Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. This work has been digitised at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. This means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct. 0 CM 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 N:o 50 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 43 årg. 12 Dei:- Redaktion: Signe och A. Walder. 1926 Ett nådigt herrens år. Jes. 61: 1—8. rofeten Jesaja var en stor man, som nitälskade för Herrens ära och för Israels framtid såsom ett lyck­ ligt av Gud rikt välsignat folk. I anden skådade han den ljusa sälla dag och det nådens år, som genom Jesus skulle komma i världen. Hur varmt klappade icke hans hjärta då han nedteck­ nade de härliga orden, som tala om ett nådigt Herrens år. Under jubelåret i Israel rådde glädje och fröjd. Alla trälar blevo då fria och all egen­ dom vare sig köpt eller förpantad återgick till den ursprungliga ägaren. Jubelåret förkunnades över landet med ba- sunaskall. Då trälen hörde detta skall, visste han, att han var fri. När Jesus kom, kom han att förkunna ett nådens år för de trälbundna människorna. Han är nådens och fridens konung, som av Gud fått det stora uppdraget att åt människorna skapa en ny ocli ljus tid. För detta uppdrag hade Gud beklätt honom med kraft, Herrens ande vilade över honom. Gud sände Jesus att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka. Barnavännen Han skulle måla för dem, huru god annan synd, så kan Jesus hjälpa dig och kärleksfull Gud är. Han skulle att bliva den kvitt. lära människorna, att Herren vill fräl­ Profeten talar också i vår text om sa och hjälpa alla som med ödmjukt en härlig framtid för Israels folk, då hjärta söka honom. Ingen har kun­ det avfälliga folket, som förkastade nat tolka Guds kärlek som Jesus. För sin konung, då denne kom till dem, de ångerfulla och hjälpbehövande öpp­ skall mottaga honom. Då skall det nade han sin frälsarefamn. föraktade och förskingrade folket, som Tröstens och hugsvalelsens ord ta­ nu är bundet återfå sin frihet. Den lade han till de behövande ocli för­ tiden skall Israels folk icke samlas krossade. Huru milda och kärleks­ vid klagomuren i Jerusalem för att fulla voro icke hans ord till de fallna, klaga, utan de skola jubla av glädje som kommo till honom. Ål de sar­ över den frälsning, som vederfarits gade och fridlösa gav han sin frid. dem. Och ännu i dag skänker han sin frid De skola icke kläda sig i säck ocli åt de fridlösa. Jesus är själens bästa aska utan i högtidskläder. Glada fröj- läkare. Glöm icke detta, när du kän­ desånger skola ljuda över hela landet. ner dig bedrövad och förkrossad. Det ödelagda landet skall återuppbyg­ Tänk, huru många förkrossade hjär­ gas och bliva en Herrens lustgård. Men tan Jesus fått hugsvala. villkoret för att Israel skall bliva ett Men han skulle icke blott hugsvala fritt folk och att dess land skall åter­ förkrossade människor, utan lian uppbyggas är att de skola mottaga ho­ skulle predika frihet för de fångna och nom. Överallt, där Jesus blir motta­ förlossning för de bundna. Männi­ gen kommer han med glädje. Sorgen skorna äro bundna av syndens ocli och nöden försvinner där han får råda. ondskans band. De äro köttets trå­ I de hem där han regerar finnas goda lar. Den, som svär ocli talar fula ord, och rättfärdiga föräldrar och lydiga är bunden av en syndig vana. Men tjänstvilliga barn. Sådana hem äro Jesus vill och kan frigöra en männi­ en Herrens plantering ocli de, som bo ska från densamma. Om du är bun­ därinne äro Herrens präster. En så­ den av en sådan vana eller av någon dan präst vill Gud att du skall vara. A. Walder. Corns historia. (Forts, fr. n:r 49.) ”Å, det har ingen fara”, svarade han förmå den uppretade Henrik att åter­ spotskt, ”jag tänker ta värvning som vända. Han kom hem efter sina klä­ soldat.” Med dessa ord skyndade han der, ty han hade verkligen tagit värv­ bort. ning. Till fostermoderns stora sorg ”Spring efter lionom, ocli för honom avreste han kort därefter. tillbaka, Tom”, ropade fru Berndtson gråtande. * * ”Han är för ung att l>li antagen till * soldat”, tröstade Tom. ”Nej, han kan bli tagen till trum­ Två år hade förflutit och ännu vi­ slagare”, sade hön. lade samma dunkel över stölden på Tom skyndade ut, men lyckades ej herr Millers kontor. Tom hade un- — 402 — Barnavännen der tiden skött sig till principalens ett annat. ”Jag visste inte, vad jag fulla belåtenhet, men förklara förlus­ tog”, sade han, ”jag ville bara be­ ten av pengarna kunde han ej. reda dig litet förtret. Men när jag Om Henrik visste man föga. Sex sedan upptäckte att jag tagit en stor månader efter avresan hade han skri­ summa pengar, vågade jag ej bekänna vit till fostermodern, att det regemen­ av fruktan att bliva ansedd som tjuv te, vid vilket han var anställd, skulle och mista min plats. Efter förhöret avresa till Indien. Sedan hade hon tänkte jag ett tag, att smuggla in pen­ ej hört av honom. garna i din låda och skjuta skulden En dag då Tom var sysselsatt på på dig, men Gud vare lov, som bevarat kontoret, överraskades han av ett brev mig från detta förfärliga brott. Jag till sig själv. Han hade inga vänner, har ändå förbrutit mig svårt emot som brukade skriva till honom, var­ dig, Tom. Säg, kan du förlåta mig?” för han mycket undrade, vem det Han kunde icke säga mer, ty hostan kunde vara ifrån. När han öppnade höll på att kväva honom. Tom för­ det, fann han, att det innehöll bara säkrade honom ivrigt om sin fulla ett par rader, skrivna med darrande förlåtelse, och bad honom också vän­ hand från ett militärsjukhus i staden. da sig till Herren Jesus och få hans Brevet lydde: Tom, kom till mig, jag förlåtelse. är döende och måste träffa dig. ”Jag tror, att han av nåd förlåtit Henrik. mig mina blodröda synder”, viskade Tom meddelade brevets innehåll åt den döende. ”Under min långa sjuk­ herr Miller och bad om tillstånd att dom har jag fått erfara både att han besöka Henrik. Denne tillrådde ho­ dödar ocli giver liv. Han har ställt nom att skynda hem och taga fru mig mina synder för ögonen, men Berndtson med. Han tryckte också också visat mig på den, som kan bort­ ett par guldmynt i Toms hand ifall de taga dem. Lovat vare hans namn.” skulle behövas. Den döende låg tyst en stund, så Glömsk av all otacksamhet hon rönt sade lian: ”Jag skulle vilja träffa min av Henrik, var fru Berndtson genast fostermor!” redo att följa med till sjukhuset. Då ”Hon är redan här”, sade Tom. de ankommo dit, blev Tom, som syn­ Med sköterskans tillåtelse infördes nu barligen var väntad, genast insläppt, hon, och Henrik bad även henne om men den gamla frun fick vänta i ett förlåtelse, under det han också be­ annat rum. kände vad han felat mot Tom. En sjuksköterska förde Tom genom På sköterskans tillsägelse måste de långa korridorer och flera salar fram snart lämna den sjuke, men de lova­ till den säng där Henrik låg. de att komma igen nästa morgon. ”Jag tackar dig att du kom, Tom”, När den inbröt var Henrik redan viskade den sjuke, ”det var hög tid, ty död. Han hade under natten fridfullt det lider mot slutet.” insomnat med Jesusnamnet på sina Tom ville säga några ord av delta­ läppar. gande, men Henrik avbröt honom, och Fru Berndtson och Tom gingo nu fortfor: ”Säg ingenting förrän du vet till herr Miller och omtalade Henriks allt. O, jag kan inte dö förrän du bekännelse. förlåtit mig.” ”Jag har varit orättvis emot dig. Under tårar berättade han att han Tom”, sade husbonden. ”Det var vid sitt hastiga besök på herr Mil­ orätt av mig att ens för ett ögonblick lers kontor den där morgonen, hade misstänka dig. Jag heder dig. för­ utbytt ett kuvert å dennes pulpet mot låt mig.” — 403 — Barnavännen ”Tala icke så, herr Miller”, viskade beta inför Guds ansikte under bön om Tom förlägen. Irans ledning och Välsignelse, och jag ”Tom, jag blygs icke för att erkän­ skall vara glad att en dag få lämna fir­ na det jag haft orätt, och det gör mig man i dina händer. mycket ont, att jag därigenom föror­ * sakat dig mången bitter stund. Vi vilja nu gemensamt tacka Gud, att Vi lia nu följt Tom från fattigdom sanningen kommit i dagen. Det är till välstånd. Genom Guds nåd blev gott att förtrösta på Herren och bida lian både i den onda oclr den goda efter hans hjälp. Må vi ock tacka dagen behållen kvar på den rätta vä­ Gud för den nåd som han bevisat den gen. Herrens ord var ljuset på alla stackars Henrik.” hans vägar och därföre slapp han att Efter bönen sade herr Miller. ”Jag fara vilse. Då vi senast hörde av Tom har, som du vet, inga barn. Från var han ägare till den ansedda firman denna dag skall du, Tom, vara i en Miller-Wilson. sons ställe för mig och jag vill vara SLUT. din fader. Fortfar att som hittills ar­ (Från engelskan.) Vår gosse. En liten, knubbig hand sig gömmer så ofta, ofta tätt i min, all världens strid jag då förglömmer, och oron flyr utur mitt sinn’, ty lillens mjuka, varma hand mig för till lyckans ljusa land. Där ser mitt tjusta modersöga min gosse i en drömgestalt, som emot idealen höga går stadigt fram och offrar allt, som hindrar, och med lyft banér i helig strid min son jag ser. Då gläds jag, och den lilla handen jag sluter ännu mera ömt än förr i min. — Vid lyckostranden jag riktigt gott och vackert drömt. — Tänk om min dröm en gång blir sann, när gossen vuxit upp till man! ersnseroruc ELLA. — 404 — Barnavännen Barnen i Solstugan. 8. Har Kalle lärde sig renlighet. styrde stegen upp för vägen till Sol- stugan. villingarna i Solstugan voro Då blev det fart i benen på Kalle lika långa till växten och och Nisse. Det fortaste de kunde ru­ ganska lika varandra till det sade de in till mor och de hunno bara yttre, men i ett fall skilde säga: Mamma, det kommer någon — de sig märkbart från varandra. I detsamma var kvinnan framme vid Nisse var en mycket renlig liten man, som gärna tvättade både händer och ansikte då det behövdes. Kalle däremot tyck­ te att det gjorde rakt ingenting om ansiktet var smutsigt och händerna jordiga. Däri var dock inte hans mamma enig med honom, i synnerhet på kvällarna var hon mycket noga med tvättningen. Hon tyckte, att då gossarna fått var sin li­ ten säng att krypa till kojs i, så kunde det inte komma ifråga att de lade sig otvättade. En gång fiele Kalle emeller­ tid se hur otrevliga barn bli, som inte tvätta sig ordentligt och sen var han aldrig så rädd för vatten mer. Det hände så. Kalle och Nisse sutto i lugn och ro ute på den sandade gången i trädgården och öste med sina spadar grus i var sin gammal ansjovisburk. Märta var i skolan och Edvin hade gått ett ärende åt mor. Då fingo Kalle och Nisse se en konstig skjuts nere på lands­ vägen. Det var ett riktigt litet hus som var byggt på en vagn och som drogs av en brun — Å, frun, ge mig ostbiten. — häst. Just som skjutsen kom mitt för Sol- dörren och steg in utan att knacka. stugan stannade den, och ut ur det Barnen följde henne. lilla huset kom ett besynnerligt klätt Kalle och Nisse tittade med trinda, fruntimmer och två barn, tydligen en förskräckta ögon på de främmande. gosse och en flicka. Kvinnan bar en Gossen såg ut att vara vid deras egen låda i handen och hon och barnen ålder, tösen något äldre. Men, o så — 405 — Barnavännen smutsiga de båda voro. Och kläder­ ten och tösen förde biten till munnen na se’n! Det knappast syntes vad och bet av ett stycke. Då började poj­ det varit för färg på dem. ken protestera. Han ville också bita Den främmande kvinnan tog upp i osten. sin låda och ville nödvändigt sälja Äntligen fann kvinnan för gott att band eller spetsar till mor i Solstugan. begiva sig till vagnen och hastigt fick Mor valde ut en bunt hand och hon barnen med sig ut. köpte och betalade. Mor drog en suck av lättnad och Då kom plötsligt den lille främ­ Kalle och Nisse bara tittade. Men så mande gossen och räckte fram ett par löstes deras tungor igen. tvålar i sin lilla svarta hand. O, vad de voro smutsiga! Och bita Köp dem frun! Bara 75 öre stycket! så mitt i osten sen! Så svarta händer Nej, svarade mor i Solstugan be­ pojken hade! Självaste tvålen var sol stämt, nu köper jag inte mer. kig. Uscli då! Så skänk oss då lite mat, sade den Mor förklarade för sina gossar att främmande kvinnan. de små stackars främmande barnen I detsamma fick flickan syn på en visste inte bättre, ty ingen lärde dem. bit ost som stod på en tallrik på bor­ Därför skulle Kalle och Nisse vara det, där mor börjat duka middagen. mycket tacksamma för att de fingo Å, frun, sade tösen, ge mig den ost­ växa upp i ett gott hem och lära sig biten! Den smutsiga lianden kom i goda seder. betänklig närhet av densamma. Ja, mamma, sade Kalle, och så för Nåja, sade mor, den fån I taga, sen vi få tvätta oss! varken jag köper eller det lönar sig Tydligen menade Kalle vad han Ni bedja om mer. Ögonblickligen sade, ty aldrig protesterade lian mot grepo de solkiga fingrarna om ostbi­ tvättningen sen. Lisa. tret)) .3 her M Porsi söndagsskola. — 406 — Barnavännen Porsi söndagsskola. i vilja härmed sända en häls­ många år, till stor välsignelse. Vi ning från Porsi söndagsskola vilja ock fortsätta att samlas omkring till Barnavännens läsare. den store barnavännen Jesus. Så vilja Porsi ligger i Lappland, vi ock uppmana våra små vänner lan­ inom Jokkmokks socken. Söndags- det runt att icke förtröttas. Jesus skolverksamheten har bedrivits här i kommer snart. B. D. Bibelläsning för veckan 13—19 dec. Söndagsskoltexter. (Ur Svenska Bibelläsningsförbundets textlista. Söndagen den 19 dec. Eftertryck förbjudes.) SMABARNSAVDELNINGEN. Jesu födelse. Luk. 2: 1—20. 13 M. Joh. 8: 51—58. Abraham fick se min Minnesvers: I dag har en Frälsare blivit dag. född åt eder i Davids stad och han är Mes­ 14 T. 4 Mos. 24: 15- 19. Stjärnan ur Jakob. sias, Herren. Luk. 2:11. 15 O. Jes. 11: 1— 10. Telningen från Isais MELLANAVDELNINGEN. rot. Den stora gåvan. Luk. 2: 25—33. 16 T. Luk. 1:67—80. Förelöparen. Minnesvers: Gud vare tack för hans out­ 17 F. Luk. 2: 1—14. Icke rum i härbärget. sägliga gåva. 2 Kor. 9: 15. 18 L. Jes. 44:21—23. Bristen ut i jubel. ÖVRE AVDELNINGEN. 19 S. Luk. 2: 25—38. Den stora gåvan. Ordet blev kött. Joh. 1: 14. Prisuppgifter. Prisuppgift n:r 23. Prisuppgift n:r 24. 5. 6, 9, 13, 14, 16, 17, 20, 25, 31, 33, 37, 44, 59, 61, 78. Dessa tal skola omflyttas så, att man vid sammanräkningen i både lodrät och vågrät riktning får till summa talet 117. Prisuppgift n:r 25. Dolda floder. 1) Sven, du kan ta Josef med dig hem från skolan i dag. 2) Da jag var inne i bokhandeln träffade jag moster Lisa. 3) Vad skola vi leka, frågade jag kamra­ terna på skolgården. 4) Vi skola vinna seger, utropade riddaren i det han höjde standaret. Bokstäverna rätt ordnade giva första raden 5) Min bästa fru, Ni ger allt för mycket av en känd psalm. pengar åt tiggare. - 407 - Barnavännen Prisuppgift n:r 26. N:r 27. Dubbel geografisk kamgåta. De vågräta raderna bilda: i) stad i Sverige, Ordna bokstäverna så att den vågräta ra­ 2) stad i Sverige, 3) stad i Japan, 4) stad i den betecknar en ögrupp i Stora oceanen och Afrika, 5) stad i Sverige. De markerade ru­ de lodräta raderna beteckna: 1) Välkänd ö. 2) Ö i Indiska havet. 3) Land i Sydamerika. torna bilda namnet på en svensk stad. 4) Republik i Västafrika. 5) Land i Europa. Anmälan. ven under detta år har ”Bar­ fortsättningsberättelser, korta berät­ navännen” fått vara en bud­ telser, brev och skildringar från våra bärare till tusentals barn i missionsfält, poem, sånger, skildringar hem och söndagsskolor. Re­ ur naturens värld, biografier m. m. daktionens innerliga önskan är, att ”Barnavännen” illustreras av nya tidningen skall peka på den store Bar­ vackra bilder. navännen och sprida glädje i läse­ Priset blir kr. 2: 25 vid prenumera­ kretsen. tion på posten. Direkt rekvirerad från TiU tidningens många trofasta vän­ Svenska Missionsförbundet, Stockholm ner och medarbetare vilja vi säga ett C, erhålles den för kr. 1: 50 pr exem­ innerligt tack. Tack för edra förböner plar, om minst 10 ex. tages under en och edert aldrig sviktande intresse. Vi adress. Gratis medföljer söndagssko­ bedja ock att få påräkna samma in­ lans textbok. tresse under kommande år. Rekvisitioner av tidningen ställes till Under 1927 utkommer tidningen i Svenska Missionsförbundet, Stock­ sin fyratiofjärde årgång. holm, men allt som rör tidningens in­ Dess redaktion och program blir nehåll, fotografier av söndagsskolor detsamma som föregående år. m. m. sändas direkt till Barnavännens Varje nummer inledes av en artikel redaktion, Upsala. behandlande söndagens text för mel- För att tidningen skall kunna expe­ lanavdelningen. Bibelläsning för vec­ dieras utan avbrott, bedja vi våra vän­ kan, texter och minnesverser för kom­ ner att prenumerera snarast möjligt. mande söndag införes även. Upsala i nov. 1926. Dessutom innehåller den trevliga Redaktionen. Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1926