Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. 
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och 
kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att 
OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör 
man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. 
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books 
are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always 
visually compare it with the images to determine what is correct.
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
C
M
iiii
iiii
iiii
iiii
llii
iili
iiii
iiii
liil
lili
iiii
iiil
iiii
iiii
iiii
iiii
iiii
iiii
iiii
iiii
iiii
iiii
iiii
iili
iiii
iiii
iiii
iiii
i^
:radt MAGASIN
DEN 3 APRIL 1921 N:o 27
... : *
v.................. .......
22:DRA ÅRG
illllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll Illi llllllllllllllllllllllllllllllllllllllll II Hill llIllllllllilliriiiiiiiiiiilllllillllllliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiE
VÀRBII.D FRÅN NORRLAND. ISLOSSNING I TESTEBOÂN. — FOTO. G. REIMERS, GÄVLE.
. '.'wK-it
'fi»
» '■ ‘
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHIIIIIIIIIIIllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll^
llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllln:
toto Kaudern, Sthlni Kliché: Goes Rithijra <f- KlichéanstaU,
CHRISTIAN BARTHEL.
TILL PORTP ÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Att bakteriologien spelar en stor roll inom läkare 
vetenskapen, är allmänt känt. Mindre bekant torde 
vara, att den bakteriologiska forskningen även för 
åkerbruket och mejerihanteringen är av den största 
betydelse. Att även vårt land kunnat lämna viktiga 
bidrag till denna gren av den bakteriologiska forsk­
ningen är till mycket stor, ja väl till största delen den 
mans förtjänst, vars bild i dag återgives å H. 8 D:s 
första sida.
Johan Gottfrid Christian Barthel är född i Sunds­
vall den 5 februari 1873. Föräldrarne voro skräddar- 
mästaren Heinrich Christian Wilhelm Barthel, som 
inflyttat från Schwarzburg-Sondershausen i Tyskland, 
och hans maka Johanna Wallin. Några få terminer 
tillbragte han som lärjunge vid Sundsvalls högre all­
männa läroverk, men sin huvudsakliga förberedande 
utbildning förvärvade sig Barthel på enskild väg, var 
efter han åren 1890—92 dels genomgick ingeniör Hj. 
Berwalds privata lärokurs i Stockholm, dels arbetade 
på handelskemisten Karl Setterbergs laboratorium där­
städes. Sistnämnda år vann han inträde som elev 
vid Tekniska högskolan ooh genomgick dess fackskola 
för kemisk teknologi, varifrån han utexaminerades 
1895. Redan nu hade han emellertid fått blicken 
öppen för bakteriologiens betydelse och begav sig till 
Frankrike för att dels vid Institut national agronomique, 
dels vid själva det berömda Institut Pasteur i Paris under 
prof. P. E. Duclaux’ ledning utbilda sig i detta ämne. 
Under de två år (1895 -97) han här bedrev studier 
inledde han redan det vetenskapliga författarskap, 
varigenom han gjort sitt namn aktat inom hela kul­
turvärlden. Vid återkomsten hem genomgick han 
högre mejeriinstitutet vid Alnarp och arbetade där­
efter på hösten 1898 å prof. Olof Hammarstens la­
boratorium i Uppsala samt sedermera å försökslabora- 
toriet i Köpenhamn, där han hos prof. M. V. S. Storck 
inhämtade mikrofotografiens metoder.
Från och med 1899 års ingång mottog Barthel emel­
lertid av Aktiebolaget Separator i uppdrag att inreda 
och förestå det för huvudsakligen mejerikemiska och 
mejeribakteriologiska försök avsedda laboratorium detta 
bolag upprättat i anslutning till sitt försöksmejeri å 
Hamra gård i Tumba. De åtta år han kvarstod i 
denna ställning hade han de gynnsammaste betingel­
ser för självständig vetenskaplig forskning och upp­
nådde även rika resultat. Först och främst ägnade 
han sig åt en grundlig genomforskning av mjölkens 
normala bakterieflora, varigenom dennas beskaffenhet 
och avhängighet av yttre omständigheter först blevo 
föremål för en tillfredsställande utredning. Vidare 
ägnade han särskild uppmärksamhet åt luftningens in­
flytande på mjölksyrejäsningen. Slutligen utförde han 
även mycket omfattande mjölkkemiska forskningar 
t. ex. rörande leukocyternas — de vita blodkropparnes 
— i mjölken betydelse som bärare av vissa i mjöl­
ken befintliga s. k. enzymer d. v. s. ämnen som i 
mjölken utlösa kemiska reaktioner, nämligen peroxides 
och katalas; vidare i fråga om fettbestämningsmeto- 
der, fettkulornas söndersplittring vid hastig bearbet­
ning av mjölken och betydelsen därav vid exempel­
vis fettbestämning, möjligheterna att genom frys- 
punktsbestämning påvisa vattenutspädning av mjölk 
o. s. v.
Med 1906 års utgång lämnade emellertid Barthel 
denna befattning och övergick till centralanstaltens 
för försöksväsendet å jordbrukets område avdelning 
för husdjursskötsel och mejerihantering för att som 
överassistent leda arbetena vid det då under denna 
avdelning hörande bakteriologiska laboratoriet, en 
ställning, som år 1911 ombildades, så att han numera 
är föreståndare för en självständig (sjätte) bakterio­
logisk avdelning inom ansta.ten med titel från år 1914 
av professor. Som uppgift för den nya avdelningen 
angavs vid upprättandet att verkställa undersökningar 
rörande bakteriers livsverksamhet särskilt med av­
seende på deras inverkan på jordens fruktbarhet, 
växters och djurs näringsupptagande samt mjölks 
och mejeriprodukters förändringar. Inom alla detta 
vidsträckta forskningsområdes olika delar har Barthel un­
der de sista femton åren varit framgångsrikt verk­
sam. Särskilt förtjäna framhållas hans arbeten om 
reduktasprovet samt om de i mjölken befintliga bak­
teriernas ostämnesspjälkande förmåga och därav föl­
jande inflytande på ostmognaden, vidare hans in­
tressanta renodlingar av de kvävealstrande baljväxt- 
bakterierna, vilka möjliggjort tillhandahållandet av 
detta viktiga levande gödselämne (nitrogen), som 
visat sig i stånd att i hög grad höja baljväxternas 
avkastning. Även i andra hänseenden har han ägnat 
sig åt undersökning av kvävehaltiga ämnens bild­
ning i åkerjorden. År 1916 företog han på rege­
ringens uppdrag en resa till Tyskland för att studera 
den då på dagordningen stående frågan om tillverk­
ning av foderjäst.
För övrigt förtjänar antecknas, att Barthel vid upp­
repade tillfällen anlitats som sakkunnig för revision 
av margarinhandelskontrollen ävensom 1917 för revi­
sion av föreskrifterna rörande analys av ost. Samma 
år erhöll han säte i den då tillsatta fodermedels- 
kommittén.
På samtliga internationella mejerikongresser har 
Barthel hittills varit ett äv de svenska ombuden och 
vid den i Sverige år 1911 hållna var han general­
sekreterare. Om den höga uppskattningen av ho­
nom inom mejeriintresserade kretsar vittnar, att han 
utsetts till ledamot av internationella mejeriförbundets 
permanenta byrå och av dess studiekommission; i 
dess svenska nationalkommitté är han sekreterare allt 
ifrån dess bildande år 1911.
Sedan år 1907 är Barthel speciallärare i zymoteku- 
mik (jäsningslära) vid Tekniska högskolan.
Flertalet av Barthels talrika tryckta arbeten äro 
kringströdda i den in- och utlänska periodiska litte­
raturen. De viktigaste återfinnas emellertid dels i 
Lantbruksakademiens handlingar och tidskrift, dels i 
Meddelanden från Centralanstalten för försökväsen­
det på jordbrukets område. Av fristående samman­
fattande arbeten må nämnas hans år 1900 först ut­
givna “Kortfattad handbok i mejeribakteriologi“, som 
sedermera utkommit även i tyska, holländska och 
ungerska översättningar, den 1907 på tyska utgivna 
“Die Methoden zur Untersuchung von Milch und 
Molkereiprodukten“ samt den 1916 offentliggjorda 
“Mikroorganismerna i lantbrukets och industriens tjänst. 
Populär framställning“, alla utmärkande sig för en 
synnerligen klar framställning och en sund kritisk 
förmåga.
Åt förbättringen av konsummjölken har Barthel 
ägnat mycken tid och mycket intresse. Särskilt har 
han framträtt som en varm målsman för den s. k. 
långtidspasteuriseringen av mjö[k, med tillhjälp varav 
man uppnått samma, ja säkrare sterilitet hos mjöl­
ken än med den vanliga pasteuriseringen med und 
vikande av de förändringar i smak och sannolikt även 
i vitamininnehåll, som pläga vara förenade med den 
senare på grund av den höga värmegrad (c:a 85 gra­
der) vartill mjölken då måste upphettas; långtidspas­
teuriseringen kräver en maximitemperatur av endast 
65 grader.
Sedan år 1905 är Barthel ledamot av Lantbruksaka­
demien och har dessutom mottagit kallelser till leda­
motskap även i ett flertal in- och utländska sällskap.
418 —
Enligt officiellt med­
delande har S\ enska aka­
demien till ledamot valt 
och ka\\at ärkebiskop Lars 
Olof Jonathan (Nathan) 
Söderblom.
Det är den sextonde 
stolen i de adertons krets, 
som härmed fått en ny 
innehavare. Närmast föru: 
har den innehafts av pio- 
fessor W. Rudin och tidi­
gare av Leopold, Grubbé, 
Hvasser, Talis Qualis och 
Viktor Rydberg.
Valet har icke mötts av 
gensaga från något håll, 
utan hälsats med tillfreds­
ställelse av en enstämmig 
allmän opinion. Vad som 
gjort ärkebiskop Söder­
blom självskriven till den 
lediga platsen i akademien 
har varit icke blott hans 
ställning som den sven­
ska kyrkans högste repre­
sentant utan även och 
framför allt hans rika and­
liga gåvor, hans i vårt 
eget land liksom utom­
lands befästa rykte som 
religiös tänkare och ve­
tenskaplig forskare.
Vi hava vid olika till­
fällen haft anledning att 
dröja vid ärkebiskop Sö-
HVAR 8 DAO
Kliché: Goes, Gbg.
OMSLAGSVIGNETT TILL FÖRELIGGANDE N:r 27.
I rödbrun dubbelton-färg.
Söderblom i Norsala, av­
lade han 20 år gammal, 
fil. kandidatexamen och 
blev 1892 även teologie 
kandidat. Såsom pastor 
vid svenska församlingen 
i Paris, med vilken tjänst 
han förenade även befatt­
ningen som sjömanspräst 
i Dunkerque, Calais och 
Boulogne, fortsatte han 
sedan i den franska hu­
vudstaden sina religions- 
historiska studier. Den 
protestantiska fakulteten 
vid Parisuniversitetet ut­
nämnde honom 1901 till 
teol. doktor och samma 
år mottog han utnämning 
till professor i teologiska 
prenotioner och encyklo- 
pedi vid universitetet i 
Uppsala liksom även till 
kyrkoherde i Hel. Trefal- 
dighetsförs. Under åren 
1912-14 åtnjöt han partiell 
tjänstledighet för uppe­
hållandet av en nyinrättad 
professur i religionshisto­
ria i Leipzig. Även till 
nya världen har hans verk­
samhet sträckt sig, i det 
att både Yale-och Harvard- 
universiteten, Förenta sta­
ternas förnämsta högsko­
lor, på sin tid räknat ho­
nom bland sina främsta
'4
IL* i wS*
Ä t® G t fät i i i o
' , jbJt *****
Skådespelerskan vid K. Dramatiska Teatern, Fru Signe Kott­
hoff, porträttstudie av Fotograf G. Hård, (f. d. Atelier Hertz­
berg) Stockholm.
föreläsarekrafter. Heders- 
doktorat ha tillfallit honom 
från Norge, Skottland och 
Schweiz. I maj 1914 mottog han slutligen utnämning till Sveriges ärkebiskop. 
Bland arbeten som han utgivit från trycket kunna nämnas det uppmärksam­
made stora samlingsverket “Främmande religionsurkunder“, “Religionsproblemet 
inom katolicismen och protestantismen“, “Gudstrons uppkomst“ m. fl.
Kliché. Bengt Silfverspwre.
ÄRKEBISKOP N. SÖDERBLOM.
Nyinvald ledamot av Svenska 
Akademien. — ^oto. e. Finn, vPPsaia.
derbloms betydelsefulla insat- 
på skilda områden och be­
gränsa oss för dagen till att 
återgiva några viktigare data 
ur hans levnad.
Född 1866 i Hälsingland som 
son till kyrkoherde Jonas
Vote. Bfell, K,.tom. K,,M:
VICTORIA-STIFTELSEN, det nya svenska ålderdomshemmet i Köpenhamn (längst t. h.) 
invid Församlingshuset och Gustafskyrkan. Se vidare sid. 420.
— 419 —
VICTORIA-STIFTELSEN I KÖPENHAMN INVIGES
I
»
W
ill
I '
< Ö J
£ ..
-•. « 
? .
F ■_
A licht: , Tikrit Stlfrerepnrre.
Överst:
INVIGNINGSHÖGTIDLIGHETEN I
GUSTAFSKYRKAN DEN 20 MARS.
Prins Axel och prinsessan Margaretha 
främst t. h.
Melierst:
GUSTAFSKYRKAN, FÖRSAMLINGS­
HUSET OCH VICTORIA-STIFTEL- 
SENS NYA ÅLDERDOMSHEM vid
Söndre Frihavnsvej.
Nederst :
PRINS AXEL OCH PRINSESSAN 
MARGARETHA EFTER INVIGNINGEN. 
T. v. Svenske envoyén friherre J. Beck- 
Friis, t. h. Gustafskyrkoförsamlingens 
pastor, legationspredikanten E. A.
Boman.
(Fotos. Elfelt, Köpenhamn.)
skärskådande. — Victoriastiftelsen 
har plats för 25 skyddslingar vilka 
var för sig få förfoga över en liten 
bostadslägenhet om ett rum och 
kök. Inredningen är synnerligen 
prydlig och ändamålsenlig.
Victoriastiftelsen, det ålderdomshem 
som är anslutet till svenska kyrkan i Kö­
penhamn och avsett för medlemmar av 
därvarande svenska koloni, invigdes den 
20 mars. Akten som anknöts till högmäs 
sogudstjänsten i kyrkan övervars av prins 
Axel och prinsessan Margaretha. Bland 
övriga närvarande märktes svenske mi­
nistern i Köpenhamn Beck-Friis, general­
konsul Karlsson m. fi.
Sedan pastor Boman efter gudstjänstens 
slut från predikstolen redogjort för Victoria- 
stiftelsens tillkomst, begåvo sig de inbjudna 
till hemmet, där minister Beck-Friis i drott­
ning Victorias namn förklarade detsamma 
öppnat. Därefter lyste pastor Boman Guds 
välsignelse över anstalten, vars lokaler 
sedan av de närvarande togos i intresserat
“ 1 W -uÄ!
« * <rért W.i , r w HHBÜI| I 1sbS w j; n jj.ji jji
— 420 —
NY OPERA MED GRÖNLANDS-POESI PÅ KÖPENHAMNS K. TEATER.
:
I
ff
SM.
Efter fotografier, Kliché: Goes, Gbg.
"KADDARA“, OPERA AV HAKON BÖRRESEN till text av 
C M Norman-Hansen, nyuppfôrd d K. Teatern i Köpenhamn 
den 16 mars. Överst: SCENBILD UR 3.:DJE AKTEN. Fröken 
Tenna Fredriksen (Kaddara) och herr Poul Wiedemann (Ujarak). 
Därunder : Fru Lilly Lamprecht (Trollkvinna) och herr Poul 
Wiedemann (Ujarak).
Kungl. teatern i Köpenhamn har f. n. på sitt pro­
gram en dansk helaftonsopera, “Kaddara, folklivsbil­
der frän Grönland“, med text av C. M. Norman-Hansen 
och musik av Hakon Börresen. Premiären, vilken 
ägde rum den 16 mars och motsetts med högt spända
Kliché: Goes Ritbyra <£■ Klichéanstali, Gbg, 
förväntningar, blev en utomordentligt stor succès. Pu­
blikens hänförelse fann det kraftigaste genljud i de 
köpenhamnska musikrecensenternas lovordande om­
nämnande. Segern var i själva verket så fullständig, 
att man beslutat upptaga “Kaddara“ på programmet 
för den danska operans förestående gästspel i London.
Premiären hade uppmärksammats även inom sven­
ska musikintresserade kretsar, vilka genom en del 
representanter voro företrädda bland publiken. Det 
vill dock synas, som om det danska verket icke för­
mått att hos dem utlösa samma hänförelse som hos 
den danska publiken, vars nationella känslor tyd­
ligen i rätt avsevärd grad reducerat dess förmåga av 
ett tillförlitligt bedömande. Den svenska kritiken be­
tecknar operan som intet mindre än en besvikelse. 
Den utgöres av en serie grönländska folklivsbilder, 
fantasilösa, i saknad av dramatisk kraft och ifråga om 
iscensättningen alltför realistiska och etnografiskt be­
tonade. Musiken är välklingande, men utan person­
ligt särmärke, habilt gjord och skickligt instrumen 
terad. Texten är naiv och skattar alltför mycket åt 
sentimentaliteten. Det glänsande utförande, operan 
vid premiären erhöll, har däremot fått ett oförbehåll­
samt erkännande och de hjärtligaste omnämnanden 
hava ägnats huvudrollernas innehavare den unge teno­
ren Poul Wiedemann som Ujarak, fröken Tenna Fre- 
deriksen som Kaddara och slutligen fru Lilly Lam­
precht och fröken Ragnhild Bro som trollkvinnorna, 
i vilkas våld Ujarak för någon tid befinner sig, tills 
han med en medicinmans och andarnes hjälp slutli­
gen bryter sig ut och återförenas med Kaddara.
Yrkes- och Amatörfotograf er 
äro välkomna med 
nya, vältagna landskaps- 
eller genrebilder - - - - 
lämpliga för vare sig den stora bilden ä omslaget 
eller för den mindre Vignetten â varje häftes 
första sida. — Ersättning vid antagande. - - - -
- 421 —
DEN UNDERBARA MODELLEN.
FÖR HVAR 8 DAG AV HJALMAR BERGMAN.
Florens, ej långt från Gamla Bron, 
bodde en guldsmed och skulptör vid 
namn Andrea. Han kallades också 
den Klenmodige eller Stackaren, ty 
ehuru han ägde en sällsynt färdig­
het i sitt yrke, vågade han aldrig 
gripa sig an med något stort verk, 
som kunde ha förskaffat honom rykte 
och anseende. Utan han nöjde sig med att ut­
föra sådana småting, som väl gävo honom hans le­
vebröd men ej heller mera. Till Coletta, en föräld­
ralös flicka, som levde i hans hus och sörjde för hans 
välbefinnande, brukade han på skämt yttra: — Om 
du vore så fulländad till din skapnad och så under­
bart skön som en viss dame, vilken ibland värdigas 
besöka mig i drömmen, skulle jag taga mod till mig 
och hugga din bild i marmor. Ty för att ett konst­
verk skall vara fulländat, kräves samma fulländning 
av modellen. Det är således ditt fel och ej mitt, att 
jag icke räknas bland de stora mästarna.
Denna Coletta höll mäster Andrea mycket kär och 
var det hans avsikt att gifta sig med henne, så snart 
hon nått mogen ålder. Men på det att ingen dess­
förinnan skulle fatta behag till flickan och röva henne 
ifrån honom, lät han henne aldrig visa sig på gatorna 
eller ens i husets fönster och hans bästa vänner visste 
icke mer om henne än att hon ägde ett behagligt 
yttre och ett milt sinnelag.
Emellertid ville olyckan att Coletta en dag blev 
sedd av en viss Niccolo di Feltro, officer vid stads­
vakten. Det skedde en afton, då Coletta öppnade 
fönstret för att släppa ut röken från eldstaden. Och 
fastän det var tämligen skumt och fastän röken tät som 
ett moln omgav flickan och fastän Coletta skyndsamt 
drog sig tillbaka in i rummet, tyckte sig officeren 
ha sett en så ovanlig skönhet, att hans begär upp­
tändes och hans hjärta blev oroligt.
Nu var denne Niccolo di Feltro lika beryktad för- 
-sin djärvhet, sin styrka, sin fräckhet som mäster And-' 
rea för sin klenmodighet. Desslikes var han en stor 
kvinnojägare och det sades om honom, att han ald­
rig gav vika för någon eller något, undantagandes för 
sina egna nycker. Och då det ständigt var hans sed. 
att gå rakt på sak trädde han utan vidare in i mäs­
ter Andreas bod och begärde att få tala med Coletta. 
Den förskrämde guldsmeden framstammade många 
ursäkter och undanflykter och, hårt ansatt, dristade 
han slutligen säga, att ingenting i världen kunde för ­
må honom att tillstädja ett sådant möte. Niccolo 
brast då i skratt och utropade:
— Ingenting i världen, min Andrea, förmår ändra 
■den omständigheten att du är en obetydlig och klen- 
modig stackare och att jag är den jag är. Jag har 
fattat behag till din flicka, och om du icke frivilligt 
för henne till mig, utsätter du dig för obehag, som 
skall komma dig att bittert ångra din tredska.. Glöm 
icke, Andrea, att om en obetydlig och okänd hant­
verkare som du skulle råka försvinna eller- om man. 
en morgon finner hans lik i någon gränd, så gör man 
inte stort väsen av ett sådant lappri.
Dessa ord och den bekymmerslösa fräckhet, var­
med de yttrades, skrämde mäeter Andrea ända ned i 
hälarna, så att han med skälvande ben stapplade 
uppför trappan till sin Coletta och under snyftningar 
och jämmer anförtrodde henne sin olycka. En lång 
tid framåt levde de båda ett det eländigaste liv i 
ständig ångest. Mäster Andrea vågade icke ens om 
dagen lämna sitt väl tillbommade hus och de långa 
nätterna tillbragte han mestadels sömnlös i sin lön­
kammare, lyssnande till varje buller med olidlig 
ängslan. Sålunda försvagades hans krafter och han 
blev klenmodigare än någonsin. Till sist insåg Co­
letta, att om också icke Niccolo själv så skulle räds­
lan för Niccolo taga livet av mäster Andrea, varför 
hon sade:
— Det är bäst att taga tjuren vid hornen. Och 
ehuru jag avskyr denne Niccolo, vill jag dock hellre 
bli hans, än att se dig förgås. Men ännu bör du 
icke misströsta, min Andrea, ty om Niccolo är den 
utsvävande och flyktige sälle, som du skildrat, tör 
det finnas råd. Gå till honom och säg: Ingen rätt­
visa på jorden förmår uppväcka en död eller hela en 
lemmalytt. För den skull ger jag vika och skall fri­
villigt föra Coletta till ditt hus. Men på det att jag 
måtte ha något kvar av den kvinna, jag älskar, måste 
du tillåta mig att dessförinnan hugga hennes bild i 
marmor. En så billig bön kan han icke avslå, och 
låt oss sen se, hur saken avlöper. Jag tänker, att 
en så flyktig herre skall ha glömt både mig och dig 
långt innan du fått min bild halvfärdig.
Mäster Andrea svarade:
— Vad som icke kan hjälpas, måste lidas. Jag 
vill följa ditt råd.
Alltså begav han sig åstad för att uppsöka Niccolo, 
som han fann hos en av hans vänner i en stor fäst- 
ligt smyckad sal, där många tappra och ståtliga her 
rar vistades. Inför dessa framförde nu den stackars 
Andrea sitt ömkliga ärende, varvid det uppstod stort 
buller, stoj och skratt. Och någon ropade:
— Din bön är billig och just passande för en 
konstnär! Ty er konstnärer tillkommer den skönhet, 
som finnes hos marmorn och oss krigare den skön­
het, som finnes hos ett lent och varmt hull. Niccolo 
skall varken se eller röra din Coletta, förrän du 
huggit hennes bild. Sedan är hon hans. Ske alltså ! 
Och vi äro edra vittnen.
Och sedan de mycket gäckats med mäster Andrea 
och bekransat honom och hyllat honom som om 
han varit en stor konstnär, läto de honom gå, oskadd.
Vid den tiden var Lorenzo dei Medici allenarådande 
i Florens och ingenting tilldrog sig i staden, varken 
stort eller smått, utan att han därom underrättades. 
Så kom då också berättelsen om den kaxige herr 
Niccolo och den ömklige mäster Andrea till hans 
öron och beredde honom stort nöje. Han sände en 
sin förtrogne att hemligen bespeja Andrea i hans 
bod och denne återvände med det beskedet, att mäs­
taren redan lagt hand vid verket och arbetade med 
mycken flit. Efter någon tid kunde späjaren omtala, 
att bilden, som framhöggs ur marmorn, var en Ma­
donna Addolorata och att den säkerligen skulle bliva 
av en utomordentlig skönhet. Lorenzo, som var en 
Maecenas’ jämlike i kärlek till det upphöjda och 
sköna, gladde sig häråt och beslöt att i sinom tid 
själv uppsöka mäster Andrea och taga hans verk i 
betraktande.
Vad åter den skalken Niccolo beträffar, så hade 
Coletta räknat alldeles rätt. Icke många dagar och 
alldeles säkert icke många veckor hade förflutit, förr­
än han helt och hållet glömt så mästaren som hans 
flicka. Och då det i Florens fanns oräkneliga vackra 
och förnäma damer, som endast alltför gärna gingo 
hans önskningar till mötes, hade han sanningen att 
säga icke stor orsak att minnas dem. Men en dag, 
då han strövade omkring på stadens gator råkade han 
på ett ställe, och just i närheten av gamla bron, in 
i en sådan folkträngsel, att han förvånad frågade sin 
granne efter dess orsak. Denne svarade:
Vet du icke, vad hela Florens vet? En viss mäs­
ter Andrea, vars bod ligget vid den här gatan, har 
fullbordat en Madonna Addolorata, som i fulländad 
skönhet saknar sin like. Folk strömmar till, från alla 
håll för att få se en skymt av mästerverket och just 
nu har Lorenzo själv och några av hans vänner sti­
git in i boden. Därav denna trängsel, -ty på år och 
dag har man icke sett någonting märkligare i Florens.
- 422
HVAR 8 DAG
Pâ sâ sätt väcktes hos Niccolo minnet av den unga 
flickan, som han sett i fönstret, och hans åtrå vak­
nade ånyo. Med mycken kraft och stora later arm- 
bågade han sig fram till mäster Andreas hus och 
trädde in i boden. Här antog han dock en besked­
ligare och hövligare hållning, ty framför bilden av 
Coletta, kallad Madonna Addolorata, stod herr Lorenzo 
själv och med honom några av hans vänner, konst­
förståndige män sådana som messet Angelo Poliziano 
och den ädle herren och fursten Pico della Mirandola. 
Och stodo de så försänkta i beundran och hänryck­
ning att en fullständig tystnad rådde i rummet. Slut­
ligen suckade herr Lorenzo djupt liksom vid ett upp­
vaknande från någon ljuvlig dröm, och han yttrade:
— Om denna bild kan man säga, att den blott 
saknar blodets värme för att vara den ljuvaste och 
mest fulländade kvinna i världen. Och jag vet icke, 
Andrea, vad jag mest bör avundas dig: dina händeis 
oförlikneliga skicklighet eller den flicka, vars drag du 
avbildat.
Då Niccolo hörde dessa ord, fällda av en sådan 
man, vidgades hans bröst och fylldes av glädje och 
högmod. Han trädde fram till herr Lorenzo och be­
rättade, vad som förefallit mellan honom och mästa­
ren och hurusom denne i många vittnens närvaro 
lovat honom Coletta. Och var Niccolo i sin stolthet 
och fåfänga att se på som en dansande stridshingst 
eller ett ungt lejon på jakt. Men ju mer han växte 
och pöste, desto mer krympte den klenmodige stac­
karen, mäster Andrea samman. Han slog sig för sitt 
bröst och för sitt ansikte och utropade:
— Jag olycklige dåre, vad har jag gjort? Vad båtar 
mig rykte och anseende om jag för den skull måste 
mista min vackra och trogna Coletta? Den bild, ni 
här ser, har jag påbörjat blott för att draga ut på tiden 
och bringa herr Niccolo att glömma min flicka. Och 
det var min avsikt att arbeta med en snigels lång­
samhet och att aldrig avsluta verket. Men knappt 
hade jag lagt min hand vid marmorn, förrän jag greps 
av någon yrsel. Mitt blod tändes av en feber och 
jag fann varken rast eller ro utan arbetade oförtrutet. 
Så har då min flit och mitt dåraktiga begär att full­
borda ett mästerverk bragt mig i olycka. Men jag 
bönfaller dig, ädle Lorenzo, att du av barmhärtighet 
måtte träda mellan mig och denne käxen och hålla 
din mäktiga hand över din ödmjuke tjänare.
Härtill genmälte Lorenzo dei Medici:
— Visserligen är du, Andrea, en oförliknelig konst­
när och din belöning skall icke utebliva. Men lika 
stor, som du är konstnär, lika ömklig var du som 
man, då du lät den där skrävlande sällen skrämma 
dig till ett föraktligt löfte. Ditt ord, givet i många 
vittnens närvaro, står fast. Den kvinna, du här av­
bildat, skall tillhöra Niccolo. Men då detta är en 
märkvärdig historia och eftersom den kan bereda oss 
stort nöje, skall överlämnandet ske vid en fäst, som 
jag ämnar tillreda.
Och herr Lorenzo befallde sina tjänare att fästligt 
smycka en bland de präktigaste salarna i hans palats. 
Här samlades nu Florens ädlaste herrar och många 
konstnärer. Vid gästabordets övre ända uppställdes 
bilden, kallad Madonna Addolorata, och vid dess 
nedre bereddes plats för konstnären och hans modell. 
Då nu alla voro samlade, infördes den skälvande och 
otröstlige mäster Andrea och med honom flickan 
Coletta och vid ett givet tecken avslöjades såväl mar­
morn som flickan. Ej ett ord yttrades och under nå­
gra minuter tycktes alla de närvarande blott ha ett 
sinne i behåll : synen. Deras blickar gingo oavlåtligt 
från bilden till modellen och från modellen åter tilt 
bilden. Niccolo var den förste som bröt tystnaden, 
i det han utropade:
— Eländige hycklare! Vill du alltjämt driva gäck 
med mig? Och icke blott med mig utan även med 
den ädle Lorenzo! Flickan där är ingalunda den 
kvinna, som genom sin blotta anblick tände min kärlek. 
Och även om mina sinnen skulle ha bedragit mig, 
så kan ju var och en se, att flickan icke liknar bil­
den mer, än vad en ful och obetydlig syster kan likna 
en underbart skön.
Nu uppstod ett livligt samtal och en häftig tvist, i 
det att några menade, att madonnan blott var en för­
skönad avbild av flickan, under det att andra höllo 
före, att ett så fulländat konstverk blott kunnat ska 
pas efter en fulländad modell. På denna tvist gjorde 
herr Lorenzo ett hastigt slut, sägande:
— Ett klart besked härutinnan kan endast flickan 
giva oss. Jag ber dig därför, Coletta, att sannings­
enligt säga oss, om detta är din bild, ehuru förskö­
nad, eller om mästaren bedragit oss?
Coletta svarade:
— Ädle herre, han har bedragit er.
Och då hon såg de kringståendes bestörta miner 
och mäster Andreas hjärtängslan och herr Lorenzos 
rynkade ögonbryn, fortsatte hon:
— Jag är blott mäster Andreas ödmjuka tjänarinna, 
som sörjer för hans välbefinnande. Och hade han 
icke haft en mer fulländad modell skulle han aldrig 
ha gripit till hammare och mejsel utan han skulle ha 
förblivit en obetydlig hantverkare.
Niccolo begärde nu att få veta modellens namn, 
men Coletta svarade:
— Hennes namn känner jag icke. Men hon är en 
förnäm och underbart skön dame, vilket var och en 
kan se, som betraktar bilden.
Niccolo ropade:
— Säg mig, var hon vistas!
Coletta svarade:
— Ack Niccolo! Och du, ädle Lorenzo! Om denna 
dame vet varken jag eller Andrea mer, än att hon 
ibland värdigas besöka mästaren i drömmen. Men var 
hon eljes vistas, veta vi icke. Och skall du svårligen 
kunna finna henne, om icke mäster Andrea frivilligt 
låter upp dörren till sin drömkammare. Ty därtill 
kan du icke tvinga honom varken med svärd eller 
tumskruvar.
Colettas ord behagade högeligen Lorenzo dei Me­
dici och de ädla herrar och konstnärer, som voro när 
honom och som förstodo ordens innebörd. Herr Lo­
renzo befallde, att faten med läckra rätter skulle in­
bäras och musiken stämma upp. Och sedan han tagit 
mäster Andrea vid handen och fört honom fram till 
hedersplatsen och desslikes förfarit med Coletta, gav 
han ett tecken, att den glada fästen måtte begynna.
Men den storkaxige berr Niccolo befallde han att 
genast lämna salen. Och han tillsade honom stränge­
ligen att icke vidare oroa mästaren, varken då denne 
vakade eller då han drömde.
Herrar Fotografer.
Med anledning av på vissa håll syn­
nerligen godtyckliga prisberäkningar 
vilka kommit till synes efter återgivan­
de i H. 8. D. meddela vi härmed att
Prisuppgift bör medfölja insänd fotografi
— utom från firmor med vilka pris­
avtal föreligga. Antingen antages pri­
set för eventuell reproduktion eller åter­
sändes fotografien. — När icke pris 
blivit sålunda åsatt fotografi honore­
ras efter vår vanliga beräkning.
REDAKTIONEN.
423 -
KONUNG GUSTAF VID DEN “OKÄNDE SOLDATENS“ GRAV I PARIS.
KONUNG GUSTAV 
OCH FRANSKE KRIGS- 
MINISTEF N M. BAR 
THOU ANLÄNDER 
TILL TRIUMFBÅGEN, 
till vilken denna symbol 
för Frankrikes tappra 
fallna, “den okände sol­
daten“, blivit överförd.
KUM. .„„„«.K, Cl,,.
KONUNGEN NEDLÄGGER EN JÄTTEKRANS på den “okände soldatens“ grav.
T
t
.*
K "
''ts* ■'
; ■ >
scf Wn
"t
Den bild från ko­
nung Gustafs tre- 
dagarsbesök i Paris, 
vi redan i föregåen­
de nummer voro i 
tillfälle återgiva 
kompletteras med 
ridstående bilder, vi­
sande konungen dä 
han vid Triumfbågen 
nedlägger en krans 
med band i svenska 
färgerna och kung­
ligt namnchiffer på 
den okände solda­
ters grav. Det är 
konungens avsikt att 
vid hemresan från 
Rivieran göra ett 
besök även pâ de 
nordfranska slagfäl­
ten.
— 424 —
KRONSTADT-ÄVENTYRETS EPILOG.
?. ■
..E^e.r tidigare mera svävande uppgifter om en stark revolutio­
när rörelse mot den ryska sovjetregeringen ingick de första da- 
garne av mars ett meddelande, att öppet uppror utbrutit i Kron­
stadt ombord på krigsfartyget “Petropavlovsk“ och därifrån spritt 
sig till övriga krigsfartyg i hamnen liksom till fästningen. Den 
närmaste orsaken till revoltens utbrott var det inom stora ryska 
befolkningsgrupper rådande missnöjet med att regeringen nekat 
sitt medgivande till att även socialdemokraterna skola äga till­
träde till de olika råden, där nu endast kommunisterna äga säte 
och stämma. Då en tillfredsställande uppgörelse i godo icke 
syntes möjlig beslöt Kronstadtgamisonen att vädja till vapnen. 
Den 2 mars ställde sig förutvarande artillerigeneralen Koslovskij 
tillika med några officerare i spetsen för revolten, vilken härige­
nom, måhända oberättigat, fick en tsaristisk prägel. Revolutio­
närerna uppmanade vid hot om bombardemang Petrograd att 
ansluta sig till upproret och när den givna tredagarsfristen ut- 
lupit, utan att tillfredsställande svar ingått, började Kronstadts 
kanoner att spela mot den ryska huvudstaden och mot de vid 
densamma befintliga fästningsanläggningarne. Kanonaden be­
svarades och även den stora kustfästningen Krasnaja Gorkas 
grova kanoner riktades med förödande verkan mot Kronstadt. 
Artillerielden fortgick med stigande våldsamhet och den upp­
roriska stadens läge försämrades hastigt sedan även flygareska-
»
£/ïer fotografier. Kliché: Goes Ritbyrå <£• Klichéanstatt, Gbg.
DEN FÖRSTA MALTIDEN EFTER FLYKTEN.
FL YKTINGAR 
NE FRÄN
KRONSTADTS 
FÄSTNING EF­
TER KAPITU­
LATIONEN AN­
KOMMA TILL
TERIJOKI I 
FINLAND:
Överst: GENE­
RAL KOSLOV­
SKIJ som ledde 
Kronstadts ar­
tilleri.
Därunder: PRI­
VILEGIERADE 
KRONSTADT- 
MÄN som fingo 
anlita häst vid 
överfärden till 
Finland. Denna 
typ synes betyd­
ligt mera välbe­
hållen än kam­
raterna.
drar börjat del­
taga i bombarde­
manget. Samti­
digt företogobol- 
scheviktrupper- 
na, vilka ständigt 
mottogo nya för­
stärkningar, ur- 
Forts. å sid. 431.
- 425 -
HVAR 8 DAG
ÿS,
||
,4 •
I
Därunder: EN DESERTÖR FRÅN KRONSTADT SOM VÅLLAR UPPSTÅNDELSE I TERIJOKI. 
Nederst: KARANTÄNSPLATSEN I TERIJOKI för de några hundra hästar vilka flyktingarne förde med sig.
Överst: FLYKTINGARNE SAMLADE I FOLKETS HUS I TERIJOKI.
— 426 —
FRAN SENASTE KOMMUNISTUPPRORET I TYSKLAND.
t- i
0
if ter fotografi. KOMMUNISTTIDNINGENS (Hamburger Volkszeitung) I HAMBURG LOKALER BESÄTTAS. Kliché: Goés, Gbg.
Efter fotografi. Kliché:.. Bengt Silfversparre. -
SÄKERHETSVAKT MED TAGGTRÅDSS.TÄNGSEL TILL 
SKYDD FÖR HAMBURGS RÅDHUS. ....
r
Efter fotografi. Kliché: - Bengt Silfterepam.
EN KOMMUNIST ARRESTERAS. —
Sedan någon tid har en stark jäsning förmärkts bland Tysk­
lands kommunistiskt sinnade arbetare, vilka genom sitt huvud­
organ “Die Rothe Fahne“ stått under en oavbruten upphetsande 
påverkan från Moskva. Denna jäsning sökte sig slutligen utlös­
ning i en väpnad aktion, tydligen avsedd att utgöra inledningen 
till en ny revolution med proletariatets diktatur som slutmål. 
Till centrum för upprorsrörelsen hade dennas ledare med taktisk 
skicklighet valt de stora industridistrikten i mellersta Tyskland, 
där redan förut en stark oro rådde bland arbetaremassorna på 
grund av utbrutna stora lönekonflikter. Som på en given signal 
gingo kommunisterna den 23 mars på en mängd platser ifiom 
nämnda område till väpnad aktion, och till rikshuvudstaden in­
strömmade meddelanden om bombattentat, bankplundringar, atten­
tat mot järnvägståg, rån och allehanda anarkistiska ogärningar.
I Leipzig, Dresden och Freiburg blevo lantdagsbyggnaderna 
sålunda-svårt skadade genom bombattentat, i Roduvitsch spräng­
des rådhuset i luften, i Mannsfeld anställdes betydande skador 
på järnvägsnätet, varjämte stadens alla bankinstitut utplundra-’ 
des, i Eisleben, Hettstedt, Halle och Leuna utbröto svåra orolig­
heter med plundringar och fullständigt skräckvälde. Revoltrö­
relsen spred sig även till Hamburg, där de kommunistiska ar- 
betarne bildade -revolutionskommittéer och bl. a. besatte det 
stora Blom & Vosska varvet. Det kom slutligen till blodiga, 
gatustrider mellan ordningsmakten och de revolutionära. Situa­
tionen, vilken på“ alla de av revolten berörda platserna till en 
början /tedde _sigL synnerligen hotande förbättrades efter hand i 
den mån myndigheterna hunno vidtaga sina motåtgärder och 
undsättningstrupper hunno anlända till de hårdast ansatta stä­
derna. Allt talar för att det skall lyckas riksregeringen att ned­
slå upprorsplanema, detta så mycket mera som revolten icke 
funnit något -stöd bland de tyska arbetarna utanför det rent 
kommunistiska arbetare. Såväl socialdemokraterna som de oav­
hängiga socialisterna hava även skarpt avvisat den utgångna 
“ parollen om storsträjk. Ännu är dock ställningen så allvarlig, 
att myndigheterna funnit sig föranlåtna att försätta provinsen 
Sachsen i lilla belägringstiTståndet.
— 427 —
PRESIDENTSKIFTET I FÖRENTA STATERNA.
OI
i-
2.
k
■’V 
» '
vilja dryfta frågan om avväpning med övriga mak­
ter och bidraga till upprättandet av en världsdom­
stol för avgörande av inom dess befogenhet fallande 
frågor.
Inåt ville den nya regeringen verka för skydd åt 
industrien mot utländsk konkurrens, arbetsfredens 
upprätthållande, sänkta skatter m. m
Sfter fotografier. Kliché: Bengt Silfvereparre.
1. DEN AVGÅENDE PRESIDENTEN WILSON 
OCH DEN NYTILLTRÄDANDE PRESIDENTEN 
HARDING på väg till Capitolium i Washington 
där presidentskiftet ägde rum den 4 mars.
2 och 3. „PRESIDENT HARDING FRAMFÖR SITT 
TILLTRÄDESBUDSKAP från Capitolium till den 
enorma folkmängden som övervar högtidligheten.
4. MRS HARDING, presidentens gemål, efter ett 
senaste porträtt.
Presidentskiftet i Förenta staterna försiggick den 4 
mars i Washington under traditionella former. Wilson, 
kunde dock på grund av stor kroppslig svaghet endast 
under en kort stund deltaga i högtidligheten.
Vid sitt tillträde till presidentvärdigheten liöll I larding ett tal, vari 
han i korthet redogjorde för den nya republikanska regeringens pro­
gram. Denna ämnade icke inblanda sig i Europas angelägenheten 
liksom ej häber irgå i permanenta militära allianser eller åtaga sig 
ekonomiska förpliktelser mot utlandet. Däremot skulle regeringen
— 428 —
Sfl WŒANS ÎPO1RTR.ÀTTGÂLLERH
C. C. P. HERSLOW.
Fil. d.r. — Malmö.
85 år 3 april.*
K. G. KARLSSON. 
Grosshandlande. — Göteborg.
65 år 5 april*
J. C. W. THYRÉN.
Professor. — Lund.
60 år 6 april*
E. I. FREDHOLM. 
Professor. — Stockholm.
55 år 7 april*
C. O. NORDENSVAN.
F. d. Generalmajor. — Sthlm.
70 år 7 april.*
F. J. BERNHARDT. 
Godsägare. — Råsunda.
70 år 3 april*
G. A BOLTENSTERN, 
Överste. — Stockholm.
60 år 1 april.*
T. M. E. VON POST. 
Byrådirektör. — Stockholm.
50 år 4 april*
J G. KREUGER. 
Konsul. — Kalmar.
65 år 7 april*
L. KAHN. 
Direktör — Stockholm. 
60 år 14 mars.
W. ERICSON. 
Direktör. — Gävle.
50 är 2 april*
E. ZETTERBERG, 
Grosshandlande. — Sthlm.
50 år 20 mars.
L. E. ÖMAN.
Postmäst. Ordf, i Postmäst.- 
fören. — Gävle. — 65 år5 april.
J. J. WIBERGH 
Musikdirektör. — Stockholm-
65 år 3 april.*
A. E. THORELL. B. E. CARLBAUM.
Landsfiskal. — Leksand, Inspektör. — Stockholm.
60 år 7 april." 50 år 22 mars*
* Data å sidan 431. Kliché: Kem. A.-B. Bengt Silfvertparre, Sthlm—Cbg.
— 429 —
C. G. E. "ÖRBOM t.
F. d. Fältintendent.— Skövde.
F. 1837. f 17- mars*
G. CLAESON f."
F. d. Rektor. — Stockholm. 
F. 1830. f 12 mars*
A. EN STAM f. 
Överlärare. — Göteborg.
F. 1859, f 21 mars.*
K. V. E. THORNANDER f. 
Länsveterinär. — Göteborg.
F. 1864. f 20 mars.*
S. E. G. AGARDH f. J. WAHLSTRÖM f.
F. d. Regementsintend. — Ro- Prakt. Läkare. — Uppsala, 
slags A'äsby. F. 1850. f 14 mars.* F. 1856. f 19 mars.*
Kliché: Kem. À.-B. Bengt Silfversparre, Sthlm—Gbg. * Da fa å
S. A. J. LILJA f. 
Hovintendent. — Stockholm.
F. 1866. y- 22 mars*
nästa sida.
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii  iiiiiiiiiiiniiiiiitiiiiiiiiiiiiiiii
INNEHÅLL: Professor 
Christian Barthel (biografi 
och helsidesporträtt). — 
Konung Gustaf i Paris. 
Ärkebiskop Nathan Söder­
blom invald i Svenska Aka­
demien. — Professor Knut 
Kjellberg f. — Viktoriasfif- 
telsen i Köpenhamn invigd 
— Porträtt och bilder till 
den svenska och utländska 
dagskrönikan. — Veckans 
porträttgalleri. — “Den un­
derbara modellen“. Novell 
av Hjalmar Bergman.
.....................................
Professor Knut Kjellberg har enligt ingångna med­
delanden den 25 mars plötsligt avlidit i Åre, där han 
efter en nyligen i Norge företagen föreläsningsturné 
vistades för någon tids rekreation. Dödsorsaken var 
hjärtförlamning.
Knut Kjellberg var född i Göteborg 1867 och son till gross- 
handlanden Carl O. Kjellberg därstädes. Efter avlagd student­
examen blev han med. kand. 1894, med. lic. 98, med. d:r 01, ama­
nuens hos medicinalstyrelsen 1900—11 samt sistnämnda år profes 
sor i anatomi vid Konstakademien, varförutom han även beklädde 
posten som redaktör för Allmänna svenska läkaretidningen. 
Hans kraft har därjämte tagits i anspråk i ett flertal läkarekom-
JWo. Jager. Sthln. Kliché: Bengt Silfversparre.
PROFESSOR KNUT KJELLBERG.
F. 1867. y- 25 mars.
mitteer. Hans egentliga livsgär- 
gärning sammanföll dock icke med 
läkarens utan med folkpedagogens 
och kulturpolitikerns kall. Det 
blev åt den svenska folkbildnings­
rörelsen Knut Kjellberg i främsta 
rummet kom att ägna sitt intresse 
och sin kraft. Denna rörelse står 
i outplånlig tacksamhetsskuld till 
honom såväl i hans egenskap av 
vårt lands främste populärveten­
skaplige föreläsare som ordförande 
i Folkbildningsförbundet sedan 1903. 
och därmed som ledare av hela 
vårt så omfattande och högt värde­
satta folkbildningsarbete.
Hans medicinska fackinsikter lik­
som hans stora allmänbildning och 
mångsidiga kulturintressen skänkte 
honom som föreläsare en ämnesrike- 
dom, vilken åt hans föreläsningar för­
länade en omväxling, som i sin ord­
ning tillförde honom ständigt fullta­
liga intresserade åhörareskaror. Till 
hans framgång som föredragshållare 
bidrog även hans enastående förmåga 
att kunna popularisera de behand­
lade ämnena och göra dem begrip­
liga även för menige man liksom 
också hans lättflytande, fängslande 
föredrag, vilket icke sällan höjde sig 
till vältalighet i stor stil. Utom här 
ovan nämnda förtroendeposter inom 
folkbildningsrörelsen innehade han 
även befattningen som föreståndare 
för Stockholms arbetareinstitut sedan 
1908. Stadsfullmäktig i Stockholm 
1905—08 var han 1906—11 samt 18—20 
ledamot av Riksdagens andra kam­
mare till vars radikala grupp han hörde.
Efter porträtt. Kliché: Bengt Silfversparre.
D:R FRIEDRICH STIEWE, sedan flera dr 
vid tyska legationen i Stockholm. Nyut- 
nämnd till legationsråd vid Utrikesmini­
steriet i Berlin. — Text å sid. 431.
— 430 —
HVAR 8 DAO
CARL HERSLOW. Stud. 53, fil. dr. 59; förestånd. f. Qöteb. lyceum 62 
—66, lekt, i lev. spr. v. h. allm. lärov. i Malmö 66—74. Red. av Sydsv. 
Dagbladet Snällposten 70—07. Ordf, i styr. f. Skånes e. bank 93—10, i 
stvr. f. Skand. kred. a-b. 10—12. Då den mäktiga utveckling som Sveri­
ges industriella och kommersiella liv tagit efter 1900-talets ingång klart 
ådagalade att vårt land nu behövde verkliga storbanker, föranledde H. 
föreningen 1910 mellan Skånes e. bank o. Skandinaviska kred.-a-b., vilka 
båda banker redan förut förtroligt samarbetat med varandra o. genom 
sin förening gåvo uppslaget till den koncentration som sedermera för­
siggått på det svenska benkväsendets område. Ordf, i Malmö stads- 
fullm. 91—04. Led. av Riksd. A. K- 77—86, 88—93; kammarens talman 
92—93. På sin tid led. av ett stort antal k. komm., ordf, i komm.-skatte- 
komm. 97—1900. Komm. m. st. k. V. O. o. N. O. Biografi o. helsid.- 
portr. årg. XII: 27.
KARL KARLSSON. Deläg i den av honom o meddeläg. 90 etabl. firman 
Park & Co. i Göteb. t. 1900. Sdn 04 verkst. dir. o. styr. led. i Trävaru- 
a-b." Ernst Esping där. Styr. led. i Västerg.—Cöteb. järnv.-a-b. sdn 20, 
Bergslagernas järnv.-a-b., Carnegies porter-a-b. Led. av Göteb. stads- 
fullm. sdn 95, ordf, sdn 19. Stat, förlikn.-man i. västra distr. 07- 19. Led. 
av Riksd. A. K. 97—11, F. K. 12—17; ordf, i bevilln.-utsk. 12—17. Biografi 
o. helsid.-portr. årg. XVII: 31.
JOHAN THYRÉN. Stud. 78, fil. lic. 82, fil. dr. 83, jur. utr. kand. 92, jur. 
hed.-dr. i Lund 1900, i Kristiania 11. Doc. i teor. fil. 83, i hist. 86, e. o- 
prof. i rom. rätt o. rättshist. 94. Prof, i straffrätt o. jur. encyklop. sdn 96. 
Rektor v. Lunds univ. sdn 16. Förestånd. f. teor. provårskursen i Lund 
88—95; ordf. f. Lunds stud.-kår 89 o. 91. Led. av Riksd. A. K. 09—11. av 
F. K. 12—17. K- M:ts omb. i styr. f. Kulturhist. fören. f. Sö. Sverige. Vet. 
förf. Biografi o. helsid.-portr. årg. XVII: 28.
IVAR FREDHOLM. Stud. 86, fil. lic. 93, fil. d:r 98, doc. i matem. fysik 
v. Stockh. högsk. s. å. prof, i mek. o. matem. fysik där sdn 06. Tf. byrå- 
dir. i Riksförsäkr.-anst. 02—06. Hed. d:r i Leipzig 09. Led. av Vet.-akad. 
Ingeniörsakad., Vet. soc. i Uppsala, Vet. o. Vitt. samh.
CARL NORDENSVAN. Uljtn. v. Göta livg. 68, löjtn. 74. v. Gen.-staben 
77, maj. 89, souschef i Lantförsv.-dep. komm.-exp. 91—92, chef f. Krigs- 
högsk. 92—1900, övljtn. v. Gen.-staben 92, i verste i a:n 96. i Gen.-staben 
98, överste o. chef f. Värml. reg. 01—11, gen.-major i General, res. sistn, 
år. Led. av dir. ö. Arméns pens.-kassa sdn 11; led. av Krigsvet.-akad. 
Betyd, milit. förf. Biografi o. helsid.-portr. årg. XiI:30.
FREDRIK BERNHARDT. Stud. 71, egn. sig åt jordbruk o. var under en 
lång följd av år disp. å familjegodset Torp t. dess han v. dess försäljn. 
avflyttade från orten ; ene förvalt, av den v. försäljn. bildade G. Bern 
hardts test-tagares fond. Under 40 år ordf, i komm.-sr., mångårig led. 
av o. ordf, i kvrko- o. skolråd.
GUSTAF ADOLF BOLTENSTERN. Uljtn v. Livg. t. h. 82, major 08, 
cbef f Ridskolan på Strömsholm 08—12, övljtn. v. livreg. hus. 12. överste 
o. sek.-chef f. Lirvreg. drag, sdn J5.
MELCHER VON POST. Utex. 'fr. Tekn. högsk. 95, bitr. ing. v. Pat. o. 
registr.-verket 97, tf. byråing. där 07, byrådir. sdn 14.
GUSTAF KREUGER. ' Inneh. av firman J. A. Kreuger i Kalmar. Tysk 
konsul, nederländsk vice konsul.
WILHELM ERICSON. Inneh. av firman Ericson & Rabenius i Gävle 
grundl. 97 o. 19 ombild. t. Pix a-b. vars fabr. tillv. de kända PIX-pastil- 
lerna; aktiebolagets verkst. dir. sdn 19. Inneh. ett flertal kommunala o. 
ensk. förtroendeuppdrag.
JULIUS WIBERGH. Utg. fr. konserv, i Stockh. 84. organ. i.Ö. Torp 88, 
kantoro. sångdirig. i Tyska kyrkan i Stockh. 92, ko«mä,t.v. Oscarsteatern 
08, inneh. av firman J. W:s Pianolager i Stockh. sdn 20. Tilld. Litteris et 
art. Tonsättare.
AXEL THORELL. Kr.-länsm.-ex. 81, tf. kr.-länsm. under åren 82—86, tf. 
landsfisk. i Koppar»-. 1. övre distr. 85—17, kr.-länsm. i Leksand 86, lands­
fiskal där sdn 18. Styr.-led. o. verkst. dir. i Leks, sparb. sdn 86, revisor v. 
Riksb. kontor i Falun 94—10, därefter i Norrl-banken o. a-b. Sv. hand.- 
banken. Led. av styr. i. Sö. Dalarnes järnv.-a-b. sdn 12. V. ordf, i komm.- 
st. 97, ordf, sdn 07, ordf, i munic.-st Ordf, i jordbr.-komm. i länet sdn 
11.T Fullm. o. revisor i Civilstat, pens.-inr. sdn 12. Köpm.-fören. omb.
BROR EDVARD CARLBAUM. Sedan 94 representant f. olika tobaks- 
fabriker o. Sv. tobaksfabrikerna; efter monopolets införande inspektör f. 
dess Norrköpingsdistrikt. — Har särskilt inom huvudstaden gjort sig be­
märkt f. sin oegennyttiga verksamhet t. fromma för olika filantropiska 
företag av mer eller mindre tillfällig art såsom julflaggorna, musikernas 
vårmarknad m. fl.
GUSTAF ÖRBOM f. Uljtn. v. Svea art.-reg. 57 v. Skarab. reg. 61, Ijtn* 
i res. o. reg. int. v. reg. 80, fördeln. int. v. 3. arméfördeln. 93—05, fältint. 
2. kl. s. å., 1. gr. 98—05, i Int. kår. res. 05—07, major i a:n 95.
GUSTAF CLAESON f. Stud. 53, ex. lär. i Katarina elem-sk. 62—69, 
öppnade sistn. år egen skola i Stockh., dess förestånd. t. 86. Översättare 
o. lörf. av bl. a. Svensk litteraturhistoria. Betydande testarn, dispositioner 
till vetensk. ändamål.
AXEL ENSTAM f- Folksk.-lär.-ex. 83, sdn 84 ord. lär. v. Göteb. folk­
skolor; jämväl lär. v. Slöjdfören. skola £6. öveilär. där 04—16. Sdn 1900 
led. av styr. f. Göteb. djurskyddsfören., kassaförvalt. sdn 05. I hög grad 
verksam o intresserad djurskvddsvån har han ägnat ett betydande ar­
bete åt skydd f. småfågiarne; har jämväl konstruerat en räddningsapparat 
f. hästar vilken är i bruk i Göteborg.
KARL THORNANDER f. Veter -ex. 88, distr.-veter. i Husby s. å., i Vil- 
låttinge 92, länsveter. i Göteb. o. Boh. 1. samt besiktn.-veter. i Göteb. 
sdn G4.
STEN AGARDH f. Utex. fr. Teknol. inst. 71, fr. Tekn. högsk. 81, elev, 
v. Stat, järnv. byggn. 72, stat. ing. 79; reg. .intend. v. Livreg. husarkår 88, 
intend. l:a kl. v. Intend.-kåren 02; dir f. Orebro varmb.-hus 03, senare 
civiling. v. järnvägar.
JONAS WAHLSTRÖM f- Stud. 74, med. lic. 97, prakt, i Uppsala sdn 98. 
En av Odd Fellow-ordens ledande krafter i Uppsala under tidigare år.
AXEL LILJA f. I bokhandel 82—83, reseomb. f. firman Hasse W. Tull­
berg 90-91, huvuddeläg. o. verkst. dir. i Warner Silfversparres graf. a-b. 
i Stockh. sdn 93. Hovintendent 11. Led. av stadsfullm.2i_Stockh. under 
en del år, led. av skolråd o. tax-nmd.
Till bild å sid. 430.
Till legationsråd vid utrikesministeriet i Berlin har 
i dagarne utnämnts pressattachéen vid tyska beskick­
ningen i Stockholm, doktor Friederich Stieve. När dok­
tor Stieve nu alltså i slutet av månaden lämnar Stock­
holm har han varit bosatt där ända sedan 1916 då 
ditkom i egenskap av Wolffska telegrambyråns repre­
sentant, en befattning som han snart därefter lämnade 
för att träda i tyska legationens tjänst. Redan innan 
doktor Stieve kom hit har han emellertid manifeste­
rat ett mycket stort intresse för svenskt språk och 
svensk kultur och har till tyska överflyttat bland an­
nat ett urval av Heidenstams dikter — doxtor Stieve 
är själv diktare — samt arbeten av Vilhelm Ekelund, 
Ola Hansson, Anders Österling och Carl Larsson i By. 
Och den översättning av Strindbergs “Drömspelet“, 
som antagligen inom kort kommer att framföras av 
Reinhardt är verkställd av doktor Stieve. Just i da­
garna förbereder han till sist för “Süddeutsche Mo­
natshefte“ en analys av den svenska folkkaraktären, 
exemplifierad av vår litterära alstring.
Till bild å sid. 432.
Inom Englands politiska kretsar koncentrerar sig intresset för 
ögonblicket kring det plötsliga tillbakaträdandet av inrikesmi­
nistern Bonar Law som unionisternas ledare i underhuset och 
förtroendepostens övertagande av finansministern Austen Cham­
berlain. Bonar Law har under någon tid icke haft den bästa 
hälsa, men hans tillbakaträdande kom dock som en fullständig 
överraskning, vårföre man även velat söka andra motiv därför 
— oöverensstämmelse i politiskt hänseende med övriga rege­
ringsmedlemmar. Omedelbart efter det att Bonar Law trätt till­
baka inbjöds Chamberlain av premiärministern att övertaga den 
ledigblivna posten, och gav även sitt samtycke härtill. Valet 
har inom partiet hälsats med största tillfredsställelse, ehuru det 
öppet medgives, alt Bonar Laws tillbakaträdande betyder en all­
varlig förlust för regeringskoalitionen.
Bonar Law är född 1858 och skotte till börden. Efter att ti­
digare som affärsman hava förtjänat en betydande förmögenhet 
ägnade han sig åt det politiska livet, invaldes i underhuset 1900 
och blev 1911 det unionistiska partiets- ledare där. Då Lloyd 
George under kriget bildade sin koalitionsregering blev Bonar 
Law koloniaminister och senare inrikesminister.
Austen Chamberlain är född 1863 och son till den berömde 
engelske politikern Joseph Chamberlain. Han invaldes 1892 i un­
derhuset, blev 1895, då unionisterna kommo till makten, civil 
amiralitetslord, 1900 finanssekreterare, 1902 generalpostmästare 
och därmed medlem av regeringen, samt slutligen skattkammar- 
kanslär, vilken befattning han innehade tills det liberala partiet 
1906 övertog regeringsmakten. Inom den ur der kriget bildad2 
koalitionsregeringen beklädde han först befattningen som mi 
nistfir för Indien sedan finansministerposten. Han räknas som 
en av unionistpartiets främsta krafter.
Forts, fr. sid. 425,
sinniga stormangrepp mot staden. Huvudanfallet insattes 
kl. 3 på natten den 17 mars sedan en del av Kronstadts batterier 
tystats av den våldsamma bolschevikiska artillerielden. I anfal­
let deltogo betydande kinesiska och baschkiriska truppstyrkor. 
Striden, vilken pågick hela dagen slutade med fullständig seger 
för bolschevikerna. Kl. 2 på natten föll fästningen och ett tiotal 
timmar senare tystnade även elden från krigsfartygen. Innan 
ännu det slutliga avgörandet fallit hade en stor del av Kronstadt 
garnisonen sökt sin räddning genom flykten in på finskt område, 
och efter nederlaget ökades flyktingströmmen i oerhörd grad. Dt 
finska myndigheterna hava i Terijoki upprättat ett flertal inter- 
neringsläger, vilka äro till trängsel fyllda av de ryska flyktingarne, 
som till största delen tillhört garnisonen i Kronstadt Det har 
även lyckats general Koslovski att rädda sig över till Finland.
En olyckshändelse med ^dödlig 
utgång inträffade den 19 mars pa 
Djursholmsbanan då en 14 årig tid- 
ningspojke, Axel Brolin, genom 
egen ovarsamhet föll av tåget just 
som det passerade bron vid Ålkistan 
varvid han fick båda benen av­
klippta och föll ned i vattnet. En 
studerande Axel Engstrand, som 
kom gående i närheten, blev av 
några pojkar underrättad om hän­
delsen och skyndade ned till stran­
den. Gossen Brolin var redan för­
svunnen men herr Engstrand kast 
ade sig utan ett ögonblicks be­
tänkande i vattnet och dök till bot­
ten där han också fick tag i den 
drunknande och trots den starka 
underström, som råder i detta trånga 
farvatten, lyckades få honom upp 
på stranden. Efter en stunds konst­
gjord andning — herr Engstrand 
har genomgått Röda Korsets «juk- 
vårdskurs — återfick gossen med­
vetandet och fördes i tillkallad am­
bulans till sjukhus där han emel­
lertid senare på dagen avled.
Kliché: Bengt Silfversparre. 
AXEL ENGSTRAND den 
unge man som räddade 
tidningsförsäljaren på 
Djursholmbanan vid Ål­
kistan efter olyckan från 
taget. — eyter porträtt.
— 431
HVAR 8 DAG
i
.staurant 
«ARIA
/ !!
] fier j'otograjï. ' ~ Kliché: Goés Hltbyrä <£• Klichéanstalt; Gbg.
FRÄN OMRÖSTNINGEN I OBER-SCHLESIEN. Franskt vaktmanskap i Kattowitz för att upprätthålla ordningen under valen.
» ■' *
«
må
X
Den av ententemakterna på­
bjudna folkomröstningen i Ober- 
Schlesien, vilken försiggick den 
19 mars tog ett betydligt lugnare 
och värdigare förlopp, än man 
vågat hoppas med hänsyn till 
den under lång tid förut bedrivna 
våldsamma agitationen inom så­
väl den tyska som den polska 
befolkningsgruppen, vilken väckt 
till liv den starkaste nationella 
upphetsning. Redan den 22 mars 
förelåg resultatet av den av en- 
tentekommissionen verkställda 
röstsammanräkningen, utvisande 
716,406 tyska och 471,406 polska
BONAR LAW och AUSTEN 
CHAMBERLAIN. Avgående och 
nye ledaren av det konservativa 
partiet i engelska parlamentet.
Text å sid. 431.
lifter t..,nraa. Kliché: Bengt Silfversparre.
röstsedlar. Som helhet betraktat 
har Ober-Schlesien sålunda tysk 
majoritet, men å andra sidan har 
det visat sig att det finnes stora 
landområden, där befolkningen 
nästan i sin helhet är pol «k. 
Landets egentliga industriområde 
har sålunda tysk befolkning, men 
ligger fullständigt inneslutet av 
de fyra polska kretsarne Pless, 
Rybnik, Tarnowitz, och Gross 
Strelitz. Det blir sålunda ofant­
ligt svårt att med stöd av valre 
sulfatet träffa ett rättvist och för 
de^olika parterna tillfredsställande 
avgörande i omröstningsfrågan.
Den höga tyska röstsiffran har 
väckt förstämning i Frankrike, 
där man räknat med en polsk 
seger. Röstfördelningen har i 
själva verket visat att stora delar 
av den pols'<a befolkningen givit 
Tyskland sitt stöd. Emellertid
göres från fransk sida gällande, att de 
allierade makterna icke kunna fästa av­
seende vid de för hela landsdelen gällande 
röstetalen och det av dem visade tyska 
flertalet, utan måste taga hänsyn till 
röstningsresultatet i de olika distrikten 
och sålunda dela landet mellan Polen och 
Tyskland. Den tyska prässen protesterar 
i harmfyllda ordalag mot de franska ut­
talandena.
*
“LA BELLE JOSEPHINE“, EN SEGERTROFÉ FRÄN 1870 -71 ÅRS KRIG, uppställd 
framför Tyghuset i Berlin, återbördas nu till t-rankrike. — Efter fotografi. — KUché: Goes, Gbg.
I enlighet med fredsfördraget efter 
världskriget har Tyskland bl. a. att åter­
lämna till Frankrike de kanoner det bort­
fört under 1870—71 års krig. Bland de 
märkligaste pjäserna häribiand är den 
stora 25 cm. stålkanonen “La belle Jo­
sephine“ vilken jämte två bronsmörsare 
stått uppställd framför Tyghuset i Berlin, 
där den i folkmunnen benämnts “Die 
faule Greta“. Kanonen, numera utan 
artilleristisk betydelse, var på sin tid en 
nog så respektingivande och långarmad 
vaktare till Paris försvar från FortValérien.
Eftertryck av text eller illustrationer i HVAR 8 DAG utan angivande av källan färb judes vid laga påföljd. 
För Berättelser och Historietter gäller ovillkorligt förbud.
F.A. B. HVAR 8 DAGS TRICKERJ, GÖTEBORG.