Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M Rapport R8:1984 Fritidshus fick vatten och avlopp Om lokala va-lösningar och bebyggelsens utveckling i några fritidsområden Anna Helmrot Malbert K 3VGGDOK Institutet för byggdokumentation Hälsingegatan 49 113 31 Stockholm, Sweden Tel 08-34 01 70 Telex 125 63. Telefax 08-32 48 59 R8:1984 FRITIDSHUS FICK VATTEN OCH AVLOPP Om lokala va-lösningar och bebyggelsens utveckling i några fritidsområden Anna Helmrot Björn Mal bert Denna rapport hänför sig till forskningsanslag 810660-2 från Statens råd för byggnadsforskning till EFEM Arkitektkontor, Göteborg I Byggforskningrådet rapportserie redovisar forskaren sitt anslagsprojekt. Publiceringen innebär inte att rådet har tagit ställning till åsikter, slutsatser och resultat. R8 :1984 ISBN 91-540-4066-3 Statens råd för byggnadsforskning, Stockholm LiberTryck Stockholm 1983 INNEHÅLL sid SAMMANFATTNING 5 INLEDNING Bakgrund H Arbetssätt FYRA OLIKA OMRÅDEN MED LOKALA VA-LÖSNINGAR Områdenas karaktär 19 Olika avloppslösningar 28 Vatten 33 Genomförande 35 Kostnader och skötsel 41 HUR FUNGERAR ANLÄGGNINGARNA Mätresultat 45 Kommentarer 48 HAR VA-SANERINGEN PÅVERKAT OMRÅDENA Jämförande områden utan gemensamt avlopp 55 Fritidsboende - helårsboende 59 Bebyggelsens utveckling 67 SLUTSATSER OCH KOMMENTARER 77 LITTERATUR 85 3FÖRORD I Kungälvs kommun har man under 1970-talet genom­ fört VA-sanering med lokala vatten- och avlopps- lösningar i flera av kommunens fritidsområden. Olika tekniska lösningar har använts såsom olika typer av paketreningsverk och inbyggda grusbäddar med föregående slamavskiljning. Det är av allmänt intresse att funktionen på dessa anläggningar prövas i dag, när de varit i bruk ca 5-10 år. Vi har, med medel från Statens råd för byggnadsforskning, studerat fyra områden med olika anläggningar. Förutom anläggningarnas tekniska funktion har vi beskrivit hur de kom till stånd, kostnader och skötselfrågor. Vi har också behand­ lat bebyggelsens utveckling i områdena. Har VA- lösningarna medfört förändringar beträffande hel- årsbosättning, husstorlekar eller områdenas ka­ raktär? Provtagningarna har utförts av Ake Stigebrandt och Bernt Hurtig, vilka också svarar för avsnit­ tet om anläggningarnas funktion. Vi tackar alla boende i de fyra områdena, vilka vi besvärat med frågor och enkäter, liksom tjäns­ temän och politiker i Kungälvs kommun. För utskriften svarar Eina Boman. Göteborg i maj 1983 EFEM arkitektkontor Anna Helmrot Björn Malbert • . » 'iï' 5Bild t v Den lilla sommar­ stugan är en allt­ mer ovanlig syn i fritidsområdena. 5AMNANFATTNINIJ Ökad användning, helårsboende och sanitära problem Bakgrund I Kungälvs kommun finns, liksom i alla kommuner runt storstadsregionerna, ett stort antal som­ mar stugeområden . De flesta är från 1950- och 1960-talen, då byggnadsplaner upprättades över fritidsområdena. Byggnadsytorna begränsades till 75 m2 och förbud mot avlopp inskrevs i planerna. De flesta fritidshusägarna har sin vinterbostad i Göteborg. Under slutet av 1960-talet märktes en förändring i områdena. Stugorna hade börjat användas mer p g a den ökade fritiden, och för en del blev det lockande att bosätta sig i fritidsbostaden och pendla till arbetet. Många hus fick tillbyggnader och isolerades. Sam­ tidigt ökade kraven på den sanitära standarden. Man drog in vatten och en del installerade dusch och tvättmaskin. Bad-, disk- och tvättvatten be­ handlades ofta i enkla enskilda anläggningar av skiftande kvalitet, och på en del håll uppstod sanitära problem med illaluktande bäckar och diken. Ej enskilda av- loppslösningar i fritidsområden Så småningom blev det allt fler som önskade in­ stallera WC i stället för torrklosetten, och hälsovårdsnämnden och byggnadsnämnden fick ta ställning till ett stort antal tillståndsärenden. I de tättbebyggda fritidsområdena förordade kom­ munen att lösningarna för vatten och avlopp skulle ta hänsyn till hela planområdets möjlig­ het att lösa detta, och man var restriktiv mot enskilda anläggningar. Byggnadsförbud I början av 1970-talet uppmärksammades att hel- årsboendet och den.sanitära standarden ökade allt mer i fritidsområdena utan att VA-frågan hade lösts. Byggnadsförbud infördes då i de flesta fritidsområdena i mitten av 70-talet. Flera gemensamma VA-lösningar Denna restriktiva hållning från kommunen mot dels enskilda VA-lösningar och dels byggnadsförbuden har inneburit en press på fastighetsägarna. För att kunna bygga till och öka den sanitära stan­ darden har de varit tvungna att gå samman och diskutera gemensamma eller samordnade lösningar. Detta har gjort att flera gemensamma avloppslös- ningar har kommit till stånd i Kungälvs fritids­ områden under 70-talet. De har initierats av fas­ tighetsägare i områdena, men kommunens positiva inställning och hjälp i vissa fall har underlät­ tat genomförandet. Olika tekniska lösningar Olika tekniska lösningar, med lokalt omhänder­ tagande av avloppet, finns representerade, men p g a markförhållandena med vanligtvis finkor­ niga lerjordar förekommer inte infiltration di­ rekt till grundvattnet. De fyra område som vi undersökt har olika typer av små reningsverk och inbyggda grusbäddar. Det är av allmänt intresse att funktionen hos dessa anläggningar nu prövas, när de varit i bruk 5-10 år. Olika intressen Det är också viktigt att dokumentera hur anlägg­ ningarna kom till stånd och om dessa har påver­ kat områdenas utveckling. Det innebar ofta stora svårigheter att ena fastighetsägarna om en gemen­ sam lösning. Skillnaden i inställning går inte bara mellan fritidsboende och de som var intres­ serade av att bosätta sig året runt. Höga Fyra olika områden med lokala VA-lösningar Av de fyra undersökta områdena ligger två stycken nära kusten - Höga och Åseby - medan de två andra - Risby och Ingetorp - ligger mer i inlandet. I Höga genomfördes redan 1971 den första anlägg­ ningen. Det var ett paketreningsverk av mekanisk- kemisk typ. I dag är alla 39 fastigheterna med i avloppsföreningen, även om inte alla är faktiskt anslutna. Ingetorp I Ingetorp byggdes 1977 ett prefabricerat avlopps­ reningsverk med höggradig biologisk och kemisk rening. Det finns 27 fastigheter i området. I dag är ca 20 av dessa anslutna till reningsverket. Åseby, Risby Både i Åseby och Risby installerades 1976 respek­ tive 1978 inbyggda grusbäddar. I dessa områden utfördes flera mindre anläggningar för grupper om 12-2 fastigheter. Vatten Nästan alla fastigheter har egen vattentäkt i grävd eller borrad brunn. När avloppslösningarna genomfördes måste många borra brunn för att klara den ökade vattenförbrukningen. I två av områdena lades vattenledningar ut när avloppsledningen ändå drogs, och i det ena fallet grävdes en gemensam brunn, som alla fastigheter kan koppla på om den egna vattentäkten är otill­ räcklig eller av dålig kvalitet. 7Genomförande Kostnader Initiativet till avloppsanläggningarna togs of­ tast av någon enskild, som ville ordna sitt eget avlopp. Eftersom hälsovårdsnämnden inte godkände enskilda anläggningar, men var positiv till att avloppet löstes gemensamt, pressades man att för­ söka få till stånd en gemensam anläggning. När byggnadsförbuden infördes 1975-76 blev motiven ännu starkare, eftersom avloppsfrågan då kom att beröra alla, som önskade bygga till. Mycket frivilligt arbete lades ner av de entusias­ tiska för att få fram en gemensam avloppslösning. Men i alla områden fanns några som var motståndare till anläggningen. Till en början var de tveksam­ ma ofta omkring hälften av fastighetsägarna. Or­ sakerna var t ex: - för höga kostnader för fastigheten - önskan att bevara "sommarstugeidyllen" - allmän tveksamhet mot gemensamma anläggningar. Mängden eget arbete varierar mycket mellan områ­ dena. I ett fall utfördes en stor del av både projektering och grävningsarbete av boende i om­ rådet. I de andra områdena anlitades entreprenö­ rer för de gemensamma arbetena. I alla områden bildades en ekonomisk förening för anläggning och skötsel av avloppsanläggningen. Alla som gick med blev medlemmar i föreningen. De två anläggningarna med paketreningsverk har blivit "allmänförklarade" och därmed regleras förhållandet mellan fastighetsägare och föreningen enligt VA-lagen. I de andra områdena förutsättes en frivillig samverkan mellan fastighetsägarna. Hittills har det inte uppstått några problem på grund av detta. Man ville från början inte "tvinga" med grannarna i anläggningen, men så småningom har inställning­ en skärpts. I ett av områdena har föreningen beslutat att alla ska gå med, vilket bara kan genomdrivas där anläggningen är allmänförklarad. Anläggnings- och skötselkostnader har uppskattats och redovisas med indexuppräkning. Kostnaderna går inte att jämföra direkt med var­ andra, då förutsättningarna är så olika. Mark­ förhållandena har stor betydelse, där långa led­ ningsdragningar och mycket sprängning fördyrar betydligt. Sammanfattningsvis blev alla lösning­ ar billiga. I de större områdena med 30-40 fas­ tigheter skulle kostnader för paketreningsverk och inbyggda grusbäddar hamna på ungefär samma nivå. Däremot blev troligen de valda lösningarna med grusbäddar billigare i de mindre områdena (20 fastigheter) än vad ett reningsverk där skulle ha blivit 8 Skötsel BS=Biokemisk syreförbrukn. SS=Suspenderat material De två paketreningsverken kräver mer skötsel än de andra anläggningarna och ger därmed en högre driftskostnad. Hur fungerar anläggningarna För att undersöka de fyra anläggningarnas funktion har en begränsad provtagning skett. Sammanfatt­ ningsvis kan följande utläsas av analyserna: - Tre av reningsanläggningarna fungerar tillfreds­ ställande med en reduktion av BS och SS på 80- 95% . - En av anläggningarna med paketreningsverk har överlag mycket låga värden, vilket kan förkla­ ras med att den är överbelastad. - Fosforreduktionen är ganska marginell med värden på 25-30% förutom i en av grusbäddarna, där proverna visar en reduktion av 60-70%. Analyserna ger indikation på vissa förhållanden, som vore av intresse att närmare undersöka för att ge underlag till bättre dimensionering och utformning av små avloppsanläggningar: - På grund av sommarboendet är en av de inbyggda grusbäddarna lågt utnyttjad under vinterhalv­ året. Under sommarmånaderna stiger reduktions- talet i anläggningen. Vilken betydelse har här avloppsvattnets långa uppehållstid i slamav- skiljaren under vår-vinter-höst när belastning­ en är väsentligt lägre på anläggningen. - En närmare studie av den inbyggda grusbäddens yta i förhållande till uppehållstid/belastning/ behandlingsresultat bör genomföras för att upp­ nå en säkrare dimensionering. - Pumpning av avloppsvatten direkt till en slam- avskiljare kan misstänkas ha effekt på dels slamavskiljarens funktion och dels den biolo­ giska processen i grusbädden. - För den kemiska fällningen i de prefabricerade reningsverken användes aluminiumsulfat. Effek­ ten av behandlingen blir mycket liten då den optimal fällning kräver ett pH strax under~6, medan det verkliga pH-värdet i det utgående vattnet, efter fällning, var mellan 6,6 och 7,6. 9Helårsboende fritidsboende Bebyggelsens veckling Har VA-saneringen påverkat områdena För att kunna bedömma utvecklingen i de fyra om­ rådena där avloppet lösts, har vi också som jäm­ förelse studerat fyra andra fritidsområden utan gemensamma avloppsanläggningar. Helårsboendet har ökat i alla de undersökta områ­ dena, men märkbart mer där avlopp genomförts. Ett undantag är två äldre fritidsområden, där en be­ tydande helårsbosättning skett redan innan byggnads- förbuden 1975-76. I det ena av områdena anlades en avloppsanläggning 1976 och efter denna tid mäfks ingen skillnad i helårsbosättning mellan de båda områdena. De har båda 30-40% året-runtboende. Den största helårsbosättningen har skett i det först genomförda området. Där medgavs då större byggnadsytor, vilket troligen har stor betydelse. Området har nämligen ett utsatt läge med dåliga vägar, dåliga kommunikationer och långt avstånd till service. De helårsboende är där ca 50% i dag medan endast några få bosatt sig i andra fritids­ områden med motsvarande läge. Även i fritidsområden med bibehållen byggnadsyta har de helårsboende ökat. Där avlopp genomförts har byggnadsförbuden kunnat slopas, vilket säkert har stor betydelse för skillnaden mellan dessa om­ råden och de jämförande. En fortsatt omvandling kommer troligen att ske inom områdena, men kvar finns en stor grupp fri­ tidshusägare som önskar behålla sitt hus för fri­ tidsändamål. Är huset av god kvalitet och med bra standard är möjligheten stor att det övergår till helårshus vid ägarbyte. Bland en del fritidsboende finns en oro att karak­ tären av fritidsområde ska försvinna, även om de flesta uppskattar ett inslag av helårsboende, som håller uppsikt över området året runt. ut- Byggnadsverksamheten har varierat i de fyra områ­ dena. I ett par av dessa har antalet byggnads- ärenden ökat märkbart efter avloppens genomföran­ de - både gällande om- och tillbyggnader och ny­ byggnader. I ett annat område skedde många till­ byggnader innan avloppslösningen togs fram. I samtliga jämförande områden har det byggts lite under denna tid, vilket naturligtvis delvis or­ sakas av byggnadsförbuden. Husen är också i genomsnitt betydligt större där avloppslösningarna finns än i de jämförande om­ rådena. I ett par av områdena har också dispenser 10 för större byggnadsytor givits. De flesta helårs­ boende har byggt källare, som i många fall delvis utnyttjas som bostadsrum. För många hushåll skulle bostadsytan annars vara för liten. En del om- och nybyggda hus för helårsbruk av­ viker helt från den ursprungliga fritidsbebyggel­ sen. Hus i lutande terräng får ibland karaktär av sluttningshus och volymen ger ett betydligt större intryck än vad som avsetts med bestämmelsen om byggnadsytan. Slutsatser och kommentarer Kunskapsutvecklingen om den lokala VA-tekniken visar att det nästan alltid går att finna till­ fredsställande tekniska lösningar på VA-problemen. Svårigheten ligger i att välja rätt teknik och att få gemensamma anläggningar genomförda. De grusbäddar som används i Kungälv representerar en intressant teknik med goda reningsresultat, vars funktion borde vidare analyseras och utveck­ las . I många fall används olösta VA-problem som ett sätt att hindra utbyggnad och förnyelse i fritids- och glesbygdsområden. Erfarenheterna i Kungälv visar att avloppsfrågans lösning är en av flera faktorer, som påverkar ett ökat helårsboende. Andra faktorer är t ex tillåten byggnadsyta, som troligen har större betydelse samt kommunikatio­ nen och närhet till service. Exemplen visar att VA-frågan varken kan eller bör användas som styr­ medel för bebyggelsens utveckling. Däremot utgör den gällande hälsovårds- och miljö­ lagstiftningen ett svagt stöd för den typ av förebyggande VA-sanering som Kungälvs m fl kom­ muner i dag eftersträvar med samlade VA-lösning- ar för täta. bebyggelsegrupper på landsbygden. En förutsättning för att det skall lyckas är att kommunen intar rollen av sakkunnig rådgivare i stället för granskande myndighet. I flera fritidsområden finns i dag ett omfattande helårsboende, som inte går att helt blunda för. Här kommer helårs- och fritidsboende att leva sida vid sida och även ytterligare en del perma- nentning ske efter hand. Det är då viktigt att be­ byggelsen utformas så att områdets karaktär be­ varas så myaket som möjligt. 11 INLEDNING EûKgrund Sommarstugeområden från 1930-1960-talen En karta över Kungälvs kommun visar bitvis ett tätt nät av sommarstugeområden. De flesta ligger nära kusten, men även inåt landet finns här och där små grupper av fritidshus. De första stugorna tillkom troligen redan under 1910- och 1920-talen. Antalet stugor ökade efter hand och under 1930-1940-talen upprättades avstyckningsplaner för bebyggelsen. En eller fle­ ra lantbrukare tillsammans gick till lantmäteri- et och begärde avstyckning. Stugorna var små, ofta 10-20 m2, och helt utan bekvämligheter. De var avsedda för ett par veckors sommarvistelse. Efterfrågan på fritidshustomter ökade under 1950- 1960-talen och under denna tid tillkom de flesta fritidshusen. Bebyggelsen reglerades nu med bygg- nadsplan, och ett stort antal sådana byggnadspla- ner upprättades i dåvarande Hermansfcy och Kode kommuner. Nu byggdes lite större hus - ofta om­ kring 40 m2 med regelstomme och mineralullsiso- lering. De flesta fritidsboende var göteborgare och många åkte buss ut till sin sommarstuga. Mönstret känns igen från hela Sverige, där enkla­ ver med sommarhus uppstått i natursköna områden runt varje stad eller större tätort, företrädes­ vis invid sjöar eller utmed kusterna. Kungälv ligger så nära Göteborg,att efterfrågan på fritidshustomter här har varit stor. Av fri­ tidshusägarna inom de undersökta områdena bor ca 80% i Göteborg, ca 10% i Kungälv och enstaka i t ex Lerum, Mölndal och Aie. Över 99% har sin bostad inom göteborgsregionen. Små fritidshus utan bekvämligheter När byggnadsplanerna tillkom var avsikten att åstadkomma områden för fritidsstugor. Vanligtvis tillåts högst 75 m2 byggnadsyta varav 15 m2 ut­ hus. I de flesta byggnadsplanerna ingår bestäm­ melsen: "Inom byggnadsplaneområdet får icke upp­ föras byggnad, vars användande påkallar anläggan­ de av avloppsledning." Det förutsattes att latrin 12 och avfall forslades bort från området och att vatten från disk och tvätt sommartid kunde häl­ las på tomten. I byggnadsplanerna hänvisas till gällande hälsovårdsordning, som fanns för fri­ tidsområden i både Kode och Hermansby kommuner. Av nedanstående utdrag ur "Förslag till general­ plan för fritidändamål, Hermansby kommun, Göte­ borgs och Bohus län", framgår vilken syn man då hade på de sanitära frågorna i dessa områden: Inom flertalet av de anvisade områdena är terrängen sa kuperad och bergbunden, att gemensamma avlopps­ ledningar skulle ställa sig mycket dyrbara. Svårig­ heter föreligger därjämte nästan alltid att kunna avleda avloppsvattnet till lämplig recipient. Plan­ förslagets rekommendationer grundar sig sålunda på den förutsättningen, att gemensamma avloppsledningar icke skola förekomma. I de flesta fall torde anledning föreligga att i prin­ cip förbjuda såväl gemensamma aom separata avlopp för att skydda vattentäkter och närliggande badplatser mot förorening. På grund härav har tätbebyggelseområ­ dena icke avgränsats med hänsyn till avloppstekniska synpunkter. Sadana frågor torde därför i förekommande fall få närmare prövas i samband med detaljplans upprättande. Avgörande för gränsdragningen har i stället varit mar­ kens allmänna lämplighet för sådan bebyggelse, frågor rörande landskaps- och fornminnesvård och liknande problem, de närliggande strandområdenas kapacitet m m. Vid avvägningsfall har som tidigare framhållits be­ byggelse ej rekommenderats, där markbehov bedömts föreligga för tillgodoseende av kommunala eller andra allmänna fritidsintressen. För kontrollen av de sanitära förhållandena inom tät­ bebyggelseområdena förutsättes att lokala hälsovårds- ordningar fastställes som ersättning för eller komple­ ment till de allmänna bestämmelserna i hälsovårdsstad­ gan .. . Ökad fritid- permanentninq Under slutet av 60-talet och 70-talet har för­ hållandena förändrats. Fritiden ökade och man kunde tillbringa längre tid vid sin stuga. Ofta byggde man till huset för att få större yta och en del små "byschor" ersattes av lite större hus med stabilare konstruktion och mineralullsisole- ring. Vanligtvis installerades diskbänk och hand­ fat och man ordnade avlopp till en s k stenkista på den egna tomten. I många fall skedde nedlägg­ ning av avlopp efter besiktning av hälsovårds­ nämnd och beslut fattades utan att protokoll för­ des . 13 Man kunde nu dessutom på ett enkelt elvärme. Allt detta tillsammans med fler hade tillgång till bil, gjorde för många att utnyttja fritidshuset perioder. sätt ordna att fler och det möjligt under längre För en del blev det lockande att bosätta sig i fritidsområdet året runt. Att pendla till arbeten i Göteborg kan ta 30-45 min. Hisingen, där många stora arbetsplatser finns, gränsar i norr till Kungälvs kommun, och har man bil tar det inte mycket längre tid att åka till fritidsområdet i Kungälv än att åka till de nyare bostadsområdena i Göteborgs östra delar i Bergsjön och Angered. Några bosatte sig i fritidshuset efter pensione­ ringen, då man inte längre behövde åka till Göte­ borg varje dag. Sanitära problem Helårsbosättningen och den ökande fritidsanvänd­ ningen innebar höjda anspråk på sanitär standard i den från början mycket enkla fritidsbebyggelsen. Första steget var att borra en egen brunn. Detta kunde göras utan myndighetsinblandning och gav förutsättningarna till en ökad vattenförbrukning, som i sin tur ökade belastningen på de lokala recipienterna. I takt med att vattnet drogs in i stugorna, duschar och tvättmaskiner installera­ des, uppstod snart sanitära problem med illaluk­ tande diken och bäckar. Bad-, disk- och tvätt­ vattnet behandlades i enkla enskilda anläggningar av skiftande kvalitet, i de flesta fall någon form av stenkista eller slambrunn med avledning till bäck eller dike. Många accepterade i början att behålla torrklo- setten, som tömdes regelbundet genom kommunens försorg. Säkert fanns det ett eller annat WC anslutet till bristfälliga avloppsanläggningar, som inte var avsedda för ändamålet. Önskemålen om att få WC och större bostäder växte sig star­ kare i slutet av 60-talet och visade sig i form av ett växande antal tillstånds- och byggnads- lovsärenden hos hälsovårds- respektive byggnads­ nämnden . Tillstånd och byggnadslov Vissa byggnadslovs- och tillståndsärenden under 70-talet utvecklades till långa följetonger med avslag, överklaganden osv. Fastighetsägarna hade svårt att förstå kommunens restriktiva hållning och kommunen hade ibland svårigheter att få ge­ hör för sina synpunkter hos länsstyrelsen. 14 Centrala renings­ verk eller små avloppslösningar Fran början ansåg de miljövårdande centrala myn­ digheterna att den kustnära fritidsbebyggelsens avloppsproblem borde lösas genom att bygga ut ett storskaligt ledningssystem till ett eller flera centrala reningsverk. Kommunen såg detta förslag som ekonomisktogenomförbart och ville i stället söka småskaliga, likala lösningar på avlopps- problemen. Detta innebar små enskilda anläggning­ ar för enstaka fastigheter i glesbygden. När det gäller mera tättbebyggda stugområden förordade kommunen samlade lösningar, som tog hänsyn till hela områdets möjligheter att lösa problemen med vatten och avlopp. Samtidigt försökte man genom restriktiv behandling av byggnadslovsansökning— arna motverka en fortsatt omvandling till helårs­ boende . Nybyggnadsförbud Möjligheterna att få byggnadslov och dispens att överskrida^tillåten byggnadsyta var något större i början på 70-talet än vad de är i dag. Förut­ sättningen, då som nu, var att fastigheten hade en tillfredsställande vatten- och avloppslösning. Man upptäckte då i kommunen att helårsboendet ökade allt mer i omradena. Fritidshus annonsera­ des ut till salu med fullständig standard med dusch, tvättmaskin m m, utan att avloppsfrågorna var lösta. Både tjänstemän och politiker blev oroade för en fortsatt sadan utveckling. Kommunen hemställde i december 1974 till länsstyrelsen om byggnadsförbud enligt §110 byggnadslacren (förbud ioavvaktan på vägar och VA). Detta markerar över­ gången fran en liberal till en restriktivare håll­ ning i kommunen när det gäller den planlagda fri­ tidsbebyggelsen. När länsstyrelsen fastställde nybyggnadsförbuden under 1975 valde man att tillämpa §109 byggnads­ lagen (förbud i avvaktan på planarbete). Motivet var att de gemensamma VA-anläggningarna, som kom­ munen ville fa till stand i respektive planområ­ de, bedömdes svara att genomföra inom rimlig tid. Av den anledningen ville länsstyrelsen att kommu­ nen skulle prioritera en översyn av de otidsen­ liga detaljplanerna. Arbetsmetod för att lösa VA-frågan i fritidsområdena Sedan dess har kommunen genom noggranna invente­ ringar av fritidsplaneområdena kartlaqt de sani­ tära och byggnadstekniska förhållandena och ut­ arbetat en praxis hur problemen skall angripas. Arbetet bedrivs under ledning av en särskild fri- tidsplanekommitté. I korthet kan principerna för förnyelsen av fri­ tidsbebyggelsen inom planområdena beskrivas en­ ligt följande: • Byggnadsförbudet tillämpas så länge vatten- och 15 Kommunal målsätt­ ning: Motverka permanentning 20-tal gemensamma avloppsanläggningar avloppsfrågan inte är löst på ett tillfredsstäl­ lande sätt. • Kommunen uppmuntrar fastighetsägare att sam­ arbeta om gemensamma VA-lösningar, där beho­ ven finns. • Hälsovårdskontoret bistår med råd om teknikval och genomförandefrågor. • I områden, där lösningar finns framtagna för en gemensam VA-anläggning kan dispens från ny- byggnadsförbudet medgivas. • När den gemensamma VA-anläggningen i det när­ maste är färdig upphävs, eller förlängs inte, nybyggnadsförbudet. • Ny- eller tillbyggnader regleras enligt den ur­ sprungliga byggnadsplanen (dvs vanligen max 75 m2 byggnadsyta, högst 30 graders taklutning med 3 meter till takfot). I kommunplan 79 behandlas permanentningsproblemen sparsamt, men kommunens principiella inställning om att motverka permanentning och förhindra ytter­ ligare fritidsbebyggelse är klart uttalad. Miljöskyddsmyndigheterna har i dag övergivit den tidigare ståndpunkten om att ansluta den kust­ nära fritidsbebyggelsen till centrala renings­ verk, och man delar i dag hälsovårdsnämndens uppfattning om att, när detär möjligt, söka lo­ kala, gemensamma VA-lösningar. Trots detta finns vissa juridiska problem som försvårar genomföran­ det i praktiken. Hälsovårdsnämnden har svårt att neka tillstånd om en fastighetsägare kan visa en tillfredsställande lösning på sitt avlopp. Enligt gällande miljö- och hälsovårdslagstiftning skall hälsovårdsnämnden bedöma det enskilda ärendet i sig, utan hänsyn till omgivande fastigheters möj­ ligheter. I flera fall har därför hälsovårds­ nämndens "nej" omvandlats till ett "ja" efter överklagan till länsstyrelsen, trots att detta både försvårar och fördyrar genomförandet av en samlad lösning för andra fastigheter i samma område. Genom kommunens medvetna insatser för att lösa avloppsproblemen har ändå ett 20-tal gemensamma VA-anläggningar kunnat genomföras sedan början på 70-talet. Detta beror på att initiativ från enskilda fastighetsägare har mötts med ett posi­ tivt engagemang från kommunen. Hälsovårdsnämnden har, i vissa fall, genom information och praktisk rådgivning fått till stånd en frivillig samverkan mellan samtliga fastighetsägare. I andra fall har en eller några fastigheter av olika skäl undan- tagits från den gemensamma anläggningen. 16 Små reningsverk Markbäddar Inbyggda grusbäddar Olika tekniska lösningar Teknikvalet har varit beroende av de lokala för­ utsättningarna och många olika lösningar finns representerade. Eftersom de finkorniga lerjor­ darna dominerar i kommunen är möjligheterna att infiltrera hushållsavloppet direkt till grund­ vattnet ofta begränsade. Grundvattenytan står under stora delar av året mindre än en meter under markytan. Valet står då mellan någon typ av mindre reningsverk, uppbyggd markbädd eller in­ byggd grusbädd med utsläpp till ytvattenreci- pient. Tidigare fanns möjlighet att få statsbi­ drag upp till 75% av anläggningskostnaden för ett reningsverk. Detta innebar, att man vid vissa "större" anläggningar valde denna lösning, trots högre totalkostnad. Markbädden uppfattades i sin tur som utrymmes­ krävande och komplicerad med de rådande markför­ hållandena jämfört med inbyggd grusbädd. Därför prövade man tidigt dessa inbyggda grusbäddar (tidvis kallade IVA-filter) i Kungälv. Olika intressen Svårigheterna att få till stånd gemensamma av­ loppsanläggningar bottnar dels i olika uppfatt­ ningar hos fastighetsägarna om områdets framtida utveckling, dels i olika förmåga och inställning till ekonomiska investeringar i gemensamma an­ läggningar. Dessa motsättningar kan inte enbart ses som motsättningar mellan fritidsboende och helårsboende, utan är också i hög grad en gene­ rationsfråga. Man kan grovt urskilja fyra in­ tressegrupper : Negativa_till_2emensamma_anlä2gningar^ • Fritidsboende, som vill bevara ett enkelt fri­ tidsboende . • Helårsboende, som redan har investerat i egna anläggningar. Positiva_till_gemensamma_anlâ222iD2ËEi • Fritidsboende, som önskar högre standard, ibland, men inte alltid, med intresse att bo helår. • Helårsboende, som vill bygga ut och höja sin sanitära standard. 17 Intervjuer Enkät öva rs - proce.nl i enko+cn områden : Kommunens teringar Statistik Arb cfs&äif Intervjuer VA-saneringarna har huvudsakligen dokumenterats genom intervjuer. Ett 15-tal fastighetsägare i områdena har intervjuats - både helårsboende och fritidsboende och med olika inställning till den genomförda saneringen. Dessutom har vi fört samtal med tjänstemän och politiker i kommunen samt husmäklare. i ï ï ir En enkät angående VA-saneringens genomförande och förhållandena före och efter denna har skickats ut till alla fastighetsägare. Svarsprocenten var olika hög i olika områden. Vi ansåg inte att en hög svarsprocent var helt nödvändig, eftersom detta material inte behandlats statistiskt, och har därför inte försökt driva in ytterligare svar. Materialet var värdefullt som underlag för problemställningar vid intervjuerna. I något om­ råde har t ex de flesta fritidshusägare svarat, medan i ett annat så gott som alla helårsboende. inven- Till stor hjälp i arbetet har byggnadsnämndens egna inventeringar varit. Dessa utfördes omkring 1976 och dokumenterar alla byggnader, vatten- och avloppssituationen och dessutom en fråge- enkät om fastighetsägarnas inställning till om­ rådets problem. För statistiska uppgifter har fastighetslängder och byggnadsnämndens arkiv använts. Provtagningar För att undersöka anläggningarnas funktion har en serie prover tagits. Provtagning av avloppsanläggningarna har skett under veckorna 23, 26, 30 och 42 år 1982. Proven har utförts som dygnsprovtagning. Veckorna 23 och 42 representerar boende utan eller med liten inverkan av fritidsboendet medan veck­ orna 26 och 30 representerar ett fullt fritids­ boende . FYRA OLIKA OMRÅDEN MED LOKALA VA-LÖSNINGAR 19 Omrodenoö korakidir Fyra områden med avlopp och fyra jämförande områden Under 70-talet har gemensamma avloppsanläggningar genomförts i flera av Kungälvs kommuns fritidsom­ råden. Vi har valt ut fyra sådana områden med lite olika karaktär och olika typer av anläggningar. När fastighetsägare inom byggnadsplaneområdena för­ sökte få till stånd egna avloppsanläggningar, kräv­ de kommunen vid denna tid en plan för hur avlopps- frågan kunde lösas i hela området. Orsaken till att just dessa områden fick en gemensam anläggning till stånd är troligen till stor del ihärdighet och engagemang hos de som drev frågan i områdena. Tillräckligt många fastighetsägare blev intresse­ rade, för att anläggningar skulle vara möjliga att utföra. Kommunens nämnder och kontor var också an­ gelägna att gemensamma lösningar ordnades. De var därför positiva och underlättade arbetet. För att kunna bedöm- ma utvecklingen i de undersökta fritids­ områdena har vi också studerat fyra likvär­ diga områden utan gemensamma avlopps- lösningar. • undersökt fri­ tidsområde med avlopp o jämförande fri­ tidsområde utan avlopp Nära kusten Smal, slingrande väg Höga Höga fritidsområde ligger i kommunens sydvästra spets helt nära havet. Det är ca 300-600 m gång­ avstånd till områdets småbåtshamn. Då vikarna utanför området är grunda och dyiga, badar man på Lilla eller Stora Överön söder om området eller söker upp badvikar med båt. Området ligger ungefär 2,2 mils väg från Kungälv och 7,5 km från Kärna, som är kommundel scentrum med skolor, distriktsläkare, affär m m. Vägen ut till Höga är smal och slingrande. Från vägen märks inte bebyggelsen så mycket. Husen ligger oftast lågt placerade och taken skjuter fram mellan bergshällarna. Där är ganska kargt med små träd och buskar i skrevorna. I mit­ ten av området finns en f d ängsmark med ett tiotal hus. Där är växtligheten frodig och där finns större både barr- och lövträd. När byggnadsplanen fastställdes 1961 fanns här ett 15-tal stugor, de flösta ganska små. Området 21 Mol kärna, , ci-o var ett rent sommarstugeområde fram till 1970, då avloppssaneringen genomfördes. Paketreningsverk Det var några fastighetsägare som planerade bo­ sätta sig året runt och ville lösa sitt avlopp. Hälsovårdsnämnden krävde då, att det måste lösas för hela området. Man fick fler fastighetsägare att intressera sig och tog fram tänkbara lös­ ningar för avloppsrening. Ett paketreningsverk berättigade då, under vissa förutsättningar, till statsbidrag och trots att inte mer än drygt hälften av fastigheterna var anslutna från början blev kostnaden för varje hushåll förhållandevis låg. Större byggnads- Kommunen ville uppmuntra att fastighetsägarna ytor enades om gemensamma avloppslösningar och när av­ loppet var ordnat dispenserades upp till 20 byggnadsyta utöver de 75 m2 som planen medgav. Så småningom tilläts även inredningsbara vindar. Även om takvinklar på högst 30° har tillämpats, får området en ny profil utifrån. Nya hus med gavelfönster sticker upp bland bergsknallarna jämfört med de låga stugorna, som ofta har lägre takvinkel. Goda förbindelser Fin badsjö Ingetorp Knappt en mil norr om Kungälv, vid Ingetorps sjö, ligger Ingetorps fritidsområde. Med sina cirka 30 tomter är det kommunens största fritidsområde, som inte ligger i anslutning till kusten. Områ­ det ligger utmed den gamla E6an och har således bra vägförbindelse med Kungälv och kommundels- centrat Kode, som ligger 2 km norrut. Bussför­ bindelse mot Kungälv och Göteborg finns med 1-2 turer per timma under vardagar. Området är kuperat och skogsklätt med både barr- och lövträd, förutom ett mer öppet parti närmast sjön. Ingetorpssjön är en vacker liten badsjö med en allmänt använd badplats i den södra delen. Bebyggelsen ligger i små grupper utmed vägen, som går genom området. Sommartid är en del av hu­ sen nästan helt dolda från vägen av den rikliga växtligheten. När byggnadsplanen fastställdes 1958 fanns 5 st sommarhus och ett äldre torp i området. Den mes­ ta bebyggelsen har vuxit upp omkring 1960 i form av sommarstugor på 40-50 m2 med uthus. De flesta av husen har sedan byggts till eller förändrats under 1960- och 1970-talen. 23 V Hat (code , Ë 3'0n Mot Kungdlv Paketreningsverk Större byggnads- ytor I mitten av 70-talet bodde man året runt i 5-6 av husen, och behovet av att ordna avlopp var stort. Någon hade installerat sluten tank, men täta tömningar medförde ganska stora kostnader. Markförhållandena i området var besvärliga. In­ filtration i marken var inte möjligt och avstån­ det till lämplig recipient var långt. Det gjor­ des förslag på en gemensam behandlingsanläggning med slamavskiljare och inbyggd grusbädd. Slutli­ gen valde man att genomföra ett paketreningsverk i tre steg och ett grusfilter vid utloppet. Denna tekniska utformning av anläggningen berät­ tigade, till skillnad från den förra, till stat­ ligt bidrag, vilket gjorde att kostnaden per hushåll inte blev så hög. Sedan avloppet ordnats har kommunen gett dispens på cirka 10% av den tillåtna byggnadsytan. Några hus har byggts om eller byggts nya för helårs- bruk sedan dess. De flesta helårsboende har kunnat bygga källare . Åseby I det ena av två fritidsområden i Åseby genom­ förde man 1976 en gemensam avloppslösning. Detta område är ganska litet med 19 fastigheter. Det ligger ca 1,5 mil bilväg från Kungälv och 5 km söder om kommundelscentrat Kode. Cyklar man 3-4 km kommer man ut till Rörtången med båt­ bryggor och badplats. Området har två tillfarts­ vägar. Den ena passerar stamfastigheten och ett par bostadshus i anslutning till denna och går sedan fram till 13 av fastigheterna. En annan väg matar 6 fastigheter från söder. Mellan vä­ garna finns bara gångförbindelse. Från området har man en storslagen utsikt över jordbruksland­ skapet. Husen ligger i skogsbrynet på den södra kanten av en höjd bevuxen med lövskog, barrskog och även en del bergspartier med ljung och en­ buskar . I slutet av 1950-talet och i början av .1960- talet bebyggdes området med sommarstugor. Bygg- nadsplanen fastställdes 1959 och då fanns redan hågra fritidshus uppförda. När avloppsanlägg­ ningen genomfördes fanns 4 helårsboende, som hade flyttat ut under 70-talet. Sedan dess har ytterligare en fastighet blivit året-runt-bostad. 25 û Mo+ Kode, Jôrlandai^, Det var en anmälan om föroreningar från avlopps­ vatten som föranledde att diskussioner om en Inbyggda grus­ bäddar gemensam avloppslösning kom igång. Från början var tveksamheten stor bland många. Man trodde att kostnaderna skulle bli höga och en del fas­ tighetsägare ville ha egna anläggningar. Så små­ ningom enades man om en lösning med slamavskil- jare, 4 st inbyggda grusbäddar och gemensamt av­ lopp genom åkermarken till recipienten. Till en del kunde lantbrukets dräneringsledning användas. Två av fastigheterna har avrinning norrut, men alla övriga har gått med i anläggningen. Var och en har ansvar för ekonomi och skötsel för sin del av denna. De flesta husen i området är till­ byggda efter avloppsinstallationen. Ett par fri­ tidshus är nyuppförda. 26 Glest, område Kungålv Risby Risby fritidsområde ligger utmed allmänna vägen mot Marstrand, ca 1 mil från Kungälv. Området ligger på en höjd och syns inte alls från stora vägen, inbäddat Genom området går en gammal landsväg till Hålta. Från denna ser området ut att vara ganska litet och glest bebyggt. Av de 21 tomterna är nämli­ gen 5 st fortfarande obebyggda och i mitten finns ett stort friområde. De flesta husen lig­ ger på en platå i områdets södra del. Här är delvis en öppen f d betesmark och delvis en knalle med berg i dagen och mindre buskar och träd. Mot norr stiger terrängen uppåt mec berg, buskar och tallskog högre upp. När byggnadsplanen antogs 1962 fanns där endast två sommarstugor. Sedan tillkom tretton hus un­ der 1960- och 1970-talen. När man började dis­ kutera avlopp i området i mitten av 70-talet bodde där tre hushåll permanent och ett par funderade på att flytta ut. En fastighet hade redan ordnat en egen avloppslösning efter dis­ pens, eftersom det var en avstyckning av stam­ fastigheten . 27 Inbyggda bäddar Meningarna var olika om att ordna gemensam av- loppslösning i området. Flera av de fritidsbo­ ende tyckte att det var en för stor investering i förhållande till hur man använde fastigheten. Därför planerades först en anläggning för unge­ fär hälften av husen. Sedan kom även de flesta av de övriga med innan genomförandet 1977-78. Anläggningen består av tre enheter, som alla utgöres av slamavskiljning och grusbäddar. Recipient är dels en kärrmark, dels en liten bäck, som mynnar i den större Vävra-bäcken. Denna rinner genom jordbrukslandskapet innan den når havet. Avloppsanläggningen mötte mot­ stånd hos fiskeristyrelsen, som ville skydda bäcken, och länsstyrelsen, som då ville få till stånd större anläggningar för flera fritidsom­ råden utmed kusten. Efter genomförandet har ett hus byggts för hel­ årsboende och en familj har flyttat till området permanent, förutom de som tidigare hade planerat bosätta sig där. 28 Nedgrävt paket­ reningsverk vid havsviken pe = personenheter OMKQ Qv\opp*\6srisr)$Qr Paketreningsverk Höga Avloppsanläggningen är ett paketreningsverk av mekanisk-kemisk typ. Det består av en slamavskil- jande funktion - tre brunnar på ca 6 m3, två st fällningssteg med inblandning och sedimentering på ca 6 m3 vardera samt en eftersedimenterings- brunn också på ca 6 m3. I sin anmälan till länsstyrelsen har avlopps- föreningen ansökt om anslutning av 70 pe till avloppsanläggningen, motsvarande 20 fastigheter. Länsstyrelsen tillstyrkte i december 1971 och fastslog att dimensionerande vattenmängd skall vara minst 600 l/tomt och dygn. Ett halvt år senare biföll länsstyrelsen för­ eningens anhållan om allmänförklaring av avlopps­ anläggningen jämlikt §31, lagen om allmänna vat­ ten- och avloppsanläggningar. Det åligger huvud­ mannen att fastställa anläggningens verksamhets­ område. Föreningen, som är huvudman, har fast­ ställt verksamhetsområdet att omfatta hela det byggnadsplanelagda området med 39 fastigheter. Alla dessa är nu medlemmar i avloppsföreningen. Reningsverk i byggnad Ingetorjj Anläggningen utgöres av ett prefabricerat av­ loppsreningsverk med höggradig biologisk och kemisk rening. Innan denna anläggning beslutades, förelåg ett av länsstyrelsen tillstyrkt förslag om en an­ läggning som bestod av en mekanisk/biologisk anläggning, där den biologiska delen utgjordes av ett inbyggt grusfilter. Utsläppet till re- cipienten utfördes som ett grusfilter med upp­ blandning av kalksten eller marmorflis. På grund av då rådande stadsbidragsbestämmelser ändrades reningsverkstypen, då den föreslagna anläggningen inte uppfyllde villkoren i dessa bestämmelser. Reningsverket utfördes under våren 1977 . Av de 27 fastigheterna anslöts 17 stycken från början. Dessa har nu ökat till 20 stycken. Huvudlednings­ nätet lades ut för hela området på en gång. I samband med detta lades också en vattenledning i samma rörgrav. Reningsanläggningen består av en uppsamlingsbrunn i tre sektioner, som innehål­ ler kontaktluftningsbassäng, flödesutjämnings- bassäng och aktiveringsbassäng. Denna del är nedsänkt i mark. Inom en byggnad finns dels en mellansedimenteringsbassäng och dels en kemisk fällning/eftersedimenteringsbassäng. En slam- lagringstank ligger nergrävd i marken utanför byggnaden. Slutligen finns ett grusfilter vid utloppet i en bäck ca 600 m från området. 30 utlopp i havsvik. tnalton- terrask tâllnire ' sediwen+ering eftersedmen- stamiooring biologisk «jrusMdd 15 f in grus t- K.mm Kl un fingrus Z-Bfnm (251. sn&Jcstell) 5 um grus fc-lfcmm If. um moto dorr, (fc-JOmm ÜtlOpP i; 31 Inbyggd grusbädd nergrävd i kanten på ängsmarken. Närmast: slamav- skiljaren Inbyggda grusbäddar Âsebÿ Inom området finns tre parallella system, som myn­ nar i en gemensam utloppsledning. Ett system i väster består av två slamavskiljare och en grus­ bädd, som betjänar sju fastigheter. En central del med fyra fastigheter har två slamavskiljare och en grusbädd och en östlig del har fem fas­ tigheter anslutna till två slamavskiljare och en grusbädd. Anläggningarna utfördes 1976. Vid an- läggningstillfället fanns redan en avloppsan­ läggning, som för sin funktion inte berördes av de nya anläggningarna. Våra provtagningar har skett över den större västra anläggningen. Denna utgöres av två slam­ avskiljare (3-kammarbrunnar) med vardera en vo­ lym av 6 m3 och en grusbädd med ytan 15 m2. Proven har tagits ut dels i utgående vatten från den ena slamavskiljarenoch dels på utgående vatten från grusbädden. Grusbäddens uppbyggnad framgår av illustratio­ nen intill. Till den prövade anläggningen är samtliga sju fas­ tigheter anslutna men endast två fastigheter är helårsbostäder och anläggningen är således ganska lågt belastad under en stor del av året. 32 Risby Även inom detta område har avloppsreningsanlägg- ningarna planerats på ett decentraliserat sätt. Förutom en äldre anläggning i området finns tre olika avloppsanläggningar, som utfördes samtidigt, 1978. Inom den centrala delen ligger en anläggning som är avsedd för tolv fastigheter. Till denna har sju fastigheter självfallsledningar, medan vatten pumpas från fem fastigheter via en pumpstation. I södra delen av området är fem fastigheter anslut­ na till en avloppsanläggning bestående av slamav- skiljare och grusbädd, och i områdets nordvästra del finns en likadan för två fastigheter. Provtagningen har skett över grusbädden på den större centrala anläggningen. Avloppsvattnet från de två fastighetsgrupperna leds till två slamav- skiljare med vardera volymen 13 m3. Från dessa brunnar leds vattnet vidare till en gemensam in­ byggd grusbädd med ytan 16 m2. Grusbäddens upp-, byggnad är samma som i Asebyanläggningen på före­ gående sida. Vid provtagningen var åtta fastigheter faktiskt anslutna till den provade anläggningen, varav fyra stycken användes hela året och fyra stycken under sommaren. 33 Vatten Egna vattentäkter I alla områden har de flesta egna vattentäkter i borrade eller grävda brunnar. Tillgången på vatten har varit god i alla områden utom ett. När avloppslösningarna genomfördes blev många tvingade att borra brunn, för att få tillräck­ lig kapacitet till den ökade vattenförbrukning­ en, som blev en följd av en högre installations- standard. De flesta helårsboende har en borrad brunn. Gemensamma vattentäkter fanns i ett par områden före avloppsgenomförandet, men dessa användes endast tillfälligt. Fritidsboende : Vi har eget vatten och bra tillgång. Det känns bättre än att få vattnet från den gemensamma brunnen nerifrån mossen. Vårt vatten är rent och friskt. För många har den egna vattentäkten ett stort värde och endast ett fåtal delar brunn, fastän kapaciteten på många vattentäkter skulle räcka till flera hushåll. Att ha "eget" vatten på tom­ ten är ofta en självklarhet, även om kostnaden för brunnen i dag är upp till 20.000 kr. Man ta­ lar med stolthet om sitt egna vatten. Det ger också en frihet att använda vattnet som man vill, t ex för bevattning. 34 Hotade vattentäkter Gemensamt för de flesta fritidsområden är, att där förekommer vattentäkter med otillräckligt skydd mot föroreningar. Det är olika utsläpp utan tillfredsställande rening, som tillkommit under årens lopp och som tillsammans kan föror­ saka förorening av vissa vattentäkter med olämp­ ligt läge. Ofta är det omöjligt att utpeka en särskild föroreningskälla. Utsläpp av bad-, disk- och tvättvatten via s k stenkista instal­ lerades t ex ganska allmänt under 1960-talet. Misstankar om utsläpp, som hotat vattentäkterna har ofta orsakat osämja i fritidsområdena. Många tror inte att riskerna för förorenat vatten är så stora. Det kan vara förvånande hur en del sat­ sar mycket pengar för att få egen brunn, men däremot inte vill kosta på rening av sitt ut­ släpp, som ibland tom kan hota den egna vatten­ täkten . Gemensamma vattentäkter Helårsboende : De var oroliga för våra brunnar, som ligger närmast, men vi tar vat­ tenprover varje år och de är utan anmärkningar. Vi trodde själva inte att det skulle vara någon risk. Innan avloppslösningarna genomfördes fanns ge­ mensamma vattentäkter i ett par av områdena. Dessa användes bara tillfälligt. När ledningar för avlopp ändå drogs lades vat­ tenledningar ut i två av områdena. I det ena fallet borrades en gemensam vattentäkt, för de fastigheter vars brunnar hade otillräcklig ka­ pacitet efter en högre sanitär standard, eller vars vatten hade tveksam kvalitet. I dag är ca 10 fastigheter anslutna till den gemensamma vattentäkten. I det andra området bedömdes ett par vattentäk­ ter ej ha ett tillräckligt skyddsavstånd från den nya avloppsanläggningen. Vattenledningar la­ des dock ut för hela området och en gemensam vat­ tentäkt är planerad, men ännu ej genomförd. De berörda fastigheterna är själva inte oroliga för sina vattentäkter. 35 Några vill instal­ lera WC, dusch m m som fordrar av- loppslösning Anmälan om för­ orenande avlopp Kunskap i områdena Svåra markför­ hållanden Inga enskilda av­ lopps lösningar inom byggnads- planeområdena Genomförande, Initiativ I de flesta fallen var det enskilda som önskade ordna sitt eget avlopp som tog initiativ till att planerna på gemensamma anläggningar kom igång. Här hade det stor betydelse, att hälso­ vårdsnämnden inte godkände enskilda anläggning­ ar inom byggnadsplaneområdena utan att man samtidigt kunde visa hur avlopp i framtiden kun­ de lösas inom hela området. Pressen var alltså stor på de som önskade bygga till, att kontakta och intressera grannar för en gemensam lösning. Denna press ökade ytterligare efter det att byggnadsförbud infördes 1975-76 i de flesta fri­ tidsområdena . Initiativtagarna var alltid helårsboende eller på väg att bli det. Men även en del fritidsboen­ de, som ville bygga till och höja den sanitära standarden, var drivande. I ett par fall var det anmälan om förorenande avlopp och hot om förbud för dessa, som gjorde att diskussionerna om ge­ mensam avloppslösning kom igång. Ofta hade någon inom området anknytning till bygge, VA-teknik eller hade andra egna erfaren­ heter, som gjorde att de kände till lite om vilka lösningar som var möjliga och hur de kun­ de tas fram. Marken i kommunen, med mycket berg och lerjordar, är i allmänhet inte lämplig för'infiltration. Detta medförde att enstaka anläggningar med in­ filtration inte kunde genomföras, vilket också gjorde gemensamma lösningar mer nödvändiga. Myndigheternas inställning Hälsovårdsnämnden hade ställts inför problemet, att någon fastighetsägare, i den yttersta raden i ett fritidsområde, kunde lösa sitt avlopp pa platsen. Men när sedan grannar önskade göra^på samma sätt, gick det inte, utan att vattentäkter­ na riskerade att förorenas. Därför började man under 70-talet att ställa kravet, att en godtag- bar lösning för hela området maste visas, innan enskilda avloppsanläggningar godkändes. Detta fick man inte alltid stöd för hos högre myndig­ heter vid överklagningar. Se sid 17. Hjälp med plane­ ring. Större bygg- nadsyta. Stopp för slutna tankar Stora eller små reningsanlägg­ ningar Samtidigt var både hälsovårdsnämnd och byggnads- nadsnämnd mycket positiva till att gemensamma avloppslösningar togs fram och genomfördes. Det uppmuntrades genom viss hjälp vid planering av anläggningar och ibland dispenser från bestäm­ melsen om byggnadsyta - vanligen 75 m2. Tidvis har man godkänt 10-20% större yta, när avlopps- frågan var löst. Slutna tankar kom på 60-talet som en lösning av avloppsfrågan, där infiltration var omöjlig. Snart uppmärksammades att, om slutna tankar blev vanligare, skulle kommunen inte ha möjlighet att ta emot och samla upp allt avfall utan att bygga ut service och reningsverk för detta. Kostnader­ na blev dessutom höga för den enskilde, med täta tömningar vid normal vattenförbrukning. 1975 be­ slutade kommunstyrelsen att slutna tankar endast skulle tillåtas i undantagsfall av "sociala skäl med betydande styrka", vilket i princip innebar ett stopp för denna lösning. Vid denna tid fanns på "centralt" håll hos läns­ styrelsen m fl planer på stora reningsverk utmed kusten. Dit skulle avloppet från de olika om­ rådena dras. Kommunen ansåg att detta skulle bli för dyrt och man ville gärna godta att var­ je område löstes för sig. Lösningarna i de större områdena bestod av paketreningsverk i tre steg med olika efterbehandling och för små grupper av fastigheter genomfördes ofta slamav- skiljning, inbyggda grusbäddar med eventu­ ell efterbehandling. Infiltration var en inte så vanlig lösning på grund av markförhållandena med vanligtvis täta lerjordar. Drivande helårsboende: Visst förekom osämja - att nå­ gon sprang ut och slängde igen dörren. Vi fick gå runt och tala med var och en och klarlägga för alla vad de får och vilka skyldig­ heter de har. Motstånd mot gemen­ samma anläggningar Övertalning och motsättningar De entusiastiska har ofta lagt ner mycket arbe­ te på att få en anläggning till stånd. Frågan har tagits upp och diskuterats på vägförening- arnas eller fritidsägarföreningarnas möten. Nagra har gått runt till de tveksamma och för­ klarat kostnader och hur det skulle fungera. Inom alla områden har det funnits motstånd mot att genomföra gemensamma avloppsanläggningar. Orsakerna var flera: ~ lystnaden. Flera fritidshusägare tyckte att kostnaderna blev för stora i förhållande till hur mycket stugan användes. Det fanns kanske inga lån på huset, utan de fasta kostnaderna för sop- och latrinhämtning, väg m m var de enda utgifter man hade. 37 - Beyara_sommarstu2eidyllen. En del var rädda för att avloppsinstallationen skulle medföra fler helårsboende och ökat krav på standard för vägar, gatubelysning m m och att karaktä­ ren i området skulle förändras. För sommar­ stugan räckte det med utedass och den sanitä­ ra standard man hade. - T vek samhet_mot_gemen siamma anläggningar . Några, både helarsboende och fritidsboende, ville inte engagera sig i gemensamma anläggningar, utan ville hellre att var och en skulle klara sitt. Man kanske var misstänksam om hur det skulle gå att sköta en anläggning tillsammans och att det skulle bli mycket "prat" och på­ tvingat engagemang. I endast ett av områdena anslöts alla fastighe­ ter med lämpligt läge omedelbart till anläggning­ en. Det tog ungefär ett år att övertala alla och man fick uppföra fler slamavskiljare och fler grusbäddar än nödvändigt från teknisk synpunkt. Därigenom slapp en del fastighetsägare att "dela" anläggning med andra, fastän lösningen blev dy­ rare för var och en. I ett annat område var ungefär hälften motstån­ dare till avloppslösningen och anläggningen pro­ jekterades som en första etapp för de intresse­ rade. Sedan ångrade sig de övriga,- då det visa­ de sig, att det skulle bli mycket dyrare att se­ dan bygga ut en andra etapp. Att finansieringen kunde ordnas med ett gemensamt lån i bank hade också betydelse. Paketreningsverken i de två andra områdena måste dimensioneras för hela området, oberoende av hur många som anslöt sig. Tack vare finansiering med statliga bidrag blev kostnaderna inte så höga, trots att alla inte gick med i anläggningen. De drivande ville naturligtvis att så många söm möjligt skulle gå med, men man gjorde inte sär­ skilt "starka" påtryckningar innan genomförandet. Ideellt arbete Entreprenör anlitades Entreprenör och eget arbete Mycket ideellt arbete har lagts ner på anlägg­ ningarna. I planeringsskedet har de engagerade anordnat möten, hållit kontakt med myndigheter­ na, tillverkare och entreprenörer. I något fall har också boende med sådan kunskap delvis pro­ jekterat anläggningen. Entreprenörer har anlitats efter anbudsgivning. Arbetena har varit så omfattande, att minst medelstora firmor anlitats i tre av de fyra om­ rådena. I ett område anlitade man däremot en 38 Speciella lös­ ningar Kommunen kon­ trollerade mindre firma och några av medlemmarna utförde ett stort arbete själva till ett värde av minst 50.000 kronor. En del äldre har fått hjälp av barn eller bekanta, medan andra har passat pä när entreprenören var där och bett denne utföra arbetet. Nästan alla unga familjer har själva gjort ledningsgraven på den egna tomten. I något fall tog man inte det lägsta anbudet utan en firma som bedömdes vara tillräckligt stor för att klara av arbetet inom utsatt tid. Inget av områdena hade "idealiska" markförhållan­ den och olika speciallösningar har använts. Det förekom flera tomter med berg i dagen och till en del fritidshus har "sommarledning" dragits, dvs på reducerat djup, för att undvika sprängning. I något fall har man bergborrat ledningsschak- tet, s k långhålsborrning. Ledningar, som går över grannens tomt förekommer också, men fas­ tighetsägarna har inte alltid gått med på att upprätta servitut, vilket längre fram kan ge problem för avloppsföreningen. Självfall har inte helt kunnat tillämpas utan några pumpsta­ tioner fick installeras. I alla områden är man nöjd med genomförandet och tycker att det gick snabbt och smidigt. Ingrep­ pen i vegetationen blev mindre än man befarade. Hälsovårdskontoret och gatukontoret kontrollera­ de utförandet under arbetets gång. Ekonomiska föreningar I alla omradena bildades en ekonomisk förening för anläggning och skötsel av avloppsanlägg­ ningen. Alla som gick med blev medlemmar i för­ eningen. Nagra i varje område är medlemmar, utan att ha anslutit sig faktiskt. De betalar da en lägre årsavgift. Föreningarna har en sty­ relse med ordförande, sekreterare, kassör osv. I två av områdena blev anläggningarna allmänför- klarade av länsstyrelsen. Föreningen får då som huvudman fastställa ett verksamhetsområde,inom vilket förhållandet mellan fastighetsägarna och "huvudmannen" (föreningen) regleras enligt VA- lagen. Huvudmannen har t ex rätt att ta ut full kostnadstäckning av alla fastigheter inom verk­ samhetsområdet om behovet av vatten och avlopp éj med större fördel kan tillgodoses på annat sätt". Möjligheten att utföra anläggningen som "gemen- samhetsanläggning" genom förrättning av lant­ mätare, har inte prövats i något område. Anlägg- 39 ningslagen reglerar då bildandet av den gemen­ samma anläggningen och vid förrättningen avgörs vilka fastigheter som ska ingå och hur kostna­ derna ska fördelas. Den ekonomiska föreningen förutsätter en frivil­ lig samverkan mellan fastighetsägarna. I avtalen är det fastighetsägarna och inte fastigheterna som är uppbundna. Detta innebär en viss risk för problem.i samband med t ex ägarbyte. Några sådana problem har hittills inte funnits i de två områ­ dena, där anläggningarna ej är allmänförklarade t? .ejcns. m ansl.- ej påkopplade El +il!tomm- onsl. an*!, frän bö»jan «i På­ kopplade Häga Inge- Åse- Ris +orp by by Anslutningar efter hand Så gott som alla anslöt sig till anläggningarna i de två områdena med sandfilterbäddar. De be­ stod av högst 20 fastigheter, vilket gjorde det lättare att komma överens. Anläggningens typ gjorde det också möjligt att dela upp den i mindre delar med eget ansvar för skötsel, vilkët gjordes i ett område. I de båda områdena med pa­ ketreningsverk var det 63% respektive 59% som anslöt sig genast. Sedan har flera anslutit sig efter hand. Då har man indexreglerat anslutnings­ avgiften för varje år. Eftersom anläggningarna finansierades av de först anslutna har de till­ kommande avgifterna kunnat sättas av för fram­ tida investeringar och underhåll av anläggningen. Nya anslutningar vid ombyggnader Anmälan till VA-nämnden Helårsboende : Jag gör mitt för att få rent dricks­ vatten och ren miljö och då tycker jag alla ska dela på det. Avloppet gör också att alla får dispenser vid utbyggnader och det medför värdeökningar för alla fastigheter. Ofta har nya anslutit sig i samband med utbygg­ nad av huset, eller när fastigheten skiftade ägare. Till slut återstod ett mindre antal fas­ tighetsägare som inte hade velat gå med i anlägg­ ningen. De flesta av dessa hade små stugor, där installationerna inte skulle få plats utan större ombyggnad. Men även en del med lite större fritids- och helårshus med bekvämligheter såsom dusch och toalett, har av olika skäl inte velat ansluta sig. Föreningarnas inställning till detta har varie­ rat något. Från början ville man inte få någon att känna sig tvingad att gå med. Så småningom har en del medlemmar reagerat emot att fastighe­ ter med en någorlunda sanitär standard inte de­ lar på ansvaret att ta hand om avloppet för om­ rådet. I en förening har man fattat beslut om att alla ska vara med. En fastighetsägare har tom anmälts till VA-nämnden. Eftersom anlägg­ ningen är allmänförklarad, blev han dömd att gå med i föreningen, men inte att ansluta sig. Ett sådant beslut är det hälsovårdsnämndens sak att fatta, om de finner att fastigheten medför en sanitär olägenhet. 40 Fritidsboende: Det fanns ingen anledning för oss att gå med och lägga så mycket pengar. Det hade varit annat om det hade varit kommu­ nen som kommit, men nu är det bara privat initiativ. Flera av de små stugorna är endast medlemmar i föreningen och har inte faktiskt anslutit sig. De betalar då en lägre årsavgift, proportionell mot de fasta kostnaderna. 41 Kostnader och skötsel Billiga lösningar Kostnaderna för anläggningarna går inte att jäm­ föra med varandra, då förutsättningarna är olika i alla områdena. Samtliga anläggningar och grund­ avgifter kan dock betecknas som billiga jämfört med kommunal anslutning. En jämförelse mellan olika typer av lösningar kan bara fås genom att kostnadsberäkna dessa för sam­ ma område och vilken typ som är fördelaktigast beror på de lokala förutsättningarna från fall till fall. För Ingetorp projekterades också en anläggning med inbyggt sandfilter och kalkylerna för den pe­ kar på ungefär samma kostnad, som för paketre­ ningsverket. Den senare berättigade då till stats­ bidrag, vilket gjorde den lösningen billigare. Den relativt enkla anläggningen i Höga, för den stora gruppen med fastigheter, blev däremot tro­ ligen billigare än vad en lösning med sandfilter­ bäddar skulle ha blivit där. I Åseby var förutsättningarna mycket goda med "rätt" avrinningsriktning och bra markförhållan­ den. Ledningsavstånden blev också korta beroende på att ledningarna har dragits över tomtmark. På ett par ställen med berggrund lades ledningarna på ett mindre djup -sk sommarledning. Kostna­ derna i området blev också mycket låga, trots att flera grusbäddar lädes ned. I Risby har vi de högsta kostnaderna. Det förkla­ ras av de svåra markförhållandena och långa led­ ningsdragningar. En stor del av ledningsgraven måste t ex sprängas och det förekom långhåls- borrning och en pumpstation. Skötsel De två paketreningsverken kräver mer skötsel än de andra anläggningarna. I Höga har föreningen tecknat kontrakt med ett serviceföretag, som gör sex servicebesök om året. De fyller på fällnings- kemikalier och ser till anläggningen. Dessutom har man slamsugning ett par gånger om året. Driftskostnaderna - service, kemikalier och slam­ sugning - är nu ungefär 10.000 kr per år. 42 SAMMANSTÄLLNING AV KOSTNADER HÖGA (39 fastigheter) INGETORP (29 fastigheter) index index Kostnader 1971 1982 Kostnader 1972 1982 Reningsverk m m X ca 90.000 Hela anläggningen 315 .000 504.000 Ledningar m m ca 65.000 155.000 390.000 Kostnad/fastigh 4.000 10 .000 Kostnad/fastigh 12.000 19.000 Kostn/ansl Kostnad/ansl fastigh (22) 7.000 18.000 fastigh (17) 18.500 29.500 Statsbidrag 65% 52.500 Statsbidrag 65% 95.000 Kostn efter Kostnad efter statsbidrag 101.000 256.000 statsbidrag 220.000 350.000 Kostn/fastigh Kostn/fastigh eft statsbidr 2.600 6.600 eft statsbidr 8.000 13.000 Driftskostnad 10.000 Driftskostnad 15.000 Anslutn avg 3.200 8.100 Anslutn avg 13.000 21.000 Årsavgift : Årsavgift : helårsboende 450 helårsboende 1.000 fritidsboende 270 fritidsboende 500 ej ansluten 90 ej ansluten ÅSEBY (19 fastigheter) RISBY (20 fastigheter) index index Kostnader 19 76 19 82 1978 1982 Hela anläggn 120.000 214.000 Hela anläggn 370.000 540.000 Kostn/fastigh Kostn/fastigh 19.500 28.000 varierande 6-8.000 11-14.000 Driftskostnad 2.000 Driftskostnad 2.000 Anslutn avg Anslutn avg 19.500 28.000 varierande 6-8.000 Årsavgift : Årsavgift : helårsboende 75 helårsboende 150 fritidsboende 75 fritidsboende 50 ej ansluten ej ansluten x) mycket eget arbete har utförts ^id ledningsdragningen. 43 Reningsverket i Ingetorp är det som kräver mest skötsel. Föreningens medlemmar sköter själva driften och tillsynen av anläggningen. Det inne­ bär ungefär 5 timmar i veckan för den kontinuer­ liga driften och ytterligare ca 1 timme per vecka utslaget för oförutsedda problem. Kostnaden upp­ går till ca 15.000 kr per år. De inbyggda sandbäddarna medför endast slamsug- ning en gång per år och allmän tillsyn av anlägg­ ningen i samband med det. Föreningarna ombesörjer också provtagning av utgående vatten en gång per år. De sammanlagda kostnaderna för driften uppgår årligen till ett par tusen kronor Till vänster redovi­ sas anläggningskost­ naden. Siffrorna är ungefärliga och de är uppräknade efter konsumentprisindex till 1982 års nivå. HUR FUNGERAR ANLÄGGNINGARNA Mairef-ulfat Provtagningen Avloppsanläggningarna har provats under vardera ett dygn under veckorna 23, 26, 30 och 42. Veckorna 23, i början av juni, och 42, i oktober, representerar boende utan eller med liten inverkan av fritidsboendet. Proven under veckorna 26 och 30, i juni-juli, är däremot exempel från veckor med ett fullt sommarboende i områdena. Analyserna har tagits ut över den andra delen i reningsanläggningarna, dvs över det kemiska re- ningssteget respektive den biologiska grusbädden. Det utgående vattnet från reningsanläggningarna har analyserats och samtidigt har effekten av det sista reningssteget undersökts. 46 e tabeller sid 13. L-anläggningen inbyggd grus- iädd) Ingående vatten För att bedöma reningsresultaten i de olika anlägg­ ningarna kan inga direkta metoder användas, då det är praktiskt omöjligt att få representativa prover öyer ingående vatten till anläggningarna. Därför måste en beräkningsmetod användas för detta enligt följande: Varje person och hushåll bidrar med sin specifika föroreningsmängd och vattenmängd till avloppsre- ningsanläggningen. Denna mängd är naturligtvis ej konstant utan varierar från hushåll till hushåll, beroende på dess sammansättning, vanor mm.' För små gemensamhetsanläggningar kan det därför vara stor skillnad i belastning på anläggningar som till synes borde vara lika belastade. Ju större an­ läggningarna är, desto större blir sannolikheten för att den specifika belastningen oer ansluten person blir lika. För att kunna genomföra en bedömning av anläggning­ arnas funktion måste den specifika föroreningsmäng- den från varje person eller hushåll beaktas. VARIM 1976 har angivit som dimensioneringsnorm för mindre avloppsanläggningar följande specifika för­ oreningsvärden, baserade på en vattenförbrukning av 200 l/dygn och oerson. BS^ 350 mg/l tot P 15 mg/l Susp mtrl 350 mg/l Dessa värden på den specifika föroreningsmänaden har vi valt för bedömningen av behandlingseffekten. Resultat av mätningarna Reningsanläggningarna vid A, B och C fungerar till­ fredsställande. Från anläggningarna rinner ett vatten som, jämfört med avloppsvattnets specifika förorening, är reducerat på BS och SS med"ca 80-95%. Fosforreduktionen är dock ganska marginell med un­ dantag från B-anläggningen, som visar en fosfor­ reduktion av ca 60—70%, medan A— och C—anläggning— hur eu reduktion av ca 25—30%. D—anläggningen har överlag mycket låga värden. BS- och totalfosfor­ reduktionen beräknas till ca 10%, medan reduktionen av suspenderat material är ca 65%. Intressant med A-anläggningen är att slamavskiljar- volymen är så våldsamt stor, 26 m3 på 4 hushåll med vintérboende. Detta ger en mycket lång teoretisk uPPehallstid för vattnet i slamavskiljarna. Under 47 B-anläggningen (inbyggd grus­ bädd) C-anläggningen (paketrenings­ verk) D-anläggningen (paketrenings­ verk) vecka 30 har vi en bra reduktion över såväl det första som det andra steget, dvs då anläggningens belastning ökar. Grusbäddens funktion blir bättre då det innebär vätning av en större yta. Vid denna anläggning var det problem med provtag­ ningen då vattenflödet var extremt lågt. Vecka 26 blev utgående vatten förorenat av slam/algavsätt­ ningar på botten och sidor av utloppsröret. Led­ ningssystemet verkar vara mycket tätt B-anläggningen ger mycket bra värden på utgående vatten från grusbädden. Slamavskiljaren ger en, bra men normal reduktion av susp och BS^. Vid provningstillfället vecka 42, då det regnat nästan ett helt dygn, läckte ytvatten in i prov- tagningsbrunnen. En "bäck" som bildats på ovansi­ dan slutade i denna brunn. Därför kunde inte något dygnsprov tas ut, utan stickprov togs dagen efter, då hämtarna togs in. Frågan är om systemet är tätt eller om ytterligare läckage finns. pH-värdena på denna anläggning varierar mellan in och ut, vilket skulle kunna indikera ett inläckage av grundvatten. pH-variationen kan också bero på att provtagning skett på ingående vatten från endast en slamavskil- jare. Hur vattnet från den andra slamavskiljaren ser ut, det vet vi inte. Vi vet däremot att såväl grävda som bergborrade brunnar i stora delar av Bohuslän har ett mycket lågt pH. Provtagning på C-anläggningen har skett på utgå­ ende vatten från mellansedimenteringsbassängen och utgående vatten från eftersedimenteringsbas- sängen. BS- och susp reduktionen är tillfredsstäl­ lande medan fosforreduktionen är dålig. En ytslam- bildning i mellansedimenteringen beror sannolikt på att luftbubblor fäster sig vid slampartiklar - alternativt medför luftningen att CC^-bubblor upp­ står i slammet, varvid en flotationseffekt uppstår. Ytslammet spolas till fäblningsdelen. Sannolikt flockas dessa föroreningar ut vid den kemiska fäll­ ningen . på D-anläggningen har provtagningar skett på utgående vatten från slamavskiljaren och ut­ gående vatten från efte-rsedimenteringen. De allmänt mycket låga värdena på anläggningen kan förklaras med, att den är överbelastad. Under sommaren fastslogs ett högt flöde genom anläggningen. Under denna period fördes en syn­ lig halt suspenderat material ut från anlägg­ ningen Uppehållstiden var för kort, vilket medförde en hydralisk överbelastning. Kommentarer 48 Dimensionering av slamavskiljare Skillnaderna i den tekniska utformningen mellan an­ läggningarna A och B ligger i slamavskiljarens di­ mensionering. Det är intressant att notera uppgången i reduktionstalen över den inbyggda grusbädden i an­ läggning A under sommaren, då belastningen på an­ läggningen ökar och uppehållstiden i slamavskiljaren minskar. Har den långa uppehållstiden för avloppsvattnet i slamavskiljarna i anläggning A en negativ inverkan på det biologiska steget? Vid den långa uppehålls­ tiden i slamavskiljarna, mättas då vattnet med svavelväte, metan och andra för det efterföljande aeroba behandlingssteget giftiga gaser? Dimensionering av grusbädd Den inbyggda grusbädden i anläggning B synes funge­ ra mycket bra under hela året. Tabell 4 visar en sammanställning av provtagningsresultat sedan flera år tillbaka. För att optimera behandlingsanläggningarnas funk­ tion bör en studie göras av förhållandena uppehålls­ tid/grusbäddens yta/totalt behandlingsresultat. Ett närmare studium av orsakerna till B-anläggning- ens höga reduktionstal borde också vara av intres­ se. Tänkbara förklaringar är: - anläggningen är synnerligen väl sammansatt i för­ hållande till belastning? - ett ej upptäckt inläckage som syresätter avlopps­ vattnet och underlättar den biologiska behand­ lingen . Pumpning av avloppsvatten Till en slamavskiljare i A-anläggningen pumpas ock­ så vatten från en pumpbrunn. Pumpningsvolymen är ungefär 1 m^/pumpningstillfälle. Hur påverkar detta slamavskiljarens effekt beträffande avskiljning av framförallt suspenderat material? Hur påverkas den aeroba biologiska processen i grusfiltret, då en så stor mängd anaerobt vatten tillföres under en kort period? 49 Problem med den kemiska fällningen Det är anmärkningsvärt att den kemiska fällningen i de prefabricerade reningsverken inte fungerar på ett riktigt sätt, trots att de mekaniska funktio­ nerna för dosering har fungerat vid provtagnings- tillfällena. Man kan lägga följande synpunkter på detta: Vatten som användes för hushållsändamål skall ha ett pH-värde mellan 7,0 och 9,5. Värden utanför detta intervall betraktas som tekniskt anmärknings­ värda och därför bör vattnet behandlas så att pH- värdet föres in i detta intervall. I hushållet an­ vändes tvättmedel, vilka i allmänhet är basiska, dvs de höjer pH-värdet. Fällningsmedlet som användes i de undersökta re­ ningsverken är aluminiumsulfat. För att få en effektiv flockning och utfällning med detta salt bör pH-värdet vara strax under 6. Aluminiumsulfa­ ten i sig själv är sur, varför tillsatsen ger en pH-sänkande effekt. I de två undersökta anläggningarna med kemisk ef- terfällning har ingående vatten till fällningsste- get varit mellan 7,2 och 7,4 och utgående vatten har legat mellan 6,6 och 7,6. Sannolikheten för att en god fosforreduktion skall ske under dessa förhållanden måste betraktas som mycket liten. Man bör nog fundera över om detta reningssteg över huvudtaget är meningsfullt att driva. Reningsresultaten i förhållande till recipienten Reningseffekten redovisas här i procenttal enligt praxis. För att kunna bedöma utsläppet är det dock den totala föroreningsmängden i förhållande till recipientens kapacitet som är intressant. I de undersökta fallen har utsläppen en mycket be­ gränsad effekt på recipienten i förhållande till bakgrundsbelastningen, dvs från kulturlandskapet inom recipientens nederbördsområde, annan bebyg­ gelse och aktivt jordbruk i omedelbar anslutning till recipienterna. Från anläggning D avledes vattnet bitvis över ängs­ mark i ett öppet dike till recipienten. Eftersom anläggningens behandlingseffekt åtminstone tidvis är dålig, avsättes slam och sediment i detta dike så, att diket utgör ett otrivsamt inslag i områ­ det. Det är också en potentiell hälsorisk för människor och djur. 50 TABELL 1 Utgående vatten från reningsanläggningarna samt reduktion av förore- ningsmängder baserat på tillförd specifik föroreningsmängd enligt VARIM nov 1976. A och B är inbyggda grusbäddar, C och D är paket­ reningsverk. A V . 23 V 26 V . 30 v. 42 ut red% ut red% ut red% ut red% susp 50 86 - - 20 94 53 85 bs7 120 66 - - 60 83 70 80 tot P 7,5 50 - - 15,7 neg 8,3 45 pH ---- -—-———-— 7,1 ^rH 7,4 COr- B V . 23 V 26 V . 30 V . 4 2 V susp ut red% ut red% ut red% ut red% susp 11 97 25 93 70 80 68 81 bs7 4 99 15 96 13 96 9 97 tot P 4,0 73 10,5 30 CO1— 1 88 2,0 87 pH 6,9 7,0 7,5 6,7 C V . 23 V . 26 V . 30 v. 42 ut red% ut red% ut red% ut red% susp 38 89 90 74 20 94 34 90 bs7 9 97 140 60 28 92 13 96 tot P 3,3 78 10,3 31 23,3 neg 8,0 47 pH 6,8 7,2 7,6 7,4 D — V . 23 XJ V . 26 v. 30 V . 42 ut red% ut red% ut red% ut red% susp 647 neg 140 60 120 66 106 70 bs7 840 neg 410 neg 330 6 270 23 tot P i—1 si 33 17,4 neg 14,0 7 8,7 42 pH 6,6 7,1 7,4 7,2 x) Stickprovsmätning 51 TABELL 2 Rening överandra behandlingssteget, dvs det kemiska reningssteget, för C och D samt den biologiska grusbädden för A och B. A v 23 v 26 v 30 v 42 in Ut red'VS in Ut red % in Ut red % in Ut red % sups 38 50 neg 80 - - 50 20 60 56 53 5 Bs7 80 120 neg 140 - 150 60 60 60 70 neg tot P 9,5 7,5 i 21,2 - - 18 6 15,7 16 8,6 8,6 0 pH 7,1 7,1 - 7,2 7,1 - 7, 6 7,4 7,6 7,8 - • B v 23 v 26 v 30 v 42 in Ut red % in Ut red °/0 in Ut red % in X) Ut red % susp 36 11 30 60 25 58 60 70 neg 36 68 neg 42 4 90 ioo 15 25 130 13 90 70 9 87 tot P 9,2 4 57 13,2 10,5 20 12, 6 1,8 86 5,6 2 64 pH 7,5 6,9 - 7,5 7,0 - 7, 4 7,5 - 7,2 6,7 - c v 23 Xt 26 v 30 v 42 in Ut red % in Ut red '/0 in Ut red °/o in Ut red X SUSP 250 38 85 1230 90 93 60 20 67 57 34 40 ■ hs7 140 9 94 480 140 71 65 28 57 60 13 78 tot P 14,9 3,3 78 15,7 10,3 34 22, 3 23,3 neg 9,5 8,0 17 pH 7,3 6,8 - 7,2 7,2 - 7, 3 7,6 - 7,3 7,4 - — D v 23 v 26 v 30 pr 42 in 4-X>ut red in ut red/0 in ut red °/„ in Ut red °/0 susp 104 647 neg 300 140 53 120 12 0 248 106 57 BS7 260 840 neg 430 410 5 530 330 38 270 270 0 tot P 25,1 10,1 60 15 17,4 neg 18, 6 14,0 25 10,3 8,7 16 pH 7,2 6,6 - 7,1 7,1 - 7, 2 7,4 - 7,4 7,2 - x) Stickprovsmätning 52 TABELL 3 Reduktion i första reningssteg (slamavskiljare) ------------ A V . 23 V . 26 v. 30 V - 4? ut red% ut red% ut red% ut red% SUSP 38 89 80 77 50 86 56 84 BS? 80 77 140 60 150 57 60 83 tot P 9,5 37 21,2 neg 18,6 meg 8,6 42 B V . 23 V . 26 v. 30 V . ------ 42 ut red% ut red% ut red% .ut. . radi susp 36 90 60 83 60 83 36 90 BSy 42 88 100 71 130 63 70 80 tot P 9,2 39 13,2 12 12,6 16 5,6 63 1 -------- !-------- j. C V. 23 V . 36 v. 3 0 v. 42 ut red% ut red% ut red%' ut red% susp 250 29 1230 neg 60 83 57 84 bs7 140 60 480 neg 65 81 60 83 tot P 14,9 1 r-*mi—i neg 22,3 neg 9,5 37 ---- - - D V . 23 v. 2 6 v. 3 0 v. 42 ut red% ut red% ut red% ut red% susp 104 70 300 14 120 66 248 29 bs7 260 26 430 neg 530 neg 270 23 tot P 25,1 neg 15,0 0 18,6 neg 10,3 31 53 TABELL 4 Provtagningsresultat av utgående vatten från samtliga avloppsrenings- anläggningar i område B. Provtagn datum B 770302 7908 23 800325 red% red% red% susp 23 93 90 74 20 94 BS_ 31 91 35 90 60 83___ —L----— ----- - -- tot P 2,1 86 CO 43 2,6 83 x) Reduktionstalen är beräknade på en specifik tillförd förorenings- mängd av 350 mg/l SS, 350 mg/l BS^ och 15 mg/l tot P 54 y Mot ollmèn vtÜ^ iooin p, 55 HAR VA-SANERINGEN PAVER KAT OMRÅDENA Jåmforande områden utan gemensami avlopp Fyra jämförande områden För att kunna bedöma utvecklingen i de fyra om­ rådena, där avloppet har lösts, har vi valt ut fyra andra fritidsområden utan gemensamma av­ loppsanläggningar. Vi har studerat dem gällande: - fritidsboende - helårsboende - bebyggelseutvecklingen - byggnadsärenden. Dessa områden är någorlunda jämförbara med de ti­ digare. I två fall ligger de helt nära varandra och har likvärdiga yttre förhållanden. Det gäller Åsebyberg, som ligger strax norr om Åsebyområdet med parallella infartsvägar ca 100 m ifrån varand­ ra. Vävra och Risby ligger också i närheten av varandra på var sin sida om byn Hålta och helt nära allmänna vägen Marstrand-Kungälv. Inget av de två andra områdena har fullt så dåli­ ga kommunikationer som Höga med den smala sling­ rande vägen från Kärna kommundelscentrum. Inte heller motsvaras Ingetorps goda läge, med endast 2 km från Kode kommundelscentrum, rak bra väg till Kungälv och täta bussförbindelser, av något av jämförelseområdena. Brunnefj äll Liksom Höga ligger Brunnefjälls fritidsområde nära havet och utan direkt anknytning till an­ gränsande områden. Det är 1,5 km till småbåts­ hamnen vid Vedhall och ungefär hälften så långt till närmaste havsvik. Området bebyggdes huvudsakligen under första hälf­ ten av 60-talet med sommarstugor på 30-50 m2. En del mindre om- och tillbyggnader har skett under slutet av 70-talet efter dispens från byggnads- förbudet, som råder sedan 1975-76, liksom i de flesta fritidsområden. I dag bor ca 3 st året runt i området, varav någon fått tillstånd för enskild avlonpsanläggning. 56 I Brunnefjäll är hu­ sen i genomsnitt ganska stora efter­ som det bebyggdes så sent. Det är ändå det mest utpräglade fri­ tidsområdet i under­ sökningen och ligger huvudsakligen över­ givet vintertid. Bremnäs Bremnäs fritidsområde ligger på höjden ovanför Bremnäs by, ca 2 mils bilväg väster om Kungälv. Väster därom breder jordbruksmarken ut sig mot havet. Avståndet till Lycke kile med båtbrygga och strand är drygt 1,5 km. Egentligen är det två områden med olika tillfarts­ vägar. De ligger på högplatåer mellan högre bergs­ partier. Områdena byggdes huvudsakligen ut under 60-talet och en hel del tillbyggnader har skett under 70- och 80-talen. Några enskilda VA-anlägg- ningar finns och i dag är ca 6 st helårsboende av 33 fastigheter. I dag finns inga aktuella planer på någon gemensam avloppslösning. Men planer finns upprättade på enskilda avloppslösningar inom områ­ det, huvudsakligen baserade på sommaranvändning. Åsebyberg Åsebyberg har i stort sett samma förhållanden som Åseby omedelbart söder därom, men är större med 32 fastigheter. I området fanns ett 10-tal "byschor" när byggnadsplanen utarbetades 1958 57 och de flesta stugorna byggdes i slutet av 1950- talet. Under slutet av 60-talet och början av 70- talet förekom en hel del om- och tillbyggnader. Därefter har det rått byggnadsförbud. Redan under 1960-talet bosatte sig flera i om­ rådet året runt och i dag är det ett mycket he­ terogent område. I vissa delar är det helt och hållet ett helårsområde med ganska stora bygg- nadsytor - flera över 100 m2 - och normal sani­ tär standard. Det finns också små fritidshus nästan helt utan installationer. Avloppssitua- tionen är inte tillfredsställande. Det förekom­ mer en del godkända enskilda lösningar, men också många utsläpp utan acceptabel behandling. Trots detta hotas inte de egna vattentäkterna eftersom avloppet leds utanför området. Däremot finns an­ mälningar om förorenande avlopp och hotade vatten­ täkter från andra fastighetsägare. Man har länge försökt få till stånd en gemensam avloppslösning för området, men motsättningarna är stora. Flera små fritidshusägare är inte intresserade av nå­ gon avloppsanläggning, men också bland de hel­ årsboende är åsikterna olika. I en frågeenkät 1976 ansåg många med otillfreds­ ställande lösningar, att något gemensamt avlopp inte behöver ordnas. I dag är nästan hälften hel­ årsboende i området. Vävra Vävra fritidsområde ligger alldeles nära Vävra korsväg där vägen Marstrand-Kungälv korsas av vägen mot Solberga och Kode. Området bebyggdes under 1950- och 1960-talen med sommarstugor. Redan innan byggnadsplanen upprättades fanns 3 helårshus inom området, ytterligare 5 permanen­ tades fram till mitten av 70-talet. Sedan dess har ett par stycken tillkommit. I dag är ca en tredjedel av husen helårshus. Vid kommunens inventering 1975 konstaterades att det fanns stor risk för förorening av vattentäk­ terna i området. Några godkända avloppsanläggning­ ar finns, men i övrigt är anläggningarna gamla eller med otillräcklig behandling. Knappt hälf­ ten av fritidshusägarna angav då att de har planer på att bosätta sig i området. Några planer för avloppslösning för området finns inte. 58 Fritidsboende, - Helärsboende Höga 1970 helSr fri+id 35 obebyggd Z 1982 &r unnefjäll 1975 helår fritid 30 Obebyggd I 1982 Ingetorp 1975 helår fe fritid 15 obebyggd 8 1982 &remnof> 1975 helår 9 fritid 27 obebyggd I 1982 Åå?eby 1975 helår t fritid 13 obebyggd 2 Ris>by 1975 helår 2 fritid 12 obebyggd fe 1982 XSebyberg 1975 helår io fritid 19 obebyggd 3 V6vra 1982 1975 helår fritid 1982 1982 59 Fritidsboende - be lors boende Större byggnads- yta Permanentning trots små bygg- nadsytor Olika utveckling Helårsboendet har ökat i alla de undersökta om­ rådena. I jämförandeområdena har 1-3 bosatt sig under perioden, medan i områdena med avlopp va­ rierar ökningen mellan 2-21 fastigheter. I tre av dessa är andelen helårshus hälften eller drygt hälften av de bebyggda fastigheterna. Jämför man områdena Åseby och Åsebyberg, där flera byggt ut och permanentat innan byggnadsförbuden kom, finns ingen skillnad i utvecklingen. Område­ na har i dag ungefär lika stor andel helårsboende - 40%. Innan avloppsanläggningen genomfördes om­ kring 1975 var andelen helårsboende ca 30% i båda områdena. Däremot är skillnaden mycket stor mellan de två kustområdena Höga och Brunnefjäll. Där Höga fått 21 helårsboende, efter det att avloppet genomför­ des, har endast 3 hushåll permanentats i Brunne­ fjäll under samma tidsperiod. Utan tvekan har de större byggnadsytorna i Höga betydelse här. I början av 70-talet var man libe­ ralare, när det gäller dispens från gällande bygg- nadsyta och i Höga tillät man upp till 20 m2 större yta, dvs ca 95 m2. Tillsammans med källare gav det en för många acceptabel boendeyta. Samma effekt har märkts i andra fritidsområden som, där man vid denna tid accepterat större byggnadsytor, när avloppet lösts. Andelen helårshus är i dag hög i t ex delar av Tjuvkil, med bättre kommuni­ kationer till Kungälv. En begränsad byggnadsyta styr emellertid inte helt permanentningen. Det kan man utläsa av att flera bosätter sig trots byggnadsförbud och byggnadsyta på högst 75 m^. Det finns exempel på två förklaringar: Stark_motivation - Är viljan stark att flytta ut, gör man det trots att man anser sig behöva större bostads­ yta. Ytan används effektivt, och man hoppas att det ska gå att utöka så småningom. Litet_hushåll - För en del hushåll är 75 m2 en inte så liten yta. Med inredd källare motsvarar det en 3-4 rumslägenhet och utan källare kan det bli 2-3 rum och kök, som kanske går att utnyttja på 60 Exemplets makt Kommunikationer samma sätt som lägenheten i stan. Eftersom det är ett fritidshus, behöver inte alla mått vara enligt svensk byggnorm, vilket minskar ytan en del. I genomsnitt bor en helårsboende i varje un­ dersökningsområde i hus med mindre byggnads- yta än 60 och utan källare. Höga har också haft längre tid på sig än de and­ ra områdena. De som först flyttade ut i områdena var inte särskilt beroende av grannar, men för en del av de helårsboende har det stor betydelse att det bor fler i området. Det gäller särskilt barnfamiljer, som gärna vill ha lekkamrater till barnen, men också andra, som inte vill ha för ensligt omkring sig. Med andra ord skulle flera av de som senare flyttat ut kanske inte ha gjort det, om inte andra kommit före dem. Dåliga kommunikationer anges i enkäten som en lika vanlig orsak till att inte bosätta sig i fritidsområdena, som liten tillåten byggnadsyta. Troligen är det en aspekt, som får ökad betydel­ se med högre bensinpriser och sämre avdragsvili- kor för bilkörning till arbetet. Ändå har den inte slagit igenom, när det gäller t ex Höga, där över hälften av husen blivit helårshus, men där bussförbindelserna är dåliga, vägen är sling- rig och smal och avståndet till kommundelscentrum är förhållandevis långt. Motsättningar finns kvar Alla var inte överens när avloppen skulle genom­ föras och ännu efter 5-10 år är meningarna dela­ de. I framför allt de större områdena tycker en del inte om förändringen. De flesta som uttalar sig är dock positiva: • Det är bekvämare och trevligare, man slipper latrinen. • Större hus får byggas. • Miljön är bättre. • Många har bosatt sig året runt. • Kostnaderna är rimliga. 61 Några är fortfarande kritiska. Det är framför allt fritidsboende, som vill bevara området som den sommaridyll det var från början. De tycker t ex : • Sommarstugeområdet blir året runtområde. • Motsättningar finns kvar mellan vissa grupper. • Den gamla gemenskapen försvann. • Stan finns nu mitt ibland oss. På frågan om vad man anser nu om att andra bo­ satt^ sig i området finns det motsatta åsikter om också, framför allt i de större områdena. Även här är de flesta positiva: • Det är tryggare. • Husen får tillsyn året om. • Gemensam omsorg om avlopp och väg blir natur­ lig. • Området blir mer levande. finns dock flera fritidsboende i varje område som är tveksamma till helårsboendet: • Alla får vara med och betala för året-runt- standard. Det blir fordringar på tidigare vänner och grannar. • Det var "mysigare" förr. • Genuint sommarområde förvandlas. Bland fritidshusägarna uttrycker flera att det är bra om det finns helårsboende, som ser till området året om, men man vill samtidigt att om­ rådet ska bevaras som fritidsområde med små hus och enkel standard på vägarna. Det är en mer sam­ mansatt synpunkt, som tyvärr inte kan utläsas av enkäten. 62 Många anser att den naturnära miljön är bra för barnen. Frihet. Närhet till naturen. Bra för barnen. Lugnt och skönt. Helårsboende kvinna: Alla som ville, borde få bo så här. Det är fritt och med fin natur runt omkring. Men det verkar som kommunen inte vill ha hit folk. Skolan var hotad av nedläggning. Om kommunen underlättade det för barnfamiljer att bo här - med lite större ytor — fick skolan un­ derlag igen. De som vill bo i stan kan väl bo kvar där. Helårsboende, man: I samband med att avloppet blev klart flyttade vi ut. Hade det inte blivit av, hade vi flyttat ut ändå. Här har vi ett bättre boen­ de och det är svårt att klara både sommarhus och lägenhet i stan. Då bor vi hellre här. Bor man i stan kan man inte göra några av­ drag på huset. Varför bosätter man sig i fritidsområdet Motiven växlar naturligtvis för varje hushåll, men vi har mött fyra karaktäristiska kategorier: - KÖ£t_tomt för helårsboende^ Några som tidigt bosatte sig i områdena. Köpte tomten med tanke på att bo där. Sven en del tomter, som be­ byggts på senare år, har sålts för helårsboende. - VäjLjer_huset_på l_andet_f ramför_lägenheten i stam En del, som haft fritidshuset under lång tid, upptäcker att de trivs väldigt bra. De kanske förbättrar huset något och tillbringar allt längre tid där under sommarhalvåret. Ge­ nom att säga upp lägenheten i stan får de möj­ lighet att bygga ut ,och förbättra standarden ytterligare. - Generationsbyte. När sommarstugan övergår till barnen väljer de ibland att bosätta sig där. Kostnaden för huset kanske gör att de tvingas välja. - Köper fritidshus_till^ helårsbostad^ vid för­ säljning övergår huset ibland till helårsbo- stad. Många, framför allt yngre familjer, le­ tar efter eget hus, och finner att fritidshus 63 ;tor omsorg har ofta agts på trädgården. Fritidsboende, kvinna: Man har inte så mycket att göra med sina grannar. Tomterna är stora och man ser varandra inte. Man pratar lite när man träffas på vägen, men bjuder inte var­ andra. är ett lockande alternativ med fritt läge till skillnad från stela villakvarter. Priserna är ju lägre och de planerar att bygga till och förbättra huset. Ofta har de intresse av att bygga själva, eftersom man inte kan få statliga lån till ombyggnader. De kan tänka sig att bo ett tag med lägre standard och mindre yta tills huset blir färdigt. De flesta framhåller friheten och närheten till naturen, som starka skäl till att vilja bo här. Man kan odla själv, bygga på huset och göra lite som man vill utan att någon lägger sig i. Ofta är tomterna stora med grönska, som avskärmar mot grannen. Det är lugnt och skönt, tycker många om sitt område. Det representerar ett boende, som man inte kan få i stan. Barnfamiljer tycker att det är bra för barnen att växa upp på landet. De som vi talat med, har haft antingen små barn, som ännu inte börjat åka till skolan eller stora barn, som tyckte att det går bra att åka till gymnasiet i Kungälv. Många har inte så mycket kontakt med sina gran­ nar. Man hälsar när man träffas, men umgås inte ofta. Barnfamiljerna är ofta mer intresserade av kontakter och av att få lekkamrater till bar- 64 Dåliga kommunika­ tioner . För små byggnads- ytor. Mörkt på vintern. Helårsboende, man: Vi har bott här sedan 1975. De största problemen är kommuni­ kationerna. Det är omöjligt att jobba båda utan två bilar. Men bilkostnaderna är höga. Helårsboende, kvinna och man: Lite större byggnadsrätt borde finnas — minst 90 m2. Nu räknas uteplatser under tak in i bygg- nadsytan. Helårsboende, kvinna: Men nog blir det mörkt här ute. Det är svårt i november, när regnet kommer. "Boende och ska­ parglädje". Dok­ torsavhandling CTH 1982. Lena Jarlöv Brist på kollektiva kommunikationer är den främsta nackdelen för alla områdena utom ett. Om båda arbetar i Göteborg eller Kungälv, mås­ te båda ha bil. Man räknar t ex med att det tar två och en halv timme att åka buss hem från jobbet på Hisingen jämfört med bil 30-45 min. För ett område är första bussen framme senare än kl 8 och sista förbindelsen går redan före kl 17. Ekonomin blir beroende av bensinpriser och möjligheter att dra av bilkostnaden före beskattning. De som har små barn befarar att barnen måste skjutsas mycket när de blir äldre, till kompisar och olika aktiviteter. Större tillåten byggnadsyta är ett starkt önskemål från de helårsboende. Framför allt i de senast genomförda områdena, där dispenser inte givits. Trots (je många positiva omdömena om miljön,åter­ kommer att det blir bra mörkt framme i november. Det är särskilt kvinnorna som talar om detta. De var kanske vana vid att bo t ex i Göteborg där den ständiga gatubelysningen och rörelse av bilar och människor dolde vintermörkret. Ofta tillbringar kvinnorna mer tid hemma än män­ nen gör. Bosättning i fritidsområden finns förut beskri­ vet i t ex Lena Jarlövs "Boende och skaparglädje". Hon finner genom intervjuer bl a att en viktig del av boendet, som saknas i dagens bostadsmil­ jöer, tillfredsställs i dessa områden. Byggan­ det, odlandet, omsorgen om miljön, bar synliga vittnesbörd om de boende som aktiva, skapande människor, som i hög grad påverkade sin närmaste omgivning, dvs det egna huset och den egna träd­ gården . 65 Helârsboende, kvinna: Det är fint att bo här. Det är lika fint på vintem fast det kan vara lite halt i backen. Jag arbetar mycket med trädgården. Jag har inga barn hemma, som hjälper till. Fritidsboende, man och kvinna: Vi har inga planer på att flytta ut. Men vi håller på att åka hit längre än förut - ända till de­ cember. Men det räcker att pendla till jobbet i fem veckor på sommaren. Sedan är det skönt att slippa åka. Fler helårsboende vid överlåtelse Husmäklare : Det är priset som avgör om det blir helårs- eller fritidshus. 100.000-150.000 blir fritidshus. Omkr 200.000 är svårsålda som fritidshus och blir helårshus. 250.000 och däröver blir helårs­ hus med vissa undantag. Husmäklare : Fina fritidshus har folk inte råd att behålla som fritidshus. ^ antal permanentade, friticb-fas+igheter i kungälvs lon Icxr - » årtal -7? Detta kan också uppnås i tätorten genom t ex radhus eller egen villa, men ofta till betyd­ ligt högre kostnad. Där är också miljön för det mesta mer "planerad", likformig och stadsmässig. Fortsatt omvandling Omvandlingen till helårsbostäder kommer att fort sätta, men i olika takt. I alla områdena finns någon eller några som har sådana funderingar. I de mindre områdena anger flera att de tillåtna byggnadsytorna är för små för helårsboende, och att utbyggnader är en förutsättning. Där är det också fler som klart säger nej till att bosätta sig året runt. Orsaker som anges är: - Tillåten byggnadsyta är för liten. - Dåliga kommunikationer, för ocentralt. - Har bostad nära arbetet. Denna grupp fritidsboende, som trivs i sin vin­ terbostad och vill ha kvar huset som fritidshus kommer inte att permanenta. Vid en framtida för­ säljning eller överlåtelse finns dock en risk eller möjlighet för det. I dag säljs hus i dessa områden både till fri­ tids- och helårshus. Försäljare inom regionen anser att bra fritidshus, byggda på senare hälf­ ten av 60-talet, sällan säljs till fritidsända­ mål . Kommunikationerna är viktigast för husköparen. Kostar huset över 250.000 kr bör det finnas bra bussförbindelser. Annat som har betydelse är skolor och barnomsorg. Är avloppsfrågan löst höjer det priset, eftersom man då kan bo året runt. Storleken är också viktig. 75 m^ är för litet som helårsbostad för de flesta, men med inredd vind eller källare går det bra. I en undersökning som Göteborgsregionens kommu­ nalförbund har gjort, framgår att antalet per­ manentade fritidshus per år har minskat från 1974 till 1979 i både Kungsälvs kommun och re­ gionen som helhet. För den fortsatta utvecklingen är det många fak­ torer som spelar in. Trots en restriktiv inställ ning från kommunen, kommer troligen en viss per- jmanentning att fortsätta, i synnerhet i de områ­ den där större byggnadsytor tillåtits. '75 “7fc -TI ~lb 66 Brunne fjaii fôte 19&I- 19«,- 1971- |<57fe- fftre 1961- 1966- 1971- 1976- 1960 - 4,5 - 70 - 73 -80 i960 -65 -70 -75 -60 fibre 1961- 1966 1971- 1976- f&re 1961- 1966- 197| 1976 1960 -65 -70 -75 -ßO i960 - 65 -70 -75 '80 Va-anl. f6re 1961- 1966-1971- 1976 f*re 1961- 1966- 1971- 1976 I960 -65 -70 - 75 -60 1960 * 65 -70 -75 -60 V<3vra vk£77a.---- 1 fibre 1961- 1966 1971- 1976 «bre 1961- 1966- 1971- 1976 I960 -65 - 70 - 75 - 80 I960 -65 -70 -75 -ÔO 67 fcebyggeteens utveckling 75 m2 by, varav Gällande planer och dispenser 2qo' takvinkel Nästan alla byggnadsplaneomradena har likvärdi -, c m fasadhöjd ga bestämmelser. Den totala byggnadsytan får ' vara högst 75 m2, varav 15 m2 uthus. Takvinkeln får vara högst 30° och fasadhöjden högst 3,5 m. Det råder förbud mot att anlägga avlopp. Tomt­ ytorna ska vara minst 800-1200 m2. Efter hand har olika dispensregler blivit praxis i en del områden. Som tidigare nämnts var kommu­ nen i början av 70-talet liberal med ytor i om­ råden där avloppet ordnades. Detta för att upp­ muntra till att lösningar kom till stånd. För områdena gäller således olika regler. I Höga tillåts ca 95 m2, Ingetorp ca 85 m2 och i Ris­ by och Aseby gäller som tidigare 75 m2. Byggnadsförbud råder endast i Åseby, där hela om­ rådet inte lösts. I alla jämförandeområdena har byggnadsförbud rått sedan 1975-76. Byggandet i områdena Efter det att avloppsfrågan lösts har en ökning av byggnadsärendena märkts. Många fritidshus har fått tillbyggnader för dusch och VC på 10-15 m2. De som redan var helårsboende hade oftast sin boendeyta ordnad, men en del har byggt till huset efter det att byggnadsförbuden hävts. De flesta som flyttat ut permanent i samband med avloppets genomförande har byggt om och till sina hus. Men en stor andel har byggt nya hus som helårshus, antingen genom att riva den mindre sommarstugan eller på en förut obebyggd tomt. Sammanställningen av byggnadsåtgärderna visar om­ rådenas utveckling. Bilden är inte entydig. I ett par av områdena har det byggts märkbart efter av­ loppens införande medan byggnadsverksamheten inte har varit så stor i de två andra. Det enda som skiljer dessa från de jämförande områdena är, att det har byggts fler nya hus. Man kan också se att i ett område skedde många tillbyggnader innan avloppslösningen var diskute­ rad. Där skedde den första permanentningen före, och oberoende av VA-lösningen. På samma sätt har ett par av jämförandeområdena fått tillbyggnader och en hel del helårsboende i början av 70-talet. Men byggnadsverksamheten var mindre och endast några helårsboende tillkom efter byggnadsförbuden 1975-76. 68 Bebyggelsen är blan­ dad. "Små" sommarstu­ gor finns fortfarande kvar i de äldre fri­ tidsområdena, men de blir alltmer ovanliga Ofta rivs den lilla stugan, när man byg­ ger nytt. Fritidshusen från 60- och 70-talen (bilder t h) är de vanligaste husty­ perna. De är ofta möjliga att bo i året om efter mindre ingrepp. 69 70 Fortfarande är karak­ tären av fritidsom­ råde den dominerande i alla områdena. Men en del av husen, som är till- eller ny­ byggda för helårs­ boende, avviker tyd­ ligare från den ti­ digare bebyggelsen. Man märker de större volymerna i inredda källare och vindar samt avvikande tak­ vinklar, material och utrustning till husen. 71 Generella dispen­ ser avspeglas i större byggnads- ytor Expension i källare och vind Utgrävning av källare är en vanlig syn i områdena. Husens storlek Byggnaderna har som väntat i genomsnitt större ytor i områdena med avloppssanering än i de jäm­ förande. De följer helt utvecklingen när det gäller andel helårsboende. I kustområdena Höga och Brunnefjäll är också här skillnaderna mest markanta. Höga har den största andelen stora hus. Där har man också fått dispens på 20% större byggnadsyta och där är andelen hel­ årsboende störst. Brunnefjäll, med liknande läge, är däremot ett utpräglat fritidsområde med ensta­ ka hus som är större än 75 m^ . Mellan områdena Åseby och Åsebyberg respektive Risby och Vävra finns bara en liten skillnad på byggnadernas ÿtor. I alla områdena fanns en del helårsboende med ganska stora ytor innan nybygg- nadsförbuden kom. Inga generella dispenser har heller givits där avloppen är ordnade. Efter VA- installation har flera fritidshus utökat för dusch och WC, vilket märks på att här finns fär­ re små byggnadsytor, mindre än 60 m2 totalt. Ytbestämmelsen gäller byggnadsytan och reglerar inte inredning av källare och vind. För många av de helårsboende skulle ytan vara för liten om de inte kunnat utnyttja källaren. De flesta som bor året runt har alltså källare. Den används dels till förråd, tvätt m m, dels till bostadsrum såsom gillestuga, vardagsrum, sovrum. I många av husen har källare grävts ut i samband med per- manentning. Eftersom fasadhöjden är begränsad kan det ibland vara svårt att få plats med källar­ fönster, men där terrängen lutar har en del ny­ byggda hus mer karaktär av sluttningshus. 72 Husens storlek HSga - 50% brunnefjäll Ingetorp -50% bremnos Åse by -sOl Åseby berg “50% 1 Ms di: -25% 4 fco 11-75 7fe-99 >IOoma Rfsby -50’/. V6vra 4fco fei-75 7fc-99 >IOOtnl 73 Förbud mot inredning av vindar har inte varit ak­ tuellt när planerna utarbetades. Taklutningen på 30° och högsta fasadhöjd på 3,5m ansågs inte ge vindsutrymme. De flesta sommarhusen är också byggda med lägre takvinkel. På senare år har dock några hus byggts med inredningsbara vindar. Gav­ larna har då gjorts bredare och i ett fall Trred man t o m på taket 90° för att få ut ett par rum på vinden. För att få en uppfattning om byggnadernas verk­ liga storlek har vi till byggnadsytan lagt halva källar— och vindsytorna i vidstående redovisning. Endast byggnadsytorna ger en annan bild med färre hus i framför allt den största storleks- klassen. Sanitär standard Efter det att avloppslösningarna genomförts för­ bättrades den sanitära standarden genomgripande i områdena. Hur standarden förändrats i de jäm­ förande områdena har vi ingen uppgift om. Men förbättringar kan möjligtvis ha skett i enstaka fastigheter, som av någon särskild anledning fått dispens från gällande byggnadsförbud. I de båda mindre områdena anslöts huvuddelen av fastigheterna genast och installerades WC och dusch. Några mindre sommarhus gick med i avlopps- föreningen, men genomförde inte en faktisk an­ slutning. Dessa har i dag fortfarande kvar sin gamla standard. I de båda större områdena var andelen anslutna inte så hög från början och där har en del an- 7 4 Sanitär standard HSgq m 7Z I OO’/o m -1222t. E2 7W/, i % brunnefjäll r^x y, \ >/ C5 / : V// 'âxzàZùL tc WC hq db dm irn du ba •fÄ re­ de wo ha db dm tm du ba idog tc WC ha db dm tm du ba 1976 bremnas m i m 77 tc wc ha db dm tm du ba 1976 Åse by Åseby berej P71 100% rrrr. tc wc ha db dm tm du ba «re ■fc VMC/ ha db dm im du ba idag io wc ha db dm tm du ba 1976 R/sby m loo’/. Æ ab. ic wc ha db dm tm du ba -före tc wc ha db dm tm du ba >d 09 tc - torrcloaeit vit - ha - handfal db- diökbåhk dm- diskmaskin tm - iv<üttrnaskin du - duöch ba - bad 75 slutit sig efter hand. Även där finns sommarhus som inte velat eller kunnat installera WC, dusch m m. Några av dessa är anslutna till föreningen och några har inte velat gå med. Före VA-saneringen bestod den vanligaste sanitära standarden av torrklosett, diskbänk och handfat. Det fanns också enstaka WC eller förmultnings- klosetter, duschar, bad, tvättmaskiner och disk­ maskiner, det senare framför allt i helårshusen. Efter VA-saneringen har de flesta WC och dusch, många har tvättmaskin medan bad och diskmaskin inte är så vanligt. Det förekommer mest hos hel­ årsboende . 77 SLUTSATSER o KOMMENTARER 5lutxrber Det finns lösningar på VA-problemen Kunskapsutvecklingen om den lokala VA-tekniken i allmänhet och Kungälvs m fl kommuners mångåriga praktiska erfarenhet visar att tillfredsställande tekniska lösningar på VA-problemen nästan alltid går att finna. Svårigheterna ligger i att välja rätt teknik efter de lokala förhållandena och att få de gemensamma anläggningarna genomförda med största möjliga anslutning. Teknikvalet, anslut­ ningen och anläggningens fortlöpande skötsel är helt avgörande för funktionen och därmed möjlig­ heten att skydda området från framtida sanitära problem. Med utgångspunkt från genomförandeproblemen kan man formulera vissa krav på VA-tekniken, utöver kravet på tillfredsställande funktion: • Anläggningen skall vara så billig som möjligt. • Anläggningen skall vara enkel att bygga och sköta • Anläggningen skall kunna byggas ut i etapper. Dessutom måste anläggningens funktion vara lätt att kontrollera, så att eventuella driftproblem snabbt upptäcks och åtgärdas. Den typ av inbyggda grusbäddar som förekommer i två av de undersökta bebyggelseområdena, upp­ fyller väl de nämnda kraven. Det råder dock en viss tveksamhet bland tekniker, bland annat på naturvårdsverket, angående dessa anläggningars behandlingseffekter på grund av den höga ytbe- lastningen jämfört t ex med en normalbelastad markbädd. De enkla analyser som har kunnat genom­ föras inom ramarna för detta projekt, kan inte användas för att bevisa motsatsen. Resultaten är dock sådana att det finns all anledning att ge­ nomföra en noggrannare funktionsanalys med ett bredare underlag. I Kungälvs kommun finns ett 20-tal inbyggda grusbäddar gemensamma för olika stora grupp_er 78 av fastigheter. Anläggningarna skiljer sig från varandra när det gäller ålder, storlek, utformning och ytbelastning. Det finns alltså goda möjligheter att här klarlägga hur denna typ av avloppsbehandling fungerar i praktiken. Eftersom de inbyggda grusbäddarna har många för­ delar ur, genomförandesynpunkt är det angeläget att analysera och vidareutveckla tekniken. VA-frågan som styrmedel Kommunerna har på olika sätt försökt förhindra oönskad omvandling av fritidshus till helårshus. Från början var det vanligt att man i byggnads- planerna för fritidsbebyggelse skrev in "förbud att uppföra byggnad som påkallar anläggande av avloppsledning". Sådana bestämmelser har vid juridisk prövning visat sig ohållbara och där­ för har "avloppsförbudet" försvunnit i senare detaljplaner. Erfarenheterna i Kungälv visar att VA-frågans lösning är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för permanentning i de utvalda om­ rådena. Omfattningen av permanentningen, som har skett efter VA-anläggningens genomförande i de utvalda områdena, varierar kraftigt från 9% i Äseby till 51% i Höga. Förklaringen till denna stora skillnad ligger främst i tidpunkten för VA-saneringen. VA-anläggningen i Höga genomför­ des under en period då en liberalare inställning till dispenser var rådande i kommunen (1972) , medan VA-anläggningarna i Åseby kom till stånd efter nybyggnadsförbudens införande (1975) . Den totala andelen helårshus i Äseby är 36%, varav de flesta (27%) tillkom redan före VA- saneringen under samma tid som omvandlingen på­ gick i Höga. I jämförelseområdet Åsebyberg är motsvarande siffror 41% (1982) respektive 31% (1975) och ökningen av andelen helårshus (10%) under den perioden är helt jämförbar med utveck­ lingen i Äseby. Enda skillnaden är att man har olösta VA-problem i Åsebyberg. Slutsatsen av detta är att man varken bör eller kan använ­ da VA-frågan som ett styrmedel för att komma till rätta med en oönskad omvandlingsprocess. Hälsovårdsnämndens ambitioner att successivt an­ gripa VA-problemen i område efter område är där­ för helt rimliga och Kungälv har kommit långt, jämfört med många andra kommuner, i försöken att lösa VA-problemen utanför tätorterna. 79 Juridiska svårigheter med samlade VA-lösningar Gällande hälsovårds- och miljölagstiftning utgör ett svagt stöd för den typ av förebyggande VA- sanering som Kungälv m fl kommuner i dag efter­ strävar, med samlade VA-lösningar för tätare be­ byggelsegrupper på landsbygden. Hälsovårdsnämnden kan visserligen förbjuda ensta­ ka befintliga avloppsanläggningar, som bevisligen orsakar sanitära problem, men detta sker i efter­ hand, när problemet redan har uppstått. I de tä­ tare bebyggelsegrupperna är det dessutom ofta' helt omöjligt att utpeka den eller de bristfälli­ ga VA-anläggningar som är orsaken till de sani­ tära problemen. När det gäller tillstånd för nya enskilda VA- anläggningar, har vi redan påpekat problemet med att hälsovårdsnämndens bedömning endast får gälla det enskilda objektet. Argument för avslag, med hänsyn till omgivande fastigheters möjligheter att lösa sina avloppsproblem, saknar stöd i lagen. Dessutom är det, i dessa sammanhang, olyckligt att tillståndsplikten endast omfattar avloppsanläggningar där WC är anslutet. Bad-, disk- och tvättvatten från hushåll med normal sanitär standard, utgör en allvarlig risk för be­ fintliga vattentäkter och kan orsaka problem med igenväxning av diken och bäckar. Dessa frågor bör uppmärksammas inför den slutliga behandlingen av förslaget till ny miljö- och hälsoskyddslag. Problemen får dock inte överdrivas och ge näring åt tankar om att "allt löser sig bara vi får starka styrmedel". Den nödvändiga frivilliga samverkan som bygger på övertygelse om gemensam­ ma fördelar, är positiv i sig och ger förutsätt­ ningar för ett gemensamt ansvarstagande för VA- anläggningens framtida drift och underhåll. Fastighetsägarsamverkan kan uppstå spontant, men vanligen fordras kommunala initiativ och stöd­ åtgärder för att utlösa de resurser som fastig­ hetsägarnas engagemang utgör. Många boende i denna typ av bebyggelse uppfattar kommunen som ett byråkratiskt hinder och har sällan förståel­ se för kommunens motiv för beslut om avslag vid byggnadslovsärenden. Det arbetssätt som har ut­ vecklats i Kungälv, där kommunens roll som sak­ kunnig rådgivare dominerat över rollen som gransk­ ande myndighet, har därför varit en förutsättning för de positiva resultaten. 81 Kommentarer Detta avslutande avsnitt innehåller några kommen­ tarer, som inte direkt bygger på erfarenheterna från de undersökta bebyggelseområdena, utan sna­ rare på den arbetsmodell som bl a dessa erfaren­ heter har utvecklat i kommunen. Syftet är att för­ söka lyfta fram synpunkter om "Kungälvsmodellen" i jämförelse med hur man i andra kommuner hante­ rar motsvarande frågor. Vi hoppas att dessa syn­ punkter kan vara ett stöd för den fortsatta för­ nyelseverksamheten i Kungälv m fl kommuner. Helårsboende, man: De (kommuntjänstemän) sa ock­ så, att vi som bor här i fritidsom­ råden orsakar kommunen en massa kostnader och besvär. Men vi betalar ju allt själva - vägar, avlopp, kommunikationer (bil) och vi behöver inga affärer och gatubelysningar. Sommarboende: Det är fel att folk ska få bo året om i sådana här områden. De ställer krav på högre standard, som vi som bor här på sommaren får vara med att betala. Det blir dyrt för samhället att man an­ vänder sommarstugan till året- runtbostad och drar av sina bil­ kostnader hela vintern i stället för att man bor i stan nära jobbet. Begränsad byggnadsyta VA-saneringen i Kungälv genomförs som regel utan att de gamla detaljplanerna revideras. Förutom de kostnadsbesparingar, som detta kan medföra fram­ går utgångspunkten av kommunplan -79, där en re­ striktiv hållning mot permanentning är klart ut­ talad. De aktuella byggnadsplanerna är avsedda för fritidsbebyggelse, vilket motsvarar kommunens in­ tentioner också för framtiden. De helårsboende, som tagit initiativ eller varit orsak till VA- saneringen, har i många fall dålig förståelse för denna politik (se vidstående citat). Det är fram­ förallt den begränsade byggnadsrätten, som är grun­ den för missnöjet. Det finns dock delade meningar bland fastighets­ ägarna. Många fritidsboende och vissa helårsboen­ de är motståndare till en utveckling mot stads- mässig villabebyggelse. Dessa kan lättare accep­ tera den begränsade byggnadsrätten, som ett medel för att bevara områdets karaktär. Nybyggnadsförbud och begränsad byggnadsrätt kan inte förhindra per­ manentning, men får en återhållande effekt (jfr t ex Åseby och Höga). Den maximala byggnadsytan i dessa sammanhang är, epligt praxis i Kungälv, 75 m^. Detta motsvarar en normalstor 3-rummare och är för många mindre hushåll en fullt tillräcklig bostadsyta, särskilt under sommarhalvåret när man ofta är ute på tomten. Bostadsytan kan vid behov utökas ytterligare genom inredning av vind och källare. Det är därför inte ovanligt att källarlösa hus i efterhand förses med källare genom utgrävning och lyftning. Det senare för att ge plats för föns­ ter. Dessa ingrepp kan vara både dyrare och besvär­ ligare än en enkel tillbyggnad på den ursprungliga stugan. Man kan fråga sig, om inte stora fönster på gavelspetsar och höga socklar förändrar områdets karaktär i väl så hög grad som motsvarande till­ byggnader i markplanet. 82 Planändring eller ej Frågan om VA-sanering i tätbebyggelse på landsbyg­ den bör eller behöver samordnas med planläggning har ofta diskuterats. Erfarenheterna i Kungälv vi­ sar att ny plan inte är nödvändig för VA-saneringen men att det i vissa fall vore önskvärt,ur fastig­ hetsägarnas synvinkel. Möjligheterna minskar bl a att få förmånliga lån till ombyggnad och anslut­ ningsavgifter för den som bor helår på en fastig­ het, som enligt plan är avsedd för fritidsanvänd­ ning. Detta kan i sin tur vara ett hinder för att få största möjliga anslutning till den planerade gemensamma VA-anläggningen. Det finns ingen grund att påstå, att man alltid bör göra på det ena eller andra sättet, med eller utan plan. Tvärtom gäller olika förutsättningar i olika kommuner och för olika områden inom respek­ tive kommun. Anledningen att vi här kortfattat re­ dovisar erfarenheter från några andra kommuner är därför inte att framhäva den ena "modellen" fram­ för den andra, utan snarare att visa olika angrepps­ sätt, som har utvecklats med olika utgångspunkter. Enkel områdesplan I Jönköpings kommun har man prövat enkla områdes- planer i samband med VA-upprustning. Samordningen sker genom en särskilt bildad VA-grupp, som består av en representant för vardera stadsarkitektkonto­ ret, gatukontoret och hälsovårdsbyrån. Områdesplanerna omfattar relativt små geografiska områden, dvs mark och bebyggelse som kan avgränsas på ett naturligt sätt. Områdesplanen och den loka­ la VA-försörjningen diskuteras och tas fram i nära samarbete med berörda fastighets- och markägare. Områdesplanen förutsätter de föreslagna VA-lös- ningarna och redovisar samtidigt principerna för utformning och genomförande. Områdesplanen fungerar som en programförklaring för områdets framtida utveckling och är väl för­ ankrad i kommunen och bland berörda fastighetsäga­ re . Förutom intentioner från övergripande planer och restriktioner av natur- och kulturvårdsintres- se redovisas utgångspunkterna för byggnadslovsgiv- ning i olika delar av planområdet. Här framgår vad som är fritids- eller helårshus och var eventuella nya avstyckningar kan accepteras. Mera detaljerade frågor om byggnaders läge, storlek och utformning behandlas i samband med byggnadslovsbehandlingen. Byggnadslov kan beviljas direkt med områdesplanen som underlag eller efter en enkel planutredning. Denna utförs av markägaren och skall redovisa tomt­ indelning, utfarter och byggnaders placering m m i samband med nyexploatering enligt omrädesplanens redovisade möjligheter. Kommunens syfte med områdesplan och VA-utredning är att med enkla medel skapa förutsättningar för äldre bebyggelsegrupper, utanför tätorterna, att utvecklas på sina egna villkor. För berörda fas­ tighetsägare innebär områdesplanen ett klarläggan­ de om framtida utvecklingsmöjligheter. Detta ger ökad förståelse för betydelsen av en samlad VA- lösning. Områdesplanen är också ett bra underlag för rättvis fördelning av kostnaden för den gemen­ samma anläggningen med hänsyn till fastigheternas framtida användning och avstyckningsmöjligheter. Enkel byggnadsplan Härryda kommun har under 1982 antagit en byggnads- olan för ett äldre fritidshusområde med stor andel helårsboende (ca 75%) enligt en avstyckningsplan från 1939. Byggnadsplanen utgick i stort från be­ fintliga förhållanden, men förutsatte att en gemen­ sam avloppsanläggning kunde utföras. Hälsovårdsnämnden ansåg att samtliga fastigheter på sikt måste anslutas till anläggningen för att säk­ ra den framtida vattenförsörjningen. Man valde därför att tillämpa anläggningslagen (AL) som i kombination med antagen detaljplan enligt ovan innebär starkare stöd för total anslutning än ett frivilligt genomförande med t ex en ekonomisk för­ ening som huvudman. Anläggningslagen reglerar för­ hållandet mellan berörda fastigheter och är obero­ ende av eventuella ägarbyten. Bildandet av gemen- samhetsanläggningen enligt AL sker genom en för­ rättning, som underlättas om anläggningen förutsät- tes i detaljplan. Det s k "båtnadsvillkoret" (AL §6), som säger att gemensamhetsanläggningens fördelar måste överväga dess kostnader och olägenheter, gäller endast om "särskilda skäl" föreligger. Båtnadsprövningen sker i stället i planärendet. De kontakter och samråd som planarbetet medför, kan i sig bereda mark för ett smidigt förrättningsarbete. I Härrydaexemplet var avsikten att möjliggöra hel­ årsboende i ett f d fritidsområde. Genom samordning av planarbete och VA-upprustning kunde kommunen och berörda fastighetsägare fördela ansvar och kost­ nader på ett sätt som säkerställer plangenomförandet inom rimlig tid. \ 85 LITTERATUR INOM ÄMNESOMRÅDET Andersson L m fl. Markbäddar och infiltrations- anläggningar. Litteraturgenomgång. TRITA-VAT- 3893, 1979 Bjur H, Jerkbrand C, Malbert B. Alternativa system för avfall, vatten och avlopp i områden med äldre bebyggelse, BFR R65:1977 Bjur H, Jerkbrant C, Malbert M. Det löser sig. Hur man löser problem med avfall, vatten och avlopp i äldre bebyggelseområden. BFR TIO:1978 Bjur H, Malbert B, m fl. Lokala lösningar för vattenförsörjning och avlopp - LoVA. Naturvårdsverket, Byggforskningen 1982 Brink N, Svensson B. Självrensning i ett öppet dike. Hygienisk revy 1954 s 267 Böös B, Johansson H. Förtätning av stadens ytter­ områden. BFR T36:1981 Englöv P, Nilsson K. Avloppsinfiltration. Forsk­ ningsnämnden SNV, VIAK AB 1979 Fransson A, Fredriksson A-S, Skredsvik C. Omvand­ ling av fritidshus till permanenbostad . National­ ekonomi GU 1982 Granhed S, Widmark C m fl. Omvandling av fritids­ bebyggelse. BFR R89:1979 Höjer J, Ljungqvist S, Poom J. Förnyelse av äldre villa- och fritidsbebyggelse. BFR R27:1978 IVA. Infiltration av avloppsvatten. Specialrapport USA 1975/9 Jarlöv J. Boende och skaparglädje. Doktorsavhand­ ling i arkitektur CTH 1982 Jerkbrant C, Westholm H. Hällsviksprojektet. Upp­ rustning och omvandling av fritidsbebyggelse i Göteborgs kommun. BFR - Göteborgsregionens kommunalförbund 1983 Jönköpings kommun. Bunn. Förslag till kommundels- plan 1982. Ödestuga. Förslag till kommundels- plan 1982. Kristianssen R. Sandfiltergr/fter. Studier av ekologisk forhold och renseeffekter i ett fors/ksanlegg. Norges Lantbrukshöjsk. 1978 Kungälvs kommun. Kommunplan 1979. Lantmäteriverket, Planverket. Enklare bebyggelse- och fastigehtsbildningsfrågor. 1979 Lindbak P. Avl/p fra spredt bolig- och fritidsbe­ byggelse. Norges Lantbrukshöjsk, 1978. Malbert B, Jerkbrant C. Fritidshus blir helårs- bostad. Om mål och medel i sanband med perma- nentning. BFR T21:1979 Nacka kommun. Norra Boo. Förslag till områdesplan 1979. Naturvårdsverket. Infiltration av hushållsavlopps- vatten. Meddelande M4/1980 Nilsson P, Widarsson L-E. Referensanläggning för alternativ behandling av avloppsvatten i gles­ bygd. LTH, VA nr 36. 86 Nilsson P. Småskalig avloppsteknik. Marknadsöver­ sikt över tekniska lösningar... SNV PM 1385 1981 Nyberg F. Lokalt omhändertagande av avloppsvatten. TRITA-VAT-3794 1979 Persson J. Avloppsanläggningar 1-5 hushåll. BFR R3: 1975 Sandgren O. Gemensamma mindre VA-anläggningar - Juridisk problematik. BFR R38:1981 Statens lantmäteriverk. Plangenomförande. Del 1. Lagstiftning. Plangenomförande. Del 2. Exempel. Meddelande 1975:5-6 Ulmgren L. Avloppsanläggningar för mindre grupp­ bebyggelse. BFR R27:1979 Österberg T. Samfälligheter. Handbok för samfällig- hetsföreningar. Liber förlag 1978 Denna rapport hänför sig till forskningsanslag 810660-2 från Statens råd för byggnadsforskning till EFEM Arkitektkontor, Göteborg. R8:1984 ISBN 91-540-4066-3 Statens råd för byggnadsforskning, Stockholm Art.nr: 6704008 Abonnemangsgrupp: V. Anläggningsteknik Distribution: Svensk Byggtjänst, Box 7853 103 99 Stockholm Cirkapris: 35 kr exkl moms