Införande av en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering En analys av hur straffrättslig reglering kan motverka oskäliga arbetsvillkor på den svenska arbetsmarknaden Emma Jansson Juridiska institutionen Juristprogrammet, HT 2024 HRO800 Examensarbete, 30 hp Handledare: Peter Andersson Examinator: Torbjörn Odlöw Innehållsförteckning 1 Introduktion .................................................................................................................................................. 5 1.1 Bakgrund ............................................................................................................................................... 5 1.2 Syfte och frågeställningar ...................................................................................................................... 7 1.3 Avgränsningar ....................................................................................................................................... 7 1.4 Metod och material ................................................................................................................................ 8 1.5 Disposition ........................................................................................................................................... 10 2 Arbetsrättens och straffrättens grundläggande strukturer .................................................................... 11 2.1 Den svenska arbetsmarknadsmodellen ................................................................................................ 11 2.1.1 Översikt över arbetsrättens strukturer och principer ...................................................................... 11 2.1.2 Särskilt om lönereglering på den svenska arbetsmarknaden .......................................................... 14 2.2 Straffrättens grundidéer och särskilt om kriminalisering .................................................................... 15 3 Arbetskraftsexploatering i Sverige ............................................................................................................ 18 3.1 Vad är arbetskraftsexploatering? ......................................................................................................... 18 3.2 Arbetskraftsexploateringens omfattning ............................................................................................. 19 3.3 Riskgrupper för arbetskraftsexploatering ............................................................................................ 21 3.4 Arbetskraftsexploateringens uttryck och upplägg ............................................................................... 22 3.5 Konsekvenser av arbetskraftsexploatering .......................................................................................... 24 4 Kartläggning av det arbetsrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering ......................................... 25 4.1 Det internationella skyddet mot arbetskraftsexploatering ................................................................... 25 4.2 Nationella regelverk för att motverka oskäliga arbetsvillkor .............................................................. 26 4.2.1 Myndigheternas roll i arbetet mot arbetskraftsexploatering ........................................................... 26 4.2.2 Begränsat skydd mot låg eller utebliven lön .................................................................................. 26 4.2.3 Stark lagstiftning om arbetstid och ledighet men bristande tillsyn ................................................ 27 4.2.4 Omfattande reglering och tillsyn av arbetsmiljön .......................................................................... 28 4.2.5 Svagt skydd mot dålig boendestandard och höga hyror ................................................................. 29 4.2.6 Begränsade möjligheter att förhindra anställningsavgifter och löneavdrag ................................... 29 4.2.7 Särskilda regler för utländska arbetstagare kräver omfattande tillsyn ........................................... 30 4.3 Sammanfattning av det arbetsrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering .................................... 32 5 Det straffrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering ....................................................................... 33 5.1 Människoexploatering enligt brottsbalken .......................................................................................... 33 5.1.1 Översikt över brottets utformning .................................................................................................. 33 5.1.2 Användande av ett otillbörligt medel ............................................................................................. 34 5.1.3 Exploateringsrekvisitet ................................................................................................................... 34 5.1.4 Arbete under uppenbart orimliga villkor ........................................................................................ 35 5.2 Andra brottsrubriceringar i brottsbalken ............................................................................................. 35 5.3 Rättspraxis om människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor ................. 36 5.3.1 Sammanställning av mål om människoexploatering ...................................................................... 36 5.3.2 Förhållandevis enkelt att bevisa användande av ett otillbörligt medel ........................................... 38 5.3.3 Svårigheter med att bevisa uppenbart orimliga villkor .................................................................. 42 5.3.4 Graden av integritetskränkning är avgörande för fällande dom ..................................................... 43 2 5.4 Praktiska utmaningar vid utredning av människoexploatering ........................................................... 47 5.5 Slutsatser om rättsläget och lagstiftningens effektivitet ...................................................................... 49 6 Införa en straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering? ................................................................... 50 6.1 Lagförslagen om exploatering av utländsk arbetskraft respektive arbetskraftsexploatering .............. 50 6.1.1 Behovet av en ny straffbestämmelse .............................................................................................. 50 6.1.2 Överväganden bakom införande av en ny straffbestämmelse ........................................................ 51 6.1.3 Straffbestämmelsens utformning .................................................................................................... 52 6.1.4 Straffskala, gradindelning och placering ........................................................................................ 54 6.2 Fördelar och nackdelar med att kriminalisera arbetskraftsexploatering ............................................. 55 7 Samspel eller krock mellan straffrätt och arbetsrätt? ............................................................................ 59 7.1 Arbetsrättens och straffrättens vägar korsas i ett straffbud om arbetskraftsexploatering ................... 59 7.2 Arbetsrättsliga normer i straffrättsliga bedömningar .......................................................................... 60 7.3 Den svenska arbetsmarknadsmodellen och en ny straffbestämmelse ................................................. 64 7.4 Slutsatser om hur en ny straffbestämmelse kan påverka den svenska arbetsmarknadsmodellen ....... 66 8 Avslutande diskussion och slutsatser ........................................................................................................ 67 Källförteckning ..................................................................................................................................................... 70 3 Förkortningar AD Arbetsdomstolen AML Arbetsmiljölag (1977:1160) AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område BrB Brottsbalk (1962:700) EES Europeiska ekonomiska samarbetet EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna EU Europeiska unionen EU-stadgan Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna FRA Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter HD Högsta domstolen ILO International Labour Organization MBL Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet NJA Nytt juridiskt arkiv Nuc Nationellt underrättelsecentrum Prop. Proposition RF Regeringsformen (1974:152) SOU Statens offentliga utredningar UtlL Utlänningslag (2005:716) Utredningen Utredningen om arbetskraftsinvandring i SOU 2021:88 Ett förbättrat system mot arbetskraftsexploatering m.m. 4 1 Introduktion 1.1 Bakgrund I september 2023 slog ett fyrtiotal bärplockare i Åsele larm om slavlika arbetsförhållanden. Arbetstagarna, som kommit till Sverige i hopp om en bättre framtid, tvingades arbeta från tidig morgon till sen kväll. På det trånga boendet delade 200 personer på fyra toaletter och flera vittnade om hur de ätit slaktavfall som jägare lämnat kvar i skogen eftersom de inte fick tillräckligt med mat.1 Denna händelse är tyvärr inte unik, utan media har länge rapporterat om hur arbetstagare i Sverige utnyttjas för dåliga löner och oskäliga arbetsvillkor.2 Exploatering av arbetskraft är ett allvarligt och växande samhällsproblem i Sverige. Särskilt utsatta är utländska arbetstagare, som på grund av risken att bli utvisade ofta hamnar i en stark beroendeställning till sina arbetsgivare. Utnyttjandet kan handla om allt ifrån låga eller uteblivna löner och orimligt långa arbetsdagar till farlig arbetsmiljö och dåliga boende- förhållanden.3 Exploateringen leder inte bara till förödande konsekvenser för de utsatta; det riskerar också att påverka hela den svenska arbetsmarknaden. Företag som erbjuder goda arbetsvillkor riskerar att konkurreras ut av företag som pressar priserna genom att utnyttja arbetstagare.4 Samtidigt har Sverige åtaganden på både EU-nivå och internationell nivå att motverka arbetskraftsexploatering och att säkerställa goda arbetsvillkor för alla arbetstagare.5 1 Se t.ex. Lina Bergström och Maria Ehrlin, ”Bärplockarnas misär i Åsele – tvingades äta slaktavfall och sova i skogen”, SVT Nyheter, 15 maj, 2024, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/barplockarnas-misar-i-asele- tvingades-ata-slaktavfall-och-sova-i-skogen; Ronja de Boer, ”Bärplockare tvingades äta slaktavfall – nu döms två företagare för grov människoexploatering”, Arbetet, 11 juli, 2024, https://arbetet.se/2024/07/11/barplockare- tvingades-ata-slaktavfall-nu-doms-tva-foretagare-for-grov-manniskoexploatering/. 2 Se t.ex. Julia Lindblom, ”Nordiska Golvs vd åtalas för människoexploatering”, Arbetaren, 26 juli, 2024 https://www.arbetaren.se/2024/07/24/nordiska-golvs-vd-atalas-for-manniskoshyexploatering/; Linnea Buren, ”Daniel och Alejandro slet på bygget – lönen uteblev: ’Maktlös och arg’”, SVT Nyheter, 27 december, 2023, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/daniel-och-alejandro-slet-pa-bygget-lonen-uteblev-maktlos-och-arg; Linnea Buren, ”Ukrainska flyktingar lurades jobba utan lön i Sverige”, SVT Nyheter, 10 december, 2023, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ukrainska-flyktingar-lurades-jobba-utan-lon-i-sverige--xnu3g3. 3 Polismyndigheten, Människohandel för sexuella och andra ändamål – Lägesrapport 23, (Stockholm: Polismyndigheten), 2021. https://polisen.se/aktuellt/publikationer/?lpfm.cat=424 (Hämtad 2024-11-20), s. 64 f; Prop. 2017/18:123 Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering, s. 33; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft – regelverk, kontroller samt information och stöd till de drabbade (Stockholm: Riksdagens interntryckeri), 2020. https://www.riksrevisionen.se/granskningar/granskningsrapporter/2020/statens-insatser-mot-exploatering-av- arbetskraft---regelverk-kontroller-samt-information-och-stod-till-de-drabbade.html (Hämtad 2024-09-12), s. 62 och 95–99; SOU 2021:88 Ett förbättrat system mot arbetskraftsexploatering m.m. s. 12–15. 4 Se t.ex. Polismyndigheten, Lägesrapport 23, s. 57; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 10; SOU 2021:88 s. 14 och 120–124. 5 Se t.ex. EU-stadgan, artikel 5 och 31.1; ILO, C029 - Forced Labour Convention, 1930 (No. 29), 1930, https://normlex.ilo.org/dyn/normlex/en/f?p=1000:12100:0::NO::P12100_ILO_CODE:C029 [granskad 2024-10- 25], artikel 1. 5 I många andra EU-länder har lagstadgade minimilöner och allmängiltigförklaring av kollektiv- avtal använts som verktyg för att säkerställa arbetstagarnas rättigheter.6 I linje med den svenska arbetsmarknadsmodellen har Sverige dock valt att inte blanda sig i regleringen av arbetsvillkor och inte infört en lagstadgad minimilön. Det är istället upp till parterna på arbetsmarknaden att reglera löner och anställningsvillkor samt övervaka och ingripa med civilrättsliga medel mot arbetsgivare som tillämpar oskäliga arbetsvillkor.7 Med målet att bland annat stärka skyddet mot exploatering av arbetstagare infördes 2018 brottet människoexploatering i 4 kap. 1 b § BrB, som ska straffa arbetsgivare som låter arbetstagare arbeta under uppenbart orimliga villkor.8 Bestämmelsen har emellertid visat sig vara svår att tillämpa på grund av höga beviskrav och komplexa rekvisit, vilket har gjort att endast tre fall hittills har resulterat i fällande dom.9 Detta har skapat ett rättsligt vakuum där arbetsgivare som tillämpar dåliga arbetsvillkor och utnyttjar arbetstagare undgår straffrättsligt ansvar. Flera förslag har presenterats för att komma till rätta med problemet. Utredningen har föreslagit att införa ett nytt brott om exploatering av utländsk arbetskraft,10 medan Byggmarknads- kommissionen har föreslagit en ny generell straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering.11 Skillnaden mot det befintliga brottet människoexploatering skulle framförallt vara att det inte krävs att gärningspersonen använder något otillbörligt medel, såsom tvång eller vilseledande. Det skulle göra det möjligt att döma arbetsgivare endast utifrån hur arbetstagaren objektivt sett har behandlats i arbetet, vilket kan undanröja de svårigheter som idag finns när offren inte vill medverka i utredningen eller har accepterat de dåliga arbetsvillkoren.12 En central fråga är emellertid hur en sådan straffbestämmelse skulle kunna påverka den svenska arbetsmarknadsmodellen, som i hög grad präglas av att parterna på arbetsmarknaden själva reglerar arbetsvillkoren, utan statlig inblandning. Finns det risk att den svenska modellen äventyras eller är det snarare nödvändigt att straffrätten och arbetsrätten i större utsträckning samspelar för att bättre skydda arbetstagares rättigheter? 6 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt – vänd den osunda utvecklingen i byggbranschen, (Stockholm: Byggmarknadskommissionen & Premiss förlag), 2022. https://www.byggmarknadskommissionen.se/ (Hämtad 2024-09-11), s. 138. 7 Se t.ex. AD 1983 nr 184, s. 1110 för en diskussion om den svenska arbetsmarknadsmodellen. 8 Prop. 2017/18:123 s. 1. 9 NJA 2022 s. 23; Hovrätten för övre Norrland dom 2024-10-24 i mål B 835–24; Göteborgs tingsrätt dom 2023- 09-07 i mål B 8170–22. 10 SOU 2021:88 s. 253. 11 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 137. 12 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 141 f; SOU 2021:88 s. 253. 6 Det råder ingen tvekan om att arbetskraftsexploatering utgör ett omfattande problem, med allvarliga konsekvenser för både individ och samhälle. Trots flera lagförslag har ännu inget särskilt brott mot arbetskraftsexploatering införts. Samtidigt hävdar mänga att brottet människoexploatering inte har fått avsedd effekt. Därför anser jag det både relevant och angeläget att undersöka möjligheten att införa en ny straffbestämmelse om arbetskrafts- exploatering. Genom att analysera nuvarande reglering och utvärdera de nya lagförslagen kan uppsatsen bidra med värdefulla insikter i hur ett utökat straffrättsligt skydd kan motverka arbetskraftsexploatering och hur det kan påverka samspelet mellan arbetsrätten och straffrätten. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att bedöma behovet av ett förstärkt straffrättsligt skydd mot arbetskraftsexploatering i form av arbete under oskäliga villkor i Sverige. Detta uppnås genom att analysera det befintliga skyddet som finns mot arbetskraftsexploatering och orimliga arbetsvillkor, samt diskutera och utvärdera de lagförslag som presenterats om att införa en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering. Fokus ligger på att undersöka hur en sådan bestämmelse skulle kunna komplettera arbetsrätten i syfte att bättre skydda arbetstagare mot oskäliga arbetsvillkor. Dessutom analyseras särskilt hur arbetsrätten och straffrätten på detta område kan samspela samt hur en ny straffbestämmelse skulle kunna påverka den svenska arbetsmarknadsmodellen. För att uppnå syftet med uppsatsen kommer följande frågor att undersökas: 1. Hur ser den nuvarande svenska regleringen om arbetskraftsexploatering ut och vilka utmaningar finns i förhållande till skyddet mot oskäliga arbetsvillkor? 2. Hur skulle en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering kunna utformas för att stärka skyddet mot oskäliga arbetsvillkor och vilka fördelar och nackdelar finns med att införa en sådan bestämmelse? 3. Vilka möjligheter och utmaningar kan införandet av en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering ha för den svenska arbetsmarknadsmodellen och samspelet mellan arbetsrätten och straffrätten? 1.3 Avgränsningar För att möjliggöra en fördjupad analys och hålla uppsatsen inom rimlig omfattning kommer vissa avgränsningar att göras. Först och främst står de arbetsrättsliga aspekterna av att införa en ny straffbestämmelse i centrum, medan straffrättsliga aspekter såsom påföljdsfrågor, uppsåts- 7 bedömningar, konkurrensfrågor och kriterier för att bedöma ett brott som grovt, inte kommer behandlas. Denna avgränsning möjliggör att fokus kan ligga på straffrättens roll i att komplettera arbetsrätten i syfte att öka skyddet mot exploatering av arbetskraft. Eftersom en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering enbart skulle omfatta arbete under orimliga villkor, utan krav på användande av tvångsmedel, tar uppsatsen dessutom avstamp i en något begränsad definition av arbetskraftsexploatering. Fokus ligger på vad som kan beskrivas som ”mildare” former av exploatering, det vill säga arbete under oskäliga arbetsvillkor utan uttryckligt tvång eller hot, medan mer ”allvarliga” former, som tvångsarbete, inte behandlas. Av samma anledning exkluderas även tiggeri. Andra brottstyper som kan bli relevanta vid exploatering av arbetstagare, såsom människohandel, bedrägeri och olaga tvång, behandlas inte heller i detalj eftersom uppsatsen främst berör arbetsrättsliga aspekter och det föreslagna nya brottet mot arbetskraftsexploatering. 1.4 Metod och material Uppsatsen tar sin utgångspunkt i en undersökning av de traditionella rättskällorna, med fokus på författningar, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Det råder viss oenighet kring om dessa rättskällor bör rangordnas hierarkiskt och vilken betydelse de bör ha i en rättslig argumenta- tion.13 Jag anser att en viss rangordning och kritik av dess användning kan vara nödvändig för att uppnå förutsebarhet och legitimitet i tillämpningen. Eftersom syftet med uppsatsen dock är att analysera rättssystemets effektivitet snarare än att fastställa en specifik rättslig fråga, behandlas rättskällorna här som olika bidrag till analysen snarare än som strikta hierarkiska auktoriteter. Utöver författningar används förarbeten för att diskutera syftet bakom befintlig lagstiftning och kring lagförslag som ännu inte har genomförts. Eftersom lagstiftaren dock inte tagit formell ställning till dessa uttalanden samtidigt som syftet med förarbeten är att övertyga lagstiftaren, är det viktigt att påpeka att viss försiktighet krävs vid användning.14 Vidare spelar rättspraxis en central roll i uppsatsen. Genom ordsökningar i rättsdatabaser har jag identifierat åtta mål som rör människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor; ett av HD och resterande av underrätter. Eftersom syftet är att analysera hur tillämpningen sett ut i praktiken, 13 Christina Ramberg et al. Rättskällor: en introduktion i kritiskt tänkande, 2 uppl. (Stockholm: Norstedts Juridik, 2024), s. 13; Claes Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: Ämne, material, metod, argumentation och språk, 5 uppl. (Stockholm: Norstedts Juridik, 2021), s. 47–49. 14 Jan Kleineman, ”Rättsdogmatisk metod”, i Juridisk metodlära, 2 uppl, red. Maria Nääv och Mauro Zamboni (Lund: Studentlitteratur, 2018), s. 28 f; Ramberg et al. Rättskällor, s. 19 f och 49 f. 8 oberoende av domarnas prejudikatvärde, har underrättsdomar inkluderats för att ge en bredare bild av lagens effektivitet.15 Därutöver används doktrin i form av exempelvis lagkommentarer, artiklar och rättsfallskommentarer. Trots att doktrin inte har formell auktoritet och dess användning ofta anses vara kontroversiell, utgör det ett viktigt verktyg för att tolka och förstå komplexa rättsliga frågor.16 Till sist används även icke-traditionella källor såsom rapporter och statistik med målet att ge en mer komplett bild av de faktiska förhållandena på arbetsmarknaden och därigenom bidra med praktiska och samhälleliga aspekter på lagstiftningens utmaningar.17 Metoden som nu beskrivits skulle kunna kallas för rättsdogmatisk, juridisk eller rättsanalytisk metod. Dessa metoders innebörd är emellertid mycket omdiskuterade eftersom de kan omfatta en mängd olika tillvägagångssätt.18 Sandgren menar att rättsdogmatiken är en metod som beskriver gällande rätt med hjälp av vedertagna rättskällor,19 medan Jareborg och Kleineman beskriver det som en rekonstruktion av rättssystem.20 Rättsdogmatisk metod handlar med andra ord om att tolka, fastställa och systematisera gällande rätt.21 Min uppsats kan sägas utgå från denna metod, men den går också längre än att enbart fastställa gällande rätt eftersom den även analyserar och kritiserar rätten i syfte att föreslå förändringar. Huruvida sådana argument de lege ferenda ryms inom den rättsdogmatiska metoden är omstritt eftersom den vanligtvis anses vara bunden till att utreda gällande rätt, med hjälp av ett fåtal auktoritativa källor.22 Kleineman hävdar dock att en kritisk rättsdogmatisk forskning är tillåten. Genom slutsatser baserat på gällande rätt kan den nämligen gå längre och, med fristående ändamålsargument, även föreslå förändringar.23 Jareborg anser inte heller att det finns några hinder mot att vidga perspektivet och gå utanför gällande rätt för att söka efter lösningar.24 Sandgren beskriver detta som en rättsanalytisk metod, vilken är friare och tillåter ett bredare material.25 Enligt Kleineman är en sådan friare argumentation särskilt betydelsefull när frågan gäller hur en viss regel bör utformas för framtida användning och i synnerhet när frågan berör olika rättsområden, där komplexiteten gör att det i slutändan ändå ofta måste lösas med en 15 Ramberg et al. Rättskällor, s. 37 f; Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 52. 16 Kleineman, ”Rättsdogmatisk metod”, s. 33 f och 37; Ramberg, Rättskällor, s. 76–78. 17 Kleineman, ”Rättsdogmatisk metod”, s. 29; Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 58. 18 Kleineman, ”Rättsdogmatisk metod”, s. 21; Nils Jareborg, ”Rättsdogmatik som vetenskap”, Svensk Juristtidning, häfte 1 (2004), s. 4; Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 51. 19 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 51. 20 Jareborg, ”Rättsdogmatik som vetenskap”, s. 4; Kleineman, ”Rättsdogmatisk metod”, s. 21. 21 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 52. 22 Jareborg, ”Rättsdogmatik som vetenskap”, s. 4; Kleineman, ”Rättsdogmatisk metod”, s. 27–29; Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 52–55. 23 Kleineman, ”Rättsdogmatisk metod”, s. 24 och 40 f. 24 Jareborg, ”Rättsdogmatik som vetenskap”, s. 4. 25 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 53–55. 9 rättspolitisk bedömning.26 Jag menar att en sådan rättspolitisk argumentation är oundviklig i en uppsats som denna, som berör olika rättsområden och dessutom analyserar om rätten bör ändras för att bättre tillgodose sina syften. Även Sandgren framhåller att en rättspolitisk argumentation kan och bör vara en central del av en rättsvetenskap.27 Jag anser dock att det inte är avgörande vilken etikett som används för metoden; det viktiga är att tydliggöra metodens innebörd och tillämpning i just denna uppsats.28 Metoden innebär, som ovan beskrivits, att fokus både ligger på att tolka och systematisera gällande rätt samt att ur ett bredare perspektiv analysera förslag om hur rätten bör se ut och vad det kan få för konsekvenser. Detta både baserat på traditionella och icke-traditionella rättskällor. Därigenom adresserar uppsatsen både frågor de lege lata och de lege ferenda, vilket är nödvändigt för att uppnå syftet att både analysera nuvarande rättsläge och ge förslag på att införa en ny lagbestämmelse. 1.5 Disposition Efter detta inledande kapitel görs i kapitel 2 ett nedslag i arbetsrättens och straffrättens grund- läggande strukturer. Såväl den svenska arbetsmarknadsmodellen som straffrättsliga teorier och principer beskrivs översiktligt. Kapitel 3 behandlar fenomenet arbetskraftsexploatering i Sverige, med fokus på dess omfattning, uttryck och upplägg samt konsekvenser. I kapitel 4 görs sedan en kartläggning av de arbetsrättsliga regelverken som syftar till att skydda arbets- tagare mot oskäliga arbetsvillkor. Dessutom presenteras här en kort genomgång av Sveriges internationella åtaganden på området. Kapitel 5 är det mest omfattande, där det straffrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering analyseras, särskilt brottet människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor. Utöver en analys av rättspraxis för att utvärdera brottets effektivitet, ges en inblick i de praktiska utmaningarna vid brottsutredningar. I kapitel 6 diskuteras möjligheten att införa en ny straffbestämmelse som särskilt riktar sig mot arbetskraftsexploatering. Argument för och emot en sådan kriminalisering samt potentiella effekter lyfts fram. Diskussionen om hur en sådan reglering kan påverka den svenska arbetsmarknadsmodellen lämnas dock till kapitel 7. Här undersöks dessutom hur arbetsrätten och straffrätten kan samspela i skyddet mot arbetskraftsexploatering. Avslutningsvis sammanfattas uppsatsens slutsatser och diskussioner i kapitel 8 genom att återkoppla till uppsatsens syfte och frågeställningar. 26 Kleineman, ”Rättsdogmatisk metod”, s. 31. 27 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 55–57. 28 Kleineman, ”Rättsdogmatisk metod”, s. 21; Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 65. 10 2 Arbetsrättens och straffrättens grundläggande strukturer I detta kapitel presenteras vissa grundläggande strukturer och principer som formar det svenska arbetsrättsliga respektive det straffrättsliga systemet. Först görs en genomgång av den svenska arbetsmarknadsmodellen och hur lön regleras på den svenska arbetsmarknaden. Därefter ges en introduktion till straffrätten, straffteorier och övervägandena som bör göras vid kriminalisering. Syftet är att erbjuda en rättslig ram för senare analys av att införa en ny straffbestämmelse. 2.1 Den svenska arbetsmarknadsmodellen 2.1.1 Översikt över arbetsrättens strukturer och principer Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att arbetsmarknadens parter, det vill säga arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer, genom kollektivavtal sätter spelreglerna på arbets- marknaden.29 Det var på slutet av 1800-talet som statsmakten började acceptera kollektiv reglering och facklig organisering.30 Ett genombrott kom i och med Decemberkompromissen 1906 mellan LO och SAF, som lade grunden för systemet genom att erkänna arbetstagarnas föreningsrätt i utbyte mot arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet, samt kom överens om att konflikter ska lösas genom partsförhandlingar.31 Samarbetet utvecklades ytterligare genom Saltsjöbadsavtalet år 1938, där man enades om att parterna skulle ansvara för att reglera arbets- marknaden, medan staten, med vissa få undantag, skulle avstå från ingripanden.32 På 1970-talet bröts dock traditionen och på kort tid antogs en rad lagar som skapade rättigheter för arbets- tagare.33 Lagregleringen ökade ytterligare genom Sveriges anslutning till EU år 1995.34 Även om lagstiftningen numera är relativt omfattande präglas den svenska modellen fortfarande av att kollektivavtal utgör det mest betydelsefulla regleringsinstrumentet för arbetsvillkor i 29 AD 1983 nr 184, s. 1110. 30 Mats Glavå och Mikael Hansson, Arbetsrätt, 5 uppl. (Lund: Studentlitteratur, 2023), s. 23 f; Kent Källström, Jonas Malmberg och Sören Öman, Den kollektiva arbetsrätten: en lärobok, 3 uppl. (Uppsala: Iustus, 2022), s. 17. 31 Erik Sjödin, ”Arbetsrätt”, i Svensk juridik, 3 uppl. (Stockholm: Norstedts Juridik, 2023), s. 296; Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 24; Källström, Malmberg och Öman, Den kollektiva arbetsrätten, s. 17 f. 32 Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 27; Källström, Malmberg och Öman, Den kollektiva arbetsrätten, s. 19 f. 33 T.ex. antogs den första anställningsskyddslagen (lag (1974:12) om anställningsskydd) och jämställdhetslagen (lag (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet), men även t.ex. MBL, lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister och semesterlagen (1977:480) tillkom då. Se bl.a. Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 27–29; Källström, Malmberg och Öman, Den kollektiva arbetsrätten, 20; Tore Sigeman och Erik Sjödin, Arbetsrätten: en översikt, 8 uppl. (Stockholm: Norstedts juridik, 2022), s. 20. 34 Se t.ex. lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT L 327, 5.12.2008, p. 9–14) och arbetstidslagen (1982:673) som delvis genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa anseenden (EUT L 299/9, 18.11.2003). 11 Sverige.35 Kollektivavtal är avtal som omfattar anställningsvillkor eller annat som rör för- hållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och som sluts mellan arbetstagarorganisationer och arbetsgivare eller arbetsgivarorganisationer (23 § MBL). Kollektivavtal kan slutas på flera nivåer, både centralt och lokalt, för en hel bransch eller för ett visst företag.36 När ett kollektiv- avtal sluts gäller det automatiskt för alla medlemmar i den avtalsslutande organisationen (26 § MBL). Om arbetsgivaren är kollektivavtalsbunden gäller dock villkoren även för arbetstagare som är medlemmar i en annan organisation samt för oorganiserade arbetstagare.37 Kollektiv- avtalet innebär i praktiken att arbetsgivaren å sin sida lovar att under avtalsperioden tillämpa vissa anställningsvillkor och att arbetstagarorganisationen å sin sida lovar att avstå från att vidta stridsåtgärder. Det syftar alltså dels till att skydda arbetstagare mot anställningsvillkor som understiger kollektivavtalets nivåer, dels till att skapa arbetsfred.38 Dessutom möjliggör det reglering av villkor för en stor mängd arbetstagare i ett sammanhang.39 I Sverige har den arbetsrättsliga lagstiftningen istället främst fokuserat på att fastställa vissa grundläggande regler för att systemet ska fungera, såsom kollektivavtalets rättsverkningar (27 § MBL) och att brott mot kollektivavtal kan medföra skadestånd (54–55 §§ MBL).40 En annan grundläggande aspekt av den svenska modellen är föreningsrätten, som innebär en rätt att bilda, verka för och gå med i eller stå utanför en förening (7 § MBL).41 Rätten att vidta stridsåtgärder för att framtvinga kollektivavtal är också viktig, vilken tillkommer både arbets- tagarorganisationer, arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer enligt 2 kap. 14 § RF. När kollektivavtal väl har slutits råder det emellertid fredsplikt, vilket innebär ett förbud mot att vidta stridsåtgärder (41 § MBL). Dessutom finns i Sverige ett omfattande arbetstagarinflytande genom medbestämmande, som bland annat förverkligas genom arbetstagarorganisationernas rätt till information, till samråd och till styrelserepresentation.42 35 Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 61 och 133; Sigeman och Sjödin, Arbetsrätten, s. 28; Sjödin, “Arbetsrätt”, 291. 36 Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 138 f; Källström, Malmberg och Öman, Den kollektiva arbetsrätten, s. 84. 37 Se t.ex. AD 1977 nr 49, s. 342 f, AD 1978 nr 163, s. 1176 f, AD 1983 nr 184, s. 1110 och AD 2007 nr 90. 38 Se särskilt Källström, Malmberg och Öman, Den kollektiva arbetsrätten, s. 85; jfr även Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 63, 133 f och 139; Medlingsinstitutet, ”Den svenska modellen och Medlingsinstitutet”, Medlingsinstitutet, senast uppdaterad 19 maj, 2023, hämtad 13 november, 2024, https://www.mi.se/forhandling- avtal/val-fungerande-lonebildning/. 39 Källström, Malmberg och Öman, Den kollektiva arbetsrätten, s. 86; Sigeman och Sjödin, Arbetsrätten, s. 157. 40 Se AD 1983 nr 184, s. 1110 för en diskussion om detta. 41 Den s.k. negativa föreningsrätten anses enligt Europadomstolen följa av artikel 11 EKMR, se t.ex. Young, James och Webster mot Förenade kungariket, nr 7601/76, dom meddelad den 13 augusti 1981. AD bekräftar detta synsätt i t.ex. AD 1998 nr 17 och AD 2001 nr 20. 42 Se t.ex. 11–12 §§ MBL om förstärkt förhandlingsrätt, 19 § MBL om rätt till information och lag (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. 12 Idag finns som sagt dock en hel del lagar som även reglerar den individuella arbetsrätten, det vill säga förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Trots det har Sverige, till skillnad från många andra länder, generellt avstått från att detaljreglera anställningsvillkor.43 Lagarna fastställer vanligtvis endast miniminivåer, vilka sedan kompletteras genom kollektivavtal eller anställningsavtal. Det är ett uttryck för den semidispositivitet som präglar den svenska modellen och som innebär att avvikelser får göras genom kollektivavtal, när så framgår.44 Detta har en direkt kollektivavtalsfrämjande effekt eftersom det möjliggör för arbetsgivare att få förmånligare villkor, vilket i sin tur bidrar till att upprätthålla arbetsfreden.45 Vissa delar av lagstiftningen är emellertid tvingande till arbetstagarens förmån.46 En översikt av en del av den arbetsrättsliga lagstiftningen som bland annat reglerar arbetsvillkor görs i 4.2. I förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare finns emellertid en innestående makt- obalans, eftersom de flesta arbetstagare är beroende av anställningen för sin försörjning och då arbetsgivaren leder och fördelar arbetet samt bestämmer verksamhetens omfattning och inriktning.47 Arbetsrätten syftar till att jämna ut denna obalans, dels genom skyddslagstiftning, dels genom fackförbundens uppgift att förhandla fram kollektivavtal som säkerställer skäliga arbetsvillkor.48 Det ställer dock höga krav på den svenska modellens funktion och effektivitet. För att ge den svenska modellen legitimitet och för att säkerställa dess överlevnad krävs därför en hög organisationsgrad.49 Trots en viss nedgång är den, vid en internationell jämförelse, hög, med cirka 70 procent av löntagarna som är fackligt anslutna och 90 procent som totalt sett täcks av kollektivavtal.50 Eftersom det för stora delar av arbetsrätten saknas statlig kontroll och efterlevnaden är anförtrodd åt parterna krävs därutöver en stark samförståndsanda, det vill säga en förmåga att lösa arbetsrättsliga frågor utan statens inblandning.51 Organisationsgraden, semidispositiviteten och samförståndsandan kan tillsammans sägas utgöra själva grunden för 43 AD 1983 nr 184, s. 1110. 44 Se t.ex. 2 a § semesterlagen, 2 a § lag (1982:80) om anställningsskydd, 3 § arbetstidslagen och 2 § andra och tredje styckena föräldraledighetslag (1995:584). 45 Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 70; jfr Petra Herzfeld Olsson, ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”, Juridisk tidskrift 20, nr 3 (2019), s. 642; Sjödin, ”Arbetsrätt”, s. 295. 46 Se t.ex. 2 a § lagen om anställningsskydd, 2 § semesterlagen och 2 § första stycket föräldraledighetslagen. 47 Erik Sjödin, ”Arbetsmarknadens skuggsida – rättsföljder vid för låga löner”, Juridisk tidskrift 20, nr 3 (2020), s. 671 och 692; Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 46–48; Källström, Malmberg och Öman, Den kollektiva arbetsrätten, s. 27 f; Peter Andersson, Arbetsmiljörätt: en läro- och handbok. (Stockholm: Lars Åhnberg, 2023), s. 7; Sjödin ”Arbetsrätt”, s. 291. 48 Jfr Andersson, Arbetsmiljörätt, s. 7; Källström, Malmberg och Öman, Den kollektiva arbetsrätten, s. 28. 49 Sjödin, ”Arbetsmarknadens skuggsida”, s. 691; Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 67 f och 75; Källström, Malmberg och Öman, Den kollektiva arbetsrätten, 28; Sjödin ”Arbetsrätt”, 291 f. 50 Medlingsinstitutet, Kollektivavtalstäckning och arbetsmarknadens organisationer, 2024. https://www.mi.se/publikationer/kollektivavtalstackning-och-arbetsmarknadens-organisationer/. 51 Se särskilt Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 68 f; jfr även Herzfeld Olsson, ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”, s. 644; Sjödin, ”Arbetsrätt”, s. 291. 13 modellens uppbyggnad och funktion. Samspelet mellan dessa möjliggör att arbetsrätten kan vara flexibel och branschanpassad samtidigt som det finns skyddsregler för arbetstagarna.52 2.1.2 Särskilt om lönereglering på den svenska arbetsmarknaden Den höga organisationsgraden och kollektivavtalets starka ställning är en av de huvudsakliga anledningarna till att det länge hävdats att Sverige inte behöver minimilönelagstiftning. I linje med den svenska modellen har ansvaret att reglera löner och andra ekonomiska anställnings- villkor överlämnats till arbetsmarknadens parter.53 I många andra länder regleras löner genom lagstiftning eller allmängiltigförklaring av kollektivavtal,54 men i Sverige sker detta genom att kollektivavtal anger bland annat minimilöner eller normala löner såväl som löneökningar under en viss period eller hur ett visst löneutrymme ska fördelas. Det förekommer också klausuler om exempelvis ersättning vid övertidsarbete eller arbete på obekväm arbetstid.55 Om kollektiv- avtalet utgör ett minimilöneavtal är individuella avtal om lägre lön ogiltiga, medan avtal om högre lön är giltiga. Men om kollektivavtalet istället har karaktären av ett normallöneavtal beror detta på avtalets utformning.56 På senare tid har vi sett en decentralisering av lönebildningen och många löner sätts idag individuellt på lokal nivå genom fördelning av lönepotter, medan det är ovanligare att löner fixeras i tariffer i förbundsavtal.57 Vid behov kan fackförbunden använda stridsåtgärder för att få oorganiserade arbetsgivare att ansluta sig till kollektivavtalen.58 Därutöver spelar Medlingsinstitutet en viss roll, som har till uppgift att verka för en fungerande lönebildning och att löneökningstakten ska vara internationellt konkurrenskraftig.59 När kollektivavtal saknas regleras lönen genom individuella avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Om arbetsgivare och utanförstående arbetstagare inte avtalat om lönen eller andra anställningsvillkor anses kollektivavtalet ha en utfyllande verkan, genom att man utgår från det på arbetsplatsen gällande kollektivavtalet.60 Om anställningsavtalet är ofullständigt på en arbetsplats där kollektivavtal inte gäller söker man också ofta ledning i branschsedvänja, där 52 Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 66–70; Sjödin ”Arbetsrätt”, s. 295. 53 Se t.ex. Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 67 och 438 f; Källström och Malmberg, Anställningsförhållandet: inledning till den individuella arbetsrätten, 5 uppl. (Uppsala: Iustus, 2019), s. 204; Medlingsinstitutet, ”Den svenska modellen och Medlingsinstitutet”; Sjödin, ”Arbetsmarknadens skuggsida”, s. 671 f; Sjödin, ”Arbetsrätt”, s. 291 f och 294. 54 Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 467; Sigeman och Sjödin, Arbetsrätten, s. 28 f. 55 Medlingsinstitutet, ”Den svenska modellen och Medlingsinstitutet”; Sigeman och Sjödin, Arbetsrätten, s. 171– 173; Sjödin, ”Arbetsrätt”, s. 294. 56 Jfr 27 § MBL; Se även Sigeman och Sjödin, Arbetsrätten, s. 101 och 172. 57 Sigeman och Sjödin, Arbetsrätten, s. 27 och 171. 58 Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 467. 59 Medlingsinstitutet, ”Den svenska modellen och Medlingsinstitutet”. 60 Se t.ex. AD 1978 nr 163, AD 1983 nr 184 och AD 2007 nr 90. 14 hänsyn tas till kollektivavtal i branschen.61 Därutöver finns det exempel i rättspraxis på att oskäliga lönevillkor i icke-kollektivavtalsreglerade förhållanden har jämkats enligt 36 § AvtL, där hänsyn har tagits till kollektivavtal inom branschen om det anses utgöra branschsedvänja.62 I Sverige är det alltså fackföreningarna som har ansvaret att upprätthålla skäliga löner genom att förhandla fram kollektivavtal. Även om denna modell inte alltid har varit problemfri har de flesta ansett att systemet överlag är tillfredsställande och att en mer detaljerad reglering riskerar att bli för komplicerad. Alla försök till statsinblandning har därför bemötts med misstro, vilket har gjort att staten har avstått från ingripanden trots påtryckningar.63 I avsaknad av lagstiftning råder det i Sverige således avtalsfrihet om löner och andra ekonomiska anställningsvillkor. 2.2 Straffrättens grundidéer och särskilt om kriminalisering Straffrätt handlar i all enkelhet om brott och straff och är, till skillnad från arbetsrätten, en del av den offentliga rätten.64 Enligt 1 kap. 1 § BrB är brott en gärning som är föreskriven i lag, medan straff är de påföljder som anges i 1 kap. 3 §. Enklare sagt menas med brott att någon har brutit mot en av samhället uppställd regel, medan straff är den statliga reaktionen som följer på brottet.65 Straffrättsliga frågor är generellt mycket kontroversiella. De engagerar många människor och leder ofta till stor debatt i samhället. Det är därför viktigt att ha i åtanke att kriminalisering alltid innefattar ett politiskt beslut.66 Vissa uttrycker det som att naturen inte känner några brottslingar, utan det är samhället som utväljer dem.67 Inom straffrätten har man traditionellt skiljt mellan vedergällningsteorier och preventions- teorier, där det förra fokuserar på rättvis bestraffning och det senare på att förebygga att brott begås.68 Idag anser dock de flesta att man snarare bör skilja mellan straffsystemets tre nivåer: lagstiftarnivån, domsnivån och verkställighetsnivån, där olika teorier anses ha olika betydelse beroende på vilken nivå som studeras.69 På lagstiftarnivån, som är av störst betydelse i denna 61 Se t.ex. NJA 1968 s. 570, AD 1976 nr 65 och AD 1991 nr 81. 62 Se t.ex. AD 1982 nr 142 och AD 1986 nr 78; jfr Källström och Malmberg, Anställningsförhållandet, s. 191. 63 AD 1983 nr 184, s. 1110 f; jfr även Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 438 f. 64 Petter Asp, Magnus Ulväng och Nils Jareborg, Kriminalrättens grunder, 2 uppl. (Uppsala: Iustus, 2013), s. 15–17; Jack Ågren, Brott och straff: en grundbok i straffrätt, 2 uppl. (Stockholm: Norstedts Juridik, 2021), s. 13 f; Suzanne Wennberg, Introduktion till straffrätten, 13 uppl. (Stockholm: Norstedts juridik, 2022), s. 11–13. 65 Ågren, Brott och straff, s. 21. 66 Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 15 och 30; Wennberg, Introduktion till straffrätten, s. 12; Ågren, Brott och straff, s. 15 f. 67 Se t.ex. Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 30; Wennberg, Introduktion till straffrätten, s. 11. 68 Jfr Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 30; Madeleine Leijonhufvud, Suzanne Wennberg och Jack Ågren, Straffansvar, 9 uppl. (Stockholm: Wolters Kluwer, 2015), s. 19–21. 69 Se särskilt Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 30 f; Jfr även Leijonhufvud, Wennberg och Ågren, Straffansvar, 26; Ågren, Brott och straff, s. 16. 15 uppsats som handlar om kriminalisering, framförs ofta allmänprevention som den bakom- liggande tanken. Det yttersta syftet med att kriminalisera är nämligen att styra människors beteende i en mer önskvärd riktning. Allmänprevention innebär traditionellt sett att människor genom straffhotet ska avskräckas från att handla på ett visst sätt, nämligen från att begå brott.70 En modernare syn är emellertid att straffet kan få en normaliserande effekt genom att man helt enkelt avstår från att begå brott på grund av samvetsbetänkligheter. Kriminalisering kan således ha både en moral- och vanebildande inverkan på människors sätt att agera i samhället.71 Domsnivån bygger istället främst på en vedergällningsprincip, där straffansvar rättfärdigas med hänvisning till vad den enskilde gjort sig förtjänt av, vilket delvis grundar sig i tanken om att brottsoffret ska få upprättelse. Till sist tillgodoses idag den individualpreventiva principen främst på verkställighetsnivån, där man vill avhålla den enskilde från att begå brott genom att straffet ska verka förbättrande för denne och förhindra återfall i brottslighet.72 Även om kriminalisering fyller en viktig allmänpreventiv funktion bör det endast tillgripas när det finns tillräckligt starka skäl för att straffbelägga. Det förutsätter att det finns ett värde eller intresse som är tillräckligt skyddsvärt. Särskilt viktigt anses till exempel rätten till liv, frihet, ära, hälsa, egendom, handlingsfrihet och ekonomisk trygghet.73 Därutöver bör en kriminaliser- ing alltid vara någorlunda effektiv, vilket innebär att fördelarna måste vägas mot kostnaderna för till exempel kontroll och lagföring.74 Det är därtill avgörande att rättsväsendet har till- räckliga resurser för att kunna hantera den ökade belastning som kriminalisering kan innebära, för att inte riskera att förlora respekten och förtroendet för rättssystemet och lagstiftaren.75 Slutligen bör noteras att kriminalisering ska vara förbehållet de mest förkastliga gärningarna och vara den sista utvägen (ultima ratio) när andra metoder inte bedöms tillräckligt effektiva. Trots att det finns ett tillräckligt skyddsvärt intresse är det alltså inte självklart att det alltid bör skyddas genom kriminalisering.76 Asp m.fl. anser att det inte kan ”starkt nog betonas att man vid kriminalisering alltid måste vederlägga en presumtion mot att kriminalisering skall ske.”77 70 Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 31–35; Wennberg, Introduktion till straffrätten, s. 11 och 14 f; Ågren, Brott och straff, s. 16. 71 Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 34 f; Leijonhufvud, Wennberg och Ågren, Straffansvar, s. 20 f; Ågren, Brott och straff, s. 16. 72 Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 31; Leijonhufvud, Wennberg och Ågren, Straffansvar, s. 19 f och 26; Wennberg, Introduktion till straffrätten, s. 14 f. 73 Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 39 f, som hänvisar till 2 kap RF som kan ses som en katalog över centrala legitima värden; Ågren, Brott och Straff, s. 16 f. 74 Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 40–42. 75 Ågren, Brott och straff, s. 17. 76 Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 33 och 40–43; Ågren, Brott och straff, s. 17. 77 Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 41. 16 Det bör därför övervägas om intresset kan skyddas genom andra mindre ingripande åtgärder, såsom skadestånd, administrativa kontrollsystem eller informationsinsatser. Många framhåller att principen idag inte alltid respekteras. Kriminalisering ses nämligen som ett enkelt sätt att visa att man tar ett problem på allvar istället för att genomföra mer omfattande och kostsamma samhällsåtgärder, fastän det i realiteten ofta har en mycket begränsad effekt på problemet.78 När man väl har bestämt sig för att kriminalisera är det dessutom viktigt att bedömningen inte sker slentrianmässigt eller godtyckligt, på grund av de negativa konsekvenserna som en dom kan ha för den som döms. Av den anledningen ställs det inom straffrätten mycket höga krav på rättssäkerhet. Det handlar alltså om att skydda individen mot att utsättas för övergrepp begångna av staten. Det innefattar framförallt ett krav på förutsebarhet och likabehandling. Förutsebarhet innebär att det måste gå att beräkna vilka konsekvenser som kan bli följden av ett visst handlande, vilket ställer särskilda krav på hur lagar utformas. Med likabehandling avses att lika fall ska behandlas lika, vilket också utgör grunden för förutsebarhet och är en förut- sättning för att godtyckliga avgöranden ska motverkas.79 Ett uttryck för denna rättssäkerhetstanke är legalitetsprincipen, vilken sätter en grundläggande ram för hur kriminalisering ska ske. Den innebär kortfattat att straff inte får utdömas utan stöd i lag.80 Principen kan delas in i tre delar: analogiförbudet, retroaktivitetsförbudet och obestämd- hetsförbudet.81 Analogiförbudet betyder att rättstillämpningen måste hålla sig innanför lagens ordalydelse, medan retroaktivitetsförbudet innebär att lagar inte får ges tillbakaverkande kraft.82 Obestämdhetsförbudet ställer istället krav på att lagtexten ska vara tydlig, begriplig och precis, utan att ha en alltför omfattande räckvidd. En viss grad av obestämdhet är dock tillåtet då det, på grund av språkliga utmaningar, ofta är oundvikligt att lagtexten kan tolkas på olika sätt.83 Dessa grundläggande straffrättsliga principer är alltså mycket viktiga för att upprätthålla rätts- systemets legitimitet och fyller således en central funktion i denna uppsats vid överväganden om att införa en ny straffbestämmelse. 78 Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 33 och 41–43; Ågren, Brott och straff, s. 16 f. 79 Leijonhufvud, Wennberg och Ågren, Straffansvar, s. 27; Ågren, Brott och straff, s. 25 f. 80 1 kap. 1 § BrB; Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 45 f; Wennberg, Introduktion till straffrätten, s. 21; Ågren, Brott och straff, 26. 81 Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 45–47; Leijonhufvud, Wennberg och Ågren, Straffansvar, s. 28; Wennberg, Introduktion till straffrätten, s. 21; Ågren, Brott och straff, 26–28. 82 2 kap. 10 § första stycket RF; Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 45; Leijonhufvud, Wennberg och Ågren, Straffansvar, s. 29 och 32; Wennberg, Introduktion till straffrätten, s. 21 f; Ågren, Brott och straff, s. 27. 83 Se särskilt Ågren, Brott och straff, s. 28; jfr även Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, s. 47; Leijonhufvud, Wennberg och Ågren, Straffansvar, s. 35; Ågren, Brott och straff, s. 28. 17 3 Arbetskraftsexploatering i Sverige Detta kapitel definierar arbetskraftsexploatering och analyserar dess omfattning, riskgrupper, hur det kommer till uttryck samt konsekvenser. Syftet är att ge en bild av problematiken för att motivera vikten av en effektiv lagstiftning som motverkar arbetskraftsexploatering. 3.1 Vad är arbetskraftsexploatering? Arbetskraftsexploatering är ett brett samlingsbegrepp som beskriver situationer där arbetsgivare utnyttjar arbetstagare och utsätter dem för olika typer av missförhållanden på arbetsplatsen, såsom mycket låga löner, orimligt långa arbetstider eller dålig arbetsmiljö. För att en situation ska klassificeras som arbetskraftsexploatering krävs att bristerna är omfattande; enstaka eller mindre missförhållanden räknas inte. Arbetskraftsexploatering kan i de mest extrema fallen inkludera allvarligt utnyttjande eller tvång och betraktas som människohandel för tvångsarbete, tvångsarbete eller slaveri.84 Figur 1 visar olika allvarlighetsgrader inom ramen för begreppet. Figur 1 Olika grader av arbetskraftsexploatering85 84 FRA, Severe labour exploitation: workers moving within or into the European Union - States’ obligations and victims’ rights, (Luxemburg: Publications Office of the European Union), 2015. https://fra.europa.eu/en/publication/2015/severe-labour-exploitation-workers-moving-within-or-european-union (Hämtad 2024-10-21), s. 12; Polismyndigheten, Lägesrapport 23, s. 52; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 16 och 85. 85 Triangeln är utformad av Riksrevisionen i Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 16, utifrån svensk lagstiftning, enligt förlaga i FRA, Severe labour exploitation, s. 34. 18 Denna uppsats fokuserar emellertid enbart på den nedre delen av triangeln, vilket innebär att analysen riktas mot de mildare formerna av exploatering, främst situationer med uppenbart orimliga arbetsvillkor. Detta eftersom den föreslagna nya straffbestämmelsen om arbetskrafts- exploatering syftar till att träffa situationer där arbetstagare utsätts för orimliga arbetsvillkor utan krav på att något otillbörligt medel, såsom tvång eller hot, har använts, se avsnitt 6.1.3. När begreppet ”arbetskraftsexploatering” nämns i uppsatsen avses denna begränsade definition. 3.2 Arbetskraftsexploateringens omfattning Det är nästintill omöjligt att få fram tillförlitlig statistik om hur många som är utsatta för arbetskraftsexploatering eftersom utnyttjandet ofta sker i skymundan och sällan anmäls.86 Det finns många orsaker till att de som utsätts inte kan eller vill söka hjälp. Många utländska arbetstagare är framförallt rädda för att bli utvisade eller förlora jobbet om de påtalar miss- förhållanden för myndigheterna.87 Risken för utvisning är särskilt hög för irreguljära migranter, som saknar rätt att vistas i Sverige (se 8 kap. 2 § UtlL). För de som har arbetstillstånd är detta i början knutet till en viss arbetsgivare, vilket gör att tillståndet kan dras in om de förlorar jobbet (7 kap. 3 § första stycket 2 UtlL). På grund av fattigdom och problem i hemländerna är risken att behöva återvända hem dessutom ofta värre än att acceptera de dåliga villkoren och inte sällan har personerna varit medvetna om villkoren redan före de kommit till Sverige.88 Det är vanligt att offren hamnar i en beroendeställning till arbetsgivaren, inte bara på grund av arbetstillståndet, utan också för att arbetsgivaren vanligtvis ordnar med exempelvis boende och mat. Det gör att hela deras försörjning är beroende av anställningen.89 Likaså står många i skuld till arbetsgivaren för exempelvis arbetserbjudandet och resan till Sverige. Beroendet till arbets- givaren gör att man är rädd för att förlora sitt arbete eller få andra repressalier om man försöker påverka sin situation. Samtidigt är det inte ovanligt att offren, trots de svåra omständigheterna, känner en viss tacksamhet gentemot förövarna som hjälpt dem att komma till Sverige och ordna med arbete och uppehälle. Det är inte alltid de själva ser sig som offer och därför helt enkelt 86 Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 19; SOU 2021:88 s. 84 och 172 f. 87 Herzfeld Olsson, ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”, 639; Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, (Stockholm: Polismyndigheten), 2019. https://www.aklagare.se/nyheter-press/aktuellt-pa-aklagarmyndigheten/myndighetsgemensam-lagesbild-om- organiserad-brottslighet-2019/ (Hämtad 2024-11-20). s. 13; SOU 2021:88 s. 14; Åklagarmyndigheten, ”Är biltvätten för billig? Det kan röra sig om ett brott”, Åklagarmyndigheten, senast uppdaterad 3 april, 2023, hämtad 26 november, 2024, https://www.aklagare.se/nyheter-press/aktuellt-pa-aklagarmyndigheten. 88 Polismyndigheten, Lägesrapport 23, s. 64; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 33 f; SOU 2021:88 s. 55, 75, 81 och 172; Åklagarmyndigheten, ”Är biltvätten för billig? Det kan röra sig om ett brott”. 89 Herzfeld Olsson, ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”, s. 639; Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, s. 12; SOU 2021:88 s. 172 f. 19 inte förstår att de bör anmäla situationen.90 Bristande kunskaper om språket och om svenska arbetsmarknadsregler samt misstro gentemot myndigheter förvärrar också ofta situationen.91 Få är dessutom fackligt anslutna. Det är nämligen svårt att organisera denna grupp på grund av okunskap, kostnaderna för medlemsavgiften eller rädsla för arbetsgivaren. Därutöver nekas de ibland stöd av fackförbunden på grund av de karenstider som vissa tillämpar.92 Alla dessa faktorer bidrar till stora mörkertal och betydande utmaningar med att samla in tillförlitlig statistik om arbetskraftsexploatering i Sverige. Det gör att de officiella siffrorna sannolikt endast representerar en liten del av problemet. Därtill saknas det statistik som enbart fokuserar på arbetskraftsexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor. Stati- stiken inkluderar vanligtvis även andra former av människoexploatering eller människohandel. Av dessa orsaker bör den statistiken som här presenteras tolkas med viss försiktighet. Under 2023 inkom 120 anmälningar om människoexploatering för tvångsarbete eller för arbete under uppenbart orimliga villkor, vilket innebär en ökning på nästan 45 % jämfört med året innan. Statistiken visar ärenden som registrerats av Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten eller Tullverket. Sedan brottet infördes i juli 2018 till och med 2023 har totalt 385 anmälningar registrerats.93 Under samma period väcktes totalt 26 åtal, varav 22 väcktes under 2023.94 Enligt min undersökning har hittills totalt åtta mål prövats om människo- exploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor, där tre har resulterat i fällande dom.95 Vidare fick Jämställdhetsmyndighetens regionkoordinatorer år 2023 kännedom om 117 ärenden där människoexploatering misstänktes. Extra intressant är att för första gången sedan myndigheten började samla in statistik är det just exploatering i arbete som är den mest identifierade exploateringsformen.96 90 SOU 2021:88 s. 172 f; Åklagarmyndigheten, ”Är biltvätten för billig? Det kan röra sig om ett brott”. 91 Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, s. 12; Polismyndigheten, Lägesrapport 23, s. 64; SOU 2021:88 s. 172 f. 92 SOU 2021:88 s. 172 f. 93 Brottsförebyggande rådet, Databas över anmälda brott. Människoexploatering 4 kap. 1 b § BrB, 2018–2023 (Stockholm, 2024). Hämtad 18 oktober, 2024, https://statistik.bra.se/solwebb/action/index. 94 Brottsförebyggande rådet, Halvårsstatistik över handlagda brott efter om utredning har bedrivits eller ej och typ av beslut (tabell 301) (Stockholm: Brottsförebyggande rådet, 2024). Hämtad 18 oktober, 2024, statistiken finns att hämta på https://bra.se/statistik/statistik-fran-rattsvasendet/handlagda-brott. 95 Se 1.4 och 5.3. Jfr Märtha Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden – En uppföljning, (Council of the Baltic Sea States), 2024. https://cbss.org/publications/manniskohandel-och-manniskoexploatering-pa-den-svenska-arbetsmarknaden-en- uppfoljning/ (Hämtad 2024-10-14), som tar upp de sju mål som prövats till och med 2023. Därefter har ett mål tillkommit: Hovrätten för övre Norrland dom 2024-10-24 i mål B 835–24, nedan benämnt bärplockarmålet. 96 Jämställdhetsmyndigheten, Regionkoordinatorernas statistik om människohandel och människoexploatering 2023, (Göteborg: Jämställdhetsmyndigheten), 2024. 20 Utöver den statistik som presenterats finns även mer kvalitativa indikationer på problemets omfattning. Riksrevisionen gjorde år 2020 en granskning av statens insatser vid exploatering av arbetskraft. I den framkom att många myndighetsrepresentanter bedömer att exploatering av utländsk arbetskraft är vanligt förekommande på den svenska arbetsmarknaden. En tredjedel av arbetsmiljöinspektörerna som arbetar i branscher med högre risk för arbetslivskriminalitet rapporterar att de ofta eller ganska ofta stöter på misstänkt arbetskraftsexploatering, medan övriga inspektörer anger att de någon gång gjort liknande upptäckter.97 I Utredningen framgår dessutom information från fackförbund rörande problemets omfattning. De flesta fackförbund inom LO-kollektivet bedömer att arbetskraftsexploatering förekommer inom deras avtalsområden. Byggnadsarbetareförbundet bedömer att problemet inom bygg- sektorn är så utbrett att situationen blivit nästintill ohållbar. Även svenska Målareförbundet, Transportarbetareförbundet och Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch rapporterar att arbetskraftsexploatering utgör ett betydande problem.98 Utredningen medger dock att det finns stora svårigheter med att kvantifiera problemets omfattning och avstår därför från att ange några exakta siffror, men konstaterar att ”problemen är betydande och mycket allvarliga.”99 3.3 Riskgrupper för arbetskraftsexploatering Enligt FRA finns det flera riskfaktorer för att en individ ska råka ut för arbetskraftsexploatering, såsom bristande språkkunskaper, kort utbildning, fattigdom i hemlandet och avsaknad av arbetstillstånd.100 Branscher som är extra utsatta för arbetskraftsexploatering inkluderar till exempel grön näring, bygg, skönhet- och kroppsvård, biltvätt/bilverkstad, städ, transport, hushållsarbete, service och vård och omsorg.101 Enligt Jämställdhetsmyndigheten är 70 procent av de som utsätts män och 30 procent är kvinnor.102 Gärningspersonerna är också vanligtvis män, som är bosatta i Sverige, men som inte sällan kommer från samma land som offret.103 https://jamstalldhetsmyndigheten.se/aktuellt/publikationer/regionkoordinatorernas-statistik-om-manniskohandel- och-manniskoexploatering-2023/ (Hämtad 2024-10-18), s. 3–5. 97 Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 21. 98 Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 21; SOU 2021:88 s. 120–125. 99 SOU 2021:88 s. 15. 100 FRA, Severe labour exploitation, s. 45. 101 FRA, Severe labour exploitation, s. 47; Jämställdhetsmyndigheten, Regionkoordinatorernas statistik om människohandel och människoexploatering 2023, s. 7; Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, s. 12; Prop. 2017/18:123 s. 33 Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 18. 102 Jämställdhetsmyndigheten, Regionkoordinatorernas statistik om människohandel och människoexploatering 2023, s. 3–5. 103 Polismyndigheten, Lägesrapport 23, s. 65. 21 Det är uppenbart att störst risk att drabbas för arbetskraftsexploatering löper migranter som kommit till Sverige för att arbeta. Riksrevisionen identifierade ett antal riskgrupper för arbets- kraftsexploatering, vilket inkluderade arbetskraftsinvandrare från tredjeland med arbets- tillstånd, asylsökande med undantag från kravet på arbetstillstånd, tredjelandsmedborgare som har arbetstillstånd i andra EU/EES-länder, utstationerade och utsända arbetstagare, samt irreguljära arbetskraftsinvandrare.104 När människoexploateringsbrottet infördes konstaterades likaledes att offren främst är personer från andra länder, såväl inom som utanför EU, som ofta kommer från svår fattigdom och utsatthet i sina hemländer.105 Även Utredningen ansåg att utländsk arbetskraft var den största riskgruppen för arbetskraftsexploatering.106 Offren kommer från alla möjliga länder, såsom Thailand, Filippinerna, Rumänien, Ukraina, Nigeria, Vietnam, Bangladesh, Albanien, Kina och Turkiet.107 Nuc menar att det bland annat är löneskillnaderna inom Schengen i kombination med den fria rörligheten som har gjort att tillgången till arbetskraft som kan exploateras är så hög i Sverige.108 Totalt sett konstaterar Riksrevisionen att det rör det sig om tiotusentals personer som tillhör grupper med förhöjd risk att utsättas för exploatering i arbete.109 3.4 Arbetskraftsexploateringens uttryck och upplägg Exploatering av arbetskraft kan ta sig många uttryck i samhället, men bilden som presenteras av olika aktörer är relativt samstämmig. Främst rör det sig om arbete till mycket låga löner, långa arbetstider, otillräcklig ledighet och dålig arbetsmiljö. I de fall där arbetsgivaren erbjuder boende är boendeförhållandena ofta undermåliga och hyrorna oskäligt höga.110 Till exempel beskriver Byggnadsarbetareförbundet det som att företag systematiskt ignorerar goda arbets- villkor, arbetsmiljölagar och kollektivavtal, vilket tillsammans med långa kedjor av under- entreprenörer, bidrar till lönedumpning. Arbetstagare inom byggsektorn kan tvingas arbeta så mycket som tolv timmar om dagen och sex dagar i veckan, för så lite som 30 kr i timmen och under förhållanden som nästintill liknar slaveri. Olyckor och tillbud rapporteras sällan och skadade arbetare skickas istället hem och förlorar sina anställningar. Facket för skogs-, trä- och 104 Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 95–99 (bilaga 3). 105 Prop. 2017/18:123 s. 33. 106 SOU 2021:88 s. 3 och 12–15. 107 Jämställdhetsmyndigheten, Regionkoordinatorernas statistik om människohandel och människoexploatering 2023, s. 8; Polismyndigheten, Lägesrapport 23, s. 65. 108 Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, s. 12. 109 Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 18 f. 110 Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, 12; Polismyndigheten, Lägesrapport 23, s. 64; Prop. 2017/18:123 s. 33; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 32 f; SOU 2021:88, se t.ex. s. 12 f, 18, 120–124, 171 och 177. 22 grafisk bransch uttrycker det som att branschen är ”sönderdumpad” med löner och villkor som långt understiger kollektivavtalens nivåer.111 Ofta är arbetskraftsexploatering, som tidigare utvisats, nära sammankopplat med systemet för arbetskraftsinvandring. Det är vanligt att offren får betala arbetsgivaren för arbetserbjudandet och därmed möjligheten till ett svenskt arbetstillstånd. Arbetserbjudandet kan kosta upp till 250 000 kr och hela processen att få ett arbetstillstånd upp till 500 000 kr. Ibland sker betalningen före avresan, men vanligtvis konstrueras det som en skuld som sedan dras av från lönen. Ibland får arbetstagaren inte reda på skuldupplägget förens arbetsgivaren börjar kräva tillbaka lönen.112 Ett återkommande problem är därför att de anställningserbjudanden som lämnas in till Migrationsverket för att få arbetstillstånd visserligen kan vara korrekta till formen, men ofta innehåller falska uppgifter om lön och andra villkor.113 Det förekommer dessutom komplexa upplägg för att möjliggöra att dessa förhållanden kan upprätthållas utan att bli upptäckt. Arbetsgivare som utnyttjar systemet har inte sällan god kännedom om det svenska välfärdssystemet och hur myndigheterna arbetar, vilket förenklar kringgåendet av lagar och regler.114 Utåt sett kan arbetsgivare därför ofta visa upp korrekta intyg, till exempel att man betalar ut den lön som krävs. En vanlig metod för att kringgå systemet är att hantera pengar utanför det reguljära banksystemet, ibland i flera led och till konton i utlandet eller genom kontanter.115 Därtill är det inte ovanligt att arbetstagaren behöver betala tillbaka delar av lönen. Ibland tar arbetsgivaren dessutom kontroll över arbetstagarens bankkonto, bank-ID, samordningsnummer eller andra uppgifter. Offren kan också kontrolleras genom olika former av tvång eller hot eller genom att deras identitetshandlingar beslagtagas.116 I många fall har båda parter dock ett gemensamt intresse av att upprätthålla anställnings- förhållandet. Arbetsgivaren drar nytta av billig arbetskraft, medan arbetstagaren genom anställningen kan stanna i Sverige och ta del av välfärdssystemet.117 111 SOU 2021:88 s. 120 f. 112 Polismyndigheten, Lägesrapport 23, s. 54; Prop. 2017/18:123 s. 33; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 33; SOU 2021:88, se t.ex. s. 12 f, 83, 113 f, 101 f, 120–122 och 170. 113 Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, s. 13 f; SOU 2021:88 t.ex. s. 12 f, 74 f, 113, och 169 f. 114 Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, s. 12; SOU 2021:88 s. 13. 115 Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, s. 13; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 33; SOU 2021:88 s. 169; Åklagarmyndigheten, ”Är biltvätten för billig? Det kan röra sig om ett brott”. 116 Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, s. 13; Polismyndigheten, Lägesrapport 23, s. 53 f; Prop. 2017/18:123 s. 33; SOU 2021:88 t.ex. s. 13, 83 och 169–172. 117 SOU 2021:88 s. 13 och 170. 23 3.5 Konsekvenser av arbetskraftsexploatering Om arbetskraftsexploatering tillåts breda ut sig i samhället finns det flera risker, inte bara för de utsatta arbetstagarna vars rättigheter kränks, utan också för hela arbetsmarknaden. En bakomliggande orsak till arbetskraftsexploatering, såväl som arbetslivskriminalitet i stort, är nämligen att det finns en marknad för billiga tjänster. Arbetskraftsexploatering möjliggör lägre personalkostnader för företag, samtidigt som det gynnar den organiserade brottsligheten som söker hög vinstmarginal. Om dåliga arbetsvillkor blir ett permanent inslag kan det leda till att företag som följer regelverket och erbjuder goda arbetsvillkor slås ut eftersom de inte kan konkurrera prismässigt med de företag som utnyttjar arbetskraft. Detta skapar en snedvridning av konkurrensen i alla de branscher där exploatering förekommer och tvingar företag som vill följa reglerna att kompromissa med efterlevnaden för att överleva.118 Svenskt Näringsliv menar att detta riskerar att underminera hela tilltron till samhället och dess funktioner.119 Dessutom används de medel som frigörs genom de komplexa betalningsuppläggen ibland för att finansiera och möjliggöra annan brottslig verksamhet, såsom penningtvätt, terrorfinansiering och organiserad brottslighet. Enligt Ekobrottsmyndigheten är missbruket av arbetskrafts- invandringssystemet ett av de enskilt största områdena inom grov ekonomisk brottslighet.120 Det gör att bekämpningen av arbetskraftsexploatering även har betydelse för att bekämpa annan allvarlig brottslighet. Sammanfattningsvis framstår exploatering av arbetskraft som ett allvarligt problem som, utöver att kränka utsatta arbetstagares rättigheter, hotar hela den svenska arbetsmarknadens långsiktiga stabilitet och trovärdighet. Välfärdssystemet utnyttjas för enskilda individers brottsliga och bedrägliga handlingar, vilket på längre sikt riskerar att undergräva förtroendet för hela det svenska samhällssystemet. Att detta är ett utbrett samhällsproblem som sträcker sig bortom enskilda arbetsplatser understryker således vikten av att vidta kraftfulla åtgärder i syfte att motverka och bekämpa arbetskraftsexploatering. 118 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 45, 112 och 116; Märtha Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden – En översikt, (Council of the Baltic Sea States), 2020. https://jamstalldhetsmyndigheten.se/aktuellt/publikationer/manniskohandel-och-manniskoexploatering-pa-den- svenska-arbetsmarknaden/ (Hämtad 2024-11-21); Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, 12; Polismyndigheten, Lägesrapport 23, s. 57; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 10 och 15; SOU 2021:88 s. 14 och 120–124; Svenskt Näringsliv, Arbetsmarknadskriminalitet – hur påverkas företagen och vad behöver göras?, (Bromma: Arkitektkopia), 2023. https://www.svensktnaringsliv.se/sakomraden/arbetsmarknadspolitik/arbetsmarknadskriminalitet-hur-paverkas- foretagen-och-vad-behover_1195458.html (Hämtad 2024-11-26), s. 8. 119 Svenskt Näringsliv, Arbetsmarknadskriminalitet, s. 3. 120 Nuc, Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, s. 31; SOU 2021:88 s. 175. 24 4 Kartläggning av det arbetsrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering I detta kapitel ges en översikt över det arbetsrättsliga regelverket som på olika sätt avser att skydda arbetstagare mot oskäliga arbetsvillkor. Här åsyftas en bred definition av arbetsrätt, det vill säga allt som reglerar förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Syftet är att ge en kontext och belysa skyddets effektivitet, vilket lägger grunden för att undersöka behovet av ett nytt brott mot arbetskraftsexploatering och för att diskutera hur en sådan straffbestämmelse skulle kunna samspela med eller påverka arbetsrätten. Kapitlet inleds med en genomgång av Sveriges internationella åtaganden på området. Därefter diskuteras de nationella regelverken. 4.1 Det internationella skyddet mot arbetskraftsexploatering Sverige har en långtgående skyldighet att motverka arbetskraftsexploatering enligt åtaganden på EU-nivå och i internationella konventioner. Först och främst har Sverige skrivit under ILO:s konvention (nr 29) om tvångsarbete. Enligt artikel 2.1 definieras tvångsarbete som ”varje arbete eller tjänst, som avfordras en person under hot om något slag av straff och till vars utförande ifrågavarande person icke erbjudit sig av fri vilja”.121 Med hot om straff åsyftas dock inte enbart straffrättsliga sanktioner, utan även andra former av tvång såsom hot, våld, utebliven lön eller förlust av rättigheter.122 Vanliga förekommande förfaranden vid, vad de betecknar som, tvångsarbete är bland annat missbruk av personens utsatthet eller beroendeställning till arbetsgivaren.123 ILO har dessutom identifierat migranter som en särskild utsatt grupp, där exploatering ofta sker genom till exempel uttag av rekryteringsavgifter och falska löften om löner och arbetsvillkor.124 Genom att ha skrivit under ILO:s konvention har Sverige därmed inte bara en skyldighet att bekämpa strikt definierat tvångsarbete, utan också att motverka sådant som i denna uppsats betecknas som arbetskraftsexploatering. Därutöver finns det mer generella internationella regelverk som Sverige har att följa. Enligt exempelvis artikel 23.1 i FN:s konvention om mänskliga rättigheter framgår att alla har rätt till 121 ILO, Forced Labour Convention (No. 29). 122 ILO, Combating forced labour: A Handbook for employers & business, (Geneva: International Labour Organization, 2015). https://www.ilo.org/publications/combating-forced-labour-handbook-employers-and- business-0 (Hämtad 2024-10-25), s. 4. 123 ILO, ILO indicators of Forced Labour, (Geneva: International Labour Office), 2012. https://www.ilo.org/publications/ilo-indicators-forced-labour (Hämtad 2024-10-25), s. 1–3. 124 ILO, Global Estimates of Modern Slavery: Forced Labour and Forced Marriage, (Geneva: International Labour Office), 2022. https://www.ilo.org/publications/major-publications/global-estimates-modern-slavery- forced-labour-and-forced-marriage (Hämtad 2024-10-25), s. 29–31. 25 tillfredsställande arbetsförhållanden.125 Tvångsarbete eller annat påtvingat arbete är likaså förbjudet enligt artikel 4.2 i EKMR, vilken är inkorporerad i lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det ska noteras att Europadomstolen även har hänvisat till ILO:s konvention vad gäller tolkningen av artikel 4.2.126 Dessutom har en ännu bredare definition av begreppet ”hot om straff” i samband med tvångsarbete använts. Enligt Europadomstolen inkluderar det såväl fysiskt våld som mer subtila psykologiska hot, såsom att anmäla en arbetstagare till myndig- heterna.127 I EU-stadgan förekommer liknande förbud mot tvångsarbete i artikel 5 och 31.1, där det sägs att alla arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden. Rätten att få arbeta under skäliga villkor går därmed att jämställa med en grundläggande rättighet som är skyddad på flera plan. Varje stat som undertecknat dessa instrument har en skyldighet att säkerställa att nationella regleringar skyddar dessa rättigheter. Det innebär att förekomsten av arbetskraftsexploatering inte enbart är en fråga om arbetsgivarens ansvar gentemot arbetstagaren, utan likväl om statens ansvar gentemot alla arbetstagare i landet. 4.2 Nationella regelverk för att motverka oskäliga arbetsvillkor 4.2.1 Myndigheternas roll i arbetet mot arbetskraftsexploatering I Sverige har tre myndigheter särskilt framträdande roller i arbetet mot arbetskraftsexploatering: Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och Jämställdhetsmyndigheten. Arbetsmiljöverket ans- varar bland annat för att kontrollera arbetsförhållanden och för att arbetsgivare följer AML och arbetstidslagen samt att arbetsgivare anmäler till utstationeringsregistret.128 Polismyndigheten genomför arbetsplatsinspektioner i syfte att bland annat kontrollera att arbetsgivare inte har anställda utan arbets- eller uppehållstillstånd.129 Slutligen arbetar Jämställdhetsmyndigheten med metodutveckling, utbildning och samordning i frågor som rör arbetskraftsexploatering.130 4.2.2 Begränsat skydd mot låg eller utebliven lön Som diskuterades i 2.1.2 ovan har Sverige ingen lagstadgad minimilön och det finns ingen myndighet som utövar tillsyn över att arbetstagare får skälig lön eller att arbetsgivaren ens 125 Förenta nationerna, Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, 1948, https://fn.se/vi-gor/vi-utbildar- och-informerar/fn-info/vad-gor-fn/fns-arbete-med-manskliga-rattigheter/den-allmanna-forklaringen-om-de- manskliga-rattigheterna/ [granskad 2024-10-25]. 126 Van der Mussele v. Belgium, nr 8919/80, beslut meddelat den 23 november 1983, p. 32. 127 C.N and V. v. France, nr 67724/09, beslut meddelat den 11 oktober 2012, p. 77. 128 7 kap. 1 AML; 20 § arbetstidslagen; 35 § lag (1999:678) om utstationering av arbetstagare. 129 Se t.ex. 9 kap. 14 § UtlL och 7 § förordning (2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten. 130 Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 22–25. 26 betalar ut lönen.131 Löner bestäms istället av kollektivavtal och där sådana saknas regleras lönen genom individuella anställningsavtal. Om lönen strider mot kollektivavtal är villkoret ogiltigt enligt 27 § MBL. Genom kollektivavtalets utfyllande verkan kan det dessutom få betydelse även för oorganiserade arbetstagare, men endast om kollektivavtalet tillämpas på arbetsplatsen. Vad däremot gäller arbetsplatser där kollektivavtal saknas utgör den enda begränsning i fråga om lönens storlek att villkoret i sista hand kan jämkas enligt 36 § AvtL.132 Vid den bedömningen kan kollektivavtal få betydelse om det anses utgöra branschsedvänja.133 Om en arbetsgivare inte betalar ut den överenskomna lönen har arbetstagaren några olika möjligheter, som att vända sig till facket eller att driva en civilrättslig process mot arbetsgivaren, alternativt att ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten.134 Sedvanliga sanktioner vid kontraktsbrott kan då bli aktuella, såsom dröjsmålsränta, detentionsrätt och hävning.135 Facket kan dessutom, oberoende av fredsplikt, vidta stridsåtgärder i form av en indrivningsblockad enligt 41 § tredje stycket MBL. Om arbetstagaren inte är medlem i facket ligger dock ansvaret helt på den enskilda individen, både vad gäller lönens storlek och att den utbetalas. Utländska arbetstagares kunskaper om språket och om den svenska arbetsmarknaden innebär dock ofta en begränsad möjlighet att förhandla om löner och driva lönekravsfrågor.136 För att ha ett gott skydd mot låg eller utebliven lön krävs därmed att arbetstagarna både känner till fackförbunden och kan och vill organisera sig, vilket sällan är fallet för de utsatta.137 Sammanfattningsvis är skyddet mot låg eller utebliven lön alltså mycket begränsat i Sverige, i synnerhet eftersom det saknas lagstadgad minimilön och eftersom ansvaret inte sällan vilar på arbetstagarens egen förmåga att driva lönekravsfrågor. Däremot finns det vissa särskilda regler som delvis skyddar utländska arbetstagare mot låg eller utebliven lön, se 4.2.7 nedan. 4.2.3 Stark lagstiftning om arbetstid och ledighet men bristande tillsyn De centrala lagarna som reglerar arbetstid och ledighet är arbetstidslagen, semesterlagen och föräldraledighetslagen. Reglerna i arbetstidslagen är mycket tekniska, men generellt kan sägas att lagen bygger på dels ett skydd mot alltför lång arbetstid sett över en längre period, dels ett 131 Se även Sjödin, ”Arbetsmarknadens skuggsida”, s. 671 f. 132 Herzfeld Olsson, ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”, s. 644. 133 Källström och Malmberg, Anställningsförhållandet, s. 191. 134 Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 29. 135 Glavå och Hansson, Arbetsrätt, s. 474. 136 Herzfeld Olsson, ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”, s. 639; Petra Herzfeld Olsson, Kerstin Ahlberg, Niklas Bruun och Erik Sjödin, ”Aktuella utmaningar för svensk arbetsrätt”, Svensk Juridik 20, nr 3 (2019), s. 621; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 29. 137 Se avsnitt 3.2 ovan. 27 skydd mot utebliven vila.138 Brott mot arbetstidslagen sanktioneras med föreläggande eller förbud som får förenas med vite, alternativt straff (22–24 §§ arbetstidslagen). Det finns också en särskild övertidsavgift enligt 26–27 §§ samt skadeståndsregler i 24 a–25 §§. Genom kollektivavtal kan parterna dock göra undantag från arbetstidslagen i sin helhet enligt 3 §. Eftersom Arbetsmiljöverket endast ansvarar för tillsyn av arbetsgivare som inte omfattas av kollektivavtal,139 vilket de flesta gör, innebär det att sanktionerna i praktiken sällan tillämpas. Frågor om semester regleras istället av semesterlagen, som även täcker semesterlön och ersättning. Brott mot lagen kan resultera i skadeståndsskyldighet enligt 32 § semesterlagen. Det finns däremot ingen myndighet som har ansvar för att övervaka semesterlagen. Därutöver har Migrationsverket inte heller, enligt en dom från Migrationsöverdomstolen, möjlighet att utreda semesterfrågan i samband med prövningen av arbetstillstånd. Det innebär att utebliven semester inte förhindrar möjligheten att få och behålla arbetstillstånd.140 Riksrevisionen sammanfattar det som att det visserligen finns stark lagstiftning som skyddar mot oskälig arbetstid och för lite ledighet, men att uppföljningen är begränsad på grund av undantagsmöjligheter i kollektivavtal och då brist på tillsyn försvårar regelefterlevnaden.141 4.2.4 Omfattande reglering och tillsyn av arbetsmiljön Arbetstagares arbetsmiljö regleras i AML och tillhörande föreskrifter. Till exempel anges att arbetsmiljön ska vara tillfredsställande, att arbetet ska anpassas efter olika människor, att arbetstagare har rätt att medverka samt krav på vissa skyddsåtgärder (se 2 kap AML). Lagen riktas främst till arbetsgivare, vilka ska ”vidta alla åtgärder” som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall (3 kap. 2 §). Detta inkluderar att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete enligt 3 kap. 2 a § första stycket, vilket innebär att arbetsmiljön kontinuerligt ska undersökas och följas upp. Det är dock viktigt att påpeka att AML utgör en ramlag som enbart uppställer mål och riktlinjer och som sedan kompletteras av mer detaljerade regler i arbetsmiljöförordningen (1977:1166) och i Arbetsmiljöverkets föreskrifter.142 AML är tvingande och kan inte förhandlas bort i kollektivavtal, åtminstone inte vad gäller arbetsmiljöns beskaffenhet eller arbetsgivarens skyldigheter.143 Arbetsmiljörätten har dessutom 138 Sigeman och Sjödin, Arbetsrätten, 269; Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 707. 139 20 § arbetstidslagen; Ask, Henric och Grahn, Erik, Arbetstidslag (1982:673) 20 §, Lexino 1 mars 2023 (JUNO); Dalekant, Per och Weihe, Anders, Arbetstidslag (1982:673) 20 §, Karnov (JUNO). 140 MIG 2019:15. 141 Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 30. 142 Andersson, Arbetsmiljörätt, s. 11; Sigeman och Sjödin, Arbetsrätten, s. 257. 143 Andersson, Arbetsmiljörätt, s. 65. 28 tydligare offentligrättsliga inslag än vad arbetsrätten i övrigt har, som traditionellt utgörs av civilrättslig lagstiftning.144 Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet och kan utfärda med vite förenade förelägganden och förbud samt sanktionsavgifter (7 kap. 1 och 7 §§ och 8 kap. 5 §). Det finns också vissa straffstadganden direkt i AML (se 8 kap. 1–2 §§). Därtill kan arbetsgivare dömas för arbetsmiljöbrott enligt 3 kap. 10 och 7–9 §§ BrB om någon dör, skadas eller blir sjuk i arbetet alternativt vid vissa allvarliga tillbud. Företaget kan även få företagsbot på upp till 500 miljoner kr enligt 36 kap. 7–10 §§ BrB. Sammantaget kan konstateras att det finns en relativt stark lagstiftning som reglerar arbetsmiljön och att uppföljningen dessutom är omfattande.145 4.2.5 Svagt skydd mot dålig boendestandard och höga hyror Om arbetsgivaren erbjuder boende finns inga specifika lagar som reglerar boendestandard eller hyresnivå. Den enda regel som finns om hyrans storlek är 12 kap. 55 § jordabalken (1970:994) som anger att hyran ska vara skälig med hänsyn till likvärdiga bostäder. För säsongsanställda finns särskilda regler om krav på boendestandard för att beviljas arbetstillstånd i 6 c kap. 3 § UtlL. I övrigt finns emellertid inga specifika regler som skyddar mot dålig boendestandard. När myndigheter upptäcker att arbetstagare bor på arbetsplatsen eller i dåliga bostäder i närheten leder det idag oftast till att arbetstagarna istället avhyses och blir bostadslösa.146 Polisen kan använda lagen om hotell- och pensionatsrörelse (1966:742) för att förbjuda arbetsgivare att inkvartera ett stort antal arbetstagare i undermåliga boenden. Sammanfattningsvis finns därmed ett mycket svagt skydd mot dålig boendestandard, vilket innebär att arbetstagare kan tvingas acceptera dåliga bostadsförhållanden utan någon möjlighet att påkalla förbättring. 4.2.6 Begränsade möjligheter att förhindra anställningsavgifter och löneavdrag I 3.4 såg vi att det är ett vanligt förekommande förfarande att utländska arbetstagare får betala arbetsgivaren för att få ett arbetserbjudande eller arbetstillstånd, antingen kontant eller genom att en skuld sätts upp som dras från lönen. Arbetstagare kan även av olika orsaker tvingas återbetala en del av lönen till arbetsgivaren. Det kan utgöra avtalsbrott att göra löneavdrag som parterna inte har kommit överens om på förhand. Avdrag från inarbetad lön har dessutom särreglerats i lag (1970:215) om arbetsgivarens kvittningsrätt. Som framgår av lagen får kvittning mot lönefordran endast, med några få undantag, ske med arbetstagarens medgivande och brott mot lagen kan medföra skadestånd enligt 8 §. Därutöver har förfaranden där arbets- tagare försätts i skuld eller får återbetala lön inte reglerats särskilt. Det har visserligen framförts 144 Andersson, Arbetsmiljörätt, s. 7 f. 145 Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 31. 146 Ibid, s. 32. 29 förslag om att kriminalisera olovlig handel med arbetserbjudanden eller att sluta avtal om löneåterbetalning,147 men i dagsläget är skyddet mot anställningsavgifter och återbetalnings- krav begränsat, vilket utnyttjas av arbetsgivare för att exploatera arbetstagare. 4.2.7 Särskilda regler för utländska arbetstagare kräver omfattande tillsyn Det finns vissa särskilda regler för utländska arbetstagare som kan sägas indirekt skydda mot oskäliga anställningsvillkor och utnyttjande. För arbetskraftsinvandrare från tredje land finns ett visst skydd genom kraven som uppställs för att beviljas arbetstillstånd i 6 kap. 2 § UtlL. Det krävs nämligen dels att anställningen gör det möjligt för arbetstagaren att uppnå en god försörjning, med vilket avses minst 80 procent av medianlönen,148 dels att lönen och övriga anställningsvillkor är i nivå med kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. I MIG 2019:15 har Migrationsöverdomstolen dock klargjort att det sistnämnda enbart omfattar anställningsvillkor som arbetsgivaren råder över och som inte redan följer av lag. Herzfeld Olsson konstaterar att eftersom många anställningsvillkor regleras i kollektivavtal som arbetsgivaren inte råder över skulle det kunna innebära att skyddet i verkligheten är begränsat, särskilt då de flesta arbetsgivare omfattas av kollektivavtal.149 Vad gäller tillsynen har Migrationsverket skyldighet att kontrollera efterlevnaden av reglerna om arbetstillstånd och Polismyndigheten kan genomföra arbetsplatsinspektioner i detta syfte.150 Problemet ligger dock i att det inte direkt går att utkräva anställningsvillkor med stöd av UtlL eftersom erbjudandet inte är bindande som anställningsavtal. Om arbetstagaren inte är medlem i en arbetstagarorganisation som har kollektivavtal med arbetsgivaren kan giltigt anställnings- avtal träffas som understiger UtlL:s nivå. Dessutom är den enda sanktionen för att bryta mot villkoren i 6 kap. 2 § UtlL att arbetstillståndet kan dras in och således att arbetstagaren i förlängningen riskerar att utvisas. Det gör att arbetstagare som har arbetstillstånd typiskt sett saknar incitament att påtala felaktigheter. Om villkoren istället bryter mot andra lagar är som sagt 6 kap. 2 § UtlL inte tillämplig och arbetstagaren får istället lösa tvisten civilrättsligt. Om arbetstagaren inte är medlem facket hänger möjligheten att utkräva sina rättigheter på den enskilda arbetstagarens, ofta begränsade, förhandlingsstyrka.151 147 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 143–147; SOU 2021:88 s. 257–261. 148 5 kap. 8 a 1 utlänningsförordningen (2006:97). 149 Se Herzfeld Olsson, ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”, 649 f för en diskussion om detta. 150 Se 9 kap. 14 § UtlL och 7 § förordning med instruktion för Polismyndigheten; Prop. 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring, s. 13. 151 Herzfeld Olsson, ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”, s. 648–650. 30 För utstationerade arbetstagare finns också vissa särskilda skyddsregler. Exempelvis ska de garanteras en viss miniminivå i enlighet med svensk lagstiftning (6 § utstationeringslagen) och oorganiserade arbetstagare har dessutom rätt till samma villkor som följer av kollektivavtal enligt 21 §. Därtill gäller ett förbud mot att vidta repressalier mot utstationerade arbetstagare som inleder rättsliga eller administrativa förfaranden om vissa arbets- och anställningsvillkor, vilket följer av 46 §. Däremot finns ingen bestämmelse om viss lönenivå. Inom byggsektorn möjliggör dock lag (2018:1472) om entreprenörsansvar för lönefordringar att utstationerade arbetstagare kan utkräva lön från huvudentreprenören om underentreprenören inte betalar ut lönen. Samtliga dessa verktyg förutsätter dock att de utstationerade arbetstagarna kan och vill utkräva sina rättigheter, vilket alltid kan innebära en risk att behöva lämna Sverige.152 Vad gäller irreguljär arbetskraft är det i Sverige både brottsligt att arbeta utan arbetstillstånd och att anställa någon utan arbetstillstånd enligt 20 kap. 1, 3 och 5 §§ UtlL. Arbetsgivaren kan dessutom bli skyldig att betala en särskild avgift och fråntas rätt till offentliga stöd, bidrag och förmåner enligt 20 kap. 12, 15 och 16 §§ UtlL. Enligt Johansson saknas det emellertid rutiner för hur de särskilda avgifterna ska betalas, till exempel vilken myndighet som ansvarar för att följa upp att avgiften betalas.153 Vad gäller lön ger lag (2013:644) om rätt till lön och annan ersättning för arbete utfört av en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige en rätt att få ut innestående lön. Lagen gäller dock enbart när arbetsgivaren inte har vidtagit vissa kontroll- åtgärder som anges i 20 kap. 12 § UtlL. Dessutom ger den inga rättigheter för arbetstagare som fått oskälig lön. Därtill är det ännu oklart huruvida skyddet enligt vanliga arbetsrättsliga lagar gäller för irreguljär arbetskraft.154 Som tidigare påpekats finns även uppenbara problem för dessa individer att utkräva sina rättigheter på grund av risken att förlora jobbet och att utvisas. Slutligen ska några lagändringar nämnas som nyligen genomförts i UtlL i syfte att motverka utnyttjande av arbetskraftsinvandringssystemet och i sin tur exploatering av arbetstagare. Till exempel krävs det numera att anställningsavtal bifogas till ansökan om arbetstillstånd och försörjningskravet i 6 kap. 2 § UtlL har höjts. Därutöver får idag förlängt arbetstillstånd vägras om det har förvärvats på ett bedrägligt sätt (6 kap. 4 a §) och arbetsgivare får föreläggas vid vite att lämna vissa uppgifter till Migrationsverket (9 kap. 17 §). Vidare har brottet organiserande av människosmuggling utvidgats till att omfatta situationer där tillstånd utfärdats på osanna grunder (20 kap. 9 § första stycket). Till sist har förundersökningsledare och socialnämnden 152 Herzfeld Olsson, ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”, s. 657. 153 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 30 not 13. 154 Se Herzfeld Olsson, ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”, s. 661 med hänvisningar för en diskussion om detta. 31 givits möjlighet att ansöka om tidsbegränsat uppehållstillstånd för personer som fallit offer för människoexploatering och som vill samarbeta i en brottsutredning (5 kap. 15 §). Sammanfattningsvis kan konstateras att trots att det finns regler som ska garantera utländska arbetstagare vissa anställningsvillkor och förhindra exploatering krävs det omfattande tillsyn för att upptäcka missförhållanden. Detta eftersom arbetstagarna själva, på grund av rädslan att förlora jobbet och att utvisas, sällan tar egna initiativ för att tillvarata sina rättigheter. Om arbetstagaren inte är medlem i facket är denne dessutom utelämnad att, med ofta begränsade kunskaper, själv föra sin talan. Det gör att reglernas verkliga effektivitet går att ifrågasätta. 4.3 Sammanfattning av det arbetsrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering Sammantaget är det arbetsrättsliga skyddet mot exploatering av arbetskraft, trots vissa framsteg, fortfarande begränsat. Lagar som arbetstidslagen, semesterlagen och utstationeringslagen erbjuder ett visst skydd när det gäller oskäliga arbetsvillkor, men effektiviteten begränsas av bristande tillsyn. En särskild brist är även frånvaron av ett system som säkerställer skäliga löner. Dessutom finns inget förbud mot att arbetsgivare tar betalt för arbetserbjudanden eller kräver tillbaka lön, vilket ökar risken för att arbetstagare försätts i en beroendeställning till sin arbetsgivare. Vad gäller utländska arbetstagare finns visserligen särskild lagstiftning och lag- ändringar har nyligen genomförts för att ytterligare stärka skyddet. Utmaningen ligger dock i den låga risken för upptäckt eftersom utländska arbetstagare typiskt sett saknar incitament att kontakta myndigheterna. Riksrevisionen konstaterar att samtliga dessa brister får konsekvensen att arbetsgivare som exploaterar arbetstagare sällan ställs till svars eller drabbas av påföljder.155 Därtill har många aktörer kritiserat Sveriges arbete mot arbetskraftsexploatering, särskilt vad gäller att fälla förövarna.156 Det är därför viktigt att påpeka att även om det är centralt att ha ändamålsenliga regler som förebygger att missförhållanden uppstår, krävs det också ett effektivt straffrättsligt skydd för att kunna lagföra förövare när exploatering ändå har skett.157 I nästa kapitel ska det straffrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering därför undersökas vidare. 155 Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 27. 156 Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 9 f med hänvisning till Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings (GRETA), Report concerning the implementation of the Council of Europe Convention on Action against Trafficking in Human Beings by Sweden, Second evaluation round, (Strasbourg: Council of Europe), 2018. https://www.coe.int/en/web/anti-human-trafficking/-/pubication-of- second-greta-report-on-sweden (Hämtad 2024-10-21), s. 52–55; Länsstyrelsen Stockholm, Arbetskraftsexploatering och människohandel - Erfarenheter i Sverige och goda exempel från andra länder, 2017. https://www.lansstyrelsen.se/stockholm/om-oss/vara-tjanster/publikationer/2017/arbetskraftsexploatering- och-manniskohandel.html (Hämtad 2024-11-08), s. 29; Prop. 2016/17:93 2014 års protokoll och rekommendation till ILO:s konvention om tvångsarbete s. 9 f. 157 Se t.ex. Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 26–28 som särskilt påtalar detta. 32 5 Det straffrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering I detta kapitel kommer det befintliga straffrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering utforskas, med särskilt fokus på brottet människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor. Efter en genomgång av bestämmelsens närmare innebörd följer en analys av rättspraxis för att utvärdera brottets effektivitet. Till slut belyses även praktiska utmaningar som olika aktörer har upplevt vid utredning och tillämpning av bestämmelsen, vilket ger en bredare förståelse för svårigheterna att lagföra arbetsgivare. Syftet är att bidra med argument för att bedöma behovet av att införa en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering. 5.1 Människoexploatering enligt brottsbalken 5.1.1 Översikt över brottets utformning Brottet människoexploatering återfinns i 4 kap. BrB, som behandlar brott mot frihet och frid. Det infördes 2018 för att bland annat stärka det straffrättsliga skyddet mot exploatering av personer i arbete.158 Bestämmelsen om människoexploatering i 1 b § har följande lydelse: 1 b § Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 1 a §, genom olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri, döms för människoexploatering till fängelse i högst fyra år. För att dömas för människoexploatering krävs följaktligen att tre förutsättningar är uppfyllda: 1) Ett otillbörligt medel ska ha använts, nämligen olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation. 2) Det ska vara fråga om exploatering av en person. 3) Exploateringen ska ha skett genom tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri. Mot bakgrund av uppsatsens avgränsning kommer fokus ligga på människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor, medan tvångsarbete och tiggeri utelämnas. För personer under arton år krävs inte, enligt bestämmelsens andra stycke, att gärningspersonen använt ett otillbörligt medel. Eftersom det föreslagna nya brottet mot arbetskraftsexploatering, som vi kommer se i kapitel 6 nedan, dock inte uppställer något rekvisit om otillbörligt medel blir denna åtskillnad baserat på offrets ålder inte heller relevant att behandla. 158 Prop. 2017/18:123 s. 1. 33 5.1.2 Användande av ett otillbörligt medel För att en person ska dömas för människoexploatering enligt 4 kap. 1 b § BrB krävs att ett otillbörligt medel har använts, nämligen olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation. Syftet är att brottet ska avgränsas till uppenbart klandervärda beteenden som utgör ett angrepp på offrets frihet och frid. Man vill med det skydda personer som av olika skäl redan är utsatta.159 Endast de otillbörliga medel som anges i bestämmelsen kan grunda ansvar för människoexploatering.160 Med olaga tvång avses samma handlingar som i brottet olaga tvång (4 kap. 4 § BrB), det vill säga att någon med våld eller hot om brottslig gärning tvingar en annan person att göra eller att låta bli att göra något. Vilseledande har samma betydelse som i bestämmelsen om bedrägeri (9 kap. 1 § BrB) och handlar om att någon förmedlar en oriktig uppfattning till någon annan.161 Med utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation avses i princip detsamma som utnyttjande av någons utsatta belägenhet i människohandelsbrottet (4 kap. 1 a § BrB). Det handlar om situationer där gärningspersonen drar nytta av att offret befinner sig i en viss situation. Exempelvis kan offret stå i ett beroendeförhållande till gärningspersonen ekonomiskt eller genom ett anställnings- eller lydnadsförhållande. Skyddslöshet kan handla om att offret befinner sig i vanmakt, lider av förståndshandikapp eller av sjukdom. Med svåra situationer avses att gärningspersonen utnyttjar att offret ”lever under svåra ekonomiska förhållanden, lever under flyktingskap, eller är beroende av narkotika”.162 Detta är dock inte en uttömmande uppräkning, utan även andra situationer där offret lever under omständigheter som begränsar dennes möjligheter till fria val omfattas.163 Till skillnad från människohandel krävs däremot inte att offret helt saknar annat vekligt eller godtagbart alternativ än att underkasta sig utnyttjandet.164 Tvärtom är avsikten att människoexploatering ska träffa fall där offret haft andra alternativ, vilket gör att kravet på otillbörlighet är lägre ställt än vid människohandel.165 5.1.3 Exploateringsrekvisitet I förarbetena framgår att inte varje slags användning av en person innebär exploatering, utan det krävs att användningen vid en bedömning i det enskilda fallet framstår som otillbörlig.166 159 Prop. 2017/18:123 s. 42 f. 160 Nilsson, Göran, Brottsbalk (1962:700) 4 kap. 1 b §, Lexino 1 oktober 2022 (JUNO). 161 Prop. 2017/18:123 s. 59. 162 Ibid. 163 Nilsson, kommentaren till 4 kap. 1 b §. 164 Prop. 2017/18:123 s. 59. 165 Nilsson, kommentaren till 4 kap. 1 b §; Prop. 2017/18:123 s. 59. 166 Prop. 2017/18:123 s. 59 f. 34 Vad som menas med otillbörligt användande specificeras inte närmare, men formuleringen tycks antyda att användningen ska vara kvalificerad.167 Det handlar följaktligen om situationer där användningen av personen framstår som oacceptabel, även om verksamheten i sig kan vara laglig, och som utgör ett angrepp på offrets frihet och frid.168 För straffansvar krävs dessutom ett orsakssamband mellan användandet av det otillbörliga medlet och själva exploateringen.169 5.1.4 Arbete under uppenbart orimliga villkor Rekvisitet arbete under uppenbart orimliga villkor är mer svårdefinierat och kräver en helhets- bedömning.170 Enligt förarbetena avses ”såväl faktiska arbetsförhållanden som andra villkor - som är så dåliga att de vid en objektiv helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet på ett påfallande och negativt sätt skiljer sig från vad som får anses acceptabelt på arbetsmarknaden”.171 Det ställs alltså höga krav för att uppfylla rekvisitet och bedömningen ska ta hänsyn till arbetssituationen i sin helhet, där både arbetsförhållanden och arbetsvillkor ingår. Exempel som tas upp i förarbetena är arbete för en synnerligen låg lön eller oavlönat, orimligt långa arbetsdagar, att arbetet innefattat oacceptabla säkerhetsrisker eller att orimligt hög ersättning tas ut för resa till Sverige eller för boende och mat, som sedan dras av från lönen.172 5.2 Andra brottsrubriceringar i brottsbalken Innan brottet människoexploatering infördes fanns redan straffbud som var tillämpliga på ageranden som innebär exploatering av arbetskraft. Utnyttjandet kan till exempel vara en del av ett människohandelsförfarande och därmed omfattas av människohandel enligt 4 kap. 1 a § BrB. Vidare kan bestämmelsen om olaga tvång (4 kap. 4 § BrB) vara tillämplig vid exploatering som sker genom våld eller hot. Ett direkt frihetsberövande av en arbetstagare kan istället utgöra olaga frihetsberövande (4 kap. 2 § BrB), medan fysisk bestraffning kan anses vara misshandel (3 kap. 5 § BrB). Om en arbetsgivare beslagtar arbetstagarens pass kan det vara egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 § BrB) och om lön har utlovats utan avsikt att betala ut den kan det utgöra bedrägeri (9 kap. 1 § BrB). Även bestämmelsen om ocker (9 kap. 5 § BrB) kan bli tillämplig om orimligt hög ersättning för resa till Sverige eller för mat och boende utkrävs. Eftersom dessa 167 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 701. 168 Prop. 2017/18:123 s. 43 och 59 f. 169 Ibid, s. 61. 170 Bäcklund, Agneta et al., Brottsbalken: en kommentar (7 november 2024, Version 25, JUNO), kommentaren till 4 kap. 1 b §; Prop. 2017/18:123 s. 60. 171 Prop. 2017/18:123 s. 60. 172 Ibid. 35 bestämmelser emellertid inte helt täckte in den kränkning på den enskildes frihet och frid som exploatering ofta innebär ansåg man att ett särskilt brott om människoexploatering behövdes.173 5.3 Rättspraxis om människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor 5.3.1 Sammanställning av mål om människoexploatering I NJA 2022 s. 23 prövade HD för första gången ett mål om människoexploatering. Fallet handlade om ett gift par som kom från medelklassen i Bangladesh och som var universitets- utbildade och hade goda engelskkunskaper. De hade fått uppehållstillstånd i Sverige på grund av studier respektive anknytning. Väl i Sverige visade det sig däremot vara svårt att hitta ett långsiktigt boende. Vid ett restaurangbesök erbjöd restaurangägaren dem boende i en lägenhet ovanför restaurangen och arbete i restaurangen för en lön om 100 kr i timmen samt fri kost och boende. Maken arbetade under cirka en och en halv månad, 11–12 timmar om dagen, sex till sju dagar i veckan. Den genomsnittliga arbetstiden motsvarade cirka 69 timmar i veckan. Hustrun arbetade totalt cirka 47 timmar fördelat på 15 dagar. Makarna fick dock aldrig någon annan ersättning än värdet av bostad och kost, vilket uppskattades till 5 320 kr per person och månad. När makarna begärde att få ut lön gjorde restaurangägaren uttalanden som uppfattades som hot, däribland att de skulle bli utvisade.174 Åklagaren väckte åtal för människoexploatering enligt 4 kap. 1 b § BrB och hävdade att restaurangägaren genom vilseledande och utnyttjande av parets svåra situation hade exploaterat dem i arbete under uppenbart orimliga villkor. HD konstaterade först att det stod klart att den tilltalade hade vilselett målsägandena genom att få dem att utföra arbete mot betalning, utan att ha för avsikt att faktiskt betala ut den överenskomna lönen.175 Vidare ansåg HD att makarna visserligen befann sig i en besvärlig situation då de var nyanlända och vare sig talade svenska eller var bekanta med samhället. Men samtidigt påpekades att de var välutbildade och talade god engelska. Situationen försvårades emellertid av att de saknade någon annan bostad än den som tillhandahölls av den tilltalade. Risken att stå utan bostad, inte minst för personer som saknar anknytning till Sverige, bedömdes enligt HD vara så allvarlig att det sammantaget skapade en tillräckligt svår situation.176 173 Prop. 2017/18:123 s. 36; Anna Sonnsjö Andersson, ”Straffbar exploatering i arbete? Arbetet i restaurangen NJA 2022 s. 23”, Juridisk tidskrift 2022–23, nr 3 (2023), s. 605; Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2020, s. 16–20. 174 NJA 2022 s. 23, p. 5–11. 175 Ibid, p. 23. 176 Ibid, p. 24–25. 36 Vad gäller rekvisitet arbete under uppenbart orimliga villkor anförde HD att makens ersättning om 19 kr i timmen, jämfört med gällande kollektivavtal som föreskrev 124 kr, ansågs vara uppenbart orimlig. Detsamma gällde hustruns ersättning om 56 kr i timmen, som var mindre än hälften av vad kollektivavtalet angav. Vidare ansågs makens arbetstid om 69 timmar per vecka, utan tillräcklig ledighet, klart överstiga vad som tillåts enligt lag och således utgöra ett uppenbart orimligt villkor. Hustruns arbetstider bedömdes dock inte som uppenbart orimliga.177 Till sist bedömde HD exploateringsrekvisitet, där hänsyn togs till att den tilltalade både genom vilseledande och utnyttjande av makens svåra situation hade förmått honom att arbeta under uppenbart orimliga villkor, både vad gällde lön och arbetstid. Utnyttjandet hade pågått en längre tid och hot hade använts. Vid en samlad bedömning var agerandet mot maken tillräckligt integritetskränkande för att utgöra exploatering. Även om agerandet mot hustrun inte var lika integritetskränkande, då hon arbetat färre timmar och fått behålla mat och boende efter att hon slutat, gjorde HD en samlad bedömning av agerandet mot båda makarna på grund av att de ansågs vara beroende av varandra. Därmed var rekvisitet uppfyllt i båda fallen.178 Mot denna bakgrund dömdes restaurangägaren för två fall av människoexploatering till villkorlig dom.179 Utöver NJA 2022 s. 23 finns sju mål från underrätterna om människoexploatering i form av arbete uppenbart orimliga villkor, vilka nedan beskrivs med fiktiva namn. Före NJA 2022 s. 23 hade endast ett sådant mål prövats. Det handlade om en kvinna från Mongoliet som arbetade på sin pojkväns familjerestaurang, där både tingsrätten och hovrätten friade de tilltalade från åtalet om människoexploatering (restaurangmålet).180 Efter NJA 2022 s. 23 har ytterligare sex mål prövats. I nagelsalongsmålet frikändes en person både i tingsrätten och hovrätten från att ha låtit personer från Vietnam utföra arbete på en nagelsalong under uppenbart orimliga villkor.181 I au pair 1-målet frikändes den tilltalade, både i tingsrätten och hovrätten, från åtalet om att ha exploaterat en au pair från Uganda under uppenbart orimliga villkor.182 I au pair 2-målet dömdes dock ett par för att ha exploaterat två filippinska kvinnor som au pairer i parets hem.183 177 NJA 2022 s. 23, p. 28–31. 178 Ibid, p. 32–33. 179 Ibid, p. 34–44. 180 Restaurangmålet (Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20; Hovrätten för västra Sverige dom 2020-12-09 i mål B 3677–20). Hovrätten gör enbart en särskild bedömning om rekvisitet ”arbete under uppenbart orimliga villkor”, i resterande delar hänvisas till tingsrättens dom. 181 Nagelsalongsmålet (Nacka tingsrätt dom 2022-05-05 i mål B 6903–18; Svea hovrätt dom 2024-01-17 i mål B 6941–22). Hovrätten gjorde ingen utredning, varför enbart tingsrättens dom kommer hänvisas till nedan. Notera även att enbart KL:s åtal som rör människoexploatering berörs (s. 64–97 i tingsrättens dom). 182 Au pair 1-målet (Attunda tingsrätt dom 2023-01-04 i mål B 4876–20; Svea hovrätt dom 2024-02-07 i mål B 1447–23). Hovrätten gjorde ingen utredning, varför enbart tingsrättens dom kommer hänvisas till nedan. 183 Au pair 2-målet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-09-07 i mål B 8170–22). 37 I skogsplanteringsmålet åtalades en person för att ha utnyttjat flera personer, främst från Indien, genom att låta dem arbeta med bland annat bygg- och skogsplanteringsarbete under uppenbart orimliga villkor. Den tilltalade frikändes från åtalen om grov människoexploatering, men dömdes för grovt bedrägeri.184 I städbolagsmålet åtalades en person för att ha, genom sitt bemanningsföretag, exploaterat utlänningar i städarbete under uppenbart orimliga villkor. Han frikändes i tingsrätten, men domen har överklagats till hovrätten.185 Till sist dömdes två personer i både tingsrätten och hovrätten för grov människoexploatering efter att ha exploaterat thailändska bärplockare i arbete under uppenbart orimliga villkor (bärplockarmålet).186 Tabell 1 sammanfattar samtliga åtta mål och visar i vilka fall rekvisiten har uppfyllts samt om det resulterade i fällande dom för människoexploatering, vilket det gjorde i tre av åtta mål. Nedan följer en närmare analys av domstolarnas bedömning av de olika rekvisiten. Tabell 1 Sammanfattning av mål om människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor. * Målen är överklagade till hovrätten respektive HD och har därför inte vunnit laga kraft. 5.3.2 Förhållandevis enkelt att bevisa användande av ett otillbörligt medel Rekvisitet användande av ett otillbörligt medel har varit det enklaste att bevisa i mål om människoexploatering. I sex av åtta mål fann domstolarna att åtminstone ett otillbörligt medel hade använts och i tre av målen kunde två otillbörliga medel styrkas. Det vanligaste otillbörliga medlet var utnyttjande av någons beroendeställning eller svåra situation, vilket kunde bevisas i sex mål. I fyra fall hade målsägandena vilseletts, men olaga tvång var inte aktuellt i något fall. 184 Skogsplanteringsmålet (Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20). 185 Städbolagsmålet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-10-24 i mål B 13845–22). Huvudförhandling har ännu inte hållits i hovrätten (Hovrätten för västra Sverige i mål B 7145–23). 186 Bärplockarmålet (Lycksele tingsrätt dom 2024-07-11 i mål B 583–23; Hovrätten för övre Norrland dom 2024-10-24 i mål B 835–24). Målet är överklagat till HD, men prövningstillstånd har ännu inte meddelats. 38 Vid bedömningen av rekvisitet vilseledande har domstolarna fokuserat på om den tilltalade förmedlat en felaktig uppfattning och om detta har varit avsikten redan från början samt vilken effekt vilseledandet haft på offrens beslut att acceptera arbetsvillkoren. I NJA 2022 s. 23 var det avgörande för bedömningen att den tilltalades avsikt redan från början varit att inte betala ut den utlovade lönen.187 HD påpekade att i förhandlingssituationer kan straffansvar främst utkrävas vid ett ”klart överskridande av den gräns” som anses rimlig. Ett sådant överskridande ansågs föreligga när någon förmår annan att utföra arbete mot en viss betalning, men redan vid avtalets ingående inte haft för avsikt att betala ut den överenskomna ersättningen.188 En liknande bedömning gjordes i bärplockarmålet, där de tilltalade lät målsägandena teckna anställningsavtal som utlovade kollektivavtalsenlig minimilön, men dock aldrig haft för avsikt att betala ut denna lön.189 Med andra ord beaktade domstolarna i dessa mål att målsägandena tagit arbete under falska premisser. I Au pair 2-målet använde tingsrätten en mer klassisk tolkning av vilseledande - att förmedla en oriktig uppfattning till annan. Målsägandena hade nämligen både fått felaktig information om samt undanhållits information om arbetsvillkoren. Till exempel hade den ena kvinnan utlovats två lediga helger per månad, medan den andra skulle få en dags ledighet per månad. De hade inte heller informerats om att de skulle sova i samma rum som barnen och att rummen var kameraövervakade. Dessutom fick de felaktig information om att anställningarna var lagliga. Tingsrätten påpekade att vilseledandet utgjorde ett centralt moment i exploateringen eftersom det måste ha påverkat deras beslut att acceptera de dåliga arbetsvillkoren.190 I skogsplanteringsmålet och städbolagsmålet ansågs rekvisitet inte vara uppfyllt eftersom vilseledandet enbart skett för att få målsägandena att komma till Sverige och därmed före de brottstidpunkterna som angivits för respektive åtal om människoexploatering. Det kunde inte heller visas att vilseledandet, sedan de väl kommit till Sverige, hade vidmakthållits eller använts som ett aktivt påtryckningsmedel.191 I städbolagsmålet uttalade domstolen att vilseledandet ”knappast i sig [kan] ha förmått dem att godta sämre arbetsvillkor än annars”,192 vilket antyder att det därtill saknades ett orsakssamband mellan vilseledandet och exploateringen. 187 NJA 2022 s. 23, p. 23. 188 Ibid, p. 16. 189 Bärplockarmålet (Lycksele tingsrätt dom 2024-07-11 i mål B 583–23, s. 59; Hovrätten för övre Norrland dom 2024-10-24 i mål B 835–24, s. 21). 190 Au pair 2-målet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-09-07 i mål B 8170–22, s. 25–27 och 31–33). 191 Skogsplanteringsmålet (Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20, s. 90); Städbolagsmålet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-10-24 i mål B 13845–22, s. 27 f). 192 Städbolagsmålet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-10-24 i mål B 13845–22, s. 28). 39 I Au pair 1-målet fann tingsrätten att inget vilseledande hade ägt rum eftersom parterna inte hade kommit överens om någon specifik lön.193 Jag instämmer här med Johanssons påpekande att detta resonemang kan anses vara problematiskt. Trots att ingen exakt summa hade angivits var det nämligen tydligt att en överenskommelse hade träffats om att någon typ av ersättning skulle utges, vilket aldrig gjordes.194 Vad vidare gäller bedömningen av rekvisitet utnyttjande av någons beroendeställning eller svåra situation har domstolarna fokuserat på målsägandens sårbarhet och hur den tilltalade utnyttjat den. Vanligtvis har en samlad bedömning gjorts, där beroendeställning och svår situation behandlats tillsammans eller med liknande faktorer i åtanke. I NJA 2022 s. 23 poängterade HD att situationen inte behöver vara kvalificerat svår och att bedömningen ska göras vid tillämpningen av övriga rekvisit.195 I detta fall beaktades att målsägandena nyligen anlänt till Sverige och att de hade dåliga språk- och samhällskunskaper.196 Det är omständlig- heter som varit återkommande i de flesta målen, men som däremot sällan ansetts vara ensamt tillräckliga.197 Avgörande i NJA 2022 s. 23 var att målsäganden riskerade att stå utan bostad eftersom det var den tilltalade som tillhandhöll bostaden.198 På denna grund kan därmed au pair 1-målet kritiseras, där domstolen enbart konstaterade att målsäganden haft ordnat boende, men dock inte tog hänsyn till att det var den tilltalades bostad.199 Johansson menar att domstolen borde ha beaktat att bostaden sannolikt varit avhängig att målsäganden arbetade enligt den tilltalades villkor, vilket kan ha skapat en så kallad ”förstärkt beroendeställning”.200 Faktorer som målsägandenas bakgrund, ekonomiska situation, anknytning till Sverige och om man skuldsatt sig för att komma hit har också beaktats i flera av målen.201 I vissa fall har både förhållandena i Sverige och i hemlandet bedömts.202 I flera fall har det dessutom bedömts som 193 Au pair 1-målet (Attunda tingsrätt dom 2023-01-04 i mål B 4876–20, s. 8–9). 194 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 15. 195 NJA 2022 s. 23, p. 17. 196 Ibid, p. 24–26. 197 Au pair 1-målet (Attunda tingsrätt dom 2023-01-04 i mål B 4876–20, s. 9); Nagelsalongsmålet (Nacka tingsrätt dom 2022-05-05 i mål B 6903–18, s. 77 f); Restaurangmålet (Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20, s. 23); Skogsplanteringsmålet (Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20, s. 91). 198 NJA 2022 s. 23, p. 25. 199 Au pair 1-målet (Attunda tingsrätt dom 2023-01-04 i mål B 4876–20, s. 9). 200 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 16. 201 Au pair 1-målet (Attunda tingsrätt dom 2023-01-04 i mål B 4876–20, s. 8 f); Bärplockarmålet (Lycksele tingsrätt dom 2024-07-11 i mål B 583–23, s. 60–61; Hovrätten för övre Norrland dom 2024-10-24 i mål B 835– 24, s. 21 och 23 f); Nagelsalongsmålet (Nacka tingsrätt dom 2022-05-05 i mål B 6903–18, s. 77); NJA 2022 s. 23, p. 24–26; Restaurangmålet (Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20, s. 23); Skogsplanteringsmålet (Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20, s. 90 f); Städbolagsmålet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-09-07 i mål B 8170–22, s. 28 och 33). 202 Au pair 2-målet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-09-07 i mål B 8170–22, s. 28); Bärplockarmålet (Lycksele tingsrätt dom 2024-07-11 i mål B 583–23, s. 60). 40 försvårande om personen olovligen har vistats och arbetat i Sverige.203 I många fall handlade bedömningen om huruvida målsägandena haft begränsade alternativ som gjorde att de i praktiken inte haft något annat väl än att arbeta hos den tilltalade.204 I exempelvis au pair 2- målet ansåg tingsrätten att målsägandena saknade andra rimliga alternativ eftersom de bland annat var i behov av pengarna, saknade annat boende, saknade arbetstillstånd och var bundna till anställningen under en längre tid.205 I skogsplanteringsmålet beaktades framförallt att målsägandenas arbets- och uppehållstillstånd var knutna till arbetet hos den tilltalade samt att de skuldsatt sig för att få tillstånden, liksom deras beroende av arbetsgivarens boende.206 I vissa fall har dock bedömningen av detta rekvisit brustit. I restaurangmålet konstaterade domstolen enbart att målsäganden befunnit sig i en beroendeställning utan att ange någon närmare motivering.207 I nagelsalongsmålet ansåg tingsrätten att målsägandena befunnit sig i en beroendeställning till arbetsgivaren, som var ”starkare än vad som normalt är förekommande på arbetsmarknaden”,208 men vad som menas med detta är mycket oklart. Jag tolkar det som att slutsatsen tycks baseras på att målsägandenas uppehållstillstånd var knutna till arbetsgivaren, vilket begränsade deras möjligheter att söka annat arbete. Sammanfattningsvis kan konstateras att det verkar förhållandevis enkelt att bevisa att den tilltalade använt sig av ett otillbörligt medel vid exploateringen. Vidare är det intressant att samtliga fall där det kunde bevisas att två otillbörliga medel hade använts ledde till fällande dom, det vill säga att målsägandena både vilseletts och att deras beroendeställning eller svåra situation utnyttjats. Jämförelsevis ledde inga av de fall där endast ett otillbörligt medel kunde styrkas till fällande dom. Detta skulle kunna kopplas till det höga krav som domstolarna ställer på exploateringsrekvisitet, se 5.3.4 nedan, eftersom domstolarna i två av målen just beaktade att flera otillbörliga medel hade använts vid bedömningen av exploateringsrekvisitet.209 Samtidigt som det alltså verkar vara relativt enkelt att bevisa att ett otillbörligt medel använts, kan denna bedömning också få betydelse senare när exploateringsrekvisitet prövas. 203 Au pair 2-målet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-09-07 i mål B 8170–22, s. 28); Bärplockarmålet (Lycksele tingsrätt dom 2024-07-11 i mål B 583–23, s. 91); Restaurangmålet (Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20, s. 23); Skogsplanteringsmålet (Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20, s. 90–91). 204 Au pair 2-målet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-09-07 i mål B 8170–22, s. 28); Nagelsalongsmålet (Nacka tingsrätt dom 2022-05-05 i mål B 6903–18, s. 77 f); NJA 2022 s. 23, p. 24; Skogsplanteringsmålet (Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20, s. 90 f). 205 Au pair 2-målet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-09-07 i mål B 8170–22, s. 29 f och 34 f). 206 Skogsplanteringsmålet (Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20, s. 90–92). 207 Restaurangmålet (Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20, s. 23). 208 Nagelsalongsmålet (Nacka tingsrätt dom 2022-05-05 i mål B 6903–18, s. 77). 209 Bärplockarmålet (Lycksele tingsrätt dom 2024-07-11 i mål B 583–23, s. 61 f; Hovrätten för övre Norrland dom 2024-10-24 i mål B 835–24, s. 24 f); NJA 2022 s. 23, p. 32–34. 41 5.3.3 Svårigheter med att bevisa uppenbart orimliga villkor I hälften av målen ogillades åtalen delvis på grund av att det inte kunnat styrkas att villkoren som målsägandena arbetat under varit uppenbart orimliga. Domstolarna har generellt gjort en helhetsbedömning av om arbetsvillkoren varit uppenbart orimliga, där det verkar krävas att flera faktorer samverkar för att villkoren i tillräcklig grad ska anses avvika från vad som är normalt på arbetsmarknaden. I de fall rekvisitet inte ansågs uppfyllt var de vanligaste orsakerna till det att villkoren visserligen varit orimliga men dock inte uppenbart orimliga,210 eller att bevis- ningen i vissa delar inte varit tillräcklig för att styrka de faktiska förhållandena.211 I NJA 2022 s. 23 framhöll HD att arbetsvillkor är att betrakta som uppenbart orimliga först när de på ett påtagligt sätt avviker från vad som är normalt för liknande arbete, där gällande lagstiftning och kollektivavtal ska beaktas. HD påpekade också vikten av att villkoren ska vara uppenbart orimliga och att när det gäller lön krävs att avvikelsen är betydande.212 I samtliga mål utgjorde just ersättningen ett viktigt villkor vid bedömningen. Hänsyn togs både till lön och andra ersättningar, såsom fri kost och boende. I flera av fallen jämfördes den ersättning som erhållits med kollektivavtalsenlig lön.213 I NJA 2022 s. 23 ansågs en lön som understeg hälften av kollektivavtalsenlig lön utgöra ett uppenbart orimligt villkor.214 Tingsrätten lutade sig mot samma mått i städbolagsmålet.215 I nagelsalongsmålet bedömdes även den omständighet att målsäganden fått återbetala en del av lönen till arbetsgivaren som ett orimligt villkor.216 Arbetstid och avsaknad av vila, pauser eller längre ledighet har också varit av avgörande betydelse för om domstolarna ansett att villkoren varit uppenbart orimliga. I till exempel au pair 2-målet var det avgörande att arbetstiden varat 24 timmar om dygnet alla dagar i veckan, tillsammans med en utebliven eller mycket begränsad ledighet.217 Ofta har även bedömts i hur stor utsträckning villkoren avvikit från arbetsrättsliga lagar. I NJA 2022 s. 23 ansågs 69 timmar 210 Restaurangmålet (Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20, s. 24–25; Hovrätten för västra Sverige dom 2020-12-09 i mål B 3677–20, s. 7 f); Nagelsalongsmålet (Nacka tingsrätt dom 2022-05-05 i mål B 6903–18, s. 79–80); Skogsplanteringsmålet (Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20, s. 92–102). 211 Au pair 1-målet (Attunda tingsrätt dom 2023-01-04 i mål B 4876–20, s. 9); Restaurangmålet (Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20, s. 24–25; Hovrätten för västra Sverige dom 2020-12-09 i mål B 3677– 20, s. 7 f); Skogsplanteringsmålet (Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20, s. 92–102). 212 NJA 2022 s. 23, p. 19. 213 NJA 2022 s. 23, p. 28–29; Nagelsalongsmålet (Nacka tingsrätt dom 2022-05-05 i mål B 6903–18, s. 79); Restaurangmålet (Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20, s. 24–25; Hovrätten för västra Sverige dom 2020-12-09 i mål B 3677–20, s. 7 f); Städbolagsmålet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-10-24 i mål B 13845– 22, s. 29). 214 NJA 2022 s. 23, p. 28–30. 215 Städbolagsmålet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-10-24 i mål B 13845–22, s. 29). 216 Nagelsalongsmålet (Nacka tingsrätt dom 2022-05-05 i mål B 6903–18, s. 79). 217 Au pair 2-målet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-09-07 i mål B 8170–22, s. 29). 42 per vecka utan sammanhängande ledighet klart överstiga vad som tillåts enligt arbetstidslagen, varför det utgjorde ett uppenbart orimligt villkor.218 I restaurangmålet påpekade tingsrätten emellertid att avvikelse från lagar inte ensamt är tillräckligt för att villkoren ska bedömas som uppenbart orimliga.219 Detsamma framgick i nagelsalongsmålet, där domstolen ansåg att det var orimligt att de arbetade mer övertid och hade mindre ledighet än vad lagstiftningen medgav, men att det inte gjorde villkoren uppenbart orimliga.220 I bärplockarmålet jämförde hovrätten istället med vad gällande kollektivavtal föreskrev om arbetstid, där 80 timmar i veckan utan några lediga dagar påtagligt översteg vad som tilläts enligt kollektivavtalet.221 Dåliga boendeförhållanden har likaså beaktats i några av målen. I till exempel au pair 2-målet ansågs det faktum att målsägandena bodde i små rum, tillsammans med den tilltalades barn och under kameraövervakning, bidra till att villkoren ansågs uppenbart orimliga.222 I städbolags- målet användes boendeförhållandena istället för att räkna ner värdet av bostadsförmånen, med tanke på trångboddhet, otillräckliga sanitära förhållanden och kameraövervakning.223 Under- måliga boendeförhållanden beaktades dessutom i bärplockarmålet.224 Sammanfattningsvis verkar det krävas att flera olika faktorer samverkar för att villkoren i tillräcklig grad ska avvika från vad som är normalt på arbetsmarknaden. Även om utredningarna varit utförliga verkar utfallen bero på att man uppställt höga krav för att villkoren ska anses vara uppenbart orimliga eller på att man ansett att åklagaren inte lyckats bevisa de faktiska förhållandena. Det som inledningsvis skisserades i uppsatsen, nämligen svårigheterna att samla bevis och få offren att medverka vid utredningarna,225 får alltså tydliga avtryck i rättspraxis. 5.3.4 Graden av integritetskränkning är avgörande för fällande dom Det svåraste rekvisitet att bevisa och därmed det rekvisit som i största grad varit avgörande för fällande dom verkar vara exploateringsrekvisitet; åklagaren lyckades endast i tre av målen. Vid bedömningen beaktade domstolarna om exploateringen varit tillräckligt integritetskränkande för att anses utgöra ett brott mot offrets frihet och frid. 218 NJA 2022 s. 23, p. 30. 219 Restaurangmålet (Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20, s. 24–25; Hovrätten för västra Sverige dom 2020-12-09 i mål B 3677–20, s. 7 f), där hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning. 220 Nagelsalongsmålet (Nacka tingsrätt dom 2022-05-05 i mål B 6903–18, s. 79 f). 221 Bärplockarmålet (Hovrätten för övre Norrland dom 2024-10-24 i mål B 835–24, s. 24). 222 Au pair 2-målet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-09-07 i mål B 8170–22, s. 29 och 34). 223 Städbolagsmålet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-10-24 i mål B 13845–22, s. 29). 224 Bärplockarmålet (Lycksele tingsrätt dom 2024-07-11 i mål B 583–23, s. 59–61; Hovrätten för övre Norrland dom 2024-10-24 i mål B 835–24, s. 23). 225 Se avsnitt 3.2 ovan. 43 I NJA 2022 s. 23 påpekade HD att rekvisitet ska bedömas utifrån bestämmelsens syfte, vilket är att straffa angrepp på personers frihet, frid och mänskliga värdighet. För straffbarhet måste gärningen enligt HD ha ”ett inte obetydligt inslag av integritetskränkning”.226 Det krävs en helhetsbedömning av situationen, vilken enligt HD inte kan vara fristående från bedömningen av övriga rekvisit. Gärningspersonens avsikter, hur länge utnyttjandet pågått och hur offret behandlats och bemötts under tiden är faktorer som bör övervägas. Mot denna bakgrund tog HD i fallet hänsyn till att flera otillbörliga medel använts, att arbetsvillkoren varit orimliga på flera olika punkter, att utnyttjandet pågått under en relativt lång tid och att påtryckningarna från den tilltalade bidrog till att upprätthålla situationen.227 Johansson sammanfattar det som att HD gör en samlad bedömning snarare än att söka efter integritetskränkningen i en enskild faktor.228 I bärplockarmålet gjordes en mycket lik bedömning, där hänsyn togs till att flera otillbörliga medel använts, att villkoren varit uppenbart orimliga både i fråga om lön och arbetstid, tidsramen för utnyttjandet liksom påtryckningarna från den tilltalade.229 I au pair 1-målet tog tingsrätten också hänsyn till ett flertal omständigheter, även om slutsatsen var att gärningarna inte varit tillräckligt integritetskränkande. Exempelvis var det avgörande att arbetsför- hållandena och lönen inte hade styrkts, att målsäganden hade kost och logi hos den tilltalade, att målsäganden talade engelska samt att om anställningen upphörde riskerade hon endast att få återvända till hemlandet.230 I resterande fall gjorde domstolarna dock inte en sådan samlad bedömning, utan de sökte snarare efter integritetskränkningen i en avskild faktor. I au pair 2-målet tog domstolen visserligen hänsyn till att utnyttjandet avseende den ena målsäganden pågått under en längre tid, men det avgörande var snarare att de hade utsatts för konstant kameraövervakning. Detta ansågs ha berövat deras rätt till privatliv.231 I städbolagsmålet fann domstolen att det enda integritetskränkande inslaget var kameraövervakningen på arbetstagarnas boende, vilket inte ansågs tillräckligt för att utgöra exploatering. Domstolen vägde emellertid inte in andra omständigheter eller sina tidigare slutsatser om att arbetstagarna till exempel hade vilseletts och 226 NJA 2022 s. 23, p. 21. 227 NJA 2022 s. 23, p. 21 och 32–34; Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 20–21. 228 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 20 f. 229 Bärplockarmålet (Lycksele tingsrätt dom 2024-07-11 i mål B 583–23, s. 61 f; Hovrätten för övre Norrland dom 2024-10-24 i mål B 835–24, s. 24 f). 230 Au pair 1-målet (Attunda tingsrätt dom 2023-01-04 i mål B 4876–20, s. 9); Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 21. 231 Au pair 2-målet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-09-07 i mål B 8170–22, s. 30 f och 35); Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 17 och 20. 44 att arbetsvillkoren varit uppenbart orimliga både vad avsåg lön och boendeförhållanden.232 I nagelsalongsmålet tog domstolen istället fasta på att syftet med exploateringen uteslutande var ekonomisk liksom att målsägandena inte själva upplevde sig kränkta på arbetet.233 Här bör nämnas att HD i NJA 2022 s. 23 visserligen uttalade att om agerandet enbart begränsar sig till ett ekonomiskt utnyttjande ska ansvaret istället bedömas enligt andra bestämmelser, men de tydliggjorde därtill att en helhetsbedömning av samtliga omständigheter alltid måste göras.234 I vissa fall har domstolarnas bedömning av exploateringsrekvisitet brustit på andra grunder. I skogsplanteringsmålet angav domstolen utan ytterligare motivering att åklagaren inte lyckats visa att arbetet varit tillräcklig integritetskränkande.235 I restaurangmålet tolkade tingsrätten felaktigt in det exploateringssyfte som krävs för brottet människohandel. De tog fasta på att syftet med att kvinnans inbjöds till Sverige inte var att utnyttjas som arbetskraft utan för att leva med sin pojkvän, men exploateringen när kvinnan väl kommit till Sverige bedömdes inte.236 Sammanfattningsvis kan konstateras att exploateringsrekvisitet har varit det svåraste att bevisa i rättspraxis. Enligt Sonnsjö Andersson går gränsen för straffbarhet inte vid bedömningen av det otillbörliga medlet eller nyttjandeaktiviteten, utan det avgörande är istället om agerandet har utgjort exploatering.237 Utöver de bevissvårigheterna som finns har domstolarna nämligen krävt en hög grad av integritetskränkning för att rekvisitet ska anses uppfyllt. HD fastslog, som tidigare sagts, att gärningen måste ha ett ”inte obetydligt inslag av integritetskränkning”.238 Även fast detta inte uttryckligen framgår av förarbetena, är slutsatsen enligt mig rimlig utifrån att det ska vara fråga om ett användande som utgör ett angrepp på offrets frihet och frid. Däremot instämmer jag med Johansson att det är oklart vad som faktiskt utgör ett ”inte obetydligt inslag av integritetskränkning” och var i brottsförloppet detta ska eftersökas; i det otillbörliga medlet, i exploateringen eller i båda delarna?239 Johansson anser att det är oklart om lagstiftaren kräver ett särskilt krav på angrepp på den enskildes frihet och frid under själva exploateringen, utöver det otillbörliga medlet. Hon 232 Städbolagsmålet (Göteborgs tingsrätt dom 2023-10-24 i mål B 13845–22, s. 30); Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 21. 233 Nagelsalongsmålet (Nacka tingsrätt dom 2022-05-05 i mål B 6903–18, s. 80); Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 21. 234 NJA 2022 s. 23, p. 21 och 32. 235 Skogsplanteringsmålet (Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20, s. 93). 236 Restaurangmålet (Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20, s. 25); Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 13. 237 Sonnsjö Andersson, ”Straffbar exploatering i arbete?”, s. 618. 238 NJA 2022 s. 23, p. 21. 239 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 10. 45 hänvisar till förarbetena,240 där det framgår att ”[e]xploatering av en person utgör alltid en mer eller mindre omfattande kränkning av den utsattes personliga integritet.”241 Menar man med detta att en styrkt exploatering alltid innebär en integritetskränkning eller att en fristående integritetskränkning behöver styrkas för att det ska bedömas som exploatering? Det verkar som att HD såg integritetskränkningen som ett självständigt krav som kan uppfyllas på olika sätt; genom det otillbörliga medlet, om det är tillräckligt svårt, genom exploateringen eller som en fristående del som offret fått utstå under tiden denne blivit exploaterad. Detta innebär att även om det styrks att ett otillbörligt medel har använts, räcker inte detta alltid för att visa att en kränkning av offrets frihet och frid också har skett. Johansson understryker att HD därigenom har ställt högre krav på integritetskränkning vid människoexploatering än vad de tidigare har gjort vid tillämpning av brottet människohandel.242 Min tolkning av förarbetena är dock att rekvisitet otillbörligt medel redan täcker in kravet på att det ska finnas ett angrepp på frihet och frid och att exploateringsrekvisitet istället handlar om att visa att utnyttjandet varit otillbörligt. Under motiveringen till rekvisitet otillbörligt medel uttalas nämligen att ”[d]en nya regleringen föreslås träffa gärningar […] som är tillräckligt allvarliga för att de ska kunna sägas utgöra ett angrepp på offrets frihet och frid. Regeringen ser därför […] ett behov av att det uppställs ett krav på användande av ett otillbörligt medel i den nya straffbestämmelsen.”243 Under exploateringsrekvisitet verkar förarbetena istället enbart påpeka att användningen av personen i det enskilda fallet ska framstå som otillbörlig, men däremot inte uppställa ett ytterligare krav på integritetskränkning i just detta rekvisit.244 Det kan därför ifrågasättas om HD:s tolkning går utöver vad lagstiftaren avsåg. Därutöver verkar underrätterna, enligt Johansson, ställa ännu högre krav än HD på exploateringsrekvisitet. Detta går emot syftet med att införa brottet, vilket var att täcka in fler och mindre allvarliga fall av exploatering.245 Slutsatsen är därmed att även om HD:s tolkning av exploateringsrekvisitet kan framstå som rimlig har det resulterat i att domstolarna verkar överdriva betydelsen av kravet på integritetskränkning för att rekvisitet ska vara uppfyllt. 240 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 10. 241 Prop. 2017/18:123 s. 47. 242 NJA 2022 s. 23, p. 22; Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 10; Jämställdhetsmyndigheten, Varför döms så få för människohandel? (Göteborg: Jämställdhetsmyndigheten), 2024. https://jamstalldhetsmyndigheten.se/aktuellt/publikationer/varfor-doms-sa-fa- for-manniskohandel/ (Hämtad 2024-10-18), s. 7. 243 Prop. 2017/18:123 s. 42. 244 Ibid, s. 59. 245 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 4, och 20 f. 46 5.4 Praktiska utmaningar vid utredning av människoexploatering I kapitel 3 framgick att arbetskraftsexploatering är ett utbrett och mycket allvarligt problem. Samtidigt har endast åtta mål prövats i domstol rörande människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor, varav enbart tre resulterade i fällande dom. Rättsfallsanalysen visade att dessa utmaningar inte bara beror på tolkningssvårigheter, utan även på problem som föreligger vid utredningen, inte minst vad gäller bevisningen. Flera aktörer har påpekat att risken för arbetsgivare att straffas är närmast obefintlig, trots att människoexploatering utgör en av de allvarligaste formerna av arbetslivskriminalitet.246 FRA har därtill identifierat just låg risk för rättsliga påföljder som en avgörande faktor för att arbetskraftsexploatering ska spridas i ett land.247 I det följande kommer en översikt ges över de praktiska utmaningarna som olika aktörer upplever vad gäller utredningen och tillämpningen av människoexploateringsbrottet. Först och främst finns det, som vi såg i 3.2, stora svårigheter med att upptäcka brottsligheten samtidigt som offren av olika anledningar själva sällan söker hjälp. Polismyndigheten påpekar att verksamheten i sig vanligtvis är laglig och att allt ser lagligt ut på pappret samtidigt som exploateringen är dold. Detta är något som skiljer sig från andra exploateringsärenden, såsom sexuell exploatering eller tiggeri där verksamheten i sig ofta är olaglig. Något som ytterligare försvårar upptäckten är att det inte sällan rör sig om komplexa verksamheter, med komplicerade företagskonstellationer, många underentreprenörer och utstationerade arbetstagare.248 Polismyndigheten, Jämställdhetsmyndigheten, Riksrevisionen, Byggmarknadskommissionen och Utredningen anför alla att den främsta orsaken till att så få döms för människoexploatering är att bestämmelsen är onödigt komplex och svår att tillämpa i praktiken.249 Framförallt har man ansett det vara svårt att tillämpa rekvisitet ”uppenbart orimliga villkor” eftersom det är svårt att veta vart gränsen för straffbarhet går, såsom vad som utgör en tillräckligt låg lön.250 Men svårigheter har även upplevts avseende både rekvisitet användande av ett otillbörligt 246 Jämställdhetsmyndigheten, Regionkoordinatorernas statistik om människohandel och människoexploatering 2023, s. 7; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 36; SOU 2021:88 s. 113 f. 247 FRA, Severe labour exploitation, s. 44. 248 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 25; SOU 2021:88 s. 114 f och 119; Åklagarmyndigheten, ”Är biltvätten för billig? Det kan röra sig om ett brott”. 249 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 141 f; Jämställdhetsmyndigheten, Varför döms så få för människohandel?, s. 2; Polismyndigheten, Människohandel för sexuella och andra ändamål – lägesrapport 24, (Stockholm: Polismyndigheten), 2022. https://polisen.se/aktuellt/publikationer/?lpfm.cat=424 (Hämtad 2024-11- 20), s. 16; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 36 f; SOU 2021:88 s. 143. 250 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 140–143; Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 25; Polismyndigheten, Lägesrapport 24, s. 16; SOU 2021:88 s. 119. 47 medel, eftersom det ställer höga krav på offrets medverkan, och exploateringsrekvisitet, på grund av det höga krav på integritetskränkning som domstolarna har uppställt.251 Den största problematiken verkar ligga i svårigheterna att bevisa de faktiska förhållandena. Detta beror i första hand på att offren sällan vill medverka i utredningarna, bland annat på grund av risken att behöva lämna Sverige och på deras beroende av anställningen för sin försörjning. Eftersom exploateringen sker i skymundan är det dessutom svårt att styrka förhållandena på andra sätt.252 Något som ytterligare försvårar utredningen är som sagt att det dessutom ofta rör sig om komplexa verksamheter och komplicerade ekonomiska- och internationella för- hållanden. På samma sätt saknas det inte sällan transaktioner, skriftliga avtal eller annan dokumentation, vilket gör det svårt att fastställa exempelvis lön och arbetstid. Därutöver krävs det i många fall att arbetsförhållandena dokumenteras under en längre tid, vilket gör det svårt att i efterhand samla in information. Samtidigt är målen generellt sett omfattande, med många målsäganden som dessutom ofta behöver tolk.253 Dessa faktorer gör att utredningarna kräver stora resurser och är mycket komplicerade.254 Detta, tillsammans med de höga beviskraven som domstolarna har uppställt, skulle kunna bidra till att så få förundersökningar leder till åtal.255 Utöver bevissvårigheter läggs utredningarna ibland ned av andra orsaker. Detta är exempelvis fallet när personer uppger sig ha fått betala för sina arbetserbjudanden. Det går enligt polisen inte direkt att anse som människoexploatering och om det inte går att hänföra till något annat brott, såsom bedrägeri eller ocker, leder det sällan till någon åtgärd.256 Detsamma gäller fall där arbetstagarna varit införstådda med arbetsvillkoren när de tog anställningen. Då har inte människoexploateringsbrottet kunnat användas eftersom det saknats ett otillbörligt utnyttjande, vilket gjort att polisen lagt ner ärendet.257 Brottet har inte heller kunnat tillämpas i fall där anmälan enbart avser obetald lön, eftersom det snarare är en civilrättslig fråga.258 251 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 142 f; Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 10; Jämställdhetsmyndigheten, Varför döms så få för människohandel?, s. 7 och 12; SOU 2021:88 s. 253 och 259. 252 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 25–27; Jämställdhetsmyndigheten, Varför döms så få för människohandel?, s. 2 och 10; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 36 f; SOU 2021:88 s. 113 f, 143 och 253; Åklagarmyndigheten, ” Är biltvätten för billig? Det kan röra sig om ett brott”. 253 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 25–27; SOU 2021 88 s. 120; Åklagarmyndigheten, ”Är biltvätten för billig? Det kan röra sig om ett brott”. 254 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 6 och 25 f; SOU 2021:88 s. 119 och 177; Åklagarmyndigheten, ”Är biltvätten för billig? Det kan röra sig om ett brott”. 255 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2020, s. 36. 256 SOU 2021:88 s. 175. 257 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 142 f; SOU 2021:88 s. 157, 253 och 259. 258 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 25–27. 48 Slutligen är en annan bidragande orsak till få fällande domar troligtvis den bristande kunskap som finns hos domstolarna, vilket gör att lagstiftningen tolkas och tillämpas på olika sätt. Eftersom få mål når domstol är erfarenheten av att tillämpa lagstiftningen väldigt begränsad.259 Även polisen och åklagarna uppges ha bristande kunskaper om lagstiftningen, vilket kan vara en bidragande faktor till att så få förundersökningar leder till åtal. Att polis och åklagare saknar resurser försvårar dessutom ytterligare förmågan att upptäcka och effektivt utreda brotten.260 Framförallt finns det okunskap om offrens utsatta situation och om de maktförhållandena som råder mellan förövare och offer, vilket enligt Jämställdhetsmyndigheten exempelvis har lett till att omständigheter som borde tolkas såsom integritetskränkande inte ansetts vara det.261 Jämställdhetsmyndigheten sammanfattar det som att lagstiftningen i sig skulle kunna vara en underliggande orsak till de få fällande domarna om människoexploatering. Lagstiftningens komplexitet gör att den är mycket svår att tillämpa i praktiken och många handlingar som borde falla under bestämmelsen lagförs inte. Myndigheten hävdar därför att lagstiftningen behöver förenklas för att kunna lagföra de gärningar som bestämmelsen är avsedd att omfatta.262 5.5 Slutsatser om rättsläget och lagstiftningens effektivitet Analysen av rättspraxis och de praktiska utmaningarna vid tillämpningen har visat att det finns problem i hela processen vad gäller att lagföra arbetsgivare för människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor. Det börjar i svårigheterna att upptäcka och utreda fallen, där framförallt offrens ovilja att medverka och bristen på alternativa sätt att samla bevis, tillsammans med kunskaps- och resursbrister, gör att få förundersökningar leder till åtal. När åtal väl har väckts har domstolarna uppställt höga beviskrav, framförallt i fråga om att styrka att villkoren varit ”uppenbart orimliga” och i synnerhet att gärningarna utgjort en tillräcklig integritetskränkning. Detta leder sammantaget till få fällande domar, vilket gör att arbetsgivare som utnyttjar arbetstagare undgår straffrättsligt ansvar samtidigt som utsatta arbetstagare lämnas utan skydd. Därmed visar analysen att nuvarande straffbestämmelse är otillräcklig för att kunna hantera arbetskraftsexploatering, vilket motiverar behovet av att överväga om en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering skulle kunna öka effektiviteten. 259 Jämställdhetsmyndigheten, Varför döms så få för människohandel?, s. 2, 10 och 12; SOU 2021:88 s. 143. 260 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2024, s. 6 och 27; Jämställdhetsmyndigheten, Varför döms så få för människohandel?, s. 10 och 12; Riksrevisionen, Statens insatser mot exploatering av arbetskraft, s. 36 f; SOU 2021:88 s. 143. 261 Jämställdhetsmyndigheten, Varför döms så få för människohandel?, s. 12. 262 Ibid, s. 11. 49 6 Införa en straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering? I detta kapitel analyseras två lagförslag om att införa en särskild straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering. Efter att förslagen presenterats utvärderas även fördelar och nackdelar samt potentiella effekter med att införa ett sådant brott. Diskussionen bygger på den utredning som tidigare gjorts i uppsatsen, särskilt den rättsfallsanalys som gjordes i föregående kapitel. Brottets effekter på den svenska arbetsmarknadsmodellen lämnas däremot till nästa kapitel. 6.1 Lagförslagen om exploatering av utländsk arbetskraft respektive arbetskraftsexploatering 6.1.1 Behovet av en ny straffbestämmelse Både rättsfallsanalysen och den övriga analysen har visat på stora svårigheter att med nuvarande straffbestämmelse hålla en arbetsgivare ansvarig för människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor. Detta beror på att bestämmelsen är komplex och svår- tillämpad, men likaså på att det finns betydande bevissvårigheter. Framförallt krävs det att offret medverkar i utredningen för att kunna styrka förhållandena i det enskilda fallet.263 Dessa faktorer, tillsammans med de höga beviskraven som domstolarna har uppställt,264 gör att det idag är nästintill omöjligt att fälla arbetsgivare som exploaterar arbetstagare till straffrättsligt ansvar. Därutöver såg vi i 4.2 att de arbetsrättsliga regelverken också uppvisar stora brister vad gäller att motverka arbetskraftsexploatering. Där påpekades det dessutom att även om det är centralt att det finns regelverk som förebygger att exploatering uppstår, är det minst lika viktigt att det finns effektiv lagstiftning som kan lagföra förövare när exploatering likväl har skett. Mot bland annat denna bakgrund har två lagförslag presenterats om en ny straffbestämmelse som specifikt riktar in sig på arbetskraftsexploatering. Utredningen föreslog att införa ett nytt brott om exploatering av utländsk arbetskraft som skulle lyda: ”Den som, i annat fall än som avses i 4 kap. 1 a eller 1 b § BrB, exploaterar en utlänning i arbete under uppenbart orimliga villkor, döms för exploatering av utländsk arbetskraft till fängelse i högst två år.”265 Bygg- marknadskommissionen föreslog istället ett nytt brott om arbetskraftsexploatering som skulle aktualiseras ”när någon låter en person arbeta till uppenbart oskäliga villkor i förhållande till vad som brukar gälla för motsvarande arbete i Sverige.”266 263 Se särskilt avsnitt 5.4 ovan. 264 Se avsnitt 5.3 ovan. 265 SOU 2021:88 s. 253. 266 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 137. 50 Till skillnad från brottet människoexploatering skulle, enligt båda förslagen, det nya brottet inte kräva att gärningspersonen använt sig av något otillbörligt medel.267 Därutöver innebar Byggmarknadskommissionens förslag att rekvisitet ”uppenbart orimliga villkor” skulle ersättas med ”uppenbart oskäliga villkor”.268 Slutligen skulle Utredningens förslag endast träffa utländsk arbetskraft,269 medan Byggmarknadskommissionens förslag skulle gälla generellt.270 6.1.2 Överväganden bakom införande av en ny straffbestämmelse För att motivera en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering har liknande argument- ation förts som när brottet människoexploatering infördes, nämligen att befintliga bestämmelser inte på ett ändamålsenligt sätt täcker in alla sätt som exploatering kan ske på. Utredningen lyfte framförallt fram att även om brottet människoexploatering redan idag är avsett att täcka in flera av de förfaranden där arbetskraftsinvandrare utnyttjas förekommer det betydande tillämpnings- problem som gör att bestämmelsen inte har fått den avsedda effekten. Utredningen övervägde möjligheten att justera rekvisiten i nuvarande bestämmelse i syfte att minska tillämpnings- svårigheterna, men konstaterade att det inte var möjligt. Detta framförallt på grund av att människoexploatering har ett vidare tillämpningsområde än enbart exploatering i arbete och en ändring skulle därmed kunna få oönskade och oförutsägbara effekter på andra former av exploatering.271 Dessutom påpekades att Gängbrottsutredningen har föreslagit att människo- exploateringsbrottet ska utvidgas till att omfatta även exploatering i kriminella verksamheter, vilket skulle kunna krocka med Utredningens föreslagna förändringar.272 Vidare övervägde Utredningen förändringar i UtlL. De tog bland annat upp tidigare utredningar som har föreslagit att införa sanktioner mot arbetsgivare som inte lever upp till de villkor som angetts i anställningserbjudandet. Dessa förslag har inte genomförts bland annat eftersom 6 kap. 2 § UtlL har ansetts vara för oprecis och otydlig för att kunna ligga till grund för en sanktion. Utredningen påpekade också att det inte i sig kan vara brottsligt att anställningsvillkoren ändras i förhållande till anställningserbjudandet eller avtalet eftersom vare sig erbjudandet eller avtalet är bindande. Utredningen drog därmed slutsatsen att det krävs ett nytt brott som specifikt reglerar exploatering av personer inom arbetslivet och som knyter an till sina egna självständiga och förutsebara rekvisit. Det ansågs viktigt att det finns effektiv lagstiftning som kriminaliserar 267 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 141 f; SOU 2021:88 s. 253. 268 Ibid, s. 141 f. 269 SOU 2021:88 s. 253 f. 270 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 141 f. 271 SOU 2021:88 s. 252. 272 SOU 2021:88 s. 252 som hänvisar till SOU 2021:68 Skärpta straff för brott i kriminella nätverk, se s. 250. 51 gärningar som innebär utnyttjande av andra människor genom att låta dem arbeta under uppenbart orimliga villkor.273 Utredningens främsta avsikter med att införa ett nytt brott är att minska svårigheterna med att upptäcka, utreda och lagföra fall av arbetskraftsexploatering.274 Byggmarknadskommissionen instämde i Utredningens motivering och framhöll särskilt att det är otillfredsställande att det allmänna i dagsläget har begränsade möjligheter att säkerställa att arbetstagare har skäliga arbetsvillkor. Arbetsmarknadens parter ansvarar idag inte bara för att förhandla fram villkoren, utan även för att övervaka och vid behov ingripa med civilrättsliga medel mot arbetsgivare som tillämpar dåliga villkor. De ansåg att bristen på statlig kontroll är extra problematisk i situationer som inte omfattas av kollektivavtal. Byggmarknads- kommissionen menade att, även om den svenska arbetsmarknadsmodellen i grunden fungerar bra, måste staten kunna ingripa i de fall där modellen uppenbart inte räcker till. Detta i synnerhet eftersom det inte är olagligt att avtala om låga löner och andra dåliga villkor i Sverige. Det föreslagna nya brottet skulle skapa sådana möjligheter att komplettera den svenska arbets- marknadsmodellen och göra det enklare för staten att ingripa mot arbetsgivare som tillämpar villkor som tydligt avviker från vad som kan anses skäligt enligt svenska kollektivavtal.275 6.1.3 Straffbestämmelsens utformning För det första innebar Utredningens förslag att kriminaliseringen endast skulle träffa utländsk arbetskraft eftersom kartläggningen visade att arbetskraftsexploatering främst drabbar denna grupp. Utländska arbetstagare befinner sig nämligen ofta i en mer utsatt situation och är mer beroende av sin arbetsgivare än svenska arbetstagare.276 Byggmarknadskommissionen hävdade emellertid att det inte finns någon anledning att göra skillnad på om arbetstagaren är svensk eller utländsk och menade därför att bestämmelsen borde gälla generellt.277 Den kanske största skillnaden mot människoexploateringsbestämmelsen är att båda förslagen innebär att rekvisitet användande av ett otillbörligt medel skulle tas bort. Brottet skulle således omfatta all exploatering i arbete, utan krav på att arbetsgivaren använt tvång, vilseledande eller utnyttjat arbetstagarens situation.278 De ansåg nämligen att även om det objektivt sett går att visa att arbetsvillkoren varit orimliga är det idag, utan offrets vittnesmål, svårt att bevisa att arbetsgivaren använt något otillbörligt medel. Detta är särskilt problematiskt när arbetstagaren 273 SOU 2021:88 s. 252. 274 Ibid, s. 305 f. 275 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 137 f. 276 SOU 2021:88 s. 253 f. 277 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 141 f. 278 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 141 f; SOU 2021:88 s. 253. 52 har accepterat de dåliga villkoren, exempelvis för att man vill stanna i Sverige eller för att man själv ser sin arbetssituation som acceptabel, och därmed inte vill eller kan medverka i en brottsutredning.279 Att slopa kravet på otillbörligt medel skulle enligt Utredningen göra det möjligt att döma arbetsgivare enbart utifrån hur arbetstagaren objektivt sett har behandlats i arbetet.280 Byggmarknadskommissionen menade att fokus bör ligga på att samhället ska kunna ingripa mot arbetsgivare som tillämpar dåliga villkor, oberoende av om arbetstagaren själv anser sig ha blivit illa behandlad. Om ett otillbörligt medel har använts bör detta dock, enligt Byggmarknadskommissionen, kunna ha betydelse för om brottet ska bedömas som grovt.281 Vad gäller rekvisitet exploatering föreslog Utredningen att det skulle ha samma innebörd som i brottet människoexploatering, det vill säga ett otillbörligt användande på ett sätt som framstår som klart oacceptabelt. Varje försämring av villkoren från arbetserbjudandet skulle följaktligen inte vara kriminaliserat, utan straffansvaret skulle begränsas till situationer där utnyttjandet är särskilt allvarligt.282 Byggmarknadskommissionen kommenterade inte detta rekvisit särskilt. När det gäller rekvisitet arbete under uppenbart orimliga villkor gav Utredningen inte några förslag på förändringar, utan rekvisitet skulle utgå från förarbetena till brottet människo- exploatering och de exempel som tas upp där,283 se avsnitt 5.1 ovan. Byggmarknads- kommissionen föreslog dock att ribban för hur dåliga arbetsvillkoren måste vara för straffbarhet skulle sänkas från ”uppenbart orimliga” till endast ”uppenbart oskäliga”. De hävdade nämligen att rekvisitet har varit svårtillämpat på grund av de bevissvårigheter som vanligtvis finns kring offrets situation, tillsammans med svårigheterna att avgöra hur dåliga arbetsvillkoren måste vara för att passera gränsen för straffbarhet. Visserligen medgav de att inte alla avvikelser från vad som kan betraktas som ”normala” villkor bör vara straffbara, i synnerhet då det inte finns någon lagstadgad minimilön eller allmängiltigförklarade kollektivavtal i Sverige. Om små avvikelser skulle medföra straffansvar finns det risk att domstolar skulle behöva göra detaljerade tolkningar av kollektivavtalsvillkor, vilket skulle kunna påverka den svenska arbetsmarknadsmodellen. Däremot menade de att rekvisitet borde lättas upp något. Att kräva att villkoren ska vara ”orimliga” är nämligen, enligt Byggmarknadskommissionen, i sig ett mycket högt ställt krav och att det orimliga därutöver måste vara ”uppenbart” gör det ännu svårare att bevisa. En rimligare avvägning vore istället, enligt dem, att straffbelägga den som 279 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 137 och 141 f; SOU 2021:88 s. 21 och 251–253. 280 SOU 2021:88 s. 253. 281 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 141 f. 282 SOU 2021:88 s. 254. 283 SOU 2021:88 s. 254 f med hänvisning till prop. 2017/18:123 s. 60. 53 låter någon arbeta under villkor som är ”uppenbart oskäliga” i förhållande till vad som brukar gälla för motsvarande arbete i Sverige.284 Bedömningen skulle, enligt Byggmarknadskommissionen, alltså baseras på en slags ”normal svensk standard” för arbetsvillkor och för straffbarhet skulle villkoren både behöva påtagligt understiga denna nivå och det måste vara uppenbart att så är fallet. Det skulle enligt dem minska behovet av en detaljerad tolkning av kollektivavtal eller en noggrann kartläggning för att bevisa rekvisitet.285 Straffbarheten skulle istället grunda sig på att villkoren är så pass dåliga att de framstår som oskäliga för ”var och en som har vidtagit rimliga åtgärder för att skaffa sig kunskap om vilka villkor som normalt brukar tillämpas på det aktuella arbetet i Sverige.”286 6.1.4 Straffskala, gradindelning och placering Utredningen bedömde att eftersom inget krav skulle ställas på användande av ett otillbörligt medel skulle det nya brottet, i jämfört med brottet människoexploatering, omfatta gärningar som i många fall är mindre allvarliga. Av den anledningen föreslogs en lägre straffskala i form av fängelse i högst två år eller, om brottet bedöms som grovt, fängelse i minst sex månader och högst fyra år. Brottet skulle dessutom vara subsidiärt till människohandel och människo- exploatering enligt 4 kap. 1 a och 1 b §§ BrB. Straffbestämmelsen skulle således kunna bli tillämplig exempelvis om exploateringen inte haft något samband med människohandel eller om gärningspersonen inte har använt något otillbörligt medel, såsom om arbetstagaren har accepterat de orimliga villkoren. I övrigt lyftes sedvanliga principer för konkurrens fram. Det påpekades även att uppsåt krävs och att brottet kan omfattas av medverkansreglerna i 23 kap. 4 § BrB såväl som reglerna i 36 kap BrB om företagsbot, om brottet begås inom ramen för en näringsverksamhet.287 Byggmarknadskommissionen kommenterade inte dessa saker närmare. När det gäller placeringen påtalade Utredningen först att brottet skulle kunna placeras direkt efter bestämmelsen om människoexploatering i 4 kap. BrB eftersom brotten har en nära saklig anknytning och en liknande uppbyggnad. Eftersom bestämmelsen dock, enligt dem, enbart skulle omfatta utlänningar konstaterades att bestämmelsen borde placeras i 20 kap. UtlL direkt efter den om organiserande av människosmuggling.288 Byggmarknadskommissionen, som ansåg att brottet skulle gälla generellt, menade att det istället borde placeras i BrB, i en ny 4 284 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 141–143. 285 Ibid, s. 142 f. 286 Ibid, s. 143. 287 SOU 2021:88 s. 255 f. 288 Ibid, s. 256. 54 kap. 1 c §. Brottet människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor skulle således brytas ut och bilda en separat parag2raf om arbetskraftsexploatering.289 6.2 Fördelar och nackdelar med att kriminalisera arbetskraftsexploatering Utredningen lyfte fram många positiva effekter av att införa ett nytt brott. Först och främst konstaterades att brottet skulle öka möjligheterna att lagföra arbetsgivare, även om det var svårt att göra en exakt kvantitativ uppskattning, inte minst eftersom en del av de ärenden som idag utreds som människoexploatering istället skulle utredas som det nya brottet. Sannolikt skulle det, enligt Utredningen, röra sig om en begränsad ökning av antalet anmälda brott samt att något fler ärenden än idag skulle leda till åtal och lagförda personer. Kostnadsökningen för rätts- väsendet bedömdes däremot vara marginell.290 Här vill jag särskilt framhålla det som i avsnitt 2.2 lyftes fram om att en kriminalisering alltid bör vara tillräckligt effektiv för att rättfärdigas, vilket eventuellt skulle kunna ifrågasättas i detta fall. Vidare betonade Utredningen att kriminaliseringen kan skapa en sundare konkurrens genom att arbetsgivare som exploaterar arbetskraft skulle riskera straffrättsliga sanktioner istället för att gynnas prismässigt. Den skulle även kunna stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbets- marknaden och bidra till att utsatta får upprättelse. Preventionsargument lyftes också fram, vilket i förlängningen kan förebygga arbetskraftsexploatering.291 Genom att införa ett nytt brott mot arbetskraftsexploatering hoppas man med andra ord på att kunna styra arbetsgivares beteende till att tillämpa skäligare arbetsvillkor. Med straffhotet i bakgrunden kan inte bara enskilda arbetsgivare avskräckas från att tillämpa dåliga arbetsvillkor, utan det kan därtill få en normaliserande effekt som i längden kan förhindra att arbetstagare exploateras och att företag tvingas kompromissa med arbetsvillkoren för att överleva.292 Samtidigt framhöll Utredningen att den preventiva och avskräckande effekten skulle vara beroende av risken för upptäckt och lagföring, samt de prioriteringar som brottsbekämpande myndigheter gör.293 Även om utredningens argument är väl underbyggda är det viktigt att påminna om att syftet med statliga utredningar delvis är att övertyga politiker, varför det inte är säkert att alla potentiella utmaningar berörs. 294 Detsamma gäller Byggmarknadskommissionens förslag. Jag 289 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 142. 290 SOU 2021:88 s. 304–306 och 313. 291 Ibid, s. 309–312. 292 Se avsnitt 2.2 vad gäller allmänprevention som straffrättslig princip. 293 SOU 2021:88 s. 304–306 och 313. 294 Ramberg et al. Rättskällor, s. 50. 55 vill bland annat lyfta kritiken som fördes fram av remissinstanserna vid införandet av människoexploateringsbrottet. Många hade farhågor om att bestämmelsens utformning skulle leda till liknande utrednings- och bevissvårigheter som man då upplevde vid tillämpning av bestämmelsen om människohandel. Kapitel 5 har bekräftat att sådana svårigheter till viss del också har uppstått. Människoexploateringsbestämmelsen fick även kritik ur legalitetssynpunkt eftersom rekvisiten innefattar värderingar, såsom vad som utgör godtagbara arbetsvillkor.295 Eftersom ett nytt brott mot arbetskraftsexploatering enligt förslagen skulle innehålla liknande rekvisit kan dessa argument även göras gällande i detta fall. Kanske kan vissa utrednings- och bevissvårigheter bemötas genom att rekvisitet om otillbörliga medel tas bort, eftersom det kan göra det enklare att objektivt bedöma arbetstagarens situation. Samtidigt visade min rättsfalls- analys att detta rekvisit tvärtom har varit det enklaste att bevisa i domstol.296 Det går däremot inte dra för långtgående slutsatser av detta eftersom det största problemet verkar vara att många fall aldrig når domstol och det är svårt att veta vilket rekvisit som varit avgörande i ett sådant tidigare skede. Kanske kan lägre krav på otillbörlighet förenkla utredningen, då det skulle kunna motverka problemen som idag uppstår när arbetstagare accepterar villkoren och därför inte vill medverka i utredningen. En annan risk med att ta bort rekvisitet om otillbörliga medel är emellertid att arbetsgivare kan undkomma ansvar genom att hävda att arbetstagaren samtyckt till arbetsvillkoren, vilket många utsatta som sagt gör. Samtycke är nämligen en ansvarsfrihets- grund enligt 24 kap. 7 § BrB och i förarbetena till människoexploateringsbrottet var det just kravet på otillbörliga medel som man ansåg begränsade denna risk.297 Vad vidare gäller övervägandena kring de olika rekvisiten bör resultaten av rättsfallsanalysen ytterligare beröras.298 Den visade att det svåraste rekvisitet att bevisa i nuvarande bestämmelse har varit exploateringsrekvisitet. Varken Utredningen eller Byggmarknadskommissionen föreslog emellertid några förändringar i detta rekvisit, vilket troligtvis beror på att de flesta rättsfall kom efter att dessa utredningar publicerats. För att säkerställa att ett nytt brott skulle lösa de svårigheter som uppdagats i befintlig lagstiftning anser jag att det därför bör övervägas om exploateringsrekvisitet, och det däri intolkade kravet på integritetskränkning, kan ändras i förmildrande riktning. Detsamma gäller rekvisitet uppenbart orimliga villkor, där svårigheterna i utredningarna och i domstol har varit att både bevisa de faktiska förhållanden och att villkoren varit uppenbart orimliga. Jag menar med andra ord att det finns anledning att överväga Bygg- 295 Prop. 2017/18:123 s. 38 f. 296 Se avsnitt 5.3.2 ovan. 297 Prop. 2017/18:123 s. 61. 298 Se avsnitt 5.3 ovan. 56 marknadskommissionens förslag att lätta upp rekvisitet för att förhindra att en ny bestämmelse ställs inför samma svårigheter som den nuvarande. Även Åklagarmyndigheten framhåller att det är just detta rekvisit som är det mest problematiska i dagsläget.299 Det finns dock faktorer som talar emot att införa ett nytt brott som innehåller mildare rekvisit. Vid införandet av människoexploateringsbrottet betonades nämligen svårigheten med att utforma brottet så att det går att avgränsa mot det straffria området, särskilt då verksamheterna i sig ofta är lagliga. För att straffansvaret skulle förbehållas endast uppenbart klandervärda beteenden, som hotar den enskildes frihet och frid, infördes därför rekvisitet användande av ett otillbörligt medel.300 Om detta rekvisit skulle tas bort finns det risk att gränsdragningsproblem uppstår i förhållande till det straffria området. Dessutom ställer obestämdhetsförbudet också höga krav på att rekvisiten ska vara tillräckligt tydliga och precisa för att det ska vara möjligt att dra en gräns mellan straffbara och icke-straffbara handlingar.301 Dessa utmaningar gör sig också gällande vad gäller att förändra exploateringsrekvisitet i förmildrande riktning eller att sänka ribban för hur dåliga arbetsvillkoren ska vara för att straffbarhet ska inträda, eftersom dessa förändringar på ett liknande sätt skulle röra sig närmare det straffria området. Om rekvisiten förmildras går det även att ifrågasätta om gärningarna är tillräckligt klandervärda för att motivera en kriminalisering utifrån principen om ultima ratio, särskilt om offren själva inte anser sig blivit illa behandlade.302 Å ena sidan instämmer jag i att samhället ska kunna ingripa även i situationer där offren inte anser sig utsatta, eftersom orsakerna till att arbetstagare accepterar dåliga villkor kan vara mycket komplexa, såsom brist på andra alternativ. Å andra sidan bör man inte blunda för rättssäkerhetsargument när man överväger kriminalisering. Liknande argumentation kan också föras kring huruvida kriminaliseringen bör gälla generellt eller enbart för utländska arbetstagare. Eftersom det tycks råda enighet om att det i princip uteslutande är utlänningar som faller offer för arbetskraftsexploatering kan det, enligt principen om ultima ratio, vara rimligt att begränsa kriminaliseringen till denna grupp. Å andra sidan kan det finnas skäl att lagstiftningen säkerställer att alla arbetstagare, oavsett bakgrund, omfattas av samma rättsliga skydd. Detta inte minst med hänsyn till likabehandlingsprincipen enligt till exempel artikel 21 i EU-stadgan. En generell lagstiftning är även i linje med nuvarande bestämmelser, där andra former av exploatering, såsom tiggeri, omfattar alla individer. 299 Åklagarmyndigheten, ”Är biltvätten för billig? Det kan röra sig om ett brott”. 300 Jfr prop. 2017/18:123 s. 42 f. 301 Se avsnitt 2.2 om obestämdhetsförbudet. 302 Se avsnitt 2.2 avseende principen om ultima ratio. 57 Det bör dock framhållas att det inte råder någon tvekan om att det finns ett tillräckligt skyddsvärt intresse för att rättfärdiga en specifik kriminalisering av arbetskraftsexploatering. I avsnitt 4.1 ovan konstaterades nämligen att rätten att få arbeta under skäliga arbetsvillkor kan jämställas vid en grundläggande rättighet, inte minst enligt EU-rätten. Utredningen påpekade dessutom att det nya brottet skulle bidra till att Sverige kan uppfylla sina internationella åtaganden på området.303 Mot detta kan emellertid än en gång ställas argument om ultima ratio, eftersom problemet potentiellt skulle kunna bemötas genom andra metoder, som sanktioner, upplysningskampanjer och andra mindre ingripande åtgärder. Samtidigt påpekar Anderberg att det finns en risk med att i för stor utsträckning ersätta straff med sanktionsavgifter och andra åtgärder eftersom systemen därmed hålls utanför rättssäkerhetens ramverk.304 Slutligen bör potentiella gränsdragningsproblem i förhållande till andra brott framhållas. När människoexploateringsbrottet infördes befarades gränsdragningsproblem uppstå mellan detta brott och människohandel samt andra redan straffbelagda handlingar.305 Liknande argument kan framföras för ett nytt brott, särskilt i förhållande till människoexploateringsbestämmelsen. Byggmarknadskommissionen föreslog att delen om arbete under uppenbart orimliga villkor skulle lyftas ut och bilda en egen paragraf, medan övriga exploateringsformer skulle kvarstå under människoexploatering. Utredningen var inte helt tydliga i denna del. Gränsdragnings- problem skulle främst kunna uppstå i förhållande till tvångsarbete, som har en bred tillämpning och kan omfatta situationer som idag behandlas som arbete under uppenbart orimliga villkor.306 Det finns även risk att lagstiftningen blir svåröversiktlig, vilket försvårar rättsväsendets arbete. Sammanfattningsvis har Utredningen och Byggmarknadskommissionen haft lite olika syn på hur en ny straffbestämmelse skulle kunna utformas. Enligt mig bör även hänsyn tas till de tillämpningsproblem som vi sett i praxis om människoexploateringsbrottet, eftersom ett nytt brott skulle bygga på liknande rekvisit. Dessutom bör obestämdhetsförbudet beaktas särskilt, för att säkerställa att lagtexten blir tillräckligt tydlig och precis. Därutöver måste straffbudets potentiella effektivitet utvärderas, särskilt med tanke på den potentiellt begränsade effekt som Utredningen kunde visa. Om kriminaliseringen möter alltför stora utmaningar kanske det finns anledning att istället överväga förändringar av den befintliga bestämmelsen om människo- exploatering. Att kriminalisera enbart av symboliska skäl är nämligen inte tillräckligt. 303 SOU 2021:88 s. 312. 304 Andreas Anderberg, ”Straffets framtid på arbetsområdet”, i I rättens utkanter: Festskrift till Catharina Calleman, red. Annina H. Persson och Lotti Ryberg-Welander (Uppsala: Iustus, 2014), s. 37 f. 305 Prop. 2017/18:123 s. 38 f. 306 Jfr avsnitt 4.1 ovan. 58 7 Samspel eller krock mellan straffrätt och arbetsrätt? Detta kapitel undersöker hur straffrätten och arbetsrätten skulle kunna samspela, eller potentiellt kollidera, i en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering. Framförallt behandlas hur arbetsrättsliga normer kan användas i straffrättsliga bedömningar samt hur den svenska arbets- marknadsmodellen, som i hög grad bygger på självreglering av arbetsvillkor, skulle kunna påverkas av en utökad kriminalisering. Syftet är att belysa de rättsliga utmaningarna som kan uppstå i gränslandet mellan dessa två rättsområden. 7.1 Arbetsrättens och straffrättens vägar korsas i ett straffbud om arbetskraftsexploatering Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att löner och arbetsvillkor huvudsakligen ska regleras av arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal, snarare än genom lagstiftning.307 Det gemensamma intresset från parterna har därför genomgående varit att värna om rätten att självständigt förhandla fram avtal som säkerställer skäliga arbetsvillkor. Vid problem eller missförhållanden är det också parternas ansvar att hantera situationen. 308 Om en arbetsgivare är bunden av kollektivavtal förväntas arbetstagaren vända sig till fackföreningen som, om de inte kommer överens, kan föra ärendet vidare till AD.309 För arbetstagare hos arbetsgivare som inte är kollektivavtalsbundna är möjligheterna att påverka anställningsvillkor mera begränsad. För vissa villkor, såsom gällande arbetsmiljö och ledighet, finns tvingande lag där överträdelser är sanktionerade.310 Men oskäliga villkor som inte bryter mot specifika lagar lämnas åt parterna att hantera.311 Ett minimiskydd finns dock, i avsaknad av särskild lagstiftning, i möjligheten att väcka talan om ogiltighetsförklaring eller jämkning av villkoren enligt 36 § AvtL.312 Såväl förarbetena till brottet människoexploatering som Utredningens förslag till brottet exploatering av utländsk arbetskraft anger att gärningspersonen ofta är en arbetsgivare, medan offret är en arbetstagare.313 Det är således uppenbart att brotten träffar arbetsrättsliga förhållanden och därmed har direkt inverkan på arbetsrättens område. Sjödin beskriver det som att arbetsrättens och straffrättens vägar korsas i straffbudet människoexploatering, genom rekvisitet ”arbete under uppenbart orimliga villkor”. Till skillnad från tvångsarbete drabbar 307 Se avsnitt 2.1 ovan. 308 AD 1983 nr 184 s. 1110 f; Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 69. 309 2 kap. 1 § arbetstvistlagen. 310 Se avsnitt 4.2 ovan. 311 Herzfeld Olsson, ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”, s. 645. 312 Se avsnitt 2.1 och 4.2.2 ovan. 313 Prop. 2017/18:123 s. 60; SOU 2021:88 s. 254. 59 denna nyttjandeform nämligen de som, åtminstone i teorin, kan ha andra alternativ än att vara anställda hos arbetsgivaren. I den meningen är arbetet att anse som frivilligt, vilket gör att de som är offer i straffbudets mening även faller in under arbetsrättens tillämpningsområde.314 Eftersom den svenska arbetsmarknadsmodellen dock grundar sig i att staten ska hålla sig ifrån direkt inblandning i regleringen av arbetsvillkor är frågan hur straffrättsliga lagar som syftar till att motverka orimliga arbetsvillkor kan fungera i samspel med, eller potentiellt påverka, denna modell? Kan det komplettera kollektivavtalens skydd och stärka arbetstagarnas rättigheter eller finns det risk att det undergräver parternas traditionella roll i att reglera löner och arbetsvillkor? 7.2 Arbetsrättsliga normer i straffrättsliga bedömningar Både brottet människoexploatering och det föreslagna nya brottet om arbetskraftsexploatering innefattar rekvisitet ”arbete under uppenbart orimliga villkor” (alternativt ”uppenbart oskäliga villkor”).315 Det är däremot viktigt att förstå att kriminaliseringen inte äger rum i ett vakuum. Bedömningen av vad som utgör uppenbart orimliga villkor förutsätter en förståelse av vad som betraktas som normala arbetsvillkor på arbetsmarknaden, vilket avgörs utanför BrB.316 Trots skenet av att den svenska arbetsmarknaden uteslutande regleras av arbetsmarknadens parter omfattas den nämligen av en rad regler som anger vad som anses vara acceptabelt beteende.317 Sjödin och Herzfeld Olsson m.fl. menar att det därför uppstår frågor kring hur det arbetsrättsliga regelverket inverkar på den straffrättsliga bedömningen av vad som utgör orimliga villkor.318 Förarbetena till människoexploateringsbrottet tar upp fyra exempel på vad som kan utgöra uppenbart orimliga arbetsvillkor: arbete för en synnerligen låg lön eller oavlönat, orimligt långa arbetsdagar, att den anställde utsätts för oacceptabla säkerhetsrisker eller att arbetsgivaren tar ut orimligt hög ersättning för resa till Sverige eller för mat och boende, som sedan dras från lönen.319 Enligt Utredningens förslag skulle dessa exempel gälla även för det nya brottet.320 För inget av exemplen förklaras dock närmare vad som ska användas som jämförelseobjekt. Sjödin anser att det är anmärkningsvärt att lagstiftaren vad gäller ett straffbud inte har klargjort hur kopplingen till arbetsrättsliga regler ska göras, särskilt då kollektivavtal aldrig tidigare haft en 314 Erik Sjödin, ”Människoexploatering – en analys av ett straffbuds förhållande till regleringen av arbetsmarknaden”, Juridisk tidskrift 20, nr 3 (2019), s. 696 f. 315 Se kapitel 5 och avsnitt 6.1.3 ovan. 316 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 703. 317 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 698; se även avsnitt 4.2 ovan. 318 Herzfeld Olsson, Ahlberg, Bruun och Sjödin, ”Aktuella utmaningar för svensk arbetsrätt”, s. 604; Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 703. 319 Prop. 2017/18:123 s. 60. 320 SOU 2021:88 s. 254 f. 60 roll i straffrättsliga processer.321 Till viss del har dock domstolarna tagit ställning till hur denna bedömning ska göras i praxis som berör människoexploateringsbrottet, vilket vi såg i 5.3 ovan. Förarbetena lyfter som första exempel att arbetstagaren får arbeta för en synnerligen låg lön eller oavlönat. I 2.1.2 och 4.2.2 framkom dock att löner i Sverige huvudsakligen regleras genom kollektivavtal, vilket väcker frågor kring hur detta ska hanteras i straffrättsliga bedömningar. Trots att det råder avtalsfrihet är det nämligen tydligt att kollektivavtalen sätter normerna på arbetsmarknaden.322 Detta bekräftas även av att lönenivåerna i kollektivavtal används för att bevilja arbetstillstånd (6 kap. 2 § UtlL). På grund av kollektivavtalets starka ställning såsom normgivningsinstrument instämmer jag därför med Sjödin, som anser att kollektivavtalen bör användas som jämförelseobjekt för att avgöra vad som är en rimlig lön i straffrättsliga bedömningar. Minimilönerna i kollektivavtalen kan tjäna som standard för vad som anses vara acceptabel lönenivå inom branschen.323 I linje med förarbetena har rättsfallsanalysen i 5.3 likaså visat att lönen utgjort en viktig del av bedömningen av rekvisitet ”uppenbart orimliga villkor” i människoexploateringsbrottet, där lönen har jämförts med kollektivavtalsenlig lön.324 Vad gäller det andra exemplet, orimligt långa arbetsdagar, såg vi i 4.2.3 att arbetstidslagen utgör den centrala lagen som reglerar arbetstid. Enligt Sjödin bör denna tjäna som utgångspunkt vid bedömningen av vad som är acceptabelt på arbetsmarknaden och i sin tur av vad som utgör ett orimligt arbetsvillkor inom straffrätten.325 Eftersom parterna emellertid kan göra undantag från arbetstidslagen genom kollektivavtal bör i min mening även kollektivavtal kunna användas som jämförelseobjekt, på samma sätt som vad gäller lön, i branscher där arbetstid normalt regleras i kollektivavtal. Av rättsfallsanalysen i 5.3 kan också konstateras att arbetstid utgjorde en viktig del av bedömningen av rekvisitet ”uppenbart orimliga villkor” i människoexploateringsfall. Arbetstiden jämfördes främst med arbetstidslagen, men i ett fall även med kollektivavtal.326 I relation till det tredje exemplet menar Sjödin att avsteg från AML och tillhörande föreskrifter torde kunna medföra att den anställde utsätts för oacceptabla säkerhetsrisker, varför dessa regelverk bör tjäna som utgångspunkt vid bedömningen av vad som utgör normala arbets- villkor.327 Som framkom i 4.2.4 är AML dessutom tvingande och parterna kan i princip inte 321 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 709 f. 322 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 704; Källström, Malmberg och Öman, Den kollektiva arbetsrätten, s. 87. 323 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 704. 324 Se t.ex. NJA 2022 s. 23, p. 28–30. 325 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 707. 326 Se t.ex. NJA 2022 s. 23, p. 30–31 för en jämförelse med arbetstidslagen, medan bärplockarmålet (Hovrätten för övre Norrland dom 2024-10-24 i mål B 835–24, s. 24) hänvisar till kollektivavtal vad gäller arbetstiden. 327 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 708. 61 avtala om arbetsmiljöfrågor i kollektiv- eller anställningsavtal, vilket enligt mig gör det än mer logiskt att använda AML som referenspunkt. Mig veterligen har dock omständigheten att en arbetstagare utsätts för säkerhetsrisker inte behandlats i praxis rörande människoexploatering. En möjlig förklaring skulle kunna vara att de mål som innefattat sådana situationer istället prövats inom ramen för arbetsmiljölagstiftningen, exempelvis såsom arbetsmiljöbrottmål. Vad slutligen avser att arbetsgivaren begär orimliga ersättningar eller gör oskäliga löneavdrag hänvisar Sjödin till kvittningslagen.328 Den inkluderar framförallt ett förbud mot att utan arbetstagarens samtycke göra avdrag från lönen. Men löneavdragsfrågor kan därutöver regleras i kollektivavtal. Till exempel framgår i byggbranschens utstationeringskollektivavtal att arbets- givaren ska stå för kost och logi samt resekostnader, utan att detta får dras av från lönen.329 Det finns med andra ord både lagar och kollektivavtal som fastställer vad som är standard på den svenska arbetsmarknaden i fråga om löneavdrag. Denna standard bör, enligt Sjödin, vara utgångspunkten för att bedöma vad som utgör orimliga avdrag i straffrättsliga bedömningar.330 I rättspraxis har visserligen funnits uppgifter om att målsäganden fått betala för resa till Sverige och för arbetstillståndet, men frågan har inte varit avgörande vid bedömningen av om villkoren varit uppenbart orimliga.331 I inget av målen nämns kvittningslagen eller kollektivavtal i samband med denna bedömning. En möjlig förklaring skulle kunna vara att arbetstagare ofta är införstådda i skulduppläggen redan vid anställningstillfället. Det kan dels innebära att det inte bryter mot kvittningslagen eftersom arbetstagaren givit samtycke, dels att målet aldrig kommer till domstol eftersom rekvisitet användande av ett otillbörligt medel inte ansetts uppfyllt.332 Sammanfattningsvis menar Sjödin att den straffrättsliga bedömningen av om målsäganden arbetat under uppenbart orimliga villkor följaktligen bör utgå från arbetsrättens lagstadgade och kollektivavtalsreglerade standarder.333 Även Johansson framhåller att de exempel som tas upp i förarbetena faller inom det som vanligen regleras av kollektivavtal, arbetstidslagen, AML och kvittningslagen.334 I NJA 2022 s. 23 uttalade dessutom HD att det är naturligt att arbetsrättsliga 328 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 708 f. 329 Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Utstationeringsavtal Bygg, https://www.av.se/globalassets/filer/arbetsmiljoarbete-och-inspektioner/avtal-utstationering/utstationeringsavtal- byggavtalet.pdf?hl=kollektivavtal%20bygg (Hämtad 2024-11-27). 330 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 709. 331 Se t.ex. bärplockarmålet (Lycksele tingsrätt dom 2024-07-11 i mål B 583–23, s. 26, 32–34 och 61); Skogsplanteringsmålet (Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20, s. 84 f, 92–102); Restaurangmålet (Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20, s. 15, 20 och 24–25). 332 Jfr avsnitt 5.4 ovan. 333 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 716. 334 Johansson, Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden, 2020, s. 19. 62 lagbestämmelser och kollektivavtal används som vägledning när arbetsvillkoren jämförs med vad som kan betraktas som vanligt förekommande för ett arbete av visst slag.335 Det är alltså uppenbart att arbetsrättsliga normer i form av lagar och kollektivavtal kan och bör användas som referenspunkter för att i straffrättsliga bedömningar fastställa vad som utgör normala villkor på arbetsmarknaden och i sin tur vad som är tillräckligt avvikande för att grunda straffansvar. Detta är inte bara aktuellt för brottet människoexploatering, utan även för ett nytt brott om arbetskraftsexploatering eftersom det skulle innefatta liknande rekvisit. På så sätt kan arbetsrätten och straffrätten samspela vad gäller skyddet mot arbetskraftsexploatering. Enligt Sjödin kan detta öka förutsebarheten och minska osäkerheten för domstolarna samt bidra till ökad koherens mellan rättssystemen. Användning av arbetsrättsliga normer motiveras även av legalitetsprincipen, eftersom det kan ge ett tydligare jämförelseobjekt för rättstillämparen att använda, vilket kan bidra till att straffbudet blir tydligare bestämt.336 Detta ökar enligt mig rättssäkerheten eftersom det blir tydligare för arbetsgivare vad som utgör brottsligt agerande. Det finns dock även potentiella utmaningar med att använda arbetsrättsliga normer i straff- rättsliga bedömningar, inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Straffrätten kräver nämligen en hög grad av förutsebarhet,337 vilket ställer höga krav på att kollektivavtalens villkor tillämpas på ett sätt som är tydligt och konsekvent. Det kan vara en utmaning för domstolar att tolka och tillämpa villkor som har förhandlats fram av privata parter och arbetsrättsliga lagar, vilka inte varit avsedda att användas i straffrättsliga bedömningar. Det skulle kunna leda till tolknings- svårigheter och ökad komplexitet för domstolarna när de måste tolka flera olika lagar och kollektivavtal samtidigt och dessutom balansera både straff- och arbetsrättsliga aspekter.338 Något som slutligen angränsar till dessa frågor är risken för överlappningar i systemen och dubbelreglering. Till exempel kan situationer som innebär att arbetstagare utsätts för oacceptabla säkerhetsrisker bedömas både inom ramen för arbetsmiljölagstiftningen och brottet arbetskraftsexploatering. Dessutom finns det redan sanktioner vid överträdelse av vissa arbets- rättsliga lagar, såsom arbetstidslagen och AML. Det finns en risk att dessa lagar blir oanvänd- bara om domstolarna gör en överdriven tolkning av deras betydelse vid bedömningar om straffansvar för arbetskraftsexploatering. Det kan på ett liknande sätt uppstå osäkerheter för arbetsgivare om vad konsekvenserna av ett visst agerande blir, som vart gränsen går för när ett 335 NJA 2022 s. 23, p. 19. 336 Sjödin, ”Människoexploatering”, s. 710 och 715 f; se även avsnitt 2.2 ovan. 337 Se avsnitt 2.2 ovan. 338 Se Herzfeld Olsson, Ahlberg, Bruun och Sjödin, ”Aktuella utmaningar för svensk arbetsrätt”, s. 622 som påtalar de tillämpningssvårigheterna som kan uppstå när arbetsrätt och straffrätt tillämpas samtidigt. 63 avvikande villkor är en arbetsrättslig fråga och när det kan leda till straffrättsligt ansvar. Sjödin påpekar att vissa handlingar, till exempel att utge låga löner, ligger i gränslandet mellan det straffrättsliga och arbetsrättsliga systemet. Däremot tydliggör han att en straffrättslig process inte nödvändigtvis betyder att arbetsrättsliga frågor inte också måste hanteras, såsom vad gäller ej utbetald lön.339 Enligt mig är det dock tydligt att det kan finnas vissa gränsdragningsproblem som är viktiga att hantera om en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering införs. 7.3 Den svenska arbetsmarknadsmodellen och en ny straffbestämmelse Tidigare har vi sett hur arbetsrätten och straffrätten kan samspela i fråga om skyddet mot arbetskraftsexploatering, genom att arbetsrättsliga normer får en avgörande betydelse i straff- rättsliga bedömningar. Men en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering skulle likaså kunna påverka arbetsrätten och den svenska arbetsmarknadsmodellen på andra sätt. Själva syftet med att införa en ny straffbestämmelse skulle vara att stärka arbetstagares skydd mot exploatering i arbete och oskäliga arbetsvillkor. Detta är något som idag främst ligger på arbetsmarknadens parter att hantera. Härigenom skulle straffrätten kunna komplettera arbets- rätten och det befintliga skydd som idag finns genom kollektivavtalsreglering och arbets- rättsliga lagar. Vad särskilt gäller lön skulle man kunna säga att en straffbestämmelse kan fungera som ett indirekt skydd mot låga löner genom att bestraffa arbetsgivare som avtalar om relativt sett låga löner. Å ena sidan skulle det kunna fylla det hål som idag finns i Sverige vad gäller avsaknad av minimilönelagstiftning. Å andra sidan går detta direkt emot den svenska arbetsmarknadsmodellens grundprincip om avtalsfrihet. En straffrättslig reglering som stärker arbetstagarnas position på arbetsmarknaden innebär därutöver att maktbalansen kan komma att förändras. Trots att det har positiva effekter för arbetstagarna kan det inverka negativt på den svenska modellen, som traditionellt innefattar en viss obalans till arbetsgivarens fördel.340 Det skulle kunna uppfattas som att staten, genom att tala om vilka villkor som anses vara acceptabla, inkräktar på modellens grundläggande princip om partsautonomi. Om staten på detta vis successivt börjar tänja på gränserna för när de blandar sig i regleringen av arbetsmarknaden skulle det i förlängningen kunna riskera att sätta hela modellens framtid på spel. Herzfeld Olsson m.fl. påpekar emellertid att, även om arbetsrättsliga reformer som syftar till att hjälpa parterna kan ha viss betydelse, måste man i vissa fall överväga mekanismer som kan komplettera den svenska modellen i syfte att stärka skyddet för arbetstagarna. För att åstad- 339 Sjödin, ”Arbetsmarknadens skuggsida”, s. 692. 340 Se avsnitt 2.1.1 ovan. 64 komma detta måste man ibland söka sig utanför det civilrättsliga området, som arbetsrätten annars domineras av.341 Däremot är det viktigt att detta inte sker på bekostnad av den svenska arbetsmarknadsmodellens grundläggande principer. De beskriver det som att ”[u]tmaningen för lagstiftaren består i att motverka exploatering och osund konkurrens utan att på något sätt riskera att underminera det som fungerar så väl med den svenska modellen.”342 Även Bygg- marknadskommissionen påtalar att det, i syfte att skydda arbetstagare, kan finnas anledning att komplettera den svenska arbetsmarknadsmodellen genom att möjliggöra för det allmänna att ingripa när arbetsgivare träffar avtal om lön och andra villkor som tydligt avviker från vad som kan anses rimligt enligt svenska kollektivavtal.343 Sjödin påpekar specifikt att arbetsrätten inte är avsedd att hantera situationer där arbetsgivare utnyttjar sitt överläge på ett sätt som inte bara är oförenligt med arbetsrättsliga regler, utan som dessutom är direkt straffbart.344 Denna uppsats har visat att den svenska modellen inte alltid räcker till för att skydda arbets- tagare mot oskäliga arbetsvillkor.345 Detta gäller framförallt för grupper som hamnar utanför kollektivavtalens skydd eller som av andra orsaker har svårt att utkräva sina rättigheter. Herzfeld Olsson m.fl. beskriver det som att förändringen av arbetsmarknaden tillsammans med andra faktorer har påverkat förutsättningarna för den svenska modellens genomslag, där vissa arbetstagare har hamnat utanför skyddsnätet. Det blir, enligt dem, särskilt tydligt att modellen inte räcker till för grupper som inte organiserar sig eller som arbetar hos arbetsgivare utan kollektivavtal.346 Sonnsjö Andersson och Selberg lyfter specifikt utländska arbetstagare, som enligt dem saknar tillräckligt stöd från den svenska arbetsmarknadsmodellen. De kallar det för ”ett skuggsamhälle”.347 Det är för mig därmed uppenbart att den svenska modellen behöver kompletteras för att kunna hantera de omfattande problemen med arbetskraftsexploatering. I detta sammanhang är det dock, enligt mig, viktigt att ha i åtanke att en straffrättslig reglering inte innebär att staten övertar ansvaret att avtala om arbetsvillkor; den markerar enbart gränsen för vad kan anses vara oacceptabelt. Kollektivavtalen kommer alltjämt vara det mest centrala regleringsinstrumentet och makten över lönebildningen och utformningen av arbets- och anställningsvillkor skulle fortfarande ligga kvar hos parterna.348 Det är nämligen de som sätter 341 Herzfeld Olsson, Ahlberg, Bruun och Sjödin, ”Aktuella utmaningar för svensk arbetsrätt”, s. 621 f 342 Ibid, s. 622. 343 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 138. 344 Sjödin, ”Arbetsmarknadens skuggsida”, s. 692. 345 Se särskilt kapitel 4 ovan. 346 Herzfeld Olsson, Ahlberg, Bruun och Sjödin, ”Aktuella utmaningar för svensk arbetsrätt”, s. 619. 347 Anna Sonnsjö Andersson och Niklas Selberg, ”Staten underlättar kriminella arbetsgivares exploatering av migrantarbetare”, Tidskrift för KRIMINALVÅRD, (2023). 348 Herzfeld Olsson, Ahlberg, Bruun och Sjödin, ”Aktuella utmaningar för svensk arbetsrätt”, s. 623. 65 standarderna för vad som kan betraktas som normala villkor, vilket utgör grunden för den straffrättsliga bedömningen i en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering. Straffrätten skulle med andra ord snarare fungera som ett yttersta skyddsnät i de situationer där den svenska modellen visar sig vara otillräcklig. Jag menar därför att mycket talar för att den svenska modellen kan upprätthållas trots straffrättslig reglering, samtidigt som det möjliggör för staten att kunna ingripa i fall där fackförbunden inte lyckas garantera arbetstagarnas rättigheter. 7.4 Slutsatser om hur en ny straffbestämmelse kan påverka den svenska arbetsmarknadsmodellen Sammanfattningsvis skulle en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering kunna inne- bära både möjligheter och utmaningar för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Å ena sidan kan ett nytt brott stärka skyddet för arbetstagarna, där arbetsrättsliga normer kan få en avgörande betydelse för när straffbarhet ska inträda. Detta visar hur arbetsrätten och straffrätten kan samspela vad gäller skyddet mot arbetskraftsexploatering, vilket kan säkerställa rätts- säkerhet och koherens mellan rättssystemen. Å andra sidan skulle en sådan reglering också kunna utmana den svenska arbetsmarknadsmodellen eftersom det finns risk att det undergräver modellens grundläggande princip om att parterna ska reglera förhållandena på arbets- marknaden. Till sist finns det även ett behov av att hantera den potentiella risken för över- lappningar i systemen som skulle kunna uppstå genom att införa en ny straffbestämmelse. Istället för att se straffrätten och arbetsrätten som varandras motsatser anser jag emellertid att vi bör fokusera på deras möjligheter att samverka och komplettera varandra. Den svenska arbetsmarknadsmodellen ska fortsatt bygga på att parterna har ansvaret för att reglera löner och arbetsvillkor, men det växande problemet med arbetskraftsexploatering har visat att modellen inte alltid räcker till. En straffbestämmelse som specifikt reglerar arbetskraftsexploatering kan då användas som ett yttersta skydd i de situationer där fackförbunden inte lyckas säkerställa ett tillräckligt skydd för arbetstagarna.349 För att detta ska fungera effektivt måste straffrätten däremot ha tydliga referensramar för att kunna avgöra vad som är tillräckligt avvikande arbetsvillkor för att grunda straffansvar och detta är arbetsrättens uppgift. Om en utökad kriminalisering i slutändan kompletterar eller hotar den svenska arbetsmarknads- modellen återstår att se, men genom att uppnå en balans tror jag att vi kan stärka arbetstagarnas skydd utan att hota modellens grundläggande principer. 349 Byggmarknadskommissionen, Från svart till vitt, s. 138. 66 8 Avslutande diskussion och slutsatser Trots svårigheterna med att kvantifiera omfattningen av arbetskraftsexploatering i Sverige har uppsatsen visat att problemen är betydande och mycket allvarliga. I kapitel 3 såg vi att de som drabbas vanligtvis är utländska arbetstagare, som hamnar i en svår beroendeställning till arbetsgivaren på grund av ekonomiska skulder och för att denne utgör grunden för uppehälle och försörjning. Det framkom likaså att arbetskraftsexploatering kan ta sig många olika uttryck, såsom låga löner, orimligt långa arbetsdagar, oacceptabla säkerhetsrisker eller orimliga ersättningar eller avdrag för resor, boende eller för att få ett arbetserbjudande. Dessutom förekommer komplexa upplägg i syfte att dölja dessa förhållanden och den låga risken att upptäckas gör att exploateringen kan fortsätta. Men arbetskraftsexploatering kränker inte bara de utsatta arbetstagarnas rättigheter; det riskerar också att påverka hela den svenska arbetsmarknaden. Företag som följer regelverken och erbjuder goda arbetsvillkor riskeras att konkurreras ut av de som kan erbjuda lägre priser genom att utnyttja arbetskraft. Samtidigt framhölls i avsnitt 4.1 att Sverige har internationella åtaganden som kräver ett effektivt skydd mot arbetskraftsexploatering. Att detta är ett utbrett samhällsproblem som sträcker sig bortom de enskilda arbetstagarna betonar behovet av kraftfulla åtgärder för att bekämpa exploateringen. Syftet med denna uppsats har varit att utvärdera den nuvarande regleringen och därmed behovet av ett förstärkt straffrättsligt skydd mot arbetskraftsexploatering, med särskilt fokus på hur det kan påverka den svenska arbetsmarknadsmodellen och samspelet mellan arbetsrätten och straffrätten. I detta kapitel kommer de viktigaste slutsatserna att belysas, med grund i de frågeställningar som inledningsvis ställdes upp. 1. Hur ser den nuvarande svenska regleringen om arbetskraftsexploatering ut och vilka utmaningar finns i förhållande till skyddet mot oskäliga arbetsvillkor? Även om det finns ett grundläggande skydd i befintliga arbetsrättsliga lagar samt att vissa reformer har genomförts i syfte att förebygga arbetskraftsexploatering, konstaterades i kapitel 4 att flera utmaningar kvarstår. Lagar såsom arbetstidslagen, semesterlagen och AML erbjuder ett visst skydd mot oskäliga arbetsvillkor, men möjligheten till undantag genom kollektivavtal och bristande tillsyn hos myndigheterna begränsar deras effektivitet. En särskild brist är frånvaron av ett system som säkerställer skäliga löner, liksom att lagstiftningen inte förbjuder att arbetsgivare tar betalt för arbetserbjudanden eller gör orimliga avdrag från lönen. Vidare finns ett omfattande problem med missbruk av systemet för arbetskraftsinvandring, vilket i stor utsträckning används i upplägg kring arbetskraftsexploatering. 67 Kapitel 5 visade att det straffrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering idag främst bygger på brottet människoexploatering i form av arbete under uppenbart orimliga villkor, vilket infördes bland annat i syfte att motverka utnyttjande av personer i arbete. En analys av rättspraxis och praktiska utmaningar har dock visat att det är svårt att lagföra arbetsgivare för människoexploatering. Utmaningarna börjar i svårigheterna att upptäcka och utreda fallen, där bevissvårigheter leder till att många förundersökningar läggs ner. Detta försvåras ytterligare av att offren inte vill medverka i utredningarna samtidigt som det rör sig om komplexa verk- samheter som pågår i skymundan. Även i domstol är bevisningen svår, inte minst på grund av att det uppställs höga krav för att arbetsvillkoren ska anses vara uppenbart orimliga och för att gärningen ska anses vara tillräckligt integritetskränkande för att grunda straffansvar. Många aktörer har också framhållit svårigheter med att bevisa att gärningspersonen använt ett otillbörligt medel, även om detta inte avspeglats i rättspraxis. Sammantaget har uppsatsen visat att den straffrättsliga regleringen för att skydda arbetstagare mot arbetskraftsexploatering är otillräcklig, vilket motiverar behovet av att utvärdera en ny effektivare straffbestämmelse. 2. Hur skulle en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering kunna utformas för att stärka skyddet mot oskäliga arbetsvillkor och vilka fördelar och nackdelar finns med att införa en sådan bestämmelse? I avsnitt 6.1 framkom att Utredningen föreslog att införa en ny straffbestämmelse om exploatering av utländsk arbetskraft, som enbart skulle omfatta utländska arbetstagare och inte kräva att gärningspersonen använt något otillbörligt medel. Byggmarknadskommissionen föreslog istället ett generellt brott om arbetskraftsexploatering, som utöver slopat krav på otillbörligt medel skulle lätta upp rekvisitet ”uppenbart orimliga villkor” och ersätta det med ”uppenbart oskäliga villkor”. Motiveringen för båda förslagen var att nuvarande reglering ansågs vara otillräcklig för att lagföra arbetsgivare, särskilt när offren själva inte anser sig utsatta och har accepterat de dåliga villkoren. De nya lagförslagen skulle kunna göra det möjligt att döma arbetsgivare endast utifrån hur arbetstagaren objektivt sett har behandlats i arbetet. Eftersom människoexploateringsbrottet har ett vidare tillämpningsområde än bara exploatering i arbete, samtidigt som andra utredningar har föreslagit förändringar som kan krocka med detta förslag, ansågs det lämpligast att införa ett brott som specifikt reglerar arbetskraftsexploatering. Vidare såg vi i avsnitt 6.2 att Utredningen framhöll flera positiva effekter av att införa en ny straffbestämmelse, såsom ökade möjligheter att lagföra arbetsgivare och ett stärkt skydd för utsatta arbetstagare. Därtill skulle kriminaliseringen kunna bidra till att motverka osund 68 konkurrens på arbetsmarknaden. Samtidigt har uppsatsen identifierat flera utmaningar vad gäller straffbudets utformning, framförallt i fråga om att förhindra att liknande bevis- och tillämpningsproblem uppstår som med människoexploateringsbrottet. Att slopa kravet på att gärningspersonen ska ha använt ett otillbörligt medel skulle kunna underlätta lagföring, men det finns också risk att det skapar gränsdragningsproblem och rättssäkerhetsfrågor. Det är alltså inte givet att en ny straffbestämmelse kommer lösa alla problem och det är särskilt viktigt att säkerställa att kriminaliseringen inte enbart görs av symboliska skäl. För att en ny straff- bestämmelse om arbetskraftsexploatering ska fylla sitt syfte och få önskad effekt behöver rekvisiten därför utformas med stor omsorg. 3. Vilka möjligheter och utmaningar kan införandet av en ny straffbestämmelse om arbetskraftsexploatering ha för den svenska arbetsmarknadsmodellen och samspelet mellan arbetsrätten och straffrätten? Vi konstaterade i kapitel 7 att det kan vara kontroversiellt att införa straffrättsliga regleringar på arbetsrättens område eftersom den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att löner och arbetsvillkor ska regleras av parterna, utan statlig inblandning. Vi har sett att arbetsrätten och straffrätten på många sätt skulle kunna samspela genom ett sådant straffbud eftersom arbetsrättsliga lagar och kollektivavtal kan fungera som referensnormer för att fastställa vad som utgör normala arbetsvillkor på arbetsmarknaden. Detta kan bidra till förutsebarhet inom rättstillämpningen och öka rättssäkerheten för arbetsgivare. Samtidigt kan det bli en utmaning för domstolar att tolka och tillämpa en mängd olika lagar och kollektivavtal i en kontext där de inte varit avsedda att tillämpas. Därutöver finns en viss risk för överlappningar i systemen. Samtidigt som en straffrättslig reglering kan stärka arbetstagarnas position på arbetsmarknaden, kan det också uppfattas som en inskränkning av parternas förhandlingsfrihet. Kanske kan arbetsmarknadsmodellens framtid till och med framstå som hotad om staten alltmer börjar blanda sig i regleringen av arbetsvillkor. Men det kan däremot uppfattas som otillfredsställande att staten idag har begränsade möjligheter att ingripa mot arbetsgivare som tillämpar oskäliga arbetsvillkor. Dessutom skulle ansvaret för att reglera löner och arbetsvillkor fortsatt ligga på parterna, även om en ny straffbestämmelse införs. Mycket talar således för att den svenska modellen kan upprätthållas trots en straffrättslig reglering, samtidigt som straffrätten kan fungera som ett yttersta skydd i de fall där modellen uppenbart inte räcker till. Istället för att betrakta straffrätten och arbetsrätten som varandras motpoler, bör vi i min mening fokusera på hur de kan samverka och komplettera varandra i syfte att bekämpa arbetskraftsexploatering. 69 Källförteckning Författningar Brottsbalk (1962:700) Lagen om hotell- och pensionatsrörelse (1966:742) Lag (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt Jordabalk (1970:994) Lag (1974:12) om anställningsskydd Regeringsformen (1974:152) Lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet Semesterlag (1977:480) Arbetsmiljölag (1977:1160) Arbetsmiljöförordning (1977:1166) Lag (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet Lag (1982:80) om anställningsskydd Arbetstidslag (1982:673) Lag (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Föräldraledighetslag (1995:584) Lag (1999:678) om utstationering av arbetstagare Utlänningslag (2005:716) Utlänningsförordning (2006:97) Lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare Lagen (2013:644) om rätt till lön och annan ersättning för arbete utfört av en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige Lagen (2018:1472) om entreprenörsansvar för lönefordringar Förordning (2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten 70 Rättsfallsförteckning Högsta domstolen NJA 1968 s. 570 NJA 2022 s. 23 Hovrätter Hovrätten för västra Sverige dom 2020-12-09 i mål B 3677–20 Svea hovrätt dom 2024-01-17 i mål B 6941–22 Svea hovrätt dom 2024-02-07 i mål B 1447–23 Hovrätten för övre Norrland dom 2024-10-24 i mål B 835–24 Tingsrätter Värmlands tingsrätt dom 2020-05-26 i mål B 853–20 Nacka tingsrätt dom 2022-05-05 i mål B 6903–18 Attunda tingsrätt dom 2023-01-04 i mål B 4876–20 Göteborgs tingsrätt dom 2023-09-07 i mål B 8170–22 Södertälje tingsrätt dom 2023-09-29 i mål B 1351–20 Göteborgs tingsrätt dom 2023-10-24 i mål B 13845–22 (överklagat till hovrätten för Västra Sverige B 7145–23) Lycksele tingsrätt dom 2024-07-11 i mål B 583–23 Arbetsdomstolen AD 1976 nr 65 AD 1977 nr 49 AD 1978 nr 163 AD 1982 nr 142 AD 1983 nr 184 AD 1986 nr 78 AD 1991 nr 81 AD 1998 nr 17 AD 2001 nr 20 AD 2007 nr 90 Migrationsöverdomstolen MIG 2019:15 71 Europadomstolen Young, James och Webster mot Förenade kungariket, nr 7601/76, dom meddelad den 13 augusti 1981 Van der Mussele v. Belgium, nr 8919/80, beslut meddelat den 23 november 1983 C.N and V. v. France, nr 67724/09, beslut meddelat den 11 oktober 2012 Offentligt tryck Prop. 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring Prop. 2016/17:93 2014 års protokoll och rekommendation till ILO:s konvention om tvångsarbete Prop. 2017/18:123 Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering SOU 2021:68 Skärpta straff för brott i kriminella nätverk SOU 2021:88 Ett förbättrat system mot arbetskraftsexploatering m.m Internationella dokument Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan). Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT L 327, 5.12.2008). Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa anseenden (EUT L 299/9, 18.11.2003). Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR). Förenta nationerna. Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, 1948. https://fn.se/vi- gor/vi-utbildar-och-informerar/fn-info/vad-gor-fn/fns-arbete-med-manskliga-rattigheter/den- allmanna-forklaringen-om-de-manskliga-rattigheterna/ [granskad 2024-10-25]. ILO. C029 - Forced Labour Convention, 1930 (No. 29), 1930. https://normlex.ilo.org/dyn/normlex/en/f?p=1000:12100:0::NO::P12100_ILO_CODE:C029 [granskad 2024-10-25]. Litteratur Anderberg, Andreas. ”Straffets framtid på arbetsområdet”, i I rättens utkanter: Festskrift till Catharina Calleman. Redigerad av Annina H. Persson och Lotti Ryberg-Welander, 31–39. Uppsala: Iustus, 2014. Andersson, Peter. Arbetsmiljörätt: en läro- och handbok. Stockholm: Lars Åhnberg, 2023. Asp, Petter, Magnus Ulväng och Nils Jareborg. Kriminalrättens grunder. 2 uppl. Uppsala: Iustus, 2013. Glavå, Mats och Mikael Hansson. Arbetsrätt. 5 uppl. Lund: Studentlitteratur, 2023. 72 Herzefeld Olsson, Petra, Kerstin Ahlberg, Niklas Bruun och Erik Sjödin. ”Aktuella utmaningar för svensk arbetsrätt”. Juridisk tidskrift 20, nr 3 (2019): 619–623. Herzfeld Olsson, Petra. ”Konsten att inkludera arbetskraftsmigranter i den svenska arbetsrättsliga modellen”. Juridisk tidskrift 20, nr 3 (2019): 638–670. Jareborg, Nils. ”Rättsdogmatik som vetenskap”. Svensk Juristtidning, häfte 1, (2004): 1–10. Kleineman, Jan. ”Rättsdogmatisk metod”, i Juridisk metodlära, 2 uppl. Redigerad av Maria Nääv och Mauro Zamboni, 21–47. Lund: Studentlitteratur, 2018. Källström, Kent, Jonas Malmberg och Sören Öman. Den kollektiva arbetsrätten: en lärobok. 3 uppl. Uppsala: Iustus, 2022. Källström, Kent och Jonas Malmberg. Anställningsförhållandet: inledning till den individuella arbetsrätten. 5 uppl. Uppsala: Iustus, 2019. Leijonhufvud, Madeleine, Suzanne Wennberg och Jack Ågren. Straffansvar. 9 uppl. Stockholm: Wolters Kluwer, 2015. Ramberg, Christina, Alexander R. Besher, Laura Carlson, Adam Croon, Claes Granmar, David Kleist, Pernilla Leviner och Annika Norée. Rättskällor: en introduktion i kritiskt tänkande. 2 uppl. Stockholm: Norstedts Juridik, 2024. Sandgren, Claes. Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: Ämne, material, metod, argumentation och språk. 5 uppl. Stockholm: Norstedts Juridik, 2021. Sigeman, Tore och Erik Sjödin. Arbetsrätten: en översikt. 8 uppl. Stockholm: Norstedts Juridik, 2022. Sjödin, Erik. ”Arbetsmarknadens skuggsida – rättsföljder vid för låga löner”. Juridisk tidskrift 20, nr 3 (2019): 671–695. Sjödin, Erik. ”Arbetsrätt”, i Svensk juridik, 291-316. 3 uppl. Stockholm: Norstedts Juridik, 2023. Sjödin, Erik. ”Människoexploatering – en analys av ett straffbuds förhållande till regleringen av arbetsmarknaden”. Juridisk tidskrift 20, nr 3 (2019): 696–716. Sonnsjö Andersson, Anna. ”Straffbar exploatering i arbete? Arbetet i restaurangen NJA 2022 s. 23”. Juridisk tidskrift 2022–23, nr 3 (2023): 604–618. Sonnsjö Andersson, Anna och Niklas Selberg. ”Staten underlättar kriminella arbetsgivares exploatering av migrantarbetare”, Tidskrift för KRIMINALVÅRD, (2023). Wennberg, Suzanne. Introduktion till straffrätten. 13 uppl. Stockholm: Norstedts Juridik, 2022. Ågren, Jack. Brott och straff: en grundbok i straffrätt. 2 uppl. Stockholm: Norstedts Juridik, 2021. 73 Lagkommentarer Ask, Henric och Erik Grahn. Arbetstidslag (1982:673). Lexino 1 mars 2023 (JUNO). Bäcklund, Agneta, Stefan Johansson, Hedvig Trost, Suzanne Wennberg och Fredrik Wersäll. Brottsbalken: en kommentar (7 november 2024, Version 25, JUNO). Nilsson, Göran. Brottsbalk (1962:700). Lexino 1 oktober 2022 (JUNO). Dalekant, Per och Anders Weihe. Arbetstidslag (1982:673). Karnov (JUNO). Rapporter Byggmarknadskommissionen. Från svart till vitt – vänd den osunda utvecklingen i byggbranschen. Stockholm: Byggmarknadskommissionen & Premiss förlag, 2022. https://www.byggmarknadskommissionen.se/ (Hämtad 2024-09-11). FRA. Severe labour exploitation: workers moving within or into the European Union - States' obligations and victims' rights. Luxemburg: Publications Office of the European Union, 2015. https://fra.europa.eu/en/publication/2015/severe-labour-exploitation-workers-moving-within- or-european-union (Hämtad 2024-10-21). Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings (GRETA). Report concerning the implementation of the Council of Europe Convention on Action against Trafficking in Human Beings by Sweden. Second evaluation round. Strasbourg: Council of Europe, 2018. https://www.coe.int/en/web/anti-human-trafficking/-/pubication-of-second- greta-report-on-sweden (Hämtad 2024-10-21). ILO. Combating forced labour: A Handbook for Employers & Business. Geneva: International Labour Organization, 2015. https://www.ilo.org/publications/combating-forced- labour-handbook-employers-and-business-0 (Hämtad 2024-10-25). ILO. Global Estimates of Modern Slavery Forced Labour and Forced Marriage. Geneva: International Labour Office, 2022. https://www.ilo.org/publications/major- publications/global-estimates-modern-slavery-forced-labour-and-forced-marriage (Hämtad 2024-10-25). ILO. ILO indicators of Forced Labour, Geneva: International Labour Office, 2012. https://www.ilo.org/publications/ilo-indicators-forced-labour (Hämtad 2024-10-25). Johansson, Märtha. Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden – En uppföljning. Council of the Baltic Sea States, 2024. https://cbss.org/publications/manniskohandel-och-manniskoexploatering-pa-den-svenska- arbetsmarknaden-en-uppfoljning/ (Hämtad 2024-10-14). Johansson, Märtha. Människohandel och människoexploatering på den svenska arbetsmarknaden – En översikt. Council of the Baltic Sea States, 2020. https://jamstalldhetsmyndigheten.se/aktuellt/publikationer/manniskohandel-och- manniskoexploatering-pa-den-svenska-arbetsmarknaden/ (Hämtad 2024-11-21). Jämställdhetsmyndigheten. Regionkoordinatorernas statistik om människohandel och människoexploatering 2023. Göteborg: Jämställdhetsmyndigheten, 2024. 74 https://jamstalldhetsmyndigheten.se/aktuellt/publikationer/regionkoordinatorernas-statistik- om-manniskohandel-och-manniskoexploatering-2023/ (Hämtad 2024-10-18). Jämställdhetsmyndigheten. Varför döms så få för människohandel? En analys av två forskningsstudier om hur människohandels- och människoexploateringsbrotten tillämpas i svenska domstolar. Göteborg: Jämställdhetsmyndigheten, 2024. https://jamstalldhetsmyndigheten.se/aktuellt/publikationer/varfor-doms-sa-fa-for- manniskohandel/ (Hämtad 2024-10-18). Länsstyrelsen Stockholm. Arbetskraftsexploatering och människohandel - Erfarenheter i Sverige och goda exempel från andra länder. Stockholm: Länsstyrelsen, 2017. https://www.lansstyrelsen.se/stockholm/om-oss/vara- tjanster/publikationer/2017/arbetskraftsexploatering-och-manniskohandel.html (Hämtad 2024-11-08). Medlingsinstitutet. Kollektivavtalstäckning och arbetsmarknadens organisationer. Stockholm: Medlingsinstitutet, 2024. https://www.mi.se/publikationer/kollektivavtalstackning-och-arbetsmarknadens- organisationer/ (Hämtad 2024-11-12). Nuc. Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet. Stockholm: Polismyndigheten, 2019. https://www.aklagare.se/nyheter-press/aktuellt-pa- aklagarmyndigheten/myndighetsgemensam-lagesbild-om-organiserad-brottslighet-2019/ (Hämtad 2024-11-20). Polismyndigheten. Människohandel för sexuella och andra ändamål – Lägesrapport 23. Stockholm: Polismyndigheten, 2021. https://polisen.se/aktuellt/publikationer/?lpfm.cat=424 (Hämtad 2024-11-20). Polismyndigheten. Människohandel för sexuella och andra ändamål – Lägesrapport 24. Stockholm: Polismyndigheten, 2022. https://polisen.se/aktuellt/publikationer/?lpfm.cat=424 (Hämtad 2024-11-20). Riksrevisionen. Statens insatser mot exploatering av arbetskraft – regelverk, kontroller samt information och stöd till de drabbade. Stockholm: Riksdagens interntryckeri, 2020. https://www.riksrevisionen.se/granskningar/granskningsrapporter/2020/statens-insatser-mot- exploatering-av-arbetskraft---regelverk-kontroller-samt-information-och-stod-till-de- drabbade.html (Hämtad 2024-09-12). Svenskt Näringsliv. Arbetsmarknadskriminalitet – hur påverkas företagen och vad behöver göras?. Bromma: Arkitektkopia, 2023. https://www.svensktnaringsliv.se/sakomraden/arbetsmarknadspolitik/arbetsmarknadskriminali tet-hur-paverkas-foretagen-och-vad-behover_1195458.html (Hämtad 2024-11-26). Databaser och statistik Brottsförebyggande rådet. Databas över anmälda brott. Människoexploatering 4 kap. 1 b § BrB, 2018–2023. Stockholm: Brottsförebyggande rådet, 2024. Hämtad 18 oktober 2024, https://statistik.bra.se/solwebb/action/index. 75 Brottsförebyggande rådet. Halvårsstatistik över handlagda brott efter om utredning har bedrivits eller ej och typ av beslut (tabell 301). Stockholm: Brottsförebyggande rådet, 2024. Hämtad 18 oktober 2024, statistiken finns att hämta på https://bra.se/statistik/statistik-fran- rattsvasendet/handlagda-brott. Övriga källor Bergström, Lina och Maria Ehrlin. ”Bärplockarnas misär i Åsele – tvingades äta slaktavfall och sova i skogen”. SVT Nyheter, 15 maj, 2024. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/barplockarnas-misar-i-asele-tvingades-ata- slaktavfall-och-sova-i-skogen. Buren, Linnea. ”Daniel och Alejandro slet på bygget – lönen uteblev: ’Maktlös och arg’”. SVT Nyheter, 27 december, 2023. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/daniel-och-alejandro-slet- pa-bygget-lonen-uteblev-maktlos-och-arg. Buren, Linnea. ”Ukrainska flyktingar lurades jobba utan lön i Sverige”. SVT Nyheter, 10 december, 2023. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ukrainska-flyktingar-lurades-jobba- utan-lon-i-sverige--xnu3g3. De Boer, Ronja. ”Bärplockare tvingades äta slaktavfall – nu döms två företagare för grov människoexploatering”. Arbetet, 11 juli, 2024. https://arbetet.se/2024/07/11/barplockare- tvingades-ata-slaktavfall-nu-doms-tva-foretagare-for-grov-manniskoexploatering/. Lindblom, Julia. ”Nordiska Golvs vd åtalas för människo-exploatering”. Arbetaren, 26 juli, 2024. https://www.arbetaren.se/2024/07/24/nordiska-golvs-vd-atalas-for- manniskoshyexploatering/. Medlingsinstitutet. ”Den svenska modellen och Medlingsinstitutet”. Medlingsinstitutet. Senast uppdaterad 19 maj, 2023. Hämtad 13 november, 2024. https://www.mi.se/forhandling- avtal/val-fungerande-lonebildning/. Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Utstationeringsavtal Bygg, https://www.av.se/globalassets/filer/arbetsmiljoarbete-och-inspektioner/avtal- utstationering/utstationeringsavtal-byggavtalet.pdf?hl=kollektivavtal%20bygg (Hämtad 2024- 11-27). Åklagarmyndigheten. ”Är biltvätten för billig? Det kan röra sig om ett brott”. Åklagarmyndigheten. Senast uppdaterad 3 april, 2023. Hämtad 26 november, 2024. https://www.aklagare.se/nyheter-press/aktuellt-pa-aklagarmyndigheten/ar-biltvatten-for- billig-det-kan-rora-sig-om-ett-brott/. 76