Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. 
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och 
kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att 
OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör 
man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th  is work has been digitized at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. T h  is means 
that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to 
OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare 
it with the ima-ges to determine what is correct.
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
C
M
VANLIGA UPPLAGAN. LOSNUMMERPR1S: 12 ORE.N:R 6 (1465) A. 2Ö:DE ÅRG.
ILLCJSTREPADH TI DN ING
FOR KVINNANiOCH HEMMET FRITHIOF HELLBERG
HUFVUDREDAKT OR OCH ANSV. UTGIFVARE BITR. REDAKTOR: ERNST HÖGMAN.
mm
SONDAGEN DEN 7 FEBRUARI 1915. JOHAN NORDLING. RED.-SEKRETERARE: ELIN WAGNER.
August Strindbergs ”Fadern” på Dramatiska teatern.
Rytimäslaren — Herr Emil Hillberg. Hoffotograf Ferd. Flodin fofo. Bertha — Fröken Jessie Wessel.
ET HAR DROJT LÄNGE INNAN 
detta alla iidsströmningar trot­
sande drama, mästerverket 
bland August Strindbergs skå­
despel med modernt ämne, hun­
nit den scen, där det strängt taget redan från 
första ögonblicket borde haft hemortsrätt. — 
Det fanns en tid, då ”Fadern” på åtskilliga 
håll ansågs som en skamfläck i svensk litte­
ratur. Massor af kvinnor skuro tänderna af 
harm, kallade skådespelet en nedrighet, en 
skef och orättvis svartmålning af det kvinn­
liga släktet, och det Strindbergska kvinno­
hatet blef axiomatiskt fastslaget. Mycket 
vatten har runnit sedan dess, många slöjor 
fallit, som dolt den verkliga bilden af dikta­
ren, och hvad hans ”Fadern” beträffar, har 
dess påstådda karaktär af smädeskrift för­
vandlats till en allmänmänsklig tragedi, i 
hvilken mannens och kvinnans eviga inbör- 
deskamp, eviga svängning mellan lust och 
kval, i kraft af deras väsensskillnad, formats 
till en beståndande bild.
Herr Emil Hitlberg uppbär hufvudrol- 
len på Dramatiska teatern, och först nu torde 
den mäktiga, ödesbundna gestalten erhållit 
de linjer, hvarmed Strindbergs eruptivt sprin­
gande penna tecknat honom. Framställnin­
gen äger alltigenom den äkta konst­
närliga realismen, och allteftersom det 
tragiska ledmotivet växer i dikten och 
sväller till en snyftande siorm, växer också 
skådespelarens tolkning i intensitet och djup. 
Det är endast slutscenen i andra akten, då 
han slungar lampan efter hustrun, och scenen 
med tvångströjan i den tredje, som betinga
en kraftfullare aktion. Där märker man för 
litet af det bundna lejonets raseri. Fru 
Lindberg har utarbetat hustruns roll med 
mycken konsekvens och hon säger sina re­
pliker förträffligt, men spelet företer ändå 
några i ögonen fallande brister; för det för­
sta saknar framställningen hvarje psykolo­
gisk djuppejling och för det andra är Strind­
bergs Laura betydligt mera infam än fru L. 
betonar. Fröken  h 1 a n d e r presterar ett 
litet dramatiskt mästerverk i ammans roll. 
Som dottern Bertha debuterar en elev, frö­
ken Jessie Wessel, och hennes framträ­
dande är okonstlad! och sympatiskt och ger 
goda löften.
ARIEL.
Vinsier och risker.
YCKET VID GENERALISERING 
är alltid vansklig. Ar lifvet fat­
tigare nu än förr eller är det ri­
kare? Ar lifvet svårare eller 
lättare? Intet allmänt hållet 
Svcu ivctll uii riktigt.
Den generalisering, som de flesta männi­
skor göra med så stor tungfärdighet, när de 
jämföra ”män” och ”kvinnor”, hvilar ofta på 
grundläggande missförstånd och innebär 
flagranta oriktigheter.
Endast efter dessa inledande reservatio­
ner vågar jag säga några ord om den till­
växt i rikedom i nutidslifvet jämfördt med 
perioden förut, som synes mig större för 
kvinnornas del än för männens, och om den 
likaledes för kvinnorna större faran att den 
rikedomen dock inte blir hvad den tyckes
vara.
Mycket som männen haft förut är för kvin­
norna så godt som helt och hållet nyvinning. 
Kamratskapet är nytt, samfundskänslan ny. 
Ännu i denna stund ha många kvinnor inte 
erfarit kamratskap annat än på det stadium 
när de voro skolflickor med lång fläta och 
korta kjolar, och samfundskänsla endast i 
den mycket utspädda och passiva form, hvari 
den förekommer hos en sannskyldig dam vid 
åhörande af ett festtal.
Äldre generationers kvinnor stodo trots 
upprepade repetitioner häpet frågande inför 
utslagen af familjens herrars lifliga kamrat­
känslor, när någon gymnasii- eller universi- 
tetskamrat visade sig efter många års skils­
mässa. Nu känna, väl inte kvinnorna, men 
många kvinnor kamratskapets friskt flödan­
de glädjekällor. De kunna få erfarenhet inte 
bara af det kamratskap, som knytes i ungdo­
men och alltid kastar ett skimmer af ung­
domsglans öfver fortsatta förbindelser eller 
tillfälliga möten, utan också af arbetskam- 
ratskapet mogna människor emellan.
Ofta blir ju kamratskapet inledningen till 
nära personlig vänskap, men det är godt att 
ha sådant det är i sig själft. Verklig vänskap 
ger annat och mera, fortsättes och är ut­
tryck för djupare gemenskap. Men verklig 
vänskap är också mer exklusiv, inte lika 
vidifamnande som kamratskap, och leder 
inte på samma sätt bort från en själf som 
kamratskapet gör. Kamratskap vidgar sym­
patierna, låter en lefva med i andras lif från 
en väsentlig sida, utan att detta samlif hin­
dras genom äfven rätt djupgående skiljak­
tigheter och utan att det för mycket belam­
ras med tusentals familjeprivata smådetal­
jer. Kamratskap tynger föga och bär myc­
ket. Kamratförhållandet är uppfostrande för 
karaktären och hvilsamt för känslan.
Där kvinnor i jämförelse med män visa sig 
petiga, på en gång kritikrädda och småak­
tigt kritiska, trångt subjektiva, där samman­
hänger det vanligen med en brist på den 
slags uppfostran, som kamratskapet ger.
Samfundskänslan få kvinnorna i vår tid 
erfara på ett nytt sätt, starkare, mer aktivt 
än det förut förunnats dem annat än på vissa 
nationella och religiösa höjdpunkter.
De som helst leta sina ideal i det förflutna, 
klaga högljudt öfver att den samhörighets­
känsla, som grundar sig på blodsband, på 
släktskap och landsmanskap, är svagare än 
förr. Hvad släktskap i aflägsnare led be­
träffar är nog förändringen oomtvistlig. Na- 
fionalitetsbandets styrka ådagalägger sig 
däremot, som vi alla se, just nu med elemen­
tär kraft. Men detta hör till det hvaröfver 
vi ännu böra spara våra reflexioner. Före
de sista händelserna i Europa har nog verkli­
gen tidsriktningen varit den att de fria sam­
manslutningarna vunnit på de historiskt gif- 
nas bekostnad. Att här anställa en relativ 
värdering af de ena och andra ligger utanför 
min tankegång nu.
Samfundskänslan sådan den gör sig gäl­
lande hos människor, som gemensamt kämpa 
för en idé, för ett bättre samhällstillstånd, ett 
högre själstillstånd kan vara mäktig och be­
tagande. För den blaserade lifsflanören, den 
kallhjärtade nytiighetsjägaren äro de sam­
lande idéerna fraser, tomma skyltar, för de 
sannskyldiga idékämparna själfva äro de 
lefvande krafter.
Det är inte underligt, om människor och 
människogrupper, som förut varit isolerade, 
efter sin första bekantskap med en rik sam­
fundskänsla i den fria sammanslutningen, bli 
benägna att af denna vänta mera än den kan 
ge annat än momentant. Så ha kristna stu­
denter, som förut lefvat utanför allt egent­
ligt församlingslif, när de kommit i beröring 
med den kristna studentrörelsen, väntat snart 
sagdt allt af den för sig och sina kamrater. 
Snart nog ha de sedan gjort den erfarenhe­
ten att hvad den enskilda bringar med till det 
hela — om också blott i form af längtan — 
är förutsättningen för att det hela skall ge 
honom något och att mottagna gåfvor antin­
gen förspillas eller bli — förpliktelser. Slut­
ligen erfara de kanske också, hur mycket 
svårare det är att fylla plikter, där formen, 
ramen för pliktuppfyllelsen, inte finns färdig 
förut utan måste skapas.
Något liknande gäller också de kvinnor, 
för hvilka t. ex. rösträttsrörelsen företett sig 
som kvinnorörelsens vidaste organiserade 
gestaltning och som i den mött och burits af 
kamratskap och samfundskänsla som ingen­
städes eljes. Mången lär sig uppskatta det 
positiva värdet af ”historiska traditioner” ge­
nom erfarenheten af hur svårt det är att sak­
na och hur mycket som kräfves för att i nå­
gon mån skapa sådana.
För den mindre utvecklade är den nu så 
lätt tillgängliga samhörigheten med kamra­
ter och liktänkande kanske i lika hög grad 
en fara som en hjälp.
Lifvet ställer större kraf än förr på den 
enskilda människan, om hon inte skall bli ett 
byte för väder och vind i en blåsig tid. Men 
hur är det ställdt med fostran till de egen­
skaperna? Om beskyllningen mot den nu 
brukliga pedagogiska metoden: att den läm­
nar lärjungen hjälplös just då han borde 
vara färdig att kunna reda sig själf, är rik­
tig, så är den bara en detalj af en beskyll­
ning, som kunde riktas mot samtidens män- 
skofostran öfver hufvud. Nästan alla i vår 
generation och de yngre lida af dessa för­
hållanden, den kvinnliga ungdomen ojäm­
förligt mest, därför att missproportionen 
mellan den utrusning de få och de lifvets 
kraf de ha att möta är störst.
Ännu är i stort sedt den ”väluppfosirade” 
unga flickan, den regelrätta unga damen, 
kulmen af föräldraomsorgen i kulturellt för­
finade, i bästa mening bildade hem, där 
dock döttrarna utan vidare förutsättas skola 
”bli något”. Antingen tro föräldrarna att 
det moraliska modet, förmågan att genom­
kämpa och ta ställning till allt det, som de 
senare, om inte förr, måste möta, kommer af 
sig själf, kanske genom inhämtandet af exa- 
menspensa, eller också tro de att den kan 
undvaras, att den för sig själf stående kvin­
nan kan reda sig med den väluppfosirade 
familjeflickans mått af etisk klarhet och 
spännkraft.
Ensamhet i ungdomen är inte rolig, men 
den hade sin nytta.
Faran af det frodiga föreningslif, som nu 
står ungdomen till buds: att hvad det tycks 
innebära och ge inte är verklig egendom, 
bara tillfälligt innehaf, är själfskrifvet större, 
ju mer outvecklade deltagarna äro. Sam­
hörigheten, organisationen tänker i den en­
skildas ställe. Han (hon) står där ofta i 
själfva verket utan ett uns mer af verklig 
själfständighet än den bloti familjefosirade 
ungdomen förr ägde, men med en pretention 
på själfständighet löjlig att se för andra, 
skadlig för vederbörande själf.
Flickorna äro i detta nu långt värre däran 
än ynglingarne, både därför att alla slags 
konventioner ännu ha ett fast tag om kvin- 
novärlden och därför att, hvad de flickor an­
går som beträda s. k. nya banor, den låt­
sade själfständighefens konvention är i sär­
skild grad bjärt parodisk.
Hur det ser ut betyder mindre än det att 
de unga kvinnorna själfva inte bli vuxna att 
sedan styra rak kurs. De ”nya banorna” 
och sina medsystrar på dem skulle dessa 
många — som inte trots allt bli fullvuxna 
människor, som kunna stå för sig själfva — 
göra bästa tjänsten genom att lämna dem i 
fred. Oskadliga bli de för kvinnosaken al­
drig, hvar de än hamna. Deras typ är det 
som ofta dras fram af dennas fiender. Det 
händer ju också att den ena, den konserva­
tiva falangen af denna typ i familjeflickstu- 
dentskan med virkning och huslighet och S. 
S. IL H. får beröm, men det är knappast 
bättre. Lifvet behöver kvinnor, som kunna 
undvara beröm.
Omständigheterna växla. Formen skiftar. 
Mer eller mindre ger lifvet till skänks under 
olika tider, åt olika människor. Men det 
som skänkes blir liksom borta mellan lata 
och slappa händer. Allt sällskapande blir 
flackt utan motpolen: ensamhet. Lättfånget 
samägande befriar inte från själfförvärfvets 
hårda möda.
HILMA BORELIUS.
Herr Barkmans lusiresa.
Af NILS WILHELM LUNDH.
(Forts o. slut.)
LYTTFÂGLARNA, SOM AF 
ogunstiga vindar drifvas hit ut, 
återvända aldrig till norden,” 
säger han. ”De behöfva ju 
inte längre flyga hundratals 
mil för att undfly tropikernas heta som­
rar, de lyfta endast några hundra meter 
öfver hafvet, upp mot bergen och ha det svalt 
och vårlikt bland orange och persikoträd, 
och när sedan vintern kommer och fikonträ­
den fälla sina blad, sänka de sig åter till 
stränderna och få det varmt och soligt. Så 
också de nordiska vikingarna, våra förfäder, 
som sökte sig in till det rika Medelhafvet. De 
drefvos stundom af stormarna ned till Ka- 
narien, som då var världens yttersta. De 
stannade sedan här. De nöjde sig med jor­
dens och trädens frukt, glömde guldet och 
blefvo grottmänniskor. De ägde här hela 
världen, och årstiderna stodo ju hand i hand 
uppför bergen. Så blefvo de ett med gu an­
che r n a, urinvånarna, och ännu vandra 
deras afkomlingar här, där vägarna äro mera 
ensamma och byarna glesa, de söka sig all­
tid mot ensamheten, det är deras fasta arf 
hemifrån. Lj-uslockiga barn sitta framför 
kojorna och le bekymmerslöst och frimodigt
IJsäBükü
Prenumerationspris :
Vani. upplagan:
.....Kr. 6.!Helt år.
Halft år
Kvartal..............
Månad..............
.50
3.50
1.75
0.75
Praktupplagan :
Helt år............... Kr. 9.-
Halft år ............ » 4.50
Kvartal................ » 1.25
Månad................ > 0.90
Muns Byrå o. Expedition, MästerfSftan
Redaktionen: Riks 16 46. Allm. 9S03. Expeditionen: Riks 16 46. Alim. I
Kl. 10—4.
Red. NordUng: Riks S6 60. Altan. 4 02. 
Kl. 11—1.
Verkat, direktören kl. 11-
■■■■■■■■■■■■■■■■■■■■■■■■■■a
45.
6147.
Kl. 9—6.
Annonskontoret: Riks 1646. Allm. 61 47. 
Kl. 9—6.
Riks S6 59. Altan. 4304.
Annonspris:
Pr millimeter enkel spalt:
25 öre etter text.
30 öre å textsida.
20°/oförhöjning för sårsk. 
begird plats.
ik «spaii
Utlåndska annonser: 
30 öre efter text. 35 öre 
å textsida. 20 "/o förta, 
för sårsk. begird plats.
- 86 -
mot vandraren. Jag har alitsè landsmän rundt 
omkring mig, men min hustru är af spansk 
börd, så nog är mitt allt här och inte Wan- 
geroog! Sedan jag fullt lärt mig behärska 
språket, så att jag med mina friska lungor 
kunde få sjunga ut hvar dag med hvad jag 
hade på hjärtat, har jag aldrig känt ett spår 
af s. k. hemlängtan. Hvad skulle jag längta 
efter? Hvit sand kanske? Här finnes en­
dast kolsvart sand. Hela Wangeroog är hvit 
sand. Åh, herre gud!”
Det blir en paus. Herr Barkman vet inte, 
om Wangeroog nu skall segla upp eller ej, 
men han skyndar sig att taga fram en ijugu- 
femöresbok (han är val försedd i den vägenl 
och bläddrar nu ifrigt i den. Herr Bark­
man är trött. Wangeroog skall säkert bli för 
hårdsmält, tänker han. Och så läser han ett 
kapitel ur ”Herr Derblays giftermål,” medan 
bilen, nu på jämn väg, susar in mellan de 
blomsterkransade byarna utanför Oroiava, 
och alnslånga, hvita blomklockor sväfva 
förbi. Reskamraten sitter tyst och sluten, 
och framme vid Orotava ta de så ett hastigt 
och skamset farväl.
Af allt, hvad reskamraten berättat, är det 
dock en sak, som står djupt inristad för herr 
Barkman: Vikingarna. Förfädernas af- 
komlingar, som man kan få skåda uppe vid 
dessa berg. Herr Barkman känner, att han 
måste dit upp, innan han företar sig något 
annat.
Han känner sig som en eröfrare, då han 
med hattasken under armen stiger uppför 
Orand Hotells i Puerto Orotava trappa. Och 
han har visst inte glömt, hvad han förde i 
skölden.
Den natten sofver han godt, likt den, som 
har sin framgång säkert i en liten låda.
Dagen efter tar han ett stärkande bad på 
den svarta sanden under Humboldts klippa. 
Hundra meter uppe stå raderna af palmer 
och drakblodsträd som en runskrift mot him­
lens blå, och inunder, vid den stupande klip­
pan, öppna sig grottorna mot hafvet. Han 
ser, att de äro bebodda och brokiga trasor 
fladdra däruppe. Han står och tittar dit 
upp, ända tills jättevågorna komma och 
slunga honom högt upp bland de hvassa ste­
narna, där han får en duktig rispa på knäet.
Strunt i det! Herr Barkman ställer sig 
kapprak framför den blandade badpubliken 
och utför ”armar uppåt, utåt, framåt och 
nedåt sträck.”
Efter badet klättrar han på zigzagvägar- 
na uppför klippan, upp mot grottorna.
Det är svindlande, och grottorna, som ner­
ifrån se ut som små hål i en vaxkaka, öpp­
na sig nu och äro så stora, att bykyrkan 
därhemma godt får plats i den största. La­
vablocken därinne äro svarta som kol, och 
då han klifver in i närmaste grotta, finner 
han att den är full af stora svarta svin, som 
ha sin glädje för sig därinne.
Grottan därefter är afbalkad för getterna, 
och de bräka i kapp, då de få syn på ho­
nom. Men nästa grotta är idel fågelsång. 
Hundratals burar hänga rundt väggarna och 
öfver ingången, och där sitter en gubbe och 
förfärdigar burar och ser knappast upp, då 
Barkman stannar. Fåglarna äro kanarie­
fåglar, de flesta gula som hemma, och herr 
Barkman tecknar, att han vill köpa en, en af 
de gröna, de riktigt äkta.
Gubben skakar på hufvudet och menar, att 
de gula är bäst. Han vill sälja en, som är 
alldeles utan fläck. Den kostar fem pesetas.
Herr Barkman är envis och vill ha en grön,
och en sådan får han för en half pesetas. 
Buren af trä kostar fem pesetas, men herr 
Barkman vill inte ha en så dyr och klen bur. 
Herr Barkman vill ta fågeln i handen.
Och han får den i handen och går vidare 
— nere i Puerto tanker han köpa en bur af 
stål för sin fågel.
Nästa grotta är full af trasiga barn, som 
rusa ut från alla gömslen och smågrottor 
längst inne. De vilja leka med fågeln, men 
herr Barkman stoppar den i sin ficka och 
sätter locket för.
En fullastad åsna kommer just upp, och 
groiimor och grottfar äro med. Deras hår 
är svart som lavan, men ett par af barnen ha 
ljusa, nästan lingula lockar alldeles som 
hemma. Herr Barkman stryker dem öfver 
hufvudet och småpratar med dem. Grott- 
mor och grottfar lasta af sin åsna. Det är 
en hel del.
Herr Barkman undrar, hvad det kan vara. 
allt detta. Han ger dem en half pesetas, och 
de mjukna något. De bryta upp en säck 
och håfva fram flera knippen med torkad 
fisk. Det är norsk fisk, det ser han på stäm­
peln. De smussla med några flaskor bakom 
en kruka vin. Flaskorna ha röda etiketter, 
och herr Barkman är utom sig af förvåning. 
Det är ju Gammel Carlsbergs Pils­
ner, exportölet. Norsk fisk och danskt öl! 
Ja, nu kommer han ihåg, att han öfverallt, vid 
hvarje liten bod på vägen sett de där flas­
korna.
Grotimor tappar ett litet paket, som går 
upp. Svenska säkerhetständ- 
stickor, Tidaholm. Nordens trenne 
riken ha alltså sin gifna plats på denna 
fjärran ö, ja, till och med i denna usla grotta. 
För första gången sedan han landstigit på 
ön, känner han sig riktigt rörd. Öfverallt 
kring klipporna ligga de röda lapparna; 
Svenska säkerhetständstickor, Tidaholm. Ja, 
svenska!
Herr Barkman tar fram sina cigarretter 
och bjuder grottmor och grottfar och hela 
bingan af barn. Han rycker till sig en af de 
röda askarna, pekar ifrigt på den och pekar 
sedan på sig själf, ty han vill göra klart för 
dem, att han kommer från just det landet.
Med kännaremin tar han ut en sticka, han 
håller den med ett fast grepp, han stryker 
den mot plånet, en gång, två gånger — 
stickan går midt af, flammar upp och — 
slocknar, ty så kan det gå, också med sven­
ska stickor.
Snart stiger ändå röken som ett offer från 
den kanariska grottan, och högt upp mot 
palmerna i sagoparken flyger en befriad li­
ten fågel, kvittrande, jublande, och den 
kommer inte längre ihåg sitt trånga fängelse, 
när den väl återfunnit sitt näste inne bland 
lagern.
Manuskript och bref
af redaktionell natur torde 
alltid adresseras till Redak- 
tionen af Idun, ej till någon 
särskild medlem af 
densamma.
Hur kärleken fostrar.
Af OSKAR VÄGMAN.
ET VAR EN OFVERMÅTT AN 
viktig och betydelsefull dag i 
Olerums folkskola, en sådan 
som ej har många sina likar i 
ett människolif. Så tänkte åt­
minstone skolbarnen, där de sutto i rader på 
skolbänkarna, högtidliga som i kyrkan, alle­
samman i hemväfda söndagskläder och 
grundligt nytvättade, så att deras unga an­
leten skeno kopparröda af gnidning och 
såpa. Litet nervös jämkade sig läraren af 
och an i katedern och gaf sina frågor med 
en viss osäkerhet; han var en man af gamla 
stammen, hvilken icke lärt hvarken fysik 
eller metodik som sina nymodiga ämbets­
bröder. Kom det an på att hos barnen in­
plugga katekesen ”utvändigt”, då ville han 
— det plägade han med stolthet yttra — 
mäta sig med hvem som helsi, men med 
”grund” var det kinkigare, och jusf med 
”grund” var prosten så noga, han, som satt 
där i karmstolen med Sveriges karta till 
bakgrund och husförhörsboken framför sig, 
en grånad, reslig gestalt med buskiga ögon­
bryn, som utgjorde barnens förfäran; och de 
som haft mod att titta in i blicken, som sköt 
fram under dem, påstodo väl, att prosten 
hade ”snälla ögon”, men de voro ej många 
som hade ett sådant mod. Därför var det ej 
blott den gamle skolläraren, som då och då 
kastade en skygg blick åt sidan för att ut­
forska, hvad prosten kunde tycka, utan bar­
nens blickar litade ständigt till denne att i 
hans anlete läsa sitt öde.
Här var nämligen afgångsexamen, här 
skulle utrönas, hvilka de lyckliga voro, som 
fingo rätt att likt magistrarne vid forna da­
gars promotioner slå böckerna tillsamman 
till symbol af fulländade studier, d. v. s. ak­
tas värdiga att från folkskolan öfvergå till 
prostens nattvardsundervisning.
Utan men för vår lilla historia kunna vi 
förbigå de mer eller mindre lysande resul­
taten af herr Wahlqvists undervisning och 
börja med det ögonblick, då prostens myn­
diga stämma efter husförhörslängden upp­
ropar: Oreby gård, bondesonen Fredrik 
Olofsson och grenadiersdottern Mina Pärla.
Rodnande öfver hela ansiktet reste sig en 
liflig trettonårig tös med klara ögon och fri­
modigt uttryck; vida mera senfärdigt och 
tveksamt seende sig omkring uppstår Fred­
rik, en storväxt pojke på femton år med be­
hagliga anletsdrag och milda, bruna ögon, 
hvilka dock sakna all glans och allt lif.
Herr Wahlqvists anletsuttryck skifta mel­
lan tillfredsställelse och fruktan. Mina är 
hans stolthet, skolans pärla, men Fredrik 
hans sorgebarn; de stå där sida vid sida så­
som en lefvande illustration till satsen: ytter­
ligheterna beröra hvarandra.
Mina får börja examen, och hon vet svar 
på allt. Herr Wahlqvist drager fram sina 
allra kinkigaste spörsmål, likafullt reder hon 
ut dem. ”Det är bra, du är en duktig flicka”, 
säger prosten, och dubbelt rodnande af nöje 
och blygsel i förening sätter sig Mina på 
bänken.
Nu kommer turen till Fredrik. Herr Wahl­
qvist hostar, tar sig en pris snus och vänder 
sig tveksam till den höge examinatorn:
”Jag får lof att säga prosten, att den där 
pojken är alldeles ohjälplig.”
De buskiga ögonbrynen rynkas. ”Gör icke 
gossen försagd. Se så, börja nu, och det 
skall nog gå bra eller hur, min gosse?”
Fredrik ser litet förvånad på prosten, men
tåi kemirid fväf< få 
fa Edra bal-och 
/upédräkferhoj »
«xtrochNibfir Xvälf-och.larger! Aktiebolag Göteborg
/////// KLIPPAN:
Modernaste Finpappersbruk.
Sj»Gcta[itéew* i
Finare Post-, Sftrif-, Kopie- 
och Tryckpapper
samt kartong.
Iduns textpapper tillverkas af Klippan.
- 87
tycks icke vara af alldeles samma öfverly- 
gelse som han.
Emellertid börjas examen i katekes och 
bibliska — summan af Fredriks studier. I 
början går det ju oklanderligt, så länge det 
gäller utanläsningen. Herr Wahlqvist börjar 
fatta ett svagt hopp. Så kommer man in på 
konung Davids historia och i ilande fart utan 
att stappla läser Fredrik upp huru ”Davids 
välde tilltog, så att det sträckte sig från 
Egypten till den stora älfven Eufrat. Många 
krig utförde han och stridde manligen som 
en hjälte. Men i själfva striden måste han 
fly undan, och då han kom under en stor ek, 
fastnade hans långa hår däri, och han blef 
hängande mellan himmel och jord.” ”Hvad?” 
afbryter prosten. ”Blef David hängande i en 
ek?”
”Han är kommen in på Absalom,” upplyste 
herr Wahlqvist. ”Ser prosten, saken är den, 
att ett blad var bortrifvet ur hans bok, när 
han läste det första gången, men det märkte 
han icke, och sen har jag aldrig kunnat taga 
det ur hans hufvud.”
”Nåväl, låt höra, hur han förstår sin kate­
kes.”
Herr Wahlqvist mumlar något, där det 
förskräckliga ordet ”grund” förekommer 
men är snart inne i betraktelsen öfver 4:de 
budet och plikterna mot våra föräldrar och 
herrar.
”Hvilka äro våra herrar?” spörjer han. 
Intet svar; återupprepad fråga och samma 
tystnad. Såsom van pedagog ändrar han 
frågans form för att framlocka svar. ”Hvil­
ka kallar du för herrar?” En ljusning far öf­
ver gossens ansikte.
”Patron på Hamra, länsman och prosten 
och” t- han säger det litet tveksamt — ”skol­
lärarn ibland.”
Prosten småler, och skolbarnen skratta 
bakom hvarandras ryggar. Endast Mina 
skrattar ej, hon rodnar och ser riktigt för­
tretad ut.
Herr Wahlqvist skrattar ej heller; han ar­
betar i sitt anletes svett att föra sitt sorge­
barn på rätta vägen. Snart är han inne på 
tal om öfverheten och bjuder: ”Läs språket 
om öfverheten!”
Fredrik söker ingifvelser både från sko­
lans tak och dess väggar, förgäfves. Då 
når till hans öra en sakta hviskning — för 
den förlägne ljuf som en änglaröst — ”Ho 
sig sätter emot öfverheten,” ett ljus rinner 
upp för honom och i triumferande ton läser 
han: ”Ho sätter sig emot öfverheten och han 
emot Guds förordnande.”
Prosten skrattar uppenbart. ”En vacker 
familj minsann,” anmärker han, men herr 
Wahlqvist säger med ett uttryck af missmod 
och segerglädje:
”Sade jag icke, att pojken är ohjälplig.”
”Nånå,” menade prosten, ”låtom oss ej 
uppgifva hoppet. Kom hit, min gosse, och 
försök att svara mig. Var icke rädd, du.”
Fredrik steg fram, såg icke alls rädd ut 
utan lugn som det goda samvetet.
”Hvem har skapat allt, allt som du här ser” 
— prosten visade med handen åt fönstret — 
”himmel, berg, skog och sjö, alltsammans?”
”Det har Gud.”
”Rätt så, min gosse. Ser du, det går bra. 
Gud har sålunda skapat allt som dr till?”
”Nej,” ljöd det öfverraskande svaret.
”Hvad för något?” prosten såg ut som ett 
lefvande frågetecken. ”Har Gud icke ska­
pat allt?”
”Nej, vägen ha sockenborna lagt,” gen- 
rndlte Fredrik med säkerhet.
Prosten lämnade de dogmatiska spörs­
målen och öfvergick till bibelns historiska 
del. Snart var han fördjupad i förklaringen 
af ordet underverks betydelse. ”Förstår du 
mig?” sporde han omsider.
”Nej,” svarade gossen ogeneradt.
”Nå, låtom oss taga ett exempel,” återtog 
prosten godmodigt. ”Om du fölle i kvarn­
dammen hemma vid gården och komme un­
der det stora hjulet utan att krossas, vore 
det ej ett under?”
”Man får lof att se sig för, så att en icke 
faller i, ty då vet ingen, hur det går.”
Den outtröttlige läraren gjorde ännu ett 
försök:
”Om du körde ett stort lass sten efter din 
fars hästar, och lasset välte öfver dig, men 
du alls icke blefve skadad, skulle du ej kalla 
det ett under?”
Nu var det Fredriks tur att småle.
”Det kan aldrig hända,” sade han.
”Hur så?”
”Jag får bara köra oxarna.”
”Gå, min vän, jag har hört dig nog,” sade 
prosten i det han lutade sig tillbaka i sin stol 
*och utbrast i ett högt skratt; herr Wahlqvist 
instämde pliktskyldigas! och barnen af fulla­
se hjärta. Blott tvenne skrattade ej: föremå­
let för all denna munterhet, hvilken stod 
lugn som vanligt om än en smula förvånad, 
och hans granne, lilla Mina, som satt med 
blygselrodnande kinder och tårade ögon.
När kori därpå dagens pröfning var slu­
tad, befunnos samtliga de examinerade full­
mogna i visdom och förstånd, blott Fredrik i 
Oreby förklarades ännu behöfva draga 
nytta af herr Wahlgvists omsorgsfulla hand­
ledning.
*
På den smala gångstig, som genom hagen 
slingrar sig mellan stenar, buskar och snår, 
finna vi en timme senare de två barnen, sko­
lans pärla och skolans sorgeämne, styra 
sina steg mot hemmet. De gingo den ena 
efter den andra under djup tystnad, äfven 
lilla Mina, som eljes plägade dansa vägen 
fram under skämt och sång.
(Forts.)
Sofia Gumælius’ sisia 
färd
torsdagen den 28 januari blef en värdig och 
vacker högtidlighet. Till Oscarskyrkan, där 
jordfästningen skedde, hade utom hennes 
närmaste samlats representanter för de olika 
områden, inom hvilka den aflidna verkat, så 
var hufvudstadspressen företedd af några af 
dess främsta namn och de kvinnosamman- 
slutningar, hvilka bland sig räknat Sofia Gu­
mælius, såsom F. K. P. R., Nya Idun, Iduns 
kvinnliga akademi och Kvinnoklubben, hade 
också sändt representanter.
De närvarandes känslor af saknad och 
tacksamhet tolkades vid den hvita, med röda 
rosor beströdda kistan af hofpredikanten 
Clemens Âhfeldt.
Han erinrade om den bortgångnas gedigna 
personlighet, hennes plikttrohet, energi och 
aldrig sviktande arbetshåg, trots fördomar 
och stötestenar på vägen. Med dessa egen­
skaper förenade hon en sällsynt anspråks­
löshet och hjärtegodhet. Hon ägde förmå­
gan att organisera och styra utan de stora 
laterna och den högtidliga minen. Genom 
hela lifvet behöll hon sin ungdomliga spän­
stighet, sin vidsynthet inför lifsproblemen, sin 
varmhjärtade förståelse och gästvänskap. 
För sina underlydande var hon en enaståen­
de chef och husbonde. Hvar och en ägde i 
henne en personlig vän. Det var härvid upp­
skattningen af arbetet och af hvarje männi­
skas rätt till en människovärdig ställning, som 
ledde henne. För hennes rika och varmhjär­
tade personlighet framföra anförvanter, vän­
ner och underlydande sitt varma och vörd- 
nadsfulla fack.
När jordfästningsakten var tillända fördes 
kistan ut till Nya kyrkogården och sänktes i 
den fallande skymningen ned i den Gumæliu- 
ska familjegrafven. Vid grafven framträdde 
ordföranden i Kvinnoklubben fröken Hanna 
Andersson och frambar ett tack från klub­
ben för allt hvad den aflidna varit för den­
samma. Bland det stora antal kransar, som 
sändts från alla delar af landet till Sofia Gu­
mælius’ bår, vilja vi här nämna tidningen
" -'’CV. V!
Sofia Gumælius’ jordfästning. Kistan utbäres ur Oscars kyrka :n på trappan synas den aflidnas närmaste 
och förrättaren af likbegängelsen, hofpredikanten C. Âhfeldt. — À. Blomberg foto.
i
IDUNS KOKBOK
AF
ELISABETH ÖSTMAN
är den bästa kokbok för det 
svenska hemmet. - - - - -
Den har redan utgått i öfver 25,000 ex. 
Pris: Kr. 5:50inb.
Bl Tuppens Zephyr
och Ni köper ingen annan.
öö
Wr >* ."*8*^§SHP':
“Hans dagliga gärning.“-
Iduns krans af violer, sänd som ”ett tack för 
mångårigt godt samarbete”, och den krans af 
murillotulpaner, genesium och arecablad, 
som från Iduns kvinnliga akademi sändes 
dess bortgångna ledamot. Den senare hade 
en inskription af följande lydelse:
Äldst till åren uti vår krets 
Först du fälldes af dödens lie.
Mer än du var ingen trogen 
Ären nio i gifvet värt.
Hälsning och tack på din sista färd.
Med bondemännen från 
Nordiska muséei till 
Nationalmuseum.
Af HEDVIG SVEDENBORG.
TT ÅRI
Hvad allt har inte händf ute i 
världen och äfven hemma se­
dan Bondetågets mäktiga här­
skaror drog genom landet. Alla 
med samma mål — konungens borg — och 
alla brinnande af samma längtan — längtan 
att få bjuda konungen och landet sitt sföd.
Men just nu vill jag inte stanna vid alla de 
bloddrypande fasor, som ligga mellan nuet 
och de oförglömliga bondetågsdagarna, utan 
i stället bläddra igenom ett par af de ljusa 
minnessidorna från februaridagarna 1914.
Som ett juvelsmycke blixtrade Stockholm 
under februarisolens strålar, och de blågula 
dukarna fladdrade och vimplade mot den 
blekblå luften på Bondetågets andra dag. 
Och öfver Djurgårdsbron — bort mot Skan­
sen och Nordiska Muséef — myllrade odal­
männens skaror.
Ty det gällde ju att på dessa korta dagar 
äfven få lära känna sin väna hufvudstad och 
atf få njuta af dess skatter.
Af de skånemän — och det var väl bort­
emot hundratalet — som jag råkade på vä­
gen upp till Stockholm, hade ingen sett 
sin hufvudstad. Fast annars kunde de 
vara vidtberesta nog. Köpenhamn, Berlin, 
Hamburg, ja San Francisco och Moskwa- 
hade de gästat — men inte den mångbe- 
sjungna Mälarstaden.
Långsamt och drömmande följde jag de 
mörka skarorna öfver bron fram mot Nordi­
ska museet. Och aldrig tyckte jag att Djur- 
gårdsbrunnsviken med sina leende stränder, 
Skansens höjder, torn och kupoler eller 
Strandvägens flaggsmyckade palats visat 
sig så till sin fördel. Sannerligen hade inte 
själfva himmelen klädt staden i galaskrud.
Det var nästan mot min vilja som jag lät 
mig sugas med in genom Nordiska Muséets 
ståtliga portal — fram till Carl Milles’ kolos- 
salstafy af Gustaf Vasa — från den friska 
glittrande februariluften.
Från de tusende männen steg en lätt imma 
och ett jämnt sorl upp under jättehallens hvalf. 
Och när man uppifrån galleriets marmor­
räck blickade ner i djupet, fick man samma 
intryck som då man lutar sig öfver en bru­
sande älf. Det var makt och kraft.
Så småningom skingrade sig massintrycket, 
detaljerna sprang fram och plötsligt fick jag 
se två af mina skånemän från resan, som 
utan att veta det gick förbi Karl XII:s guld- 
snidade vagga.
— Nog ska ni väl ta er en titt på Karl XII .s 
vagga ändå, menade jag.
De stannade, skrattade och sade att det 
var så mycket atf se, att de rakt inte visste 
hvar de skulle börja. Förresten hade de al­
drig tänkt på att Karl XII hade varit ett linde­
barn som alla andra.
— Det var han nog inte heller, tyckte den 
ena och visade på en stadig rem, som var 
spänd tvärs öfver all den gyllene grannlåten. 
Det syns att kilen inte var go att hålla kvar.
Som de så innerligt gärna ville se Gustaf 
II Adolfs häst samt några af deras egna all­
mogesaker — hvilka en gång i tiden tillhört 
farfar och farfars far — gamla bohagsting, 
om hvilka de hört de gammelgamla berätta, 
och ett och annat föremål, som de själfva 
kunde minnas från sin tidigaste barndom, 
men som nu mer alls inte finns att se i hem­
bygden — så blef jag deras själffallna väg­
visare. Medan vi gick från rum till rum, be­
rättade jag dem om Arthur Hazelius, ”Sve­
riges största tiggare”, och hans underbara 
lifsverk. Om de båda små paviljongerna där 
uppe vid Drottninggatan, som så små­
ningom växte ut både till Nordiska Muséets 
palats och till Skansens friluftsmuseum. Och 
jag var själf så upptagen af mina minnen och 
mina båda intresserade skånemän, att jag 
inte märkte atf jag fått en hel klunga åhö­
rare.
När vi så ändtligen lyckats tränga oss 
fram till Gustaf II Adolfs häst, som de fann 
rent otroligt liten, så sade en dalkarl, hvilken 
också slutit sig till oss, att han gärna ville till 
Nationalmuseum, innan det blef för skumt 
och undrade, hur man ginast komme dit.
Naturligtvis ville skånemännen också dit 
och följden blef att jag tog mitt sällskap med 
mig ner till Allmänna gränd, där vi steg på 
en ångslup, som låg och skvalpade mellan 
isstyckena.
På vägen visade jag dem på ett par pan­
sarbåtar, som låg inne vid Skeppsholms- 
hvarfvef, och då var det rakt som om allt 
annat slocknat för dem.
En pansarbåt var just hvad de ville se.
Nå, hvad skulle jag göra. Jag gick upp till 
vakten, sade hur det var och några minuter 
senare befann vi oss ombord bland maski­
ner, kanoner, kettingar och all slags bråte, 
som en pigg och munter underofficer de- 
rribnstrerade för oss.
Men oj hvad den såg gammal och rostig 
och medfaren ut. Det kunde ju hvem som 
helst begripa att det behöfdes nya båtar.
Och så till sist utan vidare öden — utom 
att dalkarlen stannade midt på Skepps- 
holmsbron och visade på slottet, operan och 
Jacobskyrkan, hvilka han nu kände igen som 
”ena riktiga gamla bekanta”, nådde vi ändt­
ligen Nationalmuseum.
Var nu slottet och allt det andra som 
gamla bekanta, så var taflorna det ännu mer 
för mina bondemän, fast ingen af dem sett 
originalen förr. Tack vare reproduktionerna 
i jultidningarna var det alldeles som om de 
mött välbekanta kära vänner från förr.
Men hvad det ändå var mycket vackrare 
i verkligheten. Och så mycket större än de 
tänkt sig. Både ”En hjältes död”, ”Karl XII:s 
likfärd” — ja, nu ha en ju fått följan från 
vaggan till grafven, menade en af skånin­
garna — och den imponerande ”Norden­
skiöld” på isblocken.
”Sfinxen” var nu alldeles omåtfligt konstig, 
och hvarför folk målar sådant som Kron- 
bergs ”Jaktnymf”, det kunde nu ingen män­
niska förstå.
Framför ”Erik XIV och Karin Månsdotter” 
blef vi länge stående.
— Ja tänk, sådana där Göran Persöner 
finns allt än i dag, sade dalkarlen. Och det 
har nog aldrig varit lätt att vara kung. Då 
ä’ de allt bra mycke enklare att vara folk 
och att bara säga — så och så vill vi ha’et.
Men inte vore det just någe att måla af 
hvarken kungar eller Persöner nu för tiden, 
tilläde han med en liten ton af missräkning i 
rösten.
Ja, men dronningarna och prinsessorna di 
— di ä ändå alltid fina och vackra fe å se på 
i alla tider.
Så småningom föll skymningen på och 
tröttheten äfven och som bondemännen hade 
så oändligt mycket obesedf, så gick vi slut­
ligen långsamt ner för de breda marmorste­
gen och ut i den skymningsblå luften.
Just som vi skulle skiljas åt, undrade en af 
männen, om han infe kunde få mitt namn och 
min adress, så skulle han sända mig ett kort, 
som framställde honom i hans dagliga gär­
ning.
Det var just den, som var mest konstintres­
serad af dem allesamman, men då jag ville
Pellerins Växt-Margarin ersätter det finaste mejerismör. Bästa, drygaste och hållbaraste fabrikatet.
ö9 -
att han skulle säga hvad hans dagliga gär­
ning var, så bara skrattade han och menade 
att det finge jag se.
Så skildes vi med ett hjärtligt tack, och en 
vecka senare fick jag den å föregående sida 
återgifna bilden. Diskret inlagd i ett kuvert.
Ja, Gud vare tack att utom allt annat, så 
äger vårt folk äfven humorns oskattbara 
gåfva. Med den gåfvan kan man komma 
långt både i dagliga lifvet och — i världs­
historien.
Jungfrugrundet.
Berättelse från Bohuslän 
Af FREDRIK NYCANDER.
NNE PÄ LOGEN VAR HALF- 
mörkt. Slagorna dunkade i 
takt. De yrde som vingar i luf­
ten, träffade med dån golfvet, 
där sädeskärfvarna lågo. Dam­
met stod i skyar, agnarna flögo. Kornen 
ramlade ur axen, samlades upp i bingar.
Det var ett tungt göra. Men slagmännen 
höllo på ideligen. Armarna svängde. Man 
fick passa sig, så att man inte fick en stöt i 
synen.
Där gick Åke och slog. Unga, kraftiga 
pojken, nitton år. En mörk och senig en. 
Medan han lät slagan hvirfla, tittade han åt 
sidan på Vendla, som stod vid ladväggen 
och langade kärfvar. En blond, däglig tös, 
som gaf honom goda blickar tillbaka.
De voro sams, hade varit det ända sedan 
midsommar. De träffades i dansen. Gårds- 
ägaren, storbonden, hade låtit resa en löf- 
sirad stång i en grafhög, bjudit in sitt folk. 
Paren hvirflade kring högen i den ljumma 
luften, den röda solfallsdagern. När Åke och 
Vendla dansat sig trötta, gingo de ut i sko­
gen, sutto hos hvarandra till gryningen. De 
kysstes och logo, lofvade hvarandra allt med 
fagra ord. Det löftet bland Säms grafvar vid 
Bullarens strand band dem samman för 
lifvet. Sedan dess längtade de svårt till 
präst och stuga.
Nu var november. Snö hade börjat falla, 
isen lade sig. Bullaren, den långa, vackra 
sjön med de branta bergen, hvilkas skogar 
klättrade ner till vattenytan, med sina ruiner 
efter forntidsborgar, sitt mörka, hemlighets­
fulla djup — nu frös den. Nu kunde ej ök- 
stock ros från strand till strand. Sällan träf­
fade bullingarne hvarandra, bara vid arbetei 
och i kyrkan. Långt mellan gårdarne. Räf- 
skri och ulftjut nattetid ur mångmilaskogarne 
gaf vildsfämning. Ödebygden satte sin prä­
gel på människorna. Tystlåtna, inåtvända 
voro de, gingo omkring i underliga drömmar.
Kyrkan i Nafverstad var färdig. Byggd af 
gråsten var den, med hvitkalkade väggar, 
nischfönster, långa, tegelröda taksidor, spet­
siga gaflar. Kyrkan för sig, klockstapeln för 
sig. Prästhuset, rymligt, med brutet tak, 
många fönster, såg hemtrefligt och ljust ut. 
Högt öfver sjön låg prästgården, nära sko­
gen med dess många grafkullar från heden­
hös, hvilka rundade sig under de sägenhvis- 
kande granarna.
Stapeln var af trä och tom i hufvudet. Den 
saknade klockor. Dessa skulle gjutas på 
Säm, storbondgården, och det var härom 
samtalet gick på logen.
Vällingklockan sjöng på magasinsgafveln. 
Slagdånet upphörde. Folket stegade till 
drängstugan för att öppna sina byttor och 
korgar och förtära sin enkla måltid, sur 
mjölk, kafring och smör.
Gamle Per, som slefvade i sig mjölken, så
att han blef hvit om munnen, filosoferade un­
der ätandet:
— Nu får en se, hvilken jänta, som är dyg- 
digast.
Han storlog i skägget, plirade med ögo­
nen.
— Hur menar du? frågade pipar-Lars. Han 
kallades så på grund af sin gälla stämma.
— Jo, jag menar, att nu ska Nafverstads 
klockor gjutas. Och då ska en jungfru slå 
den smälta kopparn i formen, för att klangen 
ska bli ren.
— A’ I riktiga jungfrur? hof pipar-Lars upp 
sin röst och titfade forskande på töserna, 
som sutto på väggbänkarne. Då myste de 
och torkade sig om munnen med förklädes- 
snibbarne.
Vendla rodnade, log mot Åke, som här­
skade sig och doppade slefven djupare i 
mjölkbyttan.
En käring tog upp den fallna ordtråden.
— Inte vet jag, hur det är nu. Men i min 
ungdom fanns det dygdiga töser.
— Ända tills de blef förlofvade, mente 
Lars och flinade. Och kanske inte så pass 
länge ens. Jojomen, pojkar, I kan göra flic­
korna olyckliga!
Han knäppte med fingrarne, stultade kring 
på det klackslitna, gropiga trägolfvet.
— Inte är du bättre än andra, tyckte Åke. 
Dig känner en nog, så som du springer efter 
kjolar.
Helt ofrivilligt hade han svarat. Vendla 
såg lite förebrående på honom.
— Kors, hvad du tar illa vid dig! anmärkte 
Lars. Brändes det, lille pilt?
Hvarpå det skrattades. Åke stack halfva 
ansiktet i bytian, svarade inte. Vendla för­
sökte skratta, men det lyckades inte riktigt.
— Du ska inte förbrylla jäntorna med ditt 
siolleprat, förmanade Per. Jag tänkte, att 
med kyskheten är det hvarken bättre eller 
sämre än i forna dar. Hvem har rätt att 
skryta? Allra minst du, Lars! Du behöfver 
gå oftare i kyrkan. Gudskelof, nu står hon 
färdig! Klockorna bli också snart färdiga. 
Ugnen är i ordning. Under jorden är den 
murad. Bergslagskopparn är köpt. Det är 
bara att klämma till med gjutningen.
— Om en kan finna den heliga jungfrun, 
ja, envisades Lars.
Knappt hade han sagt detta, förrän dörren 
öppnades och storbonden inträdde. Det var 
en grof karl i vadmalskavaj och högstöflar. 
Han hade väderbrun hy, yfvigt helskägg. 
Ögonen voro mörka, stränga, stämman skrol- 
lig. Hela hans sätt tydde på, att han var van 
att befalla.
Han ställde sig midt på kammargolfvet, 
slog med ludna mössan mot låret och sade:
— Som I alla vet, har jag lofvat skänka två 
klockor till Nafverstads kyrka. De ska gju­
tas i dag. Formarne ä’ gräfda i marken, 
kopparen smälter i degeln. Nu ska den en­
ligt gängse bruk slås i formarne af en jung­
fru, att klocklåien må bli fager och skär. Jag 
vill dra lott bland er, töser, hvem som ska 
utföra värfvef. Det är väl ingen af er, som 
har en synd på sitt samvete och inte vill 
vara med om lotiningen?
Det blef tyst. Jäntorna sutto stilla, rörde 
ej hand eller mun. Somliga sägo förläget i 
tiljorna, andra blickade frimodigt framför sig.
— Jag kan väl tro, att ingen vägrar, ty den 
tösen skulle ju veta med sig något felsteg. 
Det är bra då! Låt mig nu se, hur många 
ä’ I?
Han pekade med fingret på hvar och en 
och räknade.
— En, två, tre, fyra — sju ä I. Det stäm­
mer. Här har jag sju pappersremsor.
Han tog upp ur fickan detta antal hop- 
vikna små lappar, lade dem i sin mössa, ska­
kade om den, satte den på det maskstungna 
furubordet.
— Kom nu hit och dra! Den, som får den 
remsan, där jag skrifvit: ”Du är den värdige”, 
ska slå malmen i jordhålorna.
Jäntorna stego upp från bänkarne, gingo 
fram till bordet, togo hvar sin lapp i nypan, 
vecklade upp den, tittade nyfiket. Då pap­
peret var blankt, kastade de bort det. Till 
sist drog Vendla och fick lappen med på­
skriften. Hon gaf Åke en blick. Han såg 
lycklig ut öfver att hon blifvit vald.
— Jaha, Vendla Amundsdotter, sade stor­
bonden och satte mössan på hufvudet — då 
ska du göra det. Följ nu med mig till ängenl 
I andra kan också komma och se på. Vi för­
länga rasten. Det är högtid i dag. Kom, 
allesammans!
De bröto upp, gingo säfligt öfver den tunna 
snön fram mot ängen, där de nygräfda hå­
lorna gapade, ställde sig tysta rundt omkring 
och afvakiade.
Ett par karlar kommo upp från den under­
jordiska ugnen, ur hvilken gråa ångor stego i 
snöluften. De kånkade på degeln, fylld med 
kokande kopparbrunt. Vendla tog med be- 
vantade händer i den, hällde den sjudande 
malmen i den cirkelrunda öppningen mellan 
marken • och fyllformen. Massan rann ner, 
stelnade i vinterkylan mellan hårdnade ler­
väggar. Så skedde i bägge groparne.
Hennes händer darrade, när hon hällde. 
Det var så högtidligt och ansvarsfullt. En ära 
bevisades henne. Hon var den värdiga, ut­
vald af ödet.
Storbonden skakade hand med henne och 
tackade. Likaså gjorde hans hustru. Nu var 
sedvänjan tillgodosedd. Alla voro säkra om, 
att klockorna skulle ljuda med jungfrulig 
klang.
Gjutningen var fullbordad. Vällingklockan 
sjöng. Arbetsfolket vandrade till logen för 
att fortsätta slagningen. Vendla kände sig 
lycklig, och i dunklet, när Åke kom åt, tryckte 
han, osedd af de andra, varmt och innerligt 
sin älskades hand.
*
På magasinsgolfvet lågo klockorna ham­
rade och filade. Kläppar voro insatta i dem.
Storbonden kom dit med några karlar, 
lyfte upp dem. Kläpparne slogo mot malm- 
väggarne. Då hörde man, att den ena kloc­
kan hade en härligt ljus klang, men den an­
dras ton var inte så klar. Det var något hest 
i den. Men det kunde inte hjälpas — de 
skulle till kyrkan, hängas upp i stapeln. De 
lades hvar och en på sin kälke, drogos ner 
iill Bullarens strand för att forslas utmed 
denna ett stycke uppåt sjön, där kyrkan låg 
på högberget. Isen var nyfrusen, man ville 
ej köra med häst och kärra på den. Därför 
använde man lätta kälkar. En torpare drog 
den klockan, som lät vackrast, Åke drog den 
andra, och han gick främst. Gamle Per och 
pipar-Lars voro med, skulle hjälpa till.vid 
upphängningen i stapeln.
De branta bergen lyste i den stålblå luften. 
Solen gnistrade på skogarne, där granar och 
furor, som trofast buro sin gröna skrud, 
stucko upp bland svarta bladlösa träd.
Färden gick bra. Det susade af medar- 
nes glid. Lars gnolade en trall. Man kom 
till en klippsten, som låg ett stycke utanför 
stranden, ett litet grund, som jämnt och nätt 
nådde upp till isytan. Ett farligt ställe, när 
vattnet gick öppet, ty en båt kunde lätt 
fastna där, farligt också nu, ty kring en så­
dan sten är isen sprödare än annorstädes.
Åke märkte plötsligt, hur det sviktade un­
der hans fötter. Han gjorde en snabb sväng 
utåt, kände det fastare under sulorna. Men 
det tunna istaket hade redan gifvii med sig, 
och där låg kälken i den öppna vaken.
90
Klockan ramlade af, föll i vattnet, medan 
kläppen skrällde till. Hon sjönk till botten. 
När hon stannade där, ringde hon — ett 
kort skrämmande slag. Så blef det tyst.
Karlarne stodo bleka, förskräckta. Mal­
mens klagoskri satt i deras öron.
Slutligen mumlade Lars:
— Det var visst så och så med renheten.
— I klockan, ja, sade Åke häftigt, och 
hans hand knöt sig kring kälkrepet.
— Ja, hvar annars?
Lars spände ögonen i honom. Men Åke 
sade ej ett ord.
Torparen med den andra kälken hade 
skyndat sig åt sidan och räddat sin dyrbara 
last. Den fördes lyckligt till Nafverstads 
strand, bars upp för branterna, fästes i sta­
pelns svingande stock. Klockaren drog i 
repet för att pröfva ljudet. Tonvågorna 
vällde ut öfver bygden. Det lät så klart och 
vemodigt.
— Hon ropar efter sin förlorade syster i 
Säms bukt, mente gamle Per. Detta blef 
sedan ett talesätt bland bullingarne, hvar 
gång det ringde till gudstjänst.
*
Åke vände med släden, gick långsamt 
hem till gården för att tala om olyckan. Han 
träffade husbonden och berättade. Denne 
blef mycket bedröfvad, ty han hade skänkt 
klockorna för att få sina synder förlåtna, 
och nu, när den ena förolyckats, kunde han 
naturligtvis bara få förlåtelse för hälften af 
dem.
Hur skulle man få upp klockan ur sjön? 
Han rådslog med de sina, men kom till det 
resultatet, att det var omöjligt. Så djup som 
Bullaren är! Klockan skulle ligga där för 
evigt, en underlig syn för ålar, gäddor, 
braxar och aborrar, som skulle nosa på den 
och aldrig förstå hvad den var. Den skulle 
ärgas och aldrig ringa mer.
Åke gick till torpet, där Vendla bodde.
När hon hörde hvad som skett, blef hon 
blek och hviskade skrämdt:
— Det är min skuld.
— Din?
Han försökte visa henne det orimliga i 
detta antagande.
— Inte har du gjort något ondt, Vendla.
— Jo, det har jag. Det har vi bägge två.
— Vi har inte gjort annat än hvad alla 
människor, som håller af hvarandra, gör — 
kyssts och smekts. Det måtte vara tillåtet.
— Jag är inte ren, säger jag dig. Jag 
skulle aldrig hällt i kopparn. Jag skulle ta­
lat om alltihop, då jag fick lappen.
— Hvad skulle du talat om?
— Ätt vi famnats i sinnligt begär.
— Nej, men Vendla då! Det angår ju in­
gen.
— Ingen jungfru är ren, som legat vid en 
mans bröst. Hon har syndat i sina tankar. 
Så är det. Å, jag skulle bekänt! Men jag 
var så glad öfver att bli utvald. Det var en 
sådan hedersbevisning. Det var så fres­
tande. Jag gaf vika för frestelsen. Jag var 
inte sann. Därför blef tonen oren.
— Inte i den ena klockan.
— Nej, men i den andra. Därför sjönk hon. 
Det var Guds straff.
Han gjorde allt för att lugna henne, ville 
ta henne i sina armar, kyssa henne. Men 
hon stötte honom ifrån sig.
Då blef han sorgsen och frågade:
— Håller du inte af mig mer?
— Jojo, men det är inte som förr. Det får 
inte vara så. Du förstår mig inte!
Hon sjönk ner mot bordet i gråt. Låg där 
och skakade. Han gick fram, strök henne 
öfver håret.
— Du lugnar dig nog. Du behöfver vara 
ensam. Jag ska gå min väg.
En ynglings visa.
OM BUD MIG BRAGTES: I MORGON 
den kvinna gästar ditt hus, 
som skall varda din hjärtanskära 
och göra din lefnad ljus, 
då låge jag vidögdt vaken 
och räknade timmarnas slag, 
tills blekaste gryning mig läte 
gladt hälsa den kommande dag.
Då skulle det skuras och fejas 
och pyntas med björklöf och blom, 
så rummen fylldes af dofter 
från kryddgårdens rikedom.
Och drällar breddes på borden 
till gamman och fröjdefest, 
när ut till porten jag trädde 
att möta min väntade gäst.
Och räckte hon trofast handen 
och hälsade barnsligt godt 
och frågade blygt och sakta, 
om jag hennes budskap försmått... 
och tveksamt dröjde på stegen, 
som gårdens trappa vi nått, 
då värdens förlägna tystnad 
var enda svaret, hon fått,
då skulle jag dörrarna öppna 
ditin till min löfvade sal, 
där blomdoften strömmade mot oss 
högtidlig och jungfruligt sval.
Och medan min gäst jag förde 
till festens dukade bord, 
våra vägar för alltid förentes 
stilla och utan ord.
AXEL JOHANSSON.
Med tunga steg gick han ut ur stugan, till 
sitt hem. Hans föräldrar sporde honom om 
orsaken till hans dysterhet. Då berättade 
han om missödet på sjön. De vojade sig. 
Men han tänkte inte på den bottentagna 
kopparbiten, utan på Vendla, som blifvit så 
konstig. Och inte fick han blund i öga den 
natten.
*
Hon var som förvandlad, ingen kände igen 
henne mer. Tyst gick hon i arbetet på går­
den, tyst var hon hemma. Svarade inte på 
frågor, saft och såg framför sig. Folk trod­
de, att det var en fnurra på tråden mellan 
henne och fästmannen.
Men de möttes alltjämt. De höllo hvaran­
dra i handen, allvarliga, tigande. Slut var 
det med allt det, som brukar hända mellan 
förälskade personer.
Somliga undrade hväd de tagit sig för un­
der fästetiden, eftersom det gått så illa med 
klockan. Ty vidskepliga voro de och satte
olyckshändelsen i samband med försynens 
inblandning. Det var Lars, som antydde så­
dant.
— Guds finger! pep han fram. Guds fin­
ger!
— Ja ja, sade alla töserna, så är det. Och 
de kände sig själfva så rena och heliga, ty 
de voro inte förlofvade, fast de nog önskade 
bli det.
Till slut blef det outhärdligt för Åke. En 
dag utbrast han:
— Hör du, Vendla, du måste bjuda till att 
glömma den tråkiga historien. Var glad och 
språksam som förr! Annars tror folk, att det 
händt något galet mellan oss.
— Jag bryr mig inte om hvad folk tror, 
svarade hon. Och jag kan inte glömma.
Han var förtviflad, men kunde inte göra 
något åt det. Inte ville han se åt någon an­
nan jänta, ty han höll så af henne. Han var 
hos henne, tålde hennes sjuka lynne, ville al­
drig öfvergifva sin tös.
Hennes far och mor undrade, om de skulle 
fråga doktorn. Men inte förstår en doktor 
sådant. Nå, men prästen då? Kunde inte 
han hjälpa? Nej, inte han heller. Bara Vår 
Herre!
Vendla besökte kyrkan. Hon gick till natt­
varden. Hon tyckte, att hon kände sig lät­
tare om hjärtat, när hon ätit af brödet och 
druckit af vinet. Men det var bara lisa för 
en stund. Så snart hon hörde klockan ringa, 
kom hon ihåg den andra, som låg i sjön. 
Och så blef hon lika grubblande igen.
Ibland gick hon ensam ner till stranden, 
stod framför det lilla gründet, utanför hvil- 
ket klockan sjunkit. Hon stirrade på vattnet, 
och om någon stått nära henne, skulle han 
kunnat höra, hur hon mumlade:
— Jag borde ligga där i stället.
Så suckade hon och gick långsamt hem.
*
Våren kom, snön smalt, isen gick upp. 
Glada vindar snodde öfver moarne. Träden 
sjöngo, nu skulle de få nya löf. Öfver ber­
gen seglade stora fåglar på väg mot norr. I 
kratten myllrade det af vaknade djur. Tät­
tingar kvittrade i snår.
Marsmånen sken om kvällarna öfver sjön. 
Den blef trolsk med sina stupande berg, sitt 
skimrande, stilla vatten.
Hon gick nerför skogsbacken mot stran­
den. Som i dröm, skred hon. Hon var nu 
så hvit och mager. Ögonen glänste stora 
som om de sågo syner, munnen bar ett vil­
set leende.
Hon såg utåt den månbelysia Bullaren, 
gick rakt ut i vattnet, det kalla vårvattnet. 
Det steg henne öfver midjan. Hon klättrade 
upp på klippstenen, stod där vek och rank. 
Vacker var hon i sin blekhet. Hon var som 
en förkroppsligad månstrimma.
Där utanför låg klockan, djupt därnere. 
Här var bråddjupt. Det drog och drog — dit 
ner. Hon skalf ej, hon var så bestämd i sitt 
sinne. Hon skulle försona.
Så slöt hon ögonen, böjde sig framåt. Det 
plaskade till i vattnet, vågorna svallade i 
månljuset. De lade sig, ytan blef stilla som 
nyss. Sjön var så vacker att se på.
Men nere på botten bredvid en koppar­
kupol, som redan börjat bli ärggrön, låg en 
ung kvinna död, ett offer för sin sjuka inbill­
ning, sin vidskepelse, sin falska själfankla- 
gelse. Hon, som inte var oren, inte ren, sin 
egen plåga och andras sorg.
Hennes gärning varde förlåten, ty hon 
längtade efter ofläckad oskuld, efter själens 
hvithet, hviiare än månens öfver den förtrol­
lade sjön.
91
TILL
/r n>
^552S
EA.m
I. Tyska soldaier vid ösira fronten, som till- 
handla sig de senaste krigsnyheterna af en 
rysk tidningspojke. 2. Tyska officerare fru­
kosterande på Bojanovos bangård. 3. Tysk­
lands kejsare och kronprins i samtal med 
hvarandra utanför det kejserliga högkvar­
teret på västra krigsskådeplatsen. 4. En 
zuav och en marockan rastande utanför en 
fransk by. 5. Tyska förposter, som tagit 
ställning på en höstack. 6. Remontemönst- 
ring vid Schiffbauerdamm i Berlin. 7. Råd­
huset i den af zeppelinare nyligen bom­
barderade staden Yarmouth i England. 8. 
Isforcering i en polsk flod. I bakgrunden 
en af ryssarne uppförd bro. 9. En tysk re- 
kognoscör öfverraskar och tillfångatager 
en rysk bonde, som varit på marodering. 1 
säcken hade han fullt med ammunition, klä­
despersedlar och värdeföremål, tagna af 
på slagfältet stupade soldater. 10. En tysk 
soldat delar sin frukost med en rysk gosse.
II. Tysklands yngste rekryt placerad på en 
kanon utanför slottet i Berlin. 12. En sjuk­
sköterska med sanitetshund på Berlins ga-
Bojanowo
VÄRLDSKRIGET
.
SiM
!|jg§g$
m’m
tor. 13. Franska soldater blomsiersmycka 
fallna engelsmäns grafvar i norra Frank­
rike. 14. Tysk saniietshydda i grannskapet 
af Reims. 15. Tyska soldater föra halm till 
sina skyttegrafvar. 16. Kungliga slottet 
Sandringham i England, som utsattes för 
bombkasfning från tyska luftskepp efter 
det att engelska konungaparet nyss lämnat 
detsamma. 17. Staden Cromer i England, 
också en af de bombarderade städerna. 18. 
En ung telegrafisi Eva Baraih, som vid ser­
bernas angrepp på den stad, där hon 
tjänstgjorde, lugnt stannade på sin post, 
trots att granaterna regnade kring det hus, 
hvari hon befann sig. Först då telegrafsta­
tionen började brinna öfvergaf hon huset 
efter att ha förstört telegrafapparaterna. 
Hennes hjältemod belönades med det gyl­
lene förtjänstkorsei. — 1, 3, 5, 9, 10 o. 15 
A. Grohs foto. 2, 8 o. 14, Gebr. Hæckel 
foto. 4 o. 13. Underwood & Underwood 
foto. 6. Paul Lamm foto. 7, 12, 16—18 
Berliner 111. Gesellschaft foto. 11. Deut­
scher Uberseedienst foto.
OOCsgJ
»i- ‘VA
mmm
V
SJ®®
-—
ZtLSf.
Detta
m >
■'<>y:j
iiimmmMJI I
»jeem
Skunsijstrarnas 25~ åriga fälttåg
SLUM- OCH RÄDDNINGSVERKET, DEN 
gren af Frälsningsarméns verksamhet, som 
utan tvifvel är den af allmänheten mest kända 
och man kan godt säga beundrade, firar i dessa 
dagar sitt 25-år sjubileum. I anslutning härtill 
har författaren Carl Sv enson-Graner skr if vit 
en karakiäri- 
stik af tvåkvin­
nor, öfverste 
Elisabeth Lilje­
gren och major 
Alma Petri, 
som i egenskap 
af ledare gifvit 
sina år, sin 
energi och sina 
krafter helt åt 
att uppehålla 
och utvidga ar­
betet. Hvilken 
omfattning 
slum- och rädd­
ningsarbetet 
numera har, 
därom ge
våra bilder någon föreställning. Öfver allt 
i landet finnas slumstationer, räddningshem, 
hem jör mödrar och barn, pensionat, som äro 
en tillflykt för ensamma och hemlösa, och hvarje 
sådan länk i kedjan betyder ett uppoffrande och 
kärleksfidlt arbete icke bara af ledningen, utan
af alla dess 
många, trogna 
medhjälpare. 
Som chef för 
denna kår står 
nu efter öfver­
ste Liljegrens 
bortgång bri- 
gadör Gerda 
Hulander. 
Hvilken härfö­
rare som helst 
kunde vara 
stolt att kom­
mendera så 
mycken tapper­
het, duglighet 
och hängifven 
plikttrohet.
och genom andra.
är en lag, 
som helt visst kan 
tillämpas på allt 
slag af andligt ar­
bete. Där en stor 
gärning utförts, där 
en vacker tanke 
fått sitt förverkli­
gande, där var det
Matsalen i Göteborgs 
räddningshem. 7. En 
liten badgäst i Lill- 
stugan, Sundbyberg 
8. Hufvudbyggnaden 
vid småbarnskolonien 
på Rådmansö. 9. 
Pensionatet i Malmö: 
dagligrummet.
DEN MANSKLI- 
ga själen är i sig 
själft en stum och 
isolerad makt, 
hvars bästa krafter 
förtvina, om hon 
drager sig undan. 
För att nå växt och 
blomning måste hon 
verka utåt i andra
1. Öfverste Elisabeth 
Liljegren. 2. Major 
Alma Petri. 3. Briga- 
dör Gerda Hulander. 
4. Ringdans i barn­
härbärgets trädgård i 
Malmö. 5. Slumsyst­
rarna i Katarina för­
samling i Stockholm 
sy kläder till julen. 6.
94
aldrig en enda människas insats, som bana­
de vägarna, där var det alltid ett tyst, intimt 
samarbete mellan tvä eller flere, af hvilka en 
var själen, som gaf idén och uppslaget, 
den andra handen, som i lefvande lif och 
verklighet omsatte en tanke.
Frälsningsarméns slum- och räddnings­
verk fyller i dessa dagar tjugufem år. Den 
ofvan aniydda tanken om vikten af samar­
bete mellan människor för att nå ett resultat 
kan i sällsynt grad tillämpas på de två kvin­
nor, som under dessa år varit de ledande 
krafterna i slummens tjänst. Den ena är öf- 
verste Elisabeth Liljegren, den an­
dra major Àlma Petri.
Ofversie Liljegren har för sna>-J ett 
år tillbaka lämnat arbetet bland slum­
mens olyckliga barn och ingått i den 
stora hvilan. Hon har lämnat efter sig ett 
tomrum, som väl blir svårt att fylla. Äfven 
den, som tillfälligtvis fördes i hennes väg, 
kände djupt, att han stod inför en ovanligt 
stark personlighet. Hennes mod, hennes tro, 
hennes förtröstan voro outtömliga krafter i 
hennes hjärta och af dem delade hon med 
sig i rikaste mått åt alla, som kommo i hen­
nes väg. Hon tillhörde en af de få, som 
ägde det hela modet och kraften att samla 
sitt lif kring en ljus och hög idé, för hvilken 
hon offrade både sin kroppsliga och andliga 
människa. Aldrig någon trötthet eller en 
tanke på egen bekvämlighet. Endast ett: 
hvar behöfs jag n u, hvar kan jag hjälpa, 
hvar kan jag skänka i af mina bästa krafter?
Vid öfverste Liljegrens sida har under 
största delen af hennes verksamhet inom 
slummen major Alma Petri stått som 
den bästa kamrat och medarbeterska. Har 
öfverste Liljegren varit själen i arbetet, så 
har major Petri varit den verkande handen.
Det är säreget att se huru dessa två, som 
tillsammans skulle göra ett sådant rikt ar­
bete af människokärlek, huru de kommo från 
vidf skilda samhällsställningar för att mötas 
på vägen mot ett gemensamt mål. Öfverste 
Liljegren kom från det friska landtliga lifvet 
vid en bondgård i Dalarna, och detta hennes 
ursprung förklarar mycket i hennes frimo­
diga personlighet. Hennes kamrat, major 
Petri, kom ur helt andra kretsar. Fadern var 
en lärd man och läroverkslärare i en liten 
idyllisk västkuststad. Hon hade följaktligen 
fått synnerligt god uppfostran, genomgått en 
flickpension i sin hemstad, gjort utrikes re­
sor för språkstudier samt studerat vid Högre 
lärarinneseminariet i Stockholm, där hon ta­
git afgångsexamen.
Men bakom hågen och det lifliga intresset 
för studier hade hon alltid känt, att en an­
nan gärning kallade henne. Och denna röst 
som kallade, ville beveka henne att göra en 
mera personlig lifsinsats. Hon drogs till 
Frälsningsarmén och hon kunde slutligen ej 
stå emot. Till att börja med skulle hon en­
dast studera slummens arbete. Det var då 
hon sammanträffade med öfverste Liljegren, 
och det dröjde ej länge, förrän hon fattade 
beslutet att helt ge sig hän åt slumarbetet. 
På själfva julafton 1897 iklädde hon sig 
slummens uniform.
Hvad dessa båda kvinnor under sitt sjut­
tonåriga samarbete uträttat har varit af den 
största betydelse för slummen här i Sverige. 
Genom deras arbete ha räddningshem ska­
pats i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrkö 
ping och Sundbyberg, hvarjämte ett flertal 
barnhem och barnkrubbor inrättats. Det har 
varit ett mödosamt och kräfvande arbete att 
skaffa medel till dessa hem. Hvad rädd­
ningshemmen beträffar har det största arbe­
tet för medlens anskaffande legat på major 
Petri, som fått vandra den ödmjuka tiggar- 
vägen ur hus och i hus, uppför trappor och
55^*20
nedför trappor, år efter år. Man kan förstå, 
hvad detta vill säga, då ett par af rädd­
ningshemmen kostat sextio tusen kronor 
hvardera och största delen af bidragen va­
rierat mellan fem och tio kronor. Major 
Petri är dessutom en förtjänstfull redaktör 
för slummens tidning ”Ljus i mörker”, Fräls­
ningsarméns utan gensägelse bäst redige­
rade tidning, som nu utgår i trettio tusen 
exemplar.
Har således den rikaste framgång be­
skärts slummens arbete under dessa tjugu­
fem år, så är det dock säkerligen äfven med
känslor af vemod, 
som jubiléet firas. 
Ofversten är borta.
Det mångåriga 
samarbetet mellan 
henne och hennes 
kamrater är brutet. 
Hvad hon betydt för 
dem, kan man för­
stå af de vackra 
och ödmjuka ord, 
med hvilka hennes 
kamrat majoren en 
gång betecknat sin 
gärning: ”Guds ijä- 
En slumsyster på hembesök. nares tjänare.
CARL SVENSON-GRANER.
lavar
Nedanstående skildring utgör det fjärde por­
trättet i den serie personkaraktänstiker, som 
ansluter sig till vår stora pristäfling “Iduns fria 
val“, angående hvars bestämmelser vi hänvisa 
till täflingsprospektet i n:r 1.
4. Skådespelerskan.
HVARJE UTPRÄGLAD KVINNA 
bor en skådespelerska. Så 
fordrar lifvet, i detta fall repre- 
senferadt af oss män. Den hustru 
som inte förstår att spela sin 
roll, hon faller obevekligt igenom. Men där­
för behöfver det inte nödvändigtvis vara så, 
att damer som ypperligt spela roller också 
lämpa sig till makor. Likväl tycks det vara 
fallet. Det ser nästan ut, som funnes det in­
gen bättre äktenskapets elevskola än Dra­
matens]
Det är kanske inte omöjligt att finna en na­
turlig förklaring på detta egendomliga för­
hållande. Ska vi ge oss illusionen i våld, så 
låt oss få illusioner, framställda med full­
ändad feknik. Salongens mindre tränade 
förmågor misslyckas ofta att ge det intryck 
af naturlighet i lifvefs konflikter, som en 
skicklig skådespelerska med lätthet åstad­
kommer. Scenens stjärnor fordra tro — inte 
bara trohet, men lättrogenhet af åhöraren, 
vare sig de tala från scenen eller mellan 
hemmets fyra väggar, ja, där framför allt, ly 
ej ens att böja den sträfve kritikern är för 
henne en lifssak, så viktig som detta: att 
vara naturlig och verka äkta inför den hon 
älskar. Och hvem skulle vara bättre i stånd
att utföra detta kraftprof än den, som öfvat 
dessa konster ända sedan hon var en vak­
nande ungdom? Hvem har i viss mening 
blifvit bättre uppfostrad än den, som alltid 
öfvat själfbehärskningens finesser och kon­
sten att afge välbetonade repliker?
Och ändå finns det förträffliga män, som 
inte riktigt uppskatta behaget af denna al­
drig klickande regi, det finns män, som finna 
att blotta samvaron med en skådespelerska 
utanför scenen föga tillfredsställer deras 
fordran på enkel trovärdighet. Männens 
tredska tar så många former. Förvisso vore 
det fatalt, om man i ett improviserad! ordflö­
de under en konflikt mellan tvenne själar 
igenkänner primadonnans röst, och vänd­
ningar från Ibsen eller George de Porto- 
Riche. Och när hon tar hans älskade huf- 
vud mellan sina händer, måste han vara gri­
pen så djupt — tro så rent — att han inte 
kommer att tänka på, hurusom hon brukade 
samma gest såsom Marguerite Gautier, eller 
ett tonfall som knep applåder, när hon spela­
de Gertrud.
1 likhet med andra har jag kännt unga da­
mer, som ville till teatern, som försäkrade att 
de skulle dö om de inte fick bli skådespeler­
skor, men de blefvo det aldrig. I regeln ha 
dessa unga entusiaster haft något konstladt 
öfver sitt väsen. De ha rent ut sagdt verkat 
tillgjorda och något öfverspända. De ha 
haft svårt att åstadkomma den naturlighet i 
ord och handlingar, som enligt fru Jungsiedt 
är den sanna innebörden i hvad man kallar 
scenvana. De ha inbillat sig vara skåde­
spelerskor, medan de i verkligheten endast 
glömde att vara människor. Jag har kommit 
att tänka på, om det inte härvidlag förhåller 
sig så, att lite teater i kroppen drifver kvin­
nan bort från naturen, medan mycken konst 
leder henne dit tillbaka igen. Det gudomliga 
hos naturen begär för att nås, att vi skola 
vara mycket det vi äro, atf vi skola vara det 
intensivt. På denna något slingrande be­
visnings väg komma vi tillbaka till vår ut­
gångspunkt: i skådespelerskan förenas någ­
ra af kvinnans eminentaste drag.
Det lif en skådespelerska nödgas föra är 
fullf af äfvenfyr, hur lite äfventyrerska hon 
än är till sitt väsen. Några vandra från se­
ger till seger — hvem tror väl att ens dessa 
äro skonade för nederlag, åtminstone uti 
egen inbillning. För en aktris höljer solen sig 
i moln, om en annan aktris har en framgång, 
och hon hatar gärna dem som hon afundas. 
Man har knappast råd att hålla sig med en 
eftergifven karaktär, om man vill häfda sin 
plats i första ledet. Man lefver allt för nära 
inpå sina medtäflare för att med jämnmoa 
kunna bevittna deras succès. Men är det 
antagligt att den som är en häxa mellan elfva 
och två skall kunna spela ängel resten af ef­
termiddagen? I själens värld finns inga la­
gar. Förty mäktar kärleken allt...
Den tiden jag frossade på gyllene ord, 
fäste jag mig vid en arabisk sentens: en god 
hustru bör vara såsom uret i stadstornet, gå 
precis, men icke som detta höras öfver hela 
stan. För en skådespelerska betyder emel­
lertid punktlighet mindre än att stadens blic­
kar riktas mot henne och att folk strömmar 
till för att höra hennes röst. Om hon icke 
såsom stadsuret drar till sig allas blickar, 
kommer hennes man knappast att uppskatta 
hennes värde som hustru.
En skådespelerska kan gifta sig på två 
sätt, antingen med en jämförelsevis obe­
märkt man — visst icke därför obetydlig — 
som låter henne fortsätta sitt arbete och 
bringar hans namn till en något artificiell be­
römmelse på programmen. Eller också kan 
hon välja en person i framskjuten ställning, 
hvarvid det faller af sig själf, att hon utby-
»
ter klädlogen mot en bakom gyllne barriär. 
Vill hon välja den enklaste vägen, tar hon en 
kamrat från scenen, då allt blir som förut. 
Den kvinna, som för kärlekens eller gifter­
målets skull underkastar sig att skiljas från 
konsten, afger i regeln ett alltför ypperligt 
romanstoff. Vid minsta moln börjar hon 
pröfva sig själf för att se, om hon verkligen 
gjorde rätt, då hon föll i borgerlighetens 
snara. Och ibland följes grubblet af hand­
lingar, som trotsa själfva Sardou i ödesdiger 
intensitet. Men jag vidhåller likväl att, om 
allt går bra, den som gifter sig med en skå­
despelerska har utsikter att få till hustru 
en äkfare kvinna än mången annan.
MOGENS LANG.
Sista barnet.
ET HADE GATT OM TIO AR 
utan tillökning i fru Marias fa­
milj och hon trodde väl ej 
längre på möjligheten af flere 
barn, eftersom det sista kom så 
helt och hållet öfverraskande. — Den fyrtio- 
treåriga blifvande modern såg en förmiddag 
sin bästa, fyrtiotvååriga väninna hos sig på 
kaffe. Hvad som mest band de båda kvinnor­
na samman var nog, att de sträfvat igenom 
precis lika många barnsängar, den ena som 
den andra. Den muntra fru Elisabet hade af 
nio födda barn fått behålla sex i lifvet, fru 
Maria sju.
Lilla fru Maria hade ett tyngre lynne än 
väninnan och de eviga barnbekymren hade 
heller aldrig lättat upp tillvaron. Ständigt 
skimrade något gråimildt öfver hennes 
näpna ansikte, hvilket påminde om en flic­
kas i konfirmationsåldern, just den flicka hon 
varit vid äktenskapets början. Aret därpå 
hade hon fått krypa in i barnkammaren igen, 
där nu nästa generation ogeneradt växte om 
henne, inte minst i fråga om kunskaper.
Det älskliga konfirmationsansiktet syntes 
denna dag mera bekymradt än någonsin och 
det var med verkliga tårar i ögonen, som 
fru Maria bjöd väninnan doppa af det hem- 
bakta brödet. Vid påtåren kunde hon ej 
behärska en illa dold sinnesrörelse, utan ut­
brast:
— Vet du hvad, Elisabet, jag börjar ana 
nâ’nting förfärligt... jag kan nog inte tala 
om hvad det är...
— Nå, men åt mej kan du väl ändå säga 
det!
— Hu nej, jag skäms så rysligt...
— Äsch, berätta du bara!
— Jo, hör du Elisabet, jag tror... jag tror 
att jag skall få barn igen... är det inte för­
skräckligt fatalt, så säj?!
Och lilla fru Maria satte näsduken för 
ögonen och begynte storsnyfta. Men i det­
samma brast fru Elisabet ut i ett klingande 
skratt och hon skrattade så ohejdadt länge, 
att väninnan med djupt förnärmad min titta­
de upp ur näsduken.
— Hvad skrattar du egentligen åt, Elisa­
bet?
Fru Elisabet fortfor att skratta, nästan hy­
steriskt:
— Jo ... jo ser du, Maria ... jo ser du ... 
med ... mig ... är det... precis likadant!
Och där sutto nu de båda väninnorna som 
en gång i tiden bibelns Maria och Elisabet 
och vidrörde på kvinnors sins emellan 
skygga sätt sina intimaste angelägenheter.
Månader förflöto. Fru Elisabet hade blif- 
vit förlöst med en dotter, men lilla fru Maria
Till näsla gång.
NU HAR JAG BOTT SA LANGE HAR i
världen —
snart femti år — att jag omsider borde 
ha lärt att känna mig som hemma i den 
och fa den för kontant. Det kan jag också 
emellanåt och stundom långa tider, 
när jag har händerna och hjärnan fulla 
af tanklös flit.
Men så en dag, helt plötsligt, bäst jag drifver 
på välbekanta gator, kan det hela — 
jag menar inte himmelen och jorden 
med sådant som vår Herre själf har skapat, 
jag menar världen, sådan världen gjort den, 
och lifvet, som det lefves i den världen — 
bli mig så mystiskt obekant, så sällsamt 
och föga sannolikt, att jag förvirras 
och säger till mig själf: ”Hvad är nu detta 
för obegriplighet af torg och gator 
och hus och människor, jag råkat in i?
Hvad gör jag här?”
Så möter jag bekanta, lyssnar till dem 
och hör mig tala med, men under tiden 
förvånas jag i tysthet öfver scenen 
och undrar, hvarför inte snart det hela 
försvinner ur min syn så snabbt och spårlöst 
som biografens bilder bort från väggen 
vid filmens slut.
Men ingenting försvinner, sceneriet 
förblir sig likt, och blott min undran ger sig. 
Jag glider sakta in i världen kring mig 
och tar den åter för kontant och verklig — 
till nästa gång.
FRIDA LANDSORT.
gick ännu omkring i daglig väntan. Hon 
hade ordnat för sig på ett sjukhem tör att i 
sista stund slippa från allt bråket därhem­
ma. Ack, hon hade re’n skämts tillräckligt 
för sina vuxna barn, ty hon var af särskildt 
blyg natur och hon fann sin egen situation 
högst opassande!
Tidigt en morgon började symptomen — 
fru Maria ville ej låtsas om dem, förrän man 
och barn kommit iväg till respektive dagliga 
sysselsättningar. Medan de yngsta barnen 
ännu klädde på sig för att gå till skolan 
smög modem in i en garderob och kväfde 
bland kläderna sina första, kvalfulla rop ... 
Sen bilade hon ensam i väg till sjukhem-
Det var dukadt ett festligt kaffebord med 
mycket blommor från torget den dag, som 
fru Maria väntades hem med den nyfödde. 
Tvenne stadsbud buro upp den ännu knä­
svaga modern för trapporna, ty det fanns ej 
hiss i huset. Äldste sonen sprang upp med 
den lille brodern. De logos mot med öppna 
armar och gossebarnet synades noga. Sy­
skonen tyckte sig ha fått en Iefvande docka 
att leka med, och dockan blef omdaltad, till 
dess den började storskrika. Då var det infe 
så roligt längre, utan hela syskonskaran 
drog sig ganska snart tillbaka till våningens 
olika rum. Men fru Maria gick till sängkam­
maren och installerade skrikdockan där — 
någon ledig plats i barnkammaren fanns det 
ej längre.
På kvällen stannade husfadern hemma, 
men han var trött och ville tidigt gå till hvila. 
De stora sönerna, af hvilka den ene läste på 
kandidaten och en annan hade hemskrif- 
ning för sitt kontor, höllo sig osynliga, me­
dan de fem flickorna sysslade och pysslade 
med läxor, ryschpåsättning på blusar och 
andra privata angelägenheter, till dess de 
alla lämnade modern ensam vid bordet i sa­
len. Då gick fru Maria in till skrikdockan 
och medan hon ännu klädde af sig, började 
barnet gny och gnälla. Fadern vred sig otå­
ligt i sin säng och kunde knappt reda ut 
hvad orsaken var till ”så’n uppståndelse 
midt i natten”. Modern gaf barnet di, men det 
lät sig inte nöja, utan fortsatte att skrika, 
när det ingenting mer kunde få. Fadern 
blef otålig och klagade öfver en ”i morgon 
förstörd arbetsdag.”
Resolut tog fru Maria barnet på armen, 
svepte nattrocken om sig och gick ut i för­
maket. Detta var det centrala rummet i vånin­
gen och däromkring lågo alla hennes söner 
och döttrar och sofvo, oberörda af det, som 
inträffat under dagens lopp. De hade ju med 
en viss festglädje hälsat modem välkommen 
hem med den lille brodern, men för det all­
varliga efterspelet saknade de sinne. Lifvet 
hade, förlåtligt nog, ännu ej väckt deras fa­
ders- och moderskänslor.
Men den lilla fru Maria, hon kände sig i 
alla fall så ensam, som hon trodde, att ingen 
annan människa på jorden gjorde det. Och 
ändå höll hon det nyfödda kräket tryckt mot 
bröstet. Tårarna pressade på... liksom i stora 
hafsvågor... och hon gaf sig tårarna i våld, 
riktigt hängaf sig åt gråten. Ack, hon visste 
med moderlig instinkt allt för väl, hvad hon 
riskerade med dessa tårar, men för en gångs 
skull i sitt lif var den blida konfirmationsflic- 
kan, den strängt skolade, plikttrogna mo­
dem hänsynslös — hon ville gråta ut, om 
också modersmjölken skulle si- 
naföralltid. Och hon grät och grät, lilla 
fru Maria, medan hela huset sof och lillen 
somnade på hennes arm.
Fru Elisabet kom på besök. Den borger­
liga, gullackerade brickan med hembakt kaf­
febröd trängdes in bland fotografiramarna 
på förmaksbordef. Ungdomen var borta, på 
kontor, i skolor eller ute och flanerade på 
Strandvägen. Fru Maria fanns som vanligt 
hemma, ty hon skötte alldeles ensam sin 
månadsgamla gosse. Väninnan var mindre 
gammaldags och hon hade tagit en exami­
nerad barnsköterska åt sin två månaders 
flicka för att få vara ”litet fri”. Men hon am­
made själf — förstås.
— Och du har väl också mjölk åt din 
lille, eller hur? frågade hon. Det är ju ändå 
det viktigaste af alltihop.
— Nej, inte en droppe, klagade fru Maria 
med tårdränkt blick. Den gick bort re’n för­
sta natten jag kom hem. Du må tro det känns 
tomt att inte få lägga lillen till bröstet — 
vet du det känns, som om han inte riktigt 
vore min.
Hon bjöd väninnan en kaka och suckade 
djupt.
— Ja, jag för min del måste tillstå, sade 
fru Elisabet, att af hela moderskapet, så är 
det allra roligast att ha det där nafsande lilla 
kräkef vid bröstet.
— Du har alldeles rätt, instämde fru 
Maria — och tårarna trillade ner som pärlor 
på den mjuka, re’n litet vissna rosenkinden 
se’n så växa de ju bara från en, de små bar­
nen.
MARTHA RYDELL.
96
P. M. för hrr affärsmän.
VINSTEN OKAS GENOM
H kundkretsens utvidgning. Den billigaste, 
H snabbaste och säkraste vägen att nå nya 
gj kunder är
EN ÄNDAMÅLSENLIG ANNONSERING
g i därtill lämpliga organ. En annons
F IDUN
§ har icke blott värde för dagen: den faller
g i ögonen på köpare än längre tid, ja, i tu-
g sentals fall hela året. Landets mest er-
g farna annonsörer annonsera också därför re-
! gelbundet i IDUN.
-- -- —- / *
SJU \ Vet Ni attaB
dagar i veckan ! Gahnelita
läses en annons i ■5 är ett utomordentligt
godt munvatten?
—^ IDUN B511 Försök eljest!
V.
KOKSALMANACK
Redigerad af
Elisabeth Östman-Sundstrand
Innêh. af Elisabeth östmans Husmo­
derskurs Î Stockholm.
VECKAN 7—13 FEBR. 1915.
SÖNDAG-. Frukost: Smörgåshord ; 
biffstek med potatis ; mjöilk ; kaffe 
eller te med wienerbröd. Middag: 
gratiner ad sjötumga med pressad p-o- 
tati'si; stekta orrar med grönsaker 
och salad er.
MÅNDAG. Frukost: Smörgåsbord ; 
hafregrynsgröt med mjölk; sillsås med 
potatis ; kaffe eller te. Middag: 
Ragu på vildt (rester från söndag) 
med potatis ; blåbörsisoppa med skor- 
por.
TISDAG. Frukost: Smörgåsbord ; 
fattiga riddare med sylt; mjölk; kaffe 
eller te. Middag: Fläskkotletter 
med pressed. potatis ; petits-choux- 
pudding.
ONSDAG. Frukost: Smörgåsbord ; 
jägarbiff med potatis ; mjölk ; kaffe 
eller te. Middag: Afredd buljong 
med sitekta palsternackor ; kokt torsk 
med senaps sås och. potatis.
TORSDAG-. Frukos t : Smörgåsbord ; 
risotto; mjöilk; kaffe eller te. Mid- 
d a g : Får i kål ; pösmunkax à la 
Skogshöjd.
FREDAG. Frukost: Smörgåsbord ; 
hafremjöisvällmg; strömming i frityr- 
deg med skarpsås; mjölk; kaffe eller 
te. Middag (vegetarisk) : Kropp- 
kakor med smält smör och stufvade, 
salta turska bönor; soppa på kross­
gryn och färska äpplen.
LÖRDAG. Frukost: Smörgåsbord ; 
uppstekta kroppkakor ; mjölk ; kaffe 
eller te. Middag: Blodpudding med 
smält smör och lingon; saftsoppa med 
skorpor.
RECEPT :
Stekta orrar (f. 8—10 pers».). 
2 orrar, 1 hg. späck, 3—4 msk. smör, 
2 tsk. salt, 3 dol. buljong, 5 del. 
tjock grädde.
Beredning: Orrhönan har ljusare 
kött och anses finare än tuppen. — 
Är fågeln frusen, bör den tinas upp 
i. varmt kök, rensas och får ligga i 
ljum mjölk öfver natten. Den tor­
kas därefter väl, späckas med fina 
s päckst rimlor och uppsättes. — 
Späckningen kan med fördel uteslu­
tas, och fåglarna beläggas i stället 
med späckskifvor, när de äro upp­
satta,. — De brynas i smöret, saltas 
o-c-h. spädas först med den kokande 
buljongen, därefter med grädden, och 
få sakta steka med tätt lock, tills 
de äro möra eller 1—11/2 tim. Skä­
ras-, garneras och serveras med grön­
saker, salad er samt afredd sås, till­
satt med tjock grädde.
Vanilj kr äm med g e 1 a t i n. (f. 
6 pers'.)- 4 blad gelatin, 3 {msk. vat­
ten, 1 ägg, 2 äggulor, 110 gr. socker,
1 V2 del. mjölk, 1 stång vanilj, 4 del. 
tjock grädde (1 msk. vaniljsocker).
Beredning: Gelatånet spolas med 
kallt vatten, klippes i bitar, upp­
löses i 3 msk. kokande vatten och 
blandas med ägget, äggulorna, sock­
ret, mjölken och vaniljen 1 en blank- 
skurad kastrull. Blandningen vispas 
kraftigt öfver elden, tills krämen är 
tjock och pösig, då kastrullen aflyf- 
tes<, och vispningen fortsattes, tills 
krämen är kall. Den till hårdt skum 
slagna grädden tillsättes, och krä­
men hälle-s i vattensköljd och soc- 
kienbeströdd form och flår stå på 
is 2—3 tim. för att stelna. När 
krämen skall serveras, lossas den 
kring kanten med en. spetsig knif, 
uppstjälpes på flat glasskål med tärt- 
papper och garneras med frukt eller 
biskvier.
Ragu på vildt (f. 6 pers.). 3—4 
hg. stekt, benfritt kött af fågel eller 
vildt, _8 dol. buljong eller vatten,
2 nej-likor (salt), 1V2 msk. smör 
(30 gr.), 4 msk. mjöl (40 gr.), 5 del. 
af buljongen, l/% msk. vinbärsgeiLé, 1 
tsk. röd t vin.
Beredning: Köttet lossas från 
benen och skäre-s i små tärningar el­
ler aflånga bitar, benen krosisas och 
kokas i buljongen (eller vattnet, till­
satt med 4 gr. fast köttextrakt samt 
salt) mied nejlikorna, tills buljongen 
får god vildtsmalk, då den silas. Smör 
och mjöl fräsas 2 min., buljongen 
spädes på och såsen får koka 5 
min. Köttet ålägg es och värmes i 
såsen men får ej koka. ty det blir 
då segt. Anrättnioigen af smakas med 
vinbärsigelé, rödt vin och kryddor, om 
så fo-rdras samt serveras med potatits.
Kokt torsk (f. 6 pers.). 1 torsk 
på omkr. 1 s/4 kg., 1/2 msk. ättika, 
21/2msk. salt (43 gr.).
Beredning: Torsken bestrykes
mied ättika och skrapas väl från 
stjärten uppåt. Den rensas, sköl- 
jes mycket väl och torkas. Rommen 
och lefvern tillvaratagas, kokas för 
sig i saltadt vatten och användes 
till garnering af fisken. Hufvudet 
från hvilken gälarna b ort tagit si, sikä­
res af jämte skjäxten emedan de 
lätt falla sönder vid kokningen. De 
kunna koka för sig och användas 
som garnityr eller griljeras och ste­
kas». På den tjockaste delen af fi­
sken göres tre skåror på hvarj© si­
da, fisken ingnides med saltet och 
får ligga ett par tim. Den kokas 
därefter och fordrar stor uppmärk­
samhet vid kokningen, som försiggår 
på 10—15. min. Upplägges på’ varmt 
fat med sil, gameras med lefvern och 
rommen, skuren i skifvor samt med 
persilja och små potatisar. Serveras 
med skarpsås.
R i siot t o (f. 6 pers.). 1 medelstor 
portug. lök, 100 gr. smör, 180 gr.
car olinaris gryn, 1 gr. stött saffran, 
V2 lit- god buljong, 1—2 msk. rifven 
parmesanost, 1 hg. röst skinka, salt.
Beredning: Löken skalas, hackas 
fint och fräses väl i 50 gr. a-f smöret 
i en kastrull. De sköljda risgrynen 
läggas i jämte det fint stötta saffra­
net och omröres öfver svag eld, tills 
de äro väl blandade med smöret. 
Då tillsatte« buljongen, litet i sän­
der, under det grynen röras flitigt 
med träslef. Risgrynen få därefter 
sakta koka med lock, und et det de 
ofta röras om, tills grynen äro mjuka 
och börlja mosa sig. Anrättningen 
af smakas med resten af smöret, par­
mesan ost ein och den i fina tärningar 
skurna skinkan samt salt. Serveras 
s-om fruk osträtt.
Pösimunkar à la Skogshöjd 
(om(kr. 18 st.). 3 V2 del. tunn grädde, 
1V2 msk. seeker (23 gr.), 6 'bitter­
mandlar, 10 sötmandlar, 3 V2 msk. 
smör (70 gr.), 130 gr. mjöl, 3—4
ägg.
Till kokning: 1 kg. flottyr.
Beredning: En kastrull med 
rund betten smörj es med 1/2 msk. 
af smöret, grädden ihälles, och sock­
ret samt den skållade och rifha man­
deln tillsättas. Grädden får keka 
upp, rest en af smöret ilägg es, och 
mjölet ivispas med stålvisp. Smeten 
får därefter koka, tills den släpper 
pannan. Kastrullen af lyftes, äggen 
inarbetas, ett i s-änder, och smeten 
röres 10 min. Massan formas med 
två matskedar till runda bullar af 
en liten skorpas storlek, hvilka ko­
kas vackert gulbruna i flottyr. Mun­
karna böra formas så släta som möj­
ligt, och ©j mer än 3 st. kokas 
på en gång. — Flottyre-n får e-j 
vara för _ het, ty då hinna ej mun­
karna svälla ut. — De vändas med 
hålslef, och, då munkarna hafva gul­
brun färg på båda sidor, upptagas 
de med hålslef och läggas på sug- 
papp-er på varm plåt i spise-n. De 
sockras och serveras varma med sylt.
Kroppkakor (f. 6 pers.). 3/4
kg. kokt, pressad potatis, 1 ägg, 2 
äggulor, 75 gr. hvetemjöl, salt, 3 
tsk. finhackad portug. lök, 4- del. 
fina bröd tärningar af hvetebröd, 75 gr. 
smör.
Till kokning. 3 lit. vatten, 2 
msk. salt (30 gr.).
Beredning: Potatisen blandas
med de uppvispade äggulorna o-öh
ägget, mjölet tillsattes och degen 
af smakas med salt. Den arbetas helt 
litet på bakbordet och utrullas- till 
en aflång bulle, som skäres i bi­
tar; dessa rullas därefter so-m skor­
por. Brödtärningarna och löken bry­
nas tillsammans i sm-öiret. 1 h varje- 
kroppkaka göres eu fördjupning, s-om 
fylles med brödfänningar, hvarefter 
kakan igentryckes- väl. Kro-ppkakorna 
påsättas i kokande, saltadt vatten och 
få sakta koka med.lock omkr. 10 min. 
Pröfvas med en vispkvist, om de äro 
färdiga. Uppläggas med hålslef på 
varmt serveringsfat och på hvarje 
kroppkaka sdröts litet af de brynta 
skorporna. Serveras varma med smält 
smör och stufvade turska bönor.
Till garnering: 3 msk. fin­
stötta skorpor, brynta i 1 msk. smör.
Målsöm. Spetssöm.
De på Baltiska Utställningen exponerade 
och mycket uppmärksammade arbetena i SKÅNSK 
HALSÖM äfvenså ett antal spetssömsarbe-
ten utställas en kortare tid i vår lokal Hamngatan 16.
För ärade kunder börjar den 1 mars 1915 
en afgifisfri kurs i hålsöm och spetssöm
under ledning af samma skånska dam, som utfört 
arbetena till Baltiska utställningen.
Hvarje modern Singer-familjemaskin är lämp­
lig för dessa arbeten. Anmälningar mottagas i hvarje 
Singers affär.
Singer Co. Symaskins Aktiebolag.
MEID GAS
KAM MAN ERHALLA
FRÅGOR
C'NHVAR läsare af Idun äger rätt att i 
denna afdelning framställa förfråg­
ningar rör ande husliga eller andra ange­
lägenheter till besvarande af läsekretsen. 
Dock förbehåller sig redaktionen oin­
skränkt befogenhet att utesluta de frågor, 
hvilka anses sakna mera allmänt intresse. 
Hvarje publicerad fråga kommer att be­
svaras, och utbetalas för det bästa sva­
ret å någon af här nedan införda frå­
gor, som insändas till redaktionen se­
nast 6 dagar efter delta nummers dato, 
ett pris af 10 kronor.
N :r 21. En ung ensam mor, utbildad 
sjuksköterska, som för närvarande 
vistas med sin lille gossie å ett små­
barns hem, h vilket hon dock måste 
lämna i februari vänder sig till Iduns 
läsare för att af dem begära anvis­
ning på en anställning, där hon kan 
få ta sitt barn med sig. Om hon ville 
skilja sig från det, skulle hon få 
komma tillbaka till den simnessjuk- 
vårdsanstalt där hon arbetat förut, 
och där läkaren gärna vill hafva 
henne tillbaka; men det vill hon ej.
Finns det inte i någon gård på 
landet någon gammal anhörig, som 
behöfver ständig, tålig och öm vård 
och tillsyn? Och kunde där inte 
också finnas plats för en liten nära 
ett-års gosse, också han stillsam och 
snäll? Eller finns där kanske på 
någon egendom, till äfventyrs d nå­
got stadshem, någon familj e-m edlem 
som behöfver ein lugn och snäll skö­
terska? En sköterska hvars hela yttre 
bär prägel af sti-llhet och ro och tyst 
fördrag samhet ?
Vidare upplysningar lämnas af Bar- 
navårdsbyrån, K örnhamns torg 51, 
Stockholm.
N:r 22. Vore tacksam få anvisning 
på någon enkel, liten enakts-p j es 
lämplig att uppföras af amatörer vid 
en basar till fö-rmån för Röda Korset. 
Hvilka tablåer vore i annat fall lämp­
liga att anordna vid samma tillfälle?
R.
K
Q
VARMT VATTEM
I ALLA HEM.
»
EhslRöns —IvijmiöuOREBHOJUnniUJ • FRBRI \ EKÄTROÖRTOO-KEn-TEKN FABRIK
Vid blodbvist och svag­
het gör Apoeket Vasens järnpreparat 
“Ferrol“ största verkan. Starkt ap- 
titgifvande ökar det hastigt kropps­
vikten. På alla apotek till 2 kr. fl.
D. B. C.
Flytamde Putskräm
för metaller.
Profva den och Ni använder aldrig 
någon annan. Fås öfverallt.
Fabrikanter: Durch, Bäcksin & C:os A.-B.
GÖTEBORG.
Obs.T
VARUMÄRET
Svenska
Sardiner i finaste
Olivolja och Tomatsås 
för Smörgåsbordet.
QXYGENOL
TANDPUC
Verksamt styrkande 
vid allmän svaghet.ner 
vositef. överansträng 
ning och sömnlöshet.
A.B. PHARMACIA,Stockholm
Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG.
RODA HANDER
som äro nariga och sönderspruckna af kyla eller 
andra orsaker blifva på kort tid hvita och vackra 
genom ingnidning med
F. Pau/is Liljemjölkcréme.
97
SïùonÏÙaMa^ç>krumfion
PRIMA KVALITÉ! m BÄSTA UTFÖRANDE!
HVARJE PAR STAMPLADT 
MED OFVANSTÅENDE VARUMÄRKE
FINNAS I ALLA VÄLSORTERADE 
SYBEHÖRS - MANUFAKTUR- & KORTVARUAFFÄRER.
N :r 23. Vore tacksam om någon af 
Iduns läsarinnor ville gifva mig några 
goda råd, hur jag skall inrätta mig 
i sommar. Säkert skola flera än jag 
ha nytta af dem. Jag har plats i 
statens tjänst och slutar kl. 3, men 
då mina föräldrar och syskon bo 
långt ut i skärgården, kan jag blott 
fara ut h var je lördag. Hur skall 
jag nu på bästa sätt ordna för mig, 
när jag är ensam i staden? Hade 
tänkt kunna laga alla målen själf, 
då jag är intresserad af matlagning 
men fruktar att detta blir dyrare 
än a,tt äta ute. Det är egentligen 
middagen det gäller. Finnes några 
lättlogode och något så när billiga 
samt äfven litet omväxlande mid­
dags rät ter, passande för sommaren 
och för en enda person? Vore tack­
sam för några beskrifningar. Hur 
skall man 'annars ordna för sig, och 
hvar kan en ung ensam flicka äta 
ute? Ilur mycket kan jag i ena och 
andra fallet beräkna för maten i 
månaden? 21-åring.
N.rr 24. Frågar härmed Iduns ärade 
läsarinnor i hvilket större samhälle 
skulle behöfvas en skicklig dräkt- 
och klädningssiömmerska. M. R.
N :r 25. Vore tacksam för ett godt 
råd till af hjälpande af följande onda. 
Om sommaren är alltid mina händer 
hvita och varma, men siå fort som 
något kyligare period inträder bli de 
genast blåröda och kalla. Detta för 
mycket obehag med sig emedan jag 
vistas i familj som sällskap och un­
der utöfvandet af mina sysslor mina 
stackars händer taga sig mindre för­
delaktiga ut.
Bekymrad, sjäLfförsörjande flicka.
N :r 26. Vore tacksam få ett råd, 
hur ensam dam, boende på landet 
skall kunna förtjäna 10 à 20 kr. 
extra pr månad, då de ordinarie in­
komsterna trots stor spaxsamhet ej 
vilja räcka till. Har god tid och 
lust för lättare sjömnad, skrifnimg 
o. dyl. H—a.
N :r 27. Yore tacksam få veta hur 
man bereder äkta youghurt.
Prästfru.
N :r 28. En ung hemmaflicka, som 
måsto arbeta och lära sig att för 
framtiden försörja sig själf, men som 
inga medel har att bekosta sig ut­
bildning, vore tacksam att få veta, 
om det är någon utsikt att på prak­
tisk väg som elev kunna lära sig 
t. ex. kontorsarbete, och om det 
är möjligt att få komma in som 
elev på ett kontor, helst i Stockholm. 
Om någon af Iduns läsarinnor, som 
få ögonen på detta, vet en möjlighet 
för den unga flickan att på detta 
eller annat sätt få ett arbete och 
ville meddela det till svaraf delning en, 
då vore en stor tjänst bevisad den- 
fadierlösia flickan och hennes mox, 
som har många att dra försorg om.
N :r 29. Hvar finnes någon firma 
som. tillverkar profdockor?
Prenumerant.
N :r 30. Om någon af Iduns iäsar- 
rimnor ville giva anvisning på hvar 
man kan 'erhålla utförliga beskrif- 
ningar och mönster till ett par vackra 
maskeraddräkter, blefve ingen gla­
dare än Småstadsflicka.
N:r 31. Hvar ber ed es ekorrskinn, 
och hvart skall man sända dem för 
att få dem beredda. Tacksam för svar 
är Matti®.
N :r 32. Vill till min mans födelse­
dag i febr. anordna en liten herr- 
supé och ber härför Iduns alltid 
hjälpsamma läsarinnor om uppslag 
till en originell och treflig anord­
ning af densamma.
N :r 33. Skulle någon af Iduns 
läsare vilja ge mig några anvisi- 
ningar om hur jag bör bygga en liten 
sommarstuga på ett rum och kök 
för att få den så billig _ och treflig 
som möjligt? Hvilken stil och hvil­
ket byggnadsmaterial bör jag helst 
använda? Skulle det vara någon, möj­
lighet att få stugan byggd för o:a 
1,000 kr.? Vore äfven gränslöst_tack­
sam att få några råd angående inred­
ningen. Mångårig prenumerant.
N :r 34. Har en flicka utsikter 
att kuinna försörja sig, när hon gått 
igenom Rimforsa- 2-åxiga lanthushåll­
ningskurs ? Hvad för slags platser 
kan man få?
En, som är i valet och kvalet.
N :r 35. Kan någon gifva mig an­
visning på något medel, som hjälper 
mot, eller åtminstone lindrar, gasbild­
ning i magen? Dein besvärar genom 
hjärtklappning och andra obehag.
Veronica.
N:r 36. Mångårig prenumerant vore 
tacksam erhålla beskrifning på em 
tårta, som troligen går under namnet 
»Mille-feuilles» eller »Tausend Blät­
ter». W.
N :.r 37. Vi är o 2 glada, hurtiga 
sjuksköterskor, hvars största glädje 
är att få lefva friluftslif, och vi 
ha nu tänkt tillbringa vår semester 
(troi. juni mån. — hvilken mån. anses 
annars bäst?) i Jämtland. Eventuellt 
vid en säterstuga, om så låter sig 
göra, eller i alla händelser så, aitt vi 
kunna ogenerat hänge oss åt skogs- 
och friluftslif samt solbad. Som vi 
äro alldeles obekanta med Jämtländ­
ska förhållanden, så ville vi bedja 
Idsuns vänliga läsare om ett godt råd,; 
antingen uppgift om någon dyl. tref­
lig och lämplig plats eller råd hur 
vi skall kunna finna en dylik. — 
Vi hyra gärna in os.s i en bondgård 
eller säterstuga och laga vår mat 
själf va. Finnes ej turisthyddor? Hvad 
månne det ungefärliga priset pr dag 
kunde bliva? Vi vilja ej ha något 
med »bröstsjukehemmen» att skaffa.
Goda läsiare och läsarinnor af Idun, 
som können till Jämtland, gifven oss 
goda råd, så att vi må få mesta 
möjliga viatuta af vår ledighet.
Soldyrkare.
N :r 38. För svar å följande fråga 
vore jag innerligt tacksam. Är diet 
någon som pröfvat frysmimgsmetod 
för födelsefläcfcar, och med hvilket 
resultat? Karin.
N :r 39. Hur skall 13-årig flicka 
kunna förtjäna en liten slant? Bor på 
landet och läser hemma för guver­
nant. Svar emotses tacksamt, till 
Bekymrad 13-åring.
N :r 40. Vill någon af Iduns läsare 
vara vänlig gifva mig noggranna upp­
lysningar om hvad som fordras för 
att bli arkitekt (kvinnlig)? Måste 
man ta studentexamen, och kan man 
i så fall gå reallinj en ? Malvor.
TVÅ KNAPPAR.
(Ur ett ungt äktenskaps historia.)
För Idun. af Dagmar.
(Forts.)
Då är det med ens slut med Mag­
das stolta själfbehärskning, och ån­
gerns heta tårar skölja bort trots och 
vrede ur det unga hjärtat. Veka, 
varma känslor stiga upp inom henne. 
I tankarna genomlefver hon ånyo 
sitt unga äktenskaps historia, ser 
sig som brud på bröllopsfesten, och 
stiger åter för första gången vid 
mannens sida öfver det egna hem­
mets tröskel. De första dagarna gå 
som en ljuflig dröm, men så en dag 
blir det tid på att återvända till 
verkligheten. På Gösta väntar hans 
skvadron, på Magda en husmors plik­
ter. Och hvilka förutsättningar hade 
hon att kunna fylla dem? Inga, 
absolut inga, ingen förståelse för 
dem, knappast någon vilja, bara en 
obestämd förhoppning att det., väl 
skulle reda sig på något sätt änidå.
Hon hade vuxit upp i ett förmö­
get hem, föräldrarnas ögonsten, brö­
dernas stolthet, dagarna hade, sedan 
hon slutat skolan, förnötts. med litet 
lektioner i språk och musik och li­
tet finare handarbeten, vinterkväl­
larna på baler och teatrar, som­
rarna vid badorter. Så hade hon 
träffat Gösta, de hade funnit hvar­
andra, och efter tre månaders för- 
lofning skulle bröllopet stå. Då hade 
Magda ett par gånger skyggt vågat 
komma fram m,ed ett: »Men jag kan 
ju ingenting i hushållsväg, jag har 
ingen aning om matlagning !» Alltid 
hade hon mötts af moderns : »Det lär 
du dig snart nog i det egna hem­
met, och förresten får du en så 
präktig jungfru.» Och Gösta hade 
med strålande ögon förklarat, att 
huru galet det än blefve i början, så 
gjorde det ingenting, hufvudsaken 
vore ju, att hon helt blefve hans.
Och med ungdomens oförståelse går 
Magda till doms öfver föräldrarna, 
som i sin kärlek velat låta henne 
njuta af lifvet utan en tanke på 
att rusta henne för en framtid, som 
kanske gömde på ett lif fullt af 
arbete och plikter. Hvem hade i 
föräldrahemmet någonsin satt i fråga 
att hon skulle hjälpa till med lag­
ning och stoppning, där satt ju för­
resten gamla Mina dag ut och dag 
in och gjorde allt detta — hvad 
skulle gummstackarn lefva af. an­
nars —, och inte voro de väl så 
fattiga, att de ej kunde ta hem 
Mina ett par dar också för att se 
öfver Göstas kläder, hon, Magda, 
hade då Gud ske lof, inte en tråd 
trasig.
Då ljuder plötsligt en ringning ge­
nom tystnaden. Magda lyssnar and­
löst: »Gösta?» Men i detsamma hör 
hon 'en blid gammal röst fråga om
Pris Kr.
50 st.
1
Formaminl-Tabletter
äro förträffliga till hygienisk 
desinfektion af mun och svalg.
Formamint aflägsnar obehaglig lukt och dålig smak och är 
speciellt att rekommendera för personer, som röka mycket, för 
resande på järnvägar och ångfartyg, automobilister etc. för hvilka 
rök och damm ofta äro generande.
För talare, sångare, skådespelare m. fl. är Formamint ovär­
derligt.
Formamint rekommenderas 
af mer än 10,000 läkare.
Formamint säljes å alla apotek i originalglas à 50 tabletter 
till ett pris af kr. 1: 75.
— För efterapningar varnas ! —
Broschyrer och prof gratis och franko från
Sanatogens Generalagentur,
Afdelning Formamint, Kungsgatan 59,
Riks-Tel. 12195. STOCKHOLM. /Ulm. Tel. 6395-
- 9Ô -
® // /»s
LW Mno/YHST/TTS r aa3K/iUåkslbiJ 
— /
uhkmjuIFF"
mcäermctanSér
0risbelånade i tidningen
WWW
IrmsihaJdska. 
däßlmfy,1. ville, jag vom. 
cValse V3osion
af ‘'John Schönnmg,
2. ÜPerie. Tango of 
cftdolf ÉngluncL
One Wtep
cf Uldolf Snglurd.
Sfcbans expedition 
fîtocfehobn
typte 50 6t°q
För Ungen!
Mot endast
50 öre
i frimärken eller 
postanvisning 
erhålles detta 
musikhäfte porto­
fritt frän
muns
EKPEOITIOH.
noiMoui.
Enastående vinstmöjlighet er
i
LOTTERI
80.0G0 stycken lotter à Z kronor = 160,000 kronor.
.Vinsternas sammanlagda värde = 175,000 kronor 
10,000 vinster (= kvar 8:de lott vinner). Ingen vinst understiger i 
värde 4 kronor, endast ett mindretal understiger 10 kronor.
Dragning före utgången af april 1915.
Bland vinsterna märkas: Fullständig bosättning till 4 rum, kök och 
jungfrukammare Kr. 9,000. Juvelskrin af snidadt elfenben med smycken 
Kr. 5,000. ”Standarel”, oljemålning af Professor G. Cederström Kr. 4,000 
Motorbåt Kr. 3,000. Aufopianino Kr. 2,300. Bibliotek med bokhyllor 
Kr. 2,000 o. s. v. Se vinstlistan, som .medföljer hvarje_ rekvirerad lott.
Insänd rekvisition märkt X 1 pr bref eller brefkort (Bj förskottslikvid) 
under adress: IiillsjSnäs’ barnkolonis lotteri, Hrtillerigafan E0, Stock­
holm. I den ordning rekv. inkomma sändas lotterna mot postförskott för 
lottpriset à 2 kr. st. jämte kostnad för porto och dragningslista. Angif 
tydlig adress. Bengt Oxenstierna.
Lotteriets föreståndare.
år bästa kraftnånng för 
svaga, kiena barn i alla åldrar. 
Bok om barns uppfödning gratis 
och franko från Meliins 
Food Dépôt, Malmö
KURSER I BOKBINDERI (pr korre­
spondens). Lättfattligt ! Billigt ! Till- 
skrif bokb. Emil Nilsson, Eskilstuna. 
Vid. upplysn. m. m. med 1 kr. i frim.
Med
- 12,877 ex. -
Afton-Tidningens postupplaga
ökats på 1 72 år.
^ Annonsera!! Prenumerera!! ^
Tag gymnastikhäfstången »Ideal» till
hjälp och
Gymnastisera i hemmen
»Ideal» fastsättes å dörrposterna 
utan. skrufvar el. dyl. passar öfver- 
allt. Standard,storleken, afsedd för 
upptill 950 mm. dörrvidd, kostar en­
dast kr. 6:— fraktfritt mot efterkraf. 
Prospekt på begäran.
Th. P. Pålsson, Stockamöllan.
MALTKAFFE
ÄR EN
KAFFE ERSÄTTNING^
ORDETS 
BÄSTA 
k MENING.
unga frun. tar emot. Skyndsamt tor­
kar Magda sina förrädiska tårar. 
Tant Malla, Göstas gamla moster, 
'hela familjens hjärtevän! Dörren öpp­
nas, och in träder en gammal dam, 
i -ena handen bär hon en kartong 
med 'bakelser.
»Jag mötte Gösta på vägen. Han 
sade att du hade ondt i hufvudet, 
och så köpte han de här bakel­
serna, som vi skulle låta oss väl 
smaka till förmiddagskaffet. Han bad 
mig, att jag skulle sköta väl om 
lilla 'frun, så hon var kry tills han 
kom ‘hem igen.»
En hrännande rodnad färgar Mag­
das kinder, oclh de nyss sä hastigt 
torkade tårarna börja åter rinna.
»Moster Malla,» snyftar hon, »jag 
har burit mig så gränslöst illa åt. 
Aldrig kan Gösta hålla af mig mera.»
»Lilla vän, hur är det nu fatt? 
Yill du inte anförtro din sorg åt 
mina gamla öron? Du må tro, gamla 
moster har söft mer än ett hjärta 
till ro i sitt långa lif.»
»Och sakta smekande det blonda 
hufvudet i sitt knä lyssnar den gam­
fröken uppmärksamt till Magdas, af 
snyftningar ofta af brutna, berättelse 
om morgonens uppträde.
»Jaså, det fattades en knapp för 
herr ryttmästarn,» sade moster Malla 
och log, när Magda slutat sin långa 
syndabekännelse. »Ja, i och för sig 
var det ju ej något så rysligt; det 
kan ju hända litet var, och allra- 
helst i ett nytt hem, där lilla frun 
ännu ej hunnit bli varm i kläderna. 
Men ser du, liten, för Gösta har det 
en särskild påminnelse ; hans far dog 
nämligen af en förkylning; som han 
ådrog sig, därför att han gick utan 
knapp i under tröjan i processionen ef­
ter Earl XV:s kista.»
»Ja, men, huru kunde det vara möj­
ligt — aldrig trodde jag, att man 
kunde få lungsot bara för en knapps 
skull! Snälla Moster, berätta huru 
det g ick till, berätta för mig om 
Göstas far, själf minns han honom 
ju ej ens.» Gumman satte sig tilL- 
rätta i stolen och började :
»Ja, som du vet, började Göstasi far 
sin bana som sjöofficer. Vid helt 
unga år lärde han känna min yngsta 
syster, och efter ett par väntans år 
kunde de gifta sig och bosätta sig 
i största anspråkslöshet i Karlskrona. 
Så gingo åren, allt emellanåt kom 
där ännu en liten hungrig mund att 
mätta, men svåger Johan var en 
duglig officer med ovanlig energi 
och arbetsförmåga, och hans beford­
ran gick raskt framåt. Den sista i 
den stora barnskaran bl ef din Gösta, 
året därpå blef Johan utnämnd till 
kommendör. Ett par år förut hade 
han blifvit placerad på Stockholms 
station. Med utnämningen följde bo­
stad i »Långa raden» på Skeppshol­
men, och min syster och svåger be- 
gåfvo sig dit för att ta sin nya 
bostad i betraktande. När de kommo 
dit, ser min syster, att ledstängerna 
äro virade med sorgflor och fattar 
därför sin man häftigt i armen:
»Kom John, vi gå inte dit upp, här 
är ju någon död!» »Huru vet du det?» 
»Jo, ser du inte, att ledstängerna äro- 
virade med krusflor?» »Hvad pratar 
du, det är ju vanliga ledstänger af 
björk.»
Ser du, den tiden brukade man i 
hemmen vid dödsfall vira ledstänger­
na med krusflor, och inte vet jag, om 
detta var något slags varsel för hvad 
som skulle hända där.
(Forts.)
BREFLÅDA
tig människa-, likiaså att vi ej för 
frågoafdelningenis skull kunna slopa 
hvarken annomsi- eller textafdelnin- 
gea!
»Svenska> kan inte skr if va sven­
ska.
A n n-B r i tt. Förnöjsamhet är en 
god sak, det hålla vi med er om, men 
förnöjsamhet med dåliga manuskript 
är föirvisso af ondo. Hur många för­
fattare ha. icke knackat på bos' o-sts 
med manuskript som vittnat om de­
ras rörande små anspråk på sig 
själf va.
Monica. Tyvärr är det inte nog 
med att ba.ra skrifva ner en histo­
ria så där som man hört den.
Eleonore. Det är inte mycket 
att säga om er himmelsblå skiss, åt­
minstone ingenting som kan glädja er.
E g i 1. Vi fälla ogärna en slutlig 
dom, men efter ni frågar så måste 
vi svara att ni verkar tämligen hopp­
lös. Någon fristad för era »dikter» 
kan Idun inte- erbjuda.
Till alla dem, som vid 
Sofia Gumælius’ bortgång 
i iankar, ord eller gärning 
hedrat hennes minne fram- 
bäres härmed ett vördsamt 
och innerligt tack. 
Syskon och syskonbarn.
Bör det förekomma att
huden blir narig, finnig och ful? Nej, 
ingalunda, blott man använder F. 
Paulis Ovicula-Tvål, ty ägg-ämnet i 
Ovicula-tvålen skyddar, läker och för­
skönar huden.
Kvinnfiga
pfafssöfiande
fediga pfafser
såväl inom hemmen som 
öfverallt där kvinnlig ar­
betskraft kommer till an­
vändning kungöras fördel­
aktigast genom annons i 
Idun, landets äldsta och 
största kvinnotidning,som 
läses i alla bildade sven­
ska hem från Ystad till 
Haparanda. Annonser 
mottagas af de flesta 
annonsbyråar i riket eller 
insändas direkt till
Iduns Annonskontor,
Stocftfkofm,
REDAKTIONENS BEEELADA.
V—ei. Äro icke i tillfälle att ben- 
gagna oss af det godhets fulla er­
bjudandet.
G. Lorentz. Dikten har onek­
ligen såna poänger och ni kan må­
hända få den tryckt i någon tid­
ning, hvars spalter äro mindre hårdi 
engagerade än våra.
Erik Svanteson. Kan ej an*- 
vämdas.
Sven B j ö r s e. Ni får vid till­
fälle återse den i Ungdomsbilagon..
Fredrik J. Vi tacka för ert 
älskvärda bref. Skissen »Skvaller» in­
nehåller nog ett motiv scm kunde 
göras något af. Men i sitt nuvarande 
skick verkar den mest som en an­
teckning, a-fsedd att tjäna till stöd 
för miiaunet vid en framtida utarbet­
ning.
»Trött att vänta») anhåller i 
mycket ohöfliga ordalag att få veta, 
om en fråga insänd i november, kom­
mer att inflyta i Idun. Oafs ed t att 
det är omöjligt att ge något besked, 
när ni icke uppger hvad det är för 
en fråga, vilja vi påpeka, att Idun 
inte 'kan ha någon skyldighet att 
införa alla de hundratals frågor som 
inflyta. Bland dessa utväljas hvarje 
månad ett visst antal, som enligt re- 
daktionens uppfattning ha något in­
tresse utöfver frågarens rent per- 
s'onliga. Om aUa de frågor, som 
komma in,, skulle publiceras utan vi- 
dare, då skulle först våra läsare 
få anledning att beklaga siig. Att 
redaktionen måste ha rätt att kon­
trollera en afdelning, som den gra­
tis ställer till publikens disposition 
torde vara klart för hvarje förnuf­
^NNONSBR skola vara inlämnade till 
Expeditionen senast fredag för att 
kiunna införas i följande veckas nummer.
LEDIGA PLATSER
Qänd aldrig originalbetyg 
utan endast rnfmkrlftsi* 
när ni svarar pä annons om 
ledig plats.
BARNFRÖKEN, som helst talar tyska 
eller engelska o. är något kunnig i 
sömnad, önskas till läkarfamilj med 
fyra barn, ålder 10,8, 6, 3 år. S-var 
till Doktorinnan E. Lundblad, Vä­
nersborg.
STADGAD, PÅLITLIG ELICKA, kun­
nig i sömnad och något van vid hus­
liga sysslor, får plats som biträde 
på barnhem. Sv. m. rek. till »Barn- 
kär», Iduns exp. f. v. b.
LÄRARINNA sökes för vårterm. att 
undervisa två barn i elementarsko­
lans lägre klasser i enkelt hem i 
Småland. Små lönepr. Svar med ref. 
torde sändas till »Nitisk», Iduns exp., 
Stockholm, f. v. b.
ENKEL, BILDAD FLICKA, kunnig i 
sömnad och matlagning erhåller plats
i liten familj 1 mars. Daglig hjälp 
till grofgöromål finnes. Svar med 
foto till »A. B. C.», Göteborg p. r.
ENKEL, ANSPRÅKSLÖS FLICKA, 
fullt hemma i matlagning och van vid 
ett hems skötande, får plats till 3 
pers. hushåll. Sv. med foto o. lönepr. 
märkt »Duglig», Iduns exp. f. v. b. 
I GODT HEM, 1 timmes resa från 
Sthlm, hos bildad, medelålders dam 
med jungfru, får bättre, hushåll,svan 
flicka, kunnig i matlagning, bakning 
o. enklare somnad, plats. Vid. Nya 
Inack.-Byrån, J a k obs ber g sg. 31, Sthlm. 
EÖR EN EX. SJ UKSKOTERSKA fin- 
nes plats vid Växjö hospital så­
som biträdande i örestånd ers ka» å kvin- 
n oavdelning en. Lön 65J kr. jämte na­
turaförmåner (även tjänstebeklädnad), 
successiva ålderstillägg, semester m. 
m. Kompetenta sökande hänvände sig 
till överläkaren vid Växjö ho­
spital.
JKLÖksföreständarinna
vid tuberkulossjukhus i Skåne, c :a 260 
pers. hushåll, med plats tillträde i 
slutet af mars, sökes. Sökande böra ha 
genomgått flerårig fackskolekurs. Lö­
nevillkor: 500 kr. pr. år och fritt 
vivre. Ansökningar med betyg och 
rek. medtagas ooù upplysningar läm­
nas af husmodern, Orupsanatoriet, 
Höör.
Befattningen
som öfversköterska och hus­
moder vid Dalbobergens sanatorium 
vid Vänersborg för 28 patienter är 
till ansökan ledig före 8 inst. febr. 
Lön ti lis vidare 800 kr. pr år jämte 
husrum och fritt vivre. Platsen till­
trädas snarast möjligt efter tillsätt­
ningen, och ansökan jämte kompetens- 
handlingar, hvaribland äfven önskas 
präst- och läkarebetyg, insändas till 
Stadsläkaren D:r H. Jennische, 
Vänersborg.
STYRELSEN.
Plats sam vikarier, rareständarmna
för fortsättningsskolan för flickor 
(den s. k. Hushållsskolan) å östads 
Barnhus blifver ledig för tiden 1 :sta 
april—24:de oktober innevarande år. 
Fordringar : att kunna förestå ett stör­
re landtnushåll och undervisa flickor
1 åldern 15—18 år i allt, som därtill 
hörer, samt i öfrigt leda flickornas 
uppfostran. Vidare upplysningar läm­
nas kompetent sökande under adr. : 
östads Barnhus, Mjömsjö.
”äkolhusMll”.
Ett medelålders respektabelt frun­
timmer sökes för instundande höst­
termin att ensam sköta ett skolhus­
håll för 5 pojkar i en residensstad i 
mellersita Sverige. Sökande, som är 
uindervisningsvan, har företräde oich 
kan genasit engageras för att läsa med
2 barn, som gått en termin i småsko­
lan. Svar med foto, uppgift om ålder 
och löneansipråk jämte betyg och ref. 
till »Skolhuishåll», Nordiska Annons- 
byrån, Göteborg.
En ung dam,
som med tiden ämnar bli en präktig 
husmoder, måste ha god kunskap i 
modern kokkonst. Den bästa hjälp 
och vägledning för detta ändamål 
erhåll es genom IDUNS KOKBOK, som 
innehåller öfver 1,000 praktiskt pröf- 
vade recept till såväl enklare som 
finare matlagning. Eörf. till denna 
utmärkta kokbok är Elisabeth öst­
man, förest, för E. östmans Husmo­
derskurs i Stockholm. Kokboken för­
sälj es i alla boklådo-r till ett pris 
af kr. 5:50, inbunden i vackert klot­
band, och kan erhållas portofritt 
från Iduns exp., Stockholm.
PLATSSÖKANDE
UNG BILDAD FLICKA från godt 
hem önskar plats att mot fritt vivre 
lära sig hushåll. Är frisk och stark 
och vill gärna, arbeta. Svar till 
»A. W.», Skepp'sta, B et t na.
21 ÅRS FLICKA, som genomgått hus­
moder skurs, önskar plats i familj. 
Villig hjälpa till med skrif gör omål.. 
Svar till »Familjemedlem S. B.», Idums 
exp. f. v. b.
FLICKA, kunnig i klädningssö mn., 
villig; deltaga i alla inom hemmet 
förek. göromäil, söker plats snarast. 
Svar till »21 år», Kristinehamn p, ,r
UNG EXAM. SJUKGYMNAST, frisk 
och stark, önskar plats. Något van 
vid sjukvård. Praktik i utlandet. Svar 
till »Gymnast», Gefle p. r.
HVAR FINNES DEN PERSON, som 
behöfver en 46 års dam af verk­
ligt god familj, med godt lynne, be­
hagligt sätt, enkel, anspråkslös, ej 
pretentiös. Fullt hemmastadd i mat­
lagning, att med förmåga och omsorg 
sköta ett ordentligt hem. Tacksam 
för svar till »Ensam och Bildad
D. F. K.», Iduns exp. f. v. b.
PLATS SOM UNDERSKÖTERSKA ön­
skas. Har genomgått 1-årig kurs i 
sjukvård samt barnavårdskurs. Svar 
märkt »Sjukvård», Alstad, Skåne. 
FÖRLOFVAD, 20-ÅRIG ELICKA, någ. 
kunnig i enkl. o. fin. matlagn., bakn. 
etc., önskar som medl. af präst- el. 
landtbr.-fam. plats som husmoderns 
hjälp. Lön önskas.. Sv. t. »15 Febr.
E. L.», Drottningskär, Karlskrona. 
FLICKA, fullt kunnig i ett hems skö­
tande, önskar plats till våren. Svar 
till »Duglig» Oskarshamn p. r.
I GODT HEM önskar bättre flicka 
plats som husmoders hjälp. Hax med 
utmärkta betyg genomgått hushålls­
skola. Svar till »Familjemedlem 1915», 
Iduns exp., Sthlm.
PLATS i fin familj (helst i Sthlm) 
önskas af två bättre, praktiska och 
husliga unga flickor. Familjemedlem­
mar. Svar märkt »S. A.», Örebro p. r.
UNG, BILDAD FLICKA, något van 
vid sjukvård, önskar först i mars 
plats. Äfven villig deltaga i ett hems 
lättare göromål. Svar till »Skånska 
G. K.», lduns exp. %
MOT FRITT VIVRE önska tventne 
bildade flickor under febr.—maj plats 
på landet, helst å större egendom, 
för att .hjälpa till med alla husliga 
göromål. Undervisa garna i målning, 
mönisterritning och något piano sped- 
ning. Svar inom åtta dagar till »I. 
och A.», /Hin g sås p. r.
BILDAD FLICKA, som tänker söka 
till Sofiahemmet. önskar för rek. plats 
i sjuk- eller barnavård. Har genom­
gått ettårig kurs vid mindre sjukhus, 
îacksam för svar till »Nu genast», 
Bredbyn p. r,________________________
UNG FLICKA af god familj onsixar 
plats att läsa med ett eller två barn 
de högre klassernas kurseir eHer ock 
som sällskap och hjälp i fin familj
1 sitad elieir å herrgård. Har genom­
gått 8-klas'sigt läroverk samt hus- 
nållsskcla. Vid lönen fästes mindre 
afisieende än vid ett godt och trefligt 
hem. Svar till »20-åring», Iduns exp. 
f. v. b.
18 ÅRS FLICKA från godt hem önskar 
snarast komma i präst- eller herr­
gård på landet att under skicklig 
Rusmoders ledning deltaga i och lära 
ett hems skötande. Svar till »Hildur», 
ldiuns exp., Sthlm, f. v. b.
2 BILDADE FLICKOR, som genomg. 
husmodersskoia, önska platser i sam­
ma familj mot fritt vivre eller be­
talning för vinnande af större kun­
skaper. Betyg och ref. finnas. Svar 
till »Intresse och arbete)).
SIGRID SCHULZ EXPRESS-BYRÅ 
S. Larmgatan 11. Tel. 9544 o. 10336.
G ö'tebor g.
UNG ELICKA, van vid arbete, hur­
tig o. pålitlig, önskar plats i familj 
eller som sjuksköterskebiträde å la­
sarett. Sv. t. »19 år», Lidköping p. r. 
UNG FLICKA önskar plats som hus­
mors verkliga hjälp. Är van vid hus­
liga sysslor, kunnig i handarb. samt 
enkel linnesömn. Svar till »Villig», 
Sibbarp, Näsum.
SLÖJDLÄRARINNA önskar plats nu 
eller framdeles i skola, hem, broderi­
affär eller annan lämplig anställ­
ning. Svar till »A. M.», Ulricehamn. 
UNG FLICKA, som genomgått 8 kl. 
läroverk, barnavåxdskurs och skolköks- 
sieminarium, äfven vistats utomlands 
för språkets öfning, önskar under maj 
—siept. lämplig sysselsättning. Svar 
till »Sommaren 1915», Nordiska An­
nensky rån, Göteborg.
UNG, BILDAD FLICKA, som genom- 
gått trädgårdskurs och har ett par års 
praktik, söker till våren anställning att 
sköta privatträdgård eller såsom elev 
i större herrgårdsträdgård. Svar till 
»Trädgård 19i5», Iduns exp. f. v. b. 
TROENDE, UNG FLICKA, musikalisk, 
enkel och barnkär samt van vid hus­
liga göromål, önskar plats i godt hem. 
Villig undervisa barn i försita grun­
derna i musik. Goda rek. från förut 
imneh. plats. Lön önskas. Svar till 
»Familjemedlem», Roglösa p. r.
UNG FLICKA önskar mot fritt vivre 
komma på en landtegemd., där någon 
ungdom finnesi, för att som medl. af 
familjen lära hushåll. Kan biträda 
med skr if gör omål om så önskas. 
Tacks, för svar inom 14 dagar (till 
»Familjemedlem». Motala p. r.
UNG FLICKA önskar komma i god 
familj (helst på landet) att under 
präktig husmors ledning lära allt 
hvad till ett hems skötande hör. Svar 
med prisuppgift märkt »Energisk 22», 
Sköfde p. r.
UNG FLICKA kunnig i husliga gö>- 
rcvmål och sömnad önskar plats _ i 
vänligt hem. Goda rek. Svar till
»God hjälp», Borås p. r.________ -
GEBILDETES deutsches Mädchen aus 
guter Familie (Arztfamiiie), musika­
lisch, sprachgewandt, sucht Steilung 
als Erzieherin oder Gesellschafterin. 
Gefällige Anerbieten durch die Exp. 
Idun, »G. d. M.».
BARNSKÖTERSKA med flerårig prak­
tik söker plats å barnhem eller pri­
vat. Svar till »Mars* 1—April», Kiosken, 
Vasaplatsem, Göteborg. 
HUSHÂLLSVAN, bättre flicka, kun­
nig- i matlagning, bakning o. s. v., 
söker pilats i godt hem som husmors 
hjälp. Goda rek. Svar : »Arbetsglad, 
Villig)), Iduns exp., Sthlm.
I GODT HEM söker undervisningsvan, 
musikalisk lärarinna plats. Goda be­
tyg. Svar: »Barnavän)), Iduns exp., 
Sthlm.
UNG FLICKA, som förut haft musik- 
lärarinneplats i adlig familj och har 
någon vana i kontorsarbete, önskar 
plats i fin familj. Vackra betyg. Svar 
till Löfstedt. Järrestad.
UNG ELEMENTARBILDAD FLICKA, 
som vistats i tysk pension, önskar 
plats att undervisa 'barn, eller såsom 
hjälp och sällskap, önskar anses som 
medlem af familj. Svar till »E. H.», 
Mari eberg, Vis by.
Bildad, förlofvad flicka,
som genomgått husmodersskoia, ön­
skar för praktiks vinnande komma i 
familj på landet. Svar till »Fritt 
vivre», Iduns exp., Sthlm.
Kvm sjukgymnast. 
önskar plats, helst i familj eller hos 
läkare. Goda betyg och ref. finnas. 
Svar till »Massage», Iduns exp.
Son Milis och sällstop
önskar yngre fru af god familj några 
timmars daglig sysselsättning hos äl­
dre dam eller herre boende i Sthlm 
eller dess omgifning. Goda ref. fin­
nas. Svar till »H. B.», Iduns exp.
iOiiiiliii
söker plats i skola eller bättre fa­
milj nu strax. Svar till »19 år», 
Toirpasilätt.
SE HÄR!
Kvinnlig sjukgymnast med fina be­
tyg o. rek., fullt hemma i k ont or s- 
göromål, vacker handstil, önskar sys­
selsättning. Är äfven villig medfölja, 
på resor. Svar till »Godt arbete, 
ordinära anspråk», Kiosken, Brunns­
parken, U otep-org.
utexaminerad från Fack skolan för 
huslig ekonomi, Uppsala, önskar plats. 
Svar till »Skolkökslärarinna 15», Iduns 
exp'. f. v. b.
En god hjälp
för en husmoder, som sätter sin 
stolthet i att ha ett »godt kök», 
är den moderna IDUNS KOKBOK, 
som innehåller öfver 1,000 praktiskt 
pröfvade recept till såväl finare som 
enklare matlagning. Förf. till denna 
utmärkta kokbok är Elisabeth öst­
man, förest, för E. östmans Husmo­
derskurs i Stockholm. Kokboken för- 
säljes i alla boklådor till ett pris 
af kr. 5:50, inbunden i vackert klot­
band, och kan erhållas portofritt 
från Iduns exp., Sthlm.
INACKORDERINGAR.
FÖR BILDAD DAM finnes inackor­
dering i trefligt hem hos äldre enke- 
fru. Sv. t. »Enkefru», Nyköping p. r. 
SVÄRDSJÖ HVILOLIEM erbjuder hviln 
ooh hemtrefinad i lugn, vacker trakt 
af Daiarne. Närmare meddelar fröken 
Lydia Johnson, Svärdsjö-. Riks 29. 
LÄRARINNA önskar hyra rum (event, 
helinackordering) i konstnärsfamilj, 
helst å Söder. Svar till »1915», Iduns 
exp.
ELEVER EMOTTAGAS i drifning och 
cieelering å större egendom i Värm­
land. Svar till »Cicilörv, lduns exp. 
I GODT, VÄNLIGT HEM å vackert 
landtställe vid skog o. sjö på Smål. 
högl. finnes tillfälle till inack. för 
längre eller kortare tid. Rikst., piano, 
varma rum ; moder. pris. Svar till : 
»Hemtrefnad», Hult, Småland.
I BÄTTRE FAMILJ, helst på landet, 
önskar ung, förlofvad flicka komma 
för att lära hushåll mot någon liten 
betalning, om så önskas. Villig hjälpa 
till med allt hvad som i hemmet före­
kommer. Svar märkt »Familjemedlem», 
Iduns exp. f. v. b.
Dam,
som önskar bo obemärkt, söker inac­
kordering, helst å landet, från 1 mars 
till slutet af sensommaren. Van vid 
alla inom ett lanidthushåll förekom, 
göromål, villig deltaga i dessa. Svar 
med prisuppgift pr mån. till »E. 
O. S.», S. Gumaelii Annonsbyrå, 
Stockholm, f. v. b.
Vid Länslasarettet i Vänersborg.
börjar ny elevkurs nästa 1 okt. For­
dringar bland annat minst 21 års ål­
der och elementarskolebildning. Kur­
sen, som är 2-årig, omfattar såväl 
teoretisk som praktisk utbildning. 
Närmare upplysningar lämnas af öf- 
versköterskan därstädes.
finnes tillf, till god inack. Centralt 
för flera af våra bästa läroverk. Bästa 
omvårdnad! Nutida bekväml., fina ref. 
Moderata pris. Rikst. 104 62 eller 
skriftl. till »Godt hem», Iduns exp., 
Stockholm.
beläget 300 fot öfver hafvet i skogrik 
trakt vid Boråsbanan, mottager klena 
o. friska barn för rekreation. D e 
som önska deltaga i vårter­
minens skolundervisning 
torde snarast låta anmäla 
s i g. Barn mottagas under ferierna. 
TYRA RINMAN, utex. sjuksköterska.
Adr. önnered,- Landvetter.
99 -
Doktor J. Aryedsons kars
Sjukgymnastik, Massage 
o. Pedagogisk Gymnastik,
medför enl. kongl. maj :ts medgifvan.de 
samma komp. o. rättigheter som en 
kurs vid Gymn. Central-Institutet. 
Kursen 2-årig, börjar* den 15 sept. 
Prospekt på begäran gen. D:r J. Ar­
veds on, adr. Odengat. 1, Stockholm
Gymnastikdirektörsexamen
aflägges efter 2-årig kurs af kvinnliga 
elever vid
Sydsvenska Gymnastik-Institutet.
Ny kurs börjar den 14 sept. 
Prospekt gen, kapten J. Thulin, LUND.
Göteborgs Gymnastiska Institut,
längsta och fullständigaste 
specialkurs i
Sjukgymnastik och Massage,
— Begär utförligt prospekt. —
Kors i Massage och Sjukgymnastik
STOCKHOLMS
MASSAGE- & GYMNASTIK-INSTITUT 
Biblioteksgatan 28
Beerär -prospekt. 
Orchidéa.
Bästa medel för erhållande af hvit 
hals och hvita armar. Pris kr. 5:50. 
FRANSKA PARFYMMAGASINET; 
Hofleverantör,
21 Drottninggatan 21: Sthlm.
Inga gråa hår
erhåller den, som använder den sedan 
öfver 30 år öfver hela världen välkända
Royal Windsor
(giftfri)
Intet färgämne. För sändes diskret, 
kr. 5 -J- porto.
Franska Parfymmagaslnet,
Hoflev erant ör,
21 Drottninggatan 21, Stockholm.
JHE NEWCR
OATINE
är ren hafreextrakt. 
För dålig mage ordi­
neras hafregröt; för 
dålig hy Oatine 
hafrecreme, som re­
nar porerna, aflägs- 
nar fräknar och fin­
nar samt gifver hu­
den ett ungdomligt friskt utseende. 
Akta^ Oatine-Creme i hvit burk med 
grönt lock: pris 1.50; 4-dubbelt inneh.: 
8.—. Öatine-Snow 1.50. Finnas öfverallt 
samt hos A. W. Nording, Biblioteksg. 11. 
Birgerjarlsg. 16 o. Drottningg. 68. Sthlm
12 Floragatan 12, 4 tr., hiss, Stockholm.
Rikstel. 97 56. Allm. Tel. 97 56.
Fritt val at läkare och ackuschbrska. 
Referenser till följande herrar läkare: Erik 
Ahlström, Edv. Alin, Emil Bovin, fij 
Forssner.
Prospekt sändes pä begäran.
HILMA FREDLUND, Föreståndarinna 
Rikstel. 9012. Allm. Tel. 12 50.
Turkiska badet,
i Malmtorgsbadet är öppet hvarje tors­
dag för damer. Yppersta medel 
för bibehållande af smärt figur och 
fin hy. Badet är angenämast, om 
man är flera i sä,Ilskan- Pris kr. 1:50.
Röda o. ömkylda
händer o. fötter, äfven flerårig 
frost behandlas endast med Gull, 
erkändt oöfverträffadt. Hos Wilh. 
Becker, bthlm samt hvarje parfym- 
aff. i Sthlm o. landsort, à 1 kr. fl.
Tandteknikerkurs.
Assistent W. Johnsons kurs börjar 
åter den 1 mars. Anmälningar snarast 
Malmskillnadsgat. G0, Stockholm.
HUDEN VÄRDAS
bäst endast med
E. Orcier, Paris
utsökta cremer : Neige Diva o. 
Crème Végétale.
Anti Rides
af E. Orcier, Paris
utsökta prepar. borttager rynkor, 
gör hyn klar o. genomskinlig.
Rouge Eelat
af E. Orcier, Paris
begagnas med fördel af bleka perso­
ner som ej vilja använda sig af smink.
Pormaskar
borttagas fullständigt med
E. Orcier, Paris,
utsökta tinktur.
Orcier :s varor säljas i Sthlm: 
Franska parfymmag., A. W. Nording 
samt Nord. Kompaniet, i Gtbg: Beda 
Oramér och i Malmö: Fläkta örns 
parfymeri.
Arvika : Arvika 
Borås: Borås Tidning. 
Engelholm: Engelholms Tidning. 
Gefie: Gefle-Posten.
Halmstad : Hallandsposten. 
Helsingborg: Helsingborgs 
Hernösand: Hernösands-Posten. 
Hudiksvall: Hudiksvallsposten. 
Jönköping: Smålands Allehanda, 
Kalmar
HGS0DERBE
l/WPORT A.B.
ldA ANTRACIT,
HUSHÅILSKOL 
& KOKS
Riks- o. Sthlmstel. Namnanrop. Begär endast Söderbergs Kolimport.
jjliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin
Utmärkta organ §
för annonsering i landsorten = 
äro följande tidningar: =
Lysekih Lysekils-Posten.
Karlskrona: Karlskrona-Tidningen. 
Karlstad : Nya UI/ermlands-Tidningeii. 
Landskrona: Landskrona-Posten. 
Linköping: Östgöta Correspondnnten. 
Lund: Lunds
Malmö: Skänska Aftonbladet.
Norrköping:
Sköfde: Skaraborgs Läns Annonsblad.
Sundsvall: Sundsvalls-Posten.
Söderhamn: Hnlsingen.
Södertelje: Södertelje-SädertSrnspostBn.
Uppsala:
Västervik: Västerviks Veckoblad.
Västerås: lestmanlands Allehanda.
växiö: Smålandsposten.
Visby: Gotlänningen 
Örebro: Örebro
Örnsköldsvik: örnsköldsviks-Posten.
Östersund: Jämtlandsposten.
Ingeniör-Akademi iismar a. d. Ostsee •
für Maschinen- u. Elektro-Ingenieure, Bauingenieu e, Architekten. J
Spezialk. für Eisenbetonbau, Kultur- u. koloniale Technik. Neue Laboratorien, £
Sbtd» Wisn». ••«•••••••••••«••••••••••••••«•«••••a
E. Hults Kvinnliga Utbildningsskola 
och Flickpension i Stockholm (f. d. Villa Hult)
kommer att på fleras önskan gifva en 3 månaders kurs, med början den 1:a 
mars, hvartill anmälningar nu mottagas. I Husmoderskursen ingå äfven full­
ständiga kurser i Kläd- och Linnesömnad, Handarbeten, Konstslöjd och 
Målning. Elev kan äfven vinna inträde utan att deltaga i husmoderskursen. 
Klädsömnad, Linnesömnad, Konstslöjd och Målning undervisas uti äfven 
som valfria ämnen, likaså Sång, Musik och Språk. Prospekt med hänvisning 
till muntliga referenser sändes, adr. Artillerigatan 6, 2 tr., (invid Strandvägen), 
Stockholm. Rikstel. 11886, Allm. 28940. OBS.! Den enda skola i Stockholm 
där eleverna bo inom skolan och samtidigt ha ett godt hem,
Ljungby Husmodersskola (Småland).
Elevplatser finnas lediga från 15 februari. Kursen billig och lärorik. Goda 
referenser från föregående elever. Naturskönt belägen. Undervisning i finare 
o. enkl. matl. m. m. Linnesöm, diverse handarbeten. Begär prospekt med 
bifogadt porto. Adress fröken A. Bæckstrôm, Ljungby. (Kronobergs län).
Kurs i klädsömnad. KÄiffi
lokal, Grefturegatan 72. Allm. Tel. 22458. Prospekt på begäran.
Selma Wahlgren.
Kurs i trädgårdsskötsel på Nääs
1 april —1 oktober 1915.
Eleverna äga deltaga i den vid sommarkurserna anordnade gymnastiken, 
leken, (friluftslekar och sånglekar) samt åhöra de dagliga pedagogiska före­
läsningarna. Begär prospekt hos Styrelsen för August Abrahamsons Stif­
telse, Nääs, Floda station.
Göteborgs Nya Husmodersskola
S. Al.égatan 2 A, Rt. 106 24.
Husmoderskurs på 1 termin. —.Längre och kortare kurser i matl., bakn., 
konserv., Linnesömn. m. m. — Obs.! Äfven kurser för fruar. Prosp. på begäran.
Elvira Friberg.Hildegard Friberg.
Målarskolan,
läder, läderplastik m. fl. 
Porslin brännes.
3S Smålandsgatan. Tel. Brunkeb. 62,
Undervisning i Porslin. Oljemålning, Gyllen- 
ämnen. Lager af porslin, materiel för målning.
 Emma Nordberg, Augusta Peterson.
Job. Lundström & C:o A.-B.
KUNGL, HOFLEVBRANTÖR.
Prima
HUSHALLSKOL . COKES • BRIKETTER
Begär vid telefonering â Riks och Allm. entlast
“Lundströms",
Edla Carlssons Privathotell ESST^SfTSStÄ
Rum. Rum fr. 2 kr. Frukostar o. Supeer serveras. Birgerjarlsg. 8, Stockholm.
(röd, grön o. gul spårvagn stannar vid porten). Riks. 44 01,72 59. Allm. 125 39,19519.
A.-B. Sankta
Birgitta-Skoian
Regeringsgatan 19—21,
Inr. varum. R. T. 14108. STOCKHOLM. A. T. 5190.
Kurser i: Klädsömnad, Fransk linnesöm. Barnkläder, Konstbroderi, Spets­
söm, Filet ancien, monteringar m. m. Aftonlektioner 2 ggr i veckan. (Fransk 
konversation samtidigt för dem som så önska.) Obs.! Samma lärarinnor som 
föregående år. Föreläsningar: Comtesse G. o. Fröken Elisab. Thorman. An­
mälningar dagligen 10—5. Försäljning af: Textilarbeten, Spetsar, Broderier, 
Linne utstyrslar, Käthe Kruce-dockor. EMMY KYLANDER.
Elev af Worth o. Bernard, Paris.
Kurs i trädgårdsskötsel vid Rösiö-Skolan.
Kvinnliga elever mottagas i trädgård och småbruk april—oktober. Pr. 
och teor. undervisning. Prospekt på begäran.
Ruth Rösiö, Hagaberg pr Jönköping.
Lektioner i Linnesömnad,
Sven blusar, underkjolar, sportskjortor och barnkläder.
Elever mottagas dagligen.
Karin Egnér. Eva Egnér.
R. T. 35 30. Sibyllegatan 36, Stockholm. A. T. 210 04.
I BEDA JOHANSSONs1 sysfcote, 
Stockholm, 14- Kaptensgatiaa, emot t a- 
gas elever i klädsömnad samt utföres 
på beställning förstklassigt arbete. 
Allm. Tel. öst. 394.
- Skolkökslärarinna -
med praktik och skicklighet erbjudes 
att på goda vilkor öfvertaga en väl 
ansedd husmodersskola. Svar med 
uppgift om ålder och tjänstgöring 
till «Husmodersskola«, Sv. Telegram-
Hårarbeten mjukt naturhär, 
stora, fylliga, i alla färger 50 cm. långa 
4 kr. 60 cm. 6,50, 70 cm. 8 samt 10 kr. 
Beställning mottagas å allt hårarbete, 
såsom flätor, peruker, klockkedjor etc. 
för damer och herrar. Penningarne 
återbetalas genast om ej till belåten­
het. Yi sända allt under tystlåtenhet 
mot postförskott. Obs.! In- 
ga penningar i förskott. Va­
ran betalas när Ni erhåler
densamma.
Hårfabriken Special, Malmö 6 b.
Damernas Bok
om
Skönhetsvård
jOöp läsas af alla damen
Pris kr. 1:—.
71 Ib ef t Bönniens fönlag.
Finnes i alla boklådor.
ortta
Elisabeth Ostmans Husmoderskurs. I
I Vegetariska Kursen för bildade flickor och fruar, med arbete I 
3 förmiddagar i veckan, finnes ännu några platser lediga.
Prospekt och närmare upplysningar på begäran.
ELISABETH ÖSTMAN-SUHDSTRAHD,
Stockholm — Klarabergsgatan 40, 5 tr.,hiss.
waar
Central 
3o£>lnn 
StjmasÉtneu
utmarka sig genom utom­
ordentligt lätt gång, myc 
ket stor hastighet, korta 
nålar, stor hållbarhet mot 
slitning och stor spole 
Arbeta därför alltid till 
ägarens belåtenhet
En svqnsk symaskin 
bör finnas 
i hvarje svenskt 
hem.
Låt Edra flickor få en 
trädgårdskurs !
Den ger god behållning för hela livet. 
Den förädlar sinnet och ger glädje åt 
hemmen.
Den stärker hälsan på naturligt sätt;
är bättre än medicin och badorter. 
Den kan förbereda för yrkesutbildning 
med goda framtidsutsikter.
Den kan anordnas mycket billigt. 
Friplatser kunna beredas. 
Fruktanvändnlngsundervlsning, kon­
servering. Bästa undervisning. 
Rekvirera prospekt i god tid från 
ÖNNESTADS
Folkhögskolas och Lantmanna­
skolas Trädgårdskurset*,
adress Önnestad__________
■■■■■■■■■!■*■■■■
Ingen
välklädd dam
kan numera ursäktas, om hon vi­
sar sig med öppen blus eller kjol, 
när det finnes en tryckknapp, som 
kan förhindra detta. 
Använd därför 
Säkerhetstryckknappen
”KLETTE”
och man riskerar aldrig, att kläd- 
ningen går upp.
Alla välsorterade affärer föra
Säkerhetstryckknappen ”KLETTE”.
IH
Fondm. 21,200,000 kronoe.
Stockholmskontor : Arscnalagat. ••
, t SSdermalmstor* 8. 
Fllialei: j Sturegatan 32.
Deposition 1 °|
Kapitalräkning J ^ |2 |o 
Sparkasseräkning 4 %
Fondafdelnlng. Kassafack
Alltid veckans 
bästa nyheterl
Idun utgitves denna vecka i A och B.
100 Wilhelmssous Boktr. A.-B., Sthlm, 1915.