Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitized at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. T h is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima-ges to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M ill : INNEHÅLLET. LAE MM AV $MA BARN? av Annie Åkårhyglm DAMERNA PA ÖREBRO UTSTÄLLNINGEN en mmtmm , FÖRSOÅASEM ACK;S01$:MT fjun . sAläTt-~~~ Ärbmnlighetenhär igen? : • Hill 1 N:r 28 (41:sta årg.) UPPL. A. PRAKTUPPLAGAN DEN 15 JULI 1928 OM RIDDERLIGHETENS BELÖNING OCH DET ÄKTA STÅNDETS VANSKLIGHET DET BRUKAR OFTA TALAS OM hur omtyckt den engelska polisen är. Popu­ lär bland allt folket. Och i samma veva påpekas, inte så säl­ lan, hur litet stöd den svenska polisen har av allmänheten. Det är inte ofta som poli­ sen kan räkna på hjälp av massan, då det t. ex. gäller att få bukt på någon bråkig individ. Åskådame till ett uppträde äro i bästa fall endast åskådare; i sämsta fall ta’ de brottslingens parti. Nå, det senare kan ju Lite försvaras, men att publiken inskränker sig till att vara åskådare och väldigt noga aktar sig att ta del i skådespelet, det tycker jag är fullt naturligt. Man kan nämligen al­ drig veta var det slutar. Försöker man hjälpa lagens arm är det mer än troligt att denna arm helt ochevalereskt griper en själv ! Här var nu en montör, som bevittnade hur en fredlig vandrare i staden mellan broarna blev överfallen av en buse. (Gam­ malmodigt ord, men betecknande. Det mo- därna ordet är »en asocial individ», men det tycker jag låter för fint. Detta var en buse.) Montören smiter inte upp i närmaste gränd, som han bort göra, lämnande den fredlige vandraren att klara busen bäst hän kunde. Nej, montören ger bråkmakaren ett ordentligt nyp, eftersom det inte lönade att ropa på polis, då ingen polis fanns i närheten. Busen stöp. Skadade sig. Vad hände? Slöt den tillskyndande po­ lisen under ömma tacksägelser montören i sina armar. Ja, nog slöt polisen montö­ ren i sina armar, men knappast under tack­ sägelser. Man förde honom till polisstationen och kivarhöll honom där, tills det skulle bli klart om den slagna busen var illa däran eller ej ! Så var det med det. Det som har skett, har skett och det är väl någon mening med det, fast den kan synas svår att lura ut. En sak bör man emellertid lägga på minnet, som en lär­ dom: aldrig lägga sig i polisens affärer. Begås där ett våld på våra gator och vägar: låt polisen sköta det. Kommer polisen i trassel: se pä med korslagda armar. Ty tar du en aktiv del för lag och rätt mot busar och våldsverkare, så kan det hän­ da att du »övar mer våld än nöden krä­ ver». Och då är det färdigt! Bättre att en oskyldig människa blir sla­ gen fördärvad, än att ett hår krökes på den anfallande busens lilla söta huvud. Och är denna oskyldiga människa en annan än man själv, så är det sjufalt bättre att man gömmer sig i en mörk källare, än att man räcker honom en hjälpande knytnäve! Alla människor är lika inför lagen, heter det stolt. Men är det så? Har inte vår svenska lag en alldeles särskild, så att säga moderlig känsla för sluskar och vanartiga, moraliskt defekta av alla slag? Hemfrids- brottet skall vara bra klart, innan lagen tillåter oss att försvara oss mot sådana. Och gud nåde oss, om vi ge dem ett allt­ för rejält kok stryk! Det kunde ju hän­ da att det inte alls var i ond avsikt de försökte krypa in genom vårt sängkam­ marfönster. De små rara liven kanske bara ville veta vad klockan var. (Inte var kloc­ kan var.) * Göteborgs folkskolestyrelse har beslutat att ej befordra gifta kvinnor till ordinarie tjänst. D. v. s., tydligare uttryckt, att om en e. O', folkskollärarinna gifter sig, förlorar hon all rätt till avancemang i tjänsten! Det är inte bara folkskolestyrelser, som dekretera sådana beslut, bestraffning av giftermål förekomma litet över allt. Samtidigt förfasar man sig över tillta­ gande lösa förbindelser och över den mo- därna kvinnans olust för äktenskap. — Ja, men trängseln på arbets­ marknaden? Människors duglighet och inte deras pri­ vatförhållanden skall väl ändå avgöra, vil­ ka som skola få arbete. Det bör väl vara de mindre dugliga, som skola komma efter i konkurrensen, icke de gifta. — Ja, men de gifta sköta sitt ar­ bete sämre, på grund av att de ha för mycket att göra. Är detta sant, så skola de naturligtvis bli sist i konkurrensen. Men är det icke en specifikt manlig uppfattning, att en kvin­ na som arbetar med arbete utom hemmet och har en jungfru till hemsysslorna, dels, ett, måste arbeta ut sig i hemmet så hon vansköter sitt kontorsarbete, dels två van­ sköter hemmet, därför att hon har sitt kon­ torsarbete ? För min del tror jag, att ett modärnt hem nu för tiden mycket väl kan undvara en 6—8 timmar av husmoderns arbetskraft, om hon sätter tjänare i sitt ställe. Det for­ dras inga trollkonster att sköta ett mo- därnt litet hem. Ja, men en gift kvinna är ju i alla fall försörj d, varför skall hon då trängas på överfyllda arbets­ platser? Är det så sagt att hon är försörjd? Är det så sagt att hön ens vore gift om hon ej kunnat bidraga till familjens uppehälle? Är det uteslutet, att mannen dör eller skil­ jer sig från henne eller förlorar sin plats eller blir en slarver? Står i alla dessa fall hennes flickplats och väntar på henne? Stå platser i regel att få för medelålders kvin­ nor, som varit ifrån försörjningsarbete i kanske 15—20 år? Blir inte risken att gifta sig väl stor, straffet för giftermål för en kvinna väl av­ skräckande? Hon förlorar inte bara ett ar­ bete, som hon kanske älskar (arbete kan och bör nämligen vara något mer än en blott försörjningsmöjlighet, som man kas­ tar så fort som möjligt), inte bara en in­ komst som kanske väl behövdes, utan hon skall, om hon har några känslor av ansvar för sina barn, också behöva vara ängslig för en 'framtid, då hon kanske skall stå ensam med dem, utan möjlighet att få en hygglig plats. Ännu en sak. Var äro de modärna män, som brinna av längtan att på den lön, de ha god användning för själva, bilda fa­ milj? Gamla tidens män ansågo det själv­ klart att mannen skulle försörja hustru och barn. Lagstiftare eller kanske rättare Gö­ teborgs folkskolestyrelse m. fl. m. fl. an­ stalter och firmor anse så ännu. Men de unga männen, vad anse de? Det är väl i alla' fall på dem det ytterst hänger. Se de icke gärna att deras blivande hustru bidrager till familjens uppehälle? Är detta icke i många många fall en absolut be­ tingelse för att äktenskapet skall komma till stånd ? Och är, slutligen, icke tidiga äktenskap att önska? Lägges alltför mänga hinder i vägen för gift kvinnas förvärvsarbete, så skall det visa sig att de lösa förbindelserna tilltaga. Och det är kanske ändå inte meningen? Men om duglighet och ingenting annat blir utslagsgivande pä arbetsmark­ naden, alltså varken kön eller familjeför­ hållanden, så är saken lagd på riktig grund. En sak som gagnar lika mycket arbetsgi­ varen, arbetstagaren och arbetet. * De franska kvinnorna äro ute på krigs­ stråten. De rikta sig mot senaten, där mot­ ståndet mot kvinnornas rösträtt har sin sista försikansning. Det argument, som senaten framställer som avgörande, är, att kvinnorna själva icke, på det hela taget, kräva rösträtt. Det argumentet har man hört förr. Det har alltid roat mig. Det är som om de lagstiftande herrarna voro sådana där möd­ rar som ge ungarna vad som helst bara de käxa tillräckligt om det. Endera är den kvinnliga rösträtten rätt­ färdig och riktig, eller också är den väl orättfärdig och dum. I det förra fallet skall den icke undanhållas medborgarna efter­ som den är till nytta för staten, i det senare fallet skall den icke beviljas, eftersom den är skadlig. Käxet skall icke utöva nå­ got som helst inflytande. Gör det det, så är de lagstiftande her­ rarna icke lämpliga som lagstiftare. De äro rent ut sagt icke rättens bärare utan en samling opportunitetsjägare. Var så god! I ■Kodak Film Både kameran och filmen bör vara av märket «KODAK» EASTMAN KODAK COMP. Alla fotografiska artiklar, framkallning § kopiering genom HASSELBLADS FOTOGR. A.-BV Qöteborg - Malmö - Stockholm LÄGERLIVET ÄR SÅ HÄRLIGT Särskilt när man har en ”scoutmamma” som med liv och intresse tar sig an scoutflickornas sak. NÅGRA ORD OM SCOUTVECKAN P HÄRINGE. iiiiimimiiimii På Häringe gård i Södertörn hade 1200 flick­ scouter samlats, mottagtia av gårdens ägare baron Trolle-Löwen och hans friherrinna och omhändertagna av grevinnan Ebba von Ecker- mann, som är en varm vän av scoutrörelsen. Det blev en ovanligt rolig och givande tid för de unga flickorna, som kommo från hela Sve­ rige och delvis från det övriga Skandinavien och England. Idun har gjort ett besök i lägret och ger här några glimtar från rena rama vardagen där. ■■■■■■■■■■■ill Två goda vänner bland de minsta. — HUR STOR ÄR KOM- passens missvisning här? säger plötsligt en röst och en ståtlig liickscout står framför oss, mili- täriskt stram och med en obe­ veklig fråga, i sina ögon. Hör det verkligen till sådant som en flickscoutledare på Häringe bör veta? Ja. Ty om en liten stund skall lägret med de 1,200 flickor­ na gruppvis vandra till en viss angiven udde, och som inte alla grupper ha kartor över trakten, måste en del gå efter kompass. Det finns oanade problem i ett scoutläger. Vid Häringe i Södertörn hade som bekant flickscouter från hela Sverige samlats till en underbar vecka, som nu är över. Från Norge, Danmark1, Island och Finland hade också flickscouter kom­ mit och en liten grupp med flera ledare från England att bilda det internationella inslaget. Aldrig förr har ett så stort scout­ läger hållits i Sverige. Detta är en kraft­ mätning, och det var med en viss spän­ ning ledarna motsågo Häringe. Det är inte precis småsaker att organisera en förlägg­ ning om 1,200 flickor, av vilka de yngsta bara äro 12 år. Men tack vare den goda fén-gudmodern, scoutmamman eller vad hon allt kan kallas grevinnan Ebba von Ecker- mann, född von Hallwyl har allt gått väl i lås. — Om grevinnan Eckermann hade kun­ nat sätta hela Södertuna gård på hjul och transportera den hit, hade hon visst gjort det, om det behövts, säger en av ledar­ na om henne. Tills vidare har grevinnan nöjt sig med att skaffa tillåtelse för flick- scouterna, att få hålla sitt sommarläger på Häringe gamla intressanta herrgårdsägor. Själv anser hon, att detta är hennes hu­ vudsakliga uppgift: att be gårdens ägare baron Trolle-Löwen och hans friherrinna om husrum för scouterna. Och med en storartad gest har Häringe öppnats för de ungdomliga gästerna. Herrgårdsbyggnin- gen från 1600-talet med familjeporträtt och gamla möbler, som den stod, har upplåtits och därinne är vad man skulle kunna kal­ la generalstaben och delvis intenden­ turen förlagda. Ute på ängarna i gårdens närhet har lämplig plats beretts tältläger- förläggningen och alla anordningar, som Lägerliv vid Häringe. behövas för att mottaga denna fredliga in­ vasion har baron Trolle-Löwen och hans friherrinna med största älskvärdhet låtit göra. Detta är äkta gammaldags svensk gästfrihet av de bästa herrgårdstraditioner. Bättre kunde man inte gjort det på 1600- talet. Den ståtliga flaggstången på ängen, där korum hålles var morgon klockan 8, har grevinnan Eckermann låtit forsla dit, det är hon som lagat så att ångbåtsbryg­ gan fick en liten ändring, så att flickorna kunde tvätta sig därifrån, det är hon, som — — ja, över huvud taget allt, som ledar­ na önskat med en from suck över det oupp­ nåeliga, har hon ordnat i en handvänd­ ning. Vad vore Häringelägret utan gre­ vinnan Eckermann! Vid lägerbålet första kvällen höll hon hälsningstalet och visade de unga vägen till förståelse av den trakt dit de kommit. En urgammal bygd full av saga och sång. Sotaskär, som nu inte längre är kring­ flutet, har minnen från sagan om Hjalmar och Ingeborg och från karolinska tiden, då det tragiska slutet på Axel och Marias kärlekssaka utspelades där. Se Tegnér ! Och Häringe var redan på medeltiden ett berömt slott, som brändes ned av danske kung Hans 1501 i fejden mellan honom och dess ägare, Sten Sture d. ä. Att en konung i sitt majestät själv per­ sonligen brände gården, uppfattades på den tiden som förmildrande omständighet, ja, som en ära. Få denna historiska mark fladdra de små scoutflickorna omkring som tillfälliga flytt­ fåglar. Det står två stycken på vakt vid slottsgrindarna i början av den långa allén, och de ha noggranna instruktioner om vem som får komma in. En vanlig dag var nog inte tjänstgöringen så sträng, men under de två besöksdagarna, då de 1200 : des fa­ miljer och vänner, då scoutchefen med flera gosscouter kommo på besök, blev det nog hett om öronen inte bara för vakterna. Transportchefen hade det inte lätt att ord­ na parkering för alla de främmande bilar­ na och forsla massor av besö­ kande i lägrets tillgängliga bi­ lar till Tungelsta station. För att inte tala om alla transporter av livsmedel och allt, som hän­ ger ihop med in- och utryck­ ningen. Detta scoutläger har en pittoresk yttre sida, som alla med scouter något förtrogna kunna föreställa sig, det är parad och korum och övningar i livrädd­ ning, morseltelegrafering m. m, sådant. Men det finns ockå en inte mindre intressant vardags- sida, som inte har mindre be­ tydelse för flickorna, själva. Det är en sådan där lugn för­ middag, då middagen lagas och röken stiger från kokgroparna (Forts. sid. 698.) i ; 6 Grevinnan Ebba von Eckermann talar till scouterna. SåtsftnQnts - 683 - EN HÖVDING I FILOSOFERNAS RIKE HARALD HÖFFDING; DANMARKS STORE TÄNKARE, BERÄTTAR SITT LIVS MINNEN. EN STRÅLANDE HÖGSOMMAR- dag. Från det ljusblå, solglittrande Sundet gled en festprydd ångare in i Helsingborgs hamn, och på kajen väntade under sina fanor Lunds stu­ denter för att — den sista gången på långa år — hälsa Köpenhamns- universitetets söner välkomna till bro­ derligt möte. Medan sången stark och värmande vällde fram, lyftes de vita mössorna, och främst i stäven sag man en åldring blotta sitt gråa hu­ vud. Med ett stilla, inåtvänt leende såg han mot den väntande ungdoms­ skaran — de kloka ögonen i det all­ varliga ansiktet lyste av en lugn glöd och spredo hjärtevärme framför sig, — hela gestalten tycktes genomström­ mad av ungdomens heliga eld. Gråhårsynglingen var Harald H ö f f d i n g, Danmarks berömde filo­ sof, den gången Köpenhamns univer­ sitets rektor. Och sådan han stod där främst i ungdomsskaran, står han på det hela taget den dag i dag är, då han för längesedan passerat »Stovets Aar». Det framgår icke minst av det ståtliga band »Er in dringer», som han i dessa dagar utgivit och som säkerligen kommer att med iver gri­ pas av hundratals gamla och unga studenter, för vilkas tankelivs utveck­ ling hans verk varit av stor betydel­ se. Ingen filosofisk skriftställare i Skandinavien i våra dagar torde ha blivit så allmänt läst som han. Ingen dansk vägrar att erkänna honom som en av sitt lands främste; otaliga äro de svenskar och norrmän som ha honom att tacka för väckelse och vägledning; och långt ut över Nordens gränser har hans rykte trängt, be- fästat genom hans mest betydande arbe­ ten, som översatts till alla civilisationens huvudspråk. Varför Höffdings idéer haft lätt att vin­ na mark, är främst genom den klara, all­ mänmänskliga form, vari de framträtt, och jämväl på grund av den ställning, han i så många år intagit som den filosofiska vetenskapens främste representant vid det ärorika Köpenhamns-universitetet. Hans verksamhet har omgivits av den statsauk- toriserade lärostolens värdighet, men i själva verket har hans inflytande varit av nästan lika revolutionerande karaktär som friby- taren Brandes’. När Höffding framträdde som filosofisk författare, hade han — som nu tydligare än någonsin framgår av »Erindringer» haft att genomkämpa en svår strid. Det djupa religiösa intresse, som präglade hans första studentår, hade — vilket också ut­ förligt pointeras i memoarerna — ingivit honom beslutet att gå den prästerliga ba­ nan, men under de teologiska studierna kom Soren Kierkegaard på ett skickelse­ digert sätt i hans väg. Han tog djupt in­ tryck av sin genialiske landsman, och han bekänner, att det var studiet av Kierke­ gaards skrifter, som efterhand öppnade hans ögon för det berättigade i den kritik, som vid denna tid med stort eftertryck rikta­ des mot teologien som vetenskap. »Det P>■ofessor Hpffding i trädgården till sin ”Æresbolig” Carlsberg. •Uiiiiimiiimiiimiiiiiiiimiiii iiiiiiiiiiiniimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii I Den berömde danske filosofen Harald Hpff- | I ding har nyligen utgivit sina ”Erindringer” jj : och Idun ger här en skildring byggd på dem. : blev mig klart — skriver Höffding — ' at det var et stort Selvbedrag, naar Kirken og! »den moderne Kristendomen» mente at have naaet en Harmoni mellem det Person- lighedsliv, der kræves i den oprindelige Kristendom (»det nye Testamentes Kristen­ dom») og Livet, som det fores i Familie og Stat, i Kunst og Videnskab. Teologien hav­ de sogt att slaa en Bro her, men dette Forsog berodde paa en stor Misforstaaelse.» Grundfästad som han var i sitt sannings­ sökande, kunde Harald Höffding icke läng­ re stanna innanför de teologiska murarne. Han bröt sig ut och kastade sig in i den i mitten av 6o-talet åter uppblossande stri­ den mellan tro och vetande med en skrift »Theologi og Filosofi», däri han öppet ställ­ de sig på den Rasmus Nielsen’ska stånd­ punkten: att man måste skilja mellan re­ ligion och vetenskap såsom två olikartade begrepp, två självständiga riken, vilka just i kraft av sin olika gestaltning låta förena sig i samma medvetande. Utvecklingen har ju för längesedan fört Höffding bort från denna ståndpunkt, men det var i dess tecken han offentligt träd­ de ut på sökandets väg, och han säger själv, att det var Rasmus Nielsen, som på allvar öppnade hans ögon för problemet »tro och vetande». Det var — såsom på ett intressant sätt framhäves i »Erindringer» — under en tids uppehåll i Paris som Höffdings ut­ veckling tog sin avgörande riktning. Här lärde han grundligt känna Comte, Stuart Mill och Spencer; därifrån för­ de han de posivitistiska strömningar­ na in över Danmark; och det var med ett omfattande verk om »Den engelske Filosofi i vor Tid» som hans filoso­ fiska genombrott skedde. Det märk­ liga arbetet utkom 1874, och samma år höll han en rad föreläsningar om »Filosofiens Væsen og dens Betyd- ning for den almindelige Verdensan- skuelse», med iver mottagna av den skandinaviska ungdomen. Mellan denna tidpunkt och 1887, året för publicerandet av hans utför­ liga framställning av etiken, ligger kärnan av Harald Flöffdings gärning. Genom sina engelska studier hade han stärkts i tanken, att man från en rent mänsklig utgångspunkt kan bygga en etik, och som ett resultat av dessa undersökningar framkom skriften »Om Grundlaget for den humane Etik». Un­ der de närmast följande åren sysslade han så gott som uteslutande med psy­ kologiska studier och utarbetade det första av sina större verk: »Psykologi i Omrids paa Grundlag af Erfaring.» »Psykologien» utkom 1882, och året därpå kallades Höffding trots en del motstånd från konservativ sida (här­ om berättar han mycket underhållan- på de) till Rasmus Nielsens efterträdare som professor i filosofi. På denna post verkade han nästan i en mansålder. Den ena uppsättningen unga studenter efter den andra passerade förbi honom, och få äro väl de som, en gång komma i hans när­ het, kunnat undgå att taga intryck av hans rika personlighet. Bland de många verk, som Höffding un­ der årens lopp sänt ut i världen och som det naturligtvis icke är meningen att här uppräkna, märkas de allbekanta »Etik», »Den nyere Filosofis Plistorie», »Religions­ filosofi», »Den menneskelige Tanke» och »Den store Humor». »Etik», där han klar­ gör sin övertygelse, att de etiska princi­ perna ha sitt ursprung i människans egen natur och förhållanden, har haft och har alltjämt den största allmän bety delse ge­ nom sin i bästa mening humana och fri­ sinnade karaktär. Som motto för »Reli­ gionsfilosofi» sätter han : »Alte dubitat, qui altius credit» (»Djupt tvivel på grundval av ännu djupare tro»), och han avslutar arbetet med följande ord: »Mere end gore sit aandelige Regnskab op med Benyttelse af Alt, hvad man har lært i Livets og Forskningens Skole, formaar Ingen. Men gores det redeligt, kan det maaske have Betydning for Andre end den Enkelte selv.» Vid sidan av den rikedom av uttalan­ den om sitt filosofiska författarskap strör Höffding en mängd anekdoter. En vacker dag fick den gamle i »Aeresboligen» på Carlsberg besök av två vilt främmande småflickor, 12 och 14 år. De hade förmodligen hört, att där­ ute bodde en herre, »som hade något med (Forts. sid. 699.) NUTRIGEN ger växterna kraft och blommorna glans; synnerligen drivande, billigt och drygt.Finne j i alla frö-, färg- o. kemikalieaffärer fr. \r. 0.75 pr burk­ Av- tekniska FABRIKEN JOFUR, STOCKHOLM. 684 — LÄR MAN AV SINA BARN? BARNENS UPPFOSTRAN BLIR ENS EGEN UPPFOSTRAN, SÄGER ANNIE ÅKERHJELM ATT BESVARA BARNETS FRÅGOR ÄR EN SVÄR MEN VIKTIG KONST. 5^ C4, W m'itmrtfa »ÅH, JAG HAR LÄRT SÅ MYCKET av mina barn!» sade en gång den lilla älskliga hinduiska diktarinnan Sarojini Naidu. Antagligen kunna de flesta mödrar säga detsamma. Framför allt tålamod och självbehärsk­ ning. Vi ha ju vuxit till en ny värdighet, när vi ha ett barn att uppfostra. Det går inte an att mamma är retlig och häftig och nyckfull och lat och allt det andra, som hon mången gång lät komma sig till last utan att lägga det vidare på sinnet, innan barnet kom till. Och barn äro tåla­ modsprövande, hur mycket man än håller av dem, och hur mycket man i det stora hela taget är med och intresserad av de­ ras sällskap. Det hjälper inte om man är aldrig så trött och irriterad och har al­ drig så bråttom, barnet måste känna att mamma är en tillflyktsort som, då det gäl­ ler, aldrig sviker. Vidare tvingar föräldraskapet till ett akt- givande på sig själv som man förut ej visste av. Barnet bör ju ej gärna bli vittne till uppträden mellan »de stora». Icke mel­ lan föräldrarna, det är självklart, och det är djupt sorgligt, när så sker; men icke heller mellan mamma och hembiträdet, mel­ lan mamma och farmor, mamma och tant eller vem det nu annars kan vara. Men även om allt sådant är uteslutet finnes det anledningar nog att taga sig till vara. Man måste till exempel vara mycket exakt i sina uppgifter, när man talar inför barna­ tron, ty barnet är formalist och förstår ej överdriftens retoriska och psykologiska be­ tydelse. Det går ej att säga: »telefonen har ringt tusen gånger» när den egentligen bara har ringt fem, eller »han sade det till mig», när det i själva verket var faster som be­ rättade att han sagt det till henne. Och ännu mindre få vi förtala umgängeskret­ sen i barnets närvaro. Förtala, ja det böra vi ju aldrig, men ej heller nagga respek­ tive vänner smått i kanten, som få kunna s Alla tnödrar skola med intresse och igenkän- = I nande läsa den fråga som Annie Åkerhietm i 1 här upptar till behandling. Och kanske någon l \ av våra läsarinnor har något att tillägga ■—• i ] : så fall äro diskussionsinlägg en välkomna. | fritaga sig från att göra någongång. För vuxna öron betyder det inte mycket, ty man kan hålla av sina vänner fast man har blick för deras små svagheter, men ett samvetsömt barn kan bli upprört ända till tårar vid att höra mamma säga till en besökande vän: »Adjö, kära du, kom snart igen!» och sedan, återvändande till famil­ jekretsen, utbrista: »Åh, jag trodde aldrig hon skulle gå!» eller skrattande berätta: »Hon är för komisk, kan ni tänka er etc.» Och all denna självdisciplin är nyttig, som sådan alltid är. Det är nyttigt att tänka efter om en sak hände i måndags eller tisdags, och om man har hört detta av den eller den. Vår konversationsmässiga avrundning av fakta förslappas utan tvivel nämnvärt. Det är nyttigt att se till att det råder överensstämmelse mellan ens ord och handlingar. Om Licht en bergers »Petit Trot» än före­ faller oss germaner med våra senare ut­ vecklade barn väl brådmogen, äro dock hans funderingar över de mindre önskvär­ da exempel de vuxna i hans omgivning ge honom ganska väl träffade och ganska lä­ rorika. Jag föreställer mig att för en mor med flera barn är det också ett utvecklande tillfälle till eftertanke och självprövning att skipa rättvisa mellan dem, att icke ge den rätt som gråter mest och icke låta svag­ heten för den minste taga överhand. Bar­ nets rättskänsla är vanligen stark, och så­ ras den av en verklig orättvisa i en än så liten småsak är det ett minne som sitter kvar för livet. Och så är det alla frågorna som tvinga till utredning av de egna åsikterna och mången gång till fördjupat tänkande över tingen. Frågor sådana som: »Mamma, brukade mammutdjuren vifta på svansen när de blev glada?» — kan man utan risk för sin auk­ toritet förklara sig inkompetent att besva­ ra. Men det finns allvarligare spörsmål än så. Det är ju icke underligt att den lilla människan söker orientera sig i den värld vari han blivit inkastad, och man måste hjälpa till därmed så gott man kan. Stund­ om blir det en lek att besvara varje ny för­ klaring med ett nytt »varför?», och då bör man hålla uppe att svara och förbjuda flera frågor. Men ett och annat av de första, allvarligt menade varför bör man också behandla allvarligt. Särskilt gäller detta de teologiska ämnena. För mången bli kan­ ske barnets frågor den första väckelsen till att fråga sig själv vad han eller hon egent­ ligen tror eller inte tror. Och även om man har den saken någorlunda klar för sig, så återstår att avgöra hur mycket av ens övertygelse som lämpar sig för det späda sinnet, hur man skall giva den en fattbar form o. s. v. Här som i allt umgänge med människor gäller det att man väl kan uppställa allmänna regler men i det en­ skilda fallet aldrig strikt följa dem. Det gäller att se in i den andres ögon, här de klara barnaögonen, och intuitivt leta sig fram till det som passar just detta barn bäst. Och för övrigt är det här som alltid, att man lär sig rätta sättet genom tusen misstag, och när man tycker att man nu riktigt vet hur ett barn skall uppfostras så är barnet vuxet och stort. Det är all­ deles som med livet i sin helhet: när man har lärt att leva, så är det tid att dö. Eller åtminstone att, i förväntan på det defini­ tiva hemförlovandet, lämna scenen och för­ flytta sig till åskådarplatsen. ANNIE ÅKERHIELM. CfflP Kejscrnouçat |)h förnämsta nougatchokLacL I y y P i ÎO- och. 15- öres-bitar. “FRAMÅT, FRAMÅT SKALL DET GÅ“ A ■ I iip| ; Landshövding sk an Brita Elmquist. DET HAR SAGTS MÅNGA GÅNGER att kultur och civilisation icke är ett och sam­ ma. Vilketdera som för en kort stund eller på civiliserat avstånd är att föredraga behöver man knappast tvista om, men att civilisation i längden är en mycket behaglig företeelse, så mycket är säkert. Och därför tröttnar aldrig en svensk resenär, som sett lite av andra län­ der, att falla i beundran över sitt eget land. Om och om igen skulle det svenska folket, som har så lätt att knota och rynka på näsan åt svenska besvärligheter — det kanske inte sitter så djupt, men det låter illa i alla fall — ha detta i sig: make till svensk civilisation få de leta efter. Det skulle behövas för varje liten grinig svensk att han finge göra en tripp till de stora kulturländerna, som det heter, och det skulle nog gå honom som det svenska hembiträdet på Englandsresa. Fylld av för­ väntningar nådde hon London, men när tåget for igenom stadens östligare delar frågade hon bestört : ”Bor det verkligen människor här?” Hon skulle vetat att där bodde män­ niskor, som stodo icke blott lika högt utan även några pinnhål högre på den s. k. sociala rangskalan än hon. Många av dem: skulle hemma i Sverige i hennes ögon hört till ”herr­ skapsfolk”. Hon var van vid skandinavisk ci­ vilisation, vilket begrepp alls icke innebär ma­ teriellt välstånd — ack, nej, den svenska fat­ tigdomens betydelse ha vi inte glömt, men läven den har sin civilisation i landets ljusare •delar. Svensk civilisation är hederlighet, ord­ ning, trygghet och tafatthet. Och ofta paras ■den med djup kultur. Det vore kanske orätt- E N N Det tillhör ”Damernas egen” angenäma plikt att göra sin läsekrets uppmärksam på det kvinnliga inslaget i sommarens utställningar, där mycket vär­ defullt kulturarbete är att fin­ na. Början göres med damer­ na i Örebro. Sundsvall och Jönköping komma sedan. visst, men framförallt far­ ligt att inte tillägga detta. Särskilt skyndar man att göra detta tillägg, då tåget ilar fram genom Närke och man stiger av i den myn­ diga staden Örebro. Det finns mer sagoomspunna landskap i Sverige, Närke hör till de förnäma och till­ bakadragna i systerkretsen, hon ger sig inte gärna ut på våghalsiga äventyr, utan för den lugna tillvaro som det en välbärgad och i livets praktiska skola sysselsatt syster äg­ nar och anstår. Hon har desslikes en ljus och fager apparition, än behagfull, än frodig, endast någon gång blir den mera karg och mörk, när hon vänder sig mot norr. Och så är hon så välklädd! Och välskodd! Men därför att Närke förhållit sig ganska tyst i Sveriges historia, har det icke betytt mindre. Ty där har alltid flitens lampa brunnit med klar låga, närd av gott bränsle i landskapets naturliga välmåga. Så har Närke blivit ett rikt jord­ brukslandskap och ett livligt industricentrum. Man skall heller icke tro att tystlåtenheten kring Närke bottnar i någon bristande lokal­ patriotism hos närkingarna. Nej, den lever högt, glädjande högt, säga vi, som ha svårt att anamma kommuniska och kollektivis- tiska ideal. Vi få istället en högst borger­ lig, sentimental tår i ögonvrån, när vi erfara närkingarnas rotfasta kärlek till sin bygd, som nu i sommar lättat på sin splendida isolation och tagit sig uttryck i Örebroutställningen. Det är inte värt att vi uppe i Stockholm' sitta och vo ja oss över att ”landsorten är tokig på sina utställningar” och mumla i vårt skägg om ”utställningsterror”, ”reklamtrick” och vad allt. Reser man till ort och ställe ger man sig på nåd och onåd och talar i stället om utställ­ ningars betydelse som stimulans både i det ena och andra avseendet. Och vad nu särskilt Närke beträffar, så var det inte en dag för tidigt att det gav landet en puff om sin till- Det är en omsorgsfullt utarbetad utställ­ ning. Örebro har ju med sitt myndiga slott, sina broar och många parker — ett helt ibälte av park invid park genomskär staden — så många vackra vyer att man mindre känner saknaden av en till den yttre konturen till- T I T T PA DAMERNA Ä R K E S VACKRA talande utställningsapparat. Ty det är Örebroutställningen näppeligen, placerad på en stor exercisslätt och inhyst i gamla kaser­ ner. Men det är ändamålsenligt. Och utställ­ ningen har desto mera inre halt. Ja, där finns jordbrukstekniska expositioner som äro så ro­ liga och välgjorda att ett stockholmskt penn­ skaft, som inte bryr sig om skillnaden på spar­ ris och timotej, såvida den inte stör i ome­ lette, plötsligt finner sig djupt försjunken i studiet av de olika slagen timotej frön och sta­ tistiken över mul- och klövsjukans härjningar i landet. Och hon ville i sin enkelhet göra honnör för allt det arbete, som från lärda professorer till minsta småbrukare i vårt land göres för att hon och hennes andra ove­ tande gelikar skola slippa timotej i stället för sparris i omeletten. Hon skulle kunna prisa lantlivets välsignelser ännu en lång stund på denna utställnirtg om hon inte just nu uppda­ gade orsaken till en viss doft, som sveper över hela utställnings fältet. Mjölk är nog hälsa som det annonseras på mjölkpaviljongen, men mjölkdoften är inte hälsosam för en känslig näsa. Bäst att skynda in i glashyttan eller titta på den berömda närkingska skofabrika­ tionen, som är utmärkt, när den bara inte fa­ bricerar gredelina och kornblå utställnings- skor, sona förvilla det hederliga folkets be­ grepp om salongselegans. Utställningens tygndpunkt är dock att finna i Stora exposi- tionshuset och det är ju smickrande för det kvinnliga släktet att damerna här till största delen stå för rusthållet. Dock vill man hop­ pas att de icke varit med om att prisbelöna de många fula fotlamporna —■ vad som kan åstadkommas i smaklösa skärmar trotsar all fantasi ! —• och tyvärr även en hel del sorg­ liga rumsinteriörer. Däremot ökar det deras ära om de haft något finger med i den trev­ liga postutställningen. Låt oss hoppas det. Men annars räcker det med den ståtliga hem­ slöjds- och konsthantverksutställningen på de­ ras konto. * ; ; Närkes hemslöjd är föga känd och har kan­ ske inte så utpräglad typ som så många andra landskaps. Men att den är rik det har inte minst insamlingsarbetet för utställningen vi­ sat. När hemslöjdskommittén först sände ut sin anmodan till länets alla hörn att man skulle visa fram sin hemslöjd, gammal och ny, trodde den aldrig att resultatet skulle bli så imponerande. Men det kom mycket och över­ nog, så man visste knappt var man skulle göra av det. Det sista som man hade svårt att kassera fick åka in i den trevliga ”klädkam­ maren”, som är ett lyckat nummer i utställ- ningsprogrammet. Sovringen och arbetet har sedan resulterat i en mycket vacker, instruktiv och väl avvägd hemslöjdsutställning, uppskat­ tad av så väl expert som lekman. Närkes burgenhet och lynnesart avtecknar sig i dess hemslöjd. Det är ljusa, lätta, näs­ tan eleganta alster. Fina tyger, skira spetsar. Mycket damast och dräll. Och bondehem­ slöjden har otvetydiga drag av herrgårdskul- tur — man har svårt att avgöra var det ena slutar och det andra tar vid. En bild av Närke i sig själv! Även utställninyen av nya hemslöjdsalster HOTELL NEPTUN Tel. Namnanrop. ■ Goda rum med telefon från Kr. 3 : —. Trevliga klubbrum. GÖTEBORG Vid Lilla Torget. Fullständig restaurant. Förstklassigt bord. ßiptons *üé är och förblirdet bästa. LIPTON 6r vérldens största och Tefirma — 686 AVEN NÄRKESDAMERNAS OCH DERAS INSATS I ÖREB R O U T S TÄLLN IN GEN HEMSLÖJD ÄR VÄRD ATT LÄRA KÄNNA. LÖSEN , 'SM ■ : ■■ i PÜ J llllll En Närkefru, som fick ta emot sitt hemslöjdspris av kung Gustaf. Fontängården på Örebr out ställning en. och konsthantverk visar att hemslöjdsrörelscn hålles högt i Närke. Allt vore bra om man bara slapp se de tafatta proven, på handtryck, som härjar lik en modéepidemi i stad och på land — det är en farlig sjukdom. Jag vet knappt hur skickligt och konstnärligt smakfullt ett handtryck skall vara för att gälla som full­ gott, man ser i alla händelser yttert sällan något dylikt. Men nu måste varenda ung dam med självaktning måla ihop sig en schal eller duk. Självaktningen skulle stå sig bättre om hon lät bli och förskonade mänsk­ ligheten från de dilettantmässiga utslagen av en teknik, som är svårare än någon annan just för dilettanter och välvilliga amatörer. * Man kan förstå att länets damer haft en arbetsam och glad tid för denna vackra hem- slö jdsutställning. Själen i det hela har som sig bör landshövdingskan Brita Elmquist va­ rit i egenskap av hemslöjdskommitténs ord­ förande. Hon delar sin makes ivriga närke- Fru Brita Silfversparre. patriotism — landshövdingen har gått i skola i Örebro och hans gamla klockarkärlek till Närke har aldrig upphört, men nu fått ny nä­ ring i hans nya ämbete. Landshövdingskan går med liv och själ upp i de intressen, somi åligga henne. Att vara värdinna på Örebro slott måtte höra till livets angenämare plik­ ter. Den ståtliga bostaden inom de ärevördiga slottsmurarna söker sin like bland svenska landshövdingresidens. Men värdinneskapet för landshövdingresidenset medför också många sociala funktioner utanför slottets väg­ gar. Det är Röda korset, för vilket landshöv­ dingskan självskrivet är ledare, men fru Elm- quists särskilda omsorg har blindarbetet, som också visar en imponerande avdelning på ut­ ställningen. ”Bara de blindas arbeten kunde få lite större avsättning”, säger landshöv­ dingskan. ”Folk vill nog gärna köpa dem, men så när man har brått, blir det inte tid att ta reda på dem och den goda tanken för­ sjunker i glömska,” I hemslöjdskoromittén finna vi flera av sta­ dens tongivande damer. Fru Regina Hag- strand, maka till förste provinsialläkare G. Hagstrand är en pampig dam, som har myc­ ket att bestyra i Örebro. Hon tillhör nämli­ gen Örebro stadsfullmäktige och är dess enda kvinnliga högertyrann — en verksam kvinna på många områden. En mera tilbakadragen representant för species femina är en annan stadens doktorinna, fru Brita Silfversparre, maka till stadsläkaren E. Silfversparre, som varit till särskilt stor nytta i arbetet för hem- slöjdstuställningen. I fru Silfversparre fick kommittén en representant, som själv övar mattvävningens konst på lediga stunder och som har djupa konstnärliga intressen och konstnärligt påbrå. Fru Silfversparre är född AVettergren och tillhör den syskonring, varav brodern är Dramatiska teaterns nye chef, en syster den kända textilkonstnärinnan Inge­ borg Wettergren i Arboga och en annan sys­ ter hemslöjdsexperten fru Anna Wettergren- Behmi, Uddeholm. Att fru Silfversparre fyl­ ler släktens traditioner i Örebro ses redan av hennes vackra hem, av den ryamatta hon har utställd på utställningen och av hennes livliga intresse för den stadens kvinnoförening, som tagit sig an damers kulturella utbyte. Con­ cordia heter den och är Örebros Lyceumklubb. Av övriga Örebrodamer, som tagit del i ut- ställningsbestyren och i vardagslag ha en an­ svarsfull verksamhet i ”det officiella”, böra nämnas fröknarna Anna Andersson, Signe Irving, Märta Grönvall och fruarna Sigrid Friden, Ruth Broberg, Hulda Ekendahl och Ellen Freudenthal. Men med denna erinran vare dock icke glömd de många damer ute i länet, som var i sin socken och by tagit hand om insamlingsarbetet. Och fru Augusta Cas­ sel, Stjärnsund, som stått för nästan hela an­ ordnandet av utställningens välförsedda t-räd- gårdsutställning. * Örebrobesöket får en lämplig och stämnings­ full avslutning om man sparar utställningen av kyrklig konst, av Mörnerska boksamlingen och Saxons originella Närketopografi i slot­ tet till sist. De skulle var för sig vara värda sitt kapitel, men då det kvinnliga inslaget här spelar en mera passiv roll i egenskap av an- (Forts. sid. 700.) Fru Regina Hagstrand. Fönster putsas bäst med HÄXAN 687 ;MM ||§||gp . imii ■ ; : : ACK, SOM ETT FJUN SÅ LÄTT... ÅTERVÄNDER DEN S. K. KVINNLIGHETEN? VÅRA KLÄDER BLI FLADDRANDE, VÅRT HÅR LOCKIGT. ”ENKELHETEN ÄR KONSTENS cocktail”, sade nyligen en av Paris mest be­ römda modeexperter — nej, inte Poiret, utan Lelong, och man bör naturligtvis läsa modets för konstens. Men det blir mycket lätt för många cocktails som bekant — även för mo­ det. C’est déjà vu brukar vara den obönhörliga dom, somi förflyttar s. k. modenyheter till det nedersta 'helvetet, då de inte falla modeexper­ terna i smakn. Enkelheten, som var pikant, uppiggande, ny, oväntad, suggestiv — allt vad ni vill — c’est déjà vu. Får vi be om någon­ ting annat. Förlåt, men vem är det som ber? Egentligen inte kvinnorna själva, åtminstone inte de som bo i det här nordliga landet. De trivas förträffligt med de raka, stränga lin­ jerna, med frånvaron av allt krimskrams i dräkten. Det har varit mycket svårt att förmå stockholmsdlamerna att lägga sig till med stil­ klänningar, att visa, att de ha en midja, för­ säkrar oss chefen för N. K:s franska dam­ skrädderi, hr Jacobsson. De små ryschen, de lustigt omotiverade garneringarna, som ibland nästan föra 8o-talets oroligt sönderhackade klänningar för vår fantasi, allt det kvinnligt betonade, som arbetar sig fram just nu, häl­ sas inte alltid med tillfredsställelse här hos oss. Och lika så gott är kanske det i många fall, ty åtminstone midjans markering kan vara lite farlig för de svenska damerna, anser hr Jacobsson. Den raka linjen passar ofta deras figurer bättre. Vem är det då som gärna vill ha det kvinn­ liga modet? Ja, varför kommer ett nytt mod Titta er omkring i världsvimlet ska ni få se: garçonnetypen börjar bli tunn­ sådd. Damerna börja göra sig "söta” igen, inrama sina anleten i mjuka lockar och kläda sina lekamina i mjuka, fladd­ rande linjer. Gå vi verkligheten mot cn s. k. kvinnlighetens renässans? Ja, låt oss höra vad modeexpertena säga. förebild med detsamma. Det är alltjämt inget hopp för de fylliga. Midjan på klän­ ningen övergår med en lång svängd linje omärkligt i höften. Endast en slank figur kan uppbära en sådan toalett. Det är något nytt, men den största nyheten är nog, att modet blivit fladdrande, så att säga. Och det verkar mycket kvinnligt med dessa draperier och vå­ der i lätta stoffer, som flyta ut omkring fi­ guren och röra sig som vingar, då man går. Och så har vi fått lockar. Inte långt hår, men lockar som skalderna för hundra år sen. Snart kan vi sända vår älskade en hårlock. Ack, ja. — Garçonnetypen har alldeles försvunnit som väl är, säger Stockholms Monsieur An­ toine, herr Gustafsson, på la Vogue, nyligen hemkommen från en internationell frisörkon­ gress. Där beslöts av dessa hårets mästare, att man skulle sända ut en kommuniké om hur våra frisyrer böra se ut. Alltså till dagfrisy­ ren skall håret ligga i stora djupa vågor, som bäst åstadkommas med permanent-ondulering. Håret vid1 sidorna ligger en 2—3 centimeter nedom örsnibben, men nacken skall fortfaran­ de vara slät och där går håret ner i en spets. Det är inte så slätt som förr i nacken, men får heller inte bli för tjockt, så att topparna böjer sig uppåt ovanför kanten av hatten. Man får lov att akta nacklinjen. Den där Greta Garbofrisyren med lockar i nacken, som damerna lagt sig till med på sina håll, är ur frisörsynpunkt absolut förkastlig, tycker herr Gustafsson. Skall man framhålla det mest ka- raktäristiska hos den nya frisyren är det nog, att fastän huvudet fortfarande skall vara litet och håret följa dess linjer, bör det i alla fall vara så pass långt, att man kan göra något av det. Till en aftontoalett hör en frisyr med små platta lockar, det ser mycket ljuvt ut. Man kan också kamma håret från öronen och låta det mötas i nacken. Men som damerna ha en viss motvilja möt den frisyren, då de anse den missklädande med hatt, låter man lockarna framför öronen vara och kam­ mar ändå sidhåret, så att det möts i nacken. Kvinnligheten efter gamla hedervärda be­ grepp segrar alltså över hela linjen. Och det är ju inte mer än rätt. Inombords har den hela tiden funnits, eller hur? Blonda lockar och stilklädning, taft och tyll — vad höves oss mer? Konsulinnan Malily Nordbeck i en Lanvinmodell. och varför blir det just så och inte annorlunda ? Svårutredda fråga. Mera manlig psykologi än kvinno- dito gömmer sig i den. Enkelheten blottar oss hänsynslöst, och det be­ hövs väl ändå en liten smula, my­ stik kring en kvinna? ”Det be­ hövs en krinolin för att upptända fantasin och drakar till duennor för att blåsa upp åt rån till pas­ sion”, har det sagts. Nå, så långt behöver vi väl inte gå, våra stac­ kars oskyldiga kläder ha väl andra uppgifter. Och om de féminiseras en liten smula, varför inte? — Man skall nu bara inte tro, säger fröken Glantzberg vid Bir- gittaskolan efter att ha låtit or­ gandi och crêpe georgette i fladd­ rande skapelser draga förbi oss, att när midjan kommer till sin rätt, ha vi fått rokokon till En ung och chic stockholmsdam år 1928 med lockars svall i pannan. Även eftermiddagsklänningen visar svall av spetsar och tyll. Modell från Karin Orres atelier. — 688 EN KANALRESA FÖR ÅTTIO ÅR SE’N DE SMÅ KNÖSARNA PÅ SOMMARNÖJE HOS ”ÄDLA OCH LYCKLIGA” SLÄKTINGAR BREVSKRIVNING PÅ DEN GAMLA, GODA TIDEN. UPPSALA PÅ 1830- och 40-talen — behövdes mer än dessa ord för att framkalla minnena av ett under småstadens enkla yttre förhållanden högt ut-, vecklat andligt och konst­ närligt liv, ett rikt och gi­ vande familj eumgänge mel­ lan goda och glada männi­ skor. Det var på den ti­ den, då Geijers, Atterboms, Malla Silfverstolpes och »de små Ivnösarnas» gästfria hem stodo öppna för allt vad universitetsstaden ägde lärt, vittert och konstnärligt bland egna invånare och mer eller mindre tillfälliga gäster. Till kretsen hörde även en del unga studenter, vilkas namn under senare årtionden blevo allmänt kända och aktade. Vad som särskilt gör, att vi, som tillhöra en långt yngre generation, ännu känna oss så hemmastadda i de små Uppsalasalon- gerna och så gott som personligen bekan­ ta med de uppträdande, äro de många samtidiga och senare skildringarna av ti­ den och orten. Malla Silfverstolpes egna memoarer, Anna Hamilton-Geetes »I sol­ nedgången», Lotten Dahlgrens »Grannar­ na vid Kungs ängsgatan» och Vivi Horns »De små Knösarna» framställa från olika synpunkter och ösande ur olika källor skif­ tande sidor av det liv, som levdes där, dess fröjder och sorger, så att vi till sist kän­ na oss, som om vi själva voro med i kretsen. Av denna anledning kan måhända även nedan intagna, förut ej publicerade rese- brev från den äldsta av de små Knösar­ na, professorskan Alida Knös, mor till Tekla, vara av intresse. Det skildrar inga märkvärdiga händelser, men det är ganska typiskt för den tidens brevstil och för ett par ensamma damers känslor, funderingar och små äventyr under en sommarfärd. Det må först omtalas, att Alida och Tekla Knös på sommaren 1848 slogo sig lösa och gjorde ett långt besök i Alidas hembygd, Västergötland. De gästade först Husaby prästgård och sammanträffade där med Teklas några år yngre väninna Agnes Hamilton, född Geijer, som nu var gre­ vinna på Blomberg och alltså bodde inom församlingen. Därifrån foro de vidare un­ der små avstickare till släktingar och vän­ ner här och där — bland annat till Gunnar Wennerbergs föräldrahem i Lidköping — och kommo småningom fram till Alidas barndomshem, den lilla herrgården Trehör- ningen — nu kallad Sjölanda — i Fors socken inom Älvsborgs län. Efter en längre tids vistelse där bröto de upp, gjorde ett kortare besök i Göteborg och återvände se­ dan kanalvägen till Stockholm och Upp­ sala, men stannade några dagar på säte­ riet Tösslanda vid Göta älv, strax norr om Lilla Edet, där de också hade släk­ tingar. Resan därifrån och till hemmet i Uppsala skildras i brevet, som är ställt till husfrun på Tösslanda, Adamina Olbers, gift med Elam O., en brorson till Alida. ' Den gamla Upsalabilden i Alida Knös’ brev. De små Knösarna känna vi till och det är angenäm sommarlektyr att läsa ett av Alida Knös skrivet brev, som hittats i en släkt­ gömma och som i tidens älskvärda och känslo­ samma stil skildrar en kanalresa hon gjort med sin dotter. Brevet är s krivet på ett ark i kvartformat, å första sidan prytt med en litografeijad vy av Uppsala, som här återgives. Det lyder så: »Den 6 October (1848) Kära Söta Adamina! Det är mig nu som om jag inträdde denna klara morgon på det vackra Tösslanda; jag ser de sfnå friska brunögda gossarna leka på gården och skyndar in i den solupplysta murgrön- kransade förstugan. Där sitta Ni alla vid det nätta frukostbordet. Jag faller Er alla ömt i famn, jag kan ej dröja längre, värd, värdinna, Mamma, och Ni små flickor, älsk­ värda och älskade famille; med tårfulla ögon tackar jag Er för den innerliga vän­ skap Ni visat oss, för de glada dagar vi fått vara ibland Er. Bland min hemorts ljufva minnen stå dessa som en ny ljus bild, som jag gärna och ofta återkallar, och Du vet ej af, söta Adamina, hur mån­ ga gånger jag står på Balconen och ser ut åt den blåa sjön och sedan inåt på Dig — på barnen, och smekande omger Er alla. Hur skön fastän vemodig var den sista morgon, då vi stilla i båten rodde fram mellan de vackra stränderna. Jag hade Er och min bror omkring mig och kände varmt hela värdet af at äga och smärtan af at förlora Er. Och hur bit­ tert var det, då jag sedan såg Er stå på Strand och kände mig alt längre och läng­ re dragen ifrån tills min tårfulla blick ej längre hann Er, och hjärtat blott tusend gånger kunde ropa Er farväl! På Trollhättan gingo vi i land och sågo de ståtliga fallen, voro också uppe med Jans hos en Herr Pettersson. Hans fru, som hade hälsningar till Ninny, uppehöll Thekla så att jag, redan ombord, knapt fick henne med, så hastade den obevekliga Capten. I denna oro och utan at kunna säga ett ord -skiljdes vi der från Marianne och skyndade ned i hytten för att rätt känna vår ensamhet bland alla de främman­ de menniskorna. I Wenersborg stannade vi och gingo upn för at se staden, som syntes oss gles och och vi vid hade, vi det nöjet se ma och gå ombord. tom. Kl. 12 då vi hvilat ett par timmar begynte far­ tyget att gå, och sedan blev ingen sömn. I dagningen häfde sig den stygga Ve- nern så, och slog med så­ dant dån med sina böljor jemfartyget at vi helt för­ skräckta flögO' upp, kläd­ de med möda på oss, så gungade det, och frågte Capten om det var farligt. Och fastän han svaiade Nej — var det hemskt och ängsligt tills det blef ljust, Eken stannade litet. Här Adlercreutz kom- Då satte vi oss pä däck, fick någon at tala vid, väd­ ret var vackert som trackten och vi plockade blommor till och med. Frukostar och middagar åts på bästa vis som enda tidsfördriv. Det öfriga sälskapet slogo sig tillhopa, Herrar och Damer, spelte kort, skrattade, skrek och stojade at det stod härliga till. Vi stickade i vår lilla Cell el­ ler satt helst uppe och såg på vattnet och stränderna. I Forsvik der vi stannade Sön­ dags afton kom en Dame och bad att få gå ombord och se ! det var den snälla Betty Ehrenborg. Hon kom för att råka, oss och passera natten med i vår Hytt. Och der blef ett samtalande, som ej tillät någon sömn at slippa in. Det slumrades litet för at straxt börja eller fortfara i tal och svar. Kl. 6 gick hon, då vi voro vid Rödesten. Vädret är oändligt vackert, och öfverfarten af Wettern den mäst angenä­ ma. Thekla upptäckte en hägring som för­ tjuste oss. — Capten var vid gott lynne och sade sig hela sommaren ej haft en så lugn resa, men häftig är han, om man ej lyder commando, och reste verkligen ifrån 5 Herrar Passagerare som gått i land litet, och måtte så komma efter i en liten båt, då han stannade med farty­ get. Herrarna voro ganska arga och ord- växlade alltför häftigt med den vrede Cap­ ten, at jag fruktade en boxning, men det lade sig ovädret snart. Tredje natten hvilades ett stycke nedom Söderköping, der vi sedan voro uppe och sågo kyrkan och hälsade på fru Lindblad. Der syntes och försvann 2 : ne fröknar Inde- betou, som besökte Capten, deras släktin­ ge och vi också igenkände sedan Mar- strandsresan. Bråviken öfverfors nu även i sötaste väder och utan känning av sjö­ sjuka, och utanför Södertelje stannades öf- ver natten. I ett strålande solsken kl. 11 på onsdagens förmiddag sågo vi det gran­ na Stockholm. Ingen väntade oss före mid­ dagen och voro e mot oss, men Adler­ creutz följde oss till Ninny, som var helt öfverraskad. Våra saker fördes sedan til] Drottninggatan nr 22, der vi innanför en stor sal hade ett vackert rum, bevakades af en arg fru och hade en hostande råd­ man till granne. Här passerades nu 9 rätt roliga dagar. En afton gingo vi ut till (Forts. sid. 699.) Grönsallad med tomater tillredd med REYMERSHOLMS KRONOLJA är en både hälsosam och billig rätt och bör under sommartiden varje dag ingå i mathållningen. Vitaminer förekomma rikligt i sallad. Recept å Grönsallad med tomater: Jkn 4 salladshuvud. Några tomater. 8/* del. kronolja. */4 del. vinaigre, ättika eller citronsaft. Salt, vitpeppar, socker. Beredning : Salladen sköljes och klappas väl in i en handduk och . . ^ skäres i strimlor, helst med försilvrad kniv. Tomaterna skäras i klyftor och blandas med salladstrimlorna. — 689 FÖRSTA PRISET I ELEGANS MODEHUSET JENNY VANN ÅTERIGEN MODETRIS I PARIS. Y oland Laffon i den Jennytoalett, som vann första friset i modetävlan. 5 ■ illïHI :___ hela detta modehus att stråla, från »Jenny» själv till underdirektrisen, försälj erskorna, atelierföreståndarinnorna, arbeterskorna och springflickorna »les petites mains». Och vid den fest, som några dagar senare anord­ nades i firman, stod glädjen högt i tak. Salongerna prunkade av blommor, och un­ der jubel överlämnade pristagarinnan till den ateljér som förfärdigat toaletten 50,000 francs. Femtio arbetersbor fingo sålunda vardera 1,000 francs som belöning för sin skicklighet och flit, medan de andra 50,000 francs, som återstodo av mode- prisbelöningen, gingo till da atel­ jéer som arbetat för tävlan, pen­ gar som kommo väl till pass just nu när sommarferierna stå för dörren . . . Monsieur Rosenthal, denne givmilde patriark och mode­ donator med rött helskägg, hyl­ lades med blommor av husets yngsta springflicka, och det hölls tal för madame Jenny. Ett av de nummer, som ar­ beterskorna säkert fann mycket tilltalande, var stormningen av buffeten som bjöd på champagne och glace och fina småkakor i krusat papper. Och det roligaste var att få servera sig på samma gång som de inbjudna. Bland dessa var det många att titta på ! Där var miss France, som er­ övrat andra skönhetspriset i Amerika, slank och elegant med en mamma som såg ut som en äldre, fattig syster till den unga sextonåriga skönheten, vilken var tip top i sin vita klädning och blå kappa, broderad med vita prickar — från Jenny, för­ stås ! Där var de Waleffe, mode­ krönikören i korta knäbyxor . .. Där var Maurice Chevalier, som parisiskorna älska på varietésce- nen och som nu skall till Ame­ rika och tjäna millioner! Där var madame Jenny själv, så enkel och söt, med sitt gråsprängda, kortklippta hår och i en smuitronfärgad klädning »deux pièces». Där var damer med blommor i hattarna och med klädnin- gar a v rysch. . . Där var den stränga Premjären på ateliérn med rosenbukett på axeln — hon satte upp en så ljuv min som om hon aldrig skrikit »taiseiz-vouz !», när det pratades för mycket under arbetet. Ja, allt var en fest och gamman! PARTOUT. DEN SOM RESER... TÄVLAN, TÄVLAN ÄR DA- gens lösen ! I säsongens elvte timme har man här ordnat täv­ lan av hästar och hundar, av småbarn och eleganta, kvinnor. Den sistnämnda tävlan försig­ gick i det galleri som kallas Les Fortiques och som ligger vid Champs-Elysées. Och man kan förstå att icke endast de aktri­ ser som denna dag agerade man­ nekänger, voro välklädda, utan hela publiken var hyperelegant. På den lilla scenen trädde de fram en efter en, Mistinguett, Cocéa, Rahna etc. och mottogs av applåder. Skapelser från hu­ sen Lanvin, Lelong, Chéruit, Beer, Jenny passerade revy. Där fanns en mängd stilkläd- ningar och klädningar i s. k. princessform visande att den raka linjen är på retur, och vad kjolarna beträffa voro de långa än bak, än i sidorna, och detta varslade också om att den korta kjolen hotas på allvar. Pépa Bonafé, som under ett år fått glädja sig åt eleganstäv­ lans vandringspokal, ett litet mästerverk i guld och elfenben, överlämnade densamma till årets pristagarinna, Yoland Laffon, vil­ ken på ett mästerligt sätt uppbar en klädning i tyll över en stom­ me av guldbroderad spets. Tyl­ len var i den vackra färg som kallas »écaillé blonde» (ljus sköldpadd). Till denna toa­ lett bar hon en halvstor klockhatt, litet uppsvängd framtill och som lät ana en underklädsel i gulbruna, platta småblom- mor. Den andra pristagarinnan Jeanne Aubert bar en klädning i blank, gråvit sa­ tin, konstfärdigt arbetad, samt till denna en hätta av pärlor. Det märkeliga var att bäg­ ge dessa toaletter voro utförda i huset Jenny, vilket förra året också tog första priset. Man kan förstå att en dylik seger kom LYCKLIG LYCKLIG DEN, SOM RESER STRA- patsrikt! Som reser fattigt, slitsamt. Och lycklig den som får uppleva den speciella tjusningen av resors bekväm­ lighet. Hotells bekvämlighet. Leken att leva i lyx. Men de båda måste höra ihop. Den som bara reser bekvämt är beklagansvärd. Så­ dana människor äro också ofta oglada, bla­ serade, otacksamma, för att de inte veta hur roligt det är, det där som de ta natur­ ligt. Och de som alltid resa fattigt är värda alla de andras djupaste medlidande. Bilder tåga förbi av dessa båda sorter. Den rika damen, vacker med en vemodig, en smula högdragen skönhet, bakom vil­ ken låg och lurade en annalkande ålder­ dom efter ett liv, som varit kanske bara halvt. Hennes man, vithårig, korrekt och absolut tyst. De hade plöjt igenom Indien och skickat hem koffertar, lastade med hän­ förande saker. Och nu skulle de plöja Japan. »We are worn out», sade hon. »Våra kläder och själar, allt är utslitet.» Och hon visade mig en liten japansk skål, som jag begrep måste vara vanvettigt fin, så som hon älskade den. Och paret med de fem barnen på för­ däck till Sassnitzfärjan hem — för dem var hemma nordligaste Norge. Hela fär­ jan var förfärad över detta unga par med fem stilla barn. De hade försökt slå sig fram utomlands — han såg ut som Hjal­ mar Ekdahl — och misslyckats. I dagar och nätter hade de farit, de anade inte själva hur fruktansvärt de hade det och hur modiga de voro — hon var, ty hon slet ju värst, liten, ung och blond som i en bok. Man ser sig själv pendla mellan de där båda sorterna. Sitta en natt till fyra på morgonen på en järnvägsstation, för att man inte ansett sig ha råd att ta ett hotell­ rum, man ser sig själv släpa på två kapp­ säckar — förr voro kläderna inte så små och kängor var tunga don — och väcka uppmärksamhet på gator i städer på grän­ sen mot österlandet, där det var och väl ännu är en oförklarlig motsättning att hygg­ ligt klätt folk hjälper sig själv, man ser sig — som nu — med njutning efter en tredje klass resa handskas med ett första klass badlakan och med djup belåtenhet granska första klassens prydlighet i sitt hotellrum. Herrar förstå nog inte det där — att ta i en handduk med innerlig tillfredsställelse. Det är kvinnors plus i en resa. Jag tittar upp i taket. Där hänger en modern krona av glas, ren, vit, utan otäcka ornament. Och annars överallt belysning, där den ska fin­ nas. Så att man slipper krypa ur sängen och med en ödslig känsla av övergivenhet tas­ sa över golvet på en sjaskig s. k. matta och släcka och sedan treva sig tillbaka igen med den där underliga känslan av andras liknöjdhet, som följer med en knapp kassa. Badrummets kakel, alla knappar som trolla fram starka lågor och milda lågor just där de ska vara, det är den ena sorten. Att röra vid den med en frysning — vad i all sin dar ska det här kosta? Det är en väl­ bekant smak av den andra sorten. Och först de båda ihop gör ett helt. VERA v. KRÆMER. — 690 PENSIONAT FURUVRÄ AV ELISABETH HÖGS TRÖM-LÖFBERG. VILLA FURU VRÅ VAR INTE UR- sprungligen byggd för någon pensionatrö­ relse, men när direktören, som haft det till sommarnöje, med dunder och brak stör­ tade omkull, och banken blev dess ägare hyrde styrelsen ut den till änkan efter en av deras tjänstemän, som satt i ömmande omständigheter och måste starta någonting till sin försörjning. Den lilla rödgråtna fru Magnusson visa­ de sig dock snart i avsaknad av alla de egenskaper, som kunna göra en inackor- deringsvärdinnas mödor fruktbärande. Inte kunde hon laga mat, utan råkade genast med hull och hår i händerna på billiga och underhaltiga tjänsteandar, och inte hade hon den ringaste människokännedom, så hon något kunde sovra sina gäster och anpassa dem efter varandra. Fröknarna Hell, som blevo hennes efterträdare och lade rörelsen dietiskt, höllo1 stånd något halvår längre, och sedan ännu en förgäves prövat sin lycka stadgades det till ett axiom att villan låg för långt från staden och med för dålig bilväg för att folk med nutida anspråk skulle tänkas frekventera. Men när ännu ett par år hade förflutit och byggnaden börjat förfalla rätt betyd­ ligt, där den stod oeldad och obebodd, uppenbarade sig en dag på mottagnings- tiden hos en av direktörerna, som hade fastigheterna om hand, en spekulant, som inte var svår att komma överens med. Det var ett fruntimmer, men inte av den päls- höljda och silkesmaskerade sorten, utan ett enkelt och stabilt exemplar, som icke utan svårigheter hade sluppit in till den mäk­ tige. Redan konturerna voro betydligt av­ vikande från den tankstrecksfasad, som mo­ dets kodex fordrar, och den vida, mörkblå cheviotsk jolen slutade helt nära en vrist i hemstickad yllestrumpa, medan pälsba­ retten vilade tryggt mot en hårkorg, som liknade en mer än halvvuxen nätmelon och fulländade intrycket av något förhistoriskt. Någon tafatthet besvärade emellertid in- Midsommaraftonen sammanvigdes i S :ta Maria kyrka i Ystad batalj onsveterinären i Fältveterinär- kårens reserv, distriktsveterinären Sven Wallgren och fröken Anna-Lisa Bjurström, dotter till vice konsul Einar Bjurström och hans maka, född Hallbäck. galunda den besökande, och hon stegade fram till skrivbordet, och presenterade sig utförligt och glatt. »Mitt namn är Hulda Eriksson, och nog känner jag igen herr Direktörn, fast herr Direktörn förstås inte kan komma ihåg mig ! I alla fall så var det jag, som skötte hus­ hållet åt assessor Hage i livstiden och herr Direktörn brukade inte så sällan komma till oss på middag — —» »Åh, så — jaha — god dag, min bästa fröken 'Eriksson» — direktören reste sig med en liten omedveten smackning halvt ur fåtöljen och bugade sig för minnet av oförlikneliga rostbiffar, sillgratiner och ome­ letter, »varmed kan jag stå till tjänst?» »Jo, det var om den där villan — Furu­ vrå står det målat på henne -r- ute vid Lindöbanan — Jag har så länge funderat på att köpa mig något eget och ta emot gäster, och nu har jag fått sån smak för det stället — säg mig därför på en gång, vad som är sista priset?» »Sista priset?» Direktören kände sig nå­ got konfys, men slog till med en siffra, som kunnat kallas lagom i överkant, då allt därute var nytt och oklanderligt, och han tilläde därför också senare »— fast en del reparationer torde nog kanske vara behövliga —» »Det betyder ingenting», svarade fröken Hulda storslaget, »jag har en kusin, som varit något byggmästaraktigt, men är litet avsigkommen genom den välsignade spri­ ten, och det tänkte jag han kunde kom­ ma ut och sköta om, så får han äta upp sig, kräket, och jag ska nog hålla tummen på’n — —» »Fröken Eriksson är alltså betänkt på att köpa villan, som den står och befinns?» sade direktören småleende, »men får jag lov att fråga vad fröken Eriksson i så fall kan ställa för säkerhet ?» »Säkerheten har jag med mig — det är bara till att räkna, var så god !»; och med en gest av rituell högtidlighet räckte frö­ ken Hulda tvärsöver bordet fram sin hand­ väska. Först och främst fanns det en mot­ bok, där hennes besparingar under åren tornats upp till en vacker summa, och vid sidan lågo ordnade sedelbuntar, som mer än väl täckte beloppet. »Jag har haft del i gården därhemma i Sjöåker förstås, men nu är det sålt se­ dan bror min farit till Amerika till sina söner — hade jag bara varit karl, så skulle den dagen minsann aldrig behövt komma, då främmande människor skulle stått på fars trappa och sett på årsväxten, men nu är det som det är, och jag får i alla fall lov att ha mig något eget. Steka biffar tror jag jag kan säga att jag kan med, och koka in ål, så geleet duger till spegel och nog kan jag också bädda upp en säng — direktörn minns nog själv hur öm­ tålig och kinkig assessorn var sista året han levde, och aldrig låg han någonstans, varken på hoteller eller vilohem, så bra som hemma hos sig, det sa han många gånger på det sista — —» Fröken Hulda blev blank i ögonen och gjorde en paus, men direktören passade icke tillfället för att avbryta henne — det var inte utan att han var en smula impo­ nerad, och han önskade att alla affärer varit så enkla och rediga som denna. Och så skrevs kontraktet, och banken behöv­ — 691 — de icke mera annonsera ut sin idealiska; vinterbonade tiorumsidyll. Fröken Huldas pensionärer kommo icke rusande, utan duggade en efter en, men. de voro så mycket mera stationära, när de väl hade kommit underfund med hennes; principer. Det var inte bara maten — trots; att hennes söndagsmiddagar förde tanken: till fordomdags visitationer i prostgårdar­ na på landet, men lika mycket den atmos.- fär av renlighet och hemtrevnad som hen­ nes egen person osvikligt förde med sig. Fast hon förenade i sig en visserligen en- keh men i omtanken allestädes närvarande värdinna och en kokerska och högsta kapa­ citet hann hon med att ägna personligt intresse åt var och en av sina gäster och fråga efter deras förtretligheter och glädje­ ämnen under dagen. Flertalet utgjordes av kursbesökande ung­ domar och medelålders kontorsfolk och på förmiddagarna voro de enda hemmavaran­ de gamla revisorn och fröken Leijonstolpe. Den sistnämnda var en stiftsjungfru av obe­ stämd ålder, som för sin brottsliga vestal- tjänst hos en gammal onkel belönats med en otillräcklig livränta och en besvärande döv­ het. Med fröken Hulda hade hon träffat uppgörelse att få bo för halva avgiften mot att hjälpa till i hushållet, en hand­ räckning för vilken denna naturligtvis icke hade den ringaste användning, och som för länge sedan blivit inskränkt till att hon varje förmiddag helt nådigt kom ner i köket och drack tre koppar starkt och ut­ sökt kaffe. För övrigt sysslade hon med att sy om och modernisera sina kläidningar och hattar, hon fick i nattens drömmar de mest förtjusande, aristokratiska idéer och hon köpte modejournaler och studerade va­ ruhusens kataloger för att kunna vara up to date. Till något helt nytt tygstycke räck­ te aldrig hennes finanser, och några egna resor in till staden brydde hon sig sällan om att göra, ty hon hade alltid haft aver­ sion mot att trängas med den ouppfostrade (Forts. sid. 703.) lifliifi wmm Bröllop firades midsommarafton mellan kontors­ chefen i A.-B. Roberts, Örebro, Ivar I:son Rock­ ström och skolkökslärarinnan fröken Karin Olson, dotter till grosshandlaren Erik Olsson och hans maka, Örebro. (Ebba Sundewall, Örebro, foto.) SOMMARPO T POURRI H FURSTINNOR, CAMPING, L M, Till Iduns tävlan om den bästa campingbilden ha bidragen redan börjat anlända — se här några prov! 25> lä °eh 10 kronor utdelas som pris i tävlan och 5 kr. betalas för varje publicerad bild. Sänd in bi­ dragen under märke ’’Camping”, Iduns red. 1 i Ä sîpg «'.Ty -f -TTIT ■ Äwr Ilil " Det lagas härliga rätter i skansen. Insänt av G. R, Stockholm. Man gör sig hemmastadd i skogen. A. Falk, Karls­ krona. Hövdingen tänder fredspipan. A. Falk, Karlskrona. Sommarens filminspelningar ha börjat i Råsunda. Den första filmen bygger på manuskript efter Strindbergs ”Brott och Brott” och Lars Hansson spelar den manliga huvudrollen. iiiiii ii ■ i ■■ ■ 011 C'.- j II- Den engelska skådespe­ lerskan Elissa Landi och en liten 3-årigfilmstjärna i Strindbergsfilmen. Lars Hansson, återbördad Ull svensk film, gör sin rentré i Strindbergs­ filmen. MIFRÅN OCH UTIFRÅN NST OCH UTLÄNDSKA B ESÖK. Överst t. h.: Prinsessan Astrid har återkom­ mit till Belgien från jubileumsvisiten i Sve­ rige och ses här strålande som alltid på besök med sin make hos Royal Sailing Club i Gand. — I mitten fr. v.: Amerikanske ministern Harrison och Yalekörens dirigent Mr Bart­ holomew och fru gästa Stockholms stadshus, där direktör Juhlin-Dannfelt är värd. — T. h.: Yalekören, de amerikanska studentsångarna på Europaturné, uppvaktar kronprinsen, som ses mellan damerna. — Nederst t. v.: Skulp- i / pH " ;(risen Anna Palm, som bl. a. väckte upp­ märksamhet med sin mussolinibyst för något år sedan, har nu fullbordat en ny skulptur ”Psyke”. Den sändes i dagarna till fru Elin Persson i Örebro för att uppställas i hennes park. T. h.: Damer och herrar i Finlands fat­ tigvård ha gästat Sverige-på studiebesök och hade många berömmande ord för Stockholms sociala institutioner. Här besök på barnhem­ met Eurenii minne. I D U N S P O L E R I mm |ll|! HH■ ' fÄltÄI■ '".,U ffiSliï : ■> ' i HELENA HALLSTRÖM. Fröken, Saltsjö-Storängen. F. d. inneh. av Zanderska hel­ pensionen för flickor. 80 år den 21 juli. FANNY BAGGE. __ F. Wockatz, Göteborg. Änka efter disponenten Ossian Bagge. 75 år den 17 juli. DISA von POST. F: Tegnér, Tullinge. Maka till disponenten Adolf von Post. 75 år den 20 juli. ANNA SILFVERSKIÖLD. F. Warholm, Styrsö. Maka till f. d. sjukhusläkaren d:r Peter Silfverskiöld. 70 år den 16 juli. HERTHA MYRIN. F. Zetherström, Säffle. Änka efter kronofogden Johan Vil­ helm Myrin, Säffle. 65 år den 14 juli. '::s; ELISABET SEDWALL. F. Edlund, Rengsjö. Maka till kyrkoherden i Rengsjö Anders O. Sedwall. 60 år den 10 juli. JANKEN WIEL-HANSEN. Fröken, Stockholm. Stift, av Sthlms Kvinnliga Fäktklubb. Dotter till grosshandlaren Wilh. Wiel-Hansen. 60 år den 11 juli. ANNA BERGSTRÖM. F. Zetterberg, Vara. Socialt och kommunalt verksam. Ma­ ka till landsfiskalen V. G. Bergström. 60 år den 16 juli. VALBORG ELVERS. F. Örtenblad, Stockholm, Ma­ ka till redaktören för Post- och Inrikes Tidningar Johan Elvers 60 år den 17 juli. StMTMP gwggjgjsgggsSlüHüÄI I ___ MARIE LOUISE MAGNUSSON. F. Kjellgren, Göteborg. Ma­ ka till bankdirektören A. F. Magnusson. 55 år den 15 juli. ANNA HOLM. F. Linneil, Jönköping. Änka efter advokaten Gustaf Holm, Jönköping. 55 år den 17 juli. DIKA CELSING. Fröken, Stockholm. F. d. översköterska vid Serafimer- lasarettet. Dotter till kammar­ herren L. A. Celsing. 55 år den 18 juli. AGNES WIESLANDER. Fröken, Tockarp, Förslöv. Konstnärinna. Dotter till v. häradshövdingen S. V. Wies- lander. 55 år den 21 juli. MARIA BÆCKSTRÔM. F. Janson, Stockholm. Änka efter skådespelaren Oscar Backström. 60 år den 21 juli. HILDA MAUNSBACH. Fru, Katrineholm. F. d. ordf. i Röda Korsets lokalavd. m. m. Maka till disponenten A. Maunsbach. 50 år den 1 juli. ADA SCHUBERTH. F. Gripensvärd, Djursholms Ösby. Maka till bankdirektö- den John Schuberth. 50 år den 14 juli. STINA WASÉN. F. Ström, Svanshals. Maka till kyrkoherden i Kumla och Svanshals, kontraktsprosten Karl Wasén. 50 år den 14 juli. ALMA SUNDBECK. F. Karlson, Halmstad. Maka till majoren vid Hallands re­ gemente Pontus Sundbeck. 50 år den 16 juli. JEPPA WITTE. F. Bergner, Stocksund, Maka till chefen för Statens Cen­ trala Frökontrollanstalt, pro­ fessor Hemfrid Witte. 50 år den 17 juli. EMI JOHANSSON. Fröken, Tomteboda. Första lärarinna vid Tomteboda Blindinstitut sedan 1914. 50 år den 18 juli. PUTS M E D I ET fönster, speglar, badkar, kakel,vitmålad panel, aluminium, kranar, mässing, nickel, tenn, vita tygskor m. m.Ni fördelaktigast använder för ar INNLIG TEOLOG EMILIA FOGELKLOU FYLLER 50 ÂR. EN KV »VI SKOLA STÄNDIGT VIDGA VÅR inre värld genom att älska mera, och där­ för också inom oss rymma eller bära mera av hela yttervärldens tillvarorikedom.» »Därinne i min Gudsvärld lyste alla möj­ ligheterna i verklighetsljus. Härute på min vaktpost i den faktiska världen ser jag dem grumlas, fläckas, förfuskas av mig, som ingalunda mäktar låta Guds musik spela på alla mitt väsens strängar, utan på sin höjd kan få någon enda livstråd il en dall­ ring, som jag kan uttrycka i! handling. Och trots detta inre lidande av min begräns­ ning ,måste jag handla, måste jag låta alla rika möjligheter gå under i någon enda liten verklighetsskapelse. Ty, ve mig, om så icke sker. Vill jag icke (blir jag inte villig att) förlossa min inrevärld i ett än så litet tillskott till den yttre — då är detta en sjukdom till döds för alla mina möjligheter, och inte blott för den enda, som jag nekade verklighet. För den inåt­ vände kan ”handlandet hava något av dö­ dens bitterhet, såsom en dom över hans litenhet. Han blir lätt den mannen, som gömde sitt pund under jorden. Ty icke i eget, men väl i andras handlande skall han kunna förnimma huru, trots allt, de många prisgivna handlingarnas tysta musik gör det enda förverkligandet till något vida mera än ögonen kunna se. Förmådde vi skåda skulle vi finna, att denna hela väsendets ljusbrytning genom en enda fattig drop­ pe verklighet gåve alla spektrets färger åt regnbågsbroar i det fjärran — —» Det är i uppsatsen »Handlandets rika ar­ mod», som Emilia Fogelklou yttrar dessa för henne så betecknande ord. Hon själv är både den inåtvände, som helst skulle vilja försjunka i världsfrämmande kontem- plation och den, som fått »en vaktpost i den faktiska verkligheten». I sin rikedom kan hon förena, både den mystiskt beto­ nade filosofen och handlingsmänniskan, som fyller praktiska uppgifter. Det har nog inte gått utan strid, men i själva verket tjänar hon icke två herrar. Vi kunna läsa - Emilia Fogelklou. 1 Sveriges första kvinnliga teolog och en kvinna, i : vars skriftställarskap har stort inflytande i ; l znda kretsar, hyllas i denna erinran med an- = ledning av sin 50-årsdag den 20 juli. ........................................................... ..................................iiiuiiiiimmiiimiiiiumiuiiiH? mera om hennes utveckling längre fram i samma uppsats om handlandets armod. Det är ord, som ha tillämpning på litet var, liksom de flesta Emilia Fogelklou talar. Ty hon talar om det hon har upplevat, det inre upplevda, omsmält till verklighet. »Vi gå så gärna i handlingsdröm om nå­ got annat och kväva möjligheterna just här och just nu. Omständigheterna må synas förlamande för den säregna duktig­ heten, den säregna begåvningen — så myc­ ket större än den arbetskraft de kunde ha utlöst ur någons inre, till väsendets för­ mån. Där ditt väsen kan besegra »omstän­ digheterna» i stället för att fly dem, där skall det också — i de flesta fall även syn­ bart •— främja din begåvning och tvärt­ om.» "F RÖK ”Det är rätt — varje utmärkelse, som kommer fröken Uggla till del är välförtjänt.” Sä ungefär ha väl många forna Lyceumelever och Lyceumvän- ner sagt sig i dessa dagar, då de sett att fröken Anna Uggla, föreståndarinna för Lyceum för flickor i Stockholm, blivit tilldelad medaljen i guld av åttonde storleken med inskrift ”För medborgerlig förtjänst.” Den aktuella anledningen till utmärkel­ sen var fröken Ugglas 25-årsjubileum med sin skola som dess föreståndarinna. Detta jubileum har även hugfästs på andra sätt vid vårterminens avslutning, bl. a. genom en donation på 10,000 kr. av anonym givare till fröken Uggla att användas för hennes premiefond. Vidare hade forna elever och deras föräldrar samlat till en hedersgåva, bestående dels av en penningssumma, dels av en matta från Svensk Hemslöjd. Allt detta bär vittne om den uppskattning och tacksamhet fröken Uggla är föremål för bland sina elever. Under hennes egid har Lyceum för flickor EN U pjjjjj I Anna Uggla. ryckt fram till en av våra ledande flickskolor, aktad och respekterad för sin goda anda och gedigna halt. Från sin vaktpost i den faktiska verklig­ heten, där Emilia Fogelklou alltjämt fin­ nes har hon uträttat många ting till sam­ tidens fromma. Som vi alla veta har hen­ nes gärning en gång varit pedagogens, hon har varit lektor vid Kalmarseminariet och är vår första kvinnliga teologie kandidat. Numera ägnar hon sig åt författar- och föreläsningsverksamhet och åt sin man dok­ tor Arnold Norlind och sitt hem. Då Emilia Fogelkloy 1927 fick Iduns pris skrev doktor Natanael Beskow några ord om henne med anledning av hennes författarskap' vilka här anföras: »Man möter en personlighet för vilken i sanning intet mänskligt är främmande. Mystikerns inre skådande och enkla folk­ liga fromhet, det djupast kristliga och det religiöst primitiva, den enskilda själens såväl som samhällsbyggandets historia, ett tankessystem såväl som ett konstverks själ — allt blir för Emilia Fogelklou en yttring av människovardandet och en uppenbarelse av den skapande Anden. Det går inte le­ kande lätt att finna den dolda meningen, som ger syntesen : man anar kamp och vånda; själva den språkliga formen kan bära märken härav — kanske mer i de tidigare arbetena än i de senare. Men så är också det som bäres fram såsom frukt av upplevelse och tankemöda äkta; det är djupt individuellt-personligt och dock — eller just därför — allmänmänskligt. Av samma skäl är det enhetligt, trots mång­ sidigheten. Det mångskiftande materialet har upptagits i en personlighet, stark och rik nog att assimilera det. Det blir till ljusstrålar, uppfångade från en hel värld av ljuspunkter och brytande sig i ett sjäb- prisma, genom vilket de samlas till ett ac­ kord.» En av sina böcker presenterar Emilia Fo­ gelklou i ett företal som »erinringar från en tillryggalagd arbetsväg». Det är på den­ na arbetsväg hon alltjämt vandrar och där hon finner rika skatter att skänka oss. G G L A” Flärdfritt och plikttroget har hon stått i spetsen för denna läroanstalt och förutom det mått av kun­ skaper som hennes skola plantat i den ena årsklas­ sen flickor efter den andra är det just med den­ na sin flärdfrihet och plikttrohet, som hon givit sina elever den bästa ungdomslärdomen. Kanske leka icke alltid dessa egenskaper lättast i skolflickor­ nas håg, men när de sedan komma ut i livet få de något annan syn på saken och vilja gärna sända fröken Uggla sitt tack. Klart och bäst torde de tan­ kar som forna elever vid jubileet sänt fröken Uggla sammanfattas i de ord en avgående studentska rik­ tade till jubilaren vid våravslutningen och som föllo ungefär så : ”Vårt uppförande i skolan har kanske inte alltid varit så att man av det kunde utröna hur vi höll av vår skola. Men att vi göra det och skatta den högt kommer fröken Uggla att få erfara den dag vi själva skola sätta barn i skolbänken, ty då. kommer vi till henne med dem.” F. D. ELEV. — 695 “ IDUNS HANDARBETSSIDA MISSBRUKAD KVINNOKRAFT OCH KORSSTYGNENS RENÄSSANS ::::::........... . •■■■i-: ■ ■ ■ ■ . : ■ ■■■■• ■■■ : - : '■ ■ . ■ ■ ■ ■ •:v::riiriïôà::V:y ■&■■■■; , ... ,.. ■ '■ ■ ■■■:■■■■■ ;U " ■çA-à;- U ' * \ ■» ' ■-'•■■i •• XXXbàAX i,. jta-.» i*V ■*•■**»*«►<■•{ . v....,..., :>■: ; T: Möbeltyg i korsstygnsbroderi.. Mönstret arrangerat ef ter en märkduk från omkring 1770 och utfört i ylle och silke, botten fylld mted gråvitt linnegarn. Detaljerad ritning (ävensom stramalj och tillbehör anskaffas, om så önskas, genom Idun. Uppgiv mått och form på stolen, soffan, taburetten) så ges även anvisning om hur mönstret lämpligast skall placeras. Mönstret kostar kr. i: — och rekvireras genom Iduns handarbetsavdelning. UTTRYCKET M1SSBRU- kad kvinnokraft har blivit ett slagord, som varje människa med självaktning anser sig böra erinra om sä snart frågan gäller dessa mödosamt hopfogade ljuv­ liga gamla handarbeten vi äga i behåll från dagar då tiden än­ nu hade något värde. Men är det då i själva verket fullt befogat med en sådan halvt överlägsen, halvt medlidsam före­ bråelse för, som det heter, den­ na mani att glädjelöst och till ingen nytta förspilla livet lutad över sybågen? Vad ledsamheten beträffar så förhåller det sig snarare sa, att broderandet på sätt och vis förr betydde det samma som jazzen nu, det var ett kärt nöje man hängav sig åt med liv och lust. Skillnaden är bara den, att re­ sultatet av händernas verk glad­ de och fortfarande gläder många andra dessutom. Från rent konstnärlig syn­ punkt sett har ett flertal av des­ sa gamla handarbeten visat sig hålla måttet även inför en aldrig så skarp och sakkunnig kritik och blivit till goda modeller för den eftervärld som själv knappast förmått åstadkomma något jämbördigt, men väl ansett sig böra gå till doms över föregående generationers gö­ randen och låtanden. Ett karaktäristiskt drag för vår tid är att alla arbeten, men särskilt prydnadssöm- men skall gå med iltågsfart — mesta möj­ liga resultat för minsta tänkbara besvär. Detta, i förening med en omattlig nyhets­ hunger och en ständig ängslan att inte verka tillräckligt personlig och originell, sätter sin prägel även på hemmen och dess inredning. Några tidsödande arbeten hinns inte med, de skulle helt enkelt befinnas omodärna långt innan de voro halvfärdiga. Enda ut­ vägen är därför att låta sig nöja med hand­ tryck, brokadmålning, tvättäkta kritor och annat i den vägen. Detta anses inte vara att förstöra tid och pengar. Nu få vi ju vara rättvisa och inte dömma vår tid allt för hårt. Man kan aldrig veta. hur t. ex. sjuttonhundratalets skickliga bro- döser skulle förhållit sig inför sådana fre­ stelser. Vi kunna endast vara tacksamma för att de inte sattes på prov och sedan i vårt stilla sinne beklaga våra efterkomman­ de,s om inte ärva annat än surrogat från oss. Det vill säga, alldeles så mörkt behöva vi kanske inte just nu se saken. Glädjan­ de nog har en spirande förståelse för vad ett värdefullt handarbete i själva verket be­ tyder gjort sig alltmer skönjbar och sär­ skilt är det då s. k. petit poins och kors- stygn, som hålla på att uppleva en re­ nässans. Korsstygnstekniken användes förr för att sy hela möbler. Med friskt mod grep man sig verket an, från drottningen med hen­ nes hovdamer till den välsituerade borgar­ frun med sina döttrar. En mångfald upp­ slag till att sy efter fann varje högrestånds- dam i sin märkduk, som vimlade av mön­ ster och bårder utförda med silke i finaste schatteringar till skillnad från allmogens mera rustika ornament i rött eller svart. Ett betecknande drag för den­ na gångna tid är, hur man lät sig nöja fastän samma mönster återfanns litet varstans ii umgän­ get och kunde vara målat på väggen, på kakelugnen, på té- koppen, skulpterat på möblerna, hamrat i silvret eller sytt. Detta hade till följd, att man lyckades erhålla en enhetlig stil. Hur denna gamla återupp- ståndna tekniks närmaste framtid skall gestalta s ig beror uteslu­ tande på de broderande damer­ na. Om de komma att ådaga­ lägga den smak och noggrann­ het i färgvalet, som är ofrånkom­ lig för att helhetsverkan skall bli god. Men dessutom, och det kanske blir svårare måste det tagas avstånd fiån denna miss­ riktade skrytsamhet, som nu gra- serar, att var och en vill vara ensam om ett mönster. Detta kallas visserligen så vackert för individuell smak, men det är oförenligt med begreppet »stil», som ju i sig innebär en viss upp­ repning. Vad särskilt korsstygnsmönstren beträf­ far, fordra de ett mycket detaljerat utar­ betande och kunna inte hur lättvindigt som helst bara skakas fram i dussinvis. Det sä­ ger sig därför själv att unika mönster av värde, dels skulle bli orimligt dyra, dels så småningom bli tämligen omöjliga att ska­ pa, och framför allt, ett allt för forcerat tem­ po skulle troligen resultera i att denna söm­ nad snart förlorade den nobla karaktär, som utgör dess största charm. Just den banalisering korsstygnen voro utsatta för efter omkring 1850, har som bekant gjort dem så föraktade att det län­ ge knappast ens varit rådligt komma med den svagaste antydan om, att de kunde vara vackra. Visserligen gör en sådan tillfällig bana­ lisering ingen varaktig skada åt den för­ näma tekniken som sådan. Men älskare av kvinnlig handaslöjd se sä ogärna att det som göres skall, med grundad anledning, kunna rubriceras som misslyckat. EBBA SALWÉN. DAMERNAS Öva damerna faickföreningsterrorf Tänkvärda och högaktuella frågor ställas av en insändare i följande inlägg. Många äro måhända av ”Ens” åsikt att föreningsraseriet härjar svårt i vår tid och att det, bedrivet som nu, splittrar och terroriserar mer än det enar, andra hava en annan mening och anse att just nu måste föreningstömmarna hållas stramt för att de enskilda individerna icke skola trängas undan i den hårda konkurren­ sen. Vad anser Ni själv? Vi vänta ett rikt utbyte i diskussionen av denna fråga, som bör kunna dryftas även i semestervistelsens häng­ matta. Skriv ner Era tankar och sänd in dem till Damernas Diskussionsklubb. I n:r 26 av Idun läses en artikel, ett referat från ett föreningssammanträde, där man klagat över att ”de unga” "låta ”de gamla” genom föreningsarbete ”slita” för vederbörande unga och dessa underlåta så att förena sig med ”gamla tanter” i sin organisa­ tion. Man framkastar där t. o. m. tanken på lära- D I S K U S S I rinnors och kvinnliga rektorers intresse för sina ele­ vers framtida anslutning till den organisation, som de i kraft av avlagd examen kunna få tillhöra. Det ser nästan ut, som om de mindre sympatiska si­ dorna av den egentliga fackföreningsrörelsen skulle börja tillämpas( !) i ”bildade kvinnors” föreningar. Ovillkorligt gör man sig frågan: Har fackföre­ ningsrörelsen så erövrat sinnena, att unga lärarin­ nor, vilka ej anslutit sig till en förening av lärarin­ nor, med en sin examen (det finns många f. d. elevsammanslutningar o. allmänna föreningar för lärarinnor) skola utpekas för bristande intresse för gemensamma angelägenheter? Man frågar sig ock: Är ”söndringens tid förbi”? Har man fått öra för de ”besläktade toner”, som ljuda från de olika sam­ manslutningarna? Ha gränserna mellan folk-, små-, tecknings-, gymnastik-, sång-, handarbets-, högre kompetens-, och lägre kompetens-, privatanställd-, stats-, kommunanställd- o. s. v. lärarinnor i någon mån utjämnats i ”de ungas” uppfattning? Är det så lyckligt, så är det väl intet ont i det? Har man kanske fått känning av ofrid, för att ej säga hätsk­ het som följd av föreningsbildande? Har man märkt, att föreningarna understrukit det, som för med sig oenighet, och så skilj t i oförenliga sam­ manslutningar yrkesutövare, vilka i stort sett ha ge- ONSKLUBB mensamma svårigheter att övervinna, samma mål att nå? Under den gångna veckan förmälde radionyhe­ terna att en grupp lärarinnor samlats å en plats och ”Idun” omtalar att en annan grupp å en annan plats varit samlad till överläggning. Båda grupper­ na ha sitt arbete förlagt till folkskolan. Vi kunna räkna ut, att andra grupper av lärarinnor samlats på andra håll och att alla haft ungefär samma spörsmål uppe, frågor av samma slag som konto­ ristföreningar och andra kvinnosammanslutningar måste diskutera och arbeta för att få lösta. Varför gå de ej fram gemensamt? Det gäller ju för dem alla att nu vinna trygghet i de arbetsförhållanden, som den nu äldre kvinnogenerationen skapat åt ”de unga”. Månne icke ”tiden är mogen” för uppgi­ vande av arbete på skilda fronter? För samman­ slagning av föreningar, för enande? Och månne icke ”de unga” jämte de rättigheter, de fått i arv efter de äldre, även fått ärva skyldig­ heter, som tager deras tid i anspråk i högre grad än de äldre vilja förstå? Gamla och unga behöva varandra, men för långt drivet förmyndarskap verkar förlamande och är absolut icke på sin plats i en tid som vår med ett jäsande nydaningsliv på alla områden. En. — 696 ■" - .. DÅ — Om ni vill ha blank näsa och uppbränd hy om sommaren, bör ni absolut tvätta er i kallt vatten med en vanlig tvål morgon och afton. Fullt så drastikt uttrycker sig inte Madame Goijars, Nordiska Kompaniets parisiska skönhets- expert, men något ditåt i alla fall. Den brännande frågan för dagen är solbränna. Solen skiner — man blir solbränd i ansikte, hals, armar, numera ofta även ben och rygg. Vad är att göra? Undvika solen varken kan eller vill man — inte i Sverige åtminstone. Men solbrän­ na kan vara farlig och besvärlig och man vill inte gärna dras med den, så vida man inte tillhör dessa underliga djur i vår Herres hage, som ha till sport att lägga ut sitt ansikte mitt i solens strålar. Är man lindrigt bränd, säger Madame G. rekom­ menderar jag varmt olivolja. Det är ett enkelt medel, åtkomligt för alla. På kvällen appliceras ol­ jan på huden med bomull, man baddar försiktigt på, om man redan är bränd, så att »huden rodnar och är irriterad. Det är också en god, gammaldags huskur att skära sönder det vita av en gurka och låta det draga några timmar i mjölk eller grädde, En social 70-år in g. Fröken Clara Wahlström fyller den 22 juli 70 år. Fröken Wahlströms namn skall alltid vara förknip­ pat med föreningen Vaksamhet, vars verksamhet torde vara allmänt känd för sitt upplysningsarbete i in- och utlandet. Under en lång följd av år har fröken Wahlström varit Vaksamhets sekreterare och har nedlagt krafter och intresse på ett stort socialt mål : den vita slavhandelns bekämpande. Hon har under årens lopp hunnit med en omfattande före­ läsnings- och författarverksamhet i etiska och sociala frågor. Elisabeth Frykholm f. R NI U P P- o BRÄND? BEHÖVER NI NÅGRA BRA MEDEL FÖR SOLBRÄNNA. innan man lätt stryker vätskan på sina stackars brända kroppsdelar. Det är så att säga ett ödemarks- medel, tillgängligt för den, som inte kan komma över olivolja eller bara får den härsken, vilket hän­ der i många små avkrokar av landet. Då är det bra mycket bättre att hålla sig till traktens egna friska produkter, so»m måste vara betydligt hälso­ sammare och verksammare än de främmande av underlägsen beskaffenhet. Solbränna, även i mindre akut stadium torkar ut huden, och så får man rynkor. I synnerhet om man redan förut slöat till och inte skött den riktigt. Så här ska det gå till med en enkel, daglig, för­ nuftig hudvård. Tvål och varmt vatten, noggrann tvättning, med en fin, mild för ansiktet lämpad tvål. Avkylning med kallt vatten. Och så torkning, yt­ terst omsorgsfull torkning av ansiktet och hals med en vanlig handduk, men metodisk och med lång­ samma, uträknade rörelser, som när man ger massage. Ansiktet torkas från hakan och uppåt, men då man kommer till partiet under ögonen måste rörelsen ske rakt ut mot tinningarna, så att man inte lyfter kinderna uppåt pannan. Just i ögonvinklarna komma de förargliga, djupa rynkorna, som befor­ dras av denna behandling. Pannan torkas från mit­ ten rakt ut mot tinningarna. Den som helst vill undvika vatten i ansiktet, kan i synnerhet om sommaren tvätta sig med karnfer- sprit. Men för all del, inte med den vanliga, som man köper på alla apotek. Den måste först spädas ut med 40 procent alkohol, och det gör apoteket, om man ber vackert. Då blir den lagom stark för vår hud. Kamferspriten verkar renande, lätt sam­ mandragande för hudens porer och lugnande. Den användes med fördel om kvällarna på hals och an­ sikte, kom ihåg, att all ansiktsbehandling, även ren­ göring och torkning börjar med halsen. Man dop­ par en bomullsudd i kamferspriten och tvättar med den, men ögonen aktas noga. Även i den svaga utspädningen är kamfern irriterande för dem. Efter rengöringen är ögonblicket inne att ingnida en fet kräm till natten, en kräm på grundval av mandel och citron, På morgonen avtvättas spåren av denna med kamferspriten. Indirekt är detta en verksam behand­ ling för solbrännans avigsidor. Vi veta alla, att det friska bruna skimret över ett ansikte anses mycket klädsamt och även fint, så att vi måste akta oss att ge något råd hur man skall avlägsna själva brun­ heten. Men man måste motverka att huden uttor­ kas och blir spröd. Och det går bäst med fett och den här föreskrivna behandlingen. På luffen vid Loire. Far och dotter som två goda kamrater och som de två enda svenska fotvandrarna med ryggsäck och sportsutrustning vid Loires stränder — så samman­ fattar den kände sportsmannen redaktör Erik Pallin sina upplevelser just nu för Idun. Redaktör Pallins 19-åriga dotter, fröken Violet Pallin, som för språk­ studier vistas i Frankrike har tillsammans med fa­ dern besökt en hel rad av de intressantaste slotten vid Loire, Blois, Cheverney, Chambord, Chaumont, Amboire m. fl. En sådan resa kan, anser redaktör Pallin göras på 14 »dagar för 500 kronor per person. Känd i en vid krets, högt skattad och innerligt avhållen stod Elizabeth Frykholm, f. Alnult, maka till marindirektör J. L. Frykholm, i sin krafts år och i sin vackra ålderdoms långa dagar för alla dem, vilka kommo henne nära, som en personlighet av sällsynt ädla mått. Med sitt rena, upphöjda sin­ nelag, sin djupa och rika godhet, sin klara intelligens förmådde hon att av varje samvaro skapa en hög­ tidsstund. Den, som hade lyckan att få vara med, äger outplånliga intryck av hennes oefterhärmligt älskliga, hjärtevinnande sätt att vid brasan i sin vackra salong — hon frångick icke sina engelska vanor — göra les honneurs för sina gäster ; och li­ vet tycks tomt, då den är borta, vilken som hon ömmade för allt av nöd och lidande, och vars in­ nersta trängtan var att, som en gengåva till alla goda gåvors givare, stödjande och hugsvalande sina med- vandrare gå genom livet. Elisabeth Thorman. — 697 — « sums äExcelle® Henrik 0t«nriKwaiBS nklifboll® DJ P S AL Agg *1* »UII»yf«>ggL Upsala Kungi. 'Hoyleverantör Excellenta håret så blir det rent och vackert. — 1 à 2 gånger i veckan bör Gahns Excellent inpudras i håret, vilket därefter omsorgsfullt urbor- stas. Excellent upptager i sig fett, mjäll och alla orenheter i hår och huvudbotten samt skänker håret ett mjukt, vågigt fall och vacker glans. Varje shinglad dam behöver Gahns Lithinés du Dr. Gustin rekommenderas av läkare såsom ett förträffligt hälsovatten, att motarbeta äggvita, socker, gikt, reumatism, njur-, lever-, mag- och tarmsjukdomar samt övriga ämnesomsättningsrubbningar och korpulens. Att dagligen dricka Lithinés till måltiderna i stället för mjölk eller maltdrycker, är en naturlig angenäm och utmärkt avmagringskur (c:a 2 kg. pr mån.). Lithinés är en välsmakande dryck, som tillika utgör en betydande inbesparing i hushållsut- gifterna. Erhålles endast å apotek, pris kr. 2: 75 för 12 lit. paket. 23 öre pr liter. Eder Baby växer och frodas av Mellins Food PRIS 2:75 pr bvr'z. Fås på a totek och i drogaffä- rer. Prov o. br schy rer från Mellins Food Depot, Malmö. * den föda, som ger krafter - NABB-RINGEN är överlägsen i alla väglag och under alla årstider, sålunda idealringen för alla dem, som dagligen ■ begiva sig till och från sina arbetsplatser, för paketa och budbäringscyklar m. m. Transportcykelringar i T*nabbamönster finnas i de mest förekommande storlekarna. Tanabbaringens väl avvägda dimensioner ger cykeln en lätt men stadig gång; dess rätta,’ omsorgsfulla tillverkning ringen enastående livslängd, styrka ocn elasticitet Det praktiska livets män kunna ej erhålla något bättre och billigare än TRELLEBORGS T-N AB B-RINGÅR Finnes hos alla cykelhandlare. W TRELLEBORGS GUMMIFABRIKS A.-B. Stockholm TRELLEBORG Göteborg Sydsvenska Banken Inbetalt aktiekapital Kr. 34,000,000: — Huvudkontor: Malmö Kontor i Stockholm.: Drottninggat. 2 och Götgat. 31 Fullständig bankrörelse. Lägerlivet är så härligt. (Poris, fr. sid. 683.) som Idun gör besök och då lönar det sig med en inspektion av Häringe- lägret. Den som tror, att en kokgrop är en kokgrop eller ett tält är ett tält och därmed punktum, har storligen bedragit sig. Kokgropen graves av varje grupp, då man slår läger, men det finns sedan fritt spelrum för fantasien hur man skall prak­ tiskt och man skulle nästan kunna säga. konstnärligt utveckla kokgropsidén. Man lägger ett cykelhjul över den att ställa pannor och grytor på ekrarna. Man byg­ ger den av gråsten — som om det vore stenåldern än — och murar omkring med lera. Eller också har man en plåt, som medförts inslagen i papper, buren under armen som ett vanligt paket, och en riktig plåtskorsten, föremål för avundsam beun­ dran. I gråstensspisen, som för övrigt hör­ de till finländskornas grupp, kunde man grädda kakor, det var storartat. Pä skaf­ ferierna hade också nedlagts en kärleks­ full omsorg och mycken fyndighet. Boras- flickorna prålade med lägrets mest stor­ slagna mascotte, en granstam med rot, som målats upp och modellerats om till drake. De hade också ett inventiöst uttänkt mugg- ställ, gjort av en stam med många kvistar. Uppfinningsrikedomen ger sig här in på både estetiska och praktiska områden. Det hör till scoutlivet, både organisationen och skönhetssinnet. Att vara förläggningschef i ett scout- läger, hör nog inte till de lättaste be­ fattningarna. Bland annat skall en sådan också sörja för renhållningen i lägret. Det finns skräp och avfall, som kan brännas och noggranna instruktioner ha utfärdats om hur detta skall ske. En inte mindre vik­ tig detalj är avträdena och det är verk­ ligen intressant att se hur väl allt ordnats med dem. Från renhållningsverket i Stock­ holm rekvirerades några hundra plåttun­ nor av en typ*, som användes där. De kom- mo med båten dagen före inryckningen — och vräktes omedelbart i sjön på en skyddad plats vid bryggan. Klockan fem morgonen därpå skurade ett par föriägg- ningschefer dem med soda. Jo, visst var de rengjorda, men begreppen om renlig­ het innefatta ju vissa nyanser. Sedan an­ ordnades med säckväv och träramar fullt oklanderliga avträden och vakttjänst utför­ des varje natt, då tunnorna tömdes. De där som skurade tunnor en regnig som­ marmorgon klockan fem, utförde enligt vår mening en scoutbragd så god som någon. De mera poetiska sidorna av scoutlivet koncentrerades kring lägerbålet om kvällen då varje grupp i tur och ordning stod för underhållningen. Det blev under lägervec­ kan en omtyckt tillflyktsort för folket på gården och i trakten. Där fingo de höra sång och se små dramatiska händelser upp­ föras, både näcken och jungfrun, som rö- I O O N Mästersamuelsgatan 45, Stockholm. Grundlagd av Pr it hi of Hellberg Redaktionen : __ kl. 9—5 Norr 9803 — Norr 402 Verkställande direktören Norr 4304 Redaktör: Eva Wyblom Expeditionen: .... kl. 9—5 Norr 1602 — Norr 6147 Annonskontoret: Norr 6147 Annonschefen : 1646 Iduns annonspris: Pr millimeter enkel spalt: 50 öre intill bred textspalt, 40 öre å övriga sidor e. t. Helmarg. 55:—, halvmarg. 30:— pr gång. Lediga platser och platssökande 30 öre, minimipris 3: 60. Iduns prenumerationspris : Uppl. A. Uppl. B. Praktupplagan Vanl. uppiagan Helt år ...................... 17 Halvt år ..................... 9 Kvartal ...................... 4 50 Helt år ...................... 15 Halvt år ...................... 8 Kvartal ...................... 4 25 ~ SONS ^ Flyglar och Pianinon Den oöverträffade förebilden för hela världens piano fabrikation. Ensamagentur: LUNDHOLMS PIAMAGASIN STOCKHOLM - Brunkebergstorg 24 Begär alltid Vitrums tillverkningar: Maltextrakt Vitrum, bästa näringsmedel. Maltextrakt Vitrum med fiskolja, bästa vitaminpreparat. Mineralvattensalter Vitrum. Laxérmarmelad Vitrum, bästa avförings- medel. Sodapastiller Vitrum, bästa medel mot halsbränna. FERROL Vitrum, det kraftigaste aptit- givande och mest stärkande av alla moderna organiska järnpreparat. Syn­ nerligen lättsmält, fördrages det av den ömtåligaste mage. Vid blodbrist och svaghet av största verkan. Dess angenäma smak gör att det med lätt­ het tages av såväl barn som vuxna. Tillverkas å .Apoteket Vasens Apoteksvarucentrals Laboratorium, Stockholm. Samtliga preparat finnas på alla apotek. M. ZADIGs Divi Hud- Crêm e. Den crème som huden tarvar. Skönhetsbevarande. M. ZADIG, Malmö. H. M. Konungens Hovleverantör. Nederlag i Stockholm, Brunkebergsg. 4. Nederlag i Göteborg: Chalmersgatan 20. SILVO SILVER POLERMEDEL För rengöring och po­ lering av Guld, Silver, Nysilver, Aluminium, Tenn etc. etc. ... Lätt och bekväm att använ­ da. Bevarar silvrets skönhet och charm. Generalagenter: GUST. F.BRATTeC? GÖTEBORG Huvudvärken genaslt borta säger direktör Ferdinand Berg­ ström, Göteborg. ”Ofta besvärad av huvudvärk, är det mig ett nöje, att intyga, att då jag tagit några Neo-Glo- boidtabletter försvinner den ge­ nast, utan att följas av några obehagliga efterverkningar.” "LOBOID * mok jimHicl- virk ocK fci-kylnin^.. NE0-GL0B0ID Det hjälper. Feber och smärtor lindras och försvinna. I glas om 20 tabletter Kr. O: 95 i glas om 40 tabletter Kr. i:yo 5 — 698 — Lätt som fågeln förnimmer man sig når man tar ett glas FRUKTSALT-SAMARIN, ty det uppfriskar och renar blo­ det, utdriver från organismen otjänliga ämnen, gifter som un­ derminerar hälsan. Man håller sig i fin form och god vigor ge­ nom att dagligen dricka ett par glas Fruktsal t-Sam ar in. Pris pr fl. 2.50 som räcker till 50 glas samarin hälsovatten. Säljes å Apotek, i Drog-, Ke- mikalieaffärer m. fl. ställen. Cederroths Tekn. Fabr., Sthlm. Är Ni rädd om färgen på Edra skor använd och de se varje dag ut som nya. Inga fläckar på strum­ por och benkläder. I färg-, sko- & herrekiperingsaff. I parii hos PORCH, BÄCKSIN & Co:s A.-Bol GÖTEBORG AVD.-KONTOR I STOCKHOLM AVOS är den idealiska mangeln för hushållet. Svenskt material och svenskt arbete, tyst och lätt gång, patentkonstruktion, som hindrar klädernas slitning —- allt detta ställer Avos främst. Om ej Eder handlande för den, tillskriv O Sg Örebro. (J) H OSTO L. OÖVERTRÄFFAD BRÖSTKARAMELL M. M. DROTTNINGENS HOVLEVERANTÖR Sockerbageri-Aktiei>- £htli£, Sthlm. jFinnes i alla välsort. affärer i hela landet. vades och Moses, som slog på hälleberget, — det finns gott om gråsten i Södertörn — så att Israels barn fingo vatten — flödet strömmade ur en plåthink, som en scout- flicka vände upp och ned på. Om inte vädret var det allra bästa, så var det åt­ minstone inget fel på humöret på Häringe och det är ändå det viktigaste. ETH. K. En hövding i filosofernas rike. (Forts. fr. sid. 684.) religion att göra» — anmärker Höffding. Den 12-åriga tog ordet och berättade, att de voro missnöjda med de svar, deras lära­ rinna givit på vissa frågor, som de fram­ ställt under religionsundervisningen. Hon hade avvisat dem med, att »så stod det i bibeln, och det skulle de tro på». Nu ville de gärna veta, hur det egentligen förhöll sig med historien om att Kain efter att ha dödat Abel gick bort och själv blev ihjälslagen. Det fanns ju inga fler män­ niskor än Adam och Éva och de båda bröderna? Den gamle professorn tog sig en funderare och svarade så, att man icke fick taga allt i bibeln så bokstavligt; en hel del var judiska legender. »Men var­ för» — fotsatte den lilla frågvisa — »skola vi häruppe i Norden lära oss dessa judi­ ska legender? Vi ha ju själva legender i vår egen gudasaga!» Filosofens svar blev visst blott ett småleende.------------Obruten och fri står Harald Höffding på sin sena ålders dagar — densamme som alltid, den oförtrutne, orädde sanningssökaren. Man är frestad att citera de stolta ord, varmed Georg Brandes för en tjugu år sedan hyl- lede honom: Hvem er da denne Mand? Hans Navn er Höffding, der er udlagt Hövding. Nomen — omen! Hvad er han? Svaret er let. Skarpsind, Dybsind, Rets'nd og Hojsind i én Person — det er Höff- cting.» Q VIDAM QVIDAMSSON. En kanalresa för 80 år sen. (Forts. fr. sid. 689.) Djurgården med Rabéns och råkade i kull­ båten Magister v. Döbeln som presenterade Geheimerådet Welker och LegationsSectern Lutherroth, tyska (gesanter),. af hvilka vi sedan convojerades till Byströms villa. Det­ ta gaf anledning till mycken lustighet se­ dan. Då tyskarna gingo vidare, bjöd Gustaf Rabe oss in på Novilla, det granna­ ste värdshus, och tracterade- med utsök­ taste glace. Söndagen voro Rabéns med oss budna till Geijerstam, äfven Lindblad och Engelke. Julius Rabe var kommen, nu Häradshöfding. Han och flera Herrar voro om aftnarna hos Rabéns, En afton voro vi budna med Rabéns af Engelke på Trollflöjten. Fredag d. 29: de, den vackraste morgon följdes vi af våra vänner ned till ångbåten i så god tid at vi först voro på Munkbron och fingo frukter och blommor med. Kl. 2 kommo vi in i den välbekanta Fyrisån. Studenter voro mån­ ga på Ångbåten, som söngo marscher. Slot­ tet höjde sig och Tornen tittade snart fram. Vid Strand, som ännu hade sina gröna blad, stod lilla Christine gladt nigande. Reinhold Rabe och Treffenberg mottogo oss. Och nu äro vi. åter i vår lilla bur efter denna sommars ovanliga utflykt, tack­ samma mot himlen och kära vänner för de skatter af minnen af huldhet och vän­ skap, som vi hemföra. För . den ljufva be­ kantskapen af Dig, söta Adamina, tackar jag serskilt Elam och Dig sjelf. Jag fann Er båda så ädla och lyckliga, at vi ofta gläda oss deråt. Och nu omfamnar jag — 699 — Ni verkar tiiMraganäe ej blott i dag och i morgon utan beständigt, om Ni använ­ der den utomordentligt viktiga hygieniska uppfinningen ”Ca­ mélia”, den idealiska reform- dambindan. Den åstadkommer under kritiska perioder absolut säkerhet, lugn och självförtro­ ende. Till Eder överraskning kommer Ni att finna, att vissa naturliga funktioner alls icke behöva åtföljas av det kropps­ liga obehag och den själsliga förstämning, som hittills besvä­ rat Eder . vid användandet a\ föråldrade metoder. Genom alla dessa hygieniska fördelar förblir Ni frisk och Edert yttre vinner. ”Camelia”-bindan är behaglig och uppfyller alla tänkbara önskemål : ingen tvätt, ingen uppbränning mer. Ytterst lätt att undanröja i toaletten. Av läkare speciellt rekommen­ derad. Normal storlek per ask (10 st.) kr. i 75. Favorit stor­ lek per ask (12 st.) kr. 2:50. Extra storlek per ask (12 st.) kr. 3 : —. Erhålles i alla välsor­ terade affärer inom branschen. Begär endast Camélia. Part i försäljare för Sverige: Parfumerie Tefa A.-B. Stockholm. Vad varje kvinna vet är att Drott är garantimärket på ele­ ganta, välgjorda och billiga armbands- ur. Ankarverk, 15 rubiner, 14 och 18 karat, mångfaldiga boettformer, konstnärligt ciselerade, från kr. 59:—. Drottarmbandsuren finnas också i guld- r belagda boetter, 10 års garanti, moaré eller fjädrande armband från kr. 39: — Bese prov hos urmakare! Giv henne ett Drott-ur! BADUTSTYRSLAR Allt i senaste nytt för säsongen erhålles till verkligt billiga priser i Tel. 758 53 'T' 117 T T |7 I T1 Nybrog. 11 758 54 A ▼ V X X i X/ X X Stockholm Advokaten Eva Andén Ledamot av Sveriges Advokatsamfund Herkulesgat. 14, f. d. Lilla Vattugat. 14 Tel. 7575. STOCKHOLM. Tel. 7576. Specialitet : Familje- och arvssaker, Bo­ utredningar och testamenten. Även skriftliga förfrågningar. Vävskedar, Solv, Skyttlar, Spännare, Bobiner, Var­ por samt övriga vävredskap för hem­ slöjd köpas fördelaktigast från och Renovera MATTORNA vid Saltsjöbadens Kem. Tvätt. John A. Thulin & C:o Vä v skedsfabrik, Norrköping. TeL 393. 670. feAnqbagei Nödvärn eller våld? Flugor — sömnförstörande bakteriebärare, dem. Gör det med FLIT. Döda Genom besprutning med FLIT befrias hemmet frän ■smittoförande Flugor, från Mygg, Väggohyra, Loppor, Kackerlackor och Myror. FLIT når alla springor och vrår, där insekterna ha sina bon, förstörande deras ägg. FLIT dödar Malen och Mallerverna —de egentliga skadegörarna. Det räddar Edra kläder, pälsar och mat­ tor. Renligt och lätt att använda. Fläckar icke. FLIT är resultatet av långvariga, strängt vetenskapliga undersökningar och experiment. Det har fullkomligt undanträngt alla äldre insektsutrotningsmedel. Dödande för insekter men ofarligt för människor. Köp FLIT och FLIT-spruta i dag. Saluföres överallt. “trou» M „ Gula kannan med svarta bandet Utrotar: FLUGOR MYGG MAL LOPPOR VÄGGOHYRA MYROR butiker i Stockholm sälja FLIT. i * LÄMPLIG PRESENT 99SVENSKA KVINNAN GENOM SEKLEN’’ 10 FÄRGTRYCKSPLANSCHER INBUNDEN MED AV KONSTNÄREN KOM­ PONERAD PÄRM (BEGRÄNSAD UPPLAGA) Kr. 5: — PORTOFRITT MOT INSÄND LIKVID I POSTANVISNING /DUNS EXPEDITION - STOCKHOLM Er hjärtligt med Edra kära små. Må lugn, hälsa och frid omge Er, och Ni ej glöm­ ma Edra trogna tilgifnaste tacksamma vän­ ner. Alida K.» * Slutligen några upplysningar om de i brevet omnämnda personerna. Alida Knös’ i brevet åsyftade broder var borgmästaren i Marstrand Carl Olbers, »Jans» och Marianne voro v. häradshöv­ dingen Jan Olbers och hans maka, Marianne O., född Ahlberg, släktingar till Knösarna. Adlercreutz, som kom ombord vid Eken, var Axel Gustaf A. Han reste just då upp till Stockholm för att hämta sin vice-hä- radshövding-fullmakt och blev så småning­ om justitieråd, justitieminister och lands­ hövding i Malmöhus län. Betty Ehrenborg, var dotter till justitieombudsmannen Kas­ per Isak Martin E. och Anna Fredrika E. född Carlqvist, känd som vitter författa­ rinna. Rabes, som Alida och Tekla Knös flitigt umgingos med i Stockholm, voro rek­ torn vid Stockholms gymnasium, Gustaf Reinhold Rabe och hans maka Ninny R. född Ahlberg. Magister v. Döbeln, Ernst Georg, blev kammarherre samt hand­ sekreterare hos Karl XV. Geijerstam, Johan Henrik, var då kapten. Han hade några månader före detta be­ sök blivit änkling efter Ava Wrangel, Malla Silfverstolpes systerdotter och barn­ doms väninnan till Tekla Knös. Lindblad var den kände tonsättaren Adolf Erik L. Julius Rabe, halvbror till rektor Gustaf Rabe, blev sedan justitieråd. Reinhold Rabe, var medicine studerande i Uppsala. Dog som praktiserande läkare i Göteborg, Treffenberg, Curry blev sedermera lands­ hövding, först i Västernorrlands och där­ efter i Kopparbergs län. Engelke, Claes, var tullförvaltare och almanacksförfattare, J. O. örebr outställningen. (Forts. fr. sid. 687.) tingen madonnemodeller för målarens pensel eller dedicerande författarinnor för boksam­ laren eller celebra Närkedöttrar i bild för en lokalpatriotisk topografist (om nu den ord­ formen finns!) så få de anstå i detta sam­ manhang. Det kan vara nog för vår kvinnliga ambition att närkingen von Heidenstam liknat Närke vid ”sin heligt älskade” och att när­ kingen Saxon säkert skall instämma med oss att den strof av en annan närking, som han vackert låtit pränta på sin utställningsvägg också slår in på de väna närkingskorna : Öppen håg och vaket öga kännas närkingarna på. Varje motstånd båtar föga framåt, framåt skall det gå. E. N. Somm arstämn ing. 0 underbara tid, då världen står 1 rik och sällsam prakt, då dofter strömma från nyutslagna blom i skogens snår och lyckodrömmar alla hjärtan drömma. . . Förtrollad, rik på sol, som allt förmår var dag blott nya skatter synes gömma och medan tiden hastigt från oss går bekymrens mängd och livets sorg vi glömma. Se famnen, nyss så fruset arm och tam vi fylla nu med sommarns rikedom av grönt och vänt från ängens blomsterängar. ,Nu är all världen fylld av doft och ljus och själva vindens lätta, ljumma sus är likt en vek musik på spröda strängar. GUSTAV ÅSTRÖM. —■■ 700 — damernas sommar­ strumpa är tillverkad av prima merceriserad maco och försedd med en särskild behandlad sula. Den är synnerli­ gen sval och behaglig. Finnes i en mångfald kulörer till per par kr, 3:50 Till landsorten mot- postförskott, %u/U%eraströmi^ NORR SÖDER STOCKHOLM Idealisk fös «nen. Tricot-Corselette för Damer & Backfisch Behaglig att bära, finnes i vitt och rosa. Kr. 5.00, 5.25, 5.50, 5.15, 6.00 33littericÄ^ Drottninggatan 57, Stockholm. Till landsorten m. postf. + porto. NYTTIGT Under denna rubrik införes noti­ ser från olika verksamhetsområ­ den och publiceras nyheter från varumarknaden i redaktionellt ur­ val. Firmanamnen fås i brevsvar mot porto. Meddelanden om hän­ delser på kvinnliga verksamhets­ fält mottages gärna från våro läsarinnor. Så nyttig är den kanske inte — — —■ Men den är nyttig för ko­ ketteriet på stranden. Och då så. Det är en strandpyjamas av orangefärgad crepe de chine med silverbroderier som visades på N. K :s badmannekänguppvisning på Saltsjöbaden nyligen. Strand­ pyjamasen användes för strand­ promenader efter badet och i bad­ pauserna. * -En«* Swtvc»» »'*• i«'!' .it»-* 1er?:gare semes NI HAR i Edert val att taga med Er hem igen en mängd solkiga kläder och ingenting fraicht att ta på Eder — eller att ta med Er ut ett paket LUX. ENDAST med helt ringa besvär får Ni damkläderna, strumporna och underplaggen nya och friska. DET LÖNAR SIG! Ett exempel, som manar till ef­ terföljd, ha de tre damerna, fru Maria Bergstedt, Hemslöjdssko- lan, Tungelsta, fru Weijber, Ber­ ga, och fröken Tora Peters visat, då de utfört och skänkt två av dem vävda ryamattor till Väster­ haninge kyrka vid dess restaure­ ring. * Sommartillbehör. Då man skall duka på en sten i en skogsbacke är det sannerligen inte lätt att manövrera porslin och glas. Duken går det heller inte så bra med. Men en prydlig papperssats som den här avbilda­ de, underlättar besväret. Här finns duk med bård, större tall­ rikar att lägga upp maten på och små till gästerna. Dessutom pap- persbägare, alltsammans lätt att packa' in och nätt och fint. Ressällskap. Finnes någon av Iduns läsare, som vill göra sällskap i början av sept, till Agni i Italien med sjuk­ sköterska, som ämnar resa dit för att söka bot för kronisk ledgångs­ reumatism, troligen fortsättes re­ san sedan till Rom. Svar till ”Ressällskap”, p. r. Styrsö. Redovisning. Iduns förening ”Födelsedagen” har sedan redovisningen i n :r 26 mottagit följande bidrag: Transport Kronor 5232:46 Fröken Hervor Berhardt, Råsunda ......................... 1 : — Fru C. Bachér, Sthlm ... 1: — Fru Hulda Evers, Göteborg 2: — Fru F. Robinet, Sthlm .. 2: — Fru Signe Bång, Kungs­ ängen .............................. 20 : — Fröken Ingrid Bång, Kungs­ ängen .............................. 5:-— Fru Alfrida Söderström, Vindeln .............. ............ 2 : — Fru Emma Marcus, Sthlm 1: — Fru Isa Westin, Täby .... 1: — Fru Elin de Ron, Sundsvall 5: — Fru Hélène Charpentier- Lundberg, Torshälla ... 2 : — Fru Signe Smedman, Arkö- sund ............................... 5 : — Fru Carin Norman, Byske 3: — Rektorskan Math. Lund- qvist, Strängnäs ............ 2 : — Fröken Lilly Törnblom, Kopparberg .................... 2 : — Fru Elise Söderlund, Stock­ sund ................................ 2 : — Fröken Siri Borg, Hälsing­ borg ................................ 5: — Fru Alma Lundblad, Klags- torp ................................. i : — Fröken H. von Strussen- felt, Ulvsunda .............. 3 : — Fru Sigrid Stedt, Äppel­ viken .............................. 2 : — Fröken Hulda Åkerhielm, Målilla Kyrkby ............. 2 : — Fru Anna Ljungqvist, Lin­ köping ............................ i : — Transport Kronor 5302:46 När Ni firar Er födelsedag tacksam över det goda, som livet trots allt svårt och mörkt i alla fall skänkt Er, så tänk på de små, vilka borde ha lika mycken rätt — ja mer, eftersom de äro barn, — till ljus och sol som vi alla, men för vilka deras födelses dag san­ nerligen icke var någon lyckodag. Anmäl Er som medlem av ”Iduns förening Födelsedagen”, och för­ bind Er att på varje Eder fö­ delsedag anslå minst en krona till samma ändamål, och vi sända Eder då varje år på Er födelse­ dag en postanvisningsblankett ställd till insamlingen. Vi hoppas ■ så, att insamlingen med tiden skall ge så mycket, att vi kunna upprätta något mer bestående, en barnkoloni eller ett barnhem — något i stil med den göteborgska ”Födelsedagen”. LÄSARINNORNAS SPALT SVAR. Svar till ”En som hoppas på hjälp”. Med anledning av Eder förfrågan ang. ledgångsreuma­ tism, ville undertecknad blott på­ peka en orsak därtill, upptäckt under senare år av läkarveten­ skapen och tyvärr alltför litet känd, nämligen kroniskt inflam­ merade halskörtlar. Personligen känner jag ett fad, där reuma­ tisk värk i muskler och leder av nära nog outhärdlig art som ge­ nom ett under försvann efter fullständigt bortopererande av de inflammerade halskörtlarna, och om ett annat fall har jag i andra hand hört talas, där den reuma­ tiska ledgångsvärken lett till full­ ständig invaliditet, som emellertid gick tillbaka efter ovannämnda halsoperation. Låt därför, innan Ni uppger allt hopp, grundligt undersöka Er hals hos, läkaré- specialist, kanske ligger hela grunden till Er sjukdom i en van­ skött halsåkomma, som sedan övergått till kroniskt stadium. Förrän denna smittohärd blir fullständigt avlägsnad, hjälper na­ turligtvis intet ”recept” mot reu­ matism. H. B. I en så allvarsamt sak som den­ na, där ni fruktar att bli krympling, måste Ni ovillkorligen med det snaraste rådfråga en läkare. Var­ för har Ni låtit 2 år gå utan att göra förfrågning hos läkare? Ooh så gäller: det att följa läkarens ordination, vilket en hel del män­ niskor inte göra. Också ännu en sak. Om vi aktgiva noga på allt så se vi att under vissa förhål­ landen blir ett ont värre, men det förmildras under andra om­ ständigheter. Värme och köld spelar stor roll. Har Ni vidare frågat på apoteken efter dekok- ten? Gör det. Även andra reu­ matismmediciner finnas där. Ebon. FRÅGA. Undertecknad beder någon av Iduns läsarinnor om ett råd. Har varit sjuk i socker några måna­ der, och får nog ej på länge än lämna sjukhuset. På så sätt går jag miste om sol och sommar och jag tänker med bävan på att snart stundar en kall och lång vinter igen. Vart skulle jag kunna resa månaderna november —mars för att få litet sol och värme, där det är trevligt och ej för dyrt? Sockerpatient. 701 B N . \ En ^od-^åva av naturen är en frisk och. klar hy. Om Ni är nog lycklig att äga en sådan, hör Ni vårda och skydda den genom att dagligen använda YvY-Tvålen, som icke blott är en tvål, som renar huden, utan även ett förskönande toil ettmedel av högsta rang. Pris 1 kr. À.-B. YvY-FABRIKEN. Koncentrera Skånenonserinq SNALLPOSTEN oniorg LÄSARINNORNAS SPALT FRÅGA. Kan någon av Iduns läsarinnor möjligen återge en liten aftonbön, som börjar med orden: ”Trött, jag mina ögon sluter.” Mångintresserad. ■jiii miiimiimiiiiiimiiMiiiiM ■■inni mil iiiiiiiiiiiiiiiiiiininnmimniiiiiiiiiiiiiimmiii Utmärkta organ för annonsering i landsorten: Arboga; flrboga-PoStfll. Avesta: Avesta-Posten. Bollnas: Tidningen Ljusnan. Borlänge: Borlänge Tidning. Boräs: Borås Tidning. Eskilstuna: Eskilstuna-Kuriren. Falkenberg: HallandsHyheto. Falun: Falu-Knriren. Gäv|e: Oefle-Pnsten. Halmstad: Holland med Halländingen. Hedemora: södra Dalames Tidning. Hudiksvall: Hudiksvalls-Tidningen. HäisingborgiHeisinnbomsDanlM Härnösand: Hämösands-Posten. Hörby: Mellersta Skåne. Jönköping: Smålands Allehanda. Kalmar= Barometern. Karlskrona: Rarlskrona-Tidningen. Katrinehoim:Katrineholms-Kuriren. Köping: Bärgslagsbladet. Landskrona: Landskrona-Posten. Linköping: Östgöten. Ludvika: Ludvika Tidning. Luleå: Horrbottens-Knriren. Lysekil: Lysekils-Pnsten. wiaimö: Skånska Aftonbladet. Norrköping; HunkSpings Tidningar. Nyköping: Södermanlands Läns Tidning. Nässiö: Bässjö-Tidningen. Piteå: Norrbottens Allehanda. Skara: Skarabnrgs Läns Tidning. Skellefteå: Skelleftebladet. Skövde: Skaraborgs Läns Annonsblad. soiiefteå: Sollefteå-BIadet. sundsvaii: Sundsvalls-Posten. Sater: Säters Tidning. Söderhamn; Söderhamns Tidning. Söderköping: Södeiköpings-PosteiL Södertälje: Södertälje Tidning. Tranas: Tranås Tidning. Träiieborg: Trelleborgs Allehanda. Uddevalla: Bohusläningen. Ulricehamn: Ulricehamns Tidning. umea: Västerbottens-Kuriren. Upsaia: Tidningen Upsala. Vadstena: Qstgöta-BIadet. Visby= Gotlänningen. vänersborg:EifshornsLänsAnnnnsblad. Västervik: Västerviks-Tidningen. Västerås: Westmanlands Allehanda. Växjö: Hya Växjöbladet. Ängelholm: Engelholms Tidning. I Mariestad : Tidninntör Skarahorns läniorebr° = Örebro Dagblad. I Mjölby: Mjölby Tidning. Örnsköldsvik: örnsköldsviks Allehanda, i Mora: Mora Tidning. östhammar: östhammars Tidning. Äiiiiiimiiiiiiiiiiamiiiiiiimmai.........aaaiaiaaaiaiaiiiiiiiiiiiiiiiin............ ...■■■■■........................ ............ Pappa. GÖREL SATT MED NÄSAN ÖVER sina böcker och plitade. Hon var gammal och grå bliven i tjänsten och tröttkörd och nonchalant. Nonchalant därför, att hon såg, hur det ena arbetet efter det andra för­ enklades och gjorde sin man överflödig, hur det ena systemet efter det andra sköts undan för att lämna plats för ett annat — nyare —, så gick det obevekligt, det var utvecklingen. Man satt bara i vägen, när man inte själv orkade skapa något nytt. Nu var det åter igen en nykomling, som väntades och efterannonserades i Post- och Inrikes; och en gammal hade gått med sitt pensionsbrev i den slitna väskan, me­ dalj och ett par hundralappar, hopskram- lade av kamrater som avskedspresent och litet tillskott till den lilla pensionen. Veder­ börande skulle nu vila på sina lagrar eller rättare göra ingenting — bara vänta pa döden, som måtte glömt bort henne. När blev det Görels tur? Hon ryckte till.. En »allmänhet» kom in- stegandes i rummet. Det var en medel­ ålders genomsnittsman. »Förlåt fröken, vad är det för fordringar på det blivande biträ­ det hos er ? Det är så, att min dotter skulle ha en plats?» »Ja, det minsta är väl förstås 8 klasser, bra handstil och kurs i maskin­ skrivning», rabblade Görel, »och det finns förstås förfärligt många medsökande.» »Ja, det var det jag sade åt henne, men hon ville, att jag skulle gå och fråga ändå», svarade han och såg så olycklig och bort­ kommen ut, som om han bad om en plats för egen räkning. »Men naturligtvis skall er dotter försöka, om inte annat så säg henne, att hon läg­ ger in till en extra befattning», försökte Görel uppmuntrande tillägga. »Tack, så mycket, fröken, det skall jag säga henne, att hon kan göra. Tror fröken, att man törs hoppas ? God middag, fröken ! Tack, så mycket!» Görel sjönk ihop. Om hon ändå vore hemma, så att hon kunde kasta sig på sän­ gen och gråta ut hela sin längtan efter sin egen lilla pappa, som för så länge se­ dan lämnat henne. Tänk, när hon också hade en pappa ! Tänk, när han ringde till sina bekanta affärsvänner och också sökte henne en första plats. Hur föga satte hon inte värde på det! Vad det fanns mycket, som man ville göra om, om man kunde ! Så mycken kärlek det hade funnits att ge, som man aldrig gav eller gav i otillräckligt mått av oförstånd, ungdomligt övermod och tanklöshet! Lilla, kära pappa, vad jag minnes dig, i din vackra mannakrafts dagar, många gånger sträng och hård i barnens ögon, men det var av kärlek! Vad jag minnes dig trött och böjd och ödmjuk inför livet, och vad jag minnes dig leende, vacker och fin, som om du skulle gå på en stor fest, när du låg kallnad och stel i din kista! O, far, vad livet är tungt! Vet du, hur jag längtar efter dig i dag, där jag sitter bland böcker och luntor och för en penna i ett stort maskineri och ser den ena generationen efter den andra komma medan föregående försvinna, men jag vet inte vart. Måtte den nya lilla flickan få ett annat liv, icke lämna något ogjort efter sig, icke hava kärleksfulla tankar outtalade och låt henne kanske få ett eget litet hem att tänka på med tusen bestyr och be­ kymmer, och låt sedan maskinerna komma och dundra och taga våra platser, ty det vet jag, att både min pappa och hennes pappa ändock inte skulle ha något emot. När kanslichefen kom in i Görels rum, var det bara en liten rödögd gumma, han såg hänga över böckerna. BRITA EK. Använd Radium Radiums underbara egenskaper ha rekommenderats av tusentals läkare, och otaliga människor runt hela världen prisa radiumkurerna för sin hälsa. Radium förjagar smärtor och häll, lugnar nerverna, styrker blo­ det, underlättar blodomloppet, stöder njurarnas funktioner, un­ derstöder ämnesomsättningen, gi­ ver lugn sömn, förbättrar apti­ ten, befrämjar matsmältningen, giver näring åt cellvävnaden och upprätthåller spänstighet i leder och muskler, varför det i ständigt stigande grad användes av läkare och på sjukhus över hela världen mot reumatism, ischias, gikt, nerv­ sjukdomar, blodbrist, åderförkalk­ ning och ålderdomssvaghet. Fråga Eder läkare ! I glas Miradium-salt är beräk­ nat till 3 veckors förbrukning och äger mineralsalternas ypper­ liga egenskaper samt innehåller 2500 mache-enheter (= 250,000 volt-enheter) äkta radium, vilket motsvarar över 200 liter av det botande vattnet från utlandets berömdaste hälsokällor. Miradium-salt, Miradium-pastil- ler och Miradium-tabletter à kr. 6:50 pr glas fås på apoteken. Skriv till Miradium-officinen A/H. Apoteket Vasens apoteks- varucentral Vitrum, Stockholm 1, efter radiumbroschyren, som sän­ des fullkomligt gratis. Hovmanicuristen 3EÂNNE DOMANS myrrhatinktur, crèmer och puder till­ fredsställa de högsta anspråk. Anv. av H. K. H. Prinsessan Ingeborg. Bensintvätta kostymer vid Saltsjöbadens Kem. Tvätt. Doktor A. Kjellbergs Institut (Innehavare Doktor Sven Backman) Kurs i fysikalisk behandling: Massa­ ge, sjukgymnastik, ljus-, elektrisk- och värmebehandling. Holländaregatan 3, Stockholm. Begär prospekt. Tel. Norr 667. •.*S^ J)mm. Räti mången tvål jag använt har, Men ingen såsom Björktval var; Så full av rosors doft och sammetslen, Så frisk som nyutsprucken gren. Den är en tvål så suverän, Att liksom purprad aftonsky Den skänker färg och charm åt hy, Och därför nu jag tackar Er, min Prins, För det att Björktvål Prins av Parma finns. Björksaften, naturens för­ nämsta skönhetsmedel i för­ ening med finaste växtoljor och balsamiska ämnen, veten­ skapligt sammansatta under kontroll av Professor Håkan Sandqvist, har gjort. denna skönhetstvål till vår tids för­ nämsta. Pris 75 öre Finnes överallt Fabriksbolaget PARMA Stockholm ---- 702 — Pensionat Furuvrå. (Forts. fr. sid. 691.) populasen i butikerna. I stället föredrog hon att skicka med de unga flickorna, som reste ut och in till sina platser, sina ärenden, och prövade med dessa ständiga kommissioner i hög grad deras tålamod. Till sist nekade till och med den väldresserade Ylva Ehn- berg att på sin lunchrast åka upp på Söder och höra efter stuvar av mohairband, och numera återstod endast Pelle att skoningslöst be­ lasta. ”Pelle” var pensionat Furuvrås yngsta och fröken Huldas förkla­ rade kelgris, som fick låna syma­ skinen, tvätta blusar och hålla knäckkalas när helst det föll hen­ ne in. Enligt dopattesten borde Pelle lytt ettdera av namnen Ingeborg Charlotta Henrietta, men eftersom hon var född på Per-dagen och familjen hade vän­ tat en gosse, blevo de aldrig be­ gagnade. Nu hade Pelle på sitt 8-klassiga skolbetyg och sin ma­ skinskrivningskurs ramlat in i ett statsverk, där hon egentligen pas­ sade så litet som möjligt, men var omtyckt av alla för sitt glada och oförargliga humör. I verk­ ligheten borde Pelle varit små­ brukare eller trädgårdsmästare, ty hon älskade allt, som växte och behövde omvårdnad, och sedan hon en dag hos bekanta ute på landet hade fått se en kull ny- kläckta kycklingar var hennes sin­ nesfrid förstörd. De små gullgula nystana — hur skulle hon bära sig åt för att bli ägare till åtta, tio av dem — tänk bara, vilken fröjd att ha dem att noppa grönt åt på kvällarna, och tänk sedan, längre fram, att få plocka förklä­ det fullt av sina egna ägg! Det var dessa kycklingar, som komm o Pelle att säga upp sig på matstället, och fara utåt landet för att söka sig en annan inkvar­ tering — med familj. Problemet visade sig inte så lättlöst, men när hon kommit till fröken Hul­ da hade hon funnit rätta platsen. Nog kunde lilla fröken få ha en kycklingstuga ute på tomten, det skulle inte möta något hinder, och de skulle nog få sitt i krä- van, även när hon var i stan. Och Pelle strålade förklarad, och bjöd hela avdelningen på verket ut till Fururvrå på äggtoddy nästa för­ sta maj. Kamraterna deltogo också so­ lidarisk i hennes glädje, men det vaf* en av herrarna, aktuarien Ek­ man, som var betydligt retsam. Han tog sig till att varenda mor- :