INSTITUTIONEN FÖR KULTURVÅRD BYGGNADSANKNUTEN KONST I SKOLOR Brister och möjligheter i hanteringen av konst i efterkrigstidens skolor från ett kulturhistoriskt perspektiv Rut Öhrn Uppsats för avläggande av filosofie kandidatexamen med huvudområdet kulturvård med inriktning mot bebyggelseantikvarisk verksamhet 2025-06-19, 15 hp Grundnivå Fotografiet på framsidan föreställer Lars Welltons Zodiaken på Hässelbygårdsskolan i västra Stockholm. Det är hämtat från Stockholms stadsmuseums inventering av skolan: I.B. (1991) ”S92-0535-12 Trapphus” i Stadsmuseet i Stockholms Skolhusinventering Hässelbygårdsskolan. [Fotografi] CC-BY. BYGGNADSANKNUTEN KONST I SKOLOR Brister och möjligheter i hanteringen av konst i efterkrigstidens skolor från ett kulturhistoriskt perspektiv Rut Öhrn Handledare: Henrik Ranby Examensarbete 15 hp Bebyggelseantikvariskt program, 180 hp Göteborgs universitet ISSN 1101-3303; ISRN GU/KUV Institutionen för kulturvård 2025-06-19 UNIVERSITY OF GOTHENBURG http://www.conservation.gu.se Department of Conservation Fax +46 31 786 4703 P.O. Box 130 Tel +46 31 786 0000 SE.405 30 Göteborg, Sweden Program in Integrated Conservation of Built Environments Graduating thesis, BA/Sc, 2025 By: Rut Öhrn Mentor: Henrik Ranby Architecturally Integrated Art in Schools ABSTRACT Public art in the realm of Modern Cultural Heritage is a discussion which has become more prevalent in Sweden during the recent 15 years. With it a need for specific terminology arised, with the term ”Byggnadsanknuten konst”, i.e. architecturally integrated art, being the focus for this essay. The term specifically focuses on permanent or fixed pieces of art that mostly has been financed by the so called ”enprocentsregeln”, the one percent rule, which dictates that 1% of costs of publicly funded building projects should go to art. The rule came about in 1937, the same year as the Swedish Public Art Agency was founded. The question about how art should be handled in the Heritage Management field is not always clear, since owners and trustees of buildings and environments regularly change. The distinction between public, accessible environments and public non-accessible environments is also sometimes difficult to see. Not all public places (meaning environments built by public funding) are accessible to the broader public, which may lead to difficulties in prioritising the many public art pieces in Sweden. This essay has researched the prevalence of architecturally integrated art in post-war schools by reviewing four books about either public art or school architecture and built heritage surveys. The results of the review showed a general lack of mentioning schools as a place where art is, especially when it comes to post-war schools. Furthermore two works of art have been analysed with a cultural heritage valuing method published by the Swedish National Heritage Board in 2022 which is based on the built heritage valuing method but with a focus on architecturally integrated art. The works of art are Vindarnas saga (”The wind’s tale”) by Otte Sköld made between 1946-1951 in Västertorpsskolan and Zodiaken (”The Zodiac”) by Lars Wellton made in 1958 in Hässelbygårdsskolan, both in Stockholm suburbs. This was done with the intent of exploring the possibilities of school specific art acting as a clear representation and informant of cultural history. Title in original language: Byggnadsanknuten konst i skolor Language of text: Swedish Number of pages: 55 Keywords: Architecturally integrated art, School architecture, Post-war art, Built heritage evaluation, Public art ISRN GU/KUV ISNN 1101-3303 25-06-19-SE Förord Tack till min handledare Henrik Ranby för hans kunskap om det konstvetenskapliga fältet och inom detta arbete unika insikter i glappet mellan antikvarier och konst. Lyxigt att ha samma handledare som Karin Hermerén. Tack till Stockholms stadsmuseum då jag fick idéen när jag hjälpte till med ett bygglov under min praktik där. Tack till min mamma som har fått läsa min uppsats tusen gånger, min bror som fick se om den gick att förstå, min pappa som verkligen älskar modern konst, mormor för hennes ändlösa akademiska driv och intresse och till min farfar för att jag fick bo hos honom i ettan, annars hade det inte blivit någon utbildning för mig. Och tack till mina klasskompisar för allt annat. Bebyggelseantikvarieprogrammet på Göteborgs universitet är förhållandevis heltäckande, men saknar konstvetenskapliga inslag. Kännedom om konstvetenskap är ofta inte en nödvändighet som bebyggelseantikvarie, och jag menar inte att utbildningen måste anpassa sig efter konstvetenskapen. Men konsthistoriska värden ligger under det kulturhistoriska paraplyet, och ett konstvetenskapligt perspektiv kan användas för att upptäcka eller förstärka kulturhistoriska värden. Det känns som en underutnyttjad aspekt av antikvariskt hanterande av byggnadsbeståndet då konst på så många sätt kan uttrycka konkreta idéer och strömningar. Det blir svårt att närma sig konsten när man tycks se på konsten som något separat från arkitekturen, trots att de är mycket tätt sammankopplade. Kanske fungerar denna uppsats tillsammans med satsningarna från Statens Konstråd och Riksantikvarieämbetet som en liten, liten del i hur relationen mellan den bebyggelseantikvariska praktiken och konsthistorien kan luckras upp. Innehållsförteckning Inledning 7 Bakgrund 7 Problemformulering 8 Syfte och frågeställningar 8 Material och avgränsningar 9 Tidsmässig avgränsning 9 Litteratur 10 Urval av skolhusinventeringar 10 Urval av konstverk 11 Metod 11 Textanalys av litteraturen 11 Textanalys av skolhusinventeringarna 14 Metod för kulturhistorisk värdering 14 Teori 15 Begreppsdefinitioner och förklaringar 15 Forskningsöversikt 16 Disposition 18 Historisk bakgrund 19 Etableringen av Statens konstråd 19 Demokratisering av konsten och enprocentsregeln 19 Den offentliga konstens långa väg genom skolan 19 Föreningen Konsten i Skolan 20 1948 års konstutredning 21 Fast utsmyckning inom Föreningen konsten i skolans arbete 21 Den historiska relationen och uppbrottet mellan antikvarierollen och konsten 22 Text- och dokumentanalys 24 Vad är en offentlig miljö? 24 Genomgång av undersökt litteratur 25 Offentlig konst - Ett kulturarv 25 Skolhuset - idé och form 26 ”Konsten är på väg att bliva allas…” och Konsten att förvalta 28 Skolhusinventeringar 29 Stockholms stad 29 Göteborgs stad 32 Tillskrivna konstnärliga värden 34 Kulturhistorisk värdering av konstverk i två efterkrigstida skolor 37 Kulturhistoriskt värde 37 Kulturhistoriska aspekter 37 Vindarnas saga 38 Beskrivande moment 39 Analyserande moment 40 Zodiaken 41 Beskrivande moment 41 Analyserande moment 43 Resultat 45 Diskussion 46 När företeelser uteblir försvåras framtida arbete 46 Ett fortsatt avstånd mellan bebyggelseantikvarier och konst 47 Konsten i skolorna som tydliga kulturhistoriska berättare 48 Framtida antikvariskt arbete med skolor 49 Sammanfattning 50 Källförteckning 52 Tryckt material 52 Figurförteckning 56 Inledning Denna uppsats är skriven inom ramen för kursen KBA 610 Examensarbete vid Göteborgs Universitets bebyggelseantikvariska program. Bakgrund När jag gick på högstadiet på Aspuddens skola (uppförd 1947-49) i södra Stockholm ryktades det om att golvet i ljushallen var k-märkt. Det tycktes finnas en tyst stolthet över detta, trots att det sannolikt var mycket få som förstod vad det innebar. Golvet är i mönsterlagd marmor, något relativt vanligt för efterkrigstidens ljushallar. I Stockholms stadsmuseums inventering beskrivs golvet som följer: ”Mönsterlagd marmor i varierande ljus och mörkt grå” (1991, s. 2). Det som tycks skilja golvet i Aspuddens ljushall från andra skolor med samma beskrivning är hur det är mönsterlagt. I Bäckahagens skola, även den i södra Stockholm, är kalkstens- och marmorgolvet i ljushallen lagt i ränder. I Kämpetorpsskolan är golvet ”något mönsterlagt” (Stadsmuseet i Stockholm, 1991b, s. 3). Figur 1: Fotografi av ljushallen i Aspuddens skola tagen från andra våningens loftgång. Här ser man hur stenen är lagd på golvet i ett, åtminstone till synes, abstrakt mönster. Ovanför parasollet skymtar ett kompass–är golvet en karta? Tagen från Stockholms stadsmuseum skolhusinventering av Aspuddens skola (1991a). Är golvet i Aspuddens skolas ljushall ett konstverk? Frågan ligger utanför denna uppsats, men är relevant då den pekar på den otydliga gränsen mellan konst och arkitektur. Skolan är 7 uppförd efter 1937, året som både Statens konstråd grundades och den så kallade enprocentsregeln kom till. Statens konstråd ansvarar för offentlig konst och enprocentsregeln är en princip som innebär att vid offentligt byggande ska en procent gå till konstnärlig utsmyckning. Detta föregicks av en vilja att bereda för fler arbetstillfällen för svenska konstnärer (Statens konstråd, 1987, s. 9). I nutida forskning används begreppet byggnadsanknuten konst vilket definieras som följer: ”Byggnadsanknuten konst definieras här som konst som är beställd eller inköpt för permanent platsspecifik placering i offentlig miljö och som huvudsakligen tillkommit genom enprocentsregeln.” (Mellander Backman, 2022, s. 7) Problemformulering Inrättandet av Statens konstråd och enprocentsregeln leder till antagandet att alla skolor uppförda efter 1937 bör ha någon sorts konstnärlig utsmyckning som är utförd av någon annan än arkitekten (värt att nämna är dock att inte alla kommuner tillämpar enprocentsregeln, se Statens konstråd, 2014). Med tanke på detta är det intressant att konsten i skolorna sällan lyfts i befintliga inventeringar och kulturhistoriska kunskapsunderlag, hur framträdande verket än är. I såväl inventeringar som arkitekturhistoriska beskrivningar bortprioriteras konsten ofta till förmån för mer traditionellt antikvariska eller arkitektoniska egenskaper, som arkitektonisk gestaltning, äkthet och material. Det signalerar en separation mellan konstverket och byggnaden, där den senare ensam får stå för kulturhistoriska värden trots att konstverk ofta tydligare kan kommunicera kulturhistoriska företeelser. I nuläget finns behov av kompetensutveckling för att kunna göra välgrundade värderingar av den byggnadsanknutna konsten, bland annat med bakgrund i hur avståndet mellan bebyggelseantikvarier och konst har blivit större genom bebyggelseantikvarieyrkets professionalisering under 1900-talet (Mellander Backman, 2022, s. 6). Det är därmed angeläget att belysa hur denna separation visar sig i det antikvariska arbetet, här med fokus på skolhus. Det är rimligt att anta att offentlig konst ofta associeras till konst placerad i publika (regelmässigt tillgängliga) miljöer, som i parker och på torg eller i offentliga lokaler som badhus och bibliotek. Skolan tillhör i regel inte denna indelning utan utgör tillsammans med till exempel myndigheter, sjukhus och fängelser delar av de mindre tillgängliga offentliga miljöerna. När konsten inte kan betraktas av alla på ett enkelt sätt finns det risk att konstverken ”glöms bort.” Syfte och frågeställningar Uppsatsen syftar till att belysa brister i en typ av antikvariskt underlag (skolhusinventeringar) och diskutera hur bristande underlag försvårar framtida hantering av skolmiljöer, både inom och utanför kulturmiljöbranschen. Denna princip beskrivs bland annat i Byggnadsanknuten konst: Metod för värdering utifrån kulturhistoriska och estetiska aspekter, hädanefter kallad Byggnadsanknuten konst (Mellander Backman m.fl., 2022, s. 18). En konsekvens av att en skolas konstverk inte beskrivs eller värderas är att de inte nödvändigtvis tas i beaktning vid 8 bygglovsfrågor och därmed riskerar att förvanskas eller rivas. I de fall där konstverken har inverkan på skolans identitet kan bristande hantering leda till att identiteten försvagas. Bristen på texter som hanterar både konst och antikvarisk praktik gör det svårare för antikvarien att i sitt arbete närma sig byggnadsanknuten konst överlag och konst i skolor specifikt. Ett av uppsatsens syften är därför att uppmärksamma detta glapp. Slutligen ämnar uppsatsen att lyfta två konstverk placerade i typiska efterkrigsskolor i syfte att undersöka om konsten har ett kulturhistoriskt värde och, i så fall, hur det kan påverka den antikvariska praktiken. De valda konstverken är Otte Skölds Vindarnas saga i Västertorpsskolan (uppförd 1949-1951) och Lars Welltons Zodiaken i Hässelbygårdsskolan (uppförd i etapper mellan 1958 och 1963). Förutsättningarna och omständigheterna för konstverken är, trots att de är nära i tid, olika och återspeglar skilda strömningar och företeelser. Skolorna som har undersökts har etablerade kulturhistoriska värden. Konstverken utgör goda exempel på hur konst återspeglar samhällets strömningar och företeelser. Närmare studier kan därför belysa konstverkens förmåga att stärka skolbyggnadernas kulturhistoriska värden. Frågeställningar: ● I vilken utsträckning har konsten i efterkrigstidens storstadsskolor beskrivits och hanterats i litteratur av såväl kulturmiljö- och konstvetenskapliga slag och vad kan det innebära för antikvariens arbete med skolor? ● Hur kan konstverk i två efterkrigstidsskolor med etablerade kulturhistoriska värden med hjälp av kulturhistorisk värdering visa på möjligheterna att bidra till kulturhistorisk förståelse? Den långsiktiga målsättningen går i linje med det som beskrivs i publikationen Offentlig konst - ett kulturarv, vilket är att bidra till framtida arbete med kartläggning och bevarande av den offentliga (byggnadsanknutna) konsten som en del av 1900-talets konstnärliga kulturarv (Hermerén & Orrje, 2014, s. 16), samt uppmärksamma delar som inte ingått som självklara aspekter inom den antikvariska praktiken. Material och avgränsningar Tidsmässig avgränsning Tidsperspektivet för denna uppsats är perioden från 1937 till ca 1975-1979, med störst fokus på 1940- och 1950-tal. Under denna tid byggdes en stor mängd skolor och det totala skolbeståndet ökade markant. Den tidigare gränsen, 1937, är utsatt då det är året som enprocentsregeln infördes och Statens konstråd grundades och 1975 utgjorde det ungefärliga slutet på rekordårens byggande. Dock har några skolor uppförts strax efter 1975, så i uppsatsens diagram står det i regel 1930-1979 . Denna avgränsning har i huvudsak påverkat uppsökning och urval av inventeringar. 9 Litteratur Fyra böcker har genom en textanalys granskats med mål att plocka fram tydlig, kvantitativ data om hur många gånger ”konst i skolan” omnämns. Litteraturen som har granskats är Offentlig konst Ett kulturarv (Hermerén & Orrje, 2014), ”Konsten är på väg att bliva allas…” Statens konstråd 1937-1987 (Statens konstråd, 1987), Konsten att förvalta (Hermerén, 2020) och Skolhuset idé och form (Kristenson, 2005). Dessa hittades huvudsakligen genom några grundläggande sökningar på databaser som Google Scholar och Supersök, den senare hör till Göteborgs Universitetsbibliotek. Dessa sökningar kunde också bidra med artiklar och rapporter som berör offentlig konst som ämne, vilka kunde ge eventuella insikter men inte analyserades. Det specifika forskningsfältet, alltså byggnadsanknuten offentlig konst, är ett förhållandevis ungt fält och den befintliga forskningen är därför begränsad. Besök på Västertorpsskolan och fotografier av konsten i Hässelbygårdsskolan utgör materialet för undersökningen av de enskilda konstverken. Hässelbygårdsskolan kunde inte besökas. Urval av skolhusinventeringar Uppsatsens material avseende inventeringar har avgränsats till underlag från Stockholm och Göteborg på grund av inventeringarnas tillgänglighet. Vidare är det värt att nämna att det med största sannolikhet finns kulturmiljöunderlag och andra utredningar om enskilda skolor där konsten troligtvis får större plats. Dessa är dock inte lättillgängliga i samma utsträckning som inventeringar och väljs därför bort för denna undersökning. Urvalet av skolhusinventeringar styrdes av kulturhistorisk klassificering och det ovan beskrivna tidsperspektivet. I Stockholm används ett klassificeringssystem med tre nivåer. Fokuset för denna uppsats har varit den mellersta nivån, grön: ”Grön klassning innebär också ett högt kulturhistoriskt värde och betyder att miljön bedöms vara särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.” (Stockholms stadsmuseum, 2024). Detta då en majoritet av skolorna uppförda mellan 1940-1975 är grönklassade. Inventeringarna är utförda antingen som specifikt skolhusinventeringar eller i som delar i ett större projekt med områdesinventeringar. Inventeringarna från Stockholm är hämtade antingen från Stockholmskällan, Stockholms digitala stadsmuseum eller Bebyggelseregistret och de är i huvudsak utförda under 1990- och 2000-talen. 2021 publicerades en kulturmiljörapport från Göteborgs stadsmuseum som redogjorde för alla stadens skolor uppförda mellan 1950 och 2000. De flesta skolorna inventerades endast exteriört. Rapporten använder ett klassificeringssystem där A är högst och C är lägst. Analysen av dessa fokuserade på A- och B-klassade skolor. Inventeringarna fungerar ofta som en grund inför kulturhistorisk värdering och klassificering och har visat sig vara det enklaste sättet att närma sig ett stort antal byggnader och den anknutna konsten inom ramen för en mindre studie. Därför är det viktigt att lyfta både inventeringarna som tar upp skolornas konst som de som inte gör det. Avsaknaden av 10 konstbeskrivningar eller rentav inventeringar i sig är också viktiga delar för att uppnå uppsatsens syfte. Urval av konstverk Valet av konstverk att gå in på djupare var inte lätt. Dock var en tidig kandidat just Vindarnas saga av Otte Sköld, motiverad av den något uppfostrande tonen och ett tydligt bildspråk. Tillsammans med Vindarnas saga var det länge tänkt att Västertorpsskolans andra konstverk, Sagan om solen och nordanvinden av Vera Nilsson från 1951, också skulle analyseras utifrån principer om uppfostran och moral. Dessa två konstverk skulle kontrasteras av Cirkus av Lisa Larson från 1956 på Lundbyskolan som tidigt ansågs representera en bildtradition som inte var moraliserande eller uppfostrande, utan lekfull. Till sist hittades, genom undersökning av inventeringar, Zodiaken av Lars Wellton från 1958. Den tycktes ha gemensamma egenskaper med Cirkus, i det att den inte var uppfostrande eller moraliserande. Men den hade en referens till samtiden genom avbildningen av Sputnik 2. Det gjorde den något lättare att få grepp om än Larsons verk. Beslutet att välja bort Nilssons och Larsons konstverk gjordes dels i fråga om omfattning. Hade alla fyra verk tagits med hade avsnittet blivit för långt. Kontrasten mellan Vindarnas saga och Zodiaken var inte större än om man jämförde dem med andra konstverk, men ansågs tidigt vara tydliga speglingar av sina respektive tidsperioder och då på ett något mer konkret sätt än de bortvalda konstverken. Metod Målet med den utförda textanalysen har inte varit att behandla hela böcker eller att analysera hur språket används för att diskutera olika frågor. Viljan har snarare varit att ta fram kvantitativ data som kunde svara på forskningsfrågorna. Den relevanta frågeställningen är den som söker svara på hur konst i efterkrigstidsskolor behandlas i det undersökta underlaget. Det första steget för detta är att se om och hur ofta de eftersökta ämnen diskuteras. Först handlade det om att se om konst i skolor diskuteras, för att sedan se hur många gånger det togs upp. Trots att viljan var att få fram ett kvantitativt material går det i efterhand att konstatera att det framtagna materialet hamnar någonstans mellan kvantitativt och kvalitativt, i alla fall vad gäller analysen av litteraturen, vilken endast baserades på fyra böcker. Aspekter av den utförda undersökningen skulle kunna liknas med ett diskursteoretiskt eller diskursanalytiskt angreppssätt genom arbetet med texter. Vidare kan man i syften och frågeställningar se en vilja att förstå vad ett underlags (här litteratur och inventeringar) innehåll kan innebära för en bebyggelseantikvaries arbete. Detta skulle eventuellt kunna jämföras med diskursteorins strävan efter att hitta betydelse (Jørgensen & Phillips, 2000). Men vad som på många sätt definierar diskursanalysen är fokuset på språk och lingvistik, vilket inte har varit styrande för denna uppsats. Textanalys av litteraturen Urvalet av litteraturen som har analyserats har egentligen utgått från ett av två kriterier: att texten behandlar antingen offentlig konst under 1900-talet eller skolarkitektur. Vad som 11 eftersöktes i dessa böcker var uppmärksammande av konst i skolan. I böckerna som berörde konst söktes referenser till skolor och i boken om skolor söktes referenser till konst. Tillvägagångssättet för textanalysen har på många sätt följt de sex steg som redogörs i Paré och Kitsiou (2017, s. 2), där en grundläggande process för en så kallad literature review listas upp. Dessa kommer här att redogöras efter egen översättning. Arbetet med litteraturen i relation till listan diskuteras kort under de olika punkterna. Inventeringarna redogörs för separat. Tabell 1: Sex steg i en grundläggande literature review (Paré & Kitsiou, 2017, s. 2) med redogörelse för den utförda textanalysen med fokus på litteraturen. Formulera forskningsfrågor och a. Genom en översiktlig koll på skolhusinventeringar syfte/målsättning blev det tydligt att konst sällan nämns i den sortens underlag. Frågan om samma tendenser finns i litteratur uppkom och lade grunden för den utförda textanalysen. b. Syftet var att se i vilken utsträckning ett visst fenomen lyfts och att se om det finns mönster i datan. Uppsöka litteratur a. Främst genom sökningar efter ”byggnadsanknuten konst” i huvudsak på databasen Google Scholar hittades litteratur och artiklar. Men flera titlar nådde mig antingen privat (en boksamling på ett anhörigs jobb skulle rensas) eller från tidigare arbeten (som Skolhuset idé och form, vilken användes i tidigare uppsatser). b. Insamlingsarbetet inleddes med en så kallad ”hinkmodell”, där allt som tänktes vara relevant togs in utan ett tydligt fokus (Berner, 2005, s. 32). Sökningar om efterkrigstidsarkitektur, skolarkitektur, folkhemmet samt både modern och offentlig konst gjordes på både svenska och engelska. ”Hinkmodellen” byttes allt eftersom ut mot en mer fokuserad ”sökarljusmodell” (Berner, 2005, s. 32). Sålla litteraturen efter utvalda a. Titlarna som analyserades valdes bland annat för deras begrepp och ämnen karaktär, här menat som att alla fyra publikationer redogör för särskilda exempel av såväl konst som skolor. Att endast välja sådana titlar, snarare än sådana som beskriver, grundades i strävan att uppnå ett kvantitativt resultat. Både Hermerén och Orrje (2014) och Hermerén (2020) redogör för ett antal fallstudier. Statens konstråd (1987) är en jubileumspublikation som visar upp ett urval av den statligt finansierade konsten mellan 1937-1987. Kristenson (2005) är en redogörelse om skolarkitekturens utveckling som i många fall grundas på enskilda exempel. 12 b. Det finns flera artiklar och rapporter om (byggnadsanknuten) offentlig konst, men som antingen i huvudsak var historiebeskrivningar eller vägledningar. Det hade förstås gått att få ut ett tydligt kvantitativt resultat även på texter som inte baseras på exempel utan att få mycket olika resultat, men arbetet fick avgränsas. Avgöra kvalitén på vetenskapliga Ämnet (byggnadsanknuten konst) är så pass ungt att det artiklar/det utvalda materialet inte finns enorma mängder forskningsmaterial. Dock utgör åtminstone två av de utvalda titlarna några av de mest omfattande arbeten med byggnadsanknuten offentlig konst, det vill säga forskningsprojektet beskrivet av Hermerén och Orrje (2014) och Hermeréns avhandling (2020). Även Kristenson (2005) är resultatet av ett större forskningsprojekt om svensk skolarkitektur. Vidare upplevs publikationer om offentlig konst av Statens konstråd som trovärdiga till sin natur, då myndigheten ansvarar för offentlig konst. Utröna data (”Granskning”) a. Denna process kännetecknas av det som Paré och Kitsiou beskriver som Descriptive or Mapping Reviews, där syftet är att se i vilken utsträckning ett underlag (utvald litteratur samt inventeringar) inom ett visst ämne avslöjar några tolkningsbara mönster (2017, s. 4). Processen har varit systematisk genom att enskilda ord och begrepp har eftersökts (som skol- eller konstbegrepp) och markerats efter olika kriterier. b. Kriterierna har varit baserade dels på relationen mellan hel- och halvoffentligt, där till exempel konstverk placerade i miljöer som inte är skolor har markerats utifrån hur tillgänglig platsen är. Kriterierna för Skolhus idé och form beskrivs mer utförligt både här nedan samt i undersökningskapitlet. Analysera datan Datan, vilket bestod av såväl siffror och citat, sattes i en kulturhistorisk kontext där den analyserades huvudsakligen från ett bebyggelseantikvariskt eller kulturmiljövårdande perspektiv. Granskningen av Skolhuset idé och form har utförts i syfte att se i vilken utsträckning konst förekommer, där diverse ord och begrepp som är anknutna till konstämnet (t.ex. ”konstnär”, ”fresk”, ”mosaik”, ”symbolik” och så vidare) har tagits fram och kodats efter tre kriterier: - Citatet lyfter byggnadsanknuten konst med en nämnd konstnär - Citatet lyfter konst som finns i skolan, men är antingen inte byggnadsanknuten eller utan konstnär - Citatet nämner konst i mer generella ordalag. Inga särskilda verk eller konstnärer diskuteras. 13 Citaten har lagts in i ett dokument där de har kategoriserats efter dessa principer. Framförallt för att se i vilken utsträckning konsten lyfts i ett arkitekturhistoriskt verk. Detta redogörs i större detalj i delkapitlet ”Skolhuset - idé och form”. Textanalys av skolhusinventeringarna Textanalys har också utförts på skolhusinventeringar. Utan att redogöra fullt ut för de sex stegen kommer aspekter som skiljer sig från processen med litteraturen att beskrivas. De utvalda inventeringarna har undersökts efter liknande principer där år för uppförande, kulturhistorisk klassning och nämnande av konst har varit avgränsningar i olika led. Inledningsvis uppsöktes skolor som var kulturhistoriskt klassificerade. Vad gäller Stockholm gjordes det via Stockholms stads klassificeringskarta. I Göteborg hittades skolorna genom den relevanta kulturmiljörapporten (Jonsson & Lindberg, 2021). Allt eftersom skolor noterades sållades skolor som var uppförda utanför den avgjorda tidsbegränsningen bort. Främst sållades skolor uppförda innan 1937 bort. Inför granskningen/analysen av inventeringarna sammanställdes listor efter stad på de framtagna skolorna. Årtal, arkitekt och plats lades in för respektive skola. Värt att nämna är att det styrande årtalet i regel inte var när skolan stod färdig, utan när den började byggas. Det för att det inledande byggåret bör vara mer representativt för idealen som föregick de enskilda skolornas uppförande. Dokumenten med de framplockade skolorna kompletterades med information när inventeringarna granskades. Först konstaterades det ifall respektive skola hade en tillgänglig inventering, sedan konstaterades det ifall något sorts konstbegrepp tas upp i texten. Även andra aspekter, som att konsten inte nämns men finns fotograferad, togs med i dokumentet. Den data som plockades fram visar hur många gånger konst nämndes i inventeringarna samt om konstnärens namn angivits och dessa siffror utgör det kvantitativa underlaget för diskussionen. Metod för kulturhistorisk värdering Detta segment hamnar mellan metod och teori, men det är med hjälp av anvisningarna i Byggnadsanknuten konst: metod för värdering utifrån kulturhistoriska och estetiska aspekter (2022) som en vidare teoribildning kan utvecklas där datan kan analyseras utifrån de aspekter som presenteras i publikationen. Värderingsprocessen utgår ifrån att belysa kulturhistoriska och estetiska aspekter. Den liknar den konstvetenskapliga formal- och kontextanalysen, till exempel genom uppdelning av estetiska (formalia) egenskaper och kulturhistoriska (kontextuella) egenskaper. Uppdelning mellan estetik och ”innehåll” är ett förhållandevis vanligt tillvägagångssätt inom konstanalys. Det som gör den i Byggnadsanknuten konst beskrivna metoden annorlunda är den särpräglade inriktningen på antikvarisk praktik, där konstverkets samspel med byggnaden är av något större vikt än i en renlärig konstvetenskaplig analys. Tillämpningen av denna metod görs dock bara utifrån kulturhistoriska aspekter, då konsten i skolor i regel redan tillskrivs konstnärliga eller estetiska värden. 14 Byggnadsanknuten konst (Mellander Backman m.fl., 2022) bygger vidare på Riksantikvarieämbetets (vidare benämnt RAÄ) Plattform för kulturhistorisk värdering och urval (Génetay & Lindberg, 2014) med fokus på hur man som antikvarie kan värdera konstverk. Teori Resultaten från analyserna kommer att undersökas och kopplas samman med värderingsmetoder och vidare även diskuteras med ett kulturhistoriskt betraktelsesätt. Det innebär att man beaktar olika företeelser och lyfter egenskaper och karaktärsdrag som resultat av tidigare händelser och utvecklingsförlopp. Det kan innefatta utformning och innehåll, funktion och betydelser (Mellander Backman m.fl., 2022; Génetay & Lindberg, 2015, s. 21). Inom arbetet med och inför värdering är det viktigt att särställa de olika aspekterna och att låta kulturhistoriska aspekter så långt det går separeras från sociala, estetiska, ekonomiska och ekologiska värden. Det finns olika sätt att närma sig kulturhistoriska värden beroende på vilken metod som används, där de vanligaste är ”Unnerbäckmetoden” och ”Plattform”; Dessa är baserade på Unnerbäck (2002) respektive Génetay och Lindberg (2015). Relevant för denna uppsats är huruvida konsthistoriska värden lyfts, där de inte finns med i Unnerbäck men kategoriseras i Plattform som en del av kulturhistoriska värden (Génetay & Lindberg, 2015 s. 23). Uppsatsen syftar till att utgå ifrån det ovan beskrivna perspektivet för att belysa hur konsten i skolorna kan hanteras i en kulturhistorisk kontext. Den insamlade datan och den följande redogörelsen av denna kommer att diskuteras utifrån hur befintlig information bidrar eller inte bidrar till arbete med ett kulturhistoriskt betraktelsesätt inom arbete med byggnadsanknuten konst i skolor. Begreppsdefinitioner och förklaringar Arkitektur- eller byggnadsbunden konst - Konst som är platsspecifik och kan finnas i offentliga miljöer men som har tillkommit innan enprocentsregelns införande. Kan ha finansierats av både offentliga och privata medel. Byggnadsanknuten (offentlig) konst - Konst som är beställd för permanent platsspecifik placering i offentlig miljö. Huvudsakligen tillkommit genom enprocentsregeln (Mellander Backman m.fl., 2022, s. 7). Observera att denna företeelse genomgående beskrivs som byggnadsanknuten konst, det vill säga utan ”offentlig”, då utgångspunkten för undersökningen är offentliga miljöer. Det finns byggnadsanknuten konst som har tillkommit genom privata medel, men då skolor är offentliga miljöer är detta inte relevant. Enprocentsregeln - En ekonomisk princip som innebär att ungefär en procent av budgeten avsätts för konstnärlig gestaltning i offentligt finansierade ny,- om- och tillbyggnader. Infördes i Sverige 1937 och tillämpas idag i huvudsak inom statliga projekt och ungefär hälften av Sveriges kommuner och län följer principen (Statens konstråd, 2021, s. 54-61). 15 Halvoffentlighet - Ett begrepp myntat i denna uppsats. Syftar till att beskriva offentliga miljöer som den breda allmänheten inte har regelrätt tillgång till, som skolor, fängelser och myndigheter. Detta kontrasteras av heloffentliga miljöer, vilka är de miljöer som den breda allmänheten har tillgång till, som parker, bibliotek och simhallar. Jfr. publika miljöer. Kulturhistoriskt värde - syftar på de möjligheter som en företeelse, både materiell och immateriell, ger vad gäller förståelse och förmedling av kunskap av olika skeenden och sammanhang (Génetay & Lindberg, 2015, s. 12). Innefattar konsthistoriska värden enligt Plattform. Statens konstråd - Sveriges statliga myndighet för frågor om offentlig konst. Grundades 1937 och har sedan dess varit huvudsaklig beställare av konst i statligt finansierade byggnader. Är sedan millennieskiftet även rådgivningsinstans för konstnärliga utsmyckningar på kommunal nivå. Forskningsöversikt I detta avsnitt kommer tidigare forskning att redogöras utifrån skolarkitektur, konstpedagogik och offentlig konst som olika forskningsområden. I vissa titlar överlappar dessa ämnen varandra. En viktig publikation är Per Hedströms avhandling Skönhet och skötsamhet (2004), som behandlar både skolhus och konsten i dem. Syftet i hans undersökning var att se vilka ideal och värderingar som skolans utsmyckningar kan uttrycka. Hans fokus ligger på skolor uppförda mellan 1870-1940 och föregår alltså perioden som denna uppsats undersöker. I samma överlappande område finns även konstvetaren och konstpedagogen Marita Lindgren-Fridells bok Föreningen Konsten i Skolan – pionjärinsats i skolans konstbildning 1947-1976 (1984) där Föreningen Konsten i skolans verksamhet med konstutställningar i skolor avhandlas. Den har förvisso inte någon djuplodande genomgång av fast eller byggnadsanknuten konst, men redogör för de strömningar och idéer som fanns om konstpedagogik och demokratisering av konst. Mycket av forskningen kring skolarkitektur rör pedagogisk praktik och relationen mellan lärande och arkitektur. Exempel på dessa är Inge Mette Kirkebys avhandling Skolen finder sted som hanterar relationen mellan brukare och arkitektur. Hon har tagit fram en analysmodell med fem rum som alla kan användas för att analysera hur arkitektur kan tillåta, vägleda och representera (2006). Vidare har hon i sin avhandling utfört en diskursanalys av facktidningen Arkitektur för att undersöka sambandet mellan skolarkitektur och bredare samhällsströmningar. Annan litteratur är magisteruppsatsen Samspel mellan pedagogik och arkitektur av Ing-Marie Johansson, artikeln ”Arkitekturen som MEDspelare” av Gunilla Lundahl (2008) som ett exempel från Pedagogiska magasinets temanummer om skolarkitektur, samt lärarhandledningen Skolhuset som samhällsspegling (Palmberg-Eriksson, 2000). 16 Det största verket vad gäller en mer renlärig arkitekturhistorisk genomgång av svensk skolarkitektur är Hjördis Kristensons Skolhus: idé och form (2005). Där beskrivs det svenska skolbyggandet från tiden innan folkskolereformen 1862 till nutid. Det mesta av boken behandlar skolhus uppförda fram till 1920-tal men har ett antal avsnitt om efterkrigstidens skolbyggande. Andra undersökningar om efterkrigstidens skolbygge finns i något mindre utsträckning, men de finns representerade i till exempel Efterkrigstidens skolbygge av Lisbeth Williams (2000), som redogör både för förutsättningar som läroplaner och bygganvisningar och exempel på (i huvudsak rekordårens) skolhus. Dessutom finns Patrick Bjurströms olika publikationer vilka ofta hanterar skolarkitektur, till exempel Att anpassa skolbyggnader till nya arbetsformer (Bjurström, 1999), där han undersöker skolor uppförda på 1950- och 60-talen som står inför anpassning. Slutligen finns även författarens egna uppsats som behandlar skolans samlingsrum under 1900-talet med hjälp av tre fall som representerar ett samlingsrum och en tidsperiod. Aulan representerades av en skola från 1930-talet, ljushallen av en skola från 1950-talet och idrottshallen av en skola från 1970-talet. I den användes Kirkebys analysmodell för att förstå och belysa skillnaderna i rumstypernas funktioner och hur de relaterar till skolhusens samtid (Öhrn, 2022). Byggnadsanknuten konst som fenomen forskas i huvudsak inom kulturvårdsfältet och rör nästan alltid frågor om förvaltning. Till exempel genom det forskningsprojekt som föranledde publikationen Offentlig konst ett kulturarv som utfördes mellan 2011-2013, där man undersökte hanterandet och förvaltningen av byggnadsanknuten (offentlig) konst i hela Sverige genom bland annat enkätundersökningar och fallstudier av enskilda konstverk (Hermerén & Orrje, 2014). Projektet utfördes av Statens konstråd med finansiering av Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Samma övergripande ämne representeras också i avhandlingen Konsten att förvalta av Karin Hermerén (2020), där hon undersökte utmaningar i bevarandefrågor vad gäller 1900-talets byggnadsanknutna konst. Det finns även flera publicerade vägledningar för förvaltning av offentlig konst (bl.a. Lindbom & Hermerén, 2014). Problematiken i hanterandet av byggnadsanknuten konst i antikvariska kretsar belyses genom RAÄ:s publikation Byggnadsanknuten offentlig konst: metod för värdering utifrån kulturhistoriska och estetiska aspekter (Mellander Backman, 2022). Den togs fram med en projektgrupp med folk från RAÄ och Statens konstråd och en referensgrupp med representanter från olika län, kommuner och universitet. Rapporten bygger på Plattform för kulturhistoriskt urval och värdering (Génetay & Lindberg, 2015) men med ett fokus på hur byggnadsanknuten konst ska hanteras i värderingsfrågor. Offentlig eller allmänt tillgänglig konst inom ramen för konstpedagogik och den faktiska demokratiseringsprocessen diskuteras kort i Föreningen Konst i Skolan – pionjärinsats i skolans konstbildning 1947-1976 (Lindgren-Fridell, 1984) och utförligt i Konstpedagogikens dilemma:historiska rötter och moderna strategier (Lindberg, A. 1991). Den talar bland annat om folkuppfostran genom delaktighet i konstkulturen, Ellen Key och hennes arbete mer förskönande av barnens vardag, borgarklassens roll för utvecklingen av såväl det moderna konstlivet som konstpedagogiken samt hur konstupplevelser ännu tycktes vara reserverade 17 för de övre klasserna ända in på 1980-talet. Även brottet mellan 1900-talets modernism och klassicismens traditionella normen och vad brottet innebar för konstpedagogikens praktik. Disposition Det första kapitlet presenterar en historisk bakgrund med Statens konstråds grundande och hur dåtidens syn på offentlig konst kopplas ihop med konstnärlig utsmyckning i skolor, en redogörelse av Föreningen konsten i skolan samt en beskrivning av den historiska relationen mellan bebyggelseantikvarien och konsten med utgångspunkt i två artiklar författade av Mellander Backman (2023) respektive Wetterberg och Ranby (2022). Det andra kapitlet inleds med en begreppsdiskussion som lägger grunden för en litteraturgranskning av fyra publikationer som berör offentlig konst och/eller skolhus. Texterna har granskats genom att undersöka vilka referenser till byggnadsanknuten konst i skolhus och andra mindre tillgängliga offentliga miljöer nämns, där konsten i de senare i större utsträckning lyfts. Det tredje kapitlet innehåller redogörelser av skolhusinventeringar från Stockholm och Göteborg och i vilken utsträckning konst nämns i dessa. Vissa resultat introduceras här, främst genom diagram. Detta kapitel fungerar som en språngbräda för det senare avsnittet som ämnar lyfta några enskilda konstverk för att analysera dessa utifrån kulturhistoriska principer. Slutligen sammanfattas och diskuteras resultaten främst inom kontexten för framtida antikvariskt arbete. 18 Historisk bakgrund Etableringen av Statens konstråd Statens konstråd var i sig inte direkt inblandad i utsmyckningen av folk- och grundskolor eller gymnasium förrän runt 2000, då konstrådet fick ett vidgat uppdrag till följd av propositionen Kulturpolitik (Prop. 1996/97:3). Dock är etableringen av Statens konstråd är viktig att avhandla för att tydliggöra de samhälleliga tankemönster som rör offentlig konst som föregick konstrådets grundande. Demokratisering av konsten och enprocentsregeln Statens konstråd grundades 1937 efter att dåvarande ecklesiastikministern Arthur Engberg som tillsammans med fem sakkunniga gjorde en utredning om hur konsten skulle tillgängliggöras för allmänheten. Engberg hade tidigare uttalat sig om hur intresse och förmåga att förstå god konst var reserverat för de högre klasserna, konsten var en lyxvara. Han ville sprida konsten till alla – ”[…] Såväl i offentliga byggnader och samlingslokaler som på arbetsplatserna, i fabrikerna och kontoren, har ett konstnärligt inslag vunnit allt högre uppskattning.” (Statens konstråd, 1987, s. 9). Engberg förespråkade att när staten finansierar byggande bör ett kostnadsbelopp för konständamål räknas med och att detta skulle vara mer eller mindre obligatoriskt. Detta kom att materialiseras i enprocentsregeln, principen att en procent av kostnaderna i av skattepengar finansierade byggen skulle gå till konstnärlig utsmyckning. Idéen att en procent av byggnadskostnader skulle gå till konst hade 1934 tillämpats i USA efter initiativ av sekreteraren i finansdepartementet hade inrättat en avdelning för måleri och skulptur som ansvarade för statens konstfrämjande verksamhet inom ramen för federala nybyggnation. Liknande principer gick att hitta i det nazistiska Tyskland, där produktion av propagandistisk konst med offentliga medel låg i fokus. Länder som Belgien, Frankrike och Österrike hade istället konstnärsorganisationer som ansvarade för att konstnärliga uppdrag skulle gå till medlemmarna (Statens konstråd, 1987, s. 11). Den offentliga konstens långa väg genom skolan Utsmyckning av offentliga byggnader var inte något nytt under slutet av 1930-talet, men det genomfördes tidigare inte några omfattande satsningar från statens sida. Den främsta satsningen var ett inrättande av ett penninglotteri 1923, där en viss del av behållningen skulle gå till en av kungen utvald nämnd som skulle göra inköp av konstverk för att ge arbetstillfällen till landets konstnärer. Denna princip utvecklades vidare under 1930-talet. Under tidigt 1900-tal var det främst föreningar och privatpersoner som stod för finansieringen av konstverk (Statens konstråd, 1987, s. 9; Hermerén, 2020, s. 83). De resonemang som Engberg kom att föra under 1930-talet speglar mycket av det som Ellen Key skrev kring sekelskiftet, främst andemeningen att konsten skulle vara allas egendom. Det 19 tidiga 1900-talets strömningar hade ett starkt fokus på skolhus, inte minst genom Keys bok Barnets århundrade från 1900. Tankegångarna gick i linje med att skapa en både yttre och inre vacker värld för barnet att växa upp i. Skolhusen, där barnen tillbringar en stor del av sina liv, skulle förena arkitektur och konst för att skapa en tilltalande helhet. Konstens betydelse för samhället tycks ha varit koncentrerad i skolorna, i och med att det är i skolan som goda medborgare (ska) skapas. De tidiga omfattande satsningarna på byggnadsanknuten konst gjordes alltså främst i skolor och en viktig aktör var Föreningen för skolornas prydande (senare Konsten i skolan), som grundades 1897, 40 år innan Statens konstråd (Hermerén, 2020, s. 83). Konsten som folkuppfostrande har varit ett genomgående tema i de tidiga diskussionerna om offentlig konst. Engbergs sakkunniga ansåg att bristen på tillgänglig konst var beklaglig med bakgrund detta. Framförallt i byggnader som antingen besöks främst av ungdomar (skolor) och en talrik allmänhet (som sjukhus). Vidare konstaterades att det i många undervisningsanstalter rådde brist på goda konstverk och att skolorna inte i större utsträckning underlättar kontakten mellan ungdomen och bildande konst. ”[…] Detta förhållande är desto mera beklagligt, som ungdomens intryck och upplevelser hava ett avgörande inflytande på den vuxna människans livsuppfattning.” (Statens konstråd, 1987, s. 11) Föreningen Konsten i Skolan I föregående avsnitt nämndes Föreningen för skolornas prydande, grundad 1897, vilka stod för många av initiativen bakom konstnärlig utsmyckning av skolorna. Grundaren Carl G Laurin formulerade 1899 sin syn i en av studentföreningen Heimdals folkskrifter där han presenterade föreningen och deras insatser. Särskilt lyfter han Carl Larssons väggmålning i läroverket Norra Latin i centrala Stockholm som utfördes med hjälp av föreningen. Vidare lyfte Laurin vikten av konstintresse och hur detta skulle stimuleras. Han menade att ungdomar borde besöka och studera områdets monumentalbyggnader, de borde göra regelbundna besök till museum och studera konstverken både inom ramen för historieundervisning och ur skönhetssynpunkt. Laurin ansåg även att lärare i skolor som genom föreningen fått konstverk eller reproduktioner borde kommentera bilderna i undervisningen. Föreningen erbjöd tre sorters gåvor: reproduktioner av kända konstverk, monumentalkonst i skolmiljön och stafflikonst och skulpturer. Skolor kunde ansluta sig till föreningen mot en årsavgift på tio kronor (Lindgren-Fridell, 1984, s. 12-14). Föreningen för konstens prydande (efter 1903 kallad Konsten i skolan) var aktiv ungefär till 1935. Det var inte en direkt föregångare till Föreningen konsten i skolan som grundades 1947, även om de delade vissa idéer om konstpedagogik (Lindgren-Fridell, 1984, s. 12). Den nya föreningen kom bland annat ur den tidigare beskrivna viljan att demokratisera konsten. Lindgren-Fridell (1984, s. 18) beskriver hur pedagogen Artur Norlén under sin lärartid på landsorten saknade instrument för att främja konstintresset. För Norlén var bland annat elevcentrerad undervisning viktig och tidens progressiva pedagoger vilka förespråkade en personlighetsfostrande skola talade gärna om vikten av konst och konstupplevelser. Även grundaren av Riksförbundet för bildande konst, Sixten Strömbom hade under en tid sökt möjlighet att bilda en ”skolkonstförening”, inspirerad såväl av internationella 20 konstpedagogiska strömningar som av Ellen Key och svenska föreningar (som Konsten i skolan). I en artikel i Svenska Dagbladet argumenterade Strömbom för demokratisering av konstlivet och större spridning av konstnärernas läge och beklagade sig över de undermåliga ekonomiska förutsättningarna för att uträtta detta. 1948 års konstutredning 1948 års konstutredning utfördes efter en vilja att tillsätta en statlig kommitté för utredande av konstens plats i samhället. Den ledande ståndpunkten var att sprida konsten till hela landet och alla landets samhällsskick, varvid ”konstbildningsverksamhet” ansågs vara det viktigaste medlet. Konstbildning syftar till att sprida och upplysa om konst. I direktiven för utredningen lyfts att det var viktigt att säkerställa förutsättningarna för att förstå och tillgodogöra sig konst hos unga och därmed att skolans konstbildningsverksamhet var särskilt viktig. Genom utsmyckning av skollokaler, museibesök och fördjupad undervisning i teckning och konsthistoria skulle detta mål kunna uppnås (Lindgren-Fridell, 1984, s. 23). Värt att nämna är hur 1948 års utredning i sin grundsyn var präglad av den engelska filosofen och konstpsykologen Herbert Read. Han förespråkade bestämt konstens fostrande roll och nödvändigheten för barn att genom konsten uttrycka sina känslor och upplevelser för att undvika ”hämning och oförmåga, vilka så småningom kan leda till varaktiga neuroser” (Lindgren-Fridell, 1984, s. 23). Beaktande av barnens individuella psykologiska förutsättningar tycks ha varit en viktig del i synen på konsten som fostrande. Fast utsmyckning inom Föreningen konsten i skolans arbete Föreningen hade ett huvudsakligt fokus på ambulerande utställningar vilka åkte till olika skolor i landet för eleverna att studera. Denna process beskrivs utförligt i Lindgren-Fridell (1984), men är inte av intresse för denna uppsats. Föreningen hade dock från start en vilja att bedriva en konsultativ verksamhet för att bidra till en mer tilltalande skolmiljö. Detta blev i praktiken inte helt enkelt och efter några år nedprioriterades detta. 1960 konstaterades att föreningens bidrag till staffli- och skulpturkonst hade utbyggts något, men resurserna för att föreningen skulle fungera som en effektiv rådgivare för utsmyckning var vid tiden för små. Redan i 1948 års konstutredning var förslagen kring rådgivning om konstnärlig utsmyckning i skolorna svävande (Lindgren-Fridell, 1984, s. 157-158). Frågan om en mer konsultativ och uppsökande verksamhet togs upp i föreningen 1962 där man planerade att tillsätta en konsultnämnd bestående av tre personer från föreningens egna styrelse, två utsedda av Konstnärernas riksförbund, en skolman och en självskriven intendent med suppleant. De konsultativa åtgärderna landade till slut i en indelning på tre grupper: Rådgivning; Medverkan vid fast utsmyckning; Konstförmedling (Lindgren-Fridell, 1984, s. 159). Medverkan vid fast utsmyckning kunde bestå av rekommendationer och godkännande av föreslagna konstnärer såväl som att direkt rekommendera konstnärer och granska förslag. Detta pågick även innan den konsultativa verksamheten diskuterades under 1960-talet och föreningen tycks på ett eller annat sätt ha varit inblandade i utsmyckningen av flera skolor under 1950-talet. 1953 utfördes väggmålningar av konstnären John Wipp i Bollstanäs nya 21 skola efter rekommendation av föreningen. Ett annat exempel på konstverk utförda efter föreningens rekommendation är kakelmosaiken Fågellek av Gösta Bohm i Hudiksvalls västra skola 1953. Den tidiga konsultativa verksamheten tynade bort efter konflikter och kommunikationssvårigheter bland myndigheter och konstnärer (Lindgren-Fridell, 1984, s. 160). Den historiska relationen och uppbrottet mellan antikvarierollen och konsten För 1800-talets antikvarier var det en självklarhet att inkludera arkitekturbunden konst. Konsten ansågs vara en integrerad del av det tvärvetenskapliga förhållningssätt som antikvarier tillämpade. De ämnen som ofta inkluderades i den antikvariska praktiken, som arkeologi och arkitektur- och konsthistoria, utvecklades till egna discipliner. Kulturminnesvården, som den då kallades, delades in i mer specialinriktade verksamheter bland annat på grund av en av museimännen pådriven professionaliseringsprocess. De antikvarier som tidigare hade arbetat brett och ämnesöverskridande kom att under tidigt 1900-tal att arbeta inom mer avgränsade expertområden, förvisso med tät kontakt med praktiserande inom andra discipliner. De humanistiska ämnena etablerades och gav kulturminnesvården större vetenskaplig tyngd och möjlighet till att argumentera för diverse bevarandefrågor, men ledde allt eftersom till större avstånd mellan de olika ämnesområdena. (Mellander Backman, 2023). Den antikvariska praktiken utvecklades under 1900-talet med en inriktning mot arkeologi och bebyggelse, utan större konstvetenskapliga inslag. Konst i allmänhet och 1900-talets byggnadsanknutna konst i synnerhet har inte hanterats inom det antikvariska fältet i någon större utsträckning då konsten ansetts ha tillhöra området för offentlig konst och museernas och akademins fält (Mellander Backman, 2023). Separeringen mellan den antikvariska praktiken och konstvetenskap beskrivs vidare i Art history and built heritage conservation at the University of Gothenburg, 1978-2020 (Ranby & Wetterberg, 2022), med en redogörelse av det bebyggelseantikvariska programmets (hädanefter kallat BA-programmet) etablering och utveckling. Under 1970-talet var en typisk utbildning för antikvarier (conservators) en blandning av kurser inom arkeologi, etnologi och konsthistoria, vilket inte täckte behovet av utbildning inom frågor om urban och social omvandling. Programmet startades efter initiativ av konstvetaren Jan Rosvall och etnologen Nanne Engelbrektsson 1978, bland annat på grund av rivningsvågorna som hade drabbat många svenska städer under 1960- och 1970-talen. Arkitekturhistoria från konsthistorisk disciplin och forskning om levnadsförhållanden runt och i byggd miljö från etnologisk disciplin utgjorde grunden för programmet. Fokuset på människan och dess relation till den byggda miljön var lika stark som fokuset på byggnaderna i sig. Programmet var till en början en del av den etnologiska institutionen (Ranby & Wetterberg, 2022, s. 92-93). Likt det som beskrivs av Mellander Backman var brytningen med den konsthistoriska traditionen knuten till professionaliseringen av BA-programmet. Såväl programmet som institutionen behövde omfamna tvärvetenskaplig expertis inom kulturvård samt sträva efter 22 att vara relevant i frågor om hanterandet av bebyggda miljöer. Rosvall hade kritiserat avsaknaden av praktisk tillämpning av kulturhistoria, det vill säga konservering och restaurering. Kulturvårdsdisciplinen var grundad i idén att mycket av den äldre byggda miljön var värd att bevara av ekonomiska, ekologiska och sociala skäl. Programmet började inkludera moment för att förbereda eleverna för den professionella praktiken genom praktisk undersökning av konstruktionshistoria och hantverkstraditioner. BA-programmet och fältet i stort landade i att utgå ifrån tillämpningen av socialvetenskap inom stadsplanering, ett intresse att ifrågasätta samtida hantering av äldre byggnadsmiljöer och strävan att ta hand om dessa miljöer (Ranby & Wetterberg, 2022, s. 94-95). Under sent 1980-tal gick de kulturvårdande utbildningarna från att vara förhållandevis okända inom musei- och kulturarvsinstitutioner till att erkännas som "certifierade" för alla som ville arbeta inom konservering inom kommun och lokal verksamhet. Detta, tillsammans med Plan- och bygglagens uppmaning till ökat fokus på landets kulturmiljöer från 1987, legitimerade vidare den antikvariska utbildningen (Ranby & Wetterberg, 2022, s. 95). Denna praktiska professionalisering var ett steg i separationen mellan antikvarien och den konstvetenskapliga traditionen. 1991 blev kulturvård introducerat som en egen disciplin och 1993 inleddes doktorsprogrammet. Innan dess hade studenter på institutionen fått doktorera inom huvudsakligen konstvetenskap eller etnologi. (Ranby & Wetterberg, 2022, s. 97). 23 Text- och dokumentanalys Vad är en offentlig miljö? I Byggnadsanknuten konst: metod för värdering utifrån kulturhistoriska och estetiska aspekter (Mellander Backman m.fl., 2022) ges exempel på de byggnadstyper och miljöer som byggnadsanknuten offentlig konst ofta återfinns i. De mest uppenbara är torg och parker, men konst finns även i andra offentliga och lättillgängliga lokaler. Exempel som ges är badhus, bibliotek, stadshus, stationshus med flera, det vill säga byggnader och miljöer där allmänheten regelmässigt har tillträde. Det konstateras att det finns offentliga byggnadstyper och miljöer vars tillgänglighet är begränsad. Till denna genre tillhör skolhusen, men även sjukhus, myndigheter, fängelser, försvarsanläggningar… (Mellander Backman m.fl., 2022). Konsten på dessa platser, där allmänheten inte regelmässigt har inträde, definieras ändå som offentlig då delar av allmänheten (anställda, elever, intagna) har tillgång till platsen där konsten finns (Hermerén, 2020, s. 71). Bara för att konsten inte upplevs av många gör den inte mindre offentlig, då alla är en del av allmänheten. För att tydliggöra skillnaden mellan miljöer som är regelmässigt tillgängliga och miljöer som har begränsad tillgänglighet kommer begreppen hel- respektive halvoffentligt att användas. Definitionen av halvoffentlighet är styrande i textanalysen, bland annat för att enkelt sålla bort de konstverk i som här kallas heloffentliga miljöer, som Mellander Backmans exempel på torg, badhus eller bibliotek. Att se i vilken utsträckning andra halvoffentliga miljöer diskuteras kan att tydliggöra glappet i den kulturvårdande praktiken. En brasklapp är dock att konst i heloffentliga byggnader inte nödvändigtvis är mer tillgängliga för den bredare allmänheten, och att konst i halvoffentliga miljöer därmed inte nödvändigtvis måste vara mindre tillgängliga. Om ett byggnadsanknuten konstverk finns i kontoret på ett bibliotek kan inte det nås av den bredare allmänheten, trots att miljön enligt denna uppsats definition är heloffentlig. Därför har en styrande aspekt av litteraturgranskningen utöver uppsökandet av halvoffentliga miljöer varit att markera när konstverken är utomhus. Skulpturer och konstnärliga utsmyckningar på fasader är i sin natur lättillgängliga, förutsatt att byggnaderna och miljöerna de är anknutna till är lättillgängliga. Byggnads- och miljötyperna som denna uppsats menar är halvoffentliga är som följer: ● Grundskolor och gymnasium ● Sjukhus ● Universitet och högskolor ● Kriminalvårdens och polismyndighetens byggnader ● Arbetsplatser ○ Förvaltningsbyggnader och myndigheter ○ Kraftverk ○ Post- och televerk 24 De exempel som lyfts i de olika skrifterna kan flera gånger ha ändrat funktion. Detta är ett genomgående tema i publikationer som hanterar förvaltningsfrågor, men då förvaltningen i praktiken inte är det som undersöks är det byggnadernas ursprungliga funktion som är styrande. Den ovanstående listan är utformad med utgångspunkt främst i uppdelningen i Mellander Backman m.fl. (2022) och specificeras och tydliggörs genom fallstudierna i Hermerén och Orrje (2014). Genomgång av undersökt litteratur Under denna rubrik redovisas granskningen av fyra böcker. Två titlar berör förvaltning av konst, en titel handlar om Statens konstråd och en handlar om skolarkitektur. Offentlig konst - Ett kulturarv I publikationen Offentlig konst - ett kulturarv (Hermerén & Orrje, 2014) beskrivs 25 fallstudier av byggnadsanknuten offentlig konst i olika miljöer. Detta är gjort inom ramen för ett större forskningsprojekt som utfördes 2011-2013 med bakgrund i en inventering av de byggnadsanknutna konstverk som har beställts sedan 1937. Inventeringen visade behov och brister inom förvaltningen av offentlig byggnadsanknuten konst. Forskningsprojektet syftade till att belysa bristen både på kunskap och resurser men även styrmedel, antikvariska såväl som ekonomiska och juridiska. Publikationen innehåller analys av problemområden och utveckling av förslag för hantering (Hermerén & Orrje, 2014, s. 19). Publikationens fokus är på kompetens- och resursbehov samt tillsynsmyndigheternas roll och styrmedel. Offentlig konst - Ett kulturarv innehåller ett kapitel om konst i skolor med fyra fall. I kapitlets inledning redovisas en historisk bakgrund av konstnärlig utsmyckning i skolor. Fram till att enprocentsregeln infördes 1937 och fick genomslag under mitten av 1950-talet finansierades konstnärlig utsmyckning i skolor främst av enskilda donatorer, insamlingar eller föreningar. Närvaron av konstnärlig utsmyckning i skolor tynade bort något för att sedan upphöra under tidigt 1930-tal, och kom följaktligen att återupplivas genom grundandet av Statens konstråd och tillkomsten av nya konstnärliga rörelser, konstföreningar och konstinstitutioner. Under 1940-talet fanns ett intresse för konstbildningsfrågor kopplade till tidens politiska strömningar och konstpolitiskt diskuterades det som kom att kallas 1948 års konstutredning. Den följande kommittén skulle bland annat inventera och kartlägga konstverk men även utforma förslag om konstens plats i samhället. 1947, samma år som Föreningen Konsten i skolan kom till, bildades Konstfrämjandet som skulle arbeta med konstbildning och att föra ut konst till allmänheten och dess vardag. Föreningen Konsten i skolan uppgick 1967 i Riksutställningars försöksverksamhet (Hermerén & Orrje, 2014, s. 145). Fyra konstverk i skolor tas upp i publikationen. ● Tyra Lundgrens Det eviga på Wieselgrensskolan i Helsingborg från 1947. Beställt av Helsingborgs stad och förvaltas idag av densamma och Kärnfastigheter. ● Randi Fishers muralmålning från 1951 på Seminarieskolan i Landskrona. Beställt av Statens konstråd tillsammans med Landskrona stad och förvaltas idag av Landskrona stads fastighetsavdelning. Skolan är inte längre en seminarieskola utan en grundskola. 25 ● Olle Adrins Sinnenas ledstång från 1962-63 på Tomtebodaskolan, f.d. Blindinstitutet, i Solna. Beställt av Blindinstitutet och förvaltas av Akademiska Hus AB. Lokalerna används inte längre som en skola utan som lokaler för Specialpedagogiska institutet. ● Atti Johanssons Hyllning till Ivar Lo-Johansson/Som träd i skog från 1969-71 utanför Gudlav Bilderskolan i Sollefteå. Beställt av Sollefteå kommun och skolan förvaltas av Solatum Hus&Hem AB (Hermerén & Orrje, 2014, s 147-169). Konstverken är placerade i eller i anslutning till nya skolhus, vilket även gäller Tomteboskolan där Adrins konstverk går längs en förbindelsegång som på 1960-talet byggdes till den befintliga 1800-talsmiljön. En övergång i motiv över tid beskrivs utifrån dessa verk, där Tyra Lundgrens Det eviga från 1947 på Wieselgrensskolan i Helsingborg representerar det tidiga 1900-talets konst som uppfostrande, med idealiserade gestalter och samtida föredömen. Randi Fishers muralmålning i Seminarieskolan i Landskrona från 1951 representerar det till modernismens vanliga antagande som abstrakt och icke-berättande. ”Detta formspråk kan givetvis uppfattas som fritt från såväl entydiga berättelser som budskap, men det är samtidigt intressant att fundera i termer som konstfostran.” (Hermerén & Orrje, 2014, s. 146) Denna publikation, likt många andra i ämnet byggnadsanknuten offentlig konst, handlar huvudsakligen om förvaltningsfrågor och är inte vad denna uppsats egentligen söker att belysa. Men genom de fyra fallen visas ett ovanligt intresse för de moderna skolhusens konstnärliga utsmyckning. Skolhuset - idé och form Skolhuset - idé och form är det största verket om svensk skolarkitektur och behandlar skolhusens utveckling från tiden innan folkskolereformen 1842 ungefär fram till 2000, där skolhus från efterkrigstiden och framåt får något mindre plats. Den är skriven av konstvetaren och arkitekturhistoriken Hjördis Kristenson och innehåller en gedigen genomgång av skolarkitekturens många stilistiska epoker. En granskning av detta verk har utförts med mål att hitta referenser till konst inom ramen för skolan som byggnadstyp. Som det beskrivs i metodkapitlet baserades granskningen på att hitta konstreferenser och sedan sortera dessa. Varje gång ett konstrelaterat begrepp, nyckelord, uppkom (som konstnär, fresk, mosaik eller skulptur; den slutgiltiga listan över konstrelaterade ord landade på runt 50 olika begrepp) gjordes en snabb analys av den övriga texten. Nyckelorden är de ord som direkt signalerar att ett stycke eller mening behandlar konstfrågor. Genom läsning och markering av de olika citaten kunde kriterier för sorteringen formuleras. Kriterierna var: 1. Konst refereras till 2. Konsten är bunden till arkitekturen 3. Konstnären nämns Det första kriteriet, att konst nämns, är givet och utgör grunden för granskningen. Alla utplockade citat uppfyller detta kriterium. Sorteringen gjordes utifrån hur många kriterier som uppfylldes och kan delas in i tre grupper. Grupp A är de citat som uppfyller alla tre kriterier, grupp B är de som uppfyller två (antingen 1 och 2 eller 1 och 3) och grupp C är de som 26 endast uppfyller krav 1. 27 av citaten tillhör grupp A, fem grupp B och fem grupp C. Dessa kommer att exemplifieras nedan. Exempel på citat tillhörande grupp A: ”Här har Johansson inte nöjt sig med blott och bart den verkan stenen i sig erbjuder utan till viss del kompletterat med tegelornamentik i avvikande färg, geometriska mönster av olika slag. Verkan blir den av fönsterluckor. Kanske är det ändå en relief med Noaks ark och dess djur, av Allan Wallberg (f. 1909), som främst drar barnens blickar till sig.” (Kristenson, 2005, s. 351) Detta citat handlar om fasaden på Sköndalsskolan i södra Stockholm uppförd 1953 efter ritningar av Cyrillus Johansson. Taget ur sin kontext kan det vara svårt att förstå vart konstverket finns. Både tegelornamentik och relief hade mycket väl kunnat finnas i en typisk ljushall eller liknande. Det som gör att detta citat tillhör grupp A är i huvudsak ordet relief, vilket under sorteringen lades in som nyckelord. Tillhörande är också givetvis Allan Wallberg, men då med den i sammanhanget viktiga prepositionen av. Annars hade det inte varit tydligt vem Wallberg är eller vad han har gjort. På så sätt kan ”av + konstnärsnamn” också fungera som ett nyckelbegrepp. Orsaken till att det är viktigt att skriva konstnärens namn är för att särskilja den utsmyckning och dekoration som arkitekten själv har konstruerat. Gränserna mellan arkitektonisk utformning och byggnadsanknuten konst är redan mycket otydliga och hänvisning till upphovsperson kan därmed tydliggöra vart gränsen i särskilda fall går. Exempel på citat tillhörande grupp B: ”Det specifikt skånska väntade i interiören. Dekorationen i lärosalar, kollegierum och trapphallar utgjordes tidigare av friser målade i kalkfärg med stiliserade i Skåne förekommande vilda växter, olika i varje rum.” (Kristenson, 2005, s. 245) Citatet hänvisar till Realskolan i Malmös (nu Sankt Petri skola) nya byggnad. Nyckelorden för detta citat är dekorationen, målade, kalkfärg och stiliserade. Konsten som beskrivs är byggnadsbunden genom att konsten är målad direkt på väggarna och kan därmed inte flyttas. Notera dock användningen av byggnadsbunden snarare än byggnadsanknuten då det senare begreppet i större utsträckning kopplas till enprocentsregeln och en process där konstverket planeras med uppförandet. Realskolan i Malmö, eller den del som hänvisas till här, uppfördes 1908, långt innan enprocentsregeln. Det som saknas är en konstnär. Det är möjligt att dekorationen var planerat av arkitekten, men det förtäljer inte texten. Exempel på citat tillhörande grupp C: ”För den estetiska skolningen är redan den yttre omgivningen av betydelse […] vackra lokaler, helst prydda med god konst – allt har en fostrande roll.” (Kristenson, 2005, s. 426) Detta är ett exempel på referenser till konst i skolan som fenomen, vilket är det som främst definierar citat i grupp C. Nyckelorden här är prydda och konst. En del av citatet har plockats bort då det handlar om generella gestaltningsfrågor, endast delarna som är relevanta inom ramen för konst har tagits med. Trots att citatet inte motsvarar det som söktes i granskningen är det en mycket viktig tanke som presenteras. Det framgår inte här av citatet men Kristenson hänvisar till 1946 års skolkommissions betänkande (SOU 1948:27) där en uttalad och tydlig ambition för konsten i skolorna presenteras. Konsten är en del i den estetiska skolningen, 27 vilket innefattar mycket mer än bara konst. Det är viktigt att påpeka betoningarna i citatet. Helst prydda med god konst; att god konst förhöjer och tillför något mer än det ”endast” vackra lokaler erbjuder. En viktig samhällskontextuell poäng syns i konstaterandet att allt har en fostrande roll. Detta fenomen kommer att diskuteras mer längre fram, men med årtalet 1946 i åtanke, direkt efter andra världskriget, är det inte konstigt att det finns en vilja att låta skolarkitektur och konst bidra till strävan att fostra goda medborgare. ”Konsten är på väg att bliva allas…” och Konsten att förvalta I två av de granskade texterna lyfts skolor inte mer än som ett exempel på en typbyggnad. Vad gäller Statens konstråds jubileumsbok från 1987 har det främst att göra med att konstrådet inte i någon högre mening var inblandad i finansiering av kommunala byggen, vilka skolor i regel är. Dock lyfts en skola, vars organisation uppenbarligen skiljer sig från de typiska grundskolorna. Det är Ekeskolan i Örebro, en statlig specialskola för barn med syn- och funktionsnedsättning, som 1971 inreddes med en skulpturgrupp av Pye Engström. Verket heter Tantsoffa och farbrorbänk och är utförd i kalksten, vilket är anpassad till barnens förutsättningar. Engström skriver: ”Svårigheterna att nå och ’tala med’ barnen, som varken kan se eller höra, blev en verklig utmaning, också för mig. Det gällde att göra skulpturer som bokstavligen sträckte ut armarna mot barnen.” (Statens konstråd, 1987, s. 69). Jubileumsboken lyfter runt 25 konstverk placerade i universitet och högskolor, vilka inte är objekt för denna undersökning. Det gör det dock alltmer angeläget att lyfta nämnandet av Engströms verk i en skola som är till för barn i grundskole- och gymnasieåldern. Att konstrådet inte blev direkt involverad i utsmyckning av kommunala grundskolor förrän millennieskiftet är en intressant aspekt. Fokuset på grund- och gymnasieskolor har under undersökningen blivit tvunget då det största skolbeståndet är uppfört med kommunala medel. Att bara en statlig skola lyfts i boken kan anses anmärkningsvärt, då statliga specialskolor uppenbarligen existerar och i regel bör vara konstnärligt utsmyckade. Det är en fråga för en annan undersökning, men att lyfta det enskilda exemplet som presenteras i en förhållandevis prestigefylld publikation är ändå bidragande till förståelsen av den generella synen på konsten i skolorna. I Hermeréns (2020) avhandling om förvaltning av byggnadsanknuten konst tas inte heller skolor upp mer än i den historiska bakgrunden. Detta går inte heller att klandra, bland annat med bakgrund i hennes och Orrjes publikation om samma ämne från 2014 har flera exempel på konst i skolor som redogjordes tidigare. Med det sagt är detta ett bidragande exempel till vad som här uppfattas vara en förhållandevis bristande hantering av konst i skolor överlag. 28 Skolhusinventeringar Denna del av undersökningen belyser den specifikt antikvariska praktiken och de tendenser som har visat sig i antikvariens hanterande av konst i skolor. Avsnittet syftar varken till att kritisera utfört arbete eller projektplaneringen (som inledningsvis är väldigt ambitiösa men där ekonomiska förutsättningar försvårar arbetet) utan syftar snarare till att visa hur relationen antikvarie och konst ser ut för skolhus som byggnadstyp. Inventeringarna som har granskats är från Stockholm och Göteborg, där Göteborgs inventeringar är gjorda inom ramen för ett större kunskapsbildande projekt och samlade i en rapport. Diagrammet visar sammanställning av antal inventeringar av de framtagna skolorna. Observera att större fokus läggs på 1950-talet och framåt då det var Göteborgsinventeringens bakre gräns. Stockholms stad 54 skolor i Stockholm uppförda mellan 1937-1976 har valts ut med utgångspunkten att de är kulturhistoriskt klassade. Stockholms stads klassificeringssystem har tre nivåer för kulturhistorisk klassificering. Den högsta nivån är blå och innebär att en byggnad eller byggnadsmiljö har synnerligen höga kulturhistoriska värden. Nästa nivå är grön, vilket innefattar miljöer som också är kulturhistoriskt värdefulla och miljöer som är intressanta även ur historiska, kulturella, miljömässiga eller konstnärliga synpunkter. Alla undersökta skolor är grönklassade. Den lägsta nivån är gul, där bebyggelsen eller miljön bedöms ha positiv betydelse för stadsbilden eller har visst kulturhistoriskt värde (Stockholms stadsmuseum, 2024). Skolorna hittades med hjälp av Stockholms stads klassificeringskarta. Uppsökande och granskning av inventeringar har gjorts i två etapper. Den inledande granskningen gjordes på inventeringar från 1980- och 1990-talen som finns tillgängliga via 29 Stockholmskällan eller Stockholms digitala stadsmuseum. Den andra etappen var att uppsöka kompletterande inventeringar via Bebyggelseregistret (hädanefter förkortat till BBR) som utfördes främst under tidigt 2000-tal. Likt processen beskriven under rubriken Skolhuset - idé och form var konstrelaterade nyckelord det som söktes efter i inventeringarna. Inventeringarna är förhållandevis fåordiga och gör inte några egentliga värderande bedömningar. Vad som är av antikvariskt intresse är inte alltid tydligt för någon som inte är antikvarie, men kan signaleras av att något beskrivs som ursprungligt eller genom mer utförliga materialbeskrivningar. Efter beskrivning av byggnadens olika delar görs en bedömning av skick och en mening som beskriver ett mycket grundläggande helhetsomdöme. I vissa fall pekas särskilda egenskaper ut som antikvariskt intresse, som i inventeringen av Kämpetorpsskolan: ”Skolan har flera intressanta detaljer. Interiör: Fin ljushall, gradängklassrum. Exteriör: Ovanligt formad lanternin.” (Stockholms stadsmuseum, 1991b, s. 2) 37 av 54 skolor hade inventeringar utförda under 1990-talet tillgängliga via Stockholmskällan och digitalt stadsmuseum. Inventeringarnas spridning över skolornas olika ursprungsår redovisas i diagrammet nedan. Diagrammet redovisar alltså inte de inventeringar som hittades via BBR, vilka i regel utfördes under 2000-talet. Allteftersom inventeringarna lästes gjordes en sökning av hur många gånger konst nämndes. Av de 37 undersökta inventeringarna nämns konst i text 17 gånger och av dessa nämns konstnären endast tio gånger. Observera att denna indelning är gjord efter skolan och inte antal konstnärer, vissa skolor har konstverk av olika konstnärer. 30 Det finns ett antal skolor som har konstnärliga utsmyckningar, som till exempel syns på bild men som inte nämns. Ibland nämns ett konstverk men inte ett annat. Konstverken och deras konstnärer finns i regel tillgänglig på respektive skolas wikipediasidor. Alla framtagna skolor söktes efter i det nya BBR som togs i bruk den andra april 2025. Där kunde antalet kompletteras med sex inventeringar som utfördes under tidigt 2000-tal. Dessa skolhusinventeringar gjordes inom ramen för större områdesinventeringar över bebyggelse uppfört innan 1990 alternativt som del av Storstadsprojektet, vilket står beskrivet i anslutning till de enskilda skolinventeringarnas registreringshistorik under Inventeringsprojekt på BBR. Detta kan förklara att inventeringarna endast tycks beskriva exteriörer. Om interiöra utsmyckningar nämns har det sannolikt överförts från tidigare inventeringar. Endast tre grönklassade skolor uppförda mellan 1930-1979 saknar inventeringar. Dessa är Gärdesskolan, Johan Skytteskolan och Slättgårdsskolan. Lista över skolor där konstnären nämns i respektive inventering: ● Hässelbygårdsskolan med en stenmosaik utförd av Lars Wellton ● Västertorpsskolan med en mosaik av Otte Sköld och en fresk av Vera Nilsson ● Fridhemsskolan med en kopparstaty av Stig Blomberg ● Sköndalsskolan med en tegelrelief av Allan Wallberg ● Äppelviksskolan med en fresk av Tage Hedqvist ● Rålambshovsskolan med en relief av Erik Lindberg och väggmålningar av Einar Jolin ● Vällingbyskolan med mönsterlagt tegel av Endre Nemes ● Bandhagens gymnasium med skulpturer av Robert Jacobsen och Nils Sjögren ● Grimstaskolan med väggmålningar av Einar Forseth ● Skarpnäcks skola med väggmålning av Karsten Keiseraas ● Hjulstaskolan med emaljkonstverk av Laris Strunke 31 ● Malteholmsskolan med en staty av Leif Bolter ● Nya Elementar med relief av Liss Eriksson (Nya Elementar har också en väggmålning av Lennart Rodhe men detta nämns inte i någon av inventeringarna) ● Vårbergsskolan (Alla nationers fria skola) med fasadutsmyckning av Sune Fogde och Lizzie Olsson ● Sätraskolan med en skulptur av Veikko Keränen Göteborgs stad 2021 publicerades en rapport från Göteborgs stadsmuseum där 92 kulturhistoriskt intressanta skolhus presenterades och inventerades med bakgrund i att kommunen inte har haft ett samlat underlag om skolbebyggelsen. Projektet hade inte möjlighet att inventera, beskriva och värdera samtliga skolors interiörer och istället valdes ett antal skolhus ut för att komplettera detta. Tanken med de invändiga inventeringarna var att de skulle funka som fördjupad kunskap för de lyfta skolorna men också som förebild för vad som i framtida underlag kan vara viktigt att lyftas i övriga skolor. Fokuset låg på skolor uppförda mellan 1950-2000. Alla skolor har bedömts utifrån hur väl en skola representerar ett visst skede, drag eller strömning under olika tidsperioder (Jonsson & Lindman, 2021, s. 33). Utvärderingen utgår endast utifrån kulturhistoriska grunder. Bebyggelseregistret hade inga registrerade inventeringar. Vidare har skolorna delats in i tre klassificeringsgrunder baserat på hur hög känslighet skolorna har för förändring utifrån deras kulturhistoriska värde. Klass A innefattar skolor som är välbevarade och upplevelsebara och tidstypiska representanter för sin tids skolbyggande. I rapporten tillhör 17 skolor klass A. Skolanläggningar som tillhör klass B kan vara delvis förändrade eller rivna, men där befintliga byggnader/delar har höga värden och som kan vara karaktärsskapande för antingen anläggningens helhet eller för stadsdelen. Till klass B tillhör även skolor som har höga värden men anses besitta lägre material- och detaljeringskänslighet än skolorna i klass A. Rapporten har bedömt 44 skolor som klass B. Den lägsta nivån är klass 32 C, där anläggningar med relativt låga kulturhistoriska värden finns representerade. Skolor i denna klass kan ha genomgått mer eller mindre stora förändringar eller vara av en så pass enkel karaktär att vidare hantering av dess kulturhistoriska värden inte är nödvändiga. Dock behövs god helhetsverkan vid eventuella förändringar vad gäller färg, form och material (Jonsson & Lindman, 2021, s. 33). 31 av skolorna tillhör klass C. Rapporten är indelad efter geografi och innan varje kapitel redovisas en lista med de skolor som rivits till och med 2021. Totalt har 36 skolor uppförda 1950-2000 rivits (Jonsson & Lindman, 2021, s. 34; 82; 134). Det totala skolbeståndet, inkluderat de rivna skolorna, är oklart. Inledningsvis i kapitlet om utvalda interiörer redovisas exempel på värdebärande egenskaper. De upplistade egenskaperna ska kunna fungera som en checklista för framtida arbete med interiöra inventeringar. Att egenskaper och karaktärsdrag är bevarade, ursprungliga och tidstypiska är genomgående kriterier. Men även ”Unika inslag för den egna skolan” (Jonsson & Lindman, 2021, s. 209), där konstverk är det första exemplet på ett sådant. Dock nämns konst i den invändiga inventeringen endast i ett sammanhang. Då om mat- och samlingssalen i Bergsjöskolan där det finns en dekorerad ridå samt en väggfast utsmyckning av osäkert ursprung. Att skolorna i någon större utsträckning inte kunde inventeras invändigt var en budgetfråga och anses därmed inte utgöra grund för kritik av inventeringen. Att Göteborgs stad inte tidigare hade gjort några inventeringar av skolorna är beklagligt och lade därmed grund för att utföra detta omfattande projekt i ett svep. Det är med detta sagt inte konstigt att man var tvungen att prioritera bort vissa delar för att kunna inventera 92 skolor. Figur 6: Fotografi av Lisa Larsons Cirkus som finns på den nya Lundbyskolan. Den sitter på en av väggarna i väntsalen utanför aulan. Konstverket är karakteristiskt för Larsons stil, genom sina geometriska former och gedigna arbete med en begränsad färgpalett. 33 Ibland är förutsättningarna för en inventering inte heller ideala. Så var fallet med Lundby gymnasium som vid inventeringstillfället förbereddes inför en omfattande rivning av alla byggnader förutom aulan och en klassrumsbyggnad vilka även renoverades. Vid tiden för denna uppsats är den nya skolan byggd och renoveringen färdig och därmed är även konsten synlig. Konstverken i fråga är två invändiga, keramikverket Cirkus av Lisa Larson och ridån i aulan av Helene Wedel, samt ett emaljkonstverk på fasaden av Willy Ørskov. Dessa var sannolikt flyttade eller övertäckta då inventeringen gjordes och är därmed inte inkluderade i inventeringen. Det faktum att både aulan och dess anknutna konstverk finns kvar tyder på att antikvariska (i något mindre utsträckning i och med de omfattande rivningarna) och konstnärliga intressen togs upp i bygglovsprocessen. Information om den övriga konsten hittades i Lisa Larsons Cirkus på Lundbyskolan avtäckt efter renovering (Göteborgs stad, 2023). Tillskrivna konstnärliga värden I några inventeringar lyfts konstverken inte bara i ren beskrivande mån, utan också som värdebärare. Dessa, samt de tillfällen som konstverken har kallats ”tidstypiska” – med eller utan tillskrivning av värde, redogörs kort för i detta avsnitt. Källorna är från respektive skolas inventering. Strukturen är sådan att skolans namn, tid för uppförande och plats skrivs ut, sedan en kommentar baserat på inventeringarna. Fotografier av alla verk kan inte läggas in med hänsyn till dokumentets storlek. Bergsjöskolan (1971), östra Göteborg: Konstnärlig utsmyckning på fasad beskrivs som en på detaljnivå viktig värdebärare, samt utsmyckningar i matsal/aula som bidrar till känslan av ett välbevarat rum, trots senare förändringar (Jonsson & Lindman, 2021, s. 156; 214). Grimstaskolan (1956), västra Stockholm: Väggmålning i aula av Einar Forseth bedöms som ”intressant” (Stockholms stadsmuseum, 1991d) samt som tidstypisk (Stockholms kommun, 2005a, BBR). Hjulstaskolan (1971), västra Stockholm: Observera att här redogörs för både Hjulsta- och Hyllingeskolan som nu tillhör samma skola under namnet Hjulstaskolan. Emaljskulpturerna av Laris Strunke på Hjulstaskolans fasad utgör ett stort konstnärligt värde (Stockholms kommun, 2000a). Konstnärliga utsmyckningar på Hyllingeskolan ”bör noteras” (Stockholms kommun, 2000b). 34 Malteholmsskolan (1958), västra Stockholm. Skolans entré har en konstnärlig utsmyckning vilken bedöms som tidstypisk (Stockholms kommun, 2006b). Nya Elementar (1946), västra Stockholm. En granitrelief på en av skolans fasader utförd av Liss Eriksson bedöms ha betydande konstnärliga värden (Stockholms kommun, 2008a). Skarpnäcks skola (1952), södra Stockholm. I ljushallen finns en väggmålning av Karsten Keiseraas. I inventeringen från 1991 står ”Ljushall” under helhetsbedömningen med intressanta detaljer, förvisso utan särskilt omnämnande av konstverket (Stockholms stadsmuseum, 1991e). I den senare inventeringen bedöms målningen vara både tidstypisk och konstnärligt värdefull (Stockholms kommun, 2005a). Sköndalsskolan (1953), södra Stockholm. En tegelrelief på en av fasaderna föreställande Noaks ark utförd av Allan Wallberg bedöms vara konstnärligt värdefull (Stockholms kommun, 2008b). Ulvsundaskolan (1948), västra Stockholm. En skulptur föreställande ett lodjur av Arvid Knöppel placerad på skolgården bedöms ha konstnärliga värden (Stockholms kommun, 2009). Vårbergsskolan (1971), sydvästra Stockholm. Fasadutsmyckningar av komprimerade skrotdelar utförda av Sune Fogde och Lizzie Olsson bedöms ha mycket stort konstnärligt värde (Stockholms kommun, 2000c). Västertorpsskolan (1949), sydvästra Stockholm. Både Otte Skölds mosaik i ljushallen och Vera Nilssons fresk i trapphuset bedöms ha konstnärliga värden (Stockholms kommun, 2005b). Figur 8: Fotografi av Vera Nilssons fresk Sagan om solen och nordanvinden från 1951 som finns i Västertorpsskolans trapphus (Öhrn, 2025). Den baseras på fabeln med samma namn, där solen och 35 nordanvinden tävlar om vem som först kan få en man att ta av sig kappan. Till vänster syns stormen i form av fågelliknande varelser som blåses upp av nordanvinden till höger. Solen ”värmer” freskens högra del, mannen har öppnat sin kappa. 36 Kulturhistorisk värdering av konstverk i två efterkrigstida skolor Kulturhistoriskt värde Kulturhistoriska värden syftar till möjligheter att inhämta och förmedla kunskap och förståelse för olika tider och skeenden genom såväl materiella som immateriella företeelser. Dessa företeelser präglas av sina kulturhistoriska sammanhang, det vill säga identifierade och avgränsade historiska utvecklingsförlopp, vilka lägger grunden för identifiering av kulturhistoriska värden (Génetay & Lindberg, 2015, s. 12). De kulturhistoriska aspekterna avseende värderingsprocessen handlar om att beakta både företeelser och egenskaper som berättande eller speglande för olika historiska uttryck, som tidsperioder, platser och synsätt (Génetay & Lindberg, 2015, s. 14). Inför den kulturhistoriska värderingen är det också värt att nämna att motiven ofta väljs efter byggnadens funktion, vilket gör att det är viktigt att belysa offentlig konst i olika miljöer. Att dessa konstverk är placerade just i skolor är betydelsefullt då det signalerar en strävan att nå ut till barnen, alltså framtida samhällsmedborgare. Kulturhistoriska aspekter Med utgångspunkt i det kvantitativa materialet avseende inventeringarna kommer här att några konstverk presenteras. Upplägget kommer att likna det som beskrivs i Byggnadsanknuten konst Metod för värdering utifrån kulturhistoriska och estetiska aspekter (Mellander Backman m.fl., 2022, s. 49-88), vidare kallad Byggnadsanknuten konst, med en redogörelse av kulturhistoriska och estetiska aspekter. Den konstvetenskapliga metoden som lyfts i Mellander Backman m.fl. (2022, s. 28) är formal- och kontextanalys, vilken kan kopplas till flera teoribildningar. Ingången inför analysen utgjordes av ställningstagandet att en bild inte kan separeras från sin kontext (Se D’Alleva & Cothren, 2021, s. 35). Utgångspunkten att alla konstverk är budskapsbärande gör det enklare att närma sig konstverken som kulturhistoriska representanter. Metoden som redogörs i Byggnadsanknuten konst (Mellander Backman m.fl., 2022) är inte olik de traditionellt konstvetenskapliga analysmetoderna och har kunnat få ihop olika aspekter från den konstvetenskapliga traditionen med den antikvariska praktiken. Redogörelserna för konstverken Vindarnas saga och Zodiaken kommer att följa frågorna som tillhör de beskrivande och analyserande momenten för de i huvudsak kulturhistoriska aspekterna. Detta för att vända på det i inventeringar genomgående fokus på konstverket som enbart konstnärligt eller estetiskt värdefullt. Frågorna i de respektive kategorierna redogörs i figur 5. Om man ser till skolornas respektive inventeringar tillhör de den sällsynta kategorin där konsten nämns, fotograferas, och konstnären refereras till. Det underlättade arbetet främst med Hässelbygårdsskolan då den inte gick att besöka. 37 Tabell 2: Frågor och kriterier kopplade till de beskrivande och analyserande momenten som lyfts i Byggnadsanknuten konst (Mellander Backman m.fl., 2022). Kulturhistoriska aspekter Kulturhistoriska kriterier Beskrivande moment Vad finns? - Kulturhistorisk Vad har hänt? bakgrund Vad återspeglas? - Kulturhistoriskt innehåll Analyserande moment Vilka är värdena? - Möjlighet till kunskap Hur framträder värdena? och förståelse Vilka är de höga värdena? - Kulturhistorisk helhet - Kulturhistorisk relevans Vindarnas saga Västertorpsskolan uppfördes mellan 1949-1951 i Stockholmsförorten Västertorp som en förhållandevis typisk skola för sin plats och tid. Stadsdelen Västertorp uppfördes efter rådande stadsplaneringsideal, med ett centrum markerat med ett höghus och trafikseparering. Något att lyfta är också den stora mängd offentlig konst som finns i området, i form av en utspridd permanent skulpturutställning (Stockholms stadsmuseum, 1998). Bakgrundsfakta Västertorpsskolan ● Byggherre: Stockholms ● Stomme av formgjuten betong, Folkskoledirektion, nuvarande fasader i gult tegel, svart plåttak och förvaltare SISAB. vita snickerier. ● Arkitekt Stig Åkermark, konstnärer ● Konstverk i ljushall och trapphus. Otte Sköld (Vindarnas saga) och ● Delar av skolan revs 2007 på grund Vera Nilsson (Solen och av elevbrist (Falck, 2017). Nya Nordanvinden). byggnader uppförda mellan ● Uppförd som folkskola för 2019-2020 (Peab, u.å.). närområdet 1949. ● Grönklassad enligt Stockholms ● Typisk 1940-talsskola med ljushall stadsmuseum. med lanternin. ● I nuläget har skolan 540 elever. Ljushallen är avsnittets fokus, då den pryds av mosaikkonstverket Vindarnas saga av Otte Sköld, daterat 1946-1951. Det är inte skolans enda konstverk, trapphuset har en fresk av Vera Nilsson från 1951. 38 Figur 9. Fotografi av Otte Skölds mosaik i Västertorpsskolans ljushall tagen från andra våningens loftgång. Ljushallen tycks fungera som ett provisoriskt bibliotek utöver funktionerna samlingssal och rastgård som annars är typiska för ljushallar (Öhrn, 2022, s. 20) Beskrivande moment Konstverket Vindarnas saga är en mosaik utförd av konstnären Otte Sköld mellan 1946 och 1951 och är placerad på den norra väggen i Västertorpsskolans ljushall. Stadsdelen Västertorp uppfördes efter 1940-talets stadsplaneringsideal med trafikseparering och ett grannskapscentrum markerat med ett höghus. I området finns en utspridd, permanent skulpturutställning (Stockholms stadsmuseum, 1998). Västertorpsskolan är en typisk hallskola (här definierat som en skola med en ljushall) från efterkrigstiden, med gult fasadtegel och med en lanternin markerad ljushall (Framväxten och bakgrunden till ljushallens framväxt redogörs i Öhrn, 2022). Ljushallen fungerar ofta både som en aula och en rastgård, då klassrum ofta ligger i anslutning till den. Vindarnas saga är det första man ser när man kommer in i ljushallen från trapphuset och entrén. Konstverket består av fem uppdelade segment, med det största placerat mitt på väggen och de mindre vid sidan av den. Kulörerna är förhållandevis omättade och harmoniserar med kulör- och valörvariationen i teglet. Mosaiken ligger plant med teglet. Verkets utförande och gestaltning tycks gå i linje med vad som i Offentlig konst ett kulturarv beskrivs av Tyra Lundgrens relief Det eviga från 1947 på Wieselgrensskolan i Helsingborg, vilket är en motivvärld ofta präglad av idealiserade gestalter från såväl historia som samtid, vilket var vanligt under det tidiga 1900-talet (Hermerén & Orrje, 2014, s. 145-146). Denna jämförelse baseras på att konstverket avbildar Viktor Rydbergs dikt Snöfrid från 1882 som handlar om pojken Gunnar som under en båtfärd med huldran Snöfrid lockas till trollskt guld, själviskt stridande och den trygga kärleken. Han uppmuntras av Snöfrid att leda ett ärofyllt hjälteliv, där varken lugn eller distraktioner får plats i strävan att skydda de svaga och behövande, vilket syns i citatet som är inkluderat i konstverket: ”[…] bättre än fridens är farans famntag. Väljer du mig, då väljer du stormen” (Rydberg, 1882 från Projekt Runeberg, 39 2012). Både Gunnar såväl som den allegoriska kvinnan som symboliserar kärleken är klädda i för tiden moderna kläder, kanske ett sätt att få tidens barn att se sin samtid i en gammal berättelse. Verket, genom dikten den avbildar, har en moraliserande eller uppfostrande ton. Sköld påbörjade sitt arbete 1946, bara ett år efter andra världskrigets slut och motivvalet kan ´antas ha varit inspirerat av strävan att motverka risken att liknande konflikter skulle uppnås igen. Att konsten länge har spelat en fostrande roll är etablerat i tidigare kapitel och viljan att genom konsten uppfostra goda medborgare lyfts redan runt sekelskiftet, men andra världskriget lär ha utgjort en tydlig fond mot vilken denna princip utvecklades under efterkrigstiden, både inom skolväsendet och konsten i skolorna. Att konstverket finns i ljushallen, ett rum som antingen genom sin roll som samlingsrum eller rastgård, leder till resonemanget att det var till att ses ofta och av många av dem som går eller arbetar på skolan. Otte Sköld var en svensk konstnär som levde mellan 1894-1958. Han var elev vid Althins målarskola, vid Wilhelmsons målarskola samt Tekniska institutet i Stockholm. Sköld bedrev i faser konstnärliga verksamheter i Köpenhamn och Paris där han också tjänstgjorde som konstlärare. På slutet av 1920-talet återvände han till Sverige och startade Otte Skölds målarskola tillsammans med Åke Pernby. Under 1930-talet var han professor i figurmålning och senare måleri på Konsthögskolan. 1941 utnämndes han till Konsthögskolans direktör. 1950 blev han överintendent på Nationalmuseum och fick i uppdrag att skapa ett museum för den moderna konsten, vilken kom att bli Moderna museet, invigt 1958 (Ljungbergsmuséet, 2014). Analyserande moment Konstverkets hänvisning till en något äldre och mer uppfostrande bildtradition bedöms här vara representativ för strömningar som återupplivandet av traditionella material (här både genom teglet och mosaiken) och fostrande konst (genom gestaltningen av Rydbergs dikt) som följde andra världskriget. Varken ljushallen och konstverket tycks ha utstått några större förändringar. Större strukturella förändringar skulle sätta konstverket i risk eftersom mosaiken är plan med teglet och kan inte tas bort. 40 Konstverket bedöms ha möjlighet att tillföra kulturhistoriska värden till skolans redan etablerade kulturhistoriska värden genom kriterierna för läsbarhet och relevans. Denna bedömning är viktig att ta i hänsyn till vad gäller skolor som i någon mån har rivits och där skolans omedelbara möjligheter till läsbarhet inte nödvändigtvis är stora. En brasklapp där är att den nya byggnaden är mycket distinkt i sitt uttryck och skiljer sig stort från den ursprungliga arkitekturen, vilket gör byggnaden som ett nyare tidslager mer läsbar. Zodiaken Bakgrundsfakta Hässelbygårdsskolan ● Byggherre Stockholms ● Stommen är i formgjuten betong, folkskoledirektion. fasaden är i gult tegel, taket är i svart ● Arkitekt Stig Åkermark, konstnär plåt och snickerierna är vita. Lars Wellton. ● Konstverk genomgående i ● Uppförd som centralskola i trapphuset. anslutning till centrumet i Hässelby ● Grönklassad enligt Stockholms gård mellan 1957-63. Aulan stadsmuseum. fungerade fram till 1980-talet som ● I nuläget har skolan 450 elever. biograf. I Hässelbygårdsskolan, även den ritad av Stig Åkermark, finns konstverket Zodiaken av Lars Wellton. Skolan utmärker sig något från andra typiska efterkrigstidsskolor, delvis i att den ”återgår” (Se Öhrn, 2022 för en redogörelse för hur aulan ersattes av ljushallar) till en aula som dessutom på ett mycket konkret sätt bjöd in allmänheten genom sin roll som centrumbiograf (Stockholms stadsmuseum, 1991c). Det är alltså till skillnad från Västertorpsskolan, till exempel, inte en hallskola. Stadsdelen Hässelby gård byggdes upp med utdragningen av tunnelbanan och byggandet skedde främst 1954-1955. Tunnelbanestationen invigdes 1956. Ett förhållandevis välkänt byggnadskomplex i stadsdelen är kollektivhuset uppfört av byggmästaren Olle Engkvist och ritat av Carl-Axel Acking och mycket av stadsdelens byggnader var uppförda med moderna material och gestaltningsideal (Stockholms stadsmuseum, 1998b). Beskrivande moment Skolan uppfördes under sent 1950-tal under en period av expansion i Stockholmsområdet, bland annat genom tunnelbanans införande under tidigt 1950-tal. Västerort, där Hässelby gård ligger, förbands tidigt med centrala Stockholm i jämförelse med andra förorter. Redan 1950 gick det tunnelbanor mellan Vällingby i Västerort och Hötorget på Norrmalm (Stockholmskällan, 2025). Förorten som förbands med centrum något tidigare (bara några månader innan Vällingby) var Hökarängen i Söderort (Holmgren, 1960, s. 97). Det är en stadsdel som genom både tunnelbanan och sin arkitektur på många sätt präglas av 1950-talets framtidstro – se bara hur den närliggande förorten Vällingby beskrivs som framtidsstad i broschyren för Vällingbyutställningen 1952 (Stockholms stads fastighetsnämnd, 1952). Nu är Hässelby gård inte Vällingby, men idéerna bakom dess uppförande präglas av samma samhällsströmningar där modernitet och framsteg var ideal. 41 Figur 11: Fotografi föreställande Lars Welltons Zodiaken, en mosaik med djurkretsen. Här syns tvillingarna och rymdfarkosten Sputnik med hunden Laika. (Henriksson, u.å) Man möter Zodiaken i entréns trapphus och konstverkets delar går upp med trapporna och täcker stora delar av väggarna. Verket föreställer den astrologiska djurkretsen och är en mosaik av flera marmorsorter från olika delar i världen. Rödbrun från Jämtland och vit från Ekeberg, gråbrun från Belgien, djupgrön från Italien, svart från Ardennerna och gulskimrande från Nasaret (Henriksson, u.å.). Konstverken har ett geometriskt och delvis abstraherat formspråk och står tydligt ut från den vitmålade väggen och gör genom sin storlek anspråk på miljön. I delen som avbildar stjärntecknet tvillingarna refereras en för tiden mycket aktuell händelse till (se figur 7). Historiens första levande varelse, hunden Lajka, hade skickats upp i rymden i farkosten Sputnik 2 i november 1957 (Lewis, 2025). Att konstverket har såväl astrologiska som astronomiska motiv kan utan svårighet sägas referera till tidens rymdkapplöpning mellan USA och Sovjet och med det även fungera som en representant för tidens framtidstro. Barnen som gick i skolan kände sannolikt till Sputnik 2 och Lajka, och om inte så var fallet ledde nog faktumet att tvillingarna själva är placerade i stiliserade rymdskepp till en association till rymdfärd. Detta i samklang med att stjärntecken är rymdsymboler i sig. Att konstverket är i trapphuset, snarare än en samlingssal eller liknande, talar för avsikten att det ska betraktas ofta och delvis i förbifarten. Konstverkets olika delar följer en upp genom trapphuset. Men det är också något som syns när man kommer in i skolan. Tvillingarna är placerade på en vägg på skolans bottenvåning, kanske för att man direkt skulle mötas av rymden både metaforiskt genom stjärnbilden, men också ”bokstavligt” genom Lajka. 42 Lars Wellton (1918-1992) var en svensk konstnär utbildad vid Académie de la Grande Chaumière i Paris från 1939 samt på både Otte Skölds och Isaac Grünewalds målarskolor under 1940-talet. Han var under sina studier även tecknare för Aftonbladet och utförde dekorationer för revyer på Odéonteatern i Stockholm. Han fick sitt genombrott genom sina illustrationer i Dagens Nyheter. Wellton tillhörde Åkerbokonstnärerna, grundad 1968 av Walter Frylestam. Hans bildspråk kännetecknas av jordnära färger och abstraherade former (Auctionet, u.å.). Figur 12: Fotografi av den konstnärliga utsmyckningen i Hässelbygårdsskolans trapphus. Här syns bland annat skorpionen och oxen. Hämtad från Stockholms stadsmuseums inventering av Hässelbygårdsskolan (1991c). Analyserande moment Hässelbygårdsskolan som en både hel- och halvoffentlig miljö genom sin historiska roll som grundskola och centralbiograf är ett intressant tillägg i berättelsen om såväl efterkrigstidens stadsplanering som synen på skolans roll i samhället. Detta går i hand med idéer som huvudsakligen präglade ljushallens utveckling under 1940-talet, där den teoretiskt skulle fungera som samhällets vardagsrum, en plats för allmänna sammankomster (Kristenson, 2005, s. 406). Hässelbygårdsskolan har ingen ljushall, men som etablerat en aula som fungerade som biograf, ett sätt att släppa in allmänheten i skolan. Det är inte ett vardagsrum, per se, men en rumslighet som breddar och fördjupar skolhusets närvaro i lokalområdet. Konstverket bryter, likt mycket av den moderna konsten, med äldre traditioner inom skolornas konstnärliga utsmyckning. Sätter man Zodiaken mot Vindarnas saga visas två 43 mycket olika avbildningar präglade av samhället de uppfördes i. Welltons konstverk förmedlar såväl samtida händelser som uråldriga traditioner med förhållandevis dyrbara material. Konstverket är välbevarat, med reservation för misstag då besök vid skolan inte har varit möjligt. Motivet förmedlar tydligt tidens anda och går utan större svårigheter att förstå och läsa av. Det geometriska formspråket är tydligt modernistiskt, med likheter med bland annat Endre Nemes Marmorintarsia från 1955 på Axel Dahlströms torg i Göteborg eller Lennart Rodhes väggmålningar i Östersunds posthus (Paket i långa banor) från 1952 och Ängby läroverk i Stockholm från sent 1940-tal. Zodiaken bedöms därmed ha möjlighet att tydligt tillföra kulturhistoriska värden till skolans redan etablerade värden, främst vad gäller läsbarhet och relevans. Figur 13: Fotografi av konsten på mellanplanet i Hässelbygårdsskolan. Här syns skytten, vattumannen och fiskarna. De många marmortypernas karaktär syns tydligt, från den svarta till gulskimrande, gråtonade, rött och vitt. Kulörerna går tveklöst i linje med hur Welltons verk ofta använder jordnära kulörer (Henriksson, u.å.). 44 Resultat Undersökningen har visat att byggnadsanknuten konst i skolor tas upp i mycket liten utsträckning i såväl litteratur om offentlig konst och i inventeringar. Det har visat sig genom uppsökning av antal gånger skol- eller konstbegrepp förekommer i de olika underlagen. I Offentlig konst ett kulturarv (Hermerén & Orrje, 2014) finns ett kapitel med redogörelser om förvaltningen av konstverk i fyra olika skolor. I Konsten är på väg att bliva allas… (Statens konstråd, 1987) nämns endast en skola för barn i grundskoleåldern, detta med bakgrund i att konstrådet inte var inblandad i kommunala ärenden förrän millennieskiftet. I Konsten att förvaltas (Hermerén, 2020) tas inga skolor upp. Dock lyfts utsmyckning av skolan inom ramen för historisk bakgrund vad gäller den offentliga konstens framväxt under 1900-talet i alla tre texter. Med bakgrund i resonemanget om halvoffentliga miljöer går det att konstatera att avsaknandet av omnämnande av skolors konstnärliga utsmyckning inte nödvändigtvis har med tillgänglighet att göra, då många av de redogjorda konstverken i böckerna återfinns i halvoffentliga miljöer, som universitet, myndigheter och fängelser. I Skolhuset idé och form (Kristenson, 2005) nämns skolornas konstnärliga utsmyckningar 37 gånger. 27 gånger är konsten byggnadsbunden (fast förankrad) och konstnären omnämns, vilket var vad som eftersöktes i granskningen. Orsaken till att det inte nödvändigtvis benämns som byggnadsanknuten är på grund av tidsspannet i boken, där den största delen behandlar skolarkitektur innan 1937 och enprocentsregelns införande. Av de 27 tillfällen som byggnadsbunden konst nämns är endast sju exempel byggnadsanknutna, alltså uppförda efter 1937. Inventeringarna visar en bristande relation mellan antikvarien och konstvetenskaplig praktik. I Stockholms inventeringar nämns konsten i 24 av 50 inventeringar. 15 gånger omnämns även konstnären. I Göteborgs inventeringar nämns konsten 19 gånger över nio av 92 skolor och konstnärsnamn utelämnas genomgående. Många av konstverken som nämns är placerade på skolgårdar eller fasader vilket stärker deras chanser att lyftas i inventeringar som fokuserar på exteriöra värden. 45 Diagrammet utgår ifrån omnämnande av konst i skolan. Siffrorna är baserat på omnämnande av konst i enskilda skolor, förutom ”Skolhuset - Grupp C” och ”Litteratur - bakgrund”, där enskilda exempel i regel inte lyfts. Därför blir delen som representerar Göteborgs inventeringar mindre, då konsten där lyfts i samband med nio separata skolor, vilket är siffran som har vägts in här, snarare än antalet nämnda konstbegrepp. Slutligen har två separata konstverk beskrivits och analyserats efter metoden som beskrivs i Byggnadsanknuten konst (Mellander Backman, 2022). Både Vindarnas saga och Zodiaken har genom tillämpningen av kulturhistorisk värdering visat sig vara fungerande exempel på hur byggnadsanknuten konst kan bidra till eller stärka redan etablerade eller mer traditionellt antikvariskt bedömda kulturhistoriska värden. Diskussion När företeelser uteblir försvåras framtida arbete Undersökningen har visat att den konst som finns i skolbyggnader ofta uteblir i både litteraturen och inventeringarna, vilket kan leda till att man går miste om kulturhistoriska värden. I litteraturen om offentlig konst tas skolan upp, men oftast inom kontexten för historisk bakgrund. Att konsten i skolan under sekelskiftet 1800-1900 genomgående tas upp som en del av de tidiga diskussionerna om offentlig konst samtidigt som skolor mycket sällan lyfts som innehavare av offentlig konst är anmärkningsvärd och något motsägelsefullt. Skolan som tidigt exempel på utsmyckning av offentliga miljöer diskuteras i nästan alla sammanhang där offentlig konst är huvudämne och Ellen Keys skrifter om barnet är ett genomgående tema (Statens konstråd, 1987, s. 9; Hedström, 2004, s. 49; Hermerén & Orrje, 2014, s. 144; Hermerén, 2020, s. 82). 46 Det finns väldigt många skolor i Sverige och skolgången är något som i princip alla har gemensamt. Huruvida alla skolor har byggnadsanknuten konst är en fråga, men att skolor generellt ofta uteblir från de bredare diskussionerna och forskningen om byggnadsanknuten konst skapar en diskrepans mellan den offentliga konstens historia och förvaltningen av den som en del av det moderna kulturarvet. Byggnadsanknuten konst som ämne inom kontexten för det moderna kulturarvet är förhållandevist nytt och har inte i någon större utsträckning inkluderats i den antikvariska praktiken utöver Byggnadsanknuten konst (Mellander Backman m.fl., 2022). Den granskade litteraturen är till viss del författade inom kulturmiljövårdens fält men inte i regel med utgångspunkt i bebyggelseantikvariens arbetsroll. Detta kan kopplas samman med den redogjorda splittringen mellan bebyggelseantikvarien och konstvetenskaplig praktik. Bebyggelseantikvarier får inte någon konstvetenskaplig utbildning. Tillgång till underlag som hanterar konst i särskilda byggnadstyper skulle underlätta den bebyggelseantikvariska praktiken i de fall som bebyggelseantikvarier måste ta ställning till konst i olika miljöer. Det kan givetvis argumenteras att byggnadstyper i regel inte behöver vara styrande för kulturhistorisk värdering av byggnadsanknuten konst, framförallt när det rör sig om miljöer som redan har etablerade kulturhistoriska värden. Men för att på ett metodiskt och självsäkert vis kunna placera ett konstverk inom en kulturhistorisk berättelse och kontext kan det behövas kunskap om hur konst och motiv är knutna till miljöernas funktion. Ett konstverk som placeras i en skola snarare än i en simhall förmedlar bland annat genom sin tänkta publik andra budskap. Vidare är det svårt att etablera i vilken utsträckning konsten i skolorna betraktas som kulturhistoriskt värdefulla när de inte lyfts i de bredare diskussionerna. Ett fortsatt avstånd mellan bebyggelseantikvarier och konst Granskningen av inventeringarna har visat glappet mellan antikvarien och konsten. Att utgå ifrån skolor med etablerade kulturhistoriska värden har också visat i vilken utsträckning konsten uppfattas som värdebärare. Endast tio gånger tillskrivs värden till konstverken och då alltid konstnärliga (estetiska) värden, snarare än konsthistoriska, vilka utgör en aspekt av kulturhistoriska värden enligt Plattform (Génetay & Lindberg, 2015, s. 36). Dock lyfts inte konsthistoriska värden i Unnerbäck-metoden, vilken användes i större utsträckning i de äldre inventeringarna. Undersökningen har visat att det finns en tendens att rentav undvika konstverk i inventeringarna. I många fall syns konstverk tydligt på fotografierna men nämns inte över huvudtaget. Detta kan härledas till att antikvarierna inte nödvändigtvis hade rätt vokabulär för att beskriva konstverken i och med separationen från konstvetenskapliga metoder, men det anses här ändå vara anmärkningsvärt genom vilket syfte en inventering har. Det behövs inte genomgående beskrivningar av konstverken och man måste inte veta exakt vad konstverket består av nödvändigtvis, då man i regel även fotograferar. Konstverket kan fotograferas, omnämnas i text och verkets konstnär skrivas ut (då verken ofta är signerade) utan att ingående och specifik kunskap krävs. Det i sig hade underlättat framtida arbete med skolorna, 47 bland annat i bygglovsfrågor. Om alla aspekter av en skola inte finns beskrivna finns det risk att delar inte räknas med. Det skulle kunna gå att hävda att inventeringarna inte är en rättvis representant för dessa företeelser, då de i sin natur är förhållandevis kortfattade. Sätter man inventeringar mot kulturmiljöunderlag, utredningar och andra större kulturmiljöprojekt kan det utan tvekan verka som att inventeringar är fel dokument att fokusera på. Kanske är inte avståndet mellan konstvetenskap och bebyggelseantikvarier så stort som denna undersökning har visat på och kanske skulle en mer sanningsenlig, eller bara mer nyanserad, bild komma fram om man undersöker ett annat material. Svaret på frågeställningen ”Hur har konsten i efterkrigstidens storstadsskolor beskrivits och hanterats i litteratur av såväl kulturmiljö- och konstvetenskapliga slag och vad kan det innebära för antikvariens arbete med skolor?” blir således att konsten i efterkrigstidens storstadsskolor inte i någon större utsträckning har diskuterats. Det gäller både litteraturen och inventeringarna. Hur det kan komma att påverka framtida antikvariskt arbete med skolor har redan diskuterats, men kort sagt kan svårigheter att närma sig företeelsen uppstå när befintligt underlag antingen är bristande eller inte anpassat efter den antikvariska praktiken. Konsten i skolorna som tydliga kulturhistoriska berättare Det har varit något ögonöppnande att se i vilken utsträckning konst kan förstärka kulturhistoriska värden och däri se i vilken utsträckning det har utelämnats. Konst som ofta förändras och formas efter nya ideal och strömningar, där bara formen och utseendet kan förmedla olika aspekter av en viss tids sociala förhållanden, tycks i sig vara ett utmärkt komplement till den antikvariska värderande praktiken. Att man genomgående fokuserar endast på byggnaden har lett till att man inte har tagit tillvara på de möjligheter att fördjupa en kulturhistorisk berättelse som konsten ger upphov till. I den antikvariska praktiken är ofta frågor om hur unik en miljö är en del av värderingen. Konsten i skolorna, som i regel är unik, skulle kunna leda till en fördjupad syn på kulturhistoriska värden, där en typisk skola med ett unikt konstverk kanske kan tillmätas högre eller något förstärkta värden. Det behöver inte nödvändigtvis vara i anslutning till konsten som kulturhistoriska berättare, men som konstvetenskapliga eller konsthistoriskt intressanta, genom konstnären eller ett unikt uttryck. Denna del av undersökningen har besvarat frågeställningen ”Hur kan konstverk i två efterkrigstidsskolor med etablerade kulturhistoriska värden med hjälp av kulturhistorisk värdering visa på möjligheterna att bidra till kulturhistorisk förståelse?”, där resultatet är dels att det går, vilket är etablerat sedan tidigare genom Byggnadsanknuten konst (Mellander Backman m.fl., 2022) och dels att konstverken kunde bidra till den bredare kulturhistoriska förståelsen av skolorna i sin helhet. Detta kan ses som en möjlighet till att tillämpa det beskrivna arbetssättet både inom ramen för mer omfattande värdering och som en del av kartläggningen av den byggnadsanknutna konsten som en del av det moderna kulturarvet. 48 Framtida antikvariskt arbete med skolor Sedan de tidigaste undersökta inventeringarna utfördes under tidigt 1990-tal har mycket hänt med skolväsendet. Framförallt avseende ökande antal friskolor, alternativa skolmiljöer som kontorshus och ett ökat antal skolattacker. Det finns många aspekter av arbetet med skolor som har förändrats och vad som förr var typiskt för en skolmiljö kanske inte är lika självklart längre. Tidigare fanns tydliga ideal för skolarkitektur och i de flesta fall tycks konst finnas för såväl estetiska som pedagogiska syften. Idag flyttar privata skolor ofta in i byggnader som inte ursprungligen var tänkta som skolor. Om konsten inte finns där, förloras då konstens ”funktion” som vacker eller uppfostrande? Påverkas elever och anställda av detta? Skolor är i sin funktion halvoffentliga och därmed även konsten i dem. Konsten i skolorna är i regel till för en avgränsad allmänhet, det vill säga barnen och deras föräldrar och de som arbetar på skolan. Och med bakgrund i skolattackerna som har drabbat Sverige de senaste åren blir skolorna – med all rätt – ännu mindre tillgängliga. Inom ramen för antikvariskt arbete och ett kulturhistoriskt betraktelsesätt blir det alltså allt mer angeläget att alla skolornas egenskaper finns nedtecknade och i olika utsträckning värderade i relevanta underlag. Dels för att kartlägga det moderna kulturarvet men också för att underlätta inom bygglovsfrågor. Vad gäller denna uppsats roll i eventuell framtida forskning kan det inledande exemplet med Aspuddens skola återbesökas. Trots att frågan om huruvida golvet var eller inte var konst inte besvarades kanske denna uppsats kan fungera som ett underlag inför framtida resonemang om vart gränsen mellan arkitektur och konst går. 49 Sammanfattning Syftet för denna uppsats har varit att redogöra för bristerna i de befintliga underlagen vad gäller byggnadsanknuten konst i skolor, samt att lyfta möjligheterna som konstverk erbjuder inom ramen för kulturhistorisk värdering. Detta med bakgrund i att diskussionerna inom kulturmiljövården avseende offentlig konst som en del av det moderna kulturarvet har blivit större och mer aktuella de senaste decennierna. Frågeställningarna har varit: ● Hur har konsten i efterkrigstidens storstadsskolor beskrivits och hanterats i litteratur av såväl kulturmiljö- och konstvetenskapliga slag och vad kan det innebära för antikvariens arbete med skolor? ● Hur kan konstverk i två efterkrigstidsskolor med etablerade kulturhistoriska värden med hjälp av kulturhistorisk värdering visa på möjligheterna att bidra till kulturhistorisk förståelse? Undersökningen har stått på tre ben. Det första är granskning av litteratur om offentlig konst och skolarkitektur för att se i vilken utsträckning konst i skolor nämns. Totalt granskades fyra verk, tre om offentlig konst och en om skolarkitektur. Nästa steg var granskning av inventeringar av skolor uppförda 1937-1975 från Stockholm och Göteborg utförda under 1990-, 2000-, och 2020-talen, där nämnande av konst eftersöktes och sammanställdes. Till sist valdes två konstverk i två efterkrigsskolor ut för att göra en kulturhistorisk bedömning av möjligheterna att förstärka befintliga kulturhistoriska värden. Resultaten av undersökningen har visat på att konsten i skolor i förhållandevis liten utsträckning tas upp i såväl litteratur som inventeringar. Undersökningen har visat att litteraturen ofta redogör för vikten av konst i skolor vad gäller tidiga satsningar på offentlig konst och diskussionerna om demokratiseringen av konsten som föregick Statens konstråds grundande 1937. Efter den historiska redogörelsen finns en genomgående tendens att inte ta upp skolor i någon större utsträckning. Vad gäller granskningen av den skolarkitektoniska boken, med utgångspunkt i denna uppsats tidsmässiga avgränsning, tog konsten i de moderna skolorna upp mycket lite plats i jämförelse med skolor uppförda fram till 1920-talet ungefär. I inventeringarna representeras avståndet mellan konstvetenskap och den antikvariska praktiken genom att konsten sällan nämns eller avbildas. Vad gäller Stockholms inventeringar syns dock en förbättring vid jämförelse av de äldre och de yngre inventeringarna, där konsten mer genomgående både lyfts och tillskrivs konstnärliga värden. I inventeringarna från Göteborg från 2021 nämns dock konsten nästan inte alls över 92 skolor. Detta glapp mellan konst och antikvarie har genom det bebyggelseantikvariska programmets historia blivit större och har lett till att antikvarier troligtvis inte har möjlighet att beskriva eller värdera konstverk, då det inte är en del av utbildningen. Slutligen har två konstverk i två skolor analyserats utifrån en kulturhistorisk värderingsmetod för att belysa hur konstverken kan stärka möjligheter till förståelse av kulturhistoriska företeelser. 50 Det ena konstverket som har analyserats är Vindarnas saga av Otte Sköld som finns i Västertorpsskolan. Den avbildar Viktor Rydbergs dikt Snöfrid, med huvudpersonen Gunnar och huldran Snöfrid som åker båt en natt. Gunnar lockas av guld, trygghet respektive krig men Snöfrid menar att det enda rätta sättet att leva är att leva för att skydda de svaga och föra ett hjältemodigt liv. Konstverket påbörjades 1946 och den avbildade berättelsen samt den traditionella mosaiken och medföljande bildspråk är tydliga representanter för viljan att uppfostra goda samhällsmedborgare i världskrigets skugga. Det andra konstverket är Zodiaken av Lars Wellton som finns i Hässelbygårdsskolan. Konstverket är uppdelat och placerat upp längs trapphuset i skolans huvudbyggnad. Det är också en mosaik, men uppbyggt av stora marmorplattor i olika färger. Konstverket föreställer den astrologiska djurkretsen och i avbildningen av tvillingarna finns även hunden Lajka med, i rymdfarkosten Sputnik 2. Konstverket är från 1958, året efter att Lajka skickades upp i rymden. Därmed kan konstverket betraktas som en representant för tidens framtidstro och en samtida reaktion på den pågående rymdkapplöpningen. 51 Källförteckning Tryckt material Auctionet. (u.å.) ”Lars Wellton”. Auctionet. Hämtat 2025-05-15 från https://auctionet.com/sv/artists/7807-lars-wellton. Berner, B. (2005) ”Problemet med problemet. Eller: att fånga en Heffaklump” i Lundqvist, Å., Davies, L., Mulinari, D. (red.) Att utmana vetandets gränser. Liber. D’Alleva, A. & Cothren, M. (2021) Methods & Theories of Art History. Laurence King Publishing. London. Falck, M. (2017) ”Det gjorde ont i mig när våra skollokaler revs” i Bättre stadsdel Hägersten-Liljeholmen. Hämtad från: https://www.battrestadsdel.se/hagersten-liljeholmen/vastertorp/det-gjorde-ont-i-mig-nar-vara- skollokaler-revs/ Génetay, C. & Lindberg, U. (2015) Plattform för kulturhistorisk värdering och urval. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Göteborgs stad. (2023-01-16) Lisa Larsons Cirkus avtäckt efter renovering. Vårt Göteborg. Hämtat 2025-05-07 från https://vartgoteborg.se/p/lisa-larsons-cirkus-pa-lundbyskolan-avtackt-efter-renovering/. Hedström, P. (2004) Skönhet och skötsamhet. [Doktorsavhandling]. Stockholms universitet. Stockholm. Henriksson, H. (u.å.) ”Konsten i Hässelby gård”. Mitt Hässelby. Hämtat 2025-05-10 från https://hesselby.com/konsten/konstgard.html. Hermerén, K. & Orrje, H. (2014) Offentlig konst - Ett kulturarv. Statens konstråd. Stockholm. Hermerén, K. (2020) Konsten att förvalta. [Doktorsavhandling] Göteborgs universitet. Holmgren, S. (1960) ”Hur en tunnelbana kommer till” i Spårvägen i Stockholm: en minnesbok (s. 92-98). Stockholms spårvägar. Hämtad från https://stockholmskallan.stockholm.se/post/21878. Jonsson, K. & Lindman, M. (2021) Kunskapsbyggen. Kulturhistorisk inventering av Göteborgs skolhus från åren 1950-2000. Kulturmiljörapport 2021:08. Göteborgs stadsmuseum. Hämtad från https://samlingar.goteborgsstadsmuseum.se/carlotta/web/image/blob/2154624/Kulturmilj%C3 %B6rapport%202021_08.pdf;jsessionid=IVeiOeLlgdpipp3lVchkoFdq. 52 Jørgensen, M. & Phillips, L. (2000) Diskursanalys som teori och metod. Studentlitteratur. Lund. Lewis, R. (2025-03-30). ”Laika”. Britannica. Hämtad 2025-05-10 från https://www.britannica.com/topic/Laika. Lindberg, A. (1991) Konstpedagogikens dilemma: Historiska rötter och moderna strategier. Studentlitteratur. Lund. Lindbom, J. & Hermerén, K. (2014) Riktlinjer för förvaltning av offentlig konst. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Länk. Lindgren–Fridell, M. (1984) Föreningen Konst i Skolan – pionjärinsats i skolans konstbildning 1947-1976. Stockholm. Ljungbergsmuseet. (2014) Otte Sköld. Ljungbergmuseet. Hämtat 2025-05-13 från https://ljungbergmuseet.se/konstnarer-artister/otte-skold/. Lundahl, G. (2008) ”Arkitekturen som MEDspelare” i Pedagogiska Magasinet: Lärarförbundets tidsskrift för pedagogisk forskning och debatt, nr 1, 2008. Lärarförbundet. Stockholm, s. 47-53. Lärarförbundet. (2008) Det sitter i väggarna: Pedagogiska Magasinet: Lärarförbundets tidsskrift för pedagogisk forskning och debatt, nr 1, 2008. Lärarförbundet. Stockholm. Lärarnas historia. (u.å.) 1940-1989. Lärarnas historia. Hämtad 2025-05-11 från https://lararnashistoria.se/skolans_styrning_1940_2010/. Mellander Backman, C. m.fl. (2022) Byggnadsanknuten offentlig konst. Metod för värdering utifrån kulturhistoriska och estetiska aspekter. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Mellander Backman, C. (2023) ”Byggnadsanknuten offentlig konst som del av 1900-talets kulturmiljöer” i Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 84. Stockholm. https://diva-portal.org/smash/get/diva2:1821397/FULLTEXT01.pdf Kirkeby, I.-M. (2006) Skolen finder sted. [Doktorsavhandling] Kungliga tekniska högskolan. Stockholm. Kirkeby, I.-M. (2008) ”Rummet ramar in gemenskap, kontroll, sinnlighet” (övers. Annika Claesdotter) i Pedagogiska Magasinet: Lärarförbundets tidskrift för pedagogisk forskning och debatt. 1:2008. Lärarförbundet. Stockholm. S. 38-43. Kristenson, H. (2006) Skolhuset – idé och form. Bokförlaget Signum. Lund. 53 Orrje, H. & Lindholm, A. (red.) (2013) Konsten att gestalta offentliga miljöer. Samverkan i tanke och handling. Statens konstråd; Riksantikvarieämbetet; Boverket; Statens centrum för arkitektur och design. Stockholm. Palmberg- Eriksson, I. (2000) Skolhuset som samhällsspegling: en lärarhandledning. Riksantikvarieämbetet och Sörmlands museum. https://www.raa.se/publicerat/br2000_1.pdf Paré, G., & Kitsiou, S. (2017) ”Chapter 9. Methods for Literature Reviews” i F. Lau, & C. Kuziemsky (Red.) Handbook of eHealth Evaluation: An Evidence-Based Approach. University of Victoria. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK481583 Peab. (u.å) Västertorpsskolan, södra Stockholm. Peab. Hämtad 2025-05-05 från https://peab.se/projekt/vastertorpsskolan-sodra-stockholm/. Projekt Runeberg. (2012) Dikter av Viktor Rydberg. Snöfrid. Projekt Runeberg. Hämtad 2025-04-07 från https://runeberg.org/rydbdikt/snofrid.html. Ranby, H. & Wetterberg, O. (2022) ”Art history and built environment conservation at the University of Gothenburg, 1978-2020” i Johansson, B. & Qvarnström, L. (red.) Swedish art historiography. Institutionalization, identity and practice. (s. 91-102). Nordic academic press. Lund. Rydberg, V. (1882) ”Snöfrid” i Dikter. Albert Bonniers förlag. Stockholm. Statens konstråd. (1987) ”Konsten är på väg att bliva allas…” Statens konstråd 1937-1987. Statens konstråd. Stockholm. Statens konstråd. (2013) Konsten att gestalta offentliga miljöer. Samverkan i tanke och handling. Statens konstråd, Riksantikvarieämbetet, Boverket & Statens centrum för arkitektur och design. Stockholm. Statens konstråd. (2021) Offentlig konst. Handbok för statliga beställare. Statens konstråd. Stockholm. Stockholms kommun. (2000a) ”Hjulstaskolan B2025:86424” i Storstadsprojektet - Tensta. C2025-2173. Hämtad från BBR. Stockholms kommun. (2000b) ”Hyllingeskolan B2025:86383” i Storstadsprojektet - Tensta. C2025-2173. Hämtad från BBR. Stockholms kommun. (2000c) ”Vårberg: Vårbergsskolan. B2025:84492” i Storstadsprojektet - Vårberg. C2025-1340. Hämtad från BBR. Stockholms kommun. (2005a) ”Skarpnäcks nya skola: Stockholm Svenska högarna 3. B2025:71980” i Inventering av stadsdelen Kärrtorp, 2004-2007. C2025-3164. Hämtad från BBR. 54 Stockholms kommun. (2005b) ”Västertorpsskolan: Stockholm Iskarnevalen 1. B2025:48441” i Inventering av stadsdelen Västertorp, 2004-2007. C2025-2140. Hämtad från BBR. Stockholms kommun. (2006a) ”Skola Stockholm Zinket 2: Grimstaskolan. B2025:7429” i Inventering av stadsdelen Grimsta 2004-2007. C2025-229. Hämtad från BBR. Stockholms kommun. (2006b) ”Skola Stockholm Vällingklockan 2: Malteholmsskolan. B2025:7360” i Inventering av stadsdelen Hässelby strand. C2025-228. Hämtad från BBR. Stockholms kommun. (2008a) ”Nya Elementar: Stockholm Futharken 2. B2025:43315” i Inventering av stadsdelen Norra Ängby, Fastigheter A-K, 2004-2007. C2025-2041. Hämtad från BBR. Stockholms kommun. (2008b). ”Folkskola Stockholm Bakbordet 1. Sköndalsskolan. B2025:72521” i Inventering av stadsdelen Sköndal, 2004-2008. C2025-3167. Hämtad från BBR. Stockholms kommun. (2009) ”Skola Stockholm Järnstämpeln 4: Ulvsundaskolan. B2025:38524” i Inventering av Ulvsunda industriområde, 2004-2009. Hämtad från BBR. Stockholmskällan. (2025-04-03) Tunnelbanan. Stockholmskällan. Hämtad 2025-05-10 från https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/trafik-i-stockholm/tunnelbanan/. Stockholms stads fastighetsnämnd. (1952) En orientering i framtidsstaden : historik, data och vägledning för besökande : Vällingbyutställningen pågår 26 okt.-9 nov. 1952. [Broschyr]. Stockholms stads fastighetsnämnd. Hämtad från https://stockholmskallan.stockholm.se/post/22277. Stockholms stadsmuseum. (1991a) ”Aspuddens skola” Skolhusinventeringar. Stockholm. Hämtad från Stockholmskällan. Stockholms stadsmuseum. (1991b) ”Kämpetorpsskolan” Skolhusinventeringar. Stockholm. Hämtad från Stockholms digitala stadsmuseum. Stockholms stadsmuseum. (1991c) ”Hässelbygårdsskolan” Skolhusinventeringar. Stockholm. Hämtad från Stockholms digitala stadsmuseum. Stockholms stadsmuseum. (1991d) ”Grimstaskolan” Skolhusinventeringar. Stockholm. Hämtad från Stockholms digitala stadsmuseum. Stockholms stadsmuseum. (1991e) ”Skarpnäcks skola” Skolhusinventeringar. Stockholm. Hämtad från Stockholms digitala stadsmuseum. 55 Stockholms stadsmuseum. (1998a) Västertorp - kort beskrivning av områdets historia. Stockholms stadsmuseum, Storstockholms lokaltrafik, Kulturhuvudstadsåret Stockholm 98. Hämtat från Stockholmskällan. Stockholms stadsmuseum. (1998b) Hässelby gård - kort beskrivning av områdets historia. Stockholms stadsmuseum, Storstockholms lokaltrafik, Kulturhuvudstadsåret Stockholm 98. Hämtat från Stockholmskällan. Stockholms stadsmuseum. (2024-07-08) Klassificering. Stockholms stad. Hämtad 2025-05-11 från Stockholms stadsmuseum. Williams, L. (2000) Efterkrigstidens skolbyggande. Chalmers tekniska högskola. Göteborg. Öhrn, R. (2022) Skolans stora rum. [Kandidatuppsats]. Stockholms universitet. Figurförteckning Figur 1: I.B. (1991) ”S92-0199-06 Ljushallen” i Stadsmuseet i Stockholms Skolhusinventering Aspuddens skola. [Fotografi] CC-BY. Figur 2: Öhrn, R. (2025) De inventerade skolornas uppförande: fördelning över perioden 1930-1979. [Stapeldiagram] Figur 3: Öhrn, R. (2025) Antal utförda och icke-utförda skolhusinventeringar av grönklassade skolor i Stockholms stad från tidigt 1990-tal fördelade efter årtionden för skolornas uppförande. [Stapeldiagram] Figur 4: Öhrn, R. (2025) Totalt antal inventeringar av grönklassade skolor i Stockholms stad uppdelade efter årtionden för skolornas uppförande. [Stapeldiagram] Figur 5: Öhrn, R. (2025) Antal inventeringar och antal gånger konst respektive konstnärer nämns i inventeringarna.. [Stapeldiagram] Figur 6: Öhrn, R. (2025) Fotografi av Lisa Larssons ”Cirkus” i Lundbyskolan. [Fotografi] Figur 7: Ellgard, H. (2012) Noaks ark, fasadutsmyckning av Allan Wallberg på Sköndalsskolan. [Fotografi] Hämtat från https://sv.wikipedia.org/wiki/Allan_Wallberg 2025-06-11. Figur 8: Öhrn, R. (2025) Fotografi av Vera Nilssons fresk Sagan om solen och nordanvinden i Västertorpsskolan. [Fotografi] Figur 9: Öhrn, R. (2025) Fotografi av Otte Skölds verk Vindarnas saga i Västertorpsskolan. [Fotografi] 56 Figur 10: Öhrn, R. (2025) Fotografi av Gunnar och Snöfrid i Otte Skölds verk Vindarnas saga i Västertorpsskolan. [Fotografi] Figur 11: Henriksson, H. (u.å) Tvillingarna och Laika i Lars Welltons mosaik på Hässelbygårdsskolan. [Fotografi] Hämtad från https://hesselby.com/konsten/konstgard.html 2025-04-16. Figur 12 och omslagsbild: I.B. (1991) ”S92-0535-12 Trapphus” i Stadsmuseet i Stockholms Skolhusinventering Hässelbygårdsskolan. [Fotografi] CC-BY. Figur 13: Henriksson, H. (u.å.) Mellanplanet i Hässelbygårdsskolan. [Fotografi] Hämtad från https://hesselby.com/konsten/konstgard.html 2025-06-11. Figur 14: Öhrn, R. (2025) Omnämnande av konst i skolor i de undersökta underlagen. [Cirkeldiagram] 57