 26. Vid Björke har man i en af de många der belägna graf- kullarne funnit: ”Ett kärl af jern, liknande en gryta, inneslutande brända ben.” Enligt Holmbergs ”Bohusläns historia”, 1:a uppl., 2 sid. 196. Dylika fynd af jerngrytor, innehållande brända ben, äro gjorda på många ställen i Norge. Se t. ex. Nicolaysen, "Norske fora- levninger”, sid. 76, 179, 195 m. fl. Dessa fynd tillhöra den yngre jernåldern. 27. Vid Björke har man dessutom funnit: a) En spjutspets af flinta, nästan jemnbred. Längd 4,8 tum. Uddevalla Museum, Ae 13; gåfva af kommissarien C. G. Ljungqvist år 1863. b) En tjock yxa af trapp utan hål, slipad; inga smalsidor; eggen plano-convex. Cederstr. saml. 2084. 28. Vid Blomsholm har man, såsom vi sid. 59 nämnt, i de grafhögar som omgifva det der beskrifna "stenskeppet" funnit: Lerurnor, innehållande brända ben. Enligt Holmberg, ”Bohusläns historia”, 1:a uppl., 2 sid. 192. 29. Vid Blåskog har man funnit: Ett smalt halfmånformigt flintverktyg, helt. Cederstr. saml. 1949. 30. Vid Öfre Buar liar man "i en förstörd ättehög” funnit: a) En flintdolk med jemnbredt, fyrkantigt fäste, lik fig. 57 i "Sv. forns." b) Hälften af en stenyxa med skafthål, afslagen i hålet; van­ lig form. Båda i Cederstr. saml., 2324—25. 31. Vid Buar har man dessutom, på olika ställen, funnit ijorden: a) En smal rätmejsel af flinta, slipad. Ingeniör Brudins samling på Ahlafors. b) En yxa af trapp utan hål, nästan trind, närmast lik fig. 5 här ofvan. Cederstr. saml. 2138. 70 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 32. Vid Bärby har man, troligen på olika ställen, funnit: a) En bred mejsel af flinta, grundt håleggad, med tydliga smalsidor; något slipad, i synnerhet vid eggen. Längd 6,4 tum. b) En bit af en större, bred rätmejsel af flinta, slipad. c) En dolk eller spjutspets af flinta. d) 2 halfmånformiga flintverktyg. Det ena är helt; å det an­ dra är ena ändan afslagen. Alla i Cederstr. saml., 2139—2143. 33. Vid Bö har man funnit i jorden: En tunn, bred rätmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, slipad. Cederstr. saml. 1879. 34. Vid Dortorp har man funnit följande fornsaker, som lära hafva legat tillsammans: a) Ett halfmånformigt flintverktyg, slaget i två bitar. b) En bladformig pilspets (?) af flinta, trubbig, oval, med smal, kort tånge; finknackad öfverallt i kanten. Längd 1 tum, bredd 0,5 tum. c) 2 större skärfvor eller spåner af flinta. Den ena oregel­ bunden; den andra fint knackad i ena kanten och troligen an­ vänd som skrapa. Alla i Cederstr. saml., 2009, 2012—2014. 35. Vid Grålös är funnen: En liten, bred rätmejsel af flinta, väl slipad. Strömstads Museum. 36. A Görlöfs bys egor hittades år 1852 fyra halfmånformiga flintverktyg. Tre af dem öfverlemnades till Statens Hist. Museum såsom gåfva af Hr Prosten A. P. Tranæus, hvilken meddelade föl­ jande om det sätt, hvarpå fyndet gjordes. ”I en hage vid en af stugorna ville en man göra en ändring af landen eller sängarne och uppgrof derföre en gångstig. Vid första spadtaget stötte han mot något hårdt, som klingade mot spaden, och upptog det var­ samt. Då lågo der alldeles tillhopa 4 halfmånformiga flintverk­ tyg, af hvilka dock en blifvit slagen i stycken af spaden.” De tre, som nu finnas i behåll, likna närmast fig. 17 här ofvan; färgen på dem alla ar grå. Den nästan raka eggen, som är försedd med sågtänder, har å alla tre verktygen genom lång­ varigt begagnande fått en glänsande yta; äfven utmed den böjda ryggen synas på flere ställen sådana glänsande fläckar. Längden är 5,6, 5,4 och 5,05 tum. Statens Hist. Museum 1963. VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 71 37. Vid Görlöf hittades år 1867 i en förstörd grafhög: Två ovala, enskaliga spännbucklor af brons. De äro mycket, men ej fullständigt, lika hvarandra och af nästan alldeles samma typ som fig. 71 här nedan. Det ena spånnet, å hvilket spår af silfverbeläggning ännu ses, är söndrigt i kanten; det andra är © Fig. 71. Oval spännbuckla af brons, funnen i Uppland, 1/1 mycket nött. Alla de lösa prydnader, som till ett antal at nio varit fastnitade å hvartdera spännet, äro nu bortfallna. Båda nålarne saknas; de hafva, såsom rostklumpar utvisa, varit af jern. Längden 3,5 och 3,4 tum; största bredden omkr. 1,8 tum. Båda i Statens Hist. Museum, 3732. Spännen af detta slag tillhöra den yngre jernåldern; se förf:s ”Om de ovala spännbucklorna" i ”K. Vitterh. Hist, och Ant. Akad:s Månadsblad” 1873, sid. 177 följ. 72 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 38. A Norra Görlöfs egor, nära gården, bittades år 1867 (eller derförut) i en utgräfd ättehög, en gryta af täljsten, full med aska, brända ben och jord. ”Hon stod på kant i ett lager af svarta löfträdskol ocli brända ben.” Grytan, afbildad fig. 72, är rund, nästan halfklotformig, men plattad i bottnen; omkring 6,7 tum i yttre diameter och nära 4 linier tjock vid öfre kanten Höjden är 3,3 tum. Tätt nedanför mynningen gå två fina, fördjupade ränder rundtomkring. Lemnin- gar af jernöronen sitta ännu qvar jemte en bit af jernhanken, på hvilken grytan varit upphängd Utsidan är sotig. En son till gästgifvaren Anders Olsson i Görlöf hade funnit grytan ocli skänkte henne år 1867 till Statens Hist. M., der hon har N:o 3790. Hon var bruten i flere stycken, men är nu hopsatt. Fig. 72. Gryta af täljsten, med (restaurerad) jernhank. Görlöf i Skee s:n. 1/3- Sådana täljstensgrytor äro äfven funna på flere andra ställen i norra Bohuslän, samt i Dalsland. De förekomma ofta i norska grafvar från den yngre jernåldern; se Nicolaysen, ”Norske forn- levninger”, sid. 12, 45 m. fi. (jfr registret, sid. 844). Nära Årnæs jernvägsstation i.Romerike har man funnit lemningar af en verk­ stad för sådana täljstensgrytor (Lorange, i ”Årsberetning for 1868 af Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevaring”, sid. 48.) 39. Vid Görlöf har man dessutom, på olika ställen, funnit: a) Ett halfmånformigt flintverktyg. b) En stenyxa med skafthål. Båda i Cederstr. saml., 2205 och 2638. 40. Vid Götebo har man funnit i jorden, möjligen på samma ställe: VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 73 a) En bit af en spjutspets af brun flinta. b) En bit af ett halfmånformigt verktyg af brun flinta. Båda i Cederstr. saml., 2700 ocli 2699. 41. Vid Halsang bar man funnit: En flintspån af samma form som fig. 2 i "Sv. forns.” Cederstr. saml. 2146. 42. Vid Heby har man på olika ställen funnit: a) En flintspån. Cederstr. saml. 2095. b) En tjock yxa af trapp utan bål, slipad; inga smalsidor. Eggen skadad. ”Funnen i en sandgrop.” Cederstr. saml. 2097. c) Hälften af en stenyxa med skaftbål, hvilken varit af van­ lig form. Hr Cavalli-Holmgrens samling. 43. Vid Hjeimstad har man ”i en sandbacke, hvilken äfven innehåller kullersten”, vid flere tillfällen funnit bitar af lerkärl m. m., hvaraf följande blifvit tillvarataget: a) Bitar af en lerurna, jemte hvilken hittades "brända ben ocli en kolbit”, k en bit af kärlet sitta två knoppar. Cederstr. saml. 770. b) Bitar af ett annat lerkärl. Cederstr. saml. 769. c) Bitar af minst tre dylika lerkärl och brända ben; b och c äro troligen funna på samma ställe som a Strömstads Museum. d) En större harpix-kaka, lik fig. 194 i ”Sv. forns.”; men hå­ let i midten är mycket litet, nästan tilltäpt. Kakans diameter 5,8 tum. Funnen i samma backe som a. Cederstr. saml. 784 Lerkärlen (i synnerhet a) synas tillhöra den yngre brons­ åldern; äfven harpixkakan torde böra till samma tid. Se ”Anti- qvarisk tidskrift för Sverige”, 3:e delen, sid. 268 och 296. 44. Vid Hjelmstad har man äfven, på olika ställen, funnit: a) Öfre delen af en flintmejsel med fyrsidig bane ocli plana smalsidor; nästan oslipad. b) Hälften af en stenyxa med skaftbål, afslagen i hålet; af vanlig form. Båda i Cederstr. saml., 775 och 2624. 74 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRAN HEDNATIDEN. 45. Vid Hjelskår har man funnit, troligen ej tillsammans: a) En vacker, bred hålmejsel af flinta, med tydliga smal­ sidor, väl slipad; lik fig. 3 å sid. 15. b) En brynsten, nästan cylindrisk, begagnad å alla sidor; af samma slag som fig. 5 i ”Sv. forns.” Båda i Cederstr. saml., 2011 och 2701. 46. Vid Hofve har man funnit tillsammans: a) En mindre yxa af flinta med tydliga smalsidor, slipad. Längd 4,9 tum. b) Hälften af en mångkantig brynsten af hvitgrå quarts (lik fig. 5 i ”Sv. foras.”), begagnad på 2 bredare och 2 smalare sidor. Båda i Cederstr. saml., 763 och 2159. 47. Vid Hofve har man dessutom, på olika ställen, funnit: a) En liten spjutspets af flinta. b) En tunn stenyxa med färdigborradt skafthål, som går ge­ nom de bredare sidorna och är vinkelrätt mot den trubbiga, nu afslagna eggen. Längd 4 tum; bredd 2 tum. Blida i Cederstr. saml., 2222 och 2021. 48. Vid Högar har man funnit: Ett oregelbundet slaget flintstycke, 3,4 tum långt. Cederstr. saml. 1994. 49. Vid Hogen hittades för några år sedan en täljstensgryta, som låg ”omstjelpt öfver kol och brända ben å en plats, der en liten ättehög stått. Högen bestod af jord utan stenkista.” Grytan, som nu är söndrig, har samma form som fig. 72 här ofvan; jernrost efter hanken sitter ännu qvar. Utsidan är prydd med fem parallela fördjupade linier, som gå rundtomkring grytan nedanför öfverkanten. Diameter upptill 8 à 8,5 tum; höjd nära 4 tum; kantens tjocklek: 4,5 linier. Cederstr, samling. 50. Vid Hogen har man dessutom på olika ställen funnit: a) En spjutspets af flinta; ”funnen i jorden.” b) En stenyxa med skafthål; ”funnen vid dikesgräfning.” Båda i Cederstr. saml., 2149 oeli 2641. 51. Vid Holkedal bar man funnit ”i jorden”: En halsring af brons, som, enligt benäget meddelande af fri­ herre C. Cederström, är alldeles lik fig. 229 i ”Sv. forns.” Förvaras hos hittaren, skeppsredaren Christian Anderson i Strömstad. VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 75 52. Vid Hult har man funnit: En stenyxa med skafthål. Cederstr. saml. 2490. 53. Vid hafsstranden å Hällekinds egor har man funnit: En tjock yxa (?) af trapp utan hål, med tydliga smalsidor. Cederstr. saml. 733. 54. Vid Härsked, eller Hästeske, har man på olika ställen fun­ nit i jorden: a) En tunn, bred rätmejsel af flinta, slipad. b) En bred rätmejsel af grå flinta, slipad; skadad baktill. Båda i Cederstr. saml., 2158 och 2437. 55. Vid Högstad har man, troligen på olika ställen, funnit: a) En spjutspets af flinta, 5,7 tum lång. b) En bit af en dolk eller spjutspets af flinta. c) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Alla i Cederstr. saml., 734, 2027 och 735. 56. Vid Kasen, Lihult eller Litorp, ett torp under Madar, nära Hästeske, har man funnit, enligt uppgift, på samma ställe: a) 35 yxor utan hål af trapp, kullrigt tvåsidiga; några blifva mot eggen nästan plano-convexa. En del af dem likna till form och storlek mer eller mindre fig. 11 och 12 i ”Sv. forns.”; andra närma sig mera tig. 5 här ofvan. De flesta äro tillverkade utan synnerlig omsorg, men något slipade, i synnerhet vid eggen. Åt­ minstone flertalet af dem synas tillhöra samma tid som de van­ liga fornsakerna af sten. Alla i Cederstr. saml., 2102—4, 2106—9, 2388, 2491 — 97, 2520-23, 2580—82, 2584—85, 2601—3, 2619—22, 2673—74 och 2753—54. b) En stenyxa med skafthål. Cederstr. saml. 2739. c) Sex slipstenar af sandsten-, ena bredsidan kullrig, den an­ dra plan eller något konkav. Båda dessa sidor äro mer eller mindre begagnade, troligen vid slipning af stenyxor o. dyl. Alla i Cederstr. saml., 2110, 2125, 2531, 2633, 2671 och 2672. 57. Vid Kjellviken hittades i Aug. 1873 ”vid jordtägt i en backe eller hög”: Ett mycket groft slaget redskap af mörkbrun flinta, afbildadt fig. 73 i 2/3 af verkliga storleken; egg finnes rundtomkring, utom vid den tvära basen. Längd 5,7 tum; största bredd 2,7 tum. 76 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. På ena sidan ses en hvit, nästan glänsande fläck, som ej synes höra till den kalkskorpa, hvilken ursprungligen omgifvit flintan, och hvaraf en del finnes qvar, utan möjligen kan vara en lemning af en genom knackning uppkommen yta, äldre än den nuvarande. Cederstr. saml. 2669. - Fig. 73 a. Groft slaget flintverktyg. Kjell- Fig. 73 b. Verktyget fig. viken i Skee s:n. 2/3- 73 a sedt från sidan. 58. Vid Kjellviken har man äfven funnit ”i jorden”: a) Ett groft tillhugget flintredskap af samma slag som fig. 76. b) En bit af ett halfmånformigt verktyg af brun flinta. Båda i Cederstr. saml., 2679 oeli 2678. Det är icke kändt, om dessa två saker äro funna tillsammans, eller oro a är hittad på samma ställe som N:o 57. VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 77 59. Vid Lifveröd har man på olika ställen funnit: a) En yxa utan hål af svart, skiffer-liknande sten, kullrigt tvåsidig; den afrundade eggen är väl slipad. Längd 3,1 tum. b) En bit af en yxa af trapp utan hål; ”funnen vid plöjning.” Båda i Cederstr. saml., 2543 och 2657. 60. Vid Långskog bar man funnit: En yxa af flinta, med tydliga smalsidor, slipad; lik tig. 20— 22 i "Sv. forns.” Längd 4,3 tum. Cederstr. saml. 2137. 61. Vid Madar, eller Mardal, har man funnit "i jorden”: En dolk af flinta med fyrkantigt, utpringladt skaft. Cederstr. saml. 2640. 62. Vid torftägt i Dansaremossen under Massleberg har man funnit följande flintsaker, liggande tillsammans: a) Ett groft slaget flintverktyg af samma form som fig. 76 här nedan. Längd 5,8 tum; bredd 3,3 tum. b) Ett dylikt flintverktyg; den naturliga, kritaktiga ytan ännu till stor del synlig. Längd 6 tum; bredd 2,9 tum. c) Ett dylikt flintverktyg', den naturliga ytan ej så mycket synlig. Längd 5,4 tum; bredd 3,7 tum. d) Ett dylikt flintverktyg. Längd 4 tum, bredd 2 tum. e) En flintspån, 1,9 tum lång. Alla i Cederstr. saml., 2315—2319. 63. Vid Massleberg har man dessutom, på olika ställen, funnit: a) En liten dolk eller spjutspets af flinta, med tvåsidigt skaft. Uppgives vara funnen tillsammans med c. b) Ett halfmånformigt flintverktyg. c) Ett verktyg af skiffer, med nästan skedformig, afrundad, slipad egg; ligger bra i banden. Längd 3,9 tum; bredd 1,2 tura. Uppgifves vara funnen tillsammans med a. Alla i Cederstr. saml., 744, 2022 och 745. 64. Vid Munkebacken äro i jorden funna: Två flintspåner, af hvilka den ena synes varit ämnad till pil. Båda i Cederstr. saml., 2717 ocli 2718.1 1 "På Näsinge-åsen skall man i närheten af en stenkista hafva funnit tre forntida bronskärl, hvilka såldes efter vigt” (Holmberg, ”Bohus­ läns historia", l:a uppl., 2 sid. 198). Man vet icke, om dessa kärl tillhörde hednatiden eller någon senare tid. 78 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 65. I en af de vid Skee Prestgård liggande grafhögarne, ”hvilken höll vid pass 100 steg i rundel och 8 fot i höjd, liittades år 1824 under en klumpig häll på högens botten två spjutspetsar af jern, af hvilka den ena höll 1 fot 4 verktum i längd, den an­ dra 1 fot 3 tum. Dessa spjutspetsar hade långa hölsor och breda blad, den större med afrundade flikar, den mindre med spetsiga hullingar. En del af skaften, som varit af trä, qvarsatt i bölsorna, men det öfriga deraf var alldeles förmultnadt. Nära intill detta fynd stod en större askkruka af bränd lera. Spjut- spetsarne hade blifvit af rost så anfrätte, att de genom vidröring sönderföllo"; endast några bitar af hylsorna kunde tillvaratagas, och dessa hafva med Holmbergs första samling kommit till Sta­ tens Hist. Museum (N:is 1270: 528—530). ”Vid odlingar såväl uti omliggande åkrar, som uti trädgården, anträffar man esomoftast nedsatta askkrukor och andra forntids- saker." Enligt Brunius, "Antiqvarisk och arkitektonisk resa genom Halland, Bohuslän etc. är 1838” (Lund, 1839), sid. 122; och Holmberg, ”Bohusläns Historia”, l:a uppl., 2 sid. 198. 66. I en torfmosse å Skee Prestgårds egor äro funna, men troligen icke tillsammans: a) Hälften af en stenyxa, afslagen i skafthålet. b) En liten bit af en på utsidan sotig täljstensgryta, med öra af samma stycke som grytan. Båda i Strömstads Museum. 67. Vid Rogsta har man, ”i en åker der en ättehög stått”, funnit: a) En bred rätmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, slipad. b) En spjutspets af flinta. c) En trekantig pilspets af flinta, lik fig. 12 här ofvan, 1,7 tum lång. d) En tunn rätmejsel (?) af skiffer, något slipad vid eggen. Ar möjligen från senare tid. Alla i Cederstr. saml., 729, 731, 791 och 732. 68. Vid Ryssmyren, nära Strömstad, har man funnit: En spjutspets af mörk flinta. Cederstr. saml. 2626. 69. Vid Rämne har man, på olika ställen, funnit: a) En liten yxa af trapp, utan hål, nästan trind, lik tig. 5 här ofvan, slipad vid eggen. VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 79 b) En stenyxa med skafthål. c) En liten brynsten af svart skiffer, fyrsidig, med ett hål vid den smalare ändan. Längd 1,75 tum; bredd vid ena ändan 1,1 och vid den andra 0,4 tum. d) En jemnbred brynsten af svart skiffer, med plana smal­ sidor; ett litet hål vid den ena ändan. Längd 4 tum; bredd 0,95 och tjocklek 0,4 tum. e) En skiffer-brynsten af samma form som d, men mindre. Alla i Cederstr. saml., 2514, 2513, 2005, 2092 och 1906. 70. Vid Sör-Rämne ar funnen: En flat slipsten, begagnad för slipning af flintyxor och dylikt på ena bredsidan, ocli med en smal ”slipbana” äfven å den an­ dra bredsidan. Hr Cavalli-Holmgrens samling. 71. Vid Salen har man, på olika ställen, funnit: a) Ett halfmånformigt flintverktyg; "hittadt i ett stenröse.” b) En liten brynsten af svart skiffer, lik fig. 4 i "Sv. forns.”, med tre hål vid öfre ändan, på samma sätt som å denna figur. Båda i Cederstr. saml., 2200 ocli 2360. 72. Vid Skogar äro, troligen på olika ställen, funna: a) En trind yxa af trapp utan hål, lik fig. 5 här ofvan; ne­ dre delen väl slipad. b) En stenyxa med skafthål, af vanlig form. Båda 'i Strömstads Museum. 73. Vid Skogelid liar man under dikesgräfning funnit: En stenyxa med skafthål, af ovanligare form, närmast lik fig. 104 i Worsaaes ”Nordiske Oldsager”; men de upphöjda linierna äro icke så tydliga, och den åt ena sidan utsvängda eggen ej böjd bakåt. Cederstr. saml. 2118. 74. Å en till Skärje hörande utmark fann hemmanets egare Olaus Christofersson (år 1854) vid uppgräfning af en större sten: a) En öppen armring af guld, afbildad i naturlig storlek fig. 74. Den består af ett smalt och temligen tunt guldband, hvars kanter äro invikna. Ändarne äro klufna i två flikar, ocli båda flikarne upprullade i spiral. Största inre diameter 2,2 tum, och minsta 1,95 tum; ringens bredd 2,8 linier och tjocklek 1,5 linie. Vigt 6,69 ort. 80 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. b) 4 spiralringar af dubbel guldtråd; en af dem är afbildad i naturlig storlek fig. 75. Hvarje ring består af en trind, slät, endast 1/2 linie tjock guldtråd, hvars ändar aro hopfogade såsom figuren visar; de äro nämligen utplattade och hårdt lindade om hvarandra, utan att spår af lödning nu synas. På en af ringarne, hvilken ännu är alldeles hel, kan skarfven icke upptäckas. En annan ring är vid båda ändarne fint snedrefflad å ena sidan. An­ talet spiralhvarf är å två ringar, som äro hela, 32/2 och 23/4. De två andra, som icke äro hela, men som synas vara i det närmaste fullständiga, äro lagda i omkring 41/2 och 31/2 hvarf. Inre dia­ meter omkring 1,8 tum. Fig. 74. Armring af guldbleck med invikna kanter. Skärje i Skee s:n. 1/1. De fem ringarne väga tillsammans 18,3 ort och innehålla un­ gefär 90 procent guld. Statens Hist. Museum 2072. Dylika öppna armringar af guldbleck med invikna kanter äro äfven funna på andra ställen i Sverige; följande äro nu kända: A N:o 1 Reng i Rengs socken, Skytts härad, Skåne, hittades år 1873 vid gräfning i jorden på två fots djup 2 guldringar lika fig. 74 och ett groft lerkärl; ”i eller bredvid detta funnos inga ben.” Den ena ringen består af ett tunt guldbleck, som är böjdt öfver en bronsplåt. Härigenom sökte man att vinna styrka åt ringen, på samma gång man sparde guldet. Vid de klufna och i spiral hoprullade ändarne är ringen prydd med tvärgående zigzag- linier och fina ränder. Vigt, utom bronsen, omkr. 5,5 ort. Halt 80 proc.; guldet är blekt. — Den andra ringen, af mörkare guld, är VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 81 till formen alldeles lik fig. 74, men slät och utan sirater; ingen brons invändigt. Vigt 7,7 ort; halt 90 proc. (Statens Historiska Museum 4959). I en åker vid Enbjenne i Hogräns socken på Gotland hitta­ des år 1848 en dylik öppen armring af en guldplåt med invikna kanter, således lik fig. 74; ändarne äro dock icke klufna, utan hvardera ändan hoprullad i en spiral men åt olika håll, så att, då ringen satt på armen, den ena spiralen var vänd åt handen och den andra uppåt armen. Ringen är slät, utan sirater; ingen brons invändigt. Vigt 5,45 ort; halt 82,3 proc. (Statens Histo­ riska Museum 1449). Dessutom har man vid Björkered i Hasslöfs socken, Halland, på norra sluttningen af Hallands-ås, funnit en liknande armring Fig. 75. Spiralring af dubbel guldtråd. Skärje i Skee s:n. 1/1. af guld. Ringen, som hittades år 1865 under potates-upptagning i en åker, består af ett tunt, ihopviket guldbleck ocli är afbildad fig. 4 å pl. 1 i ”Hallands fornminnesförenings årsskrift.” Af någon inre bronsskålla ses åtminstone icke numera något spår. Ändarne, som prydas af tina tvärgående ränder, äro icke upprullade i spi­ ral, utan jemnt afskurna. Ringens inre diameter är 2,8—2,35 tum; bredden 3,5 linier. Dess vigt är endast 1,85 ort; halten 90 proc. (Statens Hist. Museum 3442). En guldring, mycket lik den sistnämnde, är funnen i Svend­ borgs amt på Fyen i Danmark ocli afbildad fig. 251 i Worsaaes ”Nordiske Oldsager.” ”Den består af ett tunt guldbleck, som är uthamradt omkring en bronsplåt, hvaraf en del ännu återstår." Ändarne äro, liksom å ringen från Björkered, prydda med fina linier ocli tvärt afskurna. Denna ring hittades i jord, som var körd från en ättehög, i hvilken man äfven fann bitar af två brons- svärd, 1 bronsknif m. ni. (Köpenhamns Museum 9802). Bidr. till Gilt. o. Boh. läns hist. 1. 6 82 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORMSAKER FRÅN HEDNATIDEN. I Danmark har man dessutom funnit några andra dylika rin­ gar.1 En af dem, wafbildad fig. 2 å pl. 35 i Madsens "Bronce- alderen”, är alldeles lik den vid Skärje funna; ändarne äro klufna i två flikar och hvardera fliken hoprullad i spiral. Någon inuti liggande bronsplåt omtalas icke. Den är funnen af en fiskare, som fångade ål i Karrebæksminde Fjord. Äfven i Norge är en liknande armring af guld funnen2. ”Den består af tunt guldbleck, som blifvit förstärkt genom att läggas omkring en bronsplåt; denna fasthålles derigenom att guldblec­ kets kanter äro vikna in öfver den. Andarne äro böjda, så att de bilda en half, tvärs för liggande, cylinder, med den ihåliga sidan vänd inåt; här finnes ingen brons, men guldblecket är om- böjdt ocli lagdt dubbelt.” Denna ring hittades år 1869 i kanten af en stor rund grafhög å Vestre Hemstads egor i Stange Preste- gjæld, Hedemarken; i samma liôg funnos äfven dels en bronsknif af en under den yngre bronsåldern vanlig form, dels ett spänne af silfver från den äldre jernåldern, m. fl. saker. De å guld­ ringen förekommande siraterna synas äfven tala för, att denna ring hör till en något senare tid än den vid Skärje funna. Guldringar med klufne och i spiral hoprullade ändar voro ej ovanliga under bronsåldern.3 Ett vackert prof derå är det, tro­ ligen som prydnad för hufvudet använda guldband, hvilket är af- bildadt fig. 239 i ”Sv. forns”; hvardera ändan är klufven i fyra flikar. Det hittades jemte tre bronsyxor4 på en stenhäll, 11/2 fot under jordytan, vid Balsby i Nosaby socken, östra Skåne; ”yxorna lågo i rad bredvid hvarandra, och guldbandet vid ena sidan af dem” (Statens Hist. Museum 1665). Äfven å andra saker, såsom bronsringar, knifskaft, svärds­ fästen m. m. från bronsåldern — och i synnerhet från periodens senare del — äro ändarne ofta utdragna i en eller två tenar och hoprullade i spiral.5 1 Boye, ”Oplysende Fortegnelse over Gjenstande af ædle Metaller i det Kong. Museum for nordiske Oldsager i Kjöbenhavn" (Köpen­ hamn, 1859), sid. 12. 2 Afbildad fig. 1 å pl. 1 i "Årsberetning for 1869 af Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevaring”; jfr sid. 86. 3 Se bland annat fig. 253 och 255 i Worsaaes ”Nordiske Oldsager”; fig. 1 å pl. 35 i Madsens "Broncealderen" (armring af guld, hvar­ dera ändan tre-klufven, funnen i en grafhög på Bornholm jemte en dolk och två knifvar m. m. af brons). 4 En af dem afbildad fig. 133 i "Sv. forns.” 5 Såsom t. ex. fig. 120, 121, 155, 187, 188, 191, 192, 214, 231 och 234 i ”Sv. forns.” VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 83 Armringar och fingerringar af dubbel, i spiral lagd guldtråd äro ofta funna i Skandinavien.1 En fingerring af detta slag ses fig. 128 i ”Sv. forns.”; den är jemte en alldeles dylik ring funnen vid Cimbris i Skåne, nära Cimbrisbamn (Statens Hist. Museum 2456). Två alldeles dylika fingerringar äro funna i en grusgraf nära Nestved i Danmark tillsammans med några till bronsålderns sista del hörande fornsaker.2 Andarne på guldtråden äro antingen hopfogade såsom vi se af fig. 75, eller så som fig. 243 i ”Sv. forns.” visar; stundom äro skarfvarne så väl dolda, att de icke kunna upptäckas. Sådana spiralringar af dubbel guldtråd dels passande för ar­ men, dels något mindre, äro äfven funna utom Norden, både i Nederländerna, Tyskland och Österrike; flere af dem äro — lik­ som en af de vid Skärje furyia — fint spiralrefflade vid ändarne.3 Det är sannolikt, att åtminstone flere af de i Norden funna guld­ ringarne af detta slag äro hit införda från sydligare länder. I Sverige och Danmark har man också hittat åtskilliga spi- ralarmringar af dubbel örons-tråd.4 En af dem, afbildad fig. 243 i ”Sv. forns.”, är funnen jemte tre dylika spiralringar oclr en mängd andra fornsaker i en torfmosse vid Långbro i Vårdinge socken, Södermanland; fyndet tillhör den yngre bronsåldern. Af det nu anförda se vi, att de vid Skärje funna guldrin­ garne måste anses tillhöra bronsåldern, och troligen den senare delen af denna period. 75. I ett gärde å Skärje egor har man för många år sedan ’vid tre i en rad stående bautastenar funnit: a) En täljstensskål med jernöron, hvilken stod stjelpt öfver en samling af aska och ben; och derbredvid b) en krokig knif eller skära af jern.” Enligt Holmbergs ”Bohusläns historia”, 1:a uppl., 2 sid. 198. 76. Vid Skärje har man äfven, ”uti en graf”, funnit brända ben ocli En liten krokig skära af jern, tunn och afbruten på midten; liknar till formen fig. 82 i forks "Lifvet i Sverige under hedna- 1 Fig. 246 och 250 i Worsaaes ”Nordiske Oldsager”; fig. 8 och 10 å pl. 35 i Madsens "Broncealderen"; Boye, ”Oplysende Fortegnelse”, sid. 12 och 17. 2 Madsen, ”Broncealderen”, ”Fundet i Kostræde Banker”; ocli ”År- höger for nord. Oldkyndighed", 1868, sid. 124. 3 "Antiqv. tidskrift för Sverige”, 3 sid. 416. 4 ”Antiqv. tidskrift for Sverige”, 3 sid. 232 ocli 261. 84 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. tiden.” Vid ena ändan sitta 2 nitnaglar, hvarmed skäran varit fästad vid skaftet. Afståndet mellan båda ändarne är 5,5 tum; största bredden 0,8 tum. Statens Hist. M. 1270: 487. Möjligen samma fynd som foreg. 77. Vid Skärje har man dessutom funnit: En stenyxa med skafthål, bel, af vanlig form. Cederstr. saml. 2203. 78. Vid Storskogen har man, troligen på olika ställen, funnit: a) En lancettformig spjutspets af flinta, 6,3 tum lång. b) Hälften af en stenyxa med skafthål, vanlig form. Båda i Cederstr. saml., 1898 och 1895. 79. Vid Strengen har man funnit "i jorden”: En spjutspets af flinta. Cederstr. saml. 2711. 80. Vid Söle har man, ”3 alnar djupt i jorden under en eks rötter”, funnit: En spjutspets af flinta med tånge. Cederstr. saml. 2202. 81. På en ås mellan Söle och Prestgården ligger ett större graffält, som är kändt under namnet ”Därskilds högar”, der man bland annat ser flere ”runda kretsar af 24—54 fots diameter, bil­ dade af 10 till 19 uppresta stenar. Ingen af dessa kretsar har centralsten, men några af dem omsluta ättehögar; inom dessa kretsar har man funnit nedsatta urnor af lera med brända ben." Enligt Holmberg, ”Bohusläns Historia”, 1:a uppl., 2 sid. 196, der graffältet närmare beskrifves; en afbildning deraf ses i samma del, pl. III. 82. Vid Tafsäng liar man, troligen på olika ställen, funnit: Tre halfmånformiga flintverktyg, hela. Alla i Cederstr. saml., 2042, 2387 och 2694. 83. Vid Tjäre bar man funnit: En spjutspets af flinta. Cederstr. saml. 2010. 84. Vid Treje har man, troligen på olika ställen, funnit: a) En spjutspets af flinta. b) En yxa af trapp utan hål, kulirigt fyrsidig. Lär vara funnen i en åker tillsammans med c. VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 85 c) Nedre delen af en i skafthålet afslagen stenyxa; nytt hål, med tapp i midten, är påbörjadt tran ena sidan. Alla i Cederstr. saml., 779, 2351 och 2357. 85. Å Treje egor har man äfven, ”vid plöjning på en ny­ odling”, funnit: al Fig. 76 a. Groft slaget flint verktyg. Ursmyrarne Fig. 76 b. Verktyget Jig. i Skee s:n. 2/. 76 a sedt från sidan. a) En täljstensgryta af samma form som fig. 72 bar ofvan, men betydligt större; inga spår efter jernhank synas. Diameter invändigt vid mynningen dryga 14 tum; höjd 7,8 tum. Kantens tjocklek 5 à 6 linier. b) En dylik gryta, som nu är förstörd. ”Båda voro sotade och stjelpta." Inga ben omtalas. a förvaras i Cederstr. samling. 86 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 86. Vid torftägt i Ursmyrarne har man, för några år sedan, funnit: Ett groft slaget verktyg af grå flinta, afbildadt fig. 76 i 2/3 af verkliga storleken. Af den ursprungliga kalkskorpan finnes intet spår, men på ett ställe har ytan en hvit porslinslik färg, liknande den yta, som flintverktyg från stenåldern ofta erhållit genom att under så lång tid hafva legat i jorden, utsatta för ti­ dens inverkan (jfr N:o 57 här ofvan). Längd 5 tum; bredd 3,1 tum; största tjockleken ungefär 1 tum. Cederstr. saml. 2314. Om dessa flintverktyg, hvilka likna dem som under den äld­ sta stenåldern begagnades i vestra Europa, se ”Sveriges forntid”, sid. 36. Det synes förtjena uppmärksamhet, att sådana verktyg vid flere tillfällen blifvit funna i norra Bohuslän; se t. ex. fynden N:is 9, 57, 58, 62. 87. Vid Utängen har man i jorden funnit: Ett halfmånformigt verktyg af brun flinta. Cederstr. saml. 2628. 88. Vid Vada! är funnen: En bit af en flintdolk med fyrkantigt skaft. Cederstr, saml. 2710. 89. Vid Varp har man i jorden funnit: En liten flintyxa, med tydliga smalsidor, slipad. Längd 2,1 tum; bredd 1,3 tum. Cederstr. saml. 780. 90.  Velle egor har man, troligen på olika ställen, funnit: a) En spjutspets af gul flinta. b) Ett stycke af en stenyxa med skafthål. Båda i Cederstr. saml., 2630 och 2629. 91. Vid Velle har man äfven funnit: Två perlor af mörkblått glas. Den ena sammansatt af tre smala perlor, 3 linier lång och 2,5 linie i diameter. Den andra 7 linier lång, bildad af en i sju täta spiralhvarf lagd, tjock glas- träd; 2 à 3 linier i diameter. Båda i Statens Hist. Museum, 1270: 520, 521. 92. Å Vettelanda egor hittades (år 1873) vid dikesgräfning, på ungefår 3 fots djup: VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 87 En yxa utan hål, eller mejsel, af trapp, nästan trind, slipad vid den 1,7 tum breda eggen. Afbildad fig. 77 i % af verkliga storleken. Längd 4,9 tum. Statens Hist. Museum 4978. 93. Vid Vettelanda har man äfven, i en grafhög af vid pass 80 stegs omkrets, funnit: a) 5 perlor af glasfluss, tilltryckt klotrunda, släta; en af dem söndrig. Höjd (eller längd) 3 à 3,5 linier; diameter 4,5 linier. • + Fig. 77 b. Genomskärning af yxan fig. 77 a. Fig. 77 a. Trind yjxa af trapp, utan liål. Vettelanda i Skee s:n. 2/3. b) En sländtrissa af sandsten; 5,5 linier tjock, platt, med af- rundad kant. Utan sirater. Diameter 1,7 tum; hålets diameter 3 linier. Alla i Statens Hist. Museum 1270: 515—519 och 366; jfr Holmbergs Bohusläns Historia”, l:a uppl., 2 sid. 197. 88 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 94. Vid Änneröd äro, troligen på olika ställen, funna: a) Nedre delen af en slipad flintyxa, med tydliga smalsidor. b) Ett halfmånformigt flintverktyg, bredt, af samma form som tig. 71 i "Sv. forns.” Hilda i Cederstr. saml., 1900 och 1899. 95. ”Strax ofvanför en hällkista vid Åseröd ser man på ber­ get stora samlingar af rullstenar, bvilka blifvit med omsorg ut- jemnade; uti desamma har man funnit rum, täckta af små hällar, och deruti förvarade urnor med brända ben, samt en kopparknif." Troligen finnes denna bronsknif ej nu qvar. Enligt Holmberg, ”Bohusläns historia”, 1:a uppl., 2 sid. 200. Hällkistan är afbildad i samma del, pl. II fig. 3. 96. Vid Äng har man på olika ställen funnit: a) Tre flintspåner af olika färg. b) Främre delen af en tunn, tint knackad skrapa af flinta, hvit; har varit i eld. c) Eggen af en yxa af trapp, som troligen icke .haft skaft- hål; inga smalsidor. Alla i Cederstr. saml., 2390, 2515, 2541, 2385 och 2384. 97. Vid Österröd har man på olika ställen funnit: a) En bred rätmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, slipad. b) En bred hålmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, väl slipad.’ Båda i Cederstr. saml., 2214 ocli 2326. 5. Strömstad. 98. I Strömstad har man i jorden funnit: En bred rätmejsel af ljus flinta, med tydliga smalsidor, slipad. Cederstr. saml. 2698. 6. Tjernö socken. Från denna socken känner jag intet fynd af fornsaker från hednatiden. Om Tanumstenen. Af VIKTOR RYDBERG. Runorna på Tanumstenen, nitton till talet, utgöra en enda rad utan delningstecken mellan orden. Inristningen är ännu i dag tillräckligt tydlig för att icke lemna någon tvekan om myndernas ursprungliga form. De äro skrifna från liöger till venster. De meddelas bär nedan i omvänd och vanlig ordning. En snedt öfver blocket löpande valk delar runraden så, att de åtta första runorna stå på ena sidan om denne, de elfva öfriga mellan honom och blockets kant. Mynderna äro dessa (jfr fig. 63 å sid. 49 här ofvan): 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 b R F P I o F 4 H F I TI+RYP 1) b. Runan Thorn = Th. 2) k. Runan Heid = R. 3) F. Runan Os (As). Denna mynd, på de yngre runste- narne det vanliga tecknet för o-ljudet, läses här af professor Rugge som a, af professor Stephens som ee. Den senare yttrar: ”We all know how for instance A and A and Æ and 0 inter­ change from time to time and from county to county . . . Hence the value of this F is continually exposed to modification. Most of the vellum alphabets and of the few manuscript Rune-words make it Æ, but some A or 0. And so on the monumentse”. (The Oldnorthern Runic Monuments, s. 137, 138.) —- Dr U. Dieterich yttrar om samma tecken: ”Os ist ein späterer Laut, welcher nicht zu den drei Urvocalen 5, I, + gehört, und aus Trübung des n oder Gunirung des +, nämlich + + (+) und + 5 entstanden ist.” (Runen- Wörterbuch, s. VI.) — I sjelfva verket står F, synnerligen på de aldre runstenarne, för flere sväfvande, mot o stigande eller sjun- kande ljud af a- och w-klasserna. Så finner man N+TI och + 4 T I (ande), F k och + k (år); F k 5 N T 1 och D R N #1+ (orusta = strid), F R YR och N R YR (orm) o. s. v. Huru o skiftar med « och u i de äldsta isländska handskrifterna är kändt. I fornsvenskan hafva vi oräkneliga prof på bruket af o sa väl för a som för u, såsom i jorl (jarl), off (af), stonda (standa), en- 90 VIKTOR RYDBERG. soman (ensaman), antuordha (antuardha), op (up),’ dofna (dufna), stova (stuva), hogga (hugga), foghl (fughl), frosin (frusin), hold (huld), holt (hult), om (um). 4) P. Mynd ur den s. k. äldre futhorken, = V. 5) I. Runan Is = I. 6) c. Mynd ur den s. k. äldre futhorken, = NG. 7) F. Se 3). 8) 1. Runan Naud = N. 9) H Mynd ur den s. k. äldre futhorken, = H. 10) F. Se 3). 11) I. Se 5). 12) 1. Runan Tyr T. 13) I. Se 5). 14) +. Se 8). 15) F. Se 3). 16) Y. Anda liit intills har jag läst inskriftens runor, livar för sig, på samma sätt som herrarne Stephens oeli Bugge. Men här skilja sig allas våra vägar. De nämnde vetenskapsmännen se båda i Y en mynd ur den s. k. äldre futhorken, i likhet med P (v), H (h) och o (ng), men kämpa häftigt om hennes märkelse. Stephens gör Y till ett a; Bugge deremot till ett r finale, som ursprungligen varit ett s (såsom s i vas, es öfvergått till var, er). För min del ser jag i Tanumstenen en ”öfvergångssten” (transi­ tion-stone), hvars inskrift är vida yngre än åren 400—500 efter Kristus, till hvilken tid Stephens förlägger henne; ej heller finner jag nödigt att för hennes tolkning tillgripa ord ocli former, okända för vår äldsta nordiska literatur ocli visande till baka till gotiskt eller fornengelskt språkskick. Jag tror, att ristningen tillkommit i en tid, då P, H ocli o ännu icke försvunnit från helä Norden, men Y fått sin vanliga märkelse af runan Madr = M. 17) p. Om detta teckens märkelse kan här någon tvekan ega rum. Det kan vara tecknet för v-ljudet (se 4), men möjligen ock ett b (th), hvars staf ej uppdragits, emedan armen af Y skjuter fram omedelbart öfver densamma. Jag tager båda dessa möjlig­ heter här i öfvervägande. 18) F. Se 3). 19) 3. Runan Sol = S. Som man finner, skiljer sig min uppfattning af runornas ljud- värde från Stephens’ och Bugges endast i en enda punkt, nämli gen i fråga om nummer 16 eller Y, hvarjämte jag lemnar oafgjordt, om nummer 17, hvari de se ett W, motsvarar denna bokstaf eller Th. OM TANUMSTENEN. 91 Men enär de nitton runorna stå i en oafbruten rad, kunna de, såsom ock rönt är, delas på flerehanda vis, och af hvarje olika delning uppstår naturligtvis en olika tolkning af inskriften. Hit intills halva tolkningarna varit lika många som tolkarne. Jag tager mig friheten att, innan jag meddelar min egen tydning, på­ minna om de ofvan nämnde runläsarnes: Stephens" första läsning (1866). Thræwing æn hæit in æa wæs, hvilket han öfversätter: Træwing var en sjökonung i sin lefnad. Stephens' andra läsning (1868): Thræwingæn hæi-tinæ a wæs, hvilket lian uttyder: Var alltid Thræwings hög-pelare! Bugges läsning: Thrawingan haitinar was = Den (stenen) vardt kallad Thravinges. För min del sammanställer och låser jag runorna på föl­ jande sätt: Thra vingan haitin um thas, eller Thra vingan haitin um vos. Af denna indelning följer en tolkning, som i alla stycken till­ fredsställer den fornnordiska språklärans kraf oeli ej har af nöden att grunda sig på hypotetiska former. Thra, isl. thrä, nominat. singul. femin. af adjektivet thrar, isl. thrär, som betyder ihärdig, varaktig, oslitlig; ”vedholdende, bestemt paa at holde fast ved noget” (Fritzner). Ordet fort- lefver i det nu mindre brukliga svenska adjektivet trå och har fränder i trägen, åtrå, tråna o. s. v. Vingan, feminint substantiv, nomin. sing., = 1) knytande af vän­ skapsband; 2) vänskap. Haitin, isl. heitin, partie, passiv, nom. sing, femin. af heita, göra löfte, lofva. Um, preposition. Kan här förekomma i märkelsen af 1) vid, for­ medelst; 2) vidkommande, med hänsyn till. Om båda dessa märkelser se Fritzners ordbok. Thas eller Vos. Ar ordet att läsa thas, hafva vi här en af de mångfaldigt skiftande ackusativformerna af pessi (denne). Är ordet åter vos, vas, kan det våra antingen ackusativ plural af det personliga pronomen ek. som i denna form forekommer i svenskan som oss, i isl. som os ocli us, i dalspråket och i fornsvenskan som uoss och woss, eller ock det neutrala sub- stantivet vås = hårdt arbete, svårt företag, betryck, nöd. 92 VIKTOR RYDBERG. Lyckligtvis är inskriftens hufvudmening icke afhängig af dessa möj­ ligheter, som dock alla förtjena påpekas. Vi komma således till följande läsningar, som vi återgifva med det häfdvunna isländska skrifsättet: 1) Thrä vingan heitin um thes- (sar runar). Varaktig vänskap lofvad vid dessa (runor). Med andra ord: Varaktig vänskap lofvad med dessa runor som vitnesbörd. 2) Thrä vingan heitin um us. Varaktig vänskap lofvad mellan oss. 3) Thrä vingan heitin um väs. Varaktig vänskap lofvad för (med hänsyn till) nöd. Inskriften synes således vara vårdtecknet af ett knutet foster- brödralag. Af vår forntidsliteratur framgår, att runorna nytjades icke endast å grafvårdar eller att förvara namn åt efterverlden. De tvärt om brukades för de mångfaldigaste ändamål, som hade något heligt eller magiskt uti sig. ”Beiti viö bitsöttum, en viö bölvi rånar, fold skal viö flööi taka,” heter det i det gamla Håvamäl. Man ristade segerrunor, kärleks- och vänskapsrunor så väl som hatrunor, och det ligger ingen ting öfverraskande uti att bland tusental runskrifter, som ur de många tusentalen af tillintetgjorda räddats till vår tid, finna åt minstone en, som tillkommit såsom vitnesbörd om ett det heligaste band vara förfäder kände och ofta knöto. För dem, som blandade blod med hvarandra, till tecken af ingången vänskap, kunde det icke ligga fjärran att i stenen rista ett varaktigare vitnesbörd om det ömsesidigt gifna löftet, fram för allt när man tänkte sig, att detta vann ytterligare helgd genom runornas magt. Att namn härvid icke nämndes — att stenen icke säger, hvilka de voro, som gåfvo hvarandra löftet, är ej mer än man kunde vänta. Det var icke deras afsigt att skyldra inför den sena efterverlden med sin vän­ skap; utan vårdtecknet var ett vårdtecken endast mellan dem, som löftet gälde, och vidkom ingen annan. Det är i detta hän­ seende att jämföra med stenen, som Jakob och Laban uppreste, och som utan att bära ett namn eller ens en bokstaf dock var ett vitnesbörd mellan dem. "Så kom nu och låt oss göra ett förbund, jag och du, som skall vara ett vitnesbörd mellan mig ocli dig ... Då tog Jakob en sten och reste honom upp till en vård. Då sade Laban: detta stenröse vare i dag vitnesbörd mel­ lan mig och dig.” (1 Mose bok, kap. 31). Bruket att vid stenar fästa minnet af eder och löften är urgammalt. OM TANUMSTENEN. 93 Om jag vågat med ofvanstående tydningar öka de flere, som redan finnas af Tanumstenens inskrift, är det ej, emedan jag skulle tro mig på ett för alla öfvertygande sätt hafva gissat gåtan, utan endast derför att nyckeln till denna svårligen lär kunna smidas annorledes än att alla läsningar, som hafva nå­ gon sannolikhet för sig, uppställas till inbördes jämförelse. Till förmån för min tolkning torde dock tala, att jag troget hållit mig till runornas kända ljudvärde och genom en okonstlad delning af dem kommit till ord ocli former, hvilka alla med visshet till­ höra det nordiska tungomålet. Silfverkalk från Dragsmarks klosterkyrka. Af HANS HILDEBRAND. På gården Klostret, hvilken fått sitt namn af det på dess egor anlagda Marieskogs eller Dragsmarks kloster, hvaraf nu icke återstår mera än en gråstenshop, förvaras den här afbildade silf- verkalken, hvilken enligt uppgift af hr G. Brusewitz är 5,8 dec. tum hög, 5,1 tum bred öfver skålen, 4,6 tum bred öfver foten. Att närmare redogöra för de rika ornamenten vore fruktlös möda; figuren visar, huru vexlande de äro och derjemte huru be­ hagligt formade. Ännu större hade omvexlingen visat sig, derest äfven andra sidan af kalken hade kunnat här afbildas; af alla de många bladslingorna finnes icke en enda som är en annan full­ komligt lika. Vi skola i stället söka utröna, till hvilken tid denna särdeles vackra kallt hör. • Kalken skall, enligt det i den romerska kyrkan utbildade bruket, bestå af fyra delar, fot, skaft, knapp på skaftet och skål. Mellan kalkarne från början och från slutet af medeltiden är skil- naden ganska stor. De äldre — vi tala här icke om de allra äldsta i hela kristna verlden, utan om de äldsta som kunde före­ komma i Sverige — hafva vid skål, stor fot, kort skaft, tjock knapp; de yngre hafva skål och fot af små tvärmått och långt skaft, samt en knapp, som antingen är hög och smal, eller sammantryckt och försedd med kantiga utsprång. På de äldre är derjemte kalkens fot vanligen rund med obruten omkrets, på de yngre delad i åtta, eller ännu oftare sex flikar. 94 HANS HILDEBRAND. Se vi nu på den här afbildade kalken, finnes det mycket som talar för en högre ålder. Skål och fot äro af ganska betydligt om­ fång. Foten stiger småningom, ocli det som här egentligen kan kallas skaft är helt kort — de två smala ribborna med tvärgående or- 2 ht Silfverkalk från Dragsmarks klosterkyrka. 2/ nament närmast öfver och under knappen. De ingraverade or­ namenten hafva ock ett utseende, som tillhör den s. k. romanska konstperioden; under den följande ornerade man visserligen äfven med löfverk, men detta plägade då vara kopieradt efter i verklig­ heten förekommande blad ocli blommor. SILFVERKALK FRÅN DRAGSMARKS KLOSTERKYRKA. 9.5 Foten är visserligen rund till omkretsen, men en delning i fli­ kar förekommer ock. Först se vi på den öfre delen af foten åtta nedtill vidgade ocli nederst afrundade flikar, af hvilka hvarannan är ornerad med ingraveradt bladverk. Den nedre delen af foten upptages af en ny rad treuddiga flikar, hvilka alla liksom de mellanliggande ytorna äro ornerade med bladverk. Vexlingen af runda ocli spetsiga bågar, än mer den tredelade bågen, utmärker den tid, då spetsbågsstilen höll på att utbildas ur rundbågsstilen, något som i Sverige, och äfven annorstädes t. ex. i Tyskland, ut­ märker 1200-talet. Emellertid visar denna kalk vissa egenheter, hvilka kräfva uppmärksamhet. Det var under medeltiden, liksom ännu i dag i den romersk-katolska verlden, sed att å kalkens fot anbringa an­ tingen ett krucifix eller ett kors; ja, i allmänhet fordrade man, att ett sådant der skulle finnas. Undantag förekomma emellertid, oftare under medeltidens förra än under dess senare del. Äfven på pa­ tenen borde korset finnas; enligt hr Brüsewitz’ i "Elfsyssel" s. 300 meddelade teckning, finnes å Dragsmarks-patenen intet kors, men väl i midten Guds välsignande hand, graverad mellan sol och måne. Med dessa två himlakroppar ville man beteckna hela ska­ pelsen som föremål för Guds välsignande verksamhet. Äfven skålen är i viss mon ovanlig genom indragningen när­ mast under öfverkanten. Under den romanska tiden närmar sig skålsidans linie till halfcirkeln, under den gotiska tiden är denna linie rak med en liten böjning nederst invid skaftet. Men skålar af en form liknande den här afbildade förekomma understundom och tillhöra förra delen af medeltiden. Det enda, som kan väcka betänklighet med afseende på Dragsmarks-kalkens hänförande till 1200-talet, är utseendet af knappen, hvars spetsiga, liksom genom hård tillvridning uppkomna ornamentslinier synas vitna om en vida yngre tid. Ä den roman­ ska periodens kalkar är knappen vanligen kullrigare och högre. Detta drag ensamt är dock näppeligen sådant, att det jäfvar de öfriga samstämmande antydningarna, att vi få hänföra kalken till den norske konung Håkan Håkanssons tid. Det berättas i hans saga, att han låtit uppbygga Dragsmarks kloster med dess kyrka. Sannolikt hörde kalken till de redskap, med hvilka en kyrkas grundläggare plägade förse hennes högaltare. Konghälls gamla sigill. Af OSCAR MONTELIUS. Göteborgs Museum lyckades för några år sedan förskaffa sig en sigillstamp af silfver, hvilken befanns hafva tillhört den redan vid medeltidens början blomstrande staden Konghäll, det nu va­ rande Kongelf. Stampen uppgafs af säljaren vara funnen på det ställe, der den gamla staden legat. Fig. 1. Aftryck af Konghälls Fig. 2. Stampen till sigillet gamla sigill. 1/1. Jig- 1 sedd från sidan, ’/r I midten af sigillet (fig. 1) ser man ett torn med två stora portar, ocli framför detta rinner en flod; på ena sidan står ett djur, troligen ett lejon, och på den andra ett svärd med spetsen vänd uppåt. Inskriften är »Sigillvm civitatis Kononggell», eller »Konghäll stads sigill». Stilen i arbetet ocli bokstäfvernas form visar, att sigillet sannolikt förskrifver sig från 1200-talet. Härvid får man dock icke förbise, att något annat sigill med en på baksidan uppstående hylsa för skaftet icke torde vara kändt från medeltiden, under det att dylika hylsor äro mycket vanliga å sigillstampar från de sista århundradena. Sigillen från medel­ tiden hafva vanligen intet annat handtag än en längs midten af baksidan uppstående kant, som stundom är rörlig kring ett gång- jern, så att den kan' läggas ned. Man vore derföre frestad att an­ taga, det hylsan å Konghälls-sigillet tillkommit i senare tid; men Museets föreståndare har meddelat mig, att hylsan synes vara alldeles samtidig med sigillet. Om Gullbergs äng. Ett bidrag till historien om Göteborgs landerier, af SIGFRID WIESELGREN. Öster om Göteborg ligger på en bergskulle den gamla skans, som sedan snart ett par sekel tillbaka hetat Göta Lejon. Nere vid kullens fot ila numera lokomotiver och jernbanståg, på något af- stånd derifrån ligger mosaiska begrafningsplatsen; förstaden Stam­ pen, en del privata hus, straff- och arbetsfängelset för qvinnor, landeriet Lilla Olskroken, Kommendantsängen och den numera ut- fylda elfvassen omgifva den på alla håll. Snart skall måhända det gråa gamla fästet, ännu tätare omslutet af en idog nutid, stå ungefär som en mossig grafsten instängdt mellan gator ocli hus. Långt förr än krigets nödtvång bygde detta ”Lejon” i hård granit, hade det dock på samma kulle rest den i våra häfder så ofta förekommande Gullbergs fästning. Den omgafs af Gullbergs­ ängen eller Gullbergs hed, som under olika tider egt olika utsträck­ ning, men som dock, så vidt vi veta, alltid varit begränsad i norr af Göta Elf och i öster af Gullbergsån. Många äro de strider, som der utkämpats mellan fiendtliga härar, många de kämpar, som fått bita i den ängens gräs; men alla dessa strider tillsam- manstagna kunna dock hvarken i långvarighet eller seghet jem- föras med den strid, som angående eganderätten till ängen förts mellan svenska kronan och staden Göteborg. Den striden börja­ des för mer än tvåhundrade år tillbaka ocli kan ännu icke sägas vara slutad. Då man som bäst trott svärden stuckna i skidorna ocli fejden ändad, har den börjat på nytt. Det har varit vårt åliggande att undersöka, i hvad mon kro­ nans anspråk å denna äng hafva varit eller äro berättigade. Vi meddela här en del af denna undersökning eller så „mycket, som rör ängens öden från den tid, då vi först börja spåra dem, ocli till dess i början af 1720-talet kronan, på sätt som skall visas, kom i besittning af den del af ängen, hon ännu innehar. Bidr. till_Göt. o. Boh. läns hist. 1.7 98 SIGFRID WIESELGREN. I Eriks-krönikan berättas, hurusom, sedan konung ITåkan i Norge åt hertigarne Erik och Valdemar upplåtit Konghäll under deras fejd med sin broder, konung Birger, denne senare lät bygga == == = ”eth hwss a Gulbergs heedh starkt och fast a tessa leed, at landit skulle haffua tlier aff en tröst;” men att detta, hur ”starkt ocli fast” det än månde varit, ändå icke får till sin utsträckning bedömas med hänsyn till senare tiders fäst­ ningsverk, är så klart, att vi icke skulle ansett behöfligt derom påminna, om icke Herrar Komiterade för undersökning af grun­ derna för städernas beskattning i sin historiskt-statistiska beskrif- ning öfver Göteborg (sid. 58) framkommit med den kanske min­ dre betänkta uppgiften, att förberörda af konung Birger uppförda fästning intagit ”en betydlig omkrets.” Ett bifogadt ”enligt livad berättelserna från denna tid (14:de seklet) gifva vid hand” gifver föga styrka åt uppgiften; åt den tidens berättelser, helst då de röra storhetsförhållanden, kan man svårligen skänka obetingad tillit. Långt ifrån att Gullbergsfästningen intagit någon ”betydlig omkrets”, har den säkerligen icke med en enda sten sträckt sig utom sjelfva berget; de små dimensioner, inom hvilka de tidernas stridshopar ännu höllo sig, gjorde vidlyftigare verk livarken er­ forderliga eller kloka. Cederbourg nämner ock i sin beskrifning öfver Göteborg (sid. 117), att den uräldsta Gullbergs fästning ”varit till sitt begrepp så vidlyftig som sjelfva berget neder åt både i längden och bredden sig extenderat”, ocli tillägger, att den, ”såsom dess urgamla rudera neder vid bergsrötterna i söder ännu kunna utvisa”, icke varit med något vidare fortifikationsverli om- gifven eller försedd. Enligt ofvannämnde komiterades uppgift lärer emellertid nu­ mera icke finnas spår af någon offentlig handling, genom hvilken den fästningen omgifvande ängen blifvit frånskild kronan eller, sedan - Göteborg härstädes anlagts, öfverlemnad till sagde stad. De förmoda, att då östra delen af planen till den nya staden blifvit utlagd å ängen, jemväl hvad som af denna återstått, an­ setts utan särskild öfverlåtelse tillkomma staden. Denna förmodan är också ganska antaglig. Men alldeles blottad på hvarje skrift­ ligt vitnesbörd är saken dock ej. Dels läses nämligen i ett den 27 April 1621 till Kammarkollegium af dåvarande ståthållaren på Elfsborg Nils Stjernsköld aflåtet, af komiterade (sid. 21) anfördt bref, det Stjernsköld funne af nöden att få veta, huruledes för faras skulle med det hö, som bönderna i Askims och Säfvedals OM GULLBERGS ANG. 99 härader haft sig ålagdt att slå och berga på kronans dittills be- hållne Gullbergs ängar, "efter nu på ängen skall byggas Göteborgs stad och en del af ängen kommer in i staden att ligga, såsom ock den, som är utom staden, blifver mest om intet och förderfvad.” Ocli dels förekommer, enligt uppgift af samme komiterade (sid. 59), i 1620 års kronoräkenskap för Säfvedals ocli Askims härader den anteckning, att "Gullbergs ängar är lagdt under Göteborg, dock bergas der något uppå, nämligen hö ................ 447 stackar;” hvarefter uppgifves, att i följande årens räkenskaper endast finnes antecknadt, att Gullbergsängarne lagts under Göteborg, utan att något af höräntan vidare, såsom dittills, godtgöres Elfsborgs slott eller Ladugård. Man må väl kunna betrakta sistnämnda omstän­ dighet såsom tillräckligen tydligt angifvande svaret å Stjernskölds skrifvelse, och derjemte fullt vitsordande det förhållandet, att Gullbergs ängar i deras helhet sagde år af kronan öfverlemnats till Göteborg — ett antagande, hvilket vinner ytterligare stöd af den skrifvelse, magistraten i Göteborg i Mars 1659 aflät till K. Maj:t, ocli deri uttryckligen säges, att den mark, som låge ”emel­ lan Gullberg och staden” åt dem upplåtits till bebyggande. 1 Utan att vilja bestrida riktigheten af detta vårt förmenande, skall dock någon tilläfventyrs hålla före, att vid ängarnes eller, som de också kallas, ängens öfverlemnande till staden någon del af dem antingen genom särskildt förbehåll bibehållits åt fästningen, eller ock, såsom af dess utanverk innesluten, aldrig kunnat med­ följa eller inbegripas i gåfvan. Hvad det senare alternativet angår, hafva vi redan härofvan påpekat, hurusom hvarje skäl saknas för antagandet, att Gullbergs fästning någonsin egt något utanverk. Men skulle äfven sådana hafva funnits, blir det möjliga in­ kastet deraf ändå icke på minsta vis bestyrkt. Ocli detta helt enkelt på grund af den omständigheten, att vid den tid, ifråga­ varande ängar till staden öfverlemnades, Gullbergs fästning icke fanns till. Då nämligen under kriget med Danmark 1611—13 konung Kristian IV, efter att liafva intagit Elfsborgs ocli Gullbergs fäst­ ningar, härjande dragit omkring i Vestergötland, men vid svenske konungens ankomst skyndat sig tillbaka mot halländska gränsen, slog han läger på Gullbergsängen den 28 Juni 1612; och lät ban då ”alldeles förstöra och uppbränna Gullbergs fästning.” - Huru 1 Se komiterades auf. beskrifning, s. 45. 2 Hallenberg, »Svea Rikes Hist, under k. Gustaf II Ad regering», II s. 429. 100 SIGFRID WIESELGREN. fullständig denna förstöring varit, framgår särdeles tydligt af ko­ nung Gustaf II Adolfs befallning till de fullmäktige, hvilka han för fredens afslutande sändt till fredsmötet i Knäröd, att, nämli­ gen, de skulle utom Kalmar och Ryssby skans, som de danske sjelfve erbjudit sig att återställa, ”jemväl nödvändigt återfordra under Sverige: Öland och Ny-Lödese samt platsen, der Gull­ bergs fästning stått.”1 Icke heller finnes i det d. 26 Januari 1613 undertecknade fredsfördraget Gullbergs fästning med ett ord nämnd; utan heter det i fördragets nionde punkt, der sagda fäst­ ning, om den funnits, bort förekomma, att Danmark för den summa af en million riksdaler, hvilken Sverige utfäst sig att till Danmark betala, skulle som pant under sex år behålla ”den Fæstning Elfs­ borg med de kjøbsstæder: Nyløse, Gammelløse og Gottenborg og med disse efterskrevne Herreder og Gods som ere: Sunedal, Æskenis, Hising, Ballebygd, Ætle, Vetie og Flønder”, samt att, i fall pen­ ningarna ej efter öfverenskommelse blefvo utbetalda, ”den før­ nævnte fæstning Elvsborg med underliggendes Stæder, Herreder og Gods, ligesom det forefundet er, være til evindelig Eiendom forbrudt til Os og Danmarks Crone."2 I öfverensstämmelse med anförde punkt i fredsfördraget för- blef den öfverenskomne panten i Danmarks besittning till år 1619. Då var ”Elfsborgs lösen” betald, ocli panten återlemnades. Såsom vi sett, blefvo straxt derefter Gullbergsängarne lagde under det nya Göteborg, som på Gustaf II Adolfs befallning reste sig å södra elfstranden ocli tick taga i arf alla de förhoppningar, hvilka förut fästats vid dess under kriget förstörde föregångare. Ingenting ger vid handen, att någon del af ängarne qvarhölls under fästningen; den var förstörd, den fanns icke mer, ocli några dess behof behöfde man således icke tillgodose. Med all säkerhet ocli fullt fog torde vi derfor kunna sluta, att Gullbergsängarne fullständigt och utan undantag af någon dess del vid staden Göte­ borgs grundläggning blifvit till densamma af kronan öfverlemnade. Det kan väl vara tvifvel underkastadt, huruvida Gustaf II Adolf vid Gullbergsängarnes bortskänkande någonsin haft i tan­ karne att återuppbygga den lilla fästningen på Gullberget; han kan ju möjligen hafva haft andra planer för tryggandet af sin nya stad. Men härmed må nu vara huru som helst; visst är, att det icke under hans tid skedde. De polska och tyska krig, som 1 Hallenberg, 1. c. 2 Fredsfördraget in ext. aftryckt i Baden, »Danmarks Riges Hist.» III, s. 591—603. OM GULLBERGS ANG. 101 upptogo hans regeringsår, tilläto honom icke ens att fullända de verk, hvilka för stadens befästande vid tiden för dess anläggande påbörjats, och hvilka han enligt 8:de punkten i 1624 års privilegier hoppats hafva färdiga ”inom tu eller try år;" ännu den 6 Maj 1631 heter det i en kongl. resolution, att ”såsom K. Maj:t i allt annat gerna ser stadens tillväxt och förkofring och i allt det möj­ ligt är gerna gratificerar, så bär H. K. Maj:t ock icke mindre åhåga, huru fortificationen måtte blifva continuerat och staden blifva bragt i defension; och (då) dessa besvärliga krigstider icke tillåta K. Maj:t att fullfölja sitt nådiga uppsåt derutinnan, så be­ gärer II. K. Maj:t nådigast, att Magistraten och Borgerskapet ville under sig öfverväga, om de icke ville med sina egne pen­ ningar låta fullborda de påbegynta verken” etc. Att denna hem­ ställan icke ledde till något resultat, torde vara lätt att förstå. Icke förr än svenska regeringen i början af 1640-talet, under det att trettioåriga kriget pågick som bäst, började misstänka arten af Danmarks planer och icke fann svårt att ana, emot hvad håll ett afsedt anfall skulle komma att riktas — icke förr än då blefvo ”de påbegynte verken” kring staden med allvar fullföljda, och icke förr än dä beslöt man att på nytt befästa det gamla Gullberg. Om nu kronan vid bortskänkandet af Gullbergsängen haft för afsigt att ånyo uppföra den förstörda fästningen på Gullberget, ocli med hänsyn härtill undantagit någon del af den närmast kring berget belägne ängen, hade staden naturligtvis icke haft något att säga, då marken för detta ändamål tagits i användning. Som emellertid det förra icke skett, var det fullkomligt i sin ord­ ning, att staden icke med tystnad lät det senare passera. Vid 1643 års riksdag inlemnade herredagsmännen från Göteborg en af stadens burggrefve, presidenter ocli samtlige rådsförvandter fram- stäld ansökan, ”att Hennes Kongl. Majestät ville, i anseende till att de vid fortificationsverkets förfärdigande hafva mist en del af deras land, och största delen igenom torfskärandet till gräsväxt, höslag och mulbete är onyttigt gjord, jemväl ock att Gullberg, som under staden är förlagdt och cederat, skall, befästas och for­ tifieras, dem med något vederlag deremot hogkomma och benåda.” Döt är icke här, såsom komiterade i sin ofvan omförmälda be- skrifning — möjligen i förlitande på uppgiften i Cederbourgs ar­ bete öfver Göteborg, sid. 120 — förmena, fråga om att ”med torfvallar förse samt i öfrigt reparera Gullbergs fästning;” det är Gullberget, som på nytt skall förses med något slag af befästning, ocli det är ej blott denna utan det hela staden inneslutande ”torti- 102 SIGFRID WIESELGREN, ficationsverket", som för sitt behof af torf till vallarne tagit stör­ sta delen af stadens alla ängar i användning. Och lika tydligt vederlagsansökningen visar sökandenas visshet om sin goda rätt, lika klart framgår af regeringens svar den 29 December 1643, att denna blott i tidernas nödtvång söker försvaret för sina åtgärder; undvikande att i hufvudfrågan yttra sig, medger hon äfven, ”att Hennes Kongl. Maj:t icke så egentligen vet, hvad der neder vid staden och uti nejden kan vara under kronan behållet.” Men då staden efter 1644—45 års krig förnyar sin klagan, öfverlemnas i vederlag åt densamma genom k. resolutionen ocli förklaringen den 20 Januari 1651 ”Elfsborgs Ladugård med alle dess ägor, dock undantagandes ett stycke land kring om Risås skans till officerarnes hästar, så ock den hage som djur- och ängevaktaren bor på, att njuta ocli behålla everdeligen." — Regeringen torde härmed tillräckligen tydligt hafva erkänt befogenheten af stadens fordringsanspråk, om ock för den reduktion, som få år derefter tog det gifna vederlaget tillbaka, andra åsigter, sannolikt i fråga om betalningens motsvarighet, gjorde sig gällande. Ty, såsom regeringen i sitt ofvan anförda svar sjelf säger: ”fast igenom be- mälde torf skärande någre Stadzens ägor kunna pro tempore vara till muhlbete och hööslag odugse giorde, så är dock landet behållet och efter ett eller någre få års förlopp åther med gräss wäll bewuxet." En icke evärdlig förlust ansågs troligen för väl betald med en evärdlig inkomst. De äldsta i stadens arkiv ännu qvarvarande handlingar rö­ rande stadens intägter äro just från ifrågavarande tid; och ur den af dem, som först med tillräcklig noggrannhet redogör för hit­ hörande förhållanden, — "Jörann Ericksonns Rächenskaph för Giötteborgs Stadz Inntrader Uthij Krigs Tinderne pro Anno 1644 och 645" — gå vi nu att anföra hvad vi till upplysning i före­ varande ärende derstädes kunnat finna. Under rubriken "Lannderien och Mastehampner" upptagas i sagde "Rächenskaph" främst "Qwibergs Enngh", Björnekärr, Säf- venäs, Tegelbruket, Wahammers Enngh, Torpa Heed, Nylöse, ”Johan de Buurs lanndh, som ligger i Nylöse", och det, som ligger vid "Gulbergs Enngh"; derefter läses: I Dlr. öre. Guulbergh Til Cornelius Pettersson för Arrenderat. 13 morgenn Lanndh à 2 dir ähr aff Magistrat: för det påstående dannska kriget skuuldh aldeles tilgieffuet för 644 och 645. OM GULLBERGS ANG. 103 Dlr. öre. Noch Som Superintendentenn M:r Annders Prÿtz hafuuer fri. 11 morgenn Lanndh 3 hunt gieffueer åhrligenn — 45 dlr. Haffuer legat ödhe för skantzens skuldh. — och sedan derpå upptagits "Herlannda Bergs Enngh", kom­ mer vidare: I Dlr. öre. Hinndrich Salefält Hafuer wedli Güulbergh 21/2 morgenn Landh och 34 Roder; böhr åhrligenn giffua 5 dlr 29 öre, ähr aff Magistrat: för det wa- rannde dannska kriget skuuldh aldeles tilgiefuuet 644,645. Borgie Marboo Hafuuer Wedli Güulbergh 1 Litet St:e Lanndh giefuuer 644 ................................. 24 Hafuuer legat ödhe 645, giefuer deerforr Inntet. — hvarefter förteckningen upptager 21/2 morgenn Landh ”weedh Johan de Buurs”, utarrenderade till Nils Börjeson och Olof Tor­ son, 2 morgen land ”veedh Gulbergs ååd", utarrenderade till Mickel Gertsson, samt fortgår derefter vidare till de vester om staden varande marker och masthamnar. Det är emellertid icke nog med att veta, hvilka jordar staden vid denna tid egt, — det är äfven nödigt att veta, hvar de legat. Landeriförteckningen har visst låtit oss ana, att sjelfva Gullbergs ängen åren 1644 och 45 innehafts af en Cornelius Pettersson och superintendenten Prytz, hvarjemte möjligen stycken deraf varit utarrenderade åt en Henrik Salefält och en Börje Marbo; men det återstår oss dock att lära känna, i hvilket förhållande desse sär­ skilde ängens delar legat till sjelfva Gullberget, och huru eller i hvad mån de gränsat intill detsamma. Här skulle en karta från samma dagar vara af ovärderlig vigt! Men någon sådan finnes icke; ocli för att om möjligt lösa de antydda frågorna, har någon annan utväg icke stått oss till buds, än att i stadens räkenskaper efterse och år efter år följa der förekommande anteckningar om ifrågavarande ängar, för att dymedelst, sedan vi hunnit den tid, från hvilken karta finnes, i möjlig måtto påvisa enahandahe- ten emellan de i räkenskaperna antecknade och de å kartan upp­ tagne jordarne. Vid att på detta sätt gå till väga hafva vi, hvad först angår den under rubriken "Guulbergh" antecknade ängen, funnit att om densamma i 1646 års räkenskaper förekommer följande: 104 SIGFRID WIESELGREN. Dir. öre. Guhlbergh. Til Välb. Præsidenten Rosenschyldt och Præsidenten Noræus för Arrenderat; men Effter det i åhr ähr aff krigz folcket heste uptrampat och för- derffuat wordet, betalas för denn skuuldh Intet. Om någon af superintendenten Prytz afgiftsfritt brukad del forekommer deremot ingenting, hvarken här eller i någon af de följande längderna. I räkenskaperna för år 1647 står efter ”Johann dee Buurs Landh wedh Guulbergz Enngh:" Dlr. öre. Guulbergh. Till Wälbördigh Presidenten Rosenn- schiöldh och Presidenten M:r Israeli Noræus för Arrenderat. — och i 1648 års räkenskaper i samma ordning: Dlr. öre. Guulbergh. Till Welbördige Præsidenten Rosenn- schiöldh och Præsidenten Noræus Gieffuer för 648 för eet Styccke Landli Ibidem Sölf-mynnt | 15 | Derefter antecknas samma ”Styccke Land” 1653 såsom af ”Välb. Norfelt” (Noræi då erhållna adliga namn) ”aldeles för Ar­ renderat” för samma pris af 15 daler s:mt; och han behåller det emot samma afgift till sin död 1677. Men följande året 1678 har detta ”Norfelts Landh” öfvertagits af Casper Willemsen jemte trenne andre för ett pris af 30 daler s:mt ocli innehafves af dem till år 1681, då det på samma vilkor utarrenderas till rådmannen Anders Svensson, kamreraren Lars Håkansson och Lars Jonsson. Af desse innehafves det dock icke längre än till år 1688, då i landerilängden antecknas: ”Edle Wälborne Hr Öfversten Gustaf Hacklier hafver A:o 1688 arrenderat et Stycke Landh wedh Gull- berg, som said. Hr Burggrefven Norfelt långt för detta brukat, för s:mt..................................................................................... 30dlr." Hvad nu angår de af Henrik Salefält och Börje Marbo arren­ derade, i utdraget ur stadsräkenskaperna för åren 1644 och 45 härofvan anförde begge ängar ”wedh Guulbergh”, förekommer om dem, som allt jemt i längden upptagas i samma ordning, intet från första anteckningen afvikande förrän år 1653, då Salefälth land står såsom mot lega af 4 dlr s:mt öfvertaget af en Söffrings OM GULLBERGS ANG. 105 Nielsson. Ater följer härefter under en lång följd af år oupphör­ ligt samma anteckningar om de begge ängarne, till dess det i 1680 års längd heter om Söffringh Nielssons land ”wedli Gullbergs Skantz", att det innehafves af hans enka ’'med dess intressenter”, och om Börje Marbos, att det brukas af rådmannen Anders Svens­ son. Sedan derefter dessa anteckningar åtskilliga år utan ändring upprepats, läses i längden för år 1688: "Hr Öftersten Välborne Gustaf Macklier arrenderat A:o 1688 et Stycke Landh wedh Gull­ berg, som Börgie Marboos Enkia förlengst brukat, emot s:mt .. .....................................................................................................24 öre;" hvarefter i 1689 års längd om det andra ängstycket antecknas, att ”Sahl. Ur Söffringh Nielssons Enckia ocli dess medh Intres­ sant Rådsförvandten H. Håkan Ekman hafva arrenderat et Stycke Landh wedh Gullherg, stoort 21/2 morgen, 24 roderlandh, hvilket pro Anno 1689 upföres effter wahnligheten fyra dahier Silfwer- mynt, oachtadt at samma i Credito medelst fortificationsarbetet ödheleggat och afskrifwes ...................................................... 4 dlr." Vi hafva således funnit, att två af de ängar eller ängstycken, hvilka vid tiden för Gullbergets nya befästande voro vid detsamma belägne, år 1688 genom arrende öfvergått i öfversten Gustaf Mack­ liers hand.1 Han behåller dem allt fortfarande. Och i an­ teckningarna rörande det gamla Salefält—Söffringh-Nielssonska landet förekommer intet annat att anmärka, än att år 1691 råd­ mannen Håkan Ekman uppförts såsom ensam innehafvare deraf. Ännu år 1692 fortgå de årliga anteckningarna öfver stadens "Lannderien och Mastehampner” i samma ordning, som från början varit iakttagen; men 1693 märkes en och annan rubbning i ord­ ningsföljden, och under det sagda, liksom de derpå närmast följande två åren, till och med försvinner ett och annat landeri ur stadens längder. Är 1696 företages emellertid ny refning och skattlägg­ ning af samtliga staden tillhöriga "Land och Lägenheter” och, en­ ligt hvad magistraten i sin skrifvelse den 15 Juli 1719 till Kongl. Kammarkollegium yttrar, blefvo de samma år ”effter Hans Högsahl. Kongl. Maij:tts, Glorwördigst i Aminnelse, Konung Carl den XI:tes 1 Denne Macklier blef i staden stationerad 1680. Dittills hade stadens bevakning varit anförtrodd åt landtregementen, som turvis blifvit dit­ kommenderade; men sistnämda âr öfvertogs denna tjenstgöring af ett värfvadt, ständigt qvarliggande regemente, för hvilket Macklier var chef. Han blef jemväl kommendant i staden. Hans äldre broder Johan var sedan 1677 justitie-president härstädes och uppgifves hafva varit den, genom hvars bemedling det ödesdigra arrende kommit till stånd, hvars efterdyningar ännu i dag förspörjas. 106 SIGFRID WIESELGREN. Allernådigste befallning uti en Geometrisk Charta af då varande Landtmätaren Erich Kuus afsatte", och hvart och ett med sär- skildt nummer försedt. Lyckligt nog, finnes denna karta ännu qvar i temligen behållet skick. Det är med stöd af denna vi nu fortsätta våra undersökningar. Ifrågavarande 1696 års karta ”öfver Götheborgs Stads Ägor”, hvilken på grund af sin officiella tillkomst måste ega det obe­ stridligaste vitsord, och som jemväl mer eller mindre legat till grund för alla de öfriga kartor, som ända in i våra dagar öfver stadens jordar upprättats, visar oss (se bil. D), då vi fästa ögat å stadens egor i öster, att den fasta mark, som då fanns utanför bastionerna "Prins Fre- drik” och ”Johannes Rex", utgjordes af en under N:r 117 antecknad liten holme, — den ännu så kallade Stadstjenareholmen — samt att landet emellan Göta elf och ån utanför dåvarande Drottningporten upptogs af ängarne N:r 118 ocli 119, hvilka begagnades till mulbete, ocli N:r 120, hvilken, enligt å kartan tecknad ”Notarum explicatio", mot viss afgift var utarrenderad. Derefter följa N:r 121 ocli 122, af hvilka den förra ligger emellan Gullbergsån och landsvägen, den senare emellan landsvägen ocli Göta elf, men derjemte i öster begränsas af Gullbergsån, som här böjer sig ocli faller ut i elfven. På åns högra sida ligger sedan vidare ängen N:r 123, som intager ett betydligt område och vid sin längst åt höger belägna gräns har en liten afsondring, dera numret 124 och ett litet bus märkas tecknade; hvarefter följer ängen N:r 12ö med Here marker, vid hvilka vi för vårt nuvarande ändamål icke behöfva fästa upp­ märksamhet. Lätt faller det i ögonen, att de med N:r 121—124 betecknade måste vara de ego-andelar, vid hvilka våra undersökningar hafva att anknyta sig. Vi anföra derför ur den å kartans bräddar an­ bragta ”notarum explicatio”, hvad om dessa der antecknats: ”N:o 121. Een Ängh, som Rådman Eekman innehafwer af Hardwalls höö till ................6Pallm. N:o 122. Een Stadzens Ångh, som Öfwersten innehafwer för Skatt, Sijdlänt belägen af maablandadt grofft Höö .................................. 49*/3 Pallm. N:o 123. Änghen som Borgmästaren von Gerdes innehafwer af samma beskaffenheet till Höö ...........822/8 Pallm. N:o 124. T samma Ängh een krogh widh nampn Prÿsse Kron, till samme Kron en Lijten Kåhlgårdh." Vidare förekomma i 1696 års landeri-längd angående stadens ägor N:r 117—124 följande anteckningar: OM GULLBERGS ÄNG. 107 Dlr. öre. ”N:o 117 är een lijten flottholme wid wallen, som lig­ ger under fästningens Esplanade och ingen afgift numehr af sig kastar. N:is 118 och 119 är Muhlbete, som intet af sig gifwer, så länge fortificationsarbetet påstår. N:o 120 är ett stycke äng arrenderat till sahl:e Swen Bengtzons barn for........ 13 N:o 121. Een Lijten Eng, Rådman Eckman innehaf- wer för............................................ 4 N:o 122. En Stadens äng som Öfwersten och Commen- danten lir Gustaf Macklier innehafver för 30 24 N:o 123. En Eng, Wahammar kallat, som Hr Borg­ mästaren von Gerdes och Rådman Uthfal tillsammans hafwa .................. .... 60 N:o 124. Preutzens Krogh, som hörer till Wahammars Engen och begrijpes under samma arrende.” Jemföre vi nu ändtligen landerilängdernas och kartans upp­ gifter med hvarandra, finna vi med lätthet, att ängen N:r 121 är den gamla Salefältska, som, sedan den en lång tid innehafts af Söffringh Nielsson och hans enka, slutligen öfverlåtits å rådman­ nen Ekman. Vidare se vi, att ängen N:r 123 är den s. k. Vaham­ mars ang, som ständigt under denna särskilda benämning i lan- deriförteckningarna varit uppförd, och som således icke någonsin varit sammanblandad med Gullbergs äng. Den oeftergifliga slut- följden häraf blir således, att livad som vid tiden för Gullbergets nya befästande kallats Gullbergsängen ovilkorligen å 1696 års karta måste motsvaras af ängen N:r 122; och att denna "stadens äng”, som för 30 dlr 24 öre s:mt är utarrenderad till öfversten ocli kommendanten Macklier samt på alla sidor omgifver Gullbergs skans, måste i sig inbegripa de begge fordom af burg grefven Norfelt och Börje Marbo innehafda ängar, för hvilka legan, sam- manlagdt, enligt längderna 1678—92 just utgjort sistberörda summa. Men en fråga återstår: inbegrep icke ängen N:o 122 ändå något mera? Vi må påminna oss, att i stadens räkenskaper för åren 1644— 45, ocli ensamt i desse, efter de 13 morgen af Gullbergsängen, som innehades af Cornelius Pettersson, 11 morgen voro antecknade såsom fritt innehafde af superintendenten M:r Anders Prytz; ocli om hvilka sades, att de "gieffuer åhrligenn — 45 daler; Haffuer Legat ödhe för skantzens skuldh." 108 SIGFRID WIESELGREN. Vidare torde böra här påpekas, hurusom komiterade i sin förut omförmälda beskrifning, efter att hafva nämnt, det konung Johan III i bref den 30 Januari 1582 till kyrkoherden i Elfsborg förlänat 2 tjog (= 40 stackar) hö att ”årligen bekomma af Gull­ bergs äng, efter som hans antecessores före honom haft hafva”, ytterligare (sid. 60) uppgifva, att nämnde åt pastor i Nylöse an- slagne andel af Gullbergsängens höafkastning ”under någon af efterträdarnes tid förvandlats till en del af sjelfva ängarna;” och omtalas derefter, huruledes på superintendenten D:r Erik Brunnii ansökan om vederlag, ”emedan Gullbergs hemman skall tillförene årligen hafva räntat till den förre Superintendenten i Göteborg en viss penning oeli nu der varande Superintendens den icke åtnjuter, efter samma hemman äro tagne till kronones Skans”, — rikskammarråden på drottning Kristinas befallning och sedan stadssekreteraren i.Göteborg intygat, att ifrågavarande andel af ängarna räntat 45 daler s:mt, i äskadt vederlag ät Brunnius an­ visat vissa till lika belopp uppgående räntor af tvenne Hisingske skattehemman, hvilka räntor sedermera tillagts oeli fortfarande uppbäras af domprosten i Göteborg. Då vi för utredandet af ifrågavarande förhållanden varit hän­ visade, uteslutande, till de källor, hvilka i Göteborgs arkiver fun­ nits tillgänglige, har det, begripligt nog, icke varit oss möjligt att lösa alla de frågor, som vid beaktandet af förenämnda omstän­ digheter framstält sig. För att icke förlora oss i hypoteser oeli gissningar hafva vi måst finna oss uti att förbigå dem. Men vi vilja dock påpeka, att, om äfven den ur stadens Landerilängd 1644 45 här ofvan anförda anteckningen om elfva morgen land, ”som Superintendenten M:r Anders Prytz hafver fri”, kan anses bestyrka komiterades uppgift, att den till kyrkoherden i Nylöse anslagna höräntan af Gullbergsängarne ”förvandlats till en del” af dem, så motsäges åter detta antagande ej blott deraf, att samma an­ teckning förmäler, det den af Prytz innehafde del af ängen "gieffuuer åhrligenn" 45 daler s:mt, der ett "till staden" ju måste underförstås, utan äfven af det förhållande, att hvarken i de ännu äldre stadens handlingar, som för närvarande finnas qvar, — ”Johan Casperssons Räkenskap för Opbördh oeli Uthgift Stadtzens Intrader Götheborgs” 1638, 1639 och 1642 — eller i stadsräkenskaperna efter 1645 någon anteckning förekommer om en af Prytz innehafd del af Gullbergs­ ängen. Deremot heter det i nyssnämnde räkenskapsböcker för åren 1638 och 1639, att Qvibergs äng räntade åt staden 156 daler 2 mk 3 öre s:mt, "när en låt afdragis som Hanss Erewördigheet M: Andrea Pryss frij bekommer." Det vill häraf synas, som om OM GULLBERGS ÄNG. 109 det jordstycke, Prytz haft fritt, till läget bestämts vid hvarje sär- skildt tillfälle, ett sådant beståtts honom, och kunnat det ena året vara ett, det andra ett annat. Vi finna detta vara desto antag­ ligare, som i landeriförteckningen 1644—45, der om de 11 morgen land, Prytz innehade, antecknats, att de ”legat öde för skansens skull”, jemväl följande anteckning något längre fram förekommer: "Mr Annders Prytz Hafuer frit aff Stadenn et St:e Lanndh uthe weedh Rijsåhs Skanntz Stort: 5 morgenn 2 hunt — 32 Rooder." Denna uppgift, som äfven under de följande åren återfinnes, tyckes nämligen gifva vid handen, att Prytz i stället för den ”för Skant- zens Skuldh" ödeliggande delen af Gullbergsängen samma år fått sig upplåtet ett annat stycke mark vid Risås-skans, och att han på grund häraf icke återfått förstberörde 11 morgen land. Desse måste då efter krigets slut, och sedan de ånyo kunnat tagas i an­ vändning, hafva införlifvats med det ”Stycke Landh", som jemväl bör hafva inbegripit Cornelius Pettersons andel af Gullbergsängen och sedermera i långliga tider kallats ”Norfelts land”, utan att emellertid staden funnit sig föranlåten att till superintendenten Brunnius, som efterträdde Prytz, lemna en ersättning, hvars utgif- vande den sannolikt ansett företrädesvis åligga kronan. Vi hafva i en stadens restantielängd, daterad den 2 Januari 1694, funnit följande anteckningar: Dlr. 'öre ”Välborne Hr Öfverste Gustaf Maldier skyldig Arrende för et Landh här under Gulberg Skantz. j Nyttiat nembl. 2/2 part uthi 30 daler 24 öre s:mt pro A:is 1685, 86 och A:o 1687 åhrlig 20 daler 1-6 öre s:mt som belöper ........s:mt daler 61: 16. Noch för hela landet arrende A:o 88, 89, 90, 91 och A:o 1692 à 30 daler 24 öre s:mt 153: 24. 215 8 — samt längre fram: Dlr. öre. ”Välborne Hr Öfversten Gustaf Maclier för Ar­ rende af et stycke Land wed Gulberg ..................30 Theslikes för ett litet Landh som Börgie Marboos Enkia .......................................................................... 124 — hvarjemte vi såväl af en uti K. Fortifikationens afdelnings- arkiv i Göteborg förvarad karta, hvilken sannolikt förskrifver sig från senare hälften af 1600-talet, som af den i grefve Erik Dahlbergs 110 SIGFRID WIESELGREN. ”Suecia Antiqua & Hodierna” förekommande, af J. v. d. Aveelen år 1709 signerade teckning öfver Göteborg sett vitsordadt, det be­ fästningarna å Gullberget icke heller vid denna tid sträckt sig nedom bergets fot. Af nu i saken anförda förhållanden torde icke så litet kunna slutas. Då nämligen år 1655 det för stadens förlorade eller öde- lagde jordar gifna vederlaget återtages; då redan året dessför­ innan den af Norfelt arrenderade ängen i stadens räkenskaper kallas för ”Gulberghs Landh", och icke kan hafva varit annat än till sin rymd ganska betydlig, då ju arrendeafgiften, som vid än­ gens första utarrenderande efter Norfelts död på en gång höjes 100 proc., eller från 15 till 30 daler s:mt, derigenom blir jemnt hälf­ ten så stor som den afgift, hvilken vid samma tid i lega erlägges för den, att döma efter kartan, omkring dubbelt större Waham- marsängen; då vidare det af Macklier arrenderade landet i förbe­ rörda anteckning i stadens restantielängd säges ligga ”under Gul­ berghs Skantz”, samt med detta uttryck, som icke kan afse annat än läget, ej kan stå tillsammans att antaga tillvaron af någon emellan skansen och Mackliers arrendejord befintlig äng; då, vid det förhållande, att skansen icke var försedd med utanverk, någon del af ängen icke kunde af sådana vara innesluten; och då, slut­ ligen, å 1696 års karta det nummer (122), som enligt såväl kar­ tans egen som stadsräkenskapernas uppgift betecknar den Stadens äng, hvilken, förut upplåten åt Norfelt och Börje Marbo, omsider genom arrende öfvergått till öfversten ocli kommendanten Macklier, genom de prickar, med hvilka ängens utsträckning utmärkes, finnes tecknadt å alla de på olika sidor om fästningen belägne delarne af ängen, samt häraf otvetydigt måste framgå, att vid tiden för kartans upprättande ingen del af sjelfva ängen varit i kronans vare sig ego eller besittning; — anse vi oss, till dess annat visas, kunna med allt fog sluta, att med undantag af den bergskulle, å hvilken kronans skans varit uppförd, hela Gullbergsängen varit i stadens ego ännu år 1696. Till sin död, som inträffade den 17 Juli 1701, innehade öfver- ste Macklier ängen. Derefter blef den på samma vilkor som förut upplåten till guvernements-sekreteraren Johan Seth; under åren 1701—1705 antecknas denne i landerilängderna såsom dess inne- hafvare. Dock dröjde det icke länge, förrän följderna af Mack­ liers långa besittningstid visade sig. Ar 1705 blef nämligen öf­ versten för Nerikes och Vermlands Tremännings-regemente, ba­ ron Nils Posse, från deltagandet i då pågående ryska och polska krigen hitskickad som kommendant, och tyckes dervid ofördröjli- OM GULLBERGS ÄNG. 111 gen gjort anspråk på att i fråga om innehafvandet af nyssberörda äng tillerkännas samma förmån som Macklier åtnjutit. Åtminstone halva vi i samlingen af "Gouverneurens, Landshöfdinge och Priva- torum Breef” till Göteborgs magistrat åren 1706—8 funnit ett till ”Edele och Wällborne, Högachtade, Ehreborne, Wijse och Lagfarne Högtähr:de gode Herrar och Män Borgmästare ocli Rådh" den 30 Januari 1706 af d. v. guvernören i Göteborgs oeli Bohus Län, ba­ ron Erik Sjöblad, stäldt bref, i hvilket han förklarar, att "så som det hafwer den Högtähr:de Magistraten förmedelst dess 2:ne till mig afgifne Svahr dat. d. 22 och 30 sistl. Junij sig förklarat af innehåldh, att gerna villja unna Högwellborne Hr Baron, Öfversten och Commendanten Posse Gulbergängen arrendewijs, som Gou- vernementz-Betienterna Cammereraren och Secreteraren för detta innehafft, så framt dhe senare skulle willja till den ändan den samma för Hr Baron, Öfwersten och Commendanten godewille- ligen inrymma och upplåta; Nhu såsom bem:te Betiente sig der- till i så måtto låtit beqwähma, som hoosfölgande deeras till mig aflåtne skriftelige uthlåtellse innehåller, fördenskull behagade den H:de Magistraten låtha wellbem:te Hr Baron Öfwersten och Com­ mendanten således wärkel:n få åthniuta, hwartill dhe sigh i för- bem:te teeras skrifwellser yttrat och förklarat, dermed ban bem:te ägendomb må hafwa arrendewijs att nyttia." Vid denna skrifvelse äro ock bilagda dåvarande innehäfvares medgifvande till den an- betalda åtgärden och det åt dem af magistraten den 5 December 1701 utfärdade upplåtelsebref å ängen.1 Af upplåtelsebrefvet blir riktigheten af den slutsats, vi redan här ofvan ansett oss kunna draga, tillfullo ådagalagd; i sagda bref sages nämligen uttryckli gen, att den af öfversten oeli kommendanten Macklier arrendevis innehalda ängen "på Stadens Landeri-Charta är designerat under N:o 122." Och, såsom vi förut anmärkt, är detta nummer å an- gifvet sätt anbragt å alla de olika delarne af den äng, som på alla sidor omgifver skansberget. Emellertid öfverläts nu arrendet af denna på baron Posse, som innehade det åren 1706—09. Hans efterträdare i kommen­ dantsbefattningen, öfverste Witting, efterträdde honom jemväl i besittningen af ängen, oeli aren 1710 12 antecknas Witting såsom dess innehafvare. Redan 1711 utnämndes dock öfversten för Jön­ köpings regemente, generalmajoren baron Hugo Hamilton till öfver-kommendant i Göteborg, ocli åren 1713—16 återfinnes han äfven såsom innehafvare af oftanämnde äng, hvilken således, syn- 1 Se Bil. Lit. A och B. 112 SIGFRID WIESELGREN. bart nog, är på goda vägar att bli ansedd såsom ett appendix till kommendantsbefattningen. Denna fara var likväl allt för tyd­ lig för att undgå uppmärksamheten hos stadens styrelse. Skäligen bittert kändes det väl ock för denna att icke till förmån för sina egna ledamöter få disponera ängen. Begge dessa stämningar äro äfven rätt tydligt uttryckta i det arrendekontrakt, hvilket magi­ straten d. 4 Maj 1713 med Hamilton uppgjorde.1 Då emellertid Hamilton år 1716 utnämndes till landshöfding i Wester-Norrlands län och af sådan orsak lemnade sin härvarande, befattning, be­ gagnade sig magistraten af tillfället för att afbryta en häfd, hvars anspråk de icke kunde såsom giltiga godkänna; ocli 1717 öfver- låtes arrendet af ängen å presidenten Rambeau, som också an­ tecknas såsom innehafvande detsamma under hvart och ett af åren 1717—25. Man må dock icke tro, att detta innehafvande varit förenadt med särdeles mycket lugn. Uppfostrade vid krigets vanor, der makt var rätt och grundprincipen hette taga, läto den tidens mi­ litärer icke godvilligt gå sig ur händerna något, å hvilket de på ett eller annat sätt lyckats lägga beslag. Tre år efter det magistraten med den skrifvelse af den 15 Juli 1719, vi här ofvan omnämnt, till K. Kammarkollegium, efter befallning, jemte kopia af Kuusiska kartan insändt "underdån- ödmiuk” berättelse ”öfver alla Göteborgs stadh enskijlt tillhörige Land och Lägenheter”, och deribland jeniväl anmärkt ”N:o 122, en Stadens Ang under fästningen Giötha Leijonet för detta Gull­ berg kallat” m. m, börjades nämligen en ny stormlöpning rörande denna äng af vederbörande kommendant. Såsom sådan tjenst­ gjorde härstädes vid denna tid öfversten för Westgöta Tremän- ningsregemente, baron Bengt Ribbing, som redan 1719 undfått förordnande å befattningen. Vi hafva icke lyckats anträffa det bref, med hvilket han öppnade anfallet; hvarken det eller andra i denna sak till magistraten från vare sig Ribbing eller dåvarande landshöfdingen, den såsom kommendant härstädes ofvan omnämnde baron Nils Posse, ankomna skrifvelser äro att finna i de samlin­ gar af utaf magistraten under dessa år emottagna bref, hvilka ännu finnas i förvar uti magistratens arkiv. Men då i de afsända brefven vanligen i någon mån redogöres för innehållet af de skrif­ velser, å hvilka de äro svar, möter det icke någon större svårig- . het att framställa gången af nu ifrågavarande händelser; och börja vi för sådant ändamål med att anföra magistratens den 14 Mars 1722 å Ribbings, som det tyckes, första skrifvelse aflåtna svar: 1 Se Bil. Lit. C. OM GULLBEKGS ÄNG. 113 ”Til” etc. ”Effter som Högwällborne Hr Baron, Öfversten och Commendanten behagat genom dess gunstiga skrifwelse under den 10 hujus begiära att den dehl af Skantzängen måtte till Hög­ wällborne Hr Baron, Öfversten och Commendanten? blifwa up- dragen som dess H:rar Antecessores för detta skola hafft och nyt- tiat emot arrende Fördenskull och som oss ännu i minne är att well en (och) annan af H:rar Commendanterne innehafft något deraf dock med dett förbehållet att Hr Successorerne icke skolat taga sig anledning deraf att påstå dett samma eller någon Rättighet dertill, ty hemställes till Högwällborne Hr Baron, Öfversten och Commendanten hörsampt om icke Högwällborne Hr Baron Öfwer- sten och Commendanten skulle behaga fahra dijt ut med en eller 2:ne af Magistratens Medell som när Hr Öfwersten och Commen­ danten behagar skola vara till redz dertill att hafwa den Lägen- heet tillsammans, hvarpå Magistraten sedan intet will underlåta att gifwa Högwällborne Hr Baron, Öfwersten och Commendanten be- hörigt svar och så här uthinnan som utj alla andra måhl wijsa Högwällborne Hr Baron Öfversten ocli Commendanten den tjänst och redebogenhet som någonsin låter sig giöra i medlertijd för- blifve wij som elliest alltijd med estime etc. HANS von GERDES. E. C. TELLANDER. J. RAMBEAU. ABR. BRUHN. G. von ÖLTKEN. K. SCHWARTZ. AND. AURELL. O. HAGER. J. SWEDMARK. H. ANDERSSON. H. de Silents. Som man ser, går magistraten numera forsigtigt tillväga. Blott en del af ängen erbjudes ocli skarpa förbehåll uttalas. Också blef erbjudandet icke upptaget med åsyftadt erkännande. Den 23 April s. å. aflåter nämligen magistraten ett nytt bref till Ribbing, hvar- uti nämnes, hurusom magistraten vid sitt förra hörsamma svars afgifvande varit i den mening, att han åstundat blott någon del af ängen vid Lejonet, och att magistraten varit sinnad derutinnan i görligaste måtto göra honom till nöjes, så framt han velat der­ med vara belåten; men som dem sedermera blifvit berättadt, att hans intention vore att emot arrende få disponera hela ängen, så funno de sig föranlåtne hörsammast berätta, ehuru de voro villige i allt hvad sig göra läte gå honom tillhanda, att denne staden donerade egendom och ängen vore under arrende redan upplåten till en och annan af deras medel; härför åberopas sta- Bidr. till Güt. Q. Boh. läns hist. 8 114 SIGFRID WIESELGREN. dens privilegier och ”åtskillige Kongl. Resolutioner;” och sedan vidare uppgifvits, hurusom ängen vore delad i 17 lägenheter, hvilka utarrenderats till magistratens medlemmar, förklaras, att fastän samma äng. förut till en och annan af kommendanterna varit upplåten detta skett under tider, "då fiera ängar voro ma­ gistratens disposition förbehåldna som nu icke är;" och afslutas ändtligen brefvet med en förhoppning, att den högvälborne baro­ nen m. m. benäget måtte föra sig till sinnes att de, ”som i ett träget dagligt arbete sutto till Stadens bästa och tjenst”, väl för- tjenade den ringa förmånen att kunna föda en häst eller tvänne eller ett par kor samt hafva tillgång till några stackar hö, då deremot han icke behöfde sådant, han, som hade säker utkomst så af sitt boställe som af annat, hvilket vore vid lians beställning bestådt. — Men denna skrifvelse medförde lika litet som den förra önskad följd. Ribbing stod fast vid sin åstundan. Och då lian förmodligen befarade, att ban trots sin höga börd och framstående ställning icke skulle lyckas emot stadens rätt ocli dess styrelse­ medlemmars fördelar genomdrifva sin önskan, vände han sig med en underdånig supplik i ärendet till Kongl. Maj:t. Det blef dock gifvet magistraten tillfälle att öfver denna ut­ låta sig. Vi kunna icke underlåta att af det yttrande, de den 23 Maj 1722 afgåfvo, anföra följande: ”Till” etc. ”Det har Högvälborne Hr Baron och Landzhöfdin- gen Nills Posse höggunstigt behagat gifva oss part af Högv. Hi- Baron Öfversten och Commendanten Ribbings hoos Eders Kongl. Maj:t ingifne underdånigste Supplique, derutinnan Hr Öfversten och Commendanten anhåller att få arrendera denne Stadzens Landerij Gullbärgs Engen kallad, hvilken for tijden Arrende wijss innehafwes af några Magistratens ledamöter, warandes Hr Baron och Landzhöfdingens åstundan och begiäran att weta hvad wij derwijd kunde hafwa att påminna innan han dess underdåniga betänkande till Eders Kongl. Maj:t deröfver afgifwa kan; Nu ehuruväl vi högeligen önske att wij hade kunnat undgå falla Eders Kongl. Maj:t besvärlige med en ting som synes i sig sielf vara af ringa wärde, lijkwäll som wij kunne afsee hvad skada wij af ett sådant postulat nu och i framtijden hafwa att befara” etc. = = = ”så fördrista wij oss i samma tröstefulla tillförsikt fölliande i diupaste underdånighet påminna: Först förnimma wij att Hr Baron, Öfversten och Commendanten grundar denna sin ansökning endast och allenast på den rättighet som dess Ante, cessores skola hafft till denna ängen, warandes herr Öfversten så­ som obekant om denna saken utan twifwell af andra intalt och OM GULLBERGS ANG. 115 persuaderat att dess Antecessorer Commendanterna alltijd inne- hafft densamma som han i sin underd. supplique berättar; Men deremot befinnes af handlingarne härstädes, att denna ängen är ett Staden tillhörigt Landerij oeli ifrån långliga tijder tillbaka varit till Stadens betiente och Innewånare för arrenderat, såsom ifrån 1626 till åtskilliga af Borgerskapet intill år 1640, ifrån 1640 till 1646 till Claes Lam,1 ifrån 1646 till 1648 2 liar denna Stadz Præsident Hr Israel Norfelt innehafft densamma, och sedermehra 1678 till A:o 1696 har Rådmannen Anders Swensson arrenderat denna lägenheet, hvilcken hafft Landz-Cammereraren Lars Håkans­ son och en Borgare till Interessenter, så att detta Landerijet så­ ledes nästan ifrån Stadzens fundation öfver 70 åhr icke warit nå­ gon annan än Stadzens betiänte och Innewånare upplåtit; Men att en delil af denna ängen åhr 1688 blef inrymd till då warande Commendanten Sahl. Hr Öfwersten Gustaf Macklier sampt seder- mehra effter Interessenternas afstående, lembnad honom allena, det skiedde uppå dess Broders, framl:ne Johan Mackliers bemed­ lande, som då äfwen war Stadzpræsident ocli äntel:n kunde i den tijden då så stoor tillgång war procurera sin Broder denna för- mohn, så att oss icke elliest witterliget är det någon annan Com­ mendant det någonsin besuttit eller kunnat säga sig dertill ägt någon särdeles Rätt eller tillträde,’ utan hvad sedermehra är af en eller annan utaf Herrar Commendanterne yrckat och talt om någon rättigheet, har ingen annan grund nembl:n än att den som nu nämbdes Hr Commendanten Macklier igenom dess Broder har kommit en gång till denna ängen: sedan sidstbem:te Hr Commen­ danten Macklier med döden afleden war, har Magistraten uppå dåvarande Gouverneurens Hr Baron och Ammiralen Siöblads re­ commendation och mellankommande uplåtit samma Eng till Landz- Cammereraren Hindrich Scharp och Secreteraren Johan Seth, när detta war skiedt, så påstod wäll nu här warande Hr Baron och Landzhöfdingen, hwilcken då war Commendant att wara framför någon annan berättigad till detta Landerij och att Arrendatorerne skulle gå ifrån sitt med Magistraten slutne Contract men när Ma­ gistraten det icke giöra kunde, eij heller ägde Macht emot Con- trahenternas willie rygga sådant Contract, som effter Sweriges lag bör stå fast, så hafve wij wäll förnummet att wällbem:te Hr Lands- 1 I "Johan Casperssons Rächenskap för Opbördh och Uthgift Stadt- zens Intrader Götheborgs 1642" upptages bland landerierna närmast efter "Herlande Bergh”: ’Clas Lamb för et stöche Engh uthe om staden giefuer 26 öre." 2 Misskrifning i st. f. 1678. 116 SIGFRID WIESELGREN. höfdinge giort derom ansökning hoos Högstsahl. Hans kongl. Maij:t som det sedan skall i nåder hafwa hijt remitterat, Men ehwad derom kan berättas, så betyga wij högeligen att wij alldrig hafva förstådt att Hans Kongl. Maj:t har det bevilliat, men det weta wij att bägge bem:te Contrahenterne godvilligt hafwe up- sagt och afstådt sitt arrende som det med Högwällb. Hr Baron och Landzhöfdingen sedermehra slutne Contract af den 26 Febru­ arii 1706 innehåller. Af denna underdånigste berättelse täckes Eders Kongl. Maij:t allernådigst intaga, att intet Hr Commendan- terne alltijd tillförne innehafft detta Landerij, så att således det fundament till Hr Öfversten och Commendantens påstående är eij så fast som Hr Öfversten och Commendanten låtit sig berätta.” Skrifvelsen afslutas med en ödmjuk anhållan, att staden måtte allt fortfarande blifva vid sin rätt bibehållen. Begeringens svar afläts till landshöfdingen baron Posse den 26 Juni samma år. Deruti omförmäles först den i magistratens berättelse gjorda framställning af sakförhållandena och heter det derefter: ”och emedan Wi, i anseende till hvad i denna saken omständeligen är anfördt, hålle betänkeligit at gjöra derutinnan någon ändring, utan pröfwe för rättvist, att meddela Magistraten uti denna des underdånige ansökning Wårt nådiga bijfall; Altså är härmed till Eder Wår nådiga wilja och befallning, det i för­ fogen den anstalt, at de Magistratspersoner, som ofwannämnde Staden tillhörige Landerij innehafva, måge orubbade wid deras derom slutne Arrende-Contract bijbehållas och förblifwa. Hvarmed skjer det, Oss till nådigt wälbehag länder.” ------- Saken tyckes väl härmed böra vara slutad. Men innan det kongl. brefvet hunnit hit ned, hade magistraten funnit sig föran­ låten att till landshöfdingen affärda följande skrifvelse af den 4 Juli 1722: ”Emot förmodan hafwa wij måst af qvartermästaren Klints härhoos bijfogade berättelse förnimma hwad skada dem är till­ fogat af Wachten på Skantzen Gullberg som skolat afslå Engen dersammastädes1 sampt hotelser med Bajonetterne på Musquetterne blifva kiörde ifrån samma slotta, alltså ocli ehuruwäll wij icke kunnat tro, det sådant skiedt med Högwällborne Hr Baron, Öf- wersten och Commendanten Ribbings willia och wettenskap hälst han wijd alla tillfällen förklarat sig wara benägen underhålla god harmonie och förtroligheet, det och är både emot allmänna Lagen, 1 Här äro synbarligen några ord öfverhoppade. OM GULLBERGS ÄNG. 117 Kongl. Förordningar och Kongl. Maij:ts och Rijksens Ständers fast- stälte Regeringsform att någon skall gå ifrån sin wällfångna rätt och till någon Egendom utan Laga domb, mycket mindre att med våld bringas derutur, hwilcket wall skulle blifwa med wålld styrt om icke det stode fast att Lag giäller och icke Slag, kommande oss dock främmande före att Högwällborne Hr Baron, Öfversten och Commendanten nu låter slå och går dermed wjidare än wan- liget warit, Arrendatorerne af Ängen och Stadens Landerij till præjudice och förfång, fördenskull är wår ödmiuk hörsamma be- giäran att Högw. Hr Baron och Landzhöfdingen gunstigt täktes föranstalta med afslåendet ocli bärgandet af det stycke hwar ifrån wij på ofwannämnde efftertänckelige sätt äro afdrifne så länge måtte innehållas till dess detta blifwer afgiordt och sluttat, så att med wissheet på bägge sijdor kan fortfaras, warandes till det wij på denna sijdan påstå god grund och goda skiähl att det kom­ mer staden till, wij förmode så mycket säckrare åtniuta Högw. Hr Baron ocli Landshöfdingens gunstiga och rättvijsa maintein som wij intet annat förmodel:n begiära än hvad är rättwijst och med Lag och Kongl. Förordningar enligit och tillbuda oss att på den lindrigaste wägen förbehållandes oss emot underofficeren Lagl. utföra saken. Wij förblifva” etc. Den 9 i samma månad aflåter emellertid magistraten ett nytt bref till landshöfdingen, baron Posse. Deruti omförmäles, huru­ som magistraten fått emottaga en dennes skrifvelse, hvaruti till- kännagifvits, bland annat, att öfversten, baron Ribbing fått del af K. M:ts ofvan omförmälda nådiga resolution liksom äfven af hvad magistraten i sin skrifvelse af den 4 Juli begärt, men att baron Ribbing ”sig deröfver således utlåtit, att han sielf warit wijd ofvanbem:te äng med några fortifikationsbetiänte, som weta hwad fästningen tillhörer, der Commendanterna således gräset slagit och bärgat, hwilcket nu och allenast skier, så att han alldeles intet will befatta sig med Stadens äng eller den dehl som effter förra wanligheet der till kommer utan skall hafva befalt den der stående wakt att intet hindra någon afslå det lilla stycket, som än dertill hörer och knapt en stack eller högst twå giöra lärer." Med anledning liäraf finner sig magistraten nödsakad på det hög­ sta protestera ”emot alt olaga förfarande och en sådan ensijdig förrättning med förbehåll af alla Juris Beneficiæ, bediandes öd- miukhörsamst Högv. Hr Baron och Landshöfdingen gunstigt täckas maintenera dem och staden wijd dess erhållne rätt.” Nu förlöper vid pass ett halft år utan att magistratens regi­ straturer innehålla något ord i saken. Men den 21 Januari 1723 118 SIGFRID WIESELGREN. afgår en ny skrifvelse till landshöfdingen; och redan dess öfver- skrift i registraturet låter oss förstå, att frågan nu måtte ha in- trädt i ett nytt skede. Då det nyss förut hette; ”Till Landshöf­ dingen Högv. Hr Baron Nills Posse angående den dehl af Skantz- ängen som Hr Öfwersten och Commendanten Baron Bengt Ribbing sig will tillägna” heter det nu: ”Till” etc. ... ”angående hwad en dehl af Landeriet Skantzängen kallat hördt till sielfwa Skantzen och det som af Öfwersten och Kommendanten Hr Baron Bengt Ribbing nu påstås böra dertill höra.” Skrifvelsen lyder sålunda: ”Det är igenom Högw. Hr Baron och Landzhöfdingens gun­ stige Skrifwelse daterat den 19 sistl. December oss communicerat en rijtning af den härvarande Fortifications Befälhafwaren Hr Ma­ jor Biasing utaf hwilcken så wähl som den derwid fogade berät­ telse skall kunna intagas hwad af ängen wid Giöta Leijonet eller elliest Gullberg kallat Kongl. Maij:ts fästning för detta warit till­ hörigt och hädaneffter skall tilhöra Lijkmätigt Kongl. Fortifica- tionsordningen, begiärandes wij wille wid handen gifwa, hwad wij der vid kunna hafva att påminna” etc....”och ehuruwäll wij kunde hafwa åtskilligt att påminna wid denna ofwan bem:te förrättning samt wijsa det emot förra upprättade Chartor och skilnaden emellan det som bör Skantzen Leijonet och Stadens der wid liggande Lan- derij tilhöra, Staden dermed till någon dehl förnär skiedt och närmare gånget än som bordt wara, ock att wij således fog nog hafft till allt det som är påstådt angående Landeriets Maintene- rande till staden ock en orubbat besittning samt i anledning deraf få niuta Hans Kongl. Maij:ts Allernådigste erhåldne Confirmation derå tillgodo. Lijkwäll ock Aldenstund wij för wåre personer ock så wijda oss tilstår till befordran af god enighet och Harmonie äre willige att låta förblifva wid det rijtningen utvijsar och att dereffter skilnad effter förut skiedd besiktning skier emellan fäst­ ningen och Landeriet, Så gifves det Högw. Hr Baron och Lands- höfd. härmed tilkiänna med Ödmiukhörsam begiäran att oss måtte blifwa Notificerat när skilnaden skall skie på det ock någon å Stadens wägnar må kunna wara närvarande den hijtskickade rijt­ ning sände wij alltså härjemte H. Hr B. L. P. åter tilhanda och förblifwe städze" etc. Härmed tyckes striden vara utkämpad. Magistraten gifvcr upp hoppet att ”få njuta H. K. M:ts allernådigste erhåldne Con­ firmation” tillgodo och begär blott som en ynnest att få vara med och se på, när segervinnaren tillskansar sig sitt åtrådda byte. Och på hvad rättslig grund stödjer denne senare sina åtgö­ randen? — På en lös uppgift af ”några fortificationsbetiänte" om OM GULLBERGS ÄNG. 119 hvad som fästningen förut varit tillhörigt, samt på "Kongl. Forti- ficationsordningens” föreskrifter. Hvad nu beträffar det förra, är redan visadt, att kronan åt staden utan något kändt förbehåll öfverlemnat hela Gullbergs­ ängen, ocli att denna ännu 1696 fullständigt varit i stadens ego. Att, efter hvad af somliga uttryck i den anförda skriftvexlingen tyckas framgå, vare sig redan då eller sedermera någon mindre, berget närmast tillgränsande remsa af ängen blifvit tagen i besitt­ ning af kommendanterna, är alltför möjligt, ehuru dermed icke någon rätt dertill torde vara uppvisad. Ty den vid den tiden gällande och jemväl åberopade fortificationsordningen af den 3 juli 1695 innehåller intet bemyndigande i den vägen. Såväl nämnda ord­ ning som 1699 års k. reglemente för fästnings-reparationerna stå på en helt annan grund. Stad eller enskild person, som eger mark utanför glacin eller förgraf, är sålunda förpligtad att uppföra stäng­ sel två famnar utom förgrafven eller tre famnar inom foten af glacin, om der ingen förgraf är, och får icke å den instängda marken plantera träd eller buskar, gräfva gropar, eller uppföra byggnad, men tillerkännes deremot med uttryckliga ord rättighe­ ten att i ersättning härför åtnjuta det å samma mark växande gräset. Blott det gräs, ”som på Wärket kan falla”, tillerkännes fortifications-befälhafvaren ”och de andre fortificationsbetjente." Skulle för fästningsverks uppförande kronan icke tillhörig mark behöfva tagas i anspråk, borde dess égaré derför erhålla skälig refusion; o. s. v. För något godtycke lemnas i dessa förord­ ningar intet utrymme. Allt oaktadt, aflopp emellertid saken på anfördt sätt. En gränsskilnad liar troligen blifvit faststäld, dervid måhända den af major Biasing upprättade kartan lagts till grund. Då Gullbergs­ ängen efter en lång följd af år ånyo befinnes under sitt gamla namn upptagen i stadsräkenskaperna, motsvarar den hvad som numera nämnes Lilla Olskroken; det öfriga af ängen är den sta­ den på ofvan anförda sätt frånhända del, som än i dag kallas Kommendantsängen. Efter det ängens delning sålunda kommit till stånd, följde en vapenhvila, som verkligen tycktes vilja förbyta sig i stadigvarande fred. Den räckte i hundrafemtio år. Men då började ånyo stötas i den samma gamla stridsluren som förr, och tvistens Einheriar drogo åter ut att kämpa om Gullbergsängens torfvor. Ännu pågår, som vi sagt, den striden. Men den hör också derför till dagens krönika, och tiden att historiskt teckna den är ännu icke kommen. 120 SIGFRID WIESELGREN, Bil. Lit. A. Copia. Högwellborne Hr Baron Gouverneur och Amiral, Nådgunstige Herre. Såsom det hafwer den högtäh:de Magistraten tor medelist des 2:e till Eders Exell:s d. 22 och 30 sistl. Junij aflåtne skrifwellser och svahr behagat betyga den goda benägenheet, för högwell­ borne Herr Öfversten och Commendanten Baron Posse till att under arrende willkohr upplåtas Gullbergs ängen här för Staden Götheborg, äfven som den högtäh:de Magistraten har wehlat oss, den på någon tijd gynna, så frampt Wij den samma skulle willja till wellbem:te hr Baron Öfwerste och Commendant godwilleligen inrymma och upplåta, alltså hafwe wij så well Eders Exell:s till höggunstigt wällbehag, som till bijbehållande af Hr Baron Öfwer- sten och Commendantens gunstige affection för wåre egne per­ soner, ocli iemhwell i synnerhet att wij för wår dehl gerna Con­ tribuera, alt hvad som kan lända till all godh förtroligheets under­ hållande, emellan Hr Baron Öfwersten och Commendanten och den högtäh:de Magistraten härmedh wehlat på den händeelsen afträda bem:te arrende ägendohm, med förmodan, det låther den högtäh:de Magistraten, uppå Eders Excell:s höggunstige och behagel. noti­ fication om denna wår upplåtellse, sig således behaga, förmedeelst dess behörige arrende Contracts Extraderande till Hr Baron Öf­ wersten och Commendanten förber:de ägendomh att Transportera, och wij i öfrigit med skylldig respect framhärde Eders Excell:s allerödmiukhörsammaste Tienare Götheborg d. 26 Janu. 1706. Hind. Scharp. J. Seth. Cum suo originali concordare vidi Lars Jonsson. OM GULLBERGS ANG. 121 Bil. Lit. B. Borgmästare ocb Råd i Götheborg och öfwer dess tillhörige Lähn: Giöre Witterligit, att wij på innewahrande Dato, uppå Cam- mererarens och Secreterarens här utj Giötheborg och Bahuus Gouvernamente högachtade hr Henric Scharps och hr Johan Seths giorde ansöckning, ocli Hans Excell:s Hr Gouverneurens och Ami­ ralens Högwällborne Baron Siöbladhs inkombne förskrift, hafwe oplåtit och förpacktat, efftersom wij och härigenom oplåte och förpachte till wehlbem:te Hr Cammererare och Secreterare een Sta­ dens Landerie äng wid Wästgiöta Läijonet belägen, som framb- ledne Öfversten och Commendanten hr Gustaf Macklier någon tijdh Arrendewijs innehafft och igenom des dödl. afgång obetagen lembnat, hvilken äug på Stadens Landerie charta är designerat under N:o 122. Och som fördenskull mehrbem:te Cammererare och Secreterare det wanliga Arrendet som är 30 D:r 24 öre Silfverm:t åhrligen och i rättan tijdh owägerl. att erläggia sig, förplichtat hafwa; Ty för­ säkre wij dem deremoth, att dee nu och frambdeles wid samma äng och detta Arrende Contract skola blifva Conserverade och bibehålldne, så länge dee sielfwe lysta densamma för ofwanbem:te Arrende och åhrl. afgift att behålla och nyttia; men der dee begge eller och någon thera skulle samma Landpacht med tijden willia afträda Skieer thet till Magistraten, utan tillåtellse att transportera theras Rätt till någon annan eller att utwärka sig deröfwer någon annan titull eller förmån än dhetta Contract innehafwer, eftersom och för fästningens skulld ingen bygnad eller åkerbruuk der- sammastädes får anläggias utan bör så hädanefter som hijt tills allena till höbergning brukas. Till wisso hafwe wij thetta under Stadens Insegle och Secreterarens underskrift stadfästa ocli be- kräffta låtit. Act. Giötheborgs Rådhuus d. 5 Decemb. A:o 1701. (Sigill) På Magistratens vägnar och ordres Wilhelm Silentz Civit:s Gothob. Secretarius. Borgmästare och Rådh i Götheborg och öfver des tillhörige Lähn, Giöre witterliget, at aldenstund en Stadens Landerie Engh wid Gullberget eller Wästgiötha Leyonets Fästning belägen har för detta warit androm under Årende uplåten, men nu är worden Ledig, och Rättens Ledamötter fördenskull åstundat sjelfwe under Arende behålla; Lijkwäl och emedan nu wa- rande General Maijoren och Öfver Commendanten Högwäl- borne Hr Baron Hugo Hamilthon af Magistraten begärt hafwer, att emot åhrlig och vanlig Afgift till Stadens Cassa samma Eng till höijande få nyttia; Thy hafwe vi, utan anseende dertil! att Stadens Uthrymme är knapt, och somlige af oss ännu ingen eller ringa dehl deraf under Arende erhållet, samt till att betiena wäll- be:te Hr Baron, General Maijoren och Öfwer Commendanten, up- låtet och förpachtat, feftersom wij och härmed arendewijs uplåte och förpachta mervälbe:te Hr Baron, General Maijoren och Öfwer Commendanten samma Stadens Landerij GullbergsEngen kallad, som på Stadens Landerie Charta under N:o 122 designerad är, emot den wahnliga åhrl:a Afgift, som är 30 D:r 24 (öre) S:mt, hvilke åhrligen till Thomasmässodagen, uti Stadens Cassa, i följe af Reglementet inlefwereras och erläggas moste för Räkenskapernas Ricktighet skull; Ocli Magistraten på Stadens vägnar sig will för­ behållet hafva, att detta Arende Contract intet länger förstås eller wara skall, än som Hr General Maijoren och Öfver Commendanten sin nu varande Öfver Commendants Function hoos oss förträder, och att detta Contract icke på något sätt af honom transporteras in på någon annan, eller derunder sökes att utwärekas någon an­ nan Titel eller Förmon, än detta af oss wällmente Förpacht- nings bref innehåller, eij heller under Nampn af Förbättring eller Cultur att gravera Staden med någon afkortning i Ärende Sum­ man, utan allena att nyttia Engen til hööbärgning; Så lärer iem- väl Hr Gen: Maijoren och Öfwer Commendanten där han inom den tijden skulle för sin Person behaga att upsäija eller af- träda Förpachtningen, giöra detsamma till Magistraten, och lembna alt under Stadens forna, och af Kongl. M:tt allernådigst förunta Disposition. OM GULLBERGS ANG. 123 Till wisso halver Hr General Maijor oeh Öfver Commendan- ten å sin sijda, och Wij på Stadens wägnar detta Contract med Stadens wahnlige Sigill, sampt Secreterarens och Bokhållarens Underskrifter uti twenne Exemplar stadfästa och bekräfta låtet. Datum Götheborgs Bådhus d. 4 Maij anno 1713. (Sigill) Hugo Hamilton. På Magistratens vägnar och befallning H. Eekman. H. Andersson. Hvarjehanda. Ett bref från öfterste Klinckowström till Carl Gustaf Tessin om Bohusläns fornlemningar, deras upptecknande m. m. I ett följande häfte af dessa »Bidrag» torde vi få tillfälle att redogöra för de vigtigaste åtgärder, som blifvit i äldre och nyare tider vidtagna till uppsökande, skyddande och beskrifvande af Bohusläns fornminnen. Vi hafva emellertid trott det vara af in­ tresse att här meddela följande i Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Akademiens arkiv förvarade bref. »Högwälborne Herr Grefwe, Kongl. Maij:tts och Rikets Råd, President, Öfwerste Marskalk, Hans Kongl. Höghets Prints Gustavs Gouverneur, Academiæ Cantzler, Cantzler, Riddare och Commen- deur af Kongl. Maijitts orden, samt Riddare af Swarta örnen. Hvad ljus de gamle tiders historia erhållit af deras möda, som upletat de uti Riket kringspridde minnesmärken, har man genom de tid efter annan derom uplagde arbeten kunnat erfara. Bohus Län, som minst kunnat hugna sig af wittre effterforskare, torde dock kunna förnöija deras curiosité och framwisa en mängd af gamle uppreste stenar, ättehögar, stenryskjor, grafställen Noch andre dylika lemningar af den fordna tiden, hvilka äfven kunde gifva uplysning uti historien och anledning till både vackre och nyttige anmärkningar. Herr Probsten Oedman, som beskrifwit Bohus Län1, har väl åtskilligt uptagit, men som dess beskrifning merendels stödjer sig på berättelser, så är icke att undra, om en del är utelemnat, en del ofullkomligit ocli en del osäkert. Under mitt vistande på denna yttersta kanten af detta län har jag, ibland åtskilligt annat, haft tillfälle att bese rudera af ett gammalt Slott, icke långt ifrån Säteriet Blommesholm, på ett skär eller holme uti sjön Fåringen, igenom hvilken sjö Högstsal. Hans Kongl. Maj:tt Konung Carl den 12:te låtit fora Galérerne till Ide- 1 Johan Oedmans »Chorographia Bahusiensis, thet är Bahus-Läns Be­ skrifning» hade utkommit är 1746. Oedman var kyrkoherde i Tanum. 125 fjorden vid Fredrichshall. Sådane rudera af gamle Slott finnas på åtskillige ställen. Uti Tanums socken icke långt ifrån hafwet har jag äfven besedt en bergshälla, uti hvilken finnes uthuggen en man med spjut i handen, hvarom berättelsen är, att en skottsk anförare blifvit uti gamle härfärder derstädes under flyktandet sla­ gen, och den ställning, hvaruti han igenfunnits, uti berget uthuggen. Jag vill icke nämna om upreste stenar, hvilka icke altid kunna vara domareställen, begrafningsplatser och åtskilligt dylikt, som kan förtjena antiquariers upmärksamhet: Jag hemställer al­ lenast till Eders Excellence i ödmjukhet, om icke Eders Excellence med mig instämmer uti den nytta som man kan wänta sig, så framt en kännare och älskare af fordne tiders minningsmärken blefwe förordnad att dem uti Bohus Län efftersöka och uptekna. Gillar Eders Excellence ett sådant förslag, så lärer ock Eders Excellence Hög Gunstigast täckas befordra detsamma till verkstäl­ lighet, på hwilken händelse nyttan kunde blifva dubbel, om till följeslagare på en sådan resa utsåges en som tillika vore kunnog uti natural historien ocli hushålds wettenskapen. Landets situation, jordmån ocli beskaffenhet är tjenlig till månge näringsfång, men man lärer knapt uti någon del af Riket finna större okunnoghet hos inwånarena att nyttja dem, särdeles livad jordbruket angår, som mycket är försummat. Professor Kalm har fuller en gång rest igenom Bohus Län; men utom det att historia naturalis war då ett främmande och obekant studium för de fläste, om icke alle, hvarom man dock sedermera begynt winlägga sig, så skedde dess resa igenom landet i största hastighet, hvarföre ock, i fall hädanefter någre skulle nedsändas till uplysnings gifwande uti antiquiteterne, natural historien och oeconomien, synes nödwändigt och nyttigt att pre- sterskapet och ståndspersonerne förut om deras ankomst under­ rättas, på det de i beredskap måtte kunna hopsamla ock göra sig underrättade om alt det som till en så curieux och nyttig under­ sökning kunde tjena. Eders Excellence, såsom en älskare och uplyst Herre uti wet- tenskaperne, wågar jag mig att föredraga desse mine ödmjuke tankar, hwilke helt och hållet Eders Excell:ce öfverlemnas, ut­ bedjande mig att uti Dess grace och Hög Gunstiga åtanka få wara innesluten, såsom den, hwilken med ouphörl. wôrdnad har den äran att lefwa Eders Excellences Strömstad Aller ödmiukaste tienare d: 17 Jan: 1751 J. Mauritz Klinckovström.» 126 På brefvets första sida år antecknadt, dels »Kongl. Maij:tt remitterar detta i nåder til des och Riksens Cantzlij Collegii underd. utlåtande. Stockholm i Råd C:n d. 23 Jan. 1751. på nådigste befallning C. Rudenschöld». dels »Upl(äst) d. 22 Februari 1751». Öfversten, sedermera generalmajoren, Johan Mauritz Klinckow- ström var, enligt Anreps »Svenska Adelns Ättartaflor», född år 1692. Han dog i Stockholm år 1768 och slöt på svärdsidan ade­ liga ätten Klinckowström. Han hade år 1715 blifvit dansk krigs­ fånge vid Stralsund och någon tid suttit på Akershus fästning i Norge. Ar 1744 följde han med ambassadören, riksrådet grefve Carl Gustaf Tessin till Berlin och bevistade förmälningen mellan Adolf Fredrik och Lovisa Ulrica. Han var gift med Johanna Maria Falck, dotter af handelsmannen Falck i Göteborg. I Cansli- Collegii nedan anförda protokoll kallas han »Gränse-Commissarie». Det är troligen derföre brefvet är dateradt Strömstad. Enligt Cansli-Collegii protokoll för den 22 Februari 1751, re­ mitterades Klinckowströms förslag »till Antiquitets Archivi utlå­ tande, särdeles huruvida några medel till en sådan resa voro att tillgå, till hvilken ända Herr Baron och Hof Canzleren (Hamilton) tog till sig brefvet, att det Archivi ledamöterna tillställa». Såvidt vi hittills kunnat se, föranledde skrifvelsen emellertid icke någon åtgärd af Antiqvitets-Archivet, troligen af brist på medel. O. M—s. Förkortningar. Cederstr. saml. = Stadsläkaren m. m. friherre C. Cederströms samling i Strömstad. h:d = härad. — s:n = socken. St. M. = Statens Historiska Museum. Sv. forns. — "Svenska fornsaker”, Atlas till ”Sveriges forntid", af Oscar Montelius. --- — Innehåll. Sid. Ur Bohusläns historia före föreningen med Sverige. Af Hans Hildebrand. 1. Bohuslänska fornsaker från hednatiden, beskrifna af Oscar Montelius. Med 77 träsnitt ......................................................................................13. Om Tanumstenen. Af Viktor Rydberg .................................................... 89. Silfverkalk från Dragsmarks klosterkyrka. Af Hans Hildebrand. Med 1 träsnitt ................................................................................................93. Konghälls gamla sigill. Af Oscar Montelius. Med 2 träsnitt ... 9G. Om Gullbergs äug. Ett bidrag till historien om Göteborgs landerier, af Sigfrid Wieselgren. Med 1 karta ...........................................97. Hvarjehanda. Ett bref från öfverste Klinckowström till Carl Gustaf Tessin om Bohusläns fornminnen...................................................... 124. Angl 122 /22 Angh 722 122 121 ingh 1 Västgiöta Lägion 418 Bethesmark 418 Dräninge Porten Sz Darum 3. =2 4P -10. En del af 1696 ars karla öfver Göteborgs stads egor. BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS FORNMINNEN OCH HISTORIA UTGIFNA PÅ FÖRANSTALTANDE AF LÄNETS HUSHÄLLNINGS-SÄLLSKAP ANDRA HÄFTET 1875. Pris 2 kronor. BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS FORNMINNEN OCH HISTORIA UTGIFNA PÅ FÖRANSTALTANDE AF LÄNETS HUSHÅLLNINGS-SÄLLSKAP ANDRA HÄFTET 1875. STOCKHOLM, 1876. P. A< NORSTEDT & SÖNER KONOL. BOKTRYCKARE Utgifvandet af detta häfte har fördröjts af åtskilliga omstän­ digheter, hvilka jag ej kunnat förutse. Afven i afseende på inne­ hållet hafva afvikelser f'rån det i företalet till första häftet omtalade blifvit nödvändiga, emedan man önskat så fort som möjligt med­ dela dels prof på herr Baltzers nya afbildningar af länets hällrist­ ningar, dels herr Bergs redogörelse för hans undersökningar på Hisingen. Tredje och fjerde häftena komma att bland annat innehålla: 1. Fortsättning af beskrifningen på de ”Bohuslänska forn- sakerna från hednatiden”, upptagande i främsta rummet de inom Tanums härad anträffade fynden; 2. Fortsättning af redogörelsen för ”Bohuslänska hällristnin­ gar”; 3. Afbildningar och beskrifningar å några af de i länets kyrkor bevarade dopfuntarne från medeltiden; 4. Afbildningar och beskrifningar å träsniderier tillhörande friherre C. Cederströms samling i Strömstad; samt 5. Utdrag ur de i Göteborgs Musel arkiv förvarade "Asche- bergska papperen”, meddelade af herr doktor H. Hjärne. Det tredje häftet torde blifva färdigt före utgången af inne­ varande år. På det att den i första häftet påbörjade beskrifningen å de i länet funna fornsakerna måtte blifva så fullständig som möjligt, anhåller jag vördsamt, att hvar och en, som eger eller har känne­ dom om sådana fornsaker, måtte, så fort ske kan, meddela mig underrättelse derom, såvida han icke vet, att jag redan om dem erhållit kunskap. För hvarje sak torde uppgifvas ämne (flinta, annat stenslag, brons m. m.), form, mått och allt hvad man vet om dess fyndort och om de omständigheter, under hvilka den blifvit hittad; samt om möjligt bifogas konturteckning af hvarje sak eller hänvisning till närmast liknande figur i något arkeologiskt arbete. Åfven det minsta bidrag mottages med tacksamhet. Stockholm i Januari 1876. Oscar Montelius. Fynd från stenåldern på Hisingen. Af WILHELM BERG.1 På åtskilliga ställen inom vårt land har man tid efter annan upptäckt platser, der marken är tätt beströdd med skärfvor af flinta, bland hvilka man äfven finner ett och annat mera utarbe- tadt redskap. I allmänhet äro dessa platser belägna vid hafvet eller större vattendrag. Redan länge har man i Skåne känt tillvaron af sådana så kallade »verkstäder» från stenåldern. Vid Hafäng i Raflunda socken, på Skånes östra kust, är ett stort sandfält öfversålladt med flintskärfvor, hvilka ligga icke alle­ nast på ytan, utan äfven på ett par tums djup ned i sanden. Doktor H. Hildebrand, som för några år sedan besökte stället, 2 fann der bland flintskärfvorna åtskilliga skrapor, samt spridda bi­ tar af grofva lerkärl, tjocka, till färgen svartgrå, å ena ytan gul- röda, hvilkas massa innehöll stora qvartskorn. »En bit af en öfver- kant visar en enkel ornering, åstadkommen derigenom, att man med ändan af en pinne gjort runda intryck i den mjuka massan, i sneda rader från öfverkanten. Ett annat, litet fragment af en öfverkant är prydt derigenom, att man kring kärlet, innan det torkat, lindat i några hvarf ett snöre, som lemnat temligen djupa intryck». Doktor Hildebrand anser verkstaden vid Hafäng tillhöra den slipade flintans ålder. Ett dylikt fyndställe är den s. k. »Lindormabacken», ett sand­ fält på kusten, 1 mil norr om Hafäng. Detta fält är betäckt med flintskärfvor, bland hvilka man funnit en mängd bladformiga och tväreggade pilspetsar (af samma form som fig. 66 i Montelii »Sven- 1 Föredrag hållet den 14 Juni 1875 vid Svenska Fornminnes-förenin- gens årsmöte i Göteborg. 2 Se hans beskrifning derå i »Antiqvarisk tidskrift för Sverige», tredje delen, sid. 9—11. Bidr. t. Gideb. o. Boh. läns hist. 2. 9 128 WILHELM BERG. ska fornsaker»), samt groft slagna mejslar af flinta, jemte yxor utan skafthål af andra stenslag.1 Andra dylika verkstä­ der äro kända från stran­ den af Ringsjön, m. fl. plat­ ser i Skåne, samt från åt­ skilliga ställen i Blekinge, Halland och Bohuslän. Från sistnämnda land­ skap eger Göteborgs Museum följande fynd af detta slag: 1). Från Brunneskär vid Knipen i Thorsby pasto­ rat, Inlands södra härad: en vacker flintkärna och tre väl formade »knifvar» (spånor) af ljusgrå, svagt hvit- fläckig flinta. »Dy­ lika lära der finnas i mängd». 2) . Från en sandbacke på Koön vid Marstrand: Två kärnor, 21 spå- nor, samt ett aflångt smalt och tunt red­ skap med sågtandade eggar och tydligen ut­ arbetad spets, troligen en mindre spjutspets eller större pilspets, allt af flinta. Sådana saker lära äfven der vara talrika. 3) . Från Korehogen un­ der Morlanda på Oroust: den 2 tum långa ne­ Fig. 1. Oslipad mejsel af flinta. Korehogen, Oroust. 1/2- dre delen af en itu- Se »Antiqvarisk tidskrift för Sverige», 3 sid. 19—23, och friherre A. Kurcks afhandling »Om stenålderns delning och kustfynd i Skåne», införd i »Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning» (Lund, 1872). FYND FRAN STENÅLDERN PÅ HISINGEN. sprungen yxa af slipad, svartgrå flinta, samt en präktig, oslipad, bred rätmejsel af gul flinta, 8,4 tum lång och 2,3 tum bred (fig. 1). Flintspånor äro der talrika. Samt 4). Från Flateby i Harstads socken: Tre spånor och ett halfmånformigt redskap; »10 à 12 dy­ lika lågo vid hvarandra och flintbitar i mängd». På öarna i Göteborgs skärgård aro lik­ nande fynd ej sällsynta, ocli på Styrso träffas enligt uppgift flintspånor öfverallt, såväl i åk- rarne som i den oodlade marken, strax un­ der torfven; dock synes der vara mera ondt om bättre arbetade föremål. Likväl finnes i häradshöfding Chrysanders samling här i Gö­ teborg en särdeles vacker dolk af blågrå flinta från denna ö, funnen midt ibland spånor och afbildad fig. 2; samt från Bravik, likaledes på Styrsö, en rätt vacker, 2 tum lång, smal rät­ mejsel af hvit flinta. Man kan hafva goda skäl att antaga, det en ö sådan som Hisingen, belägen vid en stor flods utlopp i hafvet, omgifven af fiskrika vatten och i sitt inre säkerligen erbjudande god jagt, redan synnerligen tidigt varit be­ folkad, och man borde derföre på densamma kunna anträffa fynd af ungefär samma be­ skaffenhet som de nyss omtalade. Det var dock ej förr än 1863, som upp­ täckten af ett dylikt gjordes, och det är en redogörelse för nu verkstälda undersökningar af såväl denna som af andra dylika på syd- vestra kusten af Hisingen kända fyndorter närvarande uppsats har till syfte att fram­ lägga. Förenämnda år, 1863, började kommi­ nister Sellman uppförandet af en efter ho- Fig. 2. Flintdolk. nom numera benämnd villa på östligaste ut- Styrsö. 2/3- språnget af Lilla Ramberget, »midt emot Göteborg. När den blifvande trädgården skulle upplöjas, gjordes då af herr intenden­ ten A. W. Malm i gruset det fynd af flintspånor, som nu finnes på Göteborgs Museum, hvarjemte en numera bland dessa saker lig­ gande flintyxa lemnades af herr Sellman med uppgift, att den förut anträffats på ungefär samma plats som spånorna. Det var 130 Wilhelm BERG. dock i synnerhet vid anläggandet af den upp till boningshuset le­ dande vägen, som man fann spånor i mängd, eller efter berättelse i »fjerdingtals». Denna väg, som mot nordvest i tvära krökningar slingrar sig uppför det branta berget, är anlagd i en liten sänk­ ning med en bergvägg nästan omedelbart invid sig på norra si­ dan, och en mycket smal jordyta åt andra sidan, der marken strax blir sumpig genom källsprång. Det är endast och allenast i sjelfva den smala jordremsa, som upptages af vägen och några få fot på ömse sidor derom, som skärfvor och föremål af flinta an­ träffas, och det ej ens utefter vägens hela längd, utan egentliga början är först der stigningen blir brantare. Om man här uppta­ ger grästorfven med den 6 à 8 tum tjocka matjorden, vidtager ett lager af grus, blandadt med större och mindre kullersten, och i detta gruslagers öfre del ligga flintspånor, pilspetsar, skrapor, kär­ nor m. m. strödda om hvarandra. Dock hafva de af mig företagna gräfningarna ådagalagt, att flint­ spånor (»knifvar») visserligen äro ganska talrika bland den stora mängden af skärfvor, men att mera bearbetade föremål äro mycket sällsynta. Af dessa senare äro funna: a) 11 bladformiga pilspetsar. b) 5 aflånga, trekantiga och sågtandade pil­ spetsar (fig. 3), deraf en särdeles vacker på Göteborgs Museum. c) En rätt bra arbetad aflång skrapa. d) En vacker, slipad, bred rätmejsel af gråblå flinta med tydliga spår af stark nötning; 5,6 tum lång, 2,2 tum bred vid eggen, samt med nästan alldeles fyrkantig bane, ungefär en tum i qvadrat (fig. 4). Tillhör Göteborgs Museum. e) Nedre delen af en afslagen dylik af mörk­ grå flinta, särdeles fint polerad. (Härads- höfding Chrysanders saml.). Samt Fig. 3. Pilspets af f) Ett stycke af ett lerkärl af grof svartbrun flinta. Sellmans och illa bränd massa, utan alla prydnader; villa, Hisingen. 2/3- stycket är för litet för att man skulle kunna af det samma sluta till kärlets form. Utom det nu nämnda finnes på Göteborgs Museum tvänne mycket väl och omsorgsfullt arbetade spjutspetsar af blågrå flinta, af samma typ som fig. 49 i »Svenska fornsaker»; den ena är 2,5 tum lång och 7 linier bred, den andra 2,1 tum lång och 7 FYND FRÅN STENÅLDERN PÅ HISINGEN. 131 linier bred. Dessa bada spjutspetsar skola enligt uppgift hafva bittats »på Kamberget», ovisst livar, men efter all anledning vid Sellmans villa. Då man fortsätter vägen under berget vester ut mot Lundby kyrka, synes ej spår efter skärfvor, förr än man kommer förbi det egentliga Kamberget; hvilket är helt naturligt, emedan denna sanka mark för ej långt tillbaka stått under vatten. Men på an­ dra sidan härom böjer sig mar­ ken, och flintskärfvor visa sig öfver allt, ehuru mycket sprid­ da och, med undantag af en vacker och ovanligt lång spån (i häradshöfding Chrysanders saml.), utan egentligen bestäm­ da former, hvilket förhållande är detsamma i trakten kring kyrkan. Från denna, som är temligen högt belägen, sänker sig ånyo marken åt söder, tills den i närheten af elfven åter uppstiger och vid Sannagår­ den bildar en liten högslätt, hvilken åt, öster och nordost stupar braut ned, och i hvil­ ken jordmånen utgöres af mycket stenblandad sand ocli delvis äfven lera, hvaröfver ligger ett lager svartmylla med en tjocklek från 6 tum till 2 fot. Vid nyssnämnde egendom, det gamla biskopsbostället San- nagården, har af ålder i kan­ ten af slätten åt öster och nordost varit tvänne sandtag, hvaraf det senare begagnats Fig. 4. Slipad rätmejsel af flinta. af Lundby socknemän och det Sellmans villa, Ilisingen. %• förra af Göteborgs stad. Of- vanför detta höjde sig ett forntida minnesmärke, troligen från jernåldern, bestående af en grafhög med invid densamma resta 132 WILHELM BERG. tvänne väldiga bautastenar. Så småningom hade stadens sand- tägt skridit allt närmare, och slutligen måste högen borttagas och stenarne undanflyttas, hvilket arbete anförtroddes åt den ut­ märkte intendenten för Göteborgs Musei historiska afdelning, herr G. Brusewitz, som utförde det med sin vanliga noggrannhet och om­ sorg, och det är ur hans berättelse härom som nedanstående upp­ gifter äro hemtade. I början af April 1874 företogs arbetet, oeli herr Brusewitz iakttog då, dels huru under sjelfva högen, på den ursprungliga marken, befunno sig tre tillslagna skärfvor af flinta, bland hvilka en troligen varit ämnad till pilspets (fig. 6), deis att alfven på vissa ställen vid sjelfva sandtaget var öfversållad med skärfvor af flinta, hvaraf hela högar uppsamlades, oeli de mera arbetade ut­ valdes för att bevaras i Göteborgs Museum. Då sedermera nog­ grannare undersökningar företogos, kommo, i samma mån alfven undangräfdes, runda stensättningar i dagen, hvilka i gräsvallens orörda skick varit alldeles omärkbara. I dem anträffades lerurnor, utan alla ornamenter och gjorda på fri hand. Bearbetad flinta, dock endast i små skärfvor, fanns ungefär i jemnhöjd med en urna; ett par skärfvor hittades till och med straxt under densamma. I en annan, som var fyld med brända benbitar, fanns en väl formad flintspån lik fig. 8. Sedermera anträffades »strax under alfven en flat stenhäll, omkring 1 aln i qvadrat, som hvilade på 3 eller 4 vertikalt stå­ ende stenar; härunder stod, omgifven af jord, en urna större än de föregående och af mycket afsmalnande form». Sannolikt är, att dessa grafvar ocli flintskärfvor varit vida tal- rikare längre ned i sluttningen, der nu sandtaget är, och man ser tydligt, huru antalet minskas, ju längre upp på slätten man kommer. Arbetarne vid sandtaget uppgifva också, att vid föregående gräf- ningar delar af lerkärl allt emellanåt nedrasat. Af verkligen bearbetade föremål, som här hittats, må nämnas: a) 10 flintkärnor, bland hvilka en särdeles vacker och regel­ bunden, som förvaras i Göteborgs Museum (fig. 7). b) 4 borrar (?) af flinta. c) 100 spånor eller knifvar af flinta (fig. 8). d) 12 groft slagna spjutspetsar (?). e) 12 halfrunda skrapor (fig. 9). f) 18 aflånga skrapor; af dem befinna sig 14 i Göteborgs Museum, alla särdeles vackra (fig. 5 ocli 10). g) 3 bladformiga pilspetsar. FYND FRÅN STENÅLDERN PX HISINGEN. 133 Fig. 6. Pilspets (?) af flinta. Sannagården, Hisingen, 1/1- Fig. 5 Skrapa af flinta. Sannagården, Hisingen. 1/1. - 2. Fig 7. »Flintkärna», från hvilken spånor Fig. 6. Flintspån. Sannagården, Hi­ äro slagna. Sannagården, Hisingen. 1/1- singen. 1/1. 134 WILHELW BERG. h) En spjutspets, väl oeh fint arbetad af blågrå flinta, 3,3 tum lång och 1,2 tum bred. (Göteborgs Museum). i) En slipad flintyxa. 120 Fig. 9. Flintskrapa. Sannagården, Hisingen. 1/1. .: Fig. 10. Flintskrapa. Sannagården, Hisingen. 1/1. j) Nedre delen af en afslagen, slipad yxa af ljusgrå flinta. (Göteborgs Museum). k) Mellersta delen af en alldeles dylik. (Författarens samling). FYND FRÅN STENÅLDERN PÅ HISINGEN. 135 1) Ett bryne af sandsten, nästan rundt oeh ungefär 1,5 tum i diameter, samt ett par linier tjockt, företeende tydliga spår af nötning på ena sidan. (Göteborgs Museum). m) 8 lerkärl, mer eller mindre söndertryckta. Fem af dessa äro söndergångna i små stycken; ett är, ehuru illa ska- dadt, likväl åter hopsatt efter långt arbete. Dess massa består, liksom alla de öfrigas af oslammad lera, full af glimmer och qvartskorn, samt är på en del ställen så lös, att man lätt kan med fingrarne söndersmula den till stoft. Fig. 11. Lerkärl. Sannagården, Hisingen. 1/4. Färgen är på yttre sidan delvis gulbrun såsom kring hal­ sen, delvis svartbrun liksom på inre sidan, ehuru den der är mörkare ocli på en del ställen öfvergår i svartgrå;' bränningen är ytterst ofullkomlig. Kärlet är tillverkadt på fri hand och företer på flere ställen spår efter arbe­ tarens händer. Det har i öfrigt det utseende som fig. 11 utvisar; dimensionerna äro: vidd kring midten...................... 23 tum » » öfre kanten .........................12,1 » » » bottnen .............................. 13,1 » höjd ......................................................... 10 » 136 WILHELM BERG. bottnens tjocklek ..............................4à 5 linier massans » ................ .............. 2 à 2,5 » Lundby sockens sandtag, som ligger straxt invid det förra men åt nordost, företer endast få spår efter förhistorisk, mensklig verksamhet, och dessa egentligen blott i den till stadens sandtag gränsande delen. Från Sannagården fortsatte jag undersökningarna vesterut och gjorde då vid Pölsebo upptäckten af ett nytt och hitintills alldeles okändt fynd, af samma slag som de nu beskrifna. Detta anträffa- des sydvest om åbyggnaderna, mellan dessa ocli elfven, på en hög, kullrig grusås, derifrån man liemtat sand. Flintspånor hittades i mängd, men inga mera arbetade, och, ehuru dylika utan tvifvel finnas, kan jag dock ej nu derom göra några meddelanden, eme­ dan tillfälle ej ännu gifvits att anställa närmare undersökningar, hvarken i fråga om detta, ej heller rörande fyndortens utsträckning, eller i hvad mån den liknar de förut beskrifna. Emellertid hitta­ des i sandgropen bland grus, som nyligen uppkastats från en der anlagd väg, tvänne bitar tillhörande öfversta kanten af ett lerkärl. De äro, liksom de härofvan beskrifna bitarne från Hafäng, prydda med ungefär 2 linier djupa gropar, stälda i rader och åstad­ komna derigenom, att en spetsig och i sjelfva udden platt träpinne intryckts uti massan i något sned riktning. Groparne äro på det större stycket stälda i tre rader på kärlets sida, och likaledes i tre rader på kanten af urnan. Det större fragmentet håller om­ kring 1,7 tum i längd, och det mindre 1,3 tum, båda äro mellan 1,1 à 1,4 tum breda; massan, illa bränd och af nästan ännu rå­ are beskaffenhet än i kärlen från Sannagården, samt uppfyld med qvarts- öch glimmerkorn (af hvilka ett qvartskorn håller ända till 1,5 linier i längd), är i öfre kanten 3,5 linier tjock, men på an­ dra ställen blott 3 linier. Yttre sidan är svagt brungul, den inre af ungefär samma färg, men något mörkare. Båda styckenas brottytor tillkännagifva, att kärlet länge varit sönder, innan det upptogs ur jorden. Ehuru de äro allt för små, för att man skulle kunna af dem se kärlets form, lemna de dock en antydan i detta hänseende. Båda tillhöra nämligen, som förut är sagdt, öfre kan­ ten af kärlet, och båda äro raka till hela sin längd, hvilket hän­ visar på, antingen, att halsen varit ganska lång, eller snarare att kärlet varit af samma form som det fig. 12 afbildade kärlet från en gånggrift vid Ranten i Vestergötland 1. Prydnaderna på båda 1 Figuren är lånad ur Montelii »Svenska fornsaker» (fig. 93); se äfven Stråles »Grafkärl funna i svensk jord», pl. Il, fig. 17, sid. 98. FYND FRÅN STENÅLDERN PÅ HISINGEN. 137 äro hvarandra fullkomligt lika, men mönstren skilja sig så till vida, att på fig. 12 strecken äro stälda i snedt fortlöpande rader, under det raderna på de båda bitarne från Pölsebo äro afbrutna och ligga vågrätt. Ej långt från Pölsebo ligger Färgenäs, der äfven flintskärfvor i större mängd träffas på vestliga sidan af bergsluttningen invid ett 2 der beläget torp, och bland dem 7% hittades äfven en groft slagen bladformig pilspets. Slutligen bör nämnas, att spå- nor och skärfvor äro ganska tal­ rika på Hisingens vestliga udde, i den s. k. Rya skog, der de lik­ väl endast förekomma på en i öster och vester gående, några få fot bred ås af starkt lerblandad jord, omkring 20 fot öfver hafvet. För öfrigt kan man, med stöd Fig. 12. Lerkärl. Vestergötland. '/2. af nu gjorda iakttagelser, säga att öns hela kust från Ramberget ut till hafvet, d. v. s. hela den yta mina undersökningar omfattat, är uppfyld af flintskärfvor, tydli­ gen bearbetade af menniskohand. Dessa fynd äro af stort intresse derför, att man icke i Sverige känner några andra liknande af så stor utsträckning; de betäcka nämligen kusten på en längd af en half mil. Den bredd de in­ taga kan ännu ej uppgifvas, då tillräckliga undersökningar fattas; dock torde den del som är granskad icke på något ställe öfver- skrida 3,000 fot. De i det föregående omnämnda spåren af mensklig verksam­ het, lerkärl, flintskärfvor och redskap träffas dock — och detta bör man lägga märke till — endast ytterst sparsamt i mull- eller mossjord eller finare sand, under det de äro så mycket talrikare på grusjord. Det vill synas, som om dessa båda företeelser skulle vara oskiljaktiga, och grunden härtill är lätt funnen. Förhållandet är nämligen det, att flintredskap eller skärfvor i regeln ej anträffas i dalsänkningarna, utan blott på höjderna, derifrån vattnet redan tidigt nedspolat mullen, samt lemnat det gröfre gruset qvar. In- födingarne slogo sig sedermera ned på dessa platser, som voro bättre skyddade mot hafvets vågor, och vi återfinna sålunda der spåren af deras verksamhet. 138 WILHELM BERG. För att vinna en bättre öfversigt öfver föremålen från de hi- singska kustfynden, meddelas här nedan en förteckning, angifvande de olika slagen och deras antal på olika ställen: A f f 1 i n t a. Af sand­sten. H Fyndort. 2: Sellmans villa............... 1 49 1 3 5 11 1 1 Ramberget (troligen vid Sellmans villa) ........ % Ramberget, Lundby. .. 1 1 1 Sannagården................. 10 100 18 12 3 12 1 3 4 1 8 Pölsebo......................... 1 21 2 1 Färgenäs....................... — 1 — Tillhopa 12 171 20 15 5 16 15 3 5 4 1 10 Af förestående framgår, att bland de verkligen arbetade före­ målen äro skraporna, 35 stycken, till antalet öfverlägsna alla de andra sammantagna, och att af de senare de bladformiga pilspet- sarne af samma typ som tig. 6 här ofvan äro de flesta, hvarvid likväl bör märkas, att det ofta är ytterst svårt att afgöra, om en flintskärfva med denna form verkligen är bearbetad till pilspets eller icke. Af slipade saker förekomma allenast 5, deraf 2 hela oeli de­ lar af 3 yxor, eller kanske blott 2, ifall de båda styckena från Sannagården möjligen skulle tillhöra en och samma. Tillvaron emellertid af slipade saker, af former som tillhöra våra vanliga finare stensaker, samt spjutspetsarne af alldeles samma typer som de bästa vi ega, allt detta antyder, att dessa fynd förskrifva sig från den yngre stenåldern, från samma tid som stendösarne och gånggrifterna. Anmärkningsvärdt är, att man hittills bland alla de mera bearbetade föremål, som hittats på dessa fyndorter, ej ser flere än dessa tre nyssnämnda stycken af söndersprungna sådana, under det alla de öfriga tyckas vara fullt brukbara. Ett förhållande som vid dessa fyndorter genast faller i ögo­ nen är, att alla de tre ställen, der den egentliga redskapstillverk- ningen egt rum, — Sellmans villa, Sannagården och Pölsebo, — äro belägna i sluttningen mot öster eller söder. Emellan dessa ställen åter kan man träffa spånor och skärfvor äfven i lutningar mot FYND FRÄN STENÅLDERN PÅ HISINGEN. 139 vester, såsom vid Färgenäs, men aldrig, så vidt jag vet, mot norr. Det finnes skäl för det antagandet, att dylika fynd böra träf­ fas, icke ensamt på det nu granskade området, utan åtminstone äfven längs hela stranden af Hisingen åt hafvet till, ocli saken är utan tvifvel af den vigt, att den förtjenade en noggrann och om­ sorgsfull utredning. Så t. ex. är just denna trakt af Bohuslän särdeles rik på det ämne, hvaraf redskap gjordes, nämligen flintan. Den förekommer, i form af större eller mindre bollar, öfverallt på såväl fastlandet som på skärgårdens öar, hufvudsak- ligen utmed stränderna men äfven längre in. Vid Kastellegår- den, det forna Kongahäll, finner man den, liksom vid Bullaresjön. Huru den kommit hit, då Bohuslän ju icke har någon flintförande formation, är en fråga ej lätt att besvara. På hvad sätt bafva en gång dessa samlingar af spånor och redskap uppstått? Hvad beträffar fyndorten vid Sellmans villa har en vetenskapsman 1 uttalat den åsigten, att den torde härröra från den långt aflägsna tid, då hafvets böljor på alla sidor om- svallade det väldiga Ramberget och gjorde dess högsta toppar till klippöar, hvarest sälen låg och solade sig, ocli der sjöfogel i tallösa skaror vistades ocli hade sina reden. Urinvånarne gingo då ut i sina farkoster på jagt efter klippornas beboare, lade till vid stränderna och afsköto sina pilar, af hvilka nu blott spetsarne af flinta äro qvar på de platser, der de fallit ned på bergstop- parne eller i de något lägre sänkningar, som då stodo under vat­ ten; att flintkärnor hittats, skulle då blott bevisa att vildarne, sittande i sina båtar, tillverkade nödiga pilspetsar ocli verktyg af medförda flintstycken, hvilka bortkastades sedan ej mera kunde afvinnas dem. Mot denna åsigt kunna många vigtiga och, jag vågar hoppas, afgörande inkast framställas. Dels hafva flintskärfvorna i regeln så skarpa kanter, som om de vore nyss afslagna, och se för ingen del afnötta ut, så som fallet skulle blifvit, om de under århundra­ den af hafvets vågor slipats mot sand och grus. Dels borde man, om dessa fynd vore lemningar efter gamla jagtplatser i den me­ ning som ofvan åsyftas, der finna ett öfvervägande antal pil- och spjutspetsar m. m., men endast undantagsvis andra redskap; nu är dock händelsen, att bland alla mera arbetade föremål från samtliga de hisingska kustfynden utgöra de förra blott 33% mot 1 Intendenten A. W. Malm i en afhandling uppläst vid det möte The British Association of Science höll i Newcastle 1863. »J 140 WILHELM BERG. 67 % för de senare — således motsatsen; och bland dessa senare förekomma, såsom vi sett, en mängd väl arbetade skrapor, hvilka väl skulle vara mindre behöfliga på en jagtfärd, der det gälde att, sittande i båten fälla villebrådet, och der det ej gerna kunde komma i fråga att bereda skinnet af en sälhund eller något dy­ likt, hvaremot de voro helt naturliga på ett ställe, der infödin- garne vistades någon längre tid. Härtill kommer den omständig­ heten att, om man på Lilla Ramberget vid Sellmans villa finner lemningar efter forntida jagter, borde väl förhållandet vara det­ samma vid det s. k. Stora Ramberget, som ligger omedelbart der- invid, men ännu har, så vidt jag vet, intet dylikt fynd der gjorts, lika litet som på berget vid det nära Sannagården belägna Lind­ holmen. Dessutom skulle, om denna åsigt vore riktig, föremålen från en del ställen längs kusten af Hisingen vester ut samt från flere andra ställen i Bohuslän å ena sidan, och från Sellmans villa å den andra, utan tvifvel förete bestämda skiljaktigheter såsom tillhörande utomordentligt långt från hvarandra skilda tider, eme­ dan förenämnda platser lågo djupt under vatten den tid, då spet- sarne af Ramberget stucko upp som öar ur hafvet; nu äro dock föremålen från alla dessa ställen tydligen ungefär samtidiga. Min åsigt är, att man ej heller får betrakta dessa fyndorter såsom egentliga forntida »fabriker» för redskapstillverkning — och så till vida är benämningen »flintverkstad» ej fullt lämplig —, utan som ställen, der infödingar i något större antal, under längre eller kortare tid, hade sina boningar, och der de, helt naturligt, varit sysselsatta med förfärdigande af de för lifvets uppehälle nödvändiga verktygen, ehuru detta å andra sidan ej utesluter möj­ ligheten af att äfven en tillverkning för utbyte kunnat ega rum. Detta är fullkomligt analogt med hvad som nppgifves i Vitterhets- Akademiens Månadsblad för 1872 (sid. 35), efter Prof. Reinisch’s resa i Mexico, att, när indianerna begifvit sig ut till en ö för att fiska, använde de den tid, fisket lemnade dem öfrig, att förfär­ diga obsidianredskap, hvarför ock marken på de ställen, der de uppehållit sig, är öfversållad med stenskärfvor. Huruvida åter vistelsen på nu ifrågavarande ställen varit kor­ tare eller längre, eller huruvida infödingarne der haft stadigva­ rande bostäder, d. v. s. så stadigvarande som en af fiske och jagt lefvande folkstam kan antagas hafva haft, — det blir en annan fråga. Ett stöd för den senare åsigten torde man kunna finna deri, att man på dessa platser anträffar lerkärl, fulla med brända ben. Man skulle måhända vilja invända, att dessa lerkärl inga­ lunda äro bevisade tillhöra samma tid som flintspånorna, utan FYND FRÅN STENÅLDERN PÅ HISINGEN. 141 kunna möjligen vara mycket yngre. Häremot talar dock det an­ märkningsvärda förhållandet, att det icke är allenast på något en­ staka ställe de finnas, utan ganska allmänt bland dessa fynd. Så t. ex. har man vid Sannagården, som vi sett, tillvaratagit 8 graf- urnor, utom alla dem som under årens lopp förstörts i grustaget; vid Sellmans villa delar af en; vid Pölsebo likaledes. Från Fla- teby har Göteborgs Museum, som nämndt, tre flintknifvar af rå form hittade i en sandbacke, »der det äfven finnes lerurnor»; — så är ju också fallet vid Hafäng i Skåne, och, granskar man noga, torde det vara så vid nästan alla fynd af ifrågavarande slag. Kärlens råa former, ocli den ovanligt grofva, oslammade, yt­ terst illa brända massan, som vid Sannagården består af alldeles samma grus som finnes på platsen, uppblandadt med något lera, — allt hänvisar på en ganska låg ståndpunkt hos tillverkaren, sådan den kan antagas hafva varit under vår stenålder. Härtill kommer en synnerligen vigtig omständighet, hvarpå man bör aktgifva för utredandet af frågan om deras ålder, den nämligen, att på de vid Pölsebo funna båda delarne af ett lerkärl ornamenten, bestående af små, i rader intryckta gropar, äro sär- skildt utmärkande för stenålderns keramiska arbeten, ocli skilja dem från de senare kulturperiodernas; de förete städse en egen­ domlig öfverensstämmelse med hvarandra, hur vexlande mönstren än kunna vara. Ingenting finnes heller, som berättigar tillägga dem ett senare ursprung, tvertom är det enda arbetade föremål, man i något af dem funnit, en ganska vacker flintspån, samt i en annan urna ett par oregelbundna skärfvor 1. Det torde så­ lunda ej återstå annat val än att låta förevarande kärl vara sam­ tidiga med flintsakerna, i hvilket fall de ega ett särskildt intresse, emedan mari förut knapt har några säkra fynd af stenålders-lerkärl från Bohuslän. 1 I massan af ett dylikt grafkärl från Sannagården fanns en ganska stor, skarpkantig flintskärfva. 142 WILHELM BERG. /Tl Dus - y Fig. 13. Groft slaget flintverktyg. Bäckebol i Backa socken, Bisingen. 2/3. FYND FRAN STENÅLDERN PA HISINGEN. 143 it y*. i3st -w ith $224 Fig. 14. Flintdolk. Pilegården 2 Fig. 15. Mejsel eller yxa af flinta, slipad på Lundby socken, Hisingen. 2/3- bredsidorna; smalsidorna oslipade. Röda sten, Majorna. 1/2- hisf. 2. 10 144 WILHELM BERG. Hg. Hi. Ovanligt litet lerkärl. Saunagärden, Hisingen, 1/1 E Ve .1 The Fig. 17. Slipad smal­ mejsel af Jlinta. Bjurslätt, Hisingen. 2/3 Fig. 18. Nedre delen af en slipad flintyxa. Långedrag, Frölunda socken. ’A. FYND FRAN STENÅLDERN PÅ HISINGEN. 145 Tillägg. (Oktober 1875). I sammanhang med förestående torde det vara skäl att här meddela afbildningar af några bland de vackrare fornsaker af flinta, som hittats å andra ställen på Hisingen än de här ofvan omtalade samt på den motliggande kusten af fastlandet (fig. 13 -18). Sedan föredraget hölls, har Göteborgs Museum erhållit ett ovanligt litet lerkärl (fig. 16), tillvarataget af arbetare i nedrasad sand uti grustaget vid Sannagården. Man känner således intet om kärlets innehåll, lika litet som om sättet, hvarpå det varit nedsatt i jorden. Kärlet, hvars yta har gulbrun färg, är groft och tydligen gjordt för hand; godset, något finare än de vid Sannagården förut anträffade kärlens, består af illa slammad lera med qvarsittande glimmer- och qvartskorn. Det är svagt brändt. Kärlet — ett af de minsta, man känner från Sverige, — är holt, med undantag af öfre kanten, hvarifrån några mindre stycken bort­ fallit. Måtten äro följande: höjd.......................................... 1 tum 3 linier. diameter vid mynningen...... 1 » 3,5 » » » bottnen...............1 » 2,5 » Dessutom har Göteborgs Museum under innevarande höst fått en vid Sannagården hittad, fint slipad, men illa skadad mejsel af samma slags hvitgrå flinta, hvaraf de derstädes förut anträffade mejslarne äro arbetade. hällristningar. Aftecknade af L. BALTZER, beskrifna af OSCAR MONTELIUS. Bland det på fornlemningar rika Bohusläns märkligaste min­ nen från äldre tider intaga utan tvifvel de i detta landskap ovan ligt talrika hällristningarna främsta rummet. Derför har också, sedan Hushållnings-sällskapet gifvit ett frikostigt anslag till under sökning och beskrifning af länets fornminnen, en af de första åt­ gärderna varit att söka erhålla fullt noggranna afbildningar af alla Bohusläns hällristningar. Herr grefve Ehrensvärd, hvilken länge intresserat sig särskildt för denna sak, lyckades också att i herr L. Baltzer finna en person, som var fullt vuxen detta svåra upp­ drag och som var benägen att åtaga sig det. Innan vi meddela resultaten af hans arbete under åren 1874 och 1875, torde det emellertid vara skäl att i korthet redogöra för de undersökningar, som förut företagits i afseende på häll­ ristningarna i Bohuslän, och för de åsigter, som af olika forskare uttalats om dessa fornlemningars ålder och betydelse. Redan hafva tvåhundrafemtio år förflutit, sedan Bohusläns hällristningar första gången ådrogo sig fornforskarens uppmärk­ samhet, ehuru det egentligen endast är under detta århundrade, som de varit föremål för ett mera omfattande studium och blifvit med noggrannhet aftecknade. År 1627 lemnade lektorn vid gymnasiet i Kristiania Petrus Adolpbi, eller såsom han på sitt hemlands språk kallades Peder Alfssön 1, till professor Ole Worm i Köpenhamn teckningar af 1 Denne doktor Peder Alfssön, hvilken aftecknat och beskrifvit åtskilliga norska fornminnen åt Ole Worm, är eu i den norska historien un- BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 147 några hällristningar i det då till Norge hörande Bohuslän. Dessa teckningar offentliggjordes emellertid först år 1784 i Suhms »Sam­ linger til den Danske Historic»1. De af Peder Alfssön aftecknade hällristningarna äro dels en som finnes i Askums socken på det så kallade Qværneheedt, ej långt från Braateberg, dels en som finnes nära Brastads kyrka. Vi meddela här (fig. 1) den senare efter Peder Alfssöns teckning, sådan den af Sulim är återgifven. Sulim, som anser, att dessa fornlemningar hafva en hög ålder, beklagar, att de icke kunna förklaras. Peder Alfssön hade förmodat, att arbetarne vid Bra­ stads kyrkobyggnad roat sig med inhuggandet af de figurer, som ses å den sistnämnda hällristningen. Fig. 6 visar samma häll­ ristning efter en af herr Baltzer år 1874 tagen noggrann afbild­ ning. Då det kan vara af intresse att taga kännedom om den för­ sta beskrifningen af Bohusläns hällristningar, som meddelades den lärda verlden, och då denna beskrifning är införd i ett arbete, som numera är föga lätt tillgängligt, meddela vi här Peder Alf- söiis text till de af honom utförda teckningarna, med Suhms der- vid fogade anmärkningar. »De attskillige Figurer paa en stedh som disse tuende aff- »malinger formelder oc repræsenterer, findis ved Braste Kirke »vdj Vigen i Bahuus Læhn en half fierding vejs fra Kircken i »Nord paa itt flatt slett och jeffn Berg, som haffuer mestendeell »væred offuergroed med Mosse ocli Jord. Men for faa aar effter- »ad nogle aff disse Figurer haffuer ladet sig tillsiune, da er Jor- »den och Mossen afftagen, ocli findis nu alle disse forskreffne Fi- »gurer rudi minerva delineret paa forskreffne brede ocli slette »Steenklippe, som paa Norsche kaldis en Heide, och wender den »emodh synder. Huilcken vdj sin rette vigd og bredli kand icke »vell beskriffues, fordi den er vell megitt vidløfftig, och dette lidet der det sjuttonde århundradet icke obekant man. Han var född i Oslo och praktiserade som läkare först i Bergen från 1616 till 1626, och sedan i Kristiania, der han tillika blef lektor vid gymnasiet och canonicus. Aren 1631 till 1654 var han lagman i Throndhjem. Bland de fornminnen han aftecknat märkes äfven den bekante run­ stenen vid Tune i Smålenene. Peder Alfssöns teckningar förvaras nu i Köpenhamns Universitets bibliothek (Arnamagnæanska samlingen N:o 371 folio). De äro, enligt hans egen uppgift, utförda på riks- kansleren Christian Fris’ befallning. — Se Budstikken, tredje år­ gangen, sid. 339—41; ocli »Årsberetning af Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevaring» för år 1856, sid. 72. 1 Andra bandet, tredje häftet, sid. 215, 216. 148 OSCAR MONTELIUS. »stöcke undertagen, endnu er med Jord och Steen och Mosse »offuergroedh, och dett som slett er, er henved 2 Faffne i wid »och breden. Ellers findis intet andett att describere om steden, Fig. 1. Hällristningar nära Brastads kyrka, Bohuslän, efter Peder Alfssöns år 1(127 tagna afbildning. »vden huad Naffnit vedkommer. Det kaldis den Braateberg, dett »er saa megit sagt som itt Berg, huor Steene brydes ocli sigis »Brydeberg. Saa er min Conjectura om disse Figurer, att Braste BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 149 »Kirke (som staar mindre end en halff fierding vegs derfra, och »er af Campesteene opbygd) er bygd aff de steene, som ere brøtt »och tagne paa den sted». Forresten er Forfatterens Meening, »at »operarii eller Lapicidæ, som der till Kirckens bygning haffuer »brøtt och huggen steenene, de paa den slette Sted baffuer hafft »deris Huilestedh effter och emellum Arbedett, eller och kandskie »haffuer hafft deris Tilhold der, meden de vaare occuperede i det »Arbede, och saa per otium & occasionem haffuer certeret med »huerandre, huem der best kunde ramme till att hugge saadanne »Figurer i Bergit, eller ochsaa kandskie memorice causa». Hvem som seer den herhos føyede Tegning, vil gandske vist fatte andre Tanker om dette mærkværdige Monument, hvis Alder er meget høy, skiønt dets Indhold, desværre, nu icke kan forklares». Så vidt man känner, togos inga nya teckningar af bohuslän­ ska hällristningar under mer än ett och ett halft århundrade efter Peder Alfssöns tid, ehuru öfverste Klinkowström år 1751 sökte fästa uppmärksamheten på tillvaron af dessa fornlemningar. I sitt nämnda år till Carl Gustaf Tessin stälda bref, som är intaget i första häftet af dessa »Bidrag» (sid. 124), och i hvilket han ber, att Bohusläns fornminnen måtte »eftersökas och upteknas», säger han nämligen äfven: »Uti Tanums socken icke långt ifrån hafwet har jag äfven besedt en bergshälla 1, uti hvilken finnes uthuggen en man med spjut i handen, hvarom berättelsen är, att en skottsk anförare blifvit uti gamle härfärder derstädes under flyktandet slagen, oeli den ställning, hvaruti han igenfunnits, uti berget ut- huggen». Några nya afbildningar af länets hällristningar torde först hafva tagits under den resa, som den bekante tecknaren Hilfeling år 1792 företog i Bohuslän på bekostnad af den frikostige, för fosterlandets fornlemningar så varmt nitälskande hofintendenten Pehr Tham till Dagsnäs. De teckningar af hällristningar och an­ dra fornminnen, som Hilfeling under denna resa utfört, äro ut- gifna i »Göthiska monumenter, samlade och beskrifne af Pehr Tham» (Stockholm, 1794). Man finner der afbildningar af hällrist­ ningar i Tossene (pl. VI, VII, XII, XIII ocli XIV) och Tanums socknar (pl. XVIII). Oaktadt Hilfeling var en god och, efter de fordringar man på hans tid hade, noggrann tecknare, liar han dock begått flere misstag. Det största och vigtigaste är, att han på en hällristning trott sig finna runor, hvilka dock endast äro 1 Härmed afses tydligen den hällristning å Lissleby egor, som är åter- gifven pl. 14 och 15, fig. 37, i Holmbergs »Skandin. hällristningar». 150 OSCAR MONTELIUS. några genom berghällens vittring uppkomna streck. — Tham för­ söker icke någon förklaring öfver de ritningar han utgifvit. Carl Georg Brunius uppsökte och aftecknade under som- rarne 1815—17 omkring ett hundra hällristningar i Bohuslän. Lunds universitets kansler, excellensen Lars von Engeström, in­ tresserade sig för dessa fornlemningar, hvarför Brunius år 1818 om dem afgaf en berättelse, som excellensen Engeström lät öfver- sätta på franska, men som icke blef tryckt. På uppmaning af riksantiqvarien Liljegren omarbetade Brunius någon tid derefter denna uppsats, men till följd af Liljegrens hastiga frånfälle kom arbetet åter att hvila, tills det trettio år senare, ånyo omarbetadt, slutligen utgafs, så som vi af det följande få se. Emellertid hade Brunius år 1819 offentliggjort en hällristning, vid Tegneby i Tanums socken, i de af honom och Liljegren ut- gifna »Nordiska fornlemningar». I den bifogade korta texten fäster han uppmärksamheten derpå, att hällristningarna böra be­ traktas som ett slags bildskrift. »Likasom hällristningarna», sä­ ger han, »äro, hvad de måste vara, vida enklare än de egyptiska hieroglypherna, så äro de ock mer invecklade än den mexikan­ ska figurskriften». Redan i denna uppsats söker han gifva en symbolisk tolkning af några på hällristningarna förekommande bilder. »På våra bergtaflor föreställes, i stöd af den slutsats, som af nära hundrades granskning kunnat dragas, .... landstig­ ningar med fotter, rädsla med harar, hotande förebud med foglar (fylgjor) och döden med skåliga hålor i form af omvända ätte­ högar». Mot sådana, endast på godtyckets grund hvilande tolk- ningsförsök — hvilka för öfrigt äfven i senare arbeten återfinnas — kunna naturligtvis berättigade invändningar göras. Professor Sjöborg återgifver i det år 1830 utkomna tredje bandet af sina »Samlingar för Nordens fornälskare» de af Tham och Brunius offentliggjorda hällristningarna i Bohuslän, utan til­ lägg af några nya teckningar. I den korta hithörande texten (s. 149) yttrar han följande, hvilket tydligen är riktadt mot Brunii tolkningsförsök: »Då en stor del af landets inbyggare såsom kring­ resande och vikingsfarare varit de kunnigaste, de lifligaste och de som mest sett ocli erfarit, och derjemte hvarje sommar varit i rörelse; är ej underligt, att största delen af våra figurer i sten äro af dem ristade. Men desse ristningar innehålla inga andra hieroglypher eller mysterier, än att de enkelt framställa skepp, på hvilka de ankommit, menniskor och djur, som de antingen medfört, eller såsom rof tagit, envigen och annat, som de i land kunnat uträtta, hvarföre sådana ristningar till större delen finnas BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 151 i stenklippor och på de så kallade flathallar vid stränderna». Oaktadt han således antager, att hällristningarna mera äro histo­ riska taflor än egentlig bildskrift, är han dock ej lyckligare än Brunius i förklaringen af de små skålformiga fördjupningar, som så ofta ses på dessa fornlemningar. Han förmodar nämligen, att de »föreställa hamnar oeli gifva tillkänna de pålar, som i sjön och på landet nedslogos för att dervid fastbinda skeppen». Under en resa i Bohuslän år 1838 hade Brunius tillfälle att fortsätta de studier öfver hällristningarna, som han tjugu år förut börjat. I sin öfver denna resa utgifna berättelse 1 klagar lian öfver, att dessa fornlemningar hvarken blifvit »med noggrannhet aftecknade, ej heller med nöjaktighet förklarade. Man hade väl kunnat med fog vänta, att man sökt med mera omsorg afbilda dessa konstlösa framställningar; men man kan deremot icke un­ dra, att tydningarne i saknad på säkrare och rikhaltigare sam­ lingar blifvit godtycklige, ja, alldeles osannolike». I afseende på den mycket omtvistade frågan, huru hällristningarnas figurer äro utförda, yttrar sig Brunius här (sid. 79) med mycken bestämdhet för, att de »äro antingen inslipade eller inknackade å släta berg­ sluttningar med stenredskap». »Hällristningarnas höga ålder», sä­ ger han vidare å samma sida,» torde deraf skönjas, att, då de all­ tid finnas å sådana klippor, hvarest i urtiden varit, att dömma af belägenheten, goda hamnar, men aldrig lägre än några famnar öfver hafsytan, en ganska lång tid måste förflutit, innan de fått sin nuvarande höjd öfver densamma. Deras höga ålder torde äfven deraf skönjas, att det urfolk, som efterlemnat dessa minnes­ märken, saknat jernredskap, ty om detsamma, ägt sådant, hade de ofelbart blifvit dermed inhuggne. Vidare finnes aldrig å häll­ ristningarna tecken till någon bokstafsskrift. Härtill kommer, att alla de redskap och vapen, som blifvit bär afbildade, likna sten- ej metall-arbeten. Slutligen märkes, att nästan alla fartyg likna enkla eller dubbla kanoter, nemligen sådana, som de hvilka söderhafsvildarne begagna». Häraf se vi, att Brunius redan nu hänför hällristningarna till stenåldern. Vi böra ihogkomma, att detta skrefs kort efter det uppställandet af de tre stora förhisto­ riska perioderna ådragit sig allmännare uppmärksamhet, och sam­ tidigt med utgifvandet af professor Nilssons klassiska verk öfver stenåldern. 1 Brunius, »Antiqvarisk och arkitektonisk resa genom Halland, Bohus­ län, Dalsland, Vermland och Vestergötland ar 1838» (Lund, 1839), sid. 78. Hällristningar i Bohuslän omtalas äfven sid. 79—81, 101, 108, 111 och 112. 152 OSCAR MONTELlus. Äfven i nämnda reseberättelse söker Brunius en symbolisk tolkning af vissa bland de på hällristningarna förekommande bil­ derna. »Oxar tyckas här», säger han sid. 80, »betyda styrka, or­ mar listighet, harar rädsla, fåglar dels lycka, dels olycka, hålor undergång o. s. v.» Aren 1837 ocli 1838 företog äfven doktor Lennart Åberg — det förra året i sällskap med en yngre läkare Almqvist — resor i Stångenäs och Qville härader, samt aftecknade derunder åtskil­ liga hällristningar, hvilka teckningar han jemte en kort beskrif- ning meddelade i »Annaler for nordisk Oldkyndighed» 1838— 1839 (sid. 386—390, och pl. V—X). Han säger, att de »påtagligt äro inhuggne genom någon metall». »Bland de enskilta figurerna», fortfar han, »äro skeppsformerna de vanligaste och hafva i syn­ nerhet blifvit utförda med noggrannhet ocli arbete. Det bör an­ märkas, att man ej på ett enda fartyg bestämdt kan urskilja ma­ ster med segel; men deremot tydligt varseblir besättningarnes an­ tal ocli stammarnes prydnader». »Från ett fartyg», anmärker han i noten, »utristadt nära Bottna kyrka, finnes (visserligen) något, liknande en mast med en hjulform på toppen. Kanhända är detta en prydnad». Denna uppsats föranledde ett märkligt uttalande i ämnet af den frejdade Berzelius, som synes hafva förgätit, huru försigtig en vetenskapsman måste vara, då han yttrar sig i en fråga, hvilken ej ligger inom området af den vetenskap han beherskar 1. Ber­ zelius sade, att planlösheten i figurernas sammanställning ocli de alltför realistiskt tecknade mansbilderna visa, att hällristningarna endast äro utförda till tidsfördrif af sysslolösa stenhuggarelärlingar, således samma förklaring som Peder Alfssön tvåhundra år förut gifvit. De så kallade fartygen föreställa icke annat än slädar, liknande dem som ännu äro brukliga i Norrland, o. s. v. Emot dessa åsigter uppträder doktor Åberg med ganska goda skäl i en ny afhandling, »Figurteckningar från forntiden», införd i »Annaler for nord. Oldkynd.», 1842—43 (s. 348—356). »Endast en längesedan förfluten ålder», säger Åberg, »har kunnat frambringa de konstprodukter, som hällristningarne före­ visa. Något liknande söka vi förgäfves under katholicismens ti- dehvarf, och ännu mindre efter detsamma. Såsom en förfluten tids egendomliga konstalster betraktar den närvarande åskådaren 1 Berzelius uttalade sina åsigter om hällristningarna i ett bref till pro­ fessor Nilsson, aftryckt i tidskriften »Studier, kritiker ocli notiser» 1841, N:o 7; samt i en skrifvelse till Nordiske Oldskrift Selskabet i Köpenhamn. BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 153 desse bilduthuggningar, och utan att efterbilda skulle nutidens skulpturmejsel aldrig utföra något dylikt. Samma egna tecknings- sätt, som uti mer än hundrade särskilda ristningar kan framletas på Bohusläns kuststräcka, träffas äfven uti Dalsland, Blekinge och flera andra svenska provinser, samt äfven uti Norrige, hvar- vid det är högst märkligt, att det stundom påträffas uti de graf- var, som sednare tider öppnat, efter det att århundraden deri bevarat forntidens konst. Vi behöfva endast jemföra ofvannämda landskaps" hällristningar med afteckningar från den ryktbara Ki- viksgrafven i Skåne, och åter dermed sammanlikna de prydnader (ett fartyg och en fisk), hvarmed en bronsknif, funnen uti ên graf- urna på Möen, är utsirad, för att finna en påtaglig likhet mellan sinsemellan aflägsna orters fornteckningar under säkert samma tidsålder». Mot Berzelii påstående, att de s. k. fartygen äro slädar, gör Åberg flere välgrundade anmärkningar, såsom att djur, hvilka för öfrigt ofta förekomma på hällristningarna, aldrig äro med de ifrågavarande figurerna »förenade likasom förespända dragare». Vid sidan af den förut omtalade bronsknifvens fartyg, som liknar häll­ ristningarnas, finnes äfven en fiskfigur. »Sjebbervall (skib) ocli Skeppshällarne äro namn på ställen, der sådana ristningar före­ komma, som utvisa dessa skeppsfigurer; och det är således en från fordom antagen mening, som vi här hylla. Äfven kan man på några serskildta fartyg ur­ skilja flera fullkomliga mennisko- gestalter och stridsfärdiga käm­ par; på andra deremot upptäcker man en besättning af omkring 30 man, endast antydda genom XXXXXX streck, på hvilka klotrunda öfver- Fig. 2. Fartyg med åror å en hällrist­ delar stundom tyckas beteckna ning vid Valla i Bohuslän. hufvuden; och, hvad som är ännu mer talande för mitt påstående, man finner till ocli med åror antydda, hvilket ses af vidfogade figurteckning från Knippeisberget vid Valla by ocli Tossene socken uti Bohuslän» (fig. 2). Frånvaron af master kan ej an­ föras såsom bevis för, att de omtvistade figurerna icke kunna vara fartyg, emedan »gamla urkunder förmäla, att nordboarnes krigsfartyg uti äldsta tider vanligen blefvo framrodda utan tillhjelp af segel». »Då hällristningarnes fartyg», tillägger Åberg, »esomoftast utvisa djurshufvuden på sina höga framstammar, ocli dessutom hafva en besättning, som motsvarar sagornas intyg, tror jag mig 154 OSCAR MONTELIUS. böra uti dessa figurer se en afteckning af de härskepp, hvarmed Nordens furstar företogo sina sjötåg, och icke, enligt herr professor Brunii förmenande, vildars kanoter.» Åfven uttalar han sig mot Brunii åsigt om flere figurers symboliska betydelse. »Jag tror der- emot», säger Aberg, »att vi här endast upptäcka enkla framställ­ ningar af det som beryktade fäder utfört hemma ocli under sina ärofulla krigståg. Vi igenkänna dessa tilldragelser ofta ganska tydligt, och der de. af oss ej nu kunna utredas, har möjligen en till händelserna närmare samtid, med traditionens tillbjelp, kun­ nat finna rätta förhållandet». Åberg delar ej heller Brunii förklaring af de runda figurerna, nämligen att de större skulle vara sköldar, och att de mindre, helt och hållet urgröpta, hålorna skulle föreställa ättehögar. I det han påminner derom, att solen och månen pläga vara afbil- dade på lapparnes spåtrummor och på de äldsta runstafvarne, säger Åberg: »Då hällristningarnes hjulformer till stor del öfver- ensstämma med solens och månens afbildningar på dessa fornlem- ningar, skulle jag i stället för sköldar vilja anse dem föreställa dessa himmelstecken, antagande att de med tvärstreck försedda figurerna skulle beteckna solens, och de som saknade dem må­ nens afbilder. Finge jag gå längre uti mina framkastade tyd- ningsförsök, skulle jag bestämma de små runda urgröpningarne, som ofta flocktals upptäckas, till att beteckna stjernor. Om dessa figurer här haft någon religiös betydelse eller endast äro inhuggne såsom händelserna upplysande himlakroppar, kan jag ej afgöra.» Axel Emanuel Holmberg, som redan i sin »Bohusläns hi­ storia och beskrifning,» hvilken utkom under åren 1842—1845, af- bildat och beskrifvit en mängd hällristningar, utgaf år 1848 sitt bekanta arbete »Skandinaviens hällristningar.» För första gången fick man nu afbildningar af alla då kända nordiska fornminnen af detta slag. Bland de 164 skandinaviska hällristningar, som här finnas aftecknade, äro ej mindre än 142 bohuslänska. Sedan dess har dock en stor mängd sådana fornlemningar upptäckts både i Sverige — mest i Östergötland och Skåne — och i Norge, under det att jemförelsevis få nya hällristningar uppdagats i Bo­ huslän, så att förhållandet mellan antalet af bohuslänska och an­ dra skandinaviska hällristningar nu är väsentligen olika mot hvad det var för trettio år sedan. Särskildt torde det förtjena anmärkas, att man på andra si­ dan Svinesund, i Smålenene, upptäckt ett stort antal hällristnin­ gar, under det att Holmberg år 1848 antog, det sådana der sak­ nades (sid. 4). BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 155 Frågan om den tid, från hvilken de bohuslänska hällristnin- garna förskrifva sig, besvarar Holmberg på det sätt, att han hän­ för dem till tiden mellan år 500 och 900 efter Kristi födelse, det vill säga till vikingatiden. Ehuru Holmberg medgifver (sid. 7), att det i Norden finnes ristningar på sten i några grafvar både från stenåldern och brons­ åldern, — t. ex. på ett par stendösar och på Kiviksmonumentet, — anser han, att Bohusläns hällristningar ej kunna vara gjorda un­ der någondera af dessa perioder, och hans skäl för denna åsigt äro hufvudsakligen följande. Hällristningarna i Bohuslän tillhöra icke stenåldern, emedan de, enligt hans öfvertygelse, ej kunna vara utförda med verktyg af sten, ej ens af flinta, hvarvid han dock antager, att dessa verk­ tyg måste hafva hållits i handen och icke varit skaftade. »Flin­ tan är dessutom spröd», säger han (sid. 10), »och förlorar, vid hvarje våldsam contact med hårdare föremål, sin egg eller kant, och äfven om, såsom förhållandet vanligen är, hon derigenom tillskapar nya kanter eller skärper sig sjelf, så måste likväl till utarbetande af en större, djupt huggen hällristning hafva åtgått minst en båtlast flintsten, och derefter skulle ofelbart återfinnas lem- ningar uti jorden omkring bergtaflorna, hvilket ingalunda är fallet, hvarom jag är så mycket mera förvissad, som jag vid några af de större hällristningarna låtit upptaga den närmaste jorden ända till dess aldrig rubbade bottenlager, och slammat den, utan att kunna upptäcka spår af sönderslagen flinta». Att hällristningarna icke tillkommit under stenåldern, skulle också visas deraf (sid. 10), att man på dem finner framstälda bil­ der, som vitna om bekantskap med åkerbruk, husdjur, vagnar och skepp, således om ett kulturtillstånd, som, enligt Holmbergs åsigt, vore otänkbart under stenåldern. Härtill komme, att de å häll­ ristningarna afbildade vapnen icke likna dem som begagnades under stenåldern, och att svärd, ett under nämnda period okändt vapen, så ofta ses å dessa taflor. En del af dessa omständigheter kunna ännu på goda grun­ der betraktas såsom bevis för, att hufvudmassan af Bohusläns häll­ ristningar ej förskrifva sig från stenåldern. Svagare äro deremot de skäl, som Holmberg (sid. 12 och 13) anför såsom stöd för sin åsigt, att dessa fornminnen ej tillhöra bronsåldern. Dels anser han nämligen vapenformerna å dem vara olika äfven de under bronsåldern vanliga, dels finner han ett skäl för nämnda åsigt deri, att spiraler ocli andra för bronsåldern utmärkande sirater nästan alldeles saknas å de skandinaviska hällristningarna. Vis- 156 OSCAR MONTELIUS. serligen hafva vi föga skäl att söka sådana ornament på taflor, der endast föremålens former, ej deras sirater kunna ses; men man har dock funnit spiraler på några hällristningar, i synner­ het i Östergötland och Skåne, hvilka emellertid nästan alla voro okända på den tid Holmberg skref sitt arbete 1. Ehuru Holmberg icke var okunnig derom, att man i Dan­ mark funnit »bronzknifvar med inritade skeppsfigurer, hvilka röja en träffande likhet med dem som förekomma på hällristningarna» (sid. 13), såg ban dock ej häri — såsom vi nu göra — ett bevis för, att de svenska hällristningarna skulle tillhöra bronsåldern. Han delade nämligen den åsigt, som på 1840-talet bystes af de mest framstående danska fornforskarne, att bronsåldern i Dan- mark varat vida längre än i Sverige, »ända in i åttonde seklet (?)», och att således de nyssnämnda danska bronsåldersknifvarne kunde vara ungefär samtida med vikingatidens hällristningar i Sverige. Under det att de bohuslänska hällristningarna följaktligen icke skulle kunna vara äldre än bronsålderns slut, är det enligt Holm­ bergs öfvertygelse klart, att de tillhöra jernåldern, hvars vapen- former han tror sig återfinna i deras bilder, och att de närmast tillhöra vikingatiden, emedan skepp och sjöstrider så ofta ses på dem såsom minnen af vikingalifvet och dess bragder. Ett bevis för riktigheten af denna tidsbestämning ser Holmberg äfven deri (sid. 18), att man på hällristningarna skulle finna afbildade sköld­ paddor, kameler ocli noshörningar (?), hvilka djur nordborne först under sina vikingafärder till söderns länder efter början af det 6:te århundradet skulle hafva lärt känna. Att hällristningarna i Bohuslän emellertid ej förskrifva sig från hednatidens allra sista del eller från början af den kristna tiden framgår, enligt Holmberg (sid. 20), deraf att vi på dem al­ drig finna de under nämnda tid så vanliga drakslingorna, ej nå­ gra kors, och ej spår af runor eller annan bokstafsskrift. »Hade någon dylik varit känd den tid hällristningarna inhöggos, så är det uppenbart, att man begagnat detta både lättare och ändamåls- enligare medel att åt efterveriden förvara minnet af de händelser, man ville föreviga, och icke det besvärliga ocli osäkra bildteck- neriet». Holmberg antog, att runorna före kristendomens införande i landet såsom skrifttecken »uteslutande voro presternas eller några 1 Se t. ex. »Antiqvarisk tidskrift för Sverige», 2:a delen pl. 3 (Öster­ götland); ocli Bruzelius, »Sur des rochers sculptés découverts en Sca- nie» i »Compte-rendu du congrès .... de Stockholm, 1874», sid. 479. BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 157 fä invigdes egendom» (sid. 20). Sedan man nu uppvisat, att de mera allmänt varit i bruk här sedan den äldre jernåldern, se vi i deras frånvaro på hällristningarna ett bevis för, att dessa fornminnen tillhöra tiden före jernålderns början. Vi använda således alldeles samma slutledning som Holmberg, men, emedan förutsättningarna nu äro olika, blir också resultatet ett annat. Detta är icke det enda fall, der orsaken till den enligt vår öfvertygelse oriktiga åsigt, vid hvilken Holmberg stadnat, ickc bör sökas hos något fel i hans tankegång, utan endast i en på hans tid lätt förklarlig ofullständighet i kännedomen om de för­ hållanden, som skulle tjena till förutsättningar. Häri torde vi ock böra se den hufvudsakliga anledningen till, att Holmberg anser hällristningarna vara ett verk af norræna- stammen, d. v. s. af svear och norrmän, och icke af göterna. »Samma forskningar», säger han (sid. 16), »som visat oss Göthernas tillvaro i Skandinavien, hafva och ådagalagt, att de, efter sin in­ vandring hit omkring år 200 f. Chr., .... icke trängt högre upp än till den naturliga gräns, som bildas af Göthaelf i vester och Bråviken i öster, med deremellan liggande stora insjöar ocli den tiden nästan ogenomträngliga skogar. Ocli det är just norr om denna gräns, dit strömmen af Norrænafolket genast vid sitt inträngande nordan ifrån synes hafva vältat sig, och hindrat all invasion af Götherna, som massan af hällristningarna äro belägna, nemligen i Norrige, Bohuslän, Dahlsland, Vermland och Norrlands provinser. Att man söder om denna gräns, således inom Götha- stammens fordna landamären, träffar samma fornlemningar, sär­ deles vid sjön Roxen, gör härvid ingen svårighet, då, såsom vi snart skola visa, dessas utarbetning ligger oss långt närmare i ti­ den än Göthernas utträngande af Norrænastammen, hvilket, enligt Keysers bevisning, försiggick i 2:dra och 3:dje århundradena af vår tideräkning». Senare forskningar hafva, såsom bekant, visat osäkerheten af den grund, på hvilken dessa förutsättningar skulle hvila. Deremot har Holmberg utan tvifvel fullkomligt rätt, då han söker bevisa, att hällristningarna äro utförda af Nordens egna in­ vånare — dessa må hafva hört till den ena eller andra folkstam­ men — ocli icke af främlingar (sid. 16). Holmberg ser, ocli äfven detta säkerligen med rätta, i häll­ ristningarna skildringar af verkliga tilldragelser, men, särskildt i afseende på de bohuslänska ristningarna, anser han det »icke vara möjligt att sätta dessa ifrån traditionen numera isolerade ålder- domslemningar i samband med några kända historiska detaljer. 158 OSCAR MONTELIUS. Sådant skulle låta sig göra endast genom den lifligaste gissnings- förmåga och en hårddragen slutningskonst» (sid. 26). »Man fin­ ner lätteligen», säger han vidare (sid. 28), »att de, såsom bildskrift, ämnad att bevara minnet af en viss händelse, icke att egentligen uttrycka någon viss tanka, höja sig vida öfver de råa drag deraf, som man finner hos vilden, men tillika att de ieke kunna jemfö- ras i fullkomlighet med t. ex. Egyptens hieroglyfer. De måste ofelbart hafva sin plats midt emellan dessa båda, och torde när­ mast kunna liknas med den af Robertson beskrifna forn-mexikan- ska »tafvelskriften». De likna denna äfven deruti, att förkortnin­ gar sällan nyttjas, utan figurerna merendels framställas hela, om man undantager fotsulans ofta förekommande bild, som måhända nyttjas i stället för menniskans». De flesta figurerna anser Holmberg beteckna det som de af- bilda; endast om några — såsom »hålor, fotsulor, cirkelformer» m. fl. — antager han, att de hafva en symbolisk betydelse. Han godkänner dock icke (sid. 30) Liljegrens åsigt, »att man i häll­ ristningarna tydligen igenkänner....lika beskaffade bildliga hop­ ställningar i ristning, som i ord blifvit antydda i versspråket». Liljegren hade t. ex. 1 »fixerat vissa bemärkelser för svårtydda tecken, såsom den af dryck, vätska vid de punktlika figurerna eller hå­ lorna, bölja vid den bugtande linean o. s. v., samt uti en hopstäld grupp af ett skepp, ett bi och en dylik linea sett uttryckt begrep­ pet mjödhorn genom dess bildliga omskrifning »Biböljans (honings- dryckens) skepp». Uti en punkt eller håla, ställd vid en spjut­ spets, hade han trott sig finna begreppet blod, i dess förmenta om­ skrifning spjutets dryck eller vätska». »Vi behöfva väl icke an­ märka», tillägger Holmberg med rätta, »att ett odeladt antagande af detta och dylikt skulle leda alltför långt in på godtyckets och osäkerhetens område». År 1868, kort före sin död, utgaf ändtligen den då 76-ärige Brunius under titeln »Försök till förklaringar öfver hällristningar» det arbete, hvilket han, såsom vi sett, påbörjat mer än ett halft århundrade tidigare. Den åldrige författaren, hvilken isynnerhet sysselsätter sig med de hithörande fornminnen som finnas i Bo- huslän, utvecklar här närmare de åsigter om hällristningarna, som han i sina förut utgifna skrifter framstält. Sedan han sökt visa, »att de skäl, hvilka Holmberg andragit för bestämmande af hällristningarnes tillkomst under den sista 1 Liljegren, »Runlära» (Stockholm, 1832), sid. 19. meetsarverenessee BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 159 jernåldern, ingalunda äro tillförlitliga», förklarar han (sid. 157), att han »i afseende på dessa minnestaflors ålder vidblir samma mening, som han för ett halft sekel tillbaka fattat». »Jag tror således», fortfar han, »att hällristningarne egentligen tillhöra stenåldern, men att de äfven blifvit något begagnade i början af bronsåldern. Alla hällristningar ha nemligen blifvit utarbetade på samma sätt och med bara stenskärfvor; men under den egentliga stenåldern märkas inga spår till biprydnader eller ornamenter, då deremot under brons­ åldern sådana förekomma med en regelbunden oeli enkel anordning. Man märker å de äldre hällristningarna några spiralfigurer, som ha religiös och symbolisk betydelse; men under bronsåldern äro dessa figurer ej sällan begagnade som blotta ornamenter. Häraf är uppenbart, att de förra äro äldre än de sednare». Bland de i senare tid utkomna afhandlingar om hällristningarna i Norden, som icke direkt sysselsätta sig med sådana fornlem- ningar inom Bohuslän, böra vi i främsta rummet nämna en af riksantiqvarien B. E. Hildebrand 1, i hvilken han, huvudsakligen på grund af likheten i form mellan vapnen å några i Östergöt­ land upptäckta hällristningar och de hos oss funna vapen från bronsåldern, visar, att dessa bergtaflor måste förskrifva sig från sistnämnda tid. Denna åsigt torde också numera hyllas af de flesta fornfor- skare både inom Sverige och Norge, i hvilket land under de senaste åren en stor mängd hällristningar blifvit upptäckta 2. Endast i afseende på frågan om det folk, som efterlemnat dessa minnen, råder någon meningsskiljaktighet, i det professor Nilsson nyligen sökt bevisa, att hällristningarna i Skandinavien äro utförda af de phoeniciska nybyggare, som hit medfört den 1»Till hvilken tid och hvilket folk böra de svenska hällristningarna hänföras?», införd i »Antiqvarisk tidskrift för Sverige», andra delen, sid. 417—432; se äfven »Compte rendu du Congrès de Copenhague, 1869», sid. 192. 2 Holmboe, »Om Helleristninger i Norden», i »Forhandlinger i Viden- skabs-Selskabet i Christiania», 1860, sid. 25—41, 209 och 210; 1865, sid. 201—219. Holmboe anser hällristningarna vara yngre än stenåldern. — Rygh, »Om Helleristninger i Norge», i samma »For­ handlinger», 1873, sid. 455—470, med en karta. — Montelius, »Sur les sculptures de rochers de la Suède», i »Compte-rendu du congrès de Stockholm, 1874», sid. 453—474; och i »Revue archéologique», 1875. — »Svenska Fornminnesföreningens tidskrift», sjunde häftet, sid. 65 och följande. Bidr. t. Göt. o. Boh. läns hist. 2. 11 160 OSCAR MONTELIUS. första kännedom om bronsen 1; under det att de flesta andra for­ skare antaga, att våra hällristningar äro verk af landets egna invånare. Under en resa i Bohuslän år 1872 hade jag tillfälle att stu­ dera några af hällristningarna i Tanums och Vette härader. Vid jemförelse mellan originalen och Holmbergs teckningar visade sig de senare i flere vigtiga afseenden icke vara tillräckligt trogna. Såsom exempel härpå meddelas här (fig. 3) en af de på en häll­ ristning vid Hvitlycke i Tanum förekommande yxorna med sitt Fig. 3. Yxa med skaft, å en hällristning vid Hvitlycke i Tanums socken; tecknad efter pappersaftryck. skaft, ritad på trä och graverad efter ett pappersaftryck och en teckning i naturlig storlek, som jag tog nämnda år. Fig. 4 visar samma yxa efter Holmbergs teckning (pl. 13, fig. 36), hvilken lätt kunde förleda till det antagandet, att den afbildade yxan va­ rit af jern, under det att han i sjelfva verket har ungefär samma form som en vanlig stenyxa. Följande året, 1873, besökte jag några af Tanums hällrist­ ningar i sällskap med herr G. Brusewitz, hvilken dervid med sin vanliga noggrannhet aftecknade ctt par af dem. bland annat cn vid Tegneby, som är återgifven fig. 42 å sid. 37 i första häftet af dessa »Bidrag». Sedan emellertid herr Brusewitz förklarat sig icke vara i tillfälle att fortsätta aftecknandet af länets hällristningar, åtog sig herr L. Baltzer detta uppdrag och har under åren 1874 och 1875 1 »Spår efter feniciska kolonier i Skandinavien», i »Svenska Fornminnes­ föreningens tidskrift», sjunde häftet, sid. 1 och följ. BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 161 (dels i naturlig storlek, dels i förminskad skala) afbildat flere hällristningar inom Brastads, Foss, m. fl. socknar. Ur herr Baltzers arbetsberättelse för år 1874 låna vi följande redogörelse för det sätt, hvarpå han gått till väga för att åstad­ komma så mycken likhet med originalen som möjligt. »De berg­ hällar, som lämpat sig att aftagas i naturlig storlek, hafva af- bildats så att, efter det sorgfälligaste och samvetsgrannaste i akt tagande af den för deras reproducerande mest passande dagern, jag ifylt figurerna med svart färg oeli derefter kalkerat dem medelst kalker-lärft, som utspänts på bergshällen. De hällar deremot, der svårigheter mött för deras aftagande på nämnda sätt, har jag i mindre skala behandlat, en skala som för hvarje planch finnes utsatt, och må härvid anmärkas, att likaledes för hvar särskild figur densammas längd, bredd och lutning mot horizontal- eller vertikal-planet, ej mindre än figurernas inbördes afstand, utmätts. Fig. 4. Samma yxa som fig. 3; efter Holmbergs teckning. Ytterligare må tilläggas, att den svagare teckningen på en del af plancherna är lämpad efter den mindre tydlighet oeli skärpa, hvarmed bilderna på vissa ställen å berghällen framträda». Såsom prof på herr Baltzers teckningar — af hvilka de som utfördes år 1874 voro utstälda vid den arkeologiska kongressen i Stockholm samma år och der ådrogo sig stor uppmärksamhet — meddela vi här dels tre större taflor (i mycket förminskad skala, fig. 5, 6 och 8) 1, dels sex särskilda fartygsbilder (fig. 7, 9—13). I ett följande häfte torde vi få tillfälle att återkomma till en utförligare redogörelse för herr Baltzers arbeten samt till en framställning af de skäl, som synas oss tala för hällristningarnas samtidighet med bronsåldern, och af dessa fornlemningars stora betydelse för kännedomen om lifvet i Sverige under denna af lägsna period. 1 Fig. 5 är samma hällristning som Holmberg i »Skandinaviens häll­ ristningar» meddelat fig. 123; fig. 6 är samma som Holmbergs fig. 110, och fig. 8 samma som hans fig. 141. 162 OSCAR MONTELIUS. &S S & SSo % b 3 a% aS C Co © S 9 & 2 a Ctob sehikarv. BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 163 a Fig. 6. Hällristning vid Hacka i Brastads socken; afteeknad af Baltzer år 1^74. 164 OSCAR MONTELIUS. Fig. 7. Skeppsbild vid Lökeberg i Foss socken. 1/10- r =. SeSr rie .W rim - £ Fig. 8. Hällrisniny vid Lökeberg i Foss socken; aftecknad af Baltzer ir 1874. Fig. 9. Skeppsbild vid Lökeberg i Foss socken. 1/10. BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. 165 à Ye Fig. 10—13. Skeppsbilder a hällristningarna vid Lökeberg i Foss socken. 1/10- Runstenen från Skee. Af GEORGE STEPHENS. Under sommaren 1875 samlades medlemmarne af Svenska Fornminnesföreningen till årsmöte i Göteborg. Som man kunde vänta, voro Bohusläns fornminnen i synnerhet föremålet för deras granskning, oeli de särskilda myndigheterna ansträngde sig att låna ihop föremål värdiga föreningens uppmärksamhet. Ibland andra var herr Gustaf Brusewitz, intendenten vid Göteborgs Musei historiska afdelning, outtröttlig i att föra till staden saker af in­ tresse, förutom de skatter som Göteborgs Museum redan egde. Han lyckades att tillvägabringa en betydlig utställning, välvilligt insänd från flere ball. Ibland mycket annat såg man der flere dopfuntar från Vestergötland, silfverkalken från Dragsmark, Uddevalla Musei förnämsta saker, samt de stora fornsakssamlingar, som tillhöra fri­ herre C. Cederström i Strömstad, doktor G. A. Ehrengranat i Falken­ berg (deribland hans prägtiga bronsyxa, som han sedermera har skänkt till Statens Historiska Museum i Stockholm), och herr C. F. Lundberg, m. m. I friherre Cederströms förträffliga sanding såg man också midt- stycket af en runsten, funnen å Skee kyrkogård i Vette härad, Bohuslän. Jag har min hjelpsamme oeli lärde vän herr Brusewitz’ välbekanta godhet att tacka för en mästerlig pennritning af denne stens alla fyra sidor, tillika med följande underrättelse derom. Stycket är 18,5 tum högt, och dess största bredd 6 tum. Stenen är af en något lös beskaffenhet och ser ut nästan som trä, med små, knapt märkbara, lysande gyllne punkter öfverallt. Runtecknen äro så djupt och tydligt huggna, att man ej kan miss­ taga sig om dem, med undantag af några vissa, der antingen stenens ojemnhet förorsakar osäkerhet eller ock dragen förslitits. För att nu kunna gifva en fullkomligt trogen bild af detta värderika minnesmärke har jag låtit herr Pacht i Kjöbenhavn heliotypera herr Brüsewitz’ teckningar, alla fyra sidorna i samma RUNSTENEN FRÅN SKEE. 167 storlek. Mina läsare besitta derföre nu af dessa teckningar all­ deles trogna kopior — icke åstadkomna af menniskohand. Vid betraktande af detta märkliga minne, är vår första tanke den, att hela stenen ursprungligen var mycket liten, och att den från begynnelsen var nedlagd i grafhögen, som så ofta varit fallet i de äldsta tiderna. Dernäst se vi, att alla fyra sidorna äro runbeskrifna, hvilket mycket sällan är fallet, och som gifver stycket ännu högre värde. Men derefter äro vi nedstämda, förtviflade öfver den sorgliga tanken, att denna forna döds-runa skulle vara förlorad för veten­ skapen och historien, en stympad rest af hvad den fordom varit. Men jag är kommen till en behagligare öfvertygelse. Efter ett långt och tålmodigt studium tror jag nu, att stenen i verklig­ heten är nästan hel, — d. v. s. att dess ordalag är sådant att vi, genom jemförelse med de många andra, som bära samma åmin- nelseformel, kunna med temmelig säkerhet återställa de få bok- stäfver som nu fattas, ocli på detta sätt läsa hela ristningen, som den en gång har stått på runstenen. I alla fall anhåller jag att få meddela min åsigt om honom, öfvertygad som jag är, att jag åtminstone har vigtiga grunder lör mig. Fullkomlig säkerhet kan ingen vänta! Först må vi bestämma, hvilken är den första sidan, begynnel­ sen af inskriften, Efter min förmening må den sökas i den stor- skrifna del, som börjar långt ned. Således: A. Framsidans högra del. Denna rad läses, när vi ställa oss på dess venstra sida. Första runan F visar sig i en ovanlig form, då dess armar äro så stora och låga, att ingen plats finnes för sjelfva foten. Derefter komma U, L, K, samt en del af venstra armen af bokstafven M, tillsam­ mans FULK(M..). Här igenkänna vi strax ett mansnamn, sam­ mansatt af FULK ocli ett ord som begynner med M ocli haft tre runor — ty endast ungefär tre runor saknas här. Men intet sådant ord har ännu funnits, så vidt jag vet, på våra runminnen. Ett halft dussin sådana namn (bildade af FULK ocli ett ord begynnande med M..) voro dock en gång i bruk hos deskando-gotiska tolken. Det kortaste ocli mest allmänna var namnet FULKMAR; lika kort, men icke så allmänt, var FULKMAN. Troligt är, att namnet hä; på stenen varit det mycket vanliga FULKMAR. Anmärkom nu, att inga delnings-punkter finnas på denna sten. Alla orden äro skrifna i ett, — ett bevis på stenens höga ålder. Med ledning liäraf ocli i betraktande af, att nästa ord har slutat med K, kunna vi lätt inse, att den nästa sidan är: GEORGE STEPHENS. A. FRAMSIDANS HÖGRA DEL. RUNSTENEN FRÅN SKEE. VPacht Keliçtypi Köbenhavn B. BAKSIDANS HÖGRA DEL. ce s-ee-ecs 170 GEORGE STEPHENS. te HE 7. C. FRAMSIDANS VENSTRA DEL. RUNSTENEN FRÅN SKEE. 171 .2 ... 4 *“ P. BAKSIDANS VENSTRA DEL. 172 GEORGE STEPHENS. B. Baksidans högra del. Då vi gå från venstra sidan af A till högra sidan af B, se vi, att stafvarne här äro vänd-runor, som ofta var brukligt i gaml'a dagar. Första runan ar nu igen .. K. Låtom oss nu sammanhålla, — att endast ett par bokstäfver här äro bortbrutna, — att första ordet på stenen, FULK(Mar), är ett mansnamn, — och att nästa ordet är ett mansnamn, — så må vi erkänna det högst sannolika i att detta ..K i verkligheten var AUK, sammanbindande FULK(Mar) och ILFIHR. Ty de nästa sex runorna äro tydliga nog. De äro ILFIHR, med slut-I? (k), som vi veta, en mycket gammal runa. Också detta ILFIHR eller ILFINGR, isländarnes YLFINGR, linnes först nu på ett runminne. Det är ett af de mest berömda i de skando-gotiska landen (i äldre tider sing. WÜLFING, plur. WULFINGAS), både i sång ocli saga. Som sagdt, vid stenens fot saknas nu ungefär 3 runor. Efter två masculina nominativer hafva vi skäl att vänta pronomen i nom. plur. masc.. (t. ex FIR, DE) efterföljdt af verbet. Här år plats till DIR, som vi knapt kunna betvifla en gång funnits. Så komma vi till C. Framsidans venstra del. Vi kunna således här vänta att finna verbet i 3:dje pers. plur. pret. Det vanliga, kortaste uttrycket är SATU (SATTE, reste). SAT är dock borta, ocli endast högra hälften af U-et (n) är till­ baka. Strax derefter kommer stafven af P, men bågen är bortnött. Härefter följa ISU, således ordet PISU. Men detta är det välbe­ kanta ac. plur. neut. (DESSA), som så ofta finnes i förening med ordet (ac. pl. neut.) KUBL eller KUMBL (grafmärken, sten och hög etc.). Efter lokal-dialekten stafvas dessa ord på många vis: PAISI, DASA, I>ASI, PAUSI, DISA, DISI, DISU, I>OSI, I>USI, PUSU etc., och KUBL, KUML, KUMBL, KUMNBL etc. Detta ord-par ISU KUBL, etc., förekommer på öfver 30 runstenar, och intet är vissare än denna stående formel. När vi derfor hafva ac. plur. neut. DISU strax före K, är det väl säkert, att nästa ordet var KUBL, ty intet annat sådant tekniskt uttryck begynnande med K finnes på stenarna än just detta KUBE. Ungefär tre runor äro borta. Dessa voro UBL, och ordet var derföre KUBL. Vi hafva nu tillbaka endast sista sidan, som har tvänne rader, — då mycket ännu var att säga, och endast en sida var oskrifven. Derföre, som så ofta, är sista delen af ristningen sam­ manpressad. Sålunda: RUNSTENEN FRÅN SKEE. 173 D. Baksidans venstra del. Efter subjektet (sing, eller plur.) och verbet (sing, eller plur.) kommer vanligen EFTER eller ÅT, som styr namnet på den döda. De första runorna vid stenens fot kunde icke vara flere än ett par, då de äro så stora. Derföre taga vi det vanliga AUFT (prepos. AFT, AFTAR etc. stafvas på ett halft hundrade olika sätt). AU är nu bortbrutet, men FT är qvar. Härefter vänta vi den dödes namn. Och det linnes också omedelbart efter (au)FT ett namn 1NUH, här för första gången på ett runminne. Många namn brukades i gamla tider sammansatta med IN. Om 1NUH (INUK eller INUNG) är ett patronymicum, vet jag icke. Men det står klart nog på stenen. Vi hafva på dessa grafstenar exempel i hundradetal, att allra- sist står hans eller deras namn, som med egna händer gjorde högen, eller reste ocli ristade blocken, eller begge delarne. Ofta användes härvid ett verbum, som i senare tider förkortades till FA, prêt. FAJI, naturligtvis med många dialektiska stafningar. I öfverensstämmelse härmed står härnäst namnet på runristaren. Ett par runor äro borta, så att endast ..IbÜINR är qvar. Men hela ordet var nästan säkert FRIJÜINR, ty jag känner intet annat skando-gotiskt mansnamn slutande med ..Ip-VINR än just detta FRIp-VINR. Detta finnes emellertid också här för första gången skrifvet med runor. Sist vänta vi verbet: RISTADE, GJORDE eller dyl., och, som jag har anmärkt, brukades ofta verbet FA, preter. FAPI. Detta verbum förekommer i många dialekt-former på run-minnen i Skan­ dinavien ocli England, både med äldre ocli med yngre runor. Skee ligger i Bohuslän, som i långliga tider tillhörde Norge. Men på Einang-stenen i Norge, som är från 3:dje århundradet och skrifven med äldre runor, står ordet i 3 sing. pret. som FÆIHIDO. På en norsk sten, funnen vid Valdby, som har yngre runor och synes vara från 9:de århundradet, står ordet i 3 sing. pret. som FAPI. Här hafva vi F, Æ, I och stafven på p (resten är borta); så­ ledes, så vidt vi kunna se, ovilkorligen FÆI(|>o) eller FÆI(|>i), den förra en äldre, den senare en yngre form. Hela stenen är nu genomgången. Meningen är fullständig och klar. Jag tror, att inskriften är till sin väsentliga del i behåll. Första sidan: FULK(Mar Andra » au)K ILFIHR (pir Tredje » satU p)ISU K(ubl Fjerde » au)FT INUH. (fr)IpÜINR FZEI(pi). 174 GEORGE STEPHENS. Det vill säga: FULK(Mar au)K ILFIHR (pir satU p)ISU K(ubl au)FT INUH (fr)IpÜINR FÆI(N) FULK(Mar o) CH ILFING (de sattE D)ESSA K(ummel, = grafmärken, e)FTER INUNG. (fr)ITHVIN UTFÖRDE delta. Minnesstoden är säkert, mycket gammal, förmodligen från det 8:de århundradet. Den kunde till oeli med kallas en öfvergångs- sten från det äldre alfabetet, då den ännu har F (som sedermera blef 0) i dess ursprungliga värde som Æ. Namnen tillhöra också de fornaste tider. Men möjligen kunna andra förklara detta minnesmärke på annat vis. Med glädje skulle vi helsa en sådan bättre tolkning. Teckningarna stå för allas ögon. Önskeligt vore, om friherre Cederström ville godhetsfullt in- förlifva detta fornminne med de andra från Bohuslän, som Göte­ borgs Museum redan besitter. Vi skulle alla tacka honom! Från Göteborgs anläggning. Af ARVID KURCK. Det nuvarande Göteborg har, ehuru mycket yngre än fler- talet af våra städer, doek icke förvarat rätt mycket af enskild- heter från sin grundläggning och sina äldsta tider. Några med­ delanden och utdrag ur samtidiga bref rörande dessa ämnen torde derföre för staden och orten vara af något intresse, isynnerhet då dessa bref alla äro från framstående personer inom den nya staden, och afgifna till Axel Oxenstjerna, som tyckes hafva haft sig uppdragen ledningen af densammas alla angelägenheter. De hafva anträffats i den för vår historiska forskning åt alla håll ytterst rikhaltiga så kallade Oxenstjernska samlingen uti Riks arkivet. Redan under Carl IX:s tid började man att inse vigten af en hamn vid vestkusten, om Sverige skulle kunna med fördel deltaga i den transatlantiska verldshandel, som då begynt att hastigt ut­ vecklas hos alla Europas sjöfarande nationer. De tidigare an läggningarna af städer och befästningar vid Göta elf hade icke egt framgång, ty under fejderna med Danmark voro de så godt som oafbrutet oroade, och vid det olyckligt förda krig, som slöts genom freden i Knäröd 1613, fanns icke mycket qvar af det äldre på Hisingen belägna Göteborg, och detta jemte de kringliggande trakterna innehades af danskarne. Fredsunderhandlingarna, på svenska sidan förda af Axel Oxenstjerna, sökte dock att, om äfven på hårda vilkor, kunna återvinna det förlorade Elfsborg, samt der­ med, utom de landsdelar som voro närmast belägna, segelfarten på Göta elf ocli möjligheten att åter uppbygga en stad vid den­ samma, der den större handeln kunde få sitt hemvist. Konung Gustaf II Adolf skattade lika högt som Axel Oxenstjerna denna fördel, men endast med de största uppoffringar lyckades det att Bidr. t. Göt. o. Boh. läns hist. 2. 12 176 ARVID KURCK. efter sexåriga dryga utbetalningar, slutligen anskaffade genom ut­ ländska lån, få den så kallade Elfsborgs lösen erlagd och dermed år 1619 herraväldet återstäldt kring den vigtiga Göta elf. Redan året förut utsåg Gustaf Adolf platsen, der han ville uppbygga en ny stad. Hvarken det gamla Göteborg, eller nya Lödöse, van­ ligen Nylöse kalladt, ansågos efter krigets härjningar förtjena att på oförändradt läge åter uppbyggas. Den af konungen valda platsen hade visserligen fördelar, men åtskilliga svårigheter skulle öfvervinnas, innan bebyggandet kunde börja. Stränderna både af elfven och af Mölndalsåen, vid densammas utfallande i den förra, voro på ena sidan omgifna af sanka oeli vattendränkta kärr oeli ängar, på den andra deremot af högländare marker, sänkande sig mot vattendragen med så ojemna sluttningar och fördjupningar, att på sina ställen betydliga fyllningar voro nödvändiga. Till skydd mot hafvets och elfvens stigande, liksom för att öfvervinna de sanka delarnes olägenheter, fordrades äfven hela terrängens höjande, och för att erhålla jord härtill borde ett ka­ nal-system, som lättast kunde lemna sådan i riklig mängd, an­ vändas. Dessa kanaler voro äfven beräknade till fördel för rörelsen och handeln, oeli staden borde dessutom anläggas efter holländskt mönster, då den var ämnad att blifva en holländsk koloni. En sådan plan var utan tvifvel särdeles god. Holländarne voro vid denna tiden Europas förnämsta handlande folk, oeli med intet annat stodo svenskarne i så nära beröring både genom han­ delsförhållanden och politiska förbindelser. Axel Oxenstjerna hade för dem mycken förkärlek och hoppades, att genom deras in­ kallande fördelar skulle beredas det unga samhället, samt att detsammas hastigare utveckling kunde ernås genom deras erfa­ renhet, förmögenhet och kända hushållsaktighet. Staden borde derföre äfven genom sitt anläggningssätt och bebyggande vara för dem inbjudande. Läget och de särdeles för- delagtiga privilegier, som man tänkte gifva, voro äfven gynsamma för större handelsföretag, och härtill kom att religionsstridigheter i deras eget land gjorde dem benägna för utflyttningar. Äfven egna lagar och eget språk ämnade man låta dem behålla i det nya fäderneslandet, men den önskade religionsfriheten var svårare att bevilja. Gustaf Adolf hyste stora betänkligheter vid att med- gifva någon sådan, och presterskapet beskärmade sig öfver vådan af att den lemnades. Den erhölls dock, och inom kort fick sta­ den en reformert kyrka. FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING, 177 Redan under de sista åren före Elfsborgs-lösens erläggande hade Jacob van Dijk, Sveriges dåvarande resident i Holland, er- hållit befallning att söka förmå icke endast rika handlande der- städes, utan äfven industriidkare och landtmän att hit öfverflytta, och de anlände också efter hand, så att i Nylöse och på andra ställen i närheten af den blifvande nya staden funnos icke obe­ tydligt antal utlänningar bosatte redan före densammas grund läggning. Bland dessa var äfven Abraham Cabeliau. Han hade under Carl IX:s tid varit särdeles verksam vid anläggandet af det äldre Göteborg, dit han flyttade 1609. Sedan detta blifvit härjadt af danskarne, bosatte han sig 1611 i Stockholm, hade flerårig be­ fattning i Liffland vid svenska arméen derstädes, men hade der- ifrån återvändt till sin fädernestad Amsterdam. Han återkom på Axel Oxenstjernas begäran till det nya Göteborg, der han till följd af framstående egenskaper mycket användes. Både genom honom och genom Sveriges agenter i utlandet fortsattes inför- skrifvandet af kolonister, hvilka efter hand ankommo, icke endast från Holland utan äfven från Tyskland och Skotland. I andra trakter af landet funnos äfven vid denna tid så många utlän­ ningar bosatte, dels som köpmän dels äfven i mindre kolonier, att man egde erfarenhet af fördelarne af dylika införskrifningar. För att infria de gifna löftena kunde icke längre anläggandet af den nya staden uppskjutas. På våren 1621 anlände Adler Salvius dit, försedd med omständliga instruktioner för sitt värf som grundläggare af densamma. Det var hans första steg, tem- ligen sent taget, på en sedan oafbrutet lysande embetsmannabana. Han hade nämligen länge fortsatt sina resor och sitt vistande i olika länder på kontinenten, var nyligen hemkommen och i Stockholm gift med en rik der bosatt tysk guldsmedsenka, då han erhöll detta sitt första uppdrag af sin »befordrare» Axel Oxen- stjerna. Hans första bref är dateradt Lödöse den 18 Juni 1621 och lyder: »Nådige Herre »E:s N. boer och skall min willige tienst och hörsamheet, så- länge jagli leffwer, altidh redebogen finnes. Hwarföre effter E:s N. befalte migh senast at advisere E:s N. om hwadh nödigt kunne synes, will iagh E:s N. här medh tienstligen tilkenne gifwe, hwad iagh vthi alle mijn Instructions articler här nedre hafwer kunnat förrätte. Först höll iagh rådhstufwe och läth proclamere, at alle the som tänckie till at nedersättie sigh hwsligen j Gothenborgh, 178 ARVID KURCK. skulle komme tilstädes och låthe inskriffwe sitt nampn och con­ dition j borgare-rollan. Men här till dagz äre icke öffwer 16 komne; ty the wele först see privilegierne, som ännw tilbakes äre; så är och nw störste deelen förrest up i landet til marknadt. Sedan hölt jagh Ingenieuren 1 flijtigt ther till, at heele staden måtte bliffwe particulierment afstucken. Men för den förskräcke- lige storm och owäder liar hafwer warit, hafwer han icke kunnat mehr än 4 dagar ther vpå employert. Äre fördenschuld allenast hufwudpålerne öffwer heele staden sätte, men alla privatæ posses- siones oaffmätade; hwilket efter thet kan migh någorlunda för- hindre, när singuli efter låtten begäre wette sijn rätte platz, och han ändeligh foort wil, efter K: M:tz befalningh, vp til Johannis -, hafwer han sin famulum instrueret och qwarr lathet, medli hwil- ken, sampt medh Walmästerna, iagh skall, så mykit möyeligh är, migh vdj nödh behielpe. Der han lijkwäl icke aldeeles behöfdes hoos H. K. M:tt, woro wäl nödigt, at han strax kumme tilbakes igen, och blefwo här, sålenge stadzens fundament lades, på dett at tompterne motte bliffwe både rätt deelte, såsom och propor- tionaliter öffwer heele staden upfylte, att gaturnes canaler wäl förordnes, och hwsens brandmwrar rätt sätties, så och at them holländske bönderne måtte landet blifwe tildeelt efter neder- ländsk mensur nemligh morgentaal; ty efter wår wele theet icke antage, then the icke förstå. Elliest hafwe ock Walmästerne nogh sielfe till at göre, så at the icke kunne alt så flijtigt dirigere som nödigt är. Der till medh besörie sigh en part, at efter Inge­ nieuren reeser så hastigt vp, något motte blifwe på nytt förandret, wele fördenschuldh icke gerna låtta eller byggia, för än han kom­ mer tilbakes. »Till thet tredie, efter treggiahande hws skole byggias, af jdel trää, af jdel steen, eller trähws medh steengafwel, giorde iagh ock tree pottor, och kastade så månge låtsedler j hwar, som tompterne för hwar hopen wore på cartet per numéros signerede, låthendes them sedan tage loth på rådstufwan, hvar vthur then potta, han wille byggia hwset efter, nemligh at the som wille byggia steenhws, toge litt: A. på sedelen, och N:o 1, 2, eller 3; och så fort ahn medli B. och C. Så märker iagh at trähws medh steen- gaflar warde mäst tagne, ty alle begäre lägenheet widh watnet, och fly despencer på steenhus. »Till thet fierde, wärderede iagh medh gode mäns ord, hwadh hwariom och eenom böör för vpfylningh på tompterne, antingen 1Den här omnämnde »Ingenieur» hette Johan Schultz. 2 Midsommartid. FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 179 af staden eller privatis wederläggies, såsom Lock at någres hwss måste neder rijfwes och försätties. »Till thet fempte, städzlen på Sewedals Häredt expirerer först om Johannis, ther till haffwer iagh thes recognition differeret. Holländske bönder åre här någre fhå, hwilke iagli låther vthsee sigh landli hwar theet begäre, ocli circumscriberet medli 4 pålar, så wijdt the begäradt. Sedan gör iagh köp medh them at the skole gifwe för hwart morgonland 2, 3 eller 4 Daler, pro terræ situ et qualitate; till wijdere beeskedb. När tå Ingenieuren igen­ kommer, få både iagh och the först wette, huru månge mårgenland ther vpå äre, och huru mykit för heele landet skal giffwes. Belan­ gende Justitien och Politien, så åre här confusionis omnia plena; och supina legum ignorantia. Lites skall iagh lijkwähl, så mykit möijeligh är, alle despechere. Nylösestadz regemente synes stå bättre in consuetâ confusione, quam si aliquid pro bac tantum æstate innovetur, doch altidh Sweriges lagh oförkränkt. Vthi Gothenborgh åre icke öfwer 3 eller 4 hws såtte, derföre behöfwes icke stoor ordonance ther ännw. Allenast beschwäre the sigli höge­ ligen at medli Nylösa translation sålenge dröijes. Aff främmande länder hafwer man här inga advis d’importance; ty af vthländske skip är här allenast en Schotskman. Rex Daniæ sägz hafwe för någre dagar sedan warit Haffniæ, och låthet allestädes på sine forteresser här wedh gränserne stark guarnison såttie. Hwadh wijdere kan occurrere, thet skall iagh E:s N. medh förste lägenheet tilkenne giffwe. Dette hafwer iagh, fölliande mijn commissions ordningh, här till dagz kunnat vthrätte. Will hår medh haffwe E:s N. sampt medli E:s N:s heele höge hws ocli familie Gudh Alz- mechtigli ödmiukeligen befahlet» etc. I en bilaga tillägger han följande frågor: I. »Om Adelsmän må tage små tompter, at byggia trähws vpå, vthan nadstufwor 1, ther the kunna allenast hwijla, och in- såttie sine hästar, när the komme i staden; ty om sådant är ahnhället. II. Om Lock Handtwerkzmän må drifwe handell; ty ther efter wele en part lotta, och byggie hwserne till. III. Quem terminum ponam Nylosiensibus intra quem domos transferant Gothenburgum? et quà arte illinc invitos exigam; an vi ct comminationibus incendij ædium? an vero inprimis mitius, videlicet interdictione commeatus et translatione nundinarum heb­ domadariarum Gothenborgum? 1 Nadstufvor: boningsrum med sängplatser uti den ofre våningen af hus, som i den undre hade stall ocli annan uthusinredning. 180 ARVID KURCK. IV. Här hafwe någre lottat; komme sädan och bäre lotten igen: hwadh man them skal swara? Jagh mener ändeligen nödigt wara, at hwar och en contenterer sigh medh sin loth. V. Efter steenhws tompterne aro 100 fotter långe, oeli 36 brede; ocli icke kunna heele vthbyggias aff steen; huru mange fötter in altum et longum skall byggias? VI. Här are hollendske bönder, som ieke wele antage heele hemman, vthan hafwe warit vth på landet, och vthsedt sigh en platz så eller så stoor, then ofta till åtskilliga byar länder. Om man skal tage ett stycket aff then ene, och thet andra aff hans granne, ocli göre ther ett land aff (ut petunt) thet man them skall arrendere? ocli hwadh them androm skall gifwes til wederlagh, om icke theres vthgifter ther efter skole minskas? Eller ock skall man them inthet accordere, medh mindre the begåre heele heema- net, såsom thet nw swenske bönder besittie?1 VII. Om icke alle, som wele tage tompter, måge thette migh tilsäija och vthlofwa: 1. Att the wele berede, circumscribere, och vpfylle theres tompter till Michaelis. 2. At alle bestelle wärkie och materie till byggie öffwer winteren. 3. At the alle hws medh panne skole täckia. 4. At the alle hws (ejusdem generis) lijka höge och store skole göre. 5. At alle steenhws medh brandmwr skole mwras. 6. At alle trähws medli nadstufwor skole byggias widh gaturne 2. 7. Att alle skole sijne hws innan tilkommande Michaelis öffwer ett åhr förfärdige.» Uti ett annat bref, dateradt Gothenburg den 10 Juli 1621, på latin ocli nästan uteslutande rörande politiska angelägenheter och farhoga för Danmark, bifogas en Pro memoria på svenska af föl­ jande lydelse: »E:s N:de täcktes låthe giffwe migh skriftligh information, hwar iagli hade migh j föliande dubieteter att effterrätte. 1. När skole privilegia begynne få sijn kraft? Skal thet skee ifrå privilegiernes dato, efter the, vthan twijfwel, på 1 Det synes troligt, att de såkallade »länderierna» äro dylika till stor­ lek efter önskan ocli utan afseende på mantal lemnade forna arrende­ jordar, som innehafts af de holländska bönderna. 2 Genom denna anordning fingo icke envånings trähus ligga vid ga- torna. FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 181 samme dato öffwer 16 åhr revoceres: eller ock ifrån den tijden magistratus urbicus blifwer satt? 2. Om oek Nylöse borgare, medan the än j Nylöse sittie, skole samme privilegier njute oêb bruke? 3. När privilégia begynne få sijn vigueur, om tå Elfzborgz Stadthollere eller Fougdte skole öffwer dett heele terri- torio privilegiato någon jurisdiction haffwe? et quantum? an tantum executionem? 4. Om Lagmanen och Häredzhöfdingen skole vthj Sewen- daals Häredt här efter administrere rättegångerne? Såsom ock, om the och elliest skole hafwe der aff deres seed- wanlige ränta? 5. Om ryttere oeli knechter, sampt annan sedwanligh af- kortningh, må nw, såsom tilförende, bliffwe. 6. Om Hijsingen ock är förähredt till staden, efter dett for- fattes vnder Sewendals Häred j jordbboken? 7. Om icke borgerskapet må sittia j Nylöse till första wåhr? Ty emot hösten gåer all theres näringh ahn; så är ock tå icke heller bonden att bekomme, som dem kan hjelpe flyttie. 8. Om icke tlic som j första begynnelsen här åre, måge lotta om en wiss ort j staden, hwilken så månge tompter begriper, som sortientes äre? (Contra quam hactenus fieri voluit Mathematicus). Ty elliest blifwer en stoor deformi­ tet i staden, der det eena hwset skall stå och roopa efter det andre. 9. Effter denne maxime gåer ibland alle, att ingen täncker till att bättre byggia, än han will gerne mista; hwadh rådh ocli medell der emoth skall vptänkias? 10. The som skole byggia steenhws, huru månge åhr the få der vpå respijt? Om the icke få welkor, at byggia så­ lenge, baak på tompten, gode sköne träbygninger? 11. Hwilket ställe man skall deele dem till, som wele byggia kåål- trä- och stall-gårdar? och huru store platzer? 12. Efter j Gothenborgh fhåå wele boo, derföre at tijt ingen, eller lijten, tilförningh af landet kommer; ty alle omlig giande Håreder åre förarrenderede, och bonden dierfz icke före sitt j staden till någon annan, än till arrendatoren, för hwilken skuld den meenige hopen fåer inthet, medh mindre the dett köpe aff arrendatorerne; hwadh härvthin- nan skall ordineres?» 182 ARVID KÜRCK. Bestyret med anläggandet af den nya staden gaf, som man finner, mycket att tänka på. Adler Salvius var också föga nöjd med sin befattning och skref redan den 16 påföljande October: »Nådige Herre! »Gwdh weet at iagli E. N. icke gerna molestere wille, hwar iagli det kunde förbij gå. Nw falle här så månge dubieteter in, som icke allenast denne ort, vthan ock heele statum concernere, at iagli på somblige icke fördrister migh at resolvere såsom in­ gen macht och authoritet der till hafwande. Så efter jagli ickc weet, om och Dikius 1 snart kommer eller eij; derföre begärer iagli tiensteligen E. N:de tächtes sijn sententz, hwar icke migh, dock Öffwersten Stiernschiöldt 2 at tilsände, hwadh vthj fölliande saker ståår till at göre. Först, äre här twå frantzösche borgare frå Diepen, som begäre före sitt godz vth och inn tollefrijdt, bero- pendes sigh på den mutuel contract, som Carolus Nonus, inclutæ memoriæ, skulle baffwe medh Henrico qvarto confirmeret, säijan- des der hoos, at wåre swenske icke betale någre gabeller in Gallia (der om iagh Erich Larsson 3 j Stockholm haffwer til schrifwidt och rådfrågat); och der denne ortz inwhonere blefwe försäkrede på den frijheeten j Frankrijket, meena the at här skulle wäl en boop Houguenotter komme til att boo, efter the så för- kufwes in Gallijs. Frågan är, om wij skole dem denne gångli låthe frij passere, eller eij? Tollenären seer thet nödigt. Sedan, hafwer här för någon tijdh sedan warit en tydsk kiöpman, den sitt godz hafwer tree åthskillige Nylöse inwonare borgat, och der vpå här tagit hwar theres handschrift och beplichtelse; är sedan reest medh et Konghelle skip åt Tydsklandh, men vnder wägen j Danmarch, der the böörfaste låge, dödh bleffwen; så är på den ort alt det han medh sigli hade, der iblandh ock desse hand- schrifter wore, vpschrifwidt och obsigneret, ocli hafwer der stådt ålir och dagh, och är nw, efter j medlertijdh ingen arfwinger ahngafz, fisco Regis Dani:e tilfallet. Frågan är, om fiscus Daniæ tanquam verus harum obligationum hæres kan kräffwia den gäldh vth här, och om wåre benemde borgare skole honom den betale? Off: Stiernschildt meener ney; ty der är allenast papperet, men här äre sielfwe penningerne, hwilke derföre synes här dana arf 1 Jacob van Dijk. 2 Öfverste Nils Stjernskjold var kommendant på Elfsborg och ståt­ hållare i Sevedals härad. 3 Erick Larsson, rik handlande i Stockholm, sedermera adlad von der Linde. FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 183 wara. The vdj Bahws, som på K. M:tz wägna j Danmarch gälden fordra, post varias disputationes, begäre for all consequentz schuldh halfparten at bekomme, ocli den andre halfwe deelen wele the ce- dere fisco Regis nostri. Till thet tridie. Det är händt, at Nylöse kiöpswenner, som äre vthländinger födde men hafwe har burskap wunnit (om här i rijket födde, såsom ock exteris här boolfaste, är ingen quæstio), när the hafwe warit j Tydsklandh, hafwe the inthet skip recta på Nylöse funnet, vthan hafwe most sände sitt godz medli Mastrand- eller Konghelle skuthor; när nw godzet j Konghell, om hijt at sande, vthskipes skulle, är det der arreste­ ret for tollen schuldh, så at iagli hafwer twå reesor most schrifwe dijt om relaxation på arresten til wijdere beskeed, det the och hafwe tillathet, doch icke vthan caution. Frågan är, om icke, efter transactionerne, indifferenter alle Sweriges borgare, böör tollefrij wara vnder heele Danmarckz Crona? Eorum ratio dubi tandi är, att sådane vthländske födde ocb ogifte eller oboolfaste Danmarkz borgare icke hoos dem sielfwe så stoor frijheet hafwe, såsom danske födde, eller ock exteri där gifte och grundfaste män, wele fördenschuld at ey heller wåre skole så frij hoos dem wara, emot theres egen lagh. Ja der det tillstädies skulle, rädas the, ut ajunt, at Gotheborgz privilegier skole så månge frem- mande köpswenner framdeles här in locka, at the icke allenast Swerige, vthan ock både Danmark ocli Norrige medli theres han­ del förderfwe skole; ty det kostar inthet mehr dem, än tijio da­ ler och sex åhrs borgen. Den consequentz, märker iagli af deres discours, at the wele här medli således forekomme. Doch hafwer iagh most loffwat them, at iagli E. N. der om adwisere skulle, excluso præiudicio, quod ex dubitatione forte consequi videretur. Och åre desse the tree frågor, på liwilke iagli E. N:s resolution tienstligen begårer, eller der möyelig woro, iagh kome hår ifrå, at Off: Stiernschildt motte them bekomme. Jagh ligger här medli stoort fortreet och möda. Ty alle stadzens gamble officiales, för- märkiandes deres tillstundande förandringh, hafwe sigh sjelfwe cas- seret, och iagh hafwer ingen macht at creare magistratus, ne quidem hos minores gentium forte. Fast iagh ock ån hade satt der någon till, så hade mijn ordningh strax slages omkull aff Dijkio; ty för privilegiernes ahnkomst, kunne inge beständige or- dinantzier gores. Moste fördenschuld hår vthstå det förtreetlige öffwerlop allena, som tilförende hwar ocli en j synnerheet, borge- mästeren, rådmän, stadzschrifwere, byggemästere, kyrkiowardh, ja snart sagdt stadztiänaren, förestådt hafwe, ocli hafwer icke födan för mödan. Förvthen det, at iagh moste läggia om till skiutzhäst 184 ARVID KÜRCK. alle the som igenom häradet reesa, det iagh icke kan H. K. M:tz rätte passwijsere ännw förholle; oeh ståer derföre illa medh Hol­ lenderne. Ja det som är intolerable, iagh ligger här j een perpe- tuo meta för dem, the der inthet sökie än huru the kunne per occulta sophismata olämpe ocli giöre oss Swenske odiosus summæ majestati j the saker der the icke see gerna wij skole hafwe han­ den j sodet medh them, vthan at the måge råda öfwer alt alleena, medh någre blinde swenske tilsynesmän. Ar ändan godh, så är alt godt. Beder fördenskuldh rätt för Gudz schuld, E. N. werdiges täckies migh ifrå denne odiosa et periculi plena servitute gunste­ iigen befrije. Jagh begärer tusend gånger heller leffwe såsom andre skattgifwande Konungens vndersåther, eller och reese så vijdt ifrå mit fäderneslandh, at iagh der aldrigh hörer eller spörier vthaff. Jagh skall beflijte migh om medh högste tacksamheet sådant igen hoos E. N. at förtiäne; ocli will här medh haffwe E. N. medli sampt E. N. heele höge hws och familie Gwdh dem alzmechtigeste gantz ödmiukligen befaledt» etc. Efter detta dröjde det icke länge, förrän befrielsen kom, ty redan den 5 November, eller blott några veckor senare, var den omtalade Dijkius anländ till staden och afsände under denna dato sitt första bref till Axel Oxenstjerna. Till födseln holländare ocli under många år af svenska rege­ ringen använd i olika befattningar, senast som resident i Holland, torde han till den svåra befattningen af den halft holländska ny­ anlagda stadens styresman blifvit vald till följd af noga känne­ dom om sina landsmän och deras vanor ocli förhållanden. Hans bref äro ganska talrika, oftast på holländska eller latin, några på tyska, men endast ett par officiella skrifvelser på svenska, hvilket språk han sjelf icke tyckes varit mäktig. 1 alla de nyssnämda språken visste han dessutom, att rikscantzleren var lika hemma­ stadd. De på latin äro ordagrant återgifna längre fram, som bi­ lagor. De på holländska deremot äro knapt förtjente af att tryckas utan förutgående öfversättning, som icke kunnat erhållas. Dessa liksom de på latin innehålla dock åtskilliga medde­ landen om stadens tillväxt och inkomster samt fortsatta utveck­ ling ocli bebyggande. Om försöken att förmå allt flere hollän­ dare att inflytta förekomma äfven åtskilliga rapporter. De för­ mögna köpmännen och industri-idkarne sägas vara rädda för den långväga flyttningen, synnerligast då de vid framkomsten icke för penningar kunde få tak öfver hufvudet, utan nödgades lemna sina beqväma bostäder i hemlandet för att här börja som nybyg gare ocli med uppförandet af sina blifvande bostäder. FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 185 För att lätta bebyggandet efter holländsk sed utsändes 1622 stadens architect Petrus Theodori i sällskap med Peter Längeren, en af de tvenne holländske rådmän, som öfverkommit för att or­ ganisera det holländska rättskipningsväsendet. Den andra af dessa rådmän var Egidius van Eijch. En viss Jacob van Vosselen från Rotterdam, sedan några år bosatt i Nylöse, var nu borgare i Göte­ borg ocli ämnades af van Dijk att ordna stadens tullväsende samt hvad som rörde den utländska handeln. Befästandet af staden förordas vid olika tillfällen. Såväl de väntade utlänningarne som de redan befintliga invånarne hyste stor fruktan för danskarne, som från deras närbelägna områden lätt kunde anfalla staden. Van Dijk, förut kallad stadens kommissarie, blef efter ett par år (1626) utnämnd till burggrefve och qvarstadnade i Göteborg med visshet till 1629, måhända ännu längre. De af Salvius väntade privilegierna utgåfvos redan 1621, men torde först något senare begynt att träda i gällande kraft. Från regeringen ankommo med korta mellanrum synnerligast under de första åren en mängd kungabref, afseende det unga sam­ hällets förkofran och utveckling. De inflyttande utlänningarne, mest tyskar och holländare, höllo först sin gudstjenst i sina egna hus, men sedan 1622 offent­ ligen i ett enskildt hus vid Vestra Hamngatan; efter tillåtelsen; år 1623 att sjelfve få bygga sig kyrka ocli förskaffa sig prester från Tyskland, inköptes en gammal träkyrka från Nylöse, som upp­ fördes der nuvarande Tyska kyrkan är belägen. Den var dock redan 1634 ansedd så förfallen, att den måste nedtagas ocli er­ sättas af en annan, som, invigd 1648, erhöll namn efter drottning Christina. Den förste tyska pastorn Kleinschmidt ankom 1623, prestvigdes i Skara, och stäldes liksom öfriga tyska prester un­ der inseende af superintendenten, som tillika var svenska försam­ lingens pastor tills år 1655, då superintendenturen upphörde samt biskops- och pastorsembetena åtskildes. Hvarest den första svenska gudstjensten hölls, är obekant, men 1633 invigdes den då nyss färdiga svenska kyrkan eller Dom­ kyrkan, som den senare kallades, ocli till hvilkens byggande alla kyrkoherbergen i Vestergôtland lemnat bidrag; dessutom hade rådmännen Egidius van Eich och Hans Anderson fått tillåtelse att inrätta ett lotteri, af hvilket vinsten för in- och utländsk lottförsälj- ning tillföll kyrkan. 1 ’ Cronholm, »Gustaf Adolfs Historia», 4. sid. 68. 186 AKVID KURCK. Sylvester Phrygius, staden Göteborgs forste superintendent, skrifver rörande sin befattning åtskilliga bref till Axel Oxenstjerna (alla på latin) och ett af dem åtföljes af en P. M., som torde för- tjena att anföras: »På effterskrefne petiter och begär begäres ganska vnderdånligen aff H. K. M:tt nådige och önskelige swar. I. Att H. K. M:tt wille Gwdz thens alldrahögstes nampn till ähra oeli loff, wår oförmängde ocli reene religion till stadfästelse och vthwijdgelse, medh sitt konlige breff haffwa forbudet, att ingen disparis religionis minister bliffwer här effter medgiffwet, göra nogen gudztienst for them, som sigh nidsättia vthi Gothaborg: vthan heller nådigast effterlåter thee främmande en wällärd lu- therisk predikant, som är förfaren vthi thett niderländske språket. IL At ministerium Gotheburgense måtte nu thenne gången bekomma en wiss ordning, huru wijdt the sigh med sectariorum begraffningar, barnadoop, fadderskap och ächtenskapz copulatio- ner inlåta skola. III. Mädan ännu inga wissa Superintendentiæ Gotheburgensis termini äre affmätne, begäres på thet vnderdånligaste, att så många prestegäld måtte komma ther vnder, som nu liggia till Hospitalens tiggerij, och vthj saligh ocli högloffligh i åminnelse K. Carls tijdh haffwa legat til scholæpersonernas soknegång vthi Nylösa: på thett Superintendens aff thesse prestmän kan vthwälia sigli twå forfarne män, som bliffwa honom bijståndige, icke allenast vthj månge sålsamme, hastige och oförmodelige fall, som sigli offta thår nidre tildraga, vthan ock till att vprätta en godh kyr- kiodisciplin, och andra (hår i rijkzens församblingar bruklige) nyttige ordningar, hwilke ifrån ofredens begynnelse ocli näst in til nu äre förfalne. IV. Effter Superintendens och pastor Gotheburgensis haffwer ett swagt vnderhåld, och ganska ringa vpbörd aff the swenske, vthi theres fattigdom ocli booflytiande, buller och oroo, bekommer ocli in­ gen hielp aff the främmande, eller sectarijs: att H. K. M:tt nådigest wille igenom hwadh medel, H. K. M:tt år behagligit, låta hans sa- larium förbättre, på thett han, i then stoora olägenheet, icke allenast icke måtte thär lijda stoor nödh ocli armdom, vthan ock måtte bliffwa mächtigh, att låta noget årligen aff trycket vthgåå både in- ocli vthrijkes. V. Sedan Nylösa stadh bleff affbränd och förstörd, haffwer ther icke waret nogen wiss Rector scholæ, vthan tree olärde per- FRÄN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 187 sonor, then ene en tysk soldat, then andre en gammel harpe- slagare, then tridie en gammal bondeklockare, hwar igenom vng- domen är bleffwen mächta förderffwat och agtlöös(?). Bliffwer för then skull vnderdånligen begärt, att en skickligh Rector scholæ kan bliffwe thar, in til thes staden kommer till sin fulkomlige floor, på thett sättet försörgd, som högtprijsligh ihugkommelse K. Carl i sin regementz tijdh, en Scholemästare thar årligen vp- pehölt. VL Genom hwadh medel kyrkian, scholstugen och pastoris gård skole vpbygde bliffwa, thär i Götheborg. H. K. M:tz vnderdåninge och troplichtige tiänare Sylvester John. Phr(ygius).» Vidare följer klagomål öfver dr. Torstanus, den förre pastorn, som icke efter konungens befallning flyttat till Skädvi, så att Phrygius med hustru och barn och sitt fattiga bo nödgas sitta öfver vintern vid Fäsberg. 1 Detta och annat missnöje med löneinkomsterna synes snart nog blifvit undanröjdt, men skolvården tyckes länge hafva fått vänta både på lärare ocli inkomster. Nylöse torde slutligen 1623 blifvit öfvergifvet af sina bor­ gare, hvilka småningom godvilligt bosatte sig i Göteborg, och den gamla af både fiender och vänner redan ofta misshandlade och nu till största delen förstörda staden undgick lyckligen den här- ofvan omnämnda, af Salvius föreslagna utvägen, att genom påtänd- ning blifva tillintetgjord för att dermed tvinga invånarne till ut­ flyttning. Detta Salvii förslag var emedlertid icke nytt, ty redan konung Gustaf den I föreslog 1545 samma utväg för att efter för­ nyade påminnelser förmå de envisa Nylöse-boarne att flytta sin stad. 2 »I begeer att vette vår villie», skrifver han, »um Lödisse by; szå kunne vij intet synnerligitt svare ther till, efther the inga­ lunda vele till den städ man them haffva vill. Synes oss förthen- skuld bettre och mere rådeligt vare (hvar Gudh förbjude något hartt påträngde), att J heller lathe sticke elden på the prackers neste än de skulle bliffve tienderne till deel». Detta allt oak- tadt har Nylöse ända hittills bevarat någon del af sin sega till­ varo, dock allt sedan 1623 under benämningen »Gamle staden». 1 Annex anslaget till superintendenten, som dessutom uppbar kyrko- tionden från Skeplanda och Brystada kyrkoherbergen. 2 Granberg, »Götheborgs historia», sid. 5. 188 ARVID KURCK. Frän Rosenskjöld, justitiæ-president i Göteborg 1636—50, för­ varar Oxenstjernska arkivet en mängd bref. De förtjenade att noggrannare genomgås, då de innehålla en mängd upplysningar hörande till Göteborgs äldre historia. Endast några obetydliga utdrag kunna nu här meddelas: 1636 d. 16 Aug. -»Såsom iagli för detta hafwer E. N:der oeli H:ter åthskillige resor om denne stadsens irregular tillståndh underdånelig adviserat; så taekar iagli Gudh för hans guddome- lige wälsignelse, att iagh på denne korte tijdh, igenom flijt och arbete, hafwer kommit honom uthj någon lijten bättre stat, än han tillförende hafwer warit uthj, det andre af adel och oadel skola framdeles wetta E. N:der och H:ter ödhmiukelig berätta. Bor gerskapet störste deelen, så wäl fremmande som inländske, are godt folck, och förmeenar migh wäl komma till rätta med them och på een godh wägh bringa. Största konsten är att civil omgå med them oeli bruke moderation både med fogelighet ocli strängheet uthj rättegongz saker. Den stoore oeenigheet här till warit hafwer, är sig mäst der uthaf förorsakat, att borgerskapet (helst uthländ- ske nationer) hafwe ingen synnerlig affection draget till een part af the fremmande, som them regeera skole, efter som E. N:der ocli H:ter der om framdeles nådigst förnimmandes warda. Om the uthskickade här ifrån Götheborgh warda underdånelig anhol- landes om prolongation på privilegierne, och uthj synnerheet om tollfrijheeten, så är thet (efter mitt ringe ocli eenfaldige förstånd) intett rådeligit att effterlåtas, alldenstund alla borgare här i Gö- theborg boendes, icke allenast af wåre egne swenske, uthan och andra nationer som draga ett redeligit swenskt hierta, hafwa på een kort tijdh åthskillige resor discurerat med migh ther om, ocb bära een styggelsse till thet stoore underslep, som ther medh här till skedt är, ocli een hoop banquerotterer, som hafwa sigh gifwit till borgare och här nedsatt, andre fremmendes godz uthj monge åhr i deras nampn antaget och tollen således försnillat; och när dhe hafwe samkat pungen full, resignerat sig här ifrån, hwilcken oloflige handel een godh deel än nu bruke. Hwarföre, sådant till att förekomma och af wägen ställa, så tillbiuda sigh alle som till H:s K. M:t ocli fäderneslandet ett oprichtigt hierta draga, att wele fast heller gifwe een lijdelig toll, än cronones intrader skole så falskeligen blifwa försnillade, helst af them som cronan ingen foordeel med tijden hafwer till att förmoda, hwilcka sittia på språng efter frijheeternes förlopp att begifwa sigh här ifrån. Detta ställer iagh ödhmiuke- vnderdåneligh vthj E. N:ders och H:ters gunstige och nådige discretion. I går, som war den 15 huins, hafwer iagh FRAN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 189 med några af rådet mönstrat denne stadz soldater, oeli befinnes efter som medfölijende munster lengd wijdere uthwijser, nemlig: 106 man, alle uthwalde anseenlige karlar. Men det är stoor skada, dhe wetta icke thet ringesta att bruka sina gewähr, hwarcken med pijkar eller musqueter. Deras forman är een tysk, een skräd­ dare, som inthet myckit kan sielf, derföre ar honom ondt till att lära andra.» ---------------------------------------------------- ----------------- .— I ett annat bref skrifver Rosenskjöld om sina otillräckliga löneförmåner, att han på sine gande dagar med hustru och stor familj måste lida nöd, om han i Göteborg stadnar. »Och så frampt Göteborgz stadz forfaldne regemente, som är med lagh och rätt- skipande, bygningers oprättande, commersiers och handels fort- sätiande, gode ordningers stiftande, oeli stadsens gemene loflige administration, skall komme uthi sin rätte effect och på fötterne igen, bör then, som sakerna af hiertet trooligen mener, arbeta ther på natt och dagh, och gifwer honom mera än till öfuerflödh att skaffa» etc. »Den swenske præsidenten — hafwer fram för alle andre störste beswäret» Till borggreve föreslår han »en redelig troohiertet swensk man». Ar 1637 i September klagas åter för Axel Oxenstjerna öfver den dåliga lönen och den besvärliga befattningen. Syndicus eller stadens secreterare har 400 riksdaler i lön, presidenten liar icke mera. Den senare har ej endast att göra med justitien, »som härtill skeppsbrott lijdit hafwer», utan äfven besväret med att i ordning ställa och reparera stadens förfallna bygningar, om hvilka ingen förut wårdat sig. Allt är så dyrt, utom fiskwaror, att han under detta och förra året kommit i stor skuld. ---------------- — — — — -------- »Vice Burgkgrefwen Daniel Lange (tillförende stadsens Syndicus) hafwer uthi åhrligh lön 1000 rijkz- daler och den bäste bondegårdh, som finnes uthj heela Sefwe- daals Häredt, och sitter medh een familia af fem personer. Den som nu Syndici embetet bekläder är een ung man, sitter medli tree personer, och hafwer lijka lön medli migh, nemligh 400 rijksdaler, och iagh sitter medh een familia af aderton perso­ ner. Alla fremmande som arrivere till staden, både adel oeli oadel, gå the andre stadsens förmän förbij ocli sökia migh, och iagh tencker till att holla H:nes K. M:tz min aldranådigstes uth- korade Drottningz och Arffürstinnes sanipt den höghloflige konungz- lige regeeringens högheet och reputation i högste ödhmiuk un­ derdånig reverentz ocli acht, för dhe monga fremmande nationer 190 ARVID KURCK. per i staden boendes äre. Gudh hafwer och gifwit migh monga barn, der af 9 söner lefwe, så lenge Gudh nådigst behagar. Till deres information ocli optuchtelse horer myckit, och medelen åre migh fattig man uthur henderne, och tencker lijkwäl att låta op- fostra dem uthj Gudz frucktan och alla christelige dygder till H:nes K. M:tz och mitt k. fäderneslandz tienst. Lefwer förden- skuldh uthj den ödhmiuke underdånige trogne förtröstning, att E: Ex:tz nådigst behiertar min stoora olägenheet, som iagh fattig man i monga åhr lijdit ocli uthstådt hafwer, att jagli på min ålder- dooms dagar icke må lijda nödh.» — -------— — ------------------— År 1639 i April omtalar Rosenskjöld de arbeten han utfört sedan sin ankomst till Göteborg i April 1636: »Stadssens förfaldne bygninger belangende, haffwer iagh effter all meniskeligh ocli möijeligh flijt driffwit, och aff nye bygdt fem broer aff eek och annat trädwärcke, ett huus af 3 wåninger medli 3 fängelser aff steen, ett huus af trädhwärcke, der alle croonones ocli stadssens materialier skole bliffwa förwarede, tuenne nye bomer aff master, beslagne med starcke longe jerndagger, befäst watukanten medli nye påler, foruthan hvad iagh elliest haffwer repareret, så vth som innan staden och ögonskijnligit ähr, effter som stadz byggemestarens Eylef Stiddens räkenskap wij- dare vthwijser. Ocli ähr alt forme arbete driffwit oeh i wärcket stält fôruthan någen stoor penninge spillo aff stadssens intrader; Arbetet haffwer iagh låthet driffwa med stadssens soldater, jem- wel dagzwärcke aff borgerskapet effter Hans S:ge Kon:ge Maij:tz nådige resolution, dat. Elfzborgh den 5:te Novemb: 1624, huilcket till forende intet skedt ähr, vthan alt sådant arbete i otrengde måle blifwit betalt aff stadssens inkompst, medli dess märckelige skadha.» ------- ---------------------------------------------------- ------------------ Att döma utaf ett bref från 1640, synes Mölndalselfvens canalisering först då med allvar bedrifvits. Året derpå hade grefve Per (Brahe) hedrat staden medh ett besök, ocli Rosenskjöld ut­ trycker den mest underdåniga tillfredställelse deröfver, att hans grefliga nåde med välbehag beskådat den då färdiga canalen och på densamma gjort en färd, åtföljd af stadens och borger- skapets notabiliteter, hvilka vid afresan följde honom på väg i båtar. Till följd af den skyndsamhet, med hvilken de anländande främlingarne nödgades förse sig med bostäder, blefvo dessa i al- mänhet föga sorgfälligt bygda. FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 191 De sumpiga tomterna fordrade grundens förstärkande med pålning, men äfven detta arbete tyckes blifvit illa och ofullstän­ digt verkstäldt, att döma efter det ofta omtalade förhållandet, att husen voro bristfälliga och så illa underhöllos, att de stundom instörtade. Det vid staden brända teglet ansågs äfven så dåligt, att bygg­ nadernas sämre beskaffenhet också deraf förklarades. 1 Staden hade efter sitt första bebyggande en fullständigt hol­ ländsk prägel, ocli omkring år 1650 ansågs den nästan som en holländsk stad. Boningshusen, liksom äfven magasinerna, sträckte sig med gaflarne så nära kanalerna som möjligt, ocli Here af gatorna voro derföre trånga ocli smala. Både kanalernas ocli hamnens pålverk ocli skoningar hade genom vattnets åverkan ocli dåligt underhåll länge varit i bedröfligt skick. Omkring 1640 voro de dock iståndsatte. Skeppen kunde då gå upp till köpmännens packhus att der aflemna ocli mottaga varor. Ar 1653 kallar den engelske am­ bassadören Whitelocke Göteborg den bäste af Sveriges sjöstäder, ocli lofordar belägenheten så nära öppna hafvet. »Denna stad är nu», säger lian, »mest fullbygd, har åtskilliga vackra hus af tegel, god handel ocli i proportion af storleken mycket folk, deribland en mängd holländare ocli skottar. Fästningsverken äro i godt stånd med djupa grafvar ocli vallar, ocli till besättning 1200 man af drottningens folk, och dessutom 4000 enrollerade borgare, som göra tjenst vid påfordran under urggrefvens kommando». Det gammalholländska i byggnadssättet bibehöll sig icke länge. Den ena stora eldsvådan efter den andra lade staden delvis i aska, ocli för hvarje gång återuppbygdes den bättre, men efter rådande smak. Under tidernas fortsatta lopp liar Göteborg blifvit en så fullständigt modernt bygd stad, att knapt spår finnes qvar af det äldre bebyggandet, men det oaktadt lemnar den dock ett både egendomligt ocli tilltalande intryck. Det regelmässiga anlägg­ ningsättet, mängden af kanaler och de välbygda gatorna påminna om utländsk inverkan och om en tidig ocli oafbruten välmåga, som våra öfriga städer sakna. 1 Cronholm i sitt omfattande ocli detaljrika arbete »Gust. Adolfs hi­ storia», innehåller i 4:de delen (sid. 58—68) en mängd uppgifter rörande Göteborgs anläggande. Några af dem hafva här blifvit anförda. Bidr. t. Göt. o. Boh. läns hist. 2. 13 192 ARVID KURCK. Från våra dagar tala i Gustaf Adolfs stad dyrbara byggnads­ företag ocli smakfulla anläggningar om stora ocli ovanliga upp- offringar åt allmännyttiga företag, visserligen i första rummet vitnande om ökad handel och förmögenhet, men också om fränd. skapen med äldre ocli yngre slägten af främmande kolonister, som lemnat i arf en företagsamhet, hvilken med stora steg synes föra det lyckliga samhället till än vidare utveckling. FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 193 Bilagor. Bref från Jacob van Dijk till Axel Oxenstjerna. 1. Den 12 Januari 1622. Illustris generose Domine. Duo fere nunc sunt menses, quod satis periculose, dubia spe vitæ ægrotavi, imo ad desperationem omnium, qui me in hoc statu viderunt: sed Deo optimo maxumo aliter visum, natura tandem morbum superavit, et meliuscule nunc habeo, tenuiter taraen, ut semper valui ex quo hic fui, sive is animi, sive corporis, sive, utriusque languor sit, ferendum quod sine Deo mutari non potest. Provinciam satis duram hic sustineo, negotium mihi est cum plebe indomita, et quibusdam mortalibus ex veteri magistratu, quibus, instar equi et muli, intellectus non est. Aliquot post adventus mei dies in hanc urbem, senatui popu- loque Nilosiensi mandata Regiæ Ma:tis exposui, nec non regia privilegia publica prelectione in templo promulgavi; tempus unius mensis, quo omnia civitatis iura, et privilegia expirarent, ipsis præfinivi: hoc elapso, magistratum veterem Nilosiæ abrogavi ali- osque in illorum locum substitui, qui nunc Gotheburgi suos con- ventus agunt; præterea etiam quædam ex voto, satis fæliciter ex- pedivi, multis dissidiis sopitis et extinctis, affusa aqua cautæ moderationis. Grata hæc quidem illis et accepta, sed omnes ab­ horrent a migratione, et dici non potest, quam ægre avellantur ab hara ista porcorum. Unde ipsis hæc spes, fore ut possint manere, coniectura assequi non possum. Interim ego ad præcidendam illis omnem spem mansionis, ipsum Nilosiæ locum, in quo nunc habitant, agrumque circumiacentem, qui communis hactenus fuit omnibus incolis, ideoque minus fructuosus (cum nemini curæ esse soleant, ut deberent, quæ pluribus sunt communia) Hollandis rus­ ticis, quos hic repperi, ad octennium elocavi, prætio baud vili, ut pote, singula iugera, (quæ mergentalen apud Hollandes vocantur) quatuor thaleris annuis. Ea conditione ut suis sumptibus culti- orem terram reddant in posterum, fossis necessariis more Hollan- 194 ARVID KURCK. dorum ductis; cum ad discernendos limites uniuscuiusque fundi, et exonerandam aquam, qua submersa plerisque in locis antehac iacuit, tum ne ager omnis simul depascatur, et pecori pastus tan­ dem deficiat, sed suo tempore commodius detur quantum necesse est. Ærarium civitatis Ghoteburgicæ hac locatione adauxi ad duo millia thalerorum annua: dimensa enim habemus supra quingenta iugera. Hæc omnia tamen, una cum prædiis rusticorum, quibus civitatem Regia Ma:tas donavit, non sufficiunt infinitis pæne sump- tibus, in usum novæ urbis quotidie impendendis. Petrus Län­ geren et alter ille Petrus Theodori, architectus noster, ex hoc portu vela fecerunt in Hollandiam, 14 Novembris præterito, de itineris successu necdum intellexi. Certiorem mc reddunt literæ amicorum, exaratæ Amsterodami 7, et Hamburgi 16 Novembris (præter quas, adhuc nullæ ad me sunt perlatæ) plures esse in utraque republica aut civitate mercatores, quibus prorsus constitu­ tum est, primo vere, una cum familiis vertere solum, et sedem fortunarum suarum collocare in hac urbe. Perquam diligenter etiam hac de re scripsi ad familiares meos et notos in Hollandia, non dubito quin multos ad migrationem induxerim; quod spero brevi intelligemus; sed utinam integrum mihi fuisset, cum mercatoribus hæc coram agere, plus præstitissem unico die, quam scribendo toto anno. Qui has ad Tuam Dom. defert, est præcipua causa huius scriptionis; nornen ipsi Jacobus van Vosselcn, natus Rotero- dami in Hollandia, nunc civis et mercator Gotheburgensis, aliquot annos vixit Nilosiæ, vir probus et boni nominis: destinatum huic munus exigendi portorii exterarum mercium, quæ reg. privilegiis, de vectigalibus non eximuntur; idque pro semisse civitatis, secun­ dum tenorem privilegiorum: ex meo nunc consilio hoc iter susce- pit, ut eadem opera, etiam illam partem quæ Regiæ Ma:ti debe­ tur, ex consensu Dom. T. et Senatus Regni, ad placitum Sac. Reg- M:tis, colligere ipsi liceat. Non puto operæ prætium esse, et neu- tiquam, ex re et utilitate Reg: Ma:tis, alicui hane locare; cum nulla nunc subesse potest fraus, ut pote præsentibus legitimo ma- gistratu, et tot inspectoribus, quorum maxime interest ut vectiga- lia rite solvantur: Itaque spem ipsi dedi, ut a Dom. Tua hæc facile obtineat, quæ ne cum fallat Dom. Tuam vehementer rogo. Salve et vale vir et Domine illustrissime, cui me, fortunasque meas unice commendo, spem reliquæ vitæ et existimationem pror­ sus committo. 12 Januarii 1622. Tuæ Dom. addictissimus in æternum J. van Dijck. Hl. p. FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 195 (Öfversättning 1). Välborne, ädle Herre. Del är omkring två månader, som jag varit rätt illa sjuk med fara for lifvet, ja, så att alla förtviflade som sågo mitt till- stånd; men Gud den högste fogade det annorlunda. Naturen öfver- vann slutligen sjukdomen, och jag mår nu en smula bättre, klent i alla fall, såsom min helsa alltid har varit, sedan jag kom bit; vare sig det nu kommer af själens eller kroppens mattigbet eller af bådaderas, måste det bäras, som Guds vilja förutan ej kan än­ dras. Jag har att tåla ett rätt sträft land, jag har att göra med ett nackstyft folk och några ur det gamla rådet, hvilkas förstånd ej är bättre än hästars ocli mulars. Några dagar efter min ankomst hit till staden foredrog jag för rådet och menigheten i Nylödöse K. Maj:ts mandat, äfvenså lät jag i kyrkan offentligen uppläsa de kungl. privilegierna; en månads tid utsatte jag, hvarunder alla stadens rättigheter och privilegier skulle utslockna. Efter dess förlopp upplöste jag det gamla rådet i Nylödöse och satte andra i deras ställe, hvilka nu hålla sina sammanträden i Göteborg; dessutom gjorde jag till min belåtenhet undan åtskilligt annat rätt lyckligt, stillade ocli släckte mången missämja med en varsam hofsamhets vatten. Detta var dem visserligen i smaken och välbehagligt, men alla afsky de flyttningen, och det står ej till att uttrycka, med hvilken svårighet de slita sig från denna svinstiga. Hvarifrån de fått detta hopp, att de skulle kunna få stanna qvar, kan jag icke gissa mig till. För att afskära dem hvarje förhoppning, har jag emellertid arrenderat ut sjelfve Nylödöses plats, der de nu bo, ocli det kringliggande faltet, som hittills brukats som allmänning af alla invånarne och derföre gifvit mindre afkastning (emedan ingen plägar bry sig om, såsom han borde, hvad som är för flere gemensamt), på åtta års tid åt holländska bönder, som jag funnit här, for ett icke obetydligt pris, nämligen hvarje plogland (som hos holländarne kallas mergentalen) för fyra daler om året: på sådana vilkor, att de på egen bekostnad göra marken för fram- 1 Öfversättningen af detta och de följande brefven är gjord af e. o. amanuensen i kungl. riksarkivet d:r E. Hildebrand. 196 ARVID KURCK. tiden battre odlad, med nödiga diken dragna på holländskt sätt; detta så väl för att utmärka gränserna för hvarje stycke land och afföra vattnet, som förut på flere ställen öfversvämmat mar­ ken, som ock på det att hela fältet ej på samma gång må af- betas ocli boskapen slutligen sakna bete, utan hvad nödtorftigt är beqvämligare gifvas i sinom tid. Staden Göteborgs kassa har jag genom detta arrende ökat med två tusen daler årligen, vi ha nämligen uppmätt öfver femhundra plogland. Allt detta samman- lagdt med de bondgårdar, hvarmed Kongl. Majd begåfvat staden, förslå ej för de nästan ändlösa utgifter, som dagligen fordras till den nya stadens behof. Peter Langeren och den andre Petrus Theodori, vår byggmästare, hafva seglat till Holland den 14 No­ vember nästlidne; om resans utgång har jag ännu ingenting foi- sport. Bref från vänner, skrifna i Amsterdam den 7 ocli i Ham­ burg d. 16 November (de enda som hittills kommit mig till handa), underrätta mig om, att flere köpmän finnas i båda staterna eller städerna, som äro fast beslutna att första vårdag med sina famil­ jer utvandra ocli hit till staden flytta sin förmögenhet. Så enträ­ get som jag också skrifvit härom till mina vänner ocli bekanta i Holland, tviflar jag ej på att jag förmått många till flyttningen; hvilket jag boppas, att vi snart få spörja. Men ack, att jag hade kunnat i egen person handla härom med köpmännen: jag skulle hafva uträttat mera på en enda dag än genom skrifvande under ett helt år. Den, som öfverbringar Eders Nåd detta, är förnäm­ sta orsaken till denna skrifvelse. Han heter Jakob van Vosselen, född i Rotterdam i Holland, nu borgare och köpman i Göteborg och har lefvat några år i Nylödöse, en redlig och väl frejdad man; honom har jag tilltänkt sysslan att utkräfva tullafgift för de utländska varor, som ej genom K. privilegier fritagas från tull; detta för stadens halfpart efter privilegiernas lydelse. På mitt råd har lian nu företagit denna färd, för att få tillåtelse att på samma gång med Eders Nåds och Riksrådets samtycke, så länge det behagar K. Maj:t, få upptaga äfven den del som tillkommer K. Maj:t. Jag tror ej, att det lönar mödan, ocli ingalunda är enligt K. Maj:ts fördel, att bortarrendera denna syssla åt någon annan, då intet svek nu kan förekomma, helst som den lagliga magistraten och så många uppsyningsmän äro tillstädes, hvilkas högsta intresse är, att tullen ordentligt inflyter. Derföre har jag ingifvit lionom hopp, att han lätteligen skulle utverka detta af Eders Nåd och beder jag Eders Nåd enträget, att han ej deri må svikas. Med bästa önskningar för Eder helsa och välgång, ädle Herre, anbe- faller jag åt Eder mig sjelf och min lycka mitt hopp för fram- FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 197 tiden och mitt anseende öfverlemnar jag alldeles i Eder hand. D. 12 Januari 1622. Eders Nåds i evig tid tjenstvilligaste J. van Dijk. Egenhändigt. 2. Den 22 Januari 1622. Illustris et generose Domine. Obsignata iam epistola, quam Dom. T. scripsi, in gratiam civis nostri Jacobi van Vosselen, traduntur mihi literæ amicorum Amsterodamo; quarum exemplaria duo per famulum meum Dom. T. mittere operæ prætium duxi. Intelliget enim ex illis Dom. T. quam plena, et certa nobis spes affulgeat, rei bene gerendæ apud Hollandos mercatores in condenda hac urbe. Responsum ad bas literas misi ex tempore, in quo animum illis addere, multisque rationibus persuadere conatus sum, ut sine dilatione quamprimum hue veniant, iterque ad Reg. Ma:tem maturent; meam intercessio- nem et operam, ubieunque necesse erit, in omnibus ipsis offerens, data spe a Regia Ma:te illos exoraturos, quidquid rationi consen- taneum fuerit. Præterea consilio cum illis communicato, de mul­ tis aliis rebus, hoc negotium concernentibus, (id quod serio a me efflagitarant) urbem hane non obstante onerc belli Polonici liae æstate ad resistendam subitam et inopinatam aliquam hostium incursionem, et duobus aut tribus subsequentibus annis, contra omnem vim hostilem vallo et fossa posse muniri significavi et ni­ hil interim periculi imminere a vicinis Danis, ex icto nuperrime fœdere, solida nunc et stabili amicitia nobiscum iunctis. Adhæc, non esse quod illos absterreat, aream civitatis adhuc vacuam carere domiciliis, omnes enim Nilosiæ incolas, mense Aprilis proximo, liuc certo ad nos advolaturos, itaque bane curani me suscipere, ut apud honestiores cives unusquisque pro sua commoditate præparatam inveniat domum, in qua tam diu diver- setur, donec aut aliam conducat, aut ipse adificet. Hæc et alia quædam, ut pote de locatione agrorum, de monetali, et altero illo confessionis augustanæ ecclesiæ ministro, ut quamprimum uterque veniat, de promontorio portus nostri, in quo ex arboribus erectam invenient nautæ pyramidem altitudinis 62 ulnarum, ita ut nullius præternavigantis conspectum effugere possit, et tutiorem portum a freto Gaditano ad terminos usque maris Baltici nemo 198 ARVID KURCK. facile inveniat, satis prolixe ipsis rescripsi; expectans T. Dom. responsum, si quid addere præterea ipsi visum fuerit. Ex hisce adiunctis interrogationibus superintendentis nostri magistri Syl vestri, et responsionibus concionatoris Hollandi, intelliget Dom. T. quid inter illos actum sit in causa religionis. Obnixe nunc rogo T. Dom. ut porro christianum hoc negotium apud archiepisco- pum upsaliensem et statum ecclesiasticum prudenter dirigere et favere velit. Faxit Deus optimus maxumus, Sac. Regiam Ma:tem sanam et incolumem habeamus reducem. Nullus dubito, quin hæc confessio Reg. Ma:ti satisfaciat: Quod si ita sit, et incolæ Nilosi- enses vi maiori compulsi, huc ad nos migrare cogantur sine ulte- riori tergiversatione, id quod omnium primum est, et caput hujus negotii; deinde si Sac. Reg. Ma:tas, hac æstate palam fecerit, munitionem urbis Suæ Ma:ti, cordi esse, ausim facere sponsionem, et quid vis deponere, ni effecerim ut brevi quoque tempore nova hæc civitas, in nobilissimum evadat emporium. Credat velim mihi Tua Dom. nunc tempus est aut nunquam erit, hoc opus serio promovendi, ut successu temporis tandem perficiatur. Quidquid otiam adversantibus et repugnantibus Nilosiensibus hoc anno non fit, c manibus elapsa tam præclara occasione, postea non tiet. Subsisto, ne prolixior sim, adeoque T. Dom. molestior gravioribus occupatæ, unum si addidero, quod lubens et ex animo facio, om- nem existimationem meam æternæ ignominiæ, et vitam hane morti, me devovere, nisi vere, et sijncere, de hoc negotio scribam, et me fidelissimum atque zelosissimum Sacræ Reg. Ma:tis ministrum com- probavero. Vale illustris generöse Domine. Gotheburgi 22 Janu­ arii S. vet. 1622. Dom. Tuæ æternum addictissimus J. van Dijck. m. p. (Öfversättning.) Välborne och ädle Herre. Det bref var redan försegladt, som jag skrifvit till Eders Nåd till förmån för vår borgare Jakob van Vosselen, då jag fick bref från vänner i Amsterdam, af hvilka jag ansett det löna mö­ dan att med min tjenare skicka två stycken till Eders Nåd. Eders Nåd skall af dem finna, hvilket fullvisst hopp ler emot oss att väl utföra våra saker i afseende på denna stads grundläggning hos FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 199 de holländske köpmännen. Jag har i tid afsändt svar på dessa bref, der jag försökt att öka deras hog och att med många skäl öfvertala dem att utan uppskof med första möjliga komma hit och påskynda sin resa till Hans K. Maj:t. Jag erbjöd dem i allt, hvar- helst det skulle finnas af noden, min mellankomst och mina tjen- ster och gaf dem hopp att kunna af H. K. Maj:t utbedja sig allt hvad skäligt vore. Dessutom sedan jag delgifvit dem mitt råd om många andra ting, som rörde detta företag (en sak, hvarom de allvarsamt bedt mig), antydde jag, att denna stad, oaktadt det polska krigets tunga, under denna sommar oeli två eller tre föl­ jande år kunde för att motstå ett plötsligt oeli oförmodadt fien­ dens anfall mot hvarje fientligt våld förses med mur oeli graf, och att ingen fara under tiden hotade från våra grannar, danskarne, nu mera efter det nyligen slutna fördraget, förenade med oss i en fast och stadig vänskap. Dertill behöfde. de ej afskräckas deraf, att stadens mark ännu vore tom och utan bostäder; ty alla Nylödöses invånare skulle nästkommande April månad flytta till oss, hvarföre jag åtoge mig att sörja för, att hvar och en skulle hos de redligare borgarne finna ett hem i ordning till sin beqvämlighet, der han kunde dväl­ jas, tills lian antingen hyrt eller sjelf uppbygt ett annat. Detta* oeli ett och annat derjemte, isynnerhet om jordarrenden, om mynt­ väsendet och den der andre kyrkans tjenare utaf augsburgiska bekännelsen, att båda skulle komma med det första, om landtun­ gan vid vår hamn, der sjömän finna en af trä uppförd 62 alnar hög pyramid, så att den ej kan undgå någon förbiseglandes upp­ märksamhet, oeli man lätteligen ej torde finna en tryggare hamn från Cadix till Östersjöns slut; för detta liar jag vidlyftigt nog redo­ gjort, oeli jag väntar på Eders Nåds svar, om Ni funnit något böra tilläggas. Af dessa bilagda frågor af vår superintendent magister Sylvester och svar af den holländske predikanten skall Ers Nåd finna, hvad som mellan dem blifvit handladt i religionssaken. Ifrigt ber jag nu Ers Nåd, att Ni vidare ville försigtigt styra och befordra detta kristliga ärende hos ärkebiskopen i Upsala och preste- ståndet. Gifve Gud den högste, att vi må få Hans K. Maj:t sund oeli helbregda tillbaka. Jag tviflar ej, att denna förklaring till­ fredsställer Hans Maj:t; att, om så är och Nylödöses invånare, på- drifna med större kraft, tvingas att flytta hit till oss utan vidare undanflykter, hvilket är det första af allt och hufvudsaken i denna fråga; vidare om Hans K. Maj:t denna sommar offentligen gifver till känna, att stadens försvar ligger Hans Maj:t om hjertat, vågar jag gå i borgen för och utfästa hvad som helst, om jag ej 200 ARVID KURCK. inom kort tid lagat, att denna nya stad förvandlats till den mest blom­ strande handelsstad. Tro mig, Eders Nåd, nu är det rätta ögon­ blicket, eller kommer det aldrig, att med allvar föra detta värf framåt, på det att med tidens lopp det äntligen må fullbordas. Hvad som genom Lödösebornas afvoghet och motspänstighet ej sker i år, skall ej hädanefter ske, om vi låta ett så lysande till­ fälle glida oss ur händerna. Jag stannar för att ej blifva för vid lyftig och falla Eders Nåd, upptagen som Ni är af allvarligare saker, till besvär. Jag tillägger blott en enda sak, men gör det villigt och af hjertat,att jag offrar hela mitt anseende åt en evig skymf och detta lif åt döden, om jag ej skrifver sannt och uppriktigt härom och visat mig som Hans M:ts trognaste ocli ifrigaste tjenare. Far- väl, ädle, välborne Herre. Göteborg d. 22 Jan. gamla stilen 1G22. Ers Nåds i evighet tjenstvilligaste J. van Dijck. Egenhändigt. 3. Den 3 Februari 1G22. Illustris generosc Domine Omnino mihi persuasum habeo, eodem fere tempore, imo die quo gratissimas Tuæ Dom. literas accepi, etiam ultimas meas in fasciculo iunctas, per famulum meum Tuæ Dom. esse traditas: quid prioribus evenerit, quas scripscram 12 Januarii, in gratiam civis nostri Gotheburgensis Jacobi van Vosselen, valde demiror. Ex hisce (modo recte omnes perlatæ sint) satis abunde Tuæ Dom. constare potest, in quo statu versentur res nostræ, et quam certa nos tencet spes, incæptum hoc præclarum opus ex animi senten- tia promovendi; quidque rescripserim ad difficultates Amsteroda- mensium, quæ a mercatoribus moventur, quo ipsis puto plene sa- tisfactum esse: itaque nihil in præsens habeo, quod præterea Tuæ Dom. respondere queam; in dies ab amicis Amsterodamo expec- tamus latiores literas, quas non ita pridem illinc Hamburgum missas et in via alicubi hærere, fidem mihi fecit Samuel Lotius. Beaverit me Tua Domin., si intelligam Sac. Regiæ Ma:ti, nec non Tuæ Dom., aliisque Regui Senatoribus, grata esse et accepta, quæ hactenus in hoc negotio peregi. Necesse nune est ut in tempore prospiciatur de illis quæ porro restant agenda, quorum primum obtinet locum migratio Nilosiensium, ut in prioribus meis Tuam FRÂN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 201 Dom. serio monui. Hanc, virtute Instructionis meæ, publica au- thoritate urgere non desino, ut videre est ex postremo hoc adiun- cto mandato; sed vereor ne sine vi maiori et manu regia hæc facile expediantur. Mitto Tuæ Dom. instructiones secretiores quas petit, olim fidei meæ comissas, et literas alicuius momenti, quas hic ad manus habeo; reliqua in ædibus meis Hagæcomitis, una cum aliis eiusdem generis rebus secretioribus, capsa inclusa, quam diligentissime servantur, ad quam nemini datur accessus, ita ut vix alius, præter me, auferre illa possit. Curabo tamen cum reli­ qua suppellectile hue deferantur, quam primum, ex clementissima Regiæ Ma:tis voluntate, certior ero, me in hoc munere et loco mansurum, constitute certo stipendio, quod sit in annuum sump- turn satis. Hoc negotium Tuæ Domin iterum atque iterum de me- liori nota commendo, atque omnem fiduciam existimationis, priva- tarumque rerum in perspectissima illius erga me benevolentia prorsus colloco. Vale illustris, generose Domine. Gothoburgi, 3 Februarii 1622. Tuæ Dom. devotissimus J. van Dijk. m. p. (Öfversättning.) Ädle, välborne Herre. Jag är fullt öfvertygad om, att ungefär på samma tid, ja pä samma dag, som jag fick Eders Nåds välkomna bref, också mina, i ett häfte hopbundna, blifvit af min tjenare öfverlemnade åt Eders Nåd. Hur det gått med de förra, af den 12 Januari, i hvilka jag lade mig ut för vår Göteborgs-borgare Jakob van Vosselen, undrar jag storligen. Af de förra (må de blott hafva blifvit riktigt fram- lemnade) kan Eders Nåd rätt utförligt finna, huru våra saker stå, ocli hur säkert hopp vi hafva att befordra detta påbörjade lysande verk till en önsklig utgång; och hvad jag svarat på Amsterda- marnes svårigheter, som väckas af köpmännen, hvarigenom jag- tror dem hafva blifvit füllt stälda till freds. Sålunda har jag för närvarande ingenting, som jag dess utom kan svara Eders Nåd. Dagligen vänta vi utförligare bref från våra vänner i Amsterdam, hvilka Samuel Lotius försäkrat mig icke för så länge sedan blifvit afsända derifrån och nu ligga öfver någonstädes på vägen. Eders Nåd skall göra mig lycklig, om jag förnimmer, att hvad jag hit­ tills i denna sak uträttat varit Hans K. Maj:t, äfvensom Eders 202 ARVID KURCK. Nåd och andra rikets råd till behag och af dem gillats. Nu är det nödvändigt att i tid sörja för hvad som ännu återstår att göra, hvaribland Lödösebornas flyttning intager första rummet, såsom jag i mitt förra bref allvarsamt påmint Eders Nåd. Denna flytt, ning upphör jag ej att, i kraft af min instruktion, med offentlig myndighet pådrifva, såsom det kan ses af sista här bifogade man­ dat; men jag fruktar, att detta ej lätteligen blir verkstäldt utan högre makt och konungens ingripande. Jag skickar Eders Nåd de hemliga instruktioner Ni begärt, hvilka fordom varit mig anför­ trodda, ocli bref af en viss vigt, som jag här har till hands. Det öfriga förvaras så omsorgsfullt som möjligt i mitt hus i Graven- haag, tillsammans med annat af samma slag, inneslutet i en port­ följ; dit ingen liar tillträde, så att knappast någon annan utom jag kan borttaga det. Jag skall likväl låta föra det liit med annat husgeråd, så snart jag blott efter K. Maj:ts mildaste vilja blifvit förvissad om, att jag skall stanna i denna syssla och på denna ort, och en viss lön blifvit bestämd, som är tillräcklig för de årliga utgifterna. Denna sak anförtror jag åt Eders Nåd gång på gång till en god utgång ocli sätter för mitt anseende ocli min enskilda förmögenhet all tillit till Eders Nåds mot mig väl bepröfvade välvilja. Farväl, välborne, ädle Herre. Göteborg, 3 Februari 1622. Eders Nåds tjenstvilligaste J. van Dijck. Egenhändigt. 4. Den 0 Juli 1623. Illustris Generose Domine. Herum te compello, licet invitus; optime enim iam pridem mihi innotescunt perpetuæ tuæ occupationes, quas interrumpere et perturbare nefas semper duxi. Verum nécessitas non habet legem. Profectus hine est ad Aulam ante aliquot dies noster quæstor; graviter suspicor, de me conquæritur apud Regiam Maiestatem. Subortæ enim sunt inter nos quædam simultates propter admini- strationem pecuniæ publicæ. Iniuriam sibi putat factam, quod a senatoribus nunc cautum sit, ne inposterum pecuniam publicam possit intervertere, quemôdmodum satis magnam pecuniarum sum­ mam, duobus nunc clapsis annis, ex reditibus civitatis in snos vsus ab illo conversam esse, Tuæ Dominationi seripsi. Mitto T. D. FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 203 duo décréta Senatus, quorum ego authorem me fateor; Cum enim civitatis impensas, inita diligenter ratione, maiores invenirem, quam reditus annuos, coque factum sit, vt aliquid æris alieni sit contractum, profecto mei muneris fuit, et prorsus consultum exi- stimaui aliquos deputare, qui æs alienum diligenter expenderent, quæque legitime deberentur, ea de publico luerentur; quæ sæcus rejicerentur; et pecunia publica per eosdem delegatos bona fide ad æs alienum dissolvendum administraretur. Si bie peccaui, culpam agnosco, et optima mea erga DEVM et clementissimum Regem meum conscientia veniam meretur: Sin minus, et nihil præter officium in hoc negotio me fecisse T. D. iudieaverit, de quo nullus dubito, quam possum obnixe Tuam Dominationem rogo, bonum meum nornen apud Regiam Maiestatem contra omnes ca- lumnias defendere ne gravetur. Tuo patrocinio confisus, secure despiciam quascunque falsas delationes malevolorum, qui scientes prudentesque contra propriam conscientiam me calumniantur. Hoc enim sancte possum iurare, et T. D. scire summopere cupio, me nunquam inconsultis aliis pecuniam publicam ulla ratione contrec- tasse, quemadmodum illi, qui neglecta republica huius ciuitatis coramodum privatum tantum curant. Vale Illustris Vir et me veterem tuum clientem, in hac fatali mearum rerum mutatione et perturbatione, commendatum habe. Gothoburgi, die nono Julii 1623. T. Dom: Obseq: humil: cliens J. van Dijck’». in. p. (Öfversättning.) Adle, välborne Herre. Ater igen vänder jag mig till Eder, ehuru ogerna, ty väl be­ kanta hafva redan länge för mig varit Edra trägna sysselsätt­ ningar, hvilka jag alltid hållit för orätt att afbryta och störa, men nöden har ingen lag. Härifrån har för några dagar sedan vår räntmästare rest till hofvet; han beklagar sig öfver mig, misstän ker jag storligen, hos Kongl. Maj:t, ty så småningom hafva .oss emellan några misshälligheter uppstått med anledning af stads- 1 I brefvet är inlagdt: »Extract vtaf Rådhzförwanternass Resolutions Book vthi Götheborgh och öffwer thes tillhörige landh.» 204 ARVID KURCK. kassans förvaltning. Han tror sig hafva lidit orätt,emedan magistraten nu har för framtiden fôrebygt hvarje möjlighet till undansnillning å hans sida af allmänna medel, på sätt som jag skrifvit till Eders Nåd, att under de nu till ända gångna två åren han till sin fördel vändt en rätt stor summa penningar af stadens inkomster. Jag skickar till Eders Nåd två magistratens förordningar, till hvilka jag tillstår mig vara upphofsman; ty när jag efter en noggrant verkstäld beräkning fann stadens utgifter större än de årliga in­ komsterna, och att derföre någon skuldsättning skett, tillhörde det i sanning mitt ämbete, och ansåg jag det rent af vara af behofvet på- kalladt att utse några, som omsorgsfullt undersökte skulden, och att det, som man verkligen var skyldig, godtgjordes af det allmänna; men att det i annat fall ej erkändes, och att de allmänna medlen med redlighet förvaltades i och för lånets återbärande af samma om­ bud. Om jag häri har felat, tillstår jag min skuld; och mitt mot Gud och min allra mildaste konung rena samvete förtjenar förlå­ telse. I annat fall och om Eders Nåd pröfvat, att jag ingenting gjort i denna sak utom min pligt, hvarom jag icke tviflar, beder jag Eders Nåd på det ifrigaste, att Ni icke må undandraga Eder att förvara mitt goda namn hos Hans Maj:t mot allt förtal. Litande på Edert skydd skall jag tryggt kunna förakta hvilka falska an- gifvelser som helst af de illvillige, som med vett och vilja förtala mig mot sitt eget samvete. Ty detta kan jag svära heligt och önskar jag på det högsta att Eders Nåd må få veta, att jag al­ drig under någon förevändning utan att rådspörja andra vidrört de allmänna medlen, såsom de hvilka med försummande af denna stadens allmänna bästa blott sörja för sin enskilda fördel. Farväl, välborne Herre och slut mig, Eder gamle skyddsling, under detta för mig ödesdigra och af oro fulla fortfarande in i Eder ynnest. Göteborg den 9 Juli 1623. Eders Nåds lydige och ödmjuke tjenare J. van Dijck. FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 205 5. Den 23 November 1623. Illustrissime Domine Cancellarie. Verbis exprimere non possum, quam Tuæ Dom. postremis literis Dom. Tua me beaverit; agnovi ex illis veterem et verum Tuæ Dom. affectum, candidamque mentem erga me, humillimum tuum clientem; de fælici eventu illorum, quæ adbuc restant, nul- lus dubito., et in Tuæ Dom. perspectissima benevolentia in pos- terum acquiescam. Celare interim Dom. Tuam non possum, Illu strissime Domine, quod prorsus mihi constitutum sit properare ad aulam, cum (idque in primis) ut Sacram Regiam [Majestatem] coram liceat erudire de vero statu liuius urbis, tum etiam ut rebus meis privatis semel tandem possim prospicere. Ita vi­ vam, ut maximos sumptus quotidie bie facio: fuit hic Dominus Rutgersius, qui hine, iam tribus fere elapsis septimanis, per fre- tum Danicum profectus est Lubecam, puto et spero illuni nunc esse in Hollandia. Adest hic Illustris vir Dominus Legatus Canie- rarius, quem hospitio excepi, nomine Regiæ Ma:tis, non secundum mérita tanti viri, sed pro præsenti mea commoditate. Uterque co- actus fuit iter suum instituere per hane nostrum coloniam, quia angiportum per Daniam [non] erat pervium; quo hæc spectent animi pendeo. Conscendit hodie navem Legatus, hine recta traiec- turus in Hollandiam. Valeas precor Deum optimum Maximum, Illustrissime Domine, et vivas Nestoreos annos ad servitium Re­ gis Domini nostri clementissimi, quem omnes fateri coguntur 11011 habere parem hoc nostro sæculo, adque salutem patriæ, et com- modum Christianitatis reformatæ. Festinante calamo, in puneto discessus Domine Legati. 23 Novembris 1623. Gothoburgi Dom. Tuæ humill. cliens J. van Dijck. m. p. (Öfversättning). Högvälborne Herr Kansler. I ord kan jag ej uttrycka, buru lycklig Eders Nåd gjort mig genom detta sista bref; i det har jag kant igen Eders Nåds ganila oeli verkliga sinnelag och uppriktiga hjerta mot mig, Eder ödmjukaste skyddsling. På den lyckliga utgången af det 206 ARVID KURCK. som ännu återstår tviflar jag ingalunda och tryggar mig för fram­ tiden vid Eders Nåds bepröfvade välvilja. Emellertid kan jag ej dölja för Eders Nåd, Högvälborne Herre, att jag är fast besluten att skynda till hofvet, — och det först och främst för att i egen person undervisa Hans Maj:t om verkliga ställningen här i staden och äfven för att ändtligen en gång kunna sörja för mina enskilda angelägenheter. Så sant jag vill lefva, gör jag dagligen de stör­ sta utgifter. Här har varit Herr Rutgersius, som redan för en tre veckor sedan rest öfver danska sundet till Lybeck; jag tror och hoppas, att han nu är i Holland. Här är för närvarande en rykt­ bar man, Herr legaten Camerarius, som jag gifvit herberge, i Hans Maj:ts namn, ej efter en så stor mans förtjenster, utan efter min närvarande lägenhet. Båda blefvo tvungna att ställa sin resa genom vår koloni, emedan genomfarten genom Danmark ej var tillgänglig: hvarpå detta syftar, undrar jag i mitt sinne. I dag- liar legaten stigit om bord för att härifrån fara raka vägen öfver till Holland. Må Ni blifva vid helsa, ber jag till den högste Gu­ den, Högvälborne Herre, och lefva, tills Ni hinner en Nestors år, till vår mildaste Herres och konungs tjenst, hvars like alla måste be­ känna ej finnes i vårt århundrade, och till fäderneslandets väl och den reformerta kristenhetens gagn. — Med ilande penna, i sjelfva ögonblicket för Herr legatens afresa, d. 23 November 1623. Göteborg. Eders Nåds ödmjukaste skyddsling J. van Dijck. Egenhändigt. 6. (År 1624.) . Illustrissime D:ne Cancellarie. Si unquam apud te valuerunt preces humillimi tui clientis, ut rebus meis pene desperatis nunc consulas, per Deum Optimum Maximum, te precor et rogo. Video tandem fortunam mihi adver- sari et non respondere sincero meo affectui, veroque desiderio quo teneor Sacræ Regiæ Ma:ti bonam aliquam, et utilem operam navandi extra regnum; itaque negotiis Gotheburgicis, de novo mihi nuperrime a Regia Ma:te clementissime concreditis, prorsus me dedidi. Sed hæc requirunt meam præsentiam, et ego hic hæreo et langueo cum summo temporis dispendio, ut consequar necessaria ad sustentandam vitam et familiam, interim præte- reunte occasione rem bene gerendi. Si Regiæ Ma:ti visum fuerit FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 207 Gothoburgi in servitio suo me retinere (id quod maxime desi- dero), liceat quæso, brevi exorare solutionem illorum, quæ mihi debentur virtute diplomatis Regii pro servitiis præstitis hoc trien- nio nunc fere elapso, nec non assignationem annui stipendii cer- tam, quod sufficiat ad victum et amictum in posterum. Hæc si obtineam, terram pro terra commutabo, et valedicta Hollandia pro patria Suetiam recognoscam: sin minus, et res Gotoburgicæ, meaque opera in illis tanti non sint in hisce difficultatibus bellicis, ut facile hæc queant obtineri, profecto nolim esse oneri Regiæ Ma:ti et Regno; et stat sententia, (ne ætatem misere hic degam, ubi splendide olim in flagranti Regum, procerumque vixi gratia, et producta ad decrepitam senectam vitæ, in aula despectus deficiam,) vellenti aurem Deo obtemperare, in tempore canere receptui et perquam potero humiliter clementem a Regia Ma:te petere dimissionem, ut tandem emeritæ ætati detur invenire honestam quietem apud propinquos et penates domesticos in solo natali; non possum credere, hane mihi denegatam iri. Quid- quid sit, hoc sancte iuro in omnem eventum et ubicumque ter­ rarum demum vixero, me semper fore et in æternum mansurum Sac. Reg. Ma:ti ministrum fidelissimum. Illustrissime Domine, maluissem coram cum Tua Dom. quam per literas de his et aliis, tum salutem meam fortunamque, tum rempublicam concernentibus, deliberare; sed cum adversa tua vale- tudo, quæ omnibus bonis est molesta, hoc non permittat; et af- flictus mearum rerum status ulteriorem non ferat moram, coactus fui hæc pauca exarare et libere in sinum Tuæ Dominationis effun- dere. Nam præter Tuam Dom. neminem hic habeo, cuius fidei hæc ausim tuto committere, neminem etiam alium, qui sua opera et intercessione apud Regiam Ma:tem me iuvare aut possit aut velit. Qvamobrem subveni precor inopi et misero tuo clienti atque adiuva in tempore. Mitto Tuæ Dom. computationem rationum annui stipendii; in his, si quid sit æquitati non consentaneum, quod non puto, Tua Dom. poterit delere et pro sententia mutare. Si placuerint, et æquum postulo, omnino mibi est persuasum, Tuæ Dom. auxilio, in quo omnem spem repositam teneo, hoc me con- secuturum, modo Tua Dominatio operam suam mihi non deneget, quod per Deum Immortalem iterum atque iterum rogo. Credat mihi Tua Dom sive vivam, sive moriar, gratissimus ero, id quod testor eundem Deum Optimum Maximum, quem ex intimo cordis precor. Tuam Dominationem pristinæ valetudini et veræ sanitati restituat incolumemque in servitio Sacræ Reg. Ma:tis et Regni, ad Bidr. t. Göt. o. Boh. läns hist. 2. 14 208 ARVID KURCK. bonum publicum, diu conservet. Vale Illustrissime D:ne, et me solito tuo favore prosequi ne desinc. Illust. Tuæ Dom. humillimus eliens J. van Dijck. • m. p. (Öfversättning). Högvälborne Herr Kansler. Om någonsin Eder ödmjukaste skyddslings böner förmått något hos Eder, ber jag vid Gud den allrahögste och anropar jag Eder att nu hjelpa mig i mitt nästan förtviflade läge. Jag ser ändtligen lyckan blifva mig fiendtlig och icke svara mot mitt uppriktiga uppsåt och sanna önskan att utom riket uträtta nå­ got godt och nyttigt verk för Hans K. Maj:t; sålunda har jag helt och hållet egnat mig å nyo åt de göteborgska affä­ rerna, som helt nyligen af Hans Maj:t i mildhet bliïvit mig an­ förtrodda. Men dessa fordra min närvaro, och här qvarhålles jag nu och tares under den största tidsutdrägt, för att vinna det nödvändiga till lifvets och familjens uppehälle, under det att det gynsamma ögonblicket till handling går förbi. Om Hans K. Maj:t funnit för godt att behålla mig i sin tjenst i Göteborg (hvilket jag på det högsta önskar), må jag då snarligen lyckas att ut­ verka betalningen af det, som jag har att fordra i kraft af kungl. fullmakt för gjorda tjenster under dessa snart till ända gångna tre år, äfvenså en säker anvisning på en årlig lön, som räcker till föda och kläder för framtiden. Erhåller jag detta, skall jag byta land mot land, säga farväl åt Holland och i Sverige se mitt fädernesland: hvarom icke, och om Göteborgska sakerna och mitt åtgörande uti dem ej äro så mycket värda i denna närvarande krigsnöd, att detta med lätthet kan vinnas, vill jag sannerligen ej ligga Kongl. Maj:t och riket till last; ocli står mitt beslut fast (för att ej i elände tillbringa lifvet här, der jag fordom lefvat i glans och i konungars och de förnämstes uppenbara ynnest, och tyna föraktad vid hofvet, medan lifvet framsläpas till en orkeslös ålderdom,) att lyda Guds vink och i tid blåsa till återtåg och så ödmjukt som möjligt bedja öm afsked af Kongl. Maj:t, på det att en uttjent lefnad må finna en hederlig hvila hos slägtingar och uti familjens sköte i mitt fädernesland; jag kan ej tro, att detta skall förnekas mig. Vare dermed huru som helst, det svär jag FRÂN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 209 heligt, att i alla händelser oeli hvar helst i verlden jag slut­ ligen lefver, jag för evigt skall förblifva Hans Maj:ts trognaste tjenare. Högvälborne Herre, jag hade hellre velat personligen närva­ rande, än genom bref öfverlägga med Eders Nåd om detta oeli annat, som angår både min välfärd och lycka och det allmänna, men emedan Eder ohelsa, som är hinderlig for hvarje godt före- hafvande, ej tillstäder detta, och min egen betryckta ställning ej tillåter något vidare uppskof, har jag sett mig nödsakad att ned- skrifva dessa få rader och fritt utgjuta mina bekymmer i Eders Nåds sköte. Ty utom Eders Nåd har jag ingen här, till hvars redlighet jag skulle våga att fritt förtro detta, ej heller någon annan, som kunde eller ville understödja mig med sin hjelp och medling hos Kongl. Maj:t. Undsätt oeli hjelp fördenskull i tid, beder jag, Eder arme och torftige skyddsling. Jag skickar till Eders Nåd, en beräkning på de årliga löneposterna, på det att Eders Nåd, om i dessa något ej är med billigheten öfverensstäm- mande, hvilket jag ej skulle tro, må kunna utstryka och ändra efter egen mening. Om de gillas och min fordran är billig, är jag fullt öfvertygad, att med Eders Nåds hjelp, hvarpå jag har satt allt mitt hopp, jag skulle ernå detta, blott Eders Nåd ej un­ dandrager mig sitt bistånd, hvarom jag återigen ber vid den odödlige Guden. Tro mig, Eders Nåd, vare sig jag lefver eller dör, skall jag vara den tacksammaste man, hvilket jag betygar vid samme Gud den allrahögste, hvilken jag af hjertats djup an­ ropar, att han måtte återställa Eders Nåd till sin forna helsa oeli sanna sundhet och länge bevara Eder oskadd i Hans Maj:ts och rikets tjenst för det allmänna bästa. Farväl, högvälborne Herre, oeli upphör ej att betyga mig Eder vanliga ynnest. Eders Nåds ödmjukaste skyddsling J. van Dijck. Egenhändigt. (Räkning på fordringarna finnes bilagd). 7. Den 17 Januari 1625.1 Illustris Domine. Dominatio vestra non crederet, quanta hic subito sit oborta consternatio animorum inter cives, ex mandato Sac. Reg. Majest., 1 Efter en kopia. Alla de andra brefven äro efter original. 210 ARVID KÜRCK. quo arcentur aditu ad interiora loca hujus regni, præsertim cum mandatum hoc nitatur fundamentis non veris, quasi tam immane pestis hic grassaretur. Profecto quicunque sint, qui falsos hos ru­ mores Reg: Majest: detulerunt, non bene consultum volunt, neque Sac. Reg. Majest., neque bono publico regni, et multo minus hu­ jus urbis. Ampliter de hac re Reg. Majest, scribunt Senatores, quos Reg. Majest, illius regimini præfecit, nec non noster super- intendens Mag:r Sylvester, ex quorum literis ipsam veritatem Sac. Reg. Majest, certo cognoscere poterit. Adjunxit etiam meo jussu, indicem illorum, qui fatis concesserunt post discessum Sac. Reg. Majest, ex hac urbe; horum maxima pars (omnes fere aut infantes, aut ex infima plebe) extineta est morbo naturali, ut ego potui intelligere. Hoc velim credat Vestra Dominatio, nullus nunc aut paucos, incertum adhue an ex lue pestilentiali, aut alio morbo, decumbere, aëremque hujus loci in præsens minime esse infectum labe aliqua contagiosa, licet alias turbulentum atque ex defectu hiemis, variis morbis obnoxium, cujus mutationem in melius cum Deo in dies exspectamus. Multi his sunt inter primarios hujus urbis incolas, qui cogitant discessum et fugam in Daniam, ante- quam illi via eo proficiscenti intercludatur, quod hactenus factum non est. Nolunt enim hic perire fame, ut ajunt, id quod sibi me- tuunt, cum nullus commeatus a rusticis, propter vanam opinionem conceptam pestis ex hoc mandato Regio, in urbem deferatur. Aegre ipsis persuasi, ut manerent, usque donee redierit hic nun- cius. Itaque mature obviandum est imminenti huic malo, quod fidei vestræ Dominationis committimus, submisse rogantes, ipsam veritatem hujus rei Sac. Reg. Majest, detegere et pro civibus nostris apud illam intercedere velit: hoc si non fiat in tempore, actum erit de colonia hac Belgarum et Germanorum, nec in po- sterum aliquid de illa sperandum. Juva ergo, illustris Domine, in re tanti momenti et nos de meliori nota commendatos habe. Vi- cissim Deum Opt. Max. precibus nostris indesinenter rogabimus, ut vestram Dominationem ad servitium Sac. Reg. Majest, et utili- tatem regni diu et in multos annos sanam et incolumem conser- vet. Summa cum festinatione, Gothoburgi, decimo septimo die Ja­ nuarii Anno millesimo sexcentesimo vigesimo quinto, quem fe- licem Tuæ Dominationi optamus Vestræ Dominationis humillimus cliens J. van Dijck. FRÅN GÖTEBORGS ANLAGGNING. 211 (Öfversättning). Ädle Herre. Eders Nåd kan ej tro, huru stor bestörtning här på en gång uppstått bland borgarne med anledning af Kongl. Maj:ts förbud att begifva sig till de inre delarne af detta rike, isynnerhet som denna förordning ej stödde sig på verkliga grunder, liksom om farsoten skulle här fara fram så förskräckligt. I sanning, hvilka de än äro, som fört dessa falska rykten till Kongl. Maj:t, så vilja de ej liafva gagnat hvarken Hans Maj:t eller rikets all­ männa väl och mycket mindre denna stadens. Vidlyftigt skrifver härom till Kongl. Maj:t magistraten, som Hans Maj:t stält i spetsen för stadens styrelse, äfvensom vår superintendent magister Sylvester, af hvilkas bref Hans Maj:t med visshet kan förnimma sjelfva sanningen. Han har äfven på min befallning bilagt en förteckning på dem, som efter Hans Maj:ts afresa ur staden afli- dit; af dessa har största delen (nästan alle samman barn eller ur det lägsta folket) dött af naturlig sjukdom, så vidt jag kunnat förnimma. Detta ville jag Eders Nåd skulle tro, att ingen for närvarande eller mycket få ligga nere, ovisst ännu om det är af någon pestfarsot eller annan sjukdom, och att luften på denna ort för närvarande ingalunda innehåller något smittosamt ämne, äfven om den- annars är orolig och till följd af den milda vin­ tern alstrande åtskilliga sjukdomar; hvari vi dagligen med Guds hjelp motse en ändring till det bättre. Många äro här bland de främste invånarne i staden, som tänka på affärd och flykt till Danmark, innan vägen spärras för den, som vill färdas dit, hvil­ ket hittills ej har skett; ty de vilja ej här omkomma af hunger, såsom de säga, hvilket de befara, då ingen tillförsel genom bön­ der sker till staden till följd af den grundlösa föreställningen om pesten, som den Kongl. förordningen framkallat. Med möda bar jag öfvertalat dem att stanna, tills detta sändebud återvändt. Derföre måste man skyndsamt möta denna öfverhängande olycka, hvilket vi anförtro åt Eders Nåds redlighet, bedjande underdånigt, att Ni ville för Hans Maj:t uppenbara sanningen i denna sak och lägga Eder ut för våra borgare hos honom; sker ej detta i tid, är det ute med denna koloni af belgare och tyskar, och bar man ingenting att hoppas af densamma för framtiden. Understöd oss derföre, ädle Herre, i en sak af sådan vigt och häf oss i bästa åtanke; skiftesvis skola vi med våra böner vända oss till Gud 212 ARVID KURCK. den högste, att han ville länge och för många år bevara Eders Nåd frisk och helbregda till Hans Maj:ts tjenst och rikets nytta. Med största hast: Göteborg, den sjuttpnde Januari år 1625, hvilket vi önska lyckosamt för Eders Nåd. Eders Nåds ödmjukaste skyddsling J. van Dijek. 8. Den 8 September 1626. Illustrissime Domine Cancellarie. Vt paucis harum latorem, Petrum Längeren, Dominationi Vestræ commendem, præterire non potui: non tantum excellens tua gravitati aspersa humanitas, verum etiam causæ iustitia, quam venit acturus apud Sacram Regiam Maiestatem, hortatur, ut hoc au deam. Intellexi iam antea hoc negotium Vestræ Dominationi Stock- holmiæ innotuisse, itaque necesse non erit fusius bie eius mentionem facere. Hoc tantum addo, iniquissimum mihi videri, si sedulo parendo Sac: Reg: Maiest: mandato huins vrbis senatores damnum ferent. Hæc quidem nihil prorsus ad me, vtpote quæ omnia peracta sintme absente, cum ego agerem Stockholmiæ in Aula; sed rogatu consulum præ- termittere nolui, quin iudicium meum de causæ æquitate et iusti­ tia, quæ est a partibus illorum, Dominationi Vestræ libere expo- nerem. Vestræ Dominationi erit bonam causam apud Sac: Reg: Maiest: iuvare atque fovere et hane meam intercessionem non exigere ad severiorem normam, verum consulum potius nostrorum fortunis atque existimationi consulere, ne quid authoritatis apud plebem effrenem ipsis decedat,quod,quam possum obnixe. Vestræ Dominationi etiam atque etiam rogo atque precor. Prædictum etiam harum literarum latorem de meliori nota Dominationi Vestræ commendo, quo ad privata sua negotia, quæ eadem opera apud Sac: Regiam Maiestatem ipsi in animo est procurare, quæque omnia ex ipsius relatione Vestra Dominatio latius intelliget, quemadmodum et cau­ sam, quare adhuc bic hæream, et nondum sim profectus in Hollan- diam. Mitto Vestræ Dominationi, agenti nunc in castris, (vt qui­ dem ego credo,) illa Stevini, quæ scripsit de castri metatione, id quod Vestræ Dominationi nuper Stockholmiæ promiseram, et precor DEVM Opt: Max:, vt Sac: Reg: Maiestatem, Tuamque Dominatio- nem diu servet incolumes, coronetque Sac: Reg: Maiestatis lau- datissimas actiones fælicissimis successibus, ad bonum et vtilita- FRÅN GÖTEBORGS ANLÄGGNING. 213 tern publicam, non tantum huius Regni, verum etiam totius Chri- stianitatis reformatæ. Vale, Illustrissime Domine, et me inter tuos porro habere ne desine, qui sum et quoad vixero, manebo Dominât: Vest: humillimus oliens J. van Dijck. m. p. Dabantur Gothoburgi Suecorum, octavo Septembris, 1626. (Öfversättning). Högvälborne Herr Kansler. Att med ett par ord anbefalla öfverbringaren af detta, Petrus Langeren, åt Eders Nåd, har jag ej kunnat underlåta — icke blott Eder med allvar kryddade välvilja, utan äfven den rätt­ visa sak han kommit att utföra hos Kong!. Maj:t manar mig att våga detta. Jag liar försport, att detta ärende redan förut- i Stockholm blifvit bekant för Eders Nåd, och derföre blir det ej nödigt att här vidlyftigare orda derom. Detta blott tillägger jag, att det synes mig högst obilligt, om denna stadens råd­ män skola lida skada genom att med flit ocb trohet lyda Kongl. Maj:ts förordning. Detta har jag visserligen alldeles icke nå­ got att göra med, helst som allt blifvit verkstäldt, medan jag uppehöll mig vid hofvet i Stockholm; men på magistratens bön har jag ej velat underlåta att för Eders Nåd fritt framställa min mening om sakens billighet och rättvisan, som är på de­ ras sida. Eders Nåds uppgift blir att hjelpa och befordra en god sak hos Hans Maj:t och ej döma denna min mellankomst efter strängare mått, utan snarare se till godo våra rådmäns lycka och anseende, på det att icke någon del af deras myn­ dighet må falla i missaktning hos ett tygellöst folk; derom anro­ par jag åter och åter Eders Nåd, så enträget jag förmår. Ofvan- nämnde öfverbringare af detta bref anbefaller jag äfven Eders Nåd på bästa vis, jemte hans enskilda angelägenheter, hvilka han har i sinnet att på samma gång andraga hos Hans Maj:t och hvilket allt Eders Nåd skall vidlyftigare förnimma ur hans egen berättelse, - liksom ock hvarföre jag ännu dröjer här och icke har rest till Holland. Jag skickar till Eders Nåd, som nu vistas i lägret (såsom jag tror), Stevini bok, som han skrifvit om utsta­ kande af läger, hvilket jag nyligen lofvade Eders Nåd i Stockholm, och ber jag Gud den högste, att han länge må bevara Hans Maj:t 214 ARVID KURCK. och Eders Nåd oskadda och kröna Hans Maj:ts berömligaste hand- lingar med den lyckligaste utgång, ej blott till detta rikes, utan äfven till hela den reformerta kristenhetens väl och allmänna nytta. Farväl, högvälborne herre, oeli upphör ej att framgent räkna mig bland edra tillgifna, som är och, så länge jag lefver, förblifver Eders Nåds ödmjukaste skyddsling J. van Dijck. Egenhändigt. Gifvet i Svenskarnes Göteborg den 8 Sept. 1626. Fru Dorothea Bjelkes jordebok år 1660. Meddelad af C. A. EHRENSVÄRD. Ibland aldre handlingar, som finnas i behåll i Göteborgs och Bohus Läns Archiv, förekomma åtskilliga "Jordeböcker öfver adelns gods i Bohus Län 1659”. Af en oçh annan anteckning synes det, att dessa jordeböcker blifvit af svenska regeringen infordrade omedelbart efter fredsslutet, vare sig för uppgörandet af adelns rusttjenstlängd i den nyförvärfvade landsdelen, eller af andra or­ saker. I registraturet, särdeles ofullständigt för de första åren efter föreningen, saknas emellertid sjelfva befallningen om jorde- böckernas insändande. Icke alla jordeböckerna finnas numera fullständiga, men, sådana de äro, lemna de dock en icke ovigtig upplysning om den fasta egendomens fördelning i Bohus län vid tiden för landsdelens afträdande till Sverige. Af denna grund har man ansett, att det vore skäl att offentliggöra dem, ocli början göres nu med Jordeboken öfver Morlanda gamla gods på Oroust och de andra egendomar, som vid nämnda tid tillhörde Dorothea Bjelke, enka efter Daniel Bildt till Morlanda. Detta gods tyckes ha varit det mest betydande af alla bo­ huslänska adelsgods. När det bildades är okändt, men i början af 1500-talet tillhörde det Hr Vincentz Lunge till Lungegaard och Morlanda. Han var gift med Margaretha, Fru Inger Gyldenlöves till Østraats, dotter och mördades 1536 den 3 Jan. i Throndhjem. Genom Hr Vincentz dotter Blantzeflors gifte med Daniel Bildt till Nääs, vid Frederikstad i Norge, kom Morlanda i Bildtarnes ägo. Daniel Bildts och Blantzeflor Lunges sonson Daniel var gift med Dorothea Bjelke, äfven befryndad med den gamla Ostraats-ätten. Efter mannens död 1651 innehade enkan, Fru Dorothea Bjelke, godset till sin död 1674, då det tillföll sonen Knut. Det från- dömdes honom 1675, hvarefter det af konung Carl XI förlänades till generallöjtnanten Christer Mörner, hvilken äfven skref sig fri­ herre till Morlanda. Han lär emellertid aldrig kommit i besitt­ ning af sin förläning, enär bönderna, efter hvad det säges, ville förblifva vid sitt gamla herskap och nekade att erkänna främlin- 216 c. A. EHRENSVÄRD. gen. Efter freden i Lund återfick Fru Dorotheas sonson Daniel Bildt sätesgården Morlanda oclt så mycket af godset som ej blifvit reducerådt under kronan, eller derifrån försålts, hvarefter gården förblifvit inom slagten, och innehafves den nu, ehuru ytterligare förminskad genom skiften och försäljningar, af en yngre gren. Jordeboken öfver Morlanda gods är i folio och egenhändigt undertecknad af ”Dorothea Bjelke salig Daniel Bildts efterlefverske", samt försedd med hennes sigill i svart lack. Den är daterad Ström den 5 September 1660. Enligt jordeboken egde Fru Dorothea Bjelke år 1660, utom hufvudgårdarne Morland, Kåröd, Ström och Vrem: under Morlanda gård (401/,+1)1 ........ - 411/3 hemman. » d:o d:o, strögods ------------------------- 7 » » Ström . ------------------------ ----------............. 71/4 » » Kåröd ................................... . .........91/2 » » Vrem (21'/2+'/2) 2.................................... 22 » strögods i Inland (223/g+65/g) ............. 29» « på Oroust ochT jörn ---------------------------- 512 » » i Sunnervikensf ögderi ....------------- 7 » » i Norrvikens » ------------------------- 123/,» »på Hisingen ............ --------------------- 1» Tillhopa (utom hufvudgårdarne) 1421/3 hemman. 1 Hemmanet Kongswiig, 1 hemman, (sid. 235) är förbigånget i sam- mandraget (se sid. 218). 2 Hemmanet Flig, 1/2 hemman, (sid 268) är förbigånget i samman­ draget (se sid. 223). FRU DOROTHEA BJELKÉS JORDEBOK ÅR 1660. 217 Wälborne Frw Dorothea Bielckes Jordebook, medh omstän- deligh annotation, på allt det frällssegodz som hon äger vtj Ba- huus lähn. Inlefwererat den 6 Septemb: A° 1660. Förteckningh oppå alt detli frälsze godz som wälborne Frw Dorothea Biälcke tillkommer vthi Bahuus lähn. Nämbl: r Vgedagz E tiänare E vnder säthegården Morland vtj Oroustz- och Tiörns fögderi. Morland sochn. Stora Stofueröd .......-------1 gammelt erfwegodz. Østergårdh .........1 gammelt arfwegodz. Thoreboe ...........------------------1 gammelt erfwegodz. Stohre Bildtzrödh.................... — ! :Hussmän. Lille Bildtzrödh Hetteröd ........ -------------------- 1/2 gammelt erfwegodz. Axeltorp 1 gammelt erfwegodz. Herbiönneröd ....................1 gammelt erfwegodz. Korrehoufwen . -------------------- 1/2 gammelt erfwegodz. \ Becken .......... ................... 1/, gammelt erfwegodz. vEskekiârr..............................1 Dueholt der vnder Gröfue .......... . ..... ......................— | |Hussmän. Rålandbergh 1 Hollte .......................... "/2 Rödh. ___ _______________ 1 der under ähr en ödeplatz Mageskifft ifrån danska cro VEdtzholt ........... ..................... .. 1 nan A° 1627. der vnder ähr 3 strandsittiare på et fiskeleij kallas Barbrawigen Tönssängh ............- 1 Deels mageskifft ifrå cronan Ibidem .........................1 A° 1627 och deels sedan kiöpt af bönder A° 1652. 218 C. A. EHRENSVÄRD. @H r B E =S2 v Gunnissbo ---------------------------- 1 der vnder ligger en holme kallas Mageskifft ifrån danska Cro­ Grödholmen--------- Wrangewattn— 1/ nan A° 1627/2 Ewenshs-----------------— 1/2 Dels mageskifft ifrå cronan Tofften ............................. 1 A° 1627, och dels sedan kiöpt af en bonde A° /Gettrille... ... -------------------- 1/ /2 Mageskifft ifran adellen. Lille Gierde --------------- Husmann. 1 Mellum Stuffuen ....... ......... . ......... 1 Mageskifft ifran adellen 1625. Sörgaard........ ... ...... 1 Mageskifft ifra adellen 1628. der under ehr trinde strandsidere V Gullersröd ______ ____--------- 1 Mageskifft ifra adellen 1625. YFesekebecksdallen........... .... Husman. Engøe ... . .... ...... 1 (Kiöbe godtz A° 1635 af en bor- varit frij Igare vdj Marstrand. adels Nerrebye ............. ------------------- 1 (Kiöbegodtz 1642 af en borg- frälsse | l mester i Marstrand. V Wästerlavöe.... ....... 1 JKiöpt A° 1633 af en borgare der wnder Laueör Krok bor 4 I qwinna i Marstrand. strandsitter och på en annan holme der wnder V kallas Tuistierden bor 4 strand- , sittier Berrigh......................................... 1 : Mageskifft af adell A° 1659. V Korssgård --------------- ............... 1 Lille Stoffueröd ......... ............. 1/2 Mageskifft aff adell. Bua-------------------------------------- 1 Mageskifft af bönder 1624. Otteslett. 1 Mageskifft af bönder 1624. V Norder Slettholt ......--------------- 1 Kiöbt af bönnder 1646. Øster Lavueøe---- 1 Kiöbt af bönder 1633. Helleuig -------------------------------- 1 Arfue godtz. VØster Tönseng ................... 1 JMageskifft och kiöbt af bön- 1 der 1630. Lunden-------.............. ... 1 Mageskifft af bönder 1622. VGlimbs Aas --------------------------- I//2 Kiöbt af bönder 1649. V derunder Ellöes boer 8 strand- sidere........ ...... . ..................... FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅR 1660. Store Husebye Kiôbt af bönder 1633. Lille Hussebye Mageskift aff bönder 1636. VSuanvig Pandtsatt af bönder 1630. derunder Raaöen boer 7 strand-1 sidere I Kiôbt af bönder 1628. Kiöbberöd......... ... . Kiôbt af bönder 1659. Bua.... ...... Kiôbt af bönder .165!). Neder Röd Kiôbt af bönder 1659. /Backe .......................... . Kiôbt af bönder 1659. Broc .. ........ .. ................ ________ Kiôbt af bönder 1660. Sörboe ... .. Kiôbt af bönder 1660. V^reke. _-_ Kiôbt af bönder 1660. Summa på Morlandz vgedagz tiänare som ähre belägne jnom hofwed sochnen fyratijo hemman. Röre sogen 1 Store Rörre ....... gammelt arfuegodtz. Detta ähr Lille Rörre Kiôbt aff borgere i Marstrand 1642 ströögodz Giögesotter ..... . Mageskift af adell 1628. Skridtzrød......... ...... gammelt arfuegodtz. der under liger Blöde kier Husman. Funeskier....................... Mageskift af adell 1637. Kiendall ...................... Mageskift aff prester 1652. NB. allenest 1 pund sckylld, det öfriga äger Ferix. Theigneby sogen Skon To rp Arfuegodtz. Lycke ....... ------------------ Arfuegodtz. Stalle sochn Mollerodh...... ............... Hålleby... ..................._ Summa pa Morlandz ströö godz belägne uthj Oroust sin hem­ man. 1 Det for Röre och Tegneby socknar här upptagna är i originalet öfver- struket med ett kors. 220 C. A. EHRENSVÄRD. C B B =» Ahn vgedagz tiänare vnder säthegården Ström. Inlandz fögderij. Hiertum sochn Hiertum ------- .......__.....---- 1 Solum____ ____ ______ _ 1 Solum........ . ... .... 1 Offuerström 1 Ibidem 1 Rygg......_ 1 der vnder 3 backesittiare. Bärgh. .......... . ...... . .......... . .......... 1/ Tårp 1/4 [Troligen 1 li Summa på Stroms vgedagz tiä­ se sid. 252.] nare som äre belägne jnom sochnen — säx oeli en halft [troligen 71/4] mantahl. Ströms1 ströögodz. NB.: Annex. Inlandz fögderij. Wästelandz sochn Aby Östergårdb. 1 AbyWästergårdh 1 Aby Mellomgårdh . 1 Fuglesang Stenene Lindåhs ;backsittiare Skouene Skrilahs Grinden ... 1/ 72 Rödh 1; 72 Mösingdahl backsittare Skiörtzboo 1 backsittiare 1 Ordet Ströms är i originalet öfverstruket FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅR 1660. 221 CD 3 Grorödh 1/2 Bäck__ /s Ballambo 1/2 Jörlands sochn Rämme......................... 1 der ynder 1 qwarn Korue Tuedh 1/2 Baggehöge . 1/2 Langegierde Jordahl Gaarete Trollerödh 1//2 Vculum [sochn] Påttebacken Tåsterödh Bro 1 backesittiare Grötzby Nordergårdh 1 Ditto Östergårdh 1 Skyllinge..... -------- 1 Ibidem Mellomgårdh 1 Skyllinge 1 Hammer Dafindtzerödh....... Dall - Backa 1 backesittiare Rödh.......................... Dall Spegerød sogen Frostorp ____________ Gaarøe Lundbye Brccke Torp. .......... Øxmaall sogen 1‘lockerød. 222 C. A. EHRENSVÄRD. E g Vgedagz tiänare vnder säthe- so gården Kâroed. Oroust och Tiörns fögderij. Mochleby sochn Almag Sörgårdh. 1 Almag Norgårdh 1 Houffuen - ------ 1 Tållesten en hussmans platz. Kågene---------------- 1 ---------------------------------- 1 Agger --------------------- 1/2 Hesleg. ........-------------------------- 1 Klär....... .......... . ........................... 1 Houff........... ......... . 1 Österbiönnerödh.......---____ 1 Summa på vgedagz tiänare som åre belägne jnom sochnen till Kårodh — älfwa 1 hemman. Vgedagz tiänare vnder sätegården Wrem. Norrwijkans fögderij och Qwille sochn Myrene ............................ .............. 1/ /2 Fauerbacken 1/ Råstock . ........ . ................. .......... . 1/ /2 Hålttene .................. -------------- 1/ /2 Snögårdh ------------------------------ 1//2 Nyborgh -------------------------__ 1/ /4 Lycka ______ _____ ___ ___ ___ 1/ /4 Kasen ...........__________ ___ 1/ 74 Odegårdh (o: Ödegårdh) ........ 1/. 1 Rätteligen endast nio och ett halft hemman. 1 FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅR 1660. 223 Krabsett 1/ /4 Hollmen - 1/ / 4 Dybedahl ____ 1/ / 4 Klöve 1 backsitt Blankenborgh 1 huussman : __ ___ Eigde 1 Eigde 1 Roe ..... . 1 Lösgårdh ___ 1 Öxmåhl 1 Öxmåhl---- 1 Kiril 1 Swälte...... 1 Tårperne___ 1 Edtsten 1 Edsten ........ 1 Brandtzeby .. 1 Brandtzeby 1 Fedie______ 1 Grindh ....... 1 Wingen.____ 1 Ölsrödh... 1//4 Skiörödh____ 1 Summa på Wrems sätegardz vge- dagz tiänare som äre belägne uthj hufwud sochen — nitton och en halft mantahl. Tillöck twåå mantahl. Resteröds sochn Strandh ....... . 1 Hou .....____ 1/ /2 Ryer 1 Åe ...____ 1 / / 2 här vnder 1 qwarn Norderstrandh '/s Raffuebärgh 72 Bidr. t. Göt. o, Boh. läns hist, 2, 15 Hemman c. A. EHRENSVÄRD. Forssele sochen Halgersrödh__________ ----------- här uthj allenast 1 pundh schyll Koningzboo ___________ 1 Oxmhl. 1 Grinderöds sochn Skiälbrett_______ _____ Summa på alt ströögodz vthj Inlandz fogderij — tiugu nijo hemman. (Vgedagz tiänare ynder sätegar­ den Wrem1). Oroust. Langelands sochn o o Aften (o: Asten) -------------------- Bräcke ___ ___ ---------------------- Mölneby ------------------------------ här under en qwarn. Stenkyrckie sochn Norwijg ___________________ Noch Norwijg_______________ Fosse ----------------------------------- Summa på alt det strögodz som älir beläget uthj Oroust och Tiorns fogderij nämbl. [51/, hemman.] Sönnerwijkans fogderij. Swarteborgz sochn Raufebargh Wassene__ 1 Dessa fem ord äro i originalet öfverstrukna. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅR 1660. 225 Örmält ---------------------------...... 1/2 Ditto Ormält (o: Örmält) --------- 1/4 Torgers Rödh ------------ ____ 1/4 Bårodh 1 backesittiare ______ — Stackekiär här uthj allenast 4 settingar biugg Storbacka sammaledes 4 settin- gar biuggh Håby sochn Dalle.................... 1 Krogsta sochn Hällesätter --------------------- __ 1 Tossenne sochn Önn, här uthj 1 tunna mallt Harresta sochn Houffuen --------1 här under en engh kalles Bodel. Summa på alt det ströö godz som ähr beläget uthj Sonner- wijkens fogderij — säx hem­ man. An tillokes 1 mantehl uthj denne sochen nembl. Torp en heel gårdh, ocli uthj Hee 8 settin­ gar biuggh. Norrwijkans fogderij. Swänby sochn Offwertun............_______ ___1 här under 4 strandsittiare Hee .................. ......... .............1/2 här ynder 4 strandsittiare Skiärperödh. ... ................... 1/2 Kiärreby ------------------------- 1 Sandback ------------------- 1 Kännebo 1 226 c. A. EHRENSVÄRD. b CD B B 20 E VIfwekiär__________ ------------- 1 Skiäkilld___________________ 1/ /2 här vnder en ödegårdh Fortun. Bâtne sochn Rödhe ____ +-------------------------- Binghult ----................................... Tanum sochn Anros ______________1_________ Lommelandz sochn Tange ....... -............... .......1........... Nessing sochn Otten..............................1................. Schie sochn Jordtorp ........ ............. ..1............... Hoffuer ................................ .......... 1 Ramsöö______________________ 1/ /2 Summa på det ströö godz som ähr beläget uthj Norrwijkans fögderij nembl. — tålf 3/4 hem- ■ man. Hijsingens fögderij. Bäckebohl....... . ...................... Nederst å sista bladet ar antecknadt: ”Welb. Fru Dordj Biellkes fullmechtige elr skrifware som hennes breff opwist och copierne lefwererat haft heter Jören Jönssonn.” Pä ett löst blad är antecknadt: Hwad strandsiderne angaar med des. ehr meged wuist, thj somme en deell aarligen her druchnes, somme for armod her- flotter, hellers dj noged behollden ehrre, giffuer mig aarligen en deell en fiering torsk, och en deell en fiering machrell till midt huss behoff, och giör mig skydtzen mellem mine gaarder, somme ehr slet for armode, giffuer intted wden konnd skydtze wnder leiden. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK AR 1660. 227 Efter detta sammandrag följer här den af Fru Dorothea Bjelke insända jordeboken : Morlandgaards gamell odells godtz ligendis paa Ouroust i Morland sogen wdi befallings manden Suend Andersens fögderi]. Morland gaard med trinde wnderligendis querner er taxerit wdj södskinde skiffte med alle lutter ocli lunder for smör — sexten pund. Half Morlandgaard arffuede sallig Daniell Bildt effter sin salig fader Knud Bildt. Den anden halffuepart mageskiffte liand sig till af sin far- brodersøn sallig Vincentz Bildt for heltten Her bröden ved Suin- sund, och Fauerholdt i Jdt sogen, och Fibbellstad i Ryg sogen. Breffüet daterit Ouss gaard den 26 Junj Anno 1628. Store Stoffueröd. En helgaard. Smör. ____ iij pund foring _____ j ort fornöd ...___ j Denne gaard ehr gamell oddell, och fuld smaa redtzel arffuede sallig Daniell Bildt dend effter sin fuld arbeid ehr sallig fader Knudt Bildt. lamb----- j; gaas.../..j höns ij; haffrej skeppe. Ostergaard. En hell gaard paa Fladeöe. Maldt _____ ___ iij t:r korn .........__ j t:c landskyld ......... 16 3. Denna gaard arffuede sallig Daniell foring_________ j ort Bildt effter sin s. fader Knud Bildt. fornöd _________j fuld smaa redtzel fuld arbeid. 228 C. A. EHRENSVÄRD. Thoreboe. En hell guard. Med ehn flamb quern der under. Smör ________ 5 pund foring----- j ort fornöd. _____ j fuld smaa redtzel fuld arbeid. Nocli tuinde nye ryd- ingspladtzer der under Denne gaard arffüede sallig Daniell kalldess: Bildt effter sin s. fader Knud Bildt. Store Bildtzröd. Smör _______ j pund Lille Bildtzröd. Smör _______ j pund Hetteröd. En halffgaard. Smör ----____ j pund) fornöd _______ j ( Denne halffuegaard haffuer och altid halff smaa redtzel vehrit de Bildters gamell oddell. halff arbeid. J Axell Torp. En hell gaard. Smör - ______ ij pund foring_______ j ort fornöd. ______ j Denne gaard arffüede s. Daniell Bildt fuld smaa redtzel oeli effter sin s. fader Knud Bildt. fuld arbeid. Herbionneröd. En hell gaard. Smör-- ___ iiij pund landskyld__ 16 JA foring _____ j ort Denne gaard arffüede och s. Daniell fornöd - ____ j Bildt effter sin s. fader Knud Bildt. fuld smaa redtzel fuld arbeid. Korrehouffuen. En halffgaard. Smör ----------- ij pund meell...... __ j skeppe smör ________ 6 Ler FRU DOROTHEA BJELKÉS JORDEBOK AR 1660. 229 landskyld Denne halffue guard arffuede salig Da- foring ---- j ort niell Bildt effter sin salig moder frue Zidt- fornöd .... zell Brun. half smaa redtzel half arbeid. Becken. En halffgaard. Smör ....... j pund mcell ...... j skeppe smör........... 6 ser landskyld. ... 20 >- Denne halffue gaard arffuede och sallig foring Daniell Bildt effter sin sallig moder fru 3 Rar fornöd Zidtzell Brun.j smaa redtzel halfft halfft arbeid. Mageskiffte godtz aff den danske cronne, ligendis ocli udj Morland sogen. Eske Kier. En hell gaard. Haffre j t:e meell ij skeppr smör j pund landskyld ... ij Sx foring - Rdr: fornöd j fuld smaa redtzel Denne gaard ebr mageskifft fra dend fuld arbeid. danske cronne imod gamell oddell; breffuet Duehoit der under. chr daterit den 16 October Anno 1627. Smör j pund Gröfue liger och der under. Smör, j pund maldt jt:e Raalandbierig. En hellgaard. Haffre . j t:e meell iiij settinger Denne gaard ebr och mageskifft fra smör ...... 14 ser dend danske cronne imod gamell oddell; landskyld 13 JJ. breffuet daterit d. 16 8ber (o: October) Anno foring j Rdr 1627. 230 C. A. EIRENSVARD. fornöd. -j fuld smaa redtzel fuld arbeid. Hollte. En halffgaard. Smör i. . . . . " Ü pund) Denne halfuegaard ehr och mageskift fornod -. . . . . - J , fra dend danske cronne imod gamell oddell; 1h al1f0t ..s..m...a..a halft arbe.i.d.. r..e. .. d..t.z..e..l.......... br, AJ effuet rd1at:. d1. 116c 801b er AA nno 11622077. Röed. En hell guard. haffre .... jt:e meell ---- iij skeppr smör ..... 21 ser landskyld 2 Sq foring___ Denne gaard ehr och mageskifft fra j Fort fornöd ... dend danske cronne imod gamell oddell; j fuld smaa redtzel breffuet daterit d. 16 8ber Anno 1627. fuld arbeid. Och ehr ehn odde pladtz der under. Edtzholt. En hell gaard. haffre..... jt:e landskyld j S$ Denne gaard ehr ocli mageskifft fra fornöd ... j dend danske cronne imod gamell oddell fuld smaa redtzel d. 16 8ber 1627. fuld arbeid. Er trej strandsider der under paa et fiskeleije kalldis Barbrauigen. Töns Eng. En hell gaard. haffre......... j t:e smör ........ j pund meell ij skeppe smör ........ 7 ser Denne gaard ehr och aff s: Daniell Bildt landskyld ... j ort mageskifft fra dend danske cronne d. 16 foring...........j Rdr 8ber Anno 1627. fornöd._........j fuld smaa redtzel fuld arbeid. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK AR 1660. 231 Noch Töns Eng. En hell gaard. Haffre ... j t:e. Vdj denne gaard ehr mageskifft fra smör ... j pund 9 ser dend danske cronne imod gamell oddell meell ij skeppe sex örs boell iord med böxell efter gaarden landskyld xxj .À den 16 October Anno 1627. foring ___j Rdr ( Mens ellers dend bunnde oddell haffuer fornöd__ j jeg mig selffuer tillforhandlet aff Suend fuld smaa redtzel Halluorsen boendes i Morland sogen, oeli fuld arbeid. bans soskende Anno 1652. Gunisboe. En hell gaard. Haffre ... j t:e. smör....... 9 er meell iij settinger landskyld., ij Sq foring ...... j Rdr Denne gaard ehr mageskifft fra dend fornöd ..... .j danske cronne imod gamell oddell aff s. fuld smaa redtzel Daniell Bildt d. 16 8br. Anno 1627. fuld arbeid. Der mider liger ebn holl- me kalldis Grödholmen. Wränge wand. En hallgaard. Maldt ............... j t:e. foring--------- ... j ort Denne halffue gaard ehr mageskifft fra fornöd _________j dend danske cronne imod gamell oddell halff smaa redtzel aff s. Daniell Bildt d. 16 8br. Anno 1627. half arbeid. Evens Aas. En hallgaard. lHitHe Smör.__ j pund ij ser meell __ j setting landskyld 8 J&. Denne halffue gaard ehr oeli mageskifft foring ... 12 JJ. aff Daniel Bildt fra dend danske cronne fornöd ... j d. 16 October Anno 1627. V halff smaa redtzel halff arbeid. Tofften. En hellgaard. Haffre j t:c. Denne gaard elir mageskifft fra dend meell..ij skeppr danske cronne med ald sin landskyld, fol­ smör _____ 12 ser ger böxellen aff cronnes iord och ehn 232 c. A. EHRENSVÄRD. landskyld ...... ij ser Landeell bunnde iord, som derudj inde vaar. foring... ... j Rdr Disligeste haffuer s: Daniell Bildt bunden fornöd j Anders Torsen sin iord, som derudj inde fuld smaa redtzel vaar, och affhandllet. fuld arbeid. Detta forske specificerede godtz, som ehr mageskifft fra dend danske cronne, leffueris med jordbogen elm rigtig copie aff Kongl. Maijtz: skiöde derpaa, huor af kand eragtis huad vedderleeg cronnen derforre haffuer bekommit. Hereffter folger godtz som er mageskifft med addellene ocli andre som och ehr i Morlandsogen beligendis, som och ehr vggedags tienere till Morlandgaard. Gettrille. En halffgaard. Smör ij pund Denne halffue gaard mageskiffte s. Da foring ... 12 JJ. niell Bildt sig till aff sin farbroder datter fornöd .. j Rdr: welb. jomfrue Mette Bildt, saauellsom Lille halff smaa redtzel Gierde imod godtz i Aggershus lelien, nemb- halff arbeid. lig Gielldstad och Skammellsröd i Dinaass sogen. Och ehr de Bildters gamell oddell. Lille Gierde, vden böxel. Smör j pund } Er de Bildters gamell oddell. Mellem Stuffuen. En gaard. Maldt .... ij t:r. korn .... j t:e. Denne gaard ehr mageskifft fra velb: foring j ort jomfrue Mette Bildt imod Billingen och fornöd Lindes (o: Lindemark) i Berrig sogen; j fuld smaa redtzel breffuet dat: den 29 Aprilis Anno 1625. fuld arbeid. Er de Bildters gamell odell. Sörgaard. En hell gaard. Maldt ......... - iij t:r korn . ..... - j t:e. Denne gaard haffuer s. Daniell Bildt FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÂR 1660. 233 foring --------------- j ort mageskifft sig till, med sampt Gögesetter i fornöd____ j Rörre sogen, aff sine farbrödre dötter welb: fuld smaa redtzel Mette och Blandtzeflor Bildt, imod Strand i fuld arbeid. Roche sogen, och Klipper i Jdt sogen, i Noch paa Raaböe under Aggers hus leben; breffuet daterit Nees d. forskr gaårder ehr trin­ 21 9ber (o: November) Anno 1628. de strandsidere, huilke Er de Bildters gamell oddell. och giör mig skydtzen. Guilders Röd. En hell gaard. Smör ...___ iiij pund maldt__ ij t:r meell ..... __ j skeppe Denne gaard ehr de Bildters gamell foring..........- j ort oddell, ocli haffuer sallig Daniell Bildt dend korn ........ .j t:e. >kiöbt aff sin farbroder sön Daniell Bildt fornöd... ___ j Ottesen; breffilet dat: den 16 Aprilis Anno fuld smaa redtzel 1625. fuld arbeid. Feskebeckdallen der under. Smör....... . j pund. Engöe. En hellgaard. Smör _______ 8 pund) Denne gaard elir aff s: Daniell Bildt fornöd ... j.mageskifft fra Erich Torgersen och Vel- fuld smaa redtzel. flum Torgersen vdj Marstrand; breffuet daf: fuld arbeid.) Anno 1635, med for:e Erich Torgersens och Vellum Torgersens hender vnderskreffuet, sampt ehr lest paa Baahus laugting. Och haffuer vehrit gamell adells frj godtz. Nerrebye. En hellgaard. Smör .... iiij pund Denne gaard ehr kiöbt ocli aff s. borge- foring - j ort mester Erieli Torgersens böra i Marstrand, fornöd ....... j nemblig Torger Erichsen ocli Vellum fuld smaa redtzel Erichsen; som och haffuer vehrit gamell fuld arbeid. adells frj godtz. Skiödet dat. Marstrand den 1 8ber Anno 1642. Wester Lavöe. En hellgaard. Smör _______iij pund) fornöd....___ j 234 C. A. EHRENSVÄRD. fuld smaa redtzel fuld arbeid. Denne gaard haffuer s. Daniell Bildt sig Laueör krog liger der­ till kiöbt aff Ramielle Peder Bremsis och under, ocli boer derpaa hindis arffuinger i Marstrand, och haffuer — 4 strandsiddere. vehrit gamell adells fridt godtz; skiödet Och paa elm anden dat: Marstrand d. 9 Aprilis Anno 1633. hollme derunder, kall- dis Tuistierten, boer — 4 strandsidere. Berrig. En hell gaard. Smör - iiij pund fornöd j fuld smaa redtzel fuld arbeid. Disse tuinde gaarder haffuer ieg mig mageskifft till aff min s: mandtz farbroder Korsgaard paa Fla- datter, welb: frue Anne Bildt, Ziffuert Gab- de-ön. En hellgaard. briellsens till Canneboe, imod tuinde Trind- Korn............. iij t:r uig gaarder, ligendis paa Gielldöen i Ve- smör---------- j pund herner Glosters lehen; breffuet dat: Tordre fornöd _______j gaard d. 20 Augustj Anno 1659. fuld smaa redtzel fuld arbeid. Aldt dette forskre specificerede godtz liger i Morlandsogen, Morlandgaard nest beligendis. Dette effterskre godtz ehr iligemaader vdj Morland­ sogen beligendis, vdj befallings mandens Svend Andersens fogderj, buarudaff landskylden gaar till cronnen, mens böxelen ocli ald anden herlighed haffuer altid föglget adellen i Baahus lehen, ligesom det förbemeltte, och ehrre daglige vggedags tienare till Morlandgaard. Lille Stoffueröd. En halffgaard. Landskyld ...... j ortDenne halffue gaard ehr aff de Bildters fornöd..________ j oddell, och ehr gangit vdj söskendeskiffte smaa redtzel halfft 1 med s: Daniell Bildt, hans moder ocli sö- arbeid halfft._________ J skende. FRU DOROTHEA BIELKES JORDEBOK ÅR 1660. 235 Bua paa Fladeöe. En bell gaard. Med en öddepladtz derunder. Fornöd ... ........... j Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt ma- fuld smaa redtzel •geskifft sig till aff Anders Boddellsen i Bua fuld arbeid. imod Aasten i Langelandsogen; breffuet dat: Ormebacke ting, Onsdagen for Jull Anno 1624. Och nogen tid dereffter haffer min s: mand sig Aaesten igen tillforhandllet. Kongswiig. En hellgaard. Med en liden pladtz derunder. Höe .............. 3 less 1 Denne gaard haffuer s. Daniell Bildt sig fornöd...._____j tillforhandllet aff Börn Gunderrsen vdj fuld smaa redtzel [ Kongsuig och hans sönner, nemblig Jon och fuld arbeid. / Ervoll; sködet dat: Anno 1630. Och effter bans död haffuer ieg viderre alle oddells folkene contenterit, som hiemb ting och laug tings domb ombformelder. Otteslett. En hellgaard. Fornod .................... . j Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt ma- fuld smaa redtzel geskiffted sig.till, en deell imod heltten i fuld arbeid. Helleuigen; breffuet dat: Morlandgaard d. 3 Decembr: 1624. Den anden eiendeell i samme gaard haffuer ieg mig tillforhandllet aff Olle Christesen i Fosee, i Morland sogen, Asker i Löndall, ocli Jörgen i Fe- skebech; breffuet dat: den 6 7ber: (o: Sep­ tember) Anno 1652. Norder Slettholt. En hellgaard. der under liger -2 strand- sidder i Vester Frijden- De trej parter i dene gaard haffuer Reer dal. Madtzen soldt sallig Daniell Bildt; sködet Fornöd......... _____ j dat: Morlandgaard den 8 7br: 1646, och fuld smaa redtzel lest paa tinget, som holtis i Torsbye d. fuld arbeid. 6 8br: Anno 1646. Öster Lauöe. En hellgaard. Fornöd..,..,....... ......... j Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt sig fuld smaa redtzel till for handllet aff Tolle Halluorsen paa fuld arbeid. . Loufföe; sködet undersk. aff velborne Vin- centz Bildt, Kongl. Maijtz: fogit Erich Jonsen, siden lest for retten i Hellesberig d. 3 7br: Anno 1633, och aff rettens besi- derre forzeiglet och vnderskreffuett: 236 C. A. EHRENSVÄRD. Hellewig. En hellgaard. De thuo parter folger äfuen hiid. Langer ______ j vorre fornöd _______j Dene gaard ehr aff Morlandtz oddell, half smaa redtzel och de thuo parter arfuede s: Daniell Bildt half arbeid. effter sine s: forelldre. Øster Töns Eng. En hellgaard. Fornöd ___________ j Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt sig fuld smaa redtzel. • ved mageskiffte till forhandlet, mod 5 örs fuld arbeid.____________boell iord vdj Hallgersröd i Ereigne, ocli det med Suend i Kiöbberöd, hans hustrue och derris med arffuinger; skiödet dat: ._______________ Ormebacke ting d. 27 Feb: Anno 1630. De andre 4 örsbolld iord kiöbte s: Daniell Bildt aff Tiöring Hellesen i Oster Tönseng; breffuet dat: Hiellmuig d. 24 Maij Anno 1634. Lunden. En hellgaard. Fornöd ---- ------------- j I Vdj dene gaard haffuer s: Daniell Bildt fuld smaa redtzel mageskifft sig till sex örs boell iord af En- fuld arbeid.gelbret Biörnsen i Lunden mod Lycke vdj Teignebye sogen; breffuet dat: Ormebacke ting, Anno 1622. De 4 örsboell iord i same gaard liger till Morland kircke, de öffrige örs boell ehr henskott aff Ormb Pedersen i Lunden, med hans hustrue och börns sambtycke; breffuet dat: Ormebacke ting d. 24 Octobr 1625. Glims Aas. En halffgaard. Efter min s: mandtz for­ handling, giffuer for ar­ beid och aldt andet, i Niels Troellsens liffs tid Dene gaard haffuer s. Daniell Bildt kiôbt penge ____5 Slettedr. aff Niels Troellsen i Glimbs Aas; skiödet Der vnder liger Ellôes dat: Morlandgaard d. 6 lObris (o: Decem- och boer—8 strandside- bris) 1649, lest paa tinget som holtis paa re som och daglig med Ellöes dend 7 10bris 1649. de förige haffue tönge aff mig medt skydtzen. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅU 1660. 237 Store Husebye. En hellgaard. Mens der udj haffuer ieg ikun dend tredie part. Denne tredie paart i for: gaard haffuer Tredie part fornöd s: Daniell Bildt sig till forhandlet aff Börge tredie part smaa redtzel Ollesen i Husebye; breffuet dat: Ormebacke med noget ringe arbeid. ting d. 23 10br Anno 1633. Lille Husebye. En hellgaard. Fornöd ____ ,___ .. j Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt ma- fuld smaa redtzel geskifft sig halffparten till udj aff Börge fuld arbeid. Ollesen udj Eskekier, i mod Grôffue i Mor­ landsogen; breffuet dat: Ormebacke ting, d. 25 Feb: Anno 1636. Suannewig. En hell gaard. Giffner for arbeid ocli Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt sig alld anden vdleeg till forhandlet aff Olle Gudtormsen i Suan- penge _________ 6 dr. uig, hans hustrue och derris medarfuinger; breff dat: Sörboe Anno 1639. Ocli et örsboll iord i same gaard hör Morland kierke till. Raaeöen ehr serdellis kiöbt aff Anne Dervnder liger ehn öe Hallffuors datter, vorris andeell derj; skö- kalldis Raaöen, och boer det dat: Ormebacke ting, den 20 Julj - 7 strandsiddere. 1628, och aff skriffueren och laug retten same tid for zeigllet. Kiöberöd. En halffgaard. Suend giffuer mig for ar-1 Denne halffue gaard ehr kiöbt aff Suend beid och ald retighed| Nielsen vdj Kiöbberöd; sködet dat: Mor sin liffs tid landgaard d. 25 Junj Anno 1659 och un- ponge 3 IMr. | derskr. aff hr. Niels Hollgersen, sogneprest i Morlandgeld, ocli Hans Rasmussen boendis paa Ellöes, lest paa tinget som boltis vdj Houffue i Teignebye sogen, d. 22 De- cembr: Anno 1659. Och trinde ganger for oddells folckene paa tinge opboden. Bua. En hellgaard. Giffuer for arbeid ocli Denne gaard ehr kiöbt aff Madtz Ollesen ald rettighed i Bua, Anders Nielsen, och Ambiörn Peder­ penge . . 4 Rdr. sen ibidem; sködet dat: d. 16 Aprilis Anno 1659, lest paa tinget som holttis i Houffue 238 C. A. EHRENSVÄRD. i Teignebye sogen d. 25 Aprilis Anno 1659. Och trinde ganger for oddellsfolkene opboden. Neder Röed. En hellgaard. Fornöd ij Denne gaard ehr kiöbt aff Olle Cle- fald smaa redtzel mendtzes börn i Röed ocli hans broders arbeidtz penge ij Rdr; Hans Clemendtzes efferlotte börn; skiödet des: paa nogen tid for­ dat: Morlandgaard d. 16 Martj Anno 1659, undt for arbeidtz penge. och lest paa tinget som holttis i Houffae i Teignebye sogen, d. 25 Aprilis 1659. Och trinde ganger for oddellsfolkene op­ boden. Backe. En hellgaard. Fornöd ___________ j1 Denne gaard ehr kiöbt aff Anders Mor- fuld smaa redtzel;chursen i Backe, hans moder Anne Ollis- forundt for arbeidtz peng datter och derris söskende; skiödet dat: —4 Rdr: paa nogen tid.) Morlandgaard, d. 14 8bris Anno 1659, lest paa tinget i Sörboe d. 22 lObr Anno 1659. Och trinde ganger for oddells fol­ kene opboden. Broe. En hellgaard. Foraod............ __ ij Denne gaard ehr kiöbt aff Ingeborig fuld smaa redtzel; s: Anders Pedersens i Broe, derris sönner forundt nogen tid paa och dötter; skiödet dat: aff tinget som holt- arbeidtz penge —4 Rdr.. tis i Hellesberrig d. 10 Aprilis Anno 1660. Och ehr for oddells folkene trinde ganger opbödden. Sörboe. En hellgaard. Fornöd ___________ j) Denne gaard ehr kiöbt aff Erich ocli fuld smaa redtzel Tolle Reers sönner i Sörboe ocli derris sö- och i arbeidtzpenge paa stre; skiödet dat: Hellesberig d. 23 Ja- nogen tid_____________ nuarj Anno 1660. Ocli trinde ganger for penge ________ 4 Rdr.J oddellsfolkene opboden. Brecke. En hellgaard. Fornöd ___________ j Denne gaard ehr kiöbt aff Jngeborig fuld smaa redtzel Pedersdatter, s: Peder Truelsens i Breke, arbeidtz penge —4 Rdr. och hindis böra; stödet dat: aff tinget som holltis i Hellesberrig d. 10 Aprilis Anno 1660. Ocli trinde ganger for oddellsfolkene paa tinge opboden. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK AR 1660. 239 Nu effterfölger s: Daniell Bildtz arffuegodtz, som liger i de neste anex sogner och vdj befalings- mandens Suend Andersens fogderj. Röre sogen. Store Rörre. En hellgaard. Smör ----------- G pund maldt ______ j t:e foring ._____ j ort Dene gaard arffuede s. Daniell Bildt fornöd _____ j effter sin s: fader Knud Bildt; och elir ga­ fuld smaa redtzel meli Morland oddell. fuld arbeid. Lille Röre. En halffgaard. Smör - iij pund] Dene gaard ehr kiöbt aff Torger Erich- fornöd ______jsen ocb Vellum Erichsen i Marstrand, ehr halff smaa redtzel gamell adells godtz; sködet dat: Marstrand lialff arbeid.__________ J d. 1 Octobr Anno 1642. Giögesetter. En heellgaard. Smör . ij pund Dene gaard mageskiffte s: Daniell Bildt korn iij tr sig till aff sine farbrôdre datter Blandtze- foring, .1 flor och Mette Bildt, med sampt Sörgaar- fornöd den paa Fladeöen, mod Strand i Rocke so­ fuld smaa redtzel gen ocli Klipper i Jdde sogen i Aggers- fuld arbeid. hus lehen. Och haffuer same gaard vehrit de Bildters gamell oddell. Breffuet dat: Nees, d. 21 9br Anno 1628. Skridtzröd En hellgaard. Smör .......... iiij pund foring.......... j ort fornöd ....__ fuld smaa redtzel Denne gaard ebr Morlandtz gamell od- fuld arbeid. dell, ocli arffuede s: Daniell Bildt dend Der under liger effter sin s: fader Knud Bildt. Blödekier. Smör... j pund. Bidr. f. Göt. o. Boh, läns hist. 2. 16 240 C. A. EHRENSVÄRD. Funneskier. En halffgaard. Fornöd ---------__ ___ Denne halffue gaard mageskiffte s: Da­ smaa redtzel halfft niell Bildt sig aff Tomas Dyrre paa Sundtz- half arbeidt. bye for Löckadall; skiödet dat: Baahus d. 23 Feb: Anno 1637. Kiendal Detta pund smör haffuer ieg mig mage- vden böxell, ocli dend skifft till aff her Hendrich paa Hisingen folger öbberste Ferritz. mod et pund smör i Staaen i Herrestad so- Smör- j pund.) gen; breffuet dat: Strömb d. IG lObr Anno 1652. Theinebye sogen paa Oroust. I befallings mandens Suend Andersens fogderj. Skontorp. En hellgaard med j flambquern der till. Smör............ iij pund foring ... ... . j ort fornöd ______ j Dene gaard arffuede s: Daniell Bildt fuld smaa redtzel effter sin s: fader Knud Bildt. fuld arbeid. Lycke. En fierdingsgaard. Smör .. j pund.} Er s: Daniell Bildt arffuelig till fallden effter sin s: fader Knud Bildt. Stall sogen paa Ouroust. Vdj befallings mandens Suend Andersens fogderj. Molleröd. En halffgaard. Fornöd .. ......-----j D'e 4 örs boell iord i dene halffue half smaa redtzcll gaard haffuer s: Daniell Bildt sig till for- halfft arbeid.-------------- I handllet aff Olle Arffuesen i Korbiönsröd i Löng sogen paa Freign; breffuet dat: paa löngsteffne d. 20 lObr Anno 1632. De sex örsboell iord haffuer ieg mig selffüer till kiöbt aff Olle Christoffersen i Hiellmuig; breffuet dat: Vreeland, d. 18 Aprilis Anno 1652. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅR 1660. 241 Hollebye. En helgaard. Fornöd j Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt sig fuld smaa rédtzel till forhandlet aff Lauridtz Nielsen i Molle- fuld arbeid. sund ocli Eskelld Nielsen paa Vallöen i Sta- aellsogen; breffuet dat: den 17 10br: Anno 1650 och lest paa Ormbacke ting den 13 Januarj Anno 1651. Kaarødtz sædegaard ligendis i Möchlebye sogen paa Oroust wdj befallingsmandenss Suend Andersens fogderj. Kaarödtz hoffuetgaard, med noglle under ligendis øddepladtzer, som höre till gaarden, ehr taxerit for smör — tolff pund. Och haffuer vehrit gamell frj godtz, och dend gaard haffuer sallig Daniell Bildt mageskifft sig till aff Suend i Kaaröd, ocli hans börn, mod hellten Grydtzbye, som liger i Vculum sogen, der- omb breffuet dat: Ormebacke ting, den 30 9br Anno 1635. Eu deell i same gaard, Kaaröed, ehr mageskifft med Hans i Heenaen, mod nij örsboell iord i Heenaen, hvilke 9 örs boelliord vaar sallig Daniell Bildtz frj oddell; breffuet deromb dat: Otteslett den 17 Aprilis Anno 1635. Möchlebye sogen. Almag Sörgaard. En hell gaard. Smör 7 pund Denne gaard haffuer sallig Daniell Bildt foring _____ j ort mageskifft sig till, aff sin farbroder datter fornöd j welb: jomfrue Mette Bildt, i mod Norder fuld smaa redtzel Bröden i Berrig prestegield, i Roche sogen, fuld arbeid. ocli imod ehn gaard kalldis Roer i same prestegeld. Breffuet deromb dat: Elling- gaard d. 8 Januarj Anno 1628, och lest paa Ormebacke ting d. 30 Junj Anno 1628. 242 C. A. EHRENSVÄRD. Almag Nordergaard. En hellgaard. Smör __ 7 pund) Dene gaard haffuer och s: Daniell Bildt foring --------- j ort mageskifft sig till aff for sin farbroder forniid ... ... j datter, welb: jomfrue Mette Bildt, imod fuld smaa redtzel forskre Norder Bröden i Berrig prestegield fuld arbeid.__________ Ji Rocke sogen och imod Roer i samme prestegeld; brettuet dat: Elling gaard d. 8 Januarj Anno 1628 ocli lest paa Orne- bake ting, som för ehr meldt. Houffuen. En hellgaard. Smör......... iiij pund foring ........ j ort fornöd ........ j fuld smaa redtzel Dene gaard arfuede sallig Daniell Bildt fuld arbeid. effter sin sallig fader Knud Bildt. Der under liger ehn pladtz kalldis Tolles Tejen. Krogene. En hellgaard. Fornöd ....... j Dene gaard haffuer s: Daniell Bildt sig fuld smaa redtzel ehn deell till kiöbt vdj aff Anders Tollesen fuld arbeid. i Krogene; breffuet dat: d. 11 8br: Anno 1650 och lest paa tinget i Hellesberig d. 3 8br 1651. Och ehn deell haffuer ieg mig selffuer till kiöbt af Peder i Lunde; breffuet dat: d. 3 8br 1651 och lest paa tinget i Hellesberig den 9 lObr Anno 1651. Lunde. En hellgaard. Smör., iiij pund Dene gaard haffuer s: Daniell Bildt sig foring j ort mageskifft till aff s: Tomas Dyrre imod fornöd Vddebye ocli Lille Höruig på Thiörn ; breffuet fuld smaa redtzel dat. d. 2 Aprilis 1649 ocli lest paa Orme­ fuld arbeid. backe ting d. 4 8br 1649. Agger. En halffgaard. Smör ... ij pund Dene ringe halffue gaard haffuer s: forniid .......... j ( Daniell Bildt sig till forhandllet aff Anders halff smaa redtzel (i Söbbene; breffuet giffuet och lest paa tin- halft arbeid.................... Jget som holttis i Nederhielmuig den 18 Martj Anno 1639. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK AR 1660. 243 Hesleg. En hellgaard. Fornöd. .......... - - j Dene gaard ehr kiöbt aff Peder Nielsen i fuld smaa redtzel Hesleeg, med hans hustrue och hörns samb- arbeidtz penge 2 Rixdr. tycke; skiödet giffvet paa tinget som holttis i Sörboe i Morlandsogen, oclr underskreffuet afflaugretted, d. 22 10bris Anno 1659. Och trinde ganger paa tinge for oddells folkene opboden. Kier. En hell gaard. Fornöd j Denne gaard ehr kiöbt aff Jon Ollesen fuld smaa redtzel i Kier, ocli Hellige Halluorsen ibidem med arbeidtz peng... 4 Rdr. derris hustrue ocli börns villige; skiödet dat: tinget som holttis i Sörboe d. 22 10br Anno 1659. Oclr trinde ganger for alle od­ dells folkene opboden. Houff. En hellgaard. Fornöd ........... j Dene gaard er kiöbt aff Vlue Simons fuld smaa redtzel datter, s: Helligis i Houff hans effterleffuer- arbeidtz penge.. 3 Rdr, skee, ocli Olle Hellgesen ocli hans soskende; som paa nogen tid ehr breffuet dat: Morlandgaard d. 16 10bris beloffuet. Anno 1659 ocli lest paa tinget i Helles- berrig d. 23 Januarj Anno 1660. Och trinde ganger for oddells folckene opboden. Øster Biöneröd. En hellgaard. Fornöd.-----------j Dene gaard ehr kiöbt aff Suend Andersen fuld smaa redtzel i Biönneröd och Rasmus Tollesen ibidem arbeidtz peng... 4 Rdr. med derris husfrues ocli börns sambtycke; skiödet dat: aff tinget i Hellesberig den 23 Januarj Anno 1660. Ocli trinde ganger for alle oddells folckene opböden. Langeland sogen paa Ouroust. Wdj Suend Andersens fogderj. Rørre. En hell gaard. Fornöd j] Dene gaard haffuer s: Daniell Bildt sig- fuld smaa redtzel till kiöbt aff Ambiör Torgersdatter i for: fuld arbeid. Rorre, och aff hindis böra, nemblig Suend, Ormb ocli Anders; skiödet deromb dat: Hellebye d. 29 Novembre Anno 1642. 244 C. A. EHRENSVÄRD. Aasten. En halffgaard. Smör .. ij pund landskyld ... .. j Sx Denne halffue gaard arffuede s. Daniell fornöd ......... j Bildt effter sin sallig fader Knud Bildt. halff smaa redtzel halff arbeid. Brecke. En halffgaard. Smör .......... iij pund Denne halffuegaard haffuer s: Daniell fornöd ........... j Bildt sig ehen dell till forhandllet aff Simes halff smaa redtzel Jensen i Gundebye, ocli ehen deell haffuer halff arbeid. ieg mig selffuer till kiöbt aff Sörren Jensen i Kortued; breffuet dat: in Septembre 1651 ocli lest paa tinget som holttis i Neder Hielmuig d. 3 Octobr Anno 1651. Möllnebye. En halff gaard. Der under brugis — j Denne halffue gaard haffuer s: Daniell flamb quern. Bildt sig mageskifft till aff Gunder Tollesen, Fornöd- >och Rasmus Tollesen i Möllnebye,imod Houf- halff smaa redtzel fen i Möchlebye sogen; breffuet dat: Kaa halff arbeid. röed d. 28 9br Anno 1646 ocli lest paa Ornebake ting d. 17 lObr 1646. Freigneland Resteröed sogen. Wdj befallings mandens Steen Pedersens fogderj. Strand. En hellgaard. Smör iij pund foring...... ... j ort Denne fornöd ......... j gaard arffuede s. Daniell Bildt effter sin fuld smaa redtzel s: fader Knud Bildt. fuld arbeid. Houff. En halffgaard. Smör......... . iij pund Dene halffuegaard kiôbte s: Daniell foring ......... j ort Bildt aff laugmanden Hans Frandtzen; skiö- fornöd ........... - j det dat: Tofften d. 22 Martj Anno 1642 halff smaa redtzel och lest paa tinget som holttes i Borrebye halff arbeid. d. 16 Augustj Anno 1642. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK AR Ryer. En hellgaard. Smör iiij pund foring, jRdr Denne gaard kiöbtte s: Daniell Bildt af fornöd lier Jffuer Krabbe; skôdet dat: Gaardtziöe fuld smaa redtzel d. 7 Julj Anno 1647. fuld arbeid. Aae. En halff gaard med — j flambsaug ocli quern derunder. Denne halffuegaard ehr de Bildters ga- Smör . ij pund mell oddell, och ebr ganget vdj södskende foring, 12 .A skiffte med s: Daniell Bildt och hans sö- fornöd skende effter derris s: moder. halff smaa redtzel. Norderstrand. Vden böxell. Detta pund smör haffuer s: Daniell Bildt Smör . j pund sig mageskifft till aff velb: Gierlöff Net- telhorst imod Oster Ons wed Suinsund; breffuet dat: Frederichsstad den 25 Maij Anno 1625. Raffnebierig. En halffgaard. Fornöd i Dene halffuegaard ehr gangen i soskende halff smaa redtzel skiffte effter s: frue Zidtzell Brun, s: Daniell halff arbeid. Bildtis moder. Forsle sogen paa Freigne. Wdi Steen Pedersens fogderij. Halgersröed vden böxell eijer jeg Dette pund smör mageskiffte s: Dani- ickun dend fierde part. ell Bildt sig till aff well): Gierlöff Nettel Smör j pund. horst, imod Oster Önss ved Svinsund; breff­ uet dat: Frederichstad den 25 Maij Anno 1625. Könningsboe. En hellgaard. Smör iij pund foring jort fornöd Dene gaard arffüede, s. Daniell Bildt j fuld smaa redtzel effter sin s: fader Knudt Bildt. fuld arbeid. 246 C. A. EHRENSVÄRD. Øxmaall. En hellgaard. Smör iiij pund Denne gaard kiöbtte s: Daniell Bildt aff foring. ...... j ort fornöd .... j welb: frue Bergette, Madtz Bagges; skiö­det dat: d. 15 Aprilis Anno 1640 ocli lest fuld smaa redtzel paa löugsteffne d. 25 Julj Anno 1640. fuld arbeid. Grinderöed sogen. Wdi Sten Pedersens fogderij. Skielbrett. En hellgaard. Fornöd j Dene gaard haffuer s: Daniell Bildt sig fuld smaa redtzel till skifft aff Bryntte Bannsesen paa Thiörn fuld arbeid. 16 ørs boell iord imod Röed ved Suansun; Der under liger — 4ödde breffuet dat: Teignebye prestegaard d. gaarder skylder 16 Julj 1647 och lest paa tinget i An- smör. --- 4 pund. fasteröd den 13 10br 1647. Ocli 12 örs boell iord haffuer s: Daniell Bildt sig till for- handllet aff Jnge i Skelbret, Anno 1641; och effter s: Daniell Bildtz döed haffuer leg fornöijet hans hustrue ocli steffsöner alde deris odellslösen i Skelbret; skiödet dat. d. 24 Julj 1652. Herrested sogen. Wdi Peder Nielsens fogderij. Houffuen. En hell gaard. Smör - __ 6 pund fornöd....... __ j fuld smaa redtzel Denne gaard kiöbtte s: Daniell Bildt aff' fuld arbeid. 'dj Kongelffs borgere; skiödet dat: Baahus En eng tej der under d. 4 Januarj Anno 1650. kalldis Bodell. Smör ___ij pund. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK AR 1660. 247 Thioru. Stenkiercke sogen. Vdj Suend Andersens fogderj. Fosee. En hellgaard. Smör _______ iij pund foring ........ j Rdr fornöd j Dene gaard arffuede s: Daniell Bildt fuld smaa redtzel effter sin s: fader Knud Bildt. fuld arbeid. Norderwiig. En hellgaard. Smör........iij pund landskyld... j Sq foring ... . j ort Denne gaard arffuede s: Daniell Bildt fornöd ...... j elfter sin s: fader Knud Bildt. fuld smaa redtzel fuld arbeid. Noch Norderwiig. En hellgaard. Smiir... . iij pund lanskyld ...... j S^ foring ---------- j ort Denne gaard ehr ocli aff dj Bildters fornöd j gamell oddell. fuld smaa redtzel fuld arbeid. Indland. Wculum sogen. Wdi Sten Pedersens fogderij. Dall. En hellgaard. Smör.....__ iiij pund landsyld...... ij Si foring......... j ort fornöd j Denne gaard arfüede s: Daniell Bildt fuld smaa redtzel effter sin sallig moder frue Zidtzel Brun, fuld arbeid. Der under ehr ehn liden pladtz kalldis Backe. 248 C. A. EHRENSVÄRD. Röed. En hellgaard. Smör ---------- iiij pund foring ---------- j ort fornöd _j Dene gaard arffuede och s: Daniell Bildt fuld smaa redtzel effter sin s: moder frue Zidtzel Brun. fuld arbeid. Nocli Dall. En halffgaard. fornod ------------------- j Done halffue gaard kiöbte s: Daniell halff smaa redtzel -Bildt aff Engelbret Biörnsen; sködet dat: half arbeid. d. 9 Novembr: 1633, ocli lest paa Sollbe- rig ting d. 9 10br: samme aar. Och ehn part kiöbte hand af Christoffer Halluorsen och hans hustrue; breffuet dat: Morland- gaard d. 9 9br 1633, och lest paa Soll berrig ting dend 9 10br i same aar. Speigeröed sogen. Wdi Steen Pedersens fögderij. Gaaröe. En hell gaard. Smör- ij pund Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt maldt ----- ij t:r kiöbt sig till, halffparten af velb: frue foring - j ort Bergette Knudtzdatter, s: Madtz Baggis; fornod j skiödet daterit Hollmegaard, d. 11 7br: fuld smaa redtzel 1638, och lest paa Sollberig ting d. 23 fuld arbeid. Septembr. i same aar. Den anden halffue part haffuer ieg mig selffuer till kiöbt aff velb: frue Anne Pedersdatter; skiödet dat: Knibholdt, d. 20 Novembr: 1655 och lest paa Baahus laug ting dend 26 Februarj 1656. Lundbye. En hellgaard med — j flamb quern der under. Smör - iiij pund foring j ort Denne gaard arfuede s: Daniell Bildt fornöd j effter sin s: fader Knud Bildt. fuld smaa redtzel fuld arbeid. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅR 1660. 249 Brecke Torp. En halffgaard med elm flamb quern der under. Smör - iij pund foring. 12 JJ. Denne halffue gaard arffuede s: Daniell fornod.---------j Bildt effter sine s: foreldre. smaa redtzel halfft arbeid halfft. Jörland sogen. 1 Steen Pedersens fogderij. Jordall. En halffgaard med ehen flamb quern. Smör .... j pund foring ................ 12 . Denne halffuegaard arffuede s: Daniell fornöd j Bildt och effter sin s. moder frue Zidtzel smaa redtzel halfft Brun. arbeid halfft. Gaarette. En halffgaard. Smör __ ij pund Denne halffue gaard kiöbtte s: Daniell foring iij S Bildt aff welb: frue Bergete Knudtzdatter, fornöd j smaa redtzel halfft s. Madtz Baggis; skiödet daterit Hollme- arbeidt halfft. gaard den 20 Julj Anno 1639. Trolleröd. En halffgaard. Smör., iij pund foring jRdr Denne halffuegaard kiöbte s: Daniell fornod jRdr Bildt aff welb: frue Bergete Knudtzdatter smaa redtzel halfft ocli hindis sön Peder Bagge; skiödet da­ arbeidt halfft. terit Holmegaard d. 20 Julj Anno 1639. 250 C. A. EHRENSVARD. Ströms hoffuidgaard ligendis i Hiertum sogen wdi Steen Pedersens fögderij. Strömb er taxerit med tuinde sanger, en quern och Langerod, som liger der under, sampt firre backesider, som boer paa gaardt- zens eijer, med alle lutter och lunder, for smör — sexten pund. Och haffuer s: Daniell Bildt mageskifft sig till med Anders Har- relldsen ald sin, sin moders och soskende derris oddell, och oddells lösens rett, i för: gaard Strömb och bekomb hand till wedderleeg der imod en gaard kalldiss Konnigsboe, ligendis i Freigne. Breffuet daterit Kongelff, dend 9 Aprilis Anno 1641, och lest paa ett almindeligt ting, som holttis paa Sundörren den 12 Junj Anno 1641. Dernest haffuer sallig Daniell Bildt aff kiöbt s: frue Bergette Knudtzdatter ocli hindis sön Peder Bagge, derris böra och arff- uinger ald derris oddell och oddellslösens rett i forskne gaard Strömb; breffuet deromb er daterit Hollmegaard dend 20 Julj Anno 1639, och same breff aff welb: Peder Bagge och s: Tomas Dyre wnderskreffuet. Ocli effter min sallig mandtz doedelig affgang haffuer ieg mig mageskifft till med hustrue Mallj paa Hisingen fire pund smör i for:de hoffuetgaard Strömb, och derforuden bekomb aff mig igen min eiendomb vdj Allebye i Biörlandsogen, paa Hisingen. Breffuet deromb er daterit Strömb dend 16 Decembr: Anno 1652, och lest paa ett allmindeligt ting, som holttis i Hiertum dend 10 Martj Anno 1653. De andre firre pund smör i for:de gaard Strömb haffuer ieg mig mageskifft till aff dend danske cronne, imod Kiöbberöd paa Ryr- ren, i Ryersogen, och min andeell i Brecke torp paa Jndland, som konnig Frederiches breff vjdere omb för formelder, daterit Fleens- borig huss dend 5 Feb: Anno 1655. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅR 1660. 251 Hiertum sogen. I Sten Pedersens fogderj. Hiertum. En heell gaard. Smör ---------- iiij pund Dene gaard kiöbte s: Daniell Bildt af landboe peng j Rdr Poffuell Nielsew, fogit i Noruigen; breffuet fornöd ......... j dat: Oddeuall, d. 12 Martj Anno 1641, fuld smaa redtzel ocli lest paa tinget, som holttis paa Sund- fuld arbeid. ören dend 23 Martj Anno 1641. Och ehr gamell frj godtz. Soilum. En hell gaard. Smör . ------- 5 pund) Denne gaard haffuer ieg mig till kiöbt foring j ort af min suoger Mogens Wllsparre ocli frue fornöd j Lisebeth Monskiolld; -sködet dat: den 15 fuld smaa redtzel 8br Anno 1656. fuld arbeid. Er gamell fridt godtz. Nocli Sollum. En hell gaard. Smör iiij pund Denne gaard kiöbte sallig Daniell Bildt foring....... .j Rdr aff welb: frue Bergette Knudtzdatter, och fornöd j hindis sön Peder Bagge; breffuet dat: Holl- fuld smaa redtzel megaard den 10 October Anno 1639. Ocli fuld arbeid. ehr gameldt fridt godtz. Offuerström. [En hell gaard.] Smör .......... 5 pund Denne gaard kiöbte s: Daniell Bildt aff foring..._____ j Rdr welb: frue Bergette Knudtzdatter ocli hindis fornöd ........... j sön Peder Bagge; breffuet dat: dend 20 fuld smaa redtzel Julj Anno 1639, ocli lest paa tinget, som fuld arbeid. holttis paa Sundörren den 15 9ber Anno 1640. Ocli ehr gameldt fridt godtz. Noch Offuerström. En hell gaard. Smör ... ... 6 pund Denne gaard ehr till forhandllet aff welb: foring.......__ j Rdr frue Anne Brahe, s: Steen Maldthesens; fornöd -----.. j breffuet dat: Baahus d. 28 Junj Anno 1615; fuld smaa redtzel och i pant satt aff Jon Pedersen till Strömb, fuld arbeid. till her: Niels Hollgersen, och siden igen löst aff s: Daniell Bildt fra her Niels Hollgersen 252 C. A. EHRENSVÄRD. d. 9 Januarj Anno 1651, efftersom min s: mand haffde breff paa ald oddellslösen ret paa Jon Pedersens vdsatte godtz. Ocli ehr gameldt fridt godtz. Ryg. En hellgaard. Smör . ----- iiij pund Denne gaard haffuer s: Daniell Bildt kiöbt foring j ort aff welb: karren Jon Pedersen; breffuet dat: fornöd...... . j dend 26 Aprilis Anno 1641, lest paa et fuld smaa redtzel almindelig ting, som holltis paa Sundörren fuld arbeid. dend 12 Junj Anno 1641. Oeli er ga­ Der vnder boer trej ba- meldt fridt godtz. ckesider, giör dalig ar­ beid. Berrig. En fierdingsgaard. Fornöd. __ ------ i Denne fjerdings gaard haffuer s: Daniell halff smaa redtzel Bildt mageskifft sig till, med Olle Andersen halfft arbeid. i Raalland berig, mod 4 örs boell iord i Raaland berrig; breffuet dat: Morlandgaard dend 6 9br: Anno 1649. Och er gameldt fridt godtz. Torp. En (hell?) gaard. Smör..... ____ 6 pund Denne gaard haffuer ieg mig till kiöbt foring...... __ j ort aff welb: Mogens Wllsparre. Dat: dend fornöd________ j 15 8br: Anno 1656. Och ehr gameldt, fridt fuld smaa redtzel godtz. fuld arbeid. Westelandsogen. I Sten Pedersens fogderij. Oubye Østergaard. En hellgaard. Smör.....__ iiij pund Denne gaard haffde Jon Pedersen i pandt maldt.______ ij t:r satt till borgemester och raad i Kongelff, foring ....... ij Si Anno 1630, mens dene gield ehr nu satt fornöd j hid, derforre folger gaarden till Strömb, fuld smaa redtzel med böxell, arbeid och anden herlighed, fuld arbeid.. effter Jon Pedersens arffuingers opladellsee der paa. Er gamellt fridt godtz. FKU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK Ao ll 1660. O250O0 Aabye Westergaard. En hellgaard. Maldt - -------- 6 skeppr 1 Dene gaard haffuer s: Daniell Bildt sig fornöd. ...... j till forhandllet aff Niels Munch till Kierre- fuld smaa redtzel ( berrig; breffuet daterit den 29 Januari Anno fuld arbeid. 11640. Er gamellt fridt godtz. Aabye Mellemgaard. En hellgaard. Smör ____ ij pund Dene gaard kiöbte s: Daniell Bildt half maldt....... iij skeppr parten aff, aff Anders Harrelldsen; breffuet foring.___ j Sx dat: Toflten Anno 1641. Dend anden fornöd.__ j halffue part i same gaard vdsatte Limert fuld smaa redtzel Jensen till her Niels Hollgersen for ett hun­ fuld arbeid. drede rixdr.; och for:de 100 rixdaller ehr her Niels Hollgersen igen aff mig betaldt, Torper wnder forde Aa­ effter derpaa hans beuiss, dat: Ellöes den bye gaarder, som giör 25 Septembr: Anno 1653. Och ehr gamelt dalig arbeid. fridt godtz. - , Fullesang .......j Rdr. Stenene ____ j Rdr. Lind Aaes __ j Rdr. Skouen ......... j Rdr. Skrilld Aaes... j Rixdr. Grinden. En halffgaard. Smör............. ij pund Dene halffue gaard haffuer ieg mig foring ........... j ort selffuer till kiöbt aff hustrue Mallj paa Hi­ fornöd...... __ j singen; skiödet daterit Strömb den 16 smaa redtzel halfft Xbr: [0: December] Anno 1658. Och ehr arbeid halfft. gameldt fridt godtz. Röed. En halffgaard. Smör _______ ij pund foring.... ....... j ort Denne halffue gaard kiöbte s: Daniell fornöd. ... ___ j Rdr Bildt aff frue Bergette Knudtzdatter, s: smaa redtzel halfft Madtz Baggis, och hindis sön Peder Bagge; arbeid halff. skiödet dat: Holmegaard d. 26 Julj Anno Ett torp derunder,heder 1639. Och ehr gameldt fridt godtz. Mösing Dall . j Rixdr. Skiördtzboe. Er | Dene pladtz kiöbte s: Daniell Bildt aff ichun chen backesidder. ( Sörren Pedersen i Marstrand; sködet dat: Smör ...........j pund Morlandgaard, d. 23 8ber Anno 1640. Ocli korn ____ .... j skeppe.) ehr gameldt fridt godtz. 254 C. A. EHRENSVÄRD. Groeröd. En halffgaard. Smör ij pund korn ---------- j skeppe Dene halffue gaard er till forhandlet foring '12 A aff Olle i Torsbye; breffuet dat: Torsbye fornöd j Prestegaard d. 25 Feb: Anno 1641. Oeh smaa redtzel halfft ehr gameldt fridt godtz. arbeid halfft. En ottende part vdj Becke. Smör----------- j pund I Dene 8 part kiöbtte s: Daniell Bildt aff korn. ....___ jskeppe. J Sörren Pedersen i Marstrand; breffuet dat: Morlandgaard, den 23 Octobr 1640. Oeh ehr gamelt fridt godtz. Ballumboe. En halff gaard. Smör --------- ij pund Denne halffue gaard kiöbtte ieg aff her korn ........... j t:e Niels Hollgersen, sogne prest i Morland- foring..-------- j ort gielld; breffuet dat. Ellöes dend 25 Au- fornöd..... ... j gustj Anno 1633, oeli lest paa tinget i smaa redtzel halfft Sanders bye d. 21 Octobr 1653. Och ehr arbeid halfft. gameldt fridt godtz. Jörland sogen. I Steen Pedersens fögderij. Remme. En hell gaard med j flambquern derunder. Smör ... ...... ij pund Denne gaard ehr först vdsatt till her maldt. ...... ij t:r Lauridtz i Sepgeröd(o: Spegerôd) aff s. Hans foring ... j ort Dyrre; breffuet dat: Knibholdt, den 21 Au- fornöd.........j gustj Anno 1639. Och effter derpaae Hans fuld smaa redtzel Dyrris beuelling, haffuer s. Daniell Bildt det fuld arbeid. igen indlöst dend 8 Julj 1641; och haffwer Hans Dyrris haand der med igen indlöst. Och ehr gameldt fridt godtz. Kor Tved. En half gaard. Landgilld peng 2 Si gresleiding iij er Dene halffue gaard kiöbte s: Daniell fornöd -------- j Bildt aff welb: her Jffuer Krabbe; skiödet smaa redtzel halfft dat: Gaardtziöe d. 7 Julj Anno 1647. arbeid halfft. Och ebr gameldt fridt godtz. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK AK 1660. 255 Baggehöye. En half gaard. Landgilld penge 41/2 $) Dene halffue gaard haffuer ieg mig till fornöd j kiöbt aff well): Eyller Effuert Baner; sködet smaa redtzel halft dat: Busserup i Skone d. 25 Aprilis 1652. arbeid halfft. ) Ocli ehr gameldt fridt godtz. Langegierde. En halffgaard med en namb quern. Dene halffuegaard vaar vdsatt i pandt Smör . i.j pund till hr. Lauritz i Spegeröd, och effter der- korn ij t:r paa Hans Dyrris beuelling, haffuer s: Daniell foring j ort Bildt dend igen indlöst, d. 8 Juli Anno fornödj smaa redtzel halfft 1641, och haffuer Hans Dyris haand igen indlöst. Ocli er gamelt fridt godtz. arbeid halfft. Wculum sogen. I Steen Pedersens fogderj. Pottebacken. En halff gaard. Landgilld peng. 3 46 0 1 Dene halffue gaard haffuer ieg mig til fornöd .. j kiöbt aff welb: Eyller Effuert Baner; skiö- smaa redtzel halfft det dat: Bösserup dend 25 Aprilis Anno arbeid halfft. 1 1652. Och ehr gameldt fridt godtz. Tosteröd. En halff gaard. Smör........ ------ ij pund fornöd ... j Denne halffue gaard haffuer s: Daniell smaa redtzel halfft Bildt kiöbt aff welb: frue Bergette Knudtz- arbeid halfft. datter; skiödet dat: Hollmegaard d. 20 En torp derunder kaldis Julj Anno 1639. Och er gameldt fridt godtz. Broe, penge . j Rdr. Grydtzbye Nordergaard. En hellgaard. Smör...... ____ 6 pund Denne gaard vaar mageskifft bort imod foring ......... .... j ort Engöen vdj Morlandsogen, och till borge- fornöd ......... j mester Erich Torgersen i Marstrand; ocli fuld smaa redtzel siden kiöbte s: Daniell Bildt sig dend till fuld arbeid. igen aff for:e borgemester Erich Torgersens sönner, nemblig Torger Erichsen och Vel­ lum Erichsen; skiödet daterit Marstrand, d. 1 8br: Anno 1642. Ocli cr gameldt fridt godtz. Bidr. t. Göt. o. Boh. läns hist. 2. 17 256 C. A. EHRENSVÄRD. Grydtzbye Ostergaard. En hellgaard. Smör iij pund Denne gaard haffuer leg mig till kiöbt foring j ort af Suend Ollesen och Erich Ollesen i Grydtz­ fornödj bye; skiödet daterit paa tingsteffne i Jnge fuld smaa redtzel Torp d. 12 Februar 1652. Och tillforn fuld arbeid. haffuer vehrit adells frj godtz. Skiöllinge Offuergaard. En hellgaard. Gresleding ij Sx landgilld ...___6$ Denne gaard ehr kiöbt aff well): her Jffuer fornöd........_ j dr: Krabbe, och hans frue; sködet dat: Gaardt- fuld smaa redtzel ziö den 7 Julj Anno 1647. Och ehr gameldt fuld arbeid. fridt godtz. Skiöllinge Mellemgaard. En lieell gaard. Landgilld peng. 6 $ gresleiding .. ij Sq Denne gaard kiôbte s: Daniell Bildt aff fornöd __ j her Jffuer Krabbe; skiödet dat: d. 7 Julj fuld smaa redtzel Anno 1647. Er gameldt fridt godtz. fuld arbeiid. Noch Skiollinge. En hellgaard. Smör ....... .- iij pund | Denne gaard mageskiffte s: Daniell Bildt fornød ...... j I sig till med Olle Reersen paa Rorsöe, mod fuld smaa redtzel I Lille Röruig. Dat: Rorsöen d. 30 8br: Anno fuld arbeid.) 1647. Er gameldt fridt godtz. Hammere. En halffgaard. Landgilld peng.. 3 $ Denne halffue gaard kiôbte s: Daniell gresleiding . 12 J. Bildt aff welb: her Jffuer Krabbe, hans fornöd.------------ j frue, och hans frues söskende; skiödet dat: smaa redtzel halfft Gaardtziöe d. 7 Julj Anno 1647. Och ehr arbeid halfft. gameldt fridt godtz. Dafintzeröd. En hellgaard. Smör ij pund Dene gaard vaar vdsatt i pant, aff maldt ij t:r Hendrich Monskiolld, Mogens Visparre, ocli fornöd ...... .. j derris hustruer, till Anders Andersen och fuld smaa redtzel Peder Andersen i Dafindtzeröd, och effter fuld arbeid. det bref min suoger Mogens Vllsparre mig FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅR 1660. 257 giffuet haffuer, paa alld oddells lösens rett, paa hans och hans hustrues godtz i Norge; breffuet ehr daterit den 15 Octobr Anno 1656; och haffuer ieg igen dereffter ind­ löst d. 28 lObr 1657. Och ehr gamelt fridt godtz. Speigeröd sogen. I Steen Pedersens fogderij. Frostorp. En halffgaard. Landgilld peng ij 4- Denne halffue gaard kiöbtte sallig Da- fornöd à niell Bildt aff lier Jffuer Krabbe: skiödet sniaa redtzel halfft (dat: Gaardtzeön d. 7 Julj Anno 1647. Och arbeid halfft. / ehr gameldt fridt godtz. Øxmaall sogen. I Sten Pedersens fogderij. Pyckeröd. En fierdings gaard. Landskyld, ij^er 12s.| Dene fierdings gaard vaar i pandt satt, arbeidtz peng.... j Rdr. I aff Jon Pedersen till Knud Lauritzen i Piö- ckeröd, och igenlöste s: Daniell Bildt dend, effter beuilling paa oddells lösen, den 11 Julj Anno 1641. Och ehr gameldt frj godtz. Hisingen. I Rasmus Jensens fogderij. Beckeboell. En gaard. Smör ______ iiij pund foring i ort Denne gaard ehr kiöbt aff laugmanden fornöd 1 Hans Frandtzen skiödet daterit d. 22 fuld smaa redtzel Marti Anno ]642- Och er gameldt fridt fuld arbeid. godtz. 258 C. A. EHRENSVÄRD. Wrems sædegaard ligendis i Wremb sogen i Quille prestegield. Som ehr af de Galders godtz, huelket bleff Hans Kongl. Maijtz: af Danemark giffuen aff sallig frue Ellsee Gallde, Ziffuert Gab- briellsens, och siden blef wdlagt i gielld aff Hans Kongl: Maijt: till her Marsilio wdj Christiannia; mens for: Silio Marsilius soldte sallig Daniell Bildt forsk"0 godtz, ocii hans arfuinger, effter wjderre hans skiöde breffs formelding. Ocli medskickes nu med jordbogen en rictig copie effter originalen; skiödet daterit Christiannia den 19 Februarj 1650. Wrembs sædegaard med en liden pladtz derunder kaldis Hest- hauffen er taxerit for maldt — sexten tonder. Quille sogen. Myrren En halffgaard. Maldt iij t:r foring ---- j ort fornöd ------- j Rdr smaa redtzel halfft arbeid halfft.) Fauerbacken. En halffgaard. Maldt......iij t:r foring. j ort Desse halffue gaarder kiöbte s: Daniell fornod ..... j Rdr Bildt aff welfornehme mand Silio Marsilius smaa redtzel halfft i Christiania. arbeid halfft. Rostock. En halffgaard. Maldt ij tr foring ..... . . j ort fornöd j Rdr smaa redtzel halfft arbeid halfft.) FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÎR 1660. 259 Holtene. En halffgaard. Maldt... ......... ij t:r foring . j ort fornöd - j smaa redtzel halfft arbeid halfft. Snøegaard. En halffgaard. Maldt.. ..... . iij t:r foring.......... j ort fornød ..... . j Rdr smaa redtzel halfft arbeid halfft. Nyborrig. En fierdings gaard. Maldt. j t:e fornød j Rdr fierde part smaa redtzel. Lycke. En fierdingsgaard. M. a.l dt . i t:e+ Desse fierdings gaard,e r k:iöbtte oclii foring. ------------ ort / sallig Daniell Bildt aff Silio Marsilius i Chri- tornod } Rdr . fierde part smaa redtzel.) 8 tanta. Kasen. En fierdingsgaard. Maldt ............. j t:e fornød............. j Rdr fierde part smaa redtzel. Ødegaard. En fierdingsgaard. Maldt..........j t:e fornød --------- j Rixdr fierde part smaa redtzel. Krabsett. En fierdingsgaard. Maldt. ........ j t:e fornød...... ...... j Rdr fierde part smaa redtzel. Holmen. En fierdingsgaard. Maldt ..... j t:e fornød ....... } Rdr fierde part smaa redtzel. 260 G. A. EHRENSVARD. Dybedall. En fierdingsgaard. Maldt. ij t:r fornöd j Rixdr fierde part smaa redtzel. I Kløve. En backesidder. Penge --- j Rdr. Blanckenborig. Detta godtz haffuer och s: Daniell Bildt Penge. j Rdr. kiöbt aff Silio Marsilius i Christiannia. Eigde. En fuld gaard. Maldt. iiij t:r . foring j Rdr fornöd j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Noch Eigde. En fuld gaard. Maldt iiij t:r foring i Rdr fornöd j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Röe. En fuld gaard. Maldt 5 t:r fornöd --- .---- j Rixdr foring--- - j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Lössgaard. En fuld gaard. Maldt 6 t:r foring j Rixdr fornöd Dessee gaarder kiöbte och s: Dariiell j Rdr fuld smaa redtzel Bildt aff Silio Marsilius vdj Christiannia. fuld arbeid. Øxmaall. En fuld gaard. Maldt. iij t:r fornöd j Rdr foring.. j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid, FKU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅR 1660. 261 Noch Øxmaall. En fuld gaard. Maldt. iij t:r foring. j Rdr fornöd....... j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Torperne. En fuld gaard. Maldt iij t:r foring............ j Rdr fornöd ..... j Rdr . fuld smaa redtzel fuld arbeid. Edtsten. En fuld gaard. Maldt ...... iiij t:r foring... ____ j Rixc fornöd .......... j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Edtsten anders. En fuld gaard. Maldt.......... iiij t:r foring........... j Rdr Dusse gaarder kiöbtte ocli s: Daniell Bildt fornöd...........j Rdr aff for: Silio Marsilius. fuld smaa redtzel fuld arbeid. Brandtzebye. En fuld gaard. Maldt.......... iiij t:r foring ......... j Rdr fornöd ......... j Rixdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Noeli Brandtzebye. En fuld gaard. Maldt............ iij t:r foring ..........j Rdr fornöd .......... j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. 262 C. A. EHRENSVÄRD. Fædie. En fuld gaard. Maldt iiij t:r foring j Rixdr fornöd j Rixdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Grinnd. En heellgaard. Maldt. . iij t:r foring, j Rixdr fornöd Desse gaarder och godtz kiöbtte ochsaa jRdr fuld smaa redtzel s: Daniell Bildt af Silio Marsilius. fuld arbeid. Wingen. En heellgaard. Maldt iiij t:r foring, j Rdr fornöd j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Ølsroed En fierdings gaard. Maldt j t:e fornöd ...... j Rixdr ■ fierde part smaa redtzel. Skiöröd. En heell gaard. Maldt ..... . iij t:r ) fornöd .......... j fuld smaa redtzeli fuld arbeid. Suennebye Sogen. Offuer Tun. En heellgaard. Maldt. iiij t:r foring. j Rdr fornöd -------- j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Ynder desse gaarder li- ( FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅH 1660. 263 ger thuo strandsiddere ved Slotted, — 2 paa Hornön — ocli j Vas Ende, som och giör mig skydt- zen. Hee. En halffgaard. Maldt. --- j t:e iiij sett, fornöd. .. .... j Rixdr halff smaa redtzel halff arbeid. Dette godtz haffuer och s: Daniell Bildt Der under ehre — 4 kiöbt aff Silio Marsilius. strandsider boendis,som och haffue tönge med skydtzen aff mig. Skierperöed. En halffgaard. Maldt........... ij t:r| fornöd. j Rdr halff smaa redtzel halff arbeid.) Noch Suennebye sogen. Kierbye. En fuld gaard. Maldt... iiij t:r foring. ___ j Rixdr fornöd ..... j Rixdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Sandbacke. En heellgaard. Maldt. ... iiij t:r foring. ..... j Rixdr fornöd. __ j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Canneboe. En fuldgaard. Maldt............ iij t:r foring . ... j Rdr j Rdr Dessec gaarder haffuer s: Daniell Bildt fornöd fuld smaa redtzel och kiöbt aff Silio Marsilius, fuld arbeid. 264 C. A. EHRENSVÄRD. WIffuekier. En heellgaard. Maldt 5 t:r foring ------------ j Rdr fornöd ....___ j Rdr fuld smaaredtzel fuld arbeid. Skierkilld. En halffgaard. Maldt ij t:r foring ........ j ort fornöd ......... j Rixdr half smaaredtzel halff arbeid. En ödegaard under Nas- seeröd kalldis Furetuen penge............. j Rdr. Bottne sogen. Rôde. En halffgaard. Maldt............. ij tir fornöd j Rdr | Dette godtz haffuer s: Daniell Bildt och halff smaa redtzel 1 saa kiöbt aff Silio Marsilius. halff arbeid.) Bingholt. En fierdingsgaard. Maldt............... - j t:e ] foring ....... .......j ort ( fornöd ........ ...... j Rdr ( fierde part smaa redtzel. / Bulleren. Flødes (o: Flødemark). Kaell ............... j pund. Suartteborig sogen. Raffnnebierig. En heellgaard. Maldt........... iij tir foring ........... j Rdr fornöd ... j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅR 1660. 265 Wassende. En heellgaard. Maldt iij t:r foring. j ort fornöd . j Rdr fuld smaa redtzel fuld arbeid. Ørmelt. En halffgaard. Maldt...... ij t:r foring j ort Detta godtz haffuer och s: Daniell Bildt .. * kiöbt aff Silio Marsilius. haln smaa redtzel halft arbeid. Noch Ørmelt. En fierdingsgaard. Maldt ........... j t:e fornöd....... ___ j Rdr■ fierde part smaa redtzel. Torgers Röed. En fierindings (!) gaard. Maldt ................... j t:c fornöd........ ___j Rdr fierde part smaaredtzel. Baaröd. En backesidder. Penge................. j Rdr. Stacke Kier. Maldt .... iiij settinger. Vdj Storebacke. Maldt .......iij settingr. Tannum sogen. Anrous. En fuld gaard. Maldt . iiij t:r foring j Rdr Detta godtz ehr och kiöbt aft Silio tomoc .J dr Marsilius. fuld smaa redtzel fuld arbeid. » 266 c. A. EHRENSVÄRD. Hobye sogen. Dalle. En fuld gaard. Maldt iiij t:r foring j Rdr fornöd j Rdr fuld smaa redtzel fulld arbeid. Krogstad sogen. Hellesetter. En fuldgaard. Maldt iiij t:r foring. j Rdr fornöd j Rdr arbeidtz peng... j Rdr fuld smaa redtzel. Thossene sogen. Wdj Ønne. Maldt .......... j t:e. Wetteherritt Lommeland sogen. Thange. En fuld gaard. Maldt. iij t:r | fornöd j Rdr | Detta godtz elir kiôbt ochsaa aff Silio arbeidtzpeng. j Rdr Marsilius. fuld smaa redtzel.) Nessing sogen. Øtten. En heell gaard. Maldt....___ iiij t:r foring. . j Rdr fornöd j Rdr arbeidtz penge. Rixdr | fuld smaa redtzell.I FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÎR 1660. 267 Schiæ sogen. Jortorp. En heellgaard. Maldt - iij t:r foring ...... j Rdr fornöd j Rdr arbeidtz peng j Rdr fuld smaa redtzel. Hoffuer. En fuld gaard. Maldtijt:r fornöd ........ j Rdr foring j Rdr arbeidtz peng j Rdr fuld smaa redtzel. Ramsöe. En halffgaard. Giffuer for alldting penge ___6 Rdr Hornöen. Strandsider. Aldt dette forsk. Vrembs godtz ehr Wasvigen. kiöbt aff Silio Marsilius. Strandsider. Homeren. Strandsider, Dessa efftersk gaarder ehrre i Quelle sogen beligendis, och ehr wggedags tienere vnder Vremb, mens erre kiöbtte aff andre. Kirilld. En fuldgaard. Maldt ... iiij t:r Dene gaard kiöbtte s: Daniell Bildt aff korn iiiij setting Margrette Grubbis, s: docter Christen Skyt- smör..___ 18 1er tis; skiödet daterit Viiborig dend 3 Feb: 1: penge 2 J 1651, lest paa tinget i Vindinge dend fuld smaa redtzel. 20 Martj Anno 1651. Ocli haffuer vehret gamell addells fri godtz. 268 C. A.. ERENSVARD. Suelltte. En füldgaard. Maldt iiij t:r Dend halffue af dend gaard ehr och korn iiij setting kiöbt aff for: Margrette Grubbe, s: doctor smör -- 18 ser Chresten Skydtis, dend 3 Feb. Anno 1651. 1: penge .. 2 /à. Dend anden halffue part kiöbte min s: fuld smaa redtzel mand aff Lisebeth Zophie Randtzou, hr: fuld arbeid. Hans Lindenous. Skiödet daterit Ottensee, dend 3 Feb: 1651. Flig. En halffgaard. Korn ... ij t:r -- 9 sett: I Dene halffue gaard ehr kiöbt aff mester halff smaa redtzel. I Niels Troellsen i Frederichstad; skiödet daterit dend 21 Octobr Anno 1654, och lest . for retten paa tinget i Quelle d. 15 Feb: 1655. Edtsteen. Maldt.-------jt:e Denne tönde maldt liger Dene tönde maldt er ocli kiöbt aff me­ i ehn aff mine Edstens ster Niels Troellsen i Frederichstad dend gaarder, hvor vdj ieg 21 8br Anno 1654. fölger böxelln. Sortteborig sogen. Torp. En halffgaard. Maldt. ........ iiij t:r Dene halffuegaard haffuer ieg mig mage- halfft smaa redtzel skifft till aff laug manden Hans Frandtzen halfft arbeid. imod Sebbelycke i Jörland sogen; breffuet dat: dend 29 November 1652. Hæe. Korn. 8 settinger. Desse otte settinger korn kiöbtte icg Desse forene otte settin- l mig till aff Lauritz Ollesen i Storre Jorrun i ger korn liger i ehen aff ( Quelle sogen; skiödet daterit Vremb, dend mine andre gaarder. 3 Decembr Anno 1657 och lest paa tinget, som holltis Vingen i Quelle sogen dend 10 Feb: Anno 1657. FRU DOROTHEA BJELKES JORDEBOK ÅR 1660. 269 Att dette ehr ehn rictig jordbog offer mig och mine börns godtz, som her i Baahus leben ehr beligendis, winder ieg med min haand och zeigell. Actum Strömb dend 5 September Anno 1660. Dorothea Salig Daniell Bielcke. Bildts efterlefverske. (Sigill.) Sid. 245, r. 10 o. 20 står Ons o. Onss. läs Ous o. Ouss. Innehåll. Sid. Fynd från stenåldern på Hisingen. Af Wilhelm Berg. Med 18 träsnitt.............................................................................................127. Bohuslänska hällristningar. Aftecknade af L. Baltzer, beskrifna af Oscar Montelius. Med 13 träsnitt ..................................................146. Runstenen från Skee. Af George Stephens. Med 4 heliotypier ........ 166. Från Göteborgs anläggning. Af Arvid Kurek ........... 175. Fru Dorothea Bjelkes jordebok år 1660. Meddelad af O. A. Ehrensyärd............ ..................................................................................215. BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS FORNMINNEN OCH HISTORIA- UTGIFNA PÅ FÖRANSTALTANDE AF LÄNETS HUSHÅLLNINGS-SÄLLSKAP TREDJE OCH FJERDE HÄFTENA 1876 OCH 1877 Pris 4 kronor. BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS FORNMINNEN OCH HISTORIA UTG1FNA PÅ FÖRANSTALTANDE AF LÄNETS HUSHÅLLNINGS-SÄLLSKAP TREDJE OCH FJERDE HÄFTENA 1876 OCH 1877 STOCKHOLM, 1877. P. A. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOKTRYCKARE. Då den i början af andra häftet uttryckta förhoppningen, att det tredje häftet skulle kunna blifva färdigt före slutet af år 1876, icke kunde förverkligas, emedan jag under nämnda år måste före­ taga en längre utländsk forskningsresa, ansågs det vara lämpligast att för åren 1876 och 1877 utgifva det dubbelhäfte, som nu före- ligger. Nästa häfte, det femte, utkommer under loppet af år 1878, så vida inga oförutsedda hinder möta. Det torde komma att bland annat innehålla: 1. Redogörelse för de vid Greby i Tanums socken anträf­ fade fynd, hvilken redogörelse fordrar så mycket utrymme att den icke, utan att skada öfversigtligheten af den i detta häfte med­ delade beskrifningen å fynden från Tanums härad, kunnat här in­ tagas (se sid. 373); 2. Fortsättning af beskrifningen på de ”Bohuslänska forn- sakerna från hednatiden”, upptagande i främsta rummet de inom Bullarens härad anträffade fynden; 3. Fortsättning af redogörelsen för ”Bohuslänska hällrist­ ningar”; 4. Utdrag ur de i Göteborgs Musei arkiv förvarade ”Asche- bergska papperen”, hvilka utdrag af brist på utrymme ej kunnat intagas i detta häfte; samt 5. Jordebok öfver Sundsby gods, tillhörigt den bekanta fru Margareta Hvitfeld, enka efter den Thomas Dyre, hvilkens bo­ uppteckning meddelas i detta häfte. Hänvisande till den uppmaning, som varit införd i de båda föregående häftena, får jag slutligen vördsamt anhålla om bidrag till beskrifningen å de i länet funna fornsakerna från hednatiden. Visserligen vågar jag ej hoppas, att denna beskrifning skall kunna upptaga alla nu kända fynd af sådana fornsaker, men det vore dock önskvärdt, om den kunde blifva så fullständig som möjligt, hvilket endast låter sig göra genom välvillig medverkan af alla dem bland länets invånare, som intressera sig för sin minnesrika hembygds fornlemningar ocli deras räddande undan förgängelsen och glömskan. Stockholm i December 1877. Oscar Montelius. Tvä bronsåldersfynd från Kareby socken i Inlands södra härad. Beskrifna af OSCAR MONTELIUS. 1. Fynd frän en torfmosse vid Vegstorp i Kareby socken. A. Den 4 Juli 1839 påträffade bonden Per Persson i Vegs- torp uti en torfmosse å sina egor, 6, qvarter (något mer än 3 fot) djupt, ett större fynd från bronsåldern; vid fortsatta gräfnin- gar omkring det ställe, der fyndet gjorts, hittades ytterligare några bronssaker, men spår af ben eller dylikt kunde ej upp­ täckas. Detta märkliga fynd, som nu förvaras i Statens Hist. Museum (N:is 845 och 983), består af: a) En "kupa" af brons, afbildad fig. 1« i två tredjedelar af verkliga storleken. Utsidan prydd dels med upphöjda ränder med fina, snedt gående, inristade linier, som gifva ränderna ut­ seende af snodder; dels med inpunsade sirater (räta linier, spi­ raler, -300000050060. och djurhufvud med böjda halsar). Från den släta insidan (fig. 1b) utgå en fyrkantig ögla och en trind stång slu­ tande i en rund knapp i form af ett hjul med fyra ekrar. Yttre diameter vid mynningen 3,6 tum; höjd 2,7 tum. b) En dylik brons-”kupa", afbildad fig. 3 i två tredjedelar at verkliga storleken; nu söndrig på ena sidan. Utsidan prydd med sådana upphöjda, finstreckade ränder som a, samt med liknande inpunsade sirater. På insidan sitter en fyrkantig ögla (större än den på a) oeli på en något böjd stång en sådan hjulformig knapp som ses fig. 1b. Yttre diameter vid mynningen 3,6 tum; höjd 2,8 tum. Bidr. till Got. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 1 272 OSCAR MONTELIUS. AC Fig. 1a. "Kupa" af brons, hvilken hört till ett sådant hängkärl sum fig. 2 Vegstorp i Kareby s:n. 2/3- Fig. 2a. Hängkärl af brons, med invikt, genombruten kant. Vegstorp i Kareby s:n. TVA BRONSÅLDERSFYND FRÂN KAREBY SOCKEN 273 Fig. tb. Kupan fig. ta sedd nedifrån. 2/3. Fig. 2 b. Halfva bottnen af hängkärlet jig. 2 a. 1/2 274 OSCAR MONTELIUS. c) En halsring af Irons, som kan öppnas, spiralrefflad (ej snodd) 1, bredare oeb tunnare mot de i enkla hakar slutande an darne. Afbildad fig. 4 i två tredjedelar af verkliga storleken. Afbruten i två delar, hvilket troligen skett före nedläggandet. Storleken sådan, att ringen passar om halsen. Fig. 3. "Kupa" af brons. Vegstorp i Kareby s:n. 2/3. Fig. 4. Spiralrefflad halsring af brons. Vegstorp i Kareby socken. 2/3. d) Tre öppna, spiralrefflade bronsringar, passande för halsen, med ett rundt hål i hvardera ändan. Ehuru ringarne till diameter 1 De ringar, som här och i det följande omtalas såsom spiralrefflade, äro bildade antingen af en fyrkantig stång som vridits, ofta än åt ett håll och än åt det andra, eller ock af en trind stång, å hvars yta spiralgående refflor äro inristade. TVÅ BRONSÅLDERSFYND FRÂN KAREBY SOCKEN. 275 och tjocklek äro hvarandra något olika, är det troligt att de, el ler åtminstone två af dem, jemte ett till fyndet hörande tunt, ovalt, genombrutet bronsstycke bildat ett sådant halssmycke som fig. 5 i två tredjedelar af verkliga storleken visar. En ring är hel (endast ena ändan är afbruten vid hålet); de två andra äro, troligen i forntiden, itubrutna. Fig. 5. Halssmycke af brons. Vegstorp i Kareby s:n. 2/3. Fig. 6 a. Spänne af brons. Vegstorp i Kareby s:n. 2/3. Fig. 6 b. Nålen till spännet fig. 6 a. 2/3. e) Tre "glasögonformiga" bronsspännen, hela och nästan all­ deles lika hvarandra; ett af dem afbildadt fig. 6 a i två tredje­ delar af verkliga storleken. Två spännen hafva nålarne qvar (fig. 6 b och 7), men den saknas å det tredje. A två spännen ses på baksidan af hvardera ovalen sådana fina upphöjda ränder som fig. 8 b. På originalet till fig. 6, hvilket saknar sådana ränder på 276 OSCAR MONTELIUS. baksidan, hade, troligen vid gjutningen, ett temligen stort hål uppstått på ett ställe invid kanten; detta bål är fyldt genom en från baksidan pågjuten bronsklump, som på framsidan med ganska stor skicklighet är afputsad och ornerad, så att lagningen endast med svårighet kan upptäckas; äfven på ett annat ställe af samma oval är en bräcka, ifyld på samma sätt. Det största spännets längd 4,85 tum; det minsta 4,65 tum långt. Ovalernas längd, det vill säga spännenas bredd, är 2,35—2,15 tum. Fig. 7. Nålen till ett spänne likt fig. 6 a. Vegstorp i Kareby s:n. Fig: 8a. Spänne af brons, söndrigt. Vegstorp i Kareby s:n. 2/3. Fig. 8 b. Baksidan af ena ovalen a spännet fig. 8 a. 2/3. f) Två ovaler till ett dylikt bronsspänne, afbildade fig. 8a i två tredjedelar af verkliga storleken. Å baksidan af båda finnas sådana fina upphöjda ränder som å fig. 8 b. Bågen och nålen saknas. TVA BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 277 g) En nål af brons med rundt tjockt hufvud, från hvilket fem smärre runda knoppar utgå, afbildad tig. 9 i naturlig storlek. Nålen är på öfversta fjerdedelen trind; der nedanför bredare, plattad och på framsidan ryggad. Inga sirater. Vegstorp Fig. 10. Spjutspets af brons. Vegstorp i Kareby s:n. 1/2- h) En spjutspets af brons med trind holk, utan nithål; afbil- dad lig. 10 i hälften af verkliga storleken. Nedtill prydd med 278 OSCAR MONTELIUS. två grupper fina, fördjupade linier. Längd 9,1 tum; bladets stör- sta bredd 1,5 tum. i) En hålcelt af brons, hel, afbildad fig. 11 a i två tredjedelar af verkliga storleken; med en ögla. Hålet, upptill bredt ovalt, går ned till nära eggen; på dess insida finnas två låga gjuträn- der midt emot hvarandra, af hvilka den ena ses fig. 11 b. Längd 2,1 tum; bredd vid eggen 1,1 tum. ... tmc Bö Fig. 11 a. Hålcelt af brons. Fig. lib. Genomskärning af Vegstorp i Kareby s:n, 2/3- hålcelten jig. 11 a. 2/3. Fig. 12. Hålcelt af brons. Vegstorp i Kareby s:n. 2/3 k) En alldeles dylik hålcelt af brons, hvars egg blifvit genom ett våldsamt slag i forntiden bräckt; afbildad fig. 12 i två tredje­ delar af verkliga storleken. Hålet, upptill bredt ovalt, med sådana gjutränder som å fig. 11 b. Längd 2 tum; bredd vid eggen 1,15 tum. TVA BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 279 1) Den i forntiden afslagna eggen till en hålcelt af brons, som troligen varit lik de föregående; på insidan ses spår af så­ dana gjutränder som å fig. 11 b. Eggens bredd 1,15 tum. m) Tre bronssågar lika fig. 22; nu ses dock inga sågtänder. En af sågarne är före nedläggandet hopböjd oeli afbruten; de två andra äro i senare tid afbrutna. I en af de sistnämnda ses vid ena ändan ett halft rundt hål af en linies diameter. Ingen af sågarne är fullständig, åtminstone vid ena ändan saknas något. Fig. 13. Syl af brons. Vegstorp i Kareby s:n. n) En syl af brons, afbildad fig. 13 i naturlig storlek. Öfre delen, som varit instucken i skaftet, är fyrkantig; nedre delen trind. Spetsen saknas. Längd nu 2,i tum. o) Ett gjuthufvud af brons för en form med två kanaler. Lik­ nar fig. 21, men är mindre. p) Två smala, trinda, oregelbundet böjda bronstrådar. 280 OSCAR MONTELIUS. B. Ar 1825 hade Statens Hist. Museum erhållit ett vid Vegs- torp i Kareby socken funnet stort, präktigt hängkärl af brons, hvars utseende visar, att det legat i en torfmosse, troligen den­ samma hvari ofvan beskrifna saker anträffats. Kärlet, afbildadt fig. 2a i hälften af verkliga storleken, har inböjd, genombruten kant och två uppstående fyrkantiga öglor. Utsidan är prydd dels med upphöjda ränder dels med inpunsade sirater (fig. 2 b). Kring öfre delen af kärlet gå tre, mer än 0,5 linie breda fåror; de två nedre af dem äro förenade genom två korta, midt emot hvarandra stående fåror, och de två öfre lika­ ledes genom två fåror, som stå midt emot hvarandra ocli midt emellan de två nyssnämnda korta. Alla dessa fåror äro mycket Fig. 2 c. Genomskärning af hängkärlel fig. 2 a. 1/2 djupa ocli motsvaras på insidan af uppstående ränder (fig. 2 c); såsom ännu qvarvarande lemningar tydligen visa, hafva de varit fylda med den under bronsåldern till sådant ändamål ofta an vända mörkbruna harzen1. Kärlets botten har inga sådana med harz fylda fördjupningar. Å insidan ses spår af två rader smala, ett par linier långa, nu med brons fylda bål för de små stöd som under gjutningen hållit den yttre ocli inre formen i riktigt läge; å utsidan kunna hålen knapt spåras. Största yttre diametern är 8,4 tum; höjden, utom öglorna, 3,5 tum. Kärlet har i Museets inventarium N:o 453. 1 För att öfvertyga mig om att det verkligen var harz, har jag pröf- vat ett litet stycke deraf i en ljuslåga; det brann lifligt, utveck­ lande den för harz egendomliga lukten. TVA BRONSÄLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 281 2. Fynd från Hogstorp i Kareby socken. Hemmansegaren August Larsson i Hogstorp 1 hittade år 1874 vid dikning å egorna till nämnda hemman följande bronssaker på 7 fots djup i blålera. Alla sakerna (utom halsringen) hade legat i skålen, hvilken fanns omhvälfd, med bottnen uppåt. I ungefär en alns omkrets hade jorden varit af annan beskaffenhet än den omgifvande blåleran, liksom mera myllartad Fig. 14 a "Kupa" af brons, troligen hörande till hängkärlet fig. 15. Hogstorp i Kareby s:n. 1/2. Fig. 15 a. Hängkärl af brons. Hogstorp i Kareby s:n. 1/2 a) Ett hängkärl af brons med två uppstående fyrkantiga öglor, afbildadt fig. 15 a i hälften af verkliga storleken. En buckla är, 1 Enligt benaget meddelande af herr grefve Ehrensvärd kallas hemma­ net vanligen Hogstorp, men skrifves i jordeböckerna och på Topo­ grafiska corpsens kartor Hagstorp. 282 OSCAR MONTELIUS. troligen för länge sedan, inslagen midt i bottnen, som der är bräckt och som synes vara mycket nött. En längre och en kor­ tare springa finnes längs kanten, der den kupiga delen böjer sig in. Bottnen är prydd med sirater (fig. 15 b), hvilka äro inslagna med puns; ytterst löper en zigzaglinie. Å kärlets insida ses, 1,6 tum från dess midtpunkt och på lika afstand från hvarandra, fyra små, omkring 1 linie långa, något litet uppskjutande, smala bronstap­ par, med hvilka hålen för de små stöd äro utfylda, som under Fig. 14 b. Kupan fig. 14 a sedel nedifrån. 1/2- milillt. Fig. 15 b. Halfva bottnen af hängkärlet fig. 15 a. 1/2. gjutningen hållit den yttre och inre formen i riktigt läge; på ut­ sidan äro de ej tydliga. Största yttre diametern är 5,85 tum; inre diameter vid mynningen 5 tum. Höjd, utom öglorna, 2,5 tum. b) En troligen till kärlet hörande "kupa" af brons, afbildad fig. 14 a i hälften af verkliga storleken. A undersidan (fig. 14 b) sitter, i midten, en rund, slät, flat, tunn, ej genombruten knapp, TVA BRONSÅLDERSFYND FRÂN KAREBY SOCKEN. 283 fästad på en lodrät, uppåt tregrenig stång. Diameter vid myn­ ningen nära 2,5 tum; höjd 2,2 tum. Fiq. 16 a. Halsring af brons. Hogstorp i Kareby s:n. 1/. Fig. 16 b. "Låset" å halsringen fig. 16 a. 1/2. Fig. 17. Spiralarmring af dubbel bronstråd. Hogstorp i Kareby s:n. 7/1. c) En halsring af brons, massif, spiralrefflad, afbildad fig. 16 a i hälften af verkliga storleken. Andarne äro utplattade, en- 284 OSCAR MONTELIUS. dast 4,5 linier breda, på ett ovanligt sätt infälda i hvarandra (tig. 16 b); vid foreningen prydda med tre par utspringande flikar, af hvilka de mellersta aro störst och skola föreställa spiraler (ett litet hål ses i hvarderas midt). Ringen nu bruten i tre delar; brottytorna utan erg. Inre diameter 6 tum; den trinda delens tjocklek vid midten 3 linier. Fig. 18. Nål af brons. Hogstorp_i Kareby s:n. 2/3. Fig. 20. Dolk af brans. Hogstorp i Kareby s:n. 2/3. d) Två spiralarmringar af dubbla lina bronstrådar, som aro trinda, släta och knapt 0,5 linie tjocka. Den ena ringen, afbildad fig. 17 i naturlig storlek, är lagd i 23/4 spiralhvarf; trådens ändar äro utplattade ocli hårdt lindade om hvarandra, utan att spår af löd­ ning synas. Den andra ringen, som är afbruten, synes hafva va­ rit lagd i 3 spiralhvarf; trådens ändar äro hopsnodda på det sätt, som tig. 243 i ”Sv. forns.” visar. Inre diameter omkring 2,8 tum. e) En liten, vårdslöst hopböjd ring af en fin bronstråd. f) En bronsnål, afbildad fig. 18 i två tredjedelar af verk­ liga storleken. Den slutar i en baktill öppen ring och har tro- TVA BRONSÅLDERSFYND FRÎN KAREBY SOCKEN. 285 ligen hört tiU ett spänne af samma slag som fig. 6 å sid. 275 här ofvan. Längd 4,3 tum. g) Främre delen af en dolk- eller svärdsklinga af brons, afbildad fig 20 i två tredjedelar af verkliga storleken. Baktill synes den vara tillhamrad för att insättas i skaft. En fördjupad linie utmed hvardera sidan af midtryggen. Längd nu 3,7 tum. h) En hålcelt af brons, afbildad fig. 19 i två tredjedelar af verkliga storleken. Den saknar ögla, men har ett litet ovalt hål nära kanten, hvilket möjligen uppkommit vid gjutningen. Hålet för skaftet är bredt ovalt, nästan rundt. A dess insida ses två låga gjutränder, midt emot hvarandra, såsom å fig. 11 b. Längd 2,2 tum; bredd vid eggen 1,25 tum. i) En liten i forntiden afslagen bit af öfre kanten till en dy- lik hålcelt af brons. Fig. 22. Såg af lirons; ändarne afbrutna. Hogstorp i Kareby s:n. 2/3. k) Sju smala, tunna bronssågar med otydliga tånder och korta tappar på ryggen för fästandet i skaftet. En af dem afbildad lig. 22 i två tredjedelar af verkliga storleken. En är itubruten; en annan är afbruten i ena ändan; en tredje (originalet till fig. 22) är afbruten i båda ändar, och i ena ändan ses hälften af ett litet rundt hål, ej fullt 1 linie i diameter; alla dessa brott äro gamla. De öfriga synas fullständiga. Den längsta har 4,9 tums afstånd mellan ändarne. I) Ett tvågrenigt gjuthufvud af brons, afbildadt fig. 21 i na­ turlig storlek. m) Två små bronsklumpar, den ena med ett litet rundt hål. Fyndet förvaras i Statens Hist. Museum (N:o 5295). 286 OSCAR MONTELIUS. De båda fynd vi nu beskrifvit hafva icke blott ett synnerli­ gen stort värde derfor, att de i sig sjelfva äro betydande och förskrifva sig från en tid, som ligger åtminstone 2000 år bakom vår, utan de äro äfven i flere andra hänseenden märkliga. Först och främst är det nämligen anmärkningsvärdt, att dessa fynd, de största vi känna från Bohusläns bronsålder, äro anträf­ fade i samma socken, ej en half mil från hvarandra, samt att denna socken ligger nära Göta elf. Liksom andra fynd visa de, att den närmaste trakten omkring elfven redan mycket tidigt va­ rit bebodd och egt en viss betydenhet, troligen såsom den väg hvarpå det inre landet stod i förbindelse med hafvet; en före­ teelse som möter oss vid nästan alla större vattendrag både i Sverige och andra länder. Derjemte är emellertid vid betraktande af fynden från Vegs- torp och Hogstorp den frågan värd vår uppmärksamhet: Hvad är anledningen till att så många, för de förra egarne tydligen mycket dyrbara saker blifvit nedlagda på de ställen der de nu påträffats? Att de ej äro tappade utan med afsigt nedlagda, är lika tydligt som att de icke följt sina égaré i grafven, det sätt hvarpå så många andra minnen från forntiden räddats åt oss. För att få svar på vår fråga är det nödigt att kasta en blick på de liknande fynd som anträffats i vårt land och i andra delar af Europa. På många ställen har man nämligen funnit ett större eller mindre antal saker från bronsåldern, liggande i en torfmosse, i en sjö eller i jorden, men då under sådana förhållanden, att de ej kunna anses härröra från grafvar. Man har anmärkt, att de som träffas i jorden — de så kallade ”markfynden” — ofta varit nedlagda under en större sten. De vigtigaste nu kända dylika fynd från Sveriges brons­ ålder äro: 1. A Vattnäs egor i Mora socken, Dalarne, har man (före 1852) vid uppodling af skogsmark funnit: en smal, spiralrefflad halsring, lik fig. 227 i "Sv. forns.”, samt 2 hålcelter, allt af brons. (Statens Hist. Museum 1662. — "Antiqvarisk tidskrift för Sverige” 3, sid. 187.) 2. Vid Vattholma bruk i Lena socken, Norunda härad, Upland, hittades år 1833 på 1 fots djup i en sandås: två svärd (fig. 154 i ”Sv. forns.”) och fästet till ett tredje svärd (fig. 159 i ”Sv. forns.”) samt fyra spjutspetsar (fig. 173 i ”Sv. forns.”), allt af brons. (Statens Hist. Museum 612. — "Antiqv. tidskrift f. Sverige” TVA BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 287 3, sid. 189; jfr ”Compte rendu du Congrès de Stockholm”, sid. 895, der svärdfästet är afbildadt fig. 29.) 3. År 1849 uppfiskades ur Långsjön i Knutby socken, Up­ land: tre svärd (fig. 155 och 15G i "Sv. forns.") och en spjutspets af brons; det ena svärdet och spjutspetsen äro i forntiden af- brutna. (Statens Hist. Museum 1563. — "Antiqv. tidskrift f. Sve­ rige” 3, sid. 204.) 4. Vid jernvägsarbete anträffades år 1875 i Badelunda-ås i Hubbo socken, Siende härad, Vestmanland: en stor, djupt spiralrefflad lialsring af brons, lik den i Posen funna som är af- bildad fig. 2 å sid. 528 i ”Compte rendu du Congrès de Stock­ holm”, samt två slutna, breda bronsringar, passande för armen. Sakerna, som legat under en större ofvan jord uppskjutande sten, hade nedrasat vid grushemtning. — Nära intill detta ställe an­ träffades samtidigt, på 3 fots djup under jordytan: två låga, runda, tunna skålar utan öron, prydda med drifna punkter och koncen­ triska kretsar, en smal, spiralrefflad halsring, lik fig. 227 i "Sv. forns.”, samt två hela och två söndriga spiralarmringar af dubbel bronstråd, lika fig. 243 i "Sv. forns.”, allt af brons. (Statens Hist. Museum 5533 och 5534.) 5. Vid Berga i Svedvi socken, Snäfringe härad, Vestman- land, hittades 1858 på två fots djup i en torfmosse: en ”kupa” af samma slag som fig. 1 här ofvan, 2 smala spiralrefflade hals- ringar, lika fig. 227 i ”Sv. forns.”, en spiralarmring i tolf hvarf och den runda skifvan till en nål, lik fig. 218 i ”Sv. forns.”, allt af brons; sakerna skola hafva varit omgifna af ”alldeles upprutt­ nad näfver". (Statens Hist. Museum 2503. — ”Antiqv. tidskrift f. Sverige” 3, sid. 230.) 6. Å Vester-Haninge Prestgårds egor i Sotholms härad, Södermanland, liittades år 1843 under dikesgräfning i en sid- länd äng (eller vid odling af en torfmosse) på 4 fots djup: fem halsringar af brons. (Statens Hist. Museum 1074 ocli Örebro Mu­ seum. ”Antiqv. tidskrift f. Sverige” 3, sid. 238.) 7. Vid Tullinge i Botkyrka socken, Svartlösa härad, Sö­ dermanland, hittades år 1800 vid gräfning på toppen af en liten kulle följande bronssaker, liggande under en större sten och knapt täckta af någon jord: en skära (fig. 183 i ”Sv. forns.”), två hålcelter, två tutuli (fig. 180 och 181 i ”Sv. forns.”) och två spiral- ringar, för små för att passa kring en arm. (Upsala Universitets Museum. — Hallenberg, ”Quatuor monumenta ænea e terra in Bidr. till Göl. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 2 288 OSCAR MONTELIDS. Suecia eruta", Stockholm, 1802; "Antiqv. tidskrift f. Sverige” 3, sid. 239.) 8. I en mindre torfmosse å Långbro egor i Vårdinge soc­ ken, Öknebo härad, Södermanland, anträffades år 1859 under jernvägsarbete, på 4—5 fots djup under mossens yta, ett märkligt fynd från bronsåldern. På 5 fots afstånd från fyndstället låg ”ett stenkummel, af 2 fots höjd ocli 5 fots diameter, nedbäddadt i mossen till samma djup, hvaraf synes såsom om kumlet blifvit lagdt på mossen till ett minnesmärke ocli sedermera dels sjunkit, dels blifvit af ny mossbildning öfverväxt. Lemningar af ben eller aska kunde ej upptäckas”. Fyndet bestod af:, ett band af tunn bronsplåt med drifna sirater (fig. 237 i "Sv. forns.” ocli fig. 222 å sid. 153 i ”Sveriges historia”, 1:a delen), 7 smala, spiralrefflade halsringar (fig. 227 i ”Sv. forns.”), 4 spiralarmringar af dubbel bronstråd (fig. 243 i ”Sv. forns.”), en sluten, jemnbred armring, tvä ovanligt stora glasögonformiga spännen (fig. 223 i ”Sv. forns.”), två nålar slutande i ovanligt stora runda skifvor (fig. 218 i ”Sv. forns.”), två hålcelter med öglor, en smal hålcelt utan ögla (fig. 144 i ”Sv. forns."), allt af brons, samt en stor, tjock, slät tenn- ring af 1,2 t vigt. (Statens Hist. Museum 2674. — ”Antiqv. tid­ skrift f. Sverige” 3, sid. 258.) 9. A kyrkovallen nära Spelviks kyrka i Röne härad, Sö­ dermanland, hittades 1838, efter det en större sten blifvit bort­ sprängd: ett hängkärl likt fig. 15 här ofvan, en smal, spiralrefflad hals- eller hufvudring med stora, tunna, ovala ändar utan sirater (fig. 230 i ”Sv. forns.”), 12 hela, smala, spiralrefflade halsringar, lika fig. 227 i ”Sv. forns.”, 10 i forntiden afbrutna bitar af åtminstone 4 dylika halsringar, 2 spjutspetsar (den ena afbildad fig. 174 i "Sv. forns.”), 2 hålcelter med öglor, allt af brons. (Statens Hist. Museum 813. — ”Antiqv. tidskrift f. Sverige” 3, sid. 270.) 10. Vid Skogstorp i Fors socken, Vester-Rekarne härad, Södermanland, hittades år 1864 två stora präktiga yxor (den ena ofullständig), gjutna af tunn brons öfver en kärna af lera samt prydda med guldplåtar och deri infattade bernstensstycken; afbildade fig. 134 och 135 i "Sv. forns.” Yxorna lågo tätt under jordytan på en nyodling, der man "flåhackat ocli bränt grästorf- ven". (Statens Hist. Museum 3573. — ”Antiqv, tidskrift f. Sve­ rige” 3, sid. 291.) 11. A Ruds egor i By socken, Näs härad, Vermland, har man vid upplöjning af en äng (troligen en mosse) ocli vid fort­ satt arbete der funnit följande bronssaker, utan tvifvel ned­ lagda tillsammans: bitar af ett hängkärl liknande fig. 15 här of- TVA BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 289 van; en smal, spiralrefflad halsring med tunna, ovala, ornerade ändar ("Antiqv. tidskrift f. Sverige” 3, sid. 375, fig. 60); en sön­ derbruten, tjock, spiralrefflad halsring; en lång spiralarmring; bitar af en dylik ring; en bit af en armring, närmast lik fig. 242 i ”Sv. forns.”; tre söndriga glasögonformiga spännen, lika fig. 6 här ofvan; två svärd af en i Norden ej inhemsk form (afbildade fig. 158 i ”Sv. forns.”, samt fig. 61 och 62 i "Antiqv. tidskrift f. Sverige” 3, sid, 376), det ena sedan länge itubrutet; bitar af smala bronstrådar m. m. (Statens Hist. Museum 1056, 1314 och 3825: 17. — "Antiqv. tidskrift f. Sverige” 3, sid. 374.) 12. A en odlad mosse, hörande till Engelstorp i Sand- hems socken, Vartofta härad, Vestergôtlan d, hittades år 1875: fem spiralrefflade halsringar ocli en spiralarmring samt bitar möj­ ligen af en annan dylik ring, allt af brons. (Två halsringar i kapten S. Ulfsparres samling i Stockholm; det öfriga i Statens Hist. Museum 5539.) 13. Under dikesgräfning i en af Asleds mossar i Asleds socken, Vartofta härad, Vestergötland, hittades år 1869 på 2 fots djup bredvid en större jordfast sten: två hängkärl lika fig. 15 här of­ van, en större hopböjd bit af ett dylikt kärl; bitar af spiral­ refflade halsringar, af en ihålig armring och af ett glasögonfor- migt spänne (något ovanlig form); 2 nålar med runda skifvor (fig. 217 i ”Sv. forns.”); bitar af 3 svärdsklingor; en hel ocli bitar af sönderbrutna spjutspetsar; 9 hela och ofullständiga hålcelter; en smal hålcelt utan ögla, lik fig. 144 i ”Sv. forns.”; en knif af ovan­ lig form (fig. 188 i ”Sv. forns.”); en knif med tånge, utan sirater; främre delen af en större knif; en mängd bitar af sågar, lika fig. 22 här ofvan; två gjuthufvud; en fyrkantig stång, flere bitar af tunna plåtar m. m., allt af brons. De flesta sakerna äro sön­ driga, tydligen med afsigt sönderbrutna, hopböjda eller hopham- rade ocli brotten gamla. (Statens Hist. Museum 4127 ocli Skara Museum.) 14. I en torfmosse vid Slättäng i Vårdkumla socken, Frö­ kinds härad, Vestergötland, hittades år 1874: ett stort häng­ kärl med genombruten kant, afbildadt fig. 168 ocli 153 i ”Sve­ riges historia”, första delen; två ”kupor” af olika storlek, den ena afbildad fig. 167 å samma ställe; och två glasögonformiga spän­ nen, allt af brons. (Statens Hist. Museum 5316.) 15. I en torfmosse å Senäte egor i Otterstads socken på Kållandsö i Vestergötland, hittades år 1850 på 6 fots djup: två hängkärl (det ena afbildadt fig. 248 i ”Sv. forns.”); en liten kupa af samma slag som fig. 14 här ofvan; två smala, spiralreff- 290 OSCAR MONTELIUS lade halsringar, den ena med tunna, ovala ändar, lik fig. 228 ocli den andra lik fig. 227 i ”Sv. forns.”; 2 öppna, smala ringar lika fig. 5 här ofvan (men utan det genombrutna, förbindande styc­ ket); och ett glasögonformigt spänne, afbildadt fig. 25 å pl. 3 i Nilssons ”Bronsåldern”, 2:a uppl., samt' fig. 179 å sid. 128 i ”Sve­ riges historia”, 1:a delen; allt af brons. (Statens Hist. Museum 1580.) 16. Vid Bräcke i Jerns socken, Nordals härad, Dalsland, påträffades år 1853, vid gräfning i en sandbacke nära Venerns strand, ett lerkärl innehållande: en hel hålcelt och en mängd bi­ tar af hälcelter, svärd, sågar (fig. 182 i ”Sv. forns.”; lika fig. 22 här ofvan), ringar, knappar m. m., armband (fig. 242 i ”Sv. forns.”), en uträtad metkrok (fig. 202 i ”Sv. forns.”), några gjut- hufvud (ett af dem afbildadt fig. 207 i ”Sv. forns.”) ocli smälta klumpar, allt af brons. (Statens Hist. Museum 1995.) 17. Vid uppgräfning af en större sten å en till Skärje i Skee socken, Bohuslän, hörande utmark hittades år 1854: ett armband och 4 smala, dubbla spiralarmringar, alla af guld. (Sta­ tens Hist. Museum 2072. — Se 1:a häftet af dessa ”Bidrag”, sid. 79.) 18 och 19. Fynden vid Vegstorp och Hogstorp i Kareby socken, Bohuslän. Se här ofvan. 20. I en torfmosse vid Fageråkra i Veddige socken, Viskje härad, Halland, anträffades år 1869 på ungefär 1 fots djup: en stor, tjock, ihålig, spiralrefflad halsring, med breda, ovala, orne- rade ändar, hvilka äro så förenade att ringen ej kan öppnas (fig. 231 i ”Sv. forns.”), och två smala spiralrefflade halsringar, lika fig. 227 i ”Sv. forns.”, allt af brons; de mindre ringarne voro om­ virade med bast och lågo inuti den stora ringen. (Statens Hist. Mu­ seum 4228 och 5979. —”Hallands Fornminnesför:s årsskrift”, sid. 181.) 21. I en torfmosse vid Nackhälle i Spannarps socken, Himle härad, Halland, fann man år 1865, på 6 fots djup: en präktig bronssköld, afbildad fig. 179 i ”Sv. forns.” (Statens Hist. Museum 3420. — ”Hallands Fornminnesför:s årsskrift”, sid. 6 ocli 69.) 22. Vid gräfning å "Smörkulleberget" i Skrea socken, Årstads härad, Halland, hittades år 1859 en half fot under jord­ ytan, invid en stenhäll: ett guldkärl, afbildadt fig. 249 i ”Sv. forns.” (Statens Hist. Museum 2604. — ”Hallands Fornminnes­ förenings årsskrift”, sid. 62.) 23. I en mosse i Hjernarps socken, Bjäre härad, Skåne, är ett bronskärl af en för Norden främmande form funnet, i hvilket lågo två hängkärl lika fig. 248 i ”Sv. forns.” (Prof. Nilssons nya saml.) 24. I en kärrmosse vid Kåshessle i Oderljunga socken, Norra Åsbo härad, Skåne, har man på 2 fots djup bredvid en TVA BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 291 jordfast sten funnit två spiralrefflade halsringar af brons, lika fig. 229 i ”Sv. forns." (Statens Hist. Museum 4128.) 25. Vid Spargott i Sireköpings socken, Luggude härad, Skåne, hittades år 1859 under plöjning tre halsringar af brons. (Statens Hist. Museum 2613.) 26. Vid Rönneberga högar i Rönnebergs härad, Skåne, hittades år 1854 nio hela halsringar, smala, spiralrefflade och lika fig. 227 i "Sv. forns.”, samt flere bitar af nio andra dylika ringar, allt af brons. (En del af fyndet förvaras i Lunds Mu­ seum. — [Dansk] "Antiqvarisk Tidskrift”, 1855—1857, sid. 85.) 27. I Asmundtorps torfmosse i Gullarps socken, Onsjö hä­ rad, Skåne, hittades år 1827 en hel ocli två söndriga halsringar af brons. (Statens Hist. Museum 472. — "Nordisk Tidskrift f. Oldkynd." I, sid. 240.) 28. I en torfmosse i Saxtorps socken, Harjagers härad, Skåne, har man för ett par år sedan funnit: fyra bronshalsringar, af hvilka två voro lika fig. 229 i ”Sv, forns.”; tre ringar hängde på den fjerde. (Troligen sålda till England. — Meddelande af hr doktor G. Brunius i Landskrona.) 29. I Hofterups torfmosse, Harjagers härad, Skåne, hit­ tades 1873: 2 bronshalsringar, lika fig. 229 i ”Sv. forns.” (D:r G. Brunii samling i Landskrona.) 30. Å ett hemman i Odarslöf, Torna härad, Skåne, har man för flere år sedan vid dikning funnit: 5 hela och 5 mer eller mindre söndriga hålcelter; eggarne af 2 dylika; 12 hela och 12 sönderbrutna sågar, lika fig. 22 här ofvan; 4 gjuthufvud och en liten klump, allt af brons. (Lunds Museum. — N. G. Bruzelius, ”Svenska fornlemningar" 1, sid. 44.) 31. Vid Trolleberg i Skåne, nära Lund, hittades år 1853 4 hela halsringar, smala, spiralrefflade och lika fig. 227 i ”Sv. forns.”, samt 6 bitar af 2 dylika ringar, allt af brons. (Lunds Museum.) 32. Under plöjning på en åker vid Pile i Tygelsjö socken, Oxie härad, Skåne, anträffades år 1864: 7 hela och 4 ituhuggna skaftcelter, alla af ungefär samma form (en af dem afbildad fig. 140 i ”Sv. forns.”); två skaftcelter lika fig. 138 i ”Sv. forns.”; två dolkar lika fig. 167 och två dolkklingor lika fig. 170 i samma arbete; flere ringar som äro släta (ej vridna), öppna, ganska tjocka och mot ändarne afsmalnande; bitar af andra prydnader m. m., allt af brons och vägande tillhopa 13.79 V. Många af dessa saker visa genom brottytornas erg, att de blifvit sönder- huggna före nedläggandet i jorden. (Statens Hist. Museum 3311. — Att fyndet bör hänföras snarare till den äldre än till den 292 OSCAR MONTELIUS. yngre delen af bronsåldern, har jag anmärkt i ”Compte rendu , du Congrès de Stockholm", sid. 913, not 5.) 33. I en torfmosse vid Vemmerlöf i Skytts härad, Skåne, anträffades år 1812, tätt under jordytan: tre smärre hängkärl, lika fig. 247 och 248 i "Sv. forns.”; en liten "kupa" af samma slag som fig. 14 här ofvan; 5 tjocka, ihåliga, grundt spiralrefflade hals- ringar, som kunna öppnas genom uttagande af ett stycke (fig. 233 i "Sv. forns.”); 3 hålcelter och en något krokig knif, utan si­ rater, med tunn, fyrsidig tånge; samt ett par andra, nu förstörda saker, allt af brons. (Statens Hist. Museum 2548. — "Iduna" 6, sid. 49; två kärl, kupan, en ring ocli knifven äro afbildade der å pl. 34. Uti en torfmosse kallad Amossen i Stora Slågarps soc­ ken, Skytts härad, Skåne, hittades år 1848 fem spjutspetsar af så tunn brons, att de ej gerna kunnat användas såsom vapen; en af dem är afbildad fig. 175 i "Sv. forns." (Statens Hist. Museum 2549 och 2918, samt Lunds Museum. — "Antiqv. tidskrift f. Sve­ rige” 3, sid. 298.) 35. Vid Fredshög i Skytts härad, Skåne, fann man år 1853 bredvid en större sten en lerurna, i hvilken spår af ben ej fanns, men som innehöll: 4 halsringar, en armring, två glasögon- formiga spännen, 4 sönderbrutna svärd, G spjutspetsar, 1 itubruten skaftcelt, 6 hela ocli 7 sönderbrutna hålcelter, 6 skäror, 3 gjut- hufvud samt bitar af andra saker, allt af brons; de flesta sakerna voro mer eller mindre ofullständiga. (Lunds Museum. — Bruze- lins, ”Svenska fornlemningar" 1, sid. 45.) 36. Å Skegrie egor i Skytts härad, Skåne, hittades år 1817 under en stor sten flere skaftcelter m. m. af brons. (Två till detta fynd hörande skaftcelter ocli två spjutspetsar förvaras i Statens Hist. Museum, N:o 422, och två skaftcelter i Lunds Museum. — ”Iduna” 8, sid. 102, not.; "Bihang till Lunds Veckoblad” för den 2 Sept. 1818.) 37. I Trelleborgs torfmosse, Skåne, hittades år 1845: en större, spiralrefflad halsring, på hvilken tre tunna, runda brons- skifvor hänga, afbildad fig. 188 å sid. 130 i ”Sveriges historia”, första delen; samt tre spiralrefflade halsringar, den ena slutande i smala ovaler, allt af brons. (Statens Hist. Museum 1407.) 38. I en liten torfmosse kallad Orbyngskärret å Tågarps egor i Tommarps socken nära Trelleborg i Skåne hittades år 1845 fjorton harzkakor, som troligen tillhöra bronsåldern, ocli af hvilka en är afbildad fig. 194 i ”Sv. forns.”; kakorna stodo på kant tätt bredvid hvarandra. (Statens Hist. Museum 2918. — TVÅ BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 293 Bruzelius, ”Svenska fornlemningar" 1, sid. 71; "Antiqv. tidskrift f. Sverige” 3, sid. 296 ocli 422.) 39. Vid Lilla Beddinge i Vemmenhögs härad, Skåne, har man funnit, några hundra fot från strandbrädden och på nå­ gra fots djup i sanden: två ovanligt stora ocli präktiga skaft- celter af brons med afrundad, mycket utsvängd egg, nära lika hvarandra; den ena af dem är, i hälften af verkliga storleken, afbildad tig. 26 å sid. 44 i tredje bandet af ”Svenska fornmin nesföreningens tidskrift”. (Lunds Museum.) 40. Från bottnen af en torfmosse vid Ystad i Skåne upp­ togs år 1855 en liten vagn af brons (fig. 225 i ”Sv. forns.), på hvilken utan tvifvel en bronsskål fordom varit fästad. (Statens Hist. Museum 2791. — "Vitterh. Akad. Månadsblad” 1873, sid. 4.) 41. I en torfmosse vid Balkåkra nära Ystad i Skåne hit­ tades år 1847 en stor kronlik bronsprydnad (fig. 254 i ”Sv. forns.”), som troligen hört till ett (tempel)kärl af trä. (Statens Hist. Mu­ seum 1461.) 42. I Sönnarslöfs socken, Gärds härad, Skåne, hittades omkring år 1860, vid stenbrytning i en sandbacke: ett hängkärl, närmast likt fig. 247 i ”Sv. forns.”, en celt och flere andra, nu för­ störda saker, allt af lirons. (Kärlet ocli celten förvaras i löjtnant Göran von Essens samling.) 43. Å Öllsjö bys egor i Skepparslöfs socken, nära Kristian­ stad i Skåne, hittades år 1818 under stenbrytning ”i en natur­ lig backe, men inom en egen stensättning": 2 hängkärl (fig. 247 i ”Sv. forns.”); ”stycken af en kopparpiece, som tyckes hafva utgjort en grepe, måhända till ett af kärlen” (troligen en hals- ring); samt 2 hålcelter, allt af brons. Celterna lågo i det ena hängkärlet oeh voro omgiïna af ”grepen”; ingen aska fanns uti kärlet. (Lunds Museum. — ”Bihang till Lunds Veckoblad” för den 2 September 1818.) 44. Vid Balsby i Nosaby socken, Villands härad, Skåne, fann man år 1851 på 1,5 fots djup under jordytan: ett guldband med klufna ocli i spiral upprullade ändar (”diadem”, afbildadt fig. 239 i ”Sv. forns.”), samt 3 massiva bronsyxor, af hvilka en är af­ bildad fig. 133 i ”Sv. forns.” Yxorna lågo i rad bredvid hvar­ andra på en stenhäll, oeh guldbandet vid ena sidan af dem. (Sta­ tens Hist. Museum 1665.) 45. 1 en större sandhåla, der sten under våren uppbrutits, å Nymö egor i Nymö socken, Villands härad, Skåne, anträffa­ des sommaren 1873: tio bronssaker af ovanlig form, troligen hö­ rande till seltyg och afbildade fig. 36, 37 och 38 å sid. 31 i 294 OSCAR MONTELIUS. ”Führer durch das Museum vaterländischer Alterthümer in Stock­ holm”; fyra äro lika fig. 36, fyra lika fig. 37 och två lika fig. 38. (Statens Hist. Museum 5097.) 46. I en stenklyfta vid Asarum i Bräkne härad, Blekinge, har man funnit 12 brons-tutuli, lika fig. 180 i ”Sv. forns." (En af dem förvaras i Statens Hist. Museum, 1452: 276.) 47. Vid Mjövik i Nättraby socken, Blekinge, hittades år 1847 i jorden, endast 3 famnar från hafsstranden: ett guldkärl, afbildadt fig. 169 å sid. 122 i första delen af ”Sveriges historia”. (Statens Hist. Museum 1426.) 48. På utmarken mellan Hörninge by och Skedemosse i Köpings socken på Öland har man (före 1844), på två fots djup under jordytan, funnit: 2 smala spiralrefflade halsringar af brons, lika fig. 227 i "Sv. forns.” (Statens Hist. Museum 1077.) 49. Vid Alfvara i Böda socken på Öland hittades år 1858 i jorden nära bostäderna: en spiralrefflad halsring, med stora ovaler vid ändarne, samt fyra sönderbrutna smala, spiralrefflade hals- ringar, lika fig. 227 i "Sv. forns.", allt af brons. (Statens Hist. Museum 2453.) 50. Vid Libbenarfve i Hafdhems socken på Gotland hit­ tades år 1865: två smala, spiralrefflade halsringar, lika fig. 227 i ”Sv. forns.”; 13 smärre, släta, öppna ringar; en nål med stor rund skifva, lik fig. 218 i ”Sv. forns.”; samt en hålcelt, allt af brons. Nålen och de flesta ringarne äro sönderbrutna och brot­ ten gamla. (Statens Hist. Museum 3382.) 51. Vid Gimrings i Hafdhems socken på Gotland fann man år 1864: fyra smala, spiralrefflade halsringar, lika fig. 227 i "Sv. forns.”, samt två smärre, släta, öppna ringar, allt af brons. Å två af de förra ringarne är den ena ändan afbruten och brot­ ten gamla. (Statens Hist. Museum 3267.) 52. Vid Mickelbys i Gerums socken på Gotland har man funnit: 5 hela, smala, spiralrefflade halsringar, lika fig. 227 i ”Sv. forns.”; bitar af 4 dylika ringar; 4 armringar (fig. 238 i ”Sv. forns.”); samt en hålcelt, allt af brons. (Statens Hist. Museum 2962.) 53. Vid Vesterby i Sanda socken på Gotland hittades år 1874 under dikesgräfning i en åker, på 1,5 fots djup under jordytan: 4 hela, smala halsringar, spiralrefflade (endast åt ett håll), med släta, fyrkantiga, i spiral utåt upprullade ändar 1; 3 1 Statens Hist. Museum eger inga andra halsringar af denna form än de vid Vesterby funna. En liknande ring af guld och två af brons TVA BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 295 andra hela halsringar, af hvilka en är sluten så att den ej kan öppnas oeli en annan slutar i öglor; en sönderbruten halsring; 20 bitar af minst 6 smärre ringar (armringar); allt af brons oeli de flesta brotten gamla. (Statens Hist. Museum 5248.) 54. Vid Ekes i Bro socken på Gotland fann man år 1871 i en åker under en större sten, ‘utan märken efter ben eller an­ nat”: 10 små slutna, släta ringar, 0,6 tum i inre diameter, af hvilka två hänga i hvarandra (troligen gjutna så); ett hängsmycke af tre runda bronsplåtar (tig. 226 i ”Sv. forns.”); en ”stångknapp” lik lig. 225 i "Sv. forns.”; en spjutspets; en knif af samma slag som tig. 190—192 i ”Sv. forns.” oeli en syl lik fig. 13 här ofvan, allt af brons. (Statens Hist. Museum 4583.) Ej blott från andra delar af Skandinavien 1, isynnerhet från Danmark 2, utan äfven från många länder utom Norden 3 äro dy­ lika mossfynd och markfynd från bronsåldern kända. De an­ träffas under liknande förhållanden som i vårt land, och sakerna äro ofta sönderbrutna. Det största fynd af detta slag, som hittills blifvit beskrifvet, gjordes i slutet af sistlidna år (1876) vid gräf- ning nära kyrkan San Francesco i staden Bologna i norra Ita­ lien. Man fann der på omkring 7 fots djup ett mycket stort ler­ kärl, i hvilket med synnerlig omsorg voro nedpackade ej mindre än fjortontusen (14,000) bronssaker, eller bitar deraf, såsom: spjut­ spetsar, svärd, dolkar, knifvar, skäror, yxor, celter, mejslar, så­ gar och andra verktyg; betsel, armringar och andra ringar, spän­ nen (omkring 2,400 stycken!), nålar, knappar, bälten, delar af kärl, en illa gjord menniskobild m. m., samt en mängd större ocli mindre klumpar, allt af brons och vägande tillsammans nära äro funna i en torfmosse vid Arup i Veile amt, Jylland (Madsen, "Broncealderen" II, pl. 23, fig. 4—6). En dylik bronsring, funnen i Schweiz, är afbildad af Chantre, ”Age du bronze”, texten, I, sid. 177; jfr pl. L fig. 4 (funnen i Frankrike). 1 De från Norge kända fynd af detta slag äro beskrifna af Nicolaysen i ”Årsberetning af Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Be­ varing" för 1875, sid. 180 o. följ. 2 Worsaae i "Årböger for nordisk Oldkyndighed" 1866, sid. 313 o. följ.; Engelhardt i samma tidskrift 1868, sid. 121 o. följ. 3 Några äro af mig anförda i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige” 3, sid. 253, 254, 419 ocli 420. De från Frankrike och Schweiz äro nyligen beskrifna af Chantre i lians praktverk ”Age du bronze”, 2:a delen, sid. 71 o. följ. 296 OSCAR MONTELIUS. 1,500 kilogram (mer än 35 centner) 1. I kärlet lågo äfven några gjutformar, en af lera ocli de andra af brons 2. Några af dessa markfynd och mossfynd bestå, såsom det stora fyndet i Bologna, af sönderbrutna eller af annan orsak obrukbara bronsarbeten, som troligen samlats för att användas vid gjutningen af nya saker; andra bestå af redskap använda vid bronsgjutning, samt nygjutna, stundom ej färdiga arbeten, som tydligen äro tillverkade inom landet; andra åter, innehållande saker hvilka ej äro förfärdigade inom landet, synas vara en hand- landes förråd af föremål införda från utlandet; och slutligen fin- nas många, som ej synas kunna hänföras till något af dessa slag, utan hvilka böra betraktas såsom de en person tillhörande vapen, smycken eller dyrbarheter, hvilka han af en eller annan orsak nedlagt i jorden eller vattnet. Det bör härvid ihågkommas, att bronsen var mycket dyrbar i Norden under bronsåldern, emedan den måste hemtas lång väg från främmande land, hvarför det är troligt, att den då användes såsom betalningsmedel, på samma sätt som guld och silfver i senare tid, ocli att många af de små bronsbitar, hvilka förekomma i fynden från bronsåldern, äro af- huggna för detta ändamål. Utom dessa från bronsåldern härstammande fynd har man under liknande förhållanden inom ocli utom Sverige anträffat en stor mängd fynd från stenåldern 3 liksom från jernåldern 4 och följande tid ända till vårt århundrade 5. Vi se häraf, huru bruket att åt jorden eller vattnet — de nuvarande torfmossarne hafva fordom varit sjöar — anförtro större eller smärre samlingar af stundom mycket dyrbara saker icke är något för bronsåldern egendomligt, utan tillhört så godt som alla tider. 1 J. Gozzadini, ”Note sur une Cachette de fondeur ou Fonderie à Bologne” i ”Matériaux pour l'histoire primitive et naturelle de l’homme” 1877, Maj. Af samma berättelse kan man ej se, huruvida något jern fanns bland dessa saker, hvilka synas tillhöra en tid, då jernet ej var helt och hållet okändt; i en af Desor gifven kort berättelse om fyndet säges också, att spår af jern förekommit. 2 Enligt Desor. 3 Montelius, ”Sveriges forntid", texten, första häftet, sid. 149. 4 ”Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar” 1, sid. 205, 229 och 320. 5 Flere i svensk jord funna smärre silfverskatter från 1500- och 1600- talen förvaras i Statens Hist. Museum. Ännu från detta århundrade har man berättelser om att silfver och andra dyrbarheter blifvit ned- gräfda i jorden eller gömda bland stenar; så skedde på norska ku­ sten under kriget med England 1807 (”Ärböger for nordisk Oldkyn- dighed” 1877, sid. 137, not. 4). TVA BRONSÅLDERSFYND FRÂN KAREBY SOCKEN. 297 De orsaker som föranledt nedläggandet hafva säkerligen va­ rit flere. En vigtig har varit önskan att gömma dyrbarheter, som man ej trott sig kunna på något bättre sätt skydda för en annal­ kande fiende, eller som man ville för någon tid förvara på ett säkert, endast af egaren kändt ställe; egarens död eller andra orsaker hafva sedan vållat, att det nedlagda icke blifvit åter upp­ taget, förr än det i vår tid af en händelse påträffats. Det bar emellertid visat sig, att, om ock nedläggande af dyr­ bara saker i den afsigten att framdeles åter upptaga dem ofta förekommit, man dock ej häri kan se förklaringen för alla bär i fråga varande fynd, bland annat derför, att icke alla de tydligen med afsigt sönderbrutna eller sammanböjda sakerna kunna hafva blifvit så behandlade endast för att smältas ned ocli gjutas om eller för att lättare gömmas i jorden. Några fynd hafva troligen tillkommit som offer åt gudarne, andra nedlagts i den tro, att de skulle komma egaren till godo i ett kommande lif 1. Att våra förfäder haft denna tro visas af ett ställe i Snorre Sturlassons ”Ynglingasaga” (kap. 8), der det omtalas, huru Oden sagt, att ”enhvar skulle komma till Valhall med dylika skatter som han hade med sig på bålet; det skulle han ock njuta, som ban sjelf hade i jord grafvit". Att i afseende på hvarje markfynd och mossfynd från brons­ åldern afgöra, hvilken af de nu antydda orsakerna varit den ver­ kande, är naturligtvis i allmänhet omöjligt. I detta som i andra fall sprida förhållandena hos nu lefvande folk på lägre bildningsgrad mycket ljus öfver de företeelser vi möta vid studiet af forntiden. Så läsa vi t. ex. i Dübens ”Lapp­ land ocli lapparne" (sid. 183) följande, som i mer än ett hänse­ ende är af intresse: ”I silfver ega de rika lapparne ofta ganska mycket, både specier ocli silfversaker, ända till några hundrade lod. Förr brukade allmänt husbonden, då han hade samlat nå­ got, nedgräfva detta eller gömma det under stenar; stundom med mera omständlighet i en låst ask, i koppar- eller messingskittlar, i gropar väl öfvertäckta med bräder, torf och jord. Men då ban icke omtalade stället för någon, hände stundom, att han dog, utan att hinna meddela det, och på sådant sätt hafva en mängd samlade skatter gått förlorade. Man har exempel på att lappen sjelf så illa bestämt nedgräfningsstället, att han icke kunnat åter- 1 Worsaae, "Om nogle Mosefund fra Broncealderen" i "Ärböger for nordisk Oldkyndighed" 1866, sid. 313; Sophus Müller i samma tid­ skrift, 1876, sid. 269. 298 OSCAR MONTELIDS. finna sin skatt; för några år sedan hände det en Jockmokks- lapp, att han blef blind och icke kunde beskrifva gömstället, så att familjen kunde finna rätt på skatten. Med denna nedgräfning af pengar, som omtalas af de flesta författare, är för resten ett egendomligt förhållande. Det synes icke ske af rädsla för tjuf- var, ty sådane finnas ej i Lappland. Sannolikt ligger en gam­ mal tolktro der bakom. Högström säger: De nedgräfva väl sina penningar, men hålla intet annat doldt, än det som de nedgrafvit på ett visst ställe af sina land, hvilket de förärat som en gåfva eller tacksamhetstecken åt sjelfva landet, hvilket de livarken få uppenbara eller sjelfva röra vid. Och Leem berättar, att en lapp, tillspord hvarföre han gömde sina penningar, svarade: Om mina penningar efter min död fölle i andras händer, hvad skulle jag då hafva att lefva af i de dödas land”. En sådan nedgräfning lär ännu, om ej så allmänt som förr, förekomma i vissa lapp­ marker. Vi skola nu något närmare betrakta de särskilda fornsaker, som förekommit i fynden från Vegstorp oeli Hogstorp, för att bland annat söka utreda, huruvida de äro förfärdigade i Norden eller införda liit från främmande land. Hängkärl af samma form som fig. 2 oeli 15 här ofvan, dels med dels utan invikt genombruten kant, äro funna på flere stäl­ len i Norden. Från Sverige känner man för närvarande följande: 1. Ett kärl, utan sirater, af samma form som fig. 15, men med två aflånga hål invid öfre kanten i stället för de två uppstå­ ende öglorna; funnet vid Spelvik i Södermanland (se sid. 288 N:o 9). 2. Ett söndrigt, funnet vid Rud i Vermland (se sid. 288 N:o 11). 3—5. Tre funna i Åsleds mosse, Vestergötland (sid. 289 N:o 13). 6. Ett, afbildadt fig. 168 oeli 153 i l:a delen af ”Sveriges hi- storia”, funnet i en mosse vid Slättäng i Vestergötland (se sid. 289 N:o 14). 7—8. Två kärl (det ena afbildadt fig, 248 i ”Sv. forns.”) funna i en mosse vid Senäte i Vestergötland (se sid. 289 N:o 15). 9. Smärre bitar af ett sådant kärl funna, jemte två glasögon- formiga spännen, lika fig. 6 här ofvan, vid Leaby i Karleby soc­ ken, Vestergötland. (Skara Museum.) 10. Ett litet funnet, 3 fot djupt under jordytan, å Klättene egor i Lyse socken, Bohuslän. (Uddevalla Museum.) 11. Ett funnet i Vegstorps mosse, Bohuslän (fig. 2 här ofvan). 12. Ett funnet vid Hogstorp i Bohuslän (fig. 15 här ofvan). Y TVA BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 299 13. Ett troligen funnet i Bohuslän. (Uddevalla Museum.) 14. Bitar af ett sådant kärl ocli af en spiralrefflad halsring med ovala, tunna ändar, samt en spiralplatta af en nål (?), funna bland obrända ben i en 14 fot lång hällkista i ett stenröse vid Hofs by i Vexiö socken, Småland. (D:r Wittlocks samling i Vexiii. — Wittlock, ”Jordfynd från Värends för-historiska tid”, sid. 57.) 15. Ett mycket stort, men utan inböjd kant ocli med två af­ langt fyrkantiga hål nära kanten i stället för öglor, funnet jemte en stor, öppen, ihålig halsring med ovala ändar (af hvilka den ena ses fig. 232 i ”Sv. forns.”) i ett större stenröse vid Bjurvik i Hjorteds socken, Södra Tjust härad, Kalmar län; inga ben om­ talas. (Statens Hist. Museum 4323.) 16. Ett stort med inböjd, genombruten kant (nu sönderbrutet), funnet vid Ingelstorp i Dörby socken, Norra Möre härad, Kalmar län. Betäckt med vacker, glänsande, mörkgrön erg. (Statens Hist. Museum 1304: 1831. 2.) 17. Ett, af hvars botten en del är afbildad fig. 252 i ”Sv. forns.”, funnet, jemte en kupa lik fig. 1 här ofvan ocli två bronsringar, i jorden under ett stenröse vid Tborstorp i Söder- åkra socken, Södra Möre härad, Kalmar län; inga ben omtalas. (Statens Hist. Museum 1453: 309.) 18— 19. Två, lika fig. 248 i ”Sv. forns.”, funna uti ett brons- kärl af annat slag i en mosse vid Hjernarp, Skåne (se sid. 290 N:o 23). 20—22. Tre, af hvilka ett har fördjupade sirater, funna i en torfmosse vid Vemmerlöf i Skåne. Två af dessa, ej stora, kärl äro afbildade å pl. I i G:tc häftet af ”Iduna”. (Se sid. 292 N:o 33.) 23. Ett mindre kärl funnet i Östra Torps socken, Skåne, tro­ ligen tillsammans med ett söndrigt glasögonformigt spänne at brons (äldre form); både kärlet och spännet hafva nu samma färg, antydande att de hittats i torfmosse. (Statens Hist. Mu- scum 5022.) 24. Ett närmast likt fig. 247 i ”Sv. forns.” (fördjupade, med mörkbrun harz fylda sirater), funnet i Sönnarslöfs socken, Skåne (se sid. 293 N:o 40). 25—26. Två funna jemte celter m. m. vid Öllsjö i Skåne. Det ' ena kärlet, afbildadt fig. 247 i ”Sv. forns.” 1, har fördjupade, harz- fylda sirater; det andra är dylikt, men siraterna endast grundt inslagna (se sid. 293 N:o 43). 1 Herr Amanuensen Söderberg vid Lunds Museum har benäget upplyst, att originalet till denna fig. hör till fyndet vid Öllsjö ocli ej är, så- som förut uppgifvits, funnet vid Herrestad. 300 OSCAR MONTELIUS.. 27—28. Två funna i Skåne, på ej närmare kända ställen; färgen antyder, att de äro funna i torfmossar. (Statens Hist. Museum 2549.) 29. En bit af ett större kärl, med mörkgrön glänsande erg, funnet i Skåne på okändt ställe. (Statens Hist. Museum 2548.) 30—31. Två funna på olika ställen i Skåne. (Lunds Museum.) 32. Ett funnet i Skåne. (Malmö Museum.) 33. Ett söndrigt, funnet i Skåne. (Afl. Öfverjägmästaren Sjö- kronas samling.) Antalet nu kända svenska bronskärl af ifrågavarande slag är således 33, af livilka 1 är funnet i Södermanland, 1 i Verm- land, 7 i Vestergötland, 4 i Bohuslän, 4 i Småland (1 i Krono- bergs län oeli 3 i Kalmar län), samt 10 i Skåne 1. Endast tre af dem (N:is 6, 11 och 16) hafva sådan inböjd genombruten kant som ses å fig. 2. Från Norge känner man tre sådana bronskärl 2 och från Dan- mark ett stort antal 3; Kjöbenhavns Museum eger omkring 50 af samma former som våra fig. 2 oeli 15. Utom Skandinavien äro dylika kärl endast funna i norra Tyskland, och der i ett antal betydligt mindre än det man träf­ fat i de tre nordiska länderna 4. Dessa präktiga oeli om icke ringa konstfärdighet vitnande bronskärl äro utan tvifvel tillverkade i Skandinavien oeli norra Tyskland 3. Man bar visserligen förnekat detta och påstått, att 1 Dessutom förvaras i Statens Hist. Museum dels ett större stycke af ett bronskärl, som till arbetssätt och sirater liknar de vanliga häng- kärlen, ehuru det icke synes hafva haft samma form som dessa (utan nummer; fyndorten okänd); dels en liten rund bronsdosa med två uppstående öron och fördjupade sirater å bottnen, lik fig. 13 å sid. 496 i ”Compte rendu du Congrès de Stockholm” (funnen i Simris socken, Skåne, oeli nyligen skänkt till Museet af hr professor Nilsson). 2 Ett funnet, jemte en ”kupa” lik fig. 1 här ofvan, vid Bentsrud i Bratsbergs amt (”Årsberetning af Foreningen til norske Fortidsmindes- merkers Bevaring” för 1870, sid. 74, pl. 1, fig. 4); oeli två häng- kärl funna tillsammans med ett glasögonformigt bronsspänne, likt fig. 6 här ofvan, vid Kamfjord i Jarlsberg oeli Larviks amt (årsber. af samma förening för 1874, sid. 75, pl. 2, fig. 7 och 8). 3 Flere äro afbildade i Worsaae’s ”Nordiske Oldsager”, fig. 281; i Madsens "Broncealderen" I, pl. 36, ocli II, pl. 18, 20, 21, 30; i (dansk) "Antiqvarisk Tidskrift” 1858—1860, sid. 6. 4 Sophus Müller i "Arböger for nordisk Oldkyndighed" 1876, sid. 211, not 5; sid. 212, not 1; samt sid. 213, not 1 och 2. 3 Den nu följande lievisningen för dessa kärls nordiska ursprung är lånad ur min afhandling ”Sur l’âge du bronze en Suède” i ”Compte TVA BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 301 de utgått från etruskiska verkstäder 1; men det enda bevis, man kunnat anföra för ett sådant påstående, är att dessa kärl äro allt för väl gjorda och att de vitna om allt för god smak för att kunna vara tillverkade i Norden. Detta skäl är dock naturligtvis icke i och för sig afgörande, då det är fråga om en tid, i afse- ende på hvilken man icke känner något annat om nordbons konst­ färdighet än det, som fornsakerna sjelfva förtälja oss. Jag är också öfvertygad om, att de nyss nämnda kärlen äro förfärdi­ gade här i Norden; en åsigt som grundar sig på följande skäl:2 1. De i fråga varande bronskärlen äro så talrika i Skandi­ navien ocli i den del af norra Tyskland, hvilken hör till det skan­ dinaviska området, att man redan känner mer än ett hundra så­ dana kärl från detta område, funna på nära hundra olika ställen från Norge till trakten af Harz. Deremot bar man aldrig hittat, eller åtminstone aldrig tillvaratagit, något dylikt kärl hvarken i Italien, eller andra delar af Europa utom Norden. 2. Man kan här i Norden följa utvecklingen af den till brons­ ålderns senare del hörande typen fig. 2 ur en form, som tillhör den nordiska bronsålderns äldre del. I våra trakter äro icke blott alla de olika skedena af denna utveckling återfunna, utan de visa sig också alla vara egendomliga för Norden, emedan de icke äro kända från andra länder. 3. De nu i fråga varande hängkärlen äro, liksom andra skandinaviska bronsarbeten från bronsåldern, gjutna 3 ocli icke hamrade såsom ett stort antal af de samtida sydeuropeiska brons- kärlen. 4. De ornament, hvilka pryda hängkärlen af samma slag som fig. 2 ocli 15, likna fullkomligt dem, som vi se på en mängd andra skandinaviska arbeten från samma tid, men som aldrig förekomma på fornsaker från Italien eller andra delar af Europa. Det är visserligen sant, att några af de nordiska hängkärlen äro prydda med upphöjda punkter ocli koncentriska kretsar, hvilka rendu du Congrès de. Stockholm”, sid. 500, ocli derefter intagen i ”Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar”, del. 1, sid. 142. 1 Hostmann, ”Der Urnenfriedhof bei Darzau" (Braunschweig, 1874), sid. 41 ocli 42, not. Jfr Genthe, ”Ueber den etruskischen Tausch­ handel nacli dem Norden" (Frankfurt am Main, 1874), sid. 27. 2 Jfr min uppsats i ”Antiqvarisk tidskrift för Sverige” 3, sid. 275. 3 Såsom det vid beskrifningen öfver kärlen från Vegstorp ocli Hogs- torp är anmärkt, ses ännu lemningar af de vid gjutningen använda stöd, som hållit den inre ocli yttre formen i rätt läge; äfven å de andra hängkärlen ses mer eller mindre tydliga märken efter dylika små stöd. tBeeIrOe 302 OSCAR MONTELIUS. vid första påseendet synas vara drifna 1. Men om man uppmärk­ samt betraktar dem, finner man snart, att de äro frambragta ge­ nom gjutning. Utan tvifvel böra vi i dessa ornament — liksom i dylika, hvilka förekomma på några nordiska spännen af samma form som fig. 6 och andra arbeten 2 — se efterbildningar efter de drifna punkter ocli koncentriska kretsar, som pryda de från södra Europa under den senare delen af vår bronsålder hit in­ förda guldkärlen och andra saker. Således, långt ifrån att detta märkliga förhållande skulle vara ett stöd för åsigten om kärlens sydländska ursprung, kunna vi med skäl deri se ett ytterligare bevis för, att de äro tillverkade i Norden. Det vitnar tillika om den skicklighet, hvarmed nordborne visste att med sin gjutning efterhärma de präktiga arbeten, som de erhöllo från sydligare länder, der konstfärdigheten redan gjort betydande framsteg, och der man sedan länge kände andra sätt att bearbeta bronsen än genom gjutning, fortfarande den enda metod som Nordens invå­ nare egde till sitt förfogande. 5. Till alla dessa skäl, hvilka synas mig böra vara i och för sig sjelfva fullt öfvertygande, kommer slutligen, att man vid Sand- ager på Fyen har anträffat ett med den inre lerkärnan ännu fyldt hängkärl, hvilket synes hafva misslyckats i gjutningen. Si­ raterna, som pläga i rikt mått pryda bottnen af dessa kärl och som tydligen anbragts efter gjutningen, saknas ännu på detta. Det är naturligtvis mer än osannolikt, att ett sådant halffärdigt ocli obrukbart arbete förts den långa och besvärliga vägen från södra Europa, isynnerhet då den ännu qvarsittande lerkärnan så betydligt ökade dess vigt, utan att vara af någon nytta. Att de flesta sirater som pryda dessa kärl äro med en stäm­ pel (puns) inslagna, ses af märken på insidan. Genom nyligen i Kjöbenhavn företagna försök har det utrönts, att sådana inpun- sade sirater kunna åstadkommas med stämplar af brons, hvilka till ocli med kunna vara gjorda af samma bronslegering som det föremål hvarpå man arbetar 3. Dessa försök äro af synnerligen stor vigt, emedan de bevisa grundlösheten af åtskilliga främ- 1 Madsen, "Broncealderen" 1, pl. 36, fig. 2; Lindenschmit, "Die A1- terthümer unserer heidnischen Vorzeit”, andra delen, häft. 9, pl. 1, fig. 3 och 4. 2 "Sv. forns.", fig. 223; Madsen, "Broncealderen" I, pl. 30, fig. 11, ocli pl. 39, fig. 7. 3 Sophus Miflier i "Archiv für Anthropologie” (Braunschweig, 1877), tionde bandet, sid. 39. TVÅ BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 303 mande forskares påstående, att dylika sirater kunna åstadkommas endast med stålpunsar. Redan för några år sedan sökte jag ådagalägga 1, huru dessa hängkärl småningom utvecklat sig ur ett slags smärre, runda, med lock försedda dosor af brons, som anträffas i norra Tyskland ocli södra Skandinavien2. Dessa dosor äro troligen efterbildningar i brons af trädosor. Formen är naturligare för en dosa af trä, än för en af brons; de uppstående fyrkantiga öglor, som finnas å dosan liksom å lockets midt, och hvilka tjenat till att genom en regel fasthålla locket 3, likna dem som pläga förekomma å dosor och askar af trä; bronsdosornas upphöjda ränder torde vara efter­ bildningar efter de band som sammanhållit trädosan; äfven de fördjupade, med mörkbrun harz fylda sirater, som pryda brons- dosornas bottnar, påminna både genom form och färg om de si­ rater som ses på några från bronsåldern till vår tid bevarade träkärl 4. Nyligen har väl en annan åsigt om förhållandet mellan de olika slagen af dessa bronskärl framstälts af den danske fornfor- skaren Sophus Müller 5, men här är ej tillfälle att ingå i en när­ mare utredning af denna lika intressanta som för kännedomen om den nordiska bronsåldern vigtiga fråga. De iakttagelser, Mül­ ler meddelat om den geografiska utbredningen inom Skandina­ vien och norra Tyskland af hängkärlens särskilda former, äro i alla händelser af stort värde. Att redan nu söka utreda, inom hvilken del af det nordiska området hvarje typ från bronsåldern liar sitt hem, synes emellertid vara för tidigt, ehuru jag är öfver- tygad om att det genom fortsatta undersökningar en gång skall blifva möjligt att skilja de svenska arbetena från dem som äro förfärdigade i Danmark och Tyskland. 1 "Antiqvarisk tidskrift för Sverige" 3, sid. 275 ocli ”Compté rendu du Congrès de Stockholm”, sid. 496. 2 Från Sverige känner man endast en sådan bronsdosa, omtalad sid. 300, not 1 här ofvan. 3 En regel af trä fanns på en i Mecklenburg hittad bronsdosa, men förstördes vid upptagandet; "Meklenb. Jahrbücher” 37, sid. 200. 4 Madsen, "Broncealderen", 11 (Samlede Fund), pl. 7, fig. D1; W orsaae, "Om Slesvigs eller Sönderjyllands Oldtidsminder”, sid. 33, fig. 5 (fig. 6 är en trädosa af nästan samma form som de ofvan omtalade bronsdosorna). De punkterade linier, som vanligen ses à brons- dosorna ocli de äldre hängkärlen, äro kanske ursprungligen efterbild­ ningar efter de rader af fina tennstift som prydde träkärlen. 5 1 "Årböger for nordisk Oldkyndighed" 1876, sid. 209. Bidr. till Göt. o. Bok. läns historia. 3 och 4. 3 304 OSCAR MONTELIUS. Den frågan, hvartill sådana bronskärl som fig. 2 och 15 va­ rit använda, torde ännu icke vara på tillfredsställande sätt be- svarad. Att de icke varit dryckeskärl1 är emellertid klart både deraf, att de tydligen varit afsedda att hängas, såsom den runda bottnen och de två öglorna utvisa, och deraf att kanten ofta, så­ som å det fig. 2 afbildade, är inböjd ocli genombruten. Ej heller hafva de väl varit kokkärl, emedan deras botten alltid är rikt prydd och stundom inlagd med ett slags mörkbrunt harz, som icke tål hetta. Man har varit böjd för att betrakta dem såsom motstycken till de rökelsekärl, hvilka begagnas i de katolska kyrkorna, oaktadt deras stundom betydliga storlek synes tala der- emot; och då de icke förekomma i grafvarna, men ofta i moss- fynden ocli ”markfynden”, af hvilka flere möjligen stå i samman­ hang med något religiöst bruk, har man häri sett ett bevis för, att de hört till tempeltjensten. Jag tror dock, att deras jem- förelsevis stora antal skulle kunna anföras såsom skäl häremot, äfvensom den omständigheten, att de flere gånger hittats tillsam­ mans med saker, hvilka tydligen varit afsedda för hvardagligt bruk. Mest känner man sig väl böjd att i dessa hängkärl med deras kupor se lampor, ehuru äfven denna förklaring ej löser alla svårigheter. Om deras talrikhet förbjuder att tänka oss dem så­ som uteslutande använda i tempel, så är det väl å andra sidan nå­ got oväntadt att finna de enskildes boningar upplysta af så dyr­ bara lampor på en tid, då man i allmänhet ej synes hafva ned­ lagt mycken kostnad på bohaget och hemmens prydnad. De på det fig. 15 afbildade kärlet, liksom på några andra, synliga spåren af stark nötning på bottnen äro anmärkningsvärda; de torde dock icke gerna kunna anföras såsom bevis för att kär­ len icke varit afsedda att hänga, hvilket synes framgå af alla andra förhållanden. Öglorna äro ock ofta nötta på ett sätt, som be­ kräftar detta. Till hängkärlen synas sådana "kupor" som de fig. 1, 3 ocli 14 hafva hört. De senare hittas nämligen mycket ofta tillsam­ mans med de förra, såsom ses af följande förteckning å de från Sverige kända fynden af dylika kupor. 1. . En lik fig. 1, men utan sirater, funnen i Bälinge socken nära Upsala, tillsammans ined flere halsringar af brons. (Upsala 1 För fullständighetens skuld aftryckes här hvad jag om denna fråga yttrat i ”Sveriges historia” 1, sid. 121. TVÅ BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 305 Museum; förut i professor J. H. Schröders samling. Jfr Worsaae, "Blekingske Mindesmærker fra Hedenold”, sid. 38 1.) 2. En närmast lik fig. 1 här ofvan, men med två fyrkantiga öglor (således en i stället för den hjulformiga knappen) och utan sirater, funnen jemte halsringar m. m. i en torfmosse vid Berga i Vestmanland (se sid. 287 N:o 5). 3— 4. Två af olika storlek, funna jemte ett hängkärl m. m. i en mosse vid Slättäng i Vestergötland (se sid. 289 N:o 14). Den större, som på insidan har en rund knapp och en stor fyrkantig ögla, är afbildad fig. 167 i första delen af ”Sveriges historia”; den mindre har endast, såsom fig. 14 här ofvan, en sådan hjulformig knapp på en från midten nedgående stång. 5. En liten, lik fig. 14 men utan sirater, funnen jemte två hängkärl m. m. i en mosse vid Senäte i Vestergötland (se sid. 289 N:o 15). 6. En liten, lik fig. 14, funnen vid Olleberg nära Falköping i Vestergötland (Skara Museum). 7— 8. Två, afbildade fig. 1 och 3 här ofvan, funna i Vegs- torps mosse, Bohuslän, troligen jemte ett hängkärl m. m. 9. En liten, afbildad fig. 14 här ofvan, funnen jemte ett häng­ kärl m. m. vid Hogstorp i Bohuslän. 10. En lik fig. 1 (siraterna olika), funnen jemte ett hängkärl m. m. vid Thorstorp i Kalmar län (se sid. 299 N:o 17). 11. En liten, lik fig. 14, funnen jemte tre hängkärl m. m. i en mosse vid Vemmerlöf i Skåne (se sid. 292 N:o 33). 12. Öfversta delen af en stor, funnen i Skåne, på icke när­ mare uppgifvet ställe. (Statens Hist. Museum 2548.) 13. En lik fig. 14, funnen på icke närmare angifvet ställe i Skåne. (Statens Hist. Museum 3312.) 14 -16. Tre funna på olika ställen i Skåne. (Lunds Museum.) Antalet nu kända kupor från Sverige är således 16, af hvilka 1 är funnen i Upland, 1 i Vestmanland, 4 i Vestergötland, 3 i Bohuslän, 1 i Kalmar län och 6 i Skåne. Dessutom eger Statens Hist. Museum fyra i Skåne funna föremål af brons, som till for­ men ganska mycket likna fig. 1 och 3, men som halva olika si­ rater och på insidan sakna knappar och öglor; de hafva i stället ett aflångt fyrkantigt hål vid kanten. Två af dem (Nro 3765) hafva förut tillhört grefve M. Stenbocks samling; de två andra, funna i Skåne, äro innevarande år skänkta till museet af rektor 1 "Kupan" kallas här "tutulus", såsom fordom var vanligt; samma ut­ tryck begagnas af Worsaae sid. 35 om kuporna från Vegstorp. 306 OSCAR MONTELIUS. N. G. Bruzelius. Två dylika kupor, funna i Skåne, förvaras i Kjöbenhavns Museum (N:o 26455). I det fyrkantiga hålet äro med en spirallagd bronstråd tre sammanhängande halfkulor af brons fästa; en af dem har på baksidan en ögla. (Jfr Madsen, ”Bronce- alderen", I pl. 39 fig. 7; funnen jemte bitar af ett hängkärl.) 1 Från Norge känner man endast en bronskupa af samma slag som fig. 1 oeli 14. Den är närmast lik förstnämnda figur och funnen jemte ett hängkärl vid Bentsrud i Bratsbergs amt (sid. 300, not 2, här ofvan). I Danmark äro deremot sådana kupor talrika (Madsen, "Bronce- alderen" I, pl. 39 fig. 8). Afven der äro de flesta funna tillsam­ mans med hängkärl, såsom exempel hvarpå följande fynd kunna anföras. En kupa (afbildad i Worsaaes ”Nordiske Oldsager”, fig. 208, och i Madsens "Broncealderen" II, pl. 18 fig. 2) är funnen jemte ett hängkärl och en mängd andra bronssaker i en torf- mosse vid Fjellerup på Fyen. I en torfmosse vid Lund for Lund på Sjælland har man funnit en kupa (Madsen II pl. 20 fig. 3) jemte 2 hängkärl och andra bronssaker. Två kupor (eller rättare mellanformer mellan tutulus och kupa; Madsen II, pl. 22 fig. 7 och 8) äro jemte 2 hängkärl af äldre slag m. fl. bronssaker funna i Ögemose vid Kirkendrup på Fyen. Två kupor (Madsen II, pl. 30 fig. 3 och 4) äro funna jemte ett hängkärl m. m. vid Holbæk Ladegård på Sjælland. En ovanligt stor kupa (afbildad i dansk "Antiqvarisk Tidskrift” 1858—1860, sid. 6) hittades jemte ett stort hängkärl i en torfmosse vid Smidstrup på Sjælland. I Kjettinge socken på Lålland har man i en torfmosse funnit en kupa jemte hängkärl m. m. (Kjöbenhavns Museum 16999). I en torfmosse nära Nysted på samma o är också en kupa funnen jemte ett hängkärl m. m. (Kjöbenh. Museum 20216). 2 Utom Skandinavien äro dylika kupor endast funna i Mek- lenburg 3 och Hannover4, hvarföre de måste, liksom hängkärlen, 1 I Statens Hist. Museum (N:o 3765) förvaras äfven en stor rund ku- pig knapp, utan sirater, 1,2 tum i diameter; midt på undersidan sitter en hjullik skifva på en stång. En liknande knapp, men med sirater, är afbildad af Madsen i ”Broncealderen” I, pl. 29 fig. 14; jfr äfven fig. 19 å samma pl. 2 Afven andra af de i Kjöbenh. Museum förvarade kuporna äro funna tillsammans med hängkärl, såsom N:is LXVIII (Orum vid Horsens), CXXIX (Egitslevmagle på Sjælland), 9406 (Riserup på Falster), m. 11. 3 Två funna jemte ett stort hängkärl oeli flere andra bronssaker vid Lübberstorf nära Friedland (afbildade i "Meklenb. Jahrbücher” 14, sid. 328); två dylika, afbildade i ”Baltische Studien”, XI: 1, fig. 11 oeli 12, förvaras i samlingen i Neu-Strelitz. 4 v. Estorff, ”Heidnische Alterthümer der Gegend von Uelzen”, pl. XII, TVA BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 307 anses vara förfärdigade i Skandinavien och nordligaste Tyskland, hvilket bestyrkes deraf, att nästan alla de andra skäl, som sid. 301 anförts för hängkärlens nordiska ursprung, äfven gälla om kuporna. Liksom dessa kärl äro kuporna gjutna, och deras sira­ ter inpunsade. Att kupor oeli hängkärl på något sätt hört tillsammans, gö- res, såsom ofvan är anmärkt, i hög grad sannolikt redan deraf, att de så ofta hittats tillsammans. Väl har man funnit hängkärl utan kupor, men endast mycket få kupor, hvilka hört till större, fullständigt kända fynd, äro anträffade utan hängkärl. De kupor och kärl som hittats jemte hvarandra äro prydda med samma sirater, hvilket äfven visar att de liört tillhopa. Vanligen synes hvarje kärl hafva haft endast en kupa, men några gånger har man jemte ett sådant stort hängkärl som fig. 2 funnit två kupor 1. Redan tidigt hade man insett, att på sådana kupor som den fig. 1 afbildade en rem varit dragen genom den fyrkantiga öglan och dess ända knäpt på den runda knappen 2; och då man i en torfmosse vid Smidstrup i Frederiksborgs anat på Sjælland funnit ett ovanligt stort och präktigt hängkärl jemte en stor och med alldeles liknande sirater prydd kupa af samma form som vår fig. 1, framstälde den för Nordens fornminnen lifligt intresserade ko­ nung Fredrik VII vid ett möte i det nordiske Oldskrift-Selskab år 1859 den åsigt, att kärlet och kupan hört tillsamman 3. Han antog, att en läderrem, hvars ena ända knäpts öfver kupans knapp, gått först genom kupans ögla oeli sedan genom kärlets båda öglor samt slutligen med sin andra ända äfven varit fäst vid kupans knapp. Kupan skulle således hafva varit ett slags handtag till kärlet’. Ehuru det torde vara svårt att finna en annan förklaring af kupornas bestämmelse, kan man dock ej förbise, dels att deras fig. 5 och 6 (två smärre kupor af äldre form, funna jemte ett häng- kärl m. m. vid Klein-Hesebeck). 1 Såsom vid Vegstorp och Slättäng i Sverige, Holbæk Ladegård i Danmark oeli Lübberstorf i Meklenburg. Vanligen äro i detta fall de två kuporna af olika storlek; både vid Slättäng och Lübberstorf hade den ena kupan på insidan en rund knapp och eu fyrkantig ögla, men den andra endast en i midten sittande rund knapp. 2 Lisch i "Meklenb. Jahrbücher” 14, sid. 329 (år 1849). 3 (Dansk) "Antiqvarisk Tidskrift” 1858—1860, sid. 6; både det dyr­ bara kärlet och kupan, afbildade â anf. sida, gingo förlorade vid den brand som 1859 förstörde Frederiksborgs slott och der förvarade oer­ sättliga samlingar. 4 Jfr Lisch i "Mekleub. Jahrbücher” 26, sid. 174. 308 OSCAR MONTELIUS. form gör dem föga tjenliga till handtag für kärl, hvilka ofta i sig sjelfva äro ganska stora och, om de varit fylda med någon vätska, haft en ej obetydlig vigt; dels att, om ett sådant kärl verkligen varit användt som lampa ocli en rem gått tvärt öfver detsamma från den ena öglan till den andra, denna rem lätt kun nat blifva utsatt för en alltför stark hetta. Den senare svårig­ heten kunde dock möjligen undvikas, om remmen, i stället för att gå rakt mellan kärlets båda öglor, ånyo träddes genom ku pans ögla och derefter än en gång knäptes på knappen, innan den gicle ned till kärlets andra ögla. Såsom på ett annat ställe 1 är antydt, tror jag att man kan spåra en utveckling af de nu i fråga varande bronskuporna, hvil­ ken i hufvudsaken är likartad med den jag sökt uppvisa i afse- ende på hängkärlen. Då det ej är tillfälle att här genom afbild­ ningar åskådliggöra, huru kupor af samma form som tig. 1 och 3 här ofvan småningom kunnat utveckla sig ur typer tillhörande en äldre del af bronsåldern, måste jag inskränka mig till att hän­ visa till följande figurer, hvilka synas mig framställa utvecklin­ gens vigtigaste skeden: 1) Worsaae, ”Nordiske Oldsager”, fig. 207, och Madsen, "Broncealderen", I pl. 39, fig. 3 (ett slags tu- tulus med fördjupade, harzfylda sirater, funnen i närheten af Kjö- benhavn jemte ett på samma sätt prydt och med plant lock for­ sedt bronskärl, som jag anser tillhöra början af hängkärlens ut- vecklingsserie; det är afbildadt i Worsaae’s anf. arb., fig. 283, i Madsens, I pl. 37, fig. 5 samt i ”Compte rendu du Congrès de Stockholm”, sid. 496, fig. 14); — 2) Madsen, anf. arb. II, pl. 29, fig. 3 (funnen vid Billeshöj på Fyen, jemte ett med fördjupade, harzfylda sirater prydt och med plant lock försedt bronskärl, likt det nyssnämnda, men troligen något yngre; det är afbildadt å Madsens sist anf. pl. fig. 1, ocli i ”Compte rendu du Congrès de Stockholm”, sid. 497, fig. 15); — 3) Madsen, anf. arb., II pl. 33, fig. 5 ocli 6 (funnen nära Nestved på Sjælland, jemte ett hängkärl af ungefär samma slag som fig. 247 i "Sv. forns.”); — 4) Madsen, anf. arb., II pl. 22, fig. 7 och 8 (något olika hvarandra; båda funna i Ögemose på Fyen, jemte två hängkärl, nästan af samma slag som det sistnämnda); — 5) Fig. 14 här ofvan; — 6) Fig. 1 ocli 3 här ofvan; — 7) Madsen ”Broncealderen” I pl. 39, fig. 7, och de sid. 305—306 omtalade kuporna med ett aflångt fyrkan­ tigt hål vid kanten; midt emot finnas ett par små hål. 1 1 ”Compte rendu du Congrès de Stockholm” sid. 500, not 4. TVÅ BRONSÄLDERSFYND FRÂN KAKEBY SOCKEN. 309 Spiralrefflade bronsringar af samma slag som fig. 4 här of- van, med ovala skifvor vid ändarne, äro ej sällsynta i Skandina­ vien. I Sverige äro följande funna: 1. En med 1,7 tum breda ovaler, utan sirater, funnen jemte ett hängkärl m. m. vid Spelvik i Södermanland och afbildad fig. 230 i ”Sv. forns.” (se sid. 288 N:o 9). 2. En med 0,75 tum breda ovaler, funnen jemte två svärd m. m. vid Rud i Vermland och afbildad fig. 60 å sid. 375 i tredje delen af "Antiqv. tidskrift f. Sverige” (se sid. 288 N:o 11). 3. En med 0,55 tum breda ovaler, funnen jemte ett häng­ kärl m. m. i en mosse vid Senäte i Vestergötland (se sid. 289 N:o 15). 4. En, som ej kan öppnas, med 1,85 tum breda ovaler, fun­ nen ensam i en torfmosse vid Lilla Oppen i Tanums socken, Bo­ huslän, och afbildad fig. 36 å sid. 35 i dessa "Bidrag". (Statens Ilist. Museum 4109.) 5. En funnen vid Vegstorp i Bohuslän och afbildad fig. 4 här ofvan. 6. En med 1,95 tum breda ovaler (ringen tjock, ihålig, kan ej öppnas), funnen jemte smala halsringar i en mosse vid Fageråkra i Halland och afbildad fig. 231 i ”Sv, forns.” (se sid. 290 N:o 20). 7. En med 0,45 tum breda ovaler, funnen i en torfmosse vid Tjerby i Grimmetons socken, Himle härad, Halland, och afbildad fig. 228 i ”Sv. forns.” På samma ställe hittades flere bitar af en dylik bronsring, hvars ändar saknas. (Statens Hist. Museum 2696.) 8. En med 1,2 tum breda ovaler, funnen ensam i Hasslöfs socken, Höks härad, Halland. (Statens Hist. Museum 2752.) 9. En ofullständig med 0,4 tum breda ovaler, funnen jemte ett söndrigt hängkärl m. m. i en af ett stenröse täckt hällkista vid Hof i Vexiö socken, Småland, och afbildad fig. 4 å pl. 7 i Wittlocks ”Jordfynd från Värends förhist. tid” (se sid. 299 N:o 14). 10. En med 2,1 tum breda ovaler (af hvilka den ena ar af­ bildad fig. 232 i ”Sv. forns.”; ringen tjock, ihålig), funnen jemte ett hängkärl i ett stenröse vid Bjurvik i norra delen af Kalmar län (se sid. 299 N:o 15). 11. En med 1,5 tum breda ovaler, funnen jemte 4 smala halsringar vid Alfvara på Öland (se sid. 294 N:o 49). 12. En med stora ovaler, som sakna sirater, funnen ensam i närheten af Borgholm på Öland. (Kalmar läns Fornminnesför­ enings samling.) 13— 14. Två funna i ett stenröse jemte aska på Östads- marken i Näsums socken, Villands härad, Skåne. (Professor Nils­ sons nya samling.) 310 OSCAR MONTELIUS. 15. En med sönderbrutna ändar, funnen vid Sandby i Bor- reby socken, Jerrestads härad, Skåne. (Statens Hist. Museum 5708.) 16—17. Två med 2,1 tum breda ovaler (den ena ringen ihålig), funna jemte bitar af en tredje större bronsring vid Bcd- dinge i Källstorps socken, Vemmenhögs härad, Skåne. (Statens Hist. Museum 2109: 1527.) 18—19. Två med 0,6 och 0,55 tum breda ovaler, funna jemte andra ringar m. m. i Trelleborgs torfmosse i Skåne (se sid. 292 N:o 37). 20. En med 0,5 tum breda ovaler, funnen ensam under plöj­ ning vid Hötofta i Åkarps socken, Oxie härad, Skåne. (Statens Ilist. Museum 2369.) 21— 23. Tre med 1,5, 1,9 och 0,6 tum breda ovaler, funna på olika, ej närmare angifna ställen i Skåne. (Statens Hist. Mu­ seum 2549, 2918 och 3312.) 24. Ett stycke af en framtill sluten ring med 0,9 tum breda ovaler, funnen i Skåne; liknar mycket fig. 1 å pl. 1 i andra ban­ dets 3:e häfte af Lindenschmits ”Heidnische Alterthümer". (Sta­ tens Hist. Museum 3765.) 25—27. Tre funna på olika ställen i Skåne. (En i Kjöben- havns Museum, en i nu aflidne öfverjägmästaren Sjökronas sam ling ocli en i den med Lunds Museum nu förenade Hofverbergska samlingen.) Man känner således 27 sådana ringar från Sverige, af hvilka 1 är funnen i Södermanland, 1 i Vermland, 1 i Vestergötland, 2 i Bohuslän, 3 i Halland, 2 i Småland, 2 på Öland och 15 i Skåne. I Statens Hist. Museum, men utan någon uppgift om fyndort, för­ varas dessutom en dylik bronsring, hvars båda, 0,9 tum breda ovaler sluta i smärre spiraler, som ej kunna häktas om hvar­ andra 1. Derjemte har man i Sverige funnit några afbrutna spi­ ralplattor, hvilka möjligen hört till sådana ringar som fig. 231 i ”Sv. forns.” (eller till sådana stora bronsnålar som fig. 242 i Wor- saae’s ”Nordiske Oldsager”); en af dessa spiralplattor, funnen i Hal­ land, förvaras i hr Alfr. Bexells samling; en annan hör till det sid. 299 N:o 14 omtalade fyndet från Hof i Småland; och en tre­ dje, funnen i Skåne, tillhör Statens Hist. Museum (N:o 2549). 1 Ringen är aflemnad från Kongl. Lifrustkammaren, hvilken förvärfvat honom med friherre Willebrands samling; emedan några saker i sist­ nämnda samling äro köpta i utlandet, kan man ej veta, om denna ring är funnen i Sverige eller icke. wee TVA BRONSÄLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 311 1 Norge liar nian funnit två eller tre dylika ringar 1, och i Danmark ett betydligt antal 2. Utom Norden äro de endast kända från norra Tyskland 3. En del af dessa ringar sluta såsom den fig. 4 afbildade i enkla hakar som kunna knäppas om hvarandra; de flesta hafva deremot långa, smala, fyrkantiga ändar, som äro upprullade i spi- ralskifvor, ofta af betydlig storlek (fig. 231 och 232 i"Sv. forns."). Någon gång finnas i stället för dessa spiralskifvor små runda skif- vor, såsom å fig. 228 i "Sv. forns.” I förbindelse med sistnämnda form står möjligen den vid Hogstorp funna halsring, som år af- bildad fig. 16; emellan dess smala, utplattade ändar ses nämligen två små runda skifvor, å hvilka spiraler äro antydda kring ett litet hål i midten. Utan tvifvel äro de nu i fråga varande ringarne med ovaler vid ändarne en typ, som småningom här i norden af Europa ut­ vecklat sig ur de under bronsåldern vanliga smala spiralrefflade, med enkla hakar slutande halsringarne. Skilnaden var i början endast, att ringen blef något litet utplattad närmast invid än- darne, hvilka fortfarande slutade i enkla hakar. Det utplattade stycket tilltog sedan alltmer i bredd 4 och pryddes ofta med rika sirater; hakarne förlängdes i långa, spiralformigt upplagda tenar; sjelfva ringen blef samtidigt tjockare ocli gjordes slutligen ihålig för att icke blifva för tung. De flesta ringarne kunna öppnas på En, afbildad pl. 1 fig. 2 i ”Årsberetning for 1870 af Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevaring”, är funnen jemte ett glas- ögonformigt bronsspänne under en stor sten å Hamangs egor i Akers­ hus amt; en annan, sönderbruten och afbildad å pl. 1 i årsber. för 1856 af samma förening är jemte en spjutspets m. m. af brons fun­ nen på en åker i Rennebo prestegjeld, Söndre Throndhjems amt. Dessutom eger Bergens Museum en dylik ring, hvars fyndort dock är okänd. Sophus Müller i "Årböger f. nordisk Oldkyndighed" 1876, sid. 232, not 1. Några af dem äro afbildade i Worsaae’s ”Nord. Oldsager”, fig. 220 och 221, samt i Madsens "Bronçealderen", I pl. 32, fig. 6—8, Il pl. 19 fig. 10 och 11, pl. 20 fig. 5. Midler å anf. ställe. Några från Meklenburg äro afbildade i "Fri- derico-Francisceum" pl. 10 fig. 1 ocli i Lindenschmits "Heidnische Alterthümer", andra bandet, 3 häftet, pl. 1. En, funnen vid Bingen nära Mainz, är aftecknad i "Jahrbücher des Vereins von Alterthums­ freunden im Rheinlande", XLVI sid. 40. 4 Det kau förtjena anmärkas, att äfven under den senare delen af jern- åldern, då snodda eller flätade halsringar af silfver voro allmänna i Norden, en benägenhet röjes att. gifva sådana ringar utplattade, mer eller mindre ovala, ändar. 312 • OSCAR MONTELIUS. samma sätt som de smala halsringarne; några äro dock slutna, ehuru de, såsom den från Lilla Oppen i Tanums socken, likna de andra. År den här framstälda åsigten om typens utveckling riktig, så torde det ock vara sannolikt, att ringarne med ovaler åtmin­ stone i början användts till halssmycken på samma sätt som de smala ringarne. Deremot synes det vara svårt att med säkerhet afgöra, huru ringarne med stora ovaler af samma slag som fig. 231 i ”Sv. forns.” varit använda. Vanligen betraktas de väl som ”hår-ringar”, prydnader för hufvudet, och det är möjligt, att en sådan uppfattning är riktig. Man skulle dock kunna anmärka, att det ej då varit nödvändigt att de kunnat öppnas, samt att de ringar hvilka ej kunna öppnas vanligen äro för stora för hufvu­ det och utan svårighet kunna trädas på halsen öfver hufvudet. Å andra sidan måste emellertid medgifvas, att de stora uppstå­ ende spiralerna äro föga lämpliga prydnader på en halsring. Några bronsringar alldeles lika de fig. 5 och 16 afbildade äro icke kända från Sverige. Man har dock, såsom vid Senätc i Vestergötland (sid. 289 N:o 15), funnit några öppna, smala, spi- ralrefflade ringar lika fig. 5 ocli med ett litet hål genom hvar- dera ändan, men utan det genombrutna, förbindande stycket. Vid Oxenvad i Haderslev amt, Slesvig, har man hittat en tredubbel ring med liknande inrättning, afbildad fig. 225 i Worsaae’s ”Nor­ diske Oldsager” 1. Att den fig. 16 afbildade ringen möjligen står i samband med de ofvan omtalade bronsringarne med ovaler, är redan (sid. 311) anmärkt. Spiralarmringar af dubbel bronstråd lika fig. 17 äro, liksom dylika ringar af guldtråd, funna äfven annorstädes både i Nor­ den och andra delar af Europa. I afseende på dem kan lianvi­ sas dels till sid. 83 af dessa ”Bidrag”, dels till "Antiqv. tidskrift för Sverige”, tredje delen, sid. 232 och 416. 1 Jfr Madsen, "Broncealderen" I pl. 33 fig. 2 och 3; liknande linnas i länderna söder om Östersjön. TVÅ BRONSÄLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 313 "Glasögonformiga" bronsspännen lika fig. 6 äro funna pä flere ställen i Sverige. Följande äro nu kända: 1. Ett, funnet jemte en stor bronsnål lik fig. 218 i ”Sv. törns.” i en bergsskrefva vid Vester-Vad i Simtuna socken och härad, Upland, Vesterås län. (Statens Hist. Museum 4288. — "Antiqv. tidskrift f. Sverige” 3, sid. 217.) 2—3. Två ovanligt stora, af hvilka det mindre är afbil- dadt fig. 223 i ”Sv. forns.", funna jemte flere halsringar m. m. i en torfmosse vid Långbro i Södermanland (sid. 288 N:o 8). 4—6. Tre funna jemte två bronssvärd m. m. vid Rud i Verm- land (sid. 288 N:o 11). 7. Ett funnet jemte hängkärl m. m. i Åsleds mosse, Vester- götland (sid. 289 N:o 13). 8—9. Ett helt och ett söndrigt, funna jemte bitar af ett hängkärl vid Leaby i Vestergötland (sid. 298 N:o 9). 10—11. Två af mycket olika storlek (det större närmast likt fig. 223 i ”Sv. forns.”), funna jemte ett hängkärl m. m. i en torfmosse vid Slättäng i Vestergötland (sid. 289 N:o 14). 12. Ett afbildadt fig. 25 å pl. 3 i Nilssons "Bronsåldern", 2:a uppl., samt fig. 179 å sid. 128 i ”Sveriges historia”, första delen; funnet jemte 2 hängkärl m. m. i en torfmosse vid Senäte i Ve­ stergötland (sid. 289 N:o 15). 13—16. Fyra funna i en torfmosse vid Vegstorp i Bohuslän (fig. 6—8 här ofvan). 17. En nål, troligen till ett dylikt spänne, funnen i en torf­ mosse vid Hogstorp i Bohuslän (fig. 18 här ofvan). 18. Ett funnet i en stenkista i en grafhög i Stenåsa socken på Öland; inga andra fornsaker omtalas såsom hittade på samma ställe. (Statens Hist. Museum 1304: 1831. 6.) 19—20. Två söndriga, funna jemte ringar m. m. vid Freds- hög i Skåne (sid. 292 N:o 35). 21. Ett halft (likt fig. 222 i ”Sv. forns.”, men äfven yttersta hvarfvet af spiralen är fastvuxet), funnet i Östra Torps socken, Skåne, troligen i en torfmosse (sid. 299 N:o 23). 22. En, afbildad fig. 222 i ”Sv. forns.”, funnen i Åmossen, Slågarps pastorat, Skåne. (Statens Hist. Museum 2549.) 23. En lik fig. 222 i ”Sv. forns.”, funnen i Skåne. (Statens Hist. Museum 2548.) 24—26. Tre funna på olika, icke närmare angifna ställen i Skåne. Två af dem äro närmast lika fig. 223 i ”Sv. forns.” (Sta­ tens Hist. Museum 3312.) 314 OSCAR MONTELIUS. 27—30. Fyra söndriga, af hvilka ett är likt fig. 222 i ”Sv. forns.", funna på olika, ej närmare angifna ställen i Skåne. (Lunds Museum.) 31—32. Två funna i Skåne. (Aflidne öfverjägmästaren Sjö- kronas samling.) 33. Ett funnet i Skåne. (Friherre A. Kureks samling på Rynge.) Man känner således nu från Sverige 33 glasögonformiga brons- spännen, af hvilka 1 är funnet i Upland, 2 i Södermanland, 3 i Vermland, 6 i Vestergötland, 5 i Bohuslän, 1 på Öland oelr 15 i Skåne. — Dessutom är ett sådant, troligen från Sverige i forn­ tiden kommet, spänne funnet nära Viborg i Finland (Aspelin, ”Antiquités du Nord Finno-Ougrien", fig. 393). I Norge äro 2 sådana spännen funna 1 och i Danmark många 2; uti grafvar i sistnämnde land äro äfven flere mycket små spän­ nen af samma form hittade3. Utom Skandinavien äro glasögon­ formiga spännen endast funna i nordligaste Tyskland, från Oder­ trakten till Hannover 4. De sydligaste nu kända torde vara tre som äro funna vid Katerbow och ett funnet vid Oranienburg, hvilka ställen båda ligga i norra delen af provinsen Brandenburg (Nationalmuseet i Berlin). Äfven dessa spännen äro således utan tvifvel nordiska arbe­ ten. I hvilken del af Norden hvarje särskildt stycke är tillver- kadt, kan väl aldrig fullständigt bestämmas; men någon ledning 1 Det ena, afbildadt i ”Årsberetning for 1870 af Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevaring”, pl. 1 lig. 3, hör till det sid. 311 omtalade fyndet från Hamang i Akershus amt; det andra, afbildadt i årsber. för 1874 af samma förening, pl. 2 fig. 9, är funnet jemte två hängkärl vid Kamfjord i Jarlsberg och Larviks amt. 2 Muller i "Årböger for nord. Oldkynd." 1876, sid. 218 oeli 220; å förstnämnda sida är en af dem afbildad. Andra äro afbildade i Worsaae’s ”Nord. Oldsager”, fig. 231, i Madsens "Broncealderen", I pl. 30, fig. 10, 11, 13 oeli 14, II pl. 33 fig. 7, samt i "Antiqva- riske Annaler” 2, pl. 2 fig. 3 (från Bornholm). — Ett glasögonfor- migt spänne af brons, beklädt med pressad guldplåt, är funnet i Danmark; det liknar till form och sirater närmast fig. 223 i ”Sv. forns.”, men ovalerna äro kupigare (konung Fredrik VII:s f. d. samling). 3 Madsen, "Broncealderen", I pl. 30 lig. 12; Müller å anf. st., sid. 218. 4 Lindenschmit, ”Heidnische Alterthümer", första bandet, 7 häftet, pl. 4; v. Estorff, ”Heidnische Alterthümer der Gegend von Uelzen", pl. 11 fig. 3 och 4, pl. 12 fig. 8; Kemble, ”Horæ ferales", pl. 22 fig. 3; "Antiqvariske Annaler” IV: 2, pl. 2 fig. 4 (Oldeslohe i Holstein; jfr ”Nordisk Tidskrift f. Oldkynd.”, 1 sid. 218). — Müller, anf. st., sid. 218 och 219. TVA BRONSÅLDERSFYND FRÄN KAREBY SOCKEN. 315 vid besvarandet af denna fråga torde man kunna erhålla af de upphöjda ränder, hvilka finnas på baksidan af många spännen, och hvilka synas vara af olika form i olika trakter. Stundom hafva de det utseende fig. 8b här ofvan visar; stundom likna de deremot en hand (fig. 20b å sid.’ 262 i "Antiqv. tidskrift f. Sv.”, tredje delen; jfr H. Hildebrands uppsats i fjerde delen, sid. 37). Jag har dock ännu icke haft tillfälle att i detta hänseende när mare undersöka mer än ett fåtal af de i Skandinavien och Tysk­ land funna glasögonformiga spännena. Redan för några år sedan har den åsigten framstälts 1, att dessa spännen, hvilka tydligen höra till den senare delen af brons­ åldern, småningom utvecklats ur en under den äldre bronsåldern i Norden ofta förekommande typ (fig. 120 i ”Sv. forns.”). Helt nära sistnämnda typ stå några bronsspännen af samma form men af något gröfre arbete och med olika nålhufvud. Ett sådant spänne, afbildadt pl. 3 fig. 7 i ”Hallands Fornminnesförenings års­ skrift”, är funnet jemte brända ben i en graf vid Dömmestorp i Halland; det torde således höra till en något senare del af bronsåldern än fig. 120 i ”Sv. forns.” Å spännet från Dömmes­ torp, hvars båge är prydd med fina fördjupade linier (som ej ses på teckningen), slutar nålen baktill i en rund skifva, på hvilken dock en fördjupning ses af samma form som nålhufvudena å de spännen hvilka höra till typen fig. 120 i ”Sv. forns.” Denna om­ ständighet kan knapt vara tillfällig. I Skåne har man ock funnit ett bronsspänne likt det från Dömmestorp, men kortare och med jemförelsevis tjockare båge, som äfven är prydd med fina för­ djupade linier; dess nålhufvud är ringformigt (Statens Hist. Mu­ seum 1518). Sist nämnda typ ligger troligen till grund för några i södra Skandinavien och norra Tyskland funna spännen, af hvilka ett är afbildadt fig. 221 i ”Sv. forns.”2. Bågen, mycket tjock, på 1 Af doktor Hildebrand i ”Antiqv. tidskrift f. Sverige” fjerde delen (sid. 34 ocli 40, not) samt af mig i tredje delen af samma tidskrift, (sid. 220). Jfr Hildebrand, ”De förhistoriska folken i Europa”, sid. 169. — De af mig å anf. st. såsom till denna utvecklingsserie hö­ rande former under Nås 3 och 4 upptagna typerna, hvilka saknas i Skandinavien, torde snarare böra betraktas såsom tyska biformer, hvilka ej haft omedelbart inflytande på de glasögonformiga spänne­ nas utveckling. 2 Dylika spännen ses äfven i Worsaae's ”Nord. Oldsager”, fig. 230; i Madsens "Broncealderen", I pl. 30 fig. 9; i "Friderico-Francisceum", pl. 20 fig. 13; samt i Kemble's ”Horae ferales", pl. 22 fig. 4 oeli 5 (originalet till fig. 5 är funnet i Meklenburg ocli icke i Italien). 316 OSCAR MONTELIUS. undersidan vanligen concav och på öfversidan tvärrefflad, slutar vid båda ändar i spiralskifvor, hvilkas inre hvarf dock ej bestå af en trind ten såsom det yttre, utan äro platta ocli breda, ett förhållande som, ehuru i mindre grad, äfven gäller om det nyss­ nämnda spännet från Dömmestorp. Ehuru skifvornas diameter å fig. 221 i ”Sv. forns.” är större än å fig. 120, är spiralhvarfvens antal betydligt mindre. Nålhufvudena å spännena af samma slag som fig. 221 äro runda, vanligen tjocka och fördjupade mot mid­ ten, der ett mindre hål ses, i hvilket någon gång en uppstående spets sitter. Ett spänne af denna typ ("Horæ ferales", pl. 22 fig. 5), hvars båge icke är så tjock som å de andra 1, har ringfor- migt nålhufvud. Nära typen fig. 221 i ”Sv. forns.” står ett i Kjöbenhavns Mu­ seum (N:o 9368) förvaradt, olyckligtvis endast halft spänne, hvars spiralskifva är icke mindre än 1,4 tum i diameter, med flere, tyd­ liga spiralhvarf, af hvilka de inre äro platta och breda; bågen är temligen tjock, på undersidan djupt concav och på öfversidan tvärrefflad; nålhufvudet är rundt, skifformigt, med ett ganska stort hål i midten. Både i Skåne och i andra sydliga delar af det nordiska om­ rådet äro flere spännen funna, hvilka mycket likna det sist omta­ lade men skilja sig från detsamma Merigenom, att de inre spiral- hvarfven vuxit tillsammans till en platt skifva, från hvilken det yttersta hvarfvet, af en trind oeli tjock ten, dock ännu skiljer sig; bågen är smalare och massiv, men fortfarande tvärrefflad; det vanligen stora nålhufvudet, i början rundt, skifformigt oeli sedan med ett allt större hål i midten 2, blir slutligen ringformigt ("Sv. forns.”, fig. 222). Nästa steg i utvecklingen betecknas af spännen, som hufvud- sakligen endast derigenom afvika från de sist beskrifna, att äf­ ven det yttersta spiralhvarfvet vuxit samman med skifvan, bil­ dande omkring densamma en kant, hvilken fortfarande är rund, tjock och vanligen tätt spiralrefflad såsom det yttersta hvarfvet af skifvorna å fig. 222 i "Sv. forns.” Skifvorna, hvilka i början äro nästan plana, blifva sedan allt mera kupiga, och deras öfversida prydes med upphöjda sirater, 1 De spännen af typen fig. 221 i "Sv. forns.”, hvilka hafva mycket tjock båge, torde böra betraktas såsom biformer till de äldre stadierna af de glasögonformiga spännenas utvecklingsserie. 2 Stundom är det dock mindre oeli utan bål; Estorff, anf. arb., pl. 11 fig. 3 (från Hannover). TVÄ BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 317 ofta med sådana concentriska kretsar, om hvilka i det föregående (sid. 302) är taladt. Det förtjenar anmärkas, att äfven i Italien bronsålderns spän­ nen förete en likartad utveckling; äfven der slutar bågen, ehuru blott vid ena ändan, i en spiralskifva, hvars hvarf småningom sammanväxa 1. Nyligen har en framstående forskare 2 visserligen framstält en åsigt om sammanhanget mellan de olika nu behandlade typerna af nordiska bronsåldersspännen, hvilken afviker från den här skil­ drade; men efter förnyad granskning af hithörande förhållanden, så vidt den kunnat utan ytterligare undersökningar i danska och nordtyska samlingar företagas, har jag stadnat vid den öfverty- gelsen, att de glasögonformiga spännenas utveckling hufvudsak- ligen måste hafva försiggått så som jag nu sökt visa. Här är dock icke tillfälle att närmare ingå på denna i många afseenden vigtiga fråga, hvilken jag hoppas snart få på annat ställe utför­ ligare behandla. Någon annan bronsnål af samma form som fig. 9 förvaras ej i Statens Hist. Museum eller i andra svenska samlingar. 1 Dan mark äro deremot sådana nålar funna 3; man bar der äfven hittat en dylik nål af guld 4. Utom Norden äro de ej kända, hvarför äfven de torde böra betraktas som nordiska arbeten. Bronssågar lika fig. 22 äro i stor mängd funna både i Sve­ rige ocli Danmark \ Då härtill kommer, dels att sågar af samma form ej äro funna utom Norden, dels att man på flere ställen i 1 "Antiqv. tidskrift f. Sverige”, fjerde delen, fig. 31 och 32. 2 Sophus Müller i ”Arböger for nordisk Oldkyndighed" 1876, sid. 215 o. följ. 3 Worsaae, "Nord. Oldsager”, fig. 238; Madsen, "Broncealderen", I pl. 27 fig. 9 (funnen jemte brända ben, en bronskarn m. m. i en grafhög på Fyen). 4 Madsen, anf. arb., II pl. 11 fig. 6; funnen jemte ett bronssvärd m. m. i en grafhög vid Lydshöj på Sjælland. 5 Några äro afbildade i ”Sv. forns.”, fig. 182; i Worsaae’s ”Nord. Oldsager”, fig. 157; samt i Madsens "Broncealderen", I pl. 26 fig. 5, ocli II pl. 13 fig. 23, pl. 29 fig. 5 och 6 (de tre sista funna i grafhögar). 318 OSCAR MONTELIUS. Skandinavien funnit gjutformar af sten för dylika sågar 1, är det klart, att dessa verktyg äro förfärdigade i Norden. I ”Compte rendu du Congrès de Stockholm” (sid. 492 och 494) har jag sökt visa, att de smala sågarne lika fig. 22, hvilka ofta förekomma både i graffynd och andra fynd från bronsålderns senare del, uppstått genom en obetydlig förändring af de något bredare bronssågar, som användes under bronsålderns förra del. Man hade tydligen funnit, att lika goda sågblad kunde åstadkom­ mas med betydlig besparing af den dyrbara metallen; man gjorde dem derföre smalare, endast lemnande några korta tappar för bladets fästande i skaftet. De bredare bronssågarne från den äl­ dre bronsåldern synas i sin ordning böra betraktas såsom efter- bildningar i metall af de förut använda flintsågarne (fig. 74 i "Sv. forns.”). Denna åsigt torde styrkas icke blott deraf, att en mängd fynd visa, att de särskilda typerna följt efter hvarandra just i den ordning, som deras inbördes likhet angifver, utan äfven deraf att alla dessa sågar, både de af flinta och de af brons, äro af for­ mer som endast förekomma i Norden. Ar åsigten riktig, hafva vi i det anmärkta förhållandet ett beaktansvärdt prof på ett di­ rekt samband mellan stenålderns och bronsålderns typer. Sådana dolkblad, spjutspetsar, hålcelter 2 och sylar som de från Vegstorp ocli Hogstorp äro äfvenledes mycket vanliga i Skan­ dinavien, samt kunna utan tvekan betraktas såsom inhemska ar­ beten, emedan de vapen och verktyg af dessa slag som anträffats i länder utom Norden äro mer eller mindre afvikande. Man har också i Sverige funnit gjutformar för hålcelter af samma typ som fig. 11 och 12 här ofvan. Två sådana gjutformar, båda funna i Skåne, äro afbildade fig. 211 i ”Sv. forns.” och fig. 205 i första delen af ”Sveriges historia”. Sylarna hafva med sin fyrkantiga del varit instuckna i skaft, hvilka, såsom gjorda af trä, ben eller dylikt, icke kunnat väntas 1 I Sverige äro tre sådana gjutformar funna, nämligen en i Bräkne härad, Blekinge (pastor Lundhs samling i Karlshamn); en, afbildad fig. 209 i ”Sv. forns.”, vid Vidtsköfle i östra Skåne (Statens Hist. Museum 3317: too); samt en troligen i trakten af Kristianstad (Kri­ stianstads läroverks samling). Två i Danmark funna gjutformar för­ sågar lika fig. 22 äro afbildade i Madsens anf. arb., Il tilläggsplanch 1, fig. 5 och 6. 2 Om de på hålcelternas insida synliga gjutränderna, se Muller i "År- böger f. nord. Oldk." 1876, sid. 208. TVA BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY SOCKEN. 319 vara bibehållna ända till vår tid. Stundom finnas dock skaften qvar, eller åtminstone lemningar af dem. Någon gång äro de af brons eller bernsten 1. Om sylarnas användning vid sömnad i lä­ der, se ”Sveriges historia”, första delen, sid. 128 och 129. Den föregående framställningen visar, att alla de till fynden från Vegstorp och Hogstorp hörande sakerna utan tvifvel äro för­ färdigade i Norden, det vill säga i Skandinavien eller nordligaste Tyskland. Deremot torde det vara svårt att afgöra, hvar inom det nordiska området de särskilda sakerna äro tillverkade. Tro­ ligen äro dock åtminstone de flesta af dem arbetade i Sverige2; åtminstone torde icke något bevis emot ett sådant antagande gerna kunna anföras. Till sågar och hålcelter af samma form som de här funna har man, såsom vi sett, i Sverige till och med träffat gjutformar. Att sådana formar ej hittats i Sverige äfven för de andra sa­ kerna, beror derpå att dessa saker, eller de flesta af dem, äro gjutna i sådana formar som efter gjutningens fullbordande måste slås sönder, hvarför de ej kunnat bevarats. Man har ej heller i andra länder träffat formar för sådana hängkärl, kupor, halsrin­ gar, spännen m. m., som de vid Vegstorp och Hogstorp funna. Bland de ornament som pryda dessa saker förtjena de många på de båda kuporna från Vegstorp förekommande djurhufvudena en särskild uppmärksamhet. Hvilka djur härvid afsetts, eller om man öfver hufvud tänkt på något visst slags djur, torde vara svårt att afgöra. Men på andra kupor och på några hängkärl3 ses dylika bilder, hvilka der tydligen skola föreställa ormar eller liknande djur. I ”Sveriges historia” (första delen, sid. 147) har jag påpekat det märkliga förhållande, att sådana motiv visa sig 1 Lunds Museum eger en i nordvestra Skåne funnen syl med skaft af brons. Fem sylar med sådana skaft äro afbildade i Madsens ”Bronce- alderen" II pl. 16 lig. 4 och 5, p). 32 fig. 9, samt 1 pl. 27 lig. 18 och 20. Den först nämnda, hvars skaft är gjutet öfver en kärna af lera, ses äfven fig. 276 i Worsaae’s ”Nord. Oldsager”. En sjette syl med bronsskaft och en med skaft af bernsten äro aftecknade i (dansk) "Antiqvarisk Tidskrift” 1843—1845, sid. 130. En syl med väl be- varadt benskaft ses i Madsens anf. arb., I pl. 27 fig. 19. 2 Eller rättare i södra delen af den skandinaviska halfön. Begreppen Sverige och Norge funnos ännu icke vid denna tid. 3 Liksom å några andra bronssaker från samma tid, t. ex. fig. 164 och 187 i "Sv. forns.” Bidr. till Göt. o. Boh, läns historia. 3 och 4. 4 320 OSCAR MONTELIUS. TVÅ BRONSÅLDERSFYND FRÅN KAREBY S:N. redan bland bronsålderns ornament, ett förhållande anmärknings- värdt derfor, ”att ormen, mer eller mindre troget tecknad efter naturen, sedan gaf åt den nordiska jernålderns ornamentik dess egendomliga skaplynne" 1. I afseende på frågan om den tid, till hvilken de vid Vegs- torp och Hogstorp funna sakerna höra, är jag öfvertygad om, att de förskrifva sig från den senare delen af bronsåldern och tro­ ligen från något af århundradena närmast före Kristi födelse. Att här anföra de särskilda skälen för denna åsigt, skulle emel­ lertid leda mig för vida. Det torde vara tillräckligt att nämna, att äfven på en mängd andra ställen sådana hängkärl, kupor, ringar, spännen m. m. som de här afbildade hittats under för­ hållanden, som hänföra dem till den yngre bronsåldern. Å andra sidan har man aldrig träffat någon af dem tillsammans med saker från den äldre delen af bronsåldern, under det att ett närmare stu­ dium af de olika typerna synes mig med bestämdhet ådagalägga, att de som förekomma i de två nu beskrifna fynden äro utveck­ lade ur dem som voro vanliga under den äldre bronsåldern. Det är möjligt, att de vid Hogstorp anträffade sakerna blifvit nedlagda, eller att åtminstone de flesta af dem förfärdigats, något tidigare än de till fyndet vid Vegstorp hörande. Slutligen bör det ock anmärkas, att de flesta nu i fråga va­ rande slagen af bronssaker så godt som aldrig hos oss anträffats i grafvar 2, men deremot ofta i mossfynd och markfynd 3. Att de förskrifva sig från en tid då likbränning var allmän, visar sig emellertid redan deraf, att t. ex. sådana sågar som den fig. 22 afbildade vid många tillfällen hittats i grafvar jemte brända ben. 1 Professor Engelhardt i Kjöbenhavn har först fäst min uppmärksam­ het på de ormliknande figurer som ses å flere af bronsålderns häng­ kärl. 2 Några äro väl hittade i stenrösen, men deraf följer ej att de varit nedlagda i grafvar, så mycket mindre som spår af ben vanligen ej iakttagits. 3 Öfver detta märkliga förhållande har den danske fornforskaren Sophus Müller nyligen sökt gifva en förklaring i en utmärkt afhandling, in­ förd i "Arböger for nord. Oldkynd." (187G, sid. 185 o. följ.) ocli i det föregående ofta omtalad. Af skal, for livilka jag hoppas snart få redogöra, synes mig denna förklaring dock ej vara fullt tillfreds­ ställande. Bohuslänska f • från hednatiden, beskrifna af OSCAR MONTELIUS. 2. I. Vette härad. (Tillägg.) Då ett betydligt antal fornsaker hittats inom detta härad se­ dan den i första häftet intagna fyndförteckningen trycktes, anse vi oss böra här upptaga dem, på det att den sid. 338 meddelade öfversigten öfver nu kända fynd inom Vette härad måtte omfatta samma tid som den motsvarande öfversigten öfver Tanums härad och således kunna omedelbart jemföras dermed. 99. Inom Vette härad äro på olika, ej närmare angifna stäl­ len hittade: a) En söndrig yxa af grönsten utan skafthål. Cederstr. saml. 958 1. b) En vacker båtformig stenkammare med uppstående kant omkring skafthålet, afbildad fig. 78 i hälften af verkliga storle­ ken. Längd 5,7 tum. ”Funnen i jorden”. Cederstr. saml. 753. c) En perla af färgadt glas. — ”Funnen i jorden”. Cederstr. saml. 749. 1 Redogörelsen för de i detta häfte upptagna fornsaker i friherre Ce- derströms samling är benäget meddelad af samlingens egare, hvars ni­ tiska verksamhet för bevarandet af de talrika fynd, som ärligen göras i norra Bohuslän, men som förr varit alltför mycket utsatta för för­ skingring, krönts med så stor framgång. Huru rikt Vette härad är på minnen från stenåldern, visas bäst deraf, att alla de i detta tillägg upptagna fornsakerna — med ytterst få undantag — förvärf- vats för friherre Cederströms samling under de 34 år som förflutit sedan första häftet af ”Bidragen” trycktes; att några saker hafva en lägre nummer i samlingen än de i sistnämnda häfte beskrifna, beror derpå, att de erhållit dessa nummer i stället för andra ur samlingen utsöndrade saker. 322 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. d) Sju sländtrissor af sten. Hr Cavalli-Holmgrens samling. 1. Lommelanda socken. 100. Vid Hälla har man funnit i jorden : En spjutspets af gul flinta. Cederstr. saml. 3110. 101. Vid Tânga har man funnit i jorden: En mejsel eller yxa af grönsten utan skafthål oeli utan smal­ sidor, slipad. Cederstr. saml. 281G. Fig. 78. Stenkammare, sedd från två sidor och med genomskärningar. Vette härad. 1/2. 2. Hogdals socken. 102. Vid Strand har man vid olika tillfällen funnit: a) En bred rätmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, slipad. b) En yxa utan skafthål eller rätmejsel af grönsten. ”Funnen i jorden”. Båda i Cederstr. saml., 3111 oeli 2902. -,........ —1......nifit miinitin VETTE HÄRAD. NÄSINGE OCH SKEE SOCKNAR. 323 103, Vid Sundby har nian under dikesgräfning funnit: En stenyxa med skafthål. Cederstr. saml. 3000. 3. Näsinge socken. 104. Vid Bräcke har man ”i bäcken, som flyter ur Prest- vattnet i Lången", funnit: Öfre delen af en i skafthålet afslagen stenyxa. Ingeniör J. A. Brudins samling på Alafors nära Lilla Edet. Se fynd N:o 9. 105. Å Bräcke egor är dessutom funnen: En mörkblå glasperla med inlagda röda stjernor på gul botten. Ingeniör Brudins samling. 106. Vid Hellesmörk har man funnit: En groft slagen, vid eggen slipad stenyxa utan hål. Ingeniör Brudins samling. Se fynd N:o 11. — Stället lär enligt meddelande af herr Brudin heta Hellesmörk ej Hellesmark. 107. På Näsinge kyrkogård hittades år 1876 vid gräfvandet af en graf, omkring 6 fot djupt: En yxa af sten utan skafthål; väl arbetad, med tydliga smal­ sidor. Längd 5,4 tum; bredd vid eggen 1,9 tum. Ingeniör Brudins samling. 108. A Näsinge Prestgårds egor är funnen: En flintkärna. Ingeniör Brudins samling. 109. Vid Stora Ytten har man funnit i jorden: En yxa af flinta med tydliga smalsidor, slipad å ömse sidor, med god, oskadad egg. Cederstr. saml. 2851. Se fynd N:o 19. 4. Skee socken. 110. I denna socken har man på ett icke närmare angifvet ställe hittat i jorden: En tapp af sten urslagen ur skafthålet på en yxa, afbildad fig. 79 i naturlig storlek. Längd något mer än 0,7 tum; största diameter 0,6 tum. Cederstr. saml. 2874. ane 090214 MONTELIUS. BOHUSLÄ.NSKA FORN.SAKER FRAo N HEDNATIDEN. Om sådana skafthålstappar se "Vitterhets-Akademiens Må­ nadsblad” 1872, sid. 164, samt Montelius, ”Sveriges forntid”, tex­ ten sid. 59—63. Statens Hist. Museum eger endast tre sådana tappar, den ena funnen i Vestergötland (N:o 4727: 53), den andra i Vermland (N:o 5450) ocli den tredje i Dalsland (N:o 5565). En annan från Dalsland tillhör Dals Fornminnesförenings samling på Billingsfors. Sju äro kända från Småland, af hvilka en förvaras i Smålands Museum i Vexiö och de öfriga i doktor Wittlocks sam­ ling i nämnda stad; fyra af dem äro afbildade i hans arbete ”Jord­ fynd från Värends för-historiska tid”, pl. 3 fig. 1, 4—6. I den fig. 34 i ”Sv. forns.” afbildade stenyxan, och i några andra yxor, ses större eller mindre, i skafthålet ännu qvarsit- tande delar af dylika tappar. Orsaken till att så få sådana urslagna skafthålstappar nu äro kända torde böra sökas deri, att de först under de senaste åren börjat ådraga sig uppmärksamhet ocli tillvaratagas. Fig. 79. Tapp af sten från skafthålet till en yxa. Skee s:n. 1/1. 111. Vid Alemarken är funnen i jorden: En sländtrissa af sten, ”med märke efter beslag”. Cederstr. saml. 1068. 112. Vid Berga äro på olika ställen funna: a) En yxa af grönsten, utan skafthål. ”Funnen i jorden”. b) En stenyxa med skafthål. ”Funnen i en åker”. Båda i Cederstr. saml., 3049 och 2974. 113. Vid Björke äro, troligen på olika ställen, funna i jorden; a) En yxa af grönsten utan skafthål, kullrigt tvåsidig. b) Två söndriga, flata slipstenar, begagnade på en sida. Alla i Cederstr. saml., 3048, 3039 och 3040. Se fynd N:is 26 ocli 27. 114. Vid Blomsholm har man under icke närmare angifna omständigheter funnit: . VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 325 Bitar af ett lerkärl. Cederstr. saml. 887. Se fynd N:o 28. 115. På Norr-Buars egor har man funnit: Hälften af en i skafthålet afslagen stenyxa. Ingeniör Brudins samling pâ Alafors. Se fynd N:is 30 och 31. 116. Vid Budal under Madar har man hittat i jorden: En yxa af grönsten utan skafthål, kulirigt tvåsidig Eggen afslagen. Cederstr. saml. 2768. 117. Vid Dortorp är i jorden funnen: En stenyxa med skafthål. Cederstr. saml. 3132. Se fynd N:o 34. 118. Vid Grankärr under Velle är funnet i jorden: Ett halfmånformigt verktyg (såg) af brun flinta. Cederstr, saml. 2788. Se fynd N:o 158. 119. Vid Grälös är funnen: En trekantig flintspån, 3,7 tum lång. Ingeniör Brudins samling. Se fynd N:o 35. 120. A Gödebo egor har man vid olika tillfällen funnit i jorden: a) Tre flintspåner. Alla i Cederstr. saml., 3017 oeli 3030. b) Tre ”arbetade flintstycken, funna tillsammans”. Alla i Cederstr. saml., 959. c) Ett stycke af en platt, på två sidor nyttjad slipsten. Cederstr. saml. 3047. Se fynd N:o 40. 121. Vid Görlöf har man funnit i jorden: Ett halfmånformigt verktyg (såg) af grå flinta. Cederstr. saml. 3108. Se fynd N:is 36—39. 326 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 122. Vid Härslätt har under nyodling hittats i jorden: En trekantig pilspets af flinta, af samma typ som fig. 65 i "Sv. forns.” Cederstr. saml. 3002. 123. Vid Hede (Hee) har man ”i en liten grafhög" funnit: En i flere bitar sönderbruten nål af brons, med en ring upp­ till; afbildad fig. 80 i naturlig storlek. Af den trinda nålen sak­ nas nu nedre delen. Cederstr. saml. 2873. Tillhör jernåldern (ej bronsåldern). Fig. 80. Ofre delen af en bronsnål. Hede i Skee s:n. 1/1. 124. Vid Hemmen äro funna tillsammans i jorden: a) Ett stycke af en bred rätmejsel af gul flinta, med tydliga smalsidor, slipad. b) Ett stycke af ”ett redskap af skifferlik sten’’. Båda i Cederstr. saml., 3123 och 3124. 125. Vid Hemmen äro äfven funna i en och samma åker: a) Två yxor af grönsten utan skafthål, kullrigt tvåsidiga. b) Stycken af tre fyrkantiga brynen. c) En söndrig platt slipsten. Alla i Cederstr. saml., 1074—1079. 126. Vid Hemmen har man dessutom på olika ställen funnit: VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 327 a) En bred hålmejsel af ljus flinta, med tydliga smalsidor, slipad. ”Funnen i jorden.” Cederstr. saml. 2808. b) En yxa af grönsten utan hål, nästan trind, slipad mot eg­ gen, som är plano-konvex. ”Funnen i jorden, der ättehög stått”. Cederstr. saml. 2939. c) En söndrig yxa af grönsten utan hål, nästan trind. ”Fun­ nen i jorden”. Cederstr. saml. 3125. d) Ett stycke af ett fyrkantigt bryne. Cederstr. saml. 1084. . . e) En sländtrissa af sten med ett hål i centrum och ett mel­ lan detta ocli kanten. Cederstr. saml. 1082. Fig. 81. Pilspets af flinta. Fig. 82. Pilspets af flinta. Hogetorp i Skee s:n. 1/1- Lihult i Skee s;n. 1/1. 127. A Hjelmstads egor äro vid olika tillfällen funna i jorden: a) En spjutspets af brun flinta. b) Stycken af lerkärl. Alla i Cederstr. saml., 3113 och 3097. Se fynd N:is 43 och 44. 128. I Hogetorpsskogen har under sandtägt hittats: En pilspets af flinta, afbildad fig. 81 i naturlig storlek; väl arbetad med fina sågtänder utmed båda eggarne. Längd helt nära 1 tum. Cederstr. saml. 2793. 129. Vid Sör-Hult har man funnit tillsammans i en åker: a) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg). b) Två söndriga sådana flintverktyg; det ena af gulgrå och det andra af grå flinta. c) En flintspån, stor, omsorgsfullt knackad i kanterna. Alla i Cederstr. saml., 2985, 776, 1884 och 2984. Se fynd N:o 52. 328 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 130. Vid Sör-Hult äro äfven funna, ”under mossa i skogen": Tre flintspåner. Alla i Cederstr. saml., 777. 131. A Håfve egor har man vid olika tillfällen funnit: a) En yxa af grönsten utan skafthål och utan tydliga smal­ sidor. b) En sländtrissa af sten med koncentriska ringformiga pryd­ nader. c) Två sländtrissor af sten. ”Funna tillsammans i ett fjell". Alla i Cederstr. saml., 2747, 2940, 1036 och 1037. Se fynd N:is 46 och 47. 132. Vid Öfre Högstad har man hittat i jorden: En yxa af gul flinta, med tydliga smalsidor, slipad. Cederstr. saml. 2810. Se fynd N:o 55. 133. Vid Kampetorp är hittad i jorden: En liten flintkärna (af samma slag som lig. 3 i ”Sv. forns.”). Cederstr. saml. 3016. 134. Vid Knarviken är funnen i jorden: En lång trekantig pilspets af ljus flinta (lik fig. 65 i ”Sv. forns.”). Cederstr. saml. 2845. 135. Vid Kongerud har man under plöjning hittat: En stenyxa med skafthål, vanlig form. Cederstr. saml. 2770. 136. Vid Kroken äro funna i jorden: a) Två rätmejslar af grå flinta, med tydliga smalsidor, slipade. b) Två spjutspetsar, den ena af brun flinta oeli den andra af ljus flinta. Alla i Cederstr. saml., 2791, 2792, 2789 oeli 2790. 137. Vid Liden är funnet i jorden: Ett halfmånformigt verktyg (såg) af brun flinta. Cederstr. saml. 2812. 138. Vid Lihult, ett torp under Madar, äro vid olika tillfäl­ len följande stensaker funna, de flesta i en åker: a) En bladformig pilspets af flinta, väl arbetad, afbildad fig. 82 i naturlig storlek. Längd 0,85 tum. Cederstr. saml. 2839. VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 329 b) Tre flintspåner. Alla i Cederstr. saml., 2840—2842. c) En bred rätmejsel af skiffer. Cederstr. saml. 2577. d) En liten yxa utan bål eller mejsel af skiffer, starkt hop- tryckt, utan smalsidor. Cederstr. saml. 1104. e) En kulirigt fyrsidig yxa af grönsten, utan skafthål, grof. Cederstr. saml. 2973. f) En yxa af grönsten utan skafthål, trind, väl arbetad, slipad mot eggen. Cederstr. saml. 2955. - Fig. 8.3. Stenyxa, sedd från ena sidan och kanten. Lihult i Skee s:n. 2/3. g) En yxa af grönsten, utan skafthål, trind. Cederstr, saml. 1103. 11) En yxa af grönsten utan skaftbål, kullrigt tvåsidig; väl slagen, men med stora hugg; ej spår af slipning. Afbildad fig. 83 i två tredjedelar af verkliga storleken. Längd 3,7 tum; största bredd 1,25 tum. Cederstr. saml. 1053. 330 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. i) 27 yxor af sten (ej flinta) utan skafthål, kullrigt tvåsidiga. De flesta groft tillslagna. Vanligen slipade mot eggen; några hafva dock ej spår af slipning. Alla i Cederstr. saml., 990—996, 1054, 1098, 2781—2784, 2799, 2801, 2802, 2814, 2815, 2904—2906, 2972, 3012, 3044, 3057, 3116 och 3117. k) Tre bitar af dylika stenyxor. Alla i Cederstr. saml., 998, 2785 ocli 2786. 1) 32 stycken af platta slipstenar, begagnade å båda sidor, eller blott på den ena. Alla i Cederstr. saml., 987—989, 999—1013, 1051, 1055, 1056, 1097, 1099—1102, 1105, 2843, 2844, 2907, 2908 och 3058. m) En regelbundet äggformig sten med en rundt omkring gå­ ende, väl arbetad fördjupning af 2,5 liniers bredd, som följer längsta omkretsen. Stenens längd 3,7 tum; dess största tjock­ lek 2,5 tum. Cederstr. saml. 2800. Se fynd N:o 56. 139. Vid Långskog är funnet i jorden: Ett halfmånformigt verktyg (såg) af grå flinta. Cederstr. saml. 2419. Se fynd N:o 60. 140. Vid Madar liar man funnit i en nyodling: a) En yxa af grönsten, utan hål, med tydliga smalsidor. Cederstr. saml. 3136. b) Ett stycke af en stenyxa. Cederstr. saml. 1110. c) Ett stycke af en nästan rund, klubbformig slipsten. Cederstr. saml. 1109. d) Ett stycke af en täljstensgryta, med utvikt kant; groft huggen. Cederstr, sam). 1107. Se fynd N:is 61 och 138. 141. Vid Madar har man funnit i jorden: En rund, ganska tjock skifva af brons, afbildad fig. 84 i na­ turlig storlek. Öfversidan är genom ett likarmadt kors indelad i fyra fördjupade fält med ett fyrbent djur i hvarje; alla hufvudena vända mot midten. Mellan de upphöjda figurerna ses lemningar af förgyllning. Vid korsarmarnes ändar finnas små släta, fördju­ pade halfrundlar; i midten af hvar och en af dem är en liten VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 331 halfrund inskärning i kanten. På den släta baksidans midt ses endast en mycket kort, rund, jemförelsevis tjock tapp, med till- hjelp af hvilken skifvan varit fästad på något, utan tvifvel ett spänne. Diameter 1,55 tum; största tjocklek 0,2 tum. Cederstr. saml. 2863. Siraterna visa, att arbetet tillhör den yngre jernåldern. I Statens Hist. Museum förvaras en rund bronsskifva, prydd med samma sirater, men de äro sämre gjorda och skifvan tun­ nare samt på de djupaste ställena genombruten; diameter 1,35 tum. På baksidan finnas endast vid kanten, midt emot hvarandra, två korta tappar, med hvilka skifvan utan tvifvel varit fästad på ett spänne Funnen i Sverige, men stället ej närmare kändt. Fig. 84 a. Skifva af forgyld brons, troligen del af ett spänne. Madar i Skee s:n. 1/1. Fig. 84 b. Genomskärning af bronsskifvan fig. 84 a. 1/1- En dylik rund, genombruten bronsskifva af 1,5 tums diame­ ter förvaras ock i samma museum (N:o 2076: 24). Vid kanten stå på lika afstånd från hvarandra fyra groft arbetade, inåt vända djurhufvud; ett rundt hål i midten. Funnen på Oland eller i östra Småland. Nyligen har doktor Stolpe i en graf på Björkö i Mälaren funnit ett rundt bronsspänne, bestående af en rund slät och plan bronsskifva af 1,75 tums diameter, på hvars baksida ses lemnin- gar af en nål och, vid kanten, en ring; å andra sidan är en annan bronsskifva af 1,4 tums diameter fästad. Den senare är alldeles 332 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. lik den vid Madar funna (fig. 84), men genombruten på de stäl­ len som å denna äro fördjupade; den fasthålles med tillhjelp af fyra nitar vid korsarmarnes ändar (således vid de små halfrunda inskärningarna å fig. 84). Ett spänne af silfver, hvars sirater alldeles likna fig. 84, är funnet vid Mörstorp i Ljungs socken, Östergötland. Det består af en enkel skifva, hvars grundform visserligen är rund, men som har ett litet utsprång vid ändan af hvarje korsarm; figurerna äro upphöjda, arbetade i samma stycke som spännet, på hvars bak­ sida finnes nålfäste, hylsa för nålens spets ocli vid kanten ögla för en ring. Nålen saknas. Detta spänne, som är betydligt tun­ nare än originalet till fig. 84, hittades 1860 under plöjning på en åker tillsammans med 6 hela och 60 bitar af arabiska silfver- mynt; det yngsta pregladt omkring år 954. (Statens Hist. Mu­ seum 2755.) På en åker vid Rinkaby i Rinkaby socken nära Kristianstad hittades år 1871 ett dylikt silfverspänne, men fyrsidigt, med in­ böjda sidor; afbildadt fig. 99 i ”Führer durch das Museum vater­ ländischer Alterthümer in Stockholm”. Siraterna äro mycket lika dem å fig. 84, men bättre gjorda. På baksidan finnes, utom nå­ len, i ena hörnet en ring hvari en silfverkedja hänger. (Statens Hist. Museum 4578.) Nära de nu beskrifna spännena stå å ena sidan sådana runda bronsspännen som fig. 579 i ”Sv. forns.”, ett stort rundt förgyldt silfverspänne, hörande till fyndet vid Vårby i Södermanland 1, och två runda silfverspännen med flere pånitade djurfigurer, som för­ varas i Statens Hist. Museum 2, samt å andra sidan några runda silfverspännen med fyra (eller tre) dylika djurbilder som å fig. 84, men i filigranarbete 3. 1 Statens Hist. Museum 4516. Spännet är afbildadt å pl. 2, ser. VI af ”Teckningar ur Svenska Statens Historiska Museum” af B. E. Hildebrand och H. Hildebrand (i det inom kort utkommande andra häftet). 2 Det ena, med en lång, tung, vidhängande silfverkedja, är funnet jemte silfverringar vid Högby kyrka på Öland (N:o 4082), det andra, utan kedja, är hittadt för lång tid sedan och fyndorten ej känd (N:o 246). — Två dylika silfverspännen hittades år 1868 i Ryssland vid byn Gnezdow, nära Dnjepr, ungefär en svensk mil från Smolensk; jemte dem hittades 12 österländska mynt (det yngsta pregladt år 953 eft. Kr. f.), två ovala spännbucklor alldeles lika fig. 551 i ”Sv. forns.”, samt en mängd prydnader af silfver. 3 Ett är afbildadt fig. 395 i första delen af ”Sveriges historia”. Ett alldeles dylikt, men af yuld, är funnet på Pommerns kust och för- VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 333 Den vid Madar funna bronsskifvan liknar väl ganska mycket öfversidan å många af de för Gotland egendomliga runda dos- formiga bronsspännena (fig. 538—542 i ”Sv, forns.”), men en när­ mare granskning visar, att denna skifva ej kan hafva hört till ett sådant spänne. 142. Å Madars egor äro dessutom vid olika tillfällen funna: a) En trekantig pilspets af flinta. "Funnen 2 alnar djupt i jorden”. b) En yxa af grönsten utan skafthål. ”Funnen i jorden”. Båda i Cederstr. saml., 3133 oeli 3126. 143. Vid Massleberg har man funnit i jorden: En spjutspets af flinta. Cederstr. saml. 3100. Se fynd N:is 62 och 63. 144. Vid Mörkelanda är funnen i jorden: En bred rätmejsel af mörk flinta, med tydliga smalsidor, slipad. Cederstr. saml. 2835. 145. I Skee Prestgårds trädgård hittades år 1876: Ofre delen af en nästan trind yxa af grönsten utan Ingeniör Brudins samling på Alafors. Se fynd N:is 65 och 66. 146. Vid Rogsta är funnen i jorden: Hälften af en stenyxa som haft skafthål. Cederstr. saml. 3130. Se fynd N:o 67. 147. Vid Rämne har man, på olika ställen, funnit i jorden: a) En rundadt skedformig skrapa af flinta. b) En söndrig stenyxa, som haft skafthål. c) Bit af en täljstensgryta. Alla i Cederstr. saml., 891, 3007 oeli 890. Se fynd N:is 69 oeli 70. Om täljstensgrytor, se här ofvan vid fynd N:o 38. 148. Vid Salen är funnen i jorden: En spjutspets af grå flinta. Cederstr. saml. 2813. Se fynd N:o 71. varas i Stralsunds Museum. Ett liknande guldspänne, men med en­ dast tre djur, hör till fyndet från Ödeshög i Östergötland (Vitt. Akad:s Månadsblad 1877, nov.—dec.). 334 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 149. Vid Skågelid är hittad i jorden: Ofre hälften af en yxa utan skafthål eller mejsel af grönsten, med tydliga smalsidor. Cederstr. saml. 2803. Se fynd N:o 73. 150. Vid Solberg är funnen i jorden: En stenyxa med skafthål. Ena sidan är ryggad; de tre an­ dra plana och breda. Cederstr. saml. 2806. 151. Vid Strängen äro funna tillsammans i jorden: a) En dolk af brun flinta med fyrkantigt utpringladt fäste. b) En spjutspets af grå flinta med inböjd, ganska tjock bas; liknar tig. 47 i ”Sv. forns.” Båda i Cederstr. saml., 2796 ocli 2797. Se fynd N:o 79. 152. Å Strängens egor äro vid ett annat tillfälle funna till­ sammans i jorden: a) En sönderbruten spjutspets af flinta. b) En skedformig skrapa af flinta. c) En flintskärfva. Alla i Cederstr. saml., 3053—3055. 153. Vid Strängen äro dessutom, på olika ställen, funna i jorden: a) En yxa af flinta, utan tydliga smalsidor (genomskärningen spets-oval); groft slagen ocli alldeles oslipad. Cederstr. saml. 3101. b) En smal hålmejsel af flinta. Öfre delen bortslagen. Cederstr. saml. 3102. c) Det fyrkantiga fästet till en flintdolk. Cederstr. saml. 2926. d) En spjutspets af grå flinta; yttersta spetsen afbruten. Cederstr. saml. 3081. e) Ett halfmånformigt verktyg (såg) af mörk flinta. Cederstr. saml. 3084. f) En något bearbetad flintspån; färgen hvit. Cederstr. saml. 3083. g) En rätmejsel af grönsten, med tydliga smalsidor, slipad. Cederstr. saml. 2922. VETTE HÄRAD. SKEE SOCKEN. 335 154. Vid Söle är funnen i jorden: Bakre delen af en stenyxa, som haft skafthål. Cederstr. saml. 2976. Se fynd N:o 80. 155. Vid Treje äro funna i jorden, på olika ställen: a) En söndrig yxa af grönsten utan skafthål, kulirigt tvåsidig. b) En sländtrissa af sten. c) Bitar af ett ganska väl brändt lerkärl. Alla i Cederstr. saml., 1016, 1017 ocli 889. Se fynd N:is 84 och 85. 156. I en till Utängen hörande åker är funnen: En väl arbetad dolk af flinta, med nästan jemnbredt, fyrkan­ tigt faste; kanterna utpringlade. Längd 7 tum; bladets största bredd 1,3 tum. Cederstr. saml. 2576. Se fynd N:o 87. 157. Vid Valix är funnen i jorden: En yxa af sten (ej flinta) utan skafthål, kullrigt tvåsidig. Cederstr. saml. 3003. 158. Vid Velie äro funna tillsammans i jorden: a) En skedformig skrapa af flinta. Cederstr. saml. 2818. b) En flintspån, hvilken man synes hafva börjat förarbeta till pilspets. Cederstr. saml. 2819. c) Ett oregelbundet flintstycke. Cederstr. saml. 2821. d) En flintkärna. Cederstr. saml. 2820. e) En stenyxa med skafthål. Cederstr. saml. 2817. Se fynd N:is 90, 91 och 118. 159. I en till Velle hörande åker har man dessutom funnit tillsammans: a) En bred hålmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, slipad. Cederstr. saml. 2866. b) Ett stycke af ett halfinånformigt flintverktyg (såg). Cederstr. saml. 2867. Bidr. till Göt. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 5 336 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. c) Tre flintspåner. Alla i Cederstr. saml., 2868—2870. d) Tolf oregelbundna flintstycken och större flintskärfvor. Alla i Cederstr. saml., 2871. 160. Å Velle egor har man dessutom, vid olika tillfällen, funnit: a) En bred ratmejsel af grönsten med tydliga smalsidor, del­ vis slipad. b) En hålmejsel af ”skiffer eller skifferliknande sten”, slipad. c) En sländtrissa af mörkgrön sten. d) En sländtrissa af täljsten. Alla i Cederstr. saml., 3122, 2900, 3098 oeli 1080. 161. Å Vettelanda egor har man, på olika ställen, funnit i jorden: a) En dolk af brun flinta med trekantigt fäste; kanterna ut- pringlade. b) En sänkesten med korsvis inhuggna rännformiga fördjup­ ningar. c) En sländtrissa af täljsten. Alla i Cederstr. saml., 3118, 3096 och 1093. Se fynd N:is 92 och 93. 162. Å Ånneröds cgor har man under sandtägt i skogen funnit: En bred rätmejsel af grå flinta med tydliga smalsidor, slipad. Cederstr. saml. 2811. Se fynd N:o 94. 163. Vid Ånneröd har man äfven hittat i jorden: En flintspån. Cederstr. saml. 2861. 164. Vid Åseröd äro hittade tillsammans, i bädden af en bäck: Två halfmånformiga flintverktyg (sågar). Båda i Cederstr. saml., 3077 och 3078. Se fynd N:o 95. 165. Vid Äng äro funna tillsammans i jorden: a) Bakre delen af en spjutspets af flinta. b) Åtta spåner och skärfvor af fltnta. Alla i Cederstr. saml., 3056 och 3021 Se fynd N:o 96. VETTE HÄRAD. STRÖMSTADS OCH TJERNÖ SOCKNAR. 337 166. Vid Äng bar man dessutom, på olika ställen, funnit: a) En skedformig skrapa af flinta. Cederstr. saml. 3046. b) Nio spåner och skärfvor af flinfa. ”Funna tillsammans i jorden". Alla i Cederstr. saml. 3043. c) Tre flintspåner. Alla i Cederstr. saml. 3045. d) Två flintspåner. Båda i Cederstr. saml. 953. e) En annan flintspån. ”Funnen i jorden”. Cederstr, saml. 1088. f) Två sländtrissor af täljsten. ”Funna i jorden”. Båda i Cederstr. saml., 1086 ocli 1087. 5. Strömstad. 167. Vid Christorp har under sandtägt hittats: . En flintspån. Cederstr. saml. 1913. 168. Vid Platsen å Strömstads stadsjord hittades för många år sedan i jorden: En yxa af grönsten utan skaftbål, med otydliga smalsidor, nästan trind. Cederstr, saml. 2951. 169. Vid Pungvränga å Strömstads stadsjord har man funnit i jorden: Ett stycke af en täljstensgryta. Cederstr. saml. 3127. 6. Tjernö socken. 170. På Rössö äro, vid olika tillfällen, funna i jorden: a) Ett halfmånformigt verktyg (såg) af grå flinta. b) En yxa af grönsten utan skafthål. Båda i Cederstr. saml., 3109 och 2914. 338 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. För att bereda en öfversigt af de många i Vette härad funna minnena från hednatiden, meddelas här ett sammandrag, utvi­ sande först för hvarje socken och sedan för hela häradet, antalet nu kända fornsaker af hvarje form som kan anses tillhöra sten­ åldern. Häradets och de särskilda socknarnes ytinnehåll angifves älven, på det att en jemförelse med andra delar af Sverige lät­ tare må kunna anställas. ytinnehåll i svenska qvadratmil (öar, holmar, insjöar m. m. inberäknade)....................... 0,29 0,63 0,39 2,35 0,04 0,43 4,13 Flinta: Yxor och breda rätmejslar .................. — 1 1 1 23 1 — 4 31 Breda hålmejslar....................................... — — — 5 — — 1 6 Smala rätmejslar....................................... — — 1 1 --- — 2 4 Smala hålmejslar ................... -.................. — — — 1 — — — 1 Groft slagna redskap (lika fig. 73 oeli 7(5) — — 1 7 — — — 8 Dolkar och spjutspetsar............................. 2 — 4 35 — — 24 65 Pilspetsar, bladformiga ................. -......... . — — — 4 — — I 5 D:o trekantiga............................... — — — 4 — — 9 13 Halfmånformiga verktyg (sågar).............. — — 4 42 — 1 14 61 Skrapor....................................................... -- — — G — — 3 9 Spåner (knifvar) ............ . .......................... — — 1 39 1 — 2 43 Skärfvor oeli oregelbundna flintstycken... — 1 — 28 — — 5 34 Kärnor ...................... ,....... ..................... .... — — 1 2 — — — 3 Tillhopa af flinta 3 2 13 197 2 1 G5 283 Andra stenslag: Rätmejslar och yxor utan hål....... . ......... 1 1 4 1103 1 1 14 125 Hålmejslar.................................................. — -- -- 1 — — — 1 Yxor och hammare med skafthål ........... — 2 5 30 — — 11 48 Skafthålstapp ........ . .................................... — — — 1 — — — 1 Slipstenar, klubblika ........... . ......... . .......... — — — 3 — — 1 4 D:o flata.......................................... — — — 143 — — — 43 Tillhopa af andra stenslag än flinta 1 3 9 181 1 1 26 222 Tillhopa af sten 4 5 22 378 3 2 91 505 Antal stensaker från hvarje qvadratmil i me- deltal............................................................ 13,8 7,9 56,4 160,9 75,0 4,7 — 122,2 1 Af dem äro 71 groft arbetade yxor och 38 slipstenar (de flesta söndriga) funna vid Lihult (se fynd N:is 56 och 138). Vette härad. Okänd del af häradet. Tjernö socken. Strömstad. Skee socken. Näsinge socken. Hogdals socken. Lommelanda socken. VETTE HÄRAD. 339 Utom de i denna öfversigt upptagna arbeten af sten har man i Vette härad äfven funnit följande, af hvilka åtminstone de flesta säkert tillhöra tiden efter stenålderns slut: 8 brynen af skiffer, fyrkantiga (fynd N:is 69, 71, 125 ocli 126). Endast ett af dem (N:o 71) har den för stenåldern egendomliga form som fig. 4 i "Sv. forns." visar. 2 sänkestenar (fynd N:is 138 ocli 161). En så kallad ”oval brynsten” (fynd N:o 6), hvilken tillhör den äldre jernåldern. Vid museet i Kjöbenhavn har man nyligen gjort den iakttagelsen, att dessa, i fynd från den äldre jernåldern mycket vanliga stenar troligen icke, så­ som man förut antagit 1, varit brynen, utan att de varit använda för att slå eld med. Om man slår mot dem med ett stycke flinta, erhållas lätt gnistor. 19 sländtrissor af sten, dels från jernåldern och dels troligen äfven från senare tid (fynd N:is 93, 99, 111, 126, 131, 155, 160, 161 och 166). 9 hela eller söndriga täljstensgrytor (fynd N:is 38, 49, 66, 75, 85, 140, 147 och 169). Äfven dessa förskrifva sig säker­ ligen dels från jernåldern, dels från senare tid. Derjemte äro i häradet funna: Flere lerkärl, af hvilka de flesta dock varit sönderslagna (fynd N:is 28, 43, 65, 81, 95, 114, 127 och 155). Några af dem förskrifva sig från bronsåldern, de andra från jernåldern. — Något lerkärl som med säkerhet kan hän­ föras till stenåldern är ännu icke kändt från Vette härad. En troligen till bronsåldern hörande harpixkaka (fynd N:o 43). Fem armringar af guld från bronsåldern (fynd N:o 74). Ett svärd, en hålcelt, en knif ocli en balsring af brons, alla från bronsåldern (fynd N:is 1, 95 och 51). Två ovala spännbucklor 2, en rund, förgyld skifva, troligen till ett spänne, samt en nål med ring, alla af brons ocli tillhörande jernåldern (fynd N:is 37, 141 ocli 123). En smal bronsbeläggning till en kam (fynd N:o 10). En lingerring af silfver från slutet af jernåldern (fynd N:o 23). En knif, 3 spjutspetsar, 2 skåror ocli en gryta af jern (fynd N:is 22, 65, 75, 76 ocli 26). Nio glasperlor, ej äldre än jernåldern (N:is 91, 93, 99 och 105). 1 "Antiqvarisk tidskrift för Sverige” 2, sid. 249, följ. 2 Om dessa i Bohuslän sällsynta spännen se "K. Vitterh. Hist, och Ant. Akad:s Månadsblad” 1873, sid. 177 följ., ocli 1877, sid. 461 följ. 30 4in0 MONTELIUS. BOHUSLÄ* NSKA FORNSAKER FRAo N HEDNATIDEN, II. Tanums härad. 171. I Tanums härad, och troligen inom Tanums socken, äro på särskilda, icke närmare angifna ställen, funna: a) En kort bred yxa af flinta, med plana smalsidor; afbildad fig. 85 i en tredjedel af verkliga storleken. Alla fyra sidorna väl slipade. Yxan har tydligen varit större, men blifvit afslagen, hvarefter ny egg knackats och slipats; eggen bildar derfor tydlig vinkel mot den ena bredsidan (ej mot den andra). Längd 4,5 tum; bredd vid eggen 2,55 tum. Statens Hist. Museum 2898 1. Fig. 85. Flintyxa, slipad. Tanums härad. 173. b) Ett stycke af en yxa eller bred rätmejsel af flinta, slipad. Ingeniör Brudins samling pä Alafors. c) En dolk af gråbrun flinta, med jemnbredt, oregelbundet fyrsidigt, skarpkantadt fäste ocli något bredare blad; således när­ mast lik ”Sv. forns.” fig. 57. Längd nu 5,85 tum (har varit om- 1 Alla de under N:is 1270 ocli 2898 i Statens Hist. Museum förva­ rade fornsaker hafva tillhört A. E. Holmbergs samlingar. De som nu förvaras i museet under N:o 1270 erhöllos med hans första, år 1846 inlösta samling; de som hafva N:o 2898 medföljde hans senare samling, hvilken år 1861, efter hans död, skänktes till museet. TANUMS HÄRAD. 341 kring 6 tum, men yttersta udden saknas); bladets största bredd 1,15 tum. Statens Hist. Museum 1270: 75. d) En dolk af mörkbrun flinta, med smalt, jemnbredt, fyr- sidigt fäste ocli bredare blad, hvars främre del blifvit i äldre tid Fig. 86. Spjutspets af flinta. Tanums härad. 1/2. afslaget ocli nu saknas. Å bladets ena sida synas på midten spär af slipning. Längd nu 4,4 tum; bladets största bredd 1 tum. Statens Hist. Museum 1270: 129. e) En flintdolk med tjockt fäste, 4 tum lång. Friherre F. Hiertas samling på Främmestad. 342 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. f) En dolk af flinta med jemnbredt fyrkantigt fäste och smalt blad. Ingeniör Brudins samling på Alafors. g) En stor, väl slagen spjutspets af flinta, afbildad fig. 86 i hälften af verkliga storleken. Längd 7,85 tum; största bredd 1,7 tum. Statens Hist. Museum 2898. li) En bred spjutspets af ljus blågrå flinta, bredt lancettformig (närmast lik fig. 86 å föregående sida, men baktill något trubbi­ gare). Längd 6,7 tum; största bredd 1,5 tum. Statens Hist. Museum 1270: 94. i) En spjutspets af flinta, 4,7 tum lång. Göteborgs Museum 1560; gåfva af prosten T. D. Hellberg i Tanum. k) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg), ovanligt bredt, med utåt böjd egg. Statens Hist. Museum 1270: 173. 1) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg), färgen gråblå. Statens Hist. Museum 1270: 183. m) Ett smalt halfmånformigt flintverktyg (såg), med inåt böjd egg utan tydliga tänder. Afslagen nära ena ändan; båda styc­ kena finnas. Längd 3,6 tum; bredd 0,9 tum. Statens Hist. Museum 1270: 186. n) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg) med inåt böjd egg! ena ändan afslagen. Längd nu 3,35 tura; största bredd 1,3 tum. Statens Hist. Museum 1270: 189. o) Hälften af ett halfmånformigt (?) flintverktyg (såg), slipadt å båda sidor. Längd nu 2,65 tum; största bredd 1,05 tum. Statens Hist. Museum 1270: 190. p) En flintspån, finknackad utmed kanten. Längd 2,6 tum. Statens Hist. Museum 1270: 346. q) En bred mejsel af svart sten (ej flinta), svagt håleggad, med plana smalsidor. Otydlig bane. Väl arbetad och väl slipad på alla fyra sidorna. Längd 4,55 tum; bredd vid eggen 1,75 tum; största tjocklek 0,85 tum. Statens Hist. Museum 1270: 306. r) En mejsel eller yxa utan skafthål af grönsten med rät egg ocli plana smalsidor. Något afsmalnande och aftunnad uppåt. Alla fyra sidorna slipade. Ytan mörkgrå. Längd 5 tum; bredd vid eggen 2 tum; största tjocklek 1,05 tura. Statens Hist. Museum 1270: 307. TANUMS HARAD. 343 s) En nästan trind yxa utan hål af grönsten, upptill slutande i en trind, trubbig spets; slipad endast vid den smala eggen. Längd 5,6 tum; största bredd 1,3 tum och tjocklek 1,5 tum. Statens Hist. Museum 2898. t) Nedre delen af en i senare tid afslagen yxa af grönsten, hvilken troligen icke haft skaftbål. Ytan grå. Längd nu endast 2,1 tum; bredd vid eggen 2 tum. Statens Hist. Museum 1270: 322. u) En stenyxa med skafthål; vanlig form. Ofvanför hålet är ett mindre stycke urslaget; för öfrigt hel. Längd 4,55 tum. Statens Hist. Museum 1270: 250. v) En stenyxa med skafthål; hel, af vanlig form. Längd 4,55 tum. Bred ocli tjock; jemförelsevis stort hål, i hvilket ses, när­ mare ena kanten, en smal inslipad rand. Statens Hist. Museum 1270: 251. Fig. 87. Hälften af en stenyxa. Tanunis härad. 1/2 x) En stenyxa med skafthål; i senare tid skadad vid eggen, men för öfrigt hel. Vanlig form. Längd 3,55 tum. Statens Hist. Museum 1270: 278. y) En liten stenyxa med skafthål och derofvanför spår af ett äldre hål, vid hvilket yxan blifvit afslagen, hvarefter de öfre hör­ nen afrundats och det nya hålet borrats. Längd 3,6 tum. Statens Hist. Museum 2898. z) Eggändan af en stenyxa med skafthål, afslagen i hålet. Yxan synes hafva varit af vanlig form. Längd nu endast 1,65 tum. Statens Hist. Museum 1270; 294. 344 MONTELIDS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. å) En del, troligen den nedre, af en spetsig i skafthålet af- slagen stenyxa; ändan bildar en smal, slipad egg. Afbildad fig 87 i hälften af verkliga storleken. Längd nu 3,5 tum. Statens Hist. Museum 1270: 297. I Statens Hist. Museum finnes ingen annan stenyxa af samma form. ä) En sländtrissa af sten. Statens Hist. Museum 1270: 358. ö) En sländtrissa af sten. Ingeniör Brudins samling pä Alafors. 7. Lurs socken. 172. I Lurs socken äro på olika, icke närmare uppgifna stäl­ len funna: a) En bred rätmejsel af flinta, liten, med tydliga smalsidor; alldeles oslipad. Cederstr. saml. 2379. Fig. 88. Pilspets af flinta. Lurs s:n. 1/1. b) En pilspets af flinta, smalt bladformig, med inböjd bas, fint knackad, temligen tjock. Afbildad fig. 88 i naturlig storlek. Längd 1,5 tum. Cederstr, saml. 2150. c) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg). Cederstr. saml. 2999. d) En bit af ett halfmånformigt flintverktyg (såg). Cederstr. saml. 2144. e) En smal ocli tjock flintskärfva eller flintspån. Cederstr. saml. 2381. TANUMS HÄRAD. LURS SOCKEN. 345 f) En bred ratmejsel af grönsten, med plana smalsidor Noch tydlig bane. ”Funnen i en mosse”. Cederstr. saml. 790. g) En yxa (?) utan liål af grönsten, nästan trind, tjock; eggen nu trubbig. Cederstr. saml. 2372. 173. På Amdals egor äro vid olika tillfällen hittade: a) En skedformig skrapa af flinta. ”Funnen vid sandtägt”. b) En flintspån. Bada i Cederstr. saml., 2981 ocli 1025. 174. Vid Amunderöd har man, troligen på olika ställen, funnit: a) Två flintdolkar med fyrkantigt, jemnbredt fäste. b) En liten vacker bladformig pilspets af hvit flinta, närmast lik tig. 61 i ”Sv. forns.” Längd 0,9 tum. Alla i Cederstr. saml., 2311, 2312 och 2586. 175. Å Appelsäters egor har man på en åker hittat: En i ena ändan afbruten, trekantig pilspets af grå ogenom­ skinlig flinta, lik tig. 12 å sid. 18 här ofvan; med sågtänder ut­ med två kanter. Längd nu 2,1 tum. Flintan synes vara af samma slag som den vid Tannam funna (se här nedan). Skänktes är 1872 af Appelsäters dåvarande egare herr Hjal­ mar Wiens till Statens Hist. Museum (N:o 4853). 176. Vid Backa hittades år 1837 i en potatisåker: Ett beslag af guld till mynningen af en svärdsslida, prydt å båda sidor med pålödda sirater af guldtrådar ocli guldkorn (så kailade "filigranornament"); utmed hvardera kanten löper en tjock, tvärrefflad guldtråd. Båda sidorna äro afbildade i naturlig stor- lek fig. 89 a och c; b visar beslaget sedt uppifrån ocli öppningen för svärdsslidan; d visar förstoradt en af de två djurbilder som pryda sidan c. Vid ena kantens midt ses lemningar af något nu bortbrutet; troligen af ett sådant fäste för en liten rem som här nedan omtalas. Vigt 6 ort (25,73 gram); guldets halt 75,7 proc. Statens Hist. Museum 783. Ena sidan af beslaget är förut afbildadt i "Från Jernåldern" pl. 8 fig. 12, i ”Sv. forns.”, fig. 417, ocli här ofvan sid. 45, fig. 57. Ett nästan alldeles dylikt, äfven med filigranornament prydt, guldbeslag hittades år 1821 vid Mällby i Kållands härad, Vester- götland, och förvaras nu i Statens Hist. Museum (N:o 437). Det är afbildadt fig. 416 i ”Sv. forns.". Dess vigt är 4,7 ort (20,03 346 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÂN HEDNATIDEN. gram) ocli guldhalt omkring 92 procent. Älven på detta beslag ses vid midten af den ena sidans kant tydliga lemningar af nå­ got nu bortbrutet, utan tvifvel af ett fäste för en rem. Dessutom bar man på olika ställen i Norden funnit sex lik­ nande, ehuru bredare guldbeslag till svärdsslidor. Ett af dem är från Sverige (Statens Hist. Museum 29); det väger ej mindre än 17,6s ort (75,19 gram) och hör till den stora guldskatt, som år 1774 anträffades vid Thureholm i Södermanland och som dess­ utom innehöll två massiva på samma sätt prydda guldbeslag till kaflen af ett svärdsfäste (”Sv. forns.”, fig. 408 ocli 409), en ovan­ ligt tung halsring af guld (”Sv. forns.”, fig. 471), m. m. Fig. 89 a—c. Beslag af guld till mynningen af en svärdsslida, sedt från båda sidor och uppifrån. Backa i Lurs s:n. 1/1- Fig, 89 d. En af de två djurbilderna på beslaget fig. 89 c. Förstorad. Från Norge äro tre dylika guldbeslag kända: Ett hör till ett betydligt guldfynd, som 1859 oeli följande år anträffades under gräfning vid Sletner i Eidsbergs prestegjeld, Smålenenes amt, och som dessutom innehöll tjugutvå guldbrak­ teater samt flere hela ocli sönderhuggna spiralringar af guld m. m. Fyndet förvaras i Kristiania Universitets Museum oeli är beskrif- vet af professor Rygh i Kristiania ”Videnskabernes Selskabs For- TANUMS HÄRAD. LURS SOCKEN. 347 handlinger for 1864”, sid. 103 och följ., samt i ”Från jernåldern", fynd N:o 283. Jfr ”Årsberetning for 1873 af Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevaring", sid. 78. Beslaget är 1,7 tum bredt och väger 78,04 gram. Dess ena sida är afbildad i "Från jernåldern” pl. 8 fig. 10, ocli det har på andra sidan invid nedre kanten ctt litet fyrkantigt hål. Det andra hittades ensamt på en åker i Etne eller Skone- viks prestegjeld, Söndre Bergenhus amt. Dess bredd är 0,9 tum ocli vigt 61,7 gram. Det förvaras i Kristiania Universitets Mu­ seum oeli är beskrifvet i ”Årsberetning for 1867 af Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevaring”, sid. 66; båda sidorna äro der afbildade, pl. II fig. 24. En rörlig tresidig guldplåt är genom en gångled fäst vid nedre kanten, ocli invid ändan af denna plåt sitta två små nitar, som tydligen fasthållit en rem. En liknande inrättning ses på beslaget från Thureholm, ocli hålet på Sletner- beslaget antyder, att äfven der en sådan rem har funnits; på be­ slaget från Ægge sitter ett litet spänne som tydligen också fast- liållit en liten rem. Man har i denna rem velat se det i sagorna omtalade ”fredsband”, hvarmed svärdet kunde fästas vid slidan och hvarigenom dess utdragande hindrades. Det tredje hittades år 1841 vid Ægge i Vestre Slidre pre­ stegjeld i Kristians amt; inga andra fornsaker träffades på samma ställe. Detta beslag, vid hvilket, såsom nyss nämndes, ett litet spänne, likaledes af guld, är fästadt, förvaras också i Kristiania Universitets Museum och är beskrifvet af Nicolaysen i ”Norske Fornlevninger", sid. 115. Från Danmark äro två sådana guldbeslag kända; intetdera är funnet tillsammans med andra fornsaker. Det ena hittades vid ett uppkastadt dike å Oure bys egor i Oure socken på Fyen. Det är afbildadt, i hälften af verkliga storleken, af Worsaae i ”Nordiske Oldsager” fig. 497; vigten ar 45,68 gram. Förvaras i Museet for nordiske Oldsager i Kjöben- havn (N:o 4463) och är beskrifvet af Boye i hans ”Oplysende Fortegnelse” öfver de arbeten af guld och silfver som förvaras i nämnda Museum (Kjöbenhavn 1859), sid. 125, N:o 771. Det andra är för mer än femtio år sedan hittadt vid Folby i Folby socken, Århus amt i Nörre-Jylland. Vigten år 45,68 gram, således alldeles lika mycket som det från Oure. Äfven detta be­ slag förvaras i Museet for nordiske Oldsager i Kjöbenhavn (N:o CLXXXIX) och är beskrifvet af Boye i hans nyss anförda ”For­ tegnelse”, sid. 126, N:o 772. 348 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Utom Norden äro dylika guldbeslag, så vidt man känner, icke anträffade, hvilken omständighet jemte siraternas form gör det mer än sannolikt, att dessa präktiga arbeten äro inhemska i Norden. Att alla dessa guldbeslag höra till ungefär samma tid, visas af deras stora inbördes likhet; att denna tid är midten af det första årtusendet efter Kristus, framgår ej blott af arbetets och siraternas art utan äfven deraf, att sådana beslag, efter livad här ofvan nämnts, vid tvänne särskilda tillfällen blifvit funna tillsam­ mans med andra arbeten, om hvilkas hänförande till nämnda tid­ skifte meningarna ej kunna vara delade. 177. Vid Berga är funnen: En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Cederstr. saml. 2244. 178. A Björnimbs egor hittades sommaren 1874 i ett litet vat­ tendrag: En eneggad flintspån (knif), 3,7 tum lång. Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 179. Vid Borrekärr är funnen: En dolkspets af hvit flinta. Cederstr. saml. 3086. 180. Vid Ek har man, troligen på olika ställen, funnit: a) En spjutspets af flinta. b) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg), stort och bredt. c) En söndrig stenyxa med skafthål. Alla i Cederstr. saml., 2377, 2260 ocli 2396. 181. På Elofseröds egor äro vid olika tillfällen funna: a) En söndrig stenyxa med skafthål. b) En sländtrissa af täljsten. Båda i Cederstr. saml., 3107 och 1085. 182. Vid Gisleröd har man funnit: En stenyxa med skaftbål, hel, af vanlig form. Cederstr. saml. 2226. 183. Å Gubberöds egor äro vid olika tillfällen funna: a) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. b) En oval sten med kantränna och nötningsfåra å båda bred­ sidorna. Om den sannolika användningen af sådana stenar se sid. 339 här ofvan. Båda i Cederstr. saml., 2083 och 3052. TANUMS HÄRAD. LURS SOCKEN. 349 184. Vid Hessland har man funnit i jorden: En grof mejsel af sten (ej flinta), vittrad. Cederstr. saml. 2738. 185. Vid Hult har man funnit i jorden: En spjutspets af flinta. Cederstr. saml. 3005. 186. Å Klöfveröds egor äro funna: a) En yxa utan bål af grönsten, kulirigt fyrsidig. Eggen plano-convex. b) En yxa utan hål af grönsten, nästan trind. Båda i Cederstr. saml., 208G ocli 2087. 187. I ett högt berg belt nära Lurs kyrka bar man funnit: Ett halfmånformigt verktyg (såg) af grå flinta. Cederstr. saml. 2400. 188. Vid Lurs kyrka är dessutom funnen: En bit af en dolk eller spjutspets af flinta. Cederstr. saml. 2380. 189. Vid Lurshagen har man på olika ställen funnit: a) En flintspån. b) En stenyxa med skafthål. "Funnen i jorden". Båda i Cederstr. saml., 2094 ocli 2854. 190. Vid Lursäng är funnen: En stenyxa med skafthål; baktill är ett stycke afslaget. Cederstr. saml. 2504. 191. Vid Ryrs Ödegård har man funnit: Ofre delen af en stor, bred rätmejsel af flinta med tydliga smalsidor, slipad. Cederstr. saml. 2085. 192. Vid Sifverbo har man funnit i jorden: En flintspån. Cederstr. saml. 1089. 193. Vid Skågedalen har man funnit i jorden: En spjutspets af grå flinta. Cederstr. saml. 3134. 350 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 194. Vid Skälleröd har man funnit i jorden: En yxa utan hål eller bred rätmejsel af grönsten. Cederstr. saml. 2693. 195. Å Torbals egor hittades år 1869 i odlad jord: En spiralring af en trind guldten, lagd i nära fyra hvarf; afbildad fig. 90 i naturlig storlek. Ena ändan oskadad, afsmal- nande; den andra afhuggen. Ringens inre diameter 0,55 tum; tenens tjocklek nära en linie. Vigt 4 ort 75 korn; guldbalt 85,5 procent. Statens Hist. Museum 4058. Sådana spiralringar tillhöra jernåldern ocli sannolikt midten af denna period. Se "Sv. forns.” fig. 456. Fig. 90. Spiralring af guld. Torbal i Lurs s:n. 1/1. 196. Vid Torbal äro dessutom, ehuru icke tillsammans, funna: a) Två flintspån. Båda i Cederstr. saml. 3042. b) En stenyxa med skafthål. ”Funnen vid nyodling”. Cederstr. saml. 2975. c) En stenyxa med skafthål, väl slipad. Längd 8,5 tum. Cederstr. saml. 3087. d) En slipsten af grå sandsten, fyrsidig; de båda breda si­ dorna concava, de smala convexa. Bredast vid ena ändan (4 tum); bredden vid midten 2,2 tum. Längd 8,5 tum. Största tjock­ leken, vid bredaste ändan, 1,7 tum. Cederstr. saml. 2550. e) En brynsten, troligen nyare. Cederstr. saml. 2551. f) En brynsten eller nedre delen af en tunn, bred, fyrsidig yxa af grå sten. Cederstr, saml. 2552. 197. Vid Tvetane har man hittat i jorden, möjligen tillsam­ mans: a) En spjutspets af brun flinta; å båda sidorna synas spår af slipning. TANUMS HÄRAD. LURS SOCKEN. 351 b) En spjutspets af mörk flinta. Båda i Cederstr. saml., 3119 och 3120. 198. Vid Tågeröd har man, troligen icke på samma ställe, hittat: a) En nästan trind yxa af grönsten, med plano-convex egg. b) Hälften af en stenyxa med skafthål; vanlig form. c) Eggen af en stenyxa som haft skafthål; vanlig form. Alla i Cederstr. saml., 2224, 2099 och 2098. 199. Vid Varebacka aro funna, troligen på olika ställen: a) En kullrigt tvåsidig, nästan halftrind yxa af ”röd granit”, utan skafthål. b) Ett stycke af en stenyxa med skafthål. Båda i Cederstr. saml., 3009 och 3011. 200. Vid Vålle äro vid olika tillfällen funna: a) En flintdolk med fyrkantigt utpringladt fäste; spetsen af- slagen. Cederstr. saml. 3051. b) Tre halfmånformiga flintverktyg (sågar). Alla i Cederstr. saml., 3037, 3038 och 3085. c) En yxa af grönsten, lik fig. 4 å sid. 15 här ofvan, med rännforniig fördjupning för skaftet rundt omkring, något ofvan midten; plana smalsidor och stor fyrsidig bane. Cederstr. saml. 2386. 201. Vid Åby är funnen: En bred rätmejsel af flinta, med tydliga afslagen upptill. Cederstr. saml. 2376. 202. Vid Änneröd är funnen: En bred rätmejsel af ljus flinta, med tydliga smalsidor; all­ deles oslipad. Cederstr. saml. 2656. 203. Vid Ön är funnet: Ett stycke af en stenyxa med skafthål. Cederstr. saml. 3026. 204. Vid Östby äro funna: a) Ett stycke af en trind yxa af grönsten, utan skafthål. b) Ett stycke af en kullrigt tvåsidig stenyxa, utan skafthål, grof, delvis slipad. ”Funnet i jorden”. Båda i Cederstr. saml., 836 och 1091. Bidr. till Glit. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 6 352 MONTELIDS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 8. Tannins socken. 205. I Tanunis socken äro på olika, icke närmare angifna ställen funna: a) En spjutspets af ljusgrå flinta, med kulirigt tvåsidig tånge; afbildad fig. 91 i hälften af verkliga storleken. Längd 4,25 tum; bladets största bredd 1,15 tum. Statens Hist. Museum 1270: 101 b) En spjutspets af mörkgrå flinta; bredt lancettformig (lik fig. 86 här ofvan, men trubbigare i båda ändarne). Längd 4,5 tum; största bredd 1,4 tum. Statens Hist. Museum 1270: 115. c) En spjutspets af flinta. Längd 4,4 tum. Statens Hist. Museum 1270: 108. I-%t / 1$ Fig. 91. Spjutspets af flinta. Tanums s:n. 1/2. d) En ”flintpir. Skänkt år 18G8 till Uddevalla Museum af hr E. Enebom på Hede. e) En stenyxa, afslagen i det ursprungliga skafthålet; ett nytt hål, som är litet oeli sitter snedt, är färdigborradt. Längd nu 3,75 tum. Statens Hist. Museum 1270: 283. f) Två stenyxor. Skänkta af herr E. Enebom på Hede till Uddevalla Museum, den ena år 18G3 och den andra år 1868. g) ”En stor och vacker stenyxa". Skänkt af Olaus Svensson till Uddevalla Museum år 1863. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 353 h) Fem sländtrissor af täljsten. Alla skänkta år 1875 af herr kontraktsprosten T. D. Hellberg till Statens Hist. Museum (N:o 5615). Se dessutom fynd N:o 171. 206. k egorna till Lilla Anrâs hittades för 20—30 år sedan: En bred ratmejsel af flinta, med plana smalsidor och fyrsidig bane. Ytan hvitgrå. Bredsidorna slipade; smalsidorna oslipade. Längd 3,85 tum; bredd vid eggen 1,» tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 207. I en till Lilla Anrâs hörande torfmosse hittades för nå­ gra år sedan: En stenyxa med skafthål, väl slipad, med tydlig kant längs midten af den främre sidan. Längd 4 tum; eggens bredd 1,55 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). Fig. 92. Sänkesten. Stora Anrås i Tanums s:n. l/2. 208. A Lilla Anrås’ utmark hittades för några år sedan, of- van jord: En yxa utan skafthål eller bred rätmejsel af grönsten, med plana smalsidor. Längd 4,8 tum; största bredd 1,9 tum och tjock­ lek 1,2 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. L. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 209. A Stora Anrâs’ utmark har man, troligen på olika stäl­ len, funnit: a) En groft tillhuggen stenyxa med påbörjadt skafthål, i livars midt en tapp qvarsitter. Kapten J. A. Lagergrens samling i Halmstad. b) En ”sankesten" med inknackad fördjupning rundt omkring midten; afbildad fig. 92 i hälften af verkliga storleken. I båda 354 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN, ändar synas märken af slag, möjligen tillkomna i senare tid. Längd 3 tum; största bredd 1,8 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). Se fynd N:o 232. 210. På en till Arendal hörande ljunghed ligga, å ömse sidor om den mellan Håkeby och Tanums kyrka gående stora lands­ vägen, flere låga, runda stenrösen, hvilka nu föga höja sig öfver den omgifvande ljungen 1. Ett af dessa stenrösen, som ligger nära och öster om lands­ vägen, undersöktes af mig i september 1872. Dess diameter är 44 fot och liöjd 3 à 4 fot. Spår af någon stenkista kunde icke upptäckas, ehuru röset utan tvifvel icke varit öppnadt förut. Bott- '1 - eu-" 27 Fig. 93. Spjutspets af flinta. Arendal i Tanums s:n. 1/1. nen var på en yta af flere qvadratalnar betäckt med brända ben och smärre spridda bitar af kol och af ett groft lerkärl; derunder fanns ett lag stenar. Vid ena kanten af benlagret ocli nära några lerkärlsbitar låg en liten spjutspets af /linta, samt ett par smärre flintskärfvor, af hvilka den ena varit utsatt för eld. Några andra fornsaker hittades icke. Röset återstäldes i sitt ursprungliga skick. 1 En del af detta fynd omtalas i ”Sveriges forntid", texten sid. 145, såsom anträffadt vid Håkeby, emedan rösena ligga nära Håkeby, ehuru på Arendals egor. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 355 Spjutspetsen, afbildad fig. 93 i naturlig storlek, är svartgrå, 2,2 tum lång och 0,75 tum bred vid den något inböjda basen, samt jemförelsevis tjock. Bitarne af lerkärlet äro små, tjocka, utan sirater; massan grof, med inblandade qvartskorn. Kärlet bar varit illa brändt . och liknat dem som pläga hittas i grafvar från den yngre brons­ åldern, hvarvid dock bör anmärkas, att dylika simpla lerkärl varit i bruk både under äldre och senare tid. Emedan jag omedelbart efter undersökningen af detta röse måste resa från trakten för att på utsatt tid i en annan del af landet företaga ett forskningsarbete som ej kunde uppskjutas, nödgades jag till ett kommande år spara öppnandet af de andra I Fig. 94. Del af berget hvarpå röset N:o 4 vid Arendal hvilade; med profil efter linien DE. på samma ställe liggande rösena. Ett tillfälle dertill yppades sommaren 1875, då jag en kort tid åter vistades i Tanum. Tre rösen undersöktes då; ett liggande helt nära det nyss beskrifna och två belägna nära hvarandra på andra sidan landsvägen. Röset 2. Det förstnämnda, som ligger så nära vägen att denna afskurit en del af röset, hade en diameter af 40 fot och var 4 fot högt. Ej heller här fanns någon stenkista. På rösets botten, mellan och på de understa stenarne samt i den sand och sandblandade mylla, hvarpå dessa hvilade, anträffades bitar af brända ben och af lerkärl. Det tunna benlagret, som låg något nordost om högens medelpunkt, höll omkring 45 fot i längd och 3 fot i bredd. Benbitarne, hvilka liksom de i röset N:o 1 ned­ lagda torde hafva blifvit rensköljda sedan de uppsamlades efter likets förbränning, lågo ej bland kol och kolblandad fet jord, så­ som i jernålderns grafvar är vanligt; endast några spridda kol- 356 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. bitar funnos. I sanden under stenarne lågo spridda många större och smärre flintstycken och flintskärfvor, bland hvilka dock inga voro till särskildt bruk bearbetade. De voro af den vid Tannam (se N:o 316 här nedan) vanliga grå, ogenomskinliga flintan. Röset 3. I det ena af de vester om landsvägen- öppnade rösena anträffades hvarken kol eller ben; endast ett groft tillsla­ get flintstycke utan bestämd form. Rosets diameter var 35 fot; dess höjd endast 2—3 fot. 4‘t■ - it Fig. 95. Spjutspets af flinta. Arendal i Tanums s:n. 2/3. Röset 4. Det andra på nämnda sida om vägen liggande röset, af 40—42 fots diameter, visade sig hafva ett ganska ovan­ ligt innehåll. Det var af samma höjd som N:o 3 oeli låg på en berghäll, hvilken dock ej var jernn, utan bildade en afsats (se TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 357 fig. 94) med branta väggar (AB och BC), som stodo i rät vinkel mot hvarandra och mot hvilkas nedre kant den af denna vinkel omslutna delen af hallen sluttade. Väggens höjd var vid hörnet 1,3 fot. I detta hörn träffades 'ett omkring 2,5 fot långt och 2 fot bredt lager af ostronskal, samt några deribland liggande skal af ätbara musslor och snäckor (Mytilus edulis och Littorina litto- rea). Nära detta lager (vid X), 6 fot från hörnet, träffades vid den här 1 fot höga väggens nedre kant en spjutspets af flinta. I röset hittades dessutom flere flintskärfvor, smärre bitar af grofva lerkärl samt små obestämbara stycken af obrända ben; några brända ben kunde deremot ej upptäckas. Spjutspetsen, afbildad fig. 95 i två tredjedelar af verkliga storleken, är ganska väl slagen och synes vara oskadad. Längd 5,75 tum; största bredd 1,3 tum. De i detta röse, äfvensom i det under N:o 2 beskrifna, funna bitarne af lerkärl likna dem som anträffades i röset N:o 1. Det i röset 1 funna förvaras i Statens Hist. Museum under N:o 5155 och det i rösena 2—4 i samma Museum under N:o 5661. Dessa fynd äro i flere hänseenden märkliga. För bestämmande af frågan om den tid dessa stenrösen till höra hafva vi att erinra oss, dels att man i dem funnit två spjut­ spetsar af flinta, dels att två af dessa rösen visat sig betäcka grafvar innehållande brända ben. Då ringaste anledning ej finnes, att förklara de båda spjutspetsarne vara tillfälligtvis nedkomna i rösena eller hörande till annan tid, hafva vi häruti en, om än icke i sig sjelf fullt afgörande upplysning om tiden. Sådana va­ pen begagnades nämligen väl i synnerhet under stenåldern, men många fynd bevisa, att flintan användes till spjut- och pilspetsar äfven efter den tid, då metallernas bruk blifvit kändt, således efter bronsålderns början 1. Att rösena vid Arendal höra till den senare perioden, synes mig vara klart deraf, att man i dem fun­ nit grafvar med brända ben. Otaliga fynd vitna nämligen derom, att i Norden, liksom i andra länder, likbränningen varit vanlig under bronsåldern, eller rättare under en stor del af detta tid­ skifte; hvaremot man aldrig vid undersökning af sådana grafvar, som med visshet kunna hänföras till stenåldern, har funnit något skäl för det antagandet, att likbränning redan före sistnämnda periods slut vunnit insteg i Norden. Men då torde man ej heller 1 ”Sveriges forntid”, texten, första häftet, sid. 158. Se äfven fynd N:o 280 här nedan. 358 MONTELIDS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. — åtminstone icke på grund af de sakförhållanden, hvilka nu åro kända, — hafva rätt att hänföra till stenåldern en graf, som innehåller brända ben, endast derföre, att jemte dessa ben ej hittats andra fornsaker än ett vapen af sten. Man liar så mycket mindre rätt att göra detta, som det naturligtvis berodde på, snart sagdt, en tillfällighet, om under bronsåldern något föremål af brons kom att läggas i grafven hos den döde. Att icke alla grafvar från denna tid innehålla något af brons, är lika naturligt i sig sjelft, som det af mångfaldiga fynd är bevisadt. I många graf- var från nämnda period har man icke funnit något annat än lemningarna af de döde; i andra lågo bredvid benen ett eller flere föremål af brons, under det att några grafvar inneslutit både bronssaker och stenvapen. Ingen tvekar att till bronsåldern hän­ föra en graf af sistnämnda slag; men om de efterlefvande, i stäl­ let för att låta de dyrbara bronssakerna följa den aflidne i graf- ven, hade ansett, att dessa kunde göra dem sjelfva större nytta, så hade vi icke funnit någon brons i denna graf, men det hade dock varit ett stort misstag af oss att hänföra fornminnet till annan tid än bronsåldern. Då således den omständigheten, att en graf ej innehåller något föremål af brons eller att den endast inne­ håller ett vapen af sten, icke i ocli för sig utgör något hinder för att grafven kan tillhöra bronsåldern; och då man ej har anled­ ning att antaga likbränning under stenåldern men väl under brons­ åldern, tvekar jag ej att till sistnämnda period hänföra rösena vid Arendal. Man skulle möjligen kunna ännu något närmare bestämma deras ålder. Emedan likbränningen egentligen först under brons­ ålderns senare del synes hafva blifvit allmän i Sverige, om än spår deraf äfven från bronsålderns första tid möjligen skulle kunna uppvisas, så torde det vara sannolikare att rösena vid Arendal tillhöra bronsålderns senare än dess förra del. Äfven under jernåldern var visserligen likbränning vanlig och man känner från Sverige flere till den äldre jernåldern hörande stenrösen liknande dem vid Arendal och, såsom de, betäckande en samling brända ben, hvilka ej ligga i någon stenkista (se fynd N:o 238); men emedan man icke har någon anledning antaga, att spjutspetsar af flinta då ännu voro i bruk, finnes ingen sanno­ likhet för att rösena vid Arendal äro yngre än jernålderns början. De enda utom spjutspetsarne der anträffade saker, som kunde gifva upplysning om tiden, äro de bitar af lerkärl, som lågo i rösena N:is 1, 2 och 4. De äro alla hvarandra lika, men lemna knapt någon ledning vid besvarandet af frågan om rösenas ålder, TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 359 emedan sådana enkla kärl, af grof massa och illa brända, begag­ nats under mycket lång tid; då dylika voro allmänna under den senare delen af bronsåldern, torde emellertid äfven dessa bitar tala för den åsigten, som här framstälts, eller att rösena tillhöra sistnämnda period. För att styrka mitt påstående, att man annorstädes vid flere tillfällen anträffat vapen af sten dels endast tillsammans med brända ben, dels tillsammans med brända ben oeli bronssaker, kunna följande fynd anföras: 1. Å Fuglie bys egor i socknen af samma namn, Skytts hä­ rad, Skåne, har man vid en större sten funnit ett temligen tjockt lager af brända ben och aska, hvari två utmärkt vackra flint- dolkar lågo. (Enligt N. G. Bruzelii beskrifning på fornlemningar inom Skytts härad, sid. 15; handskrift i Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens arkiv.) 2. Vid Tommarps by i Tommarps socken af nyssnämnda härad har i en större hög en lerurna anträffats, i hvilken lågo brända ben, en spjutspets af flinta och ett halfmånformigt flint- verktyg. (Enligt nyss anförda beskrifning, sid. 24.) 3. Vid Hvidegård, ej långt från Kjöbenhavn, fann man år 1845 i en grafhög en stenkista af full manslängd, som inneslöt brända ben, en spjutspets af flinta, ett svärd och två knifvar m. m. af brons; de båda knifvarne voro inlindade i läder och spjutspetsen insydd i ett tarmstycke. (”Annaler for nord. Oldkyn- dighed” 1848, sid. 336.) 4. Nära Hjörring i Jylland hittades år 1846 brända men- niskoben uti en hög, samt vid benen två yxor eller mejslar af sten samt åtskilliga perlor m. m. af bernsten. (Enligt dansk ”An- tiqvarisk Tidskrift” 1846—1848, sid. 18. Det heter der om detta ocli följande fynd, att de båda måste hänföras till bronsåldern). 5. Nära Århus i Jylland hittades för många år sedan en spjutspets af flinta, liggande ”i en lerurna med brända ben”. (Dansk "Antiqvarisk Tidskrift”, 1846—1848, sid. 18.) 6. Vid Gjöttrup i Alborgs amt har man i en liten stenkista funnit ett lerkärl innehållande brända ben ocli bitar af två brons- knifvar; öfver kärlets mynning låg en flintdolk med kort fyrkan­ tigt fäste. (Kjöbenhavns Museum 11659— 11662.) 7. Vid Rammedige i Ringkjöbings amt, Jylland, träffades i en grafhög, på en fots djup, vid en flat sten: brända ben jemte fem små bladformade pilspetsar, bitar af en spjutspets och en spån, alla af flinta samt mycket starkt brända; ingen lerurna. 360 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. (Dansk "Antiqvarisk Tidskrift” 1861, sid. 11, och "Årböger for nordisk Oldkyndighed" 1868, sid. 101.) Härvid har jag naturligtvis ej tagit de fall i betraktande, dä man, såsom vid Kinna-Sanden i Vestergötland, i en ursprungligen till stenåldern hörande graf funnit lerkärl med brända ben ocli bronssaker nedsatta i en senare tid. ("Vitterh. Akad:s Månadsblad” 1877, sid. 412.) De i röset 4 funna skalen af musslor ocli snäckor förtjena särskild uppmärksamhet. Troligen äro de lemningar efter en be- grafningsmåltid ocli bilda en liten "kjökkenmödding" 1, ehuru de­ ras massa är ojemförligt mycket mindre än de väldiga danska ’kjökkenmöddingarne” från stenåldern. Att sådana afskrädes- högar, stora eller små, ej alla tillhöra den äldsta tiden, är klart, och dylika lemningar äro nu kända i Norden icke blott från sten­ ålderns äldre del, utan älven från många senare perioder, ända till den historiska tiden. Också i eller vid andra grafvar, både äldre ocli yngre än stenålderns slut, har man funnit djurben2, ocli i en stenåldersgraf vid Torseke nära Kristianstad i Skåne, hvilken för några år se­ dan undersöktes af doktor H. Hildebrand, träffades icke blott djurben utan ock en mängd skal af ätliga musslor ("Antiqvarisk tidskrift för Sverige” 3, sid. 25). Det är visserligen sannolikast, att alla de fyra rösena vid Arendal äro ungefär samtidiga, emedan de ligga helt nära hvar­ andra och tillsammans med några andra, ännu ej undersökta, dy­ lika rösen bilda en grupp. Emellertid är det möjligt, att rösena 1 och 2, hvilka ligga tätt intill hvarandra och båda innehållit brända ben, skulle kunna tillhöra en något annan tid än rösena 3 ocli 4, i hvilka några brända ben ej funnits. Den fullständiga frånvaron af ben i N:o 3 och de små obrända men obestämbara benbitar, som upptogos ur N:o 4, göra det möjligt, att dessa två rösen innehållit obrända lik, hvilka helt ocli hållet förmultnat, emedan luften haft lätt tillträde till dem genom stenarne och den obetydliga jordbetäckningen. 211. På en till Arendal hörande åker hittades våren 1876 under plöjning: Ett halfmånformigt flintverktyg (såg), bredt, kort; närmast 1 ”Sveriges forntid”, texten, ba häftet, sid. 38. 2 Anf. arbete, sid. 102. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 361 likt fig. 127 bär nedan. Eggen rät, utan tydliga sågtänder. Längd 3,85 tum; bredd 1,5 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 212. Vid Backa äro, troligen icke på samma ställe, hittade: a) En spjutspets af flinta. b) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg). ”Funnet i jorden”. c) En bit af ett mycket stort dylikt flintverktyg. Alla i Cederstr. saml., 2251, 2253 och 2252. Fig. 96. Ringspänne af silfver. Björnås i Tanums s:n. 2/3. 213. Ä Björnereds egor liar man hittat: Ett bryne, begagnadt på fem sidor; ändarne afrundade. Fär­ gen grönaktig. Längd 4 tum; bredd 2,3 tum. Skänkt år 1876 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 5695). 214. Björnås. Torparen Andreas Jakobsson hittade år 1835 vid gräfning i jorden på sitt torp under skattehemmanet Björnås: Ett ringspänne af silfver, afbildadt fig. 96 i två tredjedelar af verkliga storleken. Ringen bredt oval, af en trind, slät, 3 linier tjock ten, som slutar i nästan klotrunda knoppar, hvilkas öfre 362 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. del (något mindre än halfva ytan) är prydd med tätt sittande upphöjda punkter, bildande sneda parallela linier. Knopparne, för öfrigt släta, äro gjutna för sig oeli påträdda ringens ändar. Nålens öfre ända bildas af en dylik rund, på öfversidan likaledes knottrig knopp, hvilken såsom på andra spännen af samma slag är genomborrad och kan efter behag skjutas fram och tillbaka på ringen. Upptill trind, blir nålen sedan bredare, tunnare och fyrkantig. Den är nu afbruten oeli de yttersta 4 linierna tillsatta å teckningen; möjligen har den varit längre. Ringens inre dia­ meter 3,8—3,2 tum. Nuvarande vigt 98 ort 56,5 korn. Statens Hist. Museum 696. Ehuru ringspännen från hednatidens sista århundraden i Sve­ rige, i synnerhet på Gotland, ofta anträffats, känner man från hela landet endast några få sådana spännen af samma form som det bär afbildade, det vill säga med en klotrund, eller nästan klot­ rund, knopp vid hvardera ändan af den trinda ringen och med en dylik knopp vid nålens början. I Statens Hist. Museum förvaras utom det från Björnås en­ dast fyra sådana ringspännen oeli en liten bit af ett femte, alla af silfver; å alla äro knopparne särskildt gjorda och sedan trädda på ringarnes och nålarnes ändar. 1—2. Två af dem påträffades år 1871 under rishemtning in­ vid en större sten å Vårby egor i Huddinge socken, strax söder om Stockholm; på samma ställe lågo äfven ett stort rundt något kupigt spänne, 19 beslag till ett bälte, 14 hängsmycken, 42 perlor och 6 arabiska mynt (det yngsta pregladt år 938), allt af silfver oeli det mesta förgyldt. Ringspännenas knoppar äro på ena sidan tillplattade, belagda med guld oeli prydda med sirater af pålagda guldtrådar. Sjelfva ringarne äro af silfver oeli ej förgylda. Inre diam, på den ena 3,95—3,45 och på den andra 3,40— 3,15 tum. Af båda nålarne finnas endast knopparne qvar. (Statens Hist. Museum 4516. — Fyndet, som synes tillhöra slutet af hednatiden, är afbildadt ocli beskrifvet i det inom kort utkommande andra häftet af B. E. och H. Hildebrands ”Teckningar ur Svenska Sta­ tens Historiska Museum”; ringspännena äro afbildade ser. VI, pl. 1.) 3. Ett tredje hittades år 1870 i en åker vid Råsta i Stora Mellösa socken, Nerike. Knopparne äro klotrunda ocli alldeles släta. Ringens inre diameter 4,85—4,5 tum; nålen afbruten, upp­ till trind. Vigt nu 80 ort; silfverhalt 91,5 proc. På samma ställe hittades senare på året två snodda halsringar af silfver. Inga mynt lågo bredvid smyckena. (Statens Hist. Museum 4355.) TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 363 4. Det fjerde hittades år 1868 under gräfning i en mindre å på Holmö egor, Ousby socken, Östra Göinge hårad i Skåne, tillsammans med en armring, några bitar af ringar samt 8 mynt, allt af silfver. Af mynten voro 7 arabiska samanid-mynt, präg­ lade under åren 895—934, samt ett bulghar-mynt från Suwar af år 949 (eller 950). Ringsöljan, som nu är hopböjd, har haft nå- got större diameter än den från Björnås. Knopparne äro klotrunda, alldeles släta; nålen borta. (Statens Hist. Museum 3978.) 5. Ett litet silfverstycke, som tvifvelsutan varit den utanför knoppen sittande ändan af en sådan ringsölja som den från Holmö eller Råsta, hör till ett silfverfynd som år 1862 anträffades i ett stenröse på ön Ternö i Hellaryds socken, Blekinge. Fyndet be- stod för öfrigt af en mängd större och smärre bitar 1 af ringar, tenar m. m., samt 6 arabiska mynt, präglade under åren 913— 936, och ett tyskt mynt från ungefär samma tid. (Statens Hist. Museum 3004.) Det torde förtjena särskildt anmärkas, att intet ringspänne af denna typ är kändt från Gotland, oaktadt Statens Historiska Museum från denna ö eger mer än 230 hela och sönderbrutna ringspännen, af hvilka 40 äro af silfver. Från alla andra delar af Sverige förvaras endast 60 ringspännen i samma museum (15 af dem äro af silfver); och af detta jemförelsevis ringa antal höra, såsom vi sett, sex till samma grupp som fig. 96. I Norge, — till hvilket land Bohuslän under den tid, då Björnåsspännet gjordes, måste räknas, — synas ringspännen af denna typ icke hafva varit ovanliga. Man känner nu 4 af silfver och mer än 12 af brons 2. Knopparne på dessa spännen äro dock ej alltid fullkomligt klotrunda, utan flere af dem hafva en plan sida 3; de äro icke knottriga såsom å det här afbildade, utan an­ tingen släta eller prydda med sling-sirater. 1 Bland bitarne fanns ett stycke af ett sådant fyrsidigt, med filigran- sirater prydt spännsmycke som de tvä till Odeshögfyndet hörande, af hvilka det ena kommer att afbildas i något af de sista numren af Vitt. Akad:s Månadsblad för 1877. 2 Enligt benäget meddelande af professor Rygh och amanuensen Und­ set. Man lär äfven hafva funnit ett par spännen af denna form som hafva ring ocli nål af jern samt endast kulorna af brons. 3 Ett bronsspänne med sådana kulor är afbildadt i Loranges katalog öfver ”Samlingen af norske Oldsager i Bergens Museum”, sid. 131; dess nål är mycket lång. Ett liknande bronsspänne, men med af- bruten nål, funnet ”i Norge”, förvaras i Statens Hist. Museum i Stockholm (N:o 1428). 364 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRAN HEDNATIDEN. Ett af silfverspännena, likt fig. 411 i Worsaae’s ”Nordiske Oldsager”, är funnet på bottnen af en grafhög vid Grötmo i Beit- stads prestegjeld. Nordre Throndhjems amt. (Videnskabernes Sel­ skabs Oldsagssamling i Throndhjem; K. Ryghs katalog öfver denna samling, N:o 242, och Nicolaysen, ”Norske Fornlevninger", sid. 661.) Ett annat silfverspänne likt nyss anförda figur hittades 1862 vid Vullum i Strindens prestegjeld, Söndre Throndhjems amt, till­ sammans med 4 armringar af guld och 6 halsringar af silfver. (Spännet förvaras i Kristiania Universitets Museum, N:o 2928; Ni­ colaysen, ”Norske Fornlevninger”, sid. 594.) Det tredje silfverspännet är funnet i Etne prestegjeld, Söndre Bergenhus amt, tillsammans med en snodd halsring, en armring m. m. af silfver (Kristiania Universitets Museum 2283—2286; Ni­ colaysen, ”Norske Fornlevninger”, sid. 361). Detta spänne, af 5,3 svenska tums diameter, har äfven samma form som fig. 411 i Worsaae’s ”Nordiske Oldsager”. Det fjerde silfverspännet är funnet ensamt på Jæderen, i trak­ ten af Stavanger, ocli förvaras nu i Bergens Museum (N:o 3046). Ringens inre diameter är 5,3 tum; knopparne äro särskildt gjutna kulor med cylinderlika utsprång åt hvar sida, hvilka äro trädda på ringen. (”Årsberetning for 1875 af Foreningen til norske For- tidsmindesmerkers Bevaring”, sid. 51.) Från Danmark känner man två stora silfverspännen af nu i fråga varande grupp, samt en bit af ett dylikt. Det ena spännet, afbildadt fig. 411 i Worsaae’s ”Nordiske Oldsager”, liar alldeles släta knoppar; nålen är borta. Det är funnet vid plöjning nära Römersdal på Bornholm tillsammans med flere större ocli smärre ringar samt några kufiska (arabiska) mynt, allt af silfver; i en af ringarne hänger ett silfverkors. Förvaras i Museet for nordiske Oldsager i Kjöbenhavn; fyndet är beskrifvet af Boye i lians sid. 347 anförda ”Fortegnelse”, N:is 759 ocli 389. Det andra är ett stort och präktigt spänne, inlagdt med guld och niello; kulorna, som på framsidan äro plana, prydas af vackra slingor. Den ovala ringens inre diameter är 3,2—3,7 tum och nålens längd ej mindre än 10,6 tum. Detta praktstycke hittades nära Odensee på Fyen, förvaras nu i Museet for nordiske Old­ sager i Kjöbenhavn, samt är afbildadt i Worsaae’s ”Nordiske Old­ sager” fig. 410, och i Boyes anförda arbete, sid. 123. Ena ändstycket till ett dylikt spänne är jemte en mängd- smycken, mynt m. m. af silfver funnet vid Vålse på Falster 1; de 1 Enligt benäget meddelande af herr Sophus Müller. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 365 yngsta mynten äro präglade i slutet af 900-talet. Fyndet är be- skrifvet i ”Annaler for nord. Oldkynd." 1842—1843, sid. 22 o. följ. Liksom ringspännen af denna typ äro okända från Gotland, sy­ nas de äfven nästan helt och hallet saknas i de på ringspännen af andra former synnerligen rika länderna öster om Östersjön. Från dessa trakter, hvilkas betydande fornsakssamlingar jag nyligen haft tillfälle att studera, känner jag nämligen endast ett enda ringspänne af nu i fråga varande form1. Det är funnet vid Wilko- mirz, nordvest om Wilna i Lithauen och förvaras nu i Wilna Mu­ seum. Spännet, af silfverbeklädd brons, har trind ring och en rund guldplåt inlagd på den plana framsidan af hvarje knopp; nålen saknas. På grund af det vi för närvarande känna om denna typs förekomst synes det vara sannolikast, att den är inhemsk i Skan­ dinavien; att åtminstone några af dessa ringspännen äro förfärdi­ gade i Norden torde för öfrigt visas af de på dem förekommande siraterna. Det i norra Lithauen funna spännet bör då betraktas såsom ditfördt af någon bland de många nordbor, hvilka under vikingatiden besökt länderna öster om Östersjön, bosatt sig der och der efterlemnat talrika minnen. Under sådana förhållanden är det synnerligen anmärknings- värdt, att man funnit flere ringspännen af samma typ i en annan del af Europa, som nordbor under samma tid likaledes i stora skaror besökte, nämligen på de Britiska öarna.. Det märkligaste hithörande fyndet gjordes nära stranden af Skaill-viken i Sandwicks socken på den största af Orknöarna, hvilka på denna tid voro bebodda af nordbor. Man fann der 9 stora ringspännen, 14 snodda bals- ocli armringar, 23 andra arm­ ringar, en mängd bitar af spännen, ringar m. m., samt 3 anglo- sachsiska och 10 arabiska mynt, allt af silfver och vägande ej mindre än 17 svenska %. Det yngsta myntet är slaget i Bagdad år 945. Ett af ringspännena, afbildadt å nästa sida fig. 97, har vid rin­ gens ändar sådana på framsidan knottriga knoppar som det från Björnås; nålen är nära 11,5 svenska tum lång. Ett annat af de vid Skaill funna spännena har likaledes sådana knottriga knoppar som fig. 96; två hafva klotrunda knoppar prydda med vackra slingsirater; ett har klotrunda, släta knoppar; ett saknar visser­ ligen sådana knoppar vid ringens ändar, men har en dylik vid 1 Jemför dock Hansen, ”Die Sammlungen inland. Alterthümer des Est- ländischen Provinzial-Museums" (i Reval), pl. 6 fig. 12 (ringen synes vara sluten, med endast en knopp; fyndorten okänd). 366 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. nålens början. De tre andra till fyndet hörande spännena hafva inga sådana knoppar 1. Från Skotland lära inga andra ringspännen af samma typ vara kända; men i England och Irland äro några funna. Under plöj­ ning på en åker vid Casterton i Westmoreland, nordvestra Eng­ land, hittades år 1846 ett sådant ringspänne; och ett annat af ovan­ lig storlek uppgräfdes år 1785 vid Newbiggin i Cumberland, nord- Fig. 97. Ringspänne af silfver. Skotland. Ungefär 1/3- vestligaste delen af England. Ringen å det senare har en dia­ meter af 7 sv. tum ocli nålens längd är icke mindre än 18 tum. Bland de flere i Irland funna ringspännena med runda knop­ par är isynnerhet ett af silfver anmärkningsvärdt, hvilket år 1868 1 Fyndet är beskrifvet af Joseph Anderson i hans ”Notes on relics of the viking period of the Northmen in Scotland”, införda i ”Procee­ dings of the Society of Antiquaries of Scotland", vol. X, s. 575—584. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 367 hittades i grefskapet Limerick. Det var nedlagdt i en präktig silfverbägare jemte tre silfverspännen af en i de keltiska länderna vanlig form. Bägaren lär förskrifva sig från det 9:de eller 10:de århundradet. Den skotske fornforskaren Josepli Anderson, ur hvilkens här ofvan anförda afhandling jag hemtat dessa uppgif­ ter, oeh hvilken liksom jag i spännena af samma slag som flg. 96 ser minnen af nordborne, tillägger: ”Den betydande storleken af dessa ringspännen svarar till de gamla beskrifningarna på de smyc­ ken som irländska hôfdingar fordom buro. Vi känna deremot intet spänne af inhemsk form som motsvarar beskrifningen på den store höfdingen Midirs spännsmycke, hvilket, då han fäste det på sitt bröst, räckte från den ena skuldran till den andra, eller någon med så lång nål, att den kunde åsyftas på det ställe i de brehonska (gamla irländska) lagarne, der man sörjde för säkerheten i en tät folk- Fig. 98 b. Ena ändan af spännet Jig. 98 a, sedd från sidan. 2/3: Fig. 98 a. Ringspänne af brons. 1 Gotland. 2/3- samling genom det stadgande, att ”män äro saklösa för nålar på deras skuldror eller bröst, förutsatt att dessa ej sticka fram allt för långt, i hvilket fall målet skall afdömas efter kriminallagen”. De bär ofvan omtalade fynden från Skandinavien och de bri­ tiska öarne göra det otvifvelaktigt, att ringspännen af samma typ som fig. 96 och 97 tillhöra det tionde århundradet, och sannolikt egentligen dettas senare hälft. Man torde kunna med skäl antaga, att denna i Norden in­ hemska typ — stora ringspännen med trind slät ring och runda knoppar — är här utvecklad ur en mycket liknande, som är all- 1 Funnet, jemte ett annat ringspänne och en jernyxa (lik fig. 484 i "Sv. forns.”), bland menniskoben i ett stenröse uti en till Seigs i Belvigs socken hörande åker. (Statens Hist. Museum 5585.) Bidr. till Göt. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 7 368 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. män i vestra Ryssland och äfven förekommer i östra delen af Skandinavien (fig. 98). Skilnaden är huvudsakligen endast, att dessa spännen, hvilka äro af brons och betydligt mindre än origi­ nalen till fig. 96 och 97, hafva ändarne uppböjda i nästan rät vinkel, samt att nålen ej baktill slutar i en sådan rund knopp som de vid ringens ändar. Ringen är, liksom å typen fig. 96 och 97, trind. 215. A Buars egor hittades för några år sedan, i ett sandtag vid landsvägen mellan Skälleröd ocli Hede: En liten flintyxa med plana smalsidor; slipad vid eggen. Å ena bredsidan tinnes en större fördjupning uppkommen derigenom att ett stycke bliïvit urslaget, troligen vid yxans tillknackning. Längd 5,5 tum; bredd vid eggen 1,5 tum. Statens Hist. Museum 4866. 216. I en till Buar hörande mosse är hittad: En upptill snedt afslagen rätmejsel af grå flinta, med tyd­ liga, oslipade smalsidor. Bredsidorna väl slipade. Längd nu 4,15 tum; bredd vid eggen 1,9 tum. Statens Hist. Museum 5558: 8. 217. Vid Buar har man äfven, på olika ställen, funnit: a) En bred rätmejsel af brungul flinta, med tydliga smalsidor och slipad; skadad. ”Funnen i jorden”. Cederstr. saml. 2703. b) En mejsel af grönsten, upptill afslagen i äldre tid; afsmal- nar uppåt och mot eggen. Smalsidorna kullriga. Ytan ljusgrå. Längd nu 4,7 tum; största bredd 1,9 tum. Statens Hist. Museum 5558: 7. 218. Nära Eigde hittades i augusti 1869 å Tanums Stora Hamnelag en större öppen guldring af mjölnaren Johan Hanssons i Bro son Anders Vilhelm. ”A stället, der ringen hittades, hade föregående året skett torftägt, hvarigenom ringen, som var fast- växt i gamla ene- och ljungrötter, blifvit synlig”. Ringen, af blekt, mycket silfverblandadt guld, är afbildad fig. 99 i tvä tredjedelar af verkliga storleken. Den liar varit åttkan­ tig, men den mycket nötta utsidans kanter äro nu otydliga; in­ sidan knapt något nött. Inre diameter 3—2,8 tum; största tjock­ leken (vid ändarne) 0,2 tum. Vigt 18 ort 35 korn. Guldhalt 50,5 procent; silfverhalt 44 procent. Statens Hist. Museum 4206. Se fynd N:o 232. TANUMS HÄRAD. TARDAIS SOCKEN. 369 219. Vid Ekehogen (hörande till Tannam), invid landsvägen, finnes en samling af ”stora runda ättehögar. Uti en af dessa hit­ tades 1816, uti en 34 alnar lång och 1 aln bred hällkista, en jern- yxa, ett genomborradt blylod och en jernskena" (Holmberg, Bo­ husläns historia”, 1:a uppl., 2 sid. 231; 2:a uppl., 2 sid. 68)1. Samma fynd beskrifves något utförligare i Liljegrens och Brunii ”Nordiska fornlemningar", N:o VI, der det heter: "När år 1816 åboen på Tannams Pilegård ville utjemna en hög om 90 alnars omkrets, hvilken låg i åkern, fann han vid en gräfning af 11 aln en hällkista, 34 alnar lång samt 1 aln bred och djup, be­ stående af fyra flisformiga hällar. Ofvanpå denna hög (kista?) låg något åt ena sidan en 44 alnar lång och 1 aln bred lockhäll, som var till en del öfverhöljd af jord. För öfrigt syntes ingen hvarken inre eller yttre stensättning. Då grafven nogare under­ söktes, råkades: Fig. 99. Ring af silfverblandadt guld. Eigde i Tanums s:n. 2/3 a) En ännu någorlunda bibehållen jernyxa, 6 tum lång; b) En förrostad jernskena; c) Ett något vittradt blylod, i form af en afhuggen och ge­ nomborrad con, 14 tum långt; och d) Några alldeles af erg medtagna kopparringar.” 1 Holmberg tillägger: "Man har äfven vid gräfningar uti dem funnit hufvudskallar och obrända lik, men dessa äro säkert ditkomna år 1719, då, enligt en anteckning i kyrkoboken, hoptals af det från Norge retirerande krigsfolket här omkommo och blefvo, för bristande utrymme å kyrkogården, nedmyilade utmed landsvägen”. 370 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Några lemningar af menniskoben omtalas icke såsom funna i kistan. Yxan, som jemte blylodet och sjelfva grafven äro afbil- dade å pl. VI i Liljegrens och Brunii anf. arbete, har stort skaft- hål; och om jernskenan säges, att den ”lär hafva omgifvit en sköldkant”. Man känner ej, om de här funna sakerna ännu finnas i behåll. 220. Vid Fossum har man funnit i jorden: En bred rätmejsel af hvit flinta, med tydliga smalsidor, slipad. Cederstr. saml. 2707. 221. På en åker å Sör-Fossums egor är funnen: En stenyxa med skafthål, hel; vanlig form. Längd 3,95 tum; bredd vid den sneda eggen 1,75 tum. Skänkt år 1875 af hemmansegaren Hans Thoresson å Sör- Fossum till Statens Hist. Museum (N:o 5430). 222. Å Lilla Gerums egor hittades hösten 1872 under potatis- upptagning: Ett bredt halfmånformigt verktyg (såg) af flinta med rak egg. Längd 4,1 tum; största bredd 1,45 tum. Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 223. A hemmanet Lilla Gerums mark, på en jemn plan strax ofvanom den sluttning mot ett vattendrag, i hvilken en stor under namnet "Runohällen" 1 känd hällristning ses, ligga ”i nära omedel­ bart sammanhang med” denna ristning ”16 mindre grafhögar, hvilka vid undersökning visat sig innehålla brända lik. Uti den ena af dessa högar hittades för flere år tillbaka en med aska fyld urna af tjockt, smakfullt slipadt glas, ofvanpå hvilken låg en groft arbetad guldring." Då Holmberg, hvilken i sina ”Skan­ dinaviens hällristningar"2 omtalar fyndet, tillägger att guldringen ”inlöstes till kungliga samlingarne i Stockholm”, måste detta emel­ lertid bero på något misstag. Glasbägaren eller urnan, såsom Holmberg kallar den, hade enligt honom ("Skandin:s hällristningar”, sid. 114) ”till formen och äfven till slipningen samt glasets beskaffenhet stor likhet med en vid Hofs kyrka i Wiigs prestegäll i Norrige uppgräfven, och hvil­ ken nu förvaras i Bergens Museum”; afbildad i ”Urda”, 2:a ban- 1 Denna hällristning är afbildad i Holmbergs ”Skandinaviens hällrist­ ningar”, pl. 25 och 26, lig. 71; jfr. sid. 113. 2 Sid. 113; derifrån af Brusewitz intaget i andra upplagan af Holm­ bergs ”Bohusläns historia” 2:a delen, sid. 79. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 371 dets 1:a häfte, pl. I fig. 13 (jfr sid. 10 ocli Loranges ”Samlinger af norske Oldsager i Bergens Museum", sid. 100). — Af den vid Lilla Gerum hittade glasbägaren finnes nu, så vidt man vet, endast ett stycke i behåll, hvilket är afbildadt fig. 100 i två tredjedelar af verkliga storleken. De breda långsgående, uppåt afspetsade siraterna äro mycket väl slipade; de andra åter betydligt sämre och utan tvifvel ej af samma hand som de förstnämnda. Glaset är tjockt, hvitt och ännu klart genomskinligt. Detta stycke förvaras nu i Statens Hist. Museum (N:o 1270; 509), som erhållit det med Holmbergs första samling år 1846. I förteckningen öfver denna samling säger Holmberg, att glas­ kärlet hittats ”jemte en guldring och brända ben”. Fig. 100. Del af en glasbägare. Lilla Gerum i Tanums s:n. 2/3. 1 Sverige äro flere andra glaskärl funna, dels hörande till den äldre jernåldern, dels till midten och slutet af denna period. De som år 1872 voro kända äro beskrifna i "Vitterh.-Akademiens Månadsblad” 1872, sid. 38 o. följ.; under de få år, som sedan dess förflutit, har dock ett ännu större antal kommit i dagen, så att man nu känner mer än 30 i Sverige funna mer eller mindre väl bevarade glaskärl från tiden före kristendomens allmänna an­ tagande i vårt land. Glasbägare af samma slag som den från Lilla Gerum tillhöra utan tvifvel den äldre delen af jernåldern, det vill säga något af 372 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. de första århundradena efter Kristi födelse, och äro införda till Norden från någon af det romerska kejsarrikets delar. Afven i Norge och Danmark är ett betydligt antal glaskärl från hednatiden anträffadt. De från Norge äro beskrifna af Lo- range i ”Christiania Videnskabs-Selskabs Forhandlinger for 1873”; de från Danmark af Engelhardt i ”Arböger for nordisk Oldkyn- dighed" 1871, sid. 445-449 1. 224. A en utmark till hemmanet Gisleröd fann man 1875, ”omedelbart under en större sten, 1,5 fot djupt i jorden, kol, brända benn och En "oval brynsten’ lik tig. 269 i ”Sv. forns.” (men utan me­ tallband omkring). A hvardera sidan ses en snedt gående fåra. Den ena sidans längd 3,55 tum och bredd 1 tum; den andra si­ dan är mindre, endast 3,3 tum lång ocli 0,85 tum bred. Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. ”Någon urna fanns ej”. Om användningen af dessa stenar se här ofvan sid. 339. 225. Mellan Grebbestad och Hud hittades för några år sedan i en stenhop: En stenyxa med skafthål, hel; vanlig form. Två sidor äro väl slipade; de två andra mindre väl. Man ser spår af att hålet först varit påbörjadt ett par linier högre upp än det sedan bor­ rades. Längd 7,35 tum. Statens Hist. Museum 5023. 226. A Greby Nordgårdens egor hittades år 1873 af förre sol­ daten Anders Gadd, vid gräfning i en grusbacke: En trind, i spiral hoprullad guldten, afbruten i den tjockare ändan, något afrundad i den andra ändan; spiralens största yttre diameter nära 4 linier; hvarfvens antal nu 2. Tenens största tjocklek 1,2 linie. Vigt 1 ort 75 korn; guldhalt 87 procent. Statens Hist. Museum 4979. 227. Vid Greby har man på det ställe ”der bautastenarne stå”, funnit: a) En trekantig pilspets af flinta, hel, med kort tånge. b) En dylik pilspets af flinta, hvars främre del är afbruten. Båda i ingeniör Brudins samling på Alafors. 1 En af de i Danmark funna glasbägarne skall, liksom den från Lilla Gerum, hafva varit ”full med aska”, då den upptogs ur ”en liten sandhög” (Engelhardt, å anf. st., sid. 447, N:o 26). TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 373 228. Å Greby egor har man dessutom, på olika ställen, funnit: a) Ofre delen af en bred flintmejsel, med tydliga smalsidor, föga slipad. Ytan nästan svart. Längd nu 2,4 tum; största bredd 1,2 tum. ”Funnen på eller nära Greby egor”. Statens Hist. Museum 5023. b) En ovanligt liten dolk, eller kanske snarare spjutspets, af nästan svart flinta, med kullrigt tvåsidig tånge, som baktill slutar i en bredare ocli tjockare knöl. Spetsen afbruten. Längd nu 2,1 tum; största bredd 6 linier. Statens Hist. Museum 5023. c) En stenyxa med skafthål; vanlig form. Eggen afslagen. Längd nu 5 tum. Skiinkt âr 1873 af handlanden Torin Persson i Grebbestad till Statens Hist. Museum (N:o 5027). d) Ett litet "nålbryne" af svart skiffer, likt lig. 4 i "Sv. forns.”; med två hål från sidorna och ett uppifrån. Slätt, utan ränder el­ ler andra prydnader. Längd 1,6 tum. ”Funnet på eller nära Greby egor”. Statens Hist. Museum 5023. e) En af rost mycket skadad jernyxa; möjligen från den yngre jernåldern. Längd 6,5 tum. Statens Hist. Museum 5023. 229. Greby. I nästa häfte kommer en särskild redogörelse att meddelas för den undersökning som år 1873 företogs å det stora med präktiga bautastenar prydda graffält från den äldre jernåldern, som ligger å Greby egor 1, samt för ett troligen till samma tid hörande, i närheten af detta graffält anträffadt fynd, som af kronolänsman J. A. Hansson blifvit skänkt till Statens Hist. Museum (N:o 5567). Redogörelsen härför fordrar nämligen så mycket utrymme att den icke, utan att skada öfversigtligheten, kunnat här införas. 230. Vid Gården har man funnit: Två sländtrissor af täljsten. Skänkta år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 231. Vid Hallind är funnen: En bred rätmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, slipad. Cederstr. saml. 2245. 1 Se "Vitterh. Akad:s Månadsblad” 1873, sid. 146—157. 374 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 232. Å Stora Hamnelaget (en stor allmänning gemensam för flere byar) hittades för flere år sedan i en torfmosse kallad Hud- myren, troligen i den till byn Stora Anrås hörande delen af mossen: En spjutspets af flinta, utan tånge, lancettformig. Ytan hvit- grå. Yttersta spetsen afslagen i forntiden. Längd nu 6,25 tum; största bredd 1,25 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). Se fynd N:is 209 och 218. 233. Vid Hede gästgifvaregård ligga å den kil, som bildas af de från Tanums kyrka till Hede och Skälleröds gästgifvare- gårdar gående landsvägarne, flere grafhögar. De äro runda och sakna stensättningar kring foten; endast en är aflång, omkring 32 fot lång och 16 fot bred. Vid gräfning i ett par af de runda hitta- Fig. 101. Halfmånformigt flintverktyg (såg). Hoghem i Tanums s:n. */2. des år 1873 brända ben, obetydliga bitar af lerkärl (vanlig grof massa), samt några förrostade jernstycken. En af högarne var uppkastad öfver en större jordfast sten, hvarigenom man med jemförelsevis ringa möda erhållit en temligen stor hög. Se fynd N:o 294. 234. Vid Hogen (hörande till Långe, på Tanums Näs), är funnet: Ett halfmånformigt flintverktyg (såg), belt. Cederstr. saml. 2261. 235. Vid Hoghem har man, möjligen på samma ställe, funnit: a) Ett stort vackert halfmånformigt flintverktyg (såg), afbil- dadt fig. 101 i hälften af verkliga storleken. Eggen nästan rät med tydliga regelbundna tänder. Ytan ljusgrå. Utmed eggen synes å båda sidor ett 3—5 linier bredt glänsande band, tydligen uppkommet genom verktygets nötning mot det föremål som be­ arbetats. Älven utmed den andra, utåtböjda kanten ses här ocli der smärre glänsande fläckar som troligen bildats genom flintans TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 375 gnidning mot det trähandtag, i hvilket den varit fästad. Längd 6,95 tum; största bredd 1,5 tum. b) Ett halfmånformigt flintverktyg med nästan rät egg, som haft tänder, hvilka dock nu ej äro så regelbundna som å a. Ytan ljusgrå. Både vid eggen och än mer utmed den utåtböjda kanten synas glänsande ställen, hvilka bland annat, i synnerhet å ena sidan, bilda en nästan oafbruten rand, som på ett afstånd af 3 linier följer utmed kanten ocli visar, att verktyget till motsva­ rande bredd varit instucket i handtaget. Längd 5,6 tum; största bredd 1,2 tum. c) Ett halfmånformigt flintverktyg med nästan rät egg, hvars tänder äro tydliga och ganska regelbundna. Ytan mörkgrå. Längd 4,95 tum; största bredd 1,35 tum. Alla tre, hvilka fordom tillhört A. E. Holmbergs senare sam­ ling, förvaras nu i Statens Hist. Museum, N:o 2898. 236. Å Hoghems egor hittades år 1844: En bred, illa slagen spjutspets af svart flinta. Längd 4 tum. Statens Hist. Museum 1270: 116. 237. Vid Hoghem har man äfven, på olika ställen, funnit: a) En bred rätmejsel af flinta, med tydliga smalsidor, slipad. Tillhör pastor P. I. Been. b) En dolk af flinta, med kort, jemnbredt, kullrigt tvåsidigt fäste ocli bredare blad. Längd 5,55 tum; bladets största bredd 1,4 tum. Statens Hist. Museum 2898. c) En smal, mycket tjock spjutspets af flinta; 6,9 tum lång. ”Funnen i en gammal stengärdesgård". Cederstr. saml. 2133. d) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg), helt. Cederstr. saml. 2258. e) En stor, 3,95 tura lång, nästan jemnbred flintspån, fin- knackad utmed ena långsidan. Största bredden 1,75 tum; tjock­ lek 0,4—0,3 tum. Skänkt är 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). f) Fem bitar af en täljstensgryta, som troligen varit lik fig. 72 här ofvan. Statens Hist. Museum 1270: 463. 376 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 238. Stora Hoghem. Om ett här beläget stort stenröse läses i Liljegrens och Brunii "Nordiska fornlemningar", N:o V 1: ”Bland de griftrör, som icke hafva något inre regelbundet byggnadssätt, är Falkonrös i Stora Hoghems utmark af Tanums socken, beläget på en så ansenlig landthöjd, att man derigenom kan härifrån se öfver de omgifvande bergsryggarna flera mils utsträckning af Kattegat. Denna hög har 123 alnars omkrets och ungefär 9 al­ nars lodrät höjd, och tyckes icke hafva varit sammanvräkt af an­ nat än större klappursten, ehuruväl dess ena sida är nu mera med Fig. 102. Af brons. Hoghem i Tanums s:n. Fig. 103. Ring af silfverblandadt guld.W Hoghem i Tanums s:n. Fig. 104, 105. Två fibulor af brons. Hoghem i Tanums s:n. mull öfvervuxen. Då den år 1816 delade det öde, som de fleste af våra uråldriga minnesvårdar undergått genom åkerbrukets och vettgirighetens härjningar, funnos vid 8 alnars djup:” 1 Fyndet omnämnes äfven i Holmbergs "Bohusl. historia”, 1:a uppl, 2 sid. 231; 2:a uppl. 2 sid. 68. "Falkonröset" sages der hafva 125 alnars omkrets. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 377 a) ”en ring om 4 lods vigt af en guld- och silfverhaltig sam­ mansättning”; afbildad fig. 103. b) ”ett handtag, genomdraget med en skena, som omgivit kärlets eller lådans kant, och med en nagel fästad vid dess sida” (fig. 102); samt c) ”af koppartråd sammanvridna fötter, som blifvit från olika rigtning aftagne” (fig. 104 och 105). De under b och c omtalade föremålen voro ”af koppar (= brons) och så förergade, att de ej utan största varsamhet sammanhöllo". ”Detta lilla fynd gjordes bland bottenstenarna, hvilka voro något större än de öfriga". Man känner ej, om dessa saker ännu finnas i behåll. De här meddelade figurerna äro hemtade frän pl. V i ”Nord, forn- lemningar"; troligen äro sakerna tecknade i naturlig storlek, men skalan är ej angifven. Fig. 4 och 5 föreställa utan tvifvel två "fibulor" (spännen) af en form allmän under den äldre delen af jernåldern, från hvil- ken tid man i olika delar af landet funnit flere af stenrösen täckta grafvar, vanligen, såsom det här beskrifna, liggande högt så att man från dem har fri utsigt öfver hafvet eller annat vatten 1. Andra dylika stenrösen hafva emellertid visat sig tillhöra brons­ åldern (se fynd N:o 280). 239. Vid "Hoghem eller Vindbäck” har man funnit tillsam­ mans: a) En skedformig skrapa af flinta, ej väl slagen. b) En flintskärfva. Båda i Cederstr. saml., 2262 och 2263. 240. Vid Hud har man, före 1846, funnit: En ovanligt tjock och bred stenyxa med stort skafthål; hel, af vanlig form, men med stor, plan, fyrsidig bane, 2,4 tum lång, 1,6 tum bred. Yxans längd 5,9 tum; bredd vid eggen 2,2 tum. Statens Hist. Museum 1270: 232. Se fynd N:o 225. 1 Se "Antiqvarisk tidskr. för Sverige” 3, sid. 199—201; Montelius, ”Stå­ tens Historiska Museum”, tredje upplagan, 1877, sid. 34, lådan 42 A (Blekinge) och B (Öland); sid. 35, skåpet 43 1 (Öland); sidan 37, lådan 46 A (Vestergötland), m. m.; ”Svenska fornsaker” fig. 267 (Öland), 275 (Blekinge), 281 (Öland), 300 (Gotland), 320 (Vester­ götland), 324 (Öland), 350 (Upland), 351 (Öland) och 390 (Got­ land). — Äfven fyrsidiga stenrösen från samma tid äro kända; se t. ex. ”Sv. forns.”, fig. 282 (Öland). 378 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 241. Å Huds egor hittades för ett par år sedan i ett sten- rose under odling: En stenyxa af grönsten utan skafthål, uppåt afsmalnande, med kullriga smalsidor; slipad på alla sidor. Eggen, nu skadad, bil­ dar tydlig vinkel mot båda bredsidorna. Längd 4,2 tum; bredd vid eggen 2,15 tum; största tjocklek 1,15 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 242. I en "hög" vid Hval har man funnit: En yxa af jern, sôndrig vid hålet och mycket nött vid den nu sneda eggen. Troligen från den yngre jernåldern. Statens Hist. Museum 1270: 482. 243. A Hvitevalls egor hittades vid nyodling år 1874: En spjutspets af flinta, till formen närmast lik fig. 86 här of- van, men baktill trubbig. Yttersta spetsen afslagen. Ytan gul­ brun. Längd nu 4,1 tum; största bredd 1,15 tum. Statens Hist. Museum 5558: 12. 244. Ett stort på ett berg å Håkeby egor liggande stenröse öppnades omkring år 1852 af Carl Martin Johansson (från Aren- dal, då boende på Knäm), hvilken dervid i rösets midt påträf­ fade en af kullersten murad kista, omkring 4 fot lång och 1,5 fot bred. En hall låg bredvid, tydligen efter en föregående under­ sökning, hvilken också lemnat spår efter sig deruti att en stor grop syntes midt i roset. I kistan lågo några bitar ben ocli ”en tveeggad flintknif” (dolk eller spjutspets) af omkring 5 tums längd, hvilken sedermera förkommit. Om benen varit brända eller obrända, kunde naturligtvis ej upplysas. Enligt muntligt meddelande till mig af Carl Martin Johans­ son 1875. Se fynd N:o 210. 245. Vid Håkeby hittades våren 1875 under harfning på olika ställen i en fyra år förut upptagen åker: a) Nedre delen af en stenyxa, afslagen midt öfver skafthålet; ytan brun. Formen synes hafva varit den vanliga. Längd nu 3,4 tum. b) Nedre delen af en stenyxa, afslagen midt öfver skafthålet; ytan grågrön. Närmast lik fig. 70 här ofvan, men de båda sidor genom hvilka hålet går äro alldeles plana. Längd nu 3 tum. Båda i Statens Hist. Museum, 5558: 9. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 379 246. À en till Håkeby hörande betesmark hittades våren 1876 under en sten: En bit af ett smalt halfmånformigt flintverktyg (såg), som haft inböjd egg utan tydliga tänder. Man vet ej, om det var helt, då det påträffades. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 247. A Håkeby egor har man dessutom funnit, möjligen till­ sammans: a) Främre delen af en i forntiden afslagen spjutspets af flinta. Ytans färg mörkt gulbrun. Längd nu 2,6 tum; största bredd 1,15 tum. b) En flintspån, afslagen i ena ändan. Ytans färg mörkt gulbrun. Längd nu 2,45 tum. Båda i Statens Hist. Museum, 5558: lo. 248. ”På Håkebys och Håkebytorps egor finnas, utom mindre stenvårdar och små grafkullar samt mindre innehållsrika hällrist­ ningar, 16 i sjelfva gärdet liggande ättekullar. Uti en af dessa, som var 13 alnar i tvärmått och 3 d:o hög, fanns i midten en jord­ fast sten, öfver hvilken var utbredt ett kollager, deri man hittade:” a) ”en förrostad svärdsklinga af jern, med fästekors (parer- stång) af brons”, b) ”en bredbladig jernyxa och" c) ”en skära af jern, uti hvars tånge qvarsuto naglar, som visade att den varit försedd med skaft”. Enligt Holmberg, "Bohusläns historia”, 1:a uppl., del 2 (tryckt 1843) sid. 230; 2:a uppl., 2 sid. 66, 67. — De här omtalade sakerna förvaras nu i Statens Hist. Museum (N:is 1270: 478—480), som erhöli dem med Holmbergs första samling. Enligt förteckningen öfver denna samling gjordes fyndet år 1841, och de särskilda sakerna beskrifvas deri på följande sätt: ”478. Fragment af en svärdsklinga med vidsittande tånge; korset af brons, illa arbetadt. Styckets längd 10 tum” 1. ”479. Stridsyxa af jern, bredbladig, 7 tum lång och öfver eggen 4 tum bred". ”480. Liten skära af jern, förvittrad, med en qvarsittande nagel i tången, 7 tum lång”. 249. Vid Håkebytorp äro på olika ställen funna: a) Ett stycke af en spjutspets af flinta. ”Funnet i jorden”. Cederstr. saml. 1090. 1 Detta och följande tre mätt äro angifna i verktum. 380 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRAN HEDNATIDEN. b) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg) med rak egg, utan tydliga sågtänder. Ytan ljusgrå. Längd 4,9 tum; bredd 1,15 tum. Statens Hist. Museum 4866. c) Något mer än hälften af ett i forntiden afslaget halfmån­ formigt flintverktyg (såg). Eggen rät, utan tydliga sågtänder. Färgen ljusgrå. Längd nu 3 tum; största bredd 1,15 tum. Statens Hist. Museum 5558: 11. d) Ett groft hugget flintstycke. Färgen rödbrun. Längd 5,6 tum; största bredd 2,5 tum. Statens Hist. Museum 4866. e) Två större stycken af grå opak flinta, lik den vid Tannam (fynd N:o 316 här nedan) funna. Det ena stycket är något till- knackadt på en sida. Båda i Statens Hist. Museum, 5558: 11. f) En bred rätmejsel af ”skiffer eller skifferlik sten”. Cederstr. saml. 2708. 250. På Häskeds egor har man för många år sedan funnit: a) En stenyxa med skafthål, vanlig form, hel. Längd 3,95 tum. b) Ofre delen af en i senare tid afslagen stenyxa med skaft- hål, hvilken synes hafva varit af vanlig form. Båda skänkta är 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Museum (N:o 6014). 251. Vid Häsked (Häskje) är äfven funnen: En sländtrissa af täljsten. Ingeniör Brudins samling på Alafors. 252. Å Kalleby egor äro vid olika tillfällen funna: a) En liten trind yxa utan hål af grönsten. Längd 4 tum. ”Funnen vid spadvändning”. b) En stenyxa med skafthål, vanlig form; hel. Längd 3,9 tum. ”Funnen vid dikesgräfning". Båda skänkta år 1876 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Museum (N:o 5695). c) En sänkesten närmast lik fig. e å pl. V i Nilssons ”Skan dinaviska Nordens Urinvånare, Stenåldern”, 2:a uppl.; men midt­ randen saknas, och stenen är nästan klotrund samt något mindre än originalet till anf. figur. Diameter omkring 2,5 tum. ”Fun­ nen i jorden och har i senare tid användts såsom klocklod". Kandidat G. A. Gustafssons samling i Upsala. 253. Å en utmark till torpet Kasene i Knäms by hittades för 20—30 år sedan: TANUMS härad. TANUMS SOCKEN. 381 a) En jemnbredt lancettformig spjutspets af flinta, baktill tjock och tvart afrundad. Ytan grå. Längd 3,75 tum; största bredd 0,75 tum. b) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form; kort, bred och tjock. Längd 3,75 tum. Båda skänkta år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Museum (N:o 6014). Fig. 106. Spjutspets af flinta. Knäm i Tanums s:n. 1/2. 254. A egorna till Klätta by hittades våren 1876 vid stranden: Två flintskärfvor, som delvis äro i forntiden groft knackade. Skänkta år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 255. Å Knäms (Knems) egor hittades år 1843 följande forn- saker af flinta, liggande tillsammans under en stenhäll: a) En spjutspets af flinta, afbildad fig. 106 i hälften af verk- 382 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. liga storleken. Färgen gråhvit. Hela längden 6,85 tum; tångens längd nära 2,5 tum. Bladets största bredd 1,35 tum. Statens Hist. Museum 1270: 98. b) En mindre spjutspets af flinta, med kort tånge, som dock å ena sidan är föga tydlig. Längd 3,75 tum; bredd 0,9 tum. Statens Hist. Museum 1270: 99. c) Sju halfmånformiga flintverktyg (sågar), utan tydliga såg­ tänder. Eggen rak eller något inböjd. Färgen ljusgrå. Längd 6,8—3,35 tum. Statens Hist. Museum 1270: 165—171. d) En skedformig skrapa af ljusgrå flinta, med kort skaft, som är något smalare än bladet. Hela längden 2,6 tum. Bladets största bredd 1,55 tum. Statens Hist. Museum 1270: 341. — Hela fyndet tillhörde förut Holmbergs första samling. Se fynd N:o 253. 256. Vid Knäm har man dessutom, på annat ställe, funnit: En liten rätmejsel af skiffer. Cederstr. saml. 2362. 257. Å en till Knäms Vestergård hörande åker hittades våren 1876: En trekantig pilspets af flinta, med smal tånge. Ytan mörk­ grå. Längd 2,45 tum; tångens längd 0,5 tum. Största bredd nära 0,6 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. 1. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 258. ”På Kuseröds utmark (norr om Grebbestad) ligga två treuddiga stensättningar som kallas ”Kusens graf”, efter den skotske höfdingen Kuse, som der blifvit nedhuggen. Dessa treuddar, af hvilka den ene håller 32 alnar i rät linea emellan ändarne af de ovanligt smala armarne, och den andra 28 d:o, ega i midten en liten upphöjning, uti hvilken man funnit urnor med brända ben. Den störste af dessa fotanglar har vid hvardera armens ända en upprest sten”. Holmberg, ”Bohusläns historia”, l:a uppl., 2 sid. 229; 2:a uppl., 2 sid. 66 1. — Be båda treuddarne äro, ehuru mindre troget, 1 I 2:a uppl. tillägges (af Brusewitz): "Kuse är ett nästan öfver hela Sverige förekommande provinsord, som har många betydelser, der­ ibland: en myndig person, husbonde, den segrande af två, m. fl. Att stället kallas Kusens graf och ej Kuses graf, tyckes ytterligare bestyrka, att det helt enkelt skall betyda höfdingens graf’. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 383 afbildade i Thams "Göthiska Monumenter”, pi. XVIII fig. 1 och pl. XIX; jfr sid. 58 här ofvan. Grafvar af detta slag äro sällsynta i Bohuslän (se sid. 59 här ofvan), men förekomma i flere andra svenska landskap 1. De synas tillhöra den yngre jernåldern. 259. I en torfmosse å Kuseröds egor har man funnit: En "oval brynsten", nära 4 tum lång. Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. Om dessa stenars användning se här ofvan sid. 339. 260. Vid utvidgning af Tanums Kyrkogård hittades i sept. 1876 uti ett i jordytan liggande stenröse af sotade, mindre stenar: Nedre delen af en i skafthålet snedt afslagen stenyxa, som varit väl slipad. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). Fig. 107 a. Kopp af bränd lera. Fig. 107 b. Koppen jig. 107 a Tanums Kyrkogård. 1/2- sedd uppifrån. 1/2. 261. Å samma plan af Kyrkogården hittades vid samma till­ fälle, ”men i sydvestra hörnet af det till Kyrkogården nytillagda stycket invid landsvägen, i en nu bortkörd jordhög, å ungefär 3 fots djup”: En liten illa arbetad kopp, med ett öra, af bränd lera, afbil- dad fig. 107 i hälften af verkliga storleken; nu något sned, möj­ ligen till en del i följd af jordens tryck. Ytans farg ljusbrun; massan invändigt grå. Inre diameter vid öppningen 1,7—1,5 tum; höjd 1,6 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). Kyrko-Ryk, se fynd N:is 300—302. 1 Se t. ex. "Sveriges historia", l:a delen, fig. 407 (Södermanland); Wor- saae, "Blekingske Mindesmærker fra Hedenold”, pl. VIII (Hjorta- hammar i Bleking); m. fl. Bidr. till Göt. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 8 384 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 262. Vid Kämperöd äro på olika ställen funna: a) En spjutspets af flinta med smalare tvåsidig tånge; lik fig. 48 i "Sv. forns.”, men bladet är något bredare (1,35 tum på bredaste stället). Längd 5,7 tum. Friherre F. Hiertas samling på Främmestad i Vestergötland. b) En mejsel af grönsten, mycket smalare upptill än vid eg­ gen, med plana smalsidor. Eggen sitter snedt. Längd 4,3 tum; bredd vid eggen 2 tum, vid andra ändan endast 1 tum; största tjockleken 1,1 tum. Fig. 108. Groft slaget flintstycke. Lerdal i Tanums s:n. 2/3. c) En stenyxa med skafthål, väl arbetad; blir å ena sidan bre­ dare mot eggen. Längd 8,7 tum. Hålet, som sitter nära banen, har till hela sin längd 1 tums diameter. Båda i Göteborgs Museum, 45 oeli 103 (hade förr N:is A. f. 155 och A. i. 53); skänkta af kammarskrifvaren Ohrström. 263. Vid Kärra äro på olika ställen funna: a) En liten spjutspets af flinta, 2,6 tum lång. Statens Hist. Museum 1270: 216. b) En trekantig pilspets af flinta, väl arbetad, hel. Ytan mörkbrun. Längd 2,85 tum. Statens Hist. Museum 5023. 264. Vid Sör-Kärra har man på olika ställen funnit: a) En flintdolk med bredt blad och kort, kullrigt tvåsidigt fäste; ytan ljusgrå. Längd 6,85 tum; bladets största bredd 2 tum. ”Funnen på 5,5 fots djup i en torfhåla". TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 385 b) Fästet och bakre delen af bladet till en flintdolk. Fästet fyrkantigt, nästan jemnbredt, kanterna utpringlade. Ytan grå. Afslagen sedan den hittades. Längd nn 4,65 tum. ”Funnen i en sandbacke". Båda skänkta år 1876 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Museum (N:o 5695). Fig. 109. Groft slaget flintstycke. Lerdal i Tanums s:n. 2/a* 265. Vid Lerdal, ett torp under Tegneby, ungefär % mil S.V. om Tanums kyrka, hittades år 1872 under torftagning i en mosse 16 groft slagna flintstycken, hvilka lågo tätt bredvid hvarandra omkring 6 fot under jordytan. De hade varit inlagda i säf af ungefär ett fingers tjocklek; enligt hittarens utsago, syntes säfven ännu grön, ehuru den genast sönderföll. Två af dessa flintstycken äro i två tredjedelar af verkliga storleken afbildade fig. 108 och 109. Några af de andra hafya 386 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. mindre regelbunden form. Ytans färg grâ, å de flesta ljusgrå; krit- skorpan qvarsitter på flere ställen. Det största styckets längd 6,5 tum och bredd 2,8 tum; det minsta är 4,2 tum långt och 2,5 tum bredt. Genom benägen medverkan af hr prosten T. D. Hellberg i Tanum förvärfvades tolf af dessa flintor år 1874 for Statens Hist. Museum (N:o 5226); de fyra återstående hade föregående året inköpts af kandidat G. A. Gustafsson, hvilken dock sedermera skänkt dem till samma museum (N:o 5453), der således hela detta märkliga fynd nu förvaras. Fig. 110. Spjutspets af flinta. Lissleby i Tanums s:n. 1/0. 266. Vid odling å Lissleby egor hittades år 1843 åtta half- månformiga flintverktyg (sågar), liggande tillsammans. De hafva ej tydliga sågtänder. Eggen rak eller något utböjd. Några likna närmast fig. 127 å sid. 410. Längd 6,2—-3,5 tum. Alla i Statens Hist. Museum, 1270: 147—154; förut i Holm­ bergs första samling. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 387 267. Vid Lissleby äro för några år sedan funna: a) En spjutspets af flinta med inböjd bas, lik lig. 47 i ”Sv. forns.” Längd 3,45 tum; bredd 1,85 tum. b) En baktill afbruten spjutspets (eller ett dolkblad) af flinta, smal. Längd nu 3,4 tum; bredd 0,95 tum. c) Sex skedformiga skrapor af flinta. Längd 2,95—2,1 tum. Alla skänkta är 1875 af hr kronolänsman J. A. Hansson till Statens Hist. Museum (N:o 5567). De hafva alla ungefär samma gråa färg och äro troligen funna tillsammans. Fig. 111. Skedformig skrapa af flinta, sedd från kanten och ena sidan. Lissleby i Tanums s:n. %• 268. Vid Lissleby har man på ett annat ställe funnit till­ sammans: a) En vacker spjutspets af flinta med smal tånge och bredt blad, afbildad fig. 110 i hälften af verkliga storleken. Ytan ljust brungrå. Hela längden 6,85 tum; tångens längd 2 tum. Bladets största bredd 1,35 tum. b) En trekantig pilspets af flinta, hvars yttersta udd blifvit i forntiden afbruten. Ytan mörkt gråbrun. Längd nu 2,55 tum. Båda i Statens Hist. Museum, 1270: 97 och 200. 269. I ett stenröse på Lissleby egor äro funna tillsam­ mans: 388 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. a) En spjutspets af flinta, med inböjd bas, närmast lik fig. 47 i ”Sv. forns.” Längd 2,6 tum; bredd vid basen 1,25 tum. b) En skedformig skrapa af flinta, lik fig. 111 å föregående sida. Längd 3,i tum; största bredd 1,25 tum. Båda i handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. Fig. 112. Massiv halsring af guld. Neder-Ljungby i Tanums s:n. 2/3- 270. A Lissleby egor har man äfven vid olika tillfällen funnit: a) En spjutspets af flinta, med lancettformigt blad och kort, bred, troligen afbruten tånge. Längd nu 3,1 tum; bladets största bredd nära 0,9 tum. b) En skedformig skrapa af flinta, afbildad fig. 111 i två tredjedelar af verkliga storleken. Bladet är ej bredare än nedre delen af det uppåt något afsmalnande skaftet. Längd 3,9 tum; största bredd 1,25 tum. TANDMS HÄRAD. TANDMS SOCKEN. 389 c) En trind yxa utan hål af grönsten; eggen plano-convex. Längd 4 tum; största bredd 1,35 tum; största tjocklek 1,1 tum. Alla i Statens Hist. Museum, 2898; förut i Holmbergs senare samling. 271. A Neder-Ljungby utmark .hittade torparen Olaus Olsson år 1849 under gräfning: En tjock massiv halsring af guld, afbildad fig. 112 i två tredjedelar af verkliga storleken. Ytan är alldeles slät. Ehuru båda ändarne voro afhuggna, väger ringen 1 « 65,5 ort. Guld- halt 93,4 procent. Statens Hist. Museum 1538. Sådana halsringar af vanligen tjocka, tunga guldtenar, hop­ knutna vid de smala ändarne, äro funna på flere ställen i Norden. Utom den här afbildade känner man från Sverige följande nio guldhalsringar af denna form: 1. En fullständig ring af ungefär samma tjocklek som den här afbildade, men prydd med inslagna sirater och sammanhållen af två små flyttbara ringar; funnen jemte en stor mängd andra guldsaker år 1774 vid Thureholm i Södermanland och afbildad fig. 471 i ”Sv. forns.” Väger 2 @ 31,8 ort. (Statens Hist. Mu­ seum 21. Se sid. 346 här ofvan.) 2—3. En liel ocli hälften af en annan ring, båda tjocka och prydda med inslagna sirater (olika dem å 1); funna år 1722 nära Askersund af några der arbetande soldater. Ringarne, som till­ sammans vägde 2 «, skänktes af konung Fredrik I till dåvarande landshöfdingen öfver Nerike och Vermland, friherre Conrad Rib­ bing, och äro troligen för längesedan nedsmälta. Lyckligtvis blefvo de dock förut stuckna i koppar och aftryckta i en om detta fynd särskildt författad afhandling, införd i ”Acta literaria Sveciæ”, vol. I, sid. 590 (jfr äfven Hofberg, ”Nerikes gamla min­ nen”, sid. 74). 4. En smal, slät ring (vägande 34,0s ort), funnen jemte 4 släta guldringar af annan form år 1869 ”under bärplockning in­ vid yttre ringmuren af Solviksborg, under roten af en kullblåst tall”, å Lindö egor i Kärrbo socken, sydöstligaste Vestmanland (Statens Hist. Museum 4203). 5—8. Fyra släta, smala ringar, funna år 1854 under plöj­ ning vid Dingle i Tose (Svarteborgs) socken, norra Bohuslän. Ringarne, som fastnade på plogbillen, väga tillsammans 1 % 64,i ort. Den största ringen, vägande 90,3 ort, är afbildad fig. 60 här ofvan och fig. 473 i ”Sv. forns.” (Statens Hist. Museum 2055.) 390 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 9. En smal, slät, ofullständig ring, funnen år 1769 ”i jord- brynet vid foten af ett brant berg, kalladt Haborskulle", i Teg­ neby socken på Oroust, Bohuslän. (Statens Hist. Museum 15.) I Norge är hälften af en dylik ring af mycket fint guld, men utan sirater, funnen. Den hittades år 1869 i Verdalens preste- gjeld, Nordre Throndhjems amt, temligen högt uppe bland fjel- len och ej långt från den gamla vägen till Jemtland. (Kristiania Universitets Museum 4965. — ”Årsberetning for 1869 af Forenin­ gen til norske Fortidsmindesmerkers Bevaring”, sid. 87.) I Danmark äro flere guldringar af samma form funna; två ses i Worsaae’s ”Nordiske Oldsager”, fig. 443 och 444. Origina­ let till fig. 444, af 3,2 svenska skålpunds vigt, är jemte två dy­ lika ringar, 7 guldbrakteater och en mängd andra guldsaker, vä­ gande tillsammans något mer än 9 svenska skålpund, funnet år 1832 vid plöjning å Broholms egor i Svendborgs amt på Fyen. (”Nordisk Tidskrift for Oldkyndighed" 2, sid. 184, pl. 1. Boye, ”Fortegnelse”, sid. 66, der älven andra i Danmark funna hals­ ringar af samma form beskrifvas.) Vid Mulsum i Hannover har man, enligt ”Nordisk Tidskrift for Oldkyndighed” (2 sid. 186 och 190), år 1823 i en torfmosse funnit en halsring af samma form som den här afbildade och 5 byzantinska guldmynt från tiden mellan 364 och 518. Halsringen, prydd med sådana inslagna halfmånformiga sirater som å fig. 471 i ”Sv. forns.”, är ihålig ocli ej massiv som alla de foregående. Fynden vid Thureholm, Broholm och Mulsum visa, att guld- halsringar af samma form som fig. 112 tillhöra tiden omkring år 500 efter Kr. f. Nära denna form stå ett slags möjligen något äldre hals- ringar, hvilkas främre del mycket likna den å de nu beskrifna, men hvilka bestå af en enda trind, midtpå smalare ten, hvilkens tjockare, mer eller mindre rikt utsirade ändar äro på ett långt stycke lagda öfver hvarandra och stundom der hoplödda. Två sådana i Danmark funna guldringar äro afbildade i Worsaae’s ”Nordiske Oldsager”, fig. 431 och 432; jfr Boyes ”Fortegnelse”, N:is 362 och 363. Från Sverige äro fem dylika guldringar kända. Två af dem, båda ofullständiga och med spår af lödning vid an­ darne, äro prydda med sådana sirater som fig. 431 i ”Nord. Olds.” 1; de tre andra sakna nästan alla sirater 2. En ring af silfver, som 1 Den ena är funnen i en åker vid Arges i Hemse socken, Gotland (Statens Hist. Mus. 1446); den andra hittades hösten 1877 vid Lund i Naums socken, Vestergötland (samma museum). 2 Två af dem (ändarne å båda hafva varit hoplödda) äro, jemte’ 8 mindre på en guldten uppträdda guldringar, funna år 1738 vid Ban- TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 391 haft samma form, är funnen vid Vörå i södra Österbotten, Fin­ land 1, och en annan likaledes af silfver vid Pilten i Kurland (Riga Museum). 272. Vid Ljungby hittades år 1851 på en upplöjd dikesvall: En smal treryggad fingerring af blekt guld, afbildad tig. 113 i naturlig storlek. Bredd dryga 2 linier. Vigt 1 ort 75 korn; guldhalt 62,5 proc. Statens Hist. Museum 1696. Fingerringar af denna form tillhöra den äldre jernåldern. Fig. 113. Fingerring af guld. Ljungby i Tanums s:n 7p 273. A Ljungby egor har man äfven funnit: En sländtrissa af sandsten, med två grunda kretsar omkring hålet på hvardera af de båda plana sidorna. Diameter 1,55 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Uist. Mu­ seum (N:o 6014). 274. A Ljungbytorps egor har man vid olika tillfällen funnit: a) En trekantig pilspets af flinta; ytan hvit, porslinslik. Hel. Längd 2,8 tum; bredd 0,4 tum. Skänkt är 1875 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 5627). b) En flintspån. Ingeniör Brudins samling på Alafors. 275. Vid Lyckeby har man hittat: En sländtrissa af täljsten. Ingeniör Brudins samling på Alafors. 276. A Mjölkeröds egor är funnen: En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Eges af folkhögskoleföreståndaren Hans Holmlin på Tjörn (en­ ligt benäget meddelande af herr Cavalli-Holmgren). källa i Värings socken, Vestergotland; endast en stor ring finnes nu qvar; den. är hel och väger 1 % 25,1 ort (Statens Hist. Museum 16). — Den tredje är mindre och smalare; ändarne hafva ej varit hop- lödda. Den hittades, jemte 4 andra nu förstörda guldringar, mellan två på kant resta stenar i en hage vid Tuna i Husby socken, Lång­ hundra härad, Upland (Statens Hist. Museum 1258). 1 Helsingfors Museum. Afbildad af Aspelin i ”Compte rendu du Con­ grès de Bologne”, sid. 429, pl. III, fig. 1 och 2. 392 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 277. På Mjölkeröds egor eller i trakten deromkring är också funnen : Ett halfmånformigt flintverktyg (såg); eggen mycket inböjd, utan tänder. Längd 3,65 tum. Skänkt år 1872 af herr grefve Carl Trampe på Mjölkeröd till Statens Hist. Museum (N:o 4850). 278. Vid Mulltorp hittades år 1873 på 2,5 fots djup i en tor fmyr:. En bred rätmejsel af flinta, med tydliga, oslipade smalsidor; något slipad på bredsidorna. Fyrkantig bane. Eggen omslipad, 1,75 tum bred. Längd 4,55 tum. Skänkt år 1875 af herr kontraktsprosten T. D. Hellberg till Statens Hist. Museum (N:o 5615). 279. A torpet Nytorp under Tanums Prestgård hittades i maj 1876 vid spridning af dikesvall: En yxa utan skafthål eller bred rätmejsel af grönsten, med plana smalsidor, tjock, slipad endast vid eggen. Längd 7,5 tum; största bredd 2 tum och tjocklek 1,5 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu- seum (N:o 6014). 280. Galgeroset å Stora Oppens egor 1. I "Antiqvarisk och arkitektonisk resa genom Halland, Bohuslän, Dalsland, Vermland och Vestergötland år 1838” (Lund, 1839) omtalar professor Brunius å sid. 85—86 följande i mer än ett hänseende märkliga fynd: ”Nordost från Tanums kyrka å en temligen hög bergspets blef ett griftrör 2, hvari en galge för omkring ett århundrade till­ baka varit upprest, till en del bortfördt, hvarefter detsamma 1816 undersöktes. Här råkades vid ungefär 6 fots djup en häll, som höll vid pass 10 fot i längd, 4 fot i bredd och 9 tum i tjocklek Rundtomkring kanterna af denna häll lågo små flata stenar, hvar- inom märktes en mängd kol och aska. Jag skulle tro, att man här anstält ett brännoffer, innan griftröret blifvit uppkastadt. Efter hällens borttagande träffades en kista, som var något öfver 6 fot lång, 3 fot bred i norra och något smalare i södra ändan. Sidorna bestodo af flere släta stenar, som voro med omsorg hoppassade; bottnen utgjordes af sjelfva berget, hvarpå små runda klapper­ stenar lågo tätt intill hvarandra. Ej det ringaste spår efter ben 1 Enligt benäget meddelande af herr prosten Hellberg ligger det här i fråga varande stenroset å Stora Oppens egor. 2 D. v. s. stenkummel eller stenröse. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 393 eller aska kunde här upptäckas. Tiden måste hafva helt ocli hållet förstört den kropp här blifvit nedlagd. Vid öfre 1 ändan US Fig. 115. Spjutspets af flinta. Stora Oppen i Tanums s:n. 3/4. Fig. 114. Kort svärdsklinga af brons. Stora Oppen i Tanums s:n. 1/3- af kistan funnos tvenne af erg angripna hals- eller bröstknappar af kopparblandning, hvilka förmodligen tjent till en djurhuds eller 1 ”Bredare” ändan, enligt Brunii ”Försök till förklaringar öfver häll­ ristningar”, sid. 114, der fyndet äfven omtalas, och hvaraf man ser, att grafven undersökts i professor Brunii närvaro. ag 394 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. ett öfverplaggs sammanhållande. Vid ena sidan låg ett handspjut 1, hvars klinga, likaledes af hopparblandning, var tveeggad, 1 fot 4 tum lång, 1 tum bred och mycket anfrätt. Efter skaftet, som va­ rit med fem naglar fästadt vid klingan, syntes icke det ringaste spår. Vid andra sidan låg en lansspets af flinta”. I K. Vitterhets Hist, och Ant. Akademiens arkiv förvaras en år 1816 skrifven och ursprungligen för Götiska Förbundets tidskrift ”Iduna" afsedd, men hvarken der eller annorstädes ännu tryckt uppsats af professor Brunius, i hvilken han om detta sten- röse, samt om andra i närheten liggande dylika grafvar, medde­ lar följande närmare upplysningar: "Uti Tanums härad och socken, nästan midt i den s. k. Viken i Bohuslän, är år 1816 vid bortförandet af en stenhög, funnen en graf, som torde kunna hänföras till Kumbelåldren. Detta stenrör, som hade en omkrets af 80 fot och var 9 fot högt, befanns | mil från hafvet, på spetsen af det högsta berg i nejden. Man hade ej or­ sak förmoda nyssnämnde rör vara något af de gamle Vikboarnes grafställen, då här sedan urminnes tid varit upprest en galge, som redan för 40 år tillbaka förrutnat. Bland stenarne funnos skeletter efter brottslingar, af hvilka den siste skall blifvit straffad för omkring 80 år tillbaka. Häraf inser man också lätt, hvarför stället så länge blifvit fredadt.” ”Först fanns ett nästan förrostadt knifblad; längre ned, stycken af en grof lerurna, och vid stenrörets botten träffades en häll af 5 alnars längd, 24 alns bredd, 3 qvarters tjocklek, i yttersta kan­ terne omlagd med smärre flata stenar, hvarimellan var uppfyldt med kol, aska och jord. När denna häll eller locksten 2 var af- vältad, sågs en graf i fullkomlig likkist-form, 34 aln lång, 3 qvar- ter bred och 3 qvarter djup, men vida bredare mot öster, för­ modligen för att lemna rum för axlarne. Grafven var med sorg- fällighet murad på släta berget, af flata stenar, med mellanstuckne skärfvor; dock utan allt murbruk. Hela bottnen, som utgjordes af sjelfva berget, var höljd med rundade stenar, af ett hönsäggs storlek, liggande tätt intill hvarandra, och sannolikt samlade på hafsstranden. På dem anser jag kroppen varit utsträckt. Intet 1 Såsom teckningen (fig. 114) visar, har Brunius, hvilket förr var gan­ ska vanligt, trott att de i fynd från bronsåldern ofta förekommande dolkklingorna utan fäste varit spjutspetsar. 2 Jag anser mig med skäl kunna gifva denna öfverliggare detta namn för att skilja den från de hällar, hvilka äro kände under benämning af takhällar, emedan de utgöra taket på de s. k. dyrhus och sten­ kistor, hvaraf äfven åtskilliga finnas uti Bohuslän.” (Not af Brunius.) TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 395 tecken fanns likväl till ben, aska eller kol, blott någon saltpeter- baltig jord, att dömma af utseendet. Till höger i den bredare ändan af grafven låg en dolk (se fig. 114), 16 tum lång, om 13 lods vigt. Kanhända är denna hvad de gamle kallade sax. Härpå syntes hafva varit ett skaft, 1 qvarter långt, att gissa af dess af- stånd från muren. Deraf funnos också några helt och hållet för- rutnade lemningar. Fem naglar hade fästat skaftet vid klingan. En dylik dolk eller lans, fastän ej mer än hälften så lång, är af- tecknad Iios Rhode, p. 289; funnen i en holsteinsk ätthög. Bred­ vid dolken låg en flinthnif (se fig. 115), 4% tum lång, som på flere ställen antagit annan yta, då de stenar deremot, som höljde bott­ nen, voro mer ocli mindre vittrade. Der hufvudet syntes haft sitt ställe, låg en halsknapp (se fig. 116), som var ergig och nå­ got förtärd, och mot midten en annan mindre och lika beskaffad (fig. 117). Dylika knappar, hämtade ur holsteinska högar, äro äfven aftagna af Rhode, pag. 353. Dolken och knapparne synas gjorde af samma metall, som är en ännu icke nog undersökt kom­ position, af ett gulaktigt utseende.” Fig. 116, 117. Bronsknappar. Stora Oppen i Tanums s:n. 2/1- ”Derefter besåg jag de öfrige stenhögar, som ligga rundt om­ kring på bergen. Icke långt från ofvannämnde graf märkas tvenne rör, hvilka af ålder blifvit förstörde. Bland nära 50 sådana, som jag sett på 1 mils sträckning och mindre än I mils bredd, har jag endast funnit ett, som jag med något skäl förmodar vara orubbadt. Skulle så vara, är ett sjömärke, som man der uppfört, dertill orsaken. De öfrige äro för så lång tid tillbaka utkastade och röfvade, att derom icke finnes någon tradition. Rörens plun- drare hafva betjent sig af följande försigtighetsmått, för att ej blifva röjde eller forekomne. I somlige hafva de i mån af hö­ gens storlek, tillbakakastat, stundom större, stundom mindre antal stenar, på grafvens locksten, då denne varit för tjock att kunna krossas; i de smärre åter är den antingen borttagen eller sönder­ slagen. Den gjorda utgräfningen formerar i förra fallet en crater, som i bottnen är starkast mossbelupen. De grafvar, hvilkas mu- 396 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. rar blifvit orubbade, synas varit från 11 till 34 alns längd, men aro alla anlagde utan afseende på väderstrecket. En del hafva ännu sine rundade stenar på bottnen, som alltid utgöres af sjelfva berget. Uti en, som förlorat sin locksten, har jag funnit ett stycke glimmer, hvilket mistat mycket af sin glans. Jag anmärkte äfven, på spetsen af ett berg, ett dylikt monument, hvilket deri skiljer sig från de öfrige, att det är anlagdt i något mull, och har få, men mot vanligheten ofantligt stora stenar i midten, då de vanligt vis lätt kunna handteras. Desse stenar omgifvas af andre mindre, tätt intill hvarandra fogade, som utgöra en full­ komlig rundel, om 40 fots diameter, och tillika med lockhällen äro nedsjunkne i jorden. Jag förmodar äfven denna minnesvård rubbad, emedan ofvannämnde häll ej ligger i midten af cirkeln. Berörde grafvar, så månge, som voro öppne, kallades fordom Jättgrafvar; nu är ingen bland allmogen som på dem fäster sin uppmärksamhet, sedan tillika med vidskepelsen all tradition om Vikens förste innehafvare försvunnit. Att desse kumlar för gan­ ska lång tid tillbaka blifvit plundrade, tror jag mig sluta af en, som är belägen på gården Mjölkeröd. Stenhögen är till större delen nedstörtad utför en brant klippa, ocli der grafven tycks hafva varit, har uppväxt en tall, några tum tjock och nu nästan förtorkad. Hvad tid har ej erfordrats innan nog jord hunnit sätta sig, för att nära ett träd, hvilket nödvändigt måste ske, sedan röret blifvit rubbadt? I tvenne andra rör har jag anmärkt rön­ nar, som icke blifvit högre än 11 aln, då de gått ut i brist på näring. Hade Prosten Ödman, en mångårig Vikbo, sett sig när­ mare omkring, då hade han i sin beskrifning öfver Bohuslän icke antagit den mening, att dessa stenrör blifvit brukade för att af- värja fienden. Hans gissning var en följd deraf, att han, förledd af Saxo Grammaticus och Olaus Magnus, trodde våre Nordboar hafva egt kroppskrafter, som nu äro alldeles okända. Man må dock icke neka, att stenhögar fordom upplades vid trånga och branta pass, för att nedvältras på fienden; ett försvarsmedel, som äfven blifvit brukadt mot de under Xenophons befäl hemtågande greker. — I min förmodan om de gamles krafter stärkes jag bland annat af följande. En häll, som af 2 à 3 karlar kan ganska lätt handteras, ligger på Tanums Prästegårds utmark några steg från en kumbel. Denna häll är i ena ändan uppvägd och understucken med en större och en mindre sten, hvilket jag gissar skedt för flere århundraden tillbaka af den myckenhet grus, som genom luftens åverkan söndrat sig från nedre sidan, genom det den blif­ vit skiljd från sitt första läge på berget. Sannolikt är den först TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 397 arnad till locksten, men då strax bredvid en annan större häll och mera passande för ändamålet blifvit upptäkt, har man der- utaf begagnat sig. Spåret efter denne öfverensstämmer med graf- vens nuvarande locksten. Jag slutar häraf, att, om deras krafter så vida öfverträffat våre, de framvältrat den först omtalta hällen, utan att begagna häfstång, som tydeligt märkes af de under- stuckne stenar, hvilka jag ofvanföre anfört”. ”Jag vill ej här förbigå, det ofvannämde rör noga böra skil­ jas från alla andra slags stenhopar, hvilka äfven till en stor myc­ kenhet igenfinnas på höga berg, både innom och utom Viken i Bohuslän. Man märke i synnerhet de, som ligga på Kuseröd, Kärra och Sem i Tanums socken. Desse stenhögar bestå af större och mindre rundade stenar, men formera ej, såsom de förra, nå­ gon rundel, och äro alltid utsträckte längs under någon brant. Somlige hafva förmodat dylike stenklammer vara till något bruk hopsamlade. Min tanke om ändamålet med dessa stenhopar torde jag framdeles komma att framställa i en beskrifning på de uti Viken befintlige Jättgrytor, hvaraf jag upptäckt flere, hittills i orten okände för att söka bevisa, det Prosten Odmans och den i de Göthiske monumenter uppgifna gissning icke äger grund.” Den ena af de två i Galgeröset funna "halsknapparne" för­ varas nu i den betydande samling af fornsaker, som tillhör pro­ fessor Brunii son, doktor G. Brunius i Landskrona. Knappen, af- bildad här ofvan (fig. 116) i naturlig storlek, är af brons, ovan­ ligt tung och öfverdragen med grön erg. Den består af två små runda skifvor, förenade genom en dryga 2 linier tjock och 2,5 linier hög stång. Den undre skifvan är slät. Å den öfre, som nu är något skadad i kanten, finnas fyra större fördjupningar, hvarigenom bildas en upphöjd hjulformig prydnad med fyra ”ekrar”, eller ett af en ring omgifvet likarmadt kors; i centrum ses en liten rund grop. Det är möjligt, att de fyra först nämnda för­ djupningarna varit utfylda med harpix eller något dylikt ämne. Den undre skifvan är 6 linier i diameter; den öfre föga mer än 5 linier. Den andra bronsknappen, samt dolkklingan och spjutspetsen finnas ej, såvidt man vet, i behåll. De äro här återgifna efter de teckningar, som åtfölja professor Brunii ofvan införda uppsats. Grafkistan i Galgeröset förskrifver sig således från brons­ åldern ocli troligen från denna periods äldre del, emedan kistans storlek synes antyda, att den varit afsedd för ett obrändt, ut­ sträckt liggande skelett och ej för en liten samling brända ben. 398 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Den omständigheten, att några ben ej nu kunde iakttagas i ki­ stan, talar också för det antagandet, att ett obrändt lik en gång varit nedlagdt der men helt och hållet förtärts, hvilket torde bafva gått så mycket lättare, som luften haft jemförelsevis obe hindradt tillträde till den endast af löst på hvarandra kastade stenar höljda kistan. Såsom redan (sid. 40) är anmärkt, hör troligen också en stor del af de många andra, i synnerhet på bergstopparne vid kusten liggande, bohuslänska stenrösena till bronsåldern, om än några af dem skulle förskrifva sig från en annan tid (fynd N:o 238). Afven från andra delar af Sverige äro många dylika stenrösen kända, hvilka visat sig innesluta grafvar från bronsåldern 1. Detsamma är ock förhållandet i Norge, der man i flere af de mångenstädes förekommande stenrösena funnit grafvar från sistnämnda tid 2. Fyndet i Galgeröset är af intresse äfven derför, att det lem- nar ett säkert bevis för användningen af stenvapen efter brons­ ålderns början 3. Det bör ej heller väcka förvåning, att man i synnerhet till spjut- och pilspetsar samt stridsyxor fortfarande använde sten i stället för den mycket dyrbara bronsen, som måste hemtas fjerran ifrån. Om hjulformiga prydnader af samma slag som den å brons- knappen fig. 116 anbragta, se ”Sveriges historia”, första delen, sid. 165, och ”Compte rendu du Congrès de Stockholm”, sid. 460. Jag har der sökt visa, att ”hjulet” var en under bronsåldern i Norden vanlig religiös symbol, men att det mycket sällan före­ kommer å minnen från jernåldern, då ”hakkorset” i. stället an­ vändes såsom en sådan symbol. Det förtjenar anmärkas, att hjulet med kristendomen för andra gången inkom till Norden så­ som ett heligt tecken, och att det ofta ses på grafstenar, kyrk­ klockor, paténer och andra dylika föremål från medeltiden. 281. A Stora Oppens egor hittades, i slutet af år 1868 eller i början’ af år 1869, vid gräfning: 1 Se t. ex. "Antiqvarisk tidskrift f. Sverige” 3, sid. 196; jfr sid. 356 (Nerike) och 393 (Vermland). 2 ”Årsberetning for 1875 af Foreningen til norske Fortidsmindesmer- kers Bevaring”, sid. 180 och 181 (Smålenenes amt), 183 och 184 (Jarlsbergs och Larviks amt), 190 (S. Bergenhus amt), 190 (N. Ber­ genhus amt), 191 (Romsdals amt) och 192 (N. Throndhjems amt). 3 Se ”Sveriges forntid”, text, 1 sid. 158, der äfven från andra länder än Sverige exempel anföras å stenvapens användande under brons­ åldern. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 399 Två skaftcelter af brons, båda med upphöjda kanter, som dock äro så låga, att de på många ställen knapt märkas. Den ena celten är afbildad fig. 118 i hälften af verkliga storleken; dess längd är 3,8 tum och största bredd 1,5 tum. Den andra är längre och smalare, samt mindre afrundad vid eggen; dess längd 4,55 tum ocli största bredd 1,4 tum. A båda finnes nära midten af båda bredsidorna en mycket låg tvärgående upphöjning, som skolat förhindra, att ej celten vid begagnandet trängdes in i skaftet. Båda i Statens Hist. Museum, 4054. 282. Vid Stora Oppen har man äfven, på olika ställen, fun­ nit i jorden: a) En spjutspets af flinta, närmast lik fig. 47 i "Sv. forns.”, men mera urskuren i basen. Cederstr. saml. 2247. Fig. 118. Skaftcelt af brons. Stora Oppen i Tanums s:n. 1/2. b) Två bitar af spjutspetsar eller dolkar af flinta. Båda i Cederstr. saml., 2249 ocli 2250. c) Hälften af en spjutspets, eller halfmånformigt verktyg, af dålig svartgrå flinta. Längd 2,6 tum; bredd 1,3 tum. Statens Hist. Museum 4866. d) En bit af ett halfmånformigt flintverktyg (såg). Cederstr. saml. 2248. 283. Af hemmansegaren Johannes Olsson i Lilla Oppen hit­ tades i augusti 1868 en stor halsring af brons, liggande i en torf- Bidr. till Got. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 9 400 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. myr på hans egor. Myren är ”belägen § mil från Tanums kyrka samt omkring b mil från Underslös, helt nära hemmanet Hvarlöf, ett par böss-skott från allmänna häradsvägen mellan Tanums och Nafverstads kyrkor. I anseende till den då rådande torkan, var myren så torr, att man kunde gå på den, och under det Johannes Olsson vallade sina kreatur, blef han varse en liten upphöjning i myren och något som glänste för ögonen. Detta var en kant af ringen. Med någon ansträngning fick han snart upp den.” Ringen, afbildad fig. 119 i hälften af verkliga storleken, kan icke öppnas, men är så stor, att den kan trädas på halsen öfver hufvudet. Den trinda delen är massiv och spiralrefflad. Dess största tjocklek är 0,5 tum. De två uppstående spiralplattorna Fig. 119. Halsring af brons; kan icke öppnas. Lilla Oppen i Tanums s:n. 1/2- äro ej bildade af tenar, som upprullats i spiral, utan gjutna i ett stycke. De något kupiga ovalernas största bredd 1,85 tum. Rin­ gens inre diameter 7,8—6,8 tum. Statens Hist. Museum 4109. Underrättelsen om fyndomstän­ digheterna äro meddelade af herr kontraktsprosten Hellberg. Eme­ dan hittaren trott, att ringen ej var af brons utan af guld, under­ söktes den på Kongl. Myntet, hvarvid den icke befanns innehålla någon ädel metall, utan bestå af koppar och tenn. Om sådana halsringar, se här ofvan sid. 309. 284. Å Oppens egor äro vid olika tillfällen hittade: a) Ett i båda ändar afbrutet stycke af ett halfmånformigt (?) flintverktyg (såg), med en glänsande rand utmed ena kanten. Längd nu 1,7 tum; bredd 1,16 tum. ”Funnen våren 1874 vid dikesgräf- ning". Skänkt år 1875 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 5607). TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 401 b) En stenyxa med skafthål, som varit betydligt större och bredare än nu men blifvit sönderslagen, så att endast en del af det ursprungliga skafthålet synes. Ett nytt hål är färdigborradt nedanför oeli något på sidan om det äldre. Formen vanlig. Längd nu 4,5 tum. ”Funnen för några år sedan vid gräfning å ljungmark”. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 285. A Orrekläpps egor hittade en vallflicka år 1873 ute på marken: ”En perla af harz (?), genomborrad, liten och platt; diame­ tern endast 0,6 tum, tjockleken 0,3 tum”. Kandidat G. A. Gustafssons samling. 286. På eller nära Orrekläpps egor är äfven funnen: En stenyxa. Skänkt år 1869 af Tobias Andersson i Orrekläpp till Udde­ valla Museum. 287. Under arbete för utvidgande af trädgården vid Tanums Prestgård omkring 1820 fann man ”vid utjemnandet af ett kummel”: a) ”En slät, trind riny af silverblandadt guld”. b) ”Två perler; den större af kalcedon, den mindre af mosaik”. Enligt meddelande af doktor G. Brunius i Landskrona, i hvil- kens samling ringen och perlorna förvaras. Ringen omnämnes i Holmbergs ”Bohusläns hist.", 1:a uppl. 2 sid. 237 not (2:a uppl., 2 sid. 80 not), der den uppgifves vara funnen ”uti en askurna'. Nytorp under Prestgården, se fynd N:o 279. 288. Af torparesonen Andreas Larsson å Damberget under Prestgården hittades i juni 1858 ett bronssvärd under torf- stampning i en mindre håla å marken på Prestgårdens egor, nära ett berg. ”Kring sjelfva klingan syntes en omgifning såsom af björknäfver, hvilken, når den vidrördes, föll i stycken såsom fal- aska. Det, som varit kring fästet, var alldeles bortvittradt, och blott fullsatt med jord. Inga ben eller andra qvarlefvor funnos kring det ställe, der svärdet fanns, ej heller i närheten.” Svärdet, närmast likt lig. 153 i ”Sv. forns.”, är illa gjordt och har rundadt mångkantig tånge. Klingan, som saknar långs- gående ränder, är nu mycket smal, men har troligen förr varit bredare. Svärdets hela längd 23,9 tum; tångens längd omkring 2 tum. Klingans bredd upptill, vid fästet, 0,85 tum och vid mid­ ten omkring 0, tum. Statens Hist. Museum 2475. 402 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 289. På Prestgårdens egor hittades år 1874 af en torpare under dikesgräfning nära landsvägen, på omkring 3 fots djup: En yxa eller bred ratmejsel af ljusgrå flinta ”med mörkare schatteringar och några blodfärgade sådana vid eggen”. Väl arbe­ tad, med tydliga smalsidor, alldeles oslipad. Längd 9,5 tum; bredd i eggändan 3 tum och i öfre ändan 2,5 tum; största tjocklek 1,75 tum. Skänkt af kontraktsprosten T. D. Hellberg till Göteborgs Mu­ seum (N:o 35, förr A. f. 184). 290. På en till Prestgården hörande åker, kallad Östergärdet, hittade en torparegosse i maj 1876 under harfning: En liten dolk af flinta med kulirigt tvåsidigt, baktill utvid- gadt fäste; bladet nu smalare än fästet. Färgen mörkt gulbrun. Längd 4,7 tum; bredd baktill 1,05 tum ocli vid bladets bas föga mer än 0,8 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 291. Å den till Prestgården hörande åkern Tegen eller Eke- högen hittade rättaren H. Andreasson i maj 1876: Nedre delen af en stor yxa utan skafthål af grönsten, med tydliga smalsidor; eggen bortslagen. Längd nu 4 tum; största bredd 2,5 tum ocli tjocklek 1,45 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 292. På Prestgårdens egor hittades i juni 1876 af en torpare­ gosse å bergen nordvest om Tanums kyrka, bakom Skolhuset: En ovanligt liten yxa utan skafthål af grönsten, öfre hälften trind, uppåt något afsmalnande. Längd 2,85 tum; bredd vid eggen 1,05 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 293. På vinden af torpet Oxhagen under Prestgården anträf­ fades nyligen ett troligen på Prestgårdens egor för längre tid sedan funnet: Halfmånformigt flintverktyg (såg), ej fullt symmetriskt, med inböjd egg, utan tydliga sågtänder. Längd 3,85 tum; största bredd 1,35 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 403 294. ”Emellan Tanums Prestgård och Hede gästgifvaregård, samt längs den bergås, som ifrån den sistnämnda leder emot Ulfvesked, hafva legat öfver 100 högar, af hvilka likväl de fleste äro förstörde. Man har uti dem funnit stora, men trånghalsade urnor, försedda med två öron, och i dem förvarade brända ben, stenamuletter ocli bronunålar. Älven träffas här urnor, nedsatta i sjelfva sandbacken, hvilka troligen förvarat de ringares ben, som ej aktats värdiga att få hög och vård”. (Holmberg, ”Bohusläns historia”, l:a uppl., 2 sid. 229; 2:a uppl., 2 sid. 66.) Ett af de här omtalade trånghalsade lerkärlen kom med Holm­ bergs första samling till Statens Hist. Museum (N:o 1270: 471). Det var söndrigt och hade endast ett af de två öronen i behåll. Fig. 120 b. Del af parerstången till svärdet fig. 120 a. 1/1- Fig. 120 c. Del af den damascerade klingan till svärdet fig. 120 a. 1/1- Fig. 120 a. Öfre delen af ett jernsvärd. Raftötången i Tanums s:n. V2. Prest-Säm se fynd N:o 314. 295. På Raftötången, ”uti en oval stensättning eller ett slags mindre skeppsform, som var 54 aln lång ocli hälften så bred, upp- gräfdes år 1842 ett konstrikt arbetadt svärd af jern, liggande på 404 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. en askfyld lerurna. Den afbrutna, breda klingan är tveeggad och lastet bronzeradt och prydt med punktlika fördjupningar, emellan hvilka man varseblifver mindre silfverinläggningar". (Holm- berg, ”Bohusläns hist.”, 1:a uppl., 2 sid. 237, not; 2:a uppl., 2 sid. 80, not.) Svärdet, hvars ofre del är afbildad fig. 120 i hälften af verk­ liga storleken, är afbrutet något nedom klingans midt. Parer- stången och knappen äro af jern ocli prydda med små runda skålformiga fördjupningar. Kaflen har varit af trä eller dylikt. Den tveeggade klingan är damascerad och 1,5 tum bred. Den nu återstående delen af svärdet, fästet inberäknadt, är 15,5 tum lång. Kom med Holmbergs första samling till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 1270: 477). Svärd med fästen af denna form tillhöra den yngre jernåldern eller vikingatiden, hednatidens sista århundraden. Dylika svärd äro icke blott i stort antal funna i Sverige, Norge och Danmark, utan hafva älven hittats på flere ställen inom de länder, som nordborne under vikingatiden plägade besöka, såsom de Britiska öarna 1, Finland 2 och Ryssland 3. 296. Vid Rungstung hittades år 1871 under potatesupptagning: En hålmejsel ”af någon finare stenart”, slipad; äfven den öfre smalare ändan är håleggad. Längd 2,6 tum; största bredd 0,8 tum. Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 297. I byn Ryk hittade hemmansegaren Elias Magnusson, försommaren 1876, på ett ställe der en gärdesgård går intill hans gård, ett romerskt silfvermynt prägladt för kejsar Marcus Aure­ lius och afbildadt i naturlig storlek fig. 121. Myntet hittades, då E. Magnusson omrörde några sopor som utkastats på stället, men han kan ej säga, om det låg bland soporna eller i sjelfva jorden; det senare är dock sannolikast. Myntet, som då det hittades var öfverdraget med en sedan bortputsad ”brun skorpa”, bär på åtsidan en bild af kejsarens 1 Worsaae, ”Minder om de Danske og Nordmændene i England, Skot­ land og Irland”, sid. 72 (Themsen) och 406 (Irland). Anderson i "Proceedings of the Society of Antiquaries of Scotland”, vol. X sid. 564. 2 Aspelin, "Suomalais-ugrilaisen Muinaistutkinnon Alkeita", sid. 341. 3 Kruse, "Necrolivonica", pl. 5 fig. 2 (Livland); Hansen, ”Die Samm­ lungen des Estländischen Provinzial Museums”, pl. 9 fig. 11 och 12; Worsaae i ”Arböger for nord. Oldkyud.” 1872, sid. 420 (guverne- mentet Orel). TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 405 lagerkrönta hufvud och omskriften M[arcvs] AVREL[ivs] ANTO- NINVS AVG[vstvs]. På frånsidan ses en krigare (eller guden Mars) med hjelm på hufvudet och spjut i högra handen; den ven- stra handen hvilar mot en på marken stående sköld. Derom­ kring läses TRP XXXIII IMP X COS III P[ater] P[atriæ], hvil­ ket betyder, att myntet är prägladt det år (179 efter Kristi fö­ delse), då Marcus Aurelius för 33:dje gangen var folktribun, för 10:de gangen imperator och för 3:dje gången consul. På myntet, som är mycket nött, ses ej spår af hål eller ögla. Skänkt år 1877 af pastor P. 1. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). Ett mynt med samma prägel ar beskrifvet af Cohen i hans "Description historique des monnaies frappées sous l’empire romain”, 2:dra delen (Paris ocli London, 1859), sid. 499, N:0 345. Fig. 121. Romerskt silfvermynt prägladt år 179 för kejsar M. Aurelius. Ryk i Tanums s:n. 7p Fyndet är af värde derfor, att romerska mynt från, de två första århundradena efter Kr. föd. äro ytterst sällsynta i Bohus­ län och Norge, under det att de i södra och östra delarne af Sverige — i synnerhet på Gotland och Öland — ofta anträffas 1. Från Bohuslän torde man ej känna något annat än det här beskrifna, och från Norge äro endast två romerska silfvermynt från nämnda tid kända2. 1 Skåne samt på Öland och Gotland äro deremot mer än 4,000 sådana mynt funna. 298. På ett torp under Ryk hittades vid dikesgräfning: Spetsen till en dolk eller spjutspets af gulbrun flinta; något slipad vid midten. Längd nu 2,55 tum. Skänkt år 1876 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 5695). 1 Montelius, ”Från jernåldern", 1:a häftet; och i ”Vitterhets Akad:s Må­ nadsblad” 1872, sid. 55 och följ. 2 ”Årsberetning af Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Beva­ ring” för 1871, sid. 165 (Hedemarken), och för 1875, sid. 216 (Smålenene). Båda mynten hafva först på sista tiden blifvit bekanta. 406 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 299. Vid Ryk äro äfven funna: a) En spjutspets af flinta, närmast lik fig. 51 i ”Sv. forns.” Längd 3,3 tum. Ü) En sländtrissa af täljsten. Båda i ingeniör Brudins samling på Alafors. Fig. 122. Ofullbordad stenyxa, sedd från två sidor. Kyrko-Ryk i Tanums s:n. 300. A Kyrko-Ryks egor hittades år (1840 eller) 1845 på bottnen af en torfmosse: a) Tre skedformiga skrapor af flinta. Alla i Statens Hist. Museum, 1270: 342—344. b) Fyra flintspåner, den längsta 4 tum lång. Alla i Statens Hist. Museum, 1270: 13. c) En flintkärna, från hvilken spåner blifvit afslagna; af samma slag som fig. 3 i "Sv. foras.” Sjukantig, 3 tum lång. Statens Hist. Museum 1270: 12. d) Två smärre ämnen till något verktyg af flinta. Båda i Statens Hist. Museum, 1270: 14 och 15. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 407 301. Å Kyrko-Ryks egor, ”på ett ställe der stenkummel och dylikt finnes”, hittades hösten 1875 i en nygräfd dikeskant: En halffärdig yxa af grönsten, afbildad fig. 122 i hälften af verkliga storleken. Formen visar, att det varit meningen att förse den med ett skafthål, hvilket dock ej ens är påbörjadt; något ut- Fig. 124. Guldten. Kyrko-Ryk i Tanums s:n. 2/3- svängd både vid eggen och den nu aflangt fyrsidiga, plana banen. Ytan något, men obetydligt, slipad. Längd 6,7 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 302. Vid Kyrko-Ryk hittades sommaren 1835 i jorden under ett stenröse: a) En treryggad fingerring af guld, afbildad fig. 123 i natur­ lig storlek. b) En troligen trind guldten, hopböjd så som fig. 124 visar. 408 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Inlöstes icke för Statens Hist. Museum, utan köptes af prins Maximilian af Leuchtenberg. De voro, med den i lagen föreskrifna förhöjningen af en åttondedel öfver metallvärdet, värderade till 35 dukater. (Kongl. Vitterh. Akademiens protokoll den 16 sept. 1835, § 210. I samma Akademis arkiv förvaras teckningar af dem, utan tvifvel i naturlig storlek, efter hvilka tig. 123 här är åter- gifven i samma skala och fig. 124 förminskad till två tredjedelar.) 303. Å Stora Ryks egor hittades år 1849 af torparen Kristian Johansson på Korndal, vid gräfning i en sandbacke: En liten guldbrakteat (hängprydnad), afbildad fig. 125 i na­ turlig storlek. Något söndrig i kanten och nu utan ögla. Dia­ meter 0,75 tum. Vigt 0,46 ort; guldhalt 80 procent. Statens Hist. Museum 1537. Äfven afbildad i "Från jern- åldern”, pl. 2 fig, 20 (de horn, som der ses å djurets panna, äro så otydliga å originalet, att man ej ens torde kunna med säker­ het afgöra, om de verkligen finnas), och beskrifven N:o 303. Från midten af jernåldern, d. v. s. från 5:te eller 6:te århun­ dradet. Om sådana hängprydnader se mitt arbete ”Från jern åldern”, 2:a häftet. Fig. 125. Guldbrakteat. Stora Ryk i Tanums s:n. 1/1. 304. Vid Ryland har man i en mosse funnit: En stenyxa med skafthål. Cederstr. saml. 3082. 305. A hemmanet Stora Ryland hittades våren 1876: Nedre delen af en stenyxa, afslagen i skafthålet, invid hvilket ses spår af ett annat hål, som påbörjats men ej fullbordats, eme­ dan det suttit snedt. Yxan har varit af vanlig form. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). 306. A Rörviks egor har man funnit: En flintspån, 2,7 tum lång. Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 307. Vid Skafveröd äro på olika ställen funna: a) En stenyxa med skafthål, af vanlig form, hel. Längd 4,6 tum. ”Funnen för 20—30 år sedan”. TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 409 Skänkt är 1875 af herr kontraktsprosten Hellberg till Sta­ tens Hist. Museum (N:o 5615). b) Tre sländtrissor af täljsten. Alla skänkta år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Museum (N:o 6014). 308. På en till hemmanet Skogtorp hörande betesmark hit­ tades våren 1876 af en vallpiga: Bakre delen af ett i forntiden afslaget, fyrkantigt jemnbredt fäste till en flintdolk. Ytan mörkbrun. Längd nu endast 1,6 tum; bredd 1,15 tum. Skänkt år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 6014). Fig. 126. Hålcelt af brons. Solbräcke i Tanums s:n. 1/2. 309. På Skogtorps egor har man äfven, vid olika tillfällen, funnit: a) Nedre delen af en i skafthålet afslagen stenyxa, som varit af vanlig form; eggen är dock något litet utsvängd åt ena sidan. Ej spår af nytt hål. Längd nu 3,85 tum. b) En sländtrissa af täljsten. Båda skänkta år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Ilist. Museum (N:o 6014). 410 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 310. Å Solbräcke egor hittades år 1869 af Jakob Andersson derstädes, under dikning: En hålcelt af brons, afbildad fig. 126 i hälften af verkliga storleken. Illa gjuten, ytan ojemn; upptill söndrig. Har haft en Ögla något ofvan midten. Hålet ovalt, 2,6 tum djupt. Å dess väggar ses två sådana låga gjutränder som å fig. 11b här ofvan (sid. 278). Längd nu 4,25 tum (har möjligen varit något längre); bredd vid eggen 1,5 tum. Statens Hist. Museum 4258. 311. Å Sotorps bys egor hittades under stenbrytning, i augusti 1875: a) En aflangt jemnbred skrapa af hvitgrå flinta. Längd 3,95 tum; bredd 1,1 tum. b) Nio halfmånformiga flintvcrktyg (sågar), af ungefär samma grå färg. Ett af dem är afbildadt fig. 127 i liälften af verkliga storleken. Det som varit längst är i forntiden afbrutet vid ena ändan; biten saknas. Ett af de andra är likaledes för länge­ sedan itubrutet; båda bitarna finnas. Längd 4,5 (nu) —2,8 tum. Alla tio skänkta år 1875 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Museum (N:o 5607). Fig. 127. Halfmånformigt flintverktyg (såg). Sotorp i Tanums s:n. 1/2 c) En lång, smal, nästan jemnbred, fyrkantig sten med slip- ränna utmed ena kanten. Stenens längd 4,6 fot oeli bredd knapt 1 fot. Sliprännans bredd 2,8 tum oeli största djup 0,6 tum; den börjas ungefär 1 fot från ena ändan af stenen oeli sträcker sig fram till den andra ändan, der stenen måhända är afslagen. Skänkt år 1875 af pastor l’. I. Been till Statens Hist. Mu­ seum (N:o 5627). Om detta märkliga fynd har pastor Been meddelat följande närmare underrättelse: ”Stället ligger omkring en half mil söder om Tanums kyrka i en fjellartad utmark under byn Sotorp, invid stora landsvägen, på höger hand, då man reser söderut, samt midt utför byn Björ- TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 411 nered. Ungefär 200 fot från en hällristning 1 och c:a 100 fot från landsvägen gjordes fyndet af sliphällen ocli de tio flintverktygen. Mellan landsvägen och fyndorten är marken odlad, men här sti­ ger stenhällen så högt i dagen, att den blott betäckes af knapt en fots jordlager. Då jordegaren Anders Jakobsson behöfde sten till byggnad ocli här såg en vacker sten ligga upp i dagen, be slöt han att bryta sten här. Då jorden kring den nämnda stenen undankastades, syntes vid sidan en annan vacker, lång och smal sten, som utmed ena långkanten hade en synnerligen vacker slip- reffla. På andra sidan om den först nämnda stenen var en remua i klippan om några (omkring 4 à 5) fots längd, ett par tums vidd ocli c:a 2,5 fots djup. Den genomgick två tunnare klipp- lager, ocli på dess botten var fast häll. När nu stenarne bort- brötos, funnos i klippspringan de tio flintverktygen. Anders Ja­ kobsson säger, att de ej tycktes vara tillhopalagda, utan ned- släpta i springan här ocli der. ------ — På stället der flintorna funnos, har jag förgäfves eftersökt, om ej så väl flere flintverk- tyg men i all synnerhet flintskärfvor funnos”. Slipstenen var bort­ skänkt till en granne i Björnered för att användas till grind- stolpe, men räddades af pastor Been. 312. Vid Säm (Sem) bar man, före 1847, i en grafhäg funnit en täljstensgryta "stjelpt öfver brända ben". Grytan, som liknar fig. 72 å sid. 72 här ofvan, liar en smal fördjupad rand kring kanten och lemningar efter jernöron för hanken. En bit är ur brädden, for öfrigt hel. Inre diameter vid mynningen 8,1—8,33 tum; höjd 3,G tum. Statens Hist. Museum 1270: 462. 313. I en grafhög på Säms egor har man ocl< funnit: a) En blå glasperla, som genom smältning fått oregelbunden form. b) En perla af hvitt glas jemte många bitar af dylika. Allt i Statens Hist. Museum, 1270: 523 ocli 522. 1 Den här omnämnda hällristningen, som ej förut torde hafva varit känd, ligger ungefär ett par hundra fot från landsvägen, alldeles in­ vid Anders Jakobssons ladugård. Då denne 1867 flyttade till stället, var hällen betäckt af en fots jordlager, men upptäcktes, då Anders Jakobsson ett eller två år derefter skyfflade det tunna jordlagret till den derinvid liggande gödselstaden. A ristningen ses fyra fartyg, en menniskobild och derbredvid en vagn (?) med två fyrekriga hjul, lik de vagnar som ses å pl. 1 i detta häfte; pastor Been har till Vit- terh. Akademien insändt en teckning af denna hällristning. 412 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 314. Vid Prest-Säm äro, vid olika tillfällen, funna: a) En rätmejsel af flinta med tydliga smalsidor, slipad. b) En söndrig stenyxa med skafthål. Båda i Cederst. saml., 3023 och 3112. 315. A Sögårds egor äro, vid olika tillfällen, funna: a) Två bitar af breda rätmejslar af flinta, med tydliga smal­ sidor, fint slipade. Båda i Cederstr. saml., 2736 och 2921. b) En bit af en dolk eller spjutspets af flinta. Cederstr. saml. 2354. c) Två bitar af en lång trekantig pilspets af flinta. Båda i Cederstr. saml., 2917. d) En liten skedformig skrapa af flinta. Cederstr. saml. 2369. e) 34 flintspåner. Alla i Cederstr. saml., 2370 och 2916. f) Två kullrigt tvåsidiga yxor utan hål af grönsten, slipade mot eggen. Båda i Cederstr. saml., 2855 och 3010. g) Fem nästan trinda yxor utan bål af grönsten, närmast lika fig. 5 å sid. 16 bär ofvan. Alla i Cederstr. saml., 2145, 2391 ocli 2553—2555 *. h) Fyra sönderslagna stenyxor med skaftbål, vanlig form. Alla i Cederstr. saml., 2371, 2382, 2383 ocli 3008. i) En brynsten. Cederstr. saml. 2737. k) Ett stycke af en brynsten. Cederstr. saml. 2918. 316. Vid Tannam, eller Kämpane såsom gården efter ”Kämpa- stenarne” kallas, stå på en sandbacke helt nära och öster om den mellan Skälleröd och Tanums kyrka gående landsvägen tre större, i en rät linie resta stenar mellan tvenne betydliga sandgropar, hvarjemte nedre delen finnes qvar af en fjerde sten, som stått i samma linie. I den södra sandgropen ligger dessutom en femte sten, som stått i samma rad och som för många år sedan lär hafva fallit ned i följd af sandhemtningen. Den största, nu stå- 1 Enligt en underrättelse, som friherre Cederström erhållit sedan det föregående trycktes, är yxan N:o 2391 funnen vid Sögård i Tanum ocli ej, såsom i början för honom uppgifvits, inom Vette härad (jfr sid. 63 här ofvan). TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 413 ende stenen är 4,7 fot hög ofvan jord; den linie, i hvilken ste­ narne stått, går nästan rakt i norr och söder. På andra sidan om den norra sandgropen stå nära hvarandra två smärre stenar, 2,5 och 1 fot höga ofvan jord, ungefär i rät linie med de förut nämnda. I "Bohusl. historia” (l:a uppl., 2 sid. 231; 2:a uppl., 2 sid. 67) säger Holmberg om detta fornminne: ”På åsens rygg äro 15 stenar satte uti en rad; den största af dem är 24 aln, och en del föga högre än jordytan. Ursprungligen har bär funnits flera, som blifvit bortförda. De kallas af allmogen Tannams Kämpastenar, ocli utmed dem träffas några mindre stenar, en jordhög och en cirkelform”. En teckning utvisande ställets ut­ seende för omkring 60 år sedan, innan ännu de stora sandgro- parne funnos, i hvilka den ena stenen efter den andra störtat ned, är meddelad i Liljegrens och Brunii ”Nordiska fornlemnin- gar”, N:o XIII. År 1872 hade jag tillfälle att företaga en undersökning här. Jag gräfde under ocli omkring de båda stenarne, som stodo norr om den norra sandgropen, men fann endast — äfven under den större af dessa stenar — ett lager flintskärfvor, som sträckte sig vida. På en yta af omkring 25 qvadratfot räknade jag mer än 100 sådana skärfvor. Alla, hvilkas läge jag kunde bestämma, lågo 6 à 9 tum djupt under jordytan, just på gränsen mellan sanden ocli det tunna lagret matjord. Några kol syntes också på samma djup, och jorden var der på några ställen svartare än vanligt. I den norra sandgropen upplockade jag flere flintskärf­ vor, hvilka tydligen rasat ned under sandhemtningen, och enligt uppgift på stället lär man ofta vid sådant arbete i denna grop finna både flintskärfvor ocli större flintstycken. Jag erhöll äfven ett par i norra sandgropen funna sådana flintstycken, från hvilka några skärfvor voro afslagna, men hvilka icke hade någon be­ stämd form. Vapen ocli verktyg af flinta eller ämnen dertill kunde deremot icke upptäckas. De flintskärfvor och flintstycken, som jag 1872 och vid ett kort besök på stället 1875 samlat här, förvaras nu uti Statens Hist. Museum (N:o 5156). Nästan all här funnen flinta är grå, ogenomskinlig, utan glans och mindre god än den i Skåne vanliga; några skärfvor af det senare slaget funnos emellertid äfven. På andra ställen i norra Bohuslän (se t. ex. fynd N:o 175) har man funnit vapen och verk­ tyg af samma ogenomskinliga gråa flinta, som förekommer vid Tannam och som troligen är inhemsk i denna trakt. 414 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Detta fynd bör tydligen, liksom andra dylika anträffade både i Bohuslän 1 oeli på andra ställen i den Skandinaviska hallons södra och vestra delar 2, förklaras derigenom att under sten­ åldern vapen och verktyg af flinta här tillverkats. Att skärfvorna äro slagna at menniskohand är nämligen höjdt öfver hvarje tvif- vel, och att de tillhöra en aflägsen tid visas af deras läge under matjorden Denna matjord fanns således ej på den tid stenålderns folk här tillverkade de vapen oeli verktyg, efter hvilka vi nu finna affallen. Stället var då endast,.såsom några andra ställen der dylika fynd gjorts 3, en sandås vid eller nära en hafsvik. Nu går hafvet visserligen ej ända upp till foten af den backslutning, på hvilken flintskärfvorna hittas, men troligen gick det under stenåldern så högt, och den så kallade "Tannamskilen", en vik af hafvet, når ännu fram till närheten af ”Kämpane”. Se fynd N:is 219, 317 och 318. 317. Vid Tannam har man för flere år sedan under grustägt i det stora grustaget invid "Kämpastenarne" funnit: En bred hålmejsel af flinta, slipad; till formen skall den när­ mast likna fig. 18 i ”Sv. forns.” Längd 4,4 tum; bredd vid eggen 1,9 tum. Ingeniör Brudins samling på Alafors. 318. Tannam. Enligt uppgift på stället lär man för flere år sedan hafva under en af de under N:o 316 omtalade stenar, som föll ned i den norra sandgropen, funnit en illa bränd lerurna, innehållande brända ben och aska; några fornsaker hade icke bemärkts. De nämnda stenarne höra uppenbarligen till en senare tid än stenåldern, hvarför det beror på en tillfällighet, om man, så­ som jag år 1872 gjorde, under en sådan sten hittar några flint- skärfvor. Skärfvorna funnos nämligen redan förut på den plats der stenen restes, liksom på hela sandbacken rundt deromkring. 319. À Tegneby egor hittades hösten 1875 samt våren och sommaren 1876 af en torpare under dikesgräfning och spad- vändning: 1 Se t. ex. sid. 14 här ofvan; jfr W. Bergs i 2:a häftet af dessa ”Bi­ drag” införda afhandling om ”Fynd från stenåldern på Hisingen”. 2 Äfven i Norge. Se ”Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Be­ varing; Register til Selskabets Skrifter”, sid. 18 ("Verkstæder for Flintsager” och ”Forekomst af rå Flint”). 3 Såsom "Lindormabacken" i östra Skåne; se "Antiqv. tidskrift f. Sv.”, 3 sid. 19. TANUMS HÄKAD. TANUMS SOCKEN. 415 a) 4 bitar af dolkar eller spjutspetsar af flinta; olika färg på ytan. b) 9 spåner och skärfvor af flinta; att döma af utseendet aro de dels af bohuslänsk dels af skånsk eller dansk flinta. c) 3 smärre, nästan trinda yxor utan bål af grönsten. Längd 4, 3,5 ocb 2,8 tum. Alla skänkta år 1877 af pastor P. I. Been till Statens Hist. Museum (N:o 6014). Se fynd N:o 265. 320. Vid Tegneby hittade intendenten vid Göteborgs Museum - G. Brusewitz för några år sedan en å sjelfva landsvägen liggande: Mejsel af grönsten med tydliga smalsidor, mycket skadad. Längd 3 tum; bredd vid eggen 1,5 tum och vid öfre ändan 1,1 tum; största tjocklek 1,1 tum. Göteborgs Museum 47 (förr A. f. 177). 321. Vid Tegneby är äfven funnen: En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Längd 5 tum. Friherre F. Hiertas samling på Främmestad i Vestergötland. 322. Vid Tofva är funnen: En stenyxa med skafthål, af vanlig form, hel; ytan ljusgrå. Längd 4,2 tum. Statens Hist. Museum 4866. 323. Vid Tågeröd har man funnit i jorden: Hälften af en stenyxa med skaftbål, vanlig form. Cederstr. saml. 2254. 324. Å Tågeröds egor, en fjerdedels mil öster om Tanums kyrka, hittades år 1863 under gräfning i jorden, på 6—7 tums djup, ett lerkärl som innehöll "aska, benskärfvor och jord”, samt ett spänne af jern. Lerkärlet, som saknade lock, var sprucket och sönderföll vid upptagandet; dess höjd var omkring 9 tum och diameter 6 turn. "Stället, bevuxet med löfträn och beläget nära en större bergås, är en jemn, gräsbeväxt backe, hvars jord- niån utgöres af fin sand. Några alnar derifrån finnas två mindre högar, hvari, vid en tillfällig gräfning, påträffades bitar af urnor och skärfvor af ben". Spännet, af det slag som vanligen plägar kallas ”fibula”, är i verklig storlek aftecknadt fig. 128. Det är bildadt af en smal, trind jernten, hvars nedre del är uppåt och tillbaka böjd samt Bidr. till Göt. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 10 416 MONTELIDS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRAN HEDNATIDEN. med sin yttersta ända omvikt kring spännets bågformiga hufvud- del. Spännets öfre del är åt ena sidan hoprullad i en smal kort spiral, hvars yttre ända i en liten båge är böjd tillbaka och der- Fig. 128 a. Spänne ("fibula") af jern. Tågerod i Tanums s:n. 1/1. efter äfven å andra sidan bildar en dylik kort spiral, som slutar med nålen (fig. 128 b). Denne, hvilken således är bildad af samma ten som sjelfva spännet, erhåller genom den nyss beskrifna spi- TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 417 ralen nödig spänstighet; spetsen qvarhålles vid begagnandet i sitt läge genom en längre hylsa à spännets nedre del. Längd 4 tum. Spännet och några bitar af lerkärlet förvaras nu i Lunds Uni­ versitets Historiska Museum (N:o 8409), dit det skänktes år 1871 af dåvarande studeranden Thornvall (af Göteborgs nation), hvil­ ken inköpt fyndet och bifogat den ofvan meddelade noggranna be­ rättelsen om fyndorten ocli det sätt, hvarpå detta märkliga fynd anträffats 1. Spännen ("fibulor") af samma slag som det här afbildade till­ höra jernålderns början i Norden, det är tiden omkring eller kort efter Kristi födelse. De äro mycket sällsynta i Skandinavien 2, men typen har sitt egentliga hem i Frankrike, Alptrakterna och andra af kelter bebodda länder 3. Många fibulor af denna typ äro, liksom de från Tågeröd, af jern; de andra äro af brons eller någon gång af silfver. 325. Vid Ulfvesked äro, på olika ställen, funna: a) En flintskärfva, troligen urslagen ur något slipadt verktyg (yxa eller mejsel). ”Funnen vid Lilla Ulfvesked”. Cederstr. saml. 2259. b) En flintdolk, lik fig. 57 i ”Sv. forns.”, 6 tum lång. ”Funnen i en torfmosse vid Lilla Ulfvesked”. Ingeniör Brudins samling på Alafors. c) En flintdolk med tjockt, tvåsidigt, baktill något utsvängdt 1 Herr Thornvall tillägger följande, hvilket förtjenar att här antecknas, ehuru det ej kan ega omedelbart sammanhang med här beskrifna fynd: ”A ett annat ställe på egendomen (Tågeröd) finnas å en slut­ tande bergskulle inristade några koncentriska cirklar samt några strödda punkter, ocli på en af de tillgränsande gårdarne finnes en större hällristning, föreställande en sjöstrid med fartyg och stridsmän. Ingendera upptagen af Holmberg”. — Herr amanuensen vid Lunds Hist. Museum S. Söderberg har benäget meddelat mig afskrift af herr Thornvalls berättelse om detta fynd. 2 Tre från Sverige äro afbildade fig. 309—311 i Sv. forns. ; en från Norge i ”Årsberetning for 1874 af Foreningen til norske Fortids- mindesmerkers Bevaring”, pl. 6 fig. 30 (jfr sid. 145; funnen i Jarls­ bergs och Larviks amt); samt några från Danmark i Worsaae’s ”Af­ bildninger fra det Kongel. Museum f. nord. Oldsager i Kjöbenhavn", fig. 176; i Engelhardts ”Nydam Mosefund”, sid. 53; och i ”Arböger f. nord. Oldkynd.” 1872, pl. 5. 3 H. Hildebrand i "Antiqv. tidskr. f. Sverige” 4 sid. 105 o. f. ("Tène- fibulor”); Montelius, "Tombe ed antichità galliche in Italia”, i ”Bulle­ tino dell Instituto di corrispondenza archeologica anno 1877”. 418 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. fäste; ytan rödbrun. Längd 5,7 turn. ”Funnen i en mosse vid Ulfvesked" (jemte h). Cederstr. saml. 2255. d) Två spjutspetsar af flinta. "Funna i jorden vid Lilla Ulfvesked”. Båda i Cederstr. saml., 2257 och 3014. e) Två halfmånformiga flintverktyg (sågar). ”Funna vid Lilla Ulfvesked”. Båda i Cederstr. saml., 3024 ocli 3025. f) En flintspån. ”Väl utknackad i kanterna, kanske ”Funnen i jorden vid Lilla Ulfvesked”. Cederstr. saml. 3015. 1 Fig. 129. Yxa af grönsten. Ulfvesked i Tanums s:n. 1/2. g) En yxa utan hål af grönsten, afbildad fig. 129 i hälften af verkliga storleken, med nästan rund, plan bane. Ofre delen trind, oslipad; nedre delen kullrigt tvåsidig, slipad. Längd 3,85 tum; största bredd 2 tum; banens genomskärning 1,5 tum. Statens Hist. Museum 1270: 304. h) En sten ”liknande en mortelstöt". Skall vara funnen till­ sammans med c. Cederstr. saml. 2256. 326. A Ulfvesked hittades 1870 vid dikning i en gammal åker: Eggändan af en håleelt af brons. Simpelt arbete. På insidan TANUMS HÄRAD. TANUMS SOCKEN. 419 har två sådana låga gjutsömmar funnits som å fig. 11b här ofvan (sid. 278). Längd nu 2,2 tum; bredd vid eggen 1,3 tum. Statens Hist. Museum 4311. 327. Vid Utby är funnen i jorden: En stenyxa med skafthål, vittrad; ituslagen af hittaren. Längd 7,4 tum. Cederstr. saml. 3088. 328. Vid Vesterby har man, på olika ställen, funnit: a) En större yxa af grönsten utan skafthål, föga afsmalnande uppåt, med tydliga smalsidor. Nedre tredjedelen väl slipad, för öfrigt nästan oslipad. Längd 8 tum, bredd vid eggen 2,25 tum. Statens Hist. Museum 1270: 305. b) En perla af "harz", aflång och genomborrad på längden. Längd 1,3 tum; diameter knapt 1 tum. ”Funnen i jorden”. Kandidat G. A. Gustafssons samling. 329. A Vesterby egor ses lemningar af flere, mer eller min­ dre förstörda ättehögar. ”I en af de minsta bland dessa grifter gjordes för några år sedan (före 1842) ett besynnerligt fynd af en mängd askfylda lerurnor, icke större än vinglas, och täckta med små genomborrade lock, äfven af bränd lera. En dylik liten urna har jag funnit äfven på Tjörn och lemnat en teckning af den uti tredje häftet af Runa (1843) 1. Det förtjenar uppmärk­ samhet, att nästan alla de urnlock af lera som finnas i grafhôgar, äro försedda med hål.” Holmberg, ”Bohusl. historia”, 1:a uppl. 2 sid. 227 not; 2:a uppl., 2 sid. 64 not. Vindbäck, se fynd N:o 239. I likhet med hvad som gjorts för Vette härad (sid. 338), lem- nas här en öfversigt, utvisande, först för hvardera socknen ocli sedan för hela häradet, antalet nu kända fornsaker af hvarje form som egentligen tillhör stenåldern. Härvid bör dock anmärkas, att några af dessa saker (såsom fynd N:is 210 ocli 280) säkert, och andra troligen, tillhöra den tid efter stenålderns slut, då vapen ocli verktyg af sten fortfarande begagnades. 1 Detta lilla lerkärl från Tjörn (nu i Statens Hist. Museum 1270: 470) är äfven afbildadt fig. 52 bär ofvan. 420 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Öfversigt öfver fornsaker från stenåldern, funna i Tanums härad. Ytinnehåll i svenska qvadratmil (öar, holmar, in­ sjöar m. m. inberäknade)........0..,.9..2............2..,.1..6. — 3,08 Flinta: Yxor och breda rätmejslar ....... ......... . ...... . ...... 4 14 2 20 Breda hålmejslar .......................................... ...... — 1 — 1 Smala rätmejslar................................................. — — — — Smala hålmejslar ....... ................................. ........ — — — — Groft slagna verktyg (lika fig. 108 och 109)... — 17 — 17 Dolkar och spjutspetsar ........ ............................ 10 46 7 63 Pilspetsar, bladformiga .................. ..................... 2 — — 2 D:o trekantiga ................... ......... . .......... 1 7 — 8 Halfmånformiga verktyg (sågar) ........... . .......... 7 42 5 54 Skrapor................................................................. 1 15 — 16 Spåner (knifvar)................................................... 7 50 1 58 Skärfvor och oregelbundna flintstycken ........... — 1x + 30 — x + 30 Kärnor...................... ....... ..................................... — 1 — 1 Tillhopa af flinta 32 X + 223 15 X + 270 Andra stenslag: Rätmejslar och yxor utan hål _________ ____ 11 27 4 42 Hålmejslar .................................. . ......................... 1 _ 1 Yxor och hammare med skafthål.................... 13 32 6 51 Skafthålstappar............ . .............................. . ...... — — — — Slipstenar, klubblika ........................................ — 21 — 1 D:o flata ........ . ................. . ...................... 1 31 — 2 Tillhopa af andra stenslag än flinta 25 62 10 97 Tillhopa af sten 57 x + 285 25 x + 367 Antal stensaker från hvarje qvadratmil i me­ deltal ................................................................. 61,96 131,94 — 119,16 1 Ett betydligt, ej i tabellen upplaget antal flintskärfvor och oregelbundna flintstyc­ ken är funnet vid Arendal och Tannam (fynd N:is 210 och 316). 2 Ej af samma form som fig. 5 i ”Sv. forns.”, men begagnad å fem sidor och med af- rundade ändar (fynd N:o 213). 3 En lång, smal, nästan fyrkantig sten med slipränna utmed ena kanten (fynd N:o Tanums härad. O känd del af häradet. Tanums socken. Lurs socken. TANUMS HÄRAD. 421 Utom de i denna öfversigt upptagna arbeten af sten har man i Tanums härad funnit följande, af hvilka åtminstone de flesta säkert tillhöra tiden efter stenålderns slut: 5 brynen af skiffer eller annat stenslag, de flesta fyrkantiga (fynd N:is 196, 228 och 315). Endast ett af dem (N:o 228) har den för stenåldern egendomliga form som fig. 4 i ”Sv. forns.” visar. En sten, ”liknande en mortelstöt” och några ej närmare be- skrifna ”stenamuletter” (fynd N:is 325 och 294). 2 "sänkestenar" (fynd N:is 209 och 252). 3 ”ovala stenar” från den äldre jernåldern af det slag som man ansett vara brynstenar (fynd N:is 183, 224 och 259). — Se sid. 339 här ofvan. 18 sländtrissor af sten, dels från jernåldern och dels troligen äfven från senare tid (fynd N:is 171, 181, 205, 230, 251, 273, 275, 299, 307 och 309). 2 täljstensgrytor, den ena söndrig (fynd N:is 237 och 312). De torde ej vara äldre än från jernålderns senare del. Derjemte äro i häradet funna: • Flere lerkärl, af hvilka dock endast få varit hela (fynd N:is 210, 233, 258, 261, 294, 295, 318, 324 och 329). Några af dem (t. ex. N:o 210) förskrifva sig från bronsåldern, de andra från jernåldern. — Något lerkärl som med säker­ het kan hänföras till stenåldern torde ännu icke vara kändt från Tanums härad. Två svärd, 2 skaftcelter, 2 hålcelter, 1 halsring och 2 knap­ par af brons, alla från bronsåldern (fynd N:is 280, 281, 283, 288, 310 och 326). Två spännen ("fibulor"), 1 beslag, 1 sluten ring, några nålar och några ringar af brons från jernåldern (fynd N:is 238, 294 ocli 219). De fyra förstnämnda tillhöra den äldre jern- åldern; att döma af beskrifningen å de med bronsnålarne funna lerkärlen (fynd 294), synas äfven dessa förskrifva sig från samma tid. Ett ”blylod i form af en afhuggen och genomborrad kon”, från jernåldern (fynd N:o 219). En brakteat, ett beslag till en svärdsslida, en stor massiv halsring, 2 treryggade fingerringar, en spiralfingerring och 5 andra ringar af guld från jernåldern (fynd N:is 176, 195, 218, 223, 226, 271, 272, 287, 302 och 303). Ett romerskt silfvermynt, från det andra århundradet efter Kristi födelse (fynd N:o 297). 422 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. Ett stort ringspänne af silfver, troligen från det tionde år­ hundradet (fynd N:o 214). Två svärd, 4 yxor, 1 beslag ”till kanten af en sköld”, en skära, 1 spänne (”fibula”) och några förrostade bitar, allt af jern (fynd Nris 219, 228, 233, 242, 248, 295 och 324). Fibulan tillhör jernålderns första tid i Norden; de fiesta andra jernsakerna förskrifva sig deremot från periodens sista århundraden. Ett glaskärl från jernålderns äldre del (fynd Nro 223). Sex perlor af glas, kalcedon m. m. samt några bitar af så­ dana perlor (fynd Nris 285, 287, 313 och 328). Dessutom åtskilliga lerkärl, sländtrissor af bränd lera, glas- perlor, bitar af benkammar m. m., hörande till de fynd vid Greby, för hvilka i nästa häfte en särskild redogörelse skall lemnas (se fynd Nro 229). Bohuslänska hällristningar. Aftecknade af L. BALTZER, beskrifna uf OSCAR MONTELIUS. 2. A planch 1 återgifves i fotolitografi herr Baltzers med stor omsorg utförda teckning af den märkliga hällristning vid Backa i Brastads socken, Stångenäs härad, hvilken finnes afbildad fig. 119 ocli 122 i Holmbergs ”Skandinaviens hällristningar”. En jem- förelse mellan den gamla och den nya teckningen visar, dels att herr Baltzer upptäckt många vigtiga bilder, som undgått Holm­ bergs uppmärksamhet, dels att herr Baltzer på ett annat och otvifvelaktigt riktigare sätt 1 återgifvit flere föremål. Då minnet för länge sedan dött om betydelsen både af de särskilda å hällristningarna förekommande bilderna och af deras sammanhang, kunna vi visserligen icke hoppas att fullständigt tolka dessa taflor, hvilka en gång med mycken möda inhöggos i klippan för att föreviga märkliga händelser och ryktbara stordåd; men betydelsen af flere enstaka bilder, kanske af de flesta, kan dock med större eller mindre svårighet inses, och redan detta har visat sig vara af stor vigt för kännedomen om förhållandena under den aflägsna tid, från hvilken hällristningarna förskrifva sig. Bland de föremål som ses å den här återgifna ristningen vid Backa torde vi isynnerhet böra uppmärksamma dem, af hvilka Holmberg i fig. 122 afbildat ett. Han anser det skola vara en varggård, eller en konstrik inhägnad för att fånga ocli falla var­ gar (sid. 42 och 130); och man måste medgifva, att det finnes en ganska stor likhet mellan Holmbergs fig. 122 och den franska varggård, som han aftecknat fig. 1224. Då det emellertid nu vi- 1 Jag är öfvertygad härom, ehuru jag ännu icke haft tillfälle att bese denna hällristning. 424 BOHUSLÄNSKA HÄLLRISTNINGAR. sar sig, att Holmbergs teckning af detta föremål varit mindre noggrann, torde äfven hans förklaring böra förfalla. Ett närmare aktgifvande på den motsvarande figuren å herr Baltzers teckning (i öfre högra hörnet af pl. 1), samt en jemförelse mellan denna figur och de liknande, som herr Baltzer upptäckt mellan de å Holmbergs fig.. 119 och 122 återgifna delarne af den stora häll­ ristningen, torde göra det i hög grad sannolikt, att hvar ocli en af dessa figurer skall föreställa en uppifrån sedd vagn med två hjul, som är förspänd med två hästar. Riktigheten af denna åsigt torde bekräftas af de tvåhjuliga vagnar med två hästar, som ses på en af Kiviksgrafvens stenar och på en uti Järrestads härad i Skåne funnen sten ("Villfarastenen"), afbildade i professor Nilssons "Bronsåld.", 2:a uppl., sid. 5 och 130, samt i ”Sveriges historia”, första delen, fig. 129 och 156. De djur med höga greniga horn som ses å pl. 1 äro äfven värda vår uppmärksamhet. Att de skola föreställa elg eller ren, synes vara tydligt. Holmberg anser det sannolikare vara renar och omtalar, att man under gräfning af Albrektsunds kanal vid Marstrand funnit renhorn, hvilket fynd skulle visa, att renen en gång funnits i Bohuslän. Äfven om denna uppgift är riktig, följer dock ej deraf, att nämnda djur, som i historisk tid icke torde hafva lefvat i Bohuslän, funnits der samtidigt med dem som hug­ git den här i fråga varande hällristningen. Det är derför må­ hända sannolikare, att de derpå förekommande djurbilderna skola vara elgar, ehuru man måste medgifva att hornen, i synnerhet på ett par af djuren, hafva större likhet med dem på en ren än på en elg. Bohuslänska dopfuntar. Tecknade af GUSTAF BRUSEWITZ; med text af OSCAR MONTELIUS. I den äldsta tiden döpte man i floder och källor, hvarhelst omständigheterna kräfde. Sedermera bygdes i närheten af de stora kyrkorna särskilda dopkapell, de så kallade baptisterierna, hvilka vanliga voro runda eller åttkantiga byggnader med en källa i midten. Källan var antingen naturlig eller konstgjord, i hvilket senare fall den stundom genom en särskild ledning fyldes med rinnande vatten. Några sådana baptisterier hafva bibehållit sig till våra dagar och bland de mest bekanta kunna vi nämna dem i Florens 1, Parma, Pisa m. fl. Emedan man dock icke kunde hafva en källa med rinnande vatten på hvarje ställe, der ett dopkapell behöfdes, måste man taga sin tillflykt till stora skålar, af sten eller metall, •hvilka emellertid genom sitt namn dopfuntar (fontes baptismales) påminte om de gamla dopkällorna 2. Slutligen upphörde man att bygga särskilda baptisterier, och dopfuntarne erhöllo sin plats i sjelfva kyrkan. Ursprungligen funnos ”dopkällorna”, med eller utan rinnande vatten, endast vid domkyrkorna, emedan ingen annan än biskoparne hade rätt att meddela döpelsens sakrament. Småningom erhöllo dock äfven andra prester denna rätt, och slutligen kunde dopet erhållas i hvarje kyrka, — men endast nöddop i hemmet, — hvilket vi finna vara förhållandet i Sverige, liksom i andra länder, åtminstone redan under 1200-talet. Dopfuntar finnas derföre, eller hafva åt­ minstone funnits, i de flesta svenska kyrkor. De voro nödvändiga under den katolska medeltiden, emedan dopet då vanligen förrättades på annat sätt än i vår tid. I stället för att såsom nu sker, endast begjuta barnets öfver dopskålen hållna hufvud med vatten, nedsänkte man då hela barnet tre gånger i vattnet under uttalande af den ännu brukliga formeln: "Jak döper thik N. i nampn Fadhurs ok Sons ok thess Helga Anda”. 1 I det florentinska baptisteriet, ined Ghibertis herrliga bronsportar, befinner sig likväl dopfunten ej i midten utan vid väggen. 2 Det latinska ordet fons, detsamma som vårt funt, betyder näm­ ligen källa. 426 oscar MONTELIUS. Den i det nuvarande Bohuslän fordom gällande Vikens eller Borgartings kristenrätt (kyrkolag) stadgar i den äldre, ännu vid mid­ ten af 1200-talet gällande, redaktionen, att alla barn, som ej voro missfoster, skola uppfödas, kristnas och till kyrka bäras. ”Nu skall hvarje barn, beter det vidare, till dopet bäras af den man och den qvinna som må blifva gudsivar till barnets fader och moder. Om barnet på vägen blir så sjukt att fara är för döden, skola de veckla upp kläderna, nämna barnet vid namn och säga, mannen först ocli qvinnan efter: ”Jag döper dig i Faderns, Sonens och den Heliga Andas namn”, och säga så tre gånger. Mannen skall spotta i sin handlofve; och taka upp sin spott med tummen, stryka (dermed) i kors på smörjelsestället å bröst och mellan axlarne, i näsa och öron ocli å hjessan. Om så mycket vatten finnes till hands, att de kunna barnet deri hölja, då skola de det tre gånger deri döpa och doppa och tre gånger säga de ord (som nyss föreskrefvos). Men om ej så mycket vatten finnes, då skall mannen med sin hand bestryka barnet med vatten, om vatten finnes, dagg, om dagg finnes, snö, om snö finnes, eller hafsvatten, om hafsvatten finnes. Nu blir det ofta något af små lifsgnistor. Barnet qvicknar sedan till och bäres lefvande till kyrkan, då skola de för presten berätta sitt dop, och om de hafva sagt de ord som föreskrifna äro, och presten skall primsigna barnet; då hafver det fullt dop. Ingen behöfver två gånger i vatten doppas. Men om de ej kunna redo­ göra rätt för presten, då månde de ej hafva rätt sagt öfver barnet, och då skall presten döpa det med fullt dop. Dör barnet på den färden med slikt dop som nu är sagdt, då skall det begrafvas i kyrkogården, såsom om presten hade döpt det”. Om modern genom oförsigtighet varit vållande till barnets död, innan barnet blifvit döpt, ”hafver hon förverkat gods och landsfrid och lösören; fare till hedet land och komme aldrig der som kristne män bo. Mord på hedet (odöpt) barn är derföre värre än på kristet, att förderfvad är den menniskas själ som heden dör”. Vidare stadgas i samma lag: ”Nu äro fyra laga stämmor om året att bära barn till dop. De barn som födda äro efter första juldagen, de skola döpas påskafton; alla de som derefter födas skola döpas på ”Johns vaka” (midsommarafton); alla de som der­ efter födas skola döpas på michaelsmessan (den 29 september); alla de som derefter födas skola döpas den lieliga julnatten. För försummelse af hvarje laga stämma bötes 3 marker, och om alla laga stämmorna förlida, utan att fadren låter döpa sitt barn, då varder bonden heden genom sitt barn. Han hafver förverkat fä BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 427 (gods) och frid, land och lösören; fare han till hedet land, då han ej vill kristen vara”. Den af konung Magnus Håkansson Lagaböte (1263—1280) gifna nyare kristenrätten för Viken har följande i vissa vigtiga fall afvikande stadganden om dopet. ”Uppfödas skall hvarje barn som födt varder och menniskohufvud hafver, ändock det är något vanskapligt. Det skall föras till kyrkan ocli döpas, om presten är när. Eljest skola de qvinnor som äro närvarande vid barns- börden straxt se till, att vatten finnes till hands. Men om barnet är födt med litet lif och ej prest kan nås, då skall det döpas af hvem som är närvarande, jemväl fader och moder, om inga andra finnas till hands för att doppa barnet i vatten, och han säge dessa ord derunder och nämne barnet vid namn: ”Jag döper dig i namn Faders, Sons ocli den Heliga Andas"; och man skall hvarken lägga något till eller taga något ifrån dessa ord. Spott gör intet dop, ocli icke dagg eller snö, om icke vatten först är gjordt af snön. Händer det ock så, att fader ocli moder döpa barn sitt i denna nöd, då skall sådant gudsivalag ej upphäfva deras äktenskap 1. Dör ock barnet, förr än det till prest kommer, ocli säger den som medföljer barnet att han döpt det eller varit hos den som döpte, då skall barnet få kyrkobegrafning; men eljest icke. Och på hvarje dag som denna nöd yppas må barnet döpas, jemväl jul­ dagen ocli påskdagen. Men hvem som står fadder åt barnet är skyldig att lära barnet ”Credo” (tron) ocli ”Pater noster” (Fader vår). Men fader och moder aro skyldiga att vakta barnet för lifsfara, utom sjukdomar, under de sju första vintrarne (åren). Men om fadern håller sitt barn hemma fem nätter (dygn) odöpt utan laga förfall, böte han till biskopen 6 öre; håller han det ytterligare fem nätter, böte till biskopen 12 öre; håller han det tre gånger fem nätter, böte 3 mark; håller han det fyra gånger fem nätter böte till biskopen 15 marker; håller han det längre, och dör barnet hedet (odöpt), då är ban biltog och har förverkat fä och friden med konungen; men biskopen tage 3 marker af hans gods”. Faddrarne ansågos komma i ett andligt slägtskapsförhållande (”gudsivalag” 2) till barnet ocli hvarandra, hvilket blef af stor be­ tydelse, emedan giftermål var förbjudet mellan dem som på detta 1 Samma stadgande finnes ock i den äldre Borgartings-kristenrätten. 2 Fno. guösifjar, plur. tant.; fsve. gupsivalagh, af fno. sif, plur. sifjar, slägtskap genom giftermål; jfr fno. sefi, fsve. sivi, slägting. En person som till en annan stod i gudsivalag kallades, med ett gemen­ samt namn för man och qvinna, gudsive (fno. guösifi, plur. -fjar); för sådan qvinna fanns ett särskildt namn gudsiva (fno. gu^sifja). 428 OSCAR MONTELIUS. sätt betraktades såsom andligen befryndade, lika väl som det var förbjudet mellan den hvilka verkligen voro nära slägtingar. Den äldre Borgartings-kristenrätten stadgar härom: ”Det finnes tre slags gudsivalag, men alla äro lika vigtiga i afseende på slägtskap. Ett är att hålla barnet under primsignandet 1. Annat att upp­ lyfta barnet ur hedendomen (vid dopet). Tredje att hålla å barnet, när biskopen konfirmerar det”. Om en man gift sig med sin gudsiva, måste de skiljas; göra de det ej inom en viss tid, hafva de förgjort gods och frid. Den yngre Borgartings-kristenrätten meddelar i detta hän­ seende följande närmare stadgande (§ 23). ”Ingen man må taga till hustru sin gudsiva. Men gudsivalag är af tre slag. Först mellan det barn som döpt är och den som döper eller håller barnet vid dopet och barnets föräldrar 2; för det tredje mellan barnet som döpt är och den andliga man som döper eller håller barnet vid dopet. Och derföre äro prester i gudsivalag med alla de barn som de döpa och alla deras föräldrar, och må prestens barn ej gifta sig med någon som presten bafver döpt 3. Håller en man å en annan mans barn vid dopet, då äro barnets fader och moder och barnet i gudsivalag med hustrun till den som håller å barnet vid dopet, äfven om hon ej hafver hållit å barnet när det döptes. Nu om en man gifter sig med sin gudsiva, så skola de skiljas åt och gå till skrift, ocli böte hvardera tre marker till biskopen”. I en annan handskrift af samma lag har stadgandet från och med orden ”för det tredje” en lydelse som ännu mera utvidgade detta slägtskapsförhållande: ”För det tredje, heter det der, mellan den som döper och modern till den döpta. För det fjerde mellan barnen till den som döper och den som döpt varder. För det femte mellan den som döpt varder ocli dem som hålla honom vid dopet. För det sjette mellan den som döpt varder ocli laglig hustru till den som å honom håller (vid dopet), äfven om hon ej är när­ varande. Och sammaledes (med mannen), om hustrun håller å barnet, äfven om han ej är närvarande. För det sjunde mellan den som döpt varder och barnen till dem som å hålla, antingen de äro flere eller färre. För det åttonde mellan den som å håller 1 En annan handskrift liar: ”För det andra mellan den som döper och den döptes fader”. 2 Af primum signum, det första tecknet. Primsigna betyder med korstecknet på panna och bröst teckna den som skulle döpas. 3 Förbudet mot presternes giftermål (”celibatet”) var vid denna tid ännu icke ovilkorligt i Norge. BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 429 och fadern till den som varder hållen till dopet. För det nionde mellan den som å håller oeli modern till den som varder hållen”. Det tillagges, att detsamma gäller om konfirmation som om dop. Förbudet niot giftermål mellan dem som voro gudsiviar var så strängt, att man, såsom vi sett, måste utryckligen stadga att, om barnets föräldrar gifvit det nödop, detta icke medförde skils- messa mellan dem. En följd af det skyldskap, i hvilken faddrarne kommo till barnet, dess föräldrar och hvarandra, var att faddrarnes antal under medeltiden var vida mindre än det nu vanliga. Så djupt rotfäste sig ock föreställningen om omöjligheten för dem som stått fadder åt samma barn att gifta sig med hvarandra, att ännu, nära tre och ett halft århundrade efter det förbudet mot äktenskap mellan gudsivar vid reformationen upphäfdes, ett minne deraf qvarlefver. I detta som i liknande fall lefver minnet af det som stått i sam­ band med en förgången religion, såsom skrock. Mången, äfven i Fig. 1. Den fyrsidiga skålen till en dopfunt af sten i Harestads kyrko. Inlands södra härad, Bohuslän. Höjd 1,7 fot; bredd upptill 2,1 fot. hufvudstaden och bland de bildade, anser det nämligen vara omöj­ ligt, eller åtminstone opassande, att två med hvarandra förlofvade eller gifta stå fadder åt samma barn, isynnerhet om de ”stå emot hvarandra”. Få om ens någon af dem, som hysa denna fördom, torde emellertid känna till grunden härför. 430 OSCAR MONTELIDS. I sammanhang med det foregående torde vi äfven böra anföra den till början af 1200-talet hörande aldre Vestgöta-lagens stadgande om huru barn skola döpas: ”Varder barn till kyrka buret för att kristnas, då skola fader och moder skaffa gud- Fig. 2 a. Den fyrkantiga skålen till en dopfunt af sten från Norums kyrka, Inlands Nordre härad, Bohuslän. Nu i Statens Hist. Museum. Om runskriften se sid. 442. Höjd 1,2 fot; bredd upptill 1,8 fot. Fig. 2 b. Andra sidan* af dopfunten från Norums kyrka. fader, gudmoder, salt och vatten, samt kalla på presten. Barnet skall primsignas utanför kyrkodörren. Sedan skall funten vigas och presten barnet döpa; gudfadren skall barnet hålla ocli gud- BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 431 modren namet säga. Presten skall bjuda, huru länge fader och moder skola barnet vårda”. Saltet som här omtalas och som brukade läggas bredvid barnet — stundom i lindan — var ett tecken till att barnet ej var döpt förut. I den äldre kyrkan gaf presten salt åt catechumenerne (de som ännu ej voro döpta, men Fig. 2 c. Tredje sidan af dopfunten från Norums kyrka. Fig. 2 d. Fjerde sidan af dopfunten från Norums kyrka. erhöllo undervisning i den kristna tron) med de orden: ”mottagen vishetens salt, som skall lända Eder till evinnerligt lif". ”Ej så, tillägges det, att det eviga lifvet härmed gifves åt catechumenerne, men emedan saltet är trons sakrament och tron verkar genom kärleken samt förer de döpta till evigt lif”. Bidr. till Göt. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 11 432 OSCAR MONTELIUS. Efter neddoppandet1 smordes den nydëpte med invigd olja på hjessan och kläddes i hvita kläder. servile Fig. 3 a. Den fyrkantiga skålen till en dopfunt af sten i Kareby kyrka, Inlands södre härad, Bohuslän. Om runskriften, se sid. 44.3. Höjd 1,4 fot; bredd upptill 1,9 fot. Fig. 3 b. Andra sidan af dopfunten i Kareby kyrka. 1 Enligt ett stadgande af erkebiskop Nils Ragvaldsson i Upsala (1438—1448) skulle en gosse upplyftas ur dopfunten af två män och en qvinna, men en flicka af två qvinnor och en man, hvar- jemte det särskildt förordnades, att inga andliga fingo upplyfta en gosse ur dopet. BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 433 Under kristendomens första tid i Norden uppsköto de, som voro benägna för den nya läran, ofta dopet tills de kände döden Fig. 3 c. Tredje sidan af dopfunten i Kareby kyrka. Fig. 3 d. Fjerde sidan af dopfunten i Kareby kyrka nalkas, på det de skulle rena ingå i den andra verlden. Ännu finnas ock många runstenar från nämnda tid, som äro resta till 434 OSCAR MONTELIUS, I minne af män hvilka dött i ”hvita vathum”, i de hvita dop- kläderna. Den, som sålunda uppsköt dopet och endast låtit prim- signa sig, kunde också lättare hafva gemenskap både med hed- ningarne och de kristne. ) = ) Fig. 4 a. Den runda skålen till en dopfunt af sten i Tkorsby kyrka, Inlands södre härad, Bohuslän. Fig. 4 b. Del af dopfunten i Thorsby kyrka. Den i Borgartings-kristenrätten gifna föreskriften om körs- tecknande med spott vid nöddop stod väl i sammanhang med det bruk i den äldre kyrkan, att presten omedelbart före smörjan­ det med oljan tog något af sin spott på fingret samt dervid vid­ rörde den döptes öron och näsborrar under uttalande af det he­ breiska ordet ”Effatha”, det är upplåt dig. Härvid syftades natur- BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 435 ligtvis på den i 7:e kap. af Marci Evangelium förekommande be­ rättelsen, huru Kristus på ett liknande sätt botade en döfstum. Första gången en dopfunt af sten omtalas lär vara omkring år 500, men det sker då på ett sätt som visar, att sådana redan Fig. 5. Den runda skålen till en dopfunt af sten i Valla kyrka på Tjörn i Bohuslän. Höjd nu 1,2 fot; diameter 2 fot. Fig. 4 c. Del af dopfunten i Thorsby kyrka. länge funnits. När kristendomen infördes i Norden, hade dop­ funtar således mycket länge varit i bruk, och de hörde till kyrkor­ nas vanliga utstyrsel. Emedan de voro af ett ämne som både kunnat trotsa tiden och ej frestat vinningslystnaden, hafva de i 436 OSCAR MONTELIUS. stort antal bevarats] till våra dagar. De flesta synas tillhöra de första århundraden efter den kristna lärans stadfästande i Norden. Vi meddela här afbildningar af några bland de märkligaste dop­ funtar som nu förvaras i Bohusläns kyrkor. 1 Fig. 6. Dopfunt af sten i Tufue kyrka på Hisingen. Höjd 2,3 fot; diameter upptill 2 fot. Utom funtar af sten funnos äfven dylika funtar af metall (messing). Både i Sverige 1 och andra länder hafva sådana bibe­ hållit sig, de flesta förskrifvande sig från medeltidens senare del. 1 En sådan i Linköpings domkyrka är afbildad i ”Sveriges historia”, 1:a delen, fig. 527. BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 437 Dopfuntens plats var antingen i baptisteriet eller, der inga sådana särskida dophus funnos, vid ingången till kyrkan; i större kyrkor stod den icke i midtskeppet, utan i den mot hög­ altaret motsatta ändan af ena sidoskeppet, vanligen det norra. Denna plats berodde derpå, att den odöpta ännu ej tillhörde kyr­ kan och således ej borde träda in eller bäras in i kyrkan längre än oundgängligt var. Fig. 7. Dopfunt af sten i Uklums kyrka, Inlands nordre härad, Bohuslän. Höjd nära 4 fot; skålens diameter 2,4 fot. Hvarje pingstafton vigdes funten med den heliga oljan, hvilket står i sammanhang dermed, att i kyrkans första tider alla dop, utom nödop, förrättades på påsk- och pingstaftnarne; ett bruk som i vissa länder bibehöll sig ganska länge. Funten skulle vara betäckt med ett lock för att hindra oren- lighet att nedfalla i vattnet. Dessa lock blefvo under senare delen af medeltiden ofta utarbetade med stor prakt, stundom till likhet 438 OSCAR MONTELIUS. med kyrktorn 1. I Sverige hafva dock nu dopfuntarnes lock nästan öfverallt blifvit förstörda 2. ^ Fig. 8. Dopfunt af sten i Säfve kyrka på Hisingen. Höjd 2,8 fot. Bruket att vid döpelsen doppa hela kroppen i vatten hade redan före medeltidens slut börjat att gifva vika för det nu all­ männa bruket att endast begjuta hufvudet med vatten; oeli dop- 1 Präktiga lock till dopfuntar från England ses i ”Illustrations of baptismal fonts" af F. A. Paley (London, 1844). 2 I Statens Historiska Museum förvaras ett sådant lock af trä i form af ett rundt fat, på hvilket Johannes Döparens hufvud ligger; locket har tillhört lunten i Norrby kyrka, Upland (Vesterås län). BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 439 funtarne blefvo isynnerhet efter reformationen öfverflödiga, samt ersattes med mindre dopskålar, vanligen af messing. Småningom aflägsnades nu de flesta funtarne från sina ursprungliga platser, hvarvid de i lyckligaste fall gingo en anspråklös fristad i något hörn af kyrkan eller i en skräpbod. Der voro de emellertid mer Fig. 9. Dopfunt af sten i Solberga kyrka, Inlands nordre härad, Bohuslän. Höjd 2,7 fot; skålens diameter 2 fot. eller mindre skyddade för yttre åverkan, under det att flere af . deras mindre lyckligt lottade likar blefvo föremål för en vanvård och en behandling, hvarifrån de en gång heliga kärl bort vara förskonade, i hvilka förfäderna till socknens nu lefvande invånarne blifvit döpta, slägte efter slägte under århundraden. 440 OSCAR MONTELIUS. Då man känner, hvilken liflig förbindelse egde rum mellan vestra delen af Skandinavien och England under århundradena närmast efter kristendomens framträngande till våra trakter, skulle man kunnat vänta, att dopfuntarne i Bohuslän varit mycket lika 0oikepcoigeeil Hidiine Rutteers H Fig. 10 a. Dopfunt af sten i Ilede kyrka, Sörbygdens härad, Bohuslän. dem i England, så mycket hellre som i andra fåll en inverkan af sistnämnda lands konst kan spåras i vestra delen af nuvarande Sverige. Det förefaller emellertid som om de bohuslänska dop­ funtarne ej hade större likhet med de engelska än med dem i andra till den romerska kyrkan hörande länder. BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 441 De flesta å de bohuslänska, liksom de andra nordiska, dop- funtarne förekommande ornamenten äro lika dem som voro van- liga i andra länder vid början af var medeltid, men å några fun- tar (fig. 2 och 3) ses drakslingor, hvilka tydligen äro arf från Or­ namentiken under slutet af vår hednatid. Fig. 10 b. Andra sidan af dopfunten i Hede kyrka. A dopfuntar både från Norden ocli andra länder ses ofta fyra hufvud, hvilka betecknade de fyra från paradiset utgående floder, som omtalas i första Mose bok (kap. 2). Afven flere andra å funtarne uthuggna bilder hafva symbolisk betydelse, ehuru den numera stundom är glömd och svårtydd. 442 OSCAR MONTELIUS. I den lilla skål som ses på foten af funtarne från Säfve och Björlanda kyrkor (fig. 8 och 11) har måhända det för döpelsen afsedda saltet förvarats. Enligt Brüsewitz’ beskrifning i »Elf­ syssel» (sid. 193) lär dock ett hål finnas i den lilla skålen, hvilken sitter löst i den senare funtens fot, så att den kan tagas ut. Brusewitz antager derfor, att skålen snarare varit afsedd för vigvatten. Då jag ej sett funten och ej känner, huru hålet går, eller om något hål finnes i bottnen af sjelfva funten, kan jag ej afgöra, huruvida Fig. 11. Dopfunt af sten i Björlanda kyrka på Hisingen. skålen varit ett »uttömningskärl» för det vid dopet använda vatt­ net, hvilket dock synes vara föga sannolikt. A två af de här afbildade dopfuntarne, liksom å flere andra svenska funtar, finnes inskrift med runor. Inskriften å Norumsfunten (fig. 2) är kort och dess hufvud- del lättydd: Svän gärthe, Sven gjorde. Betydelsen af de fem sista tecknen torde deremot icke vara med säkerhet känd 1. I afseende på de bilder, som ses under runorna, har professor 1 Samma tecken förekomma på en liten i Grönland funnen runsten och har antagits der beteckna siffror; stenen är afbildad i "Grön­ lands historiske Mindesmærker”, band 3, pl. 9 fig. 3 (jfr sid. 843). BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 443 Sophus Bugge fäst uppmärksamheten derpå, att de troligen skola framställa en från Eddasångerna känd scen: Gunnar i ormagår- den. Gunnar, hvilkens händer äro bundna, spelar med fotterna på en harpa för fyra ormar. Fig. 12. Dopfunt af sten från Askums kyrka, Sotenäs härad, Bohuslän. Nu i Göteborgs museum. Höjd 3,1 fot. Inskriften å Karebystenen (fig. 3), der sista runan är binde- runa (#, R, Y), tolkas af professor Stephens i hans »Old-northern runic monuments» (sid. 665) på följande sätt: Rabe sa er kann! A m[ik] Nor k[irkia]. Las ( = Laurentius) g[erbe] i Okr, eller 444 oscar MONTELIUS. »Tolke den som kan! Eger mig Nors kyrka. Lars gjorde mig i Aker.» Stephens tillägger: »Ar denna tolkning riktig, så var funten ej gjord för den kyrka, der han nu står, utan kanske för kyrkan vid Nor (nu Norum), några svenska mil nordvest derifrån, i Inlands nordre härad; och, egendomligt nog, en gård ännu kallad Åker finnes endast på ett kort afstånd norr om Norum”. Professor Bugge bar, på min fråga om hans åsigt i afseende på denna inskrift, haft godheten att meddela mig följande: »Prof. Stephens (»Runic monuments», s. 665) har givet en skarpsindig Fig. 13. Dop i funt, efter en takmålning från år 1494 i Råda kyrka, Vermland. og, saavidt jeg tror, i det væsentlige rigtig Tolkning af Indskrif­ ten paa Kareby Döbefont. Jeg folger her Stephens, uden hvor jeg udtrykkelig bemærker det motsatte». »Rape sa er kann, »den tolke (dette) som kan!» Dette har Hensyn til, at de fölgende i Runer skrevne Ord er stærkt forkor­ tede og derfor ikke uden videre forstaaelige. Kvisten paa boire Side af Rune 10 (efter K) maa være betydningslos.» BOHUSLÄNSKA DOPFUNTAR. 445 »A. m. nork. d. e. A m[ik] Nor[haima] k[irkia], »Norums Kirke eier mig». Hos Stephens er der den Afvigelse, at han tager Nor som fuldstændigt Ord og ikke som forkortet for Nr- heima.» »Lasgi, d. c. La(fran)s g(erp)i. Hos Stepliens er der den Afvigelse, at han forstaar Las som fuldstændig skreven Form; men Lass er vel for ung Form til at man tor finde den her. Fremdeles forstaar Stephens i efter g som Præpositionen i.» »Stephens forstaar i Okr som »i Aker, der er Navn paa en Gaard i Nærheden». Men herimod taler vel folgende:» »1) Vokalen o, uagtet man senere finder å betegnet med o.» »2) At Ordet ikke har Endelsen i, naar det for övrigt er skrevet fuldstændigt.» »3) At to Prikker staa foran o, ikke foran i.» »Jeg ved ikke med Sikkerhed at tolke dette. Efter Formen kan Lasgi : okr være La[fran]s g[erp]i okr, d. e. »Lavrans gjorde os to.» Men hvad kan menes med »os to»? Indskriften paa Dö- befonten fra Burseryd i Smaaland nævner to Personer. Om den ene heter det »kiorpe mik», om den anden »skref mik», hvor det ene mik da maa forstaaes om Döbefonten, det andet mik om Ru­ nerne. Tor derfor »Lavrans gjorde os to» forstaaes som »Lavrans gjorde baade Döbefonten og Runerne?» — Den nævnte Opfatning af okr giver et kunstlet Udtryk. Jag tor dog endnu mindre tro paa, at okr kan være forkortet skrevet for ok med et Mandsnavn, der da skulde angive Lavrans’ Medarbeider. Jeg véd altsaa ikke med Sikkerhed at tolke okr.» Herr docenten Leffler i Upsala bar benäget meddelat mig följande förslag till tolkning af denna svårtydda inskrift: »Rape. sa. er. kann. [n]amn. ar[n]k[i]l. a. ski[r]-ark, eller Tolke den som kan namnet Arnkel på döpelsekärlet. Detta for­ slag till tolkning har blott en liten sak emot sig, nämligen att r i tredubbla runan äfven läses till föregående ord, oaktadt det icke är begynnelseljudet i det följande, men detta synes mig rätt sannolikt, då här var så ondt om rum. — Ordet skir-ark fins mig veterligen icke i litteraturen, men ar ju en rätt sannolik bildning vid försök att återgifva det latinska funt på nordiskt mål. Sammansättningen är den samma som i det fornsvenska skærdaghær. — Det fornnorska ork, fornsvenska ark betyder egent­ ligen kista, men kunde väl här stå för (döpelse)kar af en sådan verklig kistform som i fråga varande funt. Ar inskriften norsk, bör väl - tolkas som o, eller ett mellanljud mellan o och ö; då ork, Örnkel (en ovanlig form för Arnkel). Ar den svensk, som ==== 446 oscar MONTELIUS. väl är möjligt och synes sannolikt på grund af den om en Up- landsinskrift erinrande början, får - tolkas som a, som då får två tecken på stenen, hvilket dock ej är så ovanligt.» Då Norums kyrka haft en ännu bevarad dopfunt som är sam­ tidig med den från Kareby, synes mig docenten Lefflers förslag till tolkning vara mest tilltalande, isynnerhet som det ej förut­ sätter så många förkortningar. Endast i afseende på sista ordet torde mau kunna ifrågasätta, huruvida det ej snarare bör läsas kar, hvilket ord förekommer i betydelsen dopfunt i runinskriften på den i Statens Historiska Museum nu förvarade funten från Gällstads kyrka i Vestergötland. I afseende på uttrycket skirkar för dopfunt bör ihågkommas, att i Bohusläns äldsta här ofvan anförda »kristenrätt» begagnas städse ordet skira (rena) i bety­ delsen döpa. Sedan ofvanstående redan var satt, har docenten Leffler un­ derrättat mig om att äfven han numera anser det sista ordet böra läsas kar, samt att lian anser inskriftens språk vara mera svenskt än norskt, i synnerhet emedan kar skulle på norska hafva hetat ker. Han tillägger: ”Att r i den tredubbla runan får tagas till ski, anser jag nu fullt lofligt. Möjligen skulle man kunna läsa, med ett såsom i Ar[n]kel framför k bortfallet n, skir^n^-kar, hvil­ ket torde vara något bättre än skirkar. Det bör äfven påpekas, att både # ocli / i betydelsen a förekommer på funten från Gäll­ stads kyrka i Vestergötland”. Bouppteckning efter Thomas Dyre till Sundsby, år 1652. Herr landshöfdingen grefve Ehrensvärd har meddelat den här intagna, i flere hänseenden vigtiga handling, som innehåller bo- uppteckningen efter Thomas Dyre till Sundsby, gift med den ge­ nom sin storartade gåfva till Göteborgs Gymnasium ryktbara fru Margareta Hvitfeld 1. Thomas Dyre öfverlefdes endast af ett barn, den i bouppteckningen på flere ställen omtalade Jffuer (Ivar) Dyre. Det var efter dennes år 1663 inträffade död, som modern skänkte Sundsby gods till Gymnasiet. I ett följande häfte af dessa ”Bidrag” kommer den år 1660 upprättade jordeboken öfver nämnda gods att intagas. Sundsby ligger, såsom bekant, på den till Valla socken hörande ön Mjörn. Bouppteckningen är aftryckt så lika originalet som möjligt oeli med bibehållande af dettas, såsom på den tiden vanligt var, i hög grad omvexlande stafsätt. De enda ändringar som här gjorts äro, att arabiska siffror öfverallt användts, ehuru i origi­ nalet romerska vanligen förekomma; att några förkortningar samt några utplånade eller öfverhoppade bokstäfver utskrifvits, hvar- vid antingen kursiv stil eller klammer ([]) utvisa hvad som så­ lunda här tillsatts; samt att ett efter vokal och r ofta förekommande tecken som liknar h här återgifvits med ch, emedan det ljud som skulle betecknas uppenbarligen ej varit h utan ch eller k (någon gång ck). Detta framgår af jemförelse dels med några ställen i sjelfvä handlingen, dels med de af andra personer gjorda anteck­ ningarna i marginalen der samma ord äro skrifna med k eller ck. Några af dessa anteckningar äro gjorda af fru Margareta Hvitfeld sjelf och visa, att hon hade en särdeles god ocli öfvad stil. 1 Om Thomas Dyres, fru Margareta Hvitfelds ocli deras barns grafvar i Valla kyrka på Tjörn, se Holmbergs "Bohusl. historia", 3:dje delen. Bidr. till Göt. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 12 448 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS Flere i bouppteckningen förekommande ord kunna, åtminstone i början, synas främmande äfven för de svenska läsare, som äro bekanta med norska och danska. I de flesta fall lär man dock snart igenkänna sådana ord som brögersett (brygghuset), doenn (dun), haffue (trädgård), kurff (korg), 1er eller leer (läder), schuffe (låda), m. fi. Andra ord torde dock vara mera svår- tydda, hvarför förklaring på några af dem här meddelas: Giörnn, ullgarn. Huerchenn (verken), ett slags tunt ylletyg. Jbschald (Jbskal) eller "Jakobsskal, af den danska formen Jb, Jeppe, Jakob. Detta namn är tillagdt en tvåskalig mussla (Ostrea Jacobæa, L.), som lefver i Medelhafvet, emedan äldre målare hafva gifvit apostelen Jakob (Sankt Ib) ett musselskal till symbol af hans sjöresor. Jakobsbröder, eller pilgrimer som vandrade till San Jago di Compostella i Gallizien, buro derföre ett eller flere musselskal på sina hattar”. (Molbech.) Kodschenn, en liten skål, kopp (på tyska kowschenn, di­ minut. af kop, küwe, kopp). Pusementid, besatt med snören, fransar o. dyl. Sallsirchenn, troligen diminut, af det tyska Salzire, salt­ kar (eller sås-skål?). Söll, ätlig hafs-tång. Wllmerdug, väfnad från Ulm i Bayern. Öxeuald. "Yks-val, verktyg hvarmed hålet till ett skaft på en yxa gores” (Rietz). DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 449 Wii effterschreffnne Hans Frandssenn Laugmannd wdi Baahuus Lehnn och Wiggernne, Jacob Nöring Ridefoegit offner Ouroust och Thiörnn och Peder Anndersenn Snorren schriffuer sammesteds giör witterligt, at efftersom wy haffuer werrid ombeditt aff erlig och welbiurdige frue, Fru Margrette Huittfeld, sallig Thommis Dyriss till Sunndsbye, at registere och annteignne, huis tillstaaennde och bortschyldig gield, saa och huiss lössörre af guld, perler, sölff, kaaber, thinn, kleder, leffuendiss queg och alt anndit, dissligestc saa och huiss eiggenndombss breffue paa dit faste goeds, som kannd finndess wdj hinndess boe effter welbemelte hinndess sallig hoess- bunnds dödelige affganng; saa haffuer wy effter hinndess wel- biurdigheds begierinng samptlig inndstillet oss her paa Sundtzbye den 23, 24 och 25 Nouember 1652 och daa for oss fundet, saa som dett her effter spicificerlig finndess indförtt. Anteignellsse paa tillstaaennde gield. Först befinndes welbiurdig Peder Bagge till Hollmegaard paa sinn eggenn weignne at wehre schyldig effter banns wdgiffnne breffuer och hanndschriffter: N:o 1. Itt breff som S. Thommiss Dyrre haffuer inndlöst fra Laugmandenn Hannss Frannd- senn, daterit Sunndsbye denn 22 February 1650, med sampt welbiurdig Peder Baggis egget hoffuidtbreff derhoess, dat. Hollme­ gaard denn 24 December Anno 1646, paa 10741 Rixd:r. Nro 2. Noch welbiurdig Peder Baggis hanndschrifft, dat: Hollmegard denn 28 Martzi 1650 först paa .................................... -...............................600 Rixd:r. Noch formelder samme hanndschrifft, som hannd paa nye widere haffuer bekommett paa 400Rixd:r. N:o 3. Welbiurdig Peder Baggis hanndschrifft, dat: Hollmegaard denn 9 July 1650 paa............. 250 Rixd:r. N:o 4. Welbiurdig Peder Baggis hanndschrifft, date­ rit Hollmegaard denn 28 Martzj 1650 paa .. 200 Rixd:r. N:o 5. Welbiurdig Peder Baggis hanndschrifft, dat: Hollmegaard denn 23 September 1650 paa 250 Rixd:r. 450 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS N:o 6. Welbiurdig Peder Baggess hannd- schrifft, dat: Sunndtzbye den 31 July 1650 paa....................................................... 150 Rixd:r. N:o 7. Welbiurdig Peder Bagges hannd- schrifft, daterit Hollmegaard dennd 28 December 1650 paa ............................ 200 Rixd:r. N:o 8. Welbiurdig Peder Bagges hannd- schrifft, datr: Sundtzbye denn 24 De­ cember 1650 paa .......................................165 Rixdr: 12 / N:o 9- Welbiurdig Peder Bagges hannd- schrifft, daterit Hollmegaard denn 29 December 1648 paa .................................. 400 Rixd:r. Welbiurdig Peder Bagges hannd- schrifft, dat. Hollmegaard den 16 De­ cember 1645 paa .......................................300 Rixd:r. Ennd er opschreffuenn paa samme N:o 10. hanndschrifft denn 8 Januarj 1648, somwelbiurdig Peder Bagge haffuer wi­ dere bekommett .......................................100 Rixd:r. denn 27 Ochtober 1648 haffuer wel­ biurdig Peder Baggc enndnu paa sam­ me hanndschrifft bekommed ... ............... 200 Rixdr: N:o 11. Welbiurdig Peder Baggis hanndschrifft, daterit Hollmegaard den 27 January 1651 paa ....................................................200 Rixdr N:o 12. Welbiurdig Peder Baggis hanndsch ri fft, dat: Hollmegaard denn 11 Juny 1651 paa ................................................................90 Rixdr: N:o 13. Welbiurdig Peder Bagges general- breffoffuer forschreffne hanndschriffter, dat: Sunndsbye dennd 17 Augusty 1652, att alle forschreffnne pennge wdj enn samblitt sum skulle bliffue betald med diss renntte till Jiuell, ............................1655 Rixdr: N:o 14. Welbiurdig Peder Bagges hanndschrifft, dat: den 17 Augusty 1652 om renntte aff forschreffnne pennge, sampt renntte aff hanns sosters Margrette Baggis pennge. N:o 15. Welbiurdig Jomfru Karenn Baggis breff till welbiurdige Fru Margrette Huidtfeld wdgiffuett, dateritt Sunndtz- bye denn 7 Nouember 1652: paa ... 600 Rixdr: DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 451 N:o 16. Welbiurdig Jomfru Karenn Baggis bref till welb: Fru Margrette Huittfeld wdgiffued, dat: Molle- sund denn 8 Nouember 1652 paa ...................... 50 Rixdr: N:o 17. Welb: Jomfru Karenn Bagges breff, dat: Holme- gaard dend 21 December 1650 paa .160 Rixdr: N:o 18. Welbiurdig Jomfru Karenn Baggiss breff, dat. Hollmegaard dennd 25 Martzj 1651 paa ...........300 Rixdr: N:o 19. Welbiurdig Jomfru Margrette Baggess breff, dat. Hollmegaard dennd 20 May 1650 paa .............. 200 Rixdr: N:o 20. Welb: Jomfru Margrette Bagges breff, dat. Hollmegaard dennd 1 Nouember 1652 paa ... 50 Rixdlr: N:o 21. Welbiurdig Jomfru Margrette Bagges breff, daterid Hollmegaard denn 15 Nouember 1650 paa .............................................................. 30 Rixdr: N:o 22. Laugmandenn Hannss Franndsenns breff, da­ terid Stenningöen denn 22 Aprilly 1651 paa 200 Rixd:r N:o 23. Biörnn Morttennsenns breff till Fru Margrette, daterit Infasteröd denn 19 Aprilly 1652 .50 Rixd:r N:o 24. Peder Andersenns breff, daterid Haffue denn 17 Februarj 1651 paa . 50 Rixd:r N:o 25. Her Andersenns Hertuigsenns breff till Fru Margrette, dat: Sunndsbye denn 11 May 1650 paa.................................................................................50 Rixdr: N:o 26. Her Annders Hertuigsenns breff till Fru Mar­ grette, dat: Sundsbye denn 16 Nouember 1651 paa................................................................ 50 Rixd:r N:o 27. Konninng Frederichs quitering, dat: Kiöbenn- haffnn dend 13 December 1650,som welbiurdig S: Thommes Dyress effterkommere aff Draxmarch lehnn igienn schall betalle, er pennge 131 Rixd:r 3 Rixortt 6 j. N:o 28. Omslags forualters quiterring, dat: Kiöbenn- haffnn denn 25 February 1652, som welb. Fru Margrette haffuer vdlagt, och hinnder i ligge maader igienn schall betallis, pennge 131 Rixd:r 39.A lubsch och 6 § N:o 29. Itt knippe breffue, huorudj fanntis Her Hani- ball Sehsteds contracht och breffue om Schiell- breds goeds, saauellsom welbiurdige Fru Mar­ grette Huidtfelds stiffmoders breffue om hinn- des S: faders arffue och gield dennem imellum er gaaenn; saauellsom denn goede Frues S: faders hanndschrifft paa femb hundrede Rixdrs 452 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS kierchepennge. Sallig Annderss Grenus hannd- schrifft igienn at forschaffe, saa och Kongenns egitt breff at betalle Schiellbreds goeds, naar den goede Frues stiffmoder ved dödenn affgaar, som ehr .......................................... 2300 Rixdr: N:o 30. Annderss Lydersenn aff Aarss, hanns beuis dat. dennd 12 Juny 1648 paa S. Thommes Dyres Canonieguods vnnder Aarhuss liggennde, be­ dragger ................. 125 Rixdr: Ennd fannäs vdj reede pennge Thusennde Rixdr, huor vdaff denn störste part sidenn S: Thom- mess Dyres död er vdlanndt, som tillfornne er rigesterritt, huor dj er bendkommen effter beuisenns datto. Forteignellse paa huis guld som nu fantis wdj boenn. J Fruennss kammer. JEeng guklidokbitæe di eM som I etta suorrtt -bes°lag enn schrinn med strand 1654 veyer thoe laasse for finndess: 9 j lodii quintin. Ett guldarmbannd, weyer 244 lod (—quintinn). En guldkiæde som Thoe par guldknapper at sette i Fru Karen Mar- T 1 suingaff migveyer schiortte ernier, veyer 2 lod. 11 lod. Sallig Thommes Dyris sigenet- Ettguldarmbaand, rinng som jeg haffuer i S pant aff Peder Noch Fruens signettrinng. M50a aRneixsdkliro, ldv efyoer r Enn rinnog med en demant i. 7lod ( 2 quintin) En rinng med sex demanter vdj. huilcket jeg half- Enn demantrinng er Jffuer Dy- ner hannem aff- .9• kiöbt, och findis i res med en lidenn demant. rimngin ocehg ekno sftoe rdveat-t Enn 1. rinn°g med siuff demanter 8 Rdlr loddett, er udj. 55 Rixdlr. Enn slet amolerrittrinng. Noch enn andenn slet rinng, weyer ........................................2lod. Enn guldkrog, weyer ...............3 quintinn. Ett perllebannd med 5 amolleritt stöffte Perler paa een snoer, weyer ... 4 lod. i DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 453 IDoed pocehrl e1r qvueiynet i3n En christnn0e hue m.ed Pnerler 7paa; med sölfftraaerne Enn crone med perler paa och sex amolleritt stöffter. som de er traaed paa; veyer j quin­ tinn ringer for sölfftraaen er aff- taget. Findes i Fruens kammer dette effterschreffne sölff. Jffuer Dyris threj sölffkannder: denn forste weyer .......................................68 lod. denn annden weyer ................................... 48 lod. denn thredie weyer ......................................46 lod. Enn kannde weyer ........................... 1001 lod. Noch en andenn kannde weyer ................... 99 lod. Noch en andenn kannde weyer ................... 81 lod. Enn ny forgylt sölffkannde weyer........... 102 lod. i otte pussig kou- Noch en anden forgylt kannde weyer..... 414 lod. sken som iegkiöb- Enn lidenn kannde ................................... 12 lod. te aff Vetzell 1 .1 1 1 1 Guldsmed veyer Enn sölffkodschenn med loug paa weyer 67 lod. 11 lod. It forgylt credenntzekar med log paa .... 18 lod. Aff det braaden Nocli et anndet forgylt credenntzekar..... 18 lod. sölff er der giort en suckerbösse, Itt forgylt sölffbegger med log paa........ 16 lod. veyer 70 Iod, for­ Enn forgylt thönnde weyer..................... 12 lod. uden arbeydslön. Det sölff som vaar Otte sölffschier weyer.................................. 29 lod. till offuers vaar Enn sölffkodschenn forvdenn log weyer 18 lod. 12 lod, der aff er giort tre sölff- En sölffpotte weyer.................................... 22 lod. skeer. Saa de tre It lidet sölffbechenn weyer......................... 16 lod. sölffskeer som ieg haffuer ladet giort En sölffkodschenn veyer............................ 4 lod. aff rede penge, Bradenn sölff weyer.................................. 82 lod. huilcke er skreffuen bag i Thou smaa börnne sölffschier........ 2 lod 1 qvintin. registeringen, saa En ibschaldsschied med sölff. de er tillsammen i mit kammer En lidenn threkannde med 2 smaa sölff- fiorten sölffskeer ringer omkrinng. och veyer de tre­ ten och fyretive lod. Findes udi Fruerstuen till daglig brug. Enn sölffkannde weyer .............................. 81 lod. Noch enn sölffkannde weyer............................. 81 lod. Noch enn anden sölffkande weyer .................. 61 lod. Noch enn andenn weyer....................................30 lod- En gammell forgylt kannde weyer 39 lod (—2 lod). 454 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS 1 HT sölffbegger En lidenn kande forgyldt indenn.....1..8. ....... veyer 7 lod 1 lod. quintin. Thou smaa sölffbegger weyer..................... 17 lod. Tou sölff sarsierchen weyer......................... 24 lod. It gammell sölff stob med dreffuen log ... 21 Iod. It saltkar forgylt innden i weyer............... 10 lod. En sölffkodschenn weyer............................ 52 lod. Noch de 2 sölff- Noch enn annden med bobler weyer ....... 21 lod. kiobtetill Agger, Noch enn andenn lidenn kodschen weyer 18 lod. er och' till daglig Noch enn lanngschafftet schie weyer........ 11 lod. . Thj sölffschier weyer..................................... 32 lod. En lidenn sölffkodschenn weyer ...............34 lod. "livre till Seer. Noch en lidenn kodschenn weyer ..............24 lod. 1 liden forgylt Toe kruse med sölff log och sölff fod. sölIfIIfI Ukt oHuRsSkLeIOnCtTill Time sucher tönnder aff blich med en ibschaldsschie veyer 2 lod, beslagenn med sölff. Fire stienn kruse med thinn log. Findes wdi Fruens kammer. Itt laqerritt schrinn. Et stuort rödt eggeschrinn. Enn lidenn schiffue med schoff vunder. Enn grönn stuoell med et sort hynnde. It schiffue dechenn. Kong Frederiches bibell. Threj hiispostiller. M. Pouell Andersenns forklaring offuer pasion. Ennd bönnebog beslagenn med sölff. Derforwdenn andre adtschielig slags bogger. Tou flaschefoer. It lidet reise flaschefoer med 9 glasflascher vdj. Noch it stuort flaschefoer med 8-kanntflascher. Toe speiller. Enn lidenn messinng liusestage och enn liden liusse- sax. En voxstabelliernn. Jernn i windernne. Huis kobber som finndes paa Fadderboritt. Thj kobber kieddeller weyer ..... .44 L€ 6 marcher. Nocli enn kiedell weyer ...............22 marcher. Enn brenndeuinsspannde med hatt och tou piber till ..................... 14 La. DYRE TILL SUNDSBY, AR 1652. 455 Snuteetepannde med log paa och en steggepannde med log paa weyer tilsammen............1Lt. Enn lidenn distelere kiedell med hatt ocli tou pibber paa weyer 16 marcher. Tou kobber gryder weyer ............20 marcher. Enn morter med stöder till weyer 11 LU 8 marcher. Enn fortinnet kobberpotte weyer 4 marcher. 1 liden messing- Enn lidenn messinngpannde. potte, 1 lidet 1 dreffuet kaabei- Enn wanndsprud an messinng. fad. It fyrbechenn. It messinng log. It bordkranntz. Enn messinng schomschie. Thou jernn schomschier. Threi anndre jernnschier. Toe wanndbechenn. Sex hanndbechenn. Toe lannge jernn bradpanner. It riffjernn aff blich. Huis tinfadder, tallerchenn och andet sligt som er paa Fadderbordet. 1dusin tintaller- 52 dusinn thin thallerchenn. ckener fick Ingier Frantz Jonnssens 3 stuore thrønfader. som huu skulle 3 dusinn och toe thinfader. bytte for mig. 1 1 4 smaa thin .fa1der. stort Tinfad . er kommen i Enn thinpostegpannde. köckenett, som er 3 thinnflascher och thoe stienflascher. tort 1 köcken- . .... regnskabet. 6 tinn sallsirchenn. 2 smaa tinfade och 2 bordstierner af thinn. 2 tin tallerckener 1 wanndkannde. fick JffuerDyre, till Soer. 1 smörkannde. 6 thinn bricher. Aldt dette forschreffnne thinn er med S. Thommiss Dyres och Fruenns wabenn paa. Enn stuor löchte. 3 par storre lyssestagger, en lyssesagx. l ennlige stage. 1 fyrfad. Enn bordrinng aff messinng. Enn lysse crone, med sex armer och pibber. =========== 456 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS Finndes wdi Brögersett. Enn brögerpannde paa sex tönnder. Enn gammell kieddell paa enn tönnde. Itt brannde jernn med threj födder. fNoor chd ene nl iljlee rnbdaögr- Femb stuore b0r0ö8g8g0er k0ar fo rvdenn* bal&ger och Sa ger offnen. som dertill hörer. Findes wdi Wascherhussitt. 1 jernn kiedell paa enn thönnde. 1 fierinng kiedell som piggernne bruger till oost. 1 jernndör for bagger offuenn. Findes wdi Kiöchenet. » 2 tinfade fick Inger Tholff thinnfader. Frantz Jonnssens, 15 thinnthallerchenn. som hun skulle bytte for mig. b thinn sallsierchenn. Noch 1 stort tin- 2 thinn bricher. fad, och 1 langt 2 dörslaug vdaf messinng. tinfad. 3 fortinnet) veyer 1 mortter af messinngb. kaaberfade 1 20 2 riffjernn, det enne aff mesinng, det anditt aff blich, 1fortinnett mar- kaaberpott cher.7 kobbergryder. 1 ny fortinnet 1 kobber kiedell. kaabberpotte veyer 8 marcher. 1 stegwennder. 1 bradbuch. 1 bradspied. 1 bradpannde. 4 runnde pannder. 3 rister. 2 kiedellkroge. 11 jernngryder. 2 kobberpotter, denn enne er fortinnett, den anden cr och fortinnet och er aff messing. 2 kochekniffue. 2 kobberfadder. 1 fyrfad. Itt stuort jernnlog. « Itt messinng log. Enn tinnbörsse till bachelss. It och kr DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 457 Enn egge ost korf och enn aff blich. 4 messinng wobenn till bachelss. 2 manndellkeers former. 1 lidenii tönnde till thrachtebachelss. Enn messinng mortter till bachellss. Enn sporre till bachells. 2 sprutt till bachellss. 2 kiaffler till at strygge bachells med. 2 jernn sleffuer. 1 øx. 1 jernn schuffe. 1 bradjernn med 4 losse jernn. 1 lidenn jernn threfoed. 1 stuort schab med toe laasse for, och derj till at sette tinn paa. 2 spechnaalle. 1 sinnop quernn. 1 wanndkar. Jernn i winduett. Huis Faderbordtz pigenn haffuer wdj reigennschab. Itt wanndbechenn. Fem hanndbechenn. 3 par lysse stagger. 1 stagge. 2 lysse sagxer. 2 thinnbricher. 1 smörkannde. 1 messinng bordkranntz. 1 jernnstage med 2 pibber paa. 1 thinn kannde. It thinn saltkar. 2 thinn sallsierchenn. 1 messinng röggellsekar med log paa. 1 lidet rissett thinnbechenn. 1 thinn winn kannde. 2 messinng liusseplader. 2 threstagger med jernnpibber i. 1 fyrbechenn. 4 jernntapper med 3 jernschruer. 2 messinnghammer med nogle till. 458 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS 7 kobber hammer derfor vdenn. 1 manngellfiell och manngelltre. I kniesteen och knieschinnd. 1 huid fyrre kiste med henngsell och laass for, staar i piggernis kammer. Noch haffuer Fadderbordspigen udi reigenschab aff linned boeschab. 6 par hörgarenns laggenn, huor iblandt er 1 par huidsöms. 4 par blargarennss lagenn. 1 hörgarns dreyels 2 haandklede har par lagener aff groffue lærrett till skolmesterens hun faaet till. seng. 2 lychesöms dugger till Giestekammeritt. 6 dreyelss hanndkleder, det enne aff horgarnn. 8 par pudesvar. Noch haffuer hun bekommet 8 hör- 8 blargarenns dreyelss dugger till vort egget bord. garns dreyels sal- 6 blargarenns dreyelss dugger i stienuerch till wor- veter till ris eget bord. 2 horgarns dreyels dngger har hun 6 smaa dreyelss dugger. faaet. 6 dreyelss zalueter. Noch haffuer hun 6 dreyelss suenne dugger. bekommet 4 skenckeskiffue 12 blargarenns dreyelss salueter. duger. 2 dugger till arbeidsfolch. Huis som finndes paa Munchebye. Och huis iche finndes paa Munnchebye aff dette effterschreffne, det finndes paa Agger, och naar det flottis saa fra Munnchebye, saa schall det till Agger. 6 thinnfade. 6 thinnthallerchenn. 2 sölffschier. 4 sallsirchenn. 1 briche. 1 smörkannde. 1 par lyssestagger. 1 lyssestage. 1 messinng lyssesagx. 1 messinngplade. 1 trestage med en jernnpibe. 1 jernnfyrfad. DYRE TILL SUNDSBY, AR 1652. 459 1 riffjern. 1 morter med stöder till. It dörslag. 1 messinngbechenn. Enn kobber gryde. 3 jernngryder. 1 rist. I jernnpannde. 2 kochekniffue. 2 kiedellkroger. It bradspied med en buch. It brandiernn med 2 losse jernn. 2 stiennkruss. 1 stoer wallbierchkannde, for vdenn 3 eller 4 andre threkander. 1 bryggekiedell paa 14 tönnde. Ithönnde kiedell. 1 messinngpotte. 1 sinop quernn. 1 jernn lampe. 1 harffue med jerntinner. Noch finndes paa Munchebye dette effterschreffnne. Alt dette Muncke- 2 hörgarennss dreyelss dugger. byes och Aggers 4 blargarennss dreyelss hanndkleder. toy tager jeg med 41 mig till Aaby den blargarenns 1dreye 1lss 1d ugger :1 :st ienuerc1h . 15 Angusti 1661. 1 par slette laggenn. 1 par smaa blargarennss laggenn. 2 suennedugge. 2 sebiffue techenn i Stuffuenn. 2 bennchedynner. 3 kledehynnder i Stuffuenn. It lysse schrinn beslagenn med jernn och laass for. 1 stoer schab och it lidet, med laass for dem begge. 2 schiffuer. 1 senng som er nys giortt. 1 Noch till Jffuer Dyris seng paa Agger. 3 stycker guldt linet omheng, som er tryct, med kappe ocli tecke till. 1 Denna och följande tre rader aro skrifna af annan hand. 460 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS 1 gult linet skiffue tecke, er tryet. Noch 1 thre senng. 1 schenncheschiffue aff fyr. Omhenng aff Fruenns senng, 2 stocher sort aff rasch. 2 bolsterdynner. 3 hoffuiddynner. 2 doenndynner. 4 puder med 4 pudeswaar. Pigenns senng. Enn leerdynne. Ennd leer hoffuiddynne. Itt senngklede. Itt par lagenn. En anden senng. 1 wadmelssdynne. 1 hoffuiddynne. 1 röd rye. 1 senngklede. 1 par lagenn. Gaardtz fougdenns senng. 1 wallmerss wnnderdynne. 1 wallmerss hoffuiddynne. 1 huid rye. 1 senng kleede. 1 par lagenn. Huis Fruens Reissepiggue haffuer wdi regenschab. 4 par laggenn till Fruens senng. De tre par haffuer 1 par finne lagen med brede sömb. DeK i4rs tpenar 1p6u5d6i.s - 2_ finne_ .pudesuard med bred som. waard fich Jffuer 7 par daglig pudeswaar. Dyre. /6 hanndkledder. puddesevaar er 3 par spranged pudeswaar, forvdenn Fruens ga alt forbrugt, saa kleder, som iche er schreffuenn hervdj. Kidrsetmen i nhtaefftute.r Itt strygjernn. 2 allen blaat ry till itt strygeklede. 1 gammelt lagen till strygelagen. DYRE TILL SUNDSBY, AR 1652. 461 Huis Jffuer Dyrre haffuer sielf i foruaring i sitt egitt kammer. 1 stoer beslagenn eggekiste med lugt laass for. En beslagenn sledeschrinnn med sellschinn offuer- dragett. Itt sortt beslagenn eggeschrinn med laass for. Enn sortt finn kledekledninng. It sortt kleede kiortell, forret med reffschinnd. Enn röd kleede karbinndskappe med stuore guld­ knapper. Enn sortt finn hatt. 1 karbudsshatt. 1 par perfermeerede hanndscher med sorte silche kniplinger om. En röd flöielss nattrôie med guld och sölff pusementid. Enn nattrôie aff florettenn flors. Lin kleder. Sex schiorter. 2 kammerdugss schiorter. 6 par lerrids strömper. 2 par traaströmper. 4 kniplinngs hanndduger. 8 slete hanndduger. 2 silche syede hannddugger. 16 slette kraffwer. 7 lannge kleder till halssen. 4 kniplings natthatter. 6 par krusett handströmper. 4 par slete kannoner. It par sortte kannonner med brede weffued kniplin­ ger om. 2 par kammerdugss cannoner. 1 par silcheströmper. 6 natthöllicher. 2 par slette laggenn. 2 par pudesvaar. 2 hanndkledder. 1 kammeklede. 1 adtlaschis luffue med guld och sölff baldyret, och ligger oppe i kistenn paa dette lille Faderbord. 462 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS 1 röd nattluffue weffued med rött silche och sölff med pusemennt paa, och ligger i samme kiste. 1 röd flöielss nattluffue med sölff kniplinng paa. 1 röd nattluffue med guldkniplinng paa. 1 grönn nattluffue. Rött slet flöiell till 2 pudess ennder. 1 grönn weffuen pung med 2 guldknapper, som war hannss S: faderss. 1 pung weffued med blaatt silche och sölff och med sölffpusement om, ocli med 2 guldknapper. 1 beenflöitte, beslagenn med guld. 1 sölffkodschenn, veiger ..................................... 84 lod. 1 sölffscbie. 1 par kniffue med sölffschafft paa. 1 sölff slagenn kamb. 1 kammefoer med 3 kamme udj saauellsom speill, sagx och kruseiernn. 2 sortte beslagenn kofferter offuerdragenn med bar- cheet ledder och saddeller dertill. 2 blaa pudis bynnder. 2 saddeller med ridetöi till. 2 par pistoller, det enne par aff messinngh. 1 lidenn ennlig pistoell. 1 kiörtöy med enn forgylt thresille, ocli tömme till. 1 sort selle med kiörtöy dertill och tömme. 1 sort carduuantz gehenng. 1 kaarde. 2 par stöffler. 2 par sporer. 1 messinngplade. 1 lidenn messinng lyssestag . 1 messinng liussesagx. 6 sneess messinng reignne pennge. 1 lidet messinng fyrbechenn. 2 klede koeste. 1 hattefoer. Finndes paa det lille Fadderbord sex rode kister med Fruens fædernne ocli möddernne waaben paa. Wdi dennd förste kiste finndes S: Thommis Dyress gannge kleder. DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 463 1 brunn adtlaschis klenninng med guld gallunner paa 3 rader, med klinnkannter i weffued. 1 sortt flossis klenning med sölf knipling paa 2 rader. 1 sort sj flosis kiortell med sloffer ocli vnnderforett med foer floss. 1 sort löche flöielss kappe, er risset; med floss vnnder. 1 sortt kleede kappe, underforritt med floss. 1 röd flöielss nattröie med guld och sölf pusemen- tid paa, underforret med röd tafft. 1 hattebannd giort aff guld ocli sölf med en half kastor, underforrett med adtlasch. 2 par nye silche strömper. 1 klede klenning med guld ocli sölff sloffer. 1 mörchegraa klede klenninng med guld galluner paa. 1 sörge kappe. 1 par stuchenn hanndscher. 1 weffued gehenng giort aff guld, sölff och sort silche. 1 par tyche 1er hanndscher. 1 sabbelsshue med floss wnnder i forrett. 1 röd flöielss bröstdug. 1 par brune tafftis hossebannd med brede guldknip­ ling om. 1 par schoe roser med brede guldkniplinng om. 1 par sorte tafftis hossebannd med brede sölffknip- ling om. 1 par schoe roeser med brede sölffkniplinngh. 1 nat huffue aff rött flôiell med guldgalluner paa. 1 par amolleritt forsylffuid sporer. 1 kledekoest. Huis anditt der findes wdi samme kiste. Röt adtlasch till 4 pudes ennder som haffuer werritt for S: Thommess Dyres och Fruenns brudepuder. 2 rode adtlaschis puder med guldgallunner, 3 rader omkrinng huer. 6 stöcher grönntt och branndgult tafftis omhenng med 2 kapper aff samme slags, ocli frönnser der­ om, med grönnt ocli brandgult silche. 3 stöcher gult ocli rött tafftis omhenng, med en kappe dertill. Bidr. till Göt. o. Boh. Hins historia. 3 och 4. 13 464 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS 3 stocher branndgult och blatt thafftiss omhenng med en kappe dertill. 3 stocher röt omhenng med enn kappe dertill, som er gammell. 2 stöcher grönnt och gult schiellerdt omhenng och en kappe dertill. 3 stöcher blaatt oeli rött schiellerdt med en kappe dertill. 1 rött fyrny schiffue klode ------- 6 allenn lang, som er tryct paa begge [sider]. Etilrl sJyfnfudeerr skDayarree.n 1 röd1 1 flöielss christnne manntell me• d 7 rader pollsche gullatt(?) paa, med kniplinnger i. 1 sort adtlaschis sueb med brandgulle blommer. 1 röd finn klede mantell, med rode silchegalluner om. 1 röd flöiels list med guldgallunner om, wnderforet med thafft. 1 anden kleede list med silche gallunner om. Derforudenn, anndit börnne cammerdugssthöi, som ehr hatter, schiorter och bleier. Itt par gammell laggen. 1 Noch findis i samme kiste: rôde och grönne silcke fryndtzer, som er 14 allne, ringer j quarter, som hörer till kistenn, som kledernne ligger udi. 2 . Wdi den anden kiste findes dette effterschreffnne. En dyne och en 4 wlmerdugss doenndynner med S: Thommis Dyress hoffued dynne haffuer wi fyldt aff och Fruens wabenn; dj 2 doenndynner er syed disse forschreßne. med rött silche och med rode ledtzer omkrinng, Noch er oplagt dj andre thou med lift farffuet. i samme kiste en jordgrön tafftis 8 wlmerdugss puder; dj sex er med rött silchetöi dundyne med sil­ for, dj andre thou med rött flöiell for. cke och guldsnorer omkring. Siuff bolster dynner wfylte. 7 hoffued dynner dertill wfylte. Dett rôde sayens 1 rödt halffslitt liff farffuet thafftis theche med blaatt tecke haffuer Jffuer Dyre be- lerritt vnder, som er nu trycht. kommett. I röd blommett saiens theche. 2 rode half slitte silchepuder med guld snorer. 3 trippes hynnder, som er fylte. 1 Tillagdt af annan hand. DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 465 3. Wdi den thredie kiste findes huis Fruen sielf lader giörre. Alt dette effter- schreffnne er med S: Thommess Dyres och Fruens wabenn paa, som altsammen er fyrnytt. 1 par huidsömbs laggenn med kniplinger om, som war Fruens brudelaggen. 9 par sprannged laggenn. 16 par huidsömbs laggenn. 2 par laggen med wdschaar. 12 paar slette laggen; dj 3 par er finne med bred sömb. 10 par sprannged pudesuar. 2 par groffue sprannged pudesuaar. 3 par kniplinngs kammerdugss pudeswaar. 1 par huidsömbs pudesuar. 2 finne sommer till itt par laggenn, som er syed i thagger, paa perlesticherwerch. 4 dammaschis dugger, denn enne er gammell. 6 dammaschis handkledder. 12 damaschis zalluetter. 40(?) dreyelss dugger aff hörgarnn, som er finne. 12 dreyelss hanndkledder. Noch er giort 1 5 dusin dannsche dreyelss zalluetter. dusin dreyels 1 hnidszmhs salvetter till. 1 huidsömbs dug. 1 huidsömbspanndklede. 4 silchesyed hanndklede. 1 silche syed dug. 4. Wdi den fierde kiste findes dete effterschreffnne. 70 smaa blargarenss dugger som er weffued med adtschiellige mönnster med stienuerch. 1 lerridsdug, syed med blaa traa. 50 smaa blargarennss hanndkleder, derudj adtschiel­ lige stienuerch. 5 dusinn smaa blargarennss salueter i adtschiellige stienuerch. 5. Wdi den femte kiste finndes dette effterschreffnne. 12 blargarennss suennedugger. Npoarc h er giort 3 6 schennche schiffue dugger udj rudeuerch.laggen till. 30 par smaa blargarennss laggenn. 466 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS 6. Wdi den siete kiste findes dette effterschreffnne. I steden for huis 2 pund giörnn. som tilforn vaar i denne kiste er 2 smaa silche weffuer. lagt mine brude 1 lidenn korff, offuerdragenn med ledder ocli med dynner, 2 hoffued- dyner, och 1 dun­ jernn beslagenn, och med it garnætt udj. dyne er fyldt, med Noch finndes enn porsse med sallveter udj som er min Si. Faders och Fru Maren Skrams schreffuen till denn kiste, som dj hörgarennss lag­ vaaben paa. genn ligger udj. Findes it sort skrinn paa samme Fadderbord. S: Thomas Dyris linkleder. 12 schiorter. 3 finne lerrids schiortter. 9 par lerrids strömper. 3 par throströmper. 14 groffue handdugger till daglig brug. 12 finne kniplinngs handdugger, ligger i denn at- laschis posse. 8 slette hannddugger i samme posse. 1 syed pung med sölf och guld och grönnt silche med 2 guldknapper udj. 1 pung er weffued med silche ocli guld forudenn knapper. 8 lerridts natthatter; de kammerdugss natthatter med knipling paa, haffuer Jffuer Dyrre faaed. Nocli finndes derudj enn rod tafftis posse med guld- galluner om. 14 kniplinngs kraffuer. 10 par hanndströmper. 8 par kraffuebannd. 8 kammerdugss kraffwer med hanndströmper till, som er slette. 4 kammerdugss kraffuer med bred sömb. 3 par krusett hanndströmper. 6 par kniplinngs canoner. Noch finndes der sex aff Fruenns brudeschrinn, som hörer till brudekistenn; dj 3 staar i Fruenns egitt kammer, dj anndre trej staar paa Faderborritt. Noch finndes paa samme Faderbord 100 allen groff lerrid. 12 ledder stoeller med sort ledder. DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 467 1 huid roch. 2 garnnwinnder. 1 brödkorff. Findes paa dett gamble Faderbord. I denn rôde eggekiste finndes huis Fruenn sielf haffwer ladet giörre, som ehr: 6 ryer med adtschiellig slagss farffuedgarnn. 8 senngkleder. I denn sortte beslagenn eggekiste finndess. 2 nye flamsche bennche dynner, warred med S: Thommiss Dyriss och Fruenns wabenn paa. 5 flamsche hiunndesuard. 1 flamsche benche dynne waar. Sporlagenn till enn seng, som er 6 stöcher blaatt ocli huitt, med kappe och teche dertill. 6 stöcher omhenng till enn seng, som er rödt och blaatt med kappe och teche dertill. Blaatt ocli rött omhenng till 2 sennge, med kappe och teche dertill, 3 stöcher till huer senng. 3 thecher, som er grônne ocli blaae. Delle hunger om- Thill denn femte senng, sortt och huitt Omhenng 3 kring Jffuer Dyns 11 1 1 S seng paa Skoelen. stöcher, med kappe ocli teche dertill. Till den siette seng, blaat och gullt omheng 5 stöc­ her, med kappe ocli teche dertill. Noch itt brogitt bumvids schiffue techenn. 1 denn kiste med ledder offuer finndess dette epterschreffnne. 1 flamsche bennche dynne waard. 5 flamsche sengekleder. 3 flamsche hynndeswaar. 1 syet senngklede. 1 tynnt grönnt theche. 1 sortt kledekappe. 1 leerlaggenn. 468 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS I denn sortte eggekiste. Dyre bekommet. 2 röde klede pudeshynnder, med grönne snorer. Noch er i samme 1 sortt klede pudehynnde.- kiste, som er giort 1 leerlaggenn. siden — 2 tycke sengklederaffsort 1 seng, 2 stöcher grönnt och huidt omhenng, kappe docehm hueitd v l8ät s eoalrln. , och teche dertill.Grönntt och huitt omhenng till 3 senger; 3 stöcher till huer seng och kappe och teche dertill. 2 stöcher grönntt och huitt omhenng till denn 5: senngh och teche och kappe dertill, som er till Mellumkammeritt. 4 bennchedynner waard med rött ledder vnnder. 4 senngekleder, sorte och gulle med tuinned garnn. [D]enne rytter­ 1 rödt klede rytterkappe med gule snorer. kappe er for- Noch finndess paa samme Faderbord, tuennde egge [br]ugt. 1 kister, som er huide; dend enne med horgarnn wdj, denn anndenn med adtschiellige slagss gammelt vdj. Noch enn sort egge kiste beslagenn med jernn och forred inden med ledder, som Fruenns gangekle- der ligger i. Thoe storre fyre kister till at pache vdj. 3 flamsche hynnder, som er fylt, ligger i en aff dj. 2 aff disse puder 1 bulster vnderdynne. haffuer Olle Jonns- sen och Ragnill 1 bulster hoffuid dynne. bekommet. ;3 wllmerdugss puder er fylte i samme kiste. Findis paa dettlille 1 Fadbur hoss de firekannt wognnkiste. dunkleder. 3 kofferter offwerdragenn med siellschinn. 2 kofferter med en saddell till, offuerdraget med siell­ schinn, i en aff koffertenn. 1 wilmerdugsdunndynne 1 leerlagenn till at reise med. 1 sort kledekoest 1 flaschefoer offuerdraget med siellschinn. Noch 1 flaschefoer med 9 glarflascher udj. 1 hattefoer beslagenn med jernn. 1 wædsche offuerdragen med sellschinnd. I kurffsenng och 1 kurffstoell. 2 stuorre kurffue. 8 wllsaxer. 1 Tre bokstäfver hafva förstörts då bladet skars vid bokens häftning. DYRE TILL SUNDSBY, AR 1652. 469 7 hegler. 2 bielder och I jernnkloffue. 1 sort selle och tomme dertill. 1 beslagenn sledeschrinn med laass for. 1 liuse schrinn med laass for. 1 bismer paa 4 U. 1 norlandsch pundeuegt. 2 karer. 1 felt seng finndes paa Faderbord lofftid. 1 huid rye. 1 rod ryslers sadell, er stuchen med grönnt silche, och toy dertill. 3 biörnnschinnds teche; de 2 er med kleede offner. 1 sort kleede hynnde till Fruens slede. 1 stuor jernn kacheloffuenn, som er en windoffuen forudenn dör och tude, ligger paa Fadersbords lofftet. Påå den Sallig mandtz egit kammer findes först hans bögger, nemblig: Plinius, latini. Cronica Carionis, tydsch. Syrach Mattsessie, thydsch. Herbarium, tydsch. Livius, latin. Cronica Carionis, latin. Aristotelis, græco latin. Qvintilianus, latin. Denne haffuer Loci communes. Jffner Dyre paa Florilegium Johannis Gruterj. [ j So [—1. Centus novela, tydsch Donatie. N. B. findis Gule- ET ‘ 1o C n pini Ambrosij Dictionarium lat. & frantzoes. Dictionarium 8 Cornelius Tacitus cum comentarius (!) nom iche tiltoren Historien von Lacerdo de Tomes, thydsch. ehr indförtt. Herodotus, latin. Claudianj, latin. Dialectica Melanthon, latin. Terentius, latin. Icones Livenj. Roterodamus, De epistulis conscribendis. De norske konngers cronica. 470 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS Cronica Arnoldj. Cronica Logia Arrild Huittfelds. Aus burgisce confession, paa dannsche. Dionissius Alicarnatius, lat. Polybius, lat. Diodorus siculus, lat. De 12 anndelige betennchninger Stigelij. Denne haffuer Gammell Cancellers bönnebog. Jlfucr Dyre fanet. Denn christellige schibsfartt. Tydsk. Ganndsche nederlanndsch historier. Scola crucis, paa dannschc. Nicolaj Machiawelj, De arte milittarj. Res fritie vbb: M. mej die 4(2), latin. Argumenta ludichra, lat. Comedier Plautj, lat: Polydorus Virgilius, lat. Virgilij Maronis opera, lat. Colloqium Erassmi, lat: R. Snoldius nidial: Ramtin, lat. Ovidius, latin. Enchiridion Erassmj, lat. Florus, lat. L. Horedj Recreationem Guiciardinj, lat. Christianj 4. Ny Recess. Enn loubog. Werdsslige Loue af denn Hellige schrifft colligerit ab Andrea Michaelj, duo exemplaria. Lexicon Latino Germanicum, låt: Proverbia et sententia. Dan. Alat. Kong Friderichs Krigs artichel. Gramaticha Gallica, Bernhardj. Poemata Tarpriosti(?), lat. Gramatica Ital. Metaphysica Alstedj. C. Plinij Caec. Logica theologica. C. Plinij epistolæ. Filiæ Dej patris, paa dannsche. Suetonius. Præcationes Avenarij. Motal Histor. Epistolæ Moretij. Juuenalis et poesius(!) DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 471 Descriptio Poloniæ. Horatius. Tractatus De cognitione Dej. Imagines mortis. Nouum Testamentum, frantzöes. De constia Lepsi. De innitatio Christi, Tome a Rempes (= Kempis). Dauitz Psalter pa thydsch, med Evangelij och Psalme- bog. Dauitz Psalter paa franntzöess. Manvale Molerj De preporatione (!) at mortem, paa danske. Henrich Smeds Leggebog, paa dannsch. M: Nielss Michellsenns Leggebog. Enn schreffuenn Leggebog. Hanns gevehr. Enn lang fyrlaass börse, indlagt med beenn. Femb lannge börser med fyrlaass och noget indlagt med beenn. En lanng börse med snaphaenn. 3 banntelerer. 3 par pistoeller. 4 par pistoellehyllster. 2 lannge hylster till fyrbörsser. 1 muschette. 1 lidenn forgylt degenn. 1 reffdegenn. 1 rytterdegenn. 1 dobbelt hagge. 1 spyd. Noch 2 andre har­ 1 fuld harnisch. nisk med forstyck Picrecers rystninng. och bagstycke och 1 kasskcett dertill. 3 banntelerre remmer. 4 nye kulleflascher. 1 nye rydss lerdss saddell med röd flöiell udj sedditt, med diss tilbehör. 1 nye reise sadell med diss tilbehöer. 4 næsebaand med 1 nye rytter saddell med diss tilbehöer. Jffuer Dyris. 6 par losse biedsell stennger. 472 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS Noch 2 par ued sallernne. Itt schrinn med en dobbelt laass 1 meget stor naffre Itt lidet reise schrinn. (foruden de 4) och 4 stuore husse nauffre. 2 middels naffrer. 4 stuore naisse naure 1 scharf øxe. 1 andenn hannd øxe. 2 brennde jernn. 1 stöbschie. 1 haffuellforme. 4 kulleformer. 1 staallbuffue. 1 haand skrue. 1 tanng och hammer wdj it. 1 rasspe. 1 wirchejernn. 2 driffue jernn. 1 schyrsauff. 1 lang sauff. 1 bou sauge. 2 stichsauffuer. 4 filler. 2 hug jernn. I sirchell. 1 bord och it merche jernn. 1 schrue noggell till kåcheloffnen. 1 kicher och 1 schiellpadekamb. 6 leergrimmer. 2 haffuellpunge. 2 krudhorenn. 2 spennder. 1 ildtanng och 1 puster. 1 branndforch. 2 gulduechter. 2 wey schaaller med wechter till. 1 wallbierch krudtönnde med laass. 1 woxstabelliernn. 1 lidennn hanndlöchte. 2 nye reise wedsche. 1 messinng lyssestage och 1 jernn liusesagx. 1 blechhorenn och sanndbörss. 1 schiffue med scbuffe wnnder och laas for. DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 473 1 suorued stoell med hynnde udj. 1 liden thromme. I Borgerstuen findes. I jernndör for bagger offnenn. 1 stuor lanng fyreschiffue. Jernn i windeuernn. Huis som findes neder i Fruerstuen till daglig brug. 1 wdtrechenn schiffue med enn lugt foed. 1 himmell offuer bordett aff sort kleede. 1 wdtrechenn schiffue aff fyr med offuen foed. 1 röd egge schab med S: Annders Greennss wobenn paa. 1 lidet rödt eggeschab till at hennge nögler udj. 1 stienn thaffuell inndlagt i thræ. 1 bredtspill. 1 stollpesenng aff fyr och omhenng derom. 6 stöcher aff sortt pittewand, och kappe dertill och tbeche aff sort rasch. I steden for den Senngekleder i samme senngh. ecne, en trycht T 1 11 læderdyne. 2 wollmerssdugss duendynner. 2 puder vaar Si 4 wollmerssdugss puder. Thomas Dyris. 1 bolsterdynne. 2 bolster hoffuiddynne. 1 sorte kledebennch dynne. 4 sortte kleede hynnder. 6 stöcher gardinner for winndeuerne aff sort rasch. 3 sorte schiffue kleder. 6 sorte ledder stoeller omkrinng bordet. I Iidenn sorte ledderstuoell. 1 röd bennch at wdtreche ued suennebordet. 1 stuor jernn kåcheloffuenn med sex jernnföder wnnder. 1 jernnschuffe med ildtanng. 2 seyeruerch; denn enne med klöeche och slaaer, den andenn med soellschiffue och widsser. 1 liddet ganngeuerch. 1 lidet slaauerch med solschiffue. 5 schruer i schodernne for winduerne. 1 rod slaabennch, derudj 1 bolster dundynne. 1 wadmellsdynne. 1 wadmells hoffuiddynne. 474 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS 1 senng klede. 2 par laggenn. 1 stuor lugt laass for stuffuedörenn. 2 sennge i gangenn, derj 2 huide walmerssdynner. 2 huide wadmellss hoffuid dynner. 2 senngkleder. 2 par blargarensslaggen. 1 lysse kiste ibidem. 1 höit schab till at sette mad udj med fem rom, ocli laass for. 1 lidenn kloeche till at rinnge med. Findes i Sengkammeritt. 2 schiffuer. 2 kistebennehe. 1 schrinn och 1 beslagenn esche med sellschin offuer, med Fruens kleder i. Itt rött schrinn med thraa udj. 8 hiull roche och it hasspetre. 2 jernnschruder i schodernne for windeuernn. Jernn i winndeuernn. Jffuer Dyris kammer. 1 liden schiffue. 1 jernn kacheloffuenn. 1 ildtanng. 1 lidet sortt kleedestuoll. 1 lidet fyrreschap med 3 rommer och laass for. Forvdenn kister och schrinn, med hanns thöie udj, som staar schreffuenn tillfornne. Noch jernn i winndeuernn. Finndes paa Sallenn. Enn stuor wdgraffued thressenng med fire piller och himmell offuer, med sex stöcher omhenng aff cron- rasch. 1 bulster wnnderdynne. 1 bulster hoffuiddynne. 1 wllmerdugss doenndynne. DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 475 1 anndenn röd seng med suarued stolper och him- mell offner. 3 stöcher omhenng aff sortt pitteuand. 1 bulster wndderdynne. 1 1 bulster hoffuiddyne. 1 wllmerdugss doendynne. 1 lidenn buid senng med en groff bulsterdynne. 1 bulster hoffuiddynne. 1 wllmerdugss doendynne; 1 der i steden for en læder TJet Choses- dundyne, trycht.1 wllmerdugsspude med rött slet flöiell for ennden. och 2 sman offuer- 1 Sort teche. dlreadgenr(e? ) moecdh sboer-t I, t sort och huit sen°g klede 2. 1 3 1 slagenn. 1 nye fyreschiffue med suarued piller vnnder. 2 lannge bennche med 2 gamble flamsche bennche- dynner paa. 1 suarued stoell, med en flamsch hynnde udj. 1 ildschie och branndforch. Paa denn gamble Fruerstue. 3 stycker i en, 2 stolpe sennge med SOl'tt pitteuand omheng omkrinng. 2 styuhgen. den Er i huer enn bulster unnderdynne. 1 bulster hoffueddynne. 1 wollmerdugss doenndynne. 1 1 læder dundyne som er trycht. I steden for det Noch enn lidenn huid tressenng, der i er en bulster itBort ch uitt unndderdynne, 1 bulster hoffuiddynne, 1 sorte seng- sdoremyeelrsp asaeMngekllleedme 3 kledde.wollmerdugss pude med rödt thafft for enndenn. kammeritt. 1 huerchenns dunndynne. 1 I steden for den, en læder­ dyne, som er try[cht.] 1 kistebennch med en gammell flamsch bennche dyn- ne paa. 1 schiffue. 2 suarued stoeller med 2 flamsche hynnder i. En ildschuffe. 1 De följande orden äro tillskrifna af annan hand. 2 Tillsatt af annan hand. I brädden är skrifvet oeli sedan öfverstruket "I steden for det gamle sorte tecke er itt sengklede sort og huit, af det samme slag som paa Mellemkammeritt". 3 "Stolper" öfverskrifvet. 476 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS Paa Mellumkammeritt. 4 ny sorte och 4 stolpe sennge med sort OCh huidt dreyelss omhenng. huide dreyels sengkleder, 1 till huer seng, som er i steden for de 4 gamle sorte seng- 1 kleder. I den forste finndes. 1 grof buister wnderdynne. 1 buister hoffuiddynne. 2 buister doenndynner, 1som er aff huercken. 2 bulster puder med brun damasch for enndenn. I denn andenn senng. 1 bulster wnnderdynne. 1 bulster hoffuiddynne. 1 huerchenns dundynne. I steden for den 1 gammell wollmerssdugs doenndynne. en læder d[yn| 11 1 1 1 r som er tryc[ht]. 2 wilmersspuder med gult och rodt attlasch for en­ denn. 1 sort dreyelss sengklede. I den thredie senng. 1 bulster vnnderdynne. I bulster hoffueddynne. 1 pude med rött silchetöy for enndenn. 1 huerchenns dundynne. 1 sort dryelss sengeklede. I den fierde senng. 1 bulster wnnderdynne. 1 bulster hoffueddynne. Alle de puder som 1 gamell wulmerdugsspude med brunn damasch for tindis paa Mellem kammerett er sex. endenn. 1 sort dreyelss seng klede. 1 gammel] schiffue med it sort dreyelss dechenn. 2 gammell bennche, derpaa en gammell flamsch bennchedynne. 1 flamsch hynnde med S: Anders Greenns wabenn paa. 2 suarued stoelle med it hynnde udj. 1 brandforeb. 1 De följande orden äro tillskrifna af annan hand. DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 477 Findes paa Scholen. 1 senng med himmell offner och sort och huitt dreyelss omhenng. 2 stocher. Der vdj finndes 1 bulster underdynne. 1 bulster hoffuiddynne. 1 huerchenns dundynne. 1 bulster pude. 1 sort och buid teche. 1 schiffue med it gammell theche. 4 eggestoller. Itt beslagenn schrinn med laass for, som Claus Hår- boe haffwer sit töy udj. En jernn kakeloffuenn med 4 jernnioder wnnder. 1 ildtanng. Offuer schoellenn findes en kloeche till at rinnge till bords med. I Huer mandtz kammer. 2 stolpe sennge. 3 andre huide sennge, der i er: 5 waldmers wnnderdynner. 5 wadmelss hoffuiddynne. 5 sengkleder. 2 schindtheche. 1 schiffue ocb en gammell bench. I drengenns cammer. 2 stabellsennge, i huer aff dem 1 wadmelss vnder- dynne. 1 wadmelss hoffueddynne. 1 rye. 1 senngklede. 1 par blargarennss lagenn. Arbeidtz drengens senng. 1 wadmelss wnderdynne. 1 wadmelss hoffuiddynne. 1 senngklede. 1 schintechenn. 1 par laggen. 478 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS I Melchhusitt 376 mielekbötter. findes threj hundrede melchebötter, samt spanner och saaer, som dertill hörer. 1 stoer winndkiernne. 1 jernn kakeloffuenn. 1 øx. 1 lidenn schiffue. 1 loss for dörrenn. I Kielderenn. 2 schab med laass for. 2 kistebennche med laass for. Findes i Meellkammerit. 2 beslagenn laasse tönnder med hulde kringler i. 1 lidenn jernn trefoed. 1 jernnstanng med en ring udj. 1 riffue med jernntinner udj. 4 jernnschoffler. 2 jernn spader till ganngene i haffuenn. 2 jernn lamper. 1 tørre spade. 1 stuor jernn hache. 2 stuorre jernn schraber till schorsteener. 4 denng jernn till Möllenn; 1noch 1 denng jern till oeli 1 hacke. 1 jernn tache till fladbröd. 1 fische pludte. 1 jernnschawe. 1 slater øxe. 1 ottinng med hualdsfindsgiorder ocli schruernne af thinn. 1 stuor walbirchkannde. 4 pibekannder. It meget stuort kar. 12 seche Hellers adtskiellige andet, kander, wedbommer, mad- tinder, forwdenn tönnder till hommell, till meell, till grynn, till salt och anndit meere. Item stuore bötter ocli smaa till grynn ocli anditt meere. 1 De följande orden äro tillskrifna af annan liand. DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 479 Noch neder wunder i et huss ued denn gamble Fruer- stue trappe finndes en harffue med jernntinner wdj. 5 sledder, som er beslagenn med jernn och scheiger dertill beslagenn. 1 lidet anncher till enn jaecht. Huis smide redschab lier findes till tuende Smidier. Dette effterschreffnne er nu wdj smidien tillbrugs. 1 stuor sted. 1 nebsted. 1 bellge. 3 tannger. 2 slegger. 1 hammer. 1 kullkosteschafft. 1 lidet sömblaug. 2 sömbucher. 1 schruested. 1 lidenn spade. 1 brad som staar fast i stedkobenn. 1 brad med schafft paa, till att slaae hull paa hesteschou. 1 slibesteenn med jernn axell dertill. 1 1 braad till att klöffue jern med. 3 laasse. 1 for smededörenn. 1 for fillekammeritt. 1 for kullkammeritt. Det andit smede redschab finndes paa Fadderborret. 1 stuor smidie sted finndes i Smidien hoes det anditt. 1 nebsted. 2 slegger. 1 hammer. 1 stamb. 1 brad. 1 braad i stedkobenn. 1 schruested med schruenögell till. 1 stuort øxeuald. 1 lidet øxeuald. 1 sömlaug. 1 1 stor sömbuch. 1 jernn kille. 1 nye slibesteenn. 1 De följande orden äro tillskrifna af annan hand. Bidr. till Güt. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 14 480 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS Findes i Fruens kammer. En lidenn klouhammer. 1 lidenn hautanng. 3 themmellige nauffre. 2 borer. Huis queg som finndes paa Sundzbye och Agger. Kior — 44 ocli en tiur. Quier — 20 stuore ocli smaa. • Oxer och vnnge studer 30. Kalffuer — 17; huor udj blannt ehr nie quie kalffwer, dj anndre 8 er studkalffuer. Faar ocli weyer, wnnge och gammel ............... 90. Gieder, vnnge ochg ammell ............ 40. Giedebucher .......................................................... 6. Gilldebucher ..........................................................9. Suin, smaa och storre........................................ 50. Vnnge foeller .............................. 4. Hopper ....................................................................4. Anno 1655 S: 1 slaahest. Michaeli dag er | 1 gielldinng. paa Suntzby halff-1 tresinds tiuffue Er ther paa Sunndtzbye — 42 jernnbannd i Fehusitt. jernbaand och paa Noch er stochlaasse for alle fæhussdôrrenne, baade Agger sex och fyrre tiuffue jern­ dj öffuerste och nedderste; sampt alle dörrenne for baand i Fæhusene fæhusenne er henngt med jernn henngseller. Diss- med de som vaar tilforn. ligeste er paa Agger 12 jernnbannd i fæhusenne. Huis queg som findes paa Munchebye. 13 kiör. 2 quier. 9 kalffue; dj 3 er studkalffue, dj andre sex quiekalffue. 3 wnnge stude. 10 suinn. Faar och weyrer, wnnge och gammell, 40(?). 2 wnnge foeller. Paa Staboen. 1 beslagenn malletönnde. 1 seelle. 2 schepper. 1 settinng. 11 jern till att bösse quernen med, huileket stedsse er i quernen. 1 De följande orden äro tillskrifna af annan hand. DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 481 Forteignellsse paa breffuene, som flintis paa. N:o 1. Thrennde welbiurdig Anders Greenns perga- mentz schifftebreffuer, effter lianns fader och moder Laurids Oelssen och Bennte Annders- datter. Dat. 1581. Noch tuennde papiers breffuer effter S. Lau­ rids Oellssenn. Dat. 1581. N:o 2. Ett pergamentiss schifftebreff epter S. Axell Greenn. Dat. 1583. N:o 3. Danmarchiss Riggess Raads domb, at Ann- derss Greenns schifftebreff schall staae ued magt. Dat. 1585. N:o 4. Sex schiödebreffuer och adkombst breffuer paa Kleffue, Foser och Quernn ned Buraass NB. Råsö bref paa Ouroust. Daterit 1418 och 1422, 1506 hafwer Hr Lagh- mannen Alexander ocli 1602. Cock såsom iigan- N:o 5. Fyrgetiffge och tre pergamentis och papiers de deröfwer till sigh tagit. breffuer om Heguolds goeds, liggennde paa Kong: Frederich Stanngeness i Viggenn. den 2. breff, dat. N:o Fredrichsborg 11 > 6. Thiuffue och siuf pergamentis ocli papiers Junij 1568 till breffuer om Rossöe och Dyrhoffued, och Lauritz Ollssön vdgiffuett om no- Heedegillie. gett forlennings N:0 7. Elluffue pergamentis papierss breffuer och godtz i Vigen paa Miörn, saa vell domme angaaende Wellenn i Rommelands som i Dyrhoffuet, sougenn paa Jndlannd. Beröd ocli Ribben. N-o 8. Amund Greennss schifftebreff 1432. N:o 9. Anderss Greenns schifftebreff effter fru Lis­ beth Greenn och jomfru Ellinne Grenn. 1602. N:0 10. Hannss welbiurdigheds1 schiödebref till An­ derss Greenn paa Rigges Grubess jorde- goeds i Siellannd ocli Fallster. Datr. 1594. N:o 11. Fem pergamentis ocli papierss breffuer om Østerud paa Stanngenes udi Wiggenn. N:0 12.T hiffue och femb pergamentiss och papiers breffuer om Rebennetz udj Øssmaallsougenn paa Inndlannd. 2 Flere finnes under N:o 34. N:0 13. Threj pergamentiss och papierss breffuer om Lille Rörre i Øssmaall sougenn. 2 Noch itt 1"Welbiurdigheds" är understruket och ordet "Uffues" öfverskrifvet. 2 De följande orden äro tillskrifna af annan hand. 482 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS bref paa det beckedraf och quernested ved Röre. N:o 14. Sex pergamentis och papiers breffuer om det ödegierde Krogeröd i Klöffuedalss sou- genn. 1Noch it besigtelsse och forligelsse breff paa samme 2 ørissboell jord, och it bref som Hertuig Huitfeld haffuer giffuit Arffue Skreddere. N:o 15. Nie pergamentis och papierss breffue paa Böe, Brog och Wdschodshollmen paa Thi- örnn. N:o 16. Thuennde pergaments breffue om Pillenne paa Thiörnn. N:o 17. Itt pergamentis breff paa nogenn anpartt paa nogett i Sundsbye goeds paa Miörnn. N:o 18. Threj pergamentis och papiersbreffue om sex ørissbuoll jord i Offuerfiellebrou. N:o 19. Jordeschiffte FruLisbeth Greenn anrörennde. N:o 20. Thrennde S. Anderss Oellssenns beschier- mellsis breff. N:o 21. Ni pergamenntiss ocli papiers breffue om 4 ørissboell iord i Norder Waldsennge. N:o 22. Itt schifftebreff effter Peder Knudsen och Boell Green 1607. 1 Saa och om 1 pund smör aff Staffsundzholmen. N:o 23. Femb papiersbreffuer om Norder Röd paa Stanngeness. N:o 24. Brônnte Bamsesenns breff paa 2 øxens gressbede paa Biörnnhollmen; 1saa vell som tuende hans söns skiöder paa det samme. N:o 25. Femtenn pergamentis och papierss breffue om denn Østregaard Hieltebye i Walle sou- genn. N:o 26. Elluffue och tiffue pergamentis och papiers breffue om Löndall paa Schafftöenn. N:o 27. Axell Greennss gaffuebreff till Anderss Green paa Storre Bache paa Schafftöen. ’Vide N:o 17. N:o 28. Itt dielles gannge breff paa Fischebech paa Schafftöen. 1Noch it pergamentis breff paa to 1 De följande orden äro tillskrifna af annan hand. DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 483 marckeboell jord i forme Fiskebeck, dat. 1490. N:o 29. Otte pergamentiss och it papiers breff paa Storre Bache paa Schafftöe; ’finnes under Nro 17. N:o 30. Threj pergamentiss brefiuer paa Nodesetter paa Thiörnn. Nro 31. Domb imellum begge Hieltebyegaarder och Dybholt paa Thiörnn och Neder Fiellebrou. Nro 32. Fiortenn breffuer om Wig i Kleffdalss sou- genn paa Thiörnn. Nro 33. Otte pergamentis och papiers breffuer om Krummerod och Qwerröd paa Thiörnn. Nro 34. Fyrgitiffge och siuff breffuer och domme om Rebeneds quern och om Rebeteignne. ’Vide Numerum 12. Nro 35. Nittenn domme och breffue paa pergament och papier paa Østerboe och Medbye paa Stanngeness. 'Noch fire breffue till. Nro 36. Syttenn pergamentis och papiers breffuer paa Ness paa Miörnn. Nro 37. Nie pergamentiss och papiers breffwer om Er lag[t] 2 i ett Berie i Lysse sougenn paa Stanngeness. s[kab] for sig self hoss nogle andre N:o 38. Threttenn pergamentis och papiers breffuer bref. om dett goeds paa Egger. N:o 39. Elluffue pergamentiss och papierss breffuer om Abelgaard paa Miörnn 'och Øssby i Foss sogn. Nro 40. Siuff pergamentiss och papiers breffuer om Aanerôd paa Sodeness. 'Vide N:m 106. Nro 41. Sextenn pergamentiss och papiers breffuer om Aanerôd paa Thiörnn. Nro 42. Otte pergamentiss och papiers breffuer om Hellenne paa Miörnn. Nro 43. Nittenn pergamentiss och papiers breffuer om Brog och Böe paa Thiörnn. Nro 44. Fem pergamentiss och papierss breffuer om Heröen och Aaröd i Klöffuedalss sougenn 1 De följande orden aro tillskrifna af annan hand. 2 Några af bokstafverna aro bortskurna vid bokens inhäftning. 484 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS paa Tiörnn. ‘Noch er lagt 2 breffue till aff samme slags. N:o 45. Fem pergamentiss och papierss breffüer om Kleffue i Walle sougen paa Thiörnn. N:o 46. Nittenn pergamentiss och papiers breffue liudennde om Branndsröd, Grödaaenn, Sauff och diss vnnderligende quernne. N:o 47. Sextenn pergamentiss ocli papierss breffüer anlanngennde Brolannd i Walle sougenn paa Thiörnn. N:o 48. Fem pergamentiss och papiers breffuer om den westre gaard Hieltebye i Walle sou­ gen paa Thiörnn. N:o 49. Siuff pergamentiss ocli papiers breffuer liudennde om Agger i Walle sougenn paa Thiörnn. N:o 50. Thiffue och itt pergamenntiss och papierss breffuer om Farresetter paa Thiörnn. N:o 51. Thiffue och sex pergamentiss och papierss breffuer om Synnderlöche och Noerkulle paa Stanngeness sampt om Storregaard paa Hissinng. N:o 52. Nogle inndlöste hanndschriffter ocli it affkald aff Jffuer Dyrre. 1Vide N:os 121, 123,24,25. N:o 53. Fire breffuer om Bönntorp och Kråsskier. N:o 54. Fire papierss breffuer om Linbrech ocli Schiörboe. N:o 55. Itt pergamentiss breff om Nödesetter Nord- uigss gaarder. ‘Vide N:m 30. 1 Herritz beviss at Nödesetter er ickun en halff gaard. N:o 56. Copie aff Peder Munnchess schiöde om Synn- der Walsseng gaarder och Haggeboell. Noch findes der N:o 57. Thrednffue och tou pergamentiss och papierss udi 6 breffue till och it sendebreff breffuer, liudennde om Nederfiellebrou paa med 3 bevisser i, Thiörnn. er tilsamn 42. N;o 58. Sextenn pergamentiss och papierss breffuer om Ringdallenn ocli Thannge i Norduigen. N:o 59. Thiuffue breffuer anlanngennde Synoder Hualssenng garder, sampt denn crone jord der vnnder brugiss. ' Vide 56. 1 De följande orden äro tillskrifna af annan hand. DYKE TILL SUNDSBY, AK 16,52. 485 N:o 60. Thuennde breffuer om enngebytte imellum Nederfiellebrou ocli Dybholt paa Thiörnn. N:o 61. Fem papierss breffuer om I thönndeschyld i Thönntorp paa Stangenes. N:o 62. Enn convolut annlanngenndes Agger, huor vdj Laurss Oelssens frihedsbreff finndess. 1Finnas under 49. N:o 63. Enn Kongl. May:ts privilegie, giffuen ad- dellenn i Norge anno 1610, sampt andre adt- Item Brynte Barns-' schiellige copier aff privilegier. sesöns mageskiffte N:o 64. Siuf breffuer om Sehiörboe udj Möchlebye om Haggetorp och Krossekier sampt sougenn paa Oroust. 1Vide 54. dom om skielne N:o 65. Söttenn pergamentis och papierss breffuer mellem Haggetorp och Stordall, saa om Hagetorp i Stienkierche sougenn. och S. Thomas N:o 66. Enn herredagss och enn laugmannds domb Dyris indleg. anlanngennde odelss goeds, ’sampt en hiem- tings dom. N:o 67. Fem breffuer om Röruig paa Sodeness. N:o 68. Ett pergamentis breff om Haugberg vdj Mychlebye sougenn. 1 Noch — andre breffue om Haugberg. N:o 69. Siuf breff anlanngennde Neess gaarder paa Miörnn. N:o 70. Adtschiellige gamble papierss breffue om Lönndall. ’Vide 26. N:o 71. Maggeschifftebreffuer imellum welbiurdig Dannieldt Bildt och Thommes Dyrre an- gaaennde Wdebye och Lille Höuig. N:o 72. Thiffue och femb pergamentiss och papierss breffuer anrörendiss Leerschald i Rör sou­ genn. 1 Noch trende sendebreffue om Lær- skald. N:o 73. Thuennde laugmands domme om addel- lennss bönnder belanngennde Höibrou for Konngelff. N:o 74. Hannss Kongl. Mayts maggeschifftebreff med Thommiss Dyrre paa nogle Cronens gaar­ der, nemblig Dybholt, Offuer Fiellebrou, Breche och Helle med it stöche enng i Fiellebrou gierde. 1 De följande orden aro tillskrifna af annan hand. 486 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS N:o 75. Threduffue och sex breffuer paa denn öde- gaard Bunderod ynder Offuer Greenn. N:o 76. Thuennde pergamentiss breffuer om Stuore Höuig. N:o 77. Tholff pergamentiss och papierss breffuer paa Todaass i Kleffuedalss sougenn. ’Noch it till. N:o 78. Thiffue pergamentiss och papierss breffuer, angaaennde Thierne och Tiernne wannd med diss aallefische. N:o 79. Fiortenn stocher pergamentis breffue wed- kommennde Röed paa Miörnn. N:o 80. Enn convolut, huor vdj finndess welb. Thom- miss Dyress Frue Margrette morgenngaffue breffue, som de haffwer giffuenn huer andre. N:o 81. Schiöde paa Naffueröd udj Rör sougenn. N:o 82. Sex breffue om Helgerôd i Sollberg sou­ genn. N:o 83. Ett byttess om aager och enng i Raaröd i Jörlannd sougenn. 1Hiemtings och laug- mands gange och dom paa Raarödz querne. N:o 84. Granndboe och Trannderaass anrörennde udj Rör sougenn. N:o 85. Kiôbebreff paa enn enngetey i Fiellebrou gierde, Affschallebreche kaldiss. Item fortegnelse N:o 86. Nie papierss breffuer om Siôrboe i Walle paa huad Sörby skylder till Ba- sougenn. huiss. N:o 87. Tholff pergamentiss och papierss breffuer om Østerrod i Walle sougen. N:o 88. Panntebreff aff Her Henndrich paa Hissinng paa denn gaard Helle vdj Stienkierche sougen. N:o 89. Schiödebreff paa den gaard Mollefoess paa Thiörnn. N:o 90. En convolut, der vdj finndess Thorgier Erich­ sens schiödebreff paa den gaard Stuore Off­ uer Greenn ocli Lunde i Øssmaall sougen. Noch trej breffue wedkommennde Lille Off­ uer Green i samme sougen. Item Nichell Kochis schiöde paa denn gaard Lerie i Bache sougen paa Hissinng. 1 De följande orden äro tillskrifna af annan hand. DYRE TILL SUNDSBY, ÅR 1652. 487 N:o 91. Tie pergamentiss och papierss breff paa den gaard Synder Tangeröd udj Walle sougen. N:o 92. Pannttebreff paa Mellumgaardenn i Norder Hualssenng paa Thiôrnn aff Elj paa Kerberg. N:o 93. Thj papierss breff wedkommende denn halff- ue gaard i Neder Braaland. 1 Noch tre till. N:o 94. Hannss Dyress quitering for — 88 Rixdr hannem er betalt paa Frue Sidtzell Brunss weignne. N:o 95. En copie aff it breff, at der er beuillget it stöche march fra Fyrreseter och er lagt till Breche 1och oterigen derifron tagin och lagt til Foresetter. N:o 96. Herforudenn finndes wdj thuennde gamble schriner adtsehiellige gamell pergamentis och paapiers breffuer indlagt, som udj denne registerinng iche er naffnngiffuen, mennss vdj denn forrig gamble registerinng finn­ des indförtt. N:o 97. Noch fanntis enn jordbog, som indholte Sundsbyegaards och tilleggennde goedtsis lanndgilde aff S: Thommess Dyrre med egenn hannd schreffuet offuer de aaringer fra Sextennhundred fem och treduffue till 1650. N:o 98. Ennd derforvdenn enn jordbog aff Fru Mar­ grette effter S: Thommiss Dyris affganng forfatti doffuer forschreffnne guodsis land- schyld och thredie aarss tage; huilchenn jordebog aff welbemelte Fru Margrette er igiennem draget, forseigled och wnder- schreffuen. följande orden äro tillskrifna af annan hand. 488 BOUPPTECKNING EFTER THOMAS DYRE TILL SUNDSBY, AR 1652. Att wii wnnder schreffnne haffuer siet och lest forschreffnne in- teignede hanndschriffter och tillstaaennde gieldsbreffuer, sampt offuer- siett forschreffnne bow i goeds och lössörre richtigennss at finndes, dissligeste siet och nummererede indteignnede adkombst breffue, kiôbe- och pannte breffue och anndre slig eigendombss breffue, saauellsom enn jordbog med S: Thommiss Dyriss egenn hannd schreffuenn, fra Anno 1635 till 1650, med sampt enn andenn jordbog som welb: Frue Margrette Huidtfeld haffuer effter denn S: mannds död sielff forfattid, jgiennem draget ocli forseigled offuer landschyl- denn och tredie aarss taggernne, widner wy med worriss hennder ocli zignetter. Achtum Sundtzbye vt supra. (L. S.) (L. S.) . (L. S.) Hanns Frandsen. Jacob Hannssen Nöring. Peder Andersen. Laugmand. Egen hannd. Egen hand. De tre sigillen äro i svart lack tryckta på papperet ofvanför namnen. Under sigillen och mellan dem gå fyra hoplagda trådar af svart silke. Härefter följer å samma sida en förteckning å ”Nogle breffuer, som icke er indførdt i den ny registering, som godtzit vedkommer”. Å nästa sida begynner en 16 sidor lång förteckning med öfverskrift "Huis kongl. benaadinger, kiöbe- och pantebreffue ocli andre machtpaaliggende documenter jeg Margrete Huitfeld S. Tho­ mas Dyris mig tilforhandler och bekommer paa Sundzby gaard och godtz, effter denne registering er giort". Man har icke ansett det vara skäl att upptaga utrymmet med aftryckande af dessa förteckningar. Träsniderier från äldre tid. Samlade och beskrifna af CARL CEDERSTRÖM. I hopp att kunna medverka till bevarande i ord och bild af de få snidverk, hvilka såsom prof af allmogens handaslöjd ännu finnas qvar från äldre tid, har jag sammanfattat nedanstående be- skrifning af dylika föremål. Det är ock hög tid att söka för­ vara de förgängliga spåren af en konst, som förr varit i vissa delar af landet allmän, men som numera nästan försvunnit eller är på väg att det göra. Med all rätt må erkännas, att just under senaste tid träsnideriet, i likhet med annan handaslöjd, erhållit myc­ ken uppmuntran och att detsamma genom lämpliga åtgärder mycket befordrats. Våra dagars träsnidarekonst är likväl en helt annan än forna dagars, ocli dess mål är tillverkning af en saluvara, medan deremot det gamla snideriet sannolikt icke afsåg åstadkommande af ett salualster, utan förfärdigande, om och med betydlig tid­ spillan, af ett prydligt redskap att begagnas i hemmet, och hvilket ofta på grund af derå anbraga inskrifter eller ornament borde ut­ göra ett minne af en eller annan vigtig tilldragelse inom familjen. Flere bland de föremål, som här nedan beskrifvas, förete ett så fulländadt och tidsödande arbete, att desamma nu ej skulle kunna utan betydlig kostnad ens efterbildas. Grannskapet till Norge hade tydligtvis utöfvat ett synner­ ligen gynsamt inflytande på träsnidarekonsten i Bohuslän. I Norge är nämligen, som bekant, denna konst såsom handaslöjd sedan lång tid tillbaka i fullt flor och har derstädes utvecklat sig till en industri, hvilkens alster vinna stor afsättning. Bland här nedan beskrifna snidade redskap från äldre tider förtjenar isynnerhet ett slag att ådraga sig uppmärksamhet, näm­ ligen mangelbrädet (eller kafveldonet). Mangelbrädet är gemenligen prydt med allehanda, dels upp­ höjda, dels inskurna zirater. Dessa prydnader hafva under olika tider varit något olika. Såväl en och annan inskrift, som an­ bragta ornament angifva, att ett mer eller mindre rikt och väl snidadt mangelträd varit en sedvanlig brudgåfva, och traditionen förmäler att denna gåfva både gafs och om möjligt tillverkades af brudgummen. Ännu i våra dagar linnes detta redskap allmänt i bruk i norra Bohuslän. 490 CARL CEDERSTRÖM. De trädslag, som vid mangelträdens förfärdigande användts, äro, hvad beträffa de äldre redskapen, ek och någon gång bok, deremot för de yngre vanligast björk, stundom ek, någon gång bok, al, asp eller lönn. Formen för mangelträden är föga af- vikande, dock äro i allmänhet de äldre längre och bredare än de yngre. Handtaget är merendels bildadt i form af en häst. Hvad beträffar tillförlitligheten af de årtal, som äro sniderierna åsatta, torde kunna göras den invändning, att man, der årtalet ej är utfördt i upphöjdt arbete, utan blott i redskapet inskuret, ej kan vara förvissad det ej ett falskt årtal blifvit i senare tid ditsatt, för att vid försäljning höja redskapets pris. Häremot vill jag anmärka, att de flesta af dessa redskap mer eller mindre tillfälligtvis blifvit af mig påträffade och genast in­ köpta, så att säljaren icke haft tid på sig att vidtaga slik förfalsk- ningsåtgärd; att priset vid dessa inköp, med få undantag, varit så ytterst lågt, att redskapet omöjligt kunnat vara föremål för en så­ dan spekulation å säljarens sida, vidare att å redskapet oftast bland prydnaderna lemnats öppet rum för inskärning af årtalet, hvilket en gång der anbragt, omöjligt kunnat ändras; slutligen att jemförelse med andra, daterade, sniderier gifver god kontroll. Det förefaller måhända såsom en origtighet att jag, jemte sniderierna från Bohuslän, äfven anför två från Norge och tre från Vermland; detta har skett, emedan dessa redskap, hvaribland fyra äro daterade, gifva goda hållpunkter för jemförelse. De redskap, som här nedan beskrifvas, äro A) Mangelträd. B) Diverse redskap. C) Skrin och lådor. D) Seldon. Och anföras här 33 mangelträd, 3 diverse redskap, 8 skrin eller lådor och 11 seldon, eller tillsamman 55 snidade redskap. A) Mangelbräden. 1. Mangelbräde af ek, utan årtal, jemnbredt; en tredjedel af brädets längd bortnött. Afbildadt fig. 1. Slät, flerkälad randlist. Ofre ytan prydd med bredt, upphöjdt listverk, som har tyd­ lig öfverensstämmelse med listverket å skrinet n:o 38, hvilket är orneradt i renaissance-stil. Handtag svängdt, icke i form af häst. Ehuru icke försedt med årtal, synes mig detta bräde säker­ ligen vara det äldsta bland de mangelbräden, som här beskrifvas: den betydliga afhötningen talar derfor helst då man betänker, TR ÄSNIDERIER FRAN ÄLDRE TID. 491 huru väl ekvirke motstår tidens åverkan, likaså ornamenteringen, som har en mycket åldrig pregel. Erhållet från Koster i Tjernö socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2794. si ■1 thze 1 Fig. I. Mangelbräde. Tjernö s:n, Bohuslän. 2 JENG BERGXA Fig. 3. Mangelbräde från 1711. Strömstad. Fig. 2. Mangelbräde från 1629. Näsinge s:n, Bohuslän. 2. Mangelbräde af ek, från år 1629, bredare vid handtaget, än vid spetsen. Alla prydnader i upphöjdt arbete. Afbildadt fig. 2. 492 CARL CEDERSTRÖM. Öfverst en rosett i form af blomma med fjorton kronblad, derefter längs efter brädet: Helle Niels Datter 1629; vidare, äfven längs efter brädet, ett lejonhufvud, ett bevingadt hjerta, hvarur blommor uppspira, deladt i två rum, med runan Y i det ena oeli h i det andra; under hjertat en orm och en stjerna. Derefter frälsarens monogram (IHS). På båda sidor om handtaget ornament, olika sinsemellan; längst ned på ena sidan en liten rosett, bildad af en cirkel med deri stående sexuddig stjerna. Randzirat i tung stil längs utmed långsidorna. Handtaget slutas upptill med ett drakhufvud. Detta bräde är i flere afseenden mycket afvikande från öfriga dylika af yngre datum; prydnadernas anordning längs brädet, runornas förekomst samt drakhufvudet å handtaget äfvensom den högst egendomliga randziraten gifva det en egen åldrig pregel. Erhållet från Stora Ytten i Näsinge socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2392. 3. Mangelräde af ek, från 1711, obetydligt bredare vid spet­ sen än vid handtaget. Alla prydnader i upphöjdt arbete. Afbildadt fig. 3.: Öfverst två englar, derefter Adam och Eva vid kunskapens träd, omkring hvars stam ormen lindat sig. Vid det första mennisko- parets fotter en hare, en hjort oeli ett annat (obestämbart) djur. Vidare två stjernor, derefter S:t Mathei bröstbild, solen och S:t Marci bröstbild i bredd med hvarandra; tvenne stjernor; Kri­ stus på korset, omgifven af pinoredskap samt en dödskalle, ett timglas och en tupp. Frälsarens hufvud bär gloria (eller möjligen törnekrans), armarne äro horizontalt utsträckta, fötterna samman­ förda, utan fotbräde. Två stjernor; S:t Lucæ bröstbild, halfmånen och S:t Pauli bröstbild i bredd med hvarandra. Två stjernor. En byggnad med torn samt underskrift: ”Der Tempel Jerus”. Simon med korset. Två stjernor. På sidorna om det hästformade handtaget står i upphöjdt arbete: Sibarth Ha Dorte Mi nsn chels dat ter Anno 1711. derunder en mansfigur; derunder en qvinnofigur. Mansfiguren har bredskyggig hatt med fjäder, rock med dubbla knapprader, ärmuppslag oeh ficklock samt skor med höga klackar; . TRÄSNIDERIER FRÅN ÄLDRE TID. 493 qvinnofiguren har hög hårklädsel, urringadt klädningslif och höft- valkar. De ofvan nämnda större grupperna, nämligen Adam och Eva, korsfästelsen samt Simon med korset, äro hvardera omgifna af en krans, hvarigenom bildas tre medaljongformiga fält, hvilken an­ ordning i viss mån närmar sig till den sammanställning af rosett- formig aornament, hvilken så ofta förekommer på mangelbräden från en senare tid. Träsnidaren liar jenite de tre evangelisterna afbildat aposteln Paulus, troligtvis dertill föranledd genom hågkomsten af ett svar i katechesen, der i femte hufvudstycket förekomma orden : "så skrifva evangelisterna Matheus, Marcus, Lucas och apostelen Paulus". Jerusalems tempel är säkerligen kopieradt efter någon afbild­ ning i en tysk andaktsbok. Det synes, dels af inskriptionen, dels af de båda figurerna, att mangelbrädet varit en brudgåfva. Erhållet från Strömstad. Cederstr. saml. 2024. 4. Mangelbräde af ek, från 1714, jemnbredt. Afbildadt fig. 4. Otydlig zigzagzirat längs med tre sidor af brädets öfre yta, som prydes af tvenne, under hvarandra stående rosetter, hvardera bildad af ett i en cirkel inskrifvet malteserkors; vidare två magra vextslingor samt bredvid handtaget årtalet 1714. Handtaget i form af häst. Erhållet från Skee socken i Bohuslän. Cederstr. saml. 2201. 5. Mangelbräde af bok, från 1718, bredare mot spetsen, sär­ deles rikt orneradt och utmärkt fint arbetadt. Afbildadt fig. 5. Den egendomliga formen, i det nämligen brädet är bredare vid spetsen än vid handtaget, är i ögonen fallande, men återfinnes hos N:is 15 och 17, som äro med det ifrågavarande mycket öfver- ensstämmande. A öfre ytan, som är indelad i tre fält förefinnes i öfversta fältet en sammansatt rosett med central fyrkant, som sjelf är sammansatt af smärre fyrkanter. Derefter på mellanbalken mellan fälten inskuren inskription: Anno 1718 med ett hjerta i midten. I andra fältet en, af stjernformiga figurer sammansatt rosett samt i samma fält ytterligare en stor stjernlik ■■■ 494 CARL CEDERSTRÖM. rosett. Samtliga rosetter omgifvas af rambildande snideri. På mellanbalken mellan andra och tredje fälten inskuren inskrift: P. O. S. B. S. H. D. I mil 25 Fig. 4. Mangelbräde från 1714. Skee s:n, Fig. 5. Mangelbräde från 1718; sedt från sidan Bohuslän. och uppifrån. Lommelanda s:n, Bohuslän. Det emellan de stora rosetterna qvarblifna utrymmet är ut- fyldt af smärre sniderier i samma stil. Den tredje rosetten upp­ ifrån är egendomlig, oeb dess form återfinnes ej å något af de öfriga mangelbrädena. TRÄSNIDERIER FRÅN ALDRE TID. 495 Det hästformiga, rikt prydda handtaget står på det tredje fältet, som upptages dels af en fjerde stor, sammansatt rosett, dels af hvarandra skärande segmenter af flere smärre rosetter. En slät list omgifver den ornerade ytan. Detta mangelbräde, säkerligen en brudgåfva, är ett af de bäst arbetade i samlingen. Erhållet från Bodal i Lommelanda s:n, Bohuslän. Cederstr. saml. 2500. 6. Mangelbräde af björk, från 1719, något afsmalnande mot spetsen, temligen groft arbetadt. Afbildadt fig. 6. Fyra rosetter stå nedanför hvarandra, derefter komma tvenne skeppsbilder, simpelt oeli grundt inskurna, det främre skeppet för- sedt med bogspröt, tre master och flagga. Skeppsbilderna stå dels ofvan, dels på sidan om det hästformiga, groft prydda hand­ taget; å andra sidan om detsamma står inskuret J. O. S. G. O. D. 1719. Denna inskrift synes antyda att äfven detta bräde varit en brud­ gåfva. Erhållet från Skee s:n i Bohuslän. Cederstr. saml. 2235. 7. Mangelbräde af lönn, från 1730, nära jemnbredt. Afbildadt lig- 7. Brädets öfre yta indelad i fem tält; ofvan det öfversta in­ skriften 1730 — Januari; i första fältet stor sammansatt rosett, i andra fältet en sammansatt fyrkant, inskrifven i en cirkel, i hvilken tillika är infogad en figur, som jemte den nämnda fyrkanten möj­ ligen skall föreställa monogramet IHS. I tredje fältet en rosett, bildad af sexarmad stjerna, inskrifven i en cirkel. I de tvenne återstående fälten simpla, rätliniga pryd- nader. Simpelt ocli ojemnt arbete. Handtag fattas. Erhållet från Karlanda s:n i Vermland. Cederstr. saml. 2838. 8. Mangelbräde af ek, från 1735, jemnbredt. Afbildadt fig. 8. Fem rosetter, bildade af cirklar med .deri inskrifna figurer, stå den ena ofvanför den andra; mellanrummen mellan desamma äro groft snidade; flerdubbel randzirat. Handtaget saknas. In- Bidr. till Glit. o. Bolt, läns historia. 3 och 4. 15 496 CARL CEDERSTRÖM. skription längs efter brädet å båda sidor om handtagsfästet: O. S. S. + K. J. D. samt ANO 1735. Erhållet från Råshult i Lommelanda socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2538. 2- 2i X fil JIENGRERG. Fig. 7. Mangelbräde från Fig. 8. Mangelbräde frän 1730. Karlanda s:n, 1735. Lommelanda s:n, Vermland. Bohuslän. Fig. 6. Mangelbräde från 1719. Skee s:n, Bohuslän. 9. Mangelbräde af ek, från 1742, jemnbredt. Afbildadt fig. 9. Egendomlig, djupt snidad randzirat längs efter långsidorna TRÄSNIDERIER FRÅN ÄLDRE TID. 497 Rosetter, hvardera bildad af fyrarmig stjerna, inskrifven i cirkel, samt fyrkanter (med deri inskrifven fyrarmig stjerna), den ena under den andra, upptaga ytan från brädets spets till hand­ lagets fäste. Midtpå brädet står längs efter detsamma: ANO 1742. jemte initialer. Handtag saknas. Längst ned, på hvardera sidan om hand- tagsfästet två cirklar med tydlig medelpunkt. Erhållet från Nöstre i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2207. 10. Mangelbräde af ek, från 1750, jemnbredt. Afbildadt fig. 10. En stor cirkel, med smärre koncentriska cirklar inuti den­ samma, radier o. s. v., samt fyra större rosetter jemte en mängd mindre rosetter intaga brädets öfre yta; ingen randzirat. Handtag fattas; på hvardera sidan om handtagsfästet en liten, simpel rosett, under den ena af dessa inskriften 1750. O. M. S. Erhållet från Massleberg i Skee socken, Bohuslän. Cederstr, saml. 2502. 11. Mangelbräde af asp, från 1754, jemnbredt. Slät list längs brädets alla sidor. Öfverst en af svagt och illa tecknade englahufvuden omgifven rosett, bildad genom två, i en cirkel inskrifna, hvarandra skärande olikstora sexarmade stjernor; derefter en alldeles dylik rosett och under densamma ännu en sådan. Vidare årtalet 1754, derunder konung Adolf Fredriks krönta namnchiffer, under detsamma ytterligare en rosett af nyss nämnd form; längs handtagsfästet. och ofvan detsamma grofbladiga vext- slingor. Handtaget saknas. Erhållet från Östby i Näsinge.socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2780. 12. Mangelbräde af lönn, från 1757, jemnbredt. Tre större rosetter samt å brädets öfre yta inskriptionen ANO 1757. I E. D. Ingen randzirat. Handtaget mejsladt ur samma stycke hvaraf brädet förfärdigats, obetydligt orneradt. Erhållet från Madar i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2327. 498 CARL CEDERSTRÖM. 13. Mangelbräde af ek, från 1759, jemnbredt. Fyra större rosetter å brädets ofre yta. Handtag simpelt, i form af häst; utmed detsamma groft skuren inskrift: 1759 M. A. S. Zigzagformig randzirat utefter brädets långsidor. Erhållet från Hellestrand i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2529. 14. Mangelbräde af ek, från 1759, jemnbredt. Öfverst en rosett, bildad af sjuarmig stjerna inskrifven i cirkel; derunder en otymplig ryttarefigur, stäld längs efter brädet; å ena sidan om densamma diverse prydnader, å andra sidan inskriptionen : ANO. 1759. Derefter en rosett af alldeles egendomligt utseende, ytterligare en rosett bildad af en sjuarmig stjerna, stående i en cirkel. Handtaget simpelt. Erhållet från Öster-Buar i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2745. 15. Mangelbräde af bok, från 1759, bredare mot spetsen, rikt och smakfullt orneradt. Brädets öfre yta är indelad i fyra större fyrkantiga fält. Det första uppifrån, d. v. s. från spetsen räknadt, upptages af en mycket sammansatt rosett samt af hörnprydnader. A en tvärbalk emellan första ocli andra fältet står i upphöjdt arbete: Karen Christinesda[tter]. I andra fältet en stor sammansatt rosett jemte prydnader i fältets börn. A mellanbalken mellan andra och tredje fältet står: 17 Simen Olsen 59. Tredje fältet intages af en rosett, bildad af en cirkel med svängda radier, samt hörnprydnader. Å tredje tvärbalken: D:r Juliana Maria. I fjerde fältet på båda sidor om det simpla handtaget pryd­ ligt utskurna halfcirklar, skärande hvarandra. En slät rand om- gifver tre sidor af brädets öfre yta. Skulpturen är fint och omsorgsfullt utförd. Brädet liknar, både till formen och till indelningen i fält, det N:o 5 beskrifna mangel- brädet; äfven råämnet är detsamma hos båda, nämligen bok, hvil­ ket trädslag i norra Bohuslän svårligen finnes att tillgå. Erhållet från Strömstad, der det i lång tid gått i arf inom en och samma familj. Cederstr, saml. 2472. TRÄSNIDERIER FRÄN ÄLDRE TID. 499 16. Mangelbräde af bok, utan årtal; obetydligt bredare mot spetsen, som är något skadad i kanten. Afbildadt fig. 11. Dubbel, fjällig, randzirat längs tre sidor af öfre ytan. Hela nämnda yta är öfver allt betäckt af de finaste sniderier. Öfverst en stor, sammansatt rosett, i hvilken två koncentriska cirklar ingå äfvensom en i den större cirkeln inskrifven fyrkant 2ii 1i 7 F . Fig. 11. Mangelbräde. Skee s:n, Bohuslän. ENCBERCYS Fig. 9. Mangelbräde från Fig. 10. Mangelbräde från 1742. Skee s:n, Bohuslän. 1750. Skee s:n, Bohuslän. samt en densamma skärande fyruddig stjerna. Derefter två små rosetter, hvardera bildad af åttaarmig stjerna inskrifven i cirkel, hvilka upptaga rummet mellan nämnda stora rosett och den efter- — 500 CARL CEDERSTRÖM. följande, som utgöres af en cirkel, hvari en större fyrkant är in- skrifven, hvilken bildas af fyra smärre fyrkanter, som åter i deras ordning bildas livar och en af fyra mindre dylika; en hvar af dessa mindre fyrkanter är sammansatt af fyra ännu mindre dylika. Derefter två rosetter bestående hvardera af en cirkel med tolf radier. Vidare en stor, af hvarandra skärande cirklar samman­ satt rosett. De här ofvan nämnda ornamenten intaga ett fält, som af ett slätt tvärband skiljes från ett nedre fält, hvilket upptill prydes af två cirklar med svängda radier; i samma fält förefinnas å hvar­ dera sidan om handtagsfästet sex rosetter, af hvilka de, som bilda hvarje jemnstående par, äro sinsemellan lika; derjemte är första paret lika med sjette, andra lika med femte, samt tredje ocli fjerde paren sinsemellan lika. De sistnämnda bildas af cirklar med svängda radier, första ocli sjette paren af cirklar med tolf räta radier, andra ccli femte paren af cirklar med inskrifven åttaarmig stjerna. Handtag saknas. Brädets af trädmask angripna material, den omständigheten att det är förfärdigadt af bok, ett på senare tid i Bohuslän ytterst .svårförvärfvadt råämne, dess från basen mot spetsen bredare form, dess indelning i fält, slutligen dess fulländade ornamentering gif- ver anledning att antaga dess ålder vara åtminstone ungefär lika med de tvenne förut beskrifna mangelbrädena N:is 5 (fr. 1718) ocli 15 (fr. 1759), ehuru arbetet å det ifrågavarande brädet är ännu finare ocli ornamenten ännu mera smakfulla än å de nyssnämnda exemplaren. Erhållet från Salen i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2331. 17. Mangelbräde af bok, utan årtal, bredare mot spetsen. Afbildadt fig. 12. Slät list utefter öfre ytans långsidor. Denna yta indelad i fyra fält. De trenne öfre fälten intagas hvartdera af en stol- sammansatt rosett jemte hörnprydnader. Den öfversta rosetten liknar fullkomligt den öfversta å brädet N:o 15 äfvensom den fjerde eller nedersta å brädet N:o 5. Bredvid det i form af häst snidade handtaget rader af ornament, liknande dem, som förekomma såsom hörnprydnader å nämnda tvenne bräden. Arbetets beskaffenhet, ornamentens karakter, den släta rand- listen, råämnet ocli brädets form angifva nära förvandtskap med N:is 5 ocli 15. Erhållet från Strand i Högdals socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2580. TRÄSNIDERIER FRÅN ALDRE TID. 501 18. Mangelbräde af ek, från 1763, jemnbredt. Slät list längs tre sidor af brädet. Alla ornament i upphöjdt arbete. Ofre ytan ofvan handtagsfästet indelad i tre fält, hvart- dera med särskild infattning. I öfversta fältet: A N O. 1763. I andra fältet ett springande djur med greniga born (hjort, elg eller ren); i tredje fältet ett träd, vid dess fot en urna (eller möjligvis ett altare) samt en pyramidformig sten. Mellan nedersta fältet oeli handtagsfästet två enkla rosetter (cirkel med sexuddig stjerna). Handtaget saknas. Erhållet från Norr-Buar i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2748. 19. Mangelbräde af al, från 1766, jemnbredt. Tre djupt skurna rosetter (bestående af cirkel med inskrifven tiouddig stjerna, i hvars midt står en liten cirkel med deri in- skrifvet kors) af egendomlig typ jemte åtskilliga fyllnadsprydnader upptaga brädets öfre yta. A kantytorna en grof zigzagformig zirat; å den ena af nämnda ytor, efter afbrott af zigzagziraten en bakvänd inskription: ANO 1766 — A. J. S. — B. M. D., hvilken synes angifva, att redskapet varit en brudgåfva. Erhållet från Skee socken i Bohuslän. Cederstr, saml. 2330. 20. Mangelbräde af ek, från 1768, något afsmalnande mot spetsen. Dubbel zigzagzirat löpande efter långsidorna af brädets öfre yta. A besagda yta efter hvarandra tre rosetter (den öfversta en cirkel med sex radier, den mellersta en cirkel med inskrifven fyr- armad stjerna), derefter en fyrkant, derpå två rosetter vid hand­ taget, som är i form af en häst, men tydligtvis af nyare datum. Randziraten är nedtill afbruten, för att lemna plats åt inskrip­ tionen: 1768. H. E. S. Erhållet från Nedgård i Näsinge socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 785. 21. Mangelbräde af ek, från 1774, jemnbredt. Liknar till formen ett klappträd (hvartill det dock icke lärer begagnats), således försedt med fortlöpande, rakt skaft som bildar handtaget. Simpel zigzagzirat längs med öfre ytans sidor. CARL CEDERSTRÖM. A samma yta öfverst en illa skuren, rutformig prydnad; midten af brädet en rosett, bildad af en sexuddig stjerna inkrif- ven i cirkel, derefter inskriptionen: 1774. N. II. D.; derefter åter 0•3 I I JE/VGBERG L Fig. 12. Mangelbräde. Hogdals 8:n, Bohuslän. Fig. 14. Mangelbräde från 1776. Näsinge s:n, Bohuslän. Fig. 13. Mangelbräde från 1776. Smålenenes amt, Norge. en rosett (sexuddig stjerna inskrifven i cirkel, uddarne förbundna med varandra medelst mot cirkelperiferien konkava linier). Erhållet från Ang i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2436. TRÄSNIDERIER FRÅN ÄLDRE TID. 503 22. Mangelbräde af ek, från 1776, jemnbredt. Afbildadt fig. 13. Dubbel zigzagzirat utmed alla sidor af brädets öfre yta. Å den sistnämnda tre rosetter, af hvilka den mellersta är bildad på vanligt sätt af en cirkel med inskrifven sexuddig stjerna med för­ bundna uddar, med små hjertan stående mellan uddarne; den öfversta rosetten är likaledes bildad genom en sexuddig stjerna inskrifven i cirkel, men dess konturer skäras af en i samma cirkel inskrifven månghörning; tredje rosetten liknar den öfversta, men i stjernans midt står en mindre cirkel, hvari en liten sexuddig stjerna är inskrifven. Vidare en medaljong med inskription omgifvande en liten rosett, som bildar medaljongens midt: P. L. P. 1776.; derefter ytterligare en stor rosett (cirkel med sexarmad stjerna med för­ bundna spetsar). Mellan rosetterna ocli bredvid det hästformade handtaget bred- bladiga vexter med ananaslik frukt. Ett par cirklar, genom vinkel- räta diametrar indelade i fält, stå invid handtaget. Erhållet från Stenbygård i Smålenenes amt, Norge. Cederstr. saml. 2501. 23. Mangelbräde af ek, från 1776, jemnbredt. Afbildadt fig. 14. Zigzagzirat utmed öfre ytans fyra sidor. Öfverst en, i en urna vexande liljelik vext med rund blomma samt åtta blad; å hvarje af de öfversta sex bladen sitter en fogel; på urnan likaledes en fogel afbildad. Nedanför urnan och hållande i densamma stå en man och en qvinna, hvardera med en uppsträckt arm; mellan dem tvenne kyssande, gåslika foglar — troligtvis dufvor. Nedanför besagda figurer inskriptionen: P. L. P. 1776. Derefter åter en liljelik vext, uppspirande ur ett hjerta, i hvilket finnas en manlig och en qvinlig figur samt tvenne små lilje- lika vexter. På ett par af den stora vextens blad sitta foglar. Ofvanpå hjertat tvenne foglar. Ytterligare en liljelik vext med sex foglar; vexten står i en urna med menniskoansigte. Handtag i form af häst. Brädet har säkerligen, enligt hvad de uppräknade sinne­ bilderna antyda, varit en brudgåfva. Erhållet från Hellesmörk i Näsinge socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2528. 24. Mangelbräde af björk, från konung Christian VII:s re­ gering (1766—1808); jemnbredt. Afbildadt fig. 15. 504 CARL CEBERSTRÖM. Öfverst konung Christian VII:s krönta namnchiffer samt tvenne vexter. Der nedanför en häst, på hvilken tvenne foglar sitta; der­ efter ett med perlzirat afskildt fält, på hvilket förmodligen egarens nämn stått, hvilket sedermera afsigtligt blifvit med knif utplånadt. se; 3 Fig. 15. Mangelbräde. Fig. 16. Mangelbräde Smålenenes amt, Norge. från 1784. Strömstad. Derefter ett par rankornament. A båda sidor af det häst- formiga handtaget fyra små rosetter, af hvilka de på samma sida af handtaget stående äro sinsemellan olika, de parvis stående der- emot sinsemellan lika, med undantag af första paret. Erhållet från Smålenenes amt i Norge Cederstr. saml. 768. TRÄSNIDERIER FRÅN ALDRE TID, 505 25. Mangelbräde af björk, från 1778, nära jemnbredt. Utan randzirat. Öfverst en större rosett, derefter en mindre sådan, derefter två smärre sådana, bredvid hvarandra stående; vidare en större rosett (cirkel med vridna radier), ytterligare en rosett. Handtag simpelt. På kanten af brädet står illa skuret: 1778 A. N. A. Matesis Dottir. Erhållet från Äng i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2462. 26. Mangelbräde af ek, från 1780, nära jemnbredt. Otydlig zigzagzirat längs brädets alla kanter. Öfverst två i bredd stående små rosetter, bildade hvardera af en sexarmig stjerna, inskrifven i en cirkel, hvarjemte armarnes spetsar för­ enas genom mot cirkelperiferien konkava linier. Derefter en liten dylik rosett. Vidare en stor rosett bildad på nyssnämda sätt, med egendomliga småprydnader. Derpå upp och nedvända årtalet 1780. Vidare efter hvarandra tre stora rosetter, fullkomligt liknande den sist beskrifna. Handtag saknas. Vid handtagsfästet två obe­ tydliga cirklar med radier. Erhållet från Stenaröd i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 1779. 27. Mangelbräde af björk, från 1783. Simpel uddig randzirat. På brädets öfre yta en stor sex- uddig stjerna, inskrifven i en cirkel, en dylik mindre, samt efter hvarandra två stora sådana med årtalet 1783 mellan sig. Handtag uthugget ur samma stycke som sjelfva brädet. Erhållet från Karlanda socken i Vermland. Cederstr. saml. 2830. 28. Mangelbräde af björk, från 1784, något smalare mot spetsen. Afbildadt fig. 10. Flerdubbel zigzagzirat längs båda långsidorna. Öfverst en af fyra, smärre fyrkanter sammansatt fyrkant, vidare efter hvarandra tre rosetter: den första bildad af en cirkel med deri inskrifven sjuspetsad stjerna, i hvars midt åter står en mindre cirkel, hvari en liten fyrkant befinnes inskrifven, hvilken sjelf är sammansatt af fyra smärre fyrkanter; den andra rosetten bestående af en cirkel, hvars yta delas i fyra fält genom tvenne diametrar, öfversta och nedersta fältet randadt i längdsrigtning med brädet sidofälten randade i tvärrigtning mot brädets längdaxel; tredje rosetten bestående af en cirkel med svängda radier. Derefter två med spetsarne hoplagda hjertan, derunder en sammansatt rosett 506 CARL CEDERSTRÖM. bildad af en större cirkel med deri inskrifven tiospetsad stjerna, i hvilkens midt står en mindre cirkel med i densamma inskrifven elfvaspetsad stjerna, i dennas midt åter en ännu mindre cirkel med deri inskrifven sexuddig stjerna. Vid och delvis_under det simpla handtaget en cirkel med sexuddig stjerna (spetsarne för­ enade med mot periferien konkava linier), derefter åter en cirkel med sexuddig stjerna, slutligen en fyrkant, alldeles lika den vid brädets spets stående. A kanten det illa skurna årtalet 1784 jemte initialer. Erhållet från Strömstad. Cederstr. saml. 774. 29. Mangelbräde af björk, från 1796, något afsmalnande mot spetsen. Ej randsirat. Öfverst en cirkel med deri inskrifven sex­ uddig stjerna (med förbundna uddar), derefter en cirkel med svängda radier, derpå ett tvärtöfver brädet gående ornament; ytter­ ligare en cirkel med sexuddig stjerna, lik den nyssbeskrifna. Handtaget som nu saknas har blifvit borthugget från brädet, hvarmed det varit kontinuerligt. Bredvid handtagsfästet illa skuren inskription: ANO. 1796. EMS. KND. Erhållet från Ang i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2431. 30. Mangelbräde af ek, från 1799, afsmalnande mot spetsen. Ej randsirat annat än omkring det fält, hvars midt intages af det i form af en häst skurna, klumpiga handtaget. Å brädet efter hvarandra fem rosetter, hvardera bildad af en cirkel med deri inskrifven sexuddig stjerna. Längs brädet stå nära kanten illa skurna initialer och årtalet 1799. Erhållet från Görlöf i Skee socken, Bohuslän. Cederstr, saml. 2676. 31. Mangelbräde af bok, utan årtal, jemnbredt. Randsirat utefter öfre ytans långsidor. Tre väl snidade ro­ setter (den öfversta och nedersta bildad af cirkel med deri in­ skrifven sexarmad stjerna med förbundna armar, den medlersta bestående af en cirkel med deri inskrifven mångarmad stjerna) samt lemningar af en fjerde och femte, de sistnämnda å hand­ taget. Brädet, som förvarats i samma slägt sedan siste, nu fyrtio­ årige, egarens farfaders tid, har tillförene varit försedt med van- TRÄSNIDERIER FRÄN ÄLDRE TID. 507 ligt handtag, men sedermera, för att kunna delas, afsågats på midten, hvarvid det ifrågavarande, öfre stycket fått ett rakt hand­ tag, utmejsladt ur sjelfva brädet Brädets ålder kan säkerligen härledas från 1700-talets slut. Erhållet från Strömstad. Cederstr. saml. 2508. 32. Mangelbräde af björk, utan årtal, jemnbredt. Randsirat. Två rosetter, bildade af cirklar med inskrifven fyrauddig stjerna. Handtag massivt (d. ä. ur samma stycke, som brädet). Erhållet från Strömstad. Cederstr. saml. 777. 33. Mangelbräde af björk, från 1805, jemnbredt. Kupig randlist kring alla sidorna af brädets öfre yta.  denna yta vid spetsen två små hjertan, derefter ett större dylikt, alla med spetsen uppåt; en djupt snidad rosett, bildad af sex- uddig stjerna (med uddarne sinsemellan förbundna), inskrifven i en cirkel, derefter en cirkel med svängda radier, vidare en ro­ sett, lik den nyss beskrifna, dock mera grundt skuren. Handtag saknas. Vid handtagsfästet inskriptionen: ANO. 1805 samt initialer. Erhållet från Skee socken i Bohuslän. Cederstr saml. 2837. B) Diverse husgeråd. 34. Aln af björk, från år 1771, prydd med enkla och dubbla zigzaglinier, försedd på två ställen med det nämnda årtalet. Erhållen från Näsinge socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2505. 35. Spinnrockshufvud af björk, utan årtal, skuret ur ett enda stycke trä, prydt med zigzaglinier. Erhållet från Vahlbacken i Näsinge socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2503. 36. Fat af al, utan årtal. Foten med utskärningar. Erhållet från Östby i Näsinge socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2778. 508 CARL CEDERSTRÖM. C) Skrin och lådor. 37. Skrin af ek från 1622. Afbildadt fig. 17. O S. Fig. 17 a. Skrin af ek från 1622. Karlanda s:n, Vermland. Fig. 17 b. Locket till skrinet fig. 17 a. Upphöjdt bredt sammanflätadt listverk med tydlig anstryk­ ning af renaissancetidens smak. TRÄSNIDERIER FRÅN ÄLDRE TID. 509 Midtpå locket i upphöjdt arbete initialer och ANNO 1622 inom en tjock krans (tiotalssiffran är dock otydlig). Erhållet från Karlanda socken i Vermland. Cederstr. saml. 2432. 38. Skrin af ek, utan årtal. Upphöjdt listverk i renaissancestil (jemf. Guilmard, ”Con­ naissance des styles de l’ornementation”, pl. 25, fig. 9.) Erhållet från Strömstad. Cederstr. saml. 2406. 39. Låda af björk, från 1701, utmejslad ur ett enda stycke. Locket simpelt, af senare datum. Å ena gafveln inskription: S H I, å den andra diverse initialer. A ena långsidan: hvilken inskrift läses baklänges, d. v. s. från höger till venster, och lemnar följande tydning: D(E)N SO(M) TA(GER) NÅ(GOT) U(T)U(R) LÅ(DAN) OC(H) IC(KE) B(ETALA)R PÄ(NNINGAR) HA(N) SK(ALL) HÄ(NGA) TY HAN ÄR EN KY(F) OC(H) EN SK(Ä)LM — 1701. Å andra långsidan en dylik inskription, den jag hittills blott delvis lyckats tyda. Erhållen från Lyttorp i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2787. 40. Låda af björk, från 1743, mejslad ur ett stycke. Lock fattas. Å båda långsidorna tvenne rosetter, bildade af sexuddig stjerna med förbundna spetsar, inskrifven i cirkel. Erhållen från Vette härad i Bohuslän. Cederstr. saml. 2525. 41. Låda af björk, sexkantig, nästan likkistformad, mejslad ur ett stycke, med insatt botten. Lock saknas. Å båda långsidorna fyra rosetter, bildade af fyrauddig stjerna inskrifven i cirkel. Ena gafveln prydd med fyra med spetsarne sammanstötande trianglar. Erhållen från Treje i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2489. 510 CARL CEDERSTRÖM. 42. Låda af björk, sexkantig, af nästan samma form, som föregående. Utmejslad ur ett stycke, bottnen insatt, locket fattas. Prydd dels med tre rosetter, näml. en cirkel med inskrifven sex- uddig stjerna med förbundna spetsar, en cirkel med svängda radier, en cirkel med inskrifven sex-uddig stjerna, med egendomliga figurer mellan hvarje udd samt solfjäderlika figurer (jemför N:o 15); vidare å långsidorna försedd med ett snidverk, bildadt af hvar- andra skärande halfcirklar med deri inskrifna (hälfter af) sex- uddiga stjernor. Erhållen från Skee socken i Bohuslän. Cederstr. saml. 2696. Fig, 18 a. Låda af björk från 1774. Skee s:n, Bohuslän. Fig. 18 b. Locket till lådan fig. 18 a. 43. Låda af björk, lång oeli smal s. k. skörask, fordom be­ gagnad till förvarande af, då brukliga, långa svafvelstickor, mejslad med undantag af locket ur ett stycke. Å locket tvenne vackra rosetter, hvilkas grundtyp är åttauddig stjerna, jemte tre andra prydnader; å hvardera långsidan tre dylika prydnader samt tvenne rosetter (åttauddig stjerna med svängda strålar). Under bottnen årtalet 1759. Erhållen från Vette härad i Bohuslän. Cederstr. saml. 2623. 44. Låda af björk, fyrkantig, från 1774. Afbildad fig. 18. TRÄSNIDERIER FRÅN ÄLDRE TID. 511 À locket en liljelik vext med ananaslik frukt i toppen; å hvar- dera långsidan en rosett, bildad af en sexuddig stjerna med för­ bundna uddar, inskrifven i cirkel, omgifven af tvenne bredbladiga vexter med ananaslik frukt; à hvardera kortsidan dylik rosett; under bottnen IHS. 1774. Erhållen från Lihult i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2618. D) Seldon. 45. Selbåge af björk, omålad, utan årtal. Prydd med blad- ornament i renaissancestil. Erhållen från Gibberöd i Skee socken, Bohuslän. Cederstr. saml. 2909. 46. Selbåge af björk, oljemålad, utan årtal; försedd med klumpigt skurna drakhufvuden. Erhållen från Skee socken i Bohuslän. Cederstr. saml. 2221. Fig. 19. Selbåge af björk, blåmålad och forgyld. Skee s:n, Bohuslän. 47. Selbåge af björk, blå med förgyllning. Prydd med blom­ mor, blad ocli drakhufvuden. Utan årtal. Afbildad fig. 19. Erhållen från Skee socken i Bohuslän. Cederstr. saml. 2008. Bidr. till Göt. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 16 IMTDiTTTI 55 512 CARL CEDERSTRÖM. 48. Selbåge af björk, blå med förgyllning. Prydd med blad och drakhufvuden. Utan årtal. Afbildad fig. 20. Erhållen från Vette härad i Bohuslän. Cederstr. saml. 2535. Fig. 20. Selbåge af björk, blåmålad och förggld. Vette h:d, Bohuslän. 49. Selbåge af björk, med årtalet 1761. Prydd med flere rosetter, bildade af cirkel med inskrifven sexuddig stjerna. Blå­ målad. Erhållen från Strömstad. Strömstads museum. 50. Selbåge af björk, utan årtal, blåmålad. Prydd med vext- slingor. Erhållen från Vette härad i Bohuslän. Cederstr. saml. 2536. 51. Bogträd af björk, utan årtal, med drakhufvuden. Erhållet från Skee socken i Bohuslän. Cederstr. saml. 2564. 52. Bogträd af björk, utan årtal, med vackra ornament och tupphufvud. Afbildadt fig. 21. Erhållet från Nordmarks härad i Vermland. Cederstr. saml. 2849. 53. Bogträd af björk, med inskurna prydnader; utan årtal. Erhållet från Vette härad i Bohuslän. Cederstr. saml. 2534. 54. Bogträd af björk, med inskurna prydnader; utan årtal. Erhållet från Vette härad i Bohuslän. Cederstr, saml. 2533. TRÄSNIDERIER FRÅN ÄLDRE TID. 513 Fig. 21. Bogträd af björk. Nordmarks h:d, Vermland. 55. Bogträd af björk, med inskurna prydnader. Utan årtal. Erhållet från Vette härad i Bohuslän. Cederstr. saml. 2532. 514 CARL CEDERSTRØM. Sedan jag nu afslutat denna nog långa och för läsaren tröttande beskrifning af de särskilda redskapen, vill jag fästa uppmärksam­ heten på de nämnda ornamentens olika karakter och förekomst. I äldre tider plägade man, som bekant är, genom anbringande af religiösa sinnebilder, förnämligast Frälsarens initialer, liksom helga eller inviga sina husgeråd och redskap. Denna fromma sed spåras i mangelbrädet N:o 2 (från 1629), N:o 3 (fr. 1711), N:o 7 (fr. 1730), N:o 11 (fr. 1754), lådan N:o 39 (fr. 1701), N:o 44 (fr. 1774). Konungars namnchiffer finna vi blott på tvenne af de anförda redskapen, nämligen å mangelbrädet N:o 11 (fr. 1754) och N:o 24 (fr. Christ. VII:s regering), sannolikt der anbragta, för att på ett prydligt sätt angifva tidpunkten för redskapets förfärdigande. Det sistnämnda mangelbrädet är ej annorlunda dateradt. Bilder af menniskor förekomma, med undantag af de fall, der redskapet varit brudgåfva och kontrahenterna derå till yttermera visso afbildats, såsom å mangelbrädet N:o 3 (fr. 1711) och N:o 23 (fr. 1776), endast å N:o 14 (mangelbräde från 1759), der en ryttare- figur är på ett temligen misslyckadt sätt framstäld, samt å N:o 3, der de ingå i de bibliska framställningarna. Djurbilder förekomma emellanåt, än med, än utan djupare betydelse. Till förra slaget räknar jag det å mangelbrädet N:o 2 (fr. 1629) framstälda lejonhufvudet och ormen, hvilka synas vara religiösa sinnebilder, samt foglarne å N:o 23 (mangelbräde fr. 1776), de der tydligtvis äro sinnebilder af ömhet. Djurbilderna å mangelbrädet N:o 18 (fr. 1763), N:o 24 (fr. Christ. Vll:s regering) samt de å N:is 46, 47 och 48 (selbågar med drakhufvuden) äfvensom å N:is 51 (bogträd med tupphufvud) be­ fintliga synas mig hafva blott ornamental karakter 1. Bland sinnebilder märkes ett hjerta å mangelbrädet N:o 2 (fr. 1629), der ett bevingadt sådant förekommer, vidare å mangel- brädena N:o 5 (fr. 1718), N:is 22 oeli 23 (båda från 1776) samt N:o 33 (fr. 1805); vidare å skrinet N:o 37 (fr. 1622). Å mangelbrädet N:o 28 (fr. 1784) finnas två med spetsarue förenade hjertan. Vexter och vextdelar finnas ofta afbildade: å mangelbrädet N:o 2 (fr. 1629) en blomma med många kronblad (hvilken ock kan betraktas såsom en mathematisk figur); å N:o 3 (fr. 1711), der vextrankor, som en ram, omgifva de bibliska bilderna; å N:o 4 (fr. 1 Troligen äro de å selbågarnes ändar förekommande drakhufvudena minnen från en mycket gammal tid. Redan å selbågar från vikinga­ tiden (”Sveriges historia”, 1:a delen, fig. 367) ses dylika hufvud. O. M—s. TRÄSNIDERIER FRÅN ÄLDRE TID. 515 1714) förekomma magra vextslingor, å N:o 11 (fr. 1754) bred- bladiga vexter, å N:o 22 (mangelbräde från Smålenenes amt af 1776) och N:o 44 (låda från Skee socken af 1774) bredbladiga vexter med ananaslik frukt; å N:o 23 (mangelbräde fr. 1776) och N:o 44 (nyssnämnda låda fr. 1774) liljelik vext med rund blomma. A mangelbrädet N:o 24 (från Smålenenes amt och Christ. VII:s regering) finnas rankformiga vexter. Slutligen förekomma ock blad å selbågarne N:is 45, 47, 48 och 50 samt å bogträdet N:o 52. A skrinen N:o 37 (fr. Vermland af 1622) och N:o 38 finnes en tjock krans midt på locket. A mangelbrädet N:o 18 (fr. 1763) finnes ett träd afbildadt. De å sistnämda mangelbräde anbragta bilder — ett altare eller urna och en pyramidlik sten — hafva sannolikt någon betydelse, ehuru jag ej kunnat utgrunda densamma. Skeppsbilder finnas blott å mangelbrädet N:o 6 (fr. 1719), och äro dessa ganska illa utförda, långt sämre än öfriga å samma bräde anbragta ornament. Anmärkningsvärdt är att, ehuru de fiesta af de anförda snide- rierna förskrifva sig från 1700-talet, man ej hos dem, med undantag af selbågarne N:is 47 och 48 samt bogträdet N:o 52, spårar något inflytande af den eljest under detta sekel herskande rococo- stilen, hvilken icke synes hafva inverkat på allmogens smak i af­ seende på snidverk. De båda nyssnämnda selbågarne N:is 47 och 48 äro visserligen hållna i rococostil, men den på dem anbragta fina förgyllningen utesluter all sannolikhet af deras ursprung från all­ mogens handaslöjd. Utan tvifvel äro de förfärdigade af någon, af tidens smak berörd, konstnärlig stadshandtverkare. Renaissancestilen röjer sig förnämligast å mangelbrädet N:o 1, skrinen N:is 37 (fr. 1622) och 38 samt selbågen N:o 45. Vid granskandet af de såsom ornament använda, på mång­ faldigt och sinnrikt sätt modifierade mathematiska figurerna, bland hvilka cirkeln står i främsta rummet, befinnes att dessa pryd­ nader varit de å allmogens sniderier mest använda. Mathematiska figurer finnas nämligen å samtliga mangelbrädena, med undantag af N:o 3, vidare å N:is 34 och 35 samt å lådorna N:is 40, 41, 42, 43 ocli 44, slutligen äfven å selbågen N:o 49 ocli bogträdet N:o 54, d. v. s på 41 redskap af 55 beskrifna. Bland dessa, af mathematiska figurer bildade, prydnader finnas flere, som ovilkorligt erinra om dels gotiken, dels romanska stilen. Så de ytterst ofta förekommande zigzagformiga randziraterna. De i cirklar inskrifna stjernorna likaledes. Rosetterna på mangel­ brädet N:o 11 (fr. 1754) hafva tydlig anstrykning af gotik (jem- 516 CAUL CEDERSTRÖM. for Guilmard, ”Connaissance des styles de l’ornementation”, pl. 14 fig. 1, Style ogival). Rosetterna å mangelbrädet N:o 12 (fr. 1757) äro rent romanska ornament (jemf. Guilmard, anf. arb., pl. 2 fig. 51, Style roman). Randziraten å mangelbrädet N:o 2 (fr. 1629) är likaledes ett romanskt ornament (jemf. Guilmard, pl. 3 fig. 1 och fig. 18, Style roman). Den å samma mangelbräde befint­ liga blomman, hvilken äfven kan betraktas som en mathematisk figur, återfinnes hos konstalster i romansk stil (jemf. Guilmard, pl. 4 fig. 21, Style roman). De hvarandra skärande cirklarne, som mer eller mindre konst- . rikt äro framstälda på flere af de anförda mangelbrädena, på­ minna ock starkt om den romanska stilen. Denna egendomliga karakter hos de nämnda snidverken för- tjenar att konstateras; förklaringen af detta förhållande synes mig sannolikast vara följande. De mathematiska figurerna hafva för träsnidaren varit lättare att utföra än afbildningar af vexter oeli djur, enär deras konturer af honom med mindre svårighet kunnat uppdragas än de sist­ nämndas; han har till följd häraf föredragit de mathematiska figu­ rerna vid val af ornament. Då under kristna tiden de mathe­ matiska figurerna egentligen blott inom romanska stilen och go­ tiken användts som ornament, så är ock gifvet, att den bohus­ länska träsnidarekonsten, som företrädesvis användt dessa slags ornament, skulle få en viss anstrykning af nämnda konststilar; då cirkeln eller delar deraf med förkärlek af träsnidaren anbragtes oeli utarbetades, var Lock dermed afgjordt, att hans konstprodukt skulle mest närma sig till den romanska stilen. Detaljernas finhet visar, att den bohuslänske träsnidaren fullt förmått besegra de tekniska svårigheterna och derjemte haft både god smak och rik uppfinningsförmåga. Bland de mathematiska figurerna är cirkeln med deri inskrif- ven sexarmig stjerna den vanligaste och äfven den tidigast före­ kommande; den finnes nämligen redan på mangelbrädet N:o 2 (fr. 1629). Under senare hälften och vid slutet af 1700-talet befinnas ofta stjernans spetsar förbundna sinsemellan medelst sex mot cirkel­ periferien konkava linier 1. Cirkeln med fyraspetsad stjerna förefinnes å mangelbrädet N:o 9 (fr. 1742), N:o 20 (fr. 1768), N:o 24 (fr. Christ. VII:s tid) samt N:o 32 (utan årtal). Malteserkors i cirkel å N:o 4 (fr. 1714). 1 Detta ornament finnes redan å flere af de saker från Greklands förhistoriska tid som Schliemann funnit i Mykenä. O. M—s. TRÄSNIDERIER FRÅN ÄLDRE TID. 517 Cirkeln med svängda radier förekommer å mangelbrädena N:is 13 och 15 (båda fr. 1759), vidare å N:o 16 (utan årtal), N:o 24 (fr. Christ. VII:s tid), N:o 25 (fr. 1778), N:o 29 (fr. 1796) samt N:o 33 (fr. 1805). Mycket sammansatta rosetter af förträffligaste arbete och vackraste typ förekomma å mangelbrädena N:o 5 (fr. 1718), N:o 15 (fr. 1759) samt N:is 16 ocli 17 (utan årtal). Genom ofvanstående framställning synes, att under (17:de och) 18:de seklet i norra Bohuslän funnits en väl utvecklad träsnidare- konst, som vid bearbetandet och förfärdigandet af åtskilliga husge­ råd och redskap gifvit desamma ett smakfullt och prydligt yttre, hvarvid den såsom prydnader användt dels afbildningar af före­ mål ur djur- och vextriket, dels och mestadels mathematiska figurer, på mångfaldigt sätt modifierade; att vidare denna snidkonst visar någon, ehuru ringa påverkan af renaissancestilen, men föga eller icke af rococotidens smak; att slutligen densamma vid anbrin- gande af mathematiska fyurer såsom prydnader, erinrar i vissa fall om gotikens, men isynnerhet om romanska stilens orna­ mentering. Prof på allmogemål och folkvisor från Sörbygden. Af NILS FR. NILÉN. Den som haft tillfälle att något sysselsätta sig med uppsam­ lande af folkspråk, folkvisor och folksagor, liar icke kunnat undgå att finna, att den allmänna meningen icke fått tillräcklig syn på ändamålet med och den verkliga betydelsen af sådana samlingar. Att folket med kärlek omfattar sitt gamla språk, sin saga och sång, visar sig i den trohet, med hvilken det bevarat dem. Den allmänna odlingens sträfvan att allt mer utjemna skiljaktigheter gör sig dock äfven här gällande med oemotståndlig makt, och den muntliga öfverlemningen är ej i stånd att rädda allt åt en kommande tid. Så blir hvarje nytt slägte fattigare på egendom­ lighet, och förmågan att fasthålla det gamla arfvet minskas i samma mån som detta blir mindre. Härtill kommer, att mången både bland de bildade klasserna och bland folket sjelft mer eller mindre omedvetet hyser den åsigten, att det ej ligger något egent­ ligt värde i dessa gamla minnen, och att man ej bör slösa tid och möda på deras räddande undan en säker förstörelse. Denna åsigt behöfver mera att motsägas än att vederläggas, ty vid närmare eftertanke vederlägger den sig sjelf. Man kan gerna tillstå, att det skulle vara både fåvitskt och hopplöst att söka envist hålla allt qvar vid det gamla. Ett sådant försök vore oklokt, bland annat derföre att det är omöjligt att genomföra. Men sträfvandet att här rädda hvad räddas kan, om detta också i många fall ej blir mera än minnet af det förgångna, är utan gensägelse rättmätigt, från hvilken synpunkt det än må ses. I fråga om folkets tungomål är den föreställningen ännu ganska gängse, att de s. k. dialekterna uppstått genom en för­ sämring af riksspråket. För den, som utgår från en sådan mening, måste det vara en gifven slutsats, att en uppteckning af folkspråket på sin höjd kan få det värde att tjena som en profkarta på språkdaningens nyckfullhet. Språkvetenskapen har dock för länge sedan klarligen visat, att munarterna utvecklats PROF PÅ ALLMOGEMÅL OCH FOLKVISOR FRÅN SÖRBYGDEN. 519 jemnsides med riksspråket, ja att vårt eget skriftspråk egent­ ligen är en dialekt, som genom åtskilliga omständigheter kommit att vinna allmännare erkännande. Det är klart, att denna dialekt, som sålunda uppsvingat sig till riksspråk, ej kunnat afstänga sig för inflytelser från andra munarter, och att dessa sålunda kommit att mångfaldigt inverka på densamma. För vårt modermåls ut­ veckling hafva sålunda dialekterna haft en betydelse, som gör, att de ej kunna förbises. Men de hafva under allt detta lefvat sitt eget lif, och livar och en af dem har på sitt vis utbildat det ur­ sprungligen gemensamma språkarfvet. Att språkvetenskapen kan hemta rika skatter ur folkspråket, inses lätt. Månget ord, som endast i en eller annan munart lefvat qvar, har, när det framdragits ur sin gömma, tjenat till att kasta ett klart ljus öfver andra ords och språkföreteelsers verkliga väsen. En vigtig sida af saken är naturligen också möjligheten af dialekternas framtida inverkan på riksspråket. För kulturhistorien äro iakttagelser om folkets språk och lif af stor betydelse. I sitt ordförråd lemnar folket en omedveten men derför icke mindre sann bild af sin odlingsgrad. Orden stå icke stumma; inför vetenskapen få de lif och färg ocli talande tunga. Sålunda liar man genom undersökning af ordförrådet kunnat i allmänna men klara drag utkasta en teckning af våra förfäders lefnads- ocli tänkesätt. ”Många af forntidens bruk och sägner”, yttrar Axel Emanuel Holmberg i sin skildring af Sörbygden, ”äro här, bättre än på andra orter, bevarade; och den som hade tillfälle att studera, sör- bölingen i hans eget liem, skulle säkert göra många intressanta iakttagelser”. Dessa den snillrike författarens ord gälla väl ännu i dag, men dock långt mindre än då de först skrefvos, ty sedan Holmbergs tid hafva stora förändringar skett både med bygden och folket. Då var ännu bygden nästan afstängd från den all­ männa samfärdseln; i senare tider har denna afskildhet upphört, bland annat genom de betydande vägomläggningar, som nyligen kommit till stånd. Ännu i midten af 1840-talet hade man här ingen verklig folkskola, och den skollärare, som då tillsattes, fick bland sina ”skolbarn” många fullvuxna, som ej kunde läsa och skrifva. Nu har Sörbygden 4 skollärare, 6 skolhus och många småskolor. Den stigande folkbildningen och den ökade samfärd­ seln hafva naturligvis här som annorstädes undanträngt mycket af det gamla Ännu finnes dock mycket att taga vara på, och sär- skildt lefver folkmusiken ännu med friskt lif. 520 NILS FR. NILÉN. Några prof på folkspråk och folksång från denna bygd fram­ läggas härmed utan annat anspråk än det att bedömas med så liten stränghet som möjligt. De äro utdrag ur en för flere år sedan påbörjad samling, hvars fortsättande möjliggjorts genom under­ stöd af länets Hushållningssällskap. Möjligen komma de att följas af liknande prof från samma trakt äfvensom af en ordlista öfver folk­ språket derstädes. Önskningsmålet att erhålla en någorlunda full­ ständig ordbok öfver Bohusläns folkspråk torde bäst och snarast kunna nås genom att ordsamlingar från ett eller annat mindre språkområde först utgifvas, hvilka kunna utgöra liksom en stomme för liknande samlingar från andra håll. Likheten i ordförråd och ord­ former från skilda delar af länet är så stor, att genom utgifvande af en sådan mindre ordlista ett godt stycke arbete vore undangjordt för Bohuslänsmålet i det hela. Att sådana ordsamlingar ej kunna följa det vanliga skriftspråkets sätt att teckna språkljuden, är gifvet. För att kunna göra full nytta, måste de vara fullt ljudtrogna, hvilket i fråga om de här meddelade språkprofven hvarken an­ setts vara möjligt eller nödvändigt, då de ju ej hafva samma ändamål som en ordlista. Skrifsättet sluter sig alltså till det all­ mänt gängse, och inga andra än de vanliga bokstafstecknen hafva användts. Alla s. k. öppna vokalljud tecknas med kursiv stil, hvilken äfven användes för konsonanttecknen, då de tjena till att uttrycka ett annat ljud än sitt egentliga. För tydlighets skull lemnas här en kort öfversigt af ljudteck­ ningen; de anförda exemplen äro hemtade från högsvenskan: », slutet a-ljud, såsom i far, tal, a, öppet aljud, » » han, falla, e, slutet e-ljud, » » se, veta, e, öppet e-ljud, » » ande, sade, 0, slutet o-ljud, » » bo, mor, 0, öppet o-ljud, liknande det ljud, som höres kort i ull, full, u, slutet u ljud, såsom i brud, bus, fru, u, öppet u-ljud, » » ull, full, å, slutet å-ljud, » » få, måtte, gård, å, öppet å-ljud, » » torp, borr, komma, ä, slutet ä-ljud, » » säd, trä, hänga, ä, öppet ä-ljud, » » bädd, ärt, rädd, ö, slutet ö-ljud, » » mö, strö, döda, ö. öppet ö-ljud, » » söm, höns, 7 ocli tj beteckna tje-ljudet i känna, tjena, sk och sj » sje-ljudet i skina, sju, PROF PÅ ALLMOGEMÅL OCH FOLKVISOR FRÅN SÖRBYGDEN. 521 l och r beteckna det ”tjocka” ljud, som 1 och r ofta hafva i landsmålen. w betecknar ett ljud, närmast motsvarande det engelska w. Öfriga bokstafstecken uttalas så som i det vanliga språket, med det undantag att g öfver allt har sitt hårda ljud (som i gå, taga). Det s. k. lena g-ljudet tecknas här med j. Sagan om Vide vallkongsbjön är en skiftning af en gammal folksaga, känd under namnet Amor och Psyche. Anledningen till namnet (Hvite vallkungs- eller valkungsbjörn) kan man ej finna ur sagan. Till den musiker, som haft godheten att harmonisera de meddelade folkvisorna, frambär upptecknaren sin tacksamhet för hans sålunda visade välvilja. Äventyr. 1. Vide vallkongsbjön. Dä va en rig härreman, som hade tre dåttrar, å så skull’n fare bort en gang, å då ba dän öngsta, atte han skulle köbe en krans åd a å ha mä sä hem, å dä låva’n a, får han töckte måst om henner, å ho feck allt ho velle ha. Nä han då kom did han skulle, så va’n ente kär te få en såden krans, som ho hade sätt ud; männe nä han kom på väjen å for hemåder, så feck’en se en så­ den krans upp i ett tre, å dän vesste’n allri, hålles han skulle få ner; ban fresta på alle vise, å'nte jeck dä, män så kom då en bjön å sa te’n om han får dä forstå, som han moder på gåln nå han kommer hem, så skull'n ta ner kransen åd ’en; å dä låva kårn han skulle få, får han trutte no då skulle bli gålshunn. Å så tog bjön ner kransen, å så sa'n, atte då skulle komme hästar å vagn å håmte dä han skulle ha, å så skeltes de. Nå då käärn kom på gåln, så mötte'n ente gå/shunn forst, utta dä forsta han mötte va dån öngste dåttere, får ho va så nyfiken på å få kransen, se lio sprang ud å mötte’n. Då ble'n så illa ve, se då va ubegribele. E stunn etter, så kom då håstar å vagn å kurte fram te trampen, mån engen fantes i vagne. Så klätte de på dån ålste dåttere dån öngstas kläär å sätte a di vagne, å så bar då åv; mån inom e stunn så kom vagne te baga mä töse di. Så fårsökte de på samme vis mä dån andre dåttere, män vagne kom 522 NILS FR. NILÉN. snart te baga mä dän må; a då vesste käårn enge rå, uta han feck ta dän öngsta å säde di; å då bar dä åv mä a te ett fårtrålla kongslått; å så va bo där, män ensammen feck bo vära hele dan, å engen så ho; män om natte nä dä va mort, så kom han, å va dä kallt ude, så va’n kali, å snötte dä, så va'n snöcte, å rängte dä, så va’n våd, män ho feck ente se'n. Å så hade ho vort dår e lang ti, detta vara, å då hetta ho på noge vis, se ho feck värme i ett lys, får ho skulle få se, håden han så ud. Nä dä då ble natte, så kom ’en å la sä i jamter a, å dån natte rängte dä, se han va så våd, se. Å nä han då hade såmna, så stow ho upp å tog värme å skulle se, håden han va; å då feck ho se, atte då va en fårtrålla kong, får han va klätt i full kongsdrägt; å då ble ho så nöjt, fårstås; mån så råga då te å drybe en dråbe ifrå lyset ner på'n — får ho holl då upp över'n — å då vaknan idå då, å då va’n illa lessen, å så sa'n: no ha du jort bra illa, sa'n, får hade du tröt i tre år, så bade jå bleve som jå skulle vort, månne no får jä allri komme ijän te då mer, sa’n, får no får jå ta dåttere te henner, som ha fårtrålla må. Å så jeck en ifrå a, å de hade tre såner, dom tog’en ifrå a å tog må så å jeck te tre sostrar, han hade, å lemna en på hårt stället, å ho feck gå ud å vandra ena. Nå ho no hade gått å vandra e ti, så kom ho te en gål å där jeck ho in å velle ha hus åver natte, å då feck ho. Å nå då då ble se de skulle lägge så, så va då en liden peltonge dår på stållet, å dån täckte ho så väl om, se ho velle äntele ha'n ijamter så, å då feck bo låv å ha. Å så om måran, så talte ho om får kärenge, hålles då va må a, å då sa ho, atte då enge nutta te sorja, får då blir vål noge rå, sa ho. Nå ho då skulle gå, så ga ho a en kappe arter; å no ska’u jomme dom, sa ho, te du blir rektit i be­ hov om dom. Å så vandra ho hele dan ijän, å om kväln kom ho te ett ställe å feck hos, å nå de då skulle lägge så, så va dår en liden pelt dår må, å dån feck ho ha ijamter så. Å om må- ran, nå ho stow opp, så berätta ho dår som på då forste stållet, hårre illa då va må a, å då ga Kärenge a ett klää nå ho jeck; å så jeck ho hele dan ijän te då ble kväl; så råga ho e ståva te, å dår jeck ho in å velle ha hus å feck också; å dår va en liden, liden pelt, å ho feck samme töcket får dån som får de andre, får ho täckte vål, atte han va lig hennes peltar, å ho feck denne lelle pelten ijamter så. Å om måran, så talte ho om får kärenge, håvel ho hade vandra å hå ho hade fått på de tvo ställe, som lio hade lowe på forud om nättane; å så sa kärenge: åja, dä ska vål bli bra, sa ho; no ska du få ett par hanskar då måj, å nå du no får vandra ett stöcke, så kommer ’u te ett bårj, å då ska PROF PÅ ALLMOGEMÅL OCH FOLKVISOR FRÅN SÖRBYGDEN. 523 du begagne artene, får dä så bratt, sa ho, se du kommer’nte upp uta du släpper e arta får hårt stej, du ska ta, å då blir dä e trappa får hårr arta, du släpper, te däss du kommer opp före, å då kom- mer’u te ett kongeslått å där ä‘n; dä hos dän kärenge, som ha fårtrålla’n. Nä dä då blir noge som sceller, se du blir lessen, så ska du ta på dä kläät, som du feek på dä andre stället, du lå, så blir du gla ijän, sa ho. Om dä då ä noge, som dän kärenge vell ha dä te å jära, som du’nte ä go te jära, så ska'u ta på dä desse hanskane å slå ihob nävane tre ganger, så ska dä komme jälp. Å så jeek ho; nå ho då hade gått ett stöcke, så kom ho te dä huwe bärjet, å där skulle ho upp fore, å dä så bo sä'nte konst te på noge vis, män så tog ho opp sett arteknyde å så släppte ho e arta får hårt stej, ho velle upp, te ho kom upp på; å där lå kongsgåln oppe på bärjet, å så jeek ho in, å där feck ho se hanom, å känt' ijän'en jole ho, å han känte henner, å då bar dä så väl te se de feck tale ve enaan, å då sa’n, no ved jå aller, hålles ve ska bäre oss åd, får i övermåra skulle jå ha brollop mä dåtter te kärenge; å kommer no nogen in, så ska ’u ’nte låss du känner må, uta du ska velle bli här å tjäna.  nä kärenge då kom in, så låva ho, att ho skulle få vort där, ”män då ska’u järe allt jå ber dä”, sa ho, å så jeek kärenge ud ijän, å då ga han så te å tale ve a: ”å no ställer ho då åd älve å ska tvätte svart ull vid”; å då ble ho så illa lessen, får dä vesste ho no ente kunne gå an. Ja, Kärenge ho kom in mä denne svarte ulle å töse ho jeek å nä ho no kom ner te älve så tvätta ho länge å väl å’nte tog då, uta ulle va lige svart; så tog ho på sä kläät, å så ble ho gla, å så besinna ho hanskane, se ho tog på sä domma, å så slow ho i hob nävane å då kom dä så möö nävar å dä ble såden tvätteng å kromteng, se ulle ble vid i rappet; så jeek ho hem mä a å så feck ho mad; mass ho då sad ena å åd, så kom han in, å så sa’n dä: no ställer ho dä bort å ska lane brureskrud, sa’n; å no ska du få bro idå maj; dä ska du ji hunnane, du môder, se de ’nte bider dä; å här ska du få havre; dån ska du ji hästane, du moder, se de’nte slår dä; å så ska du få smör å smorje portane mä på dä stället, du ska åd, se de’nte låder; å nä du no kom­ mer in, sa’n, så vell de ji dä noge, män dä ska du’nte ta imod”. Ja, så kom Kärenge in å sa te a ho skulle gå å lane brureskrud, å ho jeek. Nä ho då kom på väjen, så mötte ho hunnane, å de va så arje, se dä va'nte noge skälit; å så tog ho upp bro å ga dom, å då ble ho å mä dom. A så kom hästane, å så feck ho ta upp havren å ji dom, får de borja å slå å vrinna åd a. Å så jeek ho te ho kom te portane, ho skulle i jönnom, å så borja de å låda 524 NILS FR. NILÉN. å skriga, får de va smorjetrötne; å så tog ho upp smöret å smorte dom, å så jeck ho in, får no va då enget mer hinder. Å så nå ho kom in, så sad då e käreng inne, å så talte ho om dä, atte ho va udskecka å velle lane brureskrud; å så jeck kärenge sta å ga a en bede korv, ho skulle ha å eda mass kärenge lawa te brureskruden å så nå kårenge jeck ud, så jeck töse sta å stack korven i aska. Nå då kärenge kom in, så sa ho: hårre ä du, min korv? I aska, san; å då jeck ho sta å tog korven å ga töse ijän å sa, ho skulle äntele ed upp en, inna ho jeck. Å så jeck kärenge ud ijån, å då stack töse korven unner bolet. Nå då kärenge kom in, så sporte ho, om töse hade ed upp’en, å ho sa no ja, å då roba kärenge: hårre il du, min korv, å då svara’n: unner bolet Å ho tar sin korv ijån å flir töse å sa: du ska bestämt ed upp’en, dä enge rå dä. Å töse, ho tog korven å måtte låva ho skulle ed upp’en, å så jeck kärenge ud trejje vånna, å då stack töse korven i barmen. No lio då kom in, så sa ho: ha du ed opp’en not sa ho. Ja, sa töse, dä ha jå. Så sa ho: hårre ä du, min korv? Så sa korven: i barmen, sa'n. Ja, ä du i halsen, sa kärenge, så kommer'u vål i tarmen, sa ho, får lio horte galet å töckte korven sa, han va i halsen. Så flitte 110 a brureskruden å skulle la a gå, får no va ho nöjd, nå töse hade ed upp korven. Å så knöd töse in brureskruden å jeck, å så sprang kärenge etter a å sa te portane: går de upp får a å’nte skriger? Så svara portane: då lia engen smort oss mil smör, sålles som ho ha jort, sa de. Å så roba kärenge på hästane, att de ska slå'nner, å då sa hästane: då ha engen gove oss havre, sålles som ho ha jort. A så roba kärenge på hunnane, de skulle bide töse, å så svara de: näj, sa de, då ha engen gove oss brö, sålles som ho ha jort. Å så slapp då töse hem mil brureskruden, å no lio då kom hem, så va’nte kärenge inne, ane lian va inne; å sa sa’n te a, atte no lia jå sätt fullt mä bränne unner golvet, sa’n, å no blir du stånne å håller ett lys, mass de viger oss, å då ska du lawa å snåppe lyset, å släppe ner ijönnem dä holet jä lia jort i golvet, mån så ska du skunne då å sprenga må sam du ha jort dä. Ja, dä låva ho, ho skulle jära. Dan därpå, så stålte de te brollopet, å no vigsle skulle gå på, så ble ho stålt te å stå å hålle lys, å nå ho stow å holl lyset, så snåppa ho't å slåppte skare ijönnom golvet, å så tog han a i näven, å så sprang de, å så stow hele slåttet i lys låwe å dä brann upp allt ihob, bå käreng å brur å bröllops- fålk mä; män brugåmmåln å töse bårja så. Å så tog han henner mä så te de tre ståvene, å då feck ho veda, att dä va sine ongar, ho hade träffa där å täckt så väl om, å dä va hanses PROF PÅ ALLMOGEMÅL OCH FOLKVISOR FRÅN SÖRBYGDEN. 525 sostrar, ho hade vort hos, å så holl de brollop å ba sine slägtengar te sä, å sinna feck jä’nte vort mä länger. 2. Ett frieri. Dä va e tös, som hade låva, att håcken som kunne få a te skratta, dän skulle få a. Så va dä på ett ställe dä va tre brörar, å dän trejje dän töckte allti de tvo andre va så dåli, å de velle allti husbennere hanom. Nä de no feck höra dä töse hade låva ud, så tog de tvo brörane å klätte sä så granne de kunne å jeck te a — de fultes åd; å så nä då dän ålste kom in, så sa’n dä: dä va mäkta vart, jongfrun har inne i da. Dä möö varmare i min barm; svara ho. Å då vesste’n ente mer å svara; å därme så feck’en gå. Å sålles jeck då mä dån andre mä. Så nå de då kom hem, så feck dån öngste höra, hå de hade sagt å hå ho hade svara; å så tog'en å kritte så så dåZi han vesste så rå te, å så tog’en en gammel säck unner armen å så jeck’en. Nå han då kom på väjen, så fan'n e dö skada; så stack'en dån i påsen. Så nå han hade gått ett stöcke te, så fan’n ett panne- skällre, å dä stack’en i påsen. E stunn etter fan’n en vijereng, dån stack’en i påsen. Så jeck’en ett stöcke te, å då fan’n en klave, å dån stack’en i påsen. Ett gran länger fram, där fan’n ett värehorn, å dä stack'en i påsen. Å sinna fan’n ett aant värehorn ett stöcke därifrå, å dä stack’en mä i påsen. Så jeck’en in te a, å så sa’n: dä va mäkta vart, jongfrun har inne i da. Dä möö varmare i min barm, sa ho te hanom som te brorane hans. Dä va bra, sa’n, då kunne jå kanske få stekt mi skada. Å så tog’en upp å visa skada. Då rän­ ner feden bort, så ho. Här har jå ett panneskällre,jä ska ta'n i, sa’n. Dä spräcker, sa ho. Nä, här har jå en vijereng, jå ska binne't mä, sa’n. Du ä krogete, du, sa ho. Här ä en klave, dån ä möö krogetare, sa’n. Du ä vreen, du, sa ho. Nä, här har jå ett värehorn, dä möö vreenare. Så skratta ho: no ha jå allri sett på magen, sa ho. Jo, se bär ska jongfrun få se på magen, sa’n, å så tog’en upp då andre värehornet. A så feck’en a. 526 NILS FR. NILÉN. Jessegåder. En stor vid häst, lägger rompen på taget. Hå ä dä får noge? (En vidrappa ståvemur å kårsten.) Hå ä dä, som har örer å’nte hörer, vamm å enge tarmar å ben å’nte kan gå? (E gryda.) 1 skowen ä dä runnet å funnet, barka å bett; i smia ä dä smitt; Ur fårahuset tar dä si fôa. Hå ä dä? (E ullkara mä tre å skinn å tinnar.) Hå å. då de brogar å köre in artene mä på Dal? (Jo, no de har arter te mad, så kör de in dom mä skee.) Liden å lätt, Håppar åver e stått, Engen man i vårt lann. Som denne håsten bessla kan? (E låppa.) Dä sprenger en häst på mässengebärj; ju fortare hästen sprenger, däss kårtare blir rompen? (Nå7, fengerbår å trå.) Hå ä dä, som ente tvo man kan båre på e såstang, mån ett barn kan bäre't i näven? (Ett ägg.) Trint som ett höneägg å når ikreng en körkevägg? (Ett trå- nusta.) Hå ä dä, som om dan ä fullt mä köd å blo å om natte står å gabar? (En stövel.) Tvo döö hålls om livet; hå ä dä? (Hysk å hage.) Käärn går upp etter rene å ner etter rene å ledar etter dä han ente vell ha. Hå ä dä? (Hol i jalsgåln.) PROF PÅ ALLMOGEMÅL OCH FOLKVISOR FRAN SÖRBYGDEN. 527 Hå ä dä, som har klääne innikreng å kråppen udikreng ? (Ett taljlys.) Hå ä dä, som går natt å da å allri kommer te däre? (Klåcka.) Ha de hort, atte här i Båuslän brogar de å lägge lysesakse mä i ligkista? Hå veil dä sia, tru? (Jo, nå de lägger hele kråp­ pen did, så fuljer vål nyba mä, kan jå tru.) Jå ska fråwe der e fråwa. Som ä lide stör hälle e flåwa: I all slags mad, mån ente i steg, I dans, mån ente i leg, 1 strommar, mån ente i Fåss, I Frädrekshall mån ente i Måss. Hå ä dä? (Jo, dä ä dån forste bogstaven i abeseboge) Hå ä dä, som har veddet i sia å åra i rompen, å allt dä han bår, så bär’n på nåbbet? (Bessmarn.) Ett vintervokset tre, rode upp å tåppen ne. Hå ä dä får noge? (En istapp.) Skräck. En ska’nte skyde kårpar hälle kråger; dä'nte bra, får då kan en aller segte rått sinna (mä dån borsa). Kårpen har e lide vid fjör i brystet; hade'n ente dån, så kunne de skyde’n, å dä jole engen teng. En ska’nte skyde skader, får då blir de möö vår sinna. Om skadene skrattar om natte, så ser de dån vonne. Bidr. till Göt. o. Boh. läns historia. 3 och 4. 17 528 NILS FR. NILÉN. Hör en hööne kackla om natte, så ser de dän stygge. Såndasklopte nawlar råttnar allri i körregål; dä sunn å kloppe nawlane om såndan. En får’nte tälja hälle hogga om såndan, får får en då sår, så läger dä sä aller. Täljer en om såndan, så skär en sä. Om en ä ude å far mä häst om natte, å så hästen stannar, så ska en ta upp fällekniven å hålle ve uwat, så får en se, hå dä ä får noge, som staggar hasten. Då kan dä a hånna, atte en får så en dokti örefill, å så brogar gasten skratta å fluwe i lufte som ett rött lagen; å så kan då a hånna, atte han slår i kåll hästane å te å mä kårane å knäpper idå dom klääne å skär dom. Om gasten slår i kåll hästen, så ska en lufta i huvelawet (dä vell sia besslet i mållom öörne), å då lättar då i kågeremme, å då har hästen lättare får å sprätte upp. Kan en få en ormetagg å säde in i e väggespronga, så ä dä dån bäste bod får väggelus; får då flyr de mä ett. Hålle om en tar väggelus å tullar in i en kladd å bår bort te e aan stäva, så flyr alle väggelusane did. Detta ä no gammelt sjåbety, fårstås; dä’nte mange, som trur på’t no får tie, män för i vale ha de hatt en gruvele mängde mä sådene räjlar. PROF PÄ ALLMOGEMÅL OCH FOLKVISOR FRÄN SÖRBYGDEN. 529 Valivisa. Se musikbilagan. Hårre ska’u fara? Jedebock å dala. Där ä gått å jäda, Där fäller enge väda. Där gal gögen, Där gror lögen, Där sedder duver på tuver Å spinner på selkete luver; Dän lelle egån, han går uti änge å slår, Då må’u tru han snurte, Kaja, ho taga å knåtten, han drow, Å lelle pissekatten, han kurte. Vallvisa. Se musikbilagan. Å Hans å Krans, de voro tvo snälle guttar, De jengo i skogen å skutta, I markena ud, De så te mina fe, Mass de lå på kne. Känner’u Tora å Brita, Enge Maria, Margreta, Å rare brupiger å Ståvelsman, Mali å Kari å Kristian? Fru Tora, ho legger å trallar, Å trallar ’u på mäj. Så går jå min väj. Låcke fram juren frå rolie hann, Kom alle de underle juren, Kom åksen, kom kalven, kom tjuren, Kom Row, kom Skow, Mi sköna Filow, Kom kappete Kersti, Kom Rustebu Äli, Kom snällaste Kari, Kom Hall å Bursen, Mi sköna Filursen, Å Hall å Brann! 530 NILS PR. NILÉN. Förklaringar. Sid. 521. Äventyr, saga, berättelse; vid, hvit; bjön, björn; å, och; skull’n, skulle han; låva'n, lofvade han; får, för, ty; did, dit; kår te (karl till), i stånd att; sätt ud, utsatt, bestämt; tre, träd; håles, huruledes; månne nå, men när; käärn, karlen; forst, först; illa ve (illa vid), illa till mods; ubegribele, obegripligt; e stunn etter, en stund efteråt; kurte, körde; trampen, trappan; fantes, fanns; kläär, kläder; di, i; Sid. 522. enge rå, ingen råd; säde, sätta; mort, mörkt; detta vara, medan detta fortfor; hetta, hittade; se, så att; tröt, väntat; jå, jag; hårt, hvart; ena, ensam; nutta, nytta; arter, ärter; stow upp, steg upp; ett klää, en duk; håvel, huru, lowe, legat; Sid. 523. bratt, brant; skeller, fattas; jära, göra; enaan, hvar andra; slow, slog; brureskrud, brudklädning; idå, utaf; låder, knarrar, gnisslar; ji, gifva; skälit, skäligt; vrinna, skrika, gnägga« argsint; Sid. 524. smorjetrötne, osmorda; bede, bit; eda, äta; mass, medan; lawa, lagade; hårre, hvar; gove, gifvit; skunne då, skyn­ da dig; Sid. 525. husbennere, förtrycka; fultes åd, följdes åt; vart, varmt; hå, hvad; skada, skata; panneskälle, bit af ett sönderslaget kärl; vijereng, vriden vidja; värehorn, horn af en vädur; aant, annat; ränner, rinner; feden, fettet; krogete, krokig, krokordig; vreen, vriden; magen, maken; Sid. 526. Jessegåder, gissegåtor; rompen, svansen; vidrappa ståvemur å kårsten, hvitrappad mur och skorsten; ullkara mä trä, ullkarda med trä; trånusta, trådnystan; hage, hake; hol i jalsgåln, bål i gärdesgården; Sid. 527. nyba (nypan), fingrarne; fråwe der e fråwa, fråga er en fråga; flåwa, fluga; steg, stek; ne, ned, nedåt; borsa, bössan ; fjor, fjäder; Sid. 528. nawlar, naglar; uwat, ögat; lagen, lagan; kladd, klut; Sid. 529. gått å jäda, godt att valla; luver, mössor; egån, ek­ orren; snurte, svängde sig; kurte, körde; fe, kreatur; Tora, Brita, Ståvelsman, Kristian, Row, Skow m. fl. äro namn på boskapen. PROF P ALLMOGEMÅL OCH FOLKVISOR FRÂN SÖRBYGDEN. 531 Vallvisa från Sörbygden. Tämligen fort. Harmon, af Hj. Ö. Hår-re sko ‘u fa - ra? Je-de-bock å da -la. Där ä gått å jä-da, Där fäl-ler en-ge vä-da. Där gal gö-gen. Där gror Där sed - du-’ spin-n rit. A===== iXA lu-ver. Dân lel-le e-gån han går ut-i än-ge å elär 532 NILS FR. NILÉN. ANN —EE XNL- Då må ’n tru han snur - - te, Ka-ja ho ra - ga å knät-fen, han A901 —-1E4--*= —3 =—==6 —=— —= —13 —_ — a 2—=Z —2= —=* =T=A ==l —=G=1 =--=--=1-6=---=-=le= = drow, Å lel-le pis-se ------ kat-ten han kur te. Vallvisa från Sörbygden. Tämligen fort. Harmon, af Hj. Ö. A Hans å Krans, De voro tvo snâl- - le gut ---- tar. De 8 ---=-- -N e — -----o• 9 .- ----- g.-- ----- —et ------a--- ------ a• -- ---2------ 1 -------- - J n ===.= jen-go i skogen å skut ------ ta, I mar-ke-na ud. De så te mi-na PROF PÅ ALLMOGEMÅL OCH FOLKVISOR FRÅN SÖRBYGDEN. 533 fe Mass de lå på kne. Kän-ner ‘u To-ra å Bri--ta, rit. gre - ta, A ra-re bru-pi-ger å Stå - vels - man Mali å Ka -ri å Kri-sti-an? Fru To-raho leg-ger å tral-lar, Å 9Ctral-lar ’n på m=äj. Så =gå=r jä m=in väj.= =Låc-ke. fra.m j.u-r=en frå. ro - li - e hann! Kom al-le de- un-der-le ju ..............ren Kom 534 NILS FR. NILÉN. åk-sen, kom kal-ven, kom tju-ren. Kom Row, kom Skow, Mi skö-na Fi-low, Kom . kap-pe-te Ker-sti, Kom Ru-ste-bu A - li. Kom snäl-la-ste Ka-ri, Kom accel Hall & Bur-sen, Mi skö-na Fi -lur-sen A Hall & Brann! rit — — Innehåll. Sid. Två bronsåldersfynd från Kareby socken i Inlands södra härad. Beskrifna af Oscar Montelius. Med 22 träsnitt................ 271. Bohuslänska fornsaker från hednatiden, beskrifna af Oscar Mon­ telius. 2. Med 52 träsnitt ................. 321. Bohuslänska hällristningar. Aftecknade af L. Baltzer, beskrifna af Oscar Montelius. Med 1 planch................. 423. Bohuslänska dopfuntar. Tecknade af Gustaf Brusewitz; med text af Oscar Montelius. Med 13 träsnitt _____ _________ ____ 425. Bouppteckning efter Thomas Dyre till Sundsby, år 1652........... 447. Träsniderier från äldre tid. Samlade och beskrifna af Carl Ceder- ström. Med 21 träsnitt ...__ ___ _____ ____ ___________ 489. Prof på allmogemål och folkvisor från Sörbygden. Af Nils Fr. Ni- lén. Med 2 musikbilagor ......... 518. O o /% |1@) å wat - ---- - 0) • ) 0 A. Lotolitograße of Carl Aller. Köpenhamn. HÄLLRISTNING VID BACKA | BRASTADS SOCKEN, STANGENAS HÄRAD. A8EA .435 __ V./X 149 L , i fol . i > v 7.1. 4 /31, % 1 dieu ■ W/F 7. 7 L: : 3 7., 7• 4,1. (ih) i NY TR the L l/ 10 KY /) XI) ve 2.01 (7 032 - A AYE 7 hr A1. 3 1.7 AN ‘12 1 A4 -• 1.. 7r r41 3.1 ysell 3 7oef R ‘RIC It /A VA M I (XA/' IJ V2Y Y 200113 NUN 147 Ya Y v) 707 9 XI X 4 X A, iff lv • 7 uns N NX VLT h 7 AA A ITNT h 03 USIN Y&1 V iA 'Ch “U * Nvy R4 V 7n 1 ,4 vMVia ‘. ‘ * VISIO 7 "I / il 1 l2yI17, 71/100 (2dl' i- ,9 7 AF TEAS LP ,11 ' / 1 - 41 - / 7 Lir (1 /1) r1. O0 0□ O. o 2 C. o 09 o © 09 CO U 1 Herte. lone pierne