Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. This work has been digitised at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. This means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct. 0 CM 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 M.. JM 3:dje arg. N:o 5. Maj 1877. Mi ft ' I H ::; ;l ■S-'j - - ' - l ÿ It-:- '?.V''-'\V S:& Iw Bs A!’, 'tS-Wt ' I'-f 'Wt?-i '' '' -.i.,'.-' ?l l i • ip ■■k ■■ > 31 FOLKVÄNNEN. Framgången af hans bemödanden att ' påskyndade hans bortgång genom att först Sir Edwin Lastd) < hejda detta bruk gjorde honom stort nöje. < och sist ställa till att han fick tillräckligt Edwin Landseers artistiska uppfostran börjades vid tidDigjuar väånrn en. ( Under hans senare lif vid ett möte för det al sin dvaladryck, på det han hvarken skulle under hans faders i sällskap, som sökte hindra grymhet mot se eller bry sig om, hvad som passerade i uppsigt, som edfwteirn dLea sntdosreee mr, ähsvtailrkneens äerx evim d­t djuren, sade han : „Ett af de stoltaste ögon­ huset. Ofta såg jag hustrun skratta och pel uppmanadeb ehryonkotamd astto ms tuddejruar msåjelfva blicken i mitt lif var, när jag en gång red skämta med mera sådant i sällskap med naturen. Han fösdkdiceksa die Lhoonndoomn båers tä1n ldairge,t nedför en af stadens gator. Jag fick då se den omnämnde mannen, under det hennes till sådana stälHleann,s, dfeard ehra nv akru ngdrea vfå 8s0tu2. ör och­ en man med två hundvalpar på armen. make låg medvetslös i följd af ruset. In­dera apor, får uonchd erg etfteemr.t io Håarn mkeudnldeem rea­f Han såg på mig, vinkade och sade: ,Här gen i familjen tycktes nu hafva den ringa­dan vid fem jå krus någlldigear raigktaidget moicehn . ordHeannts­ äro några vackra hundar.1 ,Ja,‘ svarade ste aktning för honom — icke en gång dä ligt afrita dju-r eknä.rlek till konsten ärfdes af jag, ,de äro rätt vackra djur.1 Jag sade han var nykter. De två minsta barnen Hans djupa. hsyamnsp atti refö• r sdöjnuerrli, fveTt hvoamr haos­, derpå: ,Jag ser att de ej äro stympade.1 voro för små till att visa honom sin sym­nom utan tvifvCehl armleesd föodcdh. ENdwäri nh. an Dveanr > Han svarade: ,Ah, Landseer säger, att man pati. Dessutom hade den fienden, som åtta år gammafl,ö råsdtnräomgon dseig haänrs telickkan ingvaärl ej bör stympa dem.1 Jag vet ej huru det trängt sig in i familjen och stulit bort mo­akfä nddj urseonm mfåandgrean sftöorr as imnaä nssk öunpap mgärarkvsearmin­- var, men jag kände mig högst smickrad drens kärlek, genom listiga föreställningar hgeatr ; ■—de nb laanndd rea nudtrvaa lädfevse n1 F8u5s1e ltisil,l fföörreessttåånn­­ härigenom och märkte att jag gjort något äfven dragit till sig barnens vänskap. Oftaddaliga rreen föt kfaölr r kuknugnlgigliag aa kaakdaedmemien, som förtrolade honom „sin ielinll,e u nhduenrd dgeots sdee.n ­ “ för saken.“ > fick man se huru fadren var ett föremål tredjes namn är v Ar 1850 blef Landseer af drottningen för skämt, då han i sitt öfverlastade till­Nlanärd .han var tretto änl båer,k abnlet fö fhvaenr uhtesltaä Ellanrge­ utnämnd till riddare. Han fick äfven den stånd begick några dumheter. Stackars vid akademien och före tjugo års ålder , stora guldmedaljen af myndigheterna vid man, han hade ingen vän på jorden! Han stod han i spetsen för denna gren af kon­ den allmänna utställningen i Paris år 1855. som hade egt ett förstånd, ovanligt för de sten. j Han dog den 1 Oktober förlidet år efter en flesta der på trakten, hade byggt upp sina Ar 1826 besökte Landseer första gången kort sjukdom och begrofs i S:t Paulskyrkan. Skottlands präktiga hus, anlagt sin vackra trädgård högländer och från den tiden och lefvat i stillhet och trefnad de första voro hans förnämsta målningar valda bland åren af sitt äktenskapliga lif, var nu för­ detta lands djur, menniskor och landskap. slöad till förståndet, en främling, en börda, en narr i sitt eget hem, hvilken ingen be­ Fyra bränvtasböndier och klagade, hvilken ingen begrät, och hvil­ ken ingen efter hans bortgång skulle sörja; allt i följd afbränvinetsförbannelser. ^cn an^ra- Snart blef han oförmögen til) att lemna å en höjd i närheten af en liten in- sin säng. På hans tunga kropp började sjö låg en vacker egendom. Mans- stora sår att visa sig. Dessa spredo en Nr byggnaden var stor och prydlig. förfärlig stank och innan kort dog han — Mellan den och insjön låg en nätt ? en drinkares död. f trädgård. Utanföre den voro lönnar, lin­ ) Likkistan, som gjorts stor nog för honom dar, bokar och andra vackra träd, som så innan han börjat supa, befans nu vara så allmänt växa i södra Sverige. Från de otillräcklig att de med största möda kunde prydliga rummen i våningen hade man en lägga honom der, och då den bars till graf- skön utsigt öfver sjön, och i fjerran såg man j ven, dröp ifrån den en vätska, hvars lukt väldiga skogar af olika trädslag. I byggna­ var odräglig att kunna uthärda. den bodde en ung bränvinsbonde, öfver sex < Icke långt efter hans begrafning gifte sig fot lång, med ett allvarligt och ståtligt hustrun med den förut omtalade unge man- Men hundar var hans favoritstudium. När utseende. Jag var en ung gosse, då jag nen; och sedan dess har jag ej haft till­ han tillfrågades hvaruti hemligheten af hans hade tillfälle att någon tid vistas i hans fälle att inhemta huru det blef med den magt öfver djuren, i synnerhet öfver hundar hus. Hans värdiga hållning hade dåredan ? familjen. låg, svarade han: „Jag retar dem aldrig och börjat försvinna, hans kropp börjat svälla, • Allt det elände, som förstörde detta hem narrar dem icke heller.“ Han var sjelfva kinderna voro ovanligt röda och ögonen och bortryckte en i sin ungdom lofvande yng­ mildheten emot dem och behandlade dem dimmiga. Sällan hörde man honom säga ling, en i mannaåldern kraftig man, en i som förståndiga kamrater. Det minnesvärda mycket och han tyckte mest om att vara början af sitt äktenskap älskad och lycklig bref, som han för några år sedan skreftill allena. Han påskyndade sin lefnads afta- make och för någon tid vördad fader, var en tidning, hvari han förebrådde dem, som gande allt hvad han kunde genom att för­ samma fiende, som ödelagt och ödelägger stympade hundar, visade hans vänskap för tära den ena flaskan bränvin efter den an­ så många tusende hem — nemligen brän- detta djurslägte, med hvilket han tillbragt dra, och hvarje eftermiddag var han såöf- vinet. så många lyckliga timmar. Det var van­ verlastad, att lian ej kunde lemna sitt rum. ligt att förorsaka hundar smärtan af att få Likkistan hade han redan låtit göra åt svans eller öron afhuggna; men hr Land­ sig. Don stod på vinden, var prydd med seer föresatte sig att hindra detta grymma silfverförgylda fotter, och på locket glänste bruk genom att neka att vara skiljeman en mängd blänkande stjernor. Stundom såg M^diansk.a, skolor. vid sådana hundutställningar, der stympade man honom gå upp på vinden och stå en uhamedanska föräldrar egna sällan hundar blefve utstälda, och mest genom hans stund och betrakta den; men om han då mycken tid åt uppodlandet af sina skrifter blef allmänheten öfvertygad om hade några tankar på döden och evigheten, Ï_ barns förstånd; de nöja sig vanligen grymheten af denna sed. dränktes de snart genom de starka drycker Ïmed att i deras unga sinnen inpregla En gång under en rättegång vid en dom­ han förtärde. några religiösa grundsatser, hvarefter stol inträdde hr Landseer och tog plats vid I familjen vistades vid tillfället en ung I de, om de ha råd dertill, öfverlemna bordet. Han lyssnade allvarligt och tåligt man, som förestod brännerict och var känd, dem till en skolmästares undervis­ tilldess den försvarande advokaten påstod som en slagskämpe, hvilken vanligen var ning. Så tidigt som möjligt inläres barnet att drottningens hundar blifvit stympade, alla menniskors fasa på hvarje auktion, ; att säga: „Jag intygar att Gud är Gud och då djurvännen steg upp och med harm ne­ som hölls der på trakten. Han hade ge­ att Mnhamed är Guds apostel.“ Det un­ kade till denna beskyllning i det han sade: nom sitt intagande sätt tillvunnit sig en mer dervisas i religiös stolthet, får lära att hata „Hennes majestät protesterar emot stymp­ än loflig vänskap från den unga och vackra de kristna och alla andra sekter utom sin ning och har aldrig i sitt lif låtit stympa hustrun i familjen. Detta blef snart så up­ egen lika fullkomligt som de äldre Muha- någon hund.“ Han afgaf ett godt vittnes­ penbart att både barn och tjenare märkte medanerna. De flesta af de barn, som till­ börd emot detta påstående och hade nöjet det. Den nu allt mera försupne maken höra högre klassen, såväl som medelklas­ att få höra domaren brännmärka detta bruk kunde ej undgå att se det; detta gjorde sen samt somliga t. o. m. af lägre stånd såsom ,,en barbarisk qvarlefva af en bar­ honom bitter och sin harm sökte han dränka få af skolmästaren lära att ur minnet upp­ barisk tid“ samt att se honom straffa för- i bränvinsglasct. Hustrun syntes ej mera läsa och sjunga vissa delar af Koran, (Koran ■ ï brytaren. nu hindra honom härifrån, utan snarare är Muhamedanernas heliga bok.) Derefter J FOLKVÄNNEN. 35 lära de de allmännaste reglerna vid räkne­ Skollärarna i Egypten äro för det mesta konsten. personer med ringa lärdom; få af dem Soondßram eller ©n känna till några skrifter utom Koran och Skolor äro ganska talrika, icke endast i vissa böner, hvilka tillika med den heliga j hMmndo hufvudstaden, utan äfven i hvarje stor stad och hokens innehåll de för betalning anmodas < Tredje kapitlet. der fins åtminstone en i hvarje större by. att vid särskilda tillfällen uppläsa. Jag bland de många goda verk, hvilka hade Nästan livarje bönehus, källa eller vattnings- i hörde omtalas en man i trakten der jag- I Swartz’ fostrande omvårdnad att tacka plats för boskapen i hufvudstaden har en bodde, som hvarken kunde läsa eller skrifva, T för sin tillvaro, var äfven den första mis- skola i sin närhet, i hvilken barnen för en men hvilken likväl blef utnämnd till skol­ n sionen i Tinnevelly, inrättad i slutet af ringa betalning få undervisning. Skolmä­ lärare. Då han kunde uppläsa hela Koran, ? I förra århundradet uti Palamcottah, huf­ staren eller „sheiken“ får om torsdagarne var han i stånd att höra gossarne uppläsa vudstaden i denna provins. Från en en piaster (ett litet mynt) af hvarje barns sina lexor, men för att skrifva dessa lexor ganska ringa början hade den småningom föräldrar. Skolmästaren vid något bönehus använde han den kunnigaste gossen i sko­ ökats, till dess den vid den tid, om hvil­ eller offentlig byggnad i Kairo får vanligen lan, under det han påstod att hans ögon ken vi nu skrifva, räknade flera hundra in­ hvarje år ett stycke hvitt muslin till tur­ voro svaga. Några dagar sedan han fått födda kristna. ban, ett stycke linne samt ett par skor. denna syssla, kom en fattig qvinna till ho­ Denna församling hade en tid den för­ Hvarje gosse erhåller på samma gång en nom och bad honom läsa ett bref från hen- < månen att ega en der bosatt europeisk linnemössa, ett stycke linne, ett stycke nes son,' som var ute på pilgrimsfärd. Lä- predikant; men emedan ingen blefutnämnd bomullstyg, ett par skor och någongång äf­ rjireii låtsade läsa det, men sade ingenting, till att efterträda honom, då han lemnade ven en piaster. Dessa presenter anskaffas och qvinnan, som häraf slöt att brefvet in- s platsen, hvilade nu hela ansvaret på en in­ genom summor, som blifvit testamenterade nehöll dåliga nyheter, sade till honom: född predikant vid namn Sattianadan, ur­ till skolan, och de få dem i månaden Ra- ; ; „Skall jag skrika?“ „Ja,“ svarade han. | sprungligen undervisad af Swartz och af ho­ madan. Gossarna äro endast der under „Skall jag rifva sönder mina kläder?“ „Ja,“ nom ditsänd samt prestvigd enligt luther­ lästimmarne, sedan återvända de hem. ■ svarade han. Derefter återvände den arma ■ ska kyrkans ritual. Det var en tid så myc­ Lexorna nedskrifvas vanligen på hvitmålade qvinnan till sitt hem, der hon med sina ? ket att göra inom denna församling, att han trätaflor; när en lexa är inlärd, tvättas taf­ församlade vänner utförde de ceremonier hade mycket svårt att hinna med allt; der- lan och en annan skrifves ned derpå. De och uppstämde de klagorop, som brukas före anhöll han flera gånger om hjelpfrån lära sig äfven skrifva på samma tafia. Skol­ vid dödsfall. Icke många dagar derefter kom Tanjore. mästaren och hans lärjungar sitta på mar­ sonen hom, då hon frågade honom hvarföre Då denna begäran flera gånger förnya­ ken, och hvarje gosse har en tafla i sin han i brefvet låtit uppgifva att han vore des, kom Swartz på den tanken att Soon- hand eller ock en afskrift af Koran på en död. Han sade då hvad han skrifvit, hvar- : deram, eller som han kallades, David, hvil­ liten pulpet, som är gjord af palmkäppar. efter qvinnan gick till skolläraren for att ken nu i tre år varit kristen, skulle blifva När gossarna skola lära sig läsa, uppläsa fråga honom hvarföre han uppmanat henne den mest lämpliga person han kunde välja, eller sjunga de högt sina lexor, under det att skrika och rifva sönder sina kläder, och detta så mycket mera som hans fä- de oupphörligt vagga fram och tillbaka med fastän brefvet underrättade om hans välbe­ ; derneby icke låg långt ifrån Palamcottah. kroppen, hvilket nästan alltid göresdäman finnande. Icke alls förlägen, svarade skol­ Han var just den rätte mannen att umgås uppläser Koran; ty de tro att denna rö­ läraren: „Gud allena känner framtiden. med folket på den platsen. relse hjelper dem att bättre minnas. Man Huru kunde jag veta att din son oskadad David var ej obenägen härför. Den ti­ kan tänka sig hvilket buller detta skall skulle återvända hem? Du kunde ha vän­ den var förbi, då han antingen med fruk­ förorsaka. tat att få se honom, men likväl ha blifvit tan eller misshag betraktade möjligheten Gossarna lära sig först bokstäfverna i bedragen.“ Några personer, som sutto der att åter träffa dem, från hvilka han så alfabetet; dernäst vokaltecknen och andra bredvid, prisade hans vishet och utropade: länge varit skild. Han hade en tid varit bokstaf stecken och derefter siffervärdet af „Vår skollärare är i sanning en man med föreläsare såväl som skollärare och kände hvarje bokstaf. Före den tredje afdelnin- ovanligt omdöme,“ och han fann således sitt ett växande intresse att leda andra på fri­ gen af gossens framsteg, brakar lärarenatt anseende t. o. m. förökadt genom detta fel­ dens väg. Han försummade icke heller de pryda taflan med svart och rödt bläck och steg. i studier, hvilka kunde göra honom passande grön färg samt derpå inskrifva alfabetet i Somliga föräldrar använda en lärare att för ett mera oberoende och ansvarsfullt ordning efter dess nummervärde. Sedan hemma undervisa deras gossar. Fadren ; kall. Det var derföre med oblandade käns- lemnar han taflan till fadren, som skickar lär vanligen sin son att utföra alla slags ; lor af glädje han emottog Sattianadans väl- den tillbaka med en eller två piaster. Det i tvagningar, att framsäga sina böner samt komsthclsningar, då han några veckor der- samma göres vid flera påföljande terminer andra moraliska och religiösa pligter så ‘ efter inträdde i missionshuset i Palamcottah, af gossens skolgång, såsom när han börjar godt han kan. Profeten har uppmanat sina ■ der han och den ofvannämnde predikanten lära Koran och sex eller sju gånger, då han anhängare att lära barnen bönerna vid sju sedan sutto och uppgjorde planer för sin kommit längre fram i den heliga boken, års ålder och att slå dem, om de icke vid ; verksamhet. sedan lexan för hvarje gång blifvit ned- tio ars ålder kunna dem. I Egypten lära Det som David nu med den största ifver skrifven j)å taflan. När han blifvit bekant få personer bedja förrän de uppnått manna­ omfattade, var att med outtröttlig kraft pre­ med bokstäfvernas nummervärde, skrifver åldern. dika i de olika byar, som lågo på en sträcka läraren för honom några enkla ord t. ex. Flickorna lära mycket sällan läsa och af trettio engelska mil från Palamcottah. namn på menniskor, derefter deras 99 namn skrifva; t. o. m. bland de högre klasserna Bland dessa voro somliga ännu hedniska pä find, derefter det första kapitlet i Koran, lära få . af dem att läsa böner. Några al och i andra hade en liten hop af kristna som gossen upprepar till dess han fullkom­ de rika betala en lärd qvinna, som dagli­ blifvit insamlade. ligt lärt det utantill. Efter det första ka­ gen besöker harem (qvinnornas bostad) för Men huru djupt än det intresse var, med pitlet läser han det sista, sedan näst det att lära deras döttrar och slafvinnor läsa hvilket David deltog i denna verksamhet, sista och så baklänges till dess han åter och skrifva eller åtminstone att uppläsa och ehuru stor framgång han än här hade, kommer till det första. De första kapitlen några kapitel ur Koran samt att framsäga var det dock en plan, ursprungligen ingif- i Koran äro längst, derefter aftaga deallt- böner; men det är mycket få t. o. m. bland ven af Swartz, en plan, som han längtade att i mera och blifva kortare och kortare. Det qvinnorna af det högsta stånd i Egypten, se förverkligad och det var att få predika är sällsynt att en skollärare undervisar i som kunna läsa och skrifva. Det fins många i sin egen fäderneby. Men i anseende till skrifning; få gossar lära skrifva, såvida de skolor, der flickor undervisas i alla slags det ringa antalet af predikanter i Palam­ ej äro bestämda för ett yrke, som fordrar handarbeten. Hos rika familjer blir ofta cottah, kunde denna önskan till en tid icke att de kunna det, i hvilket fall de ta lära en qvinna anstäld, som lär flickorna hand­ tillfredsställas. Slutligen yppade sig dock det af en „kabbänee,“ d. v. s. en person, arbeten uti deras eget hem. ett tillfälle dertill, då en europeisk pre­ som användes till att medelst en besman dikant anländt från Madras till Palam­ väga varor på torget eller bazaren. De cottah för att en tid bistå dem; följaktli­ som vilja egna sig åt religion eller åt nå­ gen anträdde David och Sattianadan sin got lärdt stånd, genomgå för det mesta en så länge omtalade resa. « ordentlig studiekurs i det stora templet På vägen till Davids fäderneby, predi­ w El-Azhar. kade de i flera mellanliggande byar, hvåri- 36 FOLKVÄNNEN. genom resan till Vejapuram någon tid för­ Men den allmänna meningen var emot i Den sista förklaringen var ej nödvändig ! dröjdes. dessa män och de syntes ha föga hopp om ■ för att väcka Sattianadans och Davids del- Då de nalkades byn, sågo de tydligt att att bli frigifna. Det sades att de voro tagande för de anklagade. För hvarje opar- någon ovanlig händelse hemförde arbetarna kända för att vara ovänligt stämda mot • tisk person var det tydligt att de blott vid en tidigare timme än som vanligen var \ Vahamotoo, djefvulsdansaren, och att ' blifvit föremål för misstankar och att om fallet. Då de kommo in på hufvudgatan, i hafva talat emot honom såsom en, somen- f de voro värda förtroende, skulle nog deras märkte de genast orsaken till rörelsen. En ’ dast bedrog folket för den vinst denna sys­ < förklaring af omständigheterna bevisa sig rättegång höll på att afgöras af stadens selsättning förskaffade honom. Man hade ! vara den rätta. Det faktum att de båda myndigheter, hvilka hade samlat sig under ; ofta sett dem tala vid hans son, hvilken anklagade voro kristna, gjorde att de båda det träd, der de vanligen höllo sina råd­ > förenat sig med dem mot sin fader. ; lärarne ansågo deras berättelse såsom tro- slag. Att döma af det intresse, som de dit- Till råga på detta förklarade flera vitt- ; värdig och sann. skyndande menniskoskarorna visade, syntes ; nen, att vinden den natt, då huset brann Men kunde väl dessa hedningar säga el­ saken vara af icke ringa vigt, och t. o. m. \ upp, blåste i en rigtning, som icke kunde ler göra något, som skulle vända saken till ankomsten af de båda främlingarna tilldrog ; föra gnistorna från grushögen till huset, de anklagades fördel? Så tänkte de båda sig blott för några ögonblick deras upp­ utan snarare derifrån. Emot detta påstå­ missionärerna inom sig. En sak hade fal­ märksamhet. ende invände de anklagade, att fast vinden lit David in, då han hörde de olika berät­ Som David visste att de ej kunde igen­ dagen förut blåst i den rigtning vittnena telserna om elden, ty han kände väl till känna den för tio år sedan bortrymde gos- , påstått, kunde den mycket lätt under nat­ byn och de omnämnda ställenas läge. Mer sen i den resande mannen, som nyttjade ; ten ha vändt sig. än en af de lyssnande personerna hade En tiirltisslv skoln. den bland kristna predikanter brukliga Men det vittnesbörd, vid hvilket de när­ rådt till att bestiga den jordvall, hvilken långa rocken, tvekade han. ej att fråga de varande tycktes fästa mesta vigt, var djef­ omgifver hvarje hus i Tinnevelly. Ingen kriugstående om orsaken till folksamlingen. vulsdansarens egen utsago; ty denne påstod hade med bestämdhet uppgifvit, från hvil­ Det han sålunda i hast och i korta orda­ < sig hafva uppmanat de anklagade att af- ken punkt man närmat sig det brinnande lag fick höra, var af stort intresse för lägga den vanliga värjemålseden angående huset; men det föll honom genast in, att honom. < deras oskuld, hvilket de dock vägrat göra; om vinden verkligen under natten vändt Två män, som nyligen bosatt sig i byn, ja de hade t. o. m. vägrat att inträda i sig, så att det varit möjligt att gnistor från voro anklagade för att hafva satt den för­ djefvulstemplet, och detta tydligen, emedan grushögen förts till husets tak, skulle bi­ nämste djefvulsdansarens hus i brand, och \ de fruktade att ådraga sig den onde an­ gorna ha blåst i en rigtning, som gjorde vittnen skulle nu afhöras samt domen fallas dens vrede, då de nekat till det brott de det omöjligt att nalkas huset från den sida, af stadens myndigheter. mot honom begått. Den sista beskyllnin- som var närmast vägen och längst bort Stående på något afstånd från folkhopen, ; gen besvarade de anklagade genast till både från grushögen. Då denna sida vai- den kunde Sattianadan och David likväl se allt Davids och Sattianadans förvåning, genom mest tillgängliga från byn, var det blott hvad som försiggick. De hade ingarigtiga < att förklara, att alla de närvarande visste nödvändigt att visa att de icke närmat sig vittnen emot de anklagade, hvilka med myc­ S att denna beskyllning var falsk; att huset från denna sida, för att äfven bevisa, ket utseende af sannolikhet förklarade el­ ' deras enda skäl för att de ej ingått i att vinden verkligen blåst från det håll som den hafva utbrutit derigenom att några gnistor 1 templet var, att de voro kristna och att de de anklagade påstodo. från askan af en grushög blifvit förda till j såsom sådana icke ville ha något med djef- En minuts samtal var tillräcklig för Da­ husets torra palmtak. vulens dyrkan att göra. vid att meddela kamraten denna sin plan FOLKVÄNNEN. 37 och att sätta dem i stånd att bestämma de i het, hvilket ingaf byinnevåuarne stor akt­ ■ med sitt besök. De sade sig vara kristna mått och steg de skulle vidtaga. De voro j ning. : liksom de två anklagade och bekände att säkra på att folket af höflighet skulle lyssna ; Då de kommo till den plats, der eldsvå­ ; de ej trodde på de onda andarnes magt, till deras råd. dan härjat, bad Sattianadan två eller tre : som folket så mycket fruktade. Sedan be- Af alla Hinduer voro dessa palmträds- af dem, som sagt sig hafva varit närva­ skref han i enkla ordalag de olika punk- klättrare för åttio år sedan, innan bildning rande vid eldens början, att ställa sig på ; terna af den kristna tron, förehållande dem och upplysning blifvit spridd ibland dem, de de samma platser, der de den ofvannämnda i dårskapen att dyrka gudar af trä och sten mest tröga och minst skickliga att fullfölja natten stått. Som han anat, gingo de ge­ • och det anspråk, som Gud hade på alla några skäl, huru enkla de än måtte vara. nast till baksidan af den forna byggningen ; sina skapade varelsers tjenst. Här och der Nu var det vigtigt att få hastiga vittnesbörd och nära intill murens qvarlefvor. Derpå inkastades en invändning, men på det hela och vittnesbörd från flera håll på en gång frågade han dem efter vindens styrka, hvil- taget visade sig villighet hos folket att upp­ från dem, som voro tillstädes. De beslöto ken alla förklarade hafva varit ovanlig häf­ märksamt lyssna till hvad som sades. derföre innan de rådslogo derom, att först gå tig, så att elden med stor hastighet gripit Som aftonen nu nalkades — och då bort och bese husets ruiner. omkring sig. ' skymningen i Indien hastigt kommer och Sattianadan erbjöd sig genast att föra Då han sålunda gjort dessa förberedande försvinner — blef det nödvändigt förfräm- ordet. Då han framträdde, blef der myc­ frågor, påstod Sattianadan, att om ej vin­ i lingarna att skaffa sig nattherberge. Denna ken förvåning bland folkhopen; han bör­ den blåst från det håll de anklagade på- svårighet blef snart afhjelpt, då en af de jade sitt tal med att med stor höflighet i stodo, skulle det ha varit omöjligt att nå­ ' båda anklagade kom fram och erbjöd dem förklara att han herberge i sitt var en resande, hus. som kommit till Sedan de med byn, och att han glädje emottagit med intresse lyss­ inbjudningen, be- nat till den sak funno de sig snart de förehade. Han i ett ovanligt rent sade att det fans ** : fl : och snyggt hus, en regel, som sty­ Iw1' bredvid hvilket ett resmännen i Ma­ skjul var beläget, dras ofta i sådana t ■ -A. som deras värd fall följde, hvilken • * ■■ âÆ s.■ tapetserade med ofta mycket mera än vittnen tj enade _ Äg B® några rena, hvita kläder, hvarefter att öfverbevisa de % han bestänkte golf- anklagade. De vet med vatten för brukade nemligen att göra det svalt, gå och betrakta ■■ - ç I tillika med flera den plats, der den anordningar för i fråga varande deras undfäg­ händelsen egt rum. KW « gl -y nande. Emedan han var 4* De första frågor en främling, sade främlingarne gj or- han sig gerna vilja de sin värd, rörde se stället för attaf- sig kring deras tro göra om de ankla­ på Kristus. Då gades besynner­ inga kristna lärare liga berättelse var kommit till den sann. delen af landet, Det skulle vara tillfrågades de svårt att säga, huru de kommit hvilket som gjorde att omfatta kri­ det mesta intryck stendomen. Hvar på folket, antin­ hade de hört denna gen talarens drägt lära förkunnas och och sätt eller den hur kom det sig, skarpsinnighet att de stodo så han ådagalade i ensamma? Alla sitt tal; men då dessa frågor be- ingen röst höjdes emot hans förslag, ICn <1 jet v ulsiiesit af bruten. svarades snart. Visuvasam ochTi- blef det genast motheus tillhörde satt i verket. gon kunde ha nalkats byggnaden från denna en aflägsen by af palmträdsklättrare, hvil­ Då hela hopen af män, qvinnor och barn sida och att det derföre var högst troligt ken nyligen blifvit besökt af en infödd lä­ tågade framåt den förnämsta gatan i byn, att vinden blåst i den rigtning de ankla­ rare från en missionsstation på Koroman- var det omöjligt att ej förvånas öfver den gade uppgifvit. delkusten. Tillika med flera andra hade olikhet, som rådde mellan främlingarnes Allteftersom frågorna blefvo tydligare och de slutligen antagit kristendomen och se­ och byinnevånarnes klädedrägt. De förra enklare, blefvo svaren gifna med mera tve­ dan de en tid blifvit undervisade, hade do liknade två förnäma, infödda män af högt kan; men folkets känslor hade undergått en blifvit döpta och byggt ett litet bönehus af stånd bland en skara bönder af lågt stånd. betydlig förändring och det var tydligt att ruinerna efter ett gammalt djefvulstempel, Båda främlingarna voro klädda i en lång, de ej längre kunde motstå de anklagade. som de nedrifvit. För någon tid gick allt hvit bomullsdrägt, igenknäppt vid ena sidan Under dessa omständigheter antogo snart väl, och flera andra, som förut hållit sig och fästad omkring lifvet med ett smalt rådets medlemmar den nya åsigten af sa­ på afstånd, för att se om djeflarna skulle band; den enda skilnaden var att David bar ken och förklarade de anklagade för oskyl­ hämnas, talade om att förena sig med dem. ett hvitt öch Sattianadan ett svart band diga. Detta hade oroat ståthållaren, som började omkring lifvet; det sistnämnda var nemli­ Detta tillfälle, då en stor folkskara var en följd af obetydliga förföljelser emot de gen ett kännetecken, hvilket i senare år samlad, skulle ej gå förloradt för det sär­ kristna. Sinnigen hade han tydligen sagt alltid burits af ordinerade infödda predi­ skilda ändamål, för hvilket de kommit dit. dem, att om de framhärdade uti att öfver- kanter. Då de gingo framåt på den heta När ofvannämnda sak var uppgjord, omta­ gifva den religion, som deras förfäder hyl­ sanden, hade de ett utseende af värdig­ lade Sattianadan det verkliga ändamålet lat och att sålunda förorsaka söndring, FOLKVÄNNEN. ville han vidtaga sådana åtgärder, som att då jag var i mina bästa år, omkring ’ „Kan du ej styra dig?“ skulle komma dem att ångra sin dårskap. åttio år gammal, kunde jag blåsa den ; „Nej, massa, ni vet att under de senare Då dessa hotelser åtföljdes af verksamma ' gamla basunen,- så att det hördes långa j åren har kroppen blifvit svag; och då de förföljelser och då mer än en af de kristna ' vägar. börja tala och sjunga om Jesus, börjar jag hade blifvit slagen och misshandlad, hade > Jag var en vild gosse då jag var ung. ; uppfyllas, så att jag snart måste ropa och slutligen flera börjat gnida pannan med i Men då kom den mannen, som talade så då säga de: „fören den mannen utom dör- aska till tecken af att de återgått till den märkvärdigt till slafvarne om Jesus. Hvad : ren, han stör gudstjensten!“ forna djefvulsdyrkan. Sedan Visuvasam och var det han hette? Det har jag glömt.“ „Men du borde hålla det inom dig, tills Timotheus uthärdat alla slags lidanden samt Jag anmärkte att kanske var det William j du kommer hem.“ förlorat största delen af sin egendom och Tennent. j „0, massa, jag kan ej hålla det inom mig; ihågkommande Kristi ord: „Om de förfölja „Ack, ja, massa! Willie Tennent. Ära ( jag skulle brista, om jag ej finge ropa.“ eder i den ena staden, så flyn in i den vare Gud! Jag har i många år försökt att andra,“ hade de beslutat att söka sin lycka Då jag en gång en natt hört honom minnas hvad han hette. Jag visste attjag på något ställe, der deras nya religion ej skulle känna igen honom i himmelen, men Î bedja och sjunga, under det ett starkt åsk- nu skall nämna vid namn, så - väder pågick, sade jag på morgonen tillskulle förorsaka dem lidande. jag honom För omkring två år sedan hade de så­ snart jag ser honom. O huru jag kände i honom: „var det du, som ropade så förti­ lunda kommit till en by några mil från ? det, då jag hört honom! Då jag gick ute den natt?“ Vejapuram, der Timotheus gift sig med på marken, tycktes den säga: ,ovärdig, ovär­ ( „Ja, massa, så var det, förmodar jag.“ en qvinna, som efter hans undervisning dig!1 Då jag tog en bit bröd eller en bä­ > „Nå, jag tyckte att åskan gjorde nog blifvit kristen. gare vatten, ropades det: ,ovärdig, ovärdig!1 ) buller af sig utan att du skulle behöfva att Då hans hustru hade slägtingar i Veja­ IDå jag gick ut i skogen, ropade träden: ; ropa.“ puram, hade de kort förut flyttat till denna ,ovärdig!1 Då jag gick i ladugården, såg ; Han såg med förvåning på mig och sade : plats, der de, ända tills dess de blefvo jag att alla kreaturen böjde sina knän, in­ j „massa, tycker ni att jag skulle ligga här misstänkta för eldsvådan, lefvat i frid och nan de lade sig ned, och detta hade jag j på min säng som ett svin, då Herren dra- ro med alla sina grannar. aldrig gjort. O, massa, jag tyckte jag skulle ' ger fram och skakar jord och himmel? Nej, I timliga omständigheter hade de äfyen '■ dö. Jag kände mig så olycklig. Men bortom massa, då jag hör åskan komina, säger jag: haft framgång och de hade lyckats förmå ( någon tid kom en neger och sade mig ; ,Ellen, Ellen, vakna upp, nu fåvihöraifrån tre familjer att öfvergitva hedendomen och att det ej var värdt att gå så der. Han ■ hemmet igen.’u emottaga evangelium. Då dessa familjer i upprepade för mig ett språk som lyder så: En morgon då jag hört honom en timme hade följt med dem till Vejapuram, var här > ,Si Guds Lam, som borttager verldenssyn- eller två, gick jag sakta till hans dörr och nu en liten kristen församling bildad. der,‘ och derpå gick jag bort i skogen hela såg honom sittande vid den ena bordän­ För David och Sattianadan var denna natten och ropade: ,o Guds Lam, förbarma dan med någon torftig rätt framför sig, sakernas lyckliga vändning icke mindre dig öfver en stackars menniska;1 och jag i det han höll sina händer mot höjden glädjande än för dem, som på detta sätt ropade och ropade om och om igen, till under tacksägelse och pris. Jag sade: „du fingo utsigt till hjelp af dessa nya vänner, dess Jesu ljus uppgick i min själ just som , tycks vara mycket glad denna morgon.“ och med innerligt tacksamma hjertan för- ljuset skon öfver Virginiens gamla bergs- „Ack ja, Ellen gick till sitt arbete, så att enade de sig alla i att prisa Gud för den höjder; och allt sedan den dagen, det är jag måste laga frukost åt mig sjelf och då lyckliga utgången af dagens händelser och nu omkring hundra år sedan dess, har jag jag gjort det, tackade jag Gud för maten. för den uppmuntrande utsigt, hvilken för sökt att förkunna för helgon och syndare, Q, massa, Herren är så god, att jag ej kan framtiden syntes öppna sig för dem. • hvilken dyrbar- Frälsare jag funnit.“ sluta med att tacka honom.“ (Forts.) Så snart han såg oss, ropade han, under Hvilken förebråelse är icke detta för dem, det tårar strömmade ned från hans ögon: som sätta sig ned vid sina rikt uppdukade „0, Jesus har varit här; och jag trodde jag bord utan att tänka på alla goda gåfvors , var i härligheten, men jag skall snart komma ; ’ifvare! ' dit.“ Gång på gång omtalade han huru han dien) 120-årig© „Du tänker således att stå fast intill än­ fick hvad han bad Herren om. „Då jag plDgdnieti. dan, Onkel Johnson,“ sade jag. behöfver något,“ sade han, ,,så begär jag „0, massa, jag ämnar mig till himmelen. det af Herren och han sänder mig det all­ (Öfversatt från engelskan.) ( Jag har ej fortsatt alla dessa år för att tid, stundom under det jag beder och stun­ jr någon tid sedan blefvo invånarne : just nu förgås vid porten.“ dom efter det jag bedit; stundom dröjer i Y—, i Amerika, både trötta och En dag under det lian arbetade i sin han något för att se om jag förtröstar på förvånade vid räknandet af klämt­ trädgård, hördes han sjunga och ropa, och honom.“ slagen i tornet, hvilka upprepade jag sade: „du synes vara mycket lycklig i Vi voro händelsevis närvarande, när en antalet år, som en person hade upplefvat, dag?“ person, som han icke kände, kom på be­ hvilka uppgingo till 120. Alla visste nu „Ja, massa, jag höll just på att tänka.“ sök. Sedan han inträdt och tryckt den med ens att Onkel Johnson hade fått gå „Hvad tänkte du på?“ ; gamle mannens hand, sade han: „Är detta hem. „Ack jo, jag tänkte just;“ (och då var onkel Johnson? Jag har ofta hört talas om Han var en af våra mest bekanta gran­ han så rörd att han ej kunde tala). „Jag j er och länge tänkt besöka er. Då jag nu nar och bodde i en liten stuga på ett stycke i tänkte att om de smulor, som falla fr ån min '• gick här förbi, hviskade en röst inom mig: jord, som gränsade intill vår egen. Herres bord i denna verlden, äro så goda, > ,Gå in och gif den gamle mannen en dol­ Vi hörde oftare än endast morgon och ; hvad skall då det stora brödet i härlighe- lar.1 Här har ni den nu, gör med den hvad afton böner och tacksägelser med ett för­ ■ ten vara! Jag försäkrar er massa, der skall ni behagar.“ vånande allvar uppsändas inom hans hem. ' finnas mera än tillräckligt.“ „Tack massa, tack. Jag tänkte just att En gång då vi lyssnade, hörde vi dessa ord: Vid ett annat tillfälle, då han syntes vara Herren skulle skicka er i eftermiddag. Sitt „0, Herre, din tjenare har varit en pilgrim lycklig och jag hörde honom ropa: „Herre ned, sitt ned.“ i öfver hundra år — när skall han få Jesus, skall der finnas en boning förmig?“ ’„Nej, icke nu, ty jag har brådtom. Jag komma hem?“ sade jag: „du är ganska glad i dag, onkel?“ hoppas att ni mår bra. Farväl.“ Denne gamle neger var i sanning en märk­ Han svarade: „0, massa, jag tänkte på att ■ „Vänta, vänta massa. Jag önskar, innan värdig man, icke allenast för sin ålder, : Jesus var en timmerman; och sålunda har ) ni går, veta, om ni ämnar er till Guds rike. utan fastmera för sin gudsfruktan. Han < han beredt boningar för sitt folk i härtig- Kanske jag aldrig får återse er. Har ni förklarade, att en orsak till att han blifvit j heten.“ Och sedan utropade han, under det bestämt er för det saliga land, der de odöd­ så gammal, var den, att han, som han sade, \ tårarne strömmade ned öfver hans kinder: liga helgonen vistas? Har ni något res­ „sällan arbetat så särdeles styft. Då jag „0 Jesus, skall der finnas en för mig?“ pass dit?“ var en gosse, _b_r_u_k_a_d_e ja_g passaE nu ppg åningo msade jag till honom: „onkel „Hvad menar ni?“ hus och° sedan under sextio År brukade jag Johnson, hvårföre besöker du ej kyrkan „Ett respass, uudertecknadt och förseg- i sex månader om året blåsa i evangelii ibland?“ Han svarade: „ack, massa, jag ladt med Jesu blod. Det måste ni ha, basun på plantagerna, för att göra negrerna önskar att gå dit, men jag kan oj styra massa, eljest kan ni ej inkomma genom por- T gudfruktiga; och jag kan försäkra er, massa, mig.“ tarne i staden.“ FOLKVÄNNEN. 39 ! På ett sådant sätt sökte han alltid säga : Ellen, måste du lemna mig? O Jesus, min j ett godt ord till dem, som kommo i hans kära Ellen kommer. Herre Jesus, huru kan S väg. \ jag vänta? Sänd vagnen åter hit?“ fea ra©®« Hans försmak af det himmelska arfvet ■ Sådana uttryck voro talrika till dess hans s till er, I barn, som ingen fader hafven var så liflig, att han ibland redan trodde s rörelses flod något minskats, derefter knä- i Och ingen moder huld, som vårdar er, Till er, hvars kära hvila uti grafven, sig vara i full besittning deraf. Ibland ytt- ‘ böjande vid sängen, utgöt han sitt sorgsna ' De enkla trösteorden här jag ger! rade han: „När jag understundom går fram ; hjerta för Frälsaren uti én bön, hvars like \ och tillbaka i min stuga under lof till Gud, s vi- a-l d- ri• g härnere vänta att åter få höra. Jag sjelf helt liten var, när utan moder tycker jag mig redan vara i himmelen. Jag : Vi sade en dag till honom: Och fader jag fick gå i verlden ut. tror då att jag vistas i en af de ■; Helt ensam, utan syster eller broder boningar, „Onkel Johnson, känner ni er icke en­ Bland främlingar jag hamnade till slut. Kristus beredt åt sitt folk. Denna jorden < sam, sedan Ellen lemnat er?“ ligger då likasom under mina fotter. Jag i „Ack jo, massa, jag känner mig mycket Men tron I väl att Gud oss öfvergifver, ser den på afstånd och ropar: „0, min Gud, i ensam, fastän Herren hvarje dag besöker mig Fast fader,. moder oss här lemnat qvar ? är jag redan i härligheten?“ och låter mig liksom en sked smaka ; O nej, af hjertat säger jag: han hlifvcrmed Vår fader kär, vår vän och vårt försvar! „Men huru blifver ni till mods, när ni j på Guds rike; men o, huru jag längtar att upptäcker att ni ej ännu är der?“ tå ett helt fat deraf,“ sade han med en lif- ; Ja barn, jag rönt i alla dessa åren, „Först gråter jag länge; derefter säger j lig åtbörd. Att Gud är trofast, att han vårdar ömt. Alltid sedan Ellen dött, satt han och vän- ■ Han sett till mig och mildt han torkat tåren jag att jag vill afbida min bestämda tid.“ ; Och skänkt mig glädje, att jag sorgen glömt. „Huru länge skulle ni vilja vänta?“ tade på den himmelska vagnens ankomst. S „Hundra år till, om Herren så ville.“ En gång sedan han efter några dagars > Ibland när tankarna tillbaka ila Han steg alltid tidigt upp, men i synner- j sjukdom åter blifvit frisk, sade jag: „Jag - Till flydda tider, till min barndomsår, Jag måste vid Guds rika under hvila het om sabbatsmorgonen. När jag frågade 1 trodde att din tid nu var inne,“ hvarpå han Och dem betrakta, dessa kärleksspår. honom om orsaken härtill, svarade han: < svarade: „Ack ja, jag tyckte mig se dam- J „Herren Josus steg tidigt upp den dagen. ;■ met af vagnarne öfver bergen, men sedan \ Det skolen äfven I en gång erfara, Qvinnorna gingo bittida till grafven, men ; hörde jag en röst säga: ,Fortsätt ännu litet $ Om I till Herren flyn med all er nöd. ändå var Herren icke der. Ju tidigare j längre, Johnson, jag skall snart hemtadig.1 ; Han skall för er b åd’ fader, moder vara Och troget leda er intill er död. jag gar upp, desto mera får jag se af j Ja massa, jag vill, om Herren så önskar, vänta ' Jesus.“ i hundra år till, ty Canaan är mitt mål.“ Uti sitt ord han många löften gifvit Hans förtröstan till Guds ord var obe- Sedan han sagt detta, började han sjunga. At faderlösa. Ack, hur godt det är! Till detta endast kärlek honom drifvit, gränsad, Var han säker på att Herren ‘ En dag besökte D:r H. honom i mitt säll­ Ty ack, hvar dag han oss på händren bär. sagt något, kunde ingenting rubba hans för- ; skap. Efter ett samtal, hvilket min vän ; tröstan derpå. Vi talade härom med en säkerligen aldrig skall glömma, sade dok­ Men jag har detta ofta glömt och klagat vän en dag då vi gingo att besöka den ; torn: „Jag måste nu gå. Farväl onkel John- ; Samt knotat, undrat på hans dolda råd, gamle mannen. Sedan vi varit der en stund, \ son; jag iår väl snart höra att ni gått öf­ När han mig någongång med profiling aga t, Fast se'n jag inse rått att allt var nåd. sade min vän: ver Jordan, och vi vilja komma efter.“ „Onkel Johnson, ni tror så och så,“ i i „Ja massa, för många år sedan ha flera ■ Ty allt är nåd från början och till slutet, det han nämnde någon af evangelii grund­ unga män sagt mig detta, men efter en tid i Hvad vi här få till själ, såväl som kropp, läror. har jag fått höra att de gått hem, under j Och allt från kullen Golgata har flutit. Dit sträckas bor de faderlÖsas hopp. „Ja massa, jag tror det.“ det jag ännu är en pilgrim härnere.“ „Hvad drifver ev att tro det?“ „Nåväl, om jag skulle dö först, hvilka I kära barn, så rädens ej i verlden, „Emedan, massa, jag vet att Herren sä­ helsningar vill ni skicka?“ sade d:r H. Den tomma, kalla, kärlekslosa verld. „Ack massa, om ni kommer hem före mig,“ 1 Blott fatten Jesu hand, så styr han färden ger det,“ svarade han, i det han anförde ett Och vapnen er med Andens starka svärd. par språk. svarade han gråtande, ,,så säg dem att de ? „Nåväl Onkel Johnson, ni tror äfven detta,“ låta bordet stå dukadt, ty Johnson kommer ; Med detta svärd se’n striden mot do garnen, sado han (i det han anförde något, som snart. Jag har stält mitt ansigte dit.“ Som satan, verlden lägga ut för or. tycktes motsäga det första.) Onkel Johnson fastade och bad som få i De tro sig fånga lätt de arma barnen, På hvilka ingen moders öga ser. „Ja massa, jag tror äfven detta, emedan våra dagar ha gjort. Hans fasta så välsom s Hefrren sagt det,“ derefter anförde han åter ' hans bön var allvarlig och fullständig. Un- ) Men de besinna ej att englar sväfva ett språk. der mer än sjuttio år afhöll han sig om s Kring barnen, en osynlig himlavakt* fredagarna från mat. „Vid sådana tillfällen < Med sådant skydd I ej behöfven bäfva. „Men onkel Johnson, båda dessa saker S På allt som händer eder, Gud ger akt! kunna ju ej vara sanna; ni trodde ju det i säger jag till kroppen: nu får du sättas ; förra och nu tror ni äfven detta. Huru < tillbaka; jag vill i dag föda själen,“ yttrade i Ett minnesspråk jag vill till sist er gifva, kan ni förlika dessa två saker? De kunna j han vid talet derom. När jag frågade: Som ur Guds eget ord jag tagit har: „Känner ni er då icke mycket svag, när j „Min fader och min moder öfvergifva ju enligt sakens natur icke båda vara sanna, j Mig väl, men Herren mig ju dock upptar.“ det är icke filosofiskt att båda delarne skulle j qvällen kommer?“ svarade han: „Jo massa, vara "sanna.“ då måste kroppen taga ut sin rätt.“ Då ; Sålunda försökte min vän förvirra den : han talade om dessa faste- och bönedagar gamle mannen med sina filosofiska invänd- j brukade han säga: „Dessa dagar använder ' ningar. jag att utbedja mig stora ting af Herren.“ Onkel Johnson lyssnade en stund, hvar- i Om hans död veta vi föga. Hans sjuk­ efter han något otålig och harmsen steg 1 dom var kort. Då han icke anade det, kom En sann berättelse. upp från stolen och sade: Menniskones Son. Men vi betvifla ej att t var mörkt på stadens gator; „Massa, jag vet ingenting om er filosofi < han var redo, när vagnen kom och att < män och qvinnor skyndade fram­ och sakens natur, men jag vet att Herren i dess hjul voro såsom eld just som vid Elie åt, ifriga att uppnå sina trefliga sagt dessa ord; jag har pröfvat honom i > himmelsfärd. hem. Hästarna tycktes vara villi­ hundra år och vill ej öfvergifva ett ord af i Då vi betrakta denne gamle mans lif, sy­ gare än vanligt att draga de tunga vagnar­ hvad han talat,“ sade den gamle gråtande. •; nes det oss såsom om .en af de gamle pro- ; na, såsom om de vetat att dagens arbete Han fick erfara en stor sorg, då hans fetema hade stått upp. Han hade en tro < var slut och att de snart skulle få njuta hustru dog två år innan han sjelfblefhem- j lik Abrahams, en fasthet lik Daniels, en af nattens hvila. Lycktändarna gingo om­ kallad. Skyndande dit, funno vi att hen- < eldig liflighet lik Esaias, tårar lika Jeremias’ kring för att söka ersätta det försvunna nes ande just nyss lemnat detta jordiska; j och han fastade och bad som de alla. Vi dagsljuset. Små barn voro redan trygga derefter hörde och sågo vi något, som vi ' äro glada att vi känt denne man och att ; och varma i sina goda hem, utom en liten aldrig fullständigt kunna beskrifva. Hvilken vi i honom härligen sett Guds rike uppen- j gosse, som stod på stengatan nära intill tafla af både sorg och seger i närvaro af : baras. Han var ett lefvande vittne om ; ett stort fönster, genom hvilket han tittade dödens stillhet och högtidlighet! kraften och härligheten af Guds välsignade in med undrande blickar. Taflan, som han Den gamle, som med ansigte och händer i evangelium. betraktade, var skön. Ett stort rum med lyftade mot himlen, stod vid sin hustrus döds­ måladt tak och en ljuskrona, som tycktes bädd, ropade: „Farväl Ellen — farväl kära i < sprida verkligt solsken. Väggarna voro be- 40 FOLKVÄNNEN. I täckta med vackra taflor. Ett marmorbord ? Hr Leonard kunde ej låta bli att skratta. fullt med en mängd kostliga maträtter stod Det vin han erbjudit barnet, kostade mera. > Vid söndagsskolföreningens, Örebro, sist ungefär i midten af rummet. Det klara j „Jag går hvar afton förbi detta stora hållna årsmöte beslöts, att denna förenings ljusskenet glittrade genom den stora kara- fönster på min väg hem. Jag skall nu lik­ ; styrelse skulle utfärda inbjudning till alla, finen och bildade en stor, röd fläck på den : väl icke komma igen, emedan vi skola flytta. j som verka för söndagsskolsaken inom Skan- herras hand, som satt vid bordet och lä- t Jag tycker om att titta in här, emedan det < dinavien, till hållandet af en gemensam Sön- ste tidningen. En stor diamantring på i ser så varmt och trefligt ut, emedan ni ? dagsskolkonferens. hans ena finger bländade den lille, utanför ' sitter här och emedan edra ögon äro så > Efter en längre öfverläggning vid styrel- stående gossen. „Jag önskar att han ville > lika pappas.“ j sens sammanträde den 25 Jan. beslöts att se upp,“ tänkte barnet. „Hvilket underligt barn,“ tänkte hr Leo­ i utfärda följande inbjudning: Men ehuru han väntade och väntade, nard. Till Söndagsskolföreningar och en­ rörde sig icke mannen på en lång stund. : „Han var så lång och vacker,“ fortsatte skilda personer, utan afseende på be­ Derefter lade han ned tidningen och räckte i barnet, åter tittande in i eldbrasan. „Han kännelse, hvilka verka för söndagsskol­ ut siii diamantprydda hand efter ett vin­ nyttjade fina kläder såsom ni, och vi bodde saken i Sverige, Norge, Danmark och glas, som han fylfle och tömde utan att en i ett stort hus, nästan lika stort som detta. Finland. enda gång se bortåt fönstret. Jag brukade sitta bredvid honom vid bor­ < Som söndagsskolverksamheten på senare „Förlåt min herre.“ det och då gaf han mig sådant der att ■ åren vunnit allt mera framgång och de Detta var nu allt hvad gossen sade. Han dricka,“ sade gossen, pekande på vinglaset. troende funnit densamma vara af stor väl- hade gått uppfor trapporna till klubbhuset ' „Mamma brukade ibland gråta, men då j- signelse för Kristi rikes utbredande, hafva in i den stora salen; sedan hade han, utan : kysste han henne och sade att det goda . vi ansett det vara af vigt för denna saks att stanna för att knacka, öppnat den stora ■ vinet skulle göra mig stark och frisk. En S vidare befordran att anordna en allmän dörren, som ledde till den ofvännämnde > dag gick han bort och blef länge borta; Söndagsskolkonferens, der för saken hän- herrns rum. På salongens tröskel stannade j min mamma grät under hela tiden. När j gifna personer måtte sammankomma för han, förskräckt öfver hvad han gjort. han kom tillbaka, slog han henne och föll ;> att upplifva hvarandra till nitälskan för bar- „Hvad vill du ha, lille pilt?“ sedan ned på golfvet. Jag skrek, emedan £ nous väl, rådpläga om bästa sättet att verka Hr Arthur Leonard hade ofta ett vänligt j jag trodde honom vara död. Kusken, som , härför, söka närma sig hvarandra till nå- leende ansigte, men barnet drog sig till­ körde våra hästar, kom upp och hjelpte < gon sammanslutning och i allmänhet be- baka, ehuru lian blickade in i de stora, i mamma att få honom till sängs. Hon sade ; fordra Guds saks framgång bland detupp- bruna ögonen, som om han der sett nå- j att han var sjuk. Han brukade skrika och \ växande slägtet. got, efter hvilket han länge sökt. slåss, om någon kom när honom. Mamma Till program vid denna konferens före- „Du har kommit för att tigga, förmodar ; sade, att det var det röda vinet, som gjort j Slås: jag,“ sade herrn, i det han hastigt stack han­ honom sådan, En natt dog han och vi I. En half timmes bönemöte. den ned i fickan. hade en stor begrafning. Derefter packade II. Inledande föredrag af Öfterste K. O. „Ack nej, herre, det har jag aldrig tänkt > mamma in våra kläder och vi flyttade hit, Broady. på. Jag ville — —jag menar — — förlåt, > der hon kunde förtjena några penningar. III. Ämnen till öfverläggning: jag vill gå nu.“ Vi ha nu endast två små rum. Mamma 1. Behofvet af söndagsskolverksamhe- Han drog sig något skyggt tillbaka, men j syr på maskin, men ibland tror jag att hon ten. hr Leonard hejdade honom med en åtbörd, gråter hela natten.“ 2. Kunna de troende af alla kristna ty barnets ansigte intresserade honom. Äf- j Han hade talat mycket fort, men stan­ kyrkosamfund. samverka för söndagsskolsa- ven hans sätt, först så ifrigt, nu så förlä- j nade plötsligt. \ Icons befrämjande? Inledes af D:r E. Ny- get, hade väckt hans nyfikenhet. Hr Leonard flyttade sig oroligt på stolen. ■> ström. „Du fryser“, sado han, då han såg att „Var det detta du villé säga mig?“ 3. Huru kan samverkan i söndagsskolan gossen darrade och att hans kläder voro \ „Ja, min herre. Hvarjc gång jag går < fördelaktigt utföras? Inledes af pastor T. . tunna och torftiga. förbi fönstret och ser er sitta här, kommer Truvé. Han steg upp, tog gossen vid handen : jag ihåg min pappa, och så undrade jag 4. Ar tiden inne för en gemensam sön- och förde honom till den stora elden, som om ni hade någon liten gosse och huru han dagsskolförenings bildande, och om så, ihril- sprakade i kakelugnen — en god och präk- : och hans moder skulle bli till mods, om . ket förhållande böra de lokala föreningarne tig brasa, som tycktes visa ljuskronan huru > ni doge af det röda vinet,“ sade gossen stå till en sådan? Inledes af grosshand­ stor och "klar den var. med tårar, i det han steg upp från den lare Wilh. Carlson. Hr Leonard fann det ej opassande för en > stora stolen och stälde sig bredvid hr Leo­ Konferensen kommer att hållas i Örebro liten fattig gosse mod lappade kläder att ; nard, som hade vändt bort sitt ansigte. onsdagen den 13:de Juni och börjas kl. sitta i en af de röda sidenländstolarnc. Han Edvard undrade om hr Leonard också grät. 9 f. m. satte fram en dylik stol till sig sjclf midt- Han kunde icke se de stora, bruna ögo­ STYRELSEN. emot der gossen satt. nen, ty hans hufvud var nedböjdt mot hans „Är du hungrig?“ frågade han, „jag vill J bröst. gifva dig litet mat, och litet vin skall värma j „Jag går nu hem, herre. Mamma har upp dig.“ Säkert qvällsmaten färdig och blir rädd om „Ack nej, herre,“ sade barnet i det han $ jag ej kommer,“ och innan hr Leonard lutade sig längre tillbaka i den stora stolen. väcktes ur sina smärtsamma drömmar, hade „Onkel Toms“ lif „Du vill väl åtminstone säga mig ditt i barnet smugit sig ut ur det varma, trefliga eller namn?“ rummet och sprungit ut på gatan hem till T Pastor Josiah Hensons egen berättelse om , „Ja, herre, mitt namn är Edvard Boynton sin väntande moder. sin lefnad från 1789 til 1876. och jag är tio år gammal.“ Arthur Leonard och Edvard Boynton, Detta är säkerligen en af de mest in­ „Så?“ mannen och gossen, mötas kanske aldrig tressanta böcker, som utgiftits på senare ti­ Hr Leonard smålog nu, då lian såg gos- ■ mer. Rummet i det eleganta klubbhuset den. I England såldes på 24 timmar efter sens mod återkomma. är öde; elden har slocknat, allt är mörkt, ; den var utgiften, tvåtusen exemplar, och på IVNi blir väl ej ond på mig, herro?“ de tjocka gardinerna nedfälda; men i : några veckor såldes öfver fyrtiotusen. Bo- „Ond, hvarför i all verlden skulle jag bli ett vackert hem se de bruna ögonen kär­ > ken som distribueras genom Söndagsskol- ond på dig?“ leksfullt ned på en älsklig qyinna och \ föreningen, Örebro, kan äfven erhållas hos „Jag tänkte att ni knnde bli det, om jag på den rosenkindade gosse'n, som hyi­ II. L. Bolinder och Håkan Bengtson, Göte- säger hvad jag ämnade säga.“ lar på hennes arm. Fadren hviskar: „Gud > borg, äfvensom hos de söndagsskolförenin- „Var ej rädd, Edvard, jag är nyfiken att välsigne dig mitt barn och bevare oss från ; gar eller enskilda personer, som tillhanda­ veta hvad du har att säga mig.“ att förderfvas af det röda vinet.“ hålla kristlig litteratur; och lemnas mot kon­ Den lille gossen sträckte ut sina små tant rabatt, då flera tagas på en gång. magra, röda bänder mot den glödande el­ j Pris: häftad 1 kr., kartonerad 1: 25, den och sade: klotband 1: 50. „Jag arbetar i fårgeriet nu och förtjenar Ù mycket penningar: öfver tre kronor i veckan.“ GÖTEBORG. GÔTEBîS IIAND.-TIDKIS AKTIE-BOLAG. 1877