Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. 
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och 
kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att 
OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör 
man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
This work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. 
This means that you can search and copy text from the document. Some early printed books 
are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always 
visually compare it with the images to determine what is correct.
0 CM 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
IC5M
fir 
verrNk:, 13 Lördagen den 27 Mars 1832
pent
u Kyrko-Tidningar. Bok-Annonser
5:te Söndagen i Fastan 
predika: I morgon Söndagen den 28 Mars utkommer ID 
toll I Domkyrkan:
från C. Petersens Lithografiska Inrättning och 
t glltesängen: Boktryckeriv. Past. Olsson, 
u o gmessan: v. Pastor Hegardt. Illustreradt nyaste Söndagsmagasin, 
Alonsängen: Comminister v. Past. Claesson. VI årgången N:o 13.
INNE II ÅL LANDE:
u Passionspredihan. 
Onsdagen den 31 Mars v. Past. Olsson. Dom Pedro, Kejsare af Brasilien, med 
Fredagen den 2 April v. Past. Johansson. planch. — Grunddrag till Christendomens Hi­
an storia, forts, o. sl. fr. N:o 12. — Industriut­
i v Christina: Kyrka: ställningen i London, med 4 plancher. — Om I 
m8v. Hö galvaniska uhr och det galvaniska jordbatte­gmessan (kl. 10) Bat. Pred. v. Past. riet, med 4 fig. — Den nya bokstafs-skrif- 
e ' Kindberg. telegrafen af mekanikus Mathias Hipp i Reut­
"ska Aftonsången: (kl. 2} vicar. Pasi. Prehn. lingen uti Wurtemberg, forts, o. sl. fr. N.o 11. — En kort Beskrifning af Versailles. —■ 
Passionspredikam. Physiognomiskt Problem, med 3 plancher. — 
adf Tisd. agen den 30 Mars (på Tyska Språket) Kafferbusken, med planch. — Kaleidoskop. — 
Schack-uppgift, N:o 2.
vicar. Past. Prehn.
än" Torsdagen den 1 April (på Svenska Språket) A detta veckoblad, som hvarje 
Söndags morgon kl. 7 utgifves 
Bat. Pred. v. Past. Kindberg. i stor qvart om 8 trespaltiga sidor, kan pre­
Bal
I Garnisons-Kyrkan: numereras så väl å alla rikets Postkontor och 
ill H,
Smessan: Reg. Past. Ljunggren. Boklådor som hos utgifvaren med 4 R:dr 
Passionspredikam. B:co för hela året. Bladet tillsändes prenu­
nfoFlsdagen den 30 Mars Bat. Pred. v. Pastor meranterna kostnadsfritt.
Kindberg. Gölheborg den 27 Mars 18 52.
(50)
I Fattighus-kyrkan: 
V, -p  as.lor Till Salu.
nb Hallén. En och två Mans goda 
1 Hospitals-kyrkan: Säng- saut Numnmer=Fil= 
kH*' Past. M g. Landtbom. tar. G. A. SIGNEUL.
(40.)
(
cå Ltbjudes hyra, "Gudskelof för det!" hon gladt Hörs berefter hwisa — 
En Mekanisk Mangel, som dragés lätt afen, "Gudskelof! bet wisar, att 
person, är att hyra hos G. A. SIGNEUL. Barnen åro friska".
(46.) Dc med en fördubblad fart 
En rund Stryk-Ugn med 9 st. jern, Blir nu tråden wriden;
af Bolinders patenterade uppfinning, lätt att Så förflyner ettan snart 
transportera, och at stor vedbesparing, är att Intill fafferiden.
■bi 
u hyra hos G. A SIGNEUL. "Nu sfa’ mina goßzar opp” — 
■ D ________________ (47.) Dagliga refrängen — 
d "Se‘n sal pappasha fin fopp 
1 fi Husmodren. Utaf mig på sangen".
s Mfen fru ej finnes till, I ett windérum bo, fä nätt, f Hennes äldsta fyra;
t? Det fan jag bedyra: AUtid clad, men aldrig still. Dit ses, swafwande oc [ätt, Sina steg hon styra.
Uppe florfan fyra.
Med en fyß hon smyger då Handen, moderlig oc öm, 
Från fin mafes sida, Strofer röda finder:
o Sweper täcket fring, o: fä "Deras ljufwa morgondröm 
k Att fut fall bestrida. Ar jag nu ett hinder". 
b Suckar hon — "men ac! bet ster 
b Förs till barnen, till be fmä, Blott til deras bäfta.
b Moderefjåten sträckas. Goßar! läten wäcka er!" — 
t Safta, safta, tys på tå, Fåfängt! för bet mesta . . .
Att be ej må wäckas.
Fris oc wacker broar oc en Sfälmarne sig göra till 
Uti dr ômmen myser; att font stockar sofwa, 
Slarare ån lampans sken Dur hon då den rusta will, 
Modersögat lyser. då fan jag lofwaBlir, ett wäsen! _ Hennes hals 
Lutad öfwer bent hon s&r, ye behändigt fånga; - 
Såll oc stolt tillifa. Oronljud får hon cj alls, 
Nästan hörbart hjertat flår Acf! men fyßar många.
H06 ben färleförifa. 
Oc sin morgonbön hon ber, Men hon fer fä nöjb änbå
Ej med långa raber: Ad ben ystra skara:
"Himlens Gud beware er "Goßar! goßzar! nej, fe fä! 
Oc er ädle faber!" Låten mamma wara!Hör, magiftern hotar rc’n
Se'n till pigorna: "wat opp, Bran fut rum! 3 stygga! _ 
Mina snälla flickor!" Stynden er, oc lät mig se‘n 
Strart ur sömnen muntra hopp. Se er alla snygga!" —
Eld i spis oc ftlrfor;
Ty bet brufas irfe hår Så i manliga bestyr, 
Lat oc trumpen wara, Gladt förswinner bagen. 
Alla ha' sin matmor fär, Hon ej någon möda styr. Henne ej behagen.
Den förträffligt rara. Unnu syns hon ung oc tön. 
Spinnroc, wäfstol, friskt i gäng, Fas hon lärt förfafa.
Sysslolös finns ingen. Finns mer ljuf en jordis lon, 
Frun, med lus oc ej med twång. ^n en sådan mafa?
Sitter mibt i ringen; W. von Braun.
"Många jag att fläda har 
Oc får mig beflita. Nästa N:o utgifves Lördagen den 3 April: 
Atta goßzar — tånf, bet brar!
Hwad be funna pita!" Götheborg, C. Petersens Officin 1852.
— 37 —
g ba.
Mg wågar att införa dig has Ida Bruckner oc fnart återkomma, att jag fände mig tröftab öfroer 
hennes moder. Hwad tycker du derom? siljsmeszan. Glädjedrucken Lemnade jag bet lilla 
— Huru, Wallbrühl, jag skal få lära fän- huset oc framskred tiganbe roib ftban af min 
no denna engel? jubilerade jag högt. — Du will wän, fom förgäfwes försökte inleda ett samtal. 
förq mig till henne? Huru skal jag nånsin fun- Sag hörde ej hans orb, ty alla mina tanfar ha- 
119 wedergälla dig det! be stannat qwar i bet lilla trefliga grummet. I- 
— * bah! skrattade Wallbrühf; hwad gör das retanbe bild föreswäfwade min fjäl; hwarje 
"an icke för fm wän. Du fan genas följa hennes orb, hennes blitf, hennes rörelfe återfal- 
Iled, lades i mitt minne. Så hade wi fortfatt att gå 
Glod följde jag den unge målaren, font för- omfring fem minuter, bå Wallbrühl plötsligt 
be mig til fm tant. Jag mottogs af henne sannade, flog mig på areln och sade, unber bet 
Wet förekommande, oc tillochmed den intagan- I;an dugtigt skafade mig:
be Ida, font i fjelfwa werfet war ännu sönare — Det är ju i fanning ej möjligt att kom- 
dn porträttet, mottog mig ytterst wänligt. Snart ma ut meb big, Dtto. Här går jag nu reban 
i km ett lifligt oc intressant samtal i gång, hwils öfroer fem minuter oc pratar för döfwa öron; 
let öfwerallt war tillfället, ber Wallbrühl öfwer- jag talat mig hes oc du går bredwid mig meb 
teg bet, oc fnappt babe jag wistas en timma i ett få faligt förflaradt anfigte, fom om du more 
Detta inbjudande oc anspråfslösa rum, innan jag fommcn birefte från himmelen. Du småler meb 
ler fände mig hemmastadd. Hwarje twång i hänryckning ben ena gången efter ben andra; men 
I Üamtalet war från första ögonblicket bannlyst; något swar på alla mina frågor har jag ännu 
"umtert slamt kryodade detsamma, oc ben älst- ej fått. Jag skulle nästan tro, mennisa, att bit 
j "Arda Ida bibrog ej (itet bertid att göra bet för reban förälsat big uti min fusin! War uppriftig, 
| "ig hänryckande oc behagligt. Min blic hwila- Dtto, mcbgif att jag har rätt?
i !e Dafbrutet, lifsom förtrollad på ben söna slic- — Förälsat! utropade jag förtretab, t» betta 
fhn; ofta hörde jag fnappt på samtalet, så starft orb, fom jag förut få ofta nyttjat, (jöD i betta ö- 
I Tar jag försjunfen i åskådning af betta englastö- gonblic obehagligt i mina öron; bet förefom mig, 
114 wäsen. Ida tycktes wäl förstå oc ej illa fom om bet ohelgade ben fänsla, fom reban rot- 
Upptaga ben beundran, jag slösads på henne, ty fås ftg i mitt hjerta.
| Uita sökte hennes djuptblickande swarta öga mitt, — Sa, förälftat, swarade Wallbrühl srattm- 
! 0) ett älskligt leende omswäfwade bå hennes wad- be; jag roet ice huru bet fan förarga big; ty jag, 
"o, wälformade mun. Hon underhöd ftg mycet trcbbe, att Iva nog more en flicka, i hwilfen til- 
Ted Wallbrüht, broilfen öfwerhufwud tycktes stå ochied en man med smaf funde förälsa sig, utan 
Lett särdeles innerligt förhällande til sin slåge att han berföre behöfde skämmas. Altså, hwarsör 
linge, oc ofta genomträngdes min fjäl af en bit- förargar bu big öfroer min fråga?
er fänsla, når jag fåg, huru Ida, med ett nä- — Jag förargar mig blott öfroer bet orb bu 
din färlefsfult leende, tilltalade min wän. begagnat; öfroer betta orb, fom förmår att uttrye- 
Så förflöt aftonen unber hänrycning oc fa menniskohjertats ädlaste oc heligaste finslor, 
— qwat. Slotfan slog tio, oc) Wallbrühl bröt upp, oc fom bu nebbrager t stostet. Jag älstar 3ba, 
eil-109 war naturligtwis troungen att följa; men et- jag tillbedjer betta sublima, herrliga wäsen; hen- 
1öl wid afstedet få hjertliga inbjudningar, att ne tillhör, från första ögonblicket jag såg henne.
(d - 38 -
Utt 
or SDa
elj 
t bwarie mitt Vertag pulsfag, hwarje min sjäts 
taufe. Sa, jag älsfar Ida med au den eld, Gwars Du år swartsjut! Jag har tedan märfibrat bet ! förf
af min mensliga själ är mägtig, jag älstar hen- 
ne och — War itfe bum, Dtto! Jag dlfar wäl I|0 sal ewigt älsa henne!
De ba; men som en sister, oc som syster tetraftar 
u Du år ju helt oc hålet i ertas! Jag 
Di fruftar blott, att benna plötsliga eld icke flau jag Henne oeffå. Försöt engång sjelf att öfier tilb 
Di tänfa fafen meb lugnt förnuft, och fråga diyu lia ward långe, t ben har för hastigt uppstått till jag sude funna tillåta, att bin färtet till win font 
att funna hafwa waraftighet. Men det är fan- 
fe rått bra; ty hwvad sulle wäl bin gamte far fufin finge uttbiloas till werflig paßzion, bå jag sån 
(1 fåga, om hax finge weta, att du älskar en sämre wet att bu aldrig fan gifta big meb flicfan. «tt— Oc hwarför itfe? få t
if' fattig flicka; ty bu bör weta, att Idas far endast 
d ivar waftmästare wid något fnnsti. Dm jag — Sag har tedn sagt big bet: Ja år fiH« i 
11 tig !
o finge råba big, fåra Dtto, så borde du qwäfwa 
je
k benna lidelse i födelsen; ty så mycket jag wet, så 
Hwad gör det? Är icke min far rif, äga 
d dt bu ämnad att åfta en förmögen flicka, få wi- jogzej sjelf af min aflidna moders esterlemnan 
d 
I; ba bu wid fortsätta att lefwi öfwerensstämman, 
förmögenhet tillräckligt, för att funna Iefwa lyd för
ligt med min mafa?
t be meb bina wanor. Bag tilrådar big alltså att 
1 låta betta beföf hos min tante wara bet förfta Sug fände ej din förhållanden, sarane 
oc enba. Wallbrübl, och sålunda får wißerligen fafen ett föränbraN utseende; men betänt, fåra Dtto, 304 
■ Wi bu, att jag sTal umbära solens ljus; i heär dfwen af ringa härkomst, oc aldrig ftudle pin 
wid bu, att jag stal gå under i wild förtwif. far . . .
lan? Nej, aldrig! Söt mig är lifwet färglös utan Min far ärstar mig oc hans färlet tiu mig 
SDa; enbaft hon förmår att gifwa ljus oc lif åt firtr ffol besegra alla fördomar. Förlita dig berpäl 
bet mörfer, som omtöcnar min sjät wid den tan- han Sörmår ing winna 30as färlef, så blir hon min 
fe, att jag aldrig mer skulle åtcrfe henne. no mafa om ân en hel werld of hinder upptornade 
— Du fantiserar, min wän, swarade Wau- fåg, sig emellan oß. b&
brüht; bin parton stall lifa så fort (lodna som — Solenti non fit injuria! Det wore bär 
ben uppblott. Det gör mig i fanning ondt, att aftigt af mig att numera gämn några inwändniw 
jag infört big i min tantes hus, ty jag fruftar, 
att bu fommcc att störa det stilla lugnet hos gar, bå Du förbrifwit alla mina twifvetsmål Sörsöf alltså i Guds namn bin Iycfa hos min 
beting familj, som wäl l)itti(18 har lefwat i fattigs slågtinge och war försäfrad, att bet irfe gifwves 
bom, men meb mitt ringa unberftöb, boet lyckligt. någon, font med större glävje sulle wilja fala 
Det åligger berföre mig i betta fall en dubbel "is, big fusin än jag! Qlt
pligt, ben ena såsom din wän oc ben anbra få» Wallbrüht kramade wänsapsfult min hand. 
som Idas slägtinge. I båba affeenben bjuder Wi siljdes, ty wåra wägar förde åt olifa hau. 
pigten mig att t Deß ursprung Tufwa en böjelse, Till hälften drömmande anlände jag till mitt hem 
som fan oc fat uppstå, bå 3 Blifwen närmare oc fasade mig på fången, ber jag förs sent fann 
Infanta, ty äfwen hon älstar big; men betta fan någon ro; men tillochmed i sömnen swäfwave in- 
enbaft winnas berigenom, att jag för framtiden 
afböjer bina widare beföf i Bruckaersta huset. nu alltid Idas älskliga bild framför mig.
De följande dagarne tycies mig mara århun- b,s
udrff braken, få långsaina, få tröga oc ledsamma ningen ännu mer förtroligt an annars. Sag fatt 
lÖrflöto timmarne, innan det ögonblic inträode, ensam med Ida på ben lilla soffan; modern hade 
$ bi jag åter funde besöka Ida. gått ut oc Wallbrühl hade denna afton icfe fun- 
iftar Slera månader förginge, oc under denna tid nat följa med mig. Det halfmörfer, som efter- 
wer fragte jag nästan dagligen flera timmar i det träder solens nedgång, har alltid för mig hast nå- 
, oll lilla, förtroliga rummet. Sag ansågs der nästan got oförklarligt tillträcfande. Ljusets mjufa ton- 
win Iom en medlem af familjen, oc förflöt någon bilder hafwa all tib på mig en lindrande werfan 
jag Qing en dag, på hwilfen det warit mig omöjligt oc stämma mitt finne till meddelande,
I tomma, fä gjorde Iva mig förebråelser ined Tanffull jbesådade jag Idas stöna ansigte. 
1 huld oc oemotståndlig wänlighet för mitt lån- Hon fatt drömmande brevwid mig; då möttes 
fal 09 uteblifwande, att min paßzion för henne roar i wåra ögon, ec jg läse i hennes blic en vänd- 
Itnt tilltagande. lig wänlighet, ja blygsam färlef. Sag funde ej 
ig"" Småningom drog jag mig tillbaka från alla motstå; jag yppade med glödande wältalighet be 
1a7 lefantskaer, doc med undantag af Wallbrübls, känslor fom besjälade mitt bröst; jag fabe, att jag 
y ör att helt oc hålet funna tillbringa min Ledi- älsar henne, outsägligt älsfar henne oc) hon? — 
qa tid hos ben älskade. Spel oc muntert säll- hon sjönk till mitt bröst oc utandades i safta 
ate Top wid glafet, twaraf jag förut warit road, roar flöjttoner till tåelsen om sin genfärlef. Wi föllo 
ett humera ej för mig något nöje, endas hos henne, i hwarandras armar oc brinnande fysar seseg- 
30s irnss faliggöranbe närhet fanbe jag mig tvs labe färlefens förbund.
»in Emellertid hade bet blifwit helt od) fället 
En lång tib fabe min far intet 1 om denna mörft. Klockan roar nä a elfwa, bä Idas moder 
nig ^lef, hwvilken han wäl bemärkt, men font, enligt återkom oc wäckte oft ur wara föta drömmar. 
på! band tanka, hade uppstått för hastigt för att fun- Hen blickade wänligt på oß.
än hd haswa någon lång waraftighet. Förs då han — A j, aj, barn, fabe hon, jag stulle egentiis 
ide 14g, att min paßzion tilltog för hwarje bag, förs gen wredgas; men, min Gud, 3 alsken ju hwars 
!4 jag med bestämdhet förklarade min affigt, att , andra; waren då Iykliga, min wälsignetse haf- 
ir 3ba skulle blifwa min maka, fa roiba jag funde roen I!
1/ inna hennes gen’ärlef, förft då roarnabe han Sag föll ben gamla om halsen; jag war få 
ål 1ig oc ade, att enligt ryftet skulle Ida allô ic- öfwer måttan lycklig, att jag skulle funnot om> 
is "t Wara besläqtad med Wallbrüh oc hans un- famna hela werlden. Ännu blefroo wi glada en 
cô ltrstöd enbaft betalningen för erhålna ynnestbe- timma tillsammans, jag roar ju nu Ivas fäst- 
1a "is. Men jag h^nabe icke till min fadets röst, man, jag torbe falla henne min fäftmö, såga bu 
I" bet han fabe anfåg jag blott för ingifwetje till henne; jag torbe i modrens närwaro ömt fys- 
D. hans förbom, oc sålunda fortsatte jag mina fa benne. Glutligen manade modren till upp- 
I. “öt hos Iva, utan att sänfa min faders war- brott, ty) midnattstimman hade redan slagit.
ni "ngar oc böner ben ringafte uppmärfsmhet. Sag återwände till mitt hem med lätta, ela- 
in Så hade ett fierdedels år förflutet sedan Wall- stiska steg, ty bet förefom mig nästan font oui 
1* übt infört mig 506 sin tante. Det war en lyckan bure mig på sina wingar. Jag närmade 
"ter Juniafton. Solen hade juft gatt till hwi- mig min faders huts, då roar gamla tjenare redan 
1- “ocb ven älskades lilla rum tycktes mig i stym- mötte mig wid dörren.
qå - 40 -
Ett 
or Ida.
elj 
i Det war bra, att jag mötte er, herr Dt- denna grundsats, efter broilfen jag lebt bin uv ,
8 to, sade han; jag sulle just gå att heinta er. fostran; men nu, på sednare tiden, har du börjal t|
— Hemta mig? Dc hwarför? frågabe jag att förorfafa mig mycfen forg, min fon. 
förunbrab. — Fader! . . .
— Herren far har befallt bet. Han har å- — AFbryt mig icfe, Dtto! Min tid är d 5 
bi 
di ter i afton hast blodstörtning, oc nu är han få mått, jag fänner dödens annalfande. Du harp 
fi Hut ocf swag, att han tror sig bö. Hans enda sebnare tiden låtit mina warningar obeaktade; t sX 
se åftunban år, att ännu en gång före ftn böb få fortfar att hafwa umgänge meb benne Kättfärviq s 
fi
(1 fe oc tala meb er. Sfynda er, herr Dtto. Wallbrühl oc benna flicta, fom bu wet år mä 0;
'ii Jag blef förftenab af förskräckelse oc fmårta, treß till benna owärdiga mennista, fom endas fat1  
(fi oc utan att funna rigtigt återwinna min besin- far sig din wän, för att störta dig i elänt 
;d ning, följbe jag ben trogna tjenaren. Wi inträd- för . . .
o be i min faders fångfammare. Nattljuset belüfte — Fader, jag försäfrar . . .
k 
d med sorgligt sken bet ftcra rummet, doc war bet
Ib 
— Tyst, Dtto! Tro mig, när bet ögonbid 
b nog ljus för att tydligen låta mig genfänna ben närmar sig, bå sfälen för ewigt sal lemma froy 
hit
[ Für sjufes brag. Nedan min första blic sade pen, då är den redan till hälften befind från de 
t mig, att alt hopp om återställande war ute. mi
1 ta grofwa, jordiska ämne, som omgifwer den, 01En glädjestråle flög öfwer min faders Hefa närmar den sig allt mer oc mer fullfontighe
brag, då jag närmade mig till hans säng; hzan tens trappsteg. Äjwen jag blicfar nu flarare;il dy
såg på mig meb ett wemodigt-ömt leenve. wemen jag genomfïabar sturpare förhålanderna, d 90
— Gud ware (ofwad, att du former, min nånsin förut. — D, min dyra son, Dur mitte 
byra fon, fabe han meb swag röst, utsträcfande ba barn, tro mig nu! Det står i din magt al
mot mig fm blcfa, afmagrabe han; jag har få göra döden för bin faber, font älsar big få öm
mycket att fäga big, oc boc är ben tib, font Gud mild oc wänlig. Gif nig det löfte. Dito, ad b&mi 
ännu förunnar mig, så fort! Du är fjelf lafare, du för alltid wil afbryta hwarje umgänge me
oc Du infer lätt, att jag blott har några få ö- oWBnllbrühl oc hans äl|Tariima, dä fan jag 1 $ 
gonblic qwar att lefia. med lugn; ty jag hyser då den ôftvertçgelfe, at tö
Sag hoppas doc ännu, min far, stamma- bu skal bli lycklig, oc betta är ju min enda b 6n
be jag. stundan på jorben!
Dej, min fon, bu bårar mig icfe, jag — D fader, begär alt annat af mig, och jal 
wet, att jag snart måste dö, oc bet wet bu äf swär att uppfylla bet; men . . . UteIh 
wen. Så låten oß åtminftone begagna ben for- — Du wäyrar altsa, min son? Se, du har rå 
ta tib, font återstår, till att fpråfa meb hwaran- be sista månaderna belastat mitt hufwvud med iots be
bra; men mafa big närmare åt fången, bet bör- oc befymmer; sinnesoron för big har förfor^ bi)
far fofta på mig att tala. Du-  wet,r min Dtrto,  -m-ittI li f, -oc" =n-u =w=il= b=u =lå*ta "mpig YbUö,,  niututai n"  alt | len 
fortfor han, att jag låtit big wandra bin egen gifwa mig ben tröft, att du åtminstone efter min ge 
wÖg; t ing war öfwertygad, att trots dina pas, bob wil återwända på ben wäg, fom förnuft od 5 
ftoner skulle doc ben inom big råbanbe bättre moral wisa big. D, min fon, bet har jag sar 
principen slutligen afgå meb fegren öfwer befann nerligen ej förtjent af big! än
utd. Sörut hade jag aldrig hast orsat att ångra En ben bittraste smärtans tår Framträdde i
sörj "in ddla faders redan half licknade öga, hans IL Ödets Natt.
tit hade under be sista orden blifwit swagare oc Jag återtager pennan, oc fortfar med berät- 
ogare, oc döden närmade sig synbarligen. telsen om mitt öde. Tiden år fort, som jag än- 
ir a — Fader, dyra, älskade fader, utropade jag, i nu har att lefwa, oc doc mille jag få gerna att 
ar pl ef jag tryckte den döendes hand tid mina läp- bu, min dyre Ferdinand, sulle erfara, hwilfet för- 
c; 11 Pnt, tillgifi mig! Allt sal bli få som du will. fårligt öbe förföljt mig oc som slutligen gjort 
irviy $09 swär, att jag will stilja nig från dem jag mig til mördare. Ända till min faders död war "for. Jag offrar big mitt tifs lycka; men jag 
mb jag mål en lättsinnig, giftigt uppbrusande ung Offrar b:g bet gerna oc willigt; gif mig blott bin 
t fal man; jag låt mig lifa lått hänföras af ben höge Wålsignesse.
änd fta förtjusning fom ben djupaste förtwiflan; men 
. Ett leende af obestriflig glädje förklarade min jag hade ej att förebrå mig något brott, fnappt 
Mbers brag. Han lade sin hand på mitt huf, något orått. Min faders bob fastade mig på en 
Dud och blickade mot himmeln, sedan sade han 
nbid gång t bet stormande lifwets hwirfwel; ben be- hed darrande, knappt hörbar röst:
froy röfmabe mig ett wis oc mild råbgifmare, font, u< — Då wälsigne big Gud, min son . . . 
i del tan att jag fjelf wißte bet, hade fört mig genom 
T, p mitt dyre . . . ewigt . . . älskade . . . barn! alla be faror, font omgifwa ben oerfarnes lif, och 
Jag fnåböjbe framför fången oc tryckte ben 
iglv ånny mar ej min farafter nog start oc fast, för bvra fadershanden till mina läppar, smärtan öf. 
e; di att motstå frestelsen.werwälvigede mig, heta tårar flöt ur mina ö- 
I, dt Min faders jordiska lemningar blefwvo trenne 
t el son, jag gömde mitt ansigte i hufwuvfudden och hagar efter hans böb feftligt öferlemnade åt jor- 
t al grät högt. , dené fföte. Mänga af Oen aflidnes manner följ- 
ömt Sörs efter en lång ftunb blickade jag åter upp, be forgtåget i långa raber, fjelf gic jag nästan " strålade morgonsolen in i rummet oc omgaf 
„al utan medwetande närmas efter fiftatt. Inga tå- "in faders hufwud likasom med en helgongloria, 
mf rar fuftade mina ögen, men en wild fmårta sön- 
un hade wandrat ditöfwer. Ett saligt leende 
g" derslet min själ. Jag stod wid den öppnabe graf- "rElarade hans brag oc be slecfnande ögonen 
,a men oc fåg meb ftirranbe blickar, nästan fänflolös, thctes ännu alltid hwila på mig meb oändlig 
a s på den sig sänkande liffistan; jag hörde ej min fard Ömhet. månnerd tröftanbe orb, ej heller ben mörbige Eyrfo- 
Det war en from, gut tillgifwen mans död; 
5/09 herdens, fom höl liftalet. Kistan hade förswunnit. "eb hwilfen glädje gic han icke ben einige dom- Mekaniskt, utan att meta hwad jag gjorbe, fastade 
"ren tillmötes, under bet att jag barrar för ben 
har ""hsärviges ftraff! Ett wänligt leende omswäfiva- jag några nåfmar jorb i grafien oc betraktade 
sot) feban dödgräfwarne meb stum oc lifnöjd mine. 
srtal X hans brag wid tanfen på höben, unber bet att Sag hade fåfert ftått få en längre tib, bå en marin 
i at WDéångsten på min panna framdrifwer fallswet- handtryckning oc en öm, mänlig stämma wåckte 
mil th i ftora broppar ur alla porer! — Alsmägti- mig ur min domning.
tod * Gud, bu är rättwie; men bu år åfiven nå» Wallbrühl ftob framför mig. En tår glän- 
sar 8, haf förbarmanbe meb mig! fte i hans ögo, bå han tiltalade mig. "Min 
Slocan flår tre. Endas tre timmar åro mig stacars Dtto!" Det mar allt hwad han sade, 
be i hhu förunnade. men bet låg ett få mânfïapdfudt deltagande i besza 
få orb, att jag fastade mig till hans bröst och
började gråta högt. Tårarne lättade mig; jag mig, ty jag försäfrur, att hwarje orb är förgä" 
kände mig bättre oc lättare; mitt medwetande wes! Sag fanner min pligt, mitt hjerta ii 
återwände; men med detta arwen minnet om bet sönderrifwas; men jag måfte, jag måste!
löfte jag gjort milt döende fader. Ing lösgjorde Annu en gång tryckte jag warmt wännelé 
mig ur wännens armar, såg på honom, rörd af hand, berpå aflägSnabe jag mig hastigt oc förl "T 
ny smärta, med wänliga blickar oc sade: bå jag roar långt ifrån honom, fåg jag mig till 7:1 
— Du menar bet gobt med mig, Wallbrühl, bafa. Wallbrühl ftob ännu på samma ställe; ha" - 
jag wet vet, o bit sfad derföre också förså mig, fåg oafroänbt efter mig; men denna blic föror 
när jag är öppen emot big; bu skall ej wredgas fabe mig fafa, ty ett förfärligt hån, en ondska utal 
på mig, om jag uppfyller en pligt, den sis i, ben jemförelfe låg beruti afpreglad. giftigt fortsal" 
dyraste, fom jag är skyldig min afiibna faber. jag min wäg, oc för. första gången genomtrån 
Wallbrühl fwarabe deltagande: be mig ben tanfa: Din faber hude rätt, bå hal 
— Tänf icke nu derpå, fåra Dtto, du är för warnade big för denna mennisa, ty få fan 61 
mycket upprörd af smärta, för att funna wara äbel man ej fe efter en skiljande wän! Olin 
helt oc) hålet medweten af big sjelf. Kom med Jag återwände till min boning oc syszelsa" 
Hngi 
mig ifrigt med ordnandet af mina förmögenhet" Afto mig, min wän, fom till bin Iva, fom längtar 
att med big få begråta bin herrtiga faber, att få affärer, ty jag roar sinnad att nedlägga milt ii 
Må 
dela bin fmärta oc få tröfta big. Koni, min fatepraftif, för att helt oc hålet funna egna ml Tis 
Dtto, bu behöfwer i denna sorgens stund din bruds at studerandet af naturroetenffaperna, oc jag fart Gu:
färlefsfulla tröst. att jag mycket wäl funbe göra betta; ty min fil 
En häftig skräc genombäfwabe mig wid desza hade qwarlemnat mig en icke obetylig förmögel 
Tysl 
Wallbrühzls orb, ty förs nu ftob med fullkomlig, het. Jag nedgräsve mig i be papper, fom gåfit 
Sr,
faslig klarhet min hela olycka med lifliga färger mig upplysning om mina förhållanden, bå jol 
framför min fjdl; jag roar troungen, att feban afbröts i mitt arbete af min faders gamla tjen" 
döden beröfwat mig min faber, att äfwen stöta re; han bragte mig ett bref — från Ida. 50 Hög
ifrån mig dem, roib hwilka mitt hjerta ännu helt bab, hen befroor mig att koma till henne; 601 Mis
oc hålet hängde fajt. Jag måste skilja mig från åberopabe ftg be eber om eroig färlef, fom roi II" 
Wallbrühl, jag fic ej återse Ida, bet roar min bytt; men jag förblef fas oc obeweflig. I00 
heliga pligt, oc ben måste uppfyllas, om än mitt fwarabe henne med tusen eber, att min färlef »• I
hjerta derigenom förblödde. henne roar oförändrad, oc att ben eroigt stulf 
fä fortfara; men jag förklarade henne åfmen, d" ». I
— Hör mig, Wallbrühl, fabe jag efter en ingen magt på jorben skulle wara i stånd att sd 
lång paus, med af fmärta darrande röst, bet är mig till att handla i ftrib med bet, fom jag e" 
hög tib, att jag skiljer mig från big, från Ida; gång hade erfänt för pligt.
ty roet, roib min faders böbébäbb har jag mås Jag trobbe, under bet jag skref betta bref, al* Oil, 
aflägga en helig eb på att upplösa hwarje för- Hög jag werkligen egbe denna fraft. D we öfwet 
bindelse med eber. betta båraftiga fielfförtroende. Sag utfordrab An
— Dtto ! freftelfen; ben fom — oc jag dufade under!
— Afbryt mig icke! Försöf ej att öfwertala * * * 1, Sv