IFRS/IAS: VÄRDERING TILL VERKLIGT VÄRDE –REVISIONENS OCH KREDITGIVNINGENS ROLL I UPPKOMSTEN AV FÖRETAGSBUBBLOR   Författare: Zlatan Mitrovic Mika Veijalainen     Magisteruppsats i företagsekonomi Externredovisning Handledare: Thomas Polesie Vårterminen 2007 Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet               “First there is a gold mountain, then there is no mountain” – Andrew Alden, Geolog                    FÖRORD  Vi  vill  tacka  de  personer  som  har  hjälpt  oss  i  arbetet med  denna  uppsats.  Vår  handledare Thomas Polesie har gett oss inspiration och motivation, vilket har hjälpt  oss under  arbetets gång. Vi vill  även  rikta  ett  tack  till  studiens  respondenter vars  åsikter vi har haft givande diskussioner kring.     Göteborg, juni 2007    Zlatan Mitrovic          Mika Veijalainen          SAMMANFATTNING  Magisteruppsats  inom  företagsekonomi  med  inriktning  mot  Externredovisning,  Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Externredovisning, VT 2007  Författare: Mika Veijalainen och Zlatan Mitrovic  Handledare: Thomas Polesie  Titel: IFRS/IAS: Värdering till verkligt värde – Revisionens och kreditgivningens roll  vid uppkomsten av företagsbubblor  Bakgrund  och  problemdiskussion:  IFRS/IAS  har  antagits  inom  EU  som  en  rad  i  harmoniseringen  mellan  nationella  redovisningsrekommendationer.  Standarden  syftar  till  att  skapa  en  mer  neutral  redovisning  genom  att  bland  annat  införa  värderingsregler  till verkligt värde. Det har dock uppkommit kritik mot  IFRS/IAS,  som bland annat handlar om att standarderna är svårhanterliga och att användandet  av verkligt värde är diffust.  Problemformulering: Finns det en risk att fler företagsbubblor skapas genom de nya  redovisningsreglerna  för koncerner  (IFRS/IAS)?   Vad är  revisorns och bankens  roll  vid upptäckandet av företagsbubblor?   Syfte: Syftet är att analysera om IFRS/IAS standarden ger en möjlighet att skapa fler  företagsbubblor  samt  revisorernas  och  kreditgivarnas  ansvar  vid  identifiering  av  dem. Vi har en utredande ambition när det gäller att uppfylla studiens syfte.   Avgränsning: Studien behandlar endast  företag med  revisionsplikt på en nationell  nivå. Vi kommer inte att behandla finansiella bubblor på djupet, dessa kommer dock  att beröras.  IFRS/IAS kommer enbart behandlas översiktligt och generaliseras med  vissa exempel, därmed kommer inte någon djupgående diskussion förekomma.   Metod: Studien omfattas av en teori‐ och en empiridel, där vi har använt oss av en  kvalitativ  ansats.  Vi  har  utfört  personliga  intervjuer  med  fem  sakkunniga  inom  problemområdet.  Dessa  består  av  en  företagsrespondent,  två  revisorer  och  två  kreditgivare.  Diskussion och slutsats: Enligt studien framkom det att kreditgivaren och revisorn  har en del i att upptäcka företagsbubblor. Vi har även kommit fram till att IFRS/IAS  ger företagen ett betydande utrymme för påverkan av värderingen. Detta på grund  av att standarden innehåller en viss flexibilitet och subjektivitet.   Förslag till fortsatt forskning: Det har framkommit av vår bakgrundsstudie att IASB  vill  genom  redovisningsstandarderna  uppfylla  riskkapitalisternas  informations‐ behov.  Det  skulle  vara  intressant  att  undersöka  ifall man  har  lyckats med  detta  genom  att  undersöka  riskkapitalisternas  användning  av  redovisningsinformation.     FÖRKORTNINGAR     EU ‐ Europeiska Unionen  EG – Europeiska Gemenskapen  GAAP – Generally Accepted accounting Principles   IASB – International Accounting Standards Board  IFRS – International Financial Reporting Standards  ABL – Aktiebolags Lagen  RN – Revisorsnämnden  RS – Revisionsstandard  VD – Verkställande Direktör  ÅRL – Årsredovisningslagen   SOX – Sarbanes‐Oxley Act      INNEHÅLLSFÖRTECKNING  1 Inledning ......................................................................................................................... 1 1.1 Bakgrund ............................................................................................................... 1 1.2 Problemdiskussion.............................................................................................. 2 1.3 Problemformulering............................................................................................ 3 1.4 Syfte........................................................................................................................ 3 1.5 Avgränsningar ...................................................................................................... 3 1.6 Disposition............................................................................................................ 4 2 Teoretisk referensram.................................................................................................... 5 2.1 Företagsbubblor ................................................................................................... 5 2.1.1 Finansiella bubblor........................................................................................................6 2.2 Företagets redovisning till verkligt värde....................................................... 8 2.2.1 IASB:s standarder ..........................................................................................................9 2.2.2 Kontrollbalansräkning................................................................................................10 2.3 Revisorn............................................................................................................... 12 2.3.1 Revisorns granskning .................................................................................................12 2.3.2 Revisorns dokumentation, rapporter och anmärkningar ......................................14 2.3.3 Revisorns anmälningsskyldighet vid misstanke om brott.....................................15 2.3.4 Revisorns straffrättsliga ansvar .................................................................................16 2.4 Kreditgivaren...................................................................................................... 18 2.4.1 Kredittagaren ...............................................................................................................19 2.4.2 Kreditbedömningen ....................................................................................................19 2.4.3 Informationsunderlag .................................................................................................20 2.4.4 Redovisningsinformation...........................................................................................21 2.4.5 Principal‐Agent–teorin ...............................................................................................22 3 Metod ............................................................................................................................ 23 3.1 Metoddiskussion ............................................................................................... 23 3.2 Datainsamling .................................................................................................... 23     3.3 Validitet ............................................................................................................... 24 3.4 Reliabilitet........................................................................................................... 24 4 Empirisk undersökning............................................................................................... 26 4.1 Företaget .............................................................................................................. 26 4.1.1 Definition av begreppet bubbla.................................................................................26 4.1.2 Företagets roll ..............................................................................................................26 4.1.3 Revisorns roll ...............................................................................................................28 4.1.4 Kreditgivarens roll ......................................................................................................29 4.2 Revisor A ............................................................................................................. 29 4.2.1 Definition av begreppet bubbla.................................................................................29 4.2.2 Företagets roll ..............................................................................................................30 4.2.3 Revisorns roll ...............................................................................................................31 4.2.4 Kreditgivarens roll ......................................................................................................31 4.3 Revisor B.............................................................................................................. 31 4.3.1 Definition av begreppet bubbla.................................................................................31 4.3.2 Företagets roll ..............................................................................................................32 4.3.3 Revisorns roll ...............................................................................................................32 4.3.4 Kreditgivarens roll ......................................................................................................33 4.4 Kreditgivare A .................................................................................................... 33 4.4.1 Definition av begreppet bubbla.................................................................................33 4.4.2 Företagets roll ..............................................................................................................33 4.4.3 Revisorns roll ...............................................................................................................34 4.4.4 Kreditgivarens roll ......................................................................................................34 4.5 Kreditgivaren B .................................................................................................. 35 4.5.1 Definition av begreppet bubbla.................................................................................35 4.5.2 Företagets roll ..............................................................................................................35 4.5.3 Revisorns roll ...............................................................................................................35 4.5.4 Kreditgivarens roll ......................................................................................................36 5 Resultat & analys ....................................................................................................... 38     5.1 Begreppet bubbla............................................................................................... 38 5.2 Företagets roll ..................................................................................................... 38 5.3 Revisorns roll...................................................................................................... 40 5.4 Kreditgivarens roll............................................................................................. 41 6 Diskussion & slutsats................................................................................................. 43 6.1 Studiens slutsatser............................................................................................. 43 6.2 Diskussion om resultatet utifrån principal‐agent‐teorin ........................... 45 6.3 Studiens bidrag .................................................................................................. 46 6.4 Förslag till fortsatt forskning........................................................................... 46 7 Källförteckning ............................................................................................................ 47 7.1 Litteratur .............................................................................................................. 47 7.2 Artiklar................................................................................................................. 48 7.3 Elektroniska källor ............................................................................................ 48 7.4 Rättsfall................................................................................................................ 49 7.5 Lagtext .................................................................................................................. 49 7.6 Intervjuer............................................................................................................. 49 8 Bilaga 1 ......................................................................................................................... 50 8.1 Intervjufrågor/revisor........................................................................................ 50 8.2 Intervjufrågor/bank........................................................................................... 51 8.3 Intervjufrågor/företag ....................................................................................... 52       1      1 INLEDNING  I Kapitlet inleds med en presentation av arbetets bakgrund och problematisering som kommer  att mynna ut i studiens frågeställning. Utöver det behandlas även uppsatsens syfte och valda  avgränsningar. Avslutningsvis presenteras en disposition av uppsatsens olika delar.  1.1 Bakgrund  Redovisningsrapporter visar vad som har hänt  i ett företag, men utåt visas bara en  del av vad företaget vet, så att de krav på information som finns uppfylls. Det är lätt  att se vilken information som finns med, men det är inte lika lätt att avslöja vad som  saknas. Företag väljer medvetet ut vilken och hur  informationen  skall presenteras.  Redovisningen  tolkas  av många  intressenter och  är  en viktig  faktor  som påverkar  omvärldens bild av företaget. Exempel på intressenter som tolkar materialet är bland  annat investerare, ägare och massmedia.1   Bankerna,  som  är  en  av  informationsintressenterna,  anser  sig  vara  beroende  av  reviderade  årsredovisningar  vid  kreditbedömningar. 2  Det  finns  en  möjlighet  för  enskilda  stater  inom  EU  att  avskaffa  revisionsplikten  för  vissa  typer  av  företag.  Sverige  är  tillsammans med Malta  de  sista  länderna  som  har  revisionsplikt  i  alla  storlekar  av  aktiebolag.  Syftet  med  att  avskaffa  revisionsplikten  är  att  minska  kostnaderna för de mindre företagen så att de kan konkurrera med andra europeiska  företag.3 Ifall man  avskaffar  revisionsplikten  kommer  bankerna  vara  tvungna  att  granska företagen på annat sätt eller ta ut högre räntor som riskkompensation.4  EU  har  i  ett  antal  decennier  försökt  få  en  harmoniserad  bolagsrätt  genom  att  eliminera  skillnader  mellan  nationella  bolagsrättsliga  regler.  Detta  för  att  gemenskapens  mål  bland  annat  inkluderar  fri  etableringsrätt  av  företag  över  gränserna.5 En av åtgärderna är att man har beslutat sig för att noterade företag skall  använda  sig  av  redovisningsstandarden  IFRS/IAS  vid  upprättandet  av  sina  koncernredovisningar  inom EU. Det  finns även diskussioner om att  IFRS/IAS skall  appliceras på onoterade företag. 6 Standarden används även  i en rad  länder utanför  EU och är tillsammans med US‐GAAP de mest använda redovisningsstandarderna i  världen.  Då kapitalmarknaden  är global  och  för  att den  skall  fungera mer  effektivt bör de  båda redovisningsspråken vara mer  jämförbara. Harmoniseringen mellan dessa har  påbörjats  och  förhoppningarna  är  stora på  att  redovisningsinformationen  skall  bli                                                        1 Polesie, 1995       2 Svensson, 2003  3 Aggestam Pontoppidan, 2007  4 Noteringar ur Balans, 2007  5 Skog, 2007  6 Buisman, 2007    2  likvärdig runt om i världen.7 IASB, som är standardiseringsorganet bakom IFRS/IAS,  fokuserar på att standarden skall uppfylla informationsbehovet hos riskkapitalister,  då dessa  anses ha  ett  stort  behov  av  information.8 Det  har uppkommit  kritik mot  IFRS/IAS  som  bland  annat  handlar  om  att  standarderna  är  svårhanterliga  och  att  användandet av så kallat verkligt värde är diffust.9  1.2 Problemdiskussion   Det amerikanska energibolaget Enron var inblandat i en av de största redovisnings‐ skandalerna i världen. De skapade en företagsbubbla genom att ge en bättre bild av  företagets resultat och ställning. När bubblan uppdagades var det många parter som  drabbades. En av de påverkade parterna var en av världens då största revisionsfirma  Arthur Andersen. I och med att de godkände redovisningen i Enronkoncernen blev  de  anklagade  för  bristfällig  revision.  Arthur  Andersen  var  även  inblandade  i  Worldcom som drabbades av en stor redovisningsskandal året efter Enron. Bolaget  förbättrade  sitt  rörelseresultat  och  kassaflöde  genom  oriktig  bokföring.  Revisionsfirman upplöstes efter skandalerna och existerar inte längre.10  Även stora amerikanska banker var inblandade i de båda redovisningsskandalerna.  Bankerna erbjöd bland annat Worldcom och Enron enorma krediter i sista minuten  för  att  skydda de ursprungliga  lånen  och  för  att  behålla  klienten.11 Under  90‐talet  erbjöd  de  stora  amerikanska  bankerna  ytterligare  lån  till  skuldsatta  företag.  De  hjälpte även  till att gömma  lånen hos kunderna så att den ekonomiska ställningen  visade att man kunde ta ännu mer lån.12   Efter alla de företagsskandaler som inträffade i USA under 90‐talet instiftades en ny  lag 2002. Lagen heter Sarbanes‐Oxley Act (SOX) och skall tillämpas av företag som  är noterade på amerikanska börser. Syftet med lagen är att förhindra oegentligheter i  företagen.13     Ett  svenskt  exempel  av  en  redovisningsskandal  är  Gusum  Bruk.  De  hade  manipulerat  bokföringen  för  att  dölja  förluster.  Med  hjälp  av  vilseledande  årsredovisningar och missvisande bokföring  fick  företaget krediter  som de  annars  inte hade erhållit. Företagets verksamhet var av stor omfattning och aktierna spreds  till allmänheten. De vilseledande uppgifterna spreds till intressenterna och orsakade  skada  på  grund  av  att  korrekta  riskvärderingar  inte  kunde  utföras. Detta  pågick  under många års tid, men 1988 kunde företaget inte fortsätta vidare, företagsbubblan  sprack och de gick i konkurs.14                                                         7 Buisman, 2007  8 Thinggaard & Nilsson, 2007  9 Buisman, 2007  10 Prins, 2006  11 Prins, 2006   12 Prins, 2006  13 Rockness & Rockness, 2005  14 NJA 1994    3  Bubblor  är  ett  aktuellt  problem men  de  har  uppmärksammats  under  en  lång  tid.  Dessa  kan  påverka  samhällsekonomier15 och  redan  vid  1929‐års  börskrasch16  var  man  medveten  om  vilka  effekter  en  aggressiv  utlåning  till  följd  av  stora  investeringsförväntningar skulle ha på en ekonomi. På grund av detta har stater och  normgivare  försökt  reglera  bort  riskerna  för  bubblor  under  en  lång  tid.  Trots  regulatoriska åtgärder har bubblor uppdagats även under senare tid. Dessa har varit  företags‐, bransch‐ och teknikspecifika. 17  Med  tanke  på  den  diskussion  som  ovan  förts,  träder  det  fram  ett  antal  problemområden  som  anses  vara  intressanta;  exempelvis  i  fallet Gusums Bruk  är  hur  företaget  kunde  skapa  en  oriktig  redovisning  under  flera  års  tid?  Borde  inte  revisorn ha upptäckt det vid sin revision eller banken vid sin kreditbedömning?   Hittills har det  beskrivits  tendenser  om  faror  som har uppkommit  till  följd  av  en  önskan av en global harmonisering av redovisningen. I vissa delar inom debatten av  harmoniseringen, som till exempel i media‐ och forskningsvärlden, ses tecken på en  ökad  risk  för  uppkomsten  av  företagsspecifika  bubblor.  Detta  på  grund  av  att  harmoniseringen  bland  annat  går mot  en  värdering  till  verkligt  värde  av poster  i  balansräkningen.   1.3 Problemformulering   Ovanstående problemdiskussion mynnar ut i följande forskningsfrågor:  • Vad är revisorns och bankens roll vid upptäckandet av företagsbubblor?  • Finns det en risk att fler företagsbubblor skapas genom de nya redovisnings‐ reglerna för koncerner (IFRS/IAS)?   1.4 Syfte  Syftet  är  att  analysera  om  IFRS/IAS‐standarden  ger  en  möjlighet  att  skapa  fler  företagsbubblor  samt  revisorernas  och  kreditgivarnas  ansvar  vid  identifiering  av  dem. Författarna har en utredande ambition när det gäller att uppfylla studiens syfte.   1.5 Avgränsningar  Studien  ämnar  endast  behandla  företag med  revisionsplikt  och  detta  genomförs  endast på en nationell nivå. Med begreppet bubbla menas  företagsbubblor  som är  baserade på  tillgångarnas värdering  inom  aktiebolag. Finansiella bubblor kommer  inte  att  behandlas  på  djupet,  men  kommer  dock  att  beröras.  I  studien  avses  begreppet kreditgivare vara banker. IFRS/IAS kommer enbart behandlas översiktligt  och  generaliseras  med  vissa  exempel,  därmed  kommer  inte  någon  djupgående  diskussion förekomma.                                                         15 Dillén & Sellin, 2003  16 Coase, 1992  17 Bäckström, 1998    4    1.6 Disposition  Kapitel 1  I  Inledning  presenteras  uppsatsens  bakgrund  som  mynnar  ut  i  frågeställning och syfte med avgränsningar.   Kapitel 2  I Teoretisk  referensram behandlas den befintliga  teorin  som  ligger  till  grund för vår analys av.  Kapitel 3  I  Metod  presenteras  och  motiveras  våra  val  av  den  vetenskapliga  ansatsen och metoden.   Kapitel 4  I Empirin redogörs de intervjuer som vi har utfört med de olika parter  som vår undersökning fokuserar på: företag, revisorer och kreditgivare.  Kapitel 5  I Resultat och Analysen presenteras våra resultat av empirin och teorin,  som även analyseras.   Kapitel 6  I  Slutsats  och Diskussionen diskuteras  studien och  en  slutsats utifrån  syftet presenteras. Vidare ges förslag till fortsatta studier.      5  2 TEORETISK REFERENSRAM  I  kapitlet presenteras relevant  litteratur och teori som  ligger till grund  för studien. Ämnen  som presenteras är Företagsbubblor, Företagets redovisning  till verklig värde, Revisorn och  Kreditgivare.  2.1 Företagsbubblor  Nomi Prins är  författare av ”Other People´s Money” och  innan hon blev  journalist  hade  hon  ledande  positioner  i  ett  antal  olika  stora  banker,  till  exempel Goldman  Sachs. Hon  lämnade banklivet på grund av  företagskorruptionen och valde att bli  journalist. I boken Other people´s money har hon skildrat företagskorruptionen och  bubblorna  inom  olika  företag  som  hon  har  kommit  i  kontakt  med  under  sin  verksamhet. Detta  underkapitel  kommer  att  ta  upp de  åsikter  och  fakta  som  hon  förmedlar i boken ”Other People´s Money”.  Bubblor  inom  företag kan uppstå på en  rad olika sätt, som exempelvis när  företag  övervärderar  sina  tillgångar  och  aktiverar  kostnader.  Det  handlar  om  att  få  den  ekonomiska  rapporten  att  se bättre ut  än vad den  egentligen  är, genom  att bland  annat höja värdet på tillgångar samtidigt som skulderna undervärderas eller göms.18   Under  90‐talet utfördes många  företagsköp. Man passade på  att utnyttja goodwill  värderingar  genom  att  övervärdera  dessa  vid  köpetillfället.  Resultatet  blev  att  många företags tillgångar var övervärderade.   AOL Time Warner redovisade en förlust på 99 miljarder dollar, den största förlusten  i  företagshistorien  och  en  av många  bubblor.  Förlusten  bestod  av  bland  annat  en  goodwillnedskrivning på 44 miljarder dollar. Detta  innebar att  företaget delade sig  och gick tillbaka till att vara Time Warner och AOL. Det visade sig dock att AOL var  värd  betydligt  mindre  än  vad  värderingen  visade,  på  grund  av  goodwill‐ nedskrivningen, när bubblan var som störst.   Worldcom aktiverade vissa kostnader så att det skulle se ut som de hade tillgångar,  dessa  kostnader  skulle  dock  ha  kostnadsförts.  Samtidigt  aktiverade  de  en  stor  goodwillpost i redovisningen för 45 miljarder dollar. Denna post blev två år senare  uppskriven  till  50 miljarder  dollar  i  samband med  köpet  av  företaget MCI. När  värdet av MCI sjönk skrev  inte Worldcom ner goodwillposten utan behöll det. När  brotten i Worldcom började upptäckas sa de att en möjlig nedskrivning av goodwill  kommer ske, men de hann inte genomföra nedskrivningen utan gick i konkurs. Om  de hade skrivit ner värdet av goodwillposten vid ett  tidigare  tillfälle hade bubblan  blivit mindre.                                                         18 Prins, 2006    6  De företag som var inblandade i företagsbubblorna under denna tid använde sig av  olika  bokföringstekniker.  Dessa  ledde  till  att  företagen  fick  en  redovisning  med  mindre  skulder  och  kostnader  än  de  verkligen  hade.  Trots  att  bankerna  var  medvetna om detta kunde företagen låna ännu mer pengar. Företag och banker höll  varandra som gisslan, eftersom bankerna kontrollerade tillgången till billiga krediter  och företagen skapade en efterfrågan för de pengarna genom att använda bankerna  mot varandra och utnyttja deras konkurrens. Bankerna ville fortsätta med att låna ut  kapital  och  företagen  ville  knyta  till  sig  kapital,  samtidigt  ville  de  också  att  balansräkningarna  skulle  se  kreditvärda  ut  så  att  utlåningen  kunde  fortsätta.  Allteftersom  balansräkningen  förbättrades  blev  kreditvärdigheten  och  börsvärdet  också bättre. Det  innebar  i  sin  tur att  företaget  fick bättre värdering och vidare en  billigare kredit.19  2.1.1 Finansiella bubblor När tillgångspriserna ökar upplever hushållen och företagen att de är rikare, vilket  innebär  att  deras  säkerheter  som  de  ställer  ut  när  de  lånar  till  konsumtion  och  investeringar ökar i värde. Företag får lättare och billigare att låna från kreditgivarna  på grund av kreditsäkerheten ökar. När  tillgångspriserna  svänger kan det  få  stora  effekter på hushållen,  företagen och stabiliteten  i det  finansiella systemet, eftersom  aktörerna  tror  på  att  större  förmögenhet  existerar.  Lånefinansierad  konsumtion,  investering, finansiell tillgång och fastighet kan leda till en stark kreditexpansion och  kan ytterligare driva upp tillgångspriserna. När tillgångspriserna stiger mer än vad  som  är  välgrundat,  utifrån  underliggande  ekonomiska  faktorer,  blir  ett  prisfall  ofrånkomligt. Detta kan bli kostsamt om kreditgivarna har accepterat  tillgångarna  som säkerhet för de lån de har utgett. Det innebär att tillgångspriserna har pressats  upp över ekonomiska fundamenta och det beskrivs som att det uppstått en bubbla  på tillgångsmarknaden.20   Den grundläggande definitionen på en bubbla är: dagens höga pris på en  tillgång  grundar sig bara på att  investerare  tror att  försäljningspriset kommer att vara högt  imorgon, samtidigt som fundamentala faktorer inte talar för den rådande prisnivån.  En  annan  definition  på  en  bubbla  är:  det  som  är  kvar  då  aktiens  fundamentala  värden  har  tagits  bort  från  aktiens  pris.  Enligt  dessa  definitioner  kan marknaden  själv skapa en bubbla genom att aktörerna påverkar varandra och driver upp priset  samt aktien kurs.21 Företag värderas alltså enligt de värden som  ligger  i  framtiden,  samtidigt som den framtida utvecklingen inte är given. Detta innebär att man gissar,  dessa  gissningar  är  alltså  en  del  av  priserna  och  påverkar  därmed  också  de  grundläggande värderingarna av aktierna.22   När  bubblan  brister  och  priserna  sjunker  kan  det  leda  till  att  företagen  ökar  sitt  sparande  och  investeringar  faller. Minskad  efterfrågan minskar  företagens  vinster                                                        19 Prins, 2006  20 Hessius, 1999  21 Stiglitz, 1990  22 Soros, 2000    7  och  konkurserna  stiger  som  leder  till  förluster  i  bankerna,  samtidigt  som  värdet  urholkas  på  de  säkerheter  som  har  ställts  ut,  vilket  också  kan  spä  på  kreditförlusterna.  Ett  försämrat  bankresultat  kan  minska  utbudet  av  lån  och  att  lönsamma  investeringar  inte genomförs. Fallande  tillgångspriser kan alltså utlösa  i  värsta fall en finansiell kris.23    Det  är  svårt  att  vara  säker  på,  för  en  extern  kritiker,  när  en  ökning  i  tillgångsvärderingen representerat en bubbla eller om den verkligen är motiverad av  underliggande  faktorer,  eftersom  varken  bubblor  eller  fundamentala  värden  är  direkt observerbara. Det finns  inget hinder för olika psykologiska faktorer att blåsa  upp priset på olika  tillgångar utöver det  som är motiverat,  eftersom de  förstärker  både upp‐ och nedgångar.24  När  till  exempel  ny  teknik  kommer  kan  aktörerna  bli  för  optimistiska  och  övervärdera ett företags vinstutsikter. Investerare är beredda att köpa en tillgång till  allt  högre  priser  eftersom  de  hoppas  på  fortsatt  prisuppgång.  Detta  innebär  att  bubblan hålls i liv och byggs på trots risken för att den kan spricka på grund av att  den ger  en överavkastning. En  investerare kan  lockas göra  investeringar  i möjliga  bubbeltillgångar eftersom bubblan ökar snabbt, samtidigt som kostnaderna får bäras  till stor del av andra som är i samma sits när bubblan spricker. En undersökning har  visat att överdriven kreditökning kan bidra  till att bubblor skapas, av den orsaken  att  lånefinansierade  investerare  är  villiga  att  investera  i  tillgångar  vilkas  priser  överstiger  de  som  skulle  råda  om  alla  placerade  kapital  endast  för  sina  egna  pengar.25   En  aktuell  fråga  är  hur  redovisningsregler  skall  utarbetas  för  att  skapa  så  bra  förutsättningar som möjligt för  långivare och placerare att bilda sig en uppfattning  om  företagens  betalningsförmåga  och  vinstutsikter,  men  olagligheter  kan  dock  aldrig förhindras.26                                                             23 Hessius, 1999  24 Hessius, 1999  25 Dillén & Sellin, 2003      26 Srejber, 2002    8    2.2 Företagets redovisning till verkligt värde  Som  medlemsnation  i  Europeiska  Unionen  har  Sverige  förbundit  sig  att  implementera de direktiv och anta de förordningar som EG utfärdar. Storbritanniens  inträde  i EG  innebär att deras väsentliga redovisningsbegrepp ”true and fair view”  har upphöjts till en övergripande princip i EG:s redovisningsdirektiv.  Begreppet  återfinns  även  i  IFRS/IAS,  vilken  Europaparlamentet  och Ministerrådet  antog genom  IAS‐förordning som  innebär att ”alla noterade  företag  fr.o.m. år 2005  skall  upprätta  sina  koncernredovisningar  i  enlighet  med  de  standarder  som  utfärdats av  IASB och som antagits av kommissionen”.27 Därmed har begreppet en  viktig  funktion  i  redovisningen,  men  vad  innebär  det  egentligen?  Det  finns  diskussioner kring detta28.  EG  försökte definiera begreppet  i det  fjärde direktivet, som bland annat behandlar  hur olika  tillgångar  skall värderas. Det  fjärde bolagsdirektivet  togs  fram  för  att  få  medlemsländernas  redovisningslagstiftning  att  harmoniseras  och  att  etablera  minimikrav  på  den  ekonomiska  information  som  ges  ut.  Enligt  direktivet  skall  årsbokslutet ge en mer  rättvisande bild  (true and  fair view) av bolagets  tillgångar  och skulder vilket innebär:  1. Årsredovisningen  skall  bestå  av  balansräkning,  resultaträkning  och  noter.  Dessa handlingar bildar en helhet.  2. De skall upprättas på ett överskådligt sätt och enligt föreskrifterna i det fjärde  direktivet.  3. Årsredovisningen skall ge en rättvisande bild (true and fair view) av bolagets  tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat.  4. När tillämpningen av föreskrifterna  i detta direktiv  inte räcker till för att ge  en rättvisande bild enligt punkt tre, skall ytterliggare upplysningar lämnas.  5. Om undantagsvis tillämpningen av en föreskrift i detta direktiv är stridande  med den skyldighet som  föreligger enligt punkt  tre, skall avsteg göras  från  den aktuella  föreskriften  så att en  rättvisande bild enligt punkt  tre uppnås.  Varje sådant avsteg skall anmärkas  i en not med upplysning om skälen  för  avsteget  och  om  den  inverkan  som  detta  kan  ha  på  bolagets  tillgångar,  skulder,  ekonomiska  ställning  och  resultat. Medlemsstaterna  får  bestämma  när  avsteg  kan  ske  och  får  föreskriva  de  undantagsregler  som  behövs.  Medlemsstaterna  får  tillåta  eller  kräva  att  annan  information  lämnas  i  årsredovisningen utöver vad som fordras enligt detta direktiv.29                                                        27 Smith, 2006           28 Buisman, 2007  29 Riahi‐Belkaoui, 2004          9  Det första stycket  i punkt fem har  lagstiftaren  i Sverige valt att  inte  implementera i  lagen,  som  innebär  att  lagen  skall  frångås  om  en  rättvisande  bild därigenom  kan  uppnås.  EG lyckades inte ge en klar definition av begreppet, detta ledde till att begreppet har  översatts  och  tolkats  olika  i  de  aktuella  länderna.  Länderna  har  tagit  till  sig  begreppet så att det passar med deras nationella redovisningskultur och tradition.30   IASB:s  standarder,  som baseras bland annat på  true and  fair view, har på  senare år  gått mot en värdering till verkligt värde istället för historiskt anskaffningsvärde för  vissa tillgångar.31 Detta beror bland annat på de förväntningar som har växt fram för  årsredovisningarna av en del  intressenter. Årsredovisningen  skall vara aktuell och  på det sättet representeras av begreppet fair. Det är dock inte alltid lätt att uppnå fair‐ begreppet,  vilket  finns  i  det  verkliga  värdet.  Det  verkliga  värdet  består  ofta  av  subjektivitet på grund av den flexibilitet som finns  i reglerna, vilket  innebär att om  värdering  till  verkligt  värde  sker  så  kan  värdet  vara  olika  beroende  på  vem  som  värderar.  Detta  tyder  på  att  det  måste  finnas  en  etisk  norm  i  värderingen  av  tillgångar,  eftersom  reglerna  öppnar  möjligeter  att  begå  brott  och  genomföra  resultatutjämning samt management of earnings.32   2.2.1 IASB:s standarder Värdering till verkligt värde används i IFRS/IAS idag till ett antal olika tillgångsslag  och fler kommer det att vara i framtiden.33 IASB har tagit fram ett discussionpaper där  de  kommer med  förslag  om  att  göra  det möjligt  för  företag  att  använda  sig  av  värdering till verkligt värde även vid det första värderingstillfället.34  I  IAS  16 Materiella  anläggningstillgångar  tillåts  två  olika  värderingssätt  efter  det  första  redovisningstillfället,  nämligen  anskaffningsvärdemetoden  eller  omvärde‐ ringsmetoden. Det omvärderade beloppet består av  tillgångens verkliga värde vid  den  tidpunkten  efter  avdrag  för  efterföljande  ackumulerade  avskrivningar  och  nedskrivningar. Omvärderingen  skall göras  så ofta  så  att det  redovisade beloppet  inte väsentligt skiljer sig från ett verkligt värde, metoden får endast användas om det  verkliga värdet kan beräknas på tillförlitligt sätt. Det verkliga värdet kan bestämmas  på olika sätt beroende på vilken tillgång som värderas. För byggnader och mark är  det verkliga värdet ett marknadsvärde som bestäms av oberoende värderingsmän.  Om  inte marknadsvärdet  kan  fastställas  kan det  verkliga  värdet  utgöras  av  olika  modeller,  som  avkastningsvärdering,  för  till  exempel  fabriker  och  maskiner.  En  positiv omvärdering redovisas mot en omvärderingsreserv i eget kapital, medan en                                                        30 Riahi‐Belkaoui, 2004           31 Smith, 2006            32 Riahi‐Belkaoui, 2004           33 Buisman, 2007  34 Thinggaard & Nilsson, 2007    10  negativ  omvärdering  redovisas  mot  resultatet  när  omvärderingsreserven  är  förbrukad.35   Avseende  immateriella tillgångar yttrar IAS 38 att en  immateriell tillgångs verkliga  värde  återspeglar  marknadsförväntningar  om  sannolikheten  för  att  tillgångens  framtida ekonomiska fördelar kommer att tillfalla företaget. Det verkliga värdet kan  utgöras  av  en  aktiv  marknad,  tänkt  pris  mellan  oberoende  parter  och  erkända  beräkningsmodeller.  Här  förekommer  också  omvärderingsmetoden,  där  omvärdering  sker  vid  en  värdeökning  eller  vid  en  värdeminskning  för  tillgångar  som har obegränsad nyttjandeperiod.36  Ett  annat  exempel  på  flexibilitet  i  redovisningen  finns  i  IAS  19  Ersättning  till  anställda, där företagets förpliktelser att betala ut pensioner i framtiden är en del av  standarden.  För  att  kunna  redovisa  pensionsförpliktelser måste  vissa  auktuariella  (försäkringsmässiga) antaganden göras. Det innebär att antaganden sker beträffande  till  exempel  livslängden  och  personalomsättningen  (demografiska  antaganden),  pensionsbetalningarnas  storlek  och  avkastning  på  förvaltningstillgångar  samt  diskonteringsränta (finansiella antaganden).37   Ett  annat  område  där  värdering  till  verkligt  värde  förekommer  är  IAS  40  Förvaltningsfastigheter.  Verkligt  värde  är  fastighetens  marknadsvärde,  vilket  innebär det pris som kan erhållas på balansdagen. Om detta värde inte finns sker en  jämförelse med  en  annan  fastighet.  Ett  tredje  alternativ  att  fastställa  ett  verkligt  värde  sker  genom  att  beräkna  nuvärdet  av  uppskattade  framtida  betalnings‐ strömmar. Alla dessa alternativ måste kunna fastställas på ett tillförlitligt sätt.38  2.2.2 Kontrollbalansräkning För  företag  som  inte  tillämpar  IFRS/IAS  förekommer  inte  värdering  till  verkligt  värde  lika  ofta.  I  dessa  företag  tillämpas  verkligt  värde  främst  i  kontrollbalans‐ räkningen,  som  skall upprättas av  styrelsen och granskas av  revisorn vid  följande  två situationer:   1. ”När  det  finns  skäl  att  anta  att  bolagets  eget  kapital,  beräknat  enligt  Aktiebolagslagen (ABL) 25 kap. 14 §, understiger hälften av det registrerade  aktiekapitalet, eller  2. När det  vid  verkställighet  enligt  4  kap. Utsökningsbalken  har  visat  sig  att  bolaget saknar utmätningsbara tillgångar.”39  Lagstiftningen  tillåter  i vissa  fall att göra avsteg  från  försiktighetsprincipen och de  principer som tillämpas i den ordinarie verksamheten. Detta för att man skall kunna  utreda  bolagets  ställning  och  fastställa  möjligheterna  att  fortsätta  driva                                                        35 IFRS/IAS, 2006, IAS 16, pkt 5‐42  36 IFRS/IAS, 2006, IAS 38, pkt 75‐87  37 IFRS/IAS, 2006, IAS 19, pkt 72‐104  38 IAS/IFRS, 2006, IAS 40  39 ABL, 2005, 25 kap 13 §    11  verksamheten. Tillgångar  får  tas upp  till  ett högre värde  och  skulder  till  ett  lägre  värde i kontrollbalansräkningen än i årsredovisningen om detta är förenligt med god  redovisningssed.  I  en  kontrollbalansräkning  får  alltså  tillgångar  värderas  till  nettoförsäljningsvärde  om  detta  är  mer  förmånligt  för  företaget.  Nettoförsäljningsvärdet är det pris  som bolaget beräknar uppnå och bedömningen  baseras på att företaget fortlever på basis av den information som är tillgänglig.40                                                         40 FAR/SRS, 2007, RedR2 Kontrollbalansräkning             12  2.3 Revisorn  Hur har revisorerna kunnat tillåta alla företagsskandaler under de senaste åren? De  skall vara oberoende, ha hög  integritet,  stå  för moral och etik  samt ha  full  insyn  i  företagets  verksamhet.  Borde  de  inte  ha  upptäckt  redovisningsfiffel,  orimliga  bonusprogram  för  börsbolagschefer  samt  oetiskt  och  brottsligt  agerande?  Detta  scenario  har  upprört  många  människor  och  samhällsorganisationer,  där  de  framhäver revisorns passivitet. Revisorerna har försvarat sig med att det är omöjligt  att granska allt och det är orimligt att begära att de skall vara ”moralisk polis”  för  styrelser  och  företagsledningar.  Det  finns  skillnader  i  vad  uppfattningen  om  revisorns  roll  är  mellan  allmänheten  och  revisorerna,  detta  har  lett  till  ett  förväntningsgap. Värderingar  är  idag  av  stor  betydelse, de påverkar hur  revisorn  uppfattas  och  bedöms  i  sin  yrkesroll.  Det  har  blivit  svårare  för  en  revisor  att  motivera sitt agerande genom att säga att regelverket har följts, när omvärlden anser  att den underliggande verkligheten talar ett annat språk.41  I  det  moderna  samhället  är  revision  en  betydelsefull  och  nödvändig  funktion,  eftersom revisionen kvalitetssäkrar information. Tillförlitlig informationen har blivit  allt  viktigare  för  en  rad  olika  aktörer  i  och  med  kapitalmarknadens  ökade  betydelse.42  2.3.1 Revisorns granskning Revisorer  skall  finnas  i  alla  aktiebolag  och  skall  framförallt  revidera  årsredovis‐ ningen,  bokföringen  och  förvaltningen  i  verksamheten,  samt  lämna  en  revisions‐ berättelse  över  granskningen.43 Revisorn  skall  ta  ställning  till  jävsbestämmelserna  samt  om det  är något  som kan  rubba  revisorns  opartiskhet  eller  självständighet.44  Revisorns  relation  till  klienten  omfattas  även  av  tystnadsplikt.  Revisorn  får  inte  lämna  upplysningar,  till  den  som  saknar  rätt,  om  företagets  angelägenheter  som  revisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara  till skada för företaget.45 Detta är en förutsättning för att revisorn skall kunna få fram  den känsliga informationen om företaget och bygga upp ett förtroende med klienten.  Enligt den associationsrättsliga  lagstiftningen får tystnadsplikten dock brytas bland  annat vid den upplysningsskyldighet som en revisor har vid misstanke om brott.46   Revisorn  är  även  skyldig  att  lämna  nödvändiga  upplysningar  till  medrevisor,  lekmannarevisor,  särskild  granskare,  ny  revisor,  och  vid  konkurs  till  konkursförvaltaren.  Vidare  skall  revisorn  lämna  alla  upplysningar  som  bolagsstämman  begär  om  det  inte  är  till  väsentlig  skada  för  bolaget  samt                                                        41 Johansson m.fl., 2005       42 Ibid.  43 Dahlqvist & Elofsson, 2005       44 Revisorslagen, 2001, 21 §  45 Revisionslagen, 1999, 35 §  46 Dahlqvist & Elofsson, 2005         13  upplysningar  om  bolagets  angelägenheter  till  undersökningsledaren  under  förundersökning i brottmål.47   Revision  består  utav  räkenskaps‐  och  förvaltningsrevision  och  skall  utföras  enligt  god  revisionssed,  vad  detta  är  framgår  av  Revisorsnämndens  (RN)  uttalanden,  FAR:s  rekommendationer  samt  beslut  i  disciplinärärenden.  Exempel  på  god  revisionssed är att tillgångar och skulder skall existera och vara riktigt värderade på  balansdagen samt att årsredovisningens information ger en rättvisande beskrivning  av bolagets resultat och ställning.48  Enligt FAR‐rekommendationen Revisionsstandard  (RS) skall en  revision börja med  en  informationsinsamling  och  en  planering  av  revisionen,  där  gransknings‐ omfattningen bestäms med hänsyn till risken.49   Därefter upprättas ett granskningsprogram. Granskningen  som  revisorn utför  sker  ofta genom stickprov, där en blandning av substans‐ och kontrollgranskning brukar  förekomma  och  den  skall  vara  så  omfattande  som  god  revisionssed  uppmanar.50  Substansgranskning  innebär  att  innehållet  i  olika  resultat‐  och  balansposter,  i  löpande redovisning eller i bokslut revideras, medan kontrollgranskning riktar in sig  på företagets internkontrollsystem.51 Arbetet skall inriktas på de områden där risken  för  väsentliga  fel  är  störst.  Fel  i  redovisningen  är  väsentliga  om  de  är  av  sådan  omfattning  eller  art,  att  om  de  varit  kända  för  en  omdömesgill  bedömare,  hade  påverkat dennes ställningstagande.52   Vid granskning av  räkenskaperna  skall  revisorn bl. a. granska att värderingar och  rubriceringar  i  årsredovisningen  är  riktiga  och  att  den  lämnade  informationen  stämmer överens med bokföringen och att de olika lagarna följs.53   Vid  förvaltningsrevisionen använder sig  revisorn bland annat av styrelseprotokoll,  avtal  och  budgetar. Revisorn  skall  redogöra  för  eventuella  överträdelser mot  den  associationsrättsliga  lagstiftningen  och  bedöma  om  företagsledningen  har  en  tillfredställande kontroll över verksamheten och bolagets risksituation.54   En revisor skall, förutom att se till företagets och ägarnas intresse, skydda företagets  utomstående  intressenter genom att se  till att bolagets räkenskaper och  förvaltning  har  genomgått  en  kontroll.  Revisionen  ger  en  säkerhet  för  att  bolagets  externa  redovisning  avspeglar  företagets  förhållande  på  ett  korrekt  sätt  och  att VD:n  och  styrelsen har fullgjort sin tillsynsplikt.55                                                        47 ABL, 2005, 9 kap 41‐46 §§,   48 Dahlqvist & Elofsson, 2005       49 FAR 2005, RS300 Planering    50 Ibid.  51 FAR, Revision, en praktisk beskrivning, 2006           52 Dahlqvist & Elofsson, 2005       53 FAR 2005, RS200 Mål och generella principer     54 Dahlqvist & Elofsson, 2005      55 Dahlqvist & Elofsson, 2005        14  Styrelseledamöterna  och  VD  kan  bli  ersättningsskyldiga  om  de  uppsåtligen  eller  oaktsamt  skadat  bolaget.  För  att  bedöma  en  skada  får  revisorn  utgå  från  hur  företagets resultat, ställning, likviditet och finansiering påverkats genom de aktuella  förvaltningsåtgärderna  eller  försummelserna.  Revisorn  skall  även  beakta  om  VD  eller styrelse gynnats på ett olämpligt sätt, om de inte har fullgjort sina plikter eller  överträtt sina befogenheter och lagbestämmelser.56  Styrelseledamöter  och VD  skall  skriva  på  årsredovisningen. Därmed  bekräftas  att  den uppfyller de krav lagen ställer och att den ger en rättvisande bild av företagets  ställning.  Revisorns  underskrift  fritar  inte  ledamöterna  från  ansvar  om  de  försummat  sina  plikter,  utan  skall  betraktas  som  att  revisorn  granskat  årsredovisningen och godkänt den. Revisorn kan dock bli ansvarig om denne  inte  reviderat ett bolag utifrån god revisionssed.57  2.3.2 Revisorns dokumentation, rapporter och anmärkningar Revisorn  skall  dokumentera  sådan  information  som  är  väsentlig  för  att  dennes  arbete, opartiskhet och självständighet skall kunna bedömas.58 Det skall bland annat  anges  vad  som  har  granskats,  hur  och  när  granskningen  har  utförts,  vilken  omfattning  granskningen  har  haft,  vilka  bedömningar  som  har  gjorts  samt  vilka  slutsatser som har dragits. Dokumentationen skall  förvaras  i minst  tio år och skall  inte vara åtkomlig för obehöriga.59   Revisionsberättelse, som är den enda offentliga årliga rapporten från revisorn, skall  innehålla ett uttalande om årsredovisningen har upprättats enligt Årsredovisnings‐ lagen  (ÅRL). Revisorn  skall  i  revisionsberättelsen  även  uttala  sig  bland  annat  om  styrelsen  och  VD:n  bör  beviljas  ansvarsfrihet  gentemot  bolaget  och  om  bolagsstämman  bör  fastställa  balansräkningen  och  resultaträkningen.60 Vid  en  ren  revisionsberättelse uttalar  sig  revisorn med hög men  inte absolute  säkerhet att det  inte  finns  några  väsentliga  fel,  detta  innebär  att  en  ren  revisionsberättelse  inte  är  någon  garanti  för  att  allt  står  rätt  till. Det  skall  framgå  tydligt  om  en  revisions‐ berättelse  är  oren,  till  exempel  genom  att  de  formuleringar  som  inte  följer  standardutformningen är kursiverade.61   Andra sätt att rapportera är genom erinringar och påpekanden. Dessa är dock  inte  offentliga.62 En erinran, som lämnas skriftligen till ledningen, används för att påpeka  allvarliga omständigheter  i bolaget och kan avse  förhållanden som gör att revisorn  måste  överväga  anmärkning  i  revisionsberättelsen. 63    Påpekanden,  som  lämnas                                                        56 FAR 2005, RS209 Granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning  57 Dotevall, 1999         58 Revisorslagen, 2001, 24 §  59 Dahlqvist & Elofsson, 2005         60 ABL, 2005, 9 kap 28‐32 §§  61 FAR, Revision, en praktisk beskrivning, 2005        62 Dahlqvist & Elofsson, 2005         63 ABL, 2005, 9 kap 35 §,     15  skriftligen eller muntligen, berör mer rutinmässiga uttalanden om mindre allvarliga  fel som bör åtgärdas.64  Upplysningar eller anmärkningar i revisionsberättelsen skall enligt FAR:s RS endast  avse  väsentliga  avvikelser  i  räkenskaperna,  årsredovisningen  eller  förvaltningen.  Väsentliga  fel som upptäcks under  revisionen skall påtalas  för  ledningen, men om  felen  korrigeras,  behöver  inte  revisorn  avge  en  oren  revisionsberättelse.  Det  kan  dock förekomma att en anmärkning tas  in  i revisionsberättelsen, även om företaget  rättar till felet, detta kan vara fallet vid allvarliga överträdelser eller då felen kvarstår.  Utfallet blir alltså en så kallad oren revisionsberättelse. Enligt RN är eftersläpningar i  bokföringen, bristfälliga kassarutiner och försummelse att  i rätt tid redovisa skatter  exempel på sådana felaktigheter som skall anmärkas i revisionsberättelsen om de är  allvarliga,  oavsett  om  rättelse  skett  eller  inte.65 En  revisionsberättelse  som  avviker  från standardutformningen, en såkallad oren  revisionsberättelse, kan vara allvarlig  för företaget, men även för styrelse och VD. Det kan  leda  till stor uppmärksamhet,  speciellt om företaget har många aktieägare och är marknadsnoterat.66   2.3.3 Revisorns anmälningsskyldighet vid misstanke om brott År  1999  kom  en  lag  till  stånd  som  innebär  att  revisorer  har  anmälningsplikt  vid  misstanke  av  vissa  uppräknade  brott.  Exempel  på  dessa  är  bokföringsbrott,  bedrägeri, svindleri, trolöshet mot huvudman och skattebrott. Skyldigheten att agera  gäller dock bara vid  fullbordade brott och  i  aktiebolag. Revisorn  skall  alltså vidta  åtgärder  om denne  finner  att det  kan misstänkas  att  en  styrelseledamot  eller VD,  inom ramen för bolagets verksamhet, har gjort sig skyldig till de aktuella brotten.67   Revisorn  skall  inte  söka  efter  brott,  utan  om  den  upptäcker  något  i  sitt  revisionsarbete och misstanken om brott byggs upp skall anmälning ske. Lagtexten  definierar  inte vad “kan misstänkas”  innebär, utan det kan variera  från  fall  till  fall  och måste bedömas specifikt i varje situation. Ekobrottsmyndigheten anser dock att  begreppet har en relativt låg grad av misstanke och att revisorn skall anmäla vid en  bevisgrad av 5‐20 %. En undersökning har visat att 80 % av revisorerna vill känna  sig till 75 % säkra innan de anmäler brottsmisstanke.68   Om  revisorn  misstänker  att  VDn  eller  styrelsen  har  begått  ett  brott  som  finns  uppräknat  i 9 kap 42 § 2005 ABL skall denne underrätta styrelsen om misstanken.  Styrelsen  kan  inom  fyra  veckor  avhjälpa  de  skadliga  effekterna  av  brottet,  då  behöver  inte  revisorn  avgå  eller  lämna  anmälan  till  ekobrottsmyndigheten.  Om  styrelsen  inte  vidtar  åtgärder  skall  revisorn  avgå,  anmäla  sin  avgång  till                                                        64 Dahlqvist & Elofsson,  2005          65 Dahlqvist & Elofsson,  2005                 66 FAR, Revision, en praktisk beskrivning, 2006            67 ABL, 2005, 9 kap 42 § och Dahlqvist & Elofsson, 2005      68  BRÅ‐rapport 2004:4              16  Bolagsverket och samtidigt avge en anmälan tillsammans med en redogörelse för sin  brottsmisstanke till åklagaren.69  Revisorn behöver inte avgå eller lämna underrättelse till åklagare om något av de tre  följande kriterierna uppfylls:  1. de skadliga verkningarna av brottet har avhjälpts  2. det misstänkta brottet har redan anmälts,  till exempel av styrelsen,  till polis  eller åklagare  3. det misstänkta brottet framstår som obetydligt   Revisorns avgång och anmälan  till åklagaren behöver  inte  föregås av underrättelse  till styrelsen  i  två  fall. Det  första  fallet är om det kan antas att styrelsen  inte skulle  vidta  några  skadeförebyggande  åtgärder  om  underrättelsen  inträffade. Det  andra  fallet  är om underrättelsen  av  annat  skäl  framstår  som meningslös  eller  stridande  mot syftet med underrättelsen.70  2.3.4 Revisorns straffrättsliga ansvar Revisorn har ett långtgående ansvar, vilket innebär att denne kan, vid händelser av  bedrägeri eller grova  fel, dömas av domstol eller varnas av  revisorsnämnden. Om  revisorn  lämnar  råd  till  sin  klient  och  rådet  innebär  att  klienten  begår  brott,  så  riskerar revisorn att dömas till medhjälp för det aktuella brottet. Medan om revisorn  utför  en  felaktig  handling  åt  klienten,  till  exempel  bokför  eller  deklarerar  fel,  så  riskerar  denne  att  dömas  för  det  aktuella  brottet,  i  vårt  exempel  innebär  det  att  revisorn blir dömd för bokföringsbrott eller skattebrott.71  Revisorn  kan  komma  att  ansvara  för  osant  intygande,  till  exempel  genom  att  i  revisionsberättelse  inkorrekt säga att  revisionen har utförts enligt god  revisionssed  eller  om  denne  upprättar  ett  intyg med  oriktigt  innehåll. Om  revisorn  istället  på  grund  av  bristfällig  granskning  eller  andra  skäl  i  strid  mot  god  revisionssed  åsidosätter att anmärka på förhållanden av betydelse kan denne dömas till medhjälp  om brott föreligger. Revisorn ansvarar alltså straffrättsligt för de råd, den handling  denne utför och för sina uttalanden i sin revisionsberättelse.72  Rådgivnings‐,  biträdes‐  och  näringsförbud  är  andra  påföljder  som  kan  drabba  en  revisor. Rådgivningsförbudet  innebär  ett  förbud  att  utöva  rådgivningsverksamhet  under  högst  fem  år.  Biträdesförbudet  innebär  ett  förbud  att  lämna  juridiskt  eller  ekonomiskt  biträde  under  högst  tio  år.  Näringsförbudet  drabbar  främst  företagsledare,  när  de  har  gjort  sig  skyldiga  till  brott  i  näringsverksamhet.                                                        69 ABL, 2005, 9 kap 43‐44 §§ och FAR, Revision, en praktisk beskrivning, 2006       70 ABL, 2005, 9 kap 42‐44 §§   71 Dahlqvist & Elofsson, 2005          72 Ibid.     17  Näringsförbudet innebär att man inte får vara formell eller faktisk företrädare för ett  företag.73                                                        73 Dahlqvist & Elofsson, 2005    18    2.4 Kreditgivaren   De  flesta  kreditgivare  är  idagsläget  bankaktiebolag. Det  finns  dock  en  rad  andra  kreditgivare  som  ett  företag  kan  vända  sig  till  förutom  banker:  hypoteksinstitut,  försäkringsbolag, finansieringsbolag och myndigheter. Bankerna delas  in  i  tre olika  sorter:  affärsbanker  som  även  benämns  bankaktiebolag,  sparbanker  och  medlemsbanker. 74  Bankaktieföretag är vinstdrivande företag med krav på avkastning till aktieägarna.75  Deras  intäkter  består  av  avgifter  till  kunder  och marginaler  som  uppstår mellan  bankens  inlåningsränta och utlåningsränta. På marknaden  finns det många aktörer  som konkurrerar om kunderna. För att ett bankinstitut skall kunna vinstmaximera  skall  man  beakta  alla  slags  kunder,  även  de  kredittagare  som  utgör  en  osäkrarekundkategori. Om man endast beviljar  lån  till säkra kunder med  låg ränta  uppnår  bankerna  inte  sina  höga  marginaler,  vilket  i  sin  tur  leder  till  sämre  lönsamhet.76 Kreditgivaren måste  därför  avgöra  om man  skall  bevilja  krediter  till  kredittagare med höga risker så att man kan ta ut högre räntesatser från dem.77 Detta  ger bankerna ökade vinster då en högre risk innebär en högre avkastning.78  Banker och kreditinstitut är  förpliktigade att  följa Lag om bank‐ och  finansierings‐ rörelsen  (2004:297).  Finansinspektionen  och  Riksbanken  ser  till  att  dessa  lagar  efterlevs, denna tillsyn är enligt Urban Funered god och har kommit att fokusera på  bankernas  interna kontrollsystem.79 Lagen  innehåller  regler om hur  en bank  skall  bedriva  sin  rörelse. Flera av paragraferna har blivit omgjorda och dessa har börjat  gälla  från  februari  2007.  Enligt  6  kap.  2  §  skall  ett  kreditinstitut  se  till  att  deras  sammantagna risker inte äventyrar institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser.  Detta  betyder  kort  att  bankerna  måste  ha  god  kontroll  över  sina  risker.  De  uppdaterade  reglerna  innebär  att  kreditinstitutet  måste  ha  ett  utarbetat  internkontrollsystem  för  att  kunna  säkerställa  att  deras  kapital  täcker  den  exponerade risken. Ett kreditinstitut får endast bevilja krediter till kredittagare  i de  fall  man  bedömer  att  ”förpliktelserna  på  goda  grunder  kan  förväntas  bli  fullgjorda”.80 Detta kan man jämföra med den förra Bankrörelselagen (1987:617) som  säger att det  skall  finnas ”trygga  säkerheter  i  fast‐ eller  lös egendom”. Underlaget  som  skall  användas  vid  kreditprövning  skall  av  kreditgivaren  bedömas  vara ”tillräckligt… för att bedöma risken med att bevilja krediten”.81                                                        74 Broomé m. fl., 1998  75 Funered, 1994  76 Broomé m.fl., 1998   77 Broomé m.fl., 1998  och Funered, 1994  78 Svedin, 1992  79 Funered, 1994  80 Lag om bank och finansieringsrörelsen (2004:297)  81 Ibid.    19  På 1980‐talet var det många banker som beviljade krediter genom att följa dåtidens  Bankrörelselag och nöjde sig med att säkerställa att det fanns säkerheter  i fast eller  lös egendom. Dåtidens värderingar av bland annat fastigheter visade sig vara alltför  vidlyftiga och kreditinstituten  förlorade mycket pengar då många kredittagare  inte  kunde fullgöra sina förpliktelser och säkerheterna sjönk i värde.82  2.4.1 Kredittagaren Kredittagarna  är  företag  som  har  ett  konstaterat  kapitalbehov  som  har  gett  anledning  till  ett kreditbehov.83 Kapitalbehovet kan uppstå av olika  skäl vilka kan  skilja sig i tidsperspektiv. Exempelvis kan ett företag lösa de kortare kreditbehoven  med  lägre  summor med hjälp  av  en  checkkredit, men  en  större  investering måste  lösas  med  ett  längre  kreditangagemang.  Vid  analys  av  kapitalbehov  så  skall  företaget ta ställning till olika finansieringslösningar.84 Företaget kan välja att bland  annat söka riskkapital, pengar hos befintliga aktieägare, vilket leder till en ökning av  det egna kapitalet, eller söka främmande kapital hos kreditinstitut.85   Kreditgivningen påverkas av en rad faktorer: hur länge företaget har funnits, om det  har lyckats ekonomiskt, ledningens kompetens, marknadsutveckling, säkerheter och  företagets  kunskap  om  kreditmarknaden.  Vidare  är  det  viktigt  att  företagets  representant  har  ”förmåga  att  skapa  förtroende  hos  kreditgivare  om  företagets  framtid.”86   Mindre aktiebolag har oftast  inte den ekonomiska kompetensen som större  företag  har,  dessa  får  vanligtvis  hjälp  av  sin  bankman  med  beräkningar  av  eventuella  kapital‐ och kreditbehov. På grund av detta har kreditgivaren en större kontroll över  risken med kreditgivningen.87  2.4.2 Kreditbedömningen Både  kreditgivare  och  kredittagare  är  intresserade  av  att  generera  vinster  åt  sig  själva. Kredittagaren vill få ett lån, för att han tror att kapitalet kommer att generera  vinster  inom  företaget. Denne vill även  få  lånet  till  lägsta kostnad. På andra sidan  har vi kreditgivaren som skall bedöma ifall kredittagaren skall beviljas krediten. Vid  bedömningen  skall man  se  till  att  kreditgivaren  kan  skapa  vinst  på  sin  utlåning  samtidigt  som  man  skall  vara  säker  på  att  förpliktelsen  blir  fullgjord  av  kredittagaren. Detta är en del av kreditförhandlingen. Förhandlingen kommer att ha  olika  utgång  baserat  på  kreditgivarens  och  kredittagarens  argument  och  förhandlingsförmåga.88 För att bankerna skall kunna leva upp till de krav som finns i  kreditinstitutens  omvärld:  lagar,  de  egna  aktieägarnas  avkastningskrav  och  den                                                        82 Broomé m.fl., 1998  83 Ibid.  84 Ibid.  85 Hansson, 1995 86 Broomé m.fl., 1998  87 Ibid.  88 Ibid.    20  rådande  konkurrenssituationen, måste man  ha  klara  rutiner  för  att  inte  ta  alltför  riskfyllda  kreditförbindelser.  Detta  har  lett  till  att  bankerna  vill  ha  mycket  information om ett företag  innan kreditförbindelsen. Bankerna ställer även krav på  att regelbundet  få  ta del  i  företagets verksamhet så att återbetalningsförmågan kan  kontrolleras  löpande. 89  Kreditgivare  och  revisor  får  ha  diskussioner  om  kredit‐ tagarens  verksamhet  ifall  denne  går  med  på  detta.  Revisorns  tystnadsplikt  mot  kreditgivaren avtalas bort vid kredittagarens kontraktsskrivande med kreditgivaren.  Kredittagaren kan därmed reducera risken med åtagandet.90 Vid kreditbedömningen  tar kreditgivaren del av finansiell och icke finansiell information från företaget för att  på bästa sätt kontrollera risken med den begärda krediten eller för att bestämma det  optimala kreditbeloppet. Funered menar på  att detta  inte är helt  lätt att utföra på  grund av att man har med pengar att göra och att stöldbegärliga produkter lockar till  sig brottsligt sinnade personer.91  2.4.3 Informationsunderlag Kreditgivarna vill ha  in  tillräcklig  information om  företaget  för att kunna bedöma  huruvida  en  kredit  skall  godkännas.  Bedömningarna  baserar  sig  på  en  helhetsbedömning  av  information  som  bankerna  kan  inhämta  på  olika  sätt. Den  huvudsakliga  informationen  kommer  den  kreditsökande  själv  med  till  kredit‐ förhandlingen. 92  Man  kan  dela  in  informationen  i  kvantitativ  och  kvalitativ  information. Den  kvalitativa  informationen  baserar  sig  på  ledningens  förmåga  att  prestera, företagets värderingar, relation till banken och omvärlden. De analyser och  verktyg  som  banker  kan  använda  sig  av  är  bland  annat  företags‐,  bransch‐  och  omvärldsanalys.93 Bankerna måste bedöma verksamhetens utveckling  för att kunna  göra en korrekt bedömning av dess  framtida  förmåga att betala  tillbaka  lånet. Den  kvantitativa  informationen  baserar  sig  på  företagets  finansiella  rapporter.  Banken  analyserar företagets finansiella ställning för att kunna bedöma dess vilja att betala  tillbaka  lånet.  Dessa  kan  man  analysera  genom  nyckeltalsanalyser  och  utföra  branschjämförelser. Bedömningen bör dock vara  framtidsorienterad och  istället  för  att  fokusera  enbart  på  soliditetsmått  innehålla  kassaflödesanalyser.94   Banker  vill  även  använda  sig  av  företagsintern  information  i  form  av  budgetar,  prognos‐ underlag och kalkyler.95                                                        89 Sigblad och Stenberg, 2003   90 Ibid.  91 Funered, 1994  92 Broomé m.fl., 1998  93 Svensson, 2004  94 Svedin, 1992  95 Svensson och Ulvenblad, 1994    21  2.4.4 Redovisningsinformation Redovisningsinformationens  betydelse,  har  enligt  Birgitta  Svenssons  doktors‐ avhandling från 2003, en väldigt stor betydelse vid kreditbedömning. Hennes studie  gick ut på att undersöka hur kreditgivare använder sig av redovisningsinformation  vid kreditbedömning av små och medelstora företag. Undersökning visade att det är  väldigt  sällsynt  att  krediter  beviljas  utan  att  ha  tagit  del  av  företagets  redovisningsinformation.96 Innan kreditgivare bedömer en kredittagare samlar man  in  redovisningsinformation  i  form av årsredovisningar, periodrapporter, budgetar,  prognoser och kreditupplysningar. Hur stor del av alla de rapporterna som samlas  in  beror  på  företagets  utformning. 97  Nystartade  företag  har  svårt  att  ta  fram  historiska  rapporter  då  de  ofta  inte  har  producerat  något. Kreditbedömning  görs  istället  baserad  på  kvalitativa  informationsgrunder  samt med  framtidsorienterade  prognoser. 98  Svensson  menar  på  att  nya  kunder  oftast  får  en  noggrannare  granskning  medan  kreditgivarna  hade  en  mer  slapphänt  granskning  av  redan  befintliga kunder. Vidare visade det sig i studien att risken för att kredittagaren inte  skulle  fullfölja  avtalet  reducerades  då  redovisningsinformationen  togs  in  i  kreditgivarens riskanalys.  Information som man kan  tänka sig reducerar risken  för  försämrad  betalningsförmåga  är  kontroll  av  kundens  historiska  reskontraredovisning. 99   Det finns en risk med att nyckeltal, prognoser och kassaflödesanalyser som företaget  tillhandahåller  kreditgivarna  är  alltför  positivt  beräknade.  Risken  anser  sig  kreditgivarna ha begränsat genom  att  omarbeta  redovisningsinformationen  för  att  passa  deras  egna  analysmodeller.  Kreditgivarnas  nyckeltalsanalyser  och  kassaflödesanalyser blir därmed mer tillförlitliga.  I  och med  att man  använder  sig  av  årsredovisningar  i  kreditbedömningen måste  kreditgivarna  ha  goda  kunskaper  i  de  aktuella  redovisningsprinciperna. 100  En  svårighet som kreditgivarna upplevde i Svenssons undersökning var användningen  av  resultatutjämnande  metoder  i  årsredovisningar  för  att  påverka  det  verkliga  resultatet. Årsredovisningar anses inte vara tillräckligt aktuella i kreditbedömnings‐ synpunkt men däremot på sikt i jämförande syfte. För att kreditgivarna skall kunna  lita på att årsredovisningen är  tillförlitlig och att  revisionsberättelsen är  ren är det  viktigt vem eller vilket revisionsbolag som har reviderat den. Enligt undersökningen  rangordnar  kreditgivare  årsredovisningens  delar  på  följande  vis:  resultaträkning,  balansräkning,  noter/bokslutskommentarer,  kassaflödesanalys,  delårsrapport,  revisionsberättelse och  förvaltningsberättelse. Det  är dock  svårt  att  säga  att någon                                                        96 Svensson, 2004  97 Svensson, 2004  98 Broomé m.fl.,1998  99 Svensson, 2004  100 Svedin, 1992    22  del  väger  tyngst  då  kreditvärdighetsbedömningen  handlar  om  en  helhets‐ bedömning.101   2.4.5 Principal-Agent–teorin Principal‐ och agentproblematiken uppkommer vid de tillfällen då ofullständig eller  asymmetrisk information och ojämbördig risksituation existerar mellan en principal  och  en  agent.102 Principal‐Agent–teorin  försöker  förklara  och  lösa de problem  som  uppkommer till en följd av detta. 103   Asymmetrisk  information uppstår när  en part,  agenten, vid  ett  ingånget  avtal har  mer  eller  relevantare  information  än  den  andra  parten,  principalen.  Denna  informationsfördel leder till att agenten har möjlighet att dra fördel av situationen. I  principal‐agent  förhållandet  kan  man  reducera  riskerna  med  asymmetrisk  information genom kontroller och övervakning. Men det är  svårt  eller dyrt  för  en  principal  att  få  total  jämbördig  information  som  agenten.  På  grund  av  detta  kan  principalen inte veta hur agenten har använt och tolkat information som denne har  till hands. 104   Den  ojämnbördiga  risksituationen  uppstår  eftersom  agent  och  principal  har  olika  preferenser  vad  gäller  risk. Utifrån deras  riskpreferenser  kommer de  att  agera på  olika sätt i beslutssituationer. Om en part inte har en risk att råka ut för några eller  små nackdelar ökar riskerna för att denne drar fördel av situationen på ett oaktsamt  sätt.105                                                                 101 Svensson, 2004  102 Rapp & Thorstensson, 1994  103 Eisenhardt, 1989   104 Ibid.   105 Ibid.    23  3 METOD  I  kapitlet  redovisar  vi  vårt  val  av  undersökningsmetod  och  hur  datainsamling  i  form  av  litteratur  samt  intervjuer har genomförts. Kapitlet avslutas med  en diskussion av  studiens  validitet och reliabilitet.   3.1 Metoddiskussion  Samhällsvetenskapen  är  ingen  exakt  vetenskap    och  därför  innehåller  den  i  stor  utsträckning  subjektivitet.  I disciplinen  ingår bland annat  företagsekonomi, där en  underkategori  är  redovisning. Denna uppsats  ligger  inom  redovisningens  område  och kommer därmed att präglas av en hel del subjektivitet och tolkningar.  Denna  studie  kommer  att  bestå  av  djupintervjuer  med  sakkunniga  inom  problemområdet. Utifrån det  empiriska material  som  insamlas,  skall  en  analys  av  respondenternas  svar  göras  med  utgångspunkt  i  den  teoretiska  referensramen.  Respondenterna  kommer  att  få  gå  igenom  intervjusammanställningarna  för  att  säkerställa  att  återgivningen  är korrekt och  att  inget har  lagts  till  eller  tagits bort,  eftersom  studiens mål  är  att  genomföras  objektivt  och  oberoende. Dock  kommer  tolkningen som görs av författarna i analysen att vara subjektiv.  3.2 Datainsamling  Data  delas  in  i  kvantitativa  och  kvalitativa  data,  i  denna  studie  kommer  enbart  kvalitativa  data  att  samlas  in.  Denna  delas  in  i  primär‐  och  sekundärdata,  där  primärdata  ger  en  djupare  förståelse  av  problemet  än  sekundärdata  och  karakteriseras  av  större  närhet  till  källan.  Primärdata  är  data  som  forskaren  själv  inhämtar under undersökningsarbetet och i denna studie utgörs den av de intervjuer  som  genomförs.  Primärdata  utgör  dock  inte  ”sanningen”,  av  den  orsaken  att  intervjurespondenterna  i  studien  tolkar  intervjufrågorna och deras  svar är  föremål  för tolkning.106   Sekundärdata  utgörs  i  studien  av  böcker,  artiklar,  lagstiftning  och  Internetsidor.  Dessa data är ofta behandlad av flera människor innan uppsatsskrivarna, på grund  av detta kan det uppstå skillnader från de ursprungliga data som måste beaktas.107   För att få olika aspekter på problemområdet kommer insamlingen av empiriska data  att utgöras av  fem  intervjuer. Respondenterna  i undersökningen är anonyma, men  de har alla en stor erfarenhet och kunskap inom sitt område. Studiens angreppssätt  är  att  utföra  teoristudier  samt  att  intervjua  de  tre  roller  som  anses  beröras  av  begreppet företagsbubbla.                                                         106 Andersen, 1998         107 Ibid.    24  Två  respondenter  kommer  att  representera  revisorns  syn,  ytterliggare  två  skall  representera  kreditgivarens  syn  och  en  respondent  kommer  att  representera  företagets syn på problemområdet.   Intervjuerna  kommer  att  vara  delvis  strukturerade.  Denna  intervjuform  kan  användas när de som intervjuar har en viss teoretisk och empirisk kunskap inom det  studerade området, men är samtidigt öppna  för nya perspektiv som  respondenten  kan bidra med.108   Genom  intervjuerna kommer kvalitativa primärdata att  samlas  in.  Intervjuerna  för  denna  studie kommer att vara  flexibla, vilket  innebär att  intervjufrågorna är  fasta,  men ytterligare  frågor kan komma  att  förekomma under  intervjun. Flexibiliteten  i  intervjuerna  har  valts  för  att  kunna  utveckla  diskussionen  som  förs  samt  för  att  skapa en djupare förståelse kring respondenternas svar på frågorna.  3.3 Validitet  Validitet avser att man mäter det som är relevant i sammanhanget. Validitet handlar  om att rätt sak används vid rätt tillfälle. Vidare innebär validitet att det skall finnas  korrespondens mellan  påståenden  som  görs  i  texten  och  i  studieobjektet,  det  vill  säga den empiriska verkligheten.109   För  att  öka  undersökningens  validitet  kommer  fem  olika  representanter  som  är  anonyma  att  intervjuas.  De  är  anonyma  för  att  ämnet  är  känsligt  och  för  att  respondenterna skall kunna uttrycka sig på det sätt de vill och  inte tänka på att de  inte  ”borde”  säga  något.  Detta  innebär  att  de  kan  uttala  sig  om  sådant  som  de  kanske inte hade gjort om de inte var anonyma. Samma problemfrågor kommer att  behandlas med de olika aktörerna för att belysa dessa från olika perspektiv, eftersom  aktörerna har olika relationer till frågeställningarna. Deras åsikter är subjektiva i och  med att de är påverkade av sin yrkesroll. Studiens trovärdighet kommer att minska  på grund av de fåtal intervjuer som skall genomföras. Däremot ökar trovärdigheten  eftersom  respondenterna kontrollerar och  rättar  till eventuella ”felaktigheter” efter  intervjuernas sammanställande.   3.4 Reliabilitet  Reliabilitet  handlar  om  hur mätning  sker  på  ett  tillförlitligt  sätt,  vilket  avser  hur  säkert och exakt vi mäter det som vi faktiskt mäter, oavsett vad vi avser att mäta.110   Vid intervjuerna används någon form av bandspelare, detta för att öka reliabiliteten  genom att intervjun finns på ljudupptagning för senare kontroll. Det anses att svaren  kommer  att  vara  tillräckligt  djupa,  fastän  bandspelare  används,  eftersom  respondenterna är anonyma.                                                         108 Andersen, 1998         109 Gunnarson, 2002  110 Andersen, 1998          25  Vi  anser  att  pålitligheten  ökas  i  och  med  kontrollbarheten  som  uppstår  genom  bandspelaren,  samtidigt  som  validiteten  inte  sänks  eftersom  respondenterna  är  anonyma och kan därför ge mer djupgående svar.     26  4 EMPIRISK UNDERSÖKNING  I  kapitlet  presenteras  det  empiriska material  som  har  samlats  in  i  form  av  fem  intervjuer.  Dessa har gjorts med sakkunniga inom studiens problemområde.   4.1 Företaget  Respondenten har  flera års erfarenhet av  redovisningsuppgifter hos stora  företag  i  Sverige. Nuvarande position är som ekonomichef och controller på ett dotterbolag i  en stor privatägd koncern  i Västra Sverige. Han har en bakgrund som civilekonom  från Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet.  4.1.1 Definition av begreppet bubbla Ur  ett  redovisningsperspektiv  är  begreppet  bubbla  när  ett  företag  inte  visar  en  rättvisande  bild  utav  resultat  och  ekonomisk  ställning.  Detta  innebär  att  resultaträkningen  och  balansräkningen  inte  innehåller  någon  kontakt  med  verkligheten.   En bubbla kan spricka på ett flertal olika nivåer:   • Under  revisionen  kan  den  spricka,  om  revisorerna  är  kompetenta  nog  att  upptäcka dem.   • Vid förhandlingar med långivare, då dessa kräver alltmer specifikationer av  tillgångarnas värden.   • Via interna anmärkningar från ekonomifunktionen.   • Vid  analytikernas  och  massmedias  granskningar  och  ifrågasättande  av  noterade företags redovisningar.   • Troligtvis  är  det  dessvärre  så  att  bubblorna  spricker  oftast  alltför  sent. De  uppdagas  först  när  företagen  får  problem  med  sina  kassaflöden,  banken  börjar  kräva  större  amorteringar  och  företaget  måste  skjuta  upp  sina  betalningar.    Man kan inte peka ut någon enskild part som ansvarig för att upptäcka bubblor.  4.1.2 Företagets roll Det  är  anmärkningsvärt  att de  redovisningsregler  som  kommer  från EU  säger  att  företagen skall utföra bedömningar av vad saker och ting är värda. I dessa fall kan  det vara frestande för ett företag, som går dåligt, att påverka sin resultaträkning och  balansräkning  på  ett  sätt  så  att  det  skapas  bubblor  i  dem.  I  och  med  att  redovisningsreglerna vänder sig till att man skall utföra bedömningar, som man har  olika uppfattningar om, då kan  retoriken komma  in och övertyga andra och blåsa  upp  värden  som  inte  finns.  Det  är  anmärkningsvärt  och  det  blir mer  inslag  av  subjektiva bedömningar.     27  Detta  kommer  att  utnyttjas  av  folk  som  vill  höja  förväntningarna  på  företagen,  speciellt nu när ekonomin växer mycket men det kommer nog en reaktion snart. På  grund  av  redovisningsskandalerna  i  USA  har man  tagit  fram  hårdare  regler  för  redovisning. Straffvärdena har dock  inte utvecklats  i samma utsträckning  i Sverige  som i USA. Detta kommer inte att avskräcka folk här att begå dessa brott.   Exempelvis kan ett företag som har en god retoriker påverka sin ställning genom att  formulera sitt ”impairmenttest” på ett sådant sätt att nedskrivning av goodwill inte  behöver göras. Det verkar inte som att man får det säkrare när man tillämpar de nya  reglerna  jämfört  med  de  gamla  eftersom  värderingar  sker  med  subjektiva  bedömningar och att det  finns  flexibilitet med detta. På grund av det  finns det ett  utrymme för missbruk vilket kommer att öka risken för bubblor och det kommer vi  att se framöver.  När ett företag lägger in för höga förväntningar i sin värdering, i redovisningen, kan  det gå illa när dessa inte faller in. När förväntningarna spricker blir konsekvenserna  mycket starka och  risken  för konkurs är överhängande om  företaget  inte klarar av  kraftiga nedskrivningar  av  sina  tillgångar. Om man  istället hade använt  sig av  en  värdering som var mer balanserad och neutral hade förväntningarna inte varit höga  och risken för konkurs mindre.  Bubblor  kan  skapas  av  flera  grupperingar. Ägarna,  ledningen  i  stora  företag,  en  person som vill dölja problem,  tvivelaktiga problemlösande konsulter och oseriösa  människor.  Det  finns  ett  incitament  för  ägarna  i  vissa  företag  att  skapa  bubblor  och  det  är  rikedom. Exempelvis vid en situation då ägaren vill sälja företaget och på grund av  detta  förbättra  företagets  redovisning.  Ett  annat  exempel  är  då  företaget  är  ett  noterat företag med en dominerande ägare. Där kan det finnas ett visst  intresse att  blåsa upp börsvärdet på företaget genom en fördelaktig redovisning.   Stora  företaget  som  har  belöningssystem  i  form  av  bonusprogram  till  ledningen  ligger i riskzonen för att skapa bubblor. Har man ett belöningssystem som är kopplat  till börsvärdet är det inte så konstigt att man får ett sådant beteende.   Ägare eller ledning i företag som läcker av kapital har ett incitament att få in kapital  så att  företaget kan  leva vidare. Dessa  företag anser sig själva behöva visa att man  har en bättre ekonomi än vad man verkligen har.   De  anställda  vid  ekonomifunktionen  inte  har  någon  anledning  att  blåsa  upp  tillgångar.  De  är  snarare  en  motkraft  till  ägarna  och  ledning  i  form  av  sitt  tjänsteutövande. Men det krävs dock mycket av en anställd för att klara av press från  arbetsgivaren, i och med att man ligger i en beroendeställning. Det kan dock finnas  någon  som  vill  skjuta  ett problem  framåt  i  tiden  och  försöka  sig på  att  balansera  problemen mot andra saker i redovisningen.  Tvivelaktiga konsulter som säljer sina tjänster till mindre och medelstora ägarledda  företag i ekonomiska problem är bubbelskapande. Dessa kommer med kluriga idéer    28  som exempelvis kan ge företaget mer lån så att ägarna kan driva företaget vidare ett  tag till.  Konsulter även  inblandade  i  företagsförsäljningar där de ger  råd om hur man kan  förbättra redovisningen. Detta kräver att man som företagsspekulant måste  lära sig  att se igenom de tveksamma siffrorna som företaget presenterar.   Den sista gruppen är  lycksökare och risktagare, dessa är alltid beredda att tänja på  regler.  Öppnar man  upp möjligheter  för  att  skapa  bubblor  så  skall  vi  inte  vara  förvånade att det händer i framtiden.  Upptäckandet av bubblor kan man  inte  lägga på företaget  internt, för det kan vara  de  som  driver  på  att  skapa  bubblor.  Samtidigt  tycker man  att  denna  fråga  skall  aktiveras mer i styrelsearbetet och att man rapporterar till bolagsstämman vad som  har hänt. Man skall ha ett system för intern styrning och kontroll där det skall ingå  en värdering/bedömning av risker i bolaget och detta skall dokumenteras. Styrelsen  skall eller kommer att behöva rapportera enligt detta system och samtidigt visa på  risken.  4.1.3 Revisorns roll Det är  tveksamt om det är  revisorn  som  skall ha det  som huvuduppgift. Däremot  kan man kanske kräva mer  av dem  än  andra  för de går  igenom materialet på  ett  bestämt sätt. Bubblor bör upptäckas i samband med revisionen. Möjligheten är störst  för  revisorerna  när  de  utför  sitt  arbete med  värderingen  och  det  arbetet  som  de  egentligen skall göra.   Exempelvis  skall  ett  företag  argumentera  för  ett  visst  goodwillvärde.  Är  inte  argumenten  tillräckligt bra eller  trovärdiga säger revisorerna  till. Har man att göra  med en person  som är duktig på att övertyga andra  så kan de dock driva på  tills  bubblan  spricker. De  som  granskar  borde  utnyttja  sin  kunskap  och  ha  eventuella  verktyg på  att de kan  se  igenom dessa problem. På grund  av  att det handlar  om  subjektiva bedömningar har revisorn svårt att bedöma vad som är bubblor.  Just  nu  granskas  publika  företag mycket  av  investerare. Dessa  företag  publicerar  väldigt mycket  information.  Investerarna  går  igenom det materialet  noggrant  och  hittar  de  några  diskutabla  poster  tas  detta  upp  fort.  Detta  kommer  i  sin  tur  att  uppmärksammas i press. I fortsättningen kommer de nog att aktivera sig ännu mer  och det kan även påverka revisorns arbete.  Det finns ett antal anledningar till varför revisorer låter bubblor passera:  • Retoriken hjälper företag att lyckas övertyga andra om att deras val är riktiga.   • Man får ha klart för sig att revisorer säljer en tjänst.   • Risken finns att revisorn kan ha en för nära relation till företagsledningen och  glömmer att han är där för ägarnas räkning. Detta är inte så konstigt då man  som revisor kan ha jobbat tillsammans med ledningen i för många år och på  detta  sätt  fått  en  kollegial  relation  till  varandra.  När  det  i  sådana  här    29  sammanhang börjar hända saker så kan det tänkas att revisorn åker med rätt  länge om  ledningen är bra på att övertyga. Det skall mycket till att revisorn  ser igenom det och i ett senare skede missförtroendeförklarar det hela. Det är  på grund av detta viktigt att revisorn håller sig på sin kant och inte lierar sig  med klienter.  • Det är även en kompetensfråga. Har man bara två besök hos sin klient under  året och på denna korta tid förväntas utföra sitt arbete, finns det inte en ärlig  chans att komma på  felaktigheter. Om  företaget redovisar ett resultat på ett  förtroendegivande sätt och att det finns underlag till det så skall det till något  annat för att oegentligheter skall upptäckas.    Det går inte att komma till en nollvision för det är brottslighet vi pratar om. Det finns  starka  drivkrafter  till  att  utföra  dem  och  det  finns  kreativitet  hos  de  kriminella,  därför måste man vara kreativ som revisor för att spåra bubblor och oegentligheter.  Man måste ta sig in i en bubblares huvud helt enkelt. Precis som att bekämpa brott  överhuvudtaget.   4.1.4 Kreditgivarens roll Kreditgivarna skall vara tuffa i granskningen vid kreditförfrågningar. De skall ingå i  den  gruppen  professionella  som  avslöjar  felaktigheter  och  granskar  hårt.  Just  nu  finns det ett mönster som känns igen från fastighetskraschen. Ekonomin går väldigt  snabbt och det gäller att vara med på ”tåget”  för att  tjäna mycket pengar. Folk är  medvetna om detta och även om riskerna. Sedan går det kanske in i väggen om ett  tag och alla frågar sig om hur kunde bankerna gå med på detta? Lite så kan det ske  med  tanke på  alla  värdestegringar  som  finns  nu. Bankerna  och  kreditgivarna  vill  vara med och tjäna dessa pengar, de vill inte vara utan vinst. Då gör man avkall på  den  hårda  granskningen  vid  kreditgivningen  eftersom man  vill  tjäna  pengar  på  räntor. De skall dock vara en av dem som granskar företagen.  4.2 Revisor A  Respondenten har  arbetat ungefär  30  år  i  revisionsbranschen och  är delägare  i  en  revisionsbyrå. Arbetet består av revision i medelstora och stora bolag.  4.2.1 Definition av begreppet bubbla En  bubbla  är  ett  samhällsekonomiskt  begrepp  för  något  som  är  betydligt  övervärderat.  När  värdet  är  betydligt  större  för  en  tillgång  än  normal  intjäningsförmåga brukar man säga att den är övervärderad,  felmarginalen  får  inte  bli väsentlig, men det  finns dock  ingen exakt gräns. Det handlar om en överhettad  marknad på en  tillgång. För att en bubbla skall skapas måste branschen alltså vara  het  och  bestå  av  mycket  likviditet.  Det  skall  vara  stora  värden  jämfört  med  intjäningsförmågan.  I  företag motsvaras övervärderade  tillgångar av en övertro på  marknadsmodellen, vilket innebär en övertro på sina tillgångar.    30  Den största bubblan var fastighetsbubblan där anskaffningsvärden var för höga och  därmed  var  de  bokförda  värdena  också  för  höga  gentemot  intjäningsförmågan.  Under  IT‐bubblan  existerade  en  liten  intjäningsförmåga medan  börsen  hade  höga  värden.  Idag  har  börsen  också  höga  värden, men  till  skillnad mot  IT‐bubblan  så  motsvaras de av en hög intjäningsförmåga.   För att upptäcka övervärderade  tillgångar  inom  företagen måste kassagenererande  enheter  definieras,  man  måste  även  titta  på  det  bokförda  värdet  och  om  det  motsvarar  avkastningsvärdet  eller marknadsvärdet. Om det  finns  risk  att det  inte  gör det så är bolaget skyldigt att undersöka och eventuellt omvärdera värdet, med  ett så kallat impairment‐test.   Det är svårt att säga när en bubbla spricker, kanske när folk inser att värdena är för  höga. Psykologi och likviditet påverkar dock mycket.   4.2.2 Företagets roll I normala företag förekommer det sällan bubblor och om det gör det så är det för att  företaget  försöker  rädda balansräkningen och eget kapital. Man måste dock  tillåta  professionella värderingar. Dessa kan vara olika för samma tillgång, men ändå inom  intervallet.  Intervallet består av  ett  lägsta och  ett högsta värde med ”accepterade”  värderingar.  När övervärderade  tillgångar upptäcks  i ett  företag påverkas balansräkningen, där  till exempel tillgångar sjunker i värde. Företag som tillämpar IFRS/IAS och genomför  en omvärdering, skall skriva ner tillgången. För immateriella tillgångar är det svårt  att säga när de är övervärderade, eftersom de påverkas mycket av konjunkturen. De  har högre värden i högkonjunktur än i lågkonjunktur.   I de nya IAS reglerna finns det subjektivitet och man vet att framtidsprognoser blir  fel. Det blir aldrig exakt  så  som man  trodde. Därför  innebär det att när värdering  sker  till  marknadsvärdet  så  finns  det  en  risk  för  övervärdering  av  tillgången.  Övervärderingar  förekommer  säkert  också  vid  upprättandet  av  kontrollbalans‐ räkningar,  det  finns  alltid  en  risk  för  fel  vid  omvärderingar.  Risken  med  subjektiviteten  är  att det  är  större  chans att man  faller  för  frestelsen, det  är  större  möjlighet att påverka  resultatet. Respondenten  tycker att marknadsvärdering  skall  vara upplysning och inte finnas i balans‐ och resultaträkning. Detta för att det är en  risk med alla omvärderingar och man vet  inte vad som händer  i en  lågkonjunktur  eller när företaget upplever sämre tider.   Övervärderade  tillgångar  i ett  företag är vanligtvis ett  litet brott,  respondenten vet  dock  inte  var  gränsen  går.  Det  borde  innebära  att  bolaget  inte  har  omvärderat  tillgången  och  inte  följt  god  redovisningssed,  då  är  det  bokföringsbrott. Det  kan  också  bli  svindleri  om  tredje  man  blir  lidande,  trolöshet  mot  huvudman  och  skadestånd, men inte bedrägeri.     31  4.2.3 Revisorns roll Revisorn har en skyldighet att kolla om en tillgång har ett för högt värde genom att  granska  företagets  omvärderingsmetod. Revisorn  skall  stå  för den  objektiva  sidan  och  om  denne  gör  sin  plikt  skall  han  vara  med  och  upptäcka  eventuella  övervärderade tillgångar inom företaget samt balansera upp det.   De revisorer som låter övervärderade tillgångar passera har inte integritet och inget  bra  omdöme. Revisorn måste  kunna  säga  ifrån  och  stå  för  sina  argument. Det  är  viktigt med en bra relation med klienten, där man trivs ihop, detta innebär att det är  lättare  att  argumentera  för  sin  sak.  I  de  fall  klienten  inte  respekterar  det  skall  revisorn välja att avgå.   IAS  förespråkar  att  en  hel  del  bedömningar  skall  göras  vid  värderingen,  detta  innebär  att  en  viss  flexibilitet  byggs  upp  inom  redovisningen  där  företaget  kan  argumentera  för  sin  sak. Vissa människor  kan  genom  argumentationen  sälja  vad  som helst. Revisionsbyrån har ett arbetssätt som skall motverka detta. Om klienten  är ett publikt bolag granskar en extra revisor, som inte har haft kontakt med klienten,  de  olika  värderingsval  som  gjorts.  Hans  uppgift  är  att  se  igenom  klientens  argumentation och fånga upp eventuella inkorrekta värderingsval.  4.2.4 Kreditgivarens roll Banken  skall  precis  som  revisorn  stå  för  den  objektiva  sidan  och  bidra med  att  upptäcka övervärderade tillgångar.  På 80‐talet misskötte bankerna sin kreditgivning och de var en av grundorsakerna  till kraschen. Anledningen var att de  inte hade kontroll över sin branschportfölj av  krediter. Detta har dock bankerna blivit bättre på.   Vid kreditgivning är det väldigt olika hur mycket bankerna tittar på bokslutet, vissa  banker gör det mer och vissa mindre. Dock är personkännedomen och magkänslan  minst  lika  viktig  som  siffrorna.  Bankerna  kollar  på marknadsvärdet  och  inte  det  underliggande värdet vid kreditgivning.   4.3 Revisor B  Respondenten  har  arbetat med  revision  över  30  år  i  ett  av  de  ledande  revisions‐ bolagen.  Idag  är  respondenten  pensionär, men  har  fortfarande  starkt  intresse  för  yrket och utvecklingen.  4.3.1 Definition av begreppet bubbla En bubbla är om en  tillgång är övervärderad eller om en skuld är undervärderad.  Det kan också uppstå en bubbla om intäkterna är för stora jämfört med verkligheten  och tas för tidigt eller om kostnaderna är för små  jämfört med verkligheten och tas  för sent. En tillgång är övervärderad när den väsentligt avviker från sitt riktiga värde.  Det finns ingen exakt gräns, utan det handlar om att tillgångens värde är utanför ett  acceptabelt intervall.       32  Bubblor  skapas  när marknaden  eller  företaget  övervärderar  en  tillgång medvetet  eller omedvetet och den spricker när det har gått  för  långt. Till exempel så kan en  bubbla spricka när marknaden upptäcker att värderingen av den aktuella tillgången  är  inkorrekt. Det  finns något  i  värderingen  som  kraftigt  avviker  från det  ”sanna”  värdet.  IT‐bubblan  och  fastighetsbubblan  är  historiska  exempel  på  det.  Andra  exempel, men inom företagsvärlden är Enron, Worldcom och Bre‐X Minerals.   4.3.2 Företagets roll Bubblor  skapas om marknaden har  en övertro och driver upp priset, men de kan  även  skapas  inom  företag  genom  att  företaget  är  överoptimistiskt  eller  gör  det  medvetet för att enklare få krediter, försöka höja aktiekursen med mera.   När bubblan spricker  inom ett  företag kan olika scenarier uppstå beroende på hur  stor  bubblan  är. Om  bubblan  inte  är  så  stor  när den  spricker  inom  ett  företag  så  måste balansräkningen justeras genom att värdera tillgångarna på ett uppriktigt sätt  enligt  de  aktuella  redovisningsreglerna  och  god  redovisningssed. Om  bubblan  är  stor så kan företaget i värsta fall gå i konkurs.    Den som övervärderar tillgångar kan bland annat bli dömd för bokföringsbrott och  svindleri. Det finns säkert flera brott som man kan bli dömd beroende på händelsen.   IAS innehåller värdering till verkligt värde för ett flertal standarder. Att gå över från  värdering  till  anskaffningsvärde  till verkligt värde  är  en  förändring  som har  skett  över tid inom redovisningsvärlden. Det är marknaden och intressenterna som vill ha  mer  aktuella  värden  i  rapporterna.    För  att  värdera  en  tillgång  till  verkligt  värde  måste man ibland ta till subjektivitet och en rad olika antaganden. Det är klart att där  det  finns  antaganden  och  subjektivitet  så  finns  det  större  utrymme  för  egen  påverkan. IAS reglerna innehåller dock stora krav på upplysningsplikt.  4.3.3 Revisorns roll Om  revisorn  gör  sitt  jobb  skall  han  upptäcka  tillgångar  som  är  väsentligt  övervärderade.  Om  de  inte  är  väsentligt  övervärderade  har  revisorn  ingen  skyldighet att upptäcka det i revisionen. Bedömningen var gränsen för väsentlighet  går är dock olika. Om revisorn upptäcker att det är väsentliga fel i värderingen och  bokföringen skall denne styra upp det. Om revisorn  låter det passera på grund av  någon  anledning  så  får denne  leva med  att han handlat  oetiskt  och  inte  följt  god  revisionssed.  Det  händer  inte  ofta,  utan  när  revisorn  tar  upp  en  diskussion  så  kommer  denne  och  klienten  överens  och  reglerar  det  hela.  Om  det  uppstår  svårigheter så blir det svårt att arbeta med varandra, eftersom respekten  fattas och  då är det kanske bäst att avgå från uppdraget.  De  bedömningar  som  uppkommer  i  samband med  värdering  till  verkligt  värde  enligt  IAS skall  revisorn  titta på om de är acceptabla. Det är klart att klienten kan  argumentera  för sin sak, men om revisorn gör sitt arbete skall denne upptäcka om  det är något suspekt. Revisorn kan även ta upp en diskussion inom byrån.     33  Revisorer  skall  vara  oberoende,  objektiva  och  ha  integritet.  Om  ett  ”vänskaps‐ förhållande”  uppstår  så  måste  revisorn  inse  detta  och  bedöma  om  denne  kan  påverkas  av  detta  i  sitt  arbete.  Ofta  sker  en  osynlig  påverkan  på  revisorn,  till  exempel att revisorn litar på klienten och inte utför sitt arbete på ett sådant sätt som  följer  av  god  revisionssed. Detta  är  något  som man måste  vara  vaksam  över  och  jobba med som revisor. Om vänskapsförhållandet går för långt kan det bli problem  och det är därför det finns regler om sådant.  4.3.4 Kreditgivarens roll Den aktuella kreditgivaren borde göra sitt arbete och analysera företag, för sin egen  skull,  som  begär  krediter  för  att  bland  annat  upptäcka  övervärderade  tillgångar.   Detta  för att de kan drabbas vid en eventuell konkurs, men även allmänheten kan  drabbas  om  det  finns  intresse  och  ett  spritt  ägande  i  bolaget. De  kan  genom  en  vidlyftig kreditgivning spä på bubblor, eftersom detta kan vara en av orsakerna till  att ett företag övervärderar sina tillgångar.   4.4 Kreditgivare A  Respondenten har arbetat  som utlandsansvarig på en  ledande bank  i Sverige. Där  kom  han  i  kontakt med  kreditgivning.  Idag  arbetar  respondenten med  finansiell  rådgivning till rederier och hjälper dem med kreditansökningar.  4.4.1 Definition av begreppet bubbla En bubbla är något som är osund, något som under lång eller kort sikt övervärderats.  En bubbla är en efterbeskrivning på något  som har hänt. Bubblor har  funnits hela  tiden och de går inte att undvika. De inträffar på grund av att det är för svårt att spå  framtiden, där  stor påverkan  av matematik  och psykologi  sker.  I  ett  kapitalistiskt  samhälle måste det  inträffa bubblor. Det  finns  en  risk  att vi  är på väg mot  en ny  bubbla  inom  fastigheter,  det  var  inte  länge  sedan  förra  bubblan  för  fastigheter  befann sig, men minnet är kort.   En  bubbla  upptäcks  och  spricker  när  man  inte  sköter  sina  åtaganden,  som  till  exempel betalar lån, skatt, moms m.m.  4.4.2 Företagets roll Företag kan skapa bubblor, men det är ofta  inte meningen. Det  ligger  i ett företags  natur  att  expandera  och  för  att  kunna  göra  detta  krävs  det  kapital.  Vid  låneansökningar  tenderar  företag  att  vara  optimistiska  och  ibland  blir  det  fel  i  beräkningarna,  då  kan  bubblor  inträffa.  När  bubblan  spricker  kan  det  leda  till  konkurs  för det  enskilda  företaget,  i de  fall då  lånen är  större än  tillgångarna och  eget kapital är förbrukat.    34  4.4.3 Revisorns roll Revisorn har  betydelse  vid upptäckandet  av  bubblor. De  skall hålla  balansen  och  vara  försiktiga. Att  upptäcka  bubblor  inom  företagen  ingår  dock  inte  i  revisorns  uppdrag, men de har en stor roll ändå.  4.4.4 Kreditgivarens roll Banker  kan  också  ha  del  i  att  skapa  bubblor,  precis  som  företagen. De  påverkar  företaget och beviljar krediter som inte är berättigade. Om du bygger kreditgivning  på värden  istället för kassaflöden så kan du  lätt hamna  i fel fil. Banker kan absolut  genom  vidlyftig  kreditgivning  spä  på  bubblor.  Banker  har,  precis  som  revisorn,  betydelse vid upptäckandet av bubblor.    Vid kreditbedömning  är  flera  typer  av  information viktiga  för kreditgivaren. Man  skall  ha  historisk  information  och  information  som  är  riktad  mot  framtiden.  Historisk  information  består  av  till  exempel  tidigare  årsbokslut  och  framåtriktad  information  av  till  exempel  budgetar  och  kassaflödesberäkningar.  Vid  dessa  beräkningar  skall  man  fastställa  vilken  säkerhetsgrad  de  är  beräknade  med.  Kreditgivaren  analyserar  dessa  bedömningar  på  djupet  och  gör  även  egna  beräkningar.  Tillgångsvärdering  är  också  en  viktig  del  i  kreditbedömningen.  Vid  sådana  tillgångar där oberoende expertisvärdering kan erhållas brukar detta vara krav av  bankerna, som exempel kan nämnas att vid kreditgivning  till  fartygsföretag kräver  banken en oberoende värdering av fartyg  två gånger per år. Vid  tillgångar som till  exempel  immateriella  tillgångar,  där  det  är  svårt  att  få  fram  en  oberoende  expertisvärdering, har  företaget  större bevisbörda. Företag måste ha någon  typ av  värdering  för  att  få  krediter,  om  det  går  så  skall  den  vara  oberoende  och  utförd  enligt  någon  expert.  I  vissa  värderingssituationer,  som  till  exempel  värdering  till  verkligt värde, kan det  finnas  flexibilitet  i  redovisningen där  subjektiviteten avgör  värdet av tillgången. Enligt respondenten så köper banker inte detta rätt av, men om  företaget kan motivera sin värdering på ett tillfredsställande sätt så accepterar man  det. Banker genomför  en ”risk  rating”  idag och bedömer  risken med den aktuella  värderingen. I mindre företag är dock personkännedomen viktigare.  Kreditgivaren förväntar sig reviderat material och har ofta även krav på vilken firma  som skall revidera samt att den enskilda revisorn skall vara auktoriserad. Det brukar  vara  stor öppenhet mellan bank,  företag och  revisor eftersom om  information  inte  lämnas  får  företaget  ingen kredit. Kreditgivaren gör också egna beräkningar,  tittar  på revisionsberättelsen, jämför tidigare år och om det finns behov kontaktar revisorn.  Banker  är mer  noggranna  idag  än  förut  vid  kreditgivning. Respondenten  tror  att  varje kreditgivare gör sitt bästa och ingen vill med avsikt skapa bubblor. Idag krävs  det  flera personer  för att bevilja en kredit, det finns alltså kontroller  inbyggda som  innebär att ingen själv kan bevilja en kredit.    35  4.5 Kreditgivaren B  Respondenten arbetar som  företagsmarknadschef på en av Sveriges största banker.  Till hennes arbetsuppgifter hör kreditbedömning, vilket hon har arbetat med i 20 år.  Dessförinnan  har  hon  arbetat  i  näringslivet  både  som  controller  och  ekonomiansvarig. Hon är utbildad civilekonom.     4.5.1 Definition av begreppet bubbla Man  kan  kalla  begreppet  bubbla  för  en  kraftig  expansion  av  ekonomiskt  värde.  Dessa kan vara både positiva och negativa. Skillnaden är att den positiva bubblan  inte  spricker  utan  fortsätter  att  expandera  i  en  sund  takt. Den  negativa  bubblan  spricker på grund av att det  inte  finns några underliggande värden  i marknadens  förväntningar  och  följden  av  detta  blir  stora  förluster.  Detta  kan  liknas  med  fastighetskrisen  på  1990‐talet  då  kassaflöden  från  investeringarna  inte  täckte  räntebetalningarna. En kraftig expansion beror ofta på att det finns en bra ekonomi i  samhället. Mycket pengar  i marknaden vid ett  lågt  ränteläge  leder  till att man vill  investera och om det då finns en brist på investeringsobjekt kan det bildas en bubbla.   4.5.2 Företagets roll I och med de nya redovisningsreglerna kan företag, teoretiskt, lättare skapa bubblor  när de värderar sina tillgångar högre. Effekterna av detta har dock inte uppkommit  ännu.  Vi  befinner  oss  för  tillfället  i  en  högkonjunktur, men  när  den  vänder  kan  eventuella  effekter  av  värdering  till  verkligt  värde  infinna  sig.  Vi  har  ingen  erfarenhet om hur man skall skriva ner värdena i de lägen då en hel bransch dör ut.  De svängningar som kommer att uppstå är något som banken försöker bedöma. Det  är  viktigt  att  företag  har  ett  utrymme  i  sin  redovisning  för  att  kunna  skriva  ner  tillgångar när marknaden svänger ner. Förhoppningsvis är man tillräckligt försiktig  för att  svängningarna  inte  skall bli kraftiga. Detta  för att det kan äventyra ett helt  bolag  där  speciellt  små  och  medelstora  företag  i  dagsläget  inte  har  tillräckliga  muskler för att klara sig.   Det  finns  ingen anledning  för  företag att övervärdera sina  tillgångar. Möjligen kan  man i en företagsförsäljning blåsa upp värden för att få en större köpeskilling, men  detta avslöjas i en analys.   Obalansen i ett företag uppstår då de inte har ett kassaflöde som räcker till att betala  räntor och avbetalningar. Detta kan vara en följd av att räntor höjs. Med bakgrund  till den erfarenhet som bankerna har från 1990‐talet, vet bankerna hur man skall bete  sig för att undvika bubblor. Dessa kan dock  inte undvikas helt. Exempelvis kan ett  företag ha en mindre egen insats i företaget och då respekterar man kanske inte den  totala risken helt och hållet.   4.5.3 Revisorns roll Det  är  delvis  revisorns  roll  att  upptäcka  bubblor  i  och  med  att  det  är  de  som  granskar årsredovisningarna. Bankerna kräver att årsredovisningarna är reviderade  då man förlitar sig på materialet vid analyser. Man utför även vissa egna kontroller    36  av det reviderade materialet. De har dock  ingen spjutspetskompetens  i de aktuella  redovisningsreglerna  internt och då måste man kunna  lita på  revisorn. Därför vill  banken att företaget använder sig av en professionell revisor som man kan lita på.   4.5.4 Kreditgivarens roll Bankens roll är att vara ren kreditgivare men även rådgivare för företagen så att de  inte  hamnar  i  en  situation  som  leder  till  en  bubbla.  Bankerna  kan  även  spä  på  bubblor  ifall de  inte sköter sig, det hände på 1990‐talet. Men det är en stor skillnad  mellan dagens metod för kreditbedömning och den som användes på 1990‐talet. Då  baserades bedömningen på förväntade värdestegringar av företag och  idag baseras  den mycket mer på kassaflödet. Kassaflödet är det som är grunden  till att det  inte  skall  bli  en bubbla,  eller  snarare  att den  inte  spricker. Detta  eftersom kassaflöden  speglar betalningsförmågan.   Precis som revisorn har banken en roll  i att upptäcka misstänkta uppblåsta värden  som kan leda till en bubbla. Den information som banken baserar sina bedömningar  på  kan  påverkas  av  övervärderade  tillgångar.  Denna  risk  är  dock  liten.  Informationen  som  banken  samlar  in  handlar  om  att  bedöma  vilken  framtida  betalningsförmåga  det  kreditsökande  företaget  har.  Redovisningsinformationen  i  form av årsredovisningar bygger på historiska värden och det är endast en liten del i  bedömningsprocessen.  De  viktigaste  delarna  förutom  den  självklara  kredit‐ upplysningen  är  att  analysera  företagets  framtida  kassaflöden.  Kassaflödes‐ analyserna baserar sig på uppgifter som har inhämtats från företaget.  I  kreditbedömningen  tar man  ställning  till  årsredovisningens  samtliga  delar. Om  revisionsberättelsen  är  oren  undersöker man  ifall  det  är  av  betydande  art. Oftast  hänger  en  oren  revisionsberättelse  ihop  med  betalningsanmärkningar  och  då  godkänns nästan aldrig krediten.    Kreditgivare  skall  kunna  och  förstå  de  nya  redovisningsreglerna  för  att  de  skall  kunna analysera bolagens årsredovisningar. Banken försöker kompetensutveckla de  ansvariga  och  de  samarbetar  även  med  revisorer  så  att  de  förstår  varandras  skillnader.   Många aktörer är intresserade av att ge sig in på den svenska lånemarknaden. Man  konkurrerar med  ränta  och  amorteringstakt. Konkurrenterna  är  utländska  banker  och försäkringsföretag.    Bankernas egen  tillgångsvärdering  är  en viktig del  i kreditbedömningen,  eftersom  de i väldigt stor uträckning använder sig av företagshypotek. Till företagshypoteket  räknas alla  tillgångsslag  exklusive  fastigheter. Banken  är oerhört  försiktig när den  bedömer  företagets  egna uträknade  redovisade  värden. De  granskar  och  värderar  endast  det  som  kan  återvinnas  från  tillgångarna  vid  en  eventuell  konkurs. Dessa  värden blir oftast väldigt  låga. Bankens definition av verkligt värde är med andra  ord  inte  marknadsvärde  i  en  going  concern  utan  i  en  konkurs.  Häri  skiljer  sig  bankernas  och  revisorernas  syn på värdering  av  tillgångar. Risker  som härrör  sig    37  från  företagens  subjektiva  värderingar  av  tillgångar  är  med  andra  ord  små  vid  bankernas kreditvärderingar.    38  5 RESULTAT & ANALYS  I  kapitlet  presenteras  resultaten  och  det  genomförs  en  analys,  vilken  är  intressant utifrån  forskningsfrågan, som baseras på uppsatsens teoretiska referensram och empiri.  5.1 Begreppet bubbla   Det finns en skillnad mellan respondenternas åsikter om begreppet bubbla. Flertalet  av  studiens  respondenter  tycker  att  det  är  ett  samhällsekonomiskt  begrepp  där  värdering av tillgångar inte har en koppling till normal intjäningsförmåga. Bubblan  skapas  när marknaden  överhettas  på  grund  av  snabbt  accelererande  priser  som  bygger på  en övertro på värdeökningar. Respondenternas åsikter överensstämmer  med den teori, som vi tidigare presenterade, om att ekonomiska fundamenta saknas  vid detta fenomen. Den osunda värdeökningen som sker i omvärlden sprider sig till  företagens årsredovisningar. Kombinationen god ekonomi och låg ränta i samhället  bidrar  till  att  bubblor  ökar. Anledningen  till  detta  är  att  det  uppstår  en  brist  på  investeringsobjekt och att värdet för dessa ökar orealistiskt.  Revisor  A  anser  dock  att  det  inte  går  att  använda  begreppet  bubblor  i  ett  redovisningsperspektiv. Övriga respondenter anser däremot att det mycket väl kan  uppstå  bubblor  i  företagen. Detta  fann  vi  även  stöd  för  i Nomi Prins  bok  ”Other  People´s Money”. Revisor B anser att bubblor kan skapas när tillgångar värderas för  högt, skulder värderas för  lågt eller när kostnader och  intäkter redovisas  inkorrekt.  Detta  leder  i  sin  tur  till  att  man  inte  visar  en  rättvisande  bild  av  resultat  och  ekonomisk ställning.   Revisorerna  hävdar  att  bubblor  spricker  vid  aktiemarknadens  reglering  av  företagens  värde,  medan  övriga  respondenter  anser  att  de  spricker  främst  när  företagen  får  likviditetsproblem.  Problemen  uppstår  när  företagens  kassaflöden  minskar. Revisorernas syn verkar i detta fall vara baserad på extern påverkan medan  de övriga respondenterna har en mer företagsintern syn.   5.2 Företagets roll   Revisorerna  och Kreditgivare A  tycker  likadant  i  fråga  om  att  företag  kan  skapa  bubblor omedvetet genom en överoptimistisk tro på framtiden. Revisorerna tillägger  att  företagen även kan  skapa  företagsbubblor medvetet. Anledningarna kan bland  annat vara att de vill förbättra en undermålig balansräkning, få mer krediter eller att  påverka börsvärdet. Företagsrespondenten anser också att det  finns  incitament  för  flera olika aktörer inom företaget för att skapa bubblor. För ägarna kan det finnas ett  intresse  av  att  öka  börsvärdet,  öka  företagsvärdet  vid  försäljning  eller  vid  nykapitalanskaffning. Ledningen har ett  intresse av att exempelvis öka börsvärden  för att förbättra eventuella bonusavtal. Externa ekonomikonsulter kan få företag med  lite  ekonomiskt  kunnande  att  använda  sig  av  tvivelaktiga  redovisningstekniker.  Kreditgivare B ansåg helt annorlunda i denna fråga och menade på att företagen inte    39  har någon anledning att övervärdera sina tillgångar. Möjligtvis kunde hon tänka sig  att ett företag vill passa på att öka värdet vid en eventuell försäljning. Hon var dock  övertygad  om  att  banken  skulle  upptäcka  de  felaktiga  värderingarna  vid  en  kreditbedömning.   Alla  respondenter,  förutom  Kreditgivare  A,  håller  med  om  att  de  nya  redovisningsreglerna ger mer utrymme för att skapa bubblor. Kreditgivare A ansåg  sig besitta för lite erfarenhet av värderingar enligt IFRS/IAS standarden för att uttala  sig om detta. Företagsrespondenten  tycker  att det  är märkligt  att  IFRS/IAS  tillåter  subjektiva bedömningar vid värdering av tillgångar till verkligt värde. Denna tillåter  en rad olika subjektiva bedömningar som ett företag kan använda sig av. Exempelvis  kan  man:  specificera  nyttjandeperiod,  ange  diskonteringsränta  för  olika  beräkningsmodeller  och  motivera  framtida  betalningsströmmar.  Det  kan  vara  frestande att genom alltför positiv värdering påverka de  ekonomiska  rapporterna.  Revisorerna  tillägger dock  att det måste  finnas  en möjlighet  att värdera  tillgångar  inom ett intervall i och med att det är omöjligt att få fram exakta värden. Ingen kan  sia om framtiden vilket gör att prognoser aldrig är exakta. Revisor B poängterar att  det  finns  stora  krav  på  upplysningsplikt  i  IFRS/IAS  vilka  hjälper  till  att  öka  trovärdigheten.   Kreditgivare  B  utryckte  en  oro  för  eventuella  negativa  effekter  som  en  följd  av  företagens högt värderade tillgångar vid en konjunktursvängning. Användandet av  IFRS/IAS  standarden  är  relativt  nytt  och  det  har  inte  inträffat  någon  konjunkturnedgång  efter  att  den  blev  införd. När  vi  kommer  till  detta  läge  kan  företagen eventuellt  få problem med höga nedskrivningar då  tillgångarnas värden  omprövas.     Företagsrespondenten var övertygad om att en god retoriker skulle kunna övertyga  företaget  internt, revisorn och kreditgivaren om att de värderingsval som  företaget  har  gjort  är  korrekta  eller  inom  intervallen.  På  detta  sätt  kan  de  framtida  förväntningarna  på  företaget  ökas  på  felaktiga  grunder.  Exempelvis  kan  företag  motivera  sina omvärderingar dubiöst  för att undvika nedskrivningar. En  liknande  orsak  ledde  till Worldcombubblan. Efter att Worldcom  förvärvade MCI aktiverade  man en hög goodwill. När MCI sjönk i värde gjordes inga goodwillnedskrivningar.  När detta uppdagades gick båda företagen i konkurs. Våra respondenter håller med  om att det kan gå så  långt som till konkurs när problem med felaktiga värderingar  uppdagas.   Vi  kan  se  tydliga  tecken  på  att  våra  respondenters  åsikter  och  de  som  har  uppkommit  i media  och  i  litteratur  stämmer  överrens  i  fråga  om  faran med  att  värdera tillgångar till verkligt värde. Det verkar som att alla parter är medvetna om  denna  problematik  och  är  uppmärksamma  på  den.  Detta  faktum  kan  eventuellt  motverka att problematiken uppstår eller åtminstone lindra effekterna vid en kraftig  konjunkturnedgång. För att detta skall vara möjligt bör det finnas en etisk norm vid  värderingsarbetet  för  att  man  skall  kunna  undvika  skapandet  av  bubblor  inom  företagen. Företagsrespondenten anser att man inte kan lägga kravet på kontroll av  värderingsarbetet på företaget eftersom felaktigheter kan vara medvetet utförda av    40  dem.  Däremot  tycker  han  att  styrelsen  skall  vara  ansvariga  för  ett  internkontrollsystem. Liknande tankesätt finns i SOX‐lagen som tillämpas av företag  noterade  på  amerikanska  börser.  Skillnaderna  är  dock  att  i  SOX  skall  det  interna  kontrollsystemet hanteras av företagsledningen och att dessa även är straffansvariga  vid eventuella felaktigheter eller brott i den ekonomiska rapporteringen.111     Företagsrespondenten påpekade att straffskalan för redovisningsbrott som togs fram  i USA efter de stora redovisningsskandalerna har blivit hårda. Han tycker att det är  anmärkningsvärt  att  vi  från  USA  har  fått  värderingsregler  som  kan  påverkas  subjektivt  samtidigt  som  den  hårda  straffskalan  inte  har  kommit.  Saknaden  av  avskräckande straff kan vara ytterligare en faktor som leder till att fler företag agerar  oförsiktigt vid omvärderingsarbetet.  5.3 Revisorns roll  Respondenterna  anser  att  revisorn  har  en  roll  i  att  upptäcka  och  förhindra  övervärderade  tillgångar  och  bubblor.  Båda  revisors  respondenter  påpekar  att  revisorer  i  värderingsbedömningen  använder  sig  av  ett  intervall  inom  vilken  tillgångarnas  värde  får  fluktuera.  Detta  innebär  att  bara  väsentliga  fel  skall  upptäckas  i  revisionsarbetet. Om  revisorn  stöter  på  ett  värde  som  ligger  utanför  intervallet  skall  detta  korrigeras  om  uppdraget  sköts  på  ett  korrekt  sätt.  Detta  stämmer  överens  med  litteraturen  där  det  framkommer  att  revisorerna  endast  uttalar  sig  om  väsentliga  fel,  detta  innebär  att  en  ren  revisionsberättelse  inte  är  någon garanti för att alla värden är korrekta. Om en revisor blir anklagad för att inte  ha upptäckt en fel värderad tillgång kan denne hävda att det inte fanns ett väsentligt  fel och att värdet  låg  inom  intervallet. Det kan vara  svårt att bevisa motsatsen  till  detta.   Både Revisor A och B påpekar att de  revisorer  som  låter väsentligt övervärderade  tillgångar passera har ingen integritet, omdöme och får leva med att de har handlat  oetiskt.  Båda  poängterar  vikten  av  en  bra  relation  med  klienten  där  en  värderingsdiskussion kan tas, men Revisor B tillägger att vänskapsförhållandet dock  inte får gå för långt. Företagsrespondenten håller med Revisor B och tycker att om en  alltför nära relation till företagsledningen uppstår kan detta påverka revisorns arbete  och bidra till att de inte upptäcker bubblor inom företagen. Man kan dock tänka sig  att  en  revisor  aldrig  säger  upp  ett  uppdrag  på  grund  av  att  denne  tycker  att  vänskapen till klienten har blivit för stor. Detta på grund av att man inte vill förlora  en kund.  Ytterligare  anledningar  till  varför  revisorn  låter  bubblor  passera  är  enligt  Företagsrespondenten  att  de  säljer  en  tjänst,  alla  revisorer  är  inte  tillräckligt  kompetenta och att företagets retorik kan övertyga revisorn till att en övervärdering  av  en  tillgång  är  riktig. Om  en person  är duktig på  att övertyga  andra  så kan de  driva på  tills bubblan  spricker,  eftersom  subjektiva bedömningar gör det  svårt  att                                                        111 Rockness & Rockness, 2005    41  uppfatta vad som är en bubbla. Revisorerna anser att retoriken kan påverka, men  i  deras fall har de en stor byrå bakom sig där man även kan diskutera olika problem  med  kollegor.  Revisor  A  berättar  även  att  hans  byrå  har  en  oberoende  kvalitetsrevisor  som  inte  har  någon  kontakt med  klienten.  I  litteraturen  har  det  framkommit  att  revisorerna  tycker  det  är  orimligt  att  begära  att  de  skall  vara  en ”moralisk polis” och att det är omöjligt att granska allt. Det har funnits länge ett  förväntningsgap mellan vad samhället tror att revisorn skall göra och vad revisorer  själva  hävdar  är  deras  uppgift.  Revisorerna  och  olika  organisationer  har  lyckats  minska  detta  gap  genom  att  informera  samhället  om  revisorns  arbete,  men  fortfarande finns det stora skillnader.  5.4 Kreditgivarens roll  Vi  har  funnit  att många  av  våra  respondenters  åsikter  är  överrensstämmande  på  flera  punkter  när  det  gäller  kreditgivarnas  roll  i  skapandet  av  företagsbubblor.  Företagsrespondenten tycker sig se vissa kopplingar till den bankkris som befann sig  runt 1990. Nu som då vill banker och kreditgivare vara med och tjäna pengar på den  goda ekonomin. I och med att flera banker och kreditgivare drivs som aktiebolag har  dessa  ett  vinstmaximeringsintresse.  Det  finns  även  en  stor  konkurrens  inom  bankväsendet.  Banker  och  kreditgivare  tjänar  pengar  på  räntesatserna  som  är  baserade på åtagandets risknivå. Det betyder att kreditgivaren tjänar mer pengar på  att  låna ut pengar  till högriskkunder vilket  leder  till att riskerna ökar. Därför  finns  det  en  möjlighet  att  bankerna  och  kredittagarna  gör  avkall  på  den  hårda  granskningen vid kreditgivningen.   På 80‐talet var bankernas vidlyftiga kreditgivningar en av orsakerna till bankkrisen.  Kreditgivare B anser att det är en stor skillnad mellan dagens och dåtidens metoder  för  kreditbedömning.  Dagens  metod  bygger  på  kassaflödesanalyser  istället  för  förväntade värdestegringar. Respondenterna anser dock att bankerna  i allra högsta  grad kan medverka  till skapandet av bubblor. Detta på grund av  företagens behov  av  att  få  lån  beviljade  är  en  av  orsakerna  till  varför  företag  övervärderar  sina  tillgångar. Flertalet av respondenterna är samtidigt överrens om att det i dagsläget är  mindre risk för att bankerna skapar bubblor. Risken har minskats med nya lagar och  krav på att kreditgivarna har god kontroll över riskerna genom att använda sig av så  kallade  interna kontrollsystem. Kreditgivarna  är överrens om  att bankerna  är mer  försiktiga  idag med sin kreditgivning och att de gör sitt bästa för att  inte vara med  att skapa bubblor. Idag är även fler personer inblandade i beviljandet av krediter hos  banker än det var vid bankkrisens dagar. Detta leder därför till en bättre kontroll av  lånen.   Samtliga respondenter anser att banker och kreditgivare skall vara en av de parter  som  skall upptäcka  förekomsten  av  övervärderade  tillgångar. Detta kan bankerna  upptäcka  vid  de  analyser  som  de  genomför  vid  kreditbedömningar.  Birgitta  Svenssons  studie  visade  på  att  kreditgivarna  ville  ha  reviderat  material  från  kreditsökare  innan  de  granskade  materialet.  Detta  överrensstämmer  med  kreditgivarnas  åsikt om  att  årsredovisningar  skall vara  reviderade. Kreditgivare B    42  förlitar sig på att materialet är korrekt. För att  trovärdigheten med revisionen skall  godkännas rekommenderar kreditgivaren att en seriös revisionsfirma skall användas.  Det  finns  ofta  även  en  öppen  diskussion mellan  kreditgivare  och  revisor.  Detta  förstärker  bankens  insyn  i  det  kreditsökande  företaget.  Om  det  kreditsökande  företaget  inte vill att banken har kontakt med revisorn blir det svårt att få krediten  beviljad.    Om kreditgivaren  inte genomför noggranna  företagsanalyser kan det  i  sämsta  fall  resultera  i konkurs  för  företaget om  lånet blir godkänt. Revisor B nämner att det  i  värsta  fall  kan  drabba  allmänheten  via  delägande  i  företaget.  Kreditgivar‐ respondenterna och Birgitta Svenssons undersökning visar på att kreditgivarna  tar  hänsyn till att det reviderade materialet har en ren revisionsberättelse. Vidare är det  vanligt  att  kreditgivarna  utför  egna  beräkningar  baserat  på  den  information  som  man begär in. Redovisningsinformationen i form av års‐ och periodbokslut skall ge  en bild om hur företagets ställning har varit historiskt. Kreditgivare skall även ta del  av  information  som  är  riktad  mot  framtiden  i  form  av  budgetar  och  kassaflödesanalyser.  I bedömningsarbetet är de ekonomiska värden som  finns  i ett  företags  årsredovisning  inte  den  viktigaste  delen  som man  tar  i  beaktande.  Trots  detta  måste  kreditbedömarna  vara  införstådda  med  de  aktuella  redovisningsnormerna  för  att  undvika  fel.  Exempelvis  finns  det  möjligheter  för  kreditsökaren att använda sig av resultatutjämnande metoder som kan påverka det  verkliga resultatet.   Även  flexibiliteten  i  reglerna gällande värdering av  tillgångar  till verkligt värde är  ett  problem  vid  kreditbedömning. Det  gäller  att  den  kreditsökande  kan motivera  sina subjektiva värderingsgrunder för att banken skall godkänna dem. Är personen  en god retoriker kan denne  lyckas att  få  företagets värdering godkänd på  felaktiga  grunder.   Kreditgivare  A  anser  att  företag  kan  erhålla  krediter  genom  att  motivera  sin  subjektiva  värdering  inför  banken,  men  Kreditgivare  B  håller  inte  med  på  den  punkten. Hon menar  att det  inte  spelar  någon  roll  att  företaget  kan motivera  sin  värdering,  eftersom  de  gör  egna  bedömningar.  Dessutom  är  analysen  av  årsredovisningsmaterial enbart en  liten del av all  information som man  tar hänsyn  till. Den viktigaste delen är företagets betalningsförmåga som man räknar fram med  en  kassaflödesanalys. När  kreditgivarna  tar  ställning  till  värdet  på  kredittagarnas  tillgångar använder man sig av sakkunnigas värderingar. Detta minskar företagens  möjligheter  att  få  krediter  godkända  genom  att  övervärdera  sina  tillgångar  i  årsredovisningen.  Meningsskiljaktigheten  mellan  Kreditgivare  A  och  B  beror  troligen på att de arbetar med värdering  i olika  tillgångsslag eller på grund av att  endast en av dem är verksam som kreditbedömare.          43  6 DISKUSSION  & SLUTSATS  I kapitlet presenteras en diskussion och slutsatser dras utifrån syftet och de analyser som har  genomförts. Avslutningsvis ges förslag till fortsatt forskning.  6.1 Studiens slutsatser  Ur de ovanstående diskussionerna och intervjuerna har det framkommit att det finns  en  skillnad mellan  företagsbubbla  och  finansiell  bubbla.  Företagsbubblan  inträffar  när  ett  företag  påverkar  sin  ekonomiska  information  så  att  den  inte  visar  på  en  rättvisande  bild  av  resultat  och  ekonomisk  ställning.  Företaget  kan  utföra  detta  genom  att  kraftigt  övervärdera  tillgångar,  undervärdera  skulder  eller  redovisa  intäkter  och  kostnader  inkorrekt.  Den  finansiella  bubblan  är  beroende  av  spekulation och orealistiska förväntningar på framtida värdeökningar som leder till  att priser ökar.  Studien  hade  som  syfte  att  utreda  och  analysera  om  IFRS/IAS‐standarderna  ger  ytterligare  möjlighet  att  skapa  företagsbubblor.  Dessutom  skulle  studien  utreda  vilket ansvar revisor och bank har vid identifieringen av företagsbubblor.   Studiens angreppssätt var att utföra teoristudier samt att intervjua de tre roller som  ansågs beröras av begreppet företagsbubbla. Förutom revisor och bank intervjuades  även en respondent som fick representera företaget.   Sammantaget har studiens undersökning utmynnat i följande slutsatser:  • Revisorn har genom revisionen och banken genom kreditbedömningsprocessen en del  i att upptäcka företagsbubblor. Detta innebär dock inte att det är någon som har det  som huvuduppgift.    Revisorn har en granskande roll i ett företag. Därför har de en möjlighet att vara den  parten som upptäcker bubblor först. Detta eftersom skapandet av en företagsbubbla  innebär att man inte visar en rättvisande bild och ofta begår något brott, där revisorn  har en anmälningsskyldighet. De skall granska materialet och upptäcka ifall företag  har  gjort  inkorrekta  värderingar  och  antaganden.  Kreditgivare  förlitar  sig  på  att  reviderat  material  är  korrekt,  även  om  de  utför  egna  beräkningar  vid  kreditbedömningar.  Problematiken  här  är  att  revisorn  inte  granskar  allt  inom  ett  företag. Därmed finns det ingen garanti för att allt är korrekt värderat.   En  revisor  kan  i  sitt  uppdrag  påverkas  av  sin  klient.  Detta  kan  ske  om  ett  vänskapsförhållande existerar mellan  revisor och klient eller genom att klienten är  en god retoriker. Revisorn påverkas också av att de inte vill förlora en klient, därför  kan de avvakta med en eventuell brottsanmälan tills de är väldigt säkra.  Kreditgivaren  har  en  analytisk  roll  vid  en  kreditbedömning. Deras  uppgift  är  att  analysera  om  ett  företag  kan  återbetala  sitt  låneåtagande  och  därmed  finns  en  möjlighet  att  kunna  upptäcka  eventuella  företagsbubblor.  I  analysen  är  den    44  historiska  informationen  endast  en  liten  del  vid  kreditbedömningen,  framtidsinriktad  information är således viktigast. Kreditgivarna är  inte experter på  redovisningsnormerna,  då  de  inte  anser  sig  behöva  det  på  grund  av  att  årsredovisningarna är  reviderade. Om en  revisor  inte upptäcker en  företagsbubbla  kan detta undgå kreditgivaren också. Kreditgivarna hävdar dock att metoderna för  kreditbedömning har ändrats och att  risken  för att  företagsbubblor  släpps  igenom  har minskat. Man skall ha i åtanke att kreditgivarna vill maximera sin vinst och inte  förlora viktiga klienter genom att neka dem krediter. På grund av detta kan banker  tänkas spä på företagsbubblor med vidlyftiga krediter.   • Vi har  i denna studie kommit  fram till, med stöd av teori och empiri, att IFRS/IAS  nya värderingsregler ger ett ökat utrymme för skapandet av företagsbubblor.  Företagsbubblor kan skapas genom att ett företag övervärderar sina tillgångar, bland  annat  för  att  få  tillgång  till  kapital,  dölja  likviditetsproblem  och  för  att  öka  börsvärdet. Vi har i denna studie kunnat visa på att det hos de olika parterna och i  teorin  upplevs  som  att  det  ges  ett  större  utrymme  för  övervärdering  eller  företagsbubblor  genom  IFRS/IAS‐standarden.  Detta  anser  vi  beror  på  att  värderingssynsättet  i  de  nya  redovisningsreglerna  har  ändrats  från  ett  historiskt  anskaffningsvärde till en värdering av uppskattat verkligt värde. Det verkliga värdet  kan innehålla många subjektiva antaganden där ett företag försöker uppnå true and  fair view  för att kunna  lämna så aktuell  information som möjligt  till  intressenterna.   Eftersom  det  finns  en  viss  flexibilitet  i  denna  värdering  kan  företag  skapa  företagsbubblor. På grund  av detta  anser vi  att  standarden har givit  företagen  ett  betydande  utrymme  för  påverkan  av  värderingen. Risken med  ökad  subjektivitet  och  flexibilitet  är  att  det  är  större  chans  att  man  faller  för  frestelsen.  Eftersom  standarden  ger  utrymme  för  påverkan  krävs det moral  och  etik  av  företagen  vid  värderingen, detta  för att minska skapandet av  företagsbubblor. Möjligen kan man  avskräcka med digra straffskalor. Den nya redovisningskulturen skapar problem för  revisorerna, bankerna och andra som ska granska företagets ställning och resultat.   Detta  innebär dock  inte att IFRS/IAS kommer att  leda till fler företagsbubblor, utan  det vi hävdar är att utrymmet och möjligheten att skapa  företagsbubblor är större.  Faran med  subjektivitet vid värdering  är  inget nytt problem, denna  återfinns  i  all  värdering. Den  traditionella  synen med  försiktig  redovisning  skall  enligt  oss  inte  anses vara den bästa varianten, eftersom den  ibland  inte speglar verkligheten. Den  försiktiga  värderingen  innehåller  historiska  värden  och  därför  anser  bland  annat  investerare att det  finns gömda värden  i sådan  redovisning. De bedömningar som  görs av dessa gömda värden är i allra högsta grad subjektiva och kan bli felaktiga.  Vi har dock inte sett effekten av detta ännu då svenska företag inte har använt sig av  standarden under en längre tid. Det kan vara så att dessa effekter kommer att synas  när  en  plötslig  konjunkturnedgång  infinner  sig,  eftersom  det  kan  uppkomma  en  övertro på tillgångar vid en högkonjunktur. Det kan uppstå ett läge när företag, med  för  stora  förväntningar  i  sina  ekonomiska  värden,  inte  klarar  av  nedskrivningar.  Detta kan i värsta fall leda till konkurser. Exempel på detta var Worldcom, som i sin  redovisning  inte  skrev ner värdet på  ett  förvärvat bolag, vars värde hade  sjunkit.    45  Exemplet gäller förvisso ett amerikanskt bolag som använde US‐GAAP‐standarden  men  denna  har  likheter med  IFRS/IAS.  Företagsbubblor  i  denna  storlek  orsakar  mycket  negativt  i  företagen,  samhället  och  främst  för  individen.  Vissa  av  företagsbubblorna  på  senare  tid  har  orsakat  att  flera  miljoner  människor  är  arbetslösa idag och saknar trygghet i livet.  När  IFRS/IAS  expanderar  och  begreppet  verkligt  värde  blir  standardiserat  eller  utbrett  finns  det  en  möjlighet  att  det  uppstår  fler  svårupptäckta  redovisnings‐ tekniska påverkningar på  företagens ekonomiska  ställning. Detta kan  leda  till mer  företagsbubblor. För att motverka dessa möjligheter måste man ha  större kontroll,  bättre utbildade kreditgivare och analytiker som kan tyda texten med de olika valen  av ”verklig värde”.   IASB  har  diskuterat  att  ta  fram  en  internationell  redovisningsstandard  för  andra  bolagsformationer  än  endast  koncerner. Det  kan  leda  till  att  IFRS/IAS  synsätt  på  värdering  sprider  sig  till mindre bolag. Samtidigt har EU öppnat upp möjligheten  för  enskilda  länder  att  avskaffa  revisionsplikten  för mindre  aktiebolag. Om  detta  händer  i  Sverige  tror  vi  att  företagsbubblor  skulle  kunna  öka  aven  i  småföretag.  Kreditgivare  och  skattemyndigheter  skulle  däremot  antagligen  kräva  att  bolaget  reviderades eller att en annan lösning togs fram.   6.2 Diskussion  om  resultatet  utifrån  principal‐agent‐ teorin  Företaget har  ett  lagligt  krav på  att  rapportera  om  sin  ekonomiska  ställning. Den  information  som  företaget delar med  sig uppfyller krav  som  regleras av  lagar och  standarder. Redovisningsmaterialet  innehåller dock  inte  all  information  som  finns  tillgängligt  i  företaget. En extern  informationsanvändare av  redovisningsmaterialet  vet  inte  vilken  information  som  saknas.  Detta  leder  till  att  det  råder  informationsasymmetri i förhållandet mellan företaget och informationsanvändaren.  Asymmetrins  påverkan  kan  i  vår  studie  tolkas  utifrån  ett  principal  och  agent  förhållande.  Detta  förhållande  uppstår  mellan  den  skapande  parten  av  redovisningsmaterialet,  företaget,  och  användaren  av  materialet,  kreditgivaren.  Principalen  kan  i  vårt  fall  sägas  vara  den  kreditgivande  parten  och  agenten  kredittagaren.  Agenten  har  tillgång  till  mer  eller  relevantare  information  än  principalen.  Principalen  försöker minska asymmetrin  i  informationen  för att minska sina  risker  med  åtagandet. Om  ett  företag  använder  sig  av  en  inkorrekt  värdering medvetet  skapas  en  större  informationsfördel  jämtemot  kreditgivaren.  För  att  kreditgivaren  skall förlita sig på att informationen är korrekt, används en revisor. Vår studie visar  på att revisionen bygger på vad som kan anses vara rimligt och inte en total kontroll  av  företagets  redovisning.  På  grund  av  detta  kan  oegentligheter  finnas  kvar  i  redovisningsmaterialet  trots  att  det  har  blivit  reviderat. Detta  kan  leda  till  att  en   företagsbubbla kan uppstå då kreditgivarna godkänner krediter.    46  För att undvika eventuella risker på oaktsamhet som leder till företagsbubblor måste  det  finnas  någon  slags  försäkring  på  att  företagen  sköter  sig.  I  relationen mellan  företag  och  kreditgivare  vill  kreditgivaren  att  även  företaget  riskerar  att  förlora  pengar,  därför  lånar  man  inte  ut  till  parter  som  inte  har  ett  startkapital.  Kreditgivarna har historiskt begärt in säkerheter i form av borgen och panter för att  minimera  intressekonflikten  med  den  kreditsökande.  I  framtiden  skulle  man  exempelvis  kunna  minska  risken  för  oaktsamhet  genom  bötes‐  eller  straff‐ föreläggande  för  ansvariga personer  i  företaget.  I dagsläget  är  straffen  inte hårda,  men däremot har möjligheterna för att skapa företagsbubblor ökat. Detta kan enligt  studien leda till fler företagsbubblor i framtiden.  6.3 Studiens bidrag  De slutsatser som vi har uppnått har bekräftat våra egna misstankar om att de nya  redovisningsstandarderna kan ha en påverkan på att  fler  företagsbubblor kommer  att  uppstå.  Detta  betyder  inte  att  studien  har  ett  egentligt  teoretiskt  bidrag  till  forskningen men problematiken är nu belyst och  framtagen  till  ett  forum där den  kan vidareutvecklas.   Denna studie har resulterat i att författarna har en större förståelse till varför och hur  de  aktuella problemen kan uppstå och hoppas  att man på detta  sätt kan undvika  dem i sina yrkesmässiga roller.   6.4 Förslag till fortsatt forskning  Under studiens gång har en rad frågeställningar uppstått som kan vara  intressanta  att analysera i framtiden. De mest framträdande enligt vårt tycke är följande:   • Analysera  hur  riskkapitalisten  påverkas  av  att  värderingar  i  företagens  ekonomiska material går mot en mer neutral syn.   • Att i framtiden göra om studien för att se ifall de olika rollerna i denna studie  hade rätt om att fler företagsbubblor kan skapas på grund av värderingssätet.   • Analysera om det i en konjunkturnedgång sker fler konkurser till en följd av  alltför vidlyftiga eller felaktiga värderingar.   • Följa  upp  denna  studie  i  framtiden  för  att  se  ifall  attityden  om  IFRS/IAS  ändras till en följd av erfarenhet av dess användande.   • Kan  en borttagning av  revisionsplikten hos  små  företag och  en ändring av  redovisningsnormer           47  7 KÄLLFÖRTECKNING  7.1 Litteratur  Andersen Ib (1998), Den uppenbara verkligheten, Studentlitteratur, Lund  Broomé Per, Elmér Leif, Nylén Bertil (1998), Kreditgivning till företag,  Studentlitteratur, Lund  Coase Ronald Harry (1992), Företaget, marknaden och lagarna, Ratio, Stockholm  Dahlqvist Anna‐Lena & Elofsson Sigurd (2005), Bokföringsbrott och bokföringslagen,  Norstedts Juridik AB, Stockholm  Dotevall Rolf (1999), Bolagsledningens skadeståndsansvar, Norstedts Juridik AB,  Stockholm  FAR/SRS (2007), Samlingsvolymen del 1, FAR FÖRLAG AB, Stockholm   FAR (2005), FARs Samlingvolym del 2, FAR FÖRLAG AB, Stockholm  FAR (2006), Revision‐En praktisk beskrivning, FAR FÖRLAG AB, Stockholm  Funered Urban E (1994), Bankernas risktagande, Nerenius & Santérus förlag,  Stockholm  Hansson Sigurd (1995), Finansiering, Liber‐Hermods, Malmö  Internationell redovisningsstandard i Sverige (IFRS/IAS), 2006, FAR FÖRLAG,  Stockholm  Johansson Sven‐Erik, Häckner Einar, Wallerstedt Eva (2005), Uppdrag Revision, SNS  Förlag, Stockholm   Polesie Thomas (1995), Drift & Finans – aspekter på företagets ekonomi, Liber‐Hermonds  AB, Malmö   Prins Nomi (2006), Other people´s money, Westchester Book Composition, USA  Rapp Birger & Thorstensson Anders (1994), Vem skall ta risken?, Studentlitteratur,  Lund  Riahi‐Belkaoui Ahmed (2004), Accounting theory 5th edition, Thomson Learning,  London  Smith Dag (2006), Redovisningens språk, Studentlitteratur, Lund  Soros George (2000), Open Society, Reforming Global Capitalism, London: Little,  Brown and Company   Stenberg Vidar & Sigbladh Roland (2003), Kreditbedömning, Björn Lundén  Information, Näsviken    48  7.2 Artiklar  Adams Michael B (1994), Agency theory and the internal audit, Managerial Auditing  Journal, vol. 9 no 8 1994  Aggestam Pontoppidan Caroline, (2007), När revisionsplikten avskaffades i Danmark,  Balans nr.2/2007  Akerlof George A (1970), The market for “Lemons”, The Quarterly Journal of  Economics, MIT Press, vol. 84(3)   Anförande: vice riksbankschef Kerstin Hessius, den nya ekonomin och den långa  boomen, 29 0ktober 1999  Buisman Jan (2007), Blir IFRS globalt redovisningsspråk?, Balans nr. 4/2007  Bäckström Urban (1998), Finansiella kriser – svenska erfarenheter, Ekonomisk  Debatt 1998, årg 26, nr 1   Dillén Hans och Sellin Peter, (2003), Finansiella bubblor och penningpolitik, Penning‐  och valutapolitik nr 3, 2003    Eisenhardt M Kathleen (1989), Agency Theory: An assessment and review, Academy of  Management Review, 1989, vol. 14, no 1  Noteringar ur Balans (2007), Bankerna vill ha reviderade årsredivisningar, Balans nr.  2/2007  Rockness Howard & Rockness Joanne 2005, Legislated Ethics From Enron to  Sarbanes/Oxley, the Impact on Corporate America Journal of Business Ethics, 2005, vol.  57, no. 1  Skog Rolf (2007), Harmonisera eller inte?, Balans nr. 4/2007  Svensson Birgitta (2003), Redovisningsinformation för bedömning av små och medelstora  företags kreditvärdighet, Uppsala Ekonomikum.  Svensson Katarina, Ulvenblad Per‐Ola (1994), Bankmäns hantering av krediter till små  företag, Lunds Universitet  Stiglitz Joseph E. (1990), Symposium on Bubbles, Journal of Economic Perspectives, vol.  4 issue 2   Thinggaard Frank, Nilsson Sven‐Arne (2007), Verkligt värde vid första  redovisningstillfället?, Balans nr.3/2007  7.3 Elektroniska källor  Anförande av Eva Srejber, Inflationsmålspolitik och bubblor, 2002,  http://www.riksbank.se/upload/6780/020709_n.pdf, besökt 2007‐04‐03  BRÅ‐rapport 2004:4. Revisorernas anmälningsskyldighet. Stockholm:  Brottsförebyggande rådet, besökt 07‐04‐26    49  http://www.bra.se/extra/faq/?module_instance=2&action_question_show.196.0.=1  Gunnarson Ronny, Forskningsmetodik – validitet och reliabilitet,  http://www.infovoice.se/fou/bok/10000035.htm., besökt 2007‐04‐20   De allra flesta företag är små, http://www.nutek.se/sb/d/210 , besökt 2007‐05‐23  7.4 Rättsfall  Rättsfall – Gusum Bruk: NJA 1994 s. 336  7.5 Lagtext  Aktiebolagslagen (2005:551)  Lag om bank och finansieringsrörelsen (2004:297)  Revisorslagen (2001:883)  Revisionslagen (1999:1079)  Årsredovisningslagen (1995:1554)  7.6 Intervjuer  Företagssrepresentant (anonym), Göteborg, personlig intervju 2007‐04‐17   Revisor A (anonym), Göteborg, personlig intervju 2007‐04‐27   Revisor B (anonym), Kungsbacka, personlig intervju 2007‐05‐05  Kreditgivare A (anonym), Göteborg, personlig intervju 2007‐05‐02   Kreditgivare B (anonym), Göteborg, personlig intervju 2007‐05‐14    50  8 BILAGA  1  8.1 Intervjufrågor/revisor  Presentera dig själv, din position, bakgrund, arbetsuppgifter nu och förut m.m.?  1. Vad är din definition på en bubbla?  2. När blir en övervärderad tillgång en bubbla? Var går gränsen?  3. Hur stor felmarginal kan accepteras vid värdering av tillgångar?  4. Hur anser du att bubblor skapas?  5. När spricker bubblan?  6. Vad händer med ett företag när bubblan spricker?   7. Vad kan den ansvarige för skapandet av bubblan (övervärdera tillgångar) bli  dömd  för? Är  en bubbla  (övervärderad  tillgång) bokföringsbrott, bedrägeri  eller liknande brott som finns?  8. Hur upptäcks bubblor?  9. Vem/vilka  skapar  bubblor  och  vad  är  de  vanligaste  orsakerna  till  att  de  skapar bubblor?  10. Vem skall upptäcka bubblor?  11. Varför  låter  revisorer  bubblor passera? Kan  bubblor  skapas utan  revisorns  kännedom? Kan de existera utan att en revisor känner till dem?   12. Är  det  lättare  för  företagen  att  skapa  bubblor  med  den  nya  redovisningstraditionen  (IAS,  verkligt  värde)  som  riktar  in  sig  på  marknadsvärdering, bland annat på grund av subjektivitet?  13. Vad är bankernas roll? Skall de upptäcka bubblor vid kreditgivning? Kan de  genom ”vidlyftig” kreditgivning spä på bubblor?             51  8.2 Intervjufrågor/bank  Presentera dig själv, din position, bakgrund, arbetsuppgifter nu och förut m.m.?  1. Vad är din definition på en bubbla?  2. Vad händer med ett företag när bubblan spricker?   3. När spricker bubblan?  4. Vem/vilka  skapar  bubblor  och  vad  är  de  vanligaste  orsakerna  till  att  de  skapar bubblor?  5. Hur upptäcks bubblor?  6. Vilken typ av information tycker du är viktigast vid kreditbedömning?   7. Förväntar sig kreditgivarna reviderat material? Hur stor vikt läggs det på att  det  är  reviderat  (litar  man  på  det  eller  skapas  egen  analys)?  Är  revisionsberättelsen en viktig del av detta?    8. Vilken del av redovisningsinformationen är viktigast vid kreditbedömning?   9. Har tillgångsvärderingen en viktig del i kreditbedömningen?   10. Hur  ser  ni  på  tillgångsvärdering  till  verkligt  värde  (marknadsvärde)  i  företagens  redovisning?  Risker  vid  subjektiva  bedömningar?  Tar  kreditgivarna hänsyn till detta vid kreditbedömningar?   11. Anser du  att det  är  lättare  för  företag  att  skapa bubblor  vid denna  typ  av  värdering?   12. Vem skall upptäcka bubblor? Skall revisorer upptäcka bubblor?  13. Vad är bankernas roll? Skall de upptäcka bubblor vid kreditgivning? Kan de  genom ”vidlyftig” kreditgivning spä på bubblor?         52  8.3 Intervjufrågor/företag  Presentera dig själv, din position, bakgrund, arbetsuppgifter nu och förut m.m.?  1. Vad är din definition på en bubbla?  2. Vad händer med ett företag när bubblan spricker?   3. Vem/vilka skapar bubblor?  4. Vad är de vanligaste orsakerna till att de skapar bubblor?  5. Hur anser du att bubblor skapas?  6. När spricker bubblan?  7. Hur upptäcks bubblor?  8. Vem skall upptäcka bubblor?  9. Varför  låter  revisorer  bubblor passera? Kan  bubblor  skapas utan  revisorns  kännedom? Kan de existera utan att en revisor känner till dem?   10. Vad är bankernas roll? Skall de upptäcka bubblor vid kreditgivning? Kan de  genom ”vidlyftig” kreditgivning spä på bubblor?    11. Är  det  lättare  för  företagen  att  skapa  bubblor  med  den  nya  redovisningstraditionen  (IAS,  verkligt  värde)  som  riktar  in  sig  på  marknadsvärdering, bland annat på grund av subjektivitet?