INSTITUTIONEN FÖR SOCIALT ARBETE
Är oönskad isolering en skälig
levnadsnivå?
En kvalitativ dokumentstudie av svenska
kommuners riktlinjer gällande
biståndshandläggning inom äldreomsorg
SQ4562, Vetenskapligt arbete i socialt arbete, 15 hp
Scientific Work in Social Work, 15 higher education credits
Kandidatnivå
Termin: Vårterminen 2021
Författare: Lovisa Svensson och Isabella Vescovi
Handledare: Ann-Charlott Timander
Sammanfattning
Titel: Är oönskad isolering en skälig levnadsnivå? - En kvalitativ dokumentstudie av
svenska kommuners riktlinjer gällande biståndshandläggning inom äldreomsorg
Författare: Lovisa Svensson och Isabella Vescovi
Syftet med studien var att undersöka om och hur svenska kommuner, enligt deras
fastställda riktlinjer, arbetar för att bryta oönskad isolering bland äldre. Genom en
kvalitativ dokumentstudie undersöktes huruvida 40 svenska kommuner benämner
oönskad isolering bland äldre och ifall det går att urskilja eventuella likheter/skillnader i
kommunernas arbetssätt. Att undersöka hur kommunernas arbetssätt kan bidra till att
motverka den oönskade isoleringen bland äldre är därtill ett syfte med studien. Studien
ämnade också att undersöka hur eventuella likheter/skillnader i kommunernas arbetssätt
kan förstås utifrån ett organisationsperspektiv. Studien hade en induktiv ansats och med
hjälp av såväl en konventionell innehållsanalys som valda teorier och tidigare forskning
analyserades empirin. Resultatet visade på likheter vad gäller de biståndsinsatser som
kommunerna tillhandahåller för att bryta oönskad isolering bland äldre, med vissa
undantag då fåtalet kommuner erbjuder unika insatser. Tydliga skillnader påvisades
mellan kommunerna vad gäller insatsernas utformning, tidsomfattning, frekvens och
biståndsbedömning. Dessutom visade resultatet att det skiljer sig mellan kommunerna
huruvida sociala insatser går att kombineras med varandra. Vissa insatsers utskrivna
syfte utgjorde också en markant skillnad mellan kommunerna, då en insats i ena
kommunen kunde syfta till att bryta oönskad isolering, samtidigt som samma insats i en
annan kommun hade ett annat syfte.
Nyckelord: äldre, oönskad isolering, bistånd, riktlinjer, kommunalt självstyre.
Förkortningar/Begrepp
Förkortningar
IVO - Inspektionen för vård och omsorg
LSS - Lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387)
SoL - Socialtjänstlagen (SFS 2001:453)
Begrepp
Den enskilde - betyder enligt Svenska Akademiens ordlista (2015) egen eller
individuell, vilket i denna studie beskriver den äldre individen.
Hemtjänst - Ett samlingsbegrepp som kan omfatta olika typer av insatser som
underlättar den enskildes dagliga livsföring (Socialstyrelsen 2018). Exempel på insatser
som kan ingå är praktisk hjälp i hemmet, tillredning av måltider, personlig omvårdnad,
insatser för att bryta oönskad isolering, trygghetsskapande insatser etc. (ibid.).
Ordinärt boende - Det egna privata boendet (Östersunds kommun 2021).
Somatiska behov - betyder enligt Nationalencyklopedin (u.å) kroppslig, som har med
kroppen att göra, vilket i studien tolkas som stödbehov av fysisk art.
Äldre - I studien avses målgruppen äldre innefatta personer över 65 år, vilket är i linje
med Socialstyrelsens (2020a) definition.
Förord
Arbetet med studien har varit väldigt spännande och givande och gett oss möjlighet att
fördjupa oss inom ett av våra främsta intresseområden inom socialt arbete. Vi tror och
hoppas att vi kommer ha stor nytta av all kunskap som studien bidragit till i vårt
framtida yrkesliv. I samband med detta vill vi tacka Sara för inspiration och vägledning
genom hela studien. Vi vill också rikta ett stort tack till Joakim, Frasse och Elliot för att
ni dagligen har varit en del av uppsatsskrivandet, på både gott och ont. Tack Joakim för
maten!
Stort tack till alla de kommuner, som förutom att de på kort tid delade med sig av sina
riktlinjer, även gav oss lyckönskningar och energi längs vägen och som bekräftade
studiens relevans för socialt arbete, vilket stärkte oss i uppsatsskrivandet. Dessutom vill
vi även tacka DR för handfasta tips och idéer om relevant forskning. Vår
språkhandledare har också haft en viktig roll genom att se alla detaljer som vi har
missat. Tack för all hjälp, utan din noggranna feedback hade uppsatsen inte varit
densamma.
Ett stort och varmt tack till vår väldigt engagerade handledare Ann-Charlott Timander
som med sin noggrannhet och stora kunskap bidragit med handfasta tips, nya lärdomar
och fler infallsvinklar. Utan ditt stöd hade det inte blivit en uppsats. Till sist vill vi tacka
varandra för ett mycket gott samarbete, det är inte alla vänskaper som överlever en
kandidatuppsats.
Isabella och Lovisa
Zoom 2021-04-28
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Bakgrund och problemformulering 1
1.2 Syfte och frågeställningar 2
1.3 Studiens relevans för socialt arbete 3
1.4 Arbetsfördelning 3
1.5 Uppsatsens fortsatta disposition 3
2. Bakgrund 5
2.1 Aktuell lagstiftning 5
2.2 Kommunala riktlinjer 7
2.3 Individens behov i centrum (IBIC) 7
3. Kunskapsläget 9
3.1 Äldreomsorgens historia och utveckling i internationell, skandinavisk och svensk kontext 10
3.2 Oönskad isolering bland äldre 12
4. Teoretiskt ramverk 15
4.1 KASAM 15
4.2 Aktivitetsteori 16
4.3 Systemteori 17
4.4 Nyinstitutionell organisationsteori 17
5. Metod och metodologiska överväganden 20
5.1 Val av metod – fördelar och begränsningar 20
5.2 Urvalsprocess 21
5.3 Bearbetning av empiri 23
5.4 Analys av empiri 23
5.5 Forskningsetiska överväganden 26
5.6 Studiens tillförlitlighet 27
5.7 Förförståelse 29
6. Resultat och analys 31
6.1 Benämning av oönskad isolering bland äldre 31
6.1.1 Benämning 31
6.1.2 Analys av möjliga effekter av att benämning saknas 32
6.2 Kommunala insatser för att bryta oönskad isolering bland äldre 33
6.2.1 Kommunala insatser 33
6.2.2 Analys av kommunernas arbetssätt för att motverka oönskad isolering 42
6.3 Likheter och skillnader i arbetssätt för att bryta oönskad isolering 46
6.3.1 Likheter och skillnader 46
6.3.2 Analys av likheter och skillnader i kommunernas arbetssätt 54
7. Avslutande diskussion 57
Referenslista 60
Bilagor 65
1. Inledning
I detta kapitel presenteras bakgrund och problemformulering vilket mynnar ut i studiens
syfte och frågeställningar. Även studiens relevans för socialt arbete samt studiens
fortsatta disposition presenteras.
1.1 Bakgrund och problemformulering
Oönskad isolering bland äldre
Socialstyrelsens (2020a) lägesrapport gällande vård och omsorg visar att oönskad
isolering ökar i takt med att åldern ökar. Var tionde person över 75 år i Sverige är
isolerad och av befolkningen över 85 år är 15 % isolerade (ibid.). I Socialstyrelsens
(2020b) årliga enkätundersökning där äldre människors upplevelse av äldreomsorgen
undersöks, framkommer det att 52% av de äldre som besvarat enkäten och som har
hemtjänst besväras av ensamhet. För äldre människor som bor på särskilt boende var det
69 % av de svarande som upplever ensamhet. Schirmer & Michailakis (2016) framför
att ensamheten bland äldre i många västerländska länder ställer krav på såväl anhöriga,
välfärdssystemet och hälso- och sjukvården. Samtidigt som oönskad isolering är ett
samhällsproblem är det viktigt att belysa att det även är ett individuellt problem som
påverkar den äldre i mycket hög grad. Oönskad isolering kan påverka den enskildes
psykiska mående negativt då det ökar risken för depression och ångest (Socialstyrelsen
2020a). Socialstyrelsen fastslår att äldre människor måste erbjudas social gemenskap
och aktiviteter för att isoleringen ska minska (ibid.).
Socialstyrelsen menar att den som bor ensam och inte träffar familj eller vänner mer än
ett par gånger per månad kan definieras som socialt isolerad. Samtidigt poängterar
Socialstyrelsen att all isolering inte är ofrivillig, däremot upplever vissa grupper, som
exempelvis äldre med fysisk eller psykisk ohälsa, funktionsnedsättningar eller
beroendeproblematik, oftare oönskad isolering (ibid.). I denna studie har vi valt att
fokusera på isolering som inte är självvald av den enskilde och i studien kommer därför
begreppet “oönskad isolering” att användas, i enlighet med formulering i lagtext. I
denna studie likställer vi därför begreppet oönskad isolering med andra begrepp, såsom
social isolering och ensamhet, med undantag i kunskapsläget där forskarnas språkbruk
används.
1
Det kommunala självstyret
I SoL (2001:453) finns särskilda bestämmelser för äldre människor och enligt
lagstiftningen ska äldreomsorgen möjliggöra för äldre att leva ett värdigt liv i en
meningsfull tillvaro med andra (för närmare beskrivning av aktuell lagstiftning, se kap.
2.1). SoL är en målinriktad ramlag vilket betyder att den fokuserar på vilka mål och
vilka resultat som ska uppnås, inte hur dessa ska uppfyllas (Socialstyrelsen 2006). För
kommunernas del innebär ramlagen att kommunerna ges möjlighet till självstyre och att
anpassa insatserna efter kommuninvånarnas behov (ibid.).
Med anledning av att oönskad isolering är ett stort förekommande problem bland äldre
människor i Sverige och att kommunerna enligt svensk lagstiftning är skyldiga att ge
äldre möjlighet till social gemenskap, är det av stor vikt att undersöka om och hur
kommunerna i sina eventuella riktlinjer benämner och arbetar mot oönskad isolering.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att analysera ett antal svenska kommuners riktlinjer för
biståndshandläggning inom äldreomsorg för att undersöka om och hur kommuner
benämner oönskad isolering, samt om och hur dessa kommuner arbetar för att motverka
oönskad isolering bland äldre. Därtill, ämnar studien att förstå hur kommunernas
eventuella arbetssätt kan bidra till att motverka oönskad isolering bland äldre. Studien
ämnar också att undersöka om det finns eventuella likheter/skillnader mellan de utvalda
kommunernas arbetssätt för att bryta oönskad isolering bland äldre, samt hur dessa
eventuella likheter/skillnader kan förstås utifrån ett organisationsperspektiv. Genom
följande frågeställningar kommer studiens syfte besvaras:
1. Om, och i så fall hur, benämner de utvalda kommunerna oönskad isolering bland
äldre, i sina riktlinjer?
2. Om, och i så fall hur, arbetar kommunerna för att bryta oönskad isolering bland
äldre?
3. Hur kan kommunernas eventuella arbetssätt bidra till att motverka oönskad
isolering bland äldre?
4. Går det att urskilja eventuella likheter/skillnader i kommunernas arbetssätt för
att bryta oönskad isolering bland äldre?
5. Hur kan de eventuella likheterna/skillnaderna förstås utifrån ett
organisationsperspektiv?
2
1.3 Studiens relevans för socialt arbete
Ungefär 20 % av Sveriges befolkning är 65 år eller äldre (Socialstyrelsen 2020a) och
befolkningen över 80 år beräknas fördubblas mellan år 2015-2045 (Utredningen om
nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen 2017). Den ökande andelen äldre i
kombination med aktuell lagstiftning, där äldre människor anses vara en särskilt utsatt
grupp, ställer höga krav på kommunerna (ibid.). Utifrån detta är äldreomsorgen ett
viktigt fält att studera inom socialt arbete. Därtill ökar oönskad isolering i takt med
åldern (Socialstyrelsen 2020a) vilket förstärker relevansen för det valda
forskningsområdet ytterligare.
Enligt Värdighetsutredningen (2008) förekommer vissa skillnader mellan service och
omsorg i svenska kommuner. Däremot är aspekter som människosyn, värderingar och
etiska förhållningssätt så pass grundläggande att en gemensam värdegrund på nationell
nivå har instiftats (ibid.). För att öka medvetandet hos landets beslutsfattare och för att
genom studien eventuellt bidra till kunskapsutbyte, är det enligt oss av stor vikt att
belysa kommunernas eventuella likheter och skillnader i arbetssätt för att bryta oönskad
isolering bland äldre. Under insamlandets gång har flertalet yrkesverksamma i landets
kommuner aviserat sin önskan om att ta del av studiens resultat, vilket kan tolkas som
att det finns ett behov och intresse för att fördjupa kunskapen kring ämnet.
1.4 Arbetsfördelning
Arbetet med studien har fördelats jämnt mellan oss två författare. Samtliga riktlinjer i
empirin bearbetades tillsammans. Utifrån den begränsade tiden har vissa delar av
uppsatsen fördelats mellan oss, vi har dock haft en tät dialog där vi kontinuerligt har läst
varandras texter och kommit med feedback. Till följd av pandemin av covid-19 har
arbetet utförts över videosamtal och uppsatsen skrevs i gemensamma dokument.
Samarbetet har varit mycket gott genom hela studien.
1.5 Uppsatsens fortsatta disposition
I nästkommande kapitel “Bakgrund” ges en grundläggande introduktion till aktuell
lagstiftning, kommunala riktlinjer och utredningsunderlag som kommunerna använder.
Därefter kommer kapitlet “Kunskapsläget” presentera vetenskapliga artiklar inom
ämnet för en fördjupad förståelse för området. Kapitlet delas in i två teman, nämligen
3
“Äldreomsorgens historia och utveckling” samt “Oönskad isolering bland äldre”.
Därefter följer kapitlet “Teoretiskt ramverk” där de teorier som används för att analysera
empirin presenteras. De teorier som använts i studien är KASAM, aktivitetsteori,
systemteori samt nyinstitutionell organisationsteori. Nästa del i uppsatsen är kapitlet
“Metod och metodologiska överväganden” där det tydliggörs hur studien har
genomförts samt en redogörelse för studiens tillförlitlighet och trovärdighet. En
presentation av etiska överväganden och vår förförståelse återfinns också i detta kapitel.
I “Resultat och analys”, vilket är studiens nästa kapitel, presenteras det resultat som
studerandet av de kommunala riktlinjerna mynnat ut i. Kopplat till de valda teorierna,
görs också en analys av det presenterade resultatet där en jämförelse mellan riktlinjerna
görs. Resultatet är uppdelat i följande teman; definition, kommunala insatser samt
kommunala likheter och skillnader för att bryta oönskad isolering bland äldre. Till sist
finner vi en “Avslutande diskussion” där resultatet ställs i relation till studiens syfte och
frågeställningar samt till kunskapsläget. Här presenteras även förslag på framtida
forskning.
4
2. Bakgrund
I detta kapitel presenteras relevant bakgrundsinformation gällande aktuell lagstiftning,
kommunala riktlinjer och utredningsunderlag i syfte att ge en fördjupad bild av studiens
ämne.
2.1 Aktuell lagstiftning
Med syftet att läsaren ska förstå bakgrunden till eventuella likheter och skillnader i
studiens empiri när det gäller vilka insatser kommunerna erbjuder görs här en
sammanställning av relevant och aktuell lagstiftning.
Enligt 3 kap. 1 § SoL (SFS 2001:453) är kommunerna skyldiga att genom uppsökande
verksamhet främja goda levnadsförhållanden hos kommuninvånarna. I den uppsökande
verksamheten är kommunen, enligt 3 kap. 4 § SoL (SFS 2001:453), skyldig att upplysa
om socialtjänsten och om de insatser som kommunen kan erbjuda den enskilde.
Kommunen ska därtill vid behov samverka med andra samhällsorgan, organisationer
och föreningar. Kommunala insatser riktade till målgruppen äldre beslutas enligt 4 kap.
1 § SoL (SFS 2001:453), som beskriver att den som inte själv kan tillgodose sina behov
eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin
livsföring i övrigt. Med livsföring i övrigt avses exempelvis stöd och hjälp i hemmet,
förordnande av kontaktperson, anvisande av plats i servicehus etc. (Lundgren &
Sunesson 2019). I lagstiftningen framgår att den enskilde genom de beviljade insatserna
ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Emellertid definieras inte vad skälig levnadsnivå
innebär, mer än att begreppet ska tolkas med utgångspunkt i den tid och de förhållanden
som den enskilde idag lever i (Socialstyrelsen 2013). Vad som menas med skälig
levnadsnivå är därmed godtyckligt och begreppet lämnar stort utrymme för nämnden att
anpassa insatser till att främja individens fortsatta rehabilitering (Socialdepartementet
1979), vilket kan förklara eventuella skillnader i kommunernas utformande av insatser.
Utifrån att SoL är en ramlag och att begreppet skälig levnadsnivå inte definieras i
lagtext har kommunerna ett stort handlingsutrymme i utformandet av äldreomsorgen.
Kommunernas handlingsutrymme kan ses som problematiskt eftersom det kan leda till
skillnader i insatser och bedömningar, exempelvis framför Erlandsson (2018) att
kommunernas olika ekonomiska förutsättningar kan påverka utformandet. Däremot är
5
tanken med det kommunala självstyret att kommunerna har de bästa förutsättningarna
för att efter lokala behov anpassa servicen till kommuninvånarna (Socialstyrelsen
2013). En nationell definition av begreppet skälig levnadsnivå hade, med bakgrund av
detta, kunnat leda till att kommunerna svårligen kunnat tillgodoses kommuninvånarnas
behov. Till följd av kommunernas stora handlingsutrymme är kommunala riktlinjer
intressanta att studera i syfte att förstå hur kommuner arbetar för att motverka oönskad
isolering bland äldre.
Målgruppen äldre räknas enligt lagstiftningen som en särskilt utsatt grupp i samhället,
vilket är anledningen till att gruppen särskilt ska beaktas. I 5 kap. 4 § SoL (SFS
2001:453) framgår att kommunen ska verka för att äldre människor får möjlighet att
leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull
tillvaro i gemenskap med andra. Dessutom ska de äldre ges stöd och hjälp i hemmet
samt närhet till annan lättåtkomlig service genom tillgång till goda bostäder, enligt 5
kap. 5 § SoL (SFS 2001:453). Sveriges kommuner har möjlighet att inrätta särskilda
boendeformer för äldre med särskilt stödbehov och som har behov av hjälp att bryta
oönskad isolering (Socialdepartementet 2017; SFS 2001:453). Ett trygghetsboende är en
sådan särskild boendeform som beskrivs i 5 kap. 5 § SoL (SFS 2001:453) och kan sedan
den 2 april 2019 erbjudas genom ett biståndsbeslut (Socialdepartementet 2017). En
skillnad mellan att bo i ordinärt boende och att bo i ett biståndsbedömt trygghetsboende
är att trygghetsboendet ger den äldre möjlighet att delta i gemensamma måltider och
aktiviteter samt att få umgänge med andra (ibid.). Det är totalt endast 14 kommuner som
har infört biståndsbedömt trygghetsboende (Socialstyrelsen 2021b). Några anledningar
till att få kommuner har valt att införa detta sedan lagändringen är att kommunerna
menar att det råder en låg efterfrågan av insatsen både från allmänheten och politiskt
håll. Samtidigt menar andra kommuner att de inte vill införa insatsen, till följd av
farhågor om svårigheter att kunna verkställa besluten vid stor efterfrågan. En kommun
anger vidare att det idag finns lite kunskap om lagändringens innebörd och effekter,
varför kommunen avvaktat ett införande (Alingsås kommun 2019).
Utöver att kommunen enligt 5 kap 5 § SoL (SFS 2001:453) kan erbjuda särskilda
boendeformer till äldre med syftet att bryta oönskad isolering, är kommunen skyldig att
erbjuda insatser med syftet att underlätta för den enskilde att bo hemma och samtidigt
ha kontakt med andra. Det kan innebära insatser i form av hemtjänst, dagverksamhet
eller annan liknande social tjänst. Sedan år 2018 är det enligt 4 kap 2a § SoL (SFS
6
2001:453) möjligt för kommuner att implementera förenklad biståndshandläggning
inom hemtjänst för att bland annat tona ner på det resurskrävande utredningsarbetet och
för att utveckla en ökad effektivitet (Socialstyrelsen 2018).
2.2 Kommunala riktlinjer
Det är vanligt förekommande att kommuner tillämpar egna interna dokument och
riktlinjer som stöd för biståndshandläggningen (IVO 2016). Flertalet av de kommuner
som antagit kommunala riktlinjer anger att syftet med riktlinjerna är att vägleda
handläggarna genom en sammanställning av insatser och relevanta domar. Fortsatt
menar IVO att detta kan bidra till en mer rättssäker handläggning. Däremot finns det
inget krav på att kommuner ska anta egna riktlinjer. Flera av de kommuner som valt att
inte fastslå egna riktlinjer underbygger det med argumentet att tillämpandet av riktlinjer
riskerar att gå emot aktuell lagstiftning, vilket IVO instämmer i (ibid.). IVO menar
också att det är vanligt med riktlinjer som begränsar den enskildes rätt till insatser och
att riktlinjerna många gånger är framtagna utifrån ekonomiska aspekter snarare än att
tillgodose den enskildes behov (ibid.).
Som tidigare nämnts finns det ingen nationell definition av skälig levnadsnivå utan
kommunala riktlinjer är en lokalpolitisk tolkning av SoL (SFS 2001:453) där det anges
vad som anses som skälig levnadsnivå i den specifika kommunen (Erlandsson 2018).
Riktlinjerna är politiskt beslutade av kommunens nämnd och används av
biståndshandläggare i deras bedömningar om äldre personer har juridisk rätt till den
sökta insatsen. En svårighet när det gäller att utforma och använda riktlinjerna är att
riktlinjerna dels ska vara specifika nog för likvärdiga bedömningar inom kommunen,
dels att de ska ge biståndshandläggare utrymme till individuella bedömningar utifrån
den enskildes situation och behov (ibid.). Kommunerna ska enligt kommunallagen (SFS
1991:900) behandla alla medborgare lika, samtidigt som det ska göras en individuell
behovsprövning i varje ärende (Erlandsson 2018).
2.3 Individens behov i centrum (IBIC)
IBIC är ett vägledande stöd framtaget av Socialstyrelsen, dels med syftet att ge en
gemensam syn på hur människan fungerar i det dagliga livet, och dels med syftet att
skapa en enhetlig dokumentation inom socialtjänsten (Socialstyrelsen 2021a). IBIC är
ett stöd för handläggare som utreder enligt SoL (SFS 2001:453) och LSS (SFS
7
1993:387). År 2019 använde uppemot 39 % av kommunerna IBIC i utredningsarbetet
(Socialstyrelsen 2019). Individens resurser, behov, mål och resultat lyfts i IBIC. Den
strukturerade dokumentation som IBIC möjliggör ökar tydligheten i uppföljningsarbetet
gentemot den enskilde (Socialstyrelsen 2021a). IBIC är relevant att förtydliga i denna
studie därför att majoriteten av kommunerna i empirin utgår från IBIC i såväl
utformandet av riktlinjerna och insatserna som i arbetet med riktlinjerna. Socialstyrelsen
motiverar den eftersträvade enhetligheten med att den ökar möjligheten för individen att
få rätt stöd oavsett antalet inblandade aktörer. I sin tur ger det bättre förutsättningar för
att lagstiftningens mål och intentioner ska uppnås, menar Socialstyrelsen (ibid.). Vi vill
poängtera att IBIC är ett utrednings- och dokumentationssverktyg för kommunerna, det
finns däremot ingen garanti för att IBIC automatiskt resulterar i rätt stöd för den
enskilde.
Efter detta bakgrundskapitel, som gett läsaren en förståelse för aktuell lagstiftning,
kommunala riktlinjer och för utredningsunderaget IBIC, går vi vidare till nästa kapitel
där tidigare forskning presenteras.
8
3. Kunskapsläget
I kapitlet presenteras tidigare forskning med syftet att utöka ämneskunskaperna samt för
att utgöra ett stöd kring analysen av riktlinjerna. Kunskapsläget har delats in i två delar,
“äldreomsorgens historia och utveckling” samt “oönskad isolering”. För att förstå
studiens syfte och forskningsämne är det viktigt att ha en förförståelse för
äldreomsorgens historia och hur äldreomsorgen har förändrats över tid eftersom det kan
påverka hur kommunerna idag arbetar för att bryta oönskad isolering bland äldre. Då de
skandinaviska länderna har en liknande välfärdsmodell läggs ett stort fokus på likheter
och skillnader mellan dessa, samt även i relation till kontinentaleuropeiska länder. I del
två presenteras tidigare forskning kring oönskad isolering gällande bakgrundsfaktorer,
effekter, innebörd samt vem som bär ansvaret för att bryta den oönskade isoleringen. Då
forskarna benämner oönskad isolering som ensamhet och social isolering har vi valt att
främst använda dessa två begrepp i del två. Syftet är att del två ska bidra till en
förståelse för problematiken och vilka verktyg som finns för att bryta den oönskade
isoleringen bland äldre.
I studien gjordes en strukturerad sökning efter relevant forskning genom olika varianter
och kombinationer av följande sökord: municipality, policy, “policy documents”, lonely,
involuntary isolation, social isolation, “elderly care”, elder samt Sweden. Sökningarna
gjordes på såväl svenska som engelska med syftet att få en bredd i resultaten. Utifrån
vår begränsade sökmetod fanns ingen forskning som var direkt kopplad till kommunala
riktlinjer, därav inkluderades mer generell forskning kring ämnet i studien. Databaserna
som användes var ProQuest social science, Scopus och Göteborgs universitetsbibliotek.
Valet av databasen ProQuest social science grundades i att den samlar artiklar inom
socialt arbete, vilket studien omfattas av. Databasen Scopus valdes för att den samlar
artiklar som är peer-reviewed, vilket är gemensamt för samtliga forskningar som
användes i studien. Sökningar i Göteborgs universitetsbibliotek med funktionen
“supersök” gjordes främst för att hitta artiklar från kända forskare som är aktuella inom
området. Vetskapen om aktuella forskare uppstod dels genom kontakt med forskare
inom ämnet, dels genom att referenslistor i redan utvalda artiklar samt i tidigare
uppsatser studerades.
9
3.1 Äldreomsorgens historia och utveckling i internationell,
skandinavisk och svensk kontext
Utformningen av den svenska äldreomsorgen skiljer sig från äldreomsorgen i
kontinentaleuropa och de övriga skandinaviska länderna. Rauchs (2007) studie är såväl
en kvalitativ som en kvantitativ studie baserad på dokument och sekundärdata för att
jämföra de skandinaviska länderna Sverige, Norge och Danmark med de
kontinentaleuropeiska länderna Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Studiens
resultat visar att de kontinentaleuropeiska länderna Frankrike, Nederländerna och
Tyskland i högre grad ger ekonomiska bidrag som ska finansiera omvårdnadskostnader.
I Tyskland är det relativt specifika behovskriterier som den äldre ska uppnå och för de
personer som inte uppfyller dessa krav är det hjälp från familjen eller från privata
vårdgivare som blir aktuellt. De-familisering är ett begrepp som ofta diskuteras i
samband med den skandinaviska välfärdsmodellen och begreppet syftar till att avlösa
den äldres familj genom att ta ifrån dem ansvaret för vården, exempelvis genom sociala
serviceinsatser såsom äldreomsorgen. En hög grad av de-familisering sägs bidra till en
generell minskning av vårdrelaterade olikheter (ibid.).
I motsats till de-familisering presenterar Szebehely och Meagher (2018) begreppet
re-familisering vilket innebär en ökning av vård från familjen. Szebehely och Meaghers
forskning baseras på nyligen framtagen forskning kring äldreomsorgen i de nordiska
länderna Norge, Danmark, Sverige och Finland. Studiens resultat visar att det finns
tecken på att de fyra länderna går mot en re-familisering. Lagstiftningen om rätten till
hjälpinsatser har inte förändrats, däremot har bedömningskriterierna för när den äldre
bedöms vara i behov av kommunala hjälpinsatser blivit striktare. Följden blir att ett
större ansvar läggs på den äldres familj (ibid.). Szebehely och Meagher framhåller att de
striktare bedömningskriterierna är en följd av kommunernas möjligheter att fastställa
egna kommunala riktlinjer för när och hur ett behov ska tillgodoses av kommunala
insatser.
Rauchs (2008) studie, som är en jämförande analys av samspelet mellan staten och
kommunerna avseende äldreomsorgen i Sverige och Danmark, jämför ländernas
hemtjänstinsatser med varandra, då det är i dessa insatser som flest avvikelser
framkommer (ibid.). Rauch framhåller att forskare länge har hävdat att de
10
skandinaviska länderna är exempel på välfärdsstater där begrepp som universalism och
likvärdighet värderats högt (ibid.). Universalism är en socialpolitik som inkluderar hela
populationen i ett land eller i en kommun (Blomqvist & Palme 2020). Däremot skriver
Vabo och Burau (2011) i sin fallstudie, som är baserad på sex kommuner i länderna
Finland, Norge och Sverige, att det inom dessa länder råder stora skillnader mellan
kommunerna i vilka välfärdstjänster som erbjuds. Powell och Boyne (2001) menar å
andra sidan att tidigare forskning inte tar hänsyn till lokalism i tillräckligt hög grad och
de framhåller att ojämlikheter inte automatiskt behöver vara problematiskt på samma
sätt som att universalism inte automatiskt behöver ses som något positivt. Powell och
Boyne ämnar därför med sin studie, som utgår från tidigare genomförda studier, att lyfta
vikten av att se till helheten och inte direkt fördöma lokala skillnader, då skillnaderna
kan vara bra eftersom lokalpolitik fokuserar på lyhördhet gentemot kommuninvånarnas
önskemål, i jämförelse med nationell politik där fokuset är på jämlikhet (ibid.).
Szebehely och Meagher (2018) konstaterar att universalismen är högre i Danmark och
Norge än i Finland och Sverige. Danmark har en lagstadgad servicegaranti som innebär
att danska kommuner är skyldiga att erbjuda välfärdstjänster till äldre personer med
minskad fysisk eller psykisk funktionsförmåga (Rauch 2007). Dessa regler motverkar
kommunernas egna tolkningar och vidspridda användande av bedömningskriterier som
är orelaterade till funktionsförmågan hos de hjälpsökande (ibid.). Kommunala riktlinjer
är inte tillåtna i Danmark (Rauch 2008). Även i Norge finns en servicegaranti som
innebär att sköra äldre människor vid behov är berättigade hjälpinsatser. Emellertid
innebär inte lagtexten i praktiken att striktare behovsbedömningar i de norska
kommunerna förhindras (Rauch 2007).
Såväl det finska som det svenska välfärdssystemet har sedan den ekonomiska krisen på
1990-talet genomgått en reform som inneburit att graden av universalism inom
socialpolitiken har minskat i de två länderna, skriver Blomqvist & Palme (2020), som
baserar sin studie på tidigare forskning gällande universalism och socialförsäkringar.
Kommunala riktlinjer ger de svenska kommunerna större handlingsutrymme (Rauch
2008; Blomqvist & Palme 2020) i utformandet och utförandet av välfärdstjänsterna och
också större möjligheter att minska på universalismen i tider av besparingskrav
(Blomqvist & Palme 2020). Att svenska lagar och centralt formulerade rättigheter är
vagt formulerade möjliggör för kommuner att beakta familjära och ekonomiska aspekter
11
i bedömningen av beslut av välfärdstjänster, vilket leder till att färre personer får
tillgång till äldreomsorgen i Sverige (Rauch 2008).
3.2 Oönskad isolering bland äldre
I Schirmer och Michailakis (2015) studie beskrivs ensamhet bland äldre bero på det
moderna samhället och en hög grad av individualism och anonymitet där generationer
separeras från varandra. Studien är en en kvalitativ intervjustudie som baseras på 23
intervjuer med personer från olika professioner som arbetar med ensamma äldre.
Studien mynnar ut i att ensamheten har ett samband med vårt moderna samhälle. Enligt
intervjupersonerna beror den försvunna gemenskapen på förlust av social
sammanhållning, solidaritet och mänskliga värden och att det är dessa aspekter som
ligger till grund för ensamheten bland äldre (ibid.).
Även Ågren och Cedersunds (2020) studie visar att ensamheten sprids bland äldre till
följd av det mer individualistiska samhället. Ågren och Cedersund studerar 40 svenska
tidningsartiklar med målet att synliggöra huruvida ensamhet framställs som ett
individuellt eller strukturellt problem. Syftet är att klargöra vem som har ansvaret för att
motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Studien visar att äldre människor sällan är de
som lyfts fram i de svenska tidningsartiklarna som aktörer som kan motverka ensamhet,
utan snarare ses de äldre som passiva och att de inte har förmågan att själva kunna
anordna sociala aktiviteter för att bryta ensamheten. Istället är det yrkesverksamma och
politiker som ses som de som har förmågan att motverka ensamheten bland äldre
människor. Samtidigt som de äldre framställs som oförmögna att motverka ensamheten
ses de som ansvariga för att inte bli ensamma, utifrån idealet om att åldras på ett positivt
sätt och hålla sig socialt aktiv. Forskarna konstaterar i sin studie att det krävs åtgärder
för att motverka ensamheten bland äldre och att ansvaret ligger både på lokal och
nationell nivå, utifrån att ensamhet ses som ett gemensamt samhällsproblem. Såväl
samhällsmedborgarna som myndigheten lägger utifrån lagstiftningen ansvaret för att
motverka ensamhet på kommunerna (ibid).
Larsson, Wallroth och Schröders (2019) studie bygger på ett sommarläger för äldre
personer där deltagarna har en begränsad interaktion med andra, upplever ensamhet och
har svårigheter att själv ta initiativ till sociala kontakter. Studien är kvalitativ där 19
deltagare från ett sommarläger för seniorer intervjuas. Larsson, Wallroth & Schröder
12
framför att socialnämnden, enligt SoL (SFS 2001:453), ska verka för att äldre
människor får möjlighet till gemenskap med andra. Forskarna menar att det dock finns
en stor skillnad mellan kommuner i hur de arbetar med att bryta äldre människors
isolering och i vilken omfattning som denna fråga prioriteras av kommunerna.
Kommunerna har riktlinjer för hur olika behov ska bemötas vilket kan innebära att
biståndshandläggarnas handlingsutrymme begränsas. För den enskilde kan detta
innebära att individuella lösningar blir mer sällsynta. Författarna framför att sociala
insatser ofta begränsas till en eller två timmar per vecka, även om det i lagen inte finns
någon gräns för hur ofta eller hur många timmar som insatsen ska beviljas. Utifrån
studiens resultat menar Larsson, Wallroth & Schröder att samhället bör arbeta mer
aktivt för att motverka ensamhet bland äldre. Författarna menar att såväl civilsamhället
som kommunerna bör arrangera fler aktiviteter där äldre människor kan träffas. Studien
visar att aktiviteterna som kommunerna anordnar måste vara utformade på ett sätt som
främjar att deltagarna lär känna varandra och att värdefulla relationer byggs upp (ibid.).
Melin Emilsson och Ståhl (2016) beskriver i sin studie hur äldre människor påverkas av
att gå från att vara sammanboende med en partner till att leva ensamma. Studiens
resultat bygger på djupintervjuer med 18 respondenter i åldern 67-90 år. Forskarna
fokuserar på hur respondenternas vardag påverkas samt i vilken utsträckning som äldre
personer har möjlighet att vara socialt aktiva och behålla samma livsstil som tidigare.
Författarna menar att ett aktivt åldrande betraktas som en rättighet för äldre människor,
dock erbjuder inte välfärdssamhället tillräckligt med sociala insatser för att möjliggöra
detta. Istället läggs ett större ansvar på anhöriga. Författarna anser att socialt arbete för
att förbättra äldres välbefinnande bör utvecklas då det sociala arbetet i dagsläget inte
uppfyller ambitionerna med att alla äldre ska ha möjlighet till aktivitet och
självständighet (ibid.).
Abitov och Gorodetskaya (2016) skriver i sin artikel att personer som bor på ett särskilt
boende i högre utsträckning upplever ensamhet än de äldre personer som bor hemma
med sin partner. Studien är en enkätstudie där 60 äldre personer boende i Ryssland
(65-80 år) genomförde fyra enkäter. Hälften av deltagarna bodde i ordinärt boende med
sina familjer och hälften bodde på ett särskilt boende. Studien visar att graden av
sammanhang är lägre bland de äldre som bor på särskilt boende. Resultatet visar att de
äldre i båda grupperna visar på låg livsglädje, liten medvetenhet om livsmål samt låga
tankar om meningen med livet i kombination med känslan av ensamhet. Känslan av
13
ensamhet infinner sig hos de äldre trots att de inte bedöms som socialt isolerade. Vidare
framkommer det att äldre personer som bor på ett särskilt boende upplever ensamhet på
ett djupare plan än de äldre i samma ålder som bor i ordinärt boende. De känner sig
också oftare övergivna och bortglömda av andra, samt upplever en lägre grad av
tillfredsställelse efter att ha genomfört något. De upplever sig också mer isolerade än de
äldre som bor i ordinärt boende (ibid.).
Ovanstående forskning har gemensamt framhållit att oönskad isolering är vanligt
förekommande bland äldre och att detta kan bero på förlusten av social gemenskap,
både bland äldre människor som är ensamboende i ordinärt boende och som bor på
särskilt boende. Forskarna har dels diskuterat huruvida ansvaret ligger hos den enskilde
och dess närstående eller hos kommunerna, dels huruvida kommunala riktlinjer kan
påverka den enskildes möjligheter till stöd för att bryta oönskad isolering. Den tidigare
forskningen, tillsammans med relevanta teorier, kommer utgöra analysen av studiens
empiri, varför vi nu kommer presentera det teoretiska ramverket.
14
4. Teoretiskt ramverk
I detta kapitel presenteras de teorier som kommer användas i analyserandet av studiens
empiri. Valet av teorier har utgått från studiens syfte och frågeställningar. De teorier
som har valts ut är KASAM, aktivitetsteorin, systemteorin samt den nyinstitutionella
organisationsteorin. De tre förstnämnda teorierna är relevanta för studien för att förstå
på vilket sätt kommunernas eventuella arbetssätt kan bidra till att motverka oönskad
isolering bland äldre. Organisationsteorin hjälper oss att förstå orsaker till eventuella
likheter och skillnader i insatser och arbetssätt mellan kommuner.
4.1 KASAM
Antonovsky (2005) har tagit fram begreppet KASAM, “känsla av sammanhang”, som
han menar kan främja hälsa och motverka ohälsa. KASAM bygger på tre centrala delar;
meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet. En individ kan ha hög eller låg KASAM
inom de tre olika delarna. Antonovsky framhåller att en hög KASAM kan ha en positiv
inverkan på hur individen hanterar problem (ibid.). Meningsfullhet handlar om de
livsområden som den enskilde uttrycker är viktiga och som skapar ett engagemang hos
personen. Att en person påvisar en låg KASAM betyder således att det finns inga eller
få livsområden som har en betydelse för den enskilde. Vid de tidpunkter som den
enskilde stöter på svårigheter, handlar meningsfullhet inom KASAM om i vilken grad
som personen känner att det är värt att lägga energi på att lösa problemet. Med
hanterbarhet menas de resurser som den enskilde har till sitt förfogande, en hög grad av
hanterbarhet innebär att den enskilde har resurser nog att hantera svårigheter i livet
(ibid.). Inom KASAM betyder begriplighet, att individen känner att de utmaningar som
den ställs för i livet är begripliga och förutsägbara. Att ha en hög begriplighet handlar
inte om att den enskilde vill råka ut för svårigheter, snarare handlar det om att personen
har erfarenhet av tidigare utmaningar och att personen därför räknar med att det
kommer dyka upp fler svårigheter framöver, enligt Antonovsky (ibid.).
KASAM bedöms kunna utgöra ett stöd för att få en förståelse för sociala insatsers
betydelse för att upprätthålla den äldres intressen och för att få en förståelse för hur
kommunernas eventuella arbetssätt kan bidra till att motverka oönskad isolering bland
äldre, därav bedöms teorin som passande för studien.
15
4.2 Aktivitetsteori
Aktivitetsteorin, som är ett teoretiskt synsätt inom socialgerontologin, framhåller att ett
gott åldrande är tätt förknippat med aktivitet och att bibehålla sin plats i sociala
sammanhang även i högre åldrar (Tornstam 2018). Anledningen är att individen ska
känna att den fortfarande är behövd och värdefull. Som en motpol till aktivitetsteorin
finns även disengagemangsteorin som ett teoretiskt synsätt inom socialgerontologin.
Till skillnad från aktivitetsteorin menar disengagemangsteorin att ett gott åldrande
handlar om att äldre människor frigör sig från samhället som en naturlig
frigörelseprocess inför döden. Aktivitetsteorin däremot anser att upprätthållandet av en
aktiv livsstil kan underlätta för äldre människor att hantera motgångar (ibid.).
Aktivitetsteorin lägger fokus på samspelet mellan människor (Tornstam 2018). Cooley
som ligger bakom detta perspektiv framhåller att människor inte kan existera utan ett
socialt sammanhang och att individens identitet skapas genom interaktion med andra.
Om individen begränsas från sociala sammanhang uppstår negativa konsekvenser och
en jag-osäkerhet uppstår hos den enskilde (ibid.). Vissa relationer och sociala
sammanhang, exempelvis familj och arbetskamrater, är mer betydelsefulla för individen
vilket kan leda till större negativa konsekvenser ifall de försvinner. Såväl
familjerelationer som vänskapsrelationer är betydelsefulla för den äldres välbefinnande
under åldrandet. Att vid sidan av familjerelationer, ha vänskapsrelationer med
jämnåriga kan vara positivt för den äldres välbefinnande då det innebär en större
möjligheter till liknande livserfarenheter och intressen. Just likheter kan utgöra en viktig
del när det handlar om att bilda nya vänskapsrelationer, därav kan det förenkla för äldre
människor att upprätta nya vänskapsrelationer om de befinner sig i en social miljö med
jämnåriga. Ifall den äldre bor i ett område med övervägande äldre invånare, får den fler
vänner, enligt Tornstam (ibid.).
Aktivitetsteorin anses relevant för studien eftersom teorin kan förklara betydelsen av att
äldre människor, genom kommunernas sociala insatser, får möjlighet till social
stimulans och sociala relationer för att bryta oönskad isolering.
16
4.3 Systemteori
Systemteorin handlar om samspel och om hur olika delar i ett system ömsesidigt
påverkar varandra (Forsberg och Wallmark 2002). Exempelvis kan anhöriga ses som
delsystem i den enskildes fullskaliga sociala system vilket innebär att den enskilde
påverkas av sitt nätverk. Samspelet med andra människor är av betydelse för individens
fortgående utveckling. Systemteorin fokuserar således på helheten och menar att
helheten är större än summan av de enskilda delarna (ibid.). Ett system kan antingen ses
som öppet ellet stängt (Schjødt & Egeland 1994). Ett öppet system innebär att energi
och information kan utbytas, samtidigt som ett stängt system innebär att systemet är
slutet och därmed varken kan ta emot eller ge ifrån sig energi. Ett utbyte av energi krävs
för att systemet ska kunna utvecklas och överleva (ibid).
Systemteori har länge haft en stark påverkan på professionen och för socialarbetare
(Healy 2012). Systemteorin sägs fokusera på interaktionen mellan individen och de
olika system som påverkar individen, exempelvis familj, individens hälsoaspekter och
välfärdssystem. Interaktionen mellan individen och dess system påverkar individens
möjlighet att utföra uppgifter i livet, att lätta på det emotionella trycket och att inse ens
ambitioner och personliga värde (ibid.). Syftet med systemteorin är dels att öka
människors förmåga av problemlösning, dels att förbättra individens strategier för att
hantera olika livssituationer. Syftet med teorin är också att länka samman människor
med kringliggande system för att förse dem med nödvändiga resurser, service och
valmöjligheter (ibid.).
Systemteorin är relevant för studien för att få en förståelse för huruvida kommunerna i
sina eventuella arbetssätt och bedömningar av sociala insatser, som ska motverka
oönskad isolering, tar faktorer såsom nätverket i beaktning och för vilken betydelse
detta eventuella beaktande har för den enskilde.
4.4 Nyinstitutionell organisationsteori
Nyinstitutionell organisationsteori, som fick sitt genombrott på 1960-talet, innebär att
samhället utvecklas med en ökad rationalitet i fokus. Förespråkade för denna teori
menar att det finns förutfattade meningar om hur organisationer bör se ut vilket
återspeglas i det som syns av allmänheten (Johansson 2015). Organisatoriska fält är ett
17
begrepp kopplat till den nyinstitutionella organisationsteorin som används för att
placera organisationer med liknande egenskaper i samma fält, exempelvis socialtjänsten
eller sjukvården (DiMaggio & Powell 1983). Den nyinstitutionella organisationsteorin
hjälper oss att förstå varför organisationer inom samma organisatoriska fält, trots olika
utmaningar, tenderar att göra liknande förändringar (Hollertz 2015). DiMaggio och
Powell (1983) menar att dessa organisationer riskerar sin fortsatta överlevnad om de
avviker från fältets normer, vilket i sin tur kan förstås genom begreppet isomorfism,
som är ett begrepp som förklarar den likriktning organisationer inom samma fält går
mot till följd av det institutionella trycket (Hollertz 2015). Isomorfism kan exempelvis
uppstå till följd av att beslutsfattare inom organisationer gör förändringar inom
organisationen till följd av att ha studerat och tagit efter lösningar från andra liknande
organisationer (DiMaggio & Powell 1983). Det finns två typer av isomorfism, varav
den institutionella isomorfismen är relevant för studien. Den institutionella
isomorfismen förklarar att det som organisationer främst måste ta hänsyn till är hur
andra organisationer gör, vilket i sin tur förklarar organisationers behov av att tävla om
såväl resurser och kunder, som politisk makt och legitimitet inom fältet (ibid). Med
anledning av detta är den institutionella isomorfismen lämplig för att förstå och förklara
den politik som idag genomsyrar dagens organisationer (ibid). Eftersom den
institutionella isomorfismen bidrar till en ökad förståelse för varför likheter mellan
kommunernas arbetssätt för att motverka oönskad isolering kan uppstå, anses den vara
tillämpbar i denna studie.
Den institutionella isomorfismen kan i sin tur delas in i tre mekanismer; tvångsmässig
isomorfism, mimetisk isomorfism och normativ isomorfism (ibid.). Tvångsmässig
isomorfism innebär offentliga beslut och lagar som alla fältets organisationer förväntas
följa. Mimetisk isomorfism innebär ett försök att efterlikna de organisationer som inom
fältet bedöms vara mest framgångsrika. Normativ isomorfism innebär att
arbetsprocesser tenderar bli allt mer förutsägbara till följd av en ökad
professionalisering inom fältet. Dessa begrepp kan användas i förståelsen för den
anpassning och förändring som sker inom organisationer. Förändringarna sker inte bara
genom tvång enligt den tvångsmässiga isomorfismen, de sker också med grund för vad
som anses självklart och eftersträvansvärt enligt den mimetiska och normativa
isomorfismen (ibid.).
18
Den skandinaviska institutionalismen, som ser organisering som en kombination av
förändring och stabilitet (Eriksson-Zetterquist 2009), är svaret på flera skandinaviska
forskares kritik mot den nyinstitutionella organisationsteorin. Forskarna hävdade att den
nyinstitutionella organisationsteorin svårligen kan användas för att förklara skillnader
mellan olika organisationer samt hur och varför förändringar sker (Johansson 2015).
Den institutionella teoribildningen har blivit ett av de vanligaste perspektiven vid
analyserande av organisationer (ibid.). Gemensamt för de olika institutionella
inriktningarna är att de ifrågasätter idén om att organisationer ska vara en rationell aktör
och menar istället att det finns en nödvändighet i att beakta kulturella aspekter för att
förstå utvecklingen (ibid.). Jämfört med nyinstitutionalismen intresserar sig den
skandinaviska institutionalismen för enskilda organisationers handlingsutrymme
(Eriksson-Zetterquist 2009), vilket är intressant utifrån vår studie om kommunala
skillnader inom äldreomsorgen. Den institutionella teorin har nämligen visat sig
användbar för att förstå hur och varför variationer och likheter mellan kommuner och
organisationer förekommer (Johansson 2015).
Ovanstående teorier fokuserar på såväl de organisatoriska förutsättningar som
kommunerna har i arbetet för att motverka oönskad isolering, som på vilket sätt
kommunernas eventuella arbetssätt kan bidra till att oönskad isolering bland äldre
motverkas. Som tidigare nämnts kommer detta teoretiska ramverk, tillsammans med
tidigare forskning, utgöra analysen av studiens empiri. På vilket sätt som empirin har
analyserats redogörs i nästa kapitel, metod och metodologiska överväganden.
19
5. Metod och metodologiska överväganden
I följande kapitel redogörs för vilken metod som har använts i studien samt för- och
nackdelar med metoden. Vidare presenteras urvalsprocessen som resulterar i de 40
kommuner som utgör studiens empiri. Bearbetningen och analysen utförs med en
konventionell innehållsanalys. Även etiska överväganden, studiens tillförlitlighet och
vår förförståelse diskuteras nedan.
5.1 Val av metod – fördelar och begränsningar
Studien är en kvalitativ dokumentstudie som ämnar att få en förståelse för hur
kommuner benämner och eventuellt arbetar för att motverka oönskad isolering samt att
studien ämnar att belysa eventuella likheter och skillnader i kommunernas arbetssätt. En
dokumentstudie med kommunala riktlinjer som underlag ansågs besvara studiens
frågeställningar väl, då kommunerna i sina riktlinjer framför deras intentioner inom
området. En fördel med att använda denna typ av dokument är att de inte är framtagna i
forskningssyfte och därmed inte har påverkats av forskarens värderingar eller
uppfattningar (Bryman 2018). I jämförelse med en intervjustudie ansågs en
dokumentstudie utgöra en möjlighet att ta del av fler kommuners arbete för att motverka
oönskad isolering. Samtidigt utgör dokumentstudie begränsningar, exempelvis
framkommer inte hur riktlinjerna används av biståndshandläggare med denna metod.
Vidare är en kvalitativ metod passande för att uppnå studiens syfte då den bidrar till att
forskaren får en rik och fyllig data samt en kontextuell förståelse för innehållet (Bryman
2018). I en kvalitativ metod är ord i fokus, i jämförelse med en kvantitativ metod som
mer fokuserar på siffror (ibid.). Genom att använda en kvantitativ metod skulle studien
kunna besvara hur många gånger oönskad isolering benämns i riktlinjerna. Då en
djupare förståelse för innehållet i riktlinjerna eftersträvades ansågs en kvalitativ metod
vara mer fördelaktigt för att besvara studiens frågeställningar.
Studien har en induktiv ansats vilket innebär att forskaren genom en bred definition av
forskningsämnet formulerar frågeställningar och hypoteser för att sedan påbörja
informationsinsamlingen (Bryman 2018). Om forskaren under insamlandet stöter på
information som inte stämmer överens med hypotesen, ska frågeställningar och
hypoteser formuleras om. Ett induktivt förhållningssätt bidrar till att resultatet och
20
teorierna styrs av empirin, snarare än i en deduktiv forskningsansats där forskaren
prövar sina teorier gentemot datan och där empirin ska bekräfta hypotetiska antaganden
(ibid.). Med en induktiv ansats eftersträvades att teman och kategorier skulle växa fram
utifrån vad som utmärktes i riktlinjerna, istället för att kategorier och teman skulle
väljas ut på förhand. En induktiv ansats möjliggör för forskaren att med hjälp av
empirin få nya insikter i ämnet, vilket också är innebörden av en induktiv ansats (Hsieh
& Shannon 2002). Begränsningar med en induktiv ansats kan dels vara att studiens syfte
och hypotes kan behöva ändras utifrån att ett enda fall i empirin motsäger den
ursprungliga hypotesen, dels att det inom en induktiv ansats inte finns en specifik gräns
för hur stor empiri som kan behöva samlas in (Bryman 2018). Fördelarna med en
induktiv ansats ansågs, utifrån studiens syfte och frågeställningar, överväga eventuella
nackdelar då de gav större utrymme för att resultatet skulle styras av riktlinjerna snarare
än av oss författare.
5.2 Urvalsprocess
Empiri - avgränsningar
Arbetsprocessen i en dokumentstudie innebär att forskaren först gör sökningar för att få
en bild av i vilken omfattning som empiriskt material finns att tillgå (Funck & Karlsson
2021). Därav inleddes urvalsprocessen genom att kommunala riktlinjer begärdes ut från
287 st av Sveriges kommuner (tre kommuner uteslöts, se Förförståelse). Begäran
skickades genom ett e-postmeddelande (se bilaga 1). Totalt besvarade 233 kommuner
e-postmeddelandet, varav 213 kommuner skickade sina riktlinjer. I nästa steg gjordes ett
urval av riktlinjer som blev studiens empiri. Ett kriteriestyrt urval användes vilket är en
målstyrd urvalsmetod som innebär att forskaren väljer ut empiri som uppfyller
fastställda kriterier (Bryman 2018). Det första inkluderingskriteriet var att riktlinjerna
skulle vara fastställda av berörd nämnd. En risk med denna avgränsning kan vara att
andra viktiga dokument om hur biståndshandläggningen går till exkluderas, vilket
innebär att dessa dokument därför utgör ett exkluderingskriterium. Å andra sidan utgår
studiens syfte och frågeställningar från organisationsnivå. Trots att
biståndshandläggaren är en del av organisationen gjordes bedömningen att rutiner kring
den faktiska biståndsbedömningen inte var relevanta för att uppnå studiens syfte.
Ett sätt att begränsa vårt empiriska material var att göra en tidsmässig begränsning och
endast ta med det material som är aktuellt inom den bestämda tidsramen (Funck &
21
Karlsson 2021). För att empirin skulle spegla hur arbetet med att motverka oönskad
isolering ser ut i kommunerna i dagsläget, bestämdes det andra inkluderingskriteriet till
att riktlinjerna skulle vara antagna under tidsperioden 2020-01-01 till 2021-03-11. Totalt
uppfyllde 74 kommuner de två kriterierna och utifrån studiens omfattning och
tidsbegränsning krävdes ytterligare avgränsningar av empirin. Eftersom kommunernas
riktlinjer varierar i såväl omfattning som utformning, var det på förhand ovisst hur
många riktlinjer som skulle behöva analyseras för att besvara frågeställningarna. Utifrån
studiens induktiva ansats utgick vi från den senast antagna av de insamlade riktlinjerna
och arbetade oss därefter bakåt i tiden. Utgångspunkten var 10 riktlinjer i taget tills att
den insamlade empirin var tillräckligt omfattande för studiens storlek. Totalt blev
därmed 40 kommuners riktlinjer grunden till studiens resultat. De utvalda riktlinjerna
fastställdes av berörd nämnd under tidsintervallen 2020-06-17 - 2021-03-11. Då det var
två kommuner vars riktlinjer var fastställda 2020-06-17 gjordes urvalet mellan dem två
utifrån bokstavsordning. Det datumstyrda exkluderingskriteriumet kan innebära en risk
för att riktlinjer med relevant material som var antagna tidigare än detta tidsintervall går
förlorade. Den sammantagna bedömningen är dock att den insamlade empirin är
tillräckligt omfattande för att besvara frågeställningarna då empirin bedömdes uppnå en
mättnad. Med mättnad menas att urvalet fortgår fram till att inga nya resultatet upptäcks
i empirin (Bryman 2018). Trots att studiens empiri bedömdes uppnå en mättnad, är det
viktigt att beakta att det föreligger en potentiell risk med att enbart välja ut 40 av de 74
riktlinjer som uppfyller studiens kriterier, då de resterande hade kunnat bidra till en
annan empiri och fler aspekter än vad resultatet och analysen gör idag. Utifrån att
studien har en kvalitativ metod, vars syfte är att få en kontextuell förståelse och inte att
kunna generalisera resultatet, gjordes helhetsbedömningen att de 40 riktlinjer som i
studien valts ut är tillräckligt omfattande för att besvara studiens syfte och
frågeställningar.
Bortfall/”Felmarginaler”
54 kommuner besvarade inte e-postmeddelandet vilket kan utgöra en “felmarginal” då
kommunerna kan ha antagna riktlinjer inom urvalets tidsintervall. Bedömningen gjordes
att inte påminna dessa kommuner om begäran av deras riktlinjer eftersom den
insamlade empirin, som tidigare nämnts, bedömdes uppnå en mättnad. 20 kommuner
som besvarade e-postmeddelandet bifogade inga riktlinjer. Av dem uppgav 17
kommuner att de inte har fastställda riktlinjer av nämnd som är aktuella, dessa
22
kommuner räknas därmed som bortfall i studien. En kommun tog ut en avgift för att
lämna ut sina riktlinjer och därtill uteslöts denna kommun från studien. Två kommuner
förstod, efter upprepade förklaringar, inte vilka dokument som efterfrågades.
5.3 Bearbetning av empiri
Att arbeta med dokumentstudie innebär att forskaren hanterar en stor mängd empiri
vilket ställer krav på struktur vid bearbetningen (Funck & Karlsson 2021). Efter att vi
samlat in riktlinjerna och gjort urvalet återstod 40 riktlinjer att studera. Riktlinjernas
utformning och storlek varierade, vissa riktlinjer inkluderade både insatser enligt SoL
(SFS 2001:453) och LSS (SFS 1993:387). Vissa kommuners riktlinjer bestod istället av
flera dokument med ett dokument för varje insats, exempelvis trygghetsskapande
insatser, boendeformer och hemtjänst. Innan analysen kunde påbörjas gick vi igenom
samtliga riktlinjer och valde ut de delar som handlade om oönskad isolering bland äldre.
Då vi arbetar induktivt försökte vi ständigt låta materialet tala, vilket innebär att vi
försökte läsa riktlinjerna förutsättningslöst och plockade ut alla de delar som antingen
nämnde oönskad isolering, ensamhet eller som var av social karaktär. Utifrån studiens
syfte och frågeställningar exkluderades delar i riktlinjerna som berörde personlig
omvårdnad och serviceinsatser, såsom dusch och städning. Även riktlinjer för insatser
enligt LSS (SFS 1993:387) exkluderades då det inte stämde överens med målgruppen
för studien. Vad gäller ledsagning tillhandahöll vissa kommuner insatsen både av social
karaktär till fritidsaktiviteter samt till vårdinrättningar, utifrån studiens syfte
inkluderades endast de delar som berörde ledsagning till sociala aktiviteter. När vi hade
valt ut de delar från riktlinjerna som var relevanta för studien hade vår empiri skapats,
och analysen kunde påbörjas.
5.4 Analys av empiri
Studien analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys vilket sannolikt är den
vanligaste formen av kvalitativ analys av dokument (Bryman 2018). Syftet med
innehållsanalys är såväl att förenkla som att berika datan (Jacobsen 2012).
Innehållsanalys kan delas in i tre olika ansatser, nämligen konventionell-, riktad och
summerande ansats (Hsieh och Shannon 2005). En likhet mellan de tre ansatserna är att
forskaren väljer ut koder från empirin och skapar ett kodningsschema (Funck &
Karlsson 2021). Kodningsschemat är nödvändigt för att kunna dra slutsatser av
resultatet. Avsaknaden av ett kodningsschema kan innebära att materialet läses och
23
analyseras slumpmässigt, vilket riskerar att forskaren måste göra om arbetet från början
varje gång en ny upptäckt görs (ibid.). Genom en strukturerad kodning och identifiering
av teman i det insamlade textmaterialet bidrar innehållsanalys till kunskap och
förståelse för studieobjektet (Hsieh & Shannon 2005).
Vilken typ av innehållsanalys som är aktuell beror på studiens frågeställningar (Hsieh
och Shannon 2005). Den konventionella innehållsanalysen används när forskaren ska
beskriva ett visst fenomen där kunskapen om ämnet är begränsad (Hsieh och Shannon
2005). Vidare undviker den konventionella innehållsanalysen förutbestämda kategorier
(ibid.), vilket går i linje med studiens induktiva ansats. En begränsning med den
konventionella innehållsanalysen kan vara att det för forskaren är svårt att genom
materialet lyckas utveckla en förståelse för kontexten genom att inte lyckas identifiera
lämpliga kategorier (ibid.). Fördelarna med den konventionella innehållsanalysen
ansågs, utifrån studiens syfte och frågeställningar, överväga eventuella nackdelar. För
att öka sannolikheten att lämpliga kategorier skulle identifieras eftersträvades att tydligt
följa analysprocessen i den konventionella innehållsanalysen, vilken presenteras nedan.
Processen för att skapa ett kodningsschema går till på följande sätt i den konventionella
innehållsanalysen. Forskaren läser till en början empirin upprepade gånger med syftet
att få en helhetsbild av texten (Hsieh & Shannon 2005). Därefter påbörjas kodningen då
forskaren läser texten mer intensivt och markerar utmärkande begrepp och kategorier. I
nästa steg skriver forskaren anteckningar om sina första intryck, tankar och analys av
empirin som har uppstått under läsningen. Genom denna process börjar ett
kodningsschema ta form och utifrån hur koderna är relaterade till varandra sorteras de
upp i kategorier och övergripande teman. Som tidigare nämnts är detta ett induktivt sätt
att arbeta där kategorierna växer fram efter hand (ibid.).
I enlighet med ovan beskrivna arbetsprocess för konventionell innehållsanalys, började
vi med att läsa den fullständiga empirin för att få en bild av texten. Därefter påbörjades
kodningen där relevanta begrepp och insatser markerades, dessa blev studiens koder (se
kodningsschemat nedan). Vi skrev ner kommentarer om de första tankar och intryck
som vi fick av att ha läst empirin, med syftet att ha dessa anteckningar som stöd senare i
analysen. I nästa steg sorterade vi empirin utifrån de olika koder som uppstått vid
läsningen för att lättare få en överblick av empirin. Syftet var även att se likheter och
24
skillnader mellan kommunerna kring de olika insatserna. Därefter bildades kategorier
utifrån vilka koder som var relaterade till varandra, följt av att kategorierna i sin tur
sorterades upp i tre övergripande teman (se kodningsschemat nedan).
Under bearbetningen av empirin blev det tydligt vilka teorier som ansågs vara
användbara för att analysera studiens resultat. Med stöd av dessa teorier, tidigare
forskning samt våra egna kommentarer från början av analysprocessen kunde vi sedan
börja analysera och jämföra riktlinjerna.
Tabell 1. Kodningsschema
Teman Kategorier Koder
Benämning av oönskad isolering
bland äldre
Benämning/avsaknad av
benämning
Socialt nätverk
Hälsa
Arbetssätt för att bryta oönskad
isolering bland äldre
Socialt nätverk
Frivilligorganisationer
Insatser
Anhöriga, vänner
Väntjänst, volontärer, ideella
organisationer
Social samvaro, promenad och
utevistelse, kontaktperson,
ledsagarservice, följeslagare,
trygghetsskapande insatser,
träffpunkt, matkort, dagverksamhet
med demens
alternativt somatisk inriktning,
avlösarservice, växelvård,
korttidsboende, särskilt boende,
trygghetsboende
Kommunala likheter och
skillnader i arbetssätt för att
bryta oönskad isolering
Frekvens
Tidsomfattning
Syfte
Utformning
Antal gånger per vecka/månad
Tidsangivelse per vecka/månad
Trygghet, avlastning, isolering
Geografiskt område, stöd till/under
25
Biståndsbedömning
Möjlighet att kombinera insatser
aktivitet
Förenklad biståndsbedömning, inget
biståndsbeslut krävs
Boendeformer
Efter att analysen hade genomförts blev det tydligt att de frågeställningar som
formulerats inför analysen, inte längre var fullständiga. Med anledning av detta gjordes
ändringar i studiens syfte och frågeställningar, i enlighet med en induktiv ansats. De
ursprungliga frågeställningarna presenteras nedan.
1. Hur benämner de utvalda kommunerna oönskad isolering bland äldre, i sina
riktlinjer?
2. Går det urskilja eventuella likheter/skillnader i benämningen av äldre bland de
utvalda kommunerna? Hur kan det förstås?
3. Om, och hur arbetar kommunerna för att bryta oönskad isolering bland äldre?
4. Går det urskilja eventuella likheter/skillnader i kommunernas arbetssätt för att
bryta oönskad isolering bland äldre? Hur kan det förstås?
5.5 Forskningsetiska överväganden
Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer utgörs av informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Informationskravet
innebär att forskaren ska informera de som berörs av forskningen om forskningssyftet.
Att deltagandet i studien är frivilligt och att deltagandet i studien när som helst kan
avbrytas, är sådant som omfattas av informationskravet (ibid.). Samtyckeskravet
innebär att deltagaren i en studie har rätt att själv bestämma över sin medverkan, vilket
innebär att samtycke skall inhämtas (ibid.). Konfidentialitetskravet innebär att personer
som omfattas av en studie ska ges största möjliga konfidentialitet och att
personuppgifter ska förvaras så att obehöriga inte kan ta del av dem (ibid.).
Nyttjandekravet innebär att den empiri som insamlas enbart får användas för
forskningens ändamål (ibid.). Då dessa principer utgår från individskyddskravet är de
inte relevanta för denna studie, som baseras på offentliga handlingar. Däremot
eftersträvades transparens vilket var bakgrunden till att genomförandet av studien
nämndes i e-postmeddelandet som skickades ut till kommunerna. Det finns en
26
sammanställning över kontaktade kommuner och vilka kommuner som utgör studiens
empiri (se bilaga 2), utifrån att full transparens eftersträvas i studien. Däremot gjordes
bedömningen att det inte ansågs relevant utifrån studiens syfte och frågeställningar att
namnge kommunerna i löpande text eller i samband med citat. Istället har kommunerna
blivit tilldelade en siffra mellan 1-40 utifrån när riktlinjerna antogs, där kommun 1 är
den kommun med senast antagna riktlinjer. Siffran kommer att hänvisas till i samband
med citaten i resultatkapitlet.
I forskning är det betydelsefullt att reflektera kring vem eller vilka som drar nytta av
forskningsresultatet, det kan vara både enskilda indivder eller för samhällsutvecklingen
i stort (Vetenskapsrådet 2017). Samtidigt kan forskning innebära en risk för deltagarna
vilket ställs mot nyttan med forskningen. Därför är det sedan år 2004 lagstadgat att
forskaren måste göra en etikprövning vid forskning som rör människor. Även om det
bedöms finnas en risk för deltagare kan samhällsnyttan i vissa fall överväga denna risk,
om skadan bedöms vara obetydlig för individen. Samhällsnyttan handlar om att
forskning krävs för att samhället ska utvecklas och förbättras. Ny kunskap kan
exempelvis leda till att politiker omvärderar vissa beslut, vilket kan få positiva effekter
för en stor grupp människor (ibid.). I studien bedöms samhällsnyttan vara större än
riskerna med forskningen ur ett etiskt perspektiv, då det är ett forskningsområde som
berör en stor samhällsgrupp. Utifrån att empirin består av offentliga dokument behövs
inte en etikprövning göras enligt lag, däremot har det i studien lagts vikt vid etiska
hänsynstaganden för att upprätthålla en god kvalitet genom hela studien.
5.6 Studiens tillförlitlighet
Tillförlitlighet i kvalitativ forskning består av fyra delkriterier, vilka är trovärdighet,
överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera. Begreppet
trovärdighet handlar om sannolikheten att studiens resultat stämmer överens med
verkligheten (Bryman 2018). Begreppet kan sammankopplas med intern validitet som
handlar om att det finns en koppling mellan empirin och de slutsatser som resultatet
mynnar ut i (Jacobsen 2012). För att resultatet ska vara trovärdigt är det viktigt att
studien dels har utförts enligt de forskningsregler som finns, dels att respondenterna i
studien har fått möjlighet att bekräfta om forskaren har uppfattat verkligheten korrekt
(Bryman 2018). För att försöka uppnå det första kriteriet har stort fokus lagts vid
studiens metod, både att hitta en passande metod utifrån studiens frågeställningar samt
27
att läsa in sig på hur forskningsprocessen ser ut. I strävan efter att uppnå trovärdighet
har även stor vikt lagts vid forskningsetiska överväganden samt att tydligt beskriva
studiens tillvägagångssätt i detta kapitel. Däremot har respondenterna i studien inte fått
möjlighet att ta del av och bekräfta studiens resultat innan publicering, vilket kan leda
till att trovärdigheten i studiens sänks. Då studiens empiri utgörs av offentliga dokument
bedöms inte denna aspekt lika central i studien som om respondenterna hade utgjorts av
privatpersoner.
Med begreppet överförbarhet menas i korthet huruvida resultatet i forskningen kan
tillämpas i andra kontexter (Bryman 2018). I studien har vi strävat efter att ge läsaren en
förståelse för den kontext som studien har utförts i genom flera av studiens kapitel,
exempelvis i bakgrundskapitlet genom aktuell lagstiftning, i kunskapsläget och i
metodkapitlet om vår förförståelse. Överförbarhet går att jämföra med begreppet extern
validitet, vilket innebär att resultatet går att generalisera (Jacobsen 2012). Målsättningen
med en kvalitativ metod är inte att kunna generalisera resultatet, utan kvalitativ
forskning tenderar att fokusera på det unika och på betydelsen av kontexten av det
studerade ämnet (Bryman 2018). Denna studie ämnar därmed inte att generalisera
resultatet. Genom studien eftersträvas istället empiri med djupa och fylliga
beskrivningar av det undersökta området, vilket stämmer överens med syftet inom
kvalitativ forskning (ibid.).
Begreppet pålitlighet kan användas som en motsvarighet till begreppet reliabilitet och
kan användas för att bedöma om en studie anses tillförlitlig genom att anta ett
granskande synsätt (Bryman 2018). Begreppet pålitlighet innebär i korthet att liknande
resultat skulle uppstå även vid andra tillfällen eller om andra forskare skulle genomfört
studien (ibid.). Ett granskande synsätt innebär ett säkerställande att samtliga faser av
forskningsprocessen är fullständigt redogjorda. Exempelvis kan detta utgöras av att
forskningsfrågor, val av undersökningspersoner och att beslut gällande analysen
tillgängliggörs. Att kollegor eller revisorer därefter granskar studien med syftet att
bedöma kvaliteten av forskningsprocessen stärker en studies tillförlitlighet (ibid.).
Denna studies empiri utgörs av offentliga dokument som är fastställda av berörd nämnd,
vilket innebär att vi har studerat sekundärdata istället för primärdata. Att dokumenten
inte var framtagna av forskare eller i forskningssyfte minskar risken för att forskaren
har påverkat materialet i samband med att empirin samlades in. Samtidigt krävs en
28
noggrannhet i analysarbetet från forskarens sida för att utläsa betydelsen av dokumenten
(ibid.). Det finns en risk att resultatet i en kvalitativ studie påverkas av forskarens egna
uppfattningar (ibid.), detta har vi försökt undvika genom transparens och tydlighet i
metodkapitlet. Däremot är det svårt att uppfylla pålitlighet i kvalitativa forskningar
eftersom det främsta fokuset läggs på den sociala kontexten som undersöks i studien
(ibid.).
Med möjlighet att styrka och konfirmera menas att forskaren strävar efter att agera i god
tro (Bryman 2018). Trots att forskare inom den samhälleliga forskningen inte kan vara
helt objektiva bör fokus ligga på att i största möjliga utsträckning undvika att ens egna
värderingar påverkar studiens utförande eller resultat (ibid.). Genom en medvetenhet
om den förförståelse vi har i ämnet, har detta kriterium eftersträvats. Vi har valt att ha
ett induktivt tillvägagångssätt för att teman, kategorier och lämpliga teorier att analysera
empirin med skulle växa fram under studiens gång, detta för att försöka undvika att
påverka resultatet med våra egna värderingar och hypoteser.
5.7 Förförståelse
Vi båda arbetar med biståndsbedömning inom äldreomsorgen vilket gör att vi har
erfarenhet kring hur kommunala riktlinjer används av biståndshandläggare inom
socialtjänsten. Handläggarnivån kommer däremot inte att beröras i denna studie, istället
kommer fokuset ligga på en högre organisationsnivå. Genom vår arbetserfarenhet har vi
kännedom om tre olika kommuners riktlinjer vilket väckte vår nyfikenhet kring hur
riktlinjerna är utformade i olika svenska kommuner. Av etiska skäl har de tre kommuner
som vi har anknytning till i form av anställningar i berörd förvaltning exluderats från
studien. Att vi har ett intresse och en förförståelse för studiens ämne kan vara såväl en
fördel som en nackdel. Vi har strävat efter att läsa riktlinjerna förutsättningslöst,
samtidigt som vi ständigt har varit medvetna om att vår förförståelse är central i
tolkandet av empirin, vilket är anledningen till att vi har valt att ha ett induktivt
förhållningssätt. Trots att vår analys inte kommer vara helt neutral, hjälper en induktiv
ansats oss att låta empirin styra resultatet.
Enligt Michel Foucault är det diskurser som avgör vad en person tänker vilket i sin tur
beror på det tankesystem som personen fångats i (Meeuwisse & Swärd 2015). Att synen
på olika frågor och problem baseras på vilken vetenskaplig disciplin som forskaren
29
tillhör kan vara avgörande för vilken diskurs ett problem eller en grupp analyseras ur
(ibid.). Exempelvis kan begreppet “individ” tolkas olika beroende på vilken disciplin
forskaren tillhör, då en biologisk syn troligen skulle tolka en individ utifrån anatomiska
processer samtidigt som den psykologiska uppfattningen snarare skulle tolka en individ
utifrån psykologiska faktorer. Ett sociologiskt perspektiv på individen skulle å andra
sidan troligen utgå från individens sociala roller och dess samspel med andra människor
(ibid.). Att vi arbetar som biståndshandläggare inom äldreomsorgen och att vi snart
genomfört hela socionomutbildningen resulterar i att vi har ett socialt perspektiv när vi
förhåller oss till problematiken kring oönskad isolering bland äldre. För studien innebär
detta att vi har en annan infallsvinkel i analysen av riktlinjerna jämfört med vad
exempelvis en juriststudent eller en ekonomistudent hade haft. Utöver att vi, utifrån
utbildning och yrkesliv, kan anses ingå i en social diskurs är vi en del av och påverkas
av samhället vi lever i. Våra livserfarenheter påverkar också hur vi förhåller oss till
problematiken kring oönskad isolering bland äldre. Medvetenheten kring att dessa
diskurser påverkar hur vi analyserar och förhåller oss till empirin, är en viktig
utgångspunkt när vi nu går vidare till studiens resultat- och analyskapitel.
30
6. Resultat och analys
I följande kapitel presenteras och analyseras studiens empiri med syftet att besvara
studiens fem frågeställningar. Kapitlet är uppdelat på följande vis; i det första avsnittet
redogörs det för studiens första frågeställning gällande om och hur kommunerna
benämner oönskad isolering bland äldre, följt av en analys av möjliga effekter av
benämningen av oönskad isolering bland äldre. Därefter redogörs för kommunernas
arbetssätt och vilka sociala insatser som de tillhandahåller, samt hur dessa insatser och
arbetssätt kan anses bidra till att motverka oönskad isolering bland äldre vilket är i
enlighet med studiens andra och tredje frågeställning. I det sista avsnittet görs en
jämförelse över vilka eventuella likheter och skillnader som finns mellan kommunernas
arbetssätt kring att bryta oönskad isolering, vilket är i enlighet med studiens fjärde
frågeställning. Slutligen görs en analys utifrån studiens femte, och sista frågeställning,
som berör hur de eventuella likheterna/skillnaderna i kommunernas arbetssätt kan
förstås utifrån ett organisationsperspektiv. Som tidigare nämnts har varje kommun blivit
tilldelad en siffra mellan 1-40 beroende på när kommunens riktlinje är antagen, vilket
hänvisas till i samband med citaten nedan.
6.1 Benämning av oönskad isolering bland äldre
Följande avsnitt utgår från studiens första frågeställning gällande om och hur
kommunerna i sina riktlinjer benämner oönskad isolering bland äldre. Med stöd av den
nyinstitutionella organisationsteorin analyseras dessutom vilken påverkan benämningen
har på kommunernas arbete för att motverka oönskad isolering.
6.1.1 Benämning
Samtliga kommuner i studien erbjuder någon form av social aktivitet till äldre personer
som riskerar oönskad isolering, däremot är det endast tolv kommuner som i sina
riktlinjer benämner vad som avses med oönskad isolering. En definition som
framkommer i en kommuns riktlinjer är att insatser kan beviljas när den enskilde har
brister i sitt sociala nätverk eller känner sig ensam och isolerad. Vidare framför två
andra kommuner att sociala relationer och social gemenskap kan bidra till att känslan av
ensamhet minskar och ett ökat välbefinnande för den enskilde. I nedanstående citat från
en kommuns riktlinjer bekräftas sociala relationers betydelse.
31
Socialt stöd kan beviljas den som har mycket få eller inga sociala kontakter
och riskerar isolering och en försämrad hälsa på grund av detta.
Kommun 30
Två kommuner i studien menar att för personer som bor tillsammans med någon annan
eller som har god kontakt med anhöriga och vänner är behovet av social aktivering i
normalfallet uppfyllt och att rätt till insatsen social samvaro därmed inte föreligger.
Dessa två kommuner framför vidare att om behovet finns kan personer som saknar eget
socialt nätverk beviljas en social insats från kommunen. Två andra kommuner beskriver
att social aktivitet kan beviljas vid avsaknad av kontinuerlig social kontakt. Fler
definitioner som förekommer i riktlinjerna är att den enskilde saknar ett fungerande
socialt nätverk och till följd av detta riskerar isolering. De sociala insatserna tillgodoser
den enskildes behov av social kontakt när inga, eller få sociala kontakter finns,
beskriver en annan kommun. Slutligen skriver ytterligare en kommun att förutom
anhöriga tas även beviljade hemtjänstinsatser i beaktande vid bedömningen av rätt till
social aktivitet, enligt citatet nedan.
Sociala samvaro ska ha som mål att bryta eller motverka social isolering. Det
betyder att insatsen bara beviljas om man inte har några andra sociala kontakter
som till exempel anhöriga eller inte har kontakt med hemtjänst för andra
insatser.
Kommun 18
Ovan har flera olika benämningar av oönskad isolering presenterats. I kommande
avsnitt kommer en analys göras kring möjliga effekter av att definition av oönskad
isolering bland äldre saknas i majoriteten av de riktlinjer som utgör studiens empiri.
6.1.2 Analys av möjliga effekter av att benämning saknas
Att det i många riktlinjer saknas en benämning av vad oönskad isolering innebär,
riskerar att medföra olika bedömningar såväl inom som mellan kommuner. Som tidigare
nämnts under avsnitt 2.2 är kommunala riktlinjer ett sätt för kommunerna att uppnå en
rättssäker handläggning (IVO 2016). Målet med riktlinjerna är att uppnå en jämlikhet
mellan kommuninvånarna, vilket kan försvåras ifall oönskad isolering definieras olika
inom kommunen och därmed beviljar sociala insatser i olika utsträckning. En
förutsättning för att riktlinjerna ska bidra till ökad rättssäkerhet är att riktlinjerna ska
32
vara tydliga och samtidigt lämna ett litet utrymme för fri tolkning eftersom varje
utredning och beslut om insatser ska utgå från en individuell bedömning av den
enskildes situation och behov (Erlandsson 2018). Att beslut om insatser ska utgå från en
individuell bedömning skulle kunna vara anledningen till att merparten av kommunerna
väljer att inte definiera vad oönskad isolering är eftersom specifika riktlinjer kan
förhindra möjligheterna till individuella bedömningar. Ett syfte med kommunala
riktlinjer är att de ska underlätta för kommunernas beslutsfattare att fatta beslut i
ärenden (ibid.). När definitioner saknas av vad begrepp som oönskad isolering innebär
finns det en reell möjlighet att kommunens beslutsfattare vänder sig till andra källor,
exempelvis andra kommuner som bedöms framgångsrika, för att få inspiration. I
enlighet med den mimetiska isomorfismen som beskrivs i den nyinstitutionella
organisationsteorin kan detta förklara varför likheter mellan kommuner kan uppstå
(Johansson 2015).
Ovanstående empiri och analys har bidragit till en förståelse för om och hur svenska
kommuner benämner oönskad isolering bland äldre, den första frågeställningen bedöms
därmed vara besvarad. I kommande avsnitt redogörs för hur kommunerna arbetar för att
bryta oönskad isolering bland äldre.
6.2 Kommunala insatser för att bryta oönskad isolering bland äldre
I detta avsnitt redogörs vilka insatser som kommunerna tillhandahåller med syftet att
bryta oönskad isolering bland äldre (se tabell 2). Avsnittet avser att besvara studiens
andra och tredje frågeställning som berör om och hur kommuner arbetar för att bryta
oönskad isolering, samt på vilket sätt som kommunernas arbetssätt kan bidra till att
motverka den oönskade isoleringen bland äldre. Dessutom kommer den fjärde
frågeställningen, gällande likheter och skillnader i arbetssätt, delvis att beröras i
avsnittet som en del av beskrivningarna av kommunernas insatser och arbetssätt.
6.2.1 Kommunala insatser
Alla kommuner har någon form av social aktivitet för personer som känner ensamhet
och som behöver stöd i att bryta oönskad isolering. Kommunernas sätt att tillgodose
detta behov varierar och tar form i olika sorters insatser, vilka är listade nedan.
Beskrivningarna av varje insats utgår från hur kommunerna väljer att definiera
insatserna i sina riktlinjer.
33
Tabell 2. Insatser för att bryta oönskad isolering
Insatser Antal kommuner som erbjuder insatsen (max 40)
Social samvaro/aktivitet 39
Promenad 40
Kontaktperson 20
Ledsagarservice 39
Trygghetsskapande insatser 40, varav 2 med GPS
Träffpunkt 11
Matkort 3
Dagverksamhet 37
Avlösarservice 40
Växelvård 38
Korttidsvistelse 40
Särskilt boende 40
Trygghetsboende 7
Social samvaro
Social samvaro kan bestå av social aktivitet i den enskildes hem eller av aktiviteter
utomhus. Insatsen vänder sig till personer som bor i ordinärt boende, som är i behov av
stöd för att bryta oönskad isolering och som inte kan ta sig till en närliggande
träffpunktsverksamhet, trots insats i form av ledsagning och/eller färdtjänst. En
kommun framhåller att det är lämpligt att insatsen utförs av en omsorgspersonal som
”matchar” omsorgstagaren. Majoriteten av kommunerna uttrycker att den enskildes
intressen och önskemål ska ligga till grund för hur den beviljade tiden används, vilket
en kommun uttrycker i citatet nedan.
Utformningen av insatsen ska utgå ifrån vad den enskilde vill göra. Det kan röra
sig om fika och en pratstund, läsa bok/tidning eller utevistelse.
Kommun 13
Målsättningen med insatsen är att utöka den enskildes möjligheter till sociala aktiviteter
och bidra till att den enskilde får stöd i att upprätthålla och skapa nya sociala relationer
34
för att därtill möjliggöra att det sociala behovet framöver ska bli tillgodosett på andra
sätt. Alla kommuner utom en beviljar insatsen social samvaro, kommunen som utgör ett
undantag hänvisar till att den äldres behov av social samvaro kan tillgodoses på
kommunala träffpunkter. Något annat som är unikt i empirin är att en kommun erbjuder
“egentid” en timma i månaden där den enskilde får umgås med sin kontaktperson inom
hemtjänsten, en mer utförlig beskrivning återfinns i nedanstående citat.
Vad brukaren gör under sin egen tid bestämmer brukaren själv. Syftet med egen
tid är att brukaren ska få tid för social samvaro i lugn och ro, utan avbrott för
vanliga insatser som till exempel städning, tvätt eller inköp.
Kommun 15
Promenad
Förutom social samvaro tillhandahåller samtliga kommuner promenad och utevistelse
som en del av social aktivitet till personer som saknar förmåga att gå ut på egen hand
och som till följd av detta riskerar oönskad isolering. Insatsen kan även inkludera
vistelse på den enskildes balkong, uteplats eller trädgård. En ytterligare beskrivning av
vad insatsen kan innebära presenteras i nedanstående citat.
I att ta hand om sin hälsa ingår promenad och utevistelse. Utevistelse kan
innebära allt från att gå ut och sitta utomhus en stund till att uträtta mindre inköp
eller att gå en planerad eller spontan promenad i närområdet.
Kommun 12
Kontaktperson
Insatsen kontaktperson riktar sig enligt riktlinjerna till personer som har ett begränsat
socialt nätverk och som riskerar oönskad isolering. Kontaktpersonen ska vara en
icke-professionell person som “matchas” med den enskilde, vilket exemplifieras i
nedanstående citat.
Kontaktperson beviljas enskild som behöver hjälp för att bryta isolering och få
social samvaro. Kontaktpersonen ska vara en medmänniska.
Kommun 17
Syftet med insatsen ska vara att utveckla den enskildes sociala nätverk och att
introducera den enskilde till nya sociala sammanhang. Målet ska vara att stödet kan
trappas ner och till sist upphöra.
35
Ledsagarservice
Ledsagarservice kan beviljas den som till följd av nedsatt funktionsförmåga har behov
av stöd för att komma ut och delta i samhällslivet. Insatsen ämnar att hjälpa den
enskilde att ta sig från en plats till en annan för att möjliggöra deltagande i
fritidsaktivitet, kultur och träffpunkter. Behovet ska i första hand tillgodoses genom
färdtjänst. Insatsen kan beviljas till personer som bor i ordinärt boende och syftet är att
öka den enskildes självständighet. När insatsen kan beviljas förtydligas i nedanstående
citat.
Aktiviteten ska vara sådan att den enskilde är i behov av den för att uppnå skälig
levnadsnivå, exempelvis gå till öppen verksamhet för äldre, biblioteket, frisör
(...).
Kommun 2
Ledsagarservice kan beviljas med syftet att stötta den enskilde kring sociala kontakter
och som ett stöd för att upptäcka civilsamhällets aktiviteter, med målet att bryta
oönskad isolering. Två kommuner tillhandahåller även ledsagning till matsalar i
kommunen för att ge den enskilde möjlighet till måltider i gemenskap med andra. I en
av kommunerna benämns insatsen som följeslagare istället för ledsagare, innehållet i
insatsen är densamma.
Trygghetsskapande insatser
Trygghetsskapande insatser är gemensamt förekommande i studiens alla riktlinjer. Det
varierar mellan kommunerna i vilken form som insatsen erbjuds. Exempel på former är
trygghetslarm, trygghetsringning, fysiska tillsynsbesök samt trygghetskamera. Två
kommuner erbjuder även mobilt trygghetslarm med GPS. Den ena kommunen uppger
att GPS-larmet kan vara en digital lösning för insatsen aktivitet och som inte kan
kombineras med någon annan form av social aktivitet. Den andra kommunen framför
syftet med GPS-larmet genom nedanstående citat.
Syftet med insatsen är trygghet för såväl den enskilde som nära anhöriga samt
möjlighet att bo kvar i ordinärt boende utan att behöva ge avkall på utevistelse
och fritidsaktiviteter.
Kommun 31
36
Målgruppen som kan bli beviljad GPS-larmet skiljer sig åt mellan de två kommunerna. I
den ena kommunen är GPS-larmet avsett för personer med demensdiagnos eller
minnesstörning, samtidigt som det i den andra kommunen är personer med fysisk
och/eller psykisk funktionsnedsättning som kan få GPS-larmet. I den sistnämnda
kommunen kan personer med minnessvikt istället få GPS-larm förskrivet från
rehabiliteringen efter att en utredning har gjorts av personal där. Vidare framhåller även
kommunen att den enskilde kan nyttja larmet i obegränsad omfattning, dock endast
inom kommunens geografiska gränser.
Träffpunkt
Många kommuner hänvisar i sina riktlinjer till öppna mötesplatser/träffpunkter för att på
så sätt erbjuda de äldre en social gemenskap. En träffpunkt kräver inget individuellt
biståndsbeslut utan det är en plats där den äldre får möjlighet till gemenskap och
stimulans, att delta i planerade aktiviteter och träning. En kommun framför att de har
träffpunkter med olika inriktning och innehåll, som styrs av besökarnas önskemål. För
anhöriga som vårdar en närstående i hemmet kan träffpunkten vara avlastande. Syftet
med insatsen är, förutom det som nämns i citatet nedan, att bryta ensamhet och
isolering.
Mötesplatsen är ett led i att människor ska kunna ha en aktiv och meningsfull
tillvaro i gemenskap med andra.
Kommun 28
Matkort
En, för vår empiri, unik insats är matkort, som återfinns i tre kommuners riktlinjer.
Insatsen innebär att den ger äldre personer möjlighet att äta måltider till ett
subventionerat pris på kommunens seniorboenden eller träffpunkter med syftet att bryta
oönskad isolering. En kommun uttrycker dessutom att insatsen kan ges utan
behovsprövning, enligt citat nedan.
Kunder över 75 år har rätt till matkort (äta till subventionerat pris) utan
behovsprövning, på kommunens äldrelägenhetshus (...).
Kommun 36
Dagverksamhet med inriktning demens eller somatik
Dagverksamhet med demensinriktning tillhandahålls av majoriteten av kommunerna,
37
åtta kommuner har även dagverksamhet för personer med somatiska behov.
Dagverksamheten ska bidra till stimulans, aktiviteter, struktur i vardagen samt träning.
Majoriteten av kommunerna framför att insatsen syftar till att den äldre ska få möjlighet
till social samvaro och gemenskap med andra. Flera kommuner skriver uttryckligen att
bryta oönskad isolering är en del av syftet med insatsen. En kommun uppger att
dagverksamheten ska ge möjlighet till nya kontakter och vänskap. Dagverksamhet
beviljas i regel till personer som bor i ordinärt boende, endast en kommun framhåller i
sina riktlinjer att insatsen även kan beviljas till personer med en demensdiagnos som
bor på särskilt boende. Vanliga syften med insatsen dagverksamhet förtydligas i citatet
nedan.
Syftet med riktad dagverksamhet är att ge stimulans, aktivitet och social
samvaro så att den enskilde kan fortsätta att bo hemma. Syftet är också att bryta
ensamhet och isolering genom att erbjuda ett meningsfullt innehåll i vardagen.
För anhöriga kan den enskildes vistelse på dagverksamhet innebära indirekt stöd
i form (av) avlastning.
Kommun 5
Avlösarservice
Avlösarservice är en insats för att i det ordinära boendet avlasta vårdande anhörig
genom att hemtjänstpersonal kommer till hemmet. Syftet är att den anhöriga ska kunna
uträtta ärenden eller få egentid. En kommun skriver att avlösarservice kan minska
behovet av andra kommunala insatser som exempelvis växelvård. Samma kommun
skriver också att andra beviljade insatser kan utföras samtidigt som avlösarservice när
personal således redan befinner sig i bostaden, exempelvis att den enskilde får sin
beviljade promenad samtidigt som den anhöriga får avlastning. En annan kommun
beskriver insatsen enligt följande.
Avlösning i hemmet kan beviljas till personer med ett varaktigt och omfattande
omsorgsbehov och som inte kan lämnas utan längre tillsyn. Den enskilde ska
varaktigt sammanbo med den som vårdar. Målet med avlösarservice är att
underlätta för närstående att få tid och möjlighet att tillgodose sina egna behov,
till exempel vila, avkoppling och för att upprätthålla sociala relationer utanför
hemmet, samtidigt som brukaren får sina behov av omsorg tillgodosedda.
Kommun 39
38
Växelvård
Växelvård är en regelbundet återkommande insats där den enskilde som bor i ordinärt
boende vistas på kommunens korttidsboende under en begränsad tid. Insatsen ska öka
den enskildes möjligheter att kunna bo kvar hemma. Främsta syftet är att ge vårdande
anhörig möjlighet till avlastning. Vissa kommuner skriver uttryckligen att de även
erbjuder denna insats för att motverka oönskad isolering, vilket exemplifieras i citatet
nedan.
(...) [Ä]r i behov av regelbundet återkommande planerat korttidsboende för att
avlasta hemsituationen i ordinärt boende t.ex. när han/hon upplever stark oro
och isolering.
Kommun 22
Korttidsvistelse
Korttidsvistelse kan innebära att den enskilde får vistas på ett boende under en kortare
tid exempelvis efter en sjukhusvistelse och då behov av hjälp och stöttning finns.
Tanken är att den enskilde ska kunna återgå till sitt ordinära boende efter insatsen. De
flesta kommuner beviljar inte korttidsvistelse i syfte att socialt stimulera den enskilde,
men det finns undantag i studiens empiri där syftet med korttidsvistelsen är att motverka
oönskad isolering. Syftet med insatsen förtydligas i nedanstående citat.
Korttidsvistelse innebär en tillfällig vistelse som innefattar omvårdnad, service,
aktivering, funktionsbevarande insatser samt stimulans. Syftet med korttidsvård
är att tillfälligt tillgodose behov av vård och omsorg som inte kan ges i det
ordinära boendet och eller avlasta anhöriga som vårdar.
Kommun 1
Särskilt boende
Särskilt boende är avsett för äldre personer som har ett behov av trygghet och närhet till
personal dygnet runt, behovet ska bedömas som varaktigt. Alla lämpliga insatser i
hemmet ska vara uteslutna som möjliga innan särskilt boende kan bli aktuellt. En
kommun skriver att rätten till särskilt boende grundar sig på såväl den enskildes vård-
och omsorgsbehov som att den enskildes sociala situation ska tas med i
helhetsbedömningen. En fjärdedel av kommunerna i studien skriver uttryckligen i sina
riktlinjer att ensamhet och isolering ska beaktas vid utredning av behovet. Insatsen ska
tillgodose den enskildes samtliga behov, vilket framgår i citatet nedan.
39
På ett vård- och omsorgsboende tillgodoses den enskildes fysiska, psykiska,
sociala, medicinska och kulturella behov. Möjlighet att vistas ute är en rättighet
för alla. Den enskildes behov och önskemål av utevistelse och sociala aktiviteter
ska beaktas. Det kan exempelvis innebära ledsagning eller följe vid promenader,
aktiviteter etcetera.
Kommun 15
Det är inte möjligt att kombinera insatsen särskilt boende med hemtjänstinsatser
förutom i en kommun där tillfällig hemtjänst kan beviljas när särskilda skäl föreligger.
Exempelvis kan särskilda skäl vara att den enskilde är i behov av miljöombyte och
stimulans och därmed blir beviljad en kortare vistelse i sitt sommarhus eller får
möjlighet att umgås med partner och anhöriga i vardagen och vid högtider. Kommunen
framhåller att insatsen främst beviljas när anhöriga bor utanför kommunens geografiska
gränser då det annars anses att den sociala relationen mellan anhöriga och den äldre kan
tillgodoses genom att anhöriga besöker personen på det särskilda boendet.
Trygghetsboende
Ett trygghetsboende, även benämnt servicelägenhet eller servicehus, är en vanlig
lägenhet för äldre personer som är i behov av en bostad i gemenskap med andra.
Omvårdnadsbehovet hos den enskilde ska understiga heldygnsvård vilket innebär att
särskilt boende inte är aktuellt och att den enskilde således får stöd och hjälp genom
hemtjänstinsatser. Insatsen vänder sig till äldre personer som upplever oönskad isolering
och i trygghetsboendet ges möjlighet till sociala aktiviteter och gemensamma måltider. I
studiens empiri framgår att sju kommuner erbjuder insatsen trygghetsboende, varav mer
än hälften av dessa kommuner biståndsbedömer insatsen. Resterande kommuner i vår
empiri som erbjuder trygghetsboende skriver att ansökan om ett trygghetsboende sker
genom en bostadskö i det kommunala bostadsbolaget. Vad som menas med
biståndsbedömt trygghetsboende tydliggörs i avsnitt 2.1. I citatet nedan beskrivs syftet
med insatsen från en kommun som erbjuder trygghetsboende som en biståndsbedömd
insats.
Biståndsbedömt trygghetsboende är en boendeform för äldre människor som kan
behöva stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service till exempel städ,
tvätt eller trygghetslarm och som därutöver har behov av att bryta oönskad
40
isolering. Boendet skall erbjuda möjlighet till gemensamma måltider och
gemenskap med andra.
Kommun 32
Ytterligare arbetssätt av kommuner för att motverka oönskad isolering
Som tidigare nämnts i avsnitt 6.1.1 bedöms personer som har en god kontakt med
anhöriga eller vänner i regel inte ha behov av insatser för att bryta oönskad isolering. Ett
arbetssätt som kommuner nämner i riktlinjerna är att de i första hand hänvisar till en
mobilisering av den enskildes nätverk för att tillgodose det sociala behovet. Därutöver
hänvisar kommunerna till att frivilligorganisationer kan tillgodose den enskildes behov
av social stimulans. I nedanstående citat exemplifieras kommunernas arbetssätt gällande
anhöriga och frivilligorganisationer.
Insatsen förutsätter en noggrann utredning av den enskildes livssituation,
intressen och nätverk. I första hand skall prövas vilka alternativa sätt det kan
finnas att möta behovet. Det kan t ex handla om mobilisering av den enskildes
egna sociala nätverk, andra beviljade insatser, insatser från
frivilligorganisationer (...).
Kommun 22
Tre kommuner hänvisar specifikt i sina riktlinjer till att det finns en ideell förening inom
kommunen vid namn “väntjänst” där volontärer stöttar äldre personer med syftet att
bryta oönskad isolering. En av kommunerna framhåller att “väntjänsten” inte ersätter
kommunala insatser, vilket tydliggörs i nedanstående citat.
Väntjänst är en ideell förening som består av personer som vill vara till hjälp och
stöd för sina medmänniskor. Väntjänsten ersätter inte hemtjänsten, utan kan ses
som ett extra stöd för den äldre eller för andra personer som behöver stöd.
Väntjänsten hjälper exempelvis till med att vara sällskap på promenader, till
läkare, till kyrkan och på teater, de kan också erbjuda hjälp med andra sysslor
samt erbjuda vardagssamtal.
Kommun 5
Om den enskildes sociala behov inte kan tillgodoses av nätverket eller av
frivilligorganisationer, kan de ha rätt till bistånd enligt ovanstående insatser. I
41
kommande avsnitt kommer vi att analysera hur kommunernas arbetssätt enligt ovan kan
bidra till att motverka oönskad isolering bland äldre.
6.2.2 Analys av kommunernas arbetssätt för att motverka oönskad isolering
De insatser och arbetssätt som presenteras ovan, i enlighet med frågeställning två,
kommer nedan att analyseras. Avsnittet kommer även att fokusera på hur dessa
arbetssätt kan bidra till att oönskad isolering motverkas, vilket är i linje med
frågeställning tre. Analysen kommer att göras med hjälp av teorierna KASAM,
aktivitetsteorin och systemteorin.
KASAM och aktivitetsteorin
Under såväl rubrikerna social samvaro som särskilt boende lyfts att de sociala
aktiviteterna som anordnas ska utgå från den äldres intressen och önskemål. Utifrån
KASAM kan det ses som positivt att social samvaro utgår från den enskildes intressen
då KASAM påtalar att ifall den enskilde har livsområden som är betydelsefulla och som
skapar engagemang, hanterar den enskilde hinder och svårigheter i livet bättre
(Antonovsky 2005). Att behålla betydelsefulla livsområden, intressen och sin identitet
kan dessutom vara fördelaktigt för den äldres välbefinnande och goda åldrande utifrån
aktivitetsteorin (Tornstam 2018), och därmed minska risken för oönskad isolering.
Såväl dagverksamheter som öppna träffpunkter är ett sätt för äldre personer att bryta
oönskad isolering och för att få möjlighet till social gemenskap med andra, något som
kommunerna erbjuder målgruppen äldre i enlighet med aktuell lagstiftning. Utifrån
tidigare forskning som menar att ensamheten bland äldre beror på förlust av gemenskap
och social sammanhållning (Schirmer och Michailakis 2015), ses det som fördelaktigt
att det i kommunerna anordnas mötesplatser där äldre personer får möjlighet att ingå i
ett socialt sammanhang. Vidare är det enligt tidigare forskning viktigt att aktiviteterna
som anordnas är utformade på ett sådant vis att deltagarna lär känna varandra och att
vänskapsrelationer mellan deltagarna byggs upp (Larsson, Wallroth & Schröders 2019),
vilket även en av kommunerna nämner i sina riktlinjer. Att äldre personer ges möjlighet
till nya vänskapsrelationer är viktigt för välbefinnandet och aktivitetsteorin framhåller
att det framförallt kan vara betydelsefullt för äldre människor att få nya vänner med
liknande intressen och erfarenheter (Tornstam 2018). Chansen att äldre personer
upprättar sociala relationer kan därmed anses öka ifall de befinner sig i sociala miljöer
(ibid.). Därmed kan mötesplatser i bästa fall ge dubbla effekter i arbetet för att bryta
42
oönskad isolering bland äldre, dels genom den sociala gemenskapen som mötesplatsen
syftar till att erbjuda, dels genom de sociala kontakter som kan byggas upp på
mötesplatsen.
För att underlätta för den enskilde att ta sig till och delta i mötesplatser beviljar flera
kommuner insatsen social samvaro, med syftet att hemtjänstpersonalen ska följa med
den äldre personen till träffpunkter för att den enskilde i framtiden ska få sitt sociala
behov tillgodosett på träffpunkten, istället för genom social samvaro med
hemtjänstpersonal. Även insatsen kontaktperson innebär ofta att den enskilde ska få
stöttning i att hitta nya sociala sammanhang och utveckla nya sociala relationer, med
målet att den enskilde självständigt ska kunna tillgodose sitt sociala behov i framtiden.
Ett fåtal kommuner tillhandahåller även lösningar som ska ge den enskilde möjlighet att
äta gemensamma måltider, exempelvis på kommunens seniorboenden till ett
subventionerat pris. Ovanstående exempel är ett sätt att bryta oönskad isolering och
främja att den enskilde får ta del av ett socialt sammanhang. Möjligheten till
gemensamma måltider och sociala aktiviteter är utmärkande för boendeformen
trygghetsboende, vilket överensstämmer med trygghetsboendets syfte som är att bryta
oönskad isolering bland äldre. Trygghetsboende går därmed i linje med aktivitetsteorin
som framhåller att äldre personer får fler vänner ifall de bor i ett område som har en stor
andel äldre invånare (Tornstam 2018). Däremot visar både tidigare forskning och
rapport från svensk myndighet att äldre som bor tillsammans med andra i särskilda
boendeformer, såsom särskilt boende, upplever ensamhet i högre utsträckning än äldre i
ordinärt boende (Abitov & Gorodetskaya 2015; Socialstyrelsen 2020b). En tolkning av
det faktum att äldre personer uppger sig mer ensamma i särskilt boende än i ordinärt
boende (Abitov & Gorodetskaya 2015) kan vara att det motsäger aktivitetsteorins
uppfattning om att äldre personer får fler vänner ifall de bor tillsammans med andra
jämnåriga.
Särskilt boende ska enligt riktlinjerna tillgodose den enskildes samtliga hjälpbehov och
därmed beviljas den enskilde som bor på särskilt boende andra stödinsatser i mycket
begränsad omfattning. Exempelvis är det endast en kommun som beviljar
dagverksamhet med demensinriktning för personer som bor på särskilt boende, vilket är
intressant utifrån tidigare forskning om att ensamheten upplevs högre på särskilda
boenden än i ordinärt boende (Abitov & Gorodetskaya 2015). Ensamheten kan vara ett
43
resultat av att boendepersonalen inte kan uppfylla de äldres sociala behov i tillräckligt
stor omfattning, vilket enligt riktlinjer är ändamålet när särskilt boende ses som en
helhetslösning för att tillgodose den äldres samtliga behov.
Systemteori
Utifrån ovanstående gällande att särskilt boende inte alltid uppfyller den äldre
personens hela sociala behov, ses det som positivt att en kommun erbjuder tillfällig
hemtjänst för personer som bor på särskilt boende. Den tillfälliga hemtjänsten ämnar att
ge den enskilde möjlighet att besöka sina anhöriga och vara delaktig vid speciella
familjehögtider. Att ta den enskildes nätverk i beaktning och främja att den äldre
personen kan upprätthålla sina sociala relationer med anhöriga kan tolkas som en del av
kommunernas arbete för att bryta oönskad isolering. Arbetssättet kan analyseras ur ett
systemteoretiskt perspektiv som lägger stort fokus på interaktionen mellan den enskilde
och de system som påverkar den enskilde. Familj, vänner och välfärdssystem är
exempel på system som enligt teorin påverkar den enskilde (Healy 2012). Att belysa
systemteorins betydelse för individen är viktigt eftersom ett systemteoretiskt perspektiv
kan bidra till ökade möjligheter till problemlösning samt en förbättring av individens
hantering av olika livssituationer (ibid.). Förståelsen för det samband som finns med
individen och dess system är avgörande för den enskildes välmående. Ett flertal
kommuner poängterar betydelsen av att inkludera den enskildes sociala nätverk och
sociala situation i utredningsarbetet av den enskildes rätt till ovanstående insatser. Även
detta går i linje med att ha ett systemteoretiskt tillvägagångssätt genom att fokus ligger
på den enskildes interaktion med kringliggande system (ibid.).
Att kommuner i hög utsträckning tar den enskildes sociala nätverk i beaktning i
utredningar kan leda till att kommunerna i första hand hänvisar till att äldre personers
sociala behov ska tillgodoses av anhöriga, vilket har framgått i riktlinjerna. Likt tidigare
analys kan systemteorin även appliceras på denna aspekt, som dessutom går i linje med
tidigare forskning som påtalar att bedömningarna i dagens äldreomsorg bygger på
familjära aspekter (Rauch 2008). Genom att familjen får allt större betydelse i
bedömningen av behovet av insatser, får allt färre personer tillgång till äldreomsorgen i
Sverige (ibid.). Att anhöriga har en central roll i riktlinjerna kan bekräfta tidigare
forskning som säger att svensk äldreomsorg går mot en re-familisering där anhöriga
spelar en allt viktigare roll i att tillgodose den enskildes behov (Szebehely & Meagher
2018). Utvecklingen mot en högre grad av re-familisering kan tolkas som att Sveriges
44
utformning av äldreomsorgen blir mer lik de kontinentaleuropeiska länderna där
familjen alltid haft en central roll i att tillgodose den äldres behov (Rauchs 2007). Att
kommunerna i sina riktlinjer hänvisar till att mobilisera den enskildes nätverk, för att
tillgodose individens sociala behov, kan även kopplas till systemteorins öppna och
slutna system. Ifall den enskildes system är slutet kan det mobiliserande arbetssättet
bidra till att det kommer in ny energi i systemet vilket kan öppna upp och utveckla
systemet (Schjødt & Egeland 1994).
Enligt tidigare forskning erbjuder inte välfärdssamhället tillräckligt med sociala insatser
för att äldre ska kunna ha ett aktivt åldrande och behålla sin tidigare livstil (Melin
Emilsson & Ståhl 2016). I motsats till detta är det i vår empiri två kommuner som
erbjuder trygghetslarm med GPS vilket möjliggör utevistelse och aktiviteter för den
enskilde. För att den äldre ska kunna bryta oönskad isolering, bidrar denna insats till att
den enskilde inte blir lika beroende av anhöriga, som tidigare forskning visar är vanligt
förekommande när välfärdssamhället inte erbjuder tillräckligt med insatser (ibid.).
Trots att kommunerna anordnar träffpunkter för äldre med syftet att bryta oönskad
isolering, lägger en av kommunerna stort ansvar på den enskilde att själv ta sig dit
genom att inte erbjuda social samvaro i hemmet från hemtjänsten. I denna fråga blir
Ågren och Cedersunds (2020) forskning aktuell som diskuterar huruvida ansvaret ska
ligga hos den äldre eller hos kommunen. Vissa kommuner skriver att den äldre i första
hand ska ta sig till träffpunkt genom stöd av anhöriga eller färdtjänst, innan ledsagning
kan bli aktuellt. Forskarna konstaterar i sin studie att det krävs åtgärder för att motverka
ensamheten bland äldre och att ansvaret ligger både på lokal och nationell nivå, utifrån
att ensamhet ses som ett gemensamt samhällsproblem. Såväl samhällsmedborgarna som
myndigheten lägger utifrån lagstiftningen ansvaret för att motverka ensamhet på
kommunerna (ibid). Trots att ansvaret bör ligga på kommunerna, enligt såväl tidigare
forskning som aktuell lagstiftning, hänvisar kommunerna i stor utsträckning till
frivilligorganisationer i sina riktlinjer vad gäller att bryta oönskad isolering bland äldre.
En av kommunerna med “väntjänst” framhåller att frivilliginsatserna inte ersätter
insatser från kommunen, det framgår dock inte i riktlinjerna hur detta samarbete ser ut i
praktiken.
45
Gemensamt bland kommunerna i empirin är att avlösarservice erbjuds med syftet att
avlasta vårdande anhörig. En kommun skriver dessutom att syftet med insatsen är att
minska den enskildes behov av ytterligare insatser, vilket kan analyseras utifrån
systemteorin som betonar vikten av att beakta den enskildes olika system (Healy 2012).
Att avlasta den enskildes anhörig kan dessutom bidra till att den enskildes mående
förbättras eftersom den enskildes system påverkar individen. Dessutom kan den
närstående som vårdar sin anhörig många gånger själv tillhöra målgruppen äldre, vilket
gör att insatsen får en dubbel inverkan för att bryta oönskad isolering, då personen som
vårdar får möjlighet att ta sig ut och ägna sig åt sina intressen. Även insatserna
växelvård och dagverksamhet erbjuds av kommunerna med syftet att avlasta anhöriga,
vilket också kan påverka den enskildes och de anhörigas hälsa positivt.
Ovanstående empiri och analys har bidragit till en förståelse för svenska kommuners
arbetssätt för att motverka oönskad isolering bland äldre, vilket innebär att studiens
andra och tredje frågeställningen bedöms vara besvarade. I kommande avsnitt redogörs
för de likheter och skillnader som framkommer i kommunernas riktlinjer avseende
arbetssätten för att motverka oönskad isolering.
6.3 Likheter och skillnader i arbetssätt för att bryta oönskad isolering
I detta avsnitt kommer vi djupare att gå in på likheter och skillnader i kommunernas
arbetssätt för att motverka social isolering bland äldre samt analysera arbetssätten
utifrån ett organisationsperspektiv, med syftet att besvara studiens fjärde och femte
frågeställning.
6.3.1 Likheter och skillnader
Den tydligaste likheten mellan kommunernas riktlinjer är i utbudet av vilka insatser som
erbjuds med syfte att bryta oönskad isolering. Däremot framkommer vissa skillnader i
exempelvis utformningen. I följande avsnitt kommer kommunala likheter och skillnader
mellan insatserna att presenteras utifrån aspekterna frekvens, tidsomfattning, syfte,
utformning, biståndsbedömning och möjligheten att kombinera insatser (se tabell 3).
Tabell 3. Kommunala likheter och skillnader mellan insatser
Insatser Likheter/Skillnader
Social samvaro Frekvens
46
Tidsomfattningen
Kombinera insatser
Promenad Frekvens
Tidsomfattning
Syfte
Biståndsbedömning
Kombinera insatser
Kontaktperson Frekvens
Tidsomfattning
Kombinera insatser
Ledsagarservice Frekvens
Tidsomfattning
Utformning
Kombinera insatser
Trygghetsskapande insatser Syfte
Utformning
Kombinera insatser
Dagverksamhet Frekvens
Utformning
Biståndsbedömning
Kombinera insatser
Avlösarservice Biståndsbedömning
Växelvård Syfte
Kombinera insatser
Korttidsvistelse Syfte
Särskilt boende Kombinera insatser
Trygghetsboende Biståndsbedömning
Frekvens
Riktlinjerna visar att det skiljer sig åt hur ofta insatser kan beviljas. Merparten av
kommunerna uppger att insatsen social samvaro kan beviljas en gång i veckan. Det
finns också de kommuner som beviljar insatsen två gånger per vecka och en kommun
som beviljar insatsen upp till tre gånger i veckan. Vad gäller insatsen promenad och
utevistelse är den vanligaste frekvensen att insatsen beviljas en till två gånger i veckan.
En kommun anger att det är skäligt att bevilja insatsen upp till tre gånger i veckan.
Frekvensen skiljer sig även gällande insatsen kontaktperson där ett flertal kommuner
uppger att insatsen kan beviljas maximalt ett tillfälle i veckan medan ett par andra
kommuner beviljar insatsen upp till två gånger i veckan. En tredje kommun uppger en
frekvens för kontaktperson enligt nedanstående citat.
47
Skälig levnadsnivå
I normalfallet ett till två tillfällen per månad
Kommun 35
Gällande frekvensen av hur ofta insatsen dagverksamhet kan beviljas framkommer
också skillnader mellan kommunerna. Två kommuner anger att det finns
dagverksamheter som dels är öppna på vardagar och dels andra verksamheter som är
öppna även på helgerna. En av dessa kommuner skriver att dagverksamhet kan för
personer med en demensdiagnos beviljas upp till sju dagar i veckan. Vad gäller antal
dagar som insatsen beviljas per vecka menar en kommun att dagverksamhet bör beviljas
minst två dagar i veckan för att eftersträva kontinuitet i vardagen. Ytterligare en annan
kommun skriver att det är av vikt att dagverksamhet beviljas i ett tidigt skede för att den
enskilde ska kunna ta del av verksamheten. En annan kommun anger inte antal
beviljade dagar i riktlinjerna utan skriver att det är den enskildes behov som avgör
omfattningen. Det vanligaste bland kommunerna är dock att insatsen kan beviljas
maximalt upp till fyra dagar i veckan. Två kommuner anger att undantag från detta kan
ges då den enskilde bor tillsammans med en person som arbetar vilket exemplifieras i
citatet nedan.
För personer samboende med person som förvärvsarbetar kan insatsen beviljas
med 5 dagar per vecka.
Kommun 16
Vidare uppger en kommun att insatsen dagverksamhet är tidsbegränsad till maximalt ett
år samtidigt som en annan kommun anger att sex månader är det som maximalt kan
beviljas innan beslutet ska omprövas. Ytterligare en kommun anger att insatsen beviljas
maximalt tre månader för att sedan omprövas. Vissa kommuner skriver att insatsen
ledsagarservice till och från en regelbunden aktivitet, exempelvis dagverksamhet eller
träffpunkt, maximalt kan beviljas fem dagar i veckan, samtidigt som en annan kommun
beviljar insatsen maximalt tre gånger i veckan. Två andra kommuner skriver att
ledsagning till social aktivitet beviljas maximalt en gång i veckan.
Tidsomfattning
Förutom att det skiljer sig mellan kommunerna hur ofta en insats kan beviljas skiljer det
sig även hur lång tid som insatsen beviljas per tillfälle. Insatsen social samvaro
(benämns aktivering i nedanstående citat) beviljar merparten av kommunerna en timma
48
i veckan. Samtidigt anger en kommun att en tidsomfattning på två timmar i veckan
anses vara en skälig levnadsnivå vilket står i kontrast till två kommuner som framhåller
en omfattning på 30 minuter per vecka som skälig, vilket redogörs i citatet nedan.
Insatsen aktivering beviljas max en gång per vecka och 30 minuter per gång.
Kommun 5
Vidare skriver en kommun att biståndshandläggare enbart kan bevilja insatsen social
samvaro en timma i veckan medan enhets- eller verksamhetschef kan bevilja insatsen
två timmar i veckan eller mer.
I likhet med social samvaro är den vanligaste tidsomfattningen för promenad och
utevistelse en timma per vecka. Samtidigt förekommer det bland ett färre antal
kommuner att insatsen endast beviljas i 30-45 minuter per vecka. Det vanligaste är att
tidsomfattningen anges veckovis, emellertid anger en kommun att tiden beviljas
månadsvis, närmare bestämt fyra timmar per månad. Vidare skiljer sig kommunerna åt
vad gäller ifall de inkluderar på- och avklädning i tidsramen för insatsen eller ifall detta
moment är utöver den beviljade tiden för promenad. En av kommunerna som ger extra
utrymme för på- och avklädning uttrycker sig på följande sätt.
I bedömningen av omfattningen (tidsåtgång) för utevistelse behöver hänsyn tas
till den enskildes resurser vid på- och avklädning av ytterkläder.
Kommun 26
Vad gäller insatsen kontaktperson anger de flesta kommunerna inget exakt tidsomfång.
En kommun anger att insatsen kan beviljas upp till sex timmar i månaden medan en
annan kommun anger att upp till tolv timmar i månaden är en skälig levnadsnivå. Två
kommuner uppger att två timmar i veckan är skäligt. Kontaktperson ska ses som en
tillfällig insats vilket bekräftas av två kommuner som framhåller att insatsen ska
tidsbegränsas till sex respektive tolv månader innan en omprövning av insatsen ska ske.
För insatsen ledsagarservice är den vanligaste tidsomfattningen åtta timmar i månaden,
alternativt två timmar i veckan. De flesta av dessa kommuner skriver att vid särskilda
skäl kan omfattningen bli större, en av dessa kommuner skriver att endast närmsta chef
kan bevilja insatsen i större omfattning. Fyra kommuner anger att tio timmar per månad
är skäligt för insatsen ledsagning. En kommun beviljar ledsagning upp till tolv timmar i
månaden och en annan kommun beviljar ledsagning upp till 15 timmar i månaden.
49
Samtidigt beviljar en av kommunerna insatsen maximalt fyra timmar per månad och en
annan kommun maximalt sex timmar per månad. Två andra kommuner skriver att
insatsen beviljas under en tidsbegränsad period upp till ett år.
Syfte
Syftet bakom att insatser beviljas kan skilja sig åt mellan kommunerna enligt studiens
empiri. Ett flertal kommuner skriver exempelvis att promenad är en social insats som
kan beviljas när den enskilde riskerar oönskad isolering. I kontrast till detta uttrycker tre
kommuner att andra former av social samvaro är mer fördelaktigt för att bryta oönskad
isolering, vilket uttrycks i citatet nedan.
Om målet för insatsen huvudsakligen är att motverka isolering hos den enskilde
kan insatsen bytas ut mot annan form av samvaro.
Kommun 29
Syftet med trygghetsskapande insatser uppger merparten av kommunerna är att skapa
trygghet och dämpa oro hos den enskilde. Två kommuner framhåller dock att
trygghetsringning kan syfta till att erbjuda social kontakt till de äldre som är i behov av
det. En tredje kommuner menar att insatsen kan beviljas till personer som upplever
ensamhet vilket uttrycks i citatet nedan.
Telefonservice kan beviljas till personer som upplever en stark otrygghetskänsla,
ensamhet eller oro, om behovet kan inte tillgodoses på annat sätt.
Kommun 25
Även vad gäller insatsen korttidsvistelse skiljer sig syftet åt mellan kommunerna. En
kommun skriver uttryckligen i sina riktlinjer att i de fall den enskilde är i behov av
social stimulans hänvisas den enskilde till dagverksamhet eller andra former av social
samvaro. I motsats till detta skriver en annan kommun att korttidsvistelse uttryckligen
kan beviljas till följd av ensamhet, vilket framkommer i citatet nedan.
Syfte: avser övrig korttidsvistelse. psykisk ohälsa, sociala orsaker,
ensamhetsproblematik. mål: att den enskilde kan fortsätta bo i ordinärt boende.
Omfattning: kan beviljas 1 ggr/månad
Kommun 20
Insatsens utformning
50
I empirin har skillnader påvisats vad gäller insatsen ledsagarservice kring huruvida
insatsen innefattar stöd under själva aktiviteten samt i vilket geografiskt område som
insatsen kan beviljas. Fyra kommuner skriver att ledsagningen endast innefattar att ta
sig till och från aktiviteten och att personen kan ansöka om hemtjänst ifall det finns ett
behov av hjälp även under aktiviteten. Flertalet kommuner uppger dock att nödvändig
omsorg och stöd ingår under aktiviteten, vilket framförs i citatet nedan.
Ledsagarservice beviljas för att ta sig till och från en aktivitet, och om behov
finns, även under aktiviteten.
Kommun 2
Flertalet kommuner uppger att ledsagningen rent geografiskt är begränsad till
närområdet och att längre resor därav inte beviljas. En kommun skriver att ledsagning
vid resor kan beviljas i undantagsfall, exempelvis till begravning, vid bedömningen i
dessa särskilda fall ska hänsyn tas till individens sociala situation. En annan kommun
uppger att insatsen kan beviljas till närliggande kommuner ifall aktiviteten inte finns
tillgänglig inom kommungränsen.
Biståndsbedömning
Det finns skillnader i studien gällande biståndsbedömningen, exempelvis kräver
trygghetsboende i vissa kommuner biståndsbeslut, samtidigt som det i andra kommuner
inte krävs. Vidare uppger en kommun att avlösarservice kan beviljas utan biståndsbeslut
med syftet att avlösa en anhörig. Det finns i samma kommun också möjlighet för den
enskilde och för anhöriga att själva boka vistelse på en trygghetsplats. Dessutom finns
det även kommuner som har en förenklad biståndsbedömning av vissa insatser. En
kommun framhåller i riktlinjerna att insatsen promenad kan beviljas genom förenklad
biståndsbedömning för personer som är över 75 år och som ansöker om serviceinsatser
med en omfattning på max åtta timmar per månad. En annan kommun uppger att de har
en förenklad biståndsbedömning av insatsen dagverksamhet för personer med behov av
social samvaro, vilket tydliggörs i citatet nedan.
Ett förenklat beslut om dagverksamhet socialt (kommunens benämning av
insatsen) kan ges till personer med behov av särskilt stöd, social samvaro och
aktivering. Syftet med insatsen är att erbjuda stimulans och aktivitet och
underlätta för den enskilde att bo kvar i ordinärt boende.
Kommun 31
51
Möjligheten att kombinera insatser
En kommun uppger att insatsen social samvaro endast kan beviljas om den enskilde inte
har andra insatser från hemtjänsten, samtidigt som en annan kommun uppger att social
kontakt inte ska påverkas av andra insatser utan utgå från individens sociala behov.
Ytterligare en kommun uppger att promenad och social tid kan samordnas, samtidigt
som en annan kommun uppger att social aktivitet inte får kombineras med utevistelse.
En tredje kommun uppger att frekvensen av social aktivitet kan påverkas om den
enskilde även är beviljad promenad. En annan kommun uppger att den enskilde
tillfälligt kan byta andra serviceinsatser såsom tvätt eller städ mot spontan social
samvaro eller promenad/utevistelse. Vidare framhåller en annan kommun att vid
bedömningen av den enskildes behov av att bryta oönskad isolering bör hänsyn tas till i
vilken omfattning som den enskilde är beviljad andra insatser från hemtjänsten, vilket
tydliggörs i citatet nedan.
Hänsyn bör även tas till hur ofta den enskilde har besök från hemtjänsten i det
dagliga. För den som är ensam och isolerad ska det i de dagliga insatserna ges
utrymme till ett visst socialt innehåll och tid för detta kan läggas till vid
utförande av insatser vid behov.
Kommun 30
Vissa kommuner har flera insatser som kan kategoriseras som social aktivitet och i
dessa fall går insatserna vanligtvis inte att kombinera. Exempelvis framför en kommun
att insatsen promenad inte kan beviljas ifall den enskilde är beviljad ledsagning till
sociala aktiviteter. Promenaden kan dock, vid dåligt väder eller ifall den enskilde inte
orkar eller vill gå ut, bytas till social samvaro inomhus.
Vad gäller att kombinera insatsen kontaktperson med andra insatser skriver en kommun
att kombinationen kontaktperson och hemtjänst inte är möjlig. Majoriteten av
kommunerna anger att kontaktperson inte heller kan beviljas personer som bor på
särskilt boende. Vissa kommuner skriver uttryckligen att insatsen automatiskt upphör
vid flytt från det ordinära boendet. Det finns ett fåtal kommuner som i sina riktlinjer
skriver att kontaktperson kan beviljas för personer på särskilt boende, under
förutsättning att behovet av detta då ska vara väl motiverat. Vidare framhåller en
52
kommun att kontaktperson kan beviljas oberoende av den enskildes boendeform, vilket
förtydligas i citatet nedan.
Kontaktperson kan ges till den som bor i ordinärt boende, i särskilt boende eller
vistas på institution.
Kommun 22
Vidare framför en annan kommun att då personen som ansöker om kontaktperson är
över 65 år ska handläggaren informera den enskilde om vilka träffpunkter och
dagverksamheter som finns tillgängliga. Träffpunkter vänder sig i första hand till
personer som bor i ordinärt boende. Däremot menar en kommun att även personer som
bor i särskilt boende enligt SoL (SFS 2001:453) eller LSS (SFS 1993:387) får delta i
träffpunkterna ifall de klarar av att delta utan särskilt stöd.
Majoriteten av kommunerna framför att den äldres sociala behov i första hand ska
tillgodoses genom dagverksamhet. Om insatsen dagverksamhet inte är möjlig kan social
samvaro bli aktuellt. En kommun skriver att dagverksamhet kan kombineras med
insatsen social samvaro. En annan kommun uppger däremot att insatserna
kontaktperson, ledsagning och social samvaro i första hand ska prövas och att
dagverksamhet ska beviljas ifall det sociala behovet inte kan tillgodoses med tidigare
nämnda insatser. Vidare skriver kommunen att den enskildes beslut om dagverksamhet
bör omprövas ifall personen blir beviljad växelvård. Kommunen framhåller även i
nedanstående citat att sociala insatser bör ses över om personen blir beviljad
dagverksamhet.
I de fall då den enskilde redan tidigare är beviljad sociala insatser eller insatser i
avlastningssyfte och blir beviljad dagverksamhet, bör dessa insatser ses över och
omprövas.
Kommun 22
Flera kommuner uppger att dagverksamhet kan beviljas i kombination med växelvård.
Däremot krävs det då att den enskilde endast besöker dagverksamheten när personen
befinner sig i ordinärt boende. Behovet av social stimulans anses därtill som tillgodosett
när personen befinner sig på växelvården. Det finns dock en kommun som uppger att
beslutet om dagverksamhet avslutas automatiskt om den enskilde blir beviljad
53
växelvård. I nedanstående citat från en av kommunerna framkommer att insatsen
dagverksamhet kan påverka omfattningen av hemtjänstinsatser.
Vid beslut om dagverksamhet ska handläggaren se över eventuella
hemtjänstinsatser och tidsberäkning i samband med att beslutet verkställs.
Kommun 15
I kommande avsnitt är målsättningen att analysera hur skillnader i aspekterna frekvens,
tidsomfattning, syfte, utformning, biståndsbedömning och möjligheten att kombinera
insatser kan förstås utifrån ett organisationsperspektiv.
6.3.2 Analys av likheter och skillnader i kommunernas arbetssätt
De likheter och skillnader i kommunernas arbetssätt för att bryta oönskad isolering
bland äldre som presenteras ovan, i enlighet med frågeställning fyra, kommer nedan att
analyseras. Analysen ämnar att öka förståelsen för hur dessa likheter och skillnader kan
förstås utifrån ett organisationsperspektiv, i linje med frågeställning fem. Analysen görs
med stöd av en nyinstitutionell organisationsteori.
I empirin har både likheter och skillnader blivit tydliga i kommunernas arbetssätt för att
bryta oönskad isolering bland äldre. Tidigare forskning visar att det råder stora
skillnader mellan kommunerna kring vilka välfärdstjänster som erbjuds (Vabo & Burau
2011). Resultatet i denna studie visar å andra sidan att de flesta kommuner erbjuder
liknande insatser för detta syfte, exempelvis social samvaro, promenad, ledsagarservice
och dagverksamhet. Samtidigt finns insatserna matkort, trygghetsboende och GPS-larm
som endast ett fåtal kommuner tillhandahåller. Skillnaderna mellan kommunerna visar
sig istället främst genom syftet, utformningen, tidsomfattningen, frekvensen samt
huruvida sociala insatser går att kombinera med varandra. Vilka bedömningskriterier
som den äldre måste uppfylla för att beviljas insatsen skiljer sig också åt mellan
kommunerna. Dessa skillnader i riktlinjerna visar på att kommunerna har stort
handlingsutrymme vad gäller utformningen av välfärdstjänsterna, vilket bekräftas av
tidigare forskning (Blomqvist & Palme 2020; Rauch 2008). Att kommunerna begränsar
de sociala insatsernas tidsomfattning går i linje med tidigare forskning som menar att
det inte finns någon tidsgräns i lagstiftningen (Larsson, Wallroth & Schröder 2019).
54
De tydliga likheter och skillnader som har framkommit i resultatet kan kopplas till
tidigare forskning som framhåller att lokalism kan vara positivt utifrån att det öppnar
upp för lyhördhet gentemot kommuninvånarnas önskemål och behov (Powell & Boyne
2001). Det är viktigt att se olikheterna mellan kommunerna i sin helhet för att förstå
orsakerna bakom dessa skillnader (ibid.). För att förstå hur och varför kommunala
skillnader uppstår är den institutionella teorin användbar (Johansson 2015).
Organisatoriska fält är ett begrepp inom teorin som samlar organisationer och
myndigheter inom samma område, exempelvis socialtjänst (DiMaggio & Powell 1983).
En förutsättning för dessa organisationers fortsatta överlevnad är enligt forskarna att
organisationerna inom fältet förhåller sig till samma normer, vilket förstås genom
begreppet isomorfism (ibid.). Alla tre typerna av isomorfism, tvångsmässig, mimetisk
och normativ (Johansson 2015), kan kopplas till studiens resultat. I riktlinjerna som
studerats framkommer vissa identiska formuleringar av insatsers utformning vilket
bland annat utgår från lagstiftning och bedömningsinstrumentet IBIC. Den
tvångsmässiga isomorfismen, som är den ena typen av isomorfism enligt den
nyinstitutionella organisationsteorin, kan förklara de identiska formuleringarna i
riktlinjerna (ibid). Organisationer och myndigheter inom samma organisatoriska fält
förväntas följa offentliga beslut och framtagna dokument vilket säkerställer en
likvärdighet mellan kommunernas arbetssätt och beslutsfattande. Att majoriteten av
kommunerna arbetar utifrån bedömningsinstrumentet IBIC kan också förstås utifrån den
normativa isomorfismen, som innebär att arbetsprocesser tenderar bli allt mer
förutsägbara till följd av en ökad professionalisering inom fältet (Johansson 2015). Att
arbeta utifrån IBIC innebär en ökad professionalisering som binder samman
socialtjänsterna i Sveriges kommuner och bidrar till en samstämmig profession.
Tidigare forskning visar att det blivit svårare att få tillgång till välfärdstjänsterna på
grund av striktare bedömningskriterier (Szebehely & Meagher 2018) och att familjära
och ekonomiska aspekter i högre grad beaktas i utredningar av välfärdstjänster (Rauch
2008). Att flera kommuner i stället går mot en förenklad biståndshandläggning gällande
exempelvis insatserna dagverksamhet och promenad, som framkommer i studiens
resultat, motsäger det som framkommer i tidigare forskning eftersom det i stället blir
enklare för den äldre att få tillgång till välfärdstjänsterna. Enligt Socialstyrelsen (2018)
är det upp till kommunerna att bestämma vilka insatser som ska omfattas av förenklad
handläggning. Med anledning av detta är det intressant att analysera om den förenklade
55
biståndshandläggningen är en förlängning av att fler ska få tillgång till
välfärdstjänsterna, eller om det beror på en strävan efter en effektiv organisation
(Socialstyrelsen 2018). Oavsett anledning kan den förenklade biståndsbedömningen
gynna den äldre som är i behov av sociala insatser. Den mimetiska isomorfismen, som
innebär att organisationer inom ett fält försöker att efterlikna andra organisationer inom
fältet som bedöms framgångsrika (Johansson 2015), kan tillsammans med den
tvångsmässiga isomorfismen förklara varför kommuner väljer att implementera en
förenklad biståndshandläggning. Anledningen kan vara den ökade arbetsbelastningen
bland biståndshandläggare och att införandet av förenklad handläggning är en
bestämmelse i svensk lag. Införande av biståndsbedömt trygghetsboende är ytterligare
ett exempel på insats som kan förklaras utifrån den mimetiska isomorfismen. Flera
kommuner motiverar sitt beslut om att inte erbjuda biståndsbedömt trygghetsboende
med att kommunerna vill avvakta med ett eventuellt införande av insatsen
(Socialstyrelsen 2021b). Som nämnts under avsnitt 2.1 uppger en kommun att
anledningen bakom kommunens beslut om att avvakta ett införande av biståndsbedömt
trygghetsboende är att det idag finns för lite kunskap om lagändringens innebörd och
effekter (Alingsås kommun 2019). Anledningen till att så pass få kommuner i vår
empiri i dagsläget har valt att införa insatsen, kan därmed förklaras med hjälp av detta.
I ovanstående avsnitt har likheter och skillnader mellan kommunernas arbetssätt för att
bryta oönskad isolering redogjorts och analyserats, studiens fjärde och femte
frågeställning bedöms därmed vara besvarade. I nästkommande kapitel kommer det
föras en avslutande diskussion kring det resultat som har framkommit i studien.
56
7. Avslutande diskussion
Syftet med denna studie var att undersöka hur 40 svenska kommuner benämner oönskad
isolering bland äldre samt hur kommunerna arbetar för att motverka den oönskade
isoleringen. Studien ämnade även att få en förståelse för hur kommunernas arbetssätt
kan bidra till att bryta oönskad isolering. Särskilt har det genom studien fokuserats på
att att finna likheter och skillnader mellan kommunernas benämningar och arbetssätt.
Likheterna och skillnaderna ämnade också att förstås utifrån ett organisationsperspektiv.
Kommunernas fastställda riktlinjer har analyserats utifrån tidigare forskning och
teorierna KASAM, aktivitetsteorin, systemteorin och den nyinstitutionella
organisationsteorin. Studiens resultat påvisar såväl tydliga likheter som skillnader.
Likheterna visar sig främst genom kommunernas arbetssätt, bestående av stödinsatser,
mobilisering av den enskildes nätverk samt beaktande av frivilligorganisationer. Tydliga
skillnader i studiens resultat består av olikheter i arbetssätten i form av aspekterna
tidsomfattning, frekvens, syfte, utformning, biståndsbedömning samt möjlighet att
kombinera insatser. Likheter och skillnader har också påvisats angående om och hur
kommunerna benämner oönskad isolering bland äldre. Endast tolv av kommunerna i
studien benämnde oönskad isolering varpå det i analysen fördes en diskussion kring
tänkbara effekter av att benämningen saknas i merparten av kommunerna. Med
anledning av ovanstående anses studiens samtliga frågeställningar som besvarade.
Nedan kommer en avslutande diskussion kring resultatet att föras som mynnar ut i
förslag på såväl framtida arbetssätt som framtida forskning.
Studiens resultat, särskilt vad gäller de kommunala skillnaderna, kan antas påverka
äldre personer som upplever oönskad isolering då den äldre får olika stöd för att bryta
isoleringen beroende på bostadskommun. Resultatet kan vidare tolkas som att oönskad
isolering som samhällsproblem prioriteras olika mellan kommuner och att synen på vad
som är en skälig levnadsnivå avseende sociala behov skiljer sig åt. Socialtjänstlagen
(SFS 2001:453) innehåller inte någon klar definition av begreppet skälig levnadsnivå
utan kommunerna ges möjlighet att själva definiera vad skälig levnadsnivå innebär.
Olika definitioner och innebörder av begreppet skälig levnadsnivå kan anses bidra till
minskad rättssäkerhet, däremot finns inga tidsangivelser i lagen avseende omfattningen
av insatser. Därmed har kommunerna rätt att begränsa omfattningen av sociala insatser
vars syfte är motverka oönskad isolering, ur ett juridiskt perspektiv. Däremot kan det
57
diskuteras ifall det är etiskt korrekt att äldre personer med likvärdiga behov får olika
insatser beroende på bostadskommun.
Samtidigt är det viktigt att fråga sig om det alltid är rätt att det ska vara lika oavsett
bostadskommun. De kommunala skillnaderna i resultatet kan ses som svar på de olika
stödbehoven som finns i respektive kommun, vilket kan kopplas samman med lokalism.
Förekomsten av lokalism kan innebära både fördelar och nackdelar, där en fördel kan
vara att arbetssätt kan styras av kommunernas förutsättningar och behov, samtidigt som
en nackdel kan utgöras av att kommunen måste göra vissa prioriteringar i
resursfördelningen mellan samhällsgrupper. En hög grad av lokalism innebär en låg
grad av universalism, vilket framkommer i studiens resultat genom olikheter i
kommunernas arbetssätt för att motverka oönskad isolering bland äldre. Den påvisade
låga graden av universalism är förenligt med tidigare forskning som menar att detta
leder till att färre personer får tillgång till äldreomsorgen i Sverige (Rauch 2008).
Samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att det inte finns någon garanti för att samtliga
insatser som kommunerna tillhandahåller är utskrivna i riktlinjerna, eftersom
kommunerna själva bestämmer utformandet av riktlinjerna. Med anledning av detta går
det inte att fullständigt garantera att de olikheter som i resultatet framkommit stämmer
överens med det praktiska arbetet i kommunerna. Det är också viktigt att belysa att det
dessutom kan finnas andra framställda dokument inom organisationen som också ligger
till grund för hur och vilka sociala insatser som beviljas med syftet att bryta oönskad
isolering bland äldre. Eftersom studiens empiri baseras på kommunala riktlinjer
fastställda av nämnden missas perspektivet från biståndshandläggaren vilka är de som i
praktiken arbetar med riktlinjerna. För att komplettera denna studie vore det därmed
intressant ifall framtida forskning undersöker kommunernas arbetssätt för att motverka
oönskad isolering bland äldre ur en annan synvinkel, exempelvis genom en intervju-
eller enkätstudie med biståndshandläggare. Med hjälp av begreppen
handlingsrationalitet och begränsad rationalitet skulle en sådan forskning kunna
undersöka sambandet mellan politiska beslut och biståndsbedömningen och därmed
bidra till en djupare förståelse för hur arbetet för att motverka oönskad isolering ser ut i
praktiken.
Tidigare i denna studie redogjordes aktuell lagstiftning som bland annat innebär att
kommunen är skyldig att genom uppsökande verksamhet erbjuda kommuninvånarna
58
stöd för att uppnå goda levnadsvillkor (SFS 2001:453). Hur kommunerna arbetar för att
söka upp de äldre som är i behov av stöd för att exempelvis bryta oönskad isolering
framkommer inte i empirin. Oönskad isolering bland äldre är ett samhällsproblem som
ökar markant och många äldre uppger sig som oönskat isolerade (Socialstyrelsen
2020a). Med anledning av detta anser vi att framtida forskning är nödvändig kring hur
kommunerna arbetar med att söka upp de personer som i dagsläget inte är aktuella för
några stödinsatser.
Personer som däremot är aktuella för stödinsatser men som ändå, enligt
enkätundersökningar som tas upp i tidigare forskning, upplever sig vara oönskat
isolerade är äldre människor som bor på särskilt boende (Socialstyrelsen 2020b; Abitov
& Gorodetskaya 2016). Insatsen avser att tillgodose den enskildes samtliga behov, såväl
omsorgsbehov som sociala behov. Att de sociala behoven inte alltid tycks tillgodoses
fullständigt på särskilt boende är viktigt att belysa med tanke på att vårt resultat visar att
insatsen särskilt boende sällan kan kombineras med andra stödinsatser. Utifrån dessa
aspekter anser vi att det är av vikt att Sveriges kommuner tar hänsyn till detta i sitt
arbete för att motverka oönskad isolering bland äldre.
Sammanfattningsvis framkommer det i studiens resultat att kommunerna har flera
arbetssätt för att motverka oönskad isolering bland äldre och att det är av vikt att se till
den enskildes behov och önskemål. Det märks att problematiken kring oönskad
isolering bland äldre är en fråga som kommunerna arbetar med. Samtidigt vill vi belysa
vikten av att fortsätta utveckla det kommunala arbetet eftersom oönskad isolering, enligt
oss, aldrig ska bedömas som en skälig levnadsnivå.
59
Referenslista
Abitov, I. & Gorodetskaya, I. (2016). Self-Regulation and Experience of Loneliness of Elderly
People Who Live in Social Care Residences. International Journal of Environmental and
Science Education, 11(6), ss. 1021-1029. doi:10.12973/ijese.2016.371a
Alingsås kommun (2019). Protokoll - Vård- och omsorgsnämnden 2019-06-18.
https://sammantradesportal.alingsas.se/committees/vard-och-omsorgsnamnden/mote-2019-06-1
8/protocol/protokoll-skapad-von-2019-06-20-103427pdf
Andersson, L. (2013). Socialgerontologi. Lund: Studentlitteratur.
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.
Blomqvist. P. & Palme, J. (2020). Universalism in Welfare Policy: The Swedish Case beyond
1990. Social inclusion. 8(1), ss. 114-123. doi:10.17645/si.v8i1.2511
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Uppl. 3., Malmö: Liber.
DiMaggio, P. & Powell, W. (1983). The iron cage revisited: Institutional isomorphism and
collective rationality in organizational fields. American Sociological Review, 48(2), ss. 147-160.
doi:10.2307/2095101
Eriksson-Zetterquist, U. (2009). Institutionell teori - idéer, moden, förändring. Malmö: Liber.
Erlandsson, S. (2018). Individuella bedömningar eller standardiserade insatser? Kommunala
riktlinjers roll i biståndshandläggares arbete. I Jönson, H. & Szebehely, M.  (red.)
Äldreomsorger i Sverige. Malmö: Gleerups, ss. 43-58.
Forsberg, G. & Wallmark, J. (2002). Nätverksboken - om mötets möjligheter. Stockholm: Liber.
Funck, E. K. & Karlsson, T. S. (2021). Handbok för systematiska litteratur- och
dokumentstudier inom samhällsvetenskapen (Rapport 158). Göteborg: Förvaltningshögskolan.
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/67445/1/gupea_2077_67445_1.pdf
Grape, O. (2015). Samverkan inom och mellan människobehandlande organisationer. I
Johansson, S., Dellgran, P. & Höjer, S. (red.) Människobehandlande organisationer: Villkor för
ledning, styrning och professionellt välfärdsarbete. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 292-312.
Healy, K. (2012). Social work methods and skills: The essential foundation of practice.
Basingtoke: Palgrave Macmillan.
60
Hollertz, K. (2015). Unga arbetslösa - om en förgivettagen praktik. I Johansson, S., Dellgran, P.
& Höjer, S. (red.) Människobehandlande organisationer: Villkor för ledning, styrning och
professionellt välfärdsarbete. Stockholm: Natur & Kultur., ss. 146-164.
Hsieh, H. & Shannon, S. (2005). Three Approaches to Qualitative Content Analysis. Qualitative
Health Research, 15(9), ss. 1277-1288. doi:10.1177/1049732305276687
Inspektionen för vård och omsorg (2016). Med makt följer ansvar. Socialtjänstens
myndighetsutövning inom LSS och hemtjänst. Stockholm: Inspektionen för vård och omsorg.
https://www.ivo.se/globalassets/dokument/publicerat/rapporter/rapporter-2016/med-makt-foljer-
ansvar-rapport.pdf
Jacobsen, D-I. (2012). Förståelse, beskrivning och förklaring: introduktion till
samhällsvetenskaplig metod för hälsovård och socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.
Johansson, S. (2015). Organisationsteoretiska perspektiv på människobehandlande
organisationer. I Johansson, S., Dellgran, P. & Höjer, S. (red.) Människobehandlande
organisationer: Villkor för ledning, styrning och professionellt välfärdsarbete. Stockholm:
Natur & Kultur, ss. 42-65.
Larsson, K., Wallroth, V. & Schröder, A. (2019). "You Never Get Used to Loneliness" - Older
Adults' Experiences of Loneliness When Applying for Going on a Senior Summer Camp.
Journal of Gerontological Social Work, 62(8), ss. 892-911.
doi:10.1080/01634372.2019.1687633
Lundquist, L. (1988). Byråkratisk etik. Lund: Studentlitteratur.
Lundgren, L. & Sunesson, P-A. (2019). Nya sociallagarna. Stockholm: Norstedts juridik.
Meeuwise, A. & Swärd, H. (2015). Perspektiv på sociala problem - några positioner. I
Meeuwise, A. & Swärd, H. (red.) Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur och kultur,
ss. 96-108.
Melin Emilsson, U. & Ståhl, A. (2016). Good personal finances or a strong social capital—on
different life conditions of importance for an active life when becoming alone in old age.
European Journal of Social Work, 19(5), ss. 749-763. doi:10.1080/13691457.2015.1074550
Nationalencyklopedin (u.å.). Somatisk. Tillgänglig: Nationalencyklopedin. [2021-04-27].
Powell, M. & Boyne, G. (2001). The Spatial Strategy of Equality and the Spatial Division of
Welfare. Social Policy & Administration, 35(2), ss. 181-194. doi:10.1111/1467-9515.00226
61
Rauch, D. (2007). Is There Really a Scandinavian Social Service Model?: A Comparison of
Childcare and Elderlycare in Six European Countries. Acta Sociologica, 50(3), ss. 249-269.
doi:10.1177/0001699307080931
Rauch, D. (2008). Central versus Local Service Regulation: Accounting for Diverging Old‐age
Care Developments in Sweden and Denmark, 1980–2000. Social Policy & Administration,
42(3), ss. 267-287. doi:10.1111/j.1467-9515.2007.00596
Schirmer, W. & Michailakis, D. (2015). The lost Gemeinschaft: How people working with the
elderly explain loneliness. Journal of Aging studies, 33(33), ss. 1-10.
doi:10.1016/j.jaging.2015.02.001
Schirmer, W. & Michailakis, D. (2016). Loneliness among older people as a social problem: the
perspectives of medicine, religion and economy. Ageing & Society, 36(8),  ss. 1559-1579.
doi:10.1017/S0144686X15000999
Schjødt, B. & Egeland T. A. (1994). Från systemteori till familjeterapi. Lund: Studentlitteratur.
SFS 1991:900. Kommunallag, Stockholm: Finansdepartementet.
SFS 1993:387. Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, Stockholm:
Socialdepartementet.
SFS 2001:453. Socialtjänstlag, Stockholm: Socialdepartementet.
Socialdepartementet (1979). Om Socialtjänsten (Regeringens proposition 1979/80:1).
Stockholm: Regeringskansliet.
Socialdepartementet (2017). Biståndsbedömt trygghetsboende för äldre (Regeringens
proposition 2017/18:273). Stockholm: Regeringskansliet.
Socialstyrelsen (2006). Lagstiftningen inom vården och omsorgen om äldre. Stockholm:
Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2006-131
-24_200613124.pdf
Socialstyrelsen (2013). Meddelandeblad: Handläggning av ärenden om hemtjänstinsatser av
servicekaraktär. Stockholm: Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/meddelandeblad
/2013-2-27.pdf
62
Socialstyrelsen (2018). Meddelandeblad: Ny bestämmelse om förenklat beslutsfattande om
hemtjänst för äldre. Stockholm: Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/meddelandeblad
/2018-6-37.pdf
Socialstyrelsen (2019). Öppna jämförelser 2019 Äldreomsorg. Stockholm: Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/oppna-jamforels
er/2019-6-9.pdf
Socialstyrelsen (2020a) Vård och omsorg om äldre - lägesrapport. Stockholm: Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2020-3-6
603.pdf
Socialstyrelsen (2020b). Vad tycker de äldre om äldreomsorgen, 2020?. Stockholm:
Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2020-9-6
901.pdf
Socialstyrelsen (2021a). Individens behov i centrum: Ett stöd för att använda ICF och
strukturerad dokumentation i socialtjänsten. Stockholm: Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2021-2-7
203.pdf
Socialstyrelsen (2021b). Behov av och tillgång till särskilda boendeformer för äldre.
Stockholm: Socialstyrelsen.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2021-1-7
187.pdf
Svenska akademiens ordlista (2015). Enskild. Tillgänglig: Svenska akademiens ordböcker
[2021-04-27].
Szebehely, M. & Meagher G. (2018). Nordic eldercare – Weak universalism becoming weaker?
Journal of European Social Policy, 28(3), ss. 294-308.
doi:10.1177/0958928717735062
Tornstam, L. (2018). Åldrandets socialpsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Utredningen om nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen (2017). Läs mig! Nationell
kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer (SOU 2017:21). Stockholm:
Socialdepartementet.
63
Vabo, I. & Burau V. (2011). Universalism and the local organisation of elderly care.
International Journal of Sociology and Social Policy, 31(3-4), ss. 173-184.
doi:10.1108/01443331111120627
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
https://www.vr.se/analys/rapporter/vara-rapporter/2002-01-08-forskningsetiska-principer-inom-
humanistisk-samhallsvetenskaplig-forskning.html
Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
https://www.vr.se/download/18.2412c5311624176023d25b05/1555332112063/God-forskningss
ed_VR_2017.pdf
Värdighetsutredningen (2008). Värdigt liv i äldreomsorgen (SOU 2008:51). Stockholm:
Socialdepartementet.
Ågren, A. & Cedersund, E. (2020). Reducing loneliness among older people – who is
responsible? Ageing and Society, 40(3), ss. 584-603.
doi:10.1017/S0144686X18001162
Östersunds kommun (2021). Ordinärt boende.
https://www.ostersund.se/omsorg-och-hjalp/aldre-och-andra-i-behov-av-stod/boende-for-aldre-o
ch-andra-med-behov-av-stod/ordinart-boende.html [2021-04-27].
64
Bilagor
Bilaga 1. Följande e-postmeddelande skickades till 287 kommuner:
“Hej,
vi studerar socionomprogrammet vid Göteborgs universitet. I dagsläget läser vi termin 6 och vi
håller på att skriva vår kandidatuppsats. Vi ämnar att studera kommunala riktlinjer för
biståndsbedömning enligt Socialtjänstlagen. Vi önskar därför begära ut er kommuns riktlinjer
gällande äldreomsorg.
Då vi har begränsat med tid till förfogande behöver vi materialet omgående. Vänligen skicka det
till oss per mail.
Ifall ni har några frågor är ni varmt välkomna att kontakta oss eller vår handledare Ann-Charlott
Timander.
Tack på förhand!
Med vänliga hälsningar,
Lovisa Svensson
gusxxxxx@student.gu.se
Isabella Vescovi
gusxxxxx@student.gu.se
Handledare: Ann-Charlott Timander
axxxxx@socwork.gu.se”
För att gå tillbaka till avsnitt 5.2 klicka här
65
Bilaga 2. E-postmeddelandet skickades till nedanstående 287 kommuner:
- Kommunerna utan markering besvarade inte e-postmeddelandet (54 st)
- Kommunerna som är markerade med en * svarade på e-postmeddelandet, dock
bifogades inga riktlinjer (20 st)
- Kommunerna som är fetmarkerade skickade sina riktlinjer (213 st)
- Kommunerna som är kursiva uppfyllde båda urvalskriterierna (74 st)
- Kommunerna som är understrukna utgör studiens empiri (40 st)
A
Ale
Alingsås
Alvesta
Aneby
Arboga
Arjeplog
Arvidsjaur
Arvika
Askersund
Avesta
B
Bengtsfors
Berg
Bjurholm
Bjuv
Boden
Bollebygd
Bollnäs
Borgholm
Borlänge
Borås
Botkyrka
Boxholm
Bromölla
Bräcke
Burlöv
Båstad
D
Dals-Ed
Danderyd
Degerfors
Dorotea
E
Eda
Ekerö
Eksjö
Emmaboda
Enköping
Eskilstuna
Eslöv*
Essunga
F
Fagersta
Falkenberg
Falköping
Falun
Filipstad
Finspång
Flen
Forshaga
Färgelanda
G
Gagnef
66
Gislaved
Gnesta
Gnosjö
Gotland*
Grums
Grästorp
Gullspång
Gällivare
Gävle
Göteborg
Götene
H
Habo
Hagfors
Hallsberg
Hallstahammar
Halmstad
Hammarö
Haninge
Haparanda
Heby
Hedemora
Helsingborg
Herrljunga
Hjo
Hofors*
Huddinge
Hudiksvall
Hultsfred
Hylte
Håbo
Hällefors
Härjedalen
Härnösand
Hässleholm
Höganäs
Högsby
Hörby
Höör
J
Jokkmokk
Järfälla
Jönköping
K
Kalix
Kalmar
Karlsborg*
Karlshamn*
Karlskoga*
Karlskrona
Karlstad
Katrineholm
Kil
Kinda
Kiruna
Klippan
Knivsta
Kramfors*
Kristianstad*
Kristinehamn
Krokom*
Kumla
Kungsbacka
Kungsör
Kungälv*
Kävlinge
Köping
L
Laholm
67
Landskrona
Laxå
Lekeberg
Leksand
Lerum
Lessebo
Lidingö
Lidköping
Lilla Edet
Lindesberg
Linköping*
Ljungby
Ljusdal
Ljusnarsberg
Lomma
Ludvika
Luleå
Lund
Lycksele
M
Malmö
Malung-Sälen
Malå
Mariestad
Mark
Markaryd
Mellerud
Mjölby
Mora
Motala
Mullsjö
Munkfors
Mölndal
Mönsterås
Mörbylånga
N
Nacka*
Nora
Norberg
Nordanstig
Nordmaling
Norrköping
Norrtälje
Norsjö
Nybro
Nykvarn
Nyköping
Nynäshamn
Nässjö
O
Ockelbo
Olofström
Orsa
Orust
Osby
Oskarshamn
Ovanåker
Oxelösund
P
Pajala
Partille
Perstorp
Piteå*
R
Ragunda
Robertsfors
Ronneby
Rättvik
S
Sala
68
Salem
Sandviken
Sigtuna
Simrishamn
Sjöbo
Skara
Skellefteå
Skinnskatteberg
Skurup
Skövde
Smedjebacken
Sollefteå
Sollentuna
Solna
Sorsele
Sotenäs
Staffanstorp
Stenungsund
Stockholm
Storfors
Storuman
Strängnäs
Strömstad
Strömsund
Sundbyberg
Sundsvall
Sunne
Surahammar
Svalöv
Svedala
Svenljunga
Säffle
Säter
Sävsjö
Söderhamn*
Söderköping
Södertälje
Sölvesborg
T
Tanum
Tibro
Tidaholm
Tierp
Timrå
Tingsryd
Tjörn
Tomelilla
Torsby
Torsås
Tranemo
Tranås
Trelleborg
Trollhättan
Trosa*
Tyresö
Täby
Töreboda
U
Uddevalla
Ulricehamn
Umeå
Upplands Väsby
Upplands-Bro
Uppsala
Uppvidinge
V
Vadstena
Vaggeryd
Valdemarsvik
69
Vallentuna
Vansbro
Vara*
Varberg
Vaxholm
Vellinge
Vetlanda
Vilhelmina
Vimmerby
Vindeln
Vingåker
Vårgårda
Vänersborg
Vännäs
Värmdö
Värnamo
Västervik*
Västerås
Växjö
Y
Ydre
Ystad
Å
Åmål
Ånge*
Åre
Årjäng
Åsele
Åstorp
Åtvidaberg
Ä
Älmhult
Älvdalen
Älvkarleby
Älvsbyn
Ängelholm
Ö
Öckerö
Ödeshög
Örebro
Örkelljunga
Örnsköldsvik*
Östersund
Österåker
Östhammar
Östra Göinge*
Överkalix
Övertorneå
För att gå tillbaka avsnitt 5.5 klicka här
70