INSTITUTIONEN FÖR SOCIALT ARBETE
“Delaktighet, närhet och glädje”
Vårdhundsförares erfarenheter
av hundinterventioner till sjuka barn och barn med
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
________________________________________________________________________________
SW2567 Vetenskapligt arbete i socialt arbete, 15 hp
Scientific Work in Social Work, 15 higher education credits
Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet, magisternivå
Termin VT 24
Författare: Laura Tran & Pernilla Alsterberg
Handledare: Karin Stinesen
Antal ord: 22847
Abstract
Titel: “Delaktighet, närhet och glädje” vårdhundsförares erfarenheter av hundinterventioner
till sjuka barn och barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
Författare: Laura Tran och Pernilla Alsterberg
Handledare: Karin Stinesen
Uppsatstyp:Magisteruppsats
Syftet med studien var att undersöka vårdhundsförares upplevelser av arbetet med
hundinterventioner riktat till sjuka barn och till barn med neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning. Barnen som vårdhundsförarna mötte var somatiskt sjuka barn som
vårdats på barnsjukhusens öppen och slutenvårdsavdelningar. Diagnoserna som barnen hade
var främst olika former av cancer som till exempel hjärntumör och leukemi. Barnen hade
även andra diagnoser såsom multipel skleros och diabetes. När det gällde neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning var det främst barn med ADHD och autism som avsågs. Materialet
bestod av sex semistrukturerade intervjuer med vårdhundsförare med dubbelkompetens som
hälso- och sjukvårdspersonal vid olika verksamheter runtom i Sverige. Av dessa var tre
personer utbildade sjuksköterskor med specialistkompetens, en var barnmorska, en var
skolsköterska samt en var både undersköterska och vårdlärare. Vi använde oss av kvalitativ
metod och analyserade empirin med hjälp av tematisk analys. Den teoretiska referensramen
utgjordes av KASAM och Empowerment.
Studien visade att respondenternas erfarenheter säger att hundinterventioner var gynnsamt
både för sjuka barn och för barn med NPF. Respondenterna var samstämmiga i att lyfta fram
salutogena faktorer som hundarna bidrog med i arbetet. Några exempel på sådana faktorer var
att hundens medverkan bidrog till fokusskifte, fungerade som brobyggare till behandling och
i relationer samt ökade välbefinnandet och bidrog till kravlöshet. Respondenterna visade en
medvetenhet om att arbetet med hundinterventioner hade sina begränsningar och inte passade
för alla. De belyste även strukturella faktorer såsom politik, ekonomi och organisation vilka i
hög grad styrde arbetet och påverkade vilka som erbjöds insatsen.
Nyckelord: Hundinterventioner, empowerment, salutogenes, KASAM, vårdhundsförare,
brobyggare, fokusskifte, välbefinnande, kravlöshet, barn, delaktighet, makt och
maktutjämning.
2
Innehållsförteckning
1. Inledning 6
1.1 Problemformulering 6
1.2 Syfte och frågeställningar 8
1.2.1 Syfte 8
1.2.2 Frågeställningar 8
1.3 Förtydliganden 8
1.4 Centrala begrepp 8
1.4.1 Djurassisterade interventioner (AAI) 9
1.4.2 Djurassisterad terapi (AAT) 9
1.4.3 Djurassisterade aktiviteter (AAA) 9
1.4.4 Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) 9
1.4.5 Sjuka barn 10
1.4.6 Delaktighet 10
1.5 Uppsatsens fortsatta disposition 11
2. Bakgrund 11
3. Tidigare forskning 14
3.1 Litteratursökning 14
3.2 Positiva effekter av hundinterventioner 15
3.2.1 Hundinterventioner stärker kommunikation och delaktighet 17
3.3 Nackdelar med hundinterventioner 18
3.4 Skyddsåtgärder mot zoonoser 19
3.5 Hundinterventioner till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar 19
3.6 Barn rapporterar positiva erfarenheter av hundassisterad terapi 21
3.6.1 Barn på sjukhus 21
3.6.2 Barns interaktion med hund under hundassisterad terapi 23
3.7 Sammanfattning 25
4. Teoretiskt ramverk 25
4.1 Det salutogena perspektivet 25
4.1.1 KASAM 26
4.1.2 Begriplighet 26
4.1.3 Hanterbarhet 27
4.1.4 Meningsfullhet 27
4.2 Empowerment 28
4.2.1 Makt 30
4.2.2 Maktutjämning 31
5. Metod 32
5.1 Arbetsfördelning 32
5.2 Metodval 33
3
5.3 Urval och avgränsning 34
5.4 Tillvägagångssätt 36
5.5 Studiens tillförlitlighet och äkthet 37
5.6 Bearbetning av empiri och analysmetod 39
5.7 Forskningsetiska övervägande 41
5.8 Metodologiska reflektioner 42
6. Resultat och analys 43
6.1 Hundinterventionens genomförande 44
6.2 Fokusskifte 50
6.3 Kravlöshet 53
6.4 Brobyggare till behandling 55
6.5 Brobyggare till relationer 56
6.6 Välbefinnande 59
6.7 Utmaningar 61
6.8 Slutsatser 64
7. Slutdiskussion 64
7.1 Förslag på vidare forskning 68
8. Referenslista 69
8.1 Artiklar 69
8.2 Litteratur 72
8.3 Internetkällor 74
8.4 Lagar 76
9. Bilagor 77
9.1 Bilaga 1 Intervjuguide 77
9.2 Bilaga 2 Informationsblad 79
9.3 Bilaga 3 Samtyckesblankett 80
9.4 Bilaga 4 Information om behandling av personuppgift i utbildningssyfte vid GU 81
9.5 Bilaga 5 Samtyckesblankett som efterfrågades av chefer 84
4
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till vårdhundsförarna för er tid och ert engagemang. Utan er hade
inte studien varit möjlig.
Vi vill också tacka vår handledningsgrupp och vår handledare för Karin Stinesen för
värdefullt stöd och hjälpsam feedback.
Tack!
Laura Tran & Pernilla Alsterberg
Göteborg 2024
5
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Som kurator inom hälso- och sjukvården har man ofta inom sitt ansvarsområde att
uppmärksamma barns rätt (Lundin, Benkel, De Neergaard, Johansson & Öhrling 2019:24).
En viktig fråga i detta sammanhang blir hur vårdpersonalen kan arbeta rent praktiskt med
barns delaktighet och välbefinnande i mötet. Lindström Nilsson, Engvall, Enskär, Edner &
Funkqvist (2023) ger exempel på hur det praktiska arbetet kan se ut när de beskriver att
studier har påvisat att hundens medverkan kan underlätta i kontakten mellan barn på sjukhus
och vårdpersonal. Ett strukturerat och medvetet arbete med hundinterventioner kan bidra till
att öka barnens känsla av egenmakt och på så sätt öka deras välbefinnande enligt studien
(ibid). Hundinterventioner verkar vara en verksam metod för flera målgrupper vilket
Rodriguez, Bibblo & O’Haire (2022) belyser i sin studie. Här framkommer att
hundinterventioner även är verksamt för barnens familjer och släktingar genom deras förmåga
att ge känslomässigt stöd. Ett bra stöd till barnens nätverk gynnar även barnen i slutändan.
Om familjerna får det stöd som de behöver blir de bättre rustade till att ge barnen
känslomässigt stöd. Utöver detta visar ett flertal olika studier att hundens närvaro i kontakten
med sjuka barn och barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan bidra till en rad
olika hälsofrämjande effekter såsom stressreducering, minskad smärta, ångest och rädsla
(Mahoney, Foster, Cowfer, Dietrich, Newton & Glimmer 2024).
I Sverige är antalet studier om vårdhundsförares arbete med hundinterventioner till sjuka barn
och barn med NPF få. I andra länder som till exempel i USA är detta arbete mer utbrett och
studierna på området är betydligt fler. Utifrån denna bakgrund har vårt intresse väckts kring
hur arbetet och kunskapsläget ser ut utifrån en svensk kontext. Vi vill bidra till kunskapsläget
genom att undersöka vårdhundsförares erfarenheter av hundinterventioner i arbetet med sjuka
barn och barn med NPF.
Barns rättigheter och delaktighet är en prioriterad fråga inom hälso- och sjukvården, vilket
synliggörs i både patientlagen (SFS:2014:821) och hälso- och sjukvårdslagen (SFS:2017:30).
Båda lagtexterna betonar att barnets bästa ska beaktas i mötet med vården. Hälso- och
sjukvårdslagen reglerar barns rätt till inflytande över sin egen behandling och personalen skall
6
så långt som möjligt ta reda på vad barnet tycker om behandlingen utifrån barnets ålder och
mognad. Det finns även barnombud kopplat till många avdelningar inom hälso- och
sjukvården med fokus på barnperspektivet och barns rättigheter. Inom Västra
Götalandsregionen (2023) finns det exempelvis flera barnombud som arbetar för att bevaka
barnets rättigheter och säkerställa att verksamheten arbetar utifrån FN:s barnkonvention om
barnets rättigheter.
Barnperspektivet är något som Nordlind, Sundqvist, Anderzén-Carlsson, Almblad & Ängeby
(2021) fokuserar på i sin studie. De beskriver att den svenska barnsjukvården har en
benägenhet att inte tillvarata barnets bästa i tillräckligt hög grad i de beslut som berör dem
inom hälso-och sjukvården. Med andra ord finns det en god ambition i både patientlagen
(SFS:2014:821) och hälso- och sjukvårdslagen (SFS:2017:30) när det kommer till barns rätt
och delaktighet, men i realiteten beaktar man ändå inte barns bästa i tillräckligt hög grad.
Lindstöm Nilsson et als (2023) studie visar också att barns möjligheter till delaktighet och
interaktion inom vården är begränsad. Ett konkret exempel i detta sammanhang är att
vårdpersonalen ofta riktar sig till föräldrarna istället för till barnen vilket kan försvåra
interaktionen mellan barnet och vårdpersonalen. Ytterligare ett hinder som kan begränsa
barns delaktighet är att vårdpersonalen använder ett medicinskt språk som barnen inte förstår.
Quaye, Coyne, Söderbäck & Kristensson Hallström (2019) beskriver utifrån sin studie att det
råder en osäkerhet inom hälso- och sjukvården kring hur man skall involvera barn som aktiva
deltagare i sin egen vårdprocess.
När det gäller situationen för barn med NPF belyser Barnombudsmannen (2016) i sin rapport
att barn med funktionsnedsättning upplever bristande information och delaktighet i beslut
som berör dem. Mot bakgrund av den beskrivna situationen ser vi att det är relevant att
undersöka arbetet med hundinterventioner utifrån socialt arbete. Hundinterventioner är en
metod som syftar till att stärka barns delaktighet och sociala interaktion (Lindström Nilsson
et al. 2023;Lindström Nilsson, Funkqvist, Edner & Engwall 2019). Metoden kan även främja
barns hälsa och fungera lindrande vid olika medicinska tillstånd (Mahoney et al. 2024; Hinic,
Kowalski, Holtzman & Mobus 2019;Gagnon, Bouchard, Landry, Belles-Isles, Fortier &
Fillion 2014; Feng, Lin, Zhang, Jiang & Zhang 2021). Enligt vår mening är en
7
kunskapsutveckling när det kommer till barns delaktighet och rättigheter till bästa möjliga
hälsa nödvändig för att förbättra barnens situation.
1.2 Syfte och frågeställningar
1.2.1 Syfte
Syftet med uppsatsen är att beskriva vårdhundsförares utsagor kring sina erfarenheter av
hundinterventioner i arbetet med sjuka barn och barn med neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning. I detta ligger fokus på att utforska hur hundens närvaro påverkar
barnens välbefinnande och delaktighet.
1.2.2 Frågeställningar
● Hur beskriver vårdhundsförarna sitt arbete med hundinterventioner riktat till sjuka
barn och barn med NPF?
● Hur upplever vårdhundsförarna att hundinterventioner kan bidra till delaktighet samt
psykosocialt och fysiskt stöd för barnen?
● Vilka utmaningar kan vårdhundsförarna se med hundinterventioner?
1.3 Förtydliganden
I denna uppsats fokuserar vi på vårdhundsförares erfarenheter kring hundinterventioner riktat
till barn. Vår definition av vårdhundsförare innefattar att de är utbildad personal med olika
utbildningar inom vården, vilka är sjuksköterska, skolsköterska, undersköterska och
barnmorska. Samtliga av dem är dessutom utbildade vårdhundsförare. När det gäller
hundinteventioner avses interventioner som en utbildad vårdhund utför tillsammans med sin
hundförare. Barn är enligt FN:s Barnkonvention (SFS:2018:1197) varje individ under 18 år,
därmed utgår vi från denna definition i vår uppsats.
1.4 Centrala begrepp
I detta avsnitt definieras centrala begrepp för vår studie och för den tidigare forskningen.
Begreppen djurassisterade interventioner, djurassisterad terapi, djurassisterade aktiviteter
samt hundterapi används i tidigare forskning och bakgrund. Vi använder begreppet
hundinterventioner som inkluderar samtliga begrepp i uppsatsens övriga delar. Vi har med
8
andra ord valt att inte skilja de olika begreppen åt i vår undersökning då det inte finns någon
tydlig gräns dem emellan. Deltagarna i vår studie skiljde inte heller begreppen åt när de
beskrev sin arbetssituation.
1.4.1 Djurassisterade interventioner (AAI)
Begreppet djurassisterade interventioner (AAI) definieras som “alla ingripanden som
avsiktligt inkluderar levande djur som en del av en terapeutisk eller förbättrande process eller
miljö”. Istället för att enbart fokusera på att behandla de fysiska symptomen hos sjuka barn,
lägger AAI fokus på att förbättra barnens känslomässiga tillstånd. Detta fokus kan i sin tur
påskynda den terapeutiska processen (Hinic et al.2024). AAI-sessionerna kan bestå av cirka
15 minuters aktiviteter med hunden som att klappa hunden, samtala med hunden, lära hunden
trick eller borsta hunden (Mahoney et al. 2024).
1.4.2 Djurassisterad terapi (AAT)
Djurassisterad terapi (AAT) är en form av AAI och som innebär “ett ingripande genom djur
med syftet att förbättra särskilda hälsoresultat samt som ingår i rehabiliteringsprogrammet”
(Feng et al. 2021). Vi reflekterar över att det som skiljer AAI och AAT åt är att AAT är mer
djupgående och terapeutiskt inriktad.
1.4.3 Djurassisterade aktiviteter (AAA)
Djurassisterade aktiviteter (AAA) som också benämns som djurterapi är en praxis som
används inom flera vårdsammanhang med syftet att främja välbefinnande hos patienter
(Hinic et al. 2019). Enligt International Association for Human Animal definieras AAA som
en informell interaktion mellan patienten och ett terapidjur för utbildnings-, motivations- eller
rekreationssyften. Dessa aktiviteter består ofta av spontana besök med ett terapidjur och dess
förare som vanligen arbetar som volontär utan medicinsk utbildning (ibid).
1.4.4 Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF)
Enligt Socialstyrelsen (2024) innebär funktionsnedsättning en nedsättning av en individs
fysiska, psykiska eller intellektuella förmåga. En funktionsnedsättning kan bero på sjukdom,
annat tillstånd, en medfödd eller förvärvad skada. Funktionsnedsättningen kan vara antingen
bestående eller temporär.
9
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är ett samlingsnamn för flera medfödda
diagnoser som påverkar den kognitiva förmågan, såsom att hjärnan fungerar annorlunda
(SPSM 2024). Några exempel på NPF är ADHD, autism, tal- och språkstörning,
inlärningssvårigheter som dyslexi och dyskalkyli, motoriska störningar som tics och
Tourettes syndrom. Oftast har man kombinationer av olika diagnoser inom NPF, som
exempelvis kan en individ ha både ADHD och autism eller autism och språkstörning (ibid).
Diagnoserna inom NPF kan vara svåra att behandla och utreda eftersom symtomen kan likna
varandra. Även om NPF ofta kan vara osynliga för omgivningen, kan konsekvenserna av
NPF-diagnoserna vara påtagliga. Personer med NPF möter ofta utmaningar i hemmet, skolan,
arbetslivet och relationer samt förväntas ta ansvar för sina svårigheter (Riksförbundet
Attention 2018).
1.4.5 Sjuka barn
Vår definition av sjuka barn avser barn med somatisk sjukdom. I vår studie beskriver
respondenterna att barnen har olika sjukdomar såsom cancer, diabetes och multipel skleros
(MS). Flera av de sjuka barnen har även NPF-diagnoser. I tidigare forskning är det inte alltid
beskrivet vilken typ av fysisk sjukdom barnen har, men majoriteten är barn med olika typer
av cancerdiagnoser som exempelvis hjärntumör och leukemi.
1.4.6 Delaktighet
I Kunskapsguiden (2020) beskrivs att barnets bästa alltid ska vara vägledande inom hälso-
och sjukvårdens samt socialtjänstens arbete. Barns rätt till delaktighet är en del av det som
innefattas i begreppet barnets bästa och även uttrycks i FN:s Barnkonvention
(SFS:2018:1197). Innebörden av barns delaktighet beskrivs i Socialtjänstlagen (2001:453)
och delas upp i tre delar som är: rätt till inflytande, rätt till information och rätt att komma till
tals och bli lyssnad på.
De olika delarna hänger ihop och den ena rättigheten bygger på den andra. Om barnet skall
få möjlighet till inflytande så måste hen först ha fått relevant information för att kunna bilda
sig en uppfattning, komma till tals och vara delaktig (Kunskapsguiden 2020). Informationen
som ges till barnet bör vara åldersadekvat och tydlig. Ibland behöver den ges vid flera
tillfällen för att barnet ska förstå. Rätten att komma till tals innebär att barnet ska få möjlighet
att uttrycka sina åsikter, känslor och tankar och att någon tar emot och lyssnar på barnet.
10
Ansvaret att skapa förutsättningar för barns delaktighet åligger de vuxna (ibid). Det är särskilt
viktigt att vara noggrann med detta om barnet har svårt att komma till tals på grund av en
funktionsnedsättning eller inte behärskar språket. Vilket inflytande barnet skall få beror sedan
på barnets ålder och mognad (ibid).
Enligt Rodriguez, Bibbo och O'Haire (2022) bidrar vårdhundar till att stärka kommunikation
mellan vårdpersonal, familjer och barn vilket är en viktig förutsättning för delaktighet. Detta
beskrivs mer i tidigare forskning under rubriken “Hundinterventioner stärker kommunikation
och delaktighet”.
1.5 Uppsatsens fortsatta disposition
I nästa kapitel presenteras bakgrund av uppsatsämnet. Sedan presenteras litteratursökningen i
början av nästa kapitel. I samma kapitel presenteras en forskningsöversikt av relevant
forskning som är indelad i olika teman. I slutet av tidigare forskning presenteras en
sammanfattning. Därefter följer ett kapitel om det teoretiska ramverket som består av
teorierna empowerment och salutogenes.
Därefter följer metodavsnittet med en beskrivning av arbetsfördelningen, den valda metoden,
hur genomförandet av kvalitativa semistrukturerade intervjuer har gått till, vilka
avgränsningar och urval som gjorts, hur materialet har analyserats och bearbetats. Även
forskningsetiska överväganden och studiens tillförlighet och äkthet beskrivs. Kapitlet avslutas
med våra metodologiska reflektioner. I nästa kapitel presenteras resultaten och analysen.
Slutligen redogörs för den avslutande diskussionen. Därefter följer en referenslista och olika
bilagor såsom informationsblad, intervjuguide, samtyckesblankett, information om
behandling av personuppgifter och samtyckesblankett som efterfrågades av chefer.
2. Bakgrund
För att förstå hur arbetet med hundinterventioner startade följer en beskrivning av
djurterapins historia. Därefter följer en kort redogörelse för olika komplementära
behandlingar inom hälso- och sjukvården. Syftet med detta är att ge en bild av vilka
komplementära behandlingar som finns då detta är något som tas upp i förhållande till
11
hundinterventioner i analysdelen. Därefter lyfter vi fram vikten av barns delaktighet inom
forskning och vård samt ger en bild av hur detta ser ut i praktiken.
Djurassisterad terapi tros ha sina rötter i antikens Grekland, där hästen och hunden påstås
tillhöra gudarna (Lerner 2014:41). Gudarna använde djuren i läkande syfte som exempelvis
genom hundens slickande på sår, inflammationer och ömmande områden (Lerner 2014:48).
Under medeltiden i Belgien började djur och människor genomgå rehabilitering tillsammans
(Denzer-Weiler & Hreha 2018). På 1790-talet i Storbritannien integrerades djurassisterad
terapi på en psykiatrisk institution. Där fick patienterna interagera med olika djur i syfte att
främja socialisering, avslappning samt socialt stöd (ibid). Det var inte förrän 1960-talet som
USA implementerade djurterapi. Därefter har djurassisterad terapi inom hälso- och sjukvård
ökat i USA, vilket lett till en större mängd litteratur i detta område (Denzer-Weiler & Hreha
2018).
Under det senaste decenniet har terapihundar fått en ökad acceptans som komplementär
behandling i olika vårdmiljöer (Reddekopp, Dell, Rohr, Fornssler, Gibson, Carey & Stempien
2020). För att hjälpa sjuka barn hantera sina svåra känslor och tillvaron i sjukhusmiljön
erbjuder många barnsjukhus olika typer av komplementär behandling enligt Lindström
Nilsson et al. (2019). Några exempel på olika typer av komplementära behandlingar är
musikterapi, strukturerad eller ostrukturerad lek samt sjukhusclowner. Inslag med clowner är
hjälpsamt för många barn, men en del barn uppfattar clownerna som skrämmande (ibid).
Djurassisterad terapi och då främst med hundar är en annan typ av behandling som blir allt
vanligare inom hälso- och sjukvården. I USA är terapihundar inom barnsjukvård mycket
vanligare än i Sverige och studier har visat att interventionen är hjälpsam både utifrån
psykologiska och fysiologiska aspekter (Lindström Nilsson et al. 2019).
Hinic et al. 2019 redogör i sin kvasiexperimentella studie för att djurterapi under en längre tid
fungerat som ett kompletterande terapimetod för barn med psykisk ohälsa. Dessutom redogör
de för en ny forskningsöversikt där man fann att hästterapi för autism och hundterapi för
trauma hade starkast evidens för barn med eller i riskzonen för psykisk ohälsa. Feng et al.
(2021) belyser i sin systematiska litteraturstudie att barn och tonåringar med cancer kan
uppleva en rad fysiska och psykologiska symtom under sin behandlingstid. Några exempel på
symtom är smärta, trötthet, sömnighet, ångest och depression. Dessa symtom har en negativ
påverkan på både barnens behandlingsprocess och välbefinnandet. För att lindra dessa
12
symptom har farmakoterapi (användning av läkemedel) som traditionell behandlingsmetod
använts i hög grad (Feng et al. 2021). Å andra sidan, har icke-farmakologiska metoder som
musikterapi och akupressur blivit vanligare, då de ger färre biverkningar. Även djurterapi kan
fungera som psykosocial och kompletterande behandling i syfte att lindra dessa
sjukdomsrelaterade symtom (ibid).
Traditionellt sett har föräldrar, lärare och vårdpersonal såsom sjuksköterskor och läkare
deltagit i forskningsstudier som berör barn och svarat på forskningsfrågorna, medan barnen
själva inte varit direkta deltagare (Hallström 2015:40). Barn bör involveras i forskning som
påverkar deras hälsa samt välbefinnande. På senare år har det blivit vanligare att forskning
inkluderar barnen och att deras egna upplevelser, erfarenheter och åsikter får komma fram
(ibid). När det gäller forskning med barn är det av stor vikt att deras deltagande i studien är
betydelsefull och att alternativa tillvägagångssätt övervägs. Dessutom krävs det etiska
överväganden, särskilt när det gäller frågor som informerat samtycke och övriga etiska
aspekter (ibid). Ett exempel på barns inkludering i forskning är Lindström Nilsson et als
studie (2019) där barn på ett svenskt specialistsjukhus fick ta del av hundinterventioner och
svara på enkäter. En av frågorna innefattar deras egna upplevelser av att träffa hunden.
Eftersom syftet var att undersöka barnens upplevelser av att möta terapihunden är det av
relevans att direkt fråga barnen själva och på detta sätt blir deras deltagande meningsfullt för
studien. I en rapport av Barnombudsmannen (2016) framgår det att barn upplever otillräcklig
information om sin funktionsnedsättning. Dessutom känner de sig inte delaktiga i beslut som
berör dem och påverkar deras vardagliga liv. Istället är det vuxna, föräldrar och professionella
som fattar beslutet. Risken är att man inte lyssnar på barnets åsikter och att insatser inte
anpassas utifrån barnets individuella behov (ibid).
FN har utformat ett antal kärnkonventioner med syfte att skydda de mänskliga rättigheterna.
Två av dessa kärnkonventioner är konventionen om barnets rättigheter, den så kallade
Barnkonventionen och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
den så kallade Funktionsrättskonventionen (FN- förbundet u.å). I Funktionsrättskonventionen
betonas funktionsnedsatta barns rätt att uttrycka sina åsikter utifrån deras ålder och mognad
med samma förutsättningar som andra barn. Dock upplever många barn med
funktionsnedsättning att informationen inte är anpassad för deras behov. De efterfrågar
13
istället konkret hjälp för att lösa sina egna problem (ibid). FN:s Barnkonvention
(SFS:2018:1197) beskriver barns mänskliga rättigheter och reglerar därmed barns rättigheter
inom en rad olika viktiga livsområden. Sedan 1 januari 2020 gäller barnkonventionen som
svensk lag vilket har varit ett mycket viktigt steg i att stärka barns ställning, rättigheter och
välbefinnande i Sverige (Kunskapsguiden 2020). Enligt barnkonventionens artikel 12, 13 och
17 har barn rätt att ta del av information samt komma till tals i alla frågor som berör dem.
Detta är avgörande för deras delaktighet (ibid). I artikel 24 fastslås barns rättigheter när det
gäller hälsa och sjukvård och i punkt 1 står det följande:
“Barn har rätt till bästa möjliga hälsa, tillgång till hälso- och sjukvård samt till
rehabilitering.”
För att kunna tillgodogöra sig en god vård är patientens delaktighet en viktig förutsättning
och i detta sammanhang är begreppet personcentrerad vård centralt. Personcentrerad vård
innebär att hälso- och sjukvårdspersonalen skall utgå från personens behov och
förutsättningar inom alla delar i vård och omsorgsprocessen (SKR 2024). För att kunna göra
detta är det viktigt att relationen och kommunikationen mellan patienten och vårdpersonalen
är god. Vår reflektion är att detta är särskilt viktigt att beakta när patienten är ett barn. För att
barn ska känna delaktighet är vår uppfattning att det krävs kunskap om barns behov, tålamod
och tid, något som kan kräva särskilda resurser.
3. Tidigare forskning
3.1 Litteratursökning
För att hitta tidigare forskning kring ämnet vi ska undersöka har vi använt oss av olika
sökmotorer genom databaser som PubMed, Scopus, Sociology Collection (ProQuest).
I våra sökningar har vi kombinerat följande sökord: dog, therapy, pediatric, animal-assisted
therapy, animal therapy pediatrics, child, animal therapy, children, autism, ADHD, disability.
Ibland har vi använt oss kombinerad sökord som AND, OR, *, “ ”. Med vissa kombinationer
så fick vi flera tusen sökträffar, men ju längre fram i söklistan desto längre från ämnet kom
vi. Vissa artiklar hittade vi genom hänvisningar från de artiklar vi redan hade hittat.
Vi gjorde en avgränsning i sökningen genom att kryssa i peer reviewed då vår intention är att
endast ha artiklar som är vetenskapliga. För att granska om de är vetenskapliga, så har vi
14
använt oss av Ulrichsweb där man kan kontrollera om tidskriften där artikeln är publicerad i
är vetenskaplig eller inte. Om tidskriften i frågan är listad som en referee-tidskrift i
Ulrichsweb kan man räkna med att den är vetenskaplig. Artiklar äldre än 12 år exkluderades
då vi vill inkludera så aktuell forskning som möjligt.
3.2 Positiva effekter av hundinterventioner
I detta avsnitt presenteras positiva effekter av hundinterventioner som visas hos olika grupper
som sjukvårdande barn, barn med NPF, deras föräldrar och hälso-sjukvårdspersonal.
Mahoney et als kvantitativa studie (2024) syftar till att utvärdera om det är möjligt att
implementera djurassisterad interaktion (AAI) inom vården för barn som har svår cancer.
Syftet är även att undersöka hur effektivt AAI är för att minska ångest hos barnen och deras
föräldrar. Utifrån tidigare forskning som Mahoney et al. (2024) redogör för visar det sig att
AAI har förbättrat både kommunikation och socialisering samt även lindrat symtom som
ångest, smärta, oro, sorg och ilska. Den tidigare forskningen har lagt fokus på AAI:s direkta
effekt på ångest under sjukhusvistelser eller kringliggande procedurer inom onkologiska och
icke-onkologiska populationer som visar sig vara effektiva.
Mahoney et al. (2024) kom fram till att användning av AAI är genomförbart inom vården
riktat till barn med avancerad cancer. Forskarna hittar inte någon betydlig skillnad i ångest
nivåerna över tid mellan de olika grupperna, däremot upptäckte man en minskning av ångest
hos föräldrar i AAI-gruppen, där föräldrar i AAI-gruppen hade lägre ångestnivå vid första
besöket i jämförelse med UC-gruppen. Hinic et als studie (2019) visar ett annat resultat när
det gäller minskning av barnens ångestnivåer. Forskarna drar slutsatsen att ett kort besök av
terapihundar och deras hundförare kan vara ett hjälpmedel för att minska ångest hos inlagda
barn, samtidigt som det kan bidra till föräldrarnas välbefinnande. Enligt Mahoney et al.
(2024) kan det innebära att AAI har en positiv effekt på att minska ångesten hos föräldrar
inför besök genom en positiv förväntan på att träffa en terapihund. Detta ligger i linje med
tidigare kvalitativa forskning som också har undersökt föräldrarnas uppfattningar om AAI.
Studien visar att när föräldrar får vetskap om att det finns möjligheter för deras barn att träffa
en hund på sjukhuset ledde det till att föräldrarnas ångest minskade. Forskarna drar slutsatsen
att det behövs mer forskning för att fortsätta mäta AAI:s effektivitet och dess roll inom
vården för patientgruppen.
15
Gagnon et al. (2014) belyser i sin studie att barn med cancer möter svåra utmaningar som
sjukdomen medför såsom flera sjukhusvistelser och intensiva behandlingar med efterföljande
biverkningar. För att bidra till barnens välbefinnande under sjukhusvistelsen infördes
hundterapiprogrammet på barnonkologiska avdelningar. Intentionen med programmet var att
underlätta barnens anpassning till den terapeutiska processen. Syftet med studien var att även
utvärdera djurterapiprogrammets implementering och hur detta kunde påverka både
vårdkvaliteten samt tillfredsställelsen hos föräldrar och sjuksköterskor. De faktorer som var
relaterade till patientresultat var att barnet blev mer självständigt och åt bättre. Både barn och
föräldrar uppgav också att de uppskattade sjukhuset mer och att sjukhusvistelsen upplevdes
som en glädjefull händelse. Sjuksköterskorna betraktade sig själva som mer uppmuntrande,
glada, motiverade, positiva samt att programmet underlättade deras arbete och fick dem på
bättre humör. Sammantaget visar Gagnon et als. (2014) resultat att hundassisterad terapi kan
lindra psykiskt lidande hos både barn och föräldrar, främja barnets välbefinnande under
sjukhusvistelsen samt underlätta deras behandling.
Feng et al. (2021) har gjort en studie som innefattar en systematisk översikt över olika
effekter av djurterapi (AAT) såsom smärta, ångest, depression, stress, blodtryck och även
hjärtfrekvens hos sjukhusvårdade barn samt tonåringar. De genomförde totalt åtta studier,
varav fyra var randomiserade kontrollerade studier (RTC) och de resterande fyra var
kvasiexperimentella studier. Sammanlagt var det 348 deltagare. Kriterierna för deltagande var
interventioner bestående av borstning, klappning och lek med djuret, samt att deltagarna är i
åldrarna 3-18 och inskrivna för behandling på en vårdavdelning inklusive mottagnings-och
akutvård. Samtliga åtta studier publicerades mellan maj 2009-maj 2018. Fem studier utfördes
i USA, en i Taiwan, en i Italien och en i Brasilien. Tre av dem fokuserade på sjukvårdande
barn med cancer. Fem studier rapporterade smärta, sex studier ångest, tre studier depression,
fyra studier blodtryck och tre studier hjärtfrekvens. I sex studier fick kontrollgruppen vanlig
vård samt mjukishundar eller ett pussel.
Feng et als (2021) resultat visar att sjukvårdade barn och tonåringar som fick hundterapi hade
lägre smärtnivå, lägre systoliskt blodtryck, högre diastoliskt blodtryck i jämförelse med
kontrollgruppen, å andra sidan fanns det inga signifikanta skillnader i depression, ångest,
stress eller hjärtfrekvens (HR). Sammantaget kan hundterapi (AAT) vara en effektiv metod
när det gäller att minska smärtnivån och reglering av blodtryck hos sjukhusvårdade barn och
tonåringar, i synnerhet barn med cancer. Feng et al. (2021) menar att det behövs mer
16
forskning av hög kvalitet inom randomiserade kontrollerade studier (RCT) kring effekter av
hundterapi som utförs eller stöds av sjuksköterskor.
Likt Feng et als (2021) studier bekräftar Denzer-Weiler & Hrehas (2018) studie att hundterapi
kan ha en betydande positiv effekt på det fysiska välbefinnande. Deras studie visar att
hundterapi minskar nivåerna av stresshormoner som adrenalin och noradrenalin. Detta beror
på att oxytocin frigörs i kroppen. Oxytocin beskrivs som ett hormon som har avslappnade,
antiinflammatoriska och stressreducerande egenskaper. Det är denna ökade mängd av
oxytocin som kan bidra till de positiva fysiska förändringar såsom lägre puls och blodtryck
hos de personer som får ta del av hundterapi.
3.2.1 Hundinterventioner stärker kommunikation och delaktighet
Rodriguez, Bibbo & O´Haire (2022) studie belyser vilken roll vårdhundar spelar för patienter,
familjer och personal på olika barnsjukhus i USA. Rodriguez, Bibbo & O’Haire (2022)
beskriver att vårdhundarna påverkade personalens arbetssituation på både ett positivt och
negativt sätt. De negativa aspekter berörs längre fram i tidigare forskning under nackdelar
med hundinterventioner. De positiva aspekterna var att hundförarna rapporterade att hundarna
bidrog till ett bra välbefinnande, känslan av meningsfullhet i arbetet ökade och den
arbetsrelaterade stressen sänktes. Hundarna bidrog också till förbättrade relationer och
kommunikation mellan personalen och fungerade som ett känslomässigt stöd för personalen i
svåra situationer i arbetet. När det gäller patientnyttan av vårdhundar på barnsjukhus
framkom många fördelar för barnen och deras familjer. Teman som framkom i svaren var att
hundarna bidrog till tröst, relationsbyggande, att de förvandlade sjukhusmiljön och var en
resurs för familjerna. En viktig del i det som framkom i studien var att barnens och
familjernas delaktighet i behandlingen förstärktes med hjälp av vårdhundarna. Detta gjordes
bland annat genom att hundarna uppmuntrande kommunikationen mellan barnen, familjerna
och vårdpersonalen vilket är en viktig förutsättning för delaktighet (ibid). Ett exempel på hur
hundarna bidrog till en förbättrad kommunikation var personalen uppfattades mer sympatisk
och lättillgänglig när hen hade hunden med. Detta gjorde att barnen och familjerna var villiga
att kommunicera med personalen i större utsträckning. Studien visade också att hundarna var
särskilt hjälpsamma i kontakten med de barn som det var extra utmanande att bygga relation
17
till. Dessa barn lyssnade ofta inte på personalen men i de fall som hunden var med valde de
att vara delaktiga i sin behandling. Delaktigheten kunde handla om allt från att gå upp ur
sängen eller att själv välja att ta med hunden på en promenad. Flera barn i studien uttryckte
att hunden hjälpte dem att vara modiga. När hunden fanns med vågade de göra saker som de
annars inte hade vågat såsom att smaka på något nytt eller ta på sig ett nytt klädesplagg.
Vidare var hundarna hjälpsamma i att motivera barnen till fortsatt delaktighet i sin
behandling. Barnen blev mer motiverade till att få behandling och att återvända till sjukhuset
för uppföljningsbesök (ibid).
3.3 Nackdelar med hundinterventioner
Det finns många fördelar med hundinterventioner vilka har beskrivits i föregående avsnitt. I
detta avsnitt kommer vi kortfattat att beskriva potentiella nackdelar och risker med
hundinterventioner.
Rodriguez, Bibblo & O’Haire (2022) studie visade som tidigare har nämnts att vårdhundarna
påverkade personalens arbetssituation på både ett positiv och negativt sätt. Något som vissa
hundförare upplevde som en belastning var att de fick extra arbetsuppgifter som var kopplade
till hundens behov. De kunde känna sig låsta i det stora ansvar som det innebar att ta hand om
hunden vilket medförde en ökad arbetsrelaterad stress i arbetet.
Lerner (2014:170ff) beskriver olika risker som är viktigt att ta hänsyn till i arbetet med
hundinterventioner. Exempel som tas upp är hundrädsla, kulturella och religiösa hinder samt
skaderisk som kan uppkomma om hunden är olämplig för uppdraget. Dialog och planering är
mycket viktiga åtgärder för att minimera dessa risker. Allergier och smittor är andra risker
som är förenat med att inkludera djur i vård och omsorgsarbete (ibid).
Zoonoser definieras som överförbara sjukdomar som sprids mellan djur och människa. I en
litteratursökning som gjordes inför Cotoc & Notaros (2022) artikel om zoonoser återfanns
endast åtta stycken internationella studier varav fyra av dessa från USA. Zoonoser kan
överföras genom direktkontakt mellan människa och djur, genom inandning av aerosoler,
infekterat saliv, kontaminerade föremål, urin eller avföring. Cotoc & Notaro (2022) beskriver
att det finns en stor oro för zoonoser hos föräldrar och vårdpersonal vid implementering av
18
hundinterventioner på sjukhus där allvarligt sjuka barn vårdas eftersom barn med nedsatt
immunförsvar löper en ökad risk för att smittas av zoonoser. Epidemiologiska studier tyder på
att risken för zoonotisk hundrelaterad sjukdom är låg totalt sett och för de flesta zoonoser
finns det effektiva behandlingar att tillgå. Även om risken för smitta är låg visade sig att
hundar som tjänstgör på sjukhus har cirka fem gånger högre risk att bära på MRSA (bakterie
som kan orsaka infektioner) jämfört med till exempel skolhundar. Det behövs ytterligare
forskning för att ta reda på ifall terapihundar kan fungera som patogenvektorer vilket betyder
att de kan vara smittbärare utan att själva utveckla sjukdomen (ibid).
3.4 Skyddsåtgärder mot zoonoser
Cotoc & Notaro (2022) beskriver att det finns olika förebyggande metoder för att förhindra
zoonotiska sjukdomar. Vilken metod som är mest effektiv beror på vilken patogen som det
handlar om. Vaccinationer och serologiska tester anses överlag vara effektiva verktyg för att
minska risken för överföring av zoonoser. Veterinärers direkta medverkan inom sjukvården
skulle vara ett mycket effektivt arbetssätt för att förhindra smittspridning. Hittills har
veterinärernas medverkan endast innefattat konsultativa insatser avseende hundars medverkan
i vården. Cotoc & Notaros (2022) lyfter att ett teambaserat arbetssätt där veterinärers aktiva
medverkan skulle kunna ge förutsättningar för att maximera nyttan av hundinterventioner
samt minska smittspridning och säkerställa hundarnas välbefinnande. Vidare beskrivs i
artikeln att kliniska protokoll på sjukhusen som inkluderar checklistor för infektionskontroll
bör utvecklas som ett led i arbetet med skyddsåtgärder (ibid).
3.5 Hundinterventioner till barn med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar
Berry, Borgi, Fancia, Alleva & Cirulli (2013) sammanfattar i sin studie resultaten av sex
artiklar som har studerat effekterna av hundinteraktioner och assistanshundar till barn med
autismdiagnos. Forskarna lade särskild tonvikt vid språkanvändning och social interaktion då
man vet att barn med autism ofta är i behov av stöd kring dessa förmågor. Resultaten från
studierna var uppmuntrande såtillvida att de visade att interaktion med hund kunde dämpa
social isolering hos barnen. Den ökade sociala interaktionen märktes genom att barnen
uppvisade fler verbala och icke-verbala sociala beteenden både mot hunden och terapeuten.
19
Barnen drog sig även tillbaka i mindre utsträckning än innan de hade träffat hunden.
Hoppfullt var också att denna ökning i social interaktion fanns kvar en månad efter att
interaktionen hade ägt rum, fastän då i lägre grad än tidigare. Andra positiva effekter som
studierna beskrev var att barnen var mer lekfulla och medvetna om sin sociala miljö när
hunden var närvarande. Barnen var också mer benägna att prata när hunden var närvarande
och en minskning av aggressivt beteende uppmättes. Berry el al (2013) beskriver det som att
hundar verkar ha en unik förmåga att verka som en känslomässig brygga och en social
katalysator.
Marszalek, Kasperczyk, Walaszek (2022) beskriver i sin narrativa genomgång effektiviteten
av hundterapi till barn med autism i 20 studier gjorda mellan 2002-2017. Genomgången visar
likt Berry et als (2013) studie att hundens närvaro har en känslomässigt stabiliserande effekt
på barnen. De uppvisade känslor av agitation i lägre grad och förnöjsamhet i högre grad efter
att ha träffat och deltagit i aktiviteter med en terapihund. Marszalek, Kasperczyk, Walaszek
(2022) skildrar också en positiv utveckling i barnens sociala förmågor. De blir bland annat
bättre på att hålla ögonkontakt, hålla fokus och koncentrera sig. Minskad stress med lägre
uppmätta kortisolnivåer och en bättre språklig förmåga är andra positiva effekter av
hundterapi för barn med autism som studierna visade. Marszalek, Kasperczyk, Walaszek
(2022) beskriver att barn med autism har mycket lättare att knyta an och känna empati för
hundar än för människor. Förklaringen till detta är att människors beteende ofta är svårt att
förutse och det krävs en subtil social förmåga för att kunna läsa av människors signaler vilket
barn med autism ofta saknar. Hundar däremot har ett tydligt kroppsspråk vilket underlättar för
barnen i kontakten med dem.
Ökad social interaktion hos barn med hjälp av hundterapi har även bekräftats av Nieforth,
Guerin, Stehli, Schuck, Yi & O’Haire (2024) observationsstudie där interaktionen hos barn
med ADHD studerades. Syftet med studien var att undersöka effektiviteten av att kombinera
hundinterventioner med kognitiv beteendeterapi till barn med ADHD. 35 barn mellan 6-9 år
deltog i studien som utgjordes av videoinspelade beteendeobservationer som kodades enligt
beteendekodningssystemet OHAIRE. Barnen fick interagera med en levande terapihund
alternativt en leksakshund som tilldelades kontrollgruppen. Observationerna visade att barnen
engagerade sig i den levande hunden och i leksakshunden i lika hög grad. Det som skilde
grupperna åt var att barnen som träffade terapihunden interagerade med människor i högre
grad jämfört med de som träffade leksakshunden.
20
Schuck, Emmerson, Fine & Lakes (2015) studie bekräftar att barn med ADHD förbättrar sina
sociala färdigheter och minskar problematiska beteenden med hjälp av hundterapi. Schuck et
al (2015) undersökte 24 stycken barn med ADHD diagnos där samtliga barn i åldersgruppen
7-9 år och deras föräldrar genomgick kognitiv beteendeterapi under en 12 veckors period.
Hälften av deltagarna fick dessutom hundinterventioner under behandlingsperioden. Den
andra gruppen fick likt deltagarna i Nieforth el als (2024) studie träffa leksakshundar istället
för levande terapihundar. Resultaten bygger på föräldrarnas skattningar av barnens beteende
efter interventionerna. Sammantaget visar resultaten från studien att barnens sociala
färdigheter förbättrades och att problembeteenden minskade med hjälp av hundterapi.
Forskarna menar därmed att hundterapi erbjuder en ny terapeutisk strategi som kan
komplettera och förbättra evidensbaserade interventioner för barn med ADHD.
3.6 Barn rapporterar positiva erfarenheter av hundassisterad terapi inom
barnsjukvården
Nedan beskrivs två svenska studier kring barnens egna upplevelser av hundassisterad terapi
på två specialistsjukhus inom barnsjukvården i Sverige.
3.6.1 Barn på sjukhus
Lindström Nilsson et al (2019) som är den första studien, lyfter olika konsekvenser av att
vårdas på sjukhus som barn. De beskriver att erfarenheten många gånger förknippas med en
överväldigande upplevelse och en känsla av att tillvaron rasar samman. Många barn blir
skrämda och oroliga över den stora förändringen som det innebär att vistas på sjukhus, trots
vårdpersonalens goda arbete. Det är också vanligt att barnen upplever sjukdom,
undersökningar och behandling som skrämmande. Ändå är antalet studier inom pediatrisk
sjukhusvård få och det saknas studier där barnen själva tillfrågas. Med bakgrund av detta var
syftet med denna studie att utvärdera barnens egna upplevelser av mötet med terapihund på
sjukhus.
Lindström Nilsson et als (2019) intention var att undersöka fysiska effekter av användning av
terapihund riktat till barn på sjukhus. Metoderna som användes var enkäter med både öppna
frågor och fasta svarsalternativ. Studien gjordes på ett svenskt specialistsjukhus mellan
21
2016-2017 och inkluderade barn mellan 3-18 år som var inlagda på sjukhus under minst ett
dygn. För att få deltaga i studien behövde barnet och familjen kunna förstå svenska samt ej ha
vissa medicinska tillstånd såsom öppna sår, läkemedels resistenta bakterier, central venkateter
mm (ibid). Barnen hade olika diagnoser inom neurologi, neurokirurgi, ortopedi, gastrokirurgi
samt urologi. Sessionen började efter att barnet och vårdnadshavarna gett sitt samtycke till
medverkan. Därefter fick de svara på det första frågeformuläret. Hundföraren informerades
om barnets hälsotillstånd i förväg för att hen skulle kunna ta hänsyn till detta under
interventionen (Lindström Nilsson et al 2019). Mötet började med en lugn period för att
sedan övergå i en aktiv period där barnet fick göra olika trick med hunden som guidades av
föraren. Terapin avslutades med avslappning och barnet fick ett mjukisdjur som liknade
hunden. När hunden hade lämnat rummet fick barnet svara på det andra frågeformuläret
(ibid).
De kvantitativa resultaten från Lindstöm Nilsson et als (2019) studie visade att barnens
välbefinnande ökade från måttligt bra före hundinterventionen till mycket bra efter att de hade
träffat hunden. Efter terapin ökade barnens betyg om sjukhusvistelsen och majoriteten av
barnen upplevde interaktionen med hunden som mycket bra. De kvalitativa resultaten
utgjordes av fritextalternativen till frågorna vilka delades in i två kategorier: upplevelser av
sjukdom och sjukhusvistelse före djurassisterad terapi och upplevelser av interaktion med en
terapihund. Det gick att utläsa i de skriftliga svaren att barnens välbefinnande påverkades
negativt av sjukdomen och de olika ingreppen. Smärta efter behandlingar, rädsla för nålar och
sorg pga sjukdomen beskrevs av barnen. Flera barn beskrev känslor av tristess och att de ville
åka hem (ibid).
Enligt Lindström Nilsson et al (2019) uppfattade barnen hunden som snäll, lydig och rolig.
De tyckte att det var tröstande att klappa hunden och roligt att få leka med henne. Smärtan
minskade när de hade hunden hos sig eftersom att hundens närvaro fick dem att tänka på
något annat. Vidare trodde barnen att det skulle vara hjälpsamt för barn i allmänhet att få
smärtlindring med hjälp av hund. Däremot kunde smärtan öka något efter att de hade varit
aktiva med hunden (ibid). Utöver detta kände barnen sig både lugnare och tröttare efter att de
hade varit tillsammans med hunden. En annan positiv erfarenhet av att få träffa hunden var att
sjukhusvistelsen överlag uppfattades som mer positiv. Gåvan i form av mjukishunden blev ett
22
fint minne. Sammanfattningsvis går det att utläsa från barnens fria svar att den
kompletterande behandlingen med hunden spelar en väsentlig roll när det gäller att minska
rädsla och ångest, lindra smärta och göra hela sjukhusvistelsen mer tröstande. Metoden verkar
också vara lämplig för både pojkar och flickor som har olika diagnoser och är i olika åldrar
(ibid).
3.6.2 Barns interaktion med hund under hundassisterad terapi
Lindström Nilsson et al (2023) som är den andra svenska studien, fokuserar på interaktionen
mellan hund och barn under sessionen med hundassisterad terapi på ett svenskt barnsjukhus.
Enligt Lindström Nilsson et als (2023) har tidigare studier rapporterats att interaktion med en
hund kan ha positiva effekter för barn. Däremot saknas det studier som beskriver hur
interaktionsprocessen mellan barn och hund utvecklas.
Med bakgrund av att det saknades forskning kring interaktionsprocessen genomförde
Lindström Nilsson et al (2023) en observationsstudie med 49 barn i åldrarna 3-18 på ett
barnsjukhus. Liksom den föregående studien var barnen inlagda på sjukhuset under 1-27
dagar och hade olika diagnoser inom neurologi, neurokirurgi, ortopedi, gastrokirurgi samt
urologi. Sessionen började med en lugn fas där barn och hund fick bekanta sig med varandra
under ca 10-15 minuter. Därefter följde en aktiv fas under ca 15-20 minuter där hundföraren
guidade barnet i att genomföra olika trick med hunden såsom att spela tärning och gömma
godsaker som hunden skulle leta efter. Sessionen avslutades med en avslappning på 10-15
minuter då barnet fick möjlighet att gosa med hunden (ibid). Avslutningsvis fick barnet ett
mjukisdjur som liknade hunden som gåva. Närvarande under sessionen var barnet,
föräldrarna, forskaren och hundföraren. Observationen gjordes med hjälp av ett
semistrukturerat observationsprotokoll där interaktionen mellan barnet, hunden, hundföraren
och familjen studerades (ibid). Effekterna på barnets välbefinnande analyserades genom
barnets ansiktsuttryck, kroppsspråk, samt verbal och icke verbal kommunikation.
Anteckningarna gjordes kontinuerligt under observationen. Resultaten presenteras i en
sexgradig skala utifrån vilken nivå av interaktion mellan barn och hund som uppnåddes
(Lindström Nilsson et al 2023).
23
Enligt analysen uppnådde samtliga barn nivå 5 och 89% uppnådde nivå 6. Nivå 5 innebar att
interaktion mellan barnet och hunden uppnåddes och interaktionen var initierad av barnet.
Nivå 6 innebar att det uppnåddes ett fördjupat samspel mellan barnet och hunden.
När det fördjupade samspelet uppnåddes påverkade detta barnen positivt både på ett fysiskt
och känslomässigt sätt. Lindström Nilsson et al (2023) beskriver att tidigare studier har visat
att barns möjligheter att interagera inom vården är begränsad. Olika hinder såsom ett
medicinskt språk samt att vårdpersonalen riktar sig till föräldrarna begränsar barnens
möjlighet till interaktion med vårdpersonalen. Andra studier har enligt Lindström Nilsson et
al (2023) bekräftat att interaktion med en hund kan underlätta interaktion och
kommunikationen mellan barn på sjukhus och vårdpersonal samt öka barnens välbefinnande.
Vidare menar forskarna att strukturerad AAA kan resultera i att barnen upplever en känsla av
egenmakt och kontroll över sin situation vilket ökar välbefinnandet. Barnen i den aktuella
studien uttryckte olika känslor på interaktionen med hunden (ibid). Mestadels handlade det
om positiva känslor såsom lugn, glädje och känslan av att bli tröstad. Ibland visade barnen
tecken på rädsla inför hunden och i de fallen spelade hundföraren en viktig roll i att
överbrygga rädslan. Vissa barn uttryckte att hundens närvaro lindrade deras smärta och att de
därför inte var i behov av smärtlindring. Hundens närvaro var även lindrande för föräldrar och
släktingar som var närvarande. De njöt av stunden och kunde få ett litet andrum i
sjukhusvistelsen. Anmärkningsvärt är att nio föräldrar ansåg att deras barn var rädda för
hundar men även dessa barn nådde till minst nivå fem i interaktionen (ibid).
Det var endast en person som utförde observationerna i studien vilket medför att det finns en
risk för subjektivitet i tolkningarna. Däremot stärktes objektiviteten genom att forskaren
följde en observationsguide vilket gjorde att observationerna tolkades på liknande sätt. Inom
kvalitativ forskning finns en risk att inte nå mättnad vilket kan leda till en lägre tillförlitlighet
i resultaten. Urvalet för denna studie var ju som tidigare nämnts 49 personer vilket innebär att
denna risk blir förhållandevis låg (Lindström Nilsson et al 2023). Denna studie kan fungera
som ett ramverk för att etablera hundinterventioner inom den pediatriska vården. Ytterligare
studier behövs för att identifiera vilka barn som har störst behov av insatsen samt undersöka
hur arbetet kan utföras så säkert som möjligt (ibid).
24
3.7 Sammanfattning
Det framkommer i den tidigare forskningen att hundinterventioner är ett mycket brett ämne
som involverar många olika målgrupper. Därav ser vi vikten av att inkludera forskning som
belyser många olika aspekter av detta arbete. Forskningsöversikten visar att USA är ett
framträdande land i arbetet med hundinterventioner riktat till barn. Andra länder som finns
representerade i forskningsöversikten är Italien, Polen, Brasilien, Taiwan samt ett fåtal
svenska studier. Hundinterventionerna har ofta skett som ett komplement till annan
behandling vilket kan komplicera forskningen på området. Med andra ord så har
hundinterventioner inte skett isolerat. Trots detta visar den tidigare forskningen en stor
samstämmighet i resultaten oavsett vilken diagnos eller var i åldersspannet barnen befinner
sig. Forskningen visar att hundinterventioner passar för olika målgrupper, åldrar och kön, till
och med hundrädda barn fick effekter av behandlingen. Sammantaget visar forskningen att
hundinterventioner bidrar till minskad stress och smärta hos barn med cancer och andra
sjukhusvårdade barn. Hundarnas närvaro har också hälsofrämjande effekter på barnens
föräldrar, syskon och hälso- och sjukvårdspersonal. När det kommer till barn med NPF visar
studierna att barnens interaktion med hundarna bidrar till minskad social isolering och ökad
social interaktion och koncentration. Kontakten med hundarna bidrar även till känslomässig
stabilisering hos barnen. Avslutningsvis är arbetet med hundinterventioner förenat med en del
risker som är viktigt att ta hänsyn till i det kliniska arbetet. För att undvika risker med så
kallade zoonoser är det nödvändigt att implementera skyddsåtgärder i arbetet.
4. Teoretiskt ramverk
I detta avsnitt presenteras de teoretiska utgångspunkterna som utgörs av det salutogena
perspektivet och empowerment. Dessa används sedan för att analysera den insamlade
empirin. Vi utgår både från teorierna i sin helhet samt lyfter ut centrala begrepp inom
teorierna såsom hanterbarhet, meningsfullhet, begriplighet, makt och maktutjämning.
4.1 Det salutogena perspektivet
Det salutogena perspektivet beskrivs av Antonovsky (2005:31f) som en bred och dynamisk
syn på hälsa och ohälsa utifrån en rörlig skala. Enligt detta synsätt utesluter hälsa och ohälsa
inte varandra utan kan existera samtidigt hos en och samma individ. Motsatsen till det
25
salutogena perspektivet är det patogena perspektivet där individen antingen bedöms som frisk
eller sjuk. Inom det salutogena synsättet riktas fokus mot hälsofrämjande faktorer som
möjliggör en förflyttning mot den friska polen på skalan istället för att söka efter orsakerna
till sjukdom. Sammanfattningsvis kan det salutogena perspektivet beskrivas som en
komplementär åskådning som koncentrerar sig på hälsobringande faktorer (ibid).
Enligt Langelius-Eklöf & Sundberg (2019:61) har det patogena synsättet varit rådande inom
hälso- och sjukvården vilket innebär att orsakerna till sjukdom har studerats och vi har
därmed god kunskap om patogena faktorer som orsakar sjukdom. Exempel i detta
sammanhang är att streptokocker kan orsaka svåra infektioner och stress kan orsaka högt
blodtryck. Däremot är kunskapen om det salutogena perspektivet inte lika beforskat och vi
har till exempel inte kunskap om varför vissa människor inte drabbas av svåra
streptokockinfektioner eller högt blodtryck trots exponering för bakterier och hög stress
(ibid).
4.1.1 KASAM
Den medicinska sociologen Aaron Antonovsky (2005:43) formade begreppet KASAM vilket
är en förkortning av känsla av sammanhang. Begreppet KASAM har sitt ursprung i det
salutogena perspektivet. Utifrån ett hälsoperspektiv innebär KASAM att identifiera och
fokusera på de friskfaktorer som främjar hälsa och gör oss uthålliga mot olika påfrestningar.
Enligt Antonovsky (2005:44) består KASAM av tre komponenter som kan identifieras som
friskfaktorer och ökar en persons möjlighet att behålla hälsan även under svåra livsvillkor.
4.1.2 Begriplighet
Den första komponenten är begriplighet och handlar om individens förståelse för sin
omvärld. Är det som händer kaosartat och oförståeligt eller finns det en struktur som bidrar
till förståelse inför det som sker? Personer med låg grad av begriplighet har ofta svårt att
hantera kriser i livet medan personer som har en hög grad av begriplighet är bättre rustade för
att hantera svåra omständigheter. Detta på grund av att de förväntar sig en förutsägbarhet i
tillvaron. I de fall då livet är oberäkneligt har de en förmåga att kunna förklara och därmed få
en förståelse för oförutsägbara händelser. Med hjälp av denna förståelse har människor med
hög grad av begriplighet förmågan att se på kriser som utmaningar vilka är möjliga att ta sig
igenom (Antonovsky 2005:44). Langelius-Eklöf & Sandberg (2019:58) menar att
26
omgivningen kan vara stödjande för människor i att öka sin begriplighet. Ett sätt att göra
detta på är att förmedla tydlig och rak kommunikation i samspelet med andra.
4.1.3 Hanterbarhet
Antonovsky (2005:45f) definierar hanterbarhet, vilket är den andra komponenten, som
individens upplevelse av att kunna hantera olika situationer i livet. För att utveckla en hög
grad av hanterbarhet är det centralt att ha en god tilltro till både sina egna och andras resurser.
Det är också viktigt att uppleva att de resurser som finns är pålitliga och därmed möjliga att
använda sig av. Personer som har en hög känsla av hanterbarhet känner sig sällan som offer
för livets omständigheter. Deras inställning kan mer beskrivas som att de inser att svårigheter
drabbar de flesta någon gång och i slutändan reder det sig. Något som är mycket gynnsamt
för en persons hanterbarhet är att ha ett stödjande nätverk omkring sig (ibid).
Langelius-Eklöf & Sandberg (2019:58) menar att omgivningen kan stödja patienter och andra
behövande i att öka sin hanterbarhet genom att tillhandahålla stödresurser. Dessa stödresurser
kan vara individuellt utformade och se olika ut för varje person. Det är också viktigt att
komma ihåg att även personalen i sig är en viktig stödresurs (ibid).
4.1.4 Meningsfullhet
Den tredje komponenten meningsfullhet innebär människans motivation och engagemang för
olika händelser i livet. Vidare innebär meningsfullhet känslan av att livet har en känslomässig
innebörd och är viktigt. Personer med en hög känsla av meningsfullhet upplever att livet är
meningsfullt och att motgångar har en inneboende mening. Personer med en låg känsla av
meningsfullhet upplever ofta livet som tomt och meningslöst. Antonovsky menar att
meningsfullhet är den viktigaste komponenten för att bibehålla en god hälsa (Antonovsky
2005:45f). Langelius-Eklöf & Sandberg (2019:58) anser att vårdpersonal kan stödja patienter
i att stärka känslan av meningsfullhet genom att utstråla en positiv anda som kan spridas till
patienten.
Langelius-Eklöf & Sundberg (2019:53) beskriver att grunden för ett salutogent arbete är att
börja med att identifiera människors friskfaktorer istället för att enbart fokusera på
riskfaktorer. De personer som har låg KASAM har vanligen fler riskfaktorer än de med hög
KASAM och är därför ofta i behov av mer förebyggande och omvårdande insatser.
27
Antonovsky (2005:47f) skildrar att KASAMs tre komponenter är tätt sammanlänkade med
varandra. Han menar till exempel att hög grad av hanterbarhet är beroende av en hög grad av
begriplighet. Alla komponenterna är mycket viktiga, men som tidigare nämnts ansåg
Antonovsky (2005:50f) att meningsfullhet är den viktigaste komponenten. Utan
meningsfullhet kan varken hanterbarhet eller begriplighet bli särskilt långvariga.
Meningsfullhetens betydelse beskrivs på följande sätt: “De människor som är engagerade och
bryr sig om har alltid möjlighet att vinna förståelse och finna resurser” (Antonovsky
2005:50). För att människans problemhantering skall vara framgångsrik över tid behöver
dock alla tre komponenter vara starka (ibid).
4.2 Empowerment
Teorin om empowerment som kan översättas till egenmakt myntades av psykologen Julian
Rappaport då han såg nödvändigheten av en teori som var sprungen ur samhällspsykologins
kontext. I sin vetenskapliga artikel (Rappaport 1987) beskriver han att teorierna som vanligen
används inom samhällspsykologin är lånade från andra domäner och därmed står för en annan
världsbild. När dessa lånade teorier appliceras på samhällspsykologins fält blir resultatet ofta
missvisande. Med bakgrund av detta grundade Rappaport teorin om empowerment som är en
konstruktion på många olika analysnivåer och är användbar i studiet av individer, grupper,
organisationer och samhällen. Enligt empowerment finns det en påverkansprocess mellan de
olika analysnivåerna som äger rum över tid vilket är viktigt att ta hänsyn till. Rappaport
(1987) menar att det är viktigt att inte utesluta någon analysnivå vilket inte är ovanligt att det
sker. Som exempel i detta sammanhang beskriver han att psykologer ofta är alltför
individfokuserade och därmed kan missa övriga analysnivåer. För att förstå individens
situation fullt ut är det angeläget att även se till den historiska och kulturella kontexten som
individen befinner sig i ibid.
Rappaport (1987) beskriver betydelsen av ordet empower som att ge makt till eller att tillåta
någon eller några att utföra en handling som hittills har legat utanför ens befogenheter. Denna
definition stämmer överens med Løkens (2007:162) beskrivning av maktbegreppet inom
empowerment som handlar om att ha makt till något istället för att ha makt över någon eller
något. Innebörden av att ha makt till något är att skaffa sig förutsättningar för att kunna
förverkliga sina egna mål och vinna gehör för sina värderingar (ibid).
28
Teorin om empowerment inriktar sig på sambandet mellan samhällsstrukturer och människors
livssituation. Individens position är inte given utan ett resultat av historiska processer som
människan själv har skapat. Samhällsstrukturerna inverkar sedan på vilken grad av kontroll
människan har över sitt liv. Empowerment innebär att stärka sig själv med hjälp av
gemenskapen till andra människor. Den inneboende styrkan används sedan bland annat till att
bidra till andra (Løken 2007:157). Empowerment började användas mer frekvent på
1970-talet i samband med arbete för social mobilisering som var en motreaktion på att
myndigheter hade för mycket makt över människors liv (Askheim 2007:18-32).
Inom empowerment tar man avstånd från maktrelationer som bygger på över- och
underordning för att istället lägga tonvikten på horisontella relationer mellan människor och
på allas lika värde (Starrin 2007:71). Det språkliga uttryckssättet inom empowerment
kännetecknas av att det är sammanlänkande till sin karaktär med en bekräftande och nyfiken
ton. Exempel på detta är förekomsten av nyfikna och öppna frågor såsom: Vad spännande,
kan du berätta mer? (ibid). Rappaport (1987) menar att de professionellas språkval formar hur
klienter/patienter ser på sig själva. Genom att exempelvis byta ut ord som hjälporganisation
mot medlemsorgansiation signaleras en positiv och hoppfull människosyn. Gränssättning är
en annan viktig del av empowerment och Løken (2007:159) beskriver det som att
gränssättning är viktigt i processen “att bygga upp sitt eget revir”. Detta är ett betydelsefullt
arbete för att skapa en grundtrygghet för sig själv.
Människosynen inom empowerment är humanistisk vilket innebär att man ser till alla
människors lika värde, lika rättigheter och lika rätt till ett respektfullt bemötande (Tengqvist
2007:81ff). Tillförsikt till människans förmåga och handlingskraft är centralt samt att
människan ses som ett handlande subjekt med egen kraft till förändring. I grunden har
människan vetskap om sitt eget bästa och det är förutsättningarna runt individen som behöver
anpassas så att individens inneboende kraft kan frigöras. Med hjälp av empowerment är det
möjligt att utöka gruppers och enskilda människors handlingsutrymme. Människosynen inom
empowerment kan kopplas till begreppet aktörskap vilket innebär att människor betraktas
som aktiva deltagare som agerar för att påverka sitt sammanhang. Motsatsen blir då en passiv
mottagare eller patient av en behandling som någon annan har beslutat åt en (ibid).
Inom empowerment ses det som viktigt att professionella vågar tro på att en förändring är
möjlig och förmedlar detta till patienten som då på sikt kan bli fri från sin maktlöshet. Det är
29
också viktigt att uppmuntra patienter/klienterna till att stärka sitt aktörskap genom ett
utvecklande och meningsfullt handlande (ibid). Ett tillåtande klimat som stärker viljan till
medbestämmande är betydelsefullt för att kunna uppnå en förändring för människor. I
längden kan detta förhållningssätt möjliggöra en bättre hälsa och ett snabbare tillfrisknande
för individen (Askheim 2007:26ff). Detta blir centralt i förhållande till exempelvis
diagnossystemet inom sjukvården som kan medföra maktlöshet och identifikation med rollen
som “sjuke” vilket kan medföra att personens andra roller blir underordnade. Inom
empowerment talar man om att det är vanligt förekommande att klienter och patienter har fått
en inlärd hjälplöshet som ett resultat av passiviserande strukturer. En copingstrategi i detta
sammanhang är att ta kontroll över de delar som är möjliga att ta kontroll över vilket ger en
känsla av egenmakt (Løken 2007:162; Tengqvist 2007:82).
Quaye et al (2019) menar att vårdpersonals och föräldrars agerande till stor del styr huruvida
barn blir aktiva deltagare i sin egen vårdprocess. Det är därmed viktigt med lyhördhet inför
barnens icke-verbala kommunikation och även tolka deras val av att inte delta aktivt som en
aktiv handling. Med denna kunskap i beaktande bör man enligt Quaye et al (2019) ta barns
vägran inför att delta i en behandling på allvar.
Politisk vakenhet är ett essentiellt uttryck inom empowerment. Detta innebär en professionell
medvetenhet om hur aktuella samhällsstrukturer inverkar på människors liv. En följd av
denna medvetenhet är inrikta sig på att utvidga och anpassa de samhälleliga ramarna i syfte
att säkerhetsställa att patienter och klienter får så stort inflytande som möjligt (Askheim &
Starrin 2007:213). En del i detta arbete är att som professionell vara solidarisk, stå upp för
patienter och klienter samt att påpeka eventuella orättvisor. Detta är inte helt okomplicerat för
den professionella och kan leda till att hen hamnar i lojalitetskonflikt gentemot arbetsgivaren.
Ett effektivt sätt att stå upp mot orättvisor är att använda det offentliga rummet och gå ihop
tillsammans med andra anställda. Genom att vara flera som står upp för samma fråga minskar
man auktoritetens makt (Askheim & Starrin 2007:206ff).
4.2.1 Makt
Makt är ett centralt begrepp inom empowerment och inbegriper många variationer samt
infallsvinklar. Rønning (2007:34) beskriver betydelsen av makt som “att kunna få andra att
30
göra något som de annars inte skulle ha gjort”. Vi kan utläsa av definitionen att makt är något
som är avsiktligt och inte sker av en slump. Det finns olika former av makt och gemensamt
för dem alla är att det finns någon som är vinnare på upprätthållandet av makten.
Strukturmakt är en form av makt som utövas genom fysiska strukturer och rutiner. Den är
ofta osynlig och därmed svår att påverka. Strukturmakten kan upplevas förödmjukande för
patienter och klienter som är i behov av hjälp från samhällets stödsystem (ibid). Exempel på
olika former av strukturmakt är makt som är kopplad till ålder, kön och klass. Det kan också
handla om makt som ligger i strukturen inom ramen för en organisation som t.ex. hälso- och
sjukvården eller socialtjänsten. En annan form av makt är det som Rønning (2007:34f)
beskriver som diskursiv makt vilket innebär “makten att få sin uppfattning av ett fenomen till
att bli den rådande”. Den diskursiva makten är liksom den strukturella makten subtil till sin
karaktär och är ofta inbäddad i språkliga uttryckssätt och normer. Följden blir att den därmed
är djupt rotad i våra tankar och handlingar (ibid). Vi tänker att ett exempel på diskursiv makt
inom hälso-och sjukvården skulle kunna vara det patogena synsättet som tidigare har
beskrivits i avsnittet om KASAM.
4.2.2 Maktutjämning
Maktutjämning är ett begrepp som har en nära koppling empowerment då båda definitionerna
åsyftar att utöka individers kontroll över sina liv (Rappaport 1987). Enligt Deverell, Alvinius
& Hede (2019) innebär maktutjämning en strävan efter att skapa balans i ett maktförhållande
för att förhindra att maktmissbruk uppstår. Begreppet används ofta i politiska sammanhang
och inom förvaltning men kan även appliceras på psykosocialt behandlingsarbete.
Dennhag (2017:16) beskriver vikten av att som professionell vara medveten om
maktstrukturer och därmed kunna belysa orättvisor som klienter och patienter befinner sig i.
Det är först när dessa identifieras och synliggörs som maktutjämning kan praktiseras. Enligt
Dennhag (2017:16) är maktutjämning förenat med en rad fördelar varav en av dem är att när
klienter och patienter bemöts samt behandlas utifrån sina verkliga behov grundläggs
förutsättningarna för att kunna erbjuda en jämlik vård.
Arbetsallians kan definieras som den samarbetsrelation som uppstår mellan den
professionella och klienten/patienten. Dennhag (2017:112) skildrar att arbetsalliansen mellan
31
klient och professionell är en viktig förutsättning för att maktutjämning ska kunna ske. Om
terapeut och klient är överens om behandlingsmål och om relationen dem emellan präglas av
tillit samt ömsesidig respekt är det positivt för arbetsalliansen dem emellan. Dennhag
(2017:118) beskriver att empati och medveten närvaro är viktiga beståndsdelar för att en god
arbetsallians skall kunna uppnås. Ett sätt att stärka alliansen och visa empati är genom
validering. Validering innebär att bekräfta någons tankar, känslor eller handlingar och kan ske
verbalt och genom handling. Verbal validering betyder att genom ord bekräfta att något är
viktigt och sant. Detta kan exempelvis göras genom att ställa klargörande frågor och göra
sammanfattningar. Validering genom beteenden innebär att genom handling visa att det som
klienten säger är viktigt. Här är kroppsspråk och ögonkontakt viktiga som stödsignaler
(Dennhag (2017:120f).
Både KASAM och Empowerment blir intressanta då de är användbara i förståelsen för det
som vårdhundsförarna erfarit varit verksamt för barnen. Sjuka barn och barn med NPF möter
ofta psykosociala och fysiska utmaningar. Genom att undersöka hur arbetet med
hundinterventioner kan stärka barnens hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet blir
KASAM intressant. Empowerment blir givande utifrån dess fokus på maktutjämning och
delaktighet, vilket är ett centralt begrepp i den andra frågeställningen.
5. Metod
I studien utgår vi från en kvalitativ metod utifrån semistrukturerade intervjuer med
vårdhundsförare som är utbildad vårdpersonal och arbetar med hundinterventioner riktade till
både sjuka barn och barn med NPF. I detta kapitel presenteras arbetsfördelningen, hur vi
reflekterat över den valda metoden, urval och avgränsningar, tillvägagångssättet, metodens
tillförlitlighet och äkthet, hur vi har bearbetat och analyserat, vilka forskningsetiska
överväganden som gjorts och slutligen våra metodologiska reflektioner.
5.1 Arbetsfördelning
Här följer en beskrivning om hur vi har delat upp arbetet under uppsatsens gång. Vi har
försökt att dela upp det så jämnt som möjligt. Även om vi har gjort uppdelningar har båda läst
varandras texter och gett förslag på ändringar för att säkerställa att uppsatsen är förankrad hos
båda.
32
I inledningen med problemformuleringen, har vi båda kommit på förslag på vad vi kan skriva
och sen har en av oss tagit ansvar att författa det. Den andra har författat centrala begrepp och
bakgrundsdelen. Till tidigare forskning sökte vi artiklar var för sig. Efter det gick vi igenom
artiklarna tillsammans för att se vilka som var mest relevanta till våra forskningsfrågor. Sedan
delade vi upp artiklarna mellan oss, där man ansvarade för att läsa sina artiklar mer noggrant
och sammanfatta dem. Därefter gick vi igenom våra sammanfattningar och identifierade
relevanta rubriker eller teman. Sedan delade vi upp teman mellan oss. När det gäller
teoridelen har en av oss tagit ansvar att författa den delen, medan den andra har författat
metoddelen. Vi har gjort intervjuguiden ihop och genomfört alla intervjuer tillsammans.
Under intervjuerna turades vi om att intervjua och anteckna. Vid bearbetningen av den
insamlade datan samt analysen har vi sorterat och kodat materialet ihop. Vi har diskuterat det
vi tycker har varit värt att fördjupa oss i och kommit fram till en gemensam slutsats. När vi
genomförde tematisk analys utgick vi från Braun & Clarke (2006) och vårt tillvägagångssätt
beskrivs i avsnittet “bearbetning av empiri och analysmetod”. Efter det har vi gjort
slutdiskussionen tillsammans.
5.2 Metodval
Vi har valt att utgå från en kvalitativ ansats för att svara på våra forskningsfrågor. Kvalitativ
metod fokuserar oftast på ord och utgår från individens egna upplevelser av sin sociala
verklighet (Bryman 2018:52, 61). Enligt Friberg (2017:135) redogörs vanligtvis resultatet i
en kvalitativ ansats i teman, underteman och sammanfattande tolkning. Denna uppbyggnad
innebär att det är nödvändigt att läsa hela studien för att få kunskapen i sitt rätta
sammanhang.
Vi valde kvalitativ metod eftersom vi är intresserade av att förstå vårdhundsförarnas egna
upplevelser av deras sociala verklighet, som i detta fallet är arbete med hundinterventioner
riktade till sjuka barn och barn med NPF. Vi ville på detta sätt få en djupare förståelse för
deras arbete med hundinterventioner. Den kvalitativa uppbyggnaden hjälper oss i denna
förståelse.
Inom kvalitativ ansats finns det olika intervjumetoder, som till exempel semistrukturerade
intervjuer som kännetecknas av sin öppenhet. I dessa intervjuer används en intervjuguide
med relevanta teman och respondenterna ges en frihet i att formulera sina svar på det sätt som
33
de önskar. Dessutom behöver inte intervjuaren ställa frågorna i rätt ordning, utan intervjuaren
ges möjlighet att ställa följdfrågor (Bryman 2018:563). Vi anser att semistrukturerade
intervjuer är passande för vårt syfte och forskningsfrågor. Dessutom tillåter det både oss och
våra respondenter att vara flexibla och man kan följa upp intressanta ämnen som dyker upp
under samtalets gång. Genom att respondenterna ges frihet att uttrycka sig på sitt sätt kan vi
få en djupare förståelse för deras upplevelser. Ett konkret exempel är att flera respondenter
tog upp brist på lokaler som en utmaning. Då vi använde oss av semistrukturerade intervjuer
kunde vi ställa fördjupande följdfrågor kring detta, trots att vi ursprungligen inte hade med
detta i intervjuguiden.
5.3 Urval och avgränsning
Vi anser att en målstyrd urvalsmetod är passande för vår studie. Ett målstyrt urval innebär att
man kontaktar de organisationer eller individer som man anser har kunskap om ämnet som
ska studeras (Bryman 2018:496). I vårt fall vill vi intervjua vårdhundsförare som arbetar med
hundinterventioner för att få ta del av deras upplevelser av arbetet med sjuka barn och barn
med NPF. Det var denna specifika grupp vi riktade oss till, vilket innebär att urvalet var
målstyrt. Detta på grund av att deras expertis var relevant för våra forskningsfrågor och
studiens syfte. Vi valde ut med andra ord en organisations representanter utifrån den relevans
som de hade kopplat till forskningsfrågorna (ibid).
Inledningsvis skickade vi ut förfrågningar via mejl om att delta i studien till elva chefer inom
olika kommuners barnsjukhus och barnavdelningar. I mejlet bifogade vi ett informationsblad
(se bilaga 2) där vi beskriver syftet med studien och genomförandet av undersökningen. I
informationsbladet står det att intervjuerna kommer att genomföras i enlighet med
Vetenskapsrådets forskningsetiska riktlinjer. Frågan till cheferna som står med i
informationsbladet var att vi eftersökte vårdpersonal som kommer i kontakt med
hundinterventioner i sitt arbete riktat till sjuka barn. Vissa av dessa chefer fick vi tag på
genom att ringa till sjukhusets telefonväxel. De andra cheferna hittade vi genom sjukhusets
webbplats. Först svarade några fåtal chefer att de behövde en blankett (se bilaga 5) för att
godkänna att deras personal kunde medverka i studien. Därmed ordnade vi en sådan blankett
som vi skickade till de chefer som efterfrågade det. Övriga chefer svarade inte på vår
förfrågan.
34
Eftersom vi inte inledningsvis fick tag på några respondenter, så kom vi på ett annat sätt att
nå respondenterna. Vi tänkte att det kanske skulle vara enklare att kontakta vårdhundsförarna
själva och därefter kontakta deras chefer. Vanligtvis har hundförare inom sjukvården en
utbildning inom vården, vilket innebär att de också är vårdpersonal. Vi letade upp
vårdhundsförarna genom att besöka utbildningsarrangörer och föreningars hemsidor. Där
fann vi kontaktuppgifter till vårdhundsförare i olika delar av Sverige och skickade
förfrågningar till dem. På så sätt fick vi ihop tre respondenter. Dessutom fick vi återkoppling
från cheferna vi hade kontakt med först som efterfrågade blanketten. Efter att de hade skrivit
på blanketten skickade de vår förfrågan vidare till personalen på sjukhuset. En i
personalgruppen kontaktade oss och då fick vi en respondent till. Denna respondent hjälpte
oss att hitta ytterligare en deltagare till genom snöbollsurvalet. Snöbollsurvalet innebär att
utvalda deltagare rekommenderar andra som kan delta i studien (Bryman 2018:504).
Slutligen hjälpte en av de tre första respondenterna oss genom att rekommendera en deltagare
som vi kontaktade. På så sätt fick vi ihop totalt sex respondenter.
Här följer en presentation av våra respondenter och hundarna. Respondenternas fiktiva namn
är följande: Bertil, Anna, Noa, Britta, Samira och Kim. Tre av dem arbetar på sjukhus, både
inom öppen och slutenvård. De andra tre arbetar som privata vårdhundförare med egna
uppdrag inom vården riktat till barn med NPF-diagnoser. Utbildningarna som de har är
följande: tre sjuksköterskor med specialistkompetens, en barnmorska, en skolsköterska samt
en som är både undersköterska och vårdlärare. Vårdhundsförarna träffar barnen tillsammans
med hunden på barnmottagningarnas öppenvårdsmottagningar, i anslutning till lekterapin, vid
hembesök hos familjerna och på särskilda boenden. Mötena kan också äga rum utomhus eller
på ett café.
Vi kommer inte att dela information som berör deras ålder, kön och kommunen de arbetar i
eftersom det skulle kunna leda till att de identifieras. Då det inte finns så många som arbetar
just med hundinterventioner skulle detaljer kunna avslöja deras identiteter. Därför har vi helt
anonymiserat dem och även använt oss av fiktiva hundnamn såsom Casper och Svante.
Samtliga hundar som vårdhundsförarna har är utbildade vårdhundar. Vårdhund är en typ av
tjänstehund som stödjer individer inom vård- och omsorgsmiljöer. Vårdhundar kan även
benämnas som terapihundar (Socialstyrelsen 2014). Det finns även sjukhushundar som
innebär speciellt utbildade och certifierade hundar som arbetar på sjukhus. För att bli
35
certifierad sjukhushund behöver hunden genomgå en mer omfattande utbildning än
vårdhundarna som bygger på vetenskapliga riktlinjer (Sjukhushund 2023). Enligt deltagarna i
vår studie är det endast sjukhushundar som har tillåtelse att vara inne på sjukhuset.
5.4 Tillvägagångssätt
Innan intervjuerna mejlade vi informationsbladet (se bilaga 2) till samtliga respondenter. Vi
mejlade även zoomlänken ihop med samtyckesblankett och information om behandling av
personuppgifter i utbildningssyfte (se bilagor 3 och 4). Samtliga deltagare mejlade
samtyckesblanketten när de hade skrivit på den. Inför intervjun skapade vi en intervjuguide
(se bilaga 1) med frågor som fokuserar på särskilda teman. Teman kunde exempelvis vara
barnens välbefinnande, möjligheter, utmaningar och framtidsutsikter. Några exempel på våra
frågor är följande: “Finns det situationer där du anser att hundinterventioner inte bör
användas?”, “Vad behövs för att utveckla arbetet med hundinterventioner inom vården?”.
Innan intervjuerna höll en av oss en pilotintervju med en närstående för att se om våra frågor
i intervjuguiden kunde förstås. Vi fick feedback på att frågorna om målgrupp, förberedelser
och utmaningar behövde förtydligas, vilket vi sedan gjorde. Syftet med en pilotintervju är att
säkerställa att intervjufrågorna fungerar samt att studien blir bra (Bryman 2018:332).
Vårt initiala syfte och frågeställningar var inriktade enbart till sjuka barn, vilket återspeglades
i den intervjuguide som vi först utformade. Efter att vi breddade vår målgrupp till att
inkludera barn med NPF-diagnoser, fick vi anpassa intervjuguiden under själva intervjun för
att inkludera relevanta frågor till denna utökade målgrupp. Under intervjun ställde vi
följdfrågor utifrån vad respondenten tog upp. Under intervjuerna blev det uppenbart att
barnens delaktighet i sin behandling var en viktig aspekt, då många av respondenterna tog
upp det som en del av frågorna om barnens välbefinnande. Ursprungligen var inte delaktighet
en del av vårt syfte, men eftersom delaktighetsaspekten växte fram under intervjuerna la vi
till den som en del av vårt syfte och även i den andra frågeställningen.
Vi genomförde samtliga intervjuer digitalt via zoom, eftersom det var smidigast utifrån det
geografiska avståndet mellan oss och vissa deltagare samt för att spara tid för alla.
Intervjuerna varade mellan 28-51 minuter. I början av intervjun gick vi igenom de
forskningsetiska principerna. Efter det frågade vi om samtycke för att spela in intervjuerna
36
både på zoom och mobilen. Samtliga respondenter gav sitt samtycke till detta. Vi nämnde
även under intervjun att vi kommer skicka uppsatsen när den blivit godkänd. Utöver de sex
vårdhundsförare som först tackade ja till intervju, var det tre till som vi hade kunnat intervjua.
Vi tackade nej till deras medverkan då vi insåg efter några intervjuer att vi hade redan uppnått
en mättnad. Mättnad i kvalitativ metod innebär att man uppnått en tillräcklig representativitet,
där respondenternas svar börjar likna varandra och ett tydligt mönster framträder (Ahrne &
Eriksson-Zetterquist 2022:64). Alvinius, Borglund & Larsson (2023:50) diskuterar om
mättnaden verkligen kan uppnås. Enligt dem kan mättnaden uppnås temporärt och avgränsat i
en studie när det inte tillkommer nya insikter trots fortsatt empiri. Mättnaden är
kontextbunden och kan påverkas av förändringar över tid som till exempel samhälleliga
förändringar eller att deltagarnas uppfattningar förändras (ibid). Utifrån detta reflekterar vi
över att vi uppnådde en mättnad i vår studie utifrån det specifika urvalet och kontexten.
Mättnad i vår kontext innebär att vi såg att fler intervjuer inte kommer tillföra ny kunskap
eller nya insikter eftersom vi redan såg ett mönster efter den fjärde intervjun. Vi ser det som
en bedömning av mättnad utifrån de data som vi hade vid den tidpunkten. Även om vår studie
inkluderar bara sex deltagare, så representerar de en mångfald av professioner samt
arbetsmiljöer inom vården. Med ett begränsat antal respondenter kan vi inte riktigt
generalisera resultaten till alla yrkesgrupper eller kontexter inom vården. Representativiteten
för studien ligger i att få en bred förståelse för det specifika forskningsämnet.
5.5 Studiens tillförlitlighet och äkthet
Bryman (2018:467) beskriver två fundamentala kriterier som är avgörande för hur en
kvalitativ studies kvalité kan bedömas. Dessa kriterier är tillförlitlighet och äkthet.
Tillförlitlighet innebär att studien måste vara trovärdig, överförbar, pålitlig och objektiv.
Äkthet handlar om forskningens allmänna konsekvenser såsom att ge en rättvis bild av det
som studeras samt att bidra till att de medverkande får en bättre förståelse för sin egen och
andras situation (Bryman 2018:470).
En faktor som vi anser öka tillförlitligheten i vår studie är att vi båda medverkade vid
samtliga intervjuer. En person intervjuade varvid den andra antecknade och kunde fylla i om
intervjuaren missade någon fråga eller om något var oklart. En av intervjufrågorna visade sig
vara oklar först i efterhand och detta framkom först under transkriberingsfasen. Denna
37
oklarhet löste vi genom att kontakta respondenterna som det berörde via mail och fick på så
sätt ett förtydligande vilket löste oklarheten.
När det gäller överförbarheten består vår studie liksom de flesta kvalitativa studier av ett
begränsat urval vilket innebär att resultatet inte är överförbart. Tyngdpunkten ligger snarare
på att få en förståelse för resultaten utifrån det beskrivna sammanhanget. För att detta skall
vara möjligt har vi försökt att vara så tydliga som möjligt i våra beskrivningar och frågor.
Utifrån detta är det sedan upp till läsaren att bedöma huruvida resultaten är överförbara till en
annan kontext (Bryman 2018:468).
En del i att säkerhetsställa en studies pålitlighet är enligt Bryman (2018:468) att anta ett
granskande synsätt vilket innebär att skapa en transparent forskningsprocess. Detta är något
som vi har strävat efter att uppnå genom att beskriva vårt tillvägagångssätt så grundligt som
möjligt samt bifoga intervjufrågorna som bilaga. Vi har också strävat efter att vara så neutrala
som möjligt i vårt sätt att ställa frågor under intervjuerna. Som ett exempel i detta
sammanhang har vi ibland medvetet fått tona ner vår entusiasm och bekräftelse i anknytning
till att respondenterna beskrivit något som vi funnit mycket intressant och positivt. Ett annat
exempel är att vi avsatte reflektionstid efter varje intervju där vi gick igenom vårt
förhållningssätt och vad vi kan tänka på tills nästa gång.
När det kommer till det andra kriteriet som handlar om studiens äkthet så är det vår
förhoppning att kunna bidra till utökad förståelse och kunskap genom studien (Bryman
2018:470). Vi har strävat efter att ge en så rättvis bild som möjligt av respondenternas
uppfattningar. Detta har vi till exempel försökt att säkerhetsställa genom att erbjuda samtliga
respondenter att läsa igenom transkriberingen av sin intervju. Vi har även erbjudit
respondenterna att ta del av studien när det är färdigställd vilket samtliga har tackat ja till.
Genom att belysa arbetet med hundinterventioner riktat till barn är vår förhoppning att kunna
bidra till större kunskap på området. Vår ambition är att studien ska bidra till att andra
vårdhundsförare inom samma område får en bättre bild av hur deltagarna upplever arbetet
med hundinterventioner och att deltagarna ska få en djupare förståelse för sitt eget och
varandras arbete. Detta kan i bästa fall underlätta för de medverkande i deras
utvecklingsarbete.
38
5.6 Bearbetning av empiri och analysmetod
Vi spelade in samtliga intervjuer både på mobiltelefonen och zoom för att säkerställa att vi
hade en reservkopia, ifall det skulle uppstå några tekniska problem och undvika förlust av
data. Vid inspelade intervjuer utgör ljudet själva datakällan och transkriberingen av ljudet blir
det empiriska materialet (Ahrne & Svensson 2022:30f). Vi turades om att anteckna under
intervjun ifall något ljud skulle försvinna.
Vi använde oss av en tematisk analysmetod med utgångspunkt i Braun & Clarke (2006) för
att analysera det empiriska materialet. Tematisk analys är ett analytiskt verktyg inom
kvalitativ forskning som används för att identifiera mönster genom att beskriva och analysera
olika teman (Alvinius, Borglund & Larsson 2023:11). Det var först under 1990-talet som
olika tillvägagångssätt för att använda tematisk analys introducerades. Forskarna inom
psykologi, Virginia Braun och Victoria Clarke var de som började utveckla den form av
tematisk analys som idag är den mest använda metoden inom kvalitativa studier. De
definierar tematisk analys som en mångsidig metod då den passar för en bred variation av
flera forskningsfrågor samt teoretiska perspektiv.
Ett exempel som de lyfter fram är att tematisk analys kan användas som både teoristyrd och
empiristyrd (ibid:12). Vi anser att tematisk analys är en lämplig metod för vår studie utifrån
dess flexibilitet då den används som både teoristyrd och empiristyrd, vilket gör den lämplig
för vår abduktiva ansats. En abduktiv ansats innebär en växling mellan de teoriutvecklande
(induktivt) och teoriprövande (deduktivt), alltså att man prövar en teori mot empirin för att se
hur väl teorin stämmer överens med empirin (Alvehus 2018:21). Innan vi samlade in empiri
hade vi tänkt på teorier som anknytningsteori, copingstrategier, det salutogena perspektivet
och empowerment. Vid genomgång och kodning av den insamlade empirin och kodning
insåg vi att det salutogena perspektivet och empowerment var mer relevanta i förhållande till
vår empiri. Denna växelverkan mellan att pröva teorier mot empirin och justera utifrån vad vi
upptäcker är centralt i en abduktiv ansats.
Braun och Clarkes form av tematisk analys kan beskrivas i sex steg. Vi fokuserar särskilt på
de fem första stegen eftersom vi anser de är mest relevanta för vår process. Första steget är att
upptäcka datamaterial, vilket innebär att transkribera insamlade data samt läsa, läsa om och
anteckna sina idéer (Braun & Clarke 2006). Transkribering innebär att omvandla ljud från
39
inspelade intervjuer till skriven text (Ahrne & Svensson 2022:30f). Vi började transkribera
strax efter varje intervju genomfördes för att minska risken för att glömma viktig information,
särskilt om någon del av inspelningen skulle vara otydlig. Transkriberingen på samtliga
intervjuer resulterade i totalt 69 sidor, vilket gav oss ett omfattande material att arbeta med.
Vi läste transkriberingen flera gånger för att få en djupare förståelse av innehållet. Vi
antecknade våra idéer och reflektioner som senare skulle kunna vara grund för vidare analys.
Andra steget är att lyfta fram initiala koder och kategorier (Braun & Clarke 2006). Några
exempel på våra initiala koder är: “Självbestämmande”, "Självförtroende" och
“Relationsbyggande”. Till exempel innehöll “Självbestämmande” tematiska trådar om
barnens delaktighet i sin behandling. “Relationsbyggande” fångade trådar om hur hunden
bidrar till relationsbyggande mellan vårdpersonalen, barnen och familjen. “Självförtroende”
berörde tematiska trådar om att barnens självförtroende stärks av att lära hunden saker.
Tredje steget är att söka efter ett antal teman. Detta innebär att de insamlade koderna ska
sorteras till övergripande teman och relevanta kodningar från datamaterial bör samlas ihop
under dessa teman (Braun & Clarke 2006). Vi sammanställde samtliga citat som verkade höra
till de initiala koderna i ett dokument genom att sortera utifrån koder och respondenter.
Därefter skapade vi ett nytt dokument där vi började matcha citat för att identifiera tänkbara
teman. Vi sorterade citaten i relevanta teman och sen valde de citat som bäst representerade
de identifierade teman.
Fjärde steget är att granska varje tema, vilket innebär att granska om koderna inom varje tema
bildar ett sammanhängande mönster (Braun & Clarke 2006). Vi granskade noggrant varje
tema och för att säkerställa om de olika koderna verkligen passade ihop och bidrog till
sammanhängande mönster. Om de inte är sammanhängande kan man till exempel skapa ett
nytt tema (Alvinius, Borglund & Larsson 2023:87). Vi såg ett sammanhängande mönster och
skapade temat “Hundinterventionens genomförande” för att de andra teman skulle bli mer
förståeliga då den ger en överblick över hundinterventionens delar i kronologisk ordning.
Femte steget är att definiera och namnge teman, vilket innebär att utforma tydliga definitioner
av varenda tema som då beskriver vad som är det centrala i datamaterialet (Braun & Clarke
2006). Vi definerade sex teman som är följande: “Hundinterventionens genomförande”, vilket
är den inledande delen. Sedan följer huvudteman som “Fokusskifte, “Kravlöshet”,
40
“Brobyggare till behandling och i relationer”, "Välbefinnande" och "Utmaningar". Till
exempel handlar temat “Fokusskifte” om att deltagarnas betraktade avledning eller
distraktion som en viktig komponent som hunden bidrog med. Avledningen kunde handla om
avledning i allt från att barnen tyckte det var obehagligt med vissa undersökningar som
exempelvis att ta blodprov till att fokusera på hunden i samband med aktiviteter som social
träning eller fysisk aktivitet med mera. Då vet vi att citat som har med avledning att göra och
där det uttrycks att fokus kan flyttas från obehagliga upplevelser till att fokusera på hunden i
samband med aktiviteter hänger samman med fokusskifte.
5.7 Forskningsetiska övervägande
Enligt vetenskapsrådet (2002:6) ska forskaren inom humanistisk och samhällsvetenskaplig
forskning förhålla sig till fyra principer. Dessa är följande: informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att forskaren ger deltagarna information om studiens syfte, att
deras medverkan är frivillig och att det är tillåtet att avbryta när som helst (Eldén 2020:30). I
vårt fall skickade vi ut ett informationsblad (se bilaga 2) till alla deltagare i samband med
förfrågningen av intervjupersoner där de fyra principerna beskrevs. Samtyckeskravet
säkerställer att deltagarna har rätt att bestämma över sitt deltagande, hur länge de vill delta
och kan avbryta medverkan utan några konsekvenser. Dessutom behöver respondenternas
samtycke inhämtas (ibid). Vi tillfrågade samtycke skriftligt genom att skicka ut en
samtyckesblankett innan intervjuerna , som respondenter sedan skrev under (se bilaga 3). I
blanketten framgick de riktlinjer som beskrivs i samtyckeskrav och informationskravet.
Konfidentialitetskravet innebär att all insamlad information om respondenterna ska hållas
strikt konfidentiella och deras personuppgifter ska lagras på ett sätt som förhindrar att
oberättigade får tillgång till dem (Vetenskapsrådet 2002:12). Utifrån detta krav har vi bevarat
ljudinspelningar säkert, då det krävs lösenord för att komma in på mobilen och datorn som vi
sparat dem på och det är bara vi som har tillgång till dem. För att säkerställa att ingen
utomstående kommer åt dem har vi efter transkriberingen raderat dem. Vi är medvetna om de
potentiella riskerna kring konfidentialitet och sekretess vid användning av digitala plattformar
som Zoom. Vi valde zoom för att det var ett smidigt alternativ då varken vi eller deltagarna
inte kunde genomföra intervjuerna på plats. Vi samlade inte in känsliga personuppgifter
41
under intervjuerna, vilket minskade risken för att konfidentiell information skulle läcka ut.
När det gäller samtyckesblankett så skickade deltagarna de med påskriven underskrift via
mejl. Deltagarna fick välja mellan att antingen skicka via mejl eller post och samtliga valde
att skicka den på mejl. Blanketten innehöll inga känsliga uppgifter men vi säkerställde ändå
att ingen obehörig kunde få tillgång till dem och sparat dem på ett ställe där det krävs
lösenord.
Vi har också tagit hänsyn till detta kravet genom att anonymisera respondenternas och
hundarnas sanna namn med hjälp av fiktiva namn. Vi har även utelämnat respondenternas
ålder, kön och vilka kommuner de arbetar i. Nyttjandekravet innebär att insamlade empirin
om deltagarna bara får användas i forskningssyfte (Vetenskapsrådet 2002:14). Vi tar hänsyn
till kravet genom att endast använda empirin för analysen och för att besvara
forskningsfrågorna.
Som tidigare nämnt i bakgrundsdelen behöver man se över etiska överväganden vid forskning
med barn. Det är även viktigt att deras medverkan i studien är meningsfull och att man har
övervägt alternativa metoder (Hallström 2015:40). I samråd med handledaren bedöms det inte
vara etiskt att intervjua barn direkt, då de kan vara yngre och inte kan ge ett fullständigt
informerat samtycke. Det kan även vara svårt att säkerställa att barnen fullständigt förstår vad
deras deltagande innebär och att deras samtycke verkligen är frivilligt. Därför har vi övervägt
alternativa metoder och istället intervjuat vårdpersonalen.
5.8 Metodologiska reflektioner
I detta avsnitt reflekterar vi över olika begränsningar och styrkor som kan ha påverkat vår
studie. En sådan begränsning är risken för subjektivitet inom kvalitativa metoder. Detta
eftersom det finns en risk att resultaten kan baseras på forskarens egna uppfattningar
(Bryman 2018:484). I vår studie finns risk för ökad subjektivitet då vi valde detta ämne
utifrån vårt personliga intresse. Detta är ett område som vi redan kände till och hade
uppfattningar om vilket kan ha påverkat studien på så sätt att våra egna åsikter kan ha
avspeglats i tolkningen med risk för viss subjektivitet i analysen. Dock har vi försökt att ta
hänsyn till detta genom att vara medvetna om våra egna åsikter och vidta åtgärder för att
eftersträva neutralitet och minska risken för subjektivitet i studien. Ett exempel på detta
beskrevs i tidigare avsnitt om studiens tillförlitlighet och äkthet.
42
En positiv följd av att ha förkunskaper om forskningsämnet är att det ges möjlighet till
fördjupning av förståelsen, vilket kan leda till en mer nyanserad analys (Ahrne & Svensson
2022:38). Våra förkunskaper hjälpte oss att få en bättre förståelse för studiens kontext och för
den tidigare forskningen. Detta gjorde att vi kunde orientera oss fortare inom ämnet, vilket
ledde till effektivare datainsamling och analys.
Något som vi upplevde som en fördel med valet av semistrukturerade intervjuer var att det
gav oss möjligheten att få djupa och nyanserade svar från respondenterna, vilket gav oss ett
omfattande material att arbeta med i den tematiska analysen. Analysmaterialet bidrog till att
vi hade möjlighet att hitta olika infallsvinklar i citaten vilket gav oss en bredd att arbeta med i
analysen. En nackdel som vi upplevde med vår insamlingsmetod var att vissa av frågorna tog
lång tid att svara på för några av respondenterna medan andra respondenter gav korta svar på
samma frågor. Denna lite ojämna omfattning i svar avspeglas i citaten i analysen. Vi har
försökt att balansera detta så gott som vi har kunnat genom att sträva efter att lämna ett så
rättvist utrymme som möjligt till samtliga respondenter.
En annan begränsning är risken för tekniska problem under digitala intervjuer. Under en
intervju slutade en deltagares kamera fungera ett tag, vilket gjorde det svårt för oss att tolka
icke-verbal kommunikation som kroppsspråk och ansiktsuttryck. Digitala intervjuer kräver en
stabil internetuppkoppling för att det ska fungera korrekt (Ahrne & Eriksson-Zetterquist
2022:72). I vårt fall hände det ibland att en av oss inte hördes under intervjuerna. Risken är
att viktig information går förlorad. Detta problem löste sig när ljudet återkom och en av oss
kunde ställa frågan igen.
6. Resultat och analys
I detta avsnitt redogörs studiens empiriska material som integreras med analysen. Teorierna
empowerment och det salutogena perspektivet samt begreppen hanterbarhet, begriplighet,
meningsfullhet, makt och maktutjämning verkar som utgångspunkt för vår analys.
Analysering genomförs även med stöd av tidigare forskning.
43
Fem huvudteman kommer presenteras under varsin rubrik med citat från de sex
respondenterna. Dessa har fått fiktiva namn som Britta, Anna, Kim, Noa, Bertil och Samira.
Hundarna som nämns med fiktiva namn är Casper och Svante.
Avsnittet börjar med en rubrik som behandlar hundinterventionens genomföranden. Syftet
med detta är att ge överblick över hundinterventionens olika delar i kronologisk ordning.
Därefter följer olika huvudteman som framkom under intervjuerna vilka är: fokusskifte,
kravlöshet, brobyggare till behandling och i relationer, välbefinnande och utmaningar.
6.1 Hundinterventionens genomförande
Respondenterna beskriver olika faser av hundinterventionens genomförande, vilka beskrivs
som förberedelser, genomförande och avslutning. Innebörden av de olika faserna kan se
mycket olika ut beroende på inom vilken typ av verksamhet som hundinterventionen äger
rum i samt vilket som är målet med interventionen.
En viktig del av förberedelserna oavsett verksamhet är att säkerställa hygien och allergi så
gott som möjligt. Kim och Samira arbetar båda inom sjukvården och de beskriver sina
förberedelser på följande sätt:
Mmm, ja om vi börjar med hunden så duschar de ju alltid innan, de duschar i sådant där
speciellt allergischampo som man ska göra, det är krav från våra hygiensköterskor, så de
duschar på kvällen innan eller på morgonen innan vi ska dit. Det är både för att de ska vara
rena och om de skulle ha allergipartiklar i pälsen så skall det lägga sig, så det är deras
förberedelse. - Kim
Här ser vi en annan beskrivning av hur förberedelserna för att säkerställa hygienen kan se ut:
Jag ser till att han inte har några sår, då får han inte vara på jobbet. Så badning, borstning, föning,
det tar det tar sin lilla tid. Alla leksaker ska vara rentvättade och spritade. Och det ska packas ner,
handsprit och handdukar och ja, och sen hundens alla leksaker då - Samira
44
Cotoc & Notaro (2022) beskriver som tidigare har nämnts att zoonoser bland annat kan
överföras genom direktkontakt mellan människa och djur, både genom inandning och
kontaminerade föremål. I likhet med Cotoc & Notaro klarlägger Kim och Samira i citaten
ovan att de är medvetna om dessa risker då de i sina förberedelser vidtar olika skyddsåtgärder
som en rutin i förberedelsearbetet med syfte att minska risken för smittspridning och allergi.
En annan viktig del av förberedelsearbetet är att vårdpersonalen uppdaterar sig på barnens
hälsotillstånd och nuvarande situation. Syftet med detta är att kunna anpassa för att möta det
enskilda barnets behov. Uppdateringen sker oftast genom att läsa barnets journal. Noa och
Samira beskriver detta på följande sätt:
Ja, men det är väl just hur barnet mår och vad de klarar av just idag. Vad har hänt dagarna
innan? Jag brukar alltid läsa i journalen före för att få en uppfattning för att det ska bli bra.
Jag tycker det är viktigt att jag har koll på det jag behöver veta, exempelvis om det kommer
någon som kommer från någon annan verksamhet där jag inte själv är i vad det innebär. Om
man har fått en Ms. diagnos eller en diabetesdiagnos så behöver jag veta det för att det ska
vara ett säkert möte om någonting händer. Det är ju ett patientrum så där finns ju allt som
syrgas och annan utrustning. Det tycker jag är viktigt. Sen såklart så att jag har möjlighet att
anpassa mötet lite [ ...] - Noa
Samira belyser också vikten av att läsa barnets journal innan mötet med hunden äger
rum:
Absolut, jag kan ha en plan när jag kommer på morgonen att idag ska jag åka hem till Kalle
och baka kakor till Casper (hunden) till exempel. Och sen går jag in och läser om honom och
ser att han mått dåligt hela natten, han bara ligger och kräks. Nej, då är det nog ingen bra
plan att sätta igång och baka utan då får vi börja planera om och göra någonting annat
istället. - Samira
Vi kan tolka det som att Noas och Samiras förberedelser inför att möta barnen och deras
behov på bästa sätt innebär en professionalitet och signalerar ett engagemang till barnen. Noa
lyfter betydelsen av att läsa barnets journal i syfte att kunna anpassa mötet till barnets
aktuella hälsotillstånd. Vår tolkning är att detta handhavande både innefattar ett professionellt
förhållningssätt samt ett engagemang inför barnets behov som i detta fallet handlar om
medicinsk kunskap och utrustning. Samira beskriver i likhet med Noa vikten av kunskap
45
kring barnets hälsotillstånd inför planeringen av en social aktivitet. I ovanstående citat
uttrycker Samira att en anpassning utifrån barnets behov är nödvändig. Barnet har mått dåligt
hela natten och utifrån det behöver innehållet i mötet förändras. Detta förhållningssätt liknar
Dennhags (2017:16) beskrivning av vikten att bemöta patienter utifrån deras verkliga behov.
När detta sker skapas förutsättningar för att erbjuda en jämlik vård. Vidare kan vi tolka
hennes planering och anpassning av aktivitet som att hon har ett engagemang inför att mötet
med barnet ska bli så givande som möjligt. Langelius-Eklöf & Sandberg (2019:58) beskriver
att vårdpersonalens engagemang och positiva förhållningssätt i patientmöten bidrar till att
stärka meningsfullheten för patienter. Denna positiva anda och engagemang inför arbetet är
något som vi upplevde genomsyrade samtliga intervjuer. I citaten nedan får vi ta del av Kims
och Annas beskrivningar av glädjen som arbetet för med sig för dem.
Kim och Anna skildrar sin upplevelse av arbetet med hundinterventioner så här:
[ ...] det är ju ett fantastiskt roligt jobb att få lov att arbeta med sina hundar i sjukvården och
mot barn, det är en otrolig lycka för dom här barnen, det är väldigt härligt att kunna få ge
dem det, den avledningen, ,den stunden av friskhet, närhet, det är väldigt roligt, det är för mig
lite lyxigt att kunna få jobba på det viset, att både ha mitt vanliga och detta dessutom, det är
verkligen roligt och utvecklande - Kim
Anna beskriver liksom Kim sina positiva känslor inför arbetet:
Nej, det är fantastiskt att få jobba med sina hundar och få se att det ger så mycket till
personerna vi träffar liksom. - Anna
Utifrån dessa citat kan vi se att glädjen verkar vara mångfasetterad och består dels av ett
utbyte i att för egen del kunna ha med sig hunden i arbetet och dels av att få möjligheten att
dela glädjen med barnen. Vi kan tolka det som att barnens glädje i sin tur stärker personalens
glädje vilket förstärker meningsfullheten ytterligare. Denna ömsesidiga påverkan skapar ett
cirkulärt samband mellan hund, personal och barn. Vi kan förstå citaten nedan genom att
applicera teorin om KASAM inom vilken det beskrivs att de olika komponenterna
hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet samspelar med varandra (Antonovsky
2005:47f). I detta fall kan vi anta att barnens glädje inför att möta vårdhunden förstärker
46
Kims och Annas känsla av meningsfullhet i arbetet. När personalen signalerar positivitet och
meningsfullhet till patienterna förstärks patienternas KASAM utifrån meningsfullhet vilket i
sin tur påverkar begriplighet och hanterbarhet på ett positivt sätt. Antonovskys beskrivning av
meningsfullhet som den viktigaste komponenten (2005:50) kan härledas till Kims och Annas
beskrivningar. Med denna kunskap i beaktande kan vi därför tänka oss att följden av att
meningsfullheten stärks för barnen även innebär att både begriplighet och hanterbarhet stärks.
Denna förstärkning av KASAMs samtliga komponenter resulterar således i hälsofrämjande
effekter för barnen som får ta del av Kims och Annas hundinterventioner.
Genomförandet av hundinterventionerna kan ha olika innehåll och längd beroende på
förutsättningar och mål. I vissa fall kan interventionerna vara processinriktade och bestå av
en serie träffar med ett specifikt mål medan det i andra fall handlar om en kort session vid ett
enstaka tillfälle.
Noa skildrar olika exempel på hur genomförandet av hundinterventioner kan se ut:
Så då kanske jag fokuserar mer på rörelse. Att det är åldern lite som styr också. Men oftast
funkar det om de bara börjar röra sig direkt i rummet även om de har en droppställning. Eller
sitter de i rullstol så rör de ju armar och vill kasta tärning eller kasta, spela tärning eller
kasta boll till honom och så och förflytta sig. Om man spelar tärning så kan man ju göra lite
så att tärningen rullar lite längre så att barnet får gå och hämta eller även hämta bollen. Men
nu vill Svante (hunden) att du ska hämta bollen, han vill inte hämta den, så får barnet själv gå
och hämta den [ ...] - Noa
Ett annat exempel på hur genomförandet kan se ut i en situation då en ungdom är nedstämd:
Om det är ett barn som man har eller en ungdom kan vi säga, kanske som är lite så inåtvänd,
kanske verkar lite låg och deppig och saknar sina kompisar. Och så här så brukar jag starta.
Vi brukar starta lite musik i rummet. Lyssna på radio eller Spotify är någonting som jag
tänker kan passa så att de kommer ner, så det är lite avslappnat och sen får tonåringen styra
lite. Oftast leder det till att han eller hon börjar prata och om jag ställer någon fråga, hur har
du det? Har det varit en tråkig vecka eller om jag har träffat dem innan, i kanske ett annat
sammanhang, kanske i kontakten med skolan så kan man passa på att stämma av kring det.
Fick du berättat för din kompis och vad sa du? Och sen så brukar Svante (hunden) vara den
som puffar och hjälper till att komma nära. Och sen så har man en mer positiv upplevelse,
kanske av den stunden innan man går tillbaka till avdelningen för patienten [ ...] - Noa
47
I det översta citatet beskriver Noa hur hunden medvetet används för att motivera till fysisk
aktivitet. För att möjliggöra detta arbetssätt är det nödvändigt att behandlingsrelationen är
horisontell och inte bygger på över- och underordning (Starrin 2007:71). Om relationen hade
varit hierarkisk till sin karaktär skulle det sannolikt ha varit mycket svårare att locka barnet
till rörelse. Vår tolkning är att lekfullheten tillsammans med hunden bidrar till en horisontell
relation som underlättar i Noas arbete. I det andra citatet kan vi se att Noa även här fokuserar
på att lägga grund för en horisontell behandlingsrelation genom att hon inte har en färdig
agenda för mötet med ungdomen. Noa börjar med att lyssna in ungdomens humör, därefter
väljer de musik som kan passa i situationen och hunden hjälper till genom sin närhet genom
att puffa och komma nära. Dennahag (2017:118) beskriver validering som ett verktyg i
klientarbetet för att skapa maktutjämning. Vi kan betrakta hundens initiativ till närhet med
ungdomen som ett uttryck för det som Dennhag beskriver som validering genom
kroppsspråk. Hunden bekräftar genom sitt kroppsspråk att ungdomen är betydelsefull. Dessa
aspekter leder sedan ofta till att ungdomen tar eget initiativ till att prata och Noa öppnar upp
för samtal genom sitt öppna och utforskande förhållningssätt. Noa ställer nyfikna frågor kring
hur ungdomen har det och om hen har pratat med sina kompisar. Denna typ av frågor är
stärkande för arbetsalliansen mellan Noa och ungdomen. Genom att ungdomen öppnar sig
och börjar prata kan vi tolka det som att hen känner sig empatiskt bemött samt lyssnad på.
Följden blir att ungdomen får med sig en mer positiv upplevelse innan hen går tillbaka till
avdelningen, vilket vi kan anta är positivt för självbilden. Vi kan förstå det som att Noa
arbetar med det som Dennhag (2017:112) beskriver som att stärka arbetsallians genom
empati och närvaro. Detta är något som i sin tur bidrar till maktutjämning vilket är en viktig
förutsättning för att kunna erbjuda en jämlik vård (Dennhag 2017:16).
Vi tolkar det vidare som att Noa använder sig av ett sammanlänkande språk med en nyfiken
och bekräftande ton vilket enligt Starrin (2007:71) är kännetecknande för empowerment. Det
går att utläsa av frågorna i det andra citatet att Noa använder sig av öppna och utforskande
frågor i mötet med tonåringen vilket är kännetecknande för ett sammanlänkande språk (ibid).
Quaye et al. (2019) beskriver att föräldrar och vårdpersonalens handlingar är centrala i barns
delaktighet i vårdprocessen. En del i detta är vårdpersonalens lyhördhet inför barnens
icke-verbala kommunikation. Vi förstår att Noas initiala förhållningssätt, där hen lyssnar in
tonåringens humör är ett exempel på just denna lyhördhet inför den icke-verbala
kommunikationen.
48
I likhet med de övriga faserna i hundinterventionen kan även avslutningen se ut på olika sätt.
I citaten nedan återkommer arbetet kring hygien och dokumentation.
Kim beskriver viktiga delar i slutarbetet som har med hygien att göra:
Sen är det såklart hygien, allt ska spritas mellan varje patient, selar ska tvättas, material ska
spritas, sen ska rummet städas på ett särskilt vis. - Kim
Samira beskriver vikten av dokumentation efter avslutad hundintervention:
Jag måste ju veta olika saker om deras sjukdom och sen så är det väldigt viktigt att man
dokumenterar det som man gör. Vi har ju alltid ett mål med det vi gör. Och om vi inte
dokumenterar det så är det svårt att nå målen så det är jätteviktigt att man gör det. Och
tyvärr så vet jag att det inte görs ju inte på alla ställen och då ser jag då, då är det väldigt
svårt att komma fram till ett resultat när man inte dokumenterar. Jag har ju i vårat
journalsystem en egen liten flik som heter vård och terapihund och där dokumenterar jag alla
våra besök. Jag skriver vad vi har gjort och så vidare och då kan ju nästkommande personal
bygga vidare på det. - Samira
I andra citatet beskriver Samira att dokumentation är en viktig del för att nå målet och öka ett
kvalitetssäkert arbete. Hon belyser skillnaden mellan kvalitén i arbetet när arbetet
dokumenteras jämfört med när dokumentation inte sker. En viktig del i arbetet med
dokumentation kan kopplas till det som Langelius-Eklöf & Sandberg (2019:58) beskriver
kring begriplighet och kommunikation. Om patienten får tydlig och rak kommunikation, ökar
begripligheten för patienten. Vi tänker att målet med hundterapi kan tydliggöras genom att ha
egen dokumentationsflik, där enbart dokumentation kopplad till detta finns. På så sätt
tydliggörs syftet med insatsen, vilket ökar begripligheten för både patient och personal. Med
syfte att öka begripligheten för patienten kan sjukvårdspersonalen arbeta med att förmedla
kunskap och ge tydlig och rak kommunikation (ibid). Vi kan alltså tänka oss att det som
Samira beskriver kring arbetet med en egen dokumentationsflik i journalsystemet kan öka
barnens och personalens begriplighet vilket stärker KASAM.
En annan viktig aspekt i arbetet med journalföringen är det som Samira lyfter då hon
beskriver att de alltid har ett mål med arbetet. Hon beskriver vidare att det är svårt att nå
49
målen om dokumentation inte sker. Att personal och patienter har gemensamma mål med
behandling är en viktig förutsättning enligt Dennhag (2007:112) för att kunna arbeta
maktutjämnande. Ett journalsystem med egen dokumentationsflik är något som kan
tydliggöra och möjliggöra arbetet med gemensamma behandlingsmål.
6.2 Fokusskifte
Majoriteten av våra respondenter pratade om avledning eller distraktion som en viktig
komponent som hunden bidrog med. Enligt dem kunde det handla om avledning i allt från att
barnen tyckte det var obehagligt med undersökning, till exempel ta blodprov till att fokusera
på hunden i samband med olika aktiviteter som berör finmotorik, fysisk aktivitet, social
träning samt behandling mot aptitlöshet.
Samira berättar om hur hunden bidrar i arbetet med att öka aptiten hos sjuka barn:
Att träna gör vi också med barnen som många har väldigt dålig matlust utav sin behandling
och då tycker ju de att det är jätteroligt och mata Casper (hunden). Och då så har vi alltid
med oss någonting som de kan ge honom och som de själva kan äta också som tur är tycker
Casper (hunden) om såna saker, pasta och pannkaka och sånt. Så att det kan de själva stoppa
i munnen också. De tycker att det är jätteroligt att mata honom och titta på allting som han
äter och dricker. Och han tycker allting är gott. De äter oftast ingenting när vi är där, men
sen när vi har gått därifrån då brukar de prova på samma saker. - Samira
I citatet ovan beskrivs hundens medverkan i en situation då barnen behöver stöd i
matsituationen på grund av nedsatt aptit som en biverkan av behandling. Genom att barnen på
ett lekfullt sätt får mata hunden stimuleras deras matlust. Barnen får själva vara aktiva och
mata Casper som uppskattar maten vilket stimulerar barnens matlust. Vi kan tolka det som att
barnens egenmakt stärks med hjälp av hunden. När barnen själva utför en aktiv handling och
matar hunden kan vi se det som att barnen blir aktörer i sin egen matsituation. Följden av
detta blir att barnens handlingsutrymme ökar, vilket enligt Tengqvist (2007:81ff) är ett viktigt
mål inom ramen för empowerment. Vårdhundsföraren visar tillit genom att hon tar ett steg
tillbaka och låter barnet och hunden ha sitt eget samspel. Genom att visa denna tillit
möjliggörs enligt Tengqvist (2007:81ff) utveckling av individens livssituation. Det ökade
handlingsutrymmet och egenmakten visar sig genom att barnen ofta tar initiativ till att äta
50
efter mötet med hunden. Att hundens närvaro kan underlätta i att stimulera barnens
självständighet och matlust är något som även Gagnon et als (2014) studier bekräftar. Under
hundterapiprogrammets genomförande såg man att barnen blev mer självständiga och åt
bättre (ibid).
Kim berättar att hunden hjälper barnen att bearbeta sina rädslor inför sjukhusbesök och
medicinska ingrepp:
[ ...] vi låtsas sticker hundarna, vi lyssnar på deras hjärta, vi lindar deras svans. De får leka,
dels med materialet de är rädda för och de får leka med hunden så det blir mycket att de leker
att de går till doktorn med hunden. Ibland när man har barn som är rädda för att komma till
sjukhuset överhuvudtaget och träffa en doktor så gör vi det gemensamt, då kommer läkaren
ner till oss och vi träffas i de rummet vi är i, så får hunden vara med som en motivation till att
komma till sjukhuset överhuvudtaget. - Kim
Samira berättar att ibland kan ett miljöombyte för barnen vara hjälpsamt:
Men hon hade en autism i botten så att varje gång när hon skulle ta de här proverna så låste
det sig, så att det gick inte. Det funkade inte, men då åkte vi hem till henne med hunden och
då gick det jättebra och vi tog det lugnt - Samira.
I citaten ovan beskrivs hur barnen får möjlighet att bearbeta sina rädslor med hjälp av
hundteamet. I första citatet sker bearbetningen genom lek. Lekens innehåll styrs av barnen
och fokuserar på det som barnen upplever som skrämmande. Citatet beskriver att barnen låter
hunden vara patient och de själva följer med hunden till doktorn. Vi kan förstå det som att
barnen genom lekens rollbyte ges makt till något. De tillåts genom leken att utföra en
handling som hittills har legat utanför deras befogenhet vilket enligt Rappaport (1987)
definieras som innebörden av maktbegreppet inom empowerment. I detta rollbyte kan vi se
att barnen gör en rollförflyttning från att vara passiv patient till aktör vilket innebär att barnet
blir en aktiv deltagare som agerar för att påverka sitt sammanhang (Tengqvist 2007:81ff). Vi
kan förstå det som att detta perspektivbyte från rädd och passiv till handlingskraftig och aktiv
blir stärkande för barnens känsla av egenmakt. Barnens lek fungerar i detta fall som en
individuell stödresurs vilket enligt Langelius-Eklöf & Sandberg (2019:58) är en viktig del i
51
att öka hanterbarheten för patienten. Detta kan även härledas till forskningen där det
framkommer i Lindström Nilsson et als (2019) studie att barnen upplevde att lek med hunden
var tröstande.
I andra citatet beskrivs hur hundteamet gör en anpassning efter flickans behov genom att åka
hem till familjen. Detta är ett exempel på det som Langelius-Eklöf & Sandberg (2019:58)
beskriver, då de belyser att själva vårdpersonalen är en viktig stödresurs för patienterna.
Genom att personalen finns tillgänglig och kan erbjuda sitt stöd ökar flickans hanterbarhet.
Citatet beskriver hur situationen går från ett låst läge för flickan till att hon bemästrar sina
rädslor och hanterar provtagningen. Vi kan förstå det som att flickans hanterbarhet ökar vilket
stärker hennes KASAM som möjliggörs genom att vårdpersonalen erbjuder sitt stöd till
flickan (ibid).
Ytterligare en infallsvinkel som kan kopplas till det andra citatet där Samira beskriver
vårdpersonalens hembesök till flickan är aspekten om maktutjämning. Det är sannolikt att
relationerna mellan vårdpersonal och patient blir mer horisontella i flickans hemmiljö jämfört
med i sjukhusmiljön. I sjukhusets miljö återfinns strukturer som signalerar strukturmakt
vilket är den typ av makt som utövas genom fysiska strukturer och rutiner. Vi tänker att
sjukvårdssystemet genomsyras av strukturmakt och tydliga exempel på detta är den rumsliga
utformningen av lokaler och personalens arbetskläder. Enligt Rønning (2007:34) kan
strukturmakten upplevas förödmjukande för patienter och klienter som är i behov av hjälp
från samhällets stödsystem. I flickans fall är det inte otänkbart att strukturmakten bidrog till
hennes rädsla. När provtagningen istället kunde utföras i hemmiljön skedde en
maktutjämning eftersom strukturmakten kunde suddas ut.
Britta beskriver hur hon använder hunden som en resurs i social träning riktat till en ungdom
som har svårigheter med sociala situationer:
Sen har jag en annan ungdom som också går hos mig som har lite olika diagnoser så vi
tränar mycket på sociala saker. Han tycker det är jobbigt med sociala miljöer. Då har vi med
hunden och går på café och vi går på stan där det är lite stökigt och så också för det är
mycket lättare med hunden - Britta
52
I citat ovan ser vi hur hunden används för att skifta fokus i en ansträngande situation för
ungdomen som upplever att det är svårt att befinna sig i sociala miljöer som caféer och på
andra allmänna platser. Vi tolkar det som att hundens närvaro inger trygghet, vilket ökar
hanterbarheten som i sin tur är stärkande för KASAM.
6.3 Kravlöshet
Flera av respondenterna beskriver att kontakten med hunden är kravlös. Nedan beskriver
Bertil, Anna och Samira olika infallsvinklar av kravlöshet.
Bertil exemplifierar kravlösheten som en frånvaro av förväntningar från olika personer. I
Bertils beskrivning kan kravlösheten betraktas som en kontrast till att göra bra ifrån sig i
rollen som “den duktiga patienten”. Detta framgår av följande exempel:
[ ...]Man behöver inte tänka på hur man ser ut eller fundera över någonting sådant, utan
hundar alltid accepterar dig för den du är. Det är liksom om du är snäll och klappar och så
där då, då är det grönt liksom. Det blir som en win win situation för båda. För både hund och
den klienten som det gäller. - Bertil
Bertil fortsätter att beskriva kravlösheten som hundens närvaro bidrar med:
[ ...] Ja, men att tillföra någonting annat än traditionella och att hunden är ingen som till
exempel jag kan tänka mig inom sjukhusvården och så där att det är ingen som tar prover
utan hundar och ingen som kräver någonting egentligen. Det är kravlöst. Du behöver inte
vara duktig eller? Eller göra som mamma säger eller pappa säger eller sjuksköterskan säger
eller vad det nu är. Utan med hunden kan du bara vara dig själv [ ...] - Bertil
Anna sätter också ord på kravlösheten:
[ ...] Och framför allt att han har ett möte med en person eller en hund som inte kräver
någonting. Precis. - Anna
Bertil uttalar i det andra citatet att “med hunden kan du bara vara dig själv” vilket beskriver
en kravlös samvaro mellan barn och hund. Detta i kontrast till de andra kontakterna inom
sjukvården där det finns krav på att lämna prover, göra som någon annan säger eller vara
53
duktig. Närvaron med hunden kan erbjuda ett sammanhang i avslappning och utan prestation.
Vi kan förstå det som att kravlösheten kan vara en underlättande faktor för att bidra till
maktutjämning genom att kravet på prestation tillfälligt upphör. Detta kan härledas till
Askheim (2007:26ff) som menar att ett tillåtande klimat gagnar vilja till medbestämmande
och delaktighet hos patienter. Delaktigheten är i sin tur en viktig aspekt för att uppnå en
förändring samt främja en god hälsa och ett snabbare tillfrisknande (ibid).
I det andra citatet beskriver Bertil att hunden tillför något annat än det traditionella inom
sjukvården. Vår tolkning är att han syftar på hunden som friskfaktor i kontrast till
provtagning och traditionell behandling. Vi kan förstå det som att en perspektivförflyttning
från patogenes till salutogenes möjliggörs. Enligt Langelius-Eklöf & Sundberg (2019:53)
börjar ett salutogent vårdarbete med att fokusera på friskfaktorer istället för riskfaktorer.
Genom att inkludera hunden i sjukhusmiljön omvandlas denna till en mer tillåtande arena där
det finns utrymme för en kravlös interaktion. I Bertils beskrivning åskådliggörs detta i
beskrivningen att “hunden accepterar dig alltid som du är” vilket hänger ihop med
beskrivningen som återfinns i det andra citatet kring att inte behöva vara duktig eller att göra
det som mamma, pappa eller sjuksköterskan säger. Vi tolkar det som att Bertils beskrivning
åskådliggör att sjukhusmiljön blir meningsfull för barnen med hjälp av hundens närvaro.
Meningsfullhet är ju som tidigare har nämnts den viktigaste komponenten inom KASAM för
att uppnå och bibehålla en god hälsa (Antonovsky 2005).
Samira beskriver nedan att hunden genom sin kravlöshet blir en viktig resurs i att motverka
social utanförskap och isolering:
Och det sociala är ju att många utav våra sjuka barn får ju ett socialt utanförskap. Ja, och det
är ju tack vare att de ändrar utseende. De är inte så ofta i skolan. De kanske har slang i
näsan eller och de tappar håret och de hamnar i rullstol och då är det inte så kul för dem att
gå ut i bland andra. Men har de sällskap utav hunden så är det mycket enklare då. Är det
precis som att då ser inte de andra det här konstiga. En hund ser ju aldrig om du har en slang
i näsan eller att den inte bryr sig om det. Den är ju helt kravlös så. Och då känner ju barnet
att det är inget konstigt. Casper (hunden) tycker inte är något konstigt att gå ut med mig, så
då går jag ut med honom och sen så träffar vi ju olika saker på vägen. Det är mycket enklare
för dem när de har honom som sällskap. - Samira
54
Ovanstående citat skildrar hur barn tar mod till sig och går ut tack vare hunden. Samira
beskriver att det är vanligt att barnen får ett socialt utanförskap på grund av
utseendeförändringar som behandlingarna för med sig. Konsekvensen blir att de undviker att
gå ut då de inte vill uppfattas som konstiga. Hunden däremot varken ser eller bryr sig om
utseendeförändringarna och vi kan förstå det som att hundens kravlöshet bidrar till att stärka
barnets egenmakt. Barnet känner sig tryggare i sällskap av hunden och det blir därmed lättare
att våga ta steget att vistas bland andra. Att hundens närvaro kan förbättra socialiseringen hos
barn med cancer är något som även Mahoney et als (2024) studie bekräftar. Ett liknande
resonemang framkommer i Løkens beskrivning av empowerment utifrån en
gemenskapsaspekt (2007:157). Han menar att individen stärks av gemenskapen från andra
människor. I detta sammanhang ser vi att det är gemenskapen med hunden som stärker barnet
till att våga gå ut. Genom att barnet går ut och vistas i sociala sammanhang kan isolering och
ett socialt utanförskap undvikas, vi tänker att detta annars hade kunnat föra med sig ett stort
lidande för barnet.
6.4 Brobyggare till behandling
Flera av respondenterna beskrev att hunden kunde ha rollen som brobyggare. Bron kunde
länkas över till annan behandling samt även nå dem som inte skulle gå att nå på annat sätt
vilket beskrivs av Britta i exemplet nedan:
[ ...] Det här gör hunden, men det blir som en brobyggare till annan behandling och just att
man når de man inte når annars då - Britta
En annan funktion som brobyggare beskrivs även av Britta:
[ ...] jag tänker då när vi hade en grupp på ungdomsmottagningen, då var det jag som var
hundförare och barnmorska som och sen hade jag en kurator med och där var ju hunden
liksom som en brobyggare till en samtalsgrupp då. Och just det här att man kan fokusera på
vad hunden tycker och så. Man kan göra övningar som sen vi hade någon sån här
stoppövning man fick öva sig och säga stopp till hunden och stanna till hunden och och så
diskuterade man. Det är liksom hur är det att säga stopp till någon och hur är det om någon
55
inte lyssnar? [ ...]De sa ju sedan att de hade aldrig gått på den här gruppen. Om inte det
hade varit för att det var en hundgrupp liksom [ ...] - Britta
I andra citatet skildras hur hunden används som brobyggande till samtal inom en befintlig
samtalsgrupp. Genom att Britta använder hunden som en modell genom att läsa av hunden
och träna sig i att säga stopp till den möjliggjordes samtal om sin egen gränssättning. Vi kan
tolka det som om ungdomarna i samtalsgruppen fick möjlighet att träna på att stärka sin egen
integritet vilket genomfördes genom den beskrivna stoppövningen. Detta kan ses som ett
exempel på det som Løken (2007:159) beskriver som en viktig gränssättning i syftet att
bygga upp sitt eget revir. Gränssättning betraktas som en viktig del av empowerment och är
betydelsefullt i arbetet för att skapa en grundtrygghet för sig själv (ibid). När ungdomarna
fick träna på sin egen gränssättning genom att använda hunden som modell blev de sannolikt
bättre rustade för att klara av detta i det verkliga livet.
Att hunden kan bidra med att länka över till samt förstärka traditionell behandling är något
som även bekräftas av den tidigare forskningen. Schuck, Emmerson, Fine & Lakes (2015)
visade i sin studie att barn med ADHD diagnos som fick hundinterventioner samtidigt som de
genomgick kognitiv beteendeterapi förbättrade sina sociala färdigheter i högre grad än de
barn som enbart fick kognitiv beteendeterapi. Schuck, Emmerson, Fine & Lakes (2015)
menar att hundinterventioner kan förstärka och komplettera evidensbaserad behandling för
barn med ADHD.
6.5 Brobyggare till relationer
Hunden kunde även ha rollen som brobyggare mellan vårdpersonal, barn, familj och mellan
patienter.
[ ...] Både unga, barn och gamla. Det är någonting speciellt med relationen mellan människa
och hund rent allmänt. Om man nu gillar hundar förstås. Men man träffar inte en hund en
terapihund om man inte gillar hundar. - Bertil
Kim beskriver hur hunden underlättar i det sociala samspelet:
56
[ ...] vi har ju lite grupper och träffas man då tillsammans med hunden då blir man lite
ihopkopplade med andra i samma situation. Hade man bara satt ihop barn och sagt ok nu ska
vi träffas det hade kunnat bli jättestelt och de hade tyckt att det var superkonstigt men om
man har hunden med så blir det inte så stelt man ser de andra som pratar med hunden och så
pratar man med den och så gör de något tokigt liksom så blir det ett samtal kring hunden,
man kan liksom connecta olika barn tillsammans med hunden. [ ...] man behöver träffa folk
som är i samma situation som en själv men det är inte så lätt att bara sätta ihop barn och
säga att de ska börja prata, där är hunden en bra nyckel [ ...] - Kim
Kim beskriver fler aspekter i relationsskapandet där hunden har en viktig roll:
[ ...] Jag tycker också att den relationen som jag får med familjerna och barnen framförallt
barnen, den sträckan blir ju mycket kortare när hunden är med. Att lära känna varandra går
fortare. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är som gör att det går snabbare, jag vet
inte om det är för att man lämnar det här sjukvårds.. att det inte är så sjukvårdigt när man
träffar hunden. Man kan ha samtal där det på något sätt blir en annan situation för barnet än
när man står där med sina vita kläder inne på rummet och pratar jämfört när man har
hunden bredvid sig och gör något roligt samtidigt. Man kanske spelar spel eller gör något
annat så får man en annan relation, det går fortare till att de litar på en. Det går snabbare
när man har hunden med - Kim
Ovanstående två citat skildrar att hundinterventioner passar alla åldrar, relationsbyggandet
går fortare och grupper sammanförs genom hundens närvaro. Hunden fungerar som en
“nyckel” i relationsskapandet mellan barnen, det blir naturligare att träffas och hitta
samtalsämnen kring hunden. Barnen får träffa andra barn i samma situation genom hunden.
Kim upplever även att relationsskapandet går snabbare, men kan inte förklara hur det
kommer sig. Detta är även något som bekräftas av den tidigare forskningen, där Rodriguez et
al (2022) kommer fram till att hundarna stödjer relationsbyggande med personalen och
mellan patienter. Där framkommer det att relationen skapas direkt, till skillnad från relationen
mellan personal och patient som måste byggas upp under en viss tid. I likhet med Rodriguez
et al (2022) såg även Berry et al (2013) i sina studier att barn med autism blev mer benägna
att prata när hunden var närvarande samt att deras aggressiva beteende minskade. Berry et al
(2013) beskriver hundarnas funktion som en känslomässig brygga och en social katalysator.
Beskrivningen av hundens funktion som en social katalysator känns igen i det andra citatet
57
där Kim skildrar att man kan “connecta olika barn tillsammans med hunden”. Utan hunden
hade det blivit en stel stämning och svårt att få till ett samtal. Med hjälp av hunden blir det
däremot möjligt att hitta samtalsämnen som lägger grund för en social gemenskap.
Enligt Antonovsky (2005) är ett stödjande nätverk något som är gynnsamt för patientens
hanterbarhet. Som vi ser i beskrivningarna ovan underlättar hundens närvaro i
relationsskapandet för barnen när det gäller många olika sorters relationer. Vi ser detta som
att hundens medverkan underlättar för barnen i att hantera sin situation vilket stärker deras
KASAM.
En annan innebörd som kan kopplas till beskrivningen av det som beskrivs i det tredje citatet
kring att det inte blir så “sjukvårdigt” när hunden är med är aspekten kring makt och
maktutjämning. Kim skildrar att det blir en annan situation när hen står inne på rummet och
pratar i sina vita kläder jämförelsevis med när hunden är med och de gör något roligt
tillsammans. Vi förstår det som att samtalet i sjukvårdskläder signalerar en maktposition i
förhållande till barnet. Kim representerar i detta fall en person i maktposition och är därmed
bärare av både strukturmakt och diskursiv makt. Rønning (2007:34) beskriver strukturmakt
som en form av makt som utövas genom fysiska strukturer och rutiner. Vi kan se att
vårdsituationen genomsyras av strukturmakt genom sin uppbyggnad vilket innefattar den
faktiska sjukhusmiljön med väntrum, undersökningsrum med mera. När det kommer till
rutiner så har vårdprocessen sina särskilda rutiner med besökstider, ronder med mera genom
vilka strukturmakten utövas. Den diskursiva makten som enligt Rønning (2007:34f) handlar
om makten att få sin uppfattning att bli den rådande återfinns bland annat i sjukvårdens
diagnossystem vilket definierar barnets sjukdom. Den diskursiva makten uttrycks bland annat
i det medicinska språket. Vi kan tänka oss att den diskursiva makten blir påtaglig i det Kim
beskriver som “när man står där i sina vita kläder inne på rummet och pratar”. I detta
sammanhang är det sannolikt att ett medicinskt språk är framträdande och de vita kläderna
blir en symbol för denna expertkunskap. När Kim däremot lämnar det “sjukvårdiga” och
istället tar med hunden och gör något roligt tillsammans med barnet förstår vi att en
maktutjämning kan ske. Detta blir möjligt utifrån att spelet eller leken inbjuder till en
horisontell relation där Kim och barnet deltar på lika villkor. Utöver detta tänker vi att göra
något roligt tillsammans är stärkande för arbetsalliansen vilken enligt Dennhag är en viktig
förutsättning för att maktutjämning skall kunna äga rum (2017:112)
58
6.6 Välbefinnande
Samtliga respondenter beskriver hur hunden bidrar till välbefinnande på olika sätt såsom
psykosocialt och fysiskt.
Detta framgår av följande exempel:
Det är också glädje i dem, specifikt just med hundterapi att de känner att de blir lite mer
närhet än de andra komplementära terapier som man använder. Det blir mer personligt på
något vis tror jag, jag vet inte om det är så men det blir mycket närhet, kramar, gos och
omtankar. Juste, blandat med det roliga och det tror jag det kan det säkert vara, men det blir
inte samma närhet med clownerna och musikterapin och såna saker kan jag ju kan jag tänka
mig. Jag vet inte om det är så, men jag kan tänka mig det. - Samira
I citatet ovan beskriver Samira hur kontakten med hunden bidrar till närhet och glädje. Vår
tolkning är att både närhet och glädje kan betraktas som friskfaktorer för individen.
Antonovsky (2005:21-56) menar att det är viktigt att fokusera på friskfaktorer som främjar
hälsa, då detta i förlängningen gör oss mer uthålliga mot olika påfrestningar såsom sjukdom.
Samira beskriver att hundinterventionen bidrar till ökad fysisk närhet såsom gos och kramar,
vilket andra komplementära behandlingar som till exempel clownterapi inte gör på samma
sätt. Komplementära behandlingar är något som tas upp av Lindström Nilsson et al (2019).
De beskriver att komplementära behandlingar kan vara hjälpsamma för många barn, men en
del barn upplever att clownerna är obehagliga.
En annan aspekt som kan härledas till Samiras beskrivning av att hundterapin innehåller
mycket närhet, kramar, gos och omtankar kan kopplas till det som Dennhag (2017:118)
belyser som empati och medveten närvaro. Vi kan tänka oss att barnen som får bekräftelse
genom hundens fysiska närhet upplever känslan av medveten närvaro och empati vilka båda
är viktiga för att stärka arbetsalliansen (ibid). Hundens närhet kan förstås som en form av
validering genom handling (Dennhag 2017:120f). I slutänden kan den förstärkta alliansen och
processen i detta leda till att en maktutjämning kan ske.
Britta, Samira och Bertil belyser den fysiska aspekten av välbefinnande som hunden bidrar
med till barnen:
59
[ ...] men där finns det ju forskning att det ökar också på oxytocinnivå [ ...] Men det här är
lugn och ro systemet i personens kropp, vilket gör att de blir sen tillgängliga för att göra
andra saker då. -Britta
Fler exempel som har med oxytocinet att göra:
[ ...] det är ju lugnet framförallt och där finns det ju så mycket forskning på att man vet ju att
man avsöndrar det här också ur oxytocin. När man klappar djur överlag och mår bra och det
gäller ju även hundens lugn också. Det är ju jätteviktigt att hunden också trivs med sitt arbete
nu [ ...]- Samira
Här beskrivs samma sak fast med andra ord:
Att bara klappa en hund frisätter ju de här må bra hormonerna [ ...] - Bertil
Välbefinnandet som hunden bidrar med beskrivs också utifrån en fysisk aspekt. Alla tre
respondenter beskriver att det sker en ökning av oxytocinnivåer genom att klappa och vara
fysiskt nära en hund. De hänvisar också till forskning som bekräftar detta samband. Vi tänker
att stressreducering och en ökad känsla av lugn och ro bidrar till ett ökat välbefinnande i allra
högsta grad. En lugn och avstressad person har bättre förutsättningar att ta till sig information
(begriplighet), hantera olika livssituationer (hanterbarhet) samt känna motivation och
engagemang (meningsfullhet). Med andra ord möjliggörs alla delar inom KASAM i högre
grad då individen stressnivåer är låga (Antonovsky 2005: 21-56).
Uttalandena om en ökning av oxytocin i samband med hundterapi kan kopplas till Feng et als
(2021) forskning som fokuserar på de fysiska effekterna av hundterapi till sjukvårdade barn
och tonåringar. De fann att gruppen hade lägre smärtnivå och lägre systoliskt blodtryck än
kontrollgruppen. Att oxytocin ökar i samband med hundterapi är något som bekräftas i
Denzer-Weiler & Hrehas (2018) forskning. De framhåller att hundterapi minskar nivåerna av
stresshormoner, vilket beror på att en ökad frisättning av oxytocin i kroppen. Det är denna
ökade mängd av oxytocin som bidrar till de positiva fysiska förändringar såsom lägre puls
och blodtryck hos de patienter som tar del av hundterapi.
60
6.7 Utmaningar
I intervjuerna framkommer olika begränsningar i arbetet med hundinterventioner. Två av dem
handlar om kultur och hundrädsla:
[ ...] Sen finns det ju de som har hundrädsla eller av kulturella skäl, liksom inte så att det är
klart att för att jag älskar hundar så gör ju inte alla det - Britta
Samira belyser kulturella aspekter i synen på hundar:
Många utländska föräldrar som inte har samma kultur som vi har i Sverige använder ju inte
sina hundar på samma sätt. I många länder, muslimska länder, bland annat där hundar är
väldigt orena. - Samira
Anna berättar om hur hon arbetar vid allergi och rädsla:
Där har jag lite information med mig om hur vi jobbar lite kring allergi, rädsla [ ...] Men jag är noga
med att alltid, oavsett var jag jobbar så kommer jag alltid ut en gång själv utan hundarna innan vi
påbörjar någonting. - Anna
I första och andra citatet beskriver Britta och Samira hur hundinterventioner inte passar för
alla. I vissa fall när det gäller kulturella skäl bör man inte genomföra hundinterventioner alls,
medan i andra fall kan det räcka att göra en anpassning av insatsen likt det som Anna
beskriver. Anna berättar att hon åker ut till patienten utan att ha hundarna med sig vid första
tillfället. Vi tolkar det som att syftet med detta är att anpassa hundmötet efter patientens
behov. Hundrädsla är något som också belyses i den tidigare forskning. I Lindström Nilsson
et als (2023) studie ansåg ett flertal föräldrar att deras barn led av hundrädsla, även dessa barn
nådde till ett fördjupat samspel i interaktion med hunden.
Samira beskriver i citatet nedan en annan begränsning som har med hygien att göra:
[ ...] Det är svårt om de har stora öppna sår, till exempel då. Det skulle nog inte fungera så
bra. För man kan aldrig vara nog försiktig med att det inte ska bli infektioner och såna saker,
men däremot omlagda sår är ju inga större problem [ ...] - Samira
61
Ovanstående restriktion med öppna sår är något som även beskrivs i den tidigare forskningen.
Lindström Nilsson et al (2019) tillät inte att barn med vissa medicinska tillstånd som
exempelvis resistenta bakterier och öppna sår att delta i hundinterventioner. Detta för att
säkerställa en trygg och säker vård.
Samtliga respondenterna uppger att de ser politiska, ekonomiska och organisatoriska
begränsningar i arbetet med hundinterventioner. Här presenteras citat från Bertil och Kim
som handlar om den ekonomiska aspekten:
[ ...]Men det är klart att ekonomin är ansträngd. Framför allt nu är det både för kommuner
och landsting ansträngd [ ...] - Bertil
Kim talar om utbildningskostnaden för en vårdhund:
Utbildningen kostar ja, och den får man betala själv, i alla fall har vi fått göra det. För det är
ju inget som regionen har råd med. - Kim
En aspekt som sticker ut inom ramen för detta tema är frågan om lokaler:
Det är klart att det är organisatoriskt det här vilka lokaler som finns tillgängliga och det är
inte alltid lätt att få de att förstå högst upp i ledningen syftet att komma med hunden. Det är
inte så att de tycker att det står högre upp än något annat. Jag tror också att det är jätteviktigt
att man har en chef som är drivande i det
[ ...]-Kim
Andra viktiga delar är betydelsen av att ha en engagerad och drivande chef:
[ ...] för annars hade det varit jättesvårt, jag tror att det hade varit supersvårt att komma till
ett barnsjukhus utan att ha en chef som pratar gott om det och som driver det uppåt faktiskt,
för det är fortfarande så att det inte är så vanligt att man har hundar som kommer så inom
barnsjukvården [ ...] -Kim
Bertil ger sin syn på vikten av chefens inställning:
[ ...] som det är nu så hänger det ju på att den som är chef är intresserad av hundar. Annars blir det
liksom ingenting. Då faller det på något sätt. Och att man också är en problemlösare. Men att man
62
tycker att det här är så pass viktigt så att det här måste vi lösa så att vi kan ta in hunden här [ ...]-
Bertil
Vi tolkar respondenternas citat ovan som ett uttryck för det som inom empowerment beskrivs
som politisk vakenhet. Detta är en viktig egenskap hos professionella som arbetar med
empowerment och innebär att som professionell engagera sig i den organisatoriska och
politiska aspekten av arbetet (Askheim & Starrin 2007:213). Bertil och Kim beskriver den
ekonomiska aspekten i arbetet som ytterst har med politiska prioriteringar att göra. Frågan om
lokaler och att ha en drivande chef som ser vikten av hundinterventioner är andra
organisatoriska förutsättningar som de tar upp.
Samira lyfter fram att hunden inte får komma in på sjukhus av hygieniska skäl, vilket får
konsekvens att alla barn som skulle vilja träffa hunden inte kan träffa hunden. Samira
beskriver även att ett hundrum skulle underlätta för de sängliggandes barnen att ta del av
hundinterventionen:
[ ...] nu är det ju så här att Casper (hunden) får ju inte komma in på sjukhuset och det är ju
jättejobbigt för att de barnen som är inneliggande ska ju också... Man vill ju aldrig att
exkludera några barn och det är ju en utmaning i sig - Samira
Samira lyfter fram betydelsen av ett hundrum:
[ ...] men ett hundterapi rum där patienterna kunde få komma till, det skulle ju underlätta
otroligt mycket för alla sängliggande barn som också ville träffa hund som kanske inte klarar
av det de kanske kopplade till för många apparater så att de inte kan vara ute till exempel. -
Samira
Vi ser i citat ovan att Samira lyfter fram orättvisor som hon ser i arbetets strukturella
utformning. Samira beskriver hur detta medför konsekvenser för barnen på sjukhuset. Den
solidariska medvetenheten beskrivs av Askheim & Starrin (2007:206ff) och innebär att man
är solidarisk, stå upp för patienterna och påpeka orättvisor. Vi ser det som en solidarisk
handling att Samira betonar att hon inte vill exkludera något barn. Dessutom ger hon förslag
på hur arbetet kan organiseras för att en större jämlikhet i vården skulle kunna uppnås.
63
6.8 Slutsatser
Vi har kommit fram till att studien visar att vårdhundsförarna anser utifrån sin erfarenhet att
hundinterventioner är gynnsamt både för sjuka barn och för barn med NPF. I vår
undersökning framkom att samtliga respondenter anser att hundinterventioner är en gynnsam
behandlingsmetod. De upplever att hundinterventioner ökar välbefinnandet, ger avledning,
underlättar i relationsbyggandet samt bidrar till kravlöshet vilket ökar barnens egenmakt.
Dessutom kan hundinterventioner fungera som maktutjämning och bidra till delaktighet för
barnen. Något som särskiljde målgrupperna åt var att respondenterna betonade hundens
bidragande till social träning och anpassning i sociala miljöer i något högre grad när det
gällde barn med NPF jämfört med de sjuka barnen. I övrigt gäller de gynnsamma effekterna
som beskrivs ovan båda målgrupperna.
Trots olika erfarenhet och arbetssätt var respondenterna samstämmiga i att lyfta fram
salutogena faktorer som hundarna bidrog med. Faktorer som lyftes fram var att hunden
bidrog till hjälp att skifta fokus i svåra situationer vilket stärkte barnens egenmakt. Hundens
närvaro fungerade också maktutjämnande vilket främjade barnens delaktighet i behandlingen.
Vidare fungerade hunden som brobyggare och underlättade till exempel i att skapa kontakter
mellan barn, vårdpersonal och föräldrar. Studien visade också att hunden ökade det fysiska
och psykosociala välbefinnandet för barnen.
Resultatet visar också att vårdhundsförarna har en medvetenhet om att arbetet med
hundinterventioner har sina utmaningar och inte passar för alla som exempelvis personer
med hundallergi och hundrädsla. Arbetet med hundinterventioner styrs i stor utsträckning av
strukturella faktorer vilket påverkar vilka barn som erbjuds insatsen. När de strukturella
faktorerna blir det som styr framför barnens behov kan det uppstå ojämlikhet vilket får
följden att en jämlik vård inte erbjuds till alla barn. Barns rätt till bästa möjliga hälsa enligt
Barnkonventionen (SFS:2018:1197) uppfylls inte och en god möjlighet till att stärka barns
delaktighet som både HSL (SFS:2017:30) och PL (SFS:2014:821) betonar riskerar att
försvagas.
7. Slutdiskussion
Syftet med studien var att undersöka vårdhundsförarnas utsagor av sina erfarenheter kring
hundinterventioner i arbetet med sjuka barn och barn med neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning. I detta låg fokus på att utforska hur vårdhundsförarna ansåg att hundens
64
närvaro påverkade barnens välbefinnande och delaktighet. Den insamlade empirin har
analyserats genom det salutogena perspektivet och Empowerment samt begreppen
hanterbarhet, begriplighet, meningsfullhet, makt och maktutjämning. Analyseringen har även
genomförts med stöd av tidigare forskning.
I denna del följer en diskussion med utgångspunkt i studiens resultat, analys samt tidigare
forskning. Studiens övergripande huvudfynd har sammanfattats i fem olika teman som är
fokusskifte, kravlöshet, brobyggare till behandling och i relationer, välbefinnande samt
utmaningar vilka knyter an till studiens frågeställningar och syftet. Diskussionen är
strukturerad efter syftet och frågeställningarna. Avsnittet avslutas med förslag på
utvecklingsarbete och vidare forskning.
I vår undersökning framkom att samtliga respondenter anser att hundinterventioner är en
gynnsam behandlingsmetod. En styrka som framkommer är att den passar många olika
målgrupper i varierande åldrar och med olika former av sjukdom, ohälsa och NPF. Detta
resultat ligger i linje med tidigare forskning där till exempel Feng et al. (2021) beskriver att
sjukvårdande barn och tonåringar som fick djurterapi hade mindre smärta och lägre systoliskt
blodtryck i jämförelse med kontrollgruppen. Mahoney et al. (2024) beskriver att
hundinterventioner kan lindra symtom på ångest, smärta och sorg likväl som att förbättra
kommunikation och socialisering hos barn som behandlas för cancer. Det ökade
välbefinnandet visade sig hos både barn och deras föräldrar. Samtidigt finns det en rad
begränsningar såsom allergi, hundrädsla, kulturella och praktiska faktorer med metoden som
är viktiga att ta hänsyn till innan den implementeras. När det gäller barn med NPF visar det
både enligt Berry et al. (2013) och Marszalek, Kasperczyk & Walaszek (2022) att
hundinterventioner bidrar till ökade sociala förmågor och minskad aggressivt beteende.
Hundinterventionernas betydelse i social träning och anpassning i sociala miljöer för barn
med NPF var något som även deltagarna i vår studie belyste.
Hundens roll i att gynna kravlöshet hos barnen ser vi som ett viktigt fynd i det
hälsofrämjande arbetet för barnen. I analysen ser vi att kravlösheten kan kopplas till
maktutjämning vilket är ett viktigt begrepp inom empowerment och fördelaktigt för barnens
delaktighet. Delaktighetsperspektivet är som tidigare nämnts centralt för att uppnå en jämlik
och god hälso- och sjukvård. Rollen som brobyggare både i förhållande till annan behandling
65
samt till personal och medpatienter är intressant utifrån att goda relationer både underlättar i
behandlingsrelationen och stärker välbefinnandet utifrån KASAM.
Samtliga respondenter uppgav att arbetet med hundinterventioner bidrog till glädje för dem
själva. Detta är något som även beskrivs i den tidigare forskningen där bland annat
Rodriguez, Bibblo & O’Haire (2022) belyser hur vårdhundarna bidrog till ett ökat
välbefinnande och en känsla av meningsfullhet för personalen. Enligt vår mening är detta en
viktig aspekt utifrån att kunna stärka KASAM för barnen. Vår uppfattning är att detta kan
bidra till en positiv synergieffekt på så sätt att personalens ökade KASAM genomsyrar hälso-
och sjukvårdens arbete och även överförs till barnen vilket i sin tur påverkar dem positivt.
Om personalen känner harmoni och tillfredsställelse på arbetet kommer barnen märka av den
goda stämningen som råder och det kommer sannolikt att påverka deras känslotillstånd på ett
fördelaktigt sätt.
Majoriteten av respondenterna beskrev fokusskifte som en viktig del av det som hunden
kunde bidra med i arbetet med sjuka barn och barn med NPF. Inom detta tema återfanns
många olika aspekter och avledningen kunde handla om faktorer som aptitlöshet, smärta,
rädsla, sociala träning mm. Något ytterligare som fokusskiftet bidrog med var att barnens
handlingsutrymme och egenmakt stärktes. Detta blev möjligt genom att barnen fick vara
aktiva i samspelet med hunden och kunde på detta sätt gå från en passiv roll till att bli en
aktiv deltagare i sin egen behandling.
Fyndet med fokusskifte och kopplingen till delaktighet ser vi som mycket intressant. Detta
med tanke på det faktum att barns möjligheter till delaktighet inom den svenska sjukvården är
begränsad och att barnsjukvården dessutom tenderar att inte tillvarata barnens bästa i
tillräckligt hög grad i beslut som rör dem inom en hälso- och sjukvårdskontext (Lindström
Nilsson et al 2023, Nordlind et al 2021). Utöver detta råder det osäkerhet inom hälso- och
sjukvården angående hur vårdpersonalen metodmässigt kan arbeta för att involvera barnen i
sin egen vårdprocess (Quaye et al 2019). När det gäller samhällets stöd till barn med NPF
visar Barnombudsmannens rapport (2016) att även denna målgrupp upplever brister i
delaktighet och information i angelägenheter som berör deras liv.
66
Dessa förhållanden är enligt vår mening något som bör tas på stort allvar och ett
förbättringsarbete är nödvändigt. Ambitionen att beakta barnens bästa och delaktighet inom
hälso- och sjukvården kan vi se finns både i patientlagen och hälso- och sjukvårdslagen.
Barnperspektivet inom hälso- och sjukvården förstärktes ytterligare i samband med att
barnkonventionen antogs som svensk lag. Trots det starka lagstödet avspeglas inte barns
delaktighet i det dagliga arbetet inom hälso- och sjukvården i tillräckligt hög grad. Vår
reflektion är att det verkar finnas ett arbete att göra för att verklighetsanpassa lagstiftarens
ambition. I detta sammanhang är det viktigt att lyfta fram gynnsamma arbetsmetoder vilket
forskningen visar att hundinterventioner är ett exempel på.
Som tidigare har nämnts finns det barnombud kopplat till många avdelningar inom hälso- och
sjukvården som har fokus på barnperspektivet och bevakar barns rättigheter (Västra
Götalandsregionen 2023). Vårt förslag är att se över funktionen med barnombud för att ta
reda på om metodutveckling kring barns delaktighet kan innefattas inom ramen för
barnombudets uppdrag. Om detta skulle vara möjligt hade arbetet med hundinterventioner
kunnat vara en del av delaktighetsarbetet. Arbetet med hundinterventioner skulle kunna
erbjudas i fall där det anses passande utifrån det enskilda barnets behov. Med andra ord skulle
det vara barnets behov som styr i bedömning av vilka barn som får ta del av
hundinterventioner. En sådant bedömningsförfarande skulle enligt vår mening öka
förutsättningarna för jämlik vård. Som det ser ut idag är tillgången till hundinterventioner i
hög grad personligt avhängig och det är avgörande om chefen är positivt inställd till arbete
med hund samt om det råkar finnas vårdpersonal med dubbelkompetens som vårdhundsförare
som är kopplad till just den avdelningen eller mottagningen där barnet erbjuds vård. En annan
möjlighet till att som barn komma i kontakt med hundinterventioner är att anlita ett privat
vårdhundsteam likt några av dem som är inkluderade i vår studie. Detta är inte en möjlighet
som alla familjer har vilket inte heller bidrar till jämlikhet för de berörda barnen. Om
funktionen med barnombud utvecklades till att inkludera metodstöd kring barns delaktighet
där hundinterventioner är en del skulle förutsättningarna för barns delaktighet och en jämlik
vård öka.
Vi reflekterar över att hälso-och sjukvårdskuratorer har en helhetssyn på patientens situation
utifrån sin psykosociala kompetens. Detta utgör enligt vår mening en god förutsättning för att
synliggöra barn som skulle kunna vara behjälpta av insatser med hundinterventioner samt att
länka över till insatsen.
67
7.1 Förslag på vidare forskning
I vår studie har vi endast sett ett fåtal studier där barnen tillfrågats och detta är något som
bekräftas av Lindström Nilsson et al. (2019). Vi föreslår därför fler studier där barnen själva
tillfrågas om sina upplevelser av hundinterventioner. Det hade varit intressant att fokusera på
just delaktighetsaspekten inom ramen för dessa studier, då har vi sett delaktighetsaspekten är
ett utvecklingsområde. Det har framkommit i vårt resultat att endast ett fåtal barn kan
erbjudas hundinterventioner på grund av ekonomiska och organisatoriska förutsättningar.
Utifrån detta är det viktigt att veta för vilka målgrupper hundinterventioner är som mest
verksam.
Enligt Lindström Nilsson et al (2019) är det nödvändigt med longitudinella studier för att
undersöka de långsiktiga effekterna av hundinterventioner till barn. Det är också viktigt att
utforska interaktionen mellan barn och djur samt identifiera de barn som allra bäst skulle vara
hjälpta av hundinterventioner då detta inte kan erbjudas till alla barn. Vidare finns det behov
av att undersöka risker såsom allergier och bakteriell överföring. Ytterligare studier för att ta
reda på ifall hundinterventioner kan vara skadligt eller oroande för barn behövs också (ibid).
Vi instämmer med Lindström Nilsson et al (2019) i deras förslag på vidare forskning.
68
8. Referenslista
8.1 Artiklar
Braun, V. & Clarke, V. (2006) Using thematic analysis in psychology. Qualitative research in
psychology, 3(2), S. 77–101.
Berry, A., Borgi, M., Francia, N., Alleva, E., Cirulli, F (2013) Use of Assistance and Therapy
Dogs for Children with Autism Spectrum Disorders: A Critical Review of the Current
Evidence, The Journal of Alternative and Complementary medicine, 19(2). S. 398-408.
https://doi.org/10.1089/acm.2011.0835
Denzer-Weiler, C. & Hreha, K. (2018). The use of animal-assisted therapy in combination
with physical therapy in an inpatient rehabilitation facility: A case report. Complementary
therapies in clinical practice, 32, S. 139–144. doi:10.1016/j.ctcp.2018.06.007    
Feng, Y., Lin.,Y., Zhang,N., Jiang,X. & Zhang, L (2021). Effects of Animal-Assisted Therapy
on Hospitalized Children and Teenagers: A Systematic Review and MetaAnalysis. Journal of
Pediatric Nursery 60, s. 11-23. https://doi.org/10.1016/j.pedn.2021.01.020.
Gagnon, J.,Bouchard,F., Landry, M., Belles-Isles,M., Fortier,M. & Fillion, L (2014).
Implementing a hospital-based animal therapy program for children with cancer: a
descriptive study. Canadian oncology nursing journal. 14(4), s.217-222. doi:
10.5737/1181912x144217222.
Hinic, K., Kowalski Ortu, M., Holtzman,K. & Mobus,K (2019). The Effect of a Pet Therapy
and Comparison Intervention on Anxiety in Hospitalized Children. Journal of Pediatric
Nursing 46, s.55-61. https://doi.org/10.1016/j.pedn.2019.03.003.
69
Lindström Nilsson, M., Engvall, G., Enskär, K., Edner, A., Funkqvist, E. (2023) Children's
interaction with a dog when having Animal Assisted Activity in paediatric hospital care,
Complementary Therapies in Clinical Practice 53, s.101807.
DOI:10.1016/j.ctcp.2023.101807.
Lindström Nilsson, M., Funkqvist, E., Edner, A., Engvall, G. (2019) Children report positive
experiences of animal assisted therapy in paediatric hospital care, Acta Paediatrica. 109 (5),
s.1049-1056. DOI:10.1111/apa.15047.
Mahoney Byrd,A., Akard Foster, T., A. Cowfer, B., S. Dietrich, Mary., L.Newton, J & Jo
Glimer, M. (2024). Impact of Animal-Assisted Interaction on anxiety in Children With
Advanced Cancer and Their Caregivers, Journal of Palliative Medicine, 27(1), s. 75-82.
https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.1089/jpm.2023.0091.
Marszalek, A., Kasperczyk, T. Walaszek, R., (2022) Dog Therapy in Supporting the
Rehabilitation Process of Children with Autism, Medical Rehabilitation, 26 (3): s. 58-63
DOI: 10.5604/01.3001.0015.8748
Nieforth, L., Guerin, N., Stehli, A., Schuck, S., Yi, K., O´Haire, M (2024)
Observation of human-animal interaction for research (OHAIRE) behavior coding in a
randomized control trial of children with attention-deficit hyperactivity disorder (ADHD) and
a canine-assisted intervention, Frontiers in Psychiatry, 15 s.1327380-1327380.
doi: 10.3389/fpsyt.2024.1327380. eCollection 2024.
Nordlind, A., Sundqvist, A., Anderzén-Carlsson, A., Almblad, A., Ängeby, K (2022). How
paediatric departments in Sweden facilitate giving children a voice on their experiences of
70
healthcare: A cross-sectional study, Health Expectations, 25(1): s.384–393.
doi:10.1111/hex.13396
Quaye, A., Coyne, I., Söderbäck, M., & Kristensson Hallström, I. (2019). Children's active
participation in decision-making processes during hospitalisation: An observational study.
Journal of Clinical Nursing, (28), s. 4525-4537. https://doi.org/10.1111/jocn.15042
Rappaport, J. (1987). Terms of empowerment/exemplars of prevention: Toward a theory for
community psychology: American journal of community psychology, 1987-04, Vol.15 (2),
s.121-148 DOI: 10.1007/BF00919275
Reddekopp, J., Dell, C.A., Rohr, B., Fornssler, B., Gibson, M., Carey, B & Stempien, J
(2020). Patient Opinion of Visiting Therapy Dogs in a Hospital Emergency Department:
International journal of environmental research and public health, 17(8), s. 2968-2968. DOI:
10.3390/ijerph17082968.
Rodriguez, B., Bibblo, J. & O’Haire, M (2022). Perspectives on facility dogs from pediatric
hospital personnel: A qualitative content analysis of patient, family, and staff outcomes.
Complementary therapies in clinical practice, 46, s.101534. DOI:
10.1016/j.ctcp.2022.101534.
Schuck, S., Emmerson, N., Fine, A., Lakes, K., Canine-Assisted Therapy for Children With
ADHD: Preliminary Findings From The Positive Assertive Cooperative Kids Study. Journal
of Attention Disorders, s. 125-137 doi: 10.1177/1087054713502080
71
8.2 Litteratur
Ahrne, G. & Eriksson-Zetterquist, U. (2022). Kvalitativa metoder i samhällsvetenskapen: I
Ahrne, G. & Svensson, P. (red.) Handbok i kvalitativa metoder. Tredje upplagan. Stockholm:
Liber ss. 7-15.
Alvehus, J. (2018). Problemformulering. Lund: Studentlitteratur.
Alvinius, A., Borglund,A. & Larsson. G (2023). Tematisk analys: din handbok till
fascinerande vetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Antonovsky, A. (2005) Hälsans mysterium. Andra upplagan. Stockholm: Natur och Kultur.
Askheim, O. (2007) Empowerment- olika infallsvinklar. I Askheim, O. & Starrin, B. (red)
Empowerment i teori och praktik, Malmö: Gleerups ss 18-32.
Askheim, O. & Starrin, B. (2007) Utmaningar inom socialt arbete. I Askheim, O. & Starrin,
B.(red) Empowerment i teori och praktik, Malmö: Gleerups ss 206-217
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Tredje upplagan. Stockholm: Liber.
Dennhag, I. (2017). Makt och psykoterapi. Stockholm: Natur & Kultur.
Eldén, S. (2020). Forskningsetik - vägval i samhällsvetenskapliga studier. Lund:
Studentlitteratur.
Friberg, B. (2017). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys i kvalitativ
forskning. I Friberg, B. Dags för uppsats - vägledning för litteraturbaserade
examensarbeten. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur.
Hallström, I (2015). Forskning med barn. I Hallström, I. & Lindberg, T. Pediatrisk
omvårdnad. Andra upplaga. Stockholm: Liber. ss.19-41.
72
Langelius-Eklöf, A., Sundberg, K., (2019) Känsla av sammanhang. I Edberg, A. & Wijk, H.
(red.) (2019). Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa . Tredje upplagan Lund:
Studentlitteratur. ss.49-63.
Lerner, H (2014). De första exemplen på djurassisterad terapi. I Silfverberg, G. & Lerner, H.
(2014). Hästen, hunden och den mänskliga hälsan: vård, behandling och terapi. Stockholm:
Nordstedts Juridik. ss. 41-52.
Lerner, H (2014). Risker för djur och risker för människor. I Silfverberg, G. & Lerner, H.
(2014). Hästen, hunden och den mänskliga hälsan: vård, behandling och terapi. Stockholm:
Nordstedts Juridik. ss. 165-173.
Lundin, A, Benkel, I, Johansson, B, De Neergaard, G & Öhrling, C (2019) Kurator inom
hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur.
Løken, K (2007). Svaga röster ska också höras- brukarmedverkan inom den psykiska hälso-
och sjukvården. I Askheim. O. & Starrin. B. (red) Empowerment i teori och praktik, Malmö:
Gleerups ss 153-167.
Rennstam, J & Wästerfors, D (2022). Att analysera kvalitativt material. I Ahrne, G. &
Svensson, P. (red.) Handbok i kvalitativa metoder. Tredje upplagan. Stockholm: Liber.
ss.244-268.
Rønning, R (2007) Brukarmedverkan och empowerment - gammalt vin i nya flaskor? I
Askheim. O. & Starrin. B. (red) Empowerment i teori och praktik, Malmö: Gleerups ss 33-47
Starrin, B. (2007) Empowerment som förhållningssätt- kan vi lära oss något av Pippi
Långstrump? I Askheim, O. & Starrin, B. (red.) Empowerment i teori och praktik Malmö:
Gleerups ss 62-75.
Tengqvist, A. (2007) Att begränsa eller skapa möjligheter- om centrala förhållningssätt i
empowermentarbete. I Askheim, O. & Starrin, B. (red) Empowerment i teori och praktik
Malmö: Gleerups ss 76-89.
Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. Fjärde upplagan. Lund: Studentlitteratur.
73
8.3 Internetkällor
Barnombudsmannen (2016). Respekt - Barn med funktionsnedsättning om samhällets stöd.
Stockholm: Barnombudsmannen.
(https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument/publikationer/respekt-2016.pdf).
Hämtat: 2024-05-27.
Cancerfonden (2023). Om cancer - cancersjukdomar - cancer hos barn.
(https://www.cancerfonden.se/om-cancer/cancersjukdomar/cancer-hos-barn). Hämtat:
2024-04-04.
FN-förbundet (u.å). Så skyddar FN de mänskliga rättigheterna.
(https://fn.se/vi-gor/vi-utbildar-och-informerar/fn-info/vad-gor-fn/fns-arbete-med-manskliga-
rattigheter/sa-skyddar-fn-de-manskliga-rattigheterna/) Hämtat: 2024-05-28.
Kunskapsguiden (2020). Om barnets bästa och rätt till delaktighet.
(https://kunskapsguiden.se/omraden-och-teman/barn-och-unga/barnets-basta-och-ratt-till-dela
ktighet/om-barnets-basta-och-ratt-till-delaktighet/) Hämtat: 2024-04-04.
Riksförbundet Attention (2018). Vad är NPF - En skrift om neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar, som ADHD,ASD, Tourettes syndrom och tal- och språkstörning
(https://attention.se/wp-content/uploads/2021/05/attention_skrift_vad_ar_npf.pdf) Hämtat:
2024-05-20.
Sjukhushund (2023). Certifierad sjukhushund. (https://sjukhushund.se/certifiering/) .Hämtat:
2024-05-26.
Skolverket (2023). Skolutveckling - att göra extra anpassningar och ge särskilt stöd i
grundskole- och gymnasieutbildning.
(https://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/att-gor
a-extra-anpassningar-och-ge-sarskilt-stod-i-grundskole--och-gymnasieutbildning). Hämtat:
2024-05-28.
74
Specialpedagogiska skolmyndigheten (2024). Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,
NPF.(https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/neuropsykiatriska-funktionsnedsattningar-
npf/) Hämtat: 2024-04-04.
Specialpedagogiska skolmyndigheten (2023). Funktionsnedsättning - rörelsenedsättning.
(https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/rorelsenedsattning/) Hämtat: 2024-04-04.
Socialstyrelsen (2014). Hundar i vård och omsorg - vägledning till gällande regelverk
(https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/vagledning/2
014-8-7.pdf) Hämtat: 2024-04-25.
Socialstyrelsen (2024). Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning
(https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2024-
3-8994.pdf) Hämtat: 2024-04-04.
Sveriges Kommuner och Regioner (2024). Personcentrerat förhållningssätt.
(https://skr.se/skr/halsasjukvard/utvecklingavverksamhet/naravard/personcentreratforhallning
ssatt.16029.html)Hämtat 2024-03-19.
Unicef (u.a). Barnkonventionen. (https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten) Hämtat:
2024-03-19.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig
forskning.(https://www.vr.se/download/18.68c009f71769c7698a41df/1610103120390/Forskn
ingsetiska_principer_VR_2002.pdf). Hämtat: 2024-04-29.
Västra Götalandsregionen - Habilitering & Hälsa (2021). Funktionsnedsättning -
Rörelsenedsättning.(https://www.vgregion.se/f/habilitering-och-halsa/patient/funktionsnedsatt
ningar/rorelsenedsattning/). Hämtat: 2024-04-04.
Västra Götalandsregionen (2023). Genomförande av barnkonventionen i VGR.
(https://www.vgregion.se/regional-utveckling/omraden/social-hallbarhet/manskliga-rattighete
r/barnets-manskliga-rattigheter---barnkonventionen/genomforande-av-barnkonventionen-i-vg
r/). Hämtat: 2024-05-05.
75
WHO (2020). Health topics - cancer. (https://www.who.int/health-topics/cancer#tab=tab_1).
Hämtat: 2024-04-04
8.4 Lagar
SFS 2018:1197. Lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Stockholm:
Socialdepartementet.
SFS 2017:30. Hälso och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 2014:821. Patientlagen. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 2001:453 Socialtjänstlagen Stockholm: Socialdepartementet
76
9. Bilagor
9.1 Bilaga 1 Intervjuguide
Intervjuguide
Bakgrundsfrågor:
- Arbetslivserfarenhet: Hur länge har du arbetat inom vården? På vilka arbetsplatser och
med vilka målgrupper har du kommit i kontakt med hundinterventioner?
- Yrke: Vilket yrke inom vården?
- Utbildning: Vad har du för utbildning och eventuell vidareutbildning?
- Arbetsuppgifter: Vilka arbetsuppgifter har du? Kan du beskriva hur en vanlig arbetsdag ser
ut? (Båda med hund och utan)
- Arbetsroll: Vad har du för roll i arbetet?
- Beskriv hunden som du har arbetat med/kommit i kontakt med. Ras, ålder, erfarenhet,
utbildning.
Hundinterventioner i praktiskt arbete med sjuka barn
- Kan du beskriva hur hundens närvaro används i arbetet med sjuka barn där du har
medverkat?
- Hur ser informationen ut till föräldrar och barn inför en hundintervention?
- Beskriv vilka förberedelser som görs innan hundinterventionen genomförs.
(Personal/hund/patient)
- Vilka delar ingår i själva genomförandet av hundinterventionen? (förtydliganden: Beskriv
hur själva hundinterventionen går till efter förberedelserna?)
- Vilka personer är närvarande i samband med hundinterventionen?
- Vad tycker du är viktigt att hänsyn till när man genomför hundintervention riktat till sjuka
barn?
77
Barnens välbefinnande
- Hur reflekterar du kring hundens betydelse i barnens bearbetning av sjukdomen och
sjukdomsbesked?
- På vilket sätt upplever du att hundens närvaro kan vara ett stöd för barnet? Fysiskt, psykiskt
och psykosocialt?
- Hur upplever du att barnens välbefinnande påverkas av hundinterventioner under
sjukhusvistelsen?
Möjligheter
-Finns det något specifikt som hundinterventioner som kan tillföra till arbetet med sjuka barn
jämfört med andra behandlingar? (t.ex. stödsamtal, lekterapi, KBT m.m)
-Finns det andra fördelar med hundinterventioner som du kan se i arbetet med sjuka barn?
Begränsningar och utmaningar
- Finns det situationer där du anser att hundinterventioner inte bör användas?
- Vilka utmaningar ser du i arbetet? (organisatoriskt, ekonomiskt, politiskt, annat?)
Framtidsutsikter
- Hur ser du på det framtida arbetet gällande hundinterventioner riktade till sjuka barn?
- Vad behövs för att utveckla arbetet med hundinterventioner inom vården?
Avslutning:
- Finns det något som du vill lyfta som vi har missat?
78
9.2 Bilaga 2 Informationsblad
Informationsblad
Hej! Vi heter Pernilla Alsterberg och Laura Tran, och läser sista terminen på hälso- och
sjukvårdskuratorsprogrammet vid Göteborgs universitet. Vi ska nu skriva vår magisteruppsats
där vi ska undersöka arbetet med hundinterventioner inom sjukvården riktat till sjuka barn.
För att undersöka detta vill vi göra en kvalitativ intervjustudie med vårdpersonal som
kommer i kontakt med hundinterventioner i sitt arbete.
Forskning visar att hundens närvaro kan medföra många positiva aspekter för barnen och
deras familjer. De flesta studier inom området som vi har hittat är internationella. Eftersom
ämnet inte är så välbeforskat i Sverige vill vi belysa detta viktiga ämne genom vår uppsats.
Du får det här informationsbrevet då vi söker studiedeltagare och undrar om du eller någon
annan anställd inom organisationen skulle vilja ställa upp på en intervju? Intervjun kommer
att ske på plats eller digitalt beroende på avståndet och dina möjligheter.
Under intervjuer som genomförs i detta syfte förhåller vi oss till Vetenskapsrådets
forskningsetiska riktlinjer. Efter att du har tackat ja till medverkan, kommer vi att skicka
blankett för samtycke och information om behandling av personuppgifter. Då kommer vi
även att skicka information om Vetenskapsrådets forskningsetiska riktlinjer. Ditt
deltagande är helt frivilligt och du har rätt att veta hur vi använder det som sagts i vår
uppsats. Om du har några frågor om detta eller vill ha mer information är du välkommen
att kontakta oss.
___________________________________________________________________________
Med vänliga hälsningar,
Pernilla Alsterberg & Laura Tran
Mejladress: pernillakarlborg@hotmail.com & LLauracee@gmail.com
Handledare: Karin Stinesen Kollberg
Mejladress: karin.stinesen@socwork.gu.se
79
9.3 Bilaga 3 Samtyckesblankett
Samtyckesblankett
Skriftligt informerat samtycke gällande medverkan i intervjustudie som berör
vårdpersonals erfarenheter av hundinterventioner i arbetet med sjuka barn.
Jag har informerats om studiens syfte, hur informationen samlas in, bearbetas och handhas.
Jag har också haft möjlighet att ställa frågor om studien. Jag är medveten om att jag kommer
att intervjuas och intervjun kommer att spelas in samt transkriberas. Utöver det har jag även
informerats om att mitt deltagande är frivilligt samt att samtycke kan återtas och medverkan i
studien avbrytas när jag vill utan att ange orsak. Om jag väljer att inte delta kommer inte den
information jag har lämnat att användas i studien.
Jag samtycker härmed till att medverka i denna intervjustudie.
Ort/Datum/år: _______________________________________
Namnunderskrift: ____________________________________
Namnförtydligande: __________________________________
Forskare 1 underskrift: ________________________________
Namnförtydligande: __________________________________
Forskare 2 underskrift: ________________________________
Namnförtydligande: __________________________________
80
9.4 Bilaga 4 Information om behandling av personuppgift i utbildningssyfte
vid GU
Information om behandling av personuppgifter i
utbildningssyfte vid Göteborgs universitet
Dataskyddsförordningen (GDPR) ställer krav på att du ska få information om hur dina personuppgifter
behandlas. I detta dokument beskrivs hur behandlingen går till och vilka rättigheter du har som
registrerad.
Vem är ansvarig för behandlingen av dina personuppgifter?
Göteborgs universitet är personuppgiftsansvarig för den behandling studenter utför inom ramen för
sina studier.
Om du har frågor om behandlingen kan du vända dig till studenten som utför behandlingen (fylls i av
studenten).
Kurskod SW2567
Titel/benämning på studentens arbete Ej fastställd än
Studentens namn Pernilla Alsterberg
Laura Tran
Studentens e-post pernillakarlborg@hotmail.com
LLauracee@gmail.com
Rättslig grund och ändamål med behandlingen
Universitetet har enligt 1 kap. 2 § högskolelagen (1992:1434) i uppdrag att anordna utbildning. Detta
innebär att universitetet har rätt att behandla personuppgifter enligt den rättsliga grunden allmänt
intresse när det är nödvändigt för att utföra sitt utbildningsuppdrag, enligt artikel 6.1 e GDPR.
Detta innebär även att enskilda studenter behandlar personuppgifter i utbildningssyfte. Studenter
behandlar personuppgifter i sin utbildning, t.ex. vid genomförande av självständiga arbeten
(examensarbeten), uppsatser eller fältstudier. Studenten ska då formulera ett tydligt och avgränsat
syfte med arbetet. Studenten har nedan fyllt i syftet med arbetet.
Studentens syfte (Fylls i av studenten)
Här kan studenten utgå från sitt formulerade syfte med arbetet och klistra in det från exempelvis
uppsatsen. Av syftet ska det framgå vilken eller vilka personkategorier deltagarna tillhör som omfattas
av personuppgiftsbehandlingen. Exempel på detta kan vara studenter inom ett visst program,
81
personer med en specifik diagnos eller anställda på en specifik arbetsplats. Det ska även framgå vilka
typer/kategorier av personuppgifter som kommer att behandlas, såsom exempelvis namn,
kontaktuppgifter eller åsikter. OBS! Studenten ska bara beskriva vilka typer/kategorier av
personer/personuppgifter som kommer att behandlas och ska INTE ange riktiga personuppgifter.
Studenten ska också uppge om undersökningen kommer behandla känsliga personuppgifter eller
uppgifter om lagöverträdelser (OBS! En sådan behandling även kräver samtycke från deltagarna
utöver denna information).
Metod för insamling (fylls i av studenten)
Nedan har studenten kryssat i vilken eller vilka metoder som kommer att användas för insamlingen i
studentens arbete.
Bild- eller videoupptagning
X Ljudupptagning
Enkät
X Intervju
Observation
Annan, ange i fritext:
Vem kommer att kunna ta del av personuppgifterna?
Enbart de personer som är involverade i det arbete som studenten utför i utbildningssyfte vid
Göteborgs universitet ska kunna ta del av dina personuppgifter. Det innebär exempelvis att studenten
själv och eventuell handledare till studenten kommer att ta del av dina personuppgifter.
Uppgifter kan begäras ut med stöd av offentlighetsprincipen
Dina personuppgifter eller handlingar som dina personuppgifter förekommer i kan, om de lämnas in till
universitet av studenten, komma att bli föremål för en begäran om allmän handling i enlighet med
offentlighetsprincipen. Det innebär att enskilda kan ta del av allmänna handlingar och därmed få
tillgång till uppgifter där dina personuppgifter förekommer, om dessa inte omfattas av sekretess.
Sådana utlämnanden hanteras därför i enlighet med bestämmelserna i tryckfrihetsförordning
(1949:105) och offentlighets- och sekretesslag (2009:400).
Studenter uppmanas att inte lämna in direkt identifierande uppgifter (namn, kontaktuppgifter m.m.) om
dig när studenten lämnar in sitt färdigställda arbete. På så vis kommer det i det flesta fall enbart vara
möjligt att begära ut indirekta personuppgifter om dig från universitetet.
Hur länge kommer personuppgifterna att behandlas?
Dina personuppgifter kommer enbart att behandlas under den tid som studentens arbete i
utbildningssyfte pågår. Efter att arbetet har avslutats kommer studenten att radera personuppgifterna.
Detta gäller dock inte sådana uppgifter som har lämnats in till universitetet och som därmed blir en
allmän handling (se ovan).
Kommer dina personuppgifter behandlas utanför EU/EES?
Universitet kan i verksamheten komma att föra över personuppgifter till tredje land, det vill säga till
länder utanför EU/EES. Under sådana förhållanden gäller särskild lagstiftning. Universitet kommer
under sådana förhållanden att vidta alla rimliga juridiska, organisatoriska och tekniska åtgärder som
krävs för att uppnå en lämplig skyddsnivå för dessa personuppgifter. En överföring till USA kan
komma att ske vid behandling i universitets verktyg för textredigering och fillagring som studenten
använder. Universitetet använder Microsofts tjänster för detta.
82
Dina rättigheter enligt GDPR
Dataskyddsförordningen anger att den enskilde har ett antal rättigheter. Nedan anges de mest
relevanta rättigheterna. Om du vill läsa en mer utvecklad beskrivning av dina rättigheter enligt GDPR
kan du gå in på www.gu.se/om-webbplatsen/behandling-av-personuppgifter.
Rätten till tillgång (registerutdrag)
Som enskild har du rätt att kostnadsfritt en gång per år begära information om vilka personuppgifter
som universitetet behandlar om dig. Kontakta oss via dataskydd@gu.se för att begära ett utdrag av
dina personuppgifter hos oss.
Rätten till radering
Som enskild har du rätt att få dina personuppgifter raderade i de fall som personuppgifterna inte
längre behövs för att uppfylla det ändamål som de samlades in för (rätten att bli bortglömd).
Det kan finnas bestämmelser som anger att personuppgifterna inte får raderas, vilket gör att det då är
dessa bestämmelser som gäller och att uppgifterna därför inte kan raderas.
I de fall det finns rättsliga hinder mot radering av personuppgifterna kommer universitetet att begränsa
behandlingen av dessa personuppgifter till att endast omfatta behandling i den utsträckning som det
finns rättsligt stöd för.
Rätten att invända mot behandling
Som enskild har du i vissa fall rätt att invända mot att universitet behandlar dina personuppgifter. Om
det inte finns tvingande skäl för universitetet att fortsätta behandla personuppgifterna, som till
exempel för att uppfylla rättsliga krav, kommer universitet att upphöra med behandlingen.
Kontaktuppgifter till dataskyddsombudet
Har du frågor om den specifika behandlingen kan du vända dig till studenten som har samlat in
uppgifterna. Studenten har fyllt i sitt namn och kontaktuppgifter under rubriken ”Vem är ansvarig för
behandlingen av dina personuppgifter?” i detta dokument.
Om du har frågor om behandlingen eller har klagomål kan du även vända dig till universitets
dataskyddsombud på e-post dataskyddsombud@gu.se.
Om du vill läsa mer om hur Göteborgs universitet behandlar personuppgifter generellt och en
utvecklad beskrivning av dina rättigheter enligt GDPR kan du gå in på
www.gu.se/om-webbplatsen/behandling-av-personuppgifter.
Du har rätt att klaga till Integritetsskyddsmyndigheten (IMY)
Om du anser att universitetet behandlar dina personuppgifter i strid med dataskyddsförordningen har
du rätt att lämna in ett klagomål till Integritetsskyddsmyndigheten. Närmare information om hur du går
till väga för att lämna ett klagomål finns på Integritetsskyddsmyndigheten webbplats, www.imy.se.
83
9.5 Bilaga 5 Samtyckesblankett som efterfrågades av chefer
Godkännande av deltagande i studie
Härmed godkänner jag att berörd personal tillåts att deltaga i studien om
”Hundinterventioner inom hälso- och sjukvården i arbetet med sjuka barn” vid Hälso- och
sjukvårdskuratorsprogrammet, Göteborgs Universitet Vt/24.
Namn: ___________________________
Ort och datum: _____________________
84