Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitised at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M 1987 RHI Organ för Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka '1 o>1 V’ « RÄTTEN ATT FÅ VARA MÄNNISKA MOT VAREN De två hj ärtbarnen är tecknade med blå konturer och röda hjärtan på den ljusgula T-shirten, som är i 100% bomull av bra kvalitet. Den finns i storlekar från 2 år upp till XL. Dock ej för 8-10 och 12-14 år. Priset är 60 kronor. T-shirten skic­ kas per post tillsammans med inbetal­ ningskort. Hjärt- och lungsjukas CO, Malmöhus län Thord Lindström Kronetorpsgatan 104 21272 MALMÖ i Föräldraföreningens solgula T-shirt Thord Lindstrom i Malmö har hand om försäljningen. Beställning kan göras per telefon 040/18 6610 måndagar kl 18.00-20.00. 2 StatusE Organ för Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka April 1987 Årgång 50 Ansvarig utgivare: Bo Månsson Redaktör: Tonie Andersson Förbundskansli: Hornsbruksgatan 28 Postadress: Box 9090 10272 Stockholm Telefon: 08-690960 Postgiro: 900011-8 Tryckeri: Kringel-Offset, Södertälje Prenumerationspris: Produktionsplan 1987 Helår 65:- Nr Manus­ stopp Annons­ stopp Distri­ bution 4 15 mars 15 mars 20 april 5 15 april 15 april 20 maj 6 15 maj 15 maj 20 juni 7 15 juni 15 juni 20 aug 8 15 aug 15 aug 20 sept Annonspriser: Omslaget, l/l-sida5500 kr 1/1-sida 5000 kr 1/2-sida 2700 kr 1/4-sida 1500 kr Upplysningar om priset för mindre format lämnas av redaktionen. Redaktionen svarar för osignerat material i tidningen. Omslagsbild: Kerstin Ahlgren. LEDARE Förbundssekreterare Bo Månsson: Varför erbjuds vi ingen eftervård? Hur kan det egentligen komma sig att det idag är ytterst sällan som hjärt-, kärl- eller lungsjuka efter en akut sjukdomsperiod er­ bjuds att delta i någon form av eftervårdsverksamhet. Den efter­ vård som trots allt finns är av ringa omfattning, ojämnt geogra­ fiskt fördelad och riktar sig främst till personer under 65 ar. Den är också i huvudsak inriktad på fysiska aktiviteter och har mera sällan psykiska, sociala eller pedagogiska aspekter. Krav på en aktiv eftervård kommer i första hand från patienterna själva, från dem som är våra medlemmar. Det är de som har tagit kontakt med förbundet och det är deras krav som har lett fram till att RHL har arbetat fram ett förslag till eftervårdsprogram som tar hänsyn till behovet av såväl fysisk, psykisk, social som pedago­ gisk insats. Det är dock långt ifrån alla hjärt-, kärl- eller lungsjuka som har ställt detta krav, ty om så vore fallet skulle vi med all säkerhet ha en betydligt bättre utbyggd eftervård. Att inte alla ställer detta krav beror förmodligen på en mängd orsaker, men jag tror att två är av mer generell natur nämligen: bristande kun­ skaper om sin sjukdom och om att det för de allra flesta faktiskt går att komma tillbaka till ett fortsatt meningsfullt liv. Att fler patienter borde ställa krav på en aktiv eftervård tycker jag är självklart. Jag tycker också att det vore naturligt för försäk­ ringskassorna att ställa sig bakom detta krav. Enligt AFL2:11 skall försäkringskassan nämligen efter 90 dagars sjukskrivning undersöka om efter vårdsinsatser behövs. Mig veterligen sker det­ ta aldrig för t ex en hjärtinfarktpatient. Försäkringskassorna stäl­ ler således inga krav på landstingen om att de måste planera och organisera en eftervård för de som är hjärt-, kärl- och lungsjuka. Detta trots att man vet att möjligheterna till en framgångsrik ef­ tervård minskar kraftigt efter tre månaders sjukskrivning. Denna kunskap har också läkarna. Men de allra flesta av dessa ställer inte heller krav på eftervård, vilket hittills har medfört att lands­ tingens intresse för en eftervård för hjärt-, kärl- och lungsjuka är minst sagt svalt. Orsakerna till att försäkringskassorna och läkarna inte ställer några krav beror förmodligen på flera orsaker som jag inte tänker spekulera i, men nog vore det bra om de tillsammans med oss ställde krav på landstingen om att de skall erbjuda hjärt-, kärl- och lungsjuka en aktiv eftervård. 3 RHL-anda i ord och handling Många människor är ovana vid föreningsliv. Att ta kontakt med någon i en lokalförening för hjärt- och lungsjuka kan kännas som ett stort steg av av­ görande betydelse. Det kan ha föregåtts av mycket tveksamhet och det är naturligtvis oerhört viktigt att alla som redan är med i föreningen möter den nye med omtanke och lyhörd­ het. Den som kommer ”direkt från sjuk­ sängen” har ett stort behov av stöd från människor som har liknande er­ farenheter. Vi har alla varit i patien­ tens eller den anhöriges situation och borde inte ha så svårt att dra oss till minnes hur det kändes. I den situationen behöver vi ge­ menskap, trygghet, delade erfarenhe­ ter, mera kunskaper men framför allt stöd och hjälp. Vi går med i RHL där­ för att vi hoppas på att finna allt detta. Att många får det mottagande de hoppas på visar vårt stadigt stigande medlemsantal. Men människor går inte med i RHL enbart för att få stöd för sin egen del. De allra flesta vill också ge till andra. Vi vill känna att vi behövs och kan bidra med synpunkter och idéer. För att vi inte ska tröttna behö­ ver vi också se resultat av det engage­ mang vi lägger ner i föreningen. Den fina RHL-andan är vi med rät­ ta stolta över, vilket inte hindrar att människor blir besvikna på RHL. Man fann inte det stöd man sökte, det gick inte att komma in i gemenska­ pen, ingen brydde sig om en. Det kan också kännas fel från början därför att de aktiva medlemmarna hör till en annan åldersgrupp eller visar sig in­ tresserade av frågor man själv finner oviktiga. Man kan känna sig motarbe­ tad eller missförstådd. Och så blir man passiv eller går ur föreningen. Det måste finnas utrymme att inom föreningen driva de frågor man finner viktiga. Huvudsaken är att medlemmarna inte motarbetar var­ andra utan ger varandra stöd i de oli­ ka intresseområdena. Det är väl na­ turligt att de lungsjuka blir mest akti­ va när det gäller nedläggningshot mot lungkliniken och att de hjärtsjuka en­ gagerar sig för frågan om placering av thoraxkliniken. Många ser eftervår­ den som RHL:s viktigaste arbetsom­ råde och menar då möjlighet till trä­ ning ledd av sjukgymnast. Andra tar som sin uppgift att ordna resor och trevliga möten där medlemmarna kan ha roligt tillsammans. Det ena utesluter inte det andra så länge vi arbetar för att genomföra de mål vi har satt upp för oss inom RHL. En förutsättning för att vi inom RHL ’föräldrar STÖTTAR VARANDRA ri I 60s o£t ifirt MMR Ge utrymme för olika intresseområden. Handlingsprogram för Kongressperioden 1985-1988 1 Förbättra och förstärka RHL:s organisation 2 Effektivisera RHL:s eftervårdsprogram 3 Öka patientinflytandet inom sjukvården 4 Förbättra lungsjukvår­ den 5 Öka RHL:s insatser inom thorax och cardiologi ska kunna påverka samhället till för­ bättringar för hjärt- och lungsjuka är att medlemmarna känner samhörig­ het och att vi alla samarbetar. Vad innebär handlingsprogrammet Status kommer i en serie reportage att ge exempel från olika delar av lan­ det på hur man i lokalföreningarna ar­ betar för att genomföra de beslut som kongressen slagit fast. Den första punkten på vårt hand- lingsproram under innevarande kon­ gressperiod är att arbeta för att för­ bättra och förstärka RHL:s organisa­ tion. Vår medlemsvärvningstävling är ett exempel på hur vi försöker förstär­ ka organisationen genom att skaffa fler medlemmar. De nya medlemmar­ na är människor med förväntningar på oss. Det förpliktigar. Att förbättra och förstärka vår organisation ställer stora krav på vår förmåga att sätta oss in i varandras situation. I detta nummer av Status kommer några medlemmar till tals som av oli­ ka skäl har blivit besvikna på sin lo­ kalföreningar. Redaktionen kommer fram till sommaren att upplåta plats för inlägg i debatten om RHL-andan och hur vi misshushållar med eller tar tillvara varandras resurser inom RHL. Skriv till JAG TYCKER, STATUS, Box 9090, 10272 Stockholm 4 Vad gör RHL för mig? RHL önskar nya medlemmar - men vad göres att lotsa in dessa i föreningen? Det talas ofta i Status ”hur bra Ni är”, att Ni har en sam­ lad erfarenhet men hur får med­ lemmarna tillgång till detta? Man talar ofta om fester som varit och bugar för expertisen - men glöm inte bort att beröra om medlem­ marnas erfarenheter eller problem som finnes. ”En som ännu ej känner till RHL efter 4 års medlemskap” Förväntningarna infriades inte Jag har läst Sven Leijbertz insända­ re i Status nr 2. Mycket känns igen från vår egen förening. Jag trodde inte att den attityden är förhärs­ kande inom andra handikappför­ eningar. Vi gick med i hjärt- och lungsju­ kas förening efter min hjärtsjuk­ dom. Jag är pacemakerbärare. Min make blev stödmedlem. För­ utom att hjärtat sviktar har jag al­ lergi och diabetes. Vi gick med för att få gemenskap bland handikap­ pade men detta har inte infriats en­ ligt mina förväntningar. Jag har mest känt mig som en obekväm medlem som inte fungerar som dom mera friska. Det blev mera komplicerat sedan hjärtsjuka kom med i föreningen. Vi har ju av olika orsaker inte kunnat vara så aktiva t ex vid resor och fester, eftersom jag har stort behov av god luftväx­ ling. Vid bussresor har jag fått bö­ na om en plats som passat mig för just mitt handikapp. Förstående medlemmar har hjälpt mig, men i gengäld har andra frågat mig om jag har betalat för plats på ”par­ kett”. Man blir inte glad vid såda­ na tillfällen. Man känner sig i vä­ gen. Det räcker att vara utestängd från ett normalt liv utan att få sig till livs gliringar av oförstående per­ soner i den egna föreningen. Nu är även maken hjärtsjuk ef­ ter infarkt. Vi har varit medlem­ mar i föreningen drygt 10 år och verkligen försökt varit aktiva. Vi har varit med i styrelsen och delta­ git i kurser och studiecirklar men vi har blivit dåligt lönade. Sedan ett år tillbaka har vi dragit oss tillbaka därför att vi känner oss oerhört lu­ rade av de som står för ansvaret för vår förening. Inga Callegård Extrasatsningar på operationer av kranskärl Regeringen har beslutat att sätta in 70 miljoner extra för att öka operations- kapaciteten på tre prioriterade områ­ den - höftleder, gråstarr och krans­ kärl - från och med den 1 juli 1987. - De nuvarande köerna måste av­ skaffas, säger Gertrud Sigurdsen. Ingen som kan bli botad ska behöva gå och vänta på det. När ny medicinsk metodik tas i bruk blir det ofta möjligt att operera patienter som tidigare inte kunnat opereras. Det finns ett uppdämt be­ hov, och innan den nya metodiken är fullt utbyggd uppstår en kö. Ofta blir dessa köer olika långa i olika lands­ ting. I ett område, där den nya meto­ diken införts tidigt, är kön snart elimi­ nerad och landstinget står i stället med en överkapacitet på området. - Det är därför rimligt att vi gör he­ la landet till upptagningsområde för den här typen av operationer. Patien­ terna får en ökad valfrihet, säger so­ cialminister Gertrud Sigurdsen. Då uppfyller vi hälso- och sjukvårdsla­ gens intentioner om vård på lika vill- f r c- F >< Xö» 4 Gertrud, så enkelt är det inte! Sjukvårdsministern har nu äntli­ gen bestämt sig för att agera i frå­ gan angående de skandalöst långa köerna för bl a kranskärlsoperatio­ ner i Sverige. Gertruds förslag till lösning gör oss dock något betänk­ samma. Åtgärderna bygger, vad vi för­ står på något rättvisebegrepp och syftar till att sprida ut den totala kötiden jämnt över Sverige. Rättvi­ sa och lösning på den ökande och alltför tidiga döden i kranskärls­ sjukdom är uppenbarligen att öpp­ na landstingsgränserna och göra en gemensam operationskö för kor för alla, samtidigt som köerna kan kortas av och det mänskliga lidan­ det lindras. - En patient ska kunna få hjälp i ett annat landsting med kortare kö än det egna landstinget, säger Gertrud Si­ gurdsen. Hon pekar på att de medicinska in­ dikationerna för operation kan varie­ ra från landsting till landsting, och att patienter som placeras i kö i ett lands­ ting kanske inte alltid har samma all­ varliga symptom som patienterna i ett annat landsting. Dessa skillnader be­ höver klarläggas, så att rätt patient får sin operation på rätt tid. Antalet kranskärlsoperationer 1985 var enligt socialstyrelsen 2000. Beho­ vet beräknas till 4500 per år. - Det här förslaget bör leda till att vi i ett kort perspektiv får till stånd ett ökat antal operationer på dessa områ­ den, säger Gertrud Sigurdsen. Det är positivt att det redan pågår diskussio­ ner på de berörda arbetsområdena om ett effektivare utnyttjande av re­ surserna. Gertrud Sigurdsen. alla i hela Sverige som väntar på operation. Förslaget löser inte det grund­ läggande problemet som innebär att många dör i förtid. Riksförbun­ det för hjärt- och lungsjuka har un­ der en lång tid skaffat sig kunska­ per om lidande och oro som män­ niskor upplever idag p g a våra poli­ tikers ofömåga att ta detta, för många livsviktiga problem på all­ var. Rättvisa är att omedelbart sätta in verkningsfulla insatser och ope­ rera bort kön. Läkare finns, tekni­ ken finns och resurserna finns - det är en prioriteringsfråga. 5 Kvinnor med infarkt får problem som männen slipper Av hänsyn till familjen framträder Barbro endast med sitt förnamn. De bor på en liten ort. Personen på bilden har därför inget samband med texten. Det enklaste för mig vore att bli sjukpensionär. Då skulle jag slippa förtal och trakasserier. Jag vill inget hellre än att kom­ ma igen efter min sjukdom, till­ baka till arbete och ett aktivt, självständigt liv. Men den oför­ ståelse jag har mött från vissa människor på mitt arbete får mig att nästan ge upp. Hennes röst är låg och behaglig. Hon anstränger sig att uttrycka sig kor­ rekt, men upprördheten går inte att dölja. Barbro fick nyligen ett kärlkramps- anfall på sitt arbete. Kamraterna blev oroliga och ringde efter ambulans. Själv är Barbro lite generad över upp­ ståndelsen. Hon tycker det var onö­ digt att åka till sjukhuset, men läka­ ren var av annan uppfattning så nu är Barbro sjukskriven. - Jag fick en stor infarkt för två år sedan, berättar Barbro. Det hände på min arbetsplats. Allt var mycket dra­ matiskt och fullkomligt ofattbart. Dels var jag inte alls ”typen” för att riskera hjärtinfarkt och dessutom ha­ de jag en god kondition och bra vär­ den i övrigt. När det hände var jag 48 år. Barbro var rökare och hade en stressande arbetssituation. - Efter mitt kärlkrampsanfall här­ om dagen förstår jag att den stress jag upplever på mitt arbete är en betydan­ de riskfaktor. Men det vore att ge upp att se sjukpension som en utväg. Det talas så mycket om eftervård. Det bor­ de införas på arbetsplatsen också, så att alla har klart för sig vad sjukdo­ men innebär. Först då kan vi hjälpa och stödja varandra och omfördela ar­ betsuppgifterna. - Tänk att det är så omöjligt för vis­ sa människor att sätta sig in i hur det känns när hela livet förändras. Ena dagen är man fullt frisk och mycket aktiv och nästa dag är man allvarligt handikappad. Infarkten en arbetsskada? Barbro berättar att hennes självför­ troende var i botten när hon skulle återgå till abetet efter infarkten, men både arbetskamraterna och företa- 6 gets kunder gav henne ett varmt mot­ tagande. Kamraterna ställer upp för henne. Det finns alltid en hjälpande hand när det gäller att bära tunga pär­ mar t ex. Hon arbetar halvtid på res- kontraavdelningen på ett större före­ tag. Arbetet är intressant och hon känner sig uppskattad. Varför talar då Barbro om trakasse­ rier så allvarliga att hon ser arbetsplat­ sen som en riskfaktor som orsakat hennes infarkt? För att förstå det går vi tillbaka tolv år i tiden. Då började Barbro arbeta halvtid som växeltelefonist efter att ha varit hemmafru medan de tre bar­ nen var små. Arbetet var roligt och hon trivdes bra, men det var ont om personal och chefen bad henne ofta arbeta över. Det blev mycket övertid. Kunde Bar­ bro arbeta fyra dagar i veckan? - Jag tyckte att samarbetet med chefen dittills varit bra, jag kände mig uppskattad så jag accepterade. Men de fyra dagarna blev allt oftare fem ef­ tersom det fattades personal. Jag bör­ jade bli nervös när jag såg min chef. Jag var ständigt rädd att han skulle be mig arbeta över och jag hade så svårt att säga mej. Chefen blev ett stress­ moment. Så gick det som det gick. Ef­ ter ett halvår i den här situationen kom infarkten. När läkarna så småningom ansåg Barbro stark nog att återgå till arbetet på halvtid tyckte chefen att växeln var en olämplig plats för henne. Hon er­ bjöds ett nytt arbete på reskontraav- delningen och genomgick en kurs för att klara sina nya arbetsuppgifter. Män bemöts annorlunda - Men mitt goda förhållande till che­ fen var borta. Jag tror han uppfattade mig som besvärlig. Han ger mig andra arbetsuppgifter, han klagar på mitt sätt att arbeta, han placerar mig fort­ farande i växeln, han ändrar mitt ar­ betsrum utan att informera mig. Jag tror det bottnar i att han tycker jag är obekväm nu när jag inte kan ställa upp som förr. Inte skulle han ha be­ handlat mig så om jag varit man, sä­ ger Barbro. - Det skrivs så mycket om män som får infarkt, men väldigt sällan om hur det är för kvinnor, fortsätter hon. Jag har kämpat, gråtit och slagits för att komma igen, bli som en människa. När jag somnar hoppas jag att jag ska vakna igen nästa dag, att jag ska orka kämpa lite till. De flesta människor Barbro möter är förstående och hjälpsamma. Men några få är illvilliga eller kanske bara obetänksamma och det är viskningar bakom ryggen som tar henne så hårt. Någon ondgör sig över att Barbro får hjälp med städningen. Det får henne att känna sig värdelös och hon grubb­ lar mycket över skillnaden för män och kvinnor. - Jag tror inte att en man får såda­ na omdömen efter en nyligen genom­ gången infarkt. Saknar eftervårdsprogram i föreningen Efter infarkten gick hon med i lasaret­ tets sjukgymnastik. - Det var 6-7 ”gubbar” och jag. Vi hade vansinnigt roligt och jag kände hur stark jag blev, både fysiskt och psykiskt. Men vi kunde inte gå kvar. Vi måste lämna plats åt andra. - Då jag gick in i RHL efter infark­ ten hade jag läst om eftervårdspro- grammet, om motion och studiecirk­ lar och hur man stödjer och hjälper varandra. Jag har varit på två möten och jag måste tyvärr konstatera att det är inget för mig. Det är säkert en bra förening, men medlemmarna på mötena är betydligt äldre än vad jag är. Alla kände varandra och umgicks glatt, men ingen brydde sig om mig. Det känns inte som om de kan ha in­ tresse för mina problem på arbetsplat­ sen eller min önskan att gå i en hjärt- motionsgrupp. Något eftervårdspro­ gram finns inte hos oss. Barbro vill diskutera sin livssitua­ tion, jämföra sig med andra som har liknande erfarenheter men hon vet inte hur hon ska få kontakt. - Ibland känner jag det så menings­ löst. Vad har en 50-årig kvinna för framtid? Jag har gått igenom så myc­ ket som jag inte vill önska min värsta ovän. Jag har lärt mig att vara öd­ mjuk inför livet och inte smita undan när någon har det svårt. Nu kan jag lyssna och försöka vara ärlig och bju­ da på mig själv. Det kan jag dela med mig av till andra i samma situation. Vad tycker du som läser detta? Hör av dig till Status per brev eller telefon. Brev ställda till ”Barbro, jag tycker” vidarebefordras direkt till Barbro från redaktionen. Skriv till JAG TYCKER, STATUS, Box 9090,10272 Stockholm PRATBUBBLETÄVLING Redaktionen påminner alla Status läsare om tävlingen som utlystes i förra numret av Status (3/87). Alla är välkomna med förslag till repliker. Vad säger flickorna pa bil­ den till varandra? De tre roligaste, fyndigaste eller mest tänkvärda tävlingsbidragen belönas med ett litet pris på 100 kr. Enväldig jury är förstås de tre flic­ korna. Vinnande bidrag presenteras i Sta­ tus nr 6/87. Sänd Ditt förslag till ”Pratbubblan” Status Box 9090 10272 Stockholm Senast den 1 maj. 7 Att överleva och att leva - Av Gunlög Marnell, psykolog och RHL:s konsulent vid Föräldraföreningen för hjärtsjuka barn och ungdomar På Socialdepartementets kon­ ferens på Rosenbad förmedla­ de Gunlög Marnell med enga­ gemang och känslighet de svå­ ra frågor som rör barn med ett livshotande handikapp. Gun­ lög talade om ett liv i dödens närhet och familjens reaktioner och behov om ett barn dör. Sta­ tus återger här Gunlögs föreläs­ ning i sammandrag. Barn med hjärtfel utgör en av de små handikappgrupper som denna konfe­ rens skall belysa. Bland de hjärtsjuka barnen finns en växande grupp barn som har ett inoperabelt hjärtfel. Barn överlever tack vare nya tekniker - man kan idag göra olika sk hjälpope- rationer - men man vet inte för hur lång tid. Vanligt är att dessa barns symptom ökar efter hand. Älta problem - vart leder det Innan vi mer konkret går in på situa­ tionen för familjer vars barn har ett ovanligt och svårt handikapp skall jag belysa handikappföreningarnas verk­ samhet och funktion ur ett psykolo­ giskt perspektiv. I det spelar kris och krisbearbetning en central roll. Många gånger har jag fått frågan om det verkligen kan vara bra att fösa ihop en massa människor som har ett sjukt barn. Det blir väl bara ett ältan­ de av problem som inte leder någon vart? Nej, det blir det inte! Det är i stället ett viktigt stöd att träffa andra som fri­ gör resurser att bearbeta och att hitta rätt i den nya livssituationen. Det innebär alltid en kris när man drabbas av någonting svårt. När man som vuxen kommer i kontakt med nå­ gon som har ett handikapp eller blir svårt sjuk kan tanken dyka upp att det kan hända mig också och de flesta som väntar barn snuddar någon gång under graviditeten vid tanken på att barnet kanske inte är friskt. Man är aldrig känslomässigt förbe­ redd när något sådant händer och det utlöser en krisreaktion. Det kallas traumatisk kris - en kris som utlöses av en ”utifrån” kommande svår hän­ delse. Man talar också om mognads- kriser - krisperioder som hör livet till som t ex pubertet, när man blir föräl­ der eller pensionerad. Marken gungar Det är som om marken rycks undan - man har inga tidigare erfarenheter att falla tillbaka på, man pendlar mellan sorg, ilska, vanmakt och förtvivlan - varför, varför just jag? ! Svåra tankar omkring orsak och skuld. Man förlo­ rar identiteten och självkänslan. Hela tillvaron gungar. Till en början värjer man sig mot insikten och de smärt­ samma känslorna så gott det går. Bit för bit kommer insikten och med den sorgen. I den här sorgen känner man sig så fruktansvärt ensam - ingen annan har drabbats av detta och ingen reagerar och tänker så som jag. ”Jag håller på att bli tokig.” Alla som drabbas kommer i en kris men hur svår krisreaktionen blir är av- hängig personlighet och tidigare erfa- 8 människor har oerhörda resurser renheter - handikappets ”art och grad” har ingen avgörande betydelse i detta sammanhang. Krisreaktionen hos den förälder som får besked att barnet har diabetes kan vara mycket starkare och svårare att komma ige­ nom än hos en som får ett barn med cystisk fibros. Förväntningar, person­ lig trygghet och frustrationstolerans är några faktorer som spelar in här. Under den första tiden behöver man i första hand människor som lyssnar, som accepterar ens reaktioner som de är. Planera framåt och skaffa kunska­ per om handikappet kommer senare. Det är följdenligt först när de första krisreaktionerna lagt sig och man bör­ jar acceptera den nya situationen som man söker sig till någon handikappor­ ganisation (om man får reda på att de finns). Kontakt med andra som gått igenom samma sak ger stöd både bak­ åt för att bearbeta det som hänt och framåt för att anpassa sig till en ny livssituation. Det behövs. Människor har oerhörda resurser att klara svåra kriser, men man behöver stöd för att frigöra dessa resurser. Att berätta utan att få tröst eller överslätande ord, att få gråta och skratta tillsam­ mans med andra över samma saker har i sig ett terapeutiskt värde. Man vågar berätta om det som skett och om sina reaktioner och tankar på ett annat sätt för likar än man gör för t ex sjukvårdspersonal som man ju dess­ utom är beroende av och måste vara klok och duktig inför, förutom att de inte riktigt kan förstå. Självkänslan stärks av att upptäcka att andra reage­ rat som man själv och av att man inte är ensam drabbad. Hjälp att hitta rätt personer Uppbyggnaden av den egna identite­ ten - en till vissa delar förändrad så­ dan - underlättas och påskyndas både av att prata om sina reaktioner och av att möta andra att identifiera sig med - av att få och ge stöd till andra i sam­ ma situationer. Det är egentligen självklarheter och nödvändigt för väx­ ande och mognad för alla människor. Nyblivna mammor pratar förlossning­ ar, pensionärer gör gemensamma sa­ ker, småbarnsföräldrar jämför osv. Extra viktiga blir sådana kontakter i samband med svåra omställningar i li­ vet. Det är helt naturligt att när något så dramatiskt inträffar så att det orsa­ kar en traumatisk kris är behovet av kontakt extra stort och viktigt. Det är också en självklarhet att man behöver hjälp med att hitta rätta personer för Föräldraföreningens Vässaröläger. att få detta stöd eftersom handikapp inte är så vanligt så att man träffar nå­ gon like nästgårds. Många saker i till­ varon måste man lösa på ett annorlun­ da sätt än de som inte har något han­ dikapp. Också här behöver man stöd, tips och råd - någon som lyssnar på problemen, som vet och som kan komma med förslag. Gemenskap och äventyr måste alla få vara med om. ■GFFS- II8II lira ill Kontinuerliga, periodvisa eller punktvisa kontakter inom organisa­ tionerna behöver de flesta i våra grup­ per. Ju mer ovanligt ett handikapp är desto mer speciella och annorlunda är problemen man möter, desto viktiga­ re är det att träffa andra i samma si­ tuation och desto mer hjälp att träffa dem behöver man och desto dyrare blir träffarna som anordnas pga rese- och förläggningskostnader! I dödens närhet Att överleva och att leva. För många är handikappet livshotande. Cystisk Fibros (CF), inoperabla hjärtfel, mus- keldystropi är några av de handikapp som kan leda till en för tidig död. De här familjerna lever i ovisshet. En mamma vars 4-årige pojke dött berät­ tade att familjen så länge pojken lev­ de aldrig planerade framåt, hon köpte aldrig nya kläder i förväg och när han behövde något nytt köpte hon i exakt storlek och aldrig med växmån. På så sätt undvek de att konfronteras med vetskapen om att ”i morgon” kanske inte fanns. Någon form av hopp finns alltid. Hoppet om nya metoder som botar eller om några år till och hoppet om så litet lidande som möjligt. Hop­ pet, är nödvändigt för att orka. Ångesten finns också alltid, period­ vis väl dold, undanstoppad till förmån för ett ”normalt” liv och så plötsligt dyker den upp utan förvarning i sam- 9 Doroteabor utrotningshotad art Hjärt- och lungsjukas lokalför­ ening i Dorotea för en enveten kamp för att få en ambulans stationerad till centralorten. Under hela 80-talet har för­ eningen med sin ordförande Ragnar Wikström i spetsen kämpat, informerat och argu­ menterat för att landstinget ska anslå medel till en ambulans för Dorotea-borna. - Det låter kanske konstigt för RHL:arna i övriga landet att vi gör så­ dan affär av en ambulans, säger Rag­ nar. Jag ska ta en belysande jämförel­ se så kanske det är lättare att förstå. - Vi har sådana enorma avstånd. Om närmaste ambulans, som finns i Asele, ska hämta en patient i Borgaf­ jäll och föra denne till Umeå regions­ sjukhus blir det exakt samma kör- sträcka som om en Stockholmsambu- lans hämtar en patient i Norrköping för transport till Göteborg. Jämfört med det ligger Lycksele lasarett näst­ gårds med bara 19 mils resa för Doro- teaborna. Alla vettiga människor måste inse att det är orimligt. Ragnar Wikström, ordförande i hjärt- och lungsjukas förening i Dorotea. 9 J -.■■i —OS» . .. ■ ' ■ .________ „ ' J Forts från föregående sida band med ett försämrat tillstånd eller vid en ny utvecklingsfas eller av en tid­ ningsartikel. Det är alltså föräldrarna jag talar om. Barn med ett medfött handikapp behöver inte alls uppleva det så svart. Barn tar saker som det är. Klarar föräldrarna av situationen kan barnet få ett mycket bra liv. Men det är inte lite föräldrarna skall klara. Föräldrar till barn med svåra handi­ kapp har ansvar för att observera för­ ändringar i tillstånd och ofta också träning och behandling, samtidigt som de skall ”låta barnet leva som andra” - låta det ta motgångar och be­ svikelser, göra saker själv, pröva på aktiviteter. De får inte överbeskydda och skall se till livskvalitet före kvanti­ tet. Så skall det informeras till släkt och bekanta, i dagis och skolan och då på ett sådant sätt att de blir tagna på allvar och inte klassas som nervösa och överbeskyddande föräldrar. Oli­ ka stöd som vårdbidrag, färdtjänst och assistent skall ansökas om och be­ hovet prövas. Det säger sig självt att det är svårt att få detta puzzel att gå ihop. Om handikappet inte syns kan det vara extra svårt att få stöd och för­ ståelse. En ständig gnagande oro sliter. Un­ dersökningar och sjukhusvistelser medför en ryckighet i tillvaron - fa­ miljen splittras periodvis och sysko­ nen kommer ofta i kläm. Toleransgränserna är lägre för dessa familjer. Även små påfrestning­ ar utifrån sett leder lätt till nya kriser och varje ny utvecklingsfas som t ex skolstart och pubertet innebär större problem än för andra familjer. Föräldrarna känner ofta att de inte räcker till och får skuldkänslor - gent­ emot syskon, det sjuka barnet, ma­ ken. Orken tar ibland slut och för­ bjudna känslor tränger sig på. Antalet praktiska problem är många, de känslomässiga likaså. Ett av de svåraste är tankarna på döden när barnet ännu lever. Hur kommer hon att dö? Vad skall jag göra då? Funderingar omkring begravning och hur man skall ordna det. Frågor och tankar som omgivningen skjuter bort och tycker är obehagliga. Barn dör Drygt J000 barn dör varje år i Sveri­ ge. Mer än hälften av dem har någon form av handikapp. Oberoende av hur svårt handikappet varit eller li­ dandet för barnet och påfrestningar för omgivningen, innebär barnets död djup sorg - en ny svår kris. Känslomässigt lämnar barnet ett oerhört tomrum. Det handikappade barnet har givit upphov till så många och starka känslor. Praktiskt innebär förlusten också tomhet, all tid som blir över och plats, rummet, hjälpme­ del som inte längre behövs. Ovanpå den svåra förlusten blir det dessutom oftast en radikalt förändrad ekonomisk situation. Barnbidrag och vårdbidrag försvinner - i sorgen skall man söka jobb om man på heltid vår­ dat det sjuka barnet. En begravning kostar mycket. Har barnet dött utan­ för hemlandstinget (specialsjukhusen är ofta långt hemifrån) får man i en del landsting betala dyrt för hemtrans­ porten. Den kostnaden går inte heller att välja bort. Obduktion är ofta nöd­ vändig och då får man inte själv ta med sig sitt döda barn hem! Det finns inga försäkringspengar att ta av. De här barnen går inte att försäkra. Det är ofattbart att vi i dagens Sverige lå­ ter människor som har gått igenom något så smärtsamt också blir ekono­ miskt lidande. Stöd behövs praktiskt, ekonomiskt och känslomässigt när barnet lever och om det dör. Brist på stöd får konsekvenser. 10 Samarbete över länsgränserna Att det finns många kloka människor i Dorotea förstår man av det arbete som lagts ner på olika håll. Över parti­ gränserna har man varit eniga om att ambulansfrågan måste lösas. Ett al­ ternativ som kan prövas är möjlighe­ ten att samarbeta med Jämtlands läns landsting. - En länsgräns får inte utgöra nå­ got hinder för samverkan i sådana här frågor, menar Mats Eriksson (c). - I Jämtlands län har man varje år 150-200 helikoptertransporter. Förra året hade vi 20 helikoptertransporter i Västerbotten, säger Ragnar Wik­ ström. Vad beror den stora skillnaden på? - Det beror på att vi inte har så många helikoptrar och på att avtalet inte är bra. Dessutom saknas land­ ningsplats vid sjukhuset, säger lands­ tingets ekonomichef Boo Svartbo. Ambulanstjänsten kostade lands­ tinget i Västerbotten 35 milj förra året, medan de nio stationerna som betjänas av taxi kostade 700000 var­ dera. Vi frågade landstingsrådet Mary Frank om landstinget hade satt någon kostnadsgräns. - Nej, när det gäller att rädda män­ niskoliv så tänker vi inte på pengar, svarade Mary Frank (s). 1944 namn Inför landstingsmötet i slutet av feb­ ruari beslöt föreningen för hjärt- och lungsjuka i Dorotea att man skulle starta en namninsamling för ambulan­ sen. i Dorotea bor 3802 och Ragnar Wikström kunde konstatera att över 50% av befolkningen - närmare be­ stämt 1944 personer - hade skrivit på listorna. En liten delegation från Dorotea bestående av Ragnar själv samt Sally Sundström, Elsa Spånning och Ha­ gard Oscarsson gav sig av till Umeå för att ett par timmar innan lands­ tingsmötet uppvakta landstingsrådet Mary Frank. - Ge oss en ambulans snarast! Det är ett rättvisekrav. Både du och jag vet hur viktigt det är med ett snabbt ingripande. Det kan handla om liv el­ ler död, sa Ragnar övertygande. Och Ragnar vet vad det vill säga att vänta i oändlighet på ambulansen. Han har själv haft hjärtinfarkt. Varje minut under väntan är ett stressmo­ ment i sig. Lagen hjälpte inte Mary Frank var imponerad av den digra luntan med alla insamlade nam­ nen. Sen gick hon in till mötet. Efter votering stod det klart att förvalt­ ningsutskottets förslag vunnit med 38 röster mot 31. Socialdemokraterna röstade med stöd av några folkpartis­ ter från kusten emot ambulansen och Ragnar och hans kamrater reste oer­ hört besvikna hem. - Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska vi ju alla ha lika rättigheter till sjukvård, säger Ragnar bittert. Men vi i glesbygden tycks tillhöra en utrot­ ningshotat art. Vi får nog lika bra vård som andra bara vi når fram till den. Men utan ambulans kommer vi inte fram i tid. Riksdagsman John Andersson, Dorotea. Begick RHL:arna misstag? Av Doroteas egna landstingspolitiker så röstade Kjell-Erik Edblom (s) mot förslaget till ambulans i Dorotea me­ dan John Andersson (vpk) röstade för. Status frågade John Andersson vil­ ka skäl han ser till att Dorotea blev utan en ambulans. - Det är ekonomiska skäl. En lös­ ning kan vara ett samarbetsavtal som gör att kommunen får bidra till kost­ naderna. Vad kostar en ambulans? - Omkring 750 000 kr. Då är perso­ nal inräknad. Doroteaborna åkte ju från sin upp­ vaktning före landstingsmötet med den uppfattningen att Mary Frank och övriga politiker var för deras sak. Kom det på mötet fram några nya fak­ ta som talade emot ambulansen? - Nej, inget nytt tillkom. Jag trod­ de själv det skulle gå vägen. Gjorde våra medlemmar något fel? Kunde de ha hanterat frågan bättre? - Deras material var sakligt och bra. Namnlistan var omfattande. Jag anser att de gjorde ett gediget arbete. Men man kan aldrig dra för höga växlar av en uppvaktning. Det ligger i sakens natur att man inte blir avfär­ dad då. Därför skulle det kanske ha varit bättre om de uppvaktat partier­ nas gruppmöten dagen före istället. Text: Tonie Andersson Lösning och pristagare till Bildkryss nr 2/87 Eapris 100 kr: Stina Wänerfjord Nybohovsgränd 13 11744 Stockholm 2:a pris 75 kr: Birgit Sandberg Tunastigen 52 95158 Luleå 3:e pris 50 kr: Essy Ekberg Hyttgatan 2 B 93200 Skelleftehamn 4:e pris 50 kr: Sven Danielsson Kulladalsgatan 14 352 56 Växjö 11 Man är väl människa fast man är sjuk Text: Bengt Håkansson Teckningar: Kerstin Ahlgren Foto: Roland Svensson Om alla insåg att de själva kan bli sjuka, skulle de säkert också arbeta för en bättre sjukvård, säger Bengt Håkansson, som i denna artikel beskriver hur det känns att vara patient och ock­ så kommer med goda råd till personal och anhöriga hur de ska vara mot en sjuk person. Medvetslösa behöver gemenskap Medvetslöshet eller om en patient ver­ kar helt frånvarande innebär inte att hon inte kan uppfatta och höra. Där­ för är det viktigt att de som sköter en sådan patient tänker på vad de talar om. Själv har jag hört läkare stå och säga att jag inte kunde leva många da­ gar till. Minnet av de orden satt kvar när jag blev bättre och gav mig aggres­ sioner mot läkare, som jag fått arbeta med för att få bort. Prata till den medvetslöse, han kan­ ske hör det, och håll honom i handen eller ge annan kroppskontakt ibland. Man känner sig så ensam och övergi­ ven där man ligger. Jag fick känslan av att jag var pestsmittad ibland. Nå­ gon som man ogärna tog i, eller bryd­ de sig om. Även i normala fall är det skönt för en sjuk att någon tar i honom. En hand på axeln eller på armen t ex, ger känslan av samhörighet, att man inte är annorlunda. Det är en hemsk upp­ levelse när man märker att de undvi­ ker att ta i en, mer än vad som är ab­ solut nödvändigt. Likaså är ett över­ drivet användande av plasthanskar negativt. Patientens ”privata” hygien Patienter som behöver hjälp med tvättning, påklädning, toalettbestyr eller något annat bör bli hjälpta av så få vårdare som möjligt. Det ska inte stå fler och titta på, och kanske kom­ ma med synpunkter och kommenta­ rer. Det är irriterande och kan förvil­ la. Ofta när jag har haft hjälp att lägga mig har det kommit in för mig obe­ kanta personer i rummet. De kom­ mer för att prata om privata saker med dem som hjälper mig. Rakt in kliver de, tanklöst och obekymrat och står ogenerat kvar och pratar och skrattar som om jag inte existerade. Det är en fruktansvärd upplevelse. Om någon skulle komma på tan­ ken att gå in i sovrummet i ett främ­ mande hus där någon höll på att lägga sig, blev det utan tvekan polisanmäl­ ning. Men för en sjuk på ett sjukhus är detta ingen ovanlig händelse. Var­ för finns denna inställning att man kan göra så mot en sjuk människa? Man är väl lika mycket människa då som när man var frisk. När man skall kissa behöver man kanske hjälp och då har det hänt otali­ ga gånger att det finns tre, fyra perso­ ner i samma rum. De står oberört kvar och pratar. Då borde det väl vara en naturlig sak att man får vara så en­ sam som möjligt. Tänk er in i situationen, att det är ni som är sjuk och skall försöka kissa in­ för tre, fyra människor av motsatt kön som står runtomkring. Skulle ni klara det? Ni kan ju få pröva förr än ni anar. Det finns ingen garanti för hur länge man får vara frisk. Ronden ökar oron Ronden i sin nuvarande form upple­ ver man som patient som inte tillfreds­ ställande. Tre, fyra läkare, sköterskor, teraput och kanske ytterligare några till, inalles 6-7 personer kommer in. Då känner man sig som ett utställ- ningsföremål. En uppdelning av ronden vore bätt­ re, så patienten fick prata med en per­ son en längre stund. Finge man längre tid att prata så hann man prata lite mer än hälsotillståndet och kunde lä- V. .- HÄK FALLET Boü, Noo //WE UYSA ALCïFÔf^ " \StoR-T Happ ra känna varandra bättre. Det skulle skapa mer förtroende och trygghet hos patienten att veta om att man ha­ de tid att prata. * Som det nu är så är ofta patienten mer oroad och uppjagad efter ronden än före därför att han har fått reda på undersökningarna eller prover, men inte kunnat diskutera igenom dem or­ dentligt. Istället vänder man sig till si­ na medpatienter och förstorar upp problemen på grund av oron och otill- fredställelsen av att inte ha kunnat dis- * kutera igenom sina problem ordent­ ligt med ronden. Så stiger det allmän­ na missnöjet med hela sjukvården . även hos medpatienterna. j Det psykiska välmåendet skulle öka hos patienten av att ha längre och förtroendefulla samtal med läkare, sköterskor med flera. 1 ”Som man är klädd.. Det borde vara förbjudet att lyfta en patient i byxorna. Dels gör det ont < och dels är det inte trevligt att få byx­ orna uppdragna till mitt på bröstet. Jag reagerar mot att en del tydligen tycker att det inte är så noga hur en sjuk är klädd. Byxorna uppdragna till armhålorna, en eller två knappar knäppta i gylfen, skjortan sitter som ett dragspel i ryggen och kanske är man okammd. Ni vet ju själva hur obehagligt det är med kläder som inte sitter riktigt. En del bland personalen tycks inte se hur illa kläderna sitter, eller hur då­ ligt patienten sitter i sin rullstol. Fot­ terna kan ha åkt av fotplattorna, an­ tingen är de utsträckta eller släpar de i golvet under stolen. Patienten kan­ ske hamnat på sned i stolen och häng­ er över ena armstödet. Varför kan inte klädmodet förnyas eller kompletteras med t ex tränings­ overaller och mysdräkter. För friska kommer ett nytt mode varje vår och höst, men aldrig för de sjuka. Den psykiska effekten av att se snygg och trevlig ut undervärderas. Det skulle inverka positivt på tillfrisk­ nandet. Blir man slarvigt klädd i slit­ na urblekta och lagade kläder, då vill det till en stålvilja om man inte ska känna sig apatisk och tycka att allt är hopplöst. Då stämmer verkligen orden att man måste vara stark för att orka vara sjuk. Inför patientdemokrati Varför har man inte infört MBL-för- 12 Bengt Håkansson berättar om hur det är att vara patient utifrån sina egna upplevelser. Han kan inte prata utan kommunicerar med omvärlden med hjälp av en skrivmaskin. Så här pre­ senterar han sig själv: Jag var lantbukare men drabbades för snart 10 år sedan troligen av en propp som gav skador i hjärnstam- men. Jag hade inte fyllt 45 år då det hände. Från att ha fört ett myc­ ket aktivt liv drabbades jag av nå­ got som jag uppfattade som en ex­ plosion i huvudet och därefter en kramp som jag försökte spjärna emot. Det gick inte, jag blev med­ vetslös i en vecka. När jag vaknade var jag totalför- lamad och stum. Jag uppfattade det mesta omkring mig. Helt klar var jag inte och jag såg dubbelt. Jag kunde inte ens blinka eller på annat sätt visa att jag hörde männi­ skorna på sjukhuset. Jag förstod att man inte hade stora förhopp­ ningar om att jag skulle överleva. Något som jag också hörde läkare diskutera. Jag hade dropp i början och där­ efter levde jag på sondmat ett halv­ år. Jag skrev att jag troligen drab­ bats av en propp, men man har inte kunnat hitta några säkra tec­ ken på det och de första åren tala­ de de ofta om blödning också. Det var svårt att inte veta vad som hänt. Jag är egentligen frisk, men kroppen fungerar inte. Det tog nå­ gon månad innan jag fick så myc­ ket rörelse att de förstod att jag uppfattade omgivningen. Jag var på rehabiliteringsklinik och återfick rörelser i huvudet och delvis i armarna så att jag med hjälp av stödarm kan äta, skriva mm. Jag kan också stå med hjälp eller stöd. Trots att jag har så lite rörelseförmåga försöker jag vara så aktiv som möjligt och är mycket ute. Under året har jag t ex varit i Furuboda, Hjo, Varberg och Tuni­ sien. Jag är med i en schackklubb och spelar schack ofta. Jag har flyt­ tat omkring en del sista åren och nu bor jag på sjukhem i ett mindre samhälle. Det är svårt att leva som handi­ kappad. Därutöver kan andra människors ord och handlingar ibland kännas värre än handikap­ pet och väcka förtvivlan och bitter­ het. Men jag har också upplevt mycket positivt och jag har lärt mej se, uppskatta och värdesätta mycket som jag inte tänkte på tidi­ gare. Jag har fått många vänner bå­ de inom sjukvården och utanför. Jag skulle inte vilja vara utan upp­ levelserna som handikappad men dessvärre är det inte bara en upple­ velse, utan ett liv jag får dela med många andra. Jag hoppas att jag får behålla kraften att bära mitt öde, samt förmågan att tillvarata allt positivt som jag får uppleva. handlingar för patienter? Som jag ser det så blir man satt under förmyndare i och med att man blir inlagd på sjuk­ hus. Det låter vackert att patienten skall vara i centrum. Själv upplever jag detta centrum som om man blev innesluten i det och omgärdad av en massa rutiner och folk som styr och och bestämmer allt. Nu opponerar sig nog en del som tycker att patienterna bestämmer mycket. Visst får man bestämma om man vill ligga längre på morgonen, när man ska gå på toaletten, hur många smörgåsar man vill äta, när man vill lägga sig mm. Men när det 13 . \JtT Du baa 4,6,^ gäller sjukhusets rutiner eller lite stör­ re saker, då har patienten ingen talan. Ska en avdelning stängas, måltider ändras eller besparingar göras då frå­ gar man inte efter patienternas inställ­ ning trots att det är dem som sjukvår­ den är till för. Man får uppfattningen att sjukvården inte utformas efter den sjukes behov, utan efter den friskes vilja att betala och efter personalens arbetstider och raster. Låt istället patienterna fortsätta att vara aktiva genom att ta ställning i oli­ ka frågor och känna ansvar. Nu isole­ ras patienterna från samhället och har inget annat att tänka på än sin sjuk­ dom. En annan sak är betygsättningen av sjuksköterskeeleverna, där borde pa­ tienterna få ge sitt omdöme. Min erfa­ renhet är att personal och patienter ofta har olika syn på en elevs sätt att arbeta. Det är viktigast, anser jag, hur patienten upp ever en elevs sätt att arbeta och vara till för patienten. Att bli matad Matning är svårt att vänja sig vid, all­ rahelst om det är flera som matar, för alla matar olika. Visar de dessutom inget intresse för den som matas, utan ser matning som något som måste gö­ ras och som de vill få gjort så fort som möjligt och inte bryr sig om hur pa­ tienten vill ha det, är det ännu värre. Jag kan ge exempel hur det kan gå till: Man får en haklapp slarvigt påsatt, kanske hänger den på örat på ena si­ dan. Så börjar den som ska mata pra­ ta och skämta med andra medan hon då och då stoppar in en matbit i mun­ nen på patienten. Ibland kan det gå flera minuter mellan tuggorna. Man får att dricka då och då men de ser inte efter om man får något i sig. När de till slut ser att det inget är kvar i glaset då häller dom på mera, men gör man ett uppehåll i drickandet uppfattas det som om man inte vill ha mera. Det är vidrigt att genomlida en så­ dan måltid där den som matat hela ti­ den har pratat med andra och inte vi­ sat något intresse för den som blivit matad. När ni ger någon att dricka, så tänk på att hålla glaset mot underläppen, annars rinner det mellan glaset och läppen ner på hakan och vidare ned­ för halsen. Var också noga med tem­ peratur på mat och dryck. Man måste ha tålamod med de friska Eftersom jag är stum har det uppstått otaliga situationer som varit svåra bå­ de för andra och för mig. Detta trots att jag märkt att det varit de andra som varit irriterade och saknat vilja att försöka förstå mig. Man kräver oftast större förståelse och tolerans av de sjuka och handikappade än av den som är frisk. När friska ska visa förstå­ else eller överseende blir det ofta med en överlägsen attityd som säger att det här förstår du inte, men okej då om du vill ha det så, så gärna för mig. Det finns ett par väsentliga skillna­ der mellan en sjuk och en frisk männi­ ska. Den som är frisk kan på ett helt annat sätt påverka sin situation t ex byta arbete om han vantrivs. Medan de sjuka kan göra mycket lite för att påverka sin sjukdom. En annan skillnad är att den som är frisk arbetar åtta timmar per dygn och har sedan fritid resten av dygnets tim­ mar liksom lediga helger och semes­ ter. Den sjuke däremot har aldrig nå- * gon fritid från sin sjukdom. Ska ni besöka en sjuk, så ägna er åt honom eller henne den stund ni är där. Gör inte det jag fått uppleva ibland, att besökaren drar en lättna- des suck om det kommer någon mer * som han kan prata med och glömmer patienten tills de ska gå. Då får man höra hur trevligt det var att träffas. , Anhörigbesök eller inspektion? i Det har förekommit mycket kritik mot personal på långvård och sjuk­ hem de senaste åren. En del har nog varit motiverat, men mycket har varit överdrivet. Olämpliga anhörigbesök 1 däremot hör man mycket lite talas om. Det förekommer besök som me­ ra liknar inspektion av personalen, patientens klädsel, städning mm. Så­ dana besök har ingen glädje av. ■ Besökare ska istället ägna sig åt den man besöker. Berätta om världen utanför så inte patienten blir isolerad i » sjukhusatmosfären men intressa dig också för patientens situation. Var inte rädd för att hjälpa eller prata med personalen. Men gör det på ett positivt sätt så det inte bara blir kritik utan även stimulans för personalen. En positiv och intresserad besökare kan lätta upp både för patienter och , personal. Det finns en kategori besök som in­ träffar efter den femtonde i måna- 14 den, och där besökaren är hjälpsam och glad och idel välvilja. Men som regel blir det dyrbart besök för patien­ ten. Patienter har också öron Det är en hemsk upplevelse att höra vårdpersonal och läkare prata över huvudet på en som om man inte var närvarande. Höra hur dom talar om tillstånd, lämplig behandling och me­ diciner. Det är ju mitt tillstånd och min medicin dom diskuterar då är det väl en självklar sak att de pratar så att jag känner att jag också är med i dis­ kussionen, även om det egentligen är kollegerna de diskuterar med. Vill ni diskutera enskilt så gör det inte inne hos patienten! En utbredd uppfattning bland stora flertalet av all vårdpersonal tycks vara att mediciner, omläggningar, tvätt­ ning, påklädning, toalettbesök mm är viktigast. Att umgås med patienten och vårda hans eller hennes psyke ver­ kar helt främmande. Som det nu är isoleras patienten från naturligt um­ gänge och blir lämnad ensam att tän­ ka på sin sjukdom. I bästa fall blir han ordinerad att träffa en psykolog, men det naturliga umgänget med andra människor försvinner. Man blir liksom nedklassad till en andra klassens människa i och med att man blir långtidsjuk. Många läg­ ger sig till med småbarnsspråk när de tilltalar långtidssjuka. Det finns personal som umgås na­ turligt med patienter och som därför får uppleva att dessa mår bättre, och de kan känna större tillfredställelse med sitt arbete. De får dessutom ofta höra uppskattande ord från patienter­ na. Det skall inte vara någon skillnad på den mänskliga kontakten bara för att en människa har blivit sjuk. Rättighet att få ge Lagen om att vi som är beoende av hjälp av hemsamarit eller liknande inte får ge gåvor eller pengar till den som hjälper oss bara för att de är an­ ställda, tycker jag att är en lag som kränker de mänskliga rättigheterna för oss handikappade och sjuka. La­ gen sätter alla sjuka, handikappade och åldringar under förmyndarskap utan någon som helst personlig pröv­ ning. Jag är medveten om att lagen till­ kommit av omtanke, men det är en omtanke som går för långt och inkräk­ tar på den enskilda människans rättig­ heter. Man kan ibland läsa i tidningen om en bortgången som testamenterat lite pengar till en hemsamarit. Då dras F hela rättsmaskineriet igång för att un­ dersöka om hon gjort något otillbör­ ligt. Jag tycker att det är ett rättsligt övergrepp på hemsamariten bara för att hon har valt ett yrke som innebär att hjälpa andra. Väljer man däremot ett annat yrke, kan man ta emot testa- mentsgåvor utan någon rättslig pröv­ ning. Därför anser jag att om inte den bortgångne är omyndighetsförklarad 15 LNslsÜ non Om äldreomsorg På 1950-talet besökte jag min gam­ la 75-åriga mormor på ålderdoms­ hemmet i Jörn. Eftersom hon hör­ de dåligt levde hon mycket isolerat och ensamt även om hon var omgi­ ven av människor. Vi försökte föra samtal med hjälp av en stor tratt som hon satte till örat. Någon an­ nan hörapparat kunde hon inte an­ vända. Det blev ett torftigt samtal med en tom efterklang. Idag är min mor snart 85 år och även hon har en allvarlig hörsel­ skada. Den kompenseras dock i stort sett av en effektiv hörappa­ rat. Hon har också gråstarr och skall nu operera sitt andra öga och hon får därmed behålla synen. Tack vare den medicinska utveck­ lingen och inte minst ändrade eko­ nomiska förhållanden så kan hon leva självständigt och sköta sig själv där hon bor i sin servicelägen­ het. Jag berättar dessa små bilder för att visa att äldre människors situa­ tion har förändrats radikalt i flera avseenden, inte minst när det gäl­ ler hälsa och ekonomiska möjlig­ heter. De mycket gamla blir inte bara fler, de blir också friskare och mindre beroende. Som en följd av dessa viktiga för­ hållanden satsas nu stora samhälls­ resurser på att bygga servicebostä­ der med bl a matservering, gemen- skapslokaler, larmanordningar och dylikt och dessutom utvecklas hemtjänst och hemsjukvård. Allt detta är en mycket glädjande ut­ veckling. Men vi får inte tro att det är hela bilden. Alltför många äldre tyngs av ensamhet, kroppslig skröplighet och oro i sinnet. En viktig grund för ängslan är hur det skall gå när man blir mer skröplig och beroen­ de av hjälp. Och alla vet att det blir allt svårare att få personal till lång­ vård och hemtjänst. Hur ser fram­ tiden ut? * Trots utvecklingen och fram­ gångarna har vi därför en diskus­ sion i press, radio och TV samt bland allmänhet och politiker om kvaliteten i den framtida omsorgen om de äldsta och hur den skall ut­ vecklas. Just de här dagarna i början av mars när jag skriver min krönika under sin levnad, så ska han inte hel­ ler bli det efter sin död utan hans vilja ska respekteras. Vem ska vara tacksam? Tyvärr finns inställningen kvar hos vissa att sjukvården är en välgören- hetsverksamhet som man ska vara tacksam för. De förnekar sin åsikt, men den skymtar vid vissa tillfällen. Vi har en lagstadgad sjukvård som vi betalar skatt för när vi är friska. Då borde det vara lika självklart att man får den hjälp man behöver när man blir sjuk, som att man får ut ersätt­ ning från ett brandförsäkringsbolag när ett hus brinner ner. Det finns personer som säger ”var tacksam att det finns så fina hjälpme­ del” eller ”var tacksam för att du fått behålla förståndet”. Det är nog sagt i all välmening, men det känns mest som ett hån när en frisk står framför mig och säger det. Det är väl den som är frisk som kan känna störst tacksamhet att han är förskonad från sjukdom, men jag undrar hur många det är som tänker på det. Det är den som har kvar sin förmåga att hjälpa som har mest att vara tacksam för och inte den som måste ta emot hjälp för att klara sig. Jag fick mycket hjälp av en flicka för några år sedan och jag frågade var­ för hon gjorde så mycket för mig. Hon svarade att jag gör bara det som jag hoppas någon gör mot mig om jag blir sjuk. Kan vi alla lära oss den inställning­ en, då skulle det inte finnas stora pro­ blem och hela världen skulle se annor­ lunda ut. Jag hoppas att det jag skrivit ska väcka eftertanke och debatt och för­ hoppningsvis åstadkomma förbätt­ ringar. Många röster höjs mot rasför­ tryck i andra länder, men få reagerar mot att vi har liknande problem inom landets gränser. Jag tänker på hur mycket de rullstolsbundna är ute­ stängda från. Fortfarande bygger har diskussionen fått nytt bränsle genom ett uttalande av äldrebered­ ningens ordförande Sture Korpi som menar att de flesta institutio­ nerna skall vara tömda senast år 2000. - Varje avvecklad ålderdoms- hemsplats ser vi som en seger, sä­ ger Korpi bland annat. Gamla människor skall vårdas hemma i sin vanliga miljö. Me­ ningen är att sjukhus- och sjuk- hemsvård skall vara botande och rehabiliterande och sedan skall hemsjukvården ta över. Vissa vård­ platser skall reserveras för tillfällig vård vars främsta syfte är att ge av­ lastning för anhöriga. Att den som vill kan få vård hemma är naturligtvis bra. Vi har haft alltför många människor som förmyndarmässigt vårdats på insti­ tution. Men passar hemvård för man utan att anpassa för rullstolar. Rullstolsbundna är lika mycket sam­ hällsmedborgare som andra innevå­ nare. Trots att det finns lagfästa be­ stämmelser om anpassing till rörelse­ hindrade ges ofta dispens när man bygger nya hus. Mot detta höjs inga protester eller hot om bojkotter. Var­ för denna dubbelmoral? Det finns inga garantier för att Du skall få vara frisk hela livet. Gör vad Du kan nu för att förbättra sjukvår­ den! 16 alla? Och vill alla äldre vårdas hemma? Vi vet att många människor med pengar hyr in sig på privata pensio- närshotell och gästhem. Samma behov har säkert även andra. Vore det då inte rimligt att i stället för att lägga ner ålderdomshemmen satsa på att utveckla dem till trivsamma och attraktiva pensionat för äldre. Pensionat där det ges stor närhet till gemenskap och kontinuitet i omvårdnad, samtidigt som man re­ spekterar individualitet och be­ kämpar förmynderi. Vi får inte jämföra en idylliserad hemvård för självständiga människor med går­ dagens ålderdomshem och institu­ tioner. * Efter att kvällen före ha sett ett TV-program om rehabiliterande sjukvård av äldre människor i Hu­ diksvall ringde i går en pensione­ rad sjuksköterska från Uppsala till mig, Anna-Greta kallade hon sig. Hon var djupt ledsen, för att inte säga upprörd, över att det förmyn­ deri som de gamla utsattes för. Att få hjälp med rehabiliterande vård långt upp i åren är naturligtvis bra, men det får inte bli tvångsvård. Och man måste ta hänsyn även till de anhöriga, suckade Anna- Greta. Hon hade på nära håll följt några 80-åriga kvinnors kamp för att ge sina gamla och sjuka män stöd och hjälp och hon framhöll att påfrestningen på dessa kvinnor var orimligt hårda. Hemsjukvården räckte absolut inte för den konti­ nuerliga tillsyn och hjälp som de­ ras sjuka män behövde. Dessutom fanns ju den psykologiska bind­ ningen till sin livskamrat. Belysande för dessa kvinnors si­ tuation var att när de hade beslutat att bilda en anhörigklubb så visade det sig att de inte kunde ordna ge­ mensam ledighetstid mer än tre timmar per månad. Ja, inte ens det var alltid möjligt. Kvinnorna var i det närmaste helt utslitna och de­ ras möjlighet att få leva ett eget rikt och värdigt liv som äldre var obefintligt. Anna-Greta kände nöd för dem och frågade: vad kan vi göra för att förbättra den mänskliga omsorgen om våra äldre? Borde vi inte ge­ mensamt genom samhället kunna ställa upp bättre?* Hur blir det då i framtiden? Jag har försökt ge bilder från min mor­ mors och min mors situation. Hur blir det då för min generation när vi blir mycket gamla? Det är nu som vi bestämmer morgondagens möjligheter. Jag tror att det här behövs en be­ sinnande eftertanke så att vi inte låter schablontänkande på lösa grunder bestämma alltför mycket. Inte minst gäller det föreställning­ ar om ekonomin. Jag har hört påståenden om att kostnaden för hemsjukvård blir drygt 20% lägre än för institutions­ vård, men jag har inte sett någon noggrannare kostnadsanalys. Det är också svårt att göra rättvisande analyser. Jämförelserna måste ju avse personer med likartade vård­ behov och alla kostnader hos olika huvudmän måste tas med. Hänsyn måste även tas till skilda avgiftsfor- mer. En viktig fråga blir också hur anhöriginsatsen skall värderas - el­ ler inte värderas! Och vilka kvalite­ ter skall vi utgå ifrån? Är det t ex rimligt att en ensamstående männi­ ska skall ligga isolerad i sin kam­ mare utan att kunna lämna sin säng i 20-22 timmar per dygn? Jag är rädd för att vi lurar oss med illa genomtänkta tumregler. Hemvård av god kvalitet kostar mer än vad vi vill. Det vi i dag kan räkna fram på grundval av en ofull­ ständig hemsjukvård där anhöriga slits ut ger inga rimliga jämförelse­ siffror. Morgondagens ATP-pen- sionär kommer dessutom att ha en annan anspråksnivå än dagens pensionär med enbart folkpen­ sion. Det gäller inte minst kvalite­ ten på de kollektiva vårderbjudan­ dena. Den enda vettiga och humana utgångspunkten är att planera äld­ reomsorgen utifrån de behov och önskningar som äldre människor har. Och behoven varierar med ål­ der och svaghet. Ju svagare vi blir desto mer beroende blir vi av nära och trygg mänsklig omsorg. En god vård måste få kosta. Det gäller solidaritet och rättvisa. Solstickans Jubileumssatsning Inköp av specialkonstruerad luftballongskorg, projekt Nö- jesfadder, integrerad sångkör på turné, konstruktion av fyr- hjuling, ridläger för epileptiker, byte av gammal, uttjänad rid­ häst. Det är några av rubrikerna på de an­ sökningar, som beviljats bidrag från Stiftelsen Solstickans Jubileumssats­ ning. En satsning som på olika sätt verkar för en meningsfull fritid för gravt handikappade ungdomar. Bi­ draget till fritidsprojekt uppgår till en miljon kronor. Ätt idérikedomen och intresset för jubileumssatsningens projektstöd var så omfattande, kunde vi aldrig dröm­ ma om. Hela 188 ansökningar kom in. Det stora antalet pekar också på hur enormt stort behovet är och hur svårt man har att få ekonomiskt stöd för sina idéer. Alla projekt var mycket behjärtans- värda och det var inte någon lätt sak att tvingas sortera bort en stor del av dem. Det var tyvärr nödvändigt efter­ som summan av ansökningarna vida översteg den som Solstickan avsatt till projekten. För att få någon rättvisa i bedöm­ ningen av projekten satte vi upp vissa kriterier. Det skulle verkligen gälla gravt handikappade ungdomar, vara rena nöjen och ha någon form av ny­ tänkande och kontinuitet i verksam­ heten. Vi försökte också få en bredd på in­ riktningen av projekten t ex ridning, integrering, ledsagarservice, sport, kultur mm. Efter stor tankemöda och många timmars arbete återstår nu 29 pro- jekt, som får dela på den miljon kro­ nor som Stiftelsen Solstickan beslutat avsätta till olika fritidsprojekt. Jubileumssatsningen omfattar inte bara stöd till fritidsprojekt utan också bl a en seminariedel. Ett pilotsemina­ rium ägde rum i Stockholm i januari. Ytterligare tre seminarier kommer att hållas under maj-juni i Malmö, Lin­ köping och Sundsvall. Två seminarier är inplanerade under september­ oktober. Ann-Kathrine Dahlström 17 Förbundsstyrelse på drift Två gånger om året samlas RHL:s för­ bundsstyrelse till överläggningar un­ der två dagar. Meningen med detta förlängda styrelsemöte är att för­ bundsstyrelsens ledamöter och supp­ leanter då ska få tid att fördjupa sig i frågor som rör RHL:s målsättning och långsiktiga arbete. Det kan också behövas ordentliga genomgångar in­ för ställningstaganden till olika utred­ ningar. Som exempel kan nämnas HCK:s organisationsutredning, infö­ randet av det nya dödsbegreppet och thoraxklinikenernas antal och place­ ring. ■ Den 24-25 februari 1987 var det dags för ett internat som denna gång förlagts till Åland. Skärgården gnist­ rade i strålande solljus. Isblock knäck­ tes som tandpetare av den stora fär­ jan, vred sig i det svartgröna vattnet och knuffades för att komma upp till ytan igen i kölvattnet. Nu var förbundsstyrelseledamöter­ na inte ombord för att njuta av vacker Bo Martinsson, Bo Månsson, Karin Eriksson, Bengt Dahlström, Birgit Lin­ dahl, Mary Erixon och Sven Widegren i djup begrundan över isläget på Alands hav. ■ Status återger några av punkterna från dagordningen. Nej till ambulans Edvall Eriksson rapporterade från Västerbotten, bl a om avslag på be­ gäran om ambualns till Dorotea- borna. (Se artikel på annan plats i tidningen.) Solstickeprojektet Stiftelsen Solstickan har nu förde­ lat 750000 kr på 28 olika sökande. Sammanlagt kom över 200 projekt in med ansökan om anslag för Sol­ stickeprojektet. Information Försäkringskasseförbundet utbil­ dar informatörer från handikapp- orgaisationerna. Dessa ska infor­ mera försäkringskassornas perso­ nal om handikappfrågor. Jämförelse om mortalitet Föräldraföreningen begär i en skri­ velse till Socialstyrelsen att få jäm­ förelse beträffande mortalitet från olika lasarett som utför hj ärt opera­ tioner på barn. Utbildning i hjärt-lungräddning Lokalföreningen i Hofors föreslår att RHL arbetar för att hjärt-lung­ räddning införs på skolschemat. Radiohjälpskampanjen Lokalföreningen i Eskilstuna fram­ för önskemål om att kampanjen lyfter fram lungsjukdomarna. För- bundssekreteraren redogör för kampanjens inriktning. Tre områ­ den ska framhållas: Informationen om RHL, Ökad förståelse för ef­ tervård, Aktiviteter inom RHL och föräldrarföreningen. Jubileumsmärke Posten inbjuder RHL att lägga fram förslag till jubileumsfrimärke 1990-95. HCK:s 3:e kongress Hålls på Djurönäset 12-14 juni. Sven Widegren, Mary Erixon, Bengt Dahlström, Viola Buska och Bo Månsson utses att repre­ sentera RHL. Motion med Korpen Förbundskansliet har tagit kontakt med Riks Korpen för att inleda ett riksomfattande samarbete i syfte att få igång motionsgrupper avpas­ sade för hjärt- och lungsjuka. Re- presentantskapsledamoten i varje län föreslås som ansvarig kontakt­ person från RHL. HCK:s organisationsutredning. Slutrapport Förbundsstyrelsen uttalar stark kritik mot ett flertal punkter i ut­ redningen bl a definitionen av vem som är handikappad, och indel­ ningen i patientorganisationer och stödorganisationer. Nordkalottskonferensen förläggs till Kittillää den 14-16 au­ gusti. Nästa förbundsstyrelse- sammanträde Förbundsstyrelsen sammanträder den 9 maj på RHL:s kansli. 18 Gunlög Marnell, Tore Leijon, Elliot Nyländer och Edvall Eriksson lyssnar på Ronny Weylandt. W natur i senvinterskrud utan för att ar­ beta. Samtliga gav sig ner i båtens in­ nandöme där konferenssalen var be­ lägen. Det visade sig att vi befann oss i vattenlinjen, på samma nivå som is­ blocken. Det var som att sitta i en jät­ telik ishink. Vi steg lomhörda och he­ sa iland på Åland efter att ha skrikit oss igenom dagordningen. De fördjupade diskussionerna kun­ de komma till stånd på hotellet som dessbättre var litet och lugnt. Sam­ mantaget blev internatet en bra av­ stamp för det fortsatta arbetet i RHL. Deltagarna var förbundsstyrelsens ordinarie ledamöter, Bo Martinsson, Mary Erixon, Sven Widegren, Bengt Dahlström, Bo Månsson, Viola Bus- ka och Elliott Nylander samt supple­ anterna Edvall Eriksson, Birgit Lin­ dahl och Tore Leijon. Från kansliet deltog handläggarna Ronny Wey­ landt, Tonie Ändersson, Tommy Eriksson, Gunlög Marnell samt sek­ reteraren Karin Eriksson. Foto: Tommy Eriksson Föreslagen till HCK:s nye ordförande RHL:s ordförande Bo Martins­ son föreslås till ny ordförande i HCK efter Bengt Lindqvist som numera är biträdande so­ cialminister. Bo Martinssom tillfrågades på för- bundsstyrelseinternatet om han var villig att kandidera till posten som ordförande i HCK. Det är en inte all­ deles lätt uppgift att samordna verk­ samheten inom handikapprörelsen. Som generaldirektör för kriminal- vårdsverket har dock Bo Martinsson mångårig vana att hantera oväntade situationer och viljestarka människor. Bo Martinsson nomineras av en enig förbundsstyrelse som ser hans ju­ ridiska kunskaper och hans stora kon­ taktnät i regering och riksdag som en väldig tillgång för handikapprörelsen, kombinerat med kunskapen om fram­ komliga vägar när det gäller att driva intressepolitiska frågor som rör handi­ kappade. Från RHL kan vi som känner Bo Martinsson tillägga att han är en ly­ hörd man med en mycket stor portion humor vilket kanske är den viktigaste egenskapen för den som ska leda han­ dikapprörelsen. Den nye ordföranden väljs på HCK:s kongress 12-14 juni 1987. RHL.s förbundsordförande Bo Martinsson. 19 FRÅN LOKALFÖRENINGARNA Föreningen i Kalmar Föreningen höll sitt årsmöte den 1 mars. Föreningens styrelse fick föl­ jande sammansättning: ordförande Claes Nilsson, sekreterare Anna-Brit- ta Celander, kassör Gösta Tapper, Britta Andersson, Jytte Overå, Anne- Marie Petersson och Carl Öjeklint. Härjämte tillsattes en kommitté för arrangemanget HJÄRTATS DAG, som i år anordnas för tionde gången och utgör en information till allmän­ heten om Riksförbundets för Hjärt- och Lungsjuka verksamhet. Studie­ cirklar som påbörjats: RHL:s organi­ sation och en cirkel om Dalarna, dit en fyradagarsresa är planerad under våren. Ordföranden informerade också om planerna på att i samarbete med försäkringskassan och Riks-Korpen ordna motionsgymnastik för rehabili­ tering av såväl hjärt- som lungsjuka. Efter årsmötet förevisades en film om Fattigsverige - inte så långt avläg­ set som man tror - och en film om det sköna Jämtland. Anna-Britta Celander Föreningen i Luleå Föreningen har hållit årsmöte. Mötet besöktes av cirka tvåhundra medlem­ mar. Mötesordföranden Karl Loven klubbade med fast hand igenom års­ mötets olika punkter, där omval var den röda tråden. Ordföranden Siri Schönfeldt infor­ merade om föreningens agerande för en thoraxklinik i Umeå. Föreningen har överlämnat tiotusen kronor till forskning och tiotusen kronor till Blomsterfonden. Föreningens Märta Oden och ABF:s representant Marg­ ret talade om studiecirklar och kurser som ligger inom ramen av vår verk­ samhet. Så avslutades årsmötet med en stunds motionsdans. John Carlsson Föreningen i Malmö Den 31 januari 1987 avvecklades till fullo den gamla lungdispensären på Lungkliniken i Malmö. Då pensione­ rades den sista dispensärsköterskan syster Anna-Lisa. Med detta uteläm­ nas inte de tbc-sjuka från vården. Det lilla antal som idag finns skötes på den allmänna lungmottagningen. För att visa vår uppskattning av sys­ ter Anna-Lisas arbete och även note­ ra händelsen som en historisk dag för föreningen och dess lungsjuka med­ lemmar uppvaktade vi med en blom­ ma. Vice ordföranden Ove Holmstedt och styrelseledamoten Stig Bergqvist tackade syster Anna-Lisa för ett fint och långt arbete för de lungsjuka i Malmö. Tore Leijon Föreningen i Kalix Hjärt- och Lungsjukas förening har hållit årsmöte. Till styrelse för J987 ut­ sågs ordf Sigvard Hansson, sekr Tor­ borg Åström, kassör Åke Morin, stu­ dieorganisatör Berta Lindbäck, leda­ mot Svea Hedlund. Vid återblick på det gångna året kan märkas ett ökat intresse för för­ eningen. Välbesökta möten i form av sam- kväm har hållits. Studie- och fritids­ verksamheten har varit god, t ex vat­ tengymnastiken i simhallen månda­ gar och tordagar kl 13.00. Minnesfondens ekonomi är helt skild från föreningens och har under året mottagit penninggåvor till ett sammanlagt belopp av 27 963:-, varav 25 000:- utbetalats till Umeå för forsk­ ning av Hjärt-, Kärl- och Lungsjukdo­ mar i Övre Norrland. Medlemsantalet har ökat till 404. Kvällen avslutades med en stunds dans till Thores Trio. Torborg Åström Syster Anna-Lisa jar blommor och kram av Ove Holmstedt. .»t Foto: Ove Holmstedt och Stig Bergqvist Föreningen i Falun Lokalföreningen för Hjärt- och Lungsjuka avhöll årsmötet den 27 februari. Föreningen har 253 med­ lemmar. Bidrag ur gåvofonden har lämnats till Hjärt- och Lungforsk- ning. En cirkel i hälsokost har hållits samt landskapscirklar. Föreningens verksamhet har under året varit god. Mötet tog upp resonemanget om den planerade nedläggningen av Sundborns konvalescenthem. Det blir en nedskärning av rehabilitering för sjukdomar som våra medlemmar råkar ut för. Lungavdelningen skall slås samman med medicin. Det blir enligt vår mening en stor försämring för de lungsjuka. Till styrelse valdes ordf Thora Stohr, sekr Sven Nyström, kassör Margot Terleskog,o Gertrud Sund- qvist, Rolf Loryd, Åke Karlsson och Lars Larsson. Kontaktombud i Envi­ ken Lisa Heed. Lars Larsson 20 Föreningen i Kiruna Hundratalet medlemmar hade mött upp till årsmötet. Den nya styrelsen ser ut som följer: ordf Linnéa Holmberg, sekr Torsten Lövbo, kassör Sixten Heikkilä, övri­ ga i styrelsen Tage Stålnacke, Per Gil- devik, Lars Ekman och Ellen Nord­ lander. Av verksamhetsberättelsen fram­ gick att föreningen haft ett tämligen omfattande verksamhetsår såväl för de 420 medlemmarna som ett rikt en­ gagemang i samhällslivet. Friskvårds- kampanj, studieverksamhet, utställ­ ningar och Kiruna sjukvårds framtid. Man hoppas mycket av kampanjen ”Leva livet i sköna Kiruna” som nu startat. Förhoppningsvis lär den kiru- naborna att leva riktigt och må bättre. Många nya medlemmar hoppas man på och om samtliga som var på årsmötet värvar var sin ny medlem så är 100 nya medlemmar en realitet. Främst rönte föreningsfilmen allas gillande. Den premiärvisades och många välbekanta upptåg spelades upp. Torsten Lövbo Föreningen i Jämtland Föreningen Hjärt- och Lungsjuka i Jämtland har hållit kvartalsmöte på Folkets hus söndagen den 22 februari 1987. Ordföranden Sven Widegren in­ formerade om aktuella saker för med­ lemmarna. Från lokala skattemyndig­ heten hade Arne Faxén ställt upp för att visa hur den förenklade deklara­ tionsblanketten fungerade. Sven Widegren redovisade hur långt planerna hade fortskridit för för­ eningens sommarresa. Årsmötet kommer att hållas i Sveg. Det var be­ klämmande att så få ställde upp på detta kvartalsmöte. Det är nu att hop­ pas att medlemmarna tar del av han­ dikapprörelsens spalt i tidningarna varje måndag, där meddelande om aktiviteter brukar införas. Väl mött till kommande möten önskar Styrel­ sen. Börje Sjödin Föreningen i Eskilstuna Föreningen för Hjärt- och Lungsjuka i Eskilstuna höll torsd 26 febr sitt års­ möte på Hotell Smeden. Ett femtiotal medlemmar hade hörsammat styrel­ sens inbjudan. Av verksamhetsberät­ telsen framgick att aktiviteten under året varit livlig. Studieintresset har varit ofärändrat gott, fn har föreningen två landskaps- cirklar i gång samt en cirkel i ämnet ”Slå ett slag för hjärtat”. Ny i styrelsen blev Ivar Lifvergren efter Lennart Hallberg som avböjt återval. Styrelsen har nu föjande sam­ mansättning: ordf Gunnar Jäfvert, kassör Erik Bergqvist, sekr May Lif­ vergren, v ordf Ivar Lifvergren, v sekr Siri Bergqvist samt Agne Moberg och Linnea Karlsson. Till studieorganisa­ tör valdes Erik Bergqvist och kultur­ ombud blev Birgitta Ahlin. Efter mötet samlades medlemmar­ na i hotellets matsal där man koppla­ de av med pytt med ägg och kaffe. Sammankomsten avslutades med att Ivar Lifvergren till styrelsen framför­ de medlemmarnas tack för det gång­ na året. Gunnar Jäfvert Föreningen i Övertorneå Hjärt- och Lungsjukas lokalförening i Övertorneå hade sitt årsmöte med ett 25-tal medlemmar närvarande. Från första stund präglades mötet av en viss oro då man fått kännedom om en enkät angående en undersök­ ning om landstingens besparings- och personalindragningar. Medlemmarna känner en gemensam tanke, ”drabbar denna åtgärd mig”. Det är friska poli­ tiker som planerar och omformar sjukvården. Årsmötet gav förnyat förtroende åt styrelsen: Hugo Taavola ordf, Ethel Jakobsson kassör, Edvin Johansson sekr, Eva Brännström, Nanny Eriks­ son och Gunhild Frisk. Föreningen har 100 medlemmar. Verksamhet som har bedrivits: re­ sor, gymnastik och simning, även stu­ dier. Höst- och vårfest är nödvändiga alternativ till normallivet, man träffar bekanta, diskuterar olika planeringar, gör strategi för kommande verksam­ het mm. Edvin Johansson Föreningen i Tranås Tranås lokalförening för Hjärt- och Lungsjuka höll den 14 februari årsmö­ te i Stoeryds fritidsgård med ett 35-tal deltagare. Styrelsen fick följande sammansätt­ ning: Agnes Johansson ordf, Sven Lövgren nyvald v ordf, vidare Josef Nelsén, Siv och Lennart Andersson, Maj-Britt Borg och Knut Alm. Till studieledare utsågs Majken Hall och till studieorganisatör Ulla Weidenfors. Många olika aktiviteter har pågått under det gångna året såsom för­ eningsmöten av olika slag, ”öppet hus”-samlingar i den egna lokalen, ett par bussresor - en till Öland och en till Hjärtats dag i Värnamo. Vidare har en grupp medlemmar bedrivit stu­ dier om landskapet Småland och en annan grupp har samlats till regel­ bundna motionsträffar. Medlemsantalet var vid årsskiftet 74. Knut Alm Föreningen i Piteå Hjärt- och lungsjukas förening i Piteå har hållit årsmöte. Mötet började med underhållning av Perti Parkala. Han sjöng sånger och visor på finska, svenska och ryska. Årsmötets alla punkter kunde snabbt klubbas eftersom valbered­ ningen gjort ett bra jobb med att ordna kandidater till de olika uppdra­ gen i föreningen. Till ny ordf valdes Alf Sundén, vice ordf S Öberg, sekr Iris Sjöstedt, vice sekr Karin Nyström, kassör Klas Sandberg, studieledare Rut Wikström och reseledare Alf Sundén. Medlemsantalet var vid årets slut 322. Föreningen har donerat 50000 kro­ nor till forskning i hjärt- och lungsjuk­ domar till Umeå. Ett stort önskemål för oss här i Norr- och Västerbotten kommer att förverkligas när det blir en thoraxklinik i Umeå. Verksamheten inom föreningen har varit mycket aktiv med studiecirk­ lar och resor. Hjärtats dag hölls i Öje- byn med inbjudna medlemmar från Arvidsjaur, höstfest i Norrfjärden, julfest i Folkets Hus i Piteå. Klas Sandberg avtackade Wivan Eriksson. Wivan har ägnat stor aktivi­ tet och energi åt våra studiecirklar, och som reseledare har hon bestyrt och ordnat för att alla skulle trivas och ha det bra. Hon är värd en stor eloge. Kommunalrådet Annie Persson ta­ lade om ämnet ”Äldreomsorg”. Hon ville att vi som kommuninvånare skul­ le komma med förslag och idéer för att äldreomsorgen kunde bli bättre. Studieorganisatör för Norrbotten John Carlsson talade om studieverk­ samheten i länet. Han framhöll att in­ tresset varit stort. Trots kyla och långa avstånd har i länet varit 10000 studie­ timmar. Han talade också om att det var viktigt att ta hand om och hjälpa en hjärtsjuk efter sjukhusvistelsen. Av egna erfarenheter kan man ge en stor hjälp och stöd även till anhöriga. En festlig kväll med fin stämning och humöret i stopp avslutades med en stunds dans till ”Byastämmans” musik. Elna Sundström 21 1987 Status 47' o =Z £>£P/Äe> ~T= A/FEFFHI \ JTz>qz i/ c>£ J J F&N NA(l.A BANDEN PEN- SEL- VEPK 4T SÄTTA T/IL folk &POS7 (S&7EE F/c/CHBZUKAÇ ACOP3A^ OPDNING Lk*‘ *'■ ^srl\ fc$L< * ■ c<\zvj VJXl U I 3s 1* /::&<^'’/ ilm ^■BiwSw PLÅT- LÄPA K I 1 1 i/ c ff (TU__ ——Z /9 ^Lö- ^E-T M jy c — 1 o K' Ä- Jr r* SLAGNA -TN.L. PiSoS P/tape JbMOEr FdLL HONOM /N Q TVA OSLOFåcel. sKlüL 4£fa»4& i rnr FM DE ■yngsta HON- DOE- mat[K^^Wn l « r“Wj Jtäm- [>„__ ▼ hap en EYEL/G JniAK FAN 8£GA- EAS NON­ SENS 'F fö^pen NfNG- rgAN~ san- E/ONEN PAE- reu é^/V- 7F7YS / 7AS- F£N BETTBE- l/Mcmm; SPETS ^HANS MÄPkEP _ 3W- HAP vHc MAT L/G- GEP / Blöt L/rA^/ /(O^S- TES? Q0S7AD ORM !► .v.v.v.v. y HAE EN LEDAN­ DE UPP. 6/77________ Stan- PAF /V^-T-r- NÅGOT MAN S/CACL HRLLA HEMMA / Hdß- NAN KANSfE EN.L- FAtta- aA'clas FPEA %77AA/ VZXW/1 boet f&MPL/- MANG(ÄNCE I* L GEN EäPSTA YXAN bah- SrpÖM HOM- MA (/FF TV AL F-rA YpT /N- T£ yy- E£NPZA PÅ a/PONNA FEfP Ettnann DETSVAN Ege om S7Ä/? S/G LFnce ~3 Host- GPA8B (?AS GAISAHE MSÆP- FATTBAp MY§(E7 fanpäk NAS / v/ss SLAG- T^Xi/NG 3%T- /VAO sågs yaea /HM- 0/C Lösningar skall vara märkta ”Bildkryss nr 4” och måste vara Status redaktion, Box 9090, 10272 Stockholm, tillhanda senast den 15 maj. Fyra priser utdelas, ett på 100, ett på 75 och två på 50 kr. Lösning och pristagare meddelas i Status nr 6. Namn ________________________________________ :---------- Adress__________ :____________________________________ Postadress _____ :_____________________________ ________ ß/LM- G£$ /&