Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M N:o 27 (1747). 33:E ÅRG. SONDAGEN DEN 4 JULI 1920. illüstrerad TIDNING LÖSNUMMER 35 ÖRE. """d POR- KVIN NAN M OCH • MEM MET/ IFRITMIOF HELLBERG HUVUDREDAKTÖR: E R N S T H Ö G M A N . RED.-SEKRETERARE: EBBA THEOR1N. i Mied anledning \ j av Chicagokörens ) j b e s ö l ^ i S v e r i g e . i. Fru Hilma Lorén, Boston; husmoder i sjömanshemmet därstädes. 2. M:me Marie Sundelius, framstående so­ pransångerska i New York. j. Fröken Edna S wans on Veer Haar, alt solist. 4. Fru T hy ra Peterson. 5. Dokto- rinnan Helga Hoving. 6. Fru Jennie E. Peterson, körens sekreterare och sopransôlist. kanska Svensk-arneri- 5 ^ 3 K v innan och det svensk-amerikanska sångar b e söfyet . EN AV MIDSOMMARENS STORA händelser i vårt land har varit Chicago Choral Clubs landstigning i Göteborg och sångkörens därefter började erövringståg genom de sven­ ska bygderna. Denna stort planerade svensk-a merikanska sångarresa över Atlanten till det gamla foster­ landet vid Östersjön är i flera avseenden märklig, främst därigenom, att körmedlem­ marna icke äro födda i Sverige utan äro sö­ ner och döttrar av till Förenta staterna emi­ grerade svenskar. Så gott som ingen av dem har sålunda förut varit i Sverige, utan endast av far och mor hört talas om Midnattssolens land. Betydelsen av att på detta sätt intresset för och kärleken till fädernas språk, land och folk upprätthålles även i den andra generatio­ nen är givetvis mycket stor, för att inte tala om lämpligheten av att Sverige skaffar sig många nya vänner i och ökat samarbete med det stora landet på andra sidan Atlanten. Särskilt glädjande är det därför för oss, att kvinnan har så stor del i tillkomsten och genomförandet av denna betydelsefulla resa. Visserligen är ju initiativtagaren, garanten och ledaren en man, nämligen den bekante chicagosvensken Charles Peterson, men vid hans sida har såsom idéns ivriga föresprå- kerska och en energisk och livfull medhjäl- perska vid dess utformning och realiserande stått hans hustru, född Thyra Hjertqvist, s om nu också medföljer på resan. Livligt intres­ serad för musik, konst och litteratur — liksom sin man — har fru Peterson tillsammans med honom gjort flera resor till de stora konst­ centra i Europa och härom utgivit reseskild­ ringar, som röja icke endast en vaken iakt­ tagelseförmåga utan även icke ringa litterära anlag. Det Petersonska hemmet i Chicago är utomordentligt vackert, fyllt med konstverk av olika slag och synnerligen artistiskt ordnat. Det är en eftersökt samlingsplats för det bil­ dade svensk-Am erika och svensk-am erikanska Chicago, oc h icke minst odlas musiken i detta hem. Direktör Peterson är ordförande i Swe­ dish Choral Club, och som han dessutom in­ nehar en stor mängd andra högt betrodda po­ ster i samhället, kan man förstå att värdinnan i hemmet vid Buena avenue har stora repre­ sentativa plikter. Det förefaller emellertid, som skulle hon vara som skapad även för dem. Själva kören består av 85 röster och räknas såsom den näst bästa i Chicago, vilket icke vill säga så litet. Dess anförare, musikdirek­ tör Edgar A. Nelson — känd över hela svensk-A merika — är högt uppburen på grund av sina kunskaper och sin eminenta förmåga att leda och sammanhålla kören. Den, som skriver dessa rader, hade själv för icke länge sedan tillfälle att i Chicago se honom i arbete och beundra hans skicklighet och medryckan­ de dirigentskap. Bland solisterna märkas hr Gustaf Holmquist, bekant från Operan i Stockholm, och en av staternàs främsta sån­ gare, vidare fröken Edna Swanson, vilkens vackra altröst man nu får tillfälle att höra. Swedish Choral Clubs sekreterare är Mrs Jen­ nie E. Peterson, som också nedlagt mycket stora förtjänster om arbetet inom klubben och kören. I samband med denna resa kan det emel­ lertid vara lämpligt att erinra om, att det icke blott är bland Chicagosvenskarna, som intres­ set för musik och sång finns hos våra lands­ män i F örenta staterna. Tvärtom är detta till­ finnandes överallt, och det är mot bakgrunden av detta allmänna intresse och med dess mo­ raliska stöd, som denna färd företagits. Många berömda namn skulle kunna nämnas i detta sammanhang, exempelvis Julia Claus­ sens och kanske ännu mer fru Marie Sunde- lius, vilkens karriär är väl värd att bli mera känd i vårt land. Hon har nämligen rönt den stora äran att för sin vackra sopranrösts skull bli anställd vid den berömda Metropolitan Operan i New York, något som sannerligen icke kommer vem som helst till del. Vi hörde henne på den stora John Ericssonsfesten i New York nyligen och kunna försäkra, att de amerikanska tidningarna icke överdriva, d å de kalla hennes röst och sångkonst bland de allra bästa, m an någonsin hört i U. S. A. och gärna i samband med vad de skriva om henne i minnet återkalla Jenny Linds och Christina Nilssons namn, vilka för övrigt alltjämt stråla med oförminskad glans i Amerika, och som överraskande ofta möta resenären från Sve­ rige. Tyvärr kommer icke fru Sundelius med över till vårt land, men vi hoppas att snart få tillfälle att höra henne här. Fru Sundelius är gift med den bekante Bostonsvensken gymnastikdirektören och af­ färsmannen Gustaf Sundelius, vilken i fjol grundade en nu raskt framåtgående export­ affär tillsammans med Ivar Lorén. Denne är kanske mest bekant såsom föreståndare för det svenska sjömanshemmet i Boston — en mönsterinstitution i sitt slag, vars präktiga och allmänt avhållna husmoder är hr Lorens hustru. ' I ' ! Som m araf to n i Al pe rna. FR Å N SO L, som redan dalar, j mot höjdens mur av sten, j en väldig ljusflod rinner, [ guldkristalliskt ren, och höglandsdälden bri nner lysande grön i dess sken. j Det ringer från alla klockor av kor och getter i vall, \ det lyser av vita kaskader och bru sande forsars fall, det tindrar av myriader j ranunculus och kovall. i i i ; Men länge än sen fälten sett solens strålar dö, I högt över djupets klyfta I har ljuset funnit en ö: j Al pernas toppar, som lyfta i etern sin eviga snö. A LBER T HENNI NG . I Miirren i juni. ! I dessa de östra staterna finns ett det Pe­ tersonska i Chicago motsvarande centrum för odlandet av svensk kultur. Det är dr Johannes och fru Helga Hovings hem i New York. Hos dessa fint bildade och älskvärda männi­ skor, som ständigt på de mest olika områden följa med sin tid och alltid ha en stund ledig för eller en inbjudning färdig till den besö­ kande svensken att tillbringa några timmar i deras förtjusande hem, kan man få en kanske bättre kontakt än på något annat håll med svensk-a merikanernas strävanden att bibehålla förbindelsen med det gamla hemlandet och att med god förståelse söka följa tidsföreteelser­ na därstädes. Dr Hoving är ju en synnerligen skicklig och ansedd läkare, men finner utanför sin omfattande praktik tid att ägna sig åt en hel del av de intressen, som falla inom ovan nämnda ram. Bland annat är han ordförande i Samfundet St. Erik, en förening för främ­ jande i U. S. A. av svensk konst, musik och litteratur. Ordförande i dess speciella avdel­ ning för litteratur är fru Hoving, vilket ju ingalunda är ägnat att förvåna den, som minns den framträdande roll hon på sin tid som skådespelerska spelade vid gamla Dra­ maten i Stockholm. Vid ett av de tillfällen förf. hade för ett par månader sedan att gästa denna familjs vackra New Yorkhem passade han på att in­ tervjua fru Hoving om nämnda sällskap S :t Eriks ändamål. "V årt syfte är" , sade därvid doktorinnan Hoving, "a tt i F örenta staterna främja svensk konst, musik och litteratur. Genom att utbre­ da kännedom härom i detta land vilja vi rikta den amerikanska kulturen och sålunda bidra­ ga till höjandet av aktningen i Amerika för Sveriges urgamla kultur. Vi ha sålunda här hållit konserter, under vilka svenska komposi­ törers arbeten framförts, anordnat utställnin­ gar av svenska och svensk-am erikanska konst­ närers alster, utlyst tävlingar i musikkompo­ sition för artister av svensk börd, arrangerat tävlingar i svensk poesi och prosa bland här bosatta personer av svensk släkt för att uppe­ hålla intresset för och kunskapen om svenskt språk samt dessutom ombestyrt spridandet av artiklar i den amerikanska och svensk-am eri- kanska pressen om svensk konst, musik och litteratur. Vi ha till och med för att söka kontakt med de allra modernaste strömnin­ garna inbjudit till en pristävlan för åstadkom­ mande av ett biograf skådespel, som skall framställa svenskens liv o ch utveckling i Sve­ rige och Förenta staterna." Under detta samtal visade mig dr Hoving och hans hustru en imponerande samling ex­ empel för denna verksamhet — tidningsar­ tiklar, protokoll över prisutdelningar, konsert­ program etc., som .tydde på ett så livligt in­ tresse för allt, som är svenskt, att man nära på skämdes å sina i jämförelse härmed något likgiltiga landsmäns vägnar. Om det nu pågående sångarbesöket i Sve­ rige kan — samtidigt med att det bidrager till att hålla svensk-am erikanarnes intresse för vårt land vaket — även väcka svenskarne i Sverige till ökad livaktighet i fråga om att söka öka sin kännedom om svensk-Am erika, så har det mer än infriat de stora förväntningar man ställer på detsamma till gagn för båda länderna och hela den svenska stammen. ERIK PALLIN. ; R a d i oa kti vt — H årlS ke me d le n R A — D I — O I V — V e t e n s k a p l i g t • • _ Qrånad botas oc h förh ind ras. Pris pr burk 3 : 5 0 . je | 1 7 0 7 6 f jllP I Mjällb il dning oc h h iravf all upphöra. Nytt hår även på skalli g a ; i C R E M - A M S T . I B I S , I I S t o r s N y i a U i n , S t o c k a n . A llm.t e i .l 4 6 2 9 UUS.. personer, om härröttem a ej äro död a . Pris pr flaska 6 : j MIN A LEVNA DSMIN NEN. Ac Helena ^C yb tom. (Forts.) GAMLE ROSENKILDE ! JA, HONOM har jag heller aldrig sett maken till! Han hade något i sin person, som gjorde, att allt vad han rörde vid, blev älskvärt. Det var inte den djärva humor, som är släkt med satiren, som var hans fack. Det var den stilla, älskvärda humorn, som när­ mar sig det rörande, (de t vare sagt i bästa betydelse). Han var gammal, då jag såg honom, och han spelade alltid gamla roller, men antingen dessa voro fulla av komiska drag eller skulle uppväcka ens medlidande, kom man alltid att älska honom. Han besatt en egenskap, som är sällsyntare än många mera gläsande egen­ skaper. Han var innerlig som mycket få. Och så var det dessutom det, som han nog hade gemensamt med flera av sina samtidiga skå­ despelarekamrater, att han älskade sin konst. Det var för honom den högsta njutning att spela. Tyvärr finns det ju många skådespe­ lare, som blott ta sin konst som ett arbete och gläder sig mest, när det är överståndet, och de kunna vända tillbaka till sitt hem eller sina nöjen. För Rosenkilde var hans konst det högsta i livet, utan vilket han kände sig olycklig. Då jag 1861 skulle resa till Italien med min far, gick jag upp för att säga farväl till honom. Han hade varit sjuk, men satt nu uppe som konvalescent i sin länstol. Han var vid dåligt lynne, och jag fick inte det bästa mottagande, då han blott i en kall ton sade : "V ad vill ni, min goda?" — Så småningom töade han dock upp och blev älskvärd som alltid, men han var bedrövad och nedstämd. Innan jag gick, sade han till mig: "S å snart ni kommer in i en katolsk kyrka, så kasta er ner och be Gud, a tt jag snart får komma upp och spela komedi igen, annars kan jag inte leva." — Då jag kom tillbaka från Italien, var han död. * Hans dotter, fru Södring, hade ärvt myc­ ket av samma slags talang som fadern. Hon var inte vacker och började redan som ung spela gamla roller. Då jag såg henne, var hon redan till å ren kommen. Också hon ägde den fria, älskvärda humor, som både kan väcka leende och tårar, och hon förstod att skapa något intressant av de minsta roller. Hennes Magdelone i Holbergs komedier var en klassisk prestation, som man inte glöm­ mer. Hur högt hon älskade sin konst, får man ett levande intryck av genom att läsa hennes teaterminnen, denna bok, som är så anspråkslöst skriven, men som ger ett så rikt intryck av hela hennes tids skådespelarekonst. Den handlar kanske minst om henne själv. * Man kan lätt föreställa sig, att med en så­ dan skara av framstående skådespelare, blev samspelet utmärkt. Jag har blott nämnt namnen på de största, men teatern var un­ der denna period rik på många goda krafter, som hjälpte till att göra föreställningarna till mönsterprestationer. Hur skall man annars kunna förklara, att Köpenhamns publik länge kunde roa sig över något så rysligt skräp som : " En söndag paa Ani ager" , eller att en obetydlighet som " A be - katten" kunde hålla sig på repertoaren? När man ser, att Holberg blott kan spelas på en dansk — och jag antar en norsk — teater, hur mycket mera är då inte detta fal­ let med Heibergs och Hostrups pjäser. Jag »r: v Fru J. tror inte, att köpen­ hamnarne riktigt veta, hur speciellt köpen­ hamnska alla dessa ko­ medier äro. Man har försökt i Stockholm med "D e Uad skill elige" och " E- ventyr paa Fo drejsen", men det blev inte ro­ ligt, fastän man har haft en så utmärkt in­ génue som Ellen Hart- W . Södring. man. Danskarna besit­ ta utan tvivel särskild talang för att spela komedi, och äro då alltid bäst i muntra skådespel. Till patetiska rol­ ler passar ju inte heller språket, som är så högst olika skriftspråket. Visserligen har det ju funnits danska skådespelare, som ha ut­ talat sitt modersmål mycket vackert. Jag min­ nes dunkelt Nielsen i "H akon Jarl", och min­ nes tydligt hans hustru, den förtjusande Anna Nielsen, som jag blott såg en gång, i " Fari- nelli" . I detta stycke var det dock inte hen­ nes deklamation, som gjorde intryck på mig, utan först och främst hennes stumma spel i den scen, där hon vill trösta den sjuke kun­ gen, som var något enastående av ädel vär­ dighet och ömhet. Det finns ju aldrig någon regel utan un­ dantag, men i allmänhet är dock lustspelet danskarnas starka sida. Ingen kvickhet låter så rolig, som när den säges på danska, och det ligger liksom en glad underton i den dan­ ska skådespelarekonsten. Det finns kanske någon anledning till, att man i Danmark sä­ ger, att man vill "ga a paa Ko medie" , var­ emot man i Sverige säger, att man "g år på teatern" . Enligt min åsikt är det så mycket mera till­ fredsställande att se ett stycke uppfört av skådespelare, som äro jämngoda och prestera ett gott samspel, än att beundra en enstaka stjärna, som lyser i en dimmig omgivning. När t. ex. Sarah Bernhardt och Ristori gjor­ de turné, var det bara för att de själva kunde • • • Ä rade halvå rs- och \ kvartal spre nu m eranter j • behagade omedelb art förnya prenumera- \ tionen för det nya halvåret till undvikan- | de av avbr ott i exped itionen. Samtliga \ halvårsprenumeranter erhålla även i år \ gratis ; I D U N S J U L N UM ME R \ för vars utmärkta litterära innehåll vi • förvärvat oss bidrag av de bästa för- • faltare såsom Bo Bergman, Ellen Ke y, • Selma Lagerlöf, Ellen Lundbe rg-Ny- • blom , Johan Nordling, An na Wa hlen- • berg, Fredrik Vetterlund, An ders Öster- • ling, Vera v. Krœ mer, Hans Dhejne, • Fredrik Nycander, Carl Svenson-Gra- • ner m. fl. • På grund av det oerhört stegrade pap- • perspriset kostar tidningen för halvår • kr. 8,25, kvartal kr. 4,25, lösnummer 35 • öre. • • P r e n u m e r e r a g e n a s t ! : briljera och tilldraga sig uppmärksamheten. Men detta är dock inte skådespelets mening, där den enskilde (liks om i musiken) bör un­ derordna sig diktarens eller kompositörens avsikt. Under många år var jag inte på teatern i Köpenhamn och har inte haft tillfälle att se Emil Poulsen i hans stora roller. Jag såg honom blott en gång i "V ildanden" , vilket han nästan tvang mig till, då jag inte tycker om stycket. Men han försäkrade mig, att det gavs så bra. Han själv spelade Ekdals gräsligt osympatiska roll. Men han gjorde det så överlägset att man, om det är möjligt, fick ännu större avsmak för denna person, än när man läser stycket. Dessutom besatt just Emil Poulsen förmågan att tala danska språket så vackert, som det är möjligt. Jag har haft lyckan att se Emil Poulsen i vardagslag, och genom att känna honom har jag ännu mera fått min åsikt bekräftad, om nödvändigheten av både kultur och karaktär hos en konstnär, för att han skall kunna nå en sann höjd och förbli stående. Emil Poul­ sen var en av de finaste och allvarligaste män jag har träffat. Han var på en gång så sä­ ker och så anspråkslös, med den sanna be­ undrande känslan för sin konst och dess mål. Ett par dagar innan den omtalade före­ ställningen av Vildanden åt jag kväll hos Poulsens. Då Ibsen var på tapeten, gjorde jag den anmärkningen, att det föreföll mig underligt, att folk inte kunde komma överens om, vad han egentligen menade med sina stycken. Hans största beundrare grälade vilt med varandra, då de, var för sig, hade en alldeles motsatt uppfattning av författarens mening. Poulsen berättade då, att Ibsen hade varit i Köpenhamn året förut, och att man för att göra honom en j:l;idje då hade upp­ fört "V ildanden" . "M en", sade Poulsen, " det föreföll en, som om han själv inte längre rik­ tigt visste, vad han hade menat med stycket. Han gick omkring och frågade oss skåde­ spelare, som om vi skulle veta det bättre." Är det inte ett fel vid ett diktverk, att det är så dunkelt, att ingen kan bli överens med den andra om dess mening? Mig förefaller hela Ibsens författarskap som en sjukdom, något fullkomligt onormalt, som för en längre tid har bländat och för­ virrat människorna och frambragt en skara dåliga efterapare. Skall något likna verklig­ heten, måtte det väl vara dramatiska före­ teelser, då de skola framställas av människor med kött och blod. I Ibsens dramer känner man, att de äro skrivna av en ensam man vid skrivbordet, en man, som alls icke levde tillsammans med samtidens olika människor. Allt är abstraktion; halft filosofiska grubb­ lerier, men utan filosofisk klarhet och kon­ sekvens. Egentligen är det Ibsen själv, som talar ge­ nom alla sina personer, antingen det är män i moderna dräkter eller i stål och pansar, an­ tingen det är gamla eller unga, män eller kvinnor, som diskutera. Alla ha samma prä­ gel av overklighet och frambära sin inveck­ lade väv av otydliga, ofärdiga tankar, som ha imponerat på många människor, som gärna ana en djup vishet i det dunkla. Men när det gäller att rensa och reformera samhället, — vilket över allt är Ibsens tendens, — kan man fordra, att det talas tydligt. Ingen skol­ pojke kan förbättra sig, om inte skolmästaren ger klara skäl för sina tillrättvisningar och visar medlen till att förändra sig, men skol­ är ge no m sin fy lliga , go da sm ak oc h ren h et den bä sta oc h bi lliga ste FRANSKA CHOKLAD- & KO M FEKTFABRI KEM, A.-B. - GOTEBORS mästaren Ibsen är lika oförståe­ lig i s ina bannor som i sina in­ struktioner. Ingen är enig med den andre om vad han egentli­ gen menar. Och hur saknar man inte det levande, pulseran­ de livet, som dock, till sist, är det avgörande i sk ådespelet. Shakespeare — också Björn­ son — förstod, att varje männi­ skas natur idet stora hela är konsekvent men i detaljerna i hög grad överraskande inkon- sekvent. Ibsens personer repre­ sentera, v ar för sig, en eller an­ nan ohygglig last, som stöter tillsammans med något för­ skräckligt hos en annan. Vid sidan av detta ohyggliga, som de skola vara uttryck för, finns inte plats för något annat. Så ösammansatta levande varelser skall det säkert vara omöjligt att uppleta! Man hyser intet medlidande, än mindre sympati för en enda av dess kalla, för­ vrängda vidunder, men känner sig lättad och befriad, ju be­ drövligare slutet blir för dem. Ibsen har ju förstått teatern grundligt. Han för& ar att sam­ mantränga tid ochjsm till det minst möjliga. Hanfjrar varken monologer eller lorigörer i sina stycken. Men människorna kän­ ner han inte. Det är mig en ständig gåta, hur han har kun­ nat fascinera en hel tid ; att han speciellt har blivit beundrad i Tyskland förstår jag bättre, då tyskarna, i regeln ha myc­ ket mera sinne för abstrak­ tioner än för vad som är konkret och levande. De kunna sällan få det tillräckligt uppskru­ vat och invecklat. Men att Ibsen har funnit så stor genklang i Skandinavien, är mig obe­ gripligt. De skandinaviska folken äro dock för det mesta naturliga och enkla och ha både känsla för och behov av poesi. Holbergs leende satir verkar som ett upp­ friskande bad i salt havsvatten i jämförelse med Ibsens skedvatten. När skall det komma en skådespelsför­ fattare, som lyfter skådespelet till den makt och värdighet det skall ha? Det finns väl knappt en konst, som verkar så starkt på alla som skådespelarkonsten, ef­ tersom dess material är levande människor. Allt vad den kan och skall uträtta, har väl aldrig någon sagt så sant och uttömmande som Shakespeare låter Hamlet säga det, då han instruerar sina skådespelare och anbefal­ ler dem, att "va rken vara för överdrivna eller för platta, då s kådespelets mål är, a tt visa dyg­ den dess egna anletsdrag, las ten dess egen bild, och det nu levande släktet, som är samtidens kropp, ett sant avtryck av dess gestalt" . 6&s& fån populär ALLMÄNNA TIDNINGSKONTORETS T Stockholm innehavarinna, fröken Olivi a Nordq vist, har avlidit. Hon var en inom Stockholmslivet myc­ ket bekant personlighet, och hennes affär vid Gu­ staf Adolfs torg torde vara känd av snart sagt hela Sverige. Allmänna tidningskontoret blev, sedan hon år 1880 övertagit det med sin läsesal och sin biljettförsäljning till Stockholms alla nöjen, snart en mötesplats för scenens artister, för den tidnings­ läsande allmänheten, varibland åtskilliga av den ti- A 1 l I Svenskdagen i Lüb eck. Avt äckningen av Zor ns Gust av i Lübe cks rådhus. Bland närvarande svenskar märkas i och fru Dan Broström. — A x el Billberg foto. Vasas tat y mitten hr Ehrensvärd har också sagt träffande saker om skådespelet. Hans yttrande, att skåde­ spelet skall följa verkligheten på ett stort sätt och skilja sig från den på ett stort sätt, tyckes mig märkvärdigt slående. När man blott tänker på scenens konstruktion, förstår man ju, att man måste gå, stå och röra sig på ett annat och större sätt där än i verklig­ heten. Till och med talrösten måste läggas om i ett annat register för att bli hörd. Men O livia Nordkvist. härigenom uppstår så lätt böjel­ sen att bli onaturlig. På vår svenska scen har det förr varit allt för mycken högtravande de­ klamation, för mycket teater- maner i de allvarliga styckena. En annan fara är, att vilja göra skådespelet fotografiskt efter verkligheten. I Berlin såg jag för några år sedan: "E n midsommarnattsdröm". Man förstod genast, att regissören hade varit rädd för, att skåde­ spelarna skulle ta det för hög­ travande och förmodligen hade sagt till d em : "N i skall tala all­ deles som i verkligheten, fort och otvunget" , vilket de hade tagit ad no tam, så att de pratade så gemytligt och berlineraktigt, att man snarare tyckte, a tt man befann sig i en tysk Bierstube än i Shakespeares förtrollade skog. Tempot kan vara nog så lätt och hastigt, men uppfattningen av styckets karaktär är något annat. Shakespeares lustspel äro ju alla inhöljda i fantasiens daggskimrande slöja, och fastän det vimlar av konkreta detaljer, skall denna slöja aldrig rivas bort. Det gäller här liksom över allt i skådespelet, "a tt följa na­ turen på ett stort sätt och att avvika från den på ett sort sätt". Jag tror inte jag är partisk, (vilke t jag minst av allt vill v a­ ra) när jag säger, att något av det bästa jag har sett på scenen som helhet, är en framställning av Trettondagsafton, så som den ännu ges på kungliga teatern i Köpen­ hamn. Då jag såg detta stycke för ett par år sedan, gick det över scenen med en så sprudlande munterhet och en så uppfriskande blandning av poesi och lössläppthet, att jag tror själva Shakespeare skulle ha känt sig belåten. Tyvärr har jag aldrig sett fru Dybwad som Puck i Midsommarnattsdrömmen, vilken roll hon skall ha utfört på ett genialt sätt. — De mindre teatrarna blommade också på femtio- och sextiotalen, då jag hade tillfälle att besöka dem. Wiehe och Hoedt drogo sig ju några år tillbaka från kungliga teatern och gåvo på hovteatern små fina skådespel, som besöktes mycket, särskilt på grund av Wiehes tilldragningskraft. På Casino spelade på den tiden Wilhelm Wiehe, som ägde något av Michael Wiehes charm. Han var långt ifrån så vacker som sin berömde bror och blev med tiden allt för fet till älskareroller­ na, men han hade samma bedårande stämma som Michael och kunde nyansera repliken ut­ omordentligt vackert. (Forts.) stockholmska död. dens bekanta politiska personligheter o. s. v. Dess läsesal har väl nu mindre betydelse, men ännu i dag' belägras dess biljettdisk av hela det teaterbesökan­ de Stockholm. Den vid fröken Nordqvists tillträde ytterst obetydliga affären har blivit en institution, som ej kan undvaras, och som hållet sig segerrik i all konkurrens. Fröken N. var syster till hovkapellmästaren Con­ rad Nordqvist. Operasångerskorna Liva Järnefelt och Anna Edström äro hennes svsterdöttrar. ii Qavl c7etev " P Å H L S S O N S " Tealerk o n fe k l o c h Dessert- c h o k lader. H ö g fi na k val itéer Tillverkare: A . - B o l . C arl P . P å h ls so ns C h o c k l ad o c h K o n fe kt fa br i k , Ma l m ö . B omullstyg e r - möb e ltyg e r - G a rd i ne r! • Kon stfli ten, G ö teb o rg . ; Prover pi begäran. • • • Precisera vad «om önskas. M ä n n i s k o r e m e l l a n . S k i s s e r a v ß r n s t H ö g m a n . I . För e s u p én . MAN HADE SÅ LÄNGE SPELAT en exotisk skönhetssyn, himmelsvitt skild från fram genom rummet och fallit tillbaka som bridge inne i värdens rum att kortlapparna den miserabla värld av trasor och själslig var- dödvatten igen, g reps författarinnan ånyo av blivit äckliga att hålla i. Nu orkade man inte bildning, som hennes fantasi girigt grävde ned lùst att "gör a sig", fånga allas uppmärksam- fortsätta. En i sällskapet föreslog att man sig i, när hon fick pennan i hand. het, en njutning, som hon gärna kostade pä borde gå in och ägna sig åt damerna den kor- I hennes senaste bok, "Elän dets söner" , sig, när det gavs tillfälle. ta stund som åt erstod innan supén serverades, bubblade samhällets bottensats i vartenda ka- Hon sade : Det blev ju ingen uppoffring att tala om, pitel. Kritiken hade redan omgivit den med "De t skulle för övrigt roa mig att bli rik- eftersom tiden till all lycka ej medgav någon en corona av berömmelse och citerat ett par tigt fattig... känna tillvarons pina ända in i djupare konversation. halvsidor som prov på författarinnans djärva märgen." Därinne belyste det elektriska takljuset ett och manliga stil. Det gjorde att gästerna, som "A kta er, fru Braune, att fresta gudarna" , dussintal nakna skuldror och ryggar av sällan läste någon litteratur, kunde diskutera kom det från en landskapsmålare av gamla större eller mindre skönhetsvärde, och mitt skildringen utan att nämnvärt blotta sin okun- skolan, som stod längst bort i ett hörn av sa- i denna parfymerade hudutställning hade man nighet. longen och synad e en falsk Corot som han nå- placerat en svart stång med en vit elfenbens- En ung man ur bruksfacket av den lysande gra veckor tidigare skaffat värden, vars vurm kula i toppen — det var den magre men säll- svenska typen: cirkelrunt fjunbevuxet huvud, för äldre konst hade kommit lika plötsligt skapsnyttige, registrator Solling, på vars hu- svällande kinder och haka, med en karnation som hans förmögenhet. vud det var fysiskt omöjligt a tt kröka ett hår. som nykoktâ räkor, trubbnäsa, ljusblå, snälla, "J ag vi ll bli tagen på orden, om det bara Som man inte hade något egentligt att säga dumma ögon och dubbelvalkad nacke kastade vore möjligt... Vad säger du, August" , vän­ varandra så var samtalet mycket livligt, var- sig in i diskussionen med samma dödsförakt de hon sig till sin bleke, ståtlige man, vars för de inträdande bridgeherrarne omedelbart som en föga simkunnig kastar sig i vattnet. ansikte uttryckte en nästan brutal energi, "tr or kunde väva sig in i meningsutbytet. "E r nya bok ä r beundransvärd, fru Braune du att vi skulle kunna bli så där kusligt fat- Den näst vackraste frun, som av sin man ... minst sagt beundransvärd." tiga?" bankiren upptäckts i en vitvaruaffär vid Ja- "Ja så ... ni har läst den." Han antydde med en axelryckning att han kobsgatan, hissade vid herrarnes entré upp "Lä st och lidit." knappast ansåg det möjligt. sina släpande ögonlock och formade munnen Hela sällskapet b rast i skratt åt den tvetydi- "N ej, det visste jag.. . den enda stora upp­ till ett konventionellt butikleende. Av naturen ga komplimangen. Men bruksmannen lät sig levelse som d et är något bevänt med, den får mycket sensibel hade hennes känslighet fått ej förbrylla utan fortsatte: jag aldrig erfara. Rikedomen har förföljt mig en tillsats av melankoli sedan hon för ett halft "Lid it med bokens figurer... Det är för ända se'n jag låg i korgvagn, och det blir år sedan råkat ut för en baby, som det al- övrigt gåtfullt hur ni kan... jag menar.. . det odrägligt att genom ett helt liv befinna sig i drig varit meningen at t hon skulle tillföra so- är som om ni hade bott bland de där män- samma situation." cieteten. niskoma ... i mörker ... och köld ... och ä tit De flesta voro vana vid fru Braunes sätt Hon var den enda udda damen i sällska- deras dåliga kost." att driva sina teorier, mengen av damerna fick pet, emedan hennes man av någon okänd or- "De n slutsatsen är inte så oäven ... Men ett anfall av svindel, som hävdes medels e tt sak för tillfället uppehöll sig på Mallorca. eftersom jag lyckats väcka ert intresse, kan- halvt glas vatten och några droppar whisky. Hör nu, generalkonsuln", vände hon sig ske ni rent av skulle vilja offra något för att När hon återvann tungans bruk förklarade drömmande till e n av de inträdande herrarne hjälpa dem ur eländet." hon, att fru Braunes ord voro fullständigt med mongolansikte och en blixtrande solitär i Den unge mannen blev en sm ula konsteme- upprörande ; hon tyckte hon hörde fattigdomen skjortvecket, "skulle ni inte vilja visa mig er rad. - komma uppför trapporna med tunga släpande knappsamling." "De t är alltså en grupp folk som existerar steg, alldeles som guvernören i Don Juan. Den tilltalade såg lätt förvånad ut. och som ni känner?" Registrator Solling sökte intala henne tröst "Mi n knappsamling.. . jovisst, men jag har "Ja g har levat tillsammans med dem dag- i händelse hon skulle möta misären på Strand- den beklagligtvis inte på mig." ligen under en längre tid." vägen redan samma afton ; som belysande "Vilk a tider ä§ muséet öppet för en profan "N i, fru Braune..." Han såg på hennes exempel anförde han den stackars kungen i besökare?" dräkt, detta luftiga ingenting, som kostat en sagan, vilken höll på att svälta ihjäl, därför "E fter lunchen, om ni vill hålla till godo liten förmögenhet, såg in i hennes ansik te med att han önskat att allt vad han vidrörde skulle med en hastig orientering." dess rasfina drag, där ingen lidandets rynka bli guld. "De t är nu en medalj samling", ryckte ge- ännu linjerat det mjuka hullet, betraktade "Ta ck, registratorn", utbrast fru Braune neralkonsulinnan in, ganska röd av förnärmel- hennes blixtrande smycken, den utsökt ondu- impulsivt. "D är sa ni ett ord... guldet som se, "och min man och jag räknar den egent- lerade hårmassan och fötternas utmanande kommer människorna att svälta ihjäl... Om ligen inte till offen tliga nöjen." grace i der as guldskimrande hölje — och han det ska jag skriva min nästa roman och k ors- Generalkonsulinnan retade sig alltid på den skrattade tvivlande. fästa hela tidsandan ... Ni kommer att hata där lilla självmedvetna bankirfrun, som hon "N i tror mig inte." mig allesammans när ni läst boken, men då hade oturen att träffa litet varstädes i säll- "Ja g frågar bara: hur är det möjligt att ni har jag redan dragit mig tillbaka i öknen för skapslivet. Över huvud förargade det henne med era betingelser och era vanor skulle fin- att rädda min s jäl." att dylika damkonfektionister från smågatorna na er tillrätta bland all slags ... all slags .. " "Gud vad den där människan bråkar" , vi- inte hela livet igenom höllo sig bakom sin disk. "Sta nk och råhet.. . genera er inte, herr skade generalkonsulinnan bakom solfjädern Generalkonsulinnan var gränslöst förnäm; brukschef... Jag antar att därborta bland till sin granne, den svimmande frun. "D et är hennes ungdom hade visserligen blommat era gruvor förekommer det också e tt och an- besynnerligt a tt alla författarinnor är så litet bland ruiner, men d et var adliga ruiner, som nat av det slaget." comme il faut. Jag känner lyckligtvis bara generalkonsuln sedermera restaurerat med "J ag har inga g ruvor." den här... men m an hör ju et t och annat." mycken pietet. "Fö rlåt mig... jag blandar ihop de olika "D et måste vara hysteri" , sade den svim- Hon hade en märkvärdig förmåga att kunna bruksfacken. Det finns ju en hel del." mande frun och kastade en djup blick på sorterat folk och göra luft av dem som hon "In te för mig. .. Det var min far som hade whiskyn, som om hon velat suga till sig den inte ville inlåta sig med. Här i sällskapet med bruk att skaffa. Det var den tiden det med ögonen. hade hon plattat till en hel knippa borgerligt ansågs lämpligt att låsa fast sig vid en s. k. Emellertid hade den unge man nen, som re- ogräs, som förgäves prövade att resa stjälkar- uppgift... Jag gör ingenting... jag represen- presenterade framtiden, lyckats plocka ihop na så länge hon fanns i närheten. terar framtiden." sina tankar efter debatten om det nya släk- I grannskapet av generalkonsulinnan satt Nu fick den unge mannen allesammans över tet och hakade sig än en gång fast vid fru den spirituella fru Braune, som skrev proie- sig, det blev ett bollande med paradoxer om Braune. tärnoveller i filantropiskt syfte och väl en det nya släktet, som inte ville veta av någon "J ag tycker inte om att bli utsatt för drift" , vacker dag, ifall hon inte bättrade sig, skulle anknytning till det förflutna, och fru Braune sade han, "int e ens av er, fru Braune." hemsökas av ett Nobelpris. Hon var klädd och hennes proletärdikt skötos fullständigt åt "J ag förstår inte..." i en obeskrivbar dräkt av "det tyg som dröm- sidan. "N i kan inte inbilla mig att ni i veckotal mar göras av", för att tala med sir Shake- Men när den stora flodvågen av skratt och levat bland de där varelserna som ni skrivit speare, och själv var hon något av en dröm, mer eller mindre spetsiga kvickheter rullat om i er bok." Tup pen s Ze ph yr oc h Ni k ö p er in g en an n an . • • • • • • • • • • • • • • • • • IDUN S P R EN U M E R AT ION S­ P R I S : I dun A, van], uppl. med julnumme r: Helt är Kr. 14 : — Halvt år » 8: 25 Kvartal » 4: 2 5 4: de kvarta'. et » 5: — IDUN S AN NO NS P R I S : Pr m illi m eter en ke l sp alt : 4 0 öre eft . text . 45 öre å text sida . 20 o/o förh öjnin g för särskild begärd plat s. Utlä ndsk a annon ser: • 45 öre e f t er t ext. , 5 0 öre I å text sida , 20 o/o f örh. • för särsk. begärd plat s. I • • • • • • • "Å , tog det er så hårt... Men ni ska inte oroa er... Det var min fantasi som förmed­ lade umgänget... Känner ni er nöjd då?" "J a, tusen tack", sade den unge mannen och rörde sina skära kindpartier till ett förnöjt leende. Nu gledo skjutdörrarne till matsalen undan och den hävdvunna svenska värdinnefrasen : "V ar så god, snälla ni, och tag en enkel smör­ gås ! " nådde med sitt smekande välljud allas öron. Men den unge mannen hade ännu ett tvi­ vel, som han ville ha skingrat. Det vackert dukade bordet med sina doftande rätter gjor­ de det till en nödvändighet. "D et där ni sa om att ni ville bli så fat­ tig... det menade ni inte." Fru Braune gav honom en skrattande blick. "H erre Gud vad ni är för en oskyldig ung man. . . Man måste bluffa en smula, förstår ni, när man seglar på ett så' nt här trälhav som sällskapslivet är.. . Har ni inte reda på mitt valspråk?" "N ej, ingen aning." "H åll lastens fana högt... Och nu kan ni få servera mig en laxsmörgås, om ni bär er skickligt åt." V it a nätter. (U r en drömmares memoarer.) Av FJODOR DOSTOJEVSKI. översättning från ryskan av Ellen Ryde lhis. ( Fort s. o. slut.) OCH VI VISSTE ICKE VAD VI SKUL- le säga, vi skrattade, vi gräto. Vi talade tusen ord utan sammanhang och mening. Än gingo vi på trottoaren, än vände vi plötsligt om och började gå över gatan, sedan stannade vi och gingo åter över till kajen, vi voro som barn... — Jag lever ensam nu, Nastenka, — sade jag, — men i morgon .. . Men vet ni, jag är fattig, Nastenka, jag äger bara tolv hundra rubel, men det gör ingenting.. . — Naturligtvis inte, men mormor har pen­ sion, så att hon skall icke genera oss. Vi måste ta mormor till oss. — Ja visst måste vi ta mormor. Och så är det Matrjona... — Ack ja, och vi ha ju också Tekla! — Matrjona är snäll, hon har bara ett fel : hon har ingen fantasi, Nastenka, rakt ingen fantasi, men det gör ingenting ! ... —- Det gör det samma, de kunna stanna båda. Men ni får flytta över till oss i morgon. — Vad? Hur så? Till er? Ja, gärna det... — Ja, ni skall hyra hos oss. Vi ha ett gavelrum däruppe, det står tomt. Vi hade en hyresgäst, en gammal adelsfru, men hon är rest, och jag vet att mormor vill ha en ung man. Varför skall det vara en ung man? säger jag. Och då säger hon: Åh, icke för någonting, jag är ju gammal, men du skall icke tro, Nastenka, att jag vill gifta bort dig med honom. Jag anade att det var därför. — Ack, Nastenka! ... Och vi började båda skratta. — Seså, nog nu, låt oss sluta. Men var bor ni? Jag har glömt bort det. — Borta vid X-b ron, i Sarannikovs hus. — Är det ett storf hus ? — Ja, det är ett stort hus. — Ack, jag vet, det är ett vackert hus, m en vet ni, lämna det och flytta över till oss så fort som möjligt. — Ja, i morgon dag, Nastenka, jag är skyl­ dig litet för hyran där, men det gör ingen­ ting. Jag får snart min lön. — Och vet ni, jag skall kanske ge lektioner, jag skall själv lära vad som behövs och ge lektioner... — Det är ju utmärkt... och jag får snart gratifikation, Nastenka... — Och då blir ni min hyresgäst i mor­ gon... — Ja, och vi skola gå på Barberaren i Se­ villa, därför at-t de komma snart att ge den nu igen. — Ja, låt oss gå dit, sade Nastenka skrat­ tande, — nej, det är bättre vi icke se Bar­ beraren utan något annat... — Ja visst, något annat. Det blir förstås bättre, jag tänkte icke på det... Under detta samtal gingo vi båda som i yrsel, som i en dimma, som om vi icke själva visste vad det var fatt med oss. Än stan­ nade vi och talade länge på en fläck, ä n satte vi oss åter i rörelse och gingo Gud vet vart, och åter blev det skratt, å ter blev det tårar... Än ville Nastenka plötsligt gå hem, jag vågar icke kvarhålla henne och vill följa henne än­ da hem. Vi bege oss i väg och plötsligt efter en kvarts timme befinna vi oss åter på kajen vid vår bänk. Än suckar hon och åter rinner en liten tår ur hennes öga, jag blir ängslig, jag blir alldeles kall. Men hon trycker min hand och drar mig med sig för att på nytt vandra, prata, tala ... — Nej, nu är det tid för mig att gå hem, — jag tror det är sent, — sade Nastenka slutligen, nu få vi icke vara så barnsliga längre ! — Ja, Nastenka, men jag kan icke somna nu, jag går icke hem. — Jag kan icke heller somna, tror jag, men ni skall följa mig... — Ja visst! — Men nu skola vi absolut gå ända fram! — Ja, absolut... — På hedersord?... Ty vi måste ju nå­ gon gång gå hem ! — På hedersord, — svarade jag skrattande. — Kom då! — Ja, kom, så gå vi. — Se på himlen, Nastenka, titta! Det blir en underbar dag i morgon, en sådan blå him­ mel, ett sådant månsken! Titta, nu skymmer det gula molnet undan månen, se, se! Nej, det gick förbi. Se bara, se ! ... Men Nastenka såg icke på molnet, h on stod stilla som fastnaglad, efter ett ögonblick började hon trycka sig så skyggt och tätt in­ till mig. Hennes hand darrade i min, jag kastade en blick på henne... Hon stödde sig ännu tyngre emot mig. I detta ögonblick passerade en ung man förbi oss. Han stannade plötsligt, såg genom­ trängande på oss och sedan gick han åter några steg. Hjärtat skälvde till i mig. — Nastenka, — sade jag halvhögt, — vem är det där, Nastenka? — Det är han! — svarade hon viskande, medan hon tryckte sig intill mig ännu när­ mare, ännu mera skälvande... Jag kunde knappt stå på benen. — Nastenka! Nastenka! Är det du! — hördes en röst bakom oss, och i samma ögon­ blick tog den unge mannen några steg emot oss. Min Gud, vilket utrop! Så hon ryckte till! Så hon slet sig ur mina armar och flög ho­ nom till mötes. Jag stod och såg på dem som förkrossad. Men hon hade knappt räckt ho­ nom handen, hon hade knappt störtat sig i hans famn, förrän hon plötsligt åter vände sig till mig, var bredvid mig som vinden, som blixten, o ch innan jag hann besinna mig, slog hon bägge armarna om min hals och kysste mig hårt, häftigt. Sedan, utan att säga ett ord, störtade hon åter bort till honom, tog hans arm och drog honom med sig. Jag stod länge och såg efter dem. Slutligen försvunno de båda två ur min åsyn. MORGONEN. Mina nätter slutade med en morgon. Det var en ful dag. Det regnade och dropparna slogo tröstlöst mot mina fönsterrutor, i det lilla rummet var det mörkt, ute var det mu­ let. Jag hade huvudvärk och yrsel, febern började smyga genom mina lemmar. — Ett brev till er, lille far, här ifrån sta­ den, brevbäraren kom just med det, — sade Matrjonas röst över mig. — Ett brev? Från vem? — ropade jag och for upp från stolen. — Ja, det kan jag inte säga, se efter, kan­ ske står det utanpå från vem det är. Jag bröt sigillet. Det var från henne! "O , förlåt mig, förlåt mig!" skrev Nasten­ ka till mig, "p å mina knän ber jag er, förlåt Jag bedrog både er och mig själv. Det var en dröm, en hägring. .. Jag*ha r våndats för er skull i dag, förlåt mig, förlåt mig ! " "A nklaga mig icke, ty jag har icke blivit annorlunda emot er, jag sade, att jag skulle komma att älska er, och jag älskar er nu också, ja det är mer än kärlek jag hyser för er. O, min Gud! Om jag kunde älska er båda på en gång! O, om ni vore han! " — O, om han vore ni ! — flög det genom min hjärna. — Jag mindes dina ord, Na­ stenka ! "G ud ser, vad jag nu skulle vilja göra för er! Jag vet, att det är tungt och sorgligt för er. Jag sårade er, men ni vet, om man äl­ skar, minns man icke oförrätter länge. Och ni älskar mig! "J ag tackar er! Ja, jag tackar er för denna kärlek. Ty i m itt minne är den inpräntad som en ljuv dröm, som man minns länge efter uppvaknandet. Ty jag skall evigt minnas det ögonblick, då ni så broderligt öppnade ert hjärta för mig och så storsint tog mitt sårade hjärta om hand för att vårda det, för att omhulda och läka det... Om ni förlåter mig, så skall minnet av er leva förklarat i mig ge­ nom en evig tacksamhetskänsla för er, som aldrig skall utplånas ur min själ... Jag skall bevara detta minne, jag skÄl bli trogen mot det, jag skall icke bedraga det, jag skall icke bedraga mitt hjärta: det är alltför beständigt. Det återvände redan i går så hastigt till ho­ nom, som det tillhörde för alltid. "V i skola träffas, ni skall komma till oss, ni skall icke övergiva oss, ni skall för evigt vara min vän, min bror. Och när ni får se mig, skall ni räcka mig handen... säg? Ni skall räcka mig den, ni har förlåtit mig eller hur? Ni älskar mig som förut? "O , älska mig, övergiv mig icke, ty jag älskar er så i detta ögonblick, därför att jag är värdig er kärlek, därför att jag förtjänar den, min käre vän! I nästa vecka gifter jag mig med honom. Han återvände förälskad, han hade aldrig glömt mig... Ni blir icke ond för att jag skrivit om honom. Men jag vill komma till er tillsammans med honom, ni skall hålla av honom, icke sannt ?... "F örlåt, kom ihåg och älska er Nastenka." Jag läste igenom detta brev, och det stod tårar i mina ögon. Slutligen föll det ur mina händer och jag gömde ansiktet i mina händer. — Hör nu, snälla herrn! började Matrjona. — Vad är det, min gumma? — Nu har jag tagit ned hela spindelväven från taket, nu kan du ställa till bröllop om du så vill och bjuda hit främmande, det pas­ s a r b r a . . . Jag såg på Matrjona. Hon var då ännu en hurtig, och ungdomlig kvinna, men jag vet icke varför, plötsligt föreställde jag mig henne — 46 2 — 5^ 51 Slagsta sfyola och seminarium, fått femtioårsju b i leum. Slagsta skola. met kan mottaga, men det är vanligen f. d. vika­ rier från länsanstalterna eller någon sinnesslölära- rinnas vänner och släktingar, som på privat väg lärt känna yrket. Orsaken till denna obenägenhet för kallet kommer nog av bristande kännedom om dess ljusare sidor. En del tro det vara ett slags sjuk­ vård, andra intala sig, att det väl ändå är lönlöst att försöka bibringa sinnesslöa några skolkunska­ per. — Ja, inte lönar det sig att söka driva dem fram till någon hög examen. Men de göra ju ofta ganska goda framsteg i de ämnen, som läsas och övas i skolan : kristendom, läsning, skrivning, räk­ ning, hembygdslära, teckning, g ymnastik, sång. I de lägre klasserna förekomma även språk- och talöv­ ningar, verksamhets- och sinnesövningar. — Vid Slagsta liksom vid en del länsanstalter finnes dess­ utom Kindergarten. När en seminarist kommer till Slagsta, får hon snart en "vä n" bland barnen. Dessa utvälja varje år bland de "nya fröknarna" en sådan, och sin vän hålla de troget fast vid och bevaka henne ofta en smula svartsjukt. Sedan hon tagit examen och rest, uppvaktas hon säkert några år framåt med granna vykort på namnsdagar och till jul och påsk. Skulle hon i likhet med mig — efter ett par år återkomma till Slagsta som lärarinna, så hälsar "vä nnen" bland barnen henne med största förtjusning välkommen åter. Första årskursens seminarie-eleve r ägna sig mer åt barnen på deras fristunder, än vad deras äldre kamrater göra, beroende på att de jämte en lära­ rinna ofta ha s. k. vakt. "Y ngre kursen" sy sselsättes huvudsakligen med vävning, träslöjd och Kinder- gartensarbeten. Teoretisk undervisning erhålla de i hälsolära, psykologi, svenska, sång, teckning och gymnastik. "Äl dre kursen" hospiterar och undervi­ sar de flesta dagar i veckan i övningsskolan under lärarinnornas överinseende. Utom dessa övningslek­ tioner hålles ett visst antal provlektioner. Eleverna erhålla dessutom undervisning i teoretiska ämnen, huvudsakligen sådana, som speciellt beröra deras bli­ vande levnadskall. I juni varje år avlägga de teo­ retisk och praktisk examen inför censor, styrelse och lärarepersonal. Barnen äro vanligen tillgivna och vänliga, och man kan ju alltid glädja sig åt de små framsteg de göra och den ofta rörande tacksamhet de visa för vänlighet och uppmuntran. Som regel kan man nog säga, att barnen på läroanstalterna äro besked­ ligare men trögare än Slagstabarnen, som vanligen härstamma från Stockholm. De sistnämnda ha stor­ stadsbarnens sätt och intressen, ehuru de fort och gärna vänja sig vid lantlivet. — Deras vanor får man för övrigt ej rubba alltför mycket. Vid Slagsta gilla de dock i viss mån de förändringar, som med Barnens dagrum. betalar en viss avgift till den familj, som åtager sig det fullvuxna "ba rnet". Många gånger göra dessa "ba rn" så stor nytta dit de komma, så att man tycker, att betalnings frågan borde vara annor­ lunda ordnad. Men ibland visar det sig ju också, att familjen ej egentligen haft någon glädje av skyddslingen, som då vanligen sändes till arbets- hemmet. Många småbrukare och även andra per­ soner skulle dock säkerligen gärna ta emot en så billig arbetskraft i hemmet, om blott saken vore mera känd. — Lika väl skulle kanske oftare en varmhjärtad och intelligent kvinna välja sinnesslö- lärarinnans yrke, om hon blott visste, att själva ar­ betet har glädje att bjuda på. M. B. S kolkorridor en. I MAJ 1870 ÖPPNADE DEN ARET FÖRUT bildade Föreningen för sinnesslöa barns vård ett litet hem för sex elever. Redan följande år, när en ny lokal vid Norrtullsgatan togs i besittning, kunde tju­ gu barn mottagas. Nio år efter skolans öppnande in- togos de första seminarie-e leverna. Man hade redan då kommit underfund med, att lärarinnor för sinnes­ slöa behöva en helt annan utbildning än den öv­ riga seminarier giva. Under årens lopp utvidgades såväl skolan som seminariet, och år 191 1 blev loka­ len för trång. På Slagsta gård vid Mälaren, ej långt från Kittja, bildades då ett nytt och rymligare hem. Barnens antal uppgår nu till 1 3 0 . De flesta av dem gå i den teoretiska skolans olika klasser, andra sys­ selsättas huvudsakligen med praktiskt arbete, i vil­ ket de ofta uppnå en ganka stor färdighet, t. o. m. skicklighet. 1 seminariet och skolan arbeta vid föreståndarinnans fröken Signe Lagervvall sida nio lärarinnor i teoretiska och praktiska ämnen samt två lärare i slöjd och skomakeri. Vid seminariet Adm inistrationsby ggnaden. undervisa dessutom doktor A. Tamm, kyrkoherde Hedberg och en sånglärare. Seminariet mottager tolv ordinarie elever ( 2 -åri g kurs) förutom extra elever (i - årig kurs). Undervisning, bostad och vivre få de ordinarie eleverna kostnadsfritt. Det kan ju tyckas som om en utbildningskurs på så goda villkor skulle locka många sökande, i all synnerhet som eleverna vanligen långt före sin exa­ men erbjudits väl avlönade anställningar vid nå­ gon av Sverges 3 0 sinnesslöskolor. Dock ser det ofta ut, som om begåvade unga flickor med håg för lärarinnekallet hellre valde en annan bana. An­ talet ansökningar till utbildningskursen på Slagsta är i allmänhet ej stort. Visserligen söka ju alltid flera, än man på grund av det begränsade utrym- 5 " em i narieelevern as vän tru m. anledning av provlektionerna göras i deras schema, men annars skall ändringen vara mycket lockande, om de skola finna sig i den utan små protester. — Så finns det några ord, som de ibland fått höra av andra barn, och som göra dem bekymmer. De kom­ ma då med frågorna: "Fr öken, varför ropa de an­ dra barnen idioter till oss?" — "V arför kallas det här en sinnesslöanstalt?" — Är det här en idiot- skola?" Vad blir det av dessa barn, när de slutat skolan? En och annan stannar här, några resa hem och kun­ na ju i hemmet göra nytta, de bästa taga sig plat­ ser som tjänarinnor, snickare, bokbindare, drängar o. s. v. Råka de ej i dåligt sällskap, sköta de sig vanligen rätt bra. De flesta av de forna skolele­ verna hamna dock på arbetshemmen, skilda för man­ liga och kvinnliga och sinnesslöa. Ännu en utväg finnes för dem i livet, men den anlitas sällan, tro­ ligen beroende på allmänhetens misstro mot dem. Det är den kontrollerade familjevården. Skolan med slocknad blick, med rynkor i ansiktet, krokryggig, skröplig.. . Jag vet icke varför, men jag inbillade mig plötsligt, att mitt rum åldrats liksom hon. Väggarna och taket sågo urblekta ut, al lt var matt och färglöst, spindel ­ väven frodades ännu mera. Jag vet icke var­ för, men när jag kastade en blick genom fönstret, tyckte jag, att huset mitt emot också i sin tur blivit skröpligt och sjaskigt, att gip­ sen på pelarna gått sönder och fallit av, att gesimserna .svartnat och spruckit, och de brandgula väggarna blivit fläckiga . .. Antingen det nu var solstrålen, som plötsligt tittat fram bakom molnet och åter gömde sig under regnmolnet, så att allt åter miste sitt sken i mina ögon, eller kanske var det hela mitt framtidsperspektiv, som skymtade fram­ för mig så ovänligt och sorgset, men jag såg mig sådan jag är nu, efter jämnt femton år, åldrad, i samma rum, lika ensam, med sam- J ag gre p den ej. Efter HA NS B ET H G E. i I skymningen, då solens glöd dött ut, 1 j vi lågo på en gyllne sidensömmad fäll j j tätt, tätt intill varandra, saligt stumma. Ti logo, tänkte på vår kärlek blo tt! \ O ch runt kring oss sam kammarns gyl- ! lengrå. j Då lade du din smala, undersköna I vitskimrande hand med aftonhimmelns \ j glans, I I lätt inställsamt i mina lockars bölja. j I Jag mina ögon slöt och kände starkt: j j Det lyckan är. Grip tag. — Jag grep î den ej. O SC A R BJÖ R K BO M. - - 463 — ma Matrjona, som visst icke blivit klokare på alla dessa år. Men att minnas den oförrätt du gjorde mig, Nastenka! Att jaga ett mörkt moln in över din ljusa, ostörda lycka, att med bittra före­ bråelser ingjuta ängslan i ditt hjärta, såra det med hemliga samvetskval och komma det att slå svårmodigt i lycksalighetens ögonblick, att krossa bara en enda av dessa ljuva små blom­ ster, som du flätat in i dina svarta lockar, då du gick med honom till altaret... O, det skulle jag aldrig kunna! Måtte din himmel bli klar, måtte ditt kära leende bli ljust och ogrumlat, måtte du vara välsignad för det ögonblick av salighet och lycka, som du gav ett annat, ensamt, tacksamt hjärta! Min Gud ! Ett helt ögonblick av salighet ! Skulle det icke vara nog för ett helt män­ niskoliv ! ?... T) en stora kvinnofyongressen DET VAR ICKE NÅGON ÖVERDRIFT DÄ MRS Chapman- Catt, den internationella rösträttsalliansens be­ undrade ordförande, betecknade den stora kvinnokon­ gressen som "e n världshistorisk tilldragelse". Ty nog är det en händelse värd all uppmärksamhet och av den stör­ sta vikt för världens uppbyggande, att ärliga försök gö­ ras på nytt till samförstånd och arbete för gemensamma och internationella ideal. Det är sannerligen på tiden, att man börjar räkna världshändelserna efter de fredliga bragderna och icke efter slag, brända städer och intagna fästningar. Och det är en bragd av kvinnorna i de nyss krigförande länderna först och främst, att de efter de fasor de genomlidit ännu äga spänstighet att kämpa för sina ideal, och att de äga uthållighet att arbeta även när egna mål äro vunna och blott grannens stå på spel. Men mest av allt får man vara glad över dessa kvinnor, som säkert bävande men dock frivilligt, gingo att möta kvin­ nor från fiendeland, och till detta möte icke medförde tanken på hämnd men viljan till förståelse. Det var också kvinnor från hela världen som hörsam­ mat kallelsen, till denna kongress. Europa var fulltaligt representerat så när som på Ryssland och Belgien, a nnars fattades där ingen, till och med Europas oroliga hörn hade representanter. Asien företräddes av japanskor och in­ diskor, Afrika hade visserligen ej negerrepresentanter, men dock i denna världsdel bosatta kvinnor, Amerika hade företrädare icke blott från U. S. A. och Kanada utan också från Colorado och Uruguaj. Även Austra­ lien hade anmält representanter. Världskriget hade korsat planerna på kongress i Ber­ lin 1915 och Paris 1917, man hade icke råkats sedan de lyckliga Budapestdagarna 191 3 , då ännu intet moln skym­ de solen, och arbetet hade vuxit på denna tid, så att Ge- nèvekongressens program faktiskt dignade av arbete och nätt och jämnt lämnade de delegerade tid att äta, ä n min­ dre att vila sig. Hade man icke haft den dystra bak­ grunden för denna kongress skulle den i än högre grad blivit en jubelfest. Vilka segrar har man icke vunnit sedan föregående kongress! Kanske hade man icke alla dessa segrar, om icke tiden hade varit som den var, ty det synes ju ha fordrats ett världskrig för att visa, att kvinnorna göra sig förtjänta av att få vara medborgare fullt och helt. Vem skulle t. ex. ha trott, att Tysklands kvinnor i ett slag och så snart skulle få sina rättigheter erkända. Det har gått så naturligt, försäkrade oss ty­ skorna, att det nu synes som hade det aldrig varit an­ norlunda. Sedan Budapestkongressen, då Nya Zeeland, Australien, delar av Förenta staterna, Finland och Nor­ ge hade kvinnlig rösträtt, har sådan införts i ett mycket stort antal stater. Här må nämnas: Tyskland, England, Österrike, Danmark, Island, Ryssland, Ungern, Tjecko­ slovakien, Estland, Polen, Kanada, Brittiska Östafrika, Rodesia m. fl. länder. Även Sverige får man väl anse sig ha rätt räknas dit. Av största intresse var det att höra delegerade från alla dessa länder berätta om sina segrar och arbetsmål. En säregen verkan åstadkom den lilla ljusa mohammedanskan från tartarriket Krim, hu­ stru till landets president och dess regeringsombud, då hon berättade om kvinnorösträttens införande i ett land, där ännu icke polygamien är officiellt avskaffad. Utrymmet tillåter mig blott att i största sammanhang nämna diskussioner och beslut. Först och främst beslöts, att den internationella alliansen skulle äga fortbestånd trots det att rösträttsfrågan lösts på så många ställen. För de sammanslutningar vilkas länder infört kvinno­ rösträtt beslöts tillsättandet av en permanent kommitté för behandlandet särskilt av praktiska och ekonomiska frågor, som röra kvinnoarbete. En fråga som väckté livligt meningsutbyte var den öm möjligheten från de stora kvinnoorganisationernas sida att komma i närmare kontakt med Nationernas för­ bund. Somliga ansågo, att en kvinnornas byrå inom Na­ tionernas förbund skulle vara högst önskvärd, andra ville icke, att man skulle ställa sig på ett annat plan än män­ nen, utan blott genom det legitima tryck man genom sin rösträtt kunde utöva på sitt lands regering söka få sina önskemål framförda till Nationernas förbund. Beslutet gick ut på tillsättandet av en sekreterare, som skulle mottaga de enskilda landssammanslutningarnas krav och efter omröstning föra frågan vidare. På tre olika sektioner diskuterade man en hel del < Bilden till vänster: Den Tat. Mittb ilden: Miss R som predikat från Calv i höger: Lady As tor, den parlamentet och 1 1 Grup pbild av kongressen, X i övre raden mitten, utmärker fru Q en è ve. I T$ rei) till I dun. spörsmål av betydelse för kvinnorna, för deras ekono­ miska likställighet med männen på arbetsmarknaden, för deras ekonomiska ställning i hemmet, deras likställighet inför lag och praxis såväl nationellt som internationellt — kriget har bjärt visat vådan för kvinnan av, att man­ nens nationalitet spontant övergår på hustrun vid gifte mellan personer från olika land. Vidare diskuterades äktenskapslagstiftningen, varvid Sveriges nya äkten­ skapslag, refererad av hovrättsnotarien Elisabeth Nils­ son, var föremål för stor och gillande uppmärksamhet, likaledes uppmärksammad var vår nya lag mot prostitu­ tionen och ställningen i Sverige till dithörande frågor, vilka av fru Randall-Ed ström behandlades efter en av dr Alma Sundqvist gjord sammanställning. Det var också ungefär ovanstående frågor, vilka voro föremål för uttalanden i riktlinjerna för det program man uppsatte för Alliansens fortsatta och utvidgade verksamhet. Detta program — Woman's Charter, som förslagsställarna kallat det — var mycket omdebatterat och givetvis ingen lätt sak att formulera, då det gällde att finna en form, s om kunde rymma så många vitt skilda kvinnors livsfrågor och ändå icke fick splittras på sär­ intressen. För svenskamas vidkommande återstå — det må vi räkna våra lagstiftare till heders — icke månr; i av de uppställda programpunkterna att lösa. Det var med oro man motsåg dagen för styrelseval för Alliansen. Mrs Catt hade nämligen uttryckt sin ön­ skan att bliva befriad från det ordförandeskap, hon be­ klätt i aderton år eller sedan hon själv tog initiativet till den internationella alliansens bildande. Varje landsdele­ gation sände henne särskilt sin bön att kvarstå, och hon lovade slutligen att låta sig omväljas på två år, vilket skedde under starka bifallsyttringar. Två utträden ur styrelsen beklagades allmänt, nämligen fröken Signe Bergmans och fröken Annie Furuhjelms. Fru Anna Wicksell, som livligt deltog i det tunga arbetet i kon­ gresskommittén och förberedande sammankomster, in­ valdes i styrelsen. Här må kanske nämnas, att den svenska delegationen var fulltalig och dessutom voro flera svenskor närvaran­ de vid kongressen. Delegationens ordf. var jur. kand. fru Wicksell och övriga deltagare dr. Gulli Petrini, som i sista stund fick regeringens fullmakt att vara dess re­ presentant, då beklagligtvis fröken Anna Whitlock in­ sjuknat, fröken Signe Jacobsson, hovrättsnotarien Elisa­ beth Nilsson, fruarna Gyllenbåga-Lindb lom, Åkesson- Beskow, Randall-Ed ström, Hertzmann-Er icsson, redak­ tören Ellen Kleman, dr Naima Sahlbom, fröken Ester Röhl samt undertecknad. Utom de tidigare nämnda svenskorna hölls föredrag eller gjordes viktigare medde­ landen av dr. Petrini samt fruarna Gyllenbåga-Lin dblom och Åkesson-Be skow. . Ett förträffligt agitationsmedel fingo de schweiziska kvinnorna — de ha ännu icke fått sin rösträtt — i de stora offentliga kvällsmötena, till vilka Genèveborna stodo i kö för att vinna inträde. Här talade olika kväl­ lar kvinnor från världens alla hörn. Kanske mest upp­ märksammade voro indiskorna, vilka infunnit sig i icke mindre än ett tiotal, bland dem voro särskilt mrs Naidu, mrs Chandra Sen, också författarinna, och ordföranden för den kvinnliga rösträttsföreningen i Bombay mrs Ta­ ta att omnämna. Deras meddelande om den indiska kvinnans framträdande som jurist, läkare, lärare m. m. var av stort intresse, liksom vi blevo överraskade att höra, att de indiska kvinnorna med det snaraste få röst­ rätt. Synnerligen sympatiska voro också de två unga juris studerandena, varav den ena var mrs Tatas dotter. Stort bifall fingo likaledes de två japanskorna skörda. Publikens gunstling var även lady Astor, Englands för­ sta kvinnliga parlamentsledamot, och märkligt var det att i miss Royden, England, se den första kvinnan i Cal­ vins predikstol. Men mest av allt efterlämnar denna kongress en all­ varlig och stor känsla av, att nu vilja kvinnorna av hela sin själ fred. Icke en men hundrade gånger upprepades denna sats: det får ej bliva ett krig till i världen. Och med en lidelsefullhet, som lidandet fått och kännedo­ men om, vad ett krig i alla dess mest avskräckande de­ taljer vill säga, applåderade man varje gång denna me­ ning, som blivit och måste förbliva kvinnornas trossats. HANNA RYDH. idiska deltagarinnan miss den, den första kvinna lu i 1 predikstol. Bilden till I första kvinnan i engelska rs Catt (sitt ande). ma Wic ksell, X i nedre raden, mitten, utmärker dr Gulli Petrini. 5 ^ 3 Löftets lan d . B e rätte lse av HI L D U R D I X E L I U S - B R E T T N E R . (Fort s, från n :r 25.) XIX. FÖLJANDE FÖRMIDDAG DÅ DET ljusnat, tog Sara Alelia Albin med sig och gick ned till myrladan. Han måste visa hen­ ne varest Lydia grävt ned barnet, sade hon. Tyst, tung, klumpig gick Albin före henne genom skogen. Han gick med huvudet nå­ got framöver, det gav ett uttryck av, att han fått mer att tänka på än han haft. Sara Alelia visste, att Albin var att lita på som döden. Hon behövde aldrig frukta, att han på något sätt skulle försöka föra henne bakom ljuset. Som hans kropp var klumpig så var det också som om hans själ varit för tung att vända sig annat än i rätlinig ärlighet. Då han kom fram till myrladan gick han nedöver några steg på södersidan. Han stannade. "H är grof hon" , s ade han, "m en nu har det vari' djur här." Sara Alelia såg detsamma. Det var inte tvivel om, att här varit rovdjur, det var så tydliga spår efter dem, de hade grävt och vad här hade funnits hade de tagit. Sara Alelia och Albin stodo och sågo på varandra. "V ar de här hon grof?" "D e var så." Det blev tyst. Och tyst låg ödebygden omkring dem. Albin började gå och se efter spåren. "D e' ha' vari' vargen" , sade han efter en stund, "do m ha' vari' två — kanske tre." Sara Alelia hörde för sig Lydias röst, där hon låg och spann i eldskenet. Det syntes en mörk fläck ute på myren, dit spåren ledde. Sara Alelia visade Al­ bin dit. "I nt' de var nå kvar" , sade han, då han kom tillbaka. De stodo tysta igen. Himmelen ljusnade för den korta vinterdagens ljusaste timma. Det kändes som om det var slut på något och som ett nytt började, tänkte Sara Alelia. Var det Herren som lett ulvens spår hit och därmed givit henne ett tecken att han utplå­ nat det lilla liket från jorden på det att mo­ dern icke med bevis måtte kunna ställas in­ för den världsliga lagen. Sara Alelia gick grubblande hemåt. Då hon kom hem sov Lydia. Hon hade varit vaken på morgonen i vanlig tid kloc­ kan fem, och satt sig upp i bädden och skulle ha stigit upp om inte Sara Alelia hindrat henne. Hon hade varit ond, hon skulle gå i lagårn. Sara Alelia hade sagt att hon skulle ligga i tre dagar. Men Lydias ögon hade stått vidöppna mot henne. "I nt' ja' kan ligga i tre daga' — int' ja' kan." Hon låg och sov också nu, då Sara Alelia kom tillbaka från myrladan. Under de närmaste dagarna, då Lydia låg, sade Sara Alelia ingenting till henne. Men på fjärde dagen, då hon satt uppe framför spiseln, satte sig Sara Alelia hos henne och började tala om barnet. Det märktes, att det var obehagligt för Lydia, att hon inte ville bli påmind om vad som skett, och blev hon inte det så skulle allt vara som utplånat för henne. Hon bör­ jade genast tala om annat. Hon satt i en kort bjärtrandig stubb, som hon fått av Sara Alelia. Hon satt och strök över den : "I nt' ja' kan väfva tocke tyg — int' ja' kan. Int' frun kan heller, tro —?" Men Sara Alelia släppte henne ej. "U lfven tog barnet se'n på natten", sade hon. Lydia lystrade till. "U lfven —? Ja — fäll' de' var ulf ute den natten". Hon sade det som förstrött, men ögonen gingo omkring i blanka, korta kast, små svettpärlor slogo ut på överläppen, — "d e' var fäll två — de' var fäll tre — ja, kanske de var fyra, — tänk att dom fann åt barne' — ja' tyckte fäll ja' grof så djupt — men fäll var e' dött då ulfven tog e' ögonen blänkte som i uttryck för en dov oro. "G rät de' strax?" "I nt' värst." Hon satt och såg in i elden. Ansiktet var tunnt och smalt, svettpärlorna glänste på överläppen. "T änk att ulfven var god till å finn' åt e' — men fäll var e' dött då" , det var som om hon suttit och tänkt högt. Så skiftade an­ siktet uttryck som för ett tvärt omkast i hen­ nes inre. De spetsiga vita tänderna blänkte fram med sitt livshungriga uttryck. Hon strök över kjolen. "I nt' ja' kan väfva tocke tyg — int ja' kan. Int' frun kan heller — tro?" Ögonen blänkte mot Sara Alelia med sitt vanliga på samma gång naiva som inställsamma uttryck. Men Sara Alelia såg på henne. "D u är under lagen nu." Lydias ansikte stod stilla emot henne. "I nt' ja' ä' — de' va fäll dött." "D e' grät ju." Lydias ögon irrade omkring. "I nt' de' grät nå." "D u sa' nyss de' grät." "I nt' ja' gjorde." Hon reste sig och stod och såg in i elden. Så gingo ögonen i korta kast till Sara Alelia. Det var misstro i dem, det var något av ett halvvilt djur som börjar misstänka den hand, som varit god emot det. Fast hon stod kvar var det som om hon dragit sig undan, mer och mer, Sara Alelia skulle inte ha bli­ vit förvånad om hon kilat ut genom dörren. Hon tog henne i lintygsärmen och sade att hon skulle sätta sig. "D u är under lagen förstår du, för vad du gjort. Och lagen är sträng — den fordrar livet." H Y L I N ' S E A U D E COLO O N E "•E - d - C - " haren utsökt frisk , behaglig och varaktig doft och verkar styrkande på nerver och hud. Den exclusiva damvärldens favorit -E au deCologne. Köp en flaska på prov. E- d - C • säljes överallt. — 46 6 — S t e i r t t B A ^ f B i am a am h ir i Sl tlnwoy & I a n* ïunôbclms piattomagasln 0 * UW>«r»j»a( at\3 Ajosilcb,ö\?s ransträng- ning och sömnlöshet.s^s F T lW /Ï M V h l h J W lJ . i J - i : I A. B. PHARMACIA, S T O C K H O L M | K o n tr o l la nt : PROFESSOR A . V E ST E R B E RG . Hennes ord verkade endast, att misstron blänkte allt tydligare i flickans ögon. Så glimmade det till som hot, som om hon i nästa ögonblick kunde ha flugit på Sara Alelia och satt naglar och tänder i henne om hon ej på samma gång varit rädd. Sara Alelia tänkte, att det var nog inte rätta sättet att skrämma henne. Det var med lämpor, det skulle gå att komma någon vart med henne, få henne att inse vad hon gjort. "I nt' skulle du ha tagi' Ii fvet af barnet — nog, hade det blifvit råd med barnet" , sade hon. Flickan såg på henne. Hon var genast en annan. "I nt' ja' trodde frun visste ja' skull' ha' nå' barn." "D u hade väl fått sköta de' här." Flicken såg stort på Sara Alelia. Hadd' ja' fått de' — hadd' ja' fått sitta här ve' spisen och sköt' om e' hennes ögon sågo som frånvarande framför sig. "J a, nog hade du fått det." "I nt' ja' trodde en fick de' då en' ä' piga" , hon satt tyst ett ögonblick, så skakade hon på huvudet, "n ä e' int' en kan ha barn, då en ä' piga — men att ulfven skulle ta' e' — ja' tyckte ja' grof så djupt" , hon satt och såg in i elden. Albin kom in och det blev slut på samtalet. Lydia satt snart och fnittrade och blänkte med ögonen mot honom. Men på kvällen, då Lydia låg i fållbänken gick Sara Alelia, då hon just var färdig att gå till sängs fram till Lydia och sade att hon skulle i syndabot bedja Herran om förlåtelse för sin missgärning. Lydia knäppte snabbt händerna, det lyste av iver och beredvillighet i ögonen. "I nt' ja' kan mer än en pslam. Sara Alelia kände sig rådlös. "I nt' ja' kan mer än en psalm — men de' ä' en fin pslam", hon lade sig tillrätta på rygg, knäppte händerna över bröstet, ögonen stodo klara men underligt tomma, det röda håret brann om hennes panna i eldskenet. Entonigt, medan hon låg orörligt stilla, läste hon den 2 39 :nde pslamen : " Ut i th in nåd, o ! f a d er bl i d B e f al l er ja g i alla n ti d M in arm a själ oc h h va d ja g h ar, Ana mma allt i d itt förv ar. M in själ, mit t li f titt e g it är, T h et vet st tu sje lf , o, H e rre kär: Hv a d ti g til hö rer sje l f b eva r, Sä räds ja g ej th e ond as skar. I ti g är ja g a f hj er tat nögd ; Tu äst min end a tröst oc h frö jd . Ut i min nöd oc h stora brist, Äst tu min hje lp th et vet ja g vi st T h et är mi n tro, O , F a d er bl i d : Hj elp at ja g alti d bl ir th er vi d . I frå titt b arn tu ald ri g vik, A t ja g må ärfv a h imm elrik . " Hon vände på huvudet och såg på Sara Alelia. "D e' va' en fin psalm — va' int' ä?" Sara Alelia kände, att det ej lönade sig att försöka tala med henne. Hon sade henne godnatt. Flickan låg hopkrupen och gonade sig i fällen. "G od natt — frun ä' allt så bra ve' mej — ja' kan allt gå i lagårn te möra'. — Katta — hvar ä' katta" , hon låg och lockade på katten. Denna kom framkrypande från mu­ ren och hoppade upp till henne. I nästa ögonblick sov hon med katten ömt tryckt in­ till sig. * De närmaste dagarna gick Sara Alelia om­ kring fundersam och allvarlig. Hon var ännu inte överens med sig själv huru hon hade att handla och vid sådana tillfällen gick hon alltid sluten och för sig själv med sina tan­ kar. Lydia, som i början tassat inställsamt otiT o w r\ FÖR H U I)I :\ I A L L A V ADOly N Y T T ! M U S T A D S I R I S S m ö r b land at m arg ari n Prov a och jä m f ör me d me jeri sm ör. De tvenne skötebarnen. Förfinad smak—hög kultur. I en stor barnkull finns det alltid något som är skötebarnet. Det bäst begåvade eller det mest utvecklade. I den stora skara av drycker, vartill vi fa­ bricera extrakter, finns det tvenne, som stå högt över de andra. De höja sig över mäng­ den genom sin härliga bouquet, sin sköna arom och den förfining i smaken som är sär­ märket för hög kultur. Allt detta kännetecknar just tvillingparet Pommac och Guld us. Dessa båda sköna dryc­ ker höja sig så över allt vad läskedrycker heter, att vi utan tvekan våga påstå: de skola inom kort bli Edra skötebarn likaväl som de redan intaga denna rangplats i vår egen fa­ miljekrets. Fruetus-Fabr iken. — 46 7 — Tte J 1 « K >- y ? M A M 5 0 V t R K O H Ö WI ÖT U ^ DE IF * Cûujitacken. JivtiM^ SSon-X . Dcuryluardt Enda specialfab rik i Norden m . 2 0 . V i n s t ö v 1 1 M I) 1 1 1 1 El 1 1 1 1 • 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 ! 1 1 1 1 1 1 1 1 1 M1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Iii B Y AP P O I N T M E N T R E S N E C E S S A I R E V A S K A F O R H E R R A R = = 60 cm. resnecessaire för herrar i solitt läder, komplett in- 5 redd med flaskor, monterade i slät Sterlingsilver och finaste E afrikanska hårborstar i elfenben och Auto-S trop-rak hyvel. E Komplett £ 37—10 —o. Illustrerad katalog franko per post. M B = = I Mappix & \\ERB I 1 158-162 ŒF ORDSTWl. 172.REGENT SIW .] j 1 2 QU EEN VICTORIA ST E C.4. \ LONDON. ENGLAND R ep resent an ter : G U L D S M E D S B O L A G E T I S T O C K H O L M 5 R eg erin gs ga tan 1 " i Ä : ^ i i i i i i i i i i n i i i i i i i i i n i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i n H i i i i i i i i i i i im i i n i f omkring henne, började betrakta henne miss­ troget. Det var som om hon misstänksamt dragit sig längre och längre undan, som om hon varje ögonblick stått på språng för att rädda sig. En morgon, då Sara Alelia steg upp för att väcka henne, att hon skulle gå till ladugården, fanns hon inte i fållbänken. Sara Alelia tänkte, att hon kanske själv för­ sovit sig och att flickan redan var ute, men då hon såg sig om, såg hon den lilla blå kistan i hörnet, där flickan hade sina tillhö­ righeter stå öppen och då hon gick närmare såg hon att kistan var tom. De små tarv­ liga klädespersedlarna och knytet med troll­ domstyget — alltsammans var borta. Då hon kom ut i ladugården var den lösa golvtiljan upplyftad och kniven borttagen. Sara Alelia mjölkade och ställde i ladugår­ den. Då hon kom och skulle gå in, mötte hon Albin, som kom från stallet. Hon ro­ pade an honom och han kom emot henne. Det var ännu mörkt; i skenet från den lilla hornlyktan, som hon bar, kunde hon en­ dast otydligt skönja hans ansikte. Hon frå­ gade om han visste vart Lydia givit sig av. Hon såg honom rycka till, det var knappt märkbart. "I nt' ja' vet — ä' hon int' i lagårn?" "N ej — hon har tagi sitt och gått i natt." Albin hade sänkt huvudet en smula. Så såg han upp. "J a, int ja' vet." (F orts.) A X A H a v r e - g r y n » m j ö l » m u s t 6 1 * b ar n o c h s j m k li n g ar d et fi n ast« a * a llt: A X A H A V R E M U S T Kvinnan du gav mig — heter Rolfs revy på Intima teatern, den allra se­ naste attraktionen i den stockholmska sommarens nöjesliv... och tillika den glansfullaste. Redan an­ blicken av salongen på premiärkvällen stämde sin­ nena i samklang med den sceniska färgglädjen och ysterheten : blomsterknippen på alla pelare och sa­ longens väggar smakfullt monterade med etsningar och porträtt samt i orkestern i mitten av sitt jazz­ band Nalle Halidéns skinande huvud och ansikte. Vad själva revyn beträffar försmår den i huvud­ sak de aktuella anspelningarna — de förekomma endast i förbigående — och ägnar sig i stället åt de muntra allmängiltiga kupletterna till glada och smittande melodier samt åt dansen i varierande exotiska former. Man vet näppeligen åt vilket av numren man skall ge företräde : Honolulubaletten, Orientaliska baletten, tangentbaletten, Hellasbaletten eller rococobaletten — de ha alla sina företräden i smakfulla attityder och strålande dräkter, för att ej tala om den kroppsliga fägring som dansöserna utan undantag excellera i. Det är ju ett riktigt skönhetsgalleri som Rolf omgivit sig med, och själv är han den oförbrännelige charmören vare sig han uppträder som ärkeängeln Gabriel, Paris eller sig själv. Hans kuplettföredrag med de fint avvägda mimiska och vokala nyanserna är i sin genre verk­ lig konst, men Nalle skall vara hygglig och något moderera sitt förträffliga kapells ackompagnement, ty stundom dränker han sången i sin iver att ge orkestral Stimulantia. Elna Gis tedt utgör en strå­ lande metamorfos, begynnande med Eva, fortsättan­ de med Helena och Pompadour och slutande med den trånande orientaliskan. Men i sången och före­ dragets dramatiska utmejsling står hon avgjort till­ baka för den täcka Lillie Ericsson, vars olika in­ satser i mellanspelen äga något varmt poetiskt, som erinrar om vådevillens älskvärda tidsålder. Eugen Nilsson är en muntrande revyfigur, kanske bäst som Adam, och Inga Ag nis solodanser utgöra de koreografiska numrens prick över i. Men handlingen? frågar ni. Det finns ingen och man saknar den ej, ty den skulle antagligen tynga ned detta luftiga, skälmska féeri av musik, färger, sång och dans. Som det nu framträder är det en spegling av sommarens Stockholm — det glada Stockholm som äntligen kommit tillbaka. ARIEL. Ner/Jen P £ GE P vT N GS O Ä TÄ N FR AM K AL LA R KOPIERAR F ÖR ST O R A R i< M m m ? ~ , l| kommen alltid ihåg att & . » . «» > Ä T T I K S S P R I T har en oöverträffad ar o m och pä grund av sin högre st yr ka ett m erv ä rde av 3 0 ö re p er liter fla sk a fram för alla andra liknande fabrikat. PIANINOH v a v förnäm' sta fabrikal & lager frän flera k u n gl . h o v l e v e ­ ra n tö rf lr- mor. Mo* derna stilarJ olika tr & 4 slag. Goda avbetaln.« villkor. Ra­ batt vid kon­ tant köp. ' Tillskriv oss genast om Ni ä r spekulants A . - B . Fo g e lqvist s Mu s ik h an d e l , ' T el. 69 1 . Nor rk ö p i n g . " T e l. 69 1 ar det bastå på fie la c(an !\ A R K E V A R U I N R E G I S T R E R A T Med el för utvärtes bruk. Kan be ga gn as vid många tillf älle n. Ni gö r en tjänst mot var oc h en , som Ni gö r bek ant me d Menth olatum . ar 1 : 6 0 , 2 : 7 5 och 5 : 0 0 . Finnes snart i al la apotek. Gra tisp rov ge na st. Sändes även direkt fr. Generaldepôten fö r Mentholatum; Osterbrogade 4 , P r i s i tuber kr. 1: 2 5, i burkar Köpenhamn ö. — 468 S A L - L O G ÇE N FÖR MOTOR-OCMSECELBAXA R. SVENSKA ACKUMUIATOR'A'B ^ UNGNER. STOCKHOLM Barn med dålig mage b e h öva en kra ft i g o c h s am ­ t i d i g t lättsmält kost. Utmär kt är d et hö gt ans e d d a t^ a d e m a rk NESTLÉ' " BARNMJÖL som kokat i v att e n g i v er en utmärkt fö d a . Om ma n an­ vänd er N E S T L ÉM JÖ L E T s om tillsät tning t ill mjö lk, så gö r d et mjölken lättsmält oc h före by g g er oft a d e und er som mar en så gä ng s e m a g - o c h t a imd i arr hé erna . Rö ste r från skil d a hå ll. En hu sh åll er skas t ank ar. SÅSOM MÅNGÅRIG LÄSARE AV IDUN vill jag först framföra mitt tack för alla goda, vackra, ädla tankar jag genom denna tidning er­ hållit. Men mot Gunhild Palmaers i Idun för nå­ gon tid sedan gjorda utfall mot tjänarinnorna, vill jag med nedanstående rader i någon mån göra ett bemötande. Huru artikeln lydde ordagrant minns jag inte nu, men att den väckte bitterhet och så­ rade mig det minns jag. Vad som särskilt slår mig, när husmödrar dis­ kutera tjänarinnefrågan, är att man talar om jung­ frurna såsom utgjorde de en särskild kast eller ras, som inte får räknas till andra människor. Vet då inte damerna, att dessa flickor till största delen utgår från vår hederliga, strävsamma svenska landsbefolkning, hos vilka hjärtat under arbetsblu­ sen klappar lika svenskt och varmt som under nå­ gon silkeskofta. Gunhild Palmaer talar om att hem­ sköterskorna icke må förtröttas till dess hjälpen kommer från utlandet. Jag har också varit hem­ sköterska, en av de första, som försökte att praktisera detta yrke. Men inte såsom nå­ gon konkurrent till tjänarinnorna utan för att lära husmödrarna, att det går för sig att in­ dela arbetet efter tid. Och att detta går bra, det kan jag intyga av erfarenhet och vet även hus­ mödrar som skulle kunna göra detsamma. Visser­ ligen får familjens medlemmar hjälpa sig själva med ett och annat, men det mår de inte illa av, vilket säkert kan intygas av de husmödrar som genom den nuvarande ekonomiska krisen måste reda sig själva. Bildade människor som lärt sig tänka skarpt och klart, kunna på en ganska kort tid ord­ na sitt hushåll så att det blir jämförelsevis lätt att sköta. Och när det praktiska arbetet, indelat på vissa bestämda tider, blir en vana, då kommer ar­ betsglädjen över att ha utfört någonting bra eller att ha uppfunnit något bra medel till ginväg på ett eller annat område att ersätta er för mycket. Ty arbetsglädje är väl ändå en av de lyckligaste känslor som finnas. Men för att återkomma till dem som ha tjänarin- nor, och i synnerhet dem som få unga oerfarna flickor från landet, skulle jag vilja påpeka att dessa behöva ledning, en säker, bestämd men vänlig led­ ning. Och inte bara att släppas ut i köket att göras narr av eller grälas på i oändlighet. Tala med dem om ett och annat. Hjälp dem att kläda sig snyggt och propert, och lär dem seder och bruk i ett bättre hem. Att det inverkar mycket på flic­ korna, om deras husmor sätter värde på dem, skulle jag vilja belysa med följande lilla historia. På en gård i ett industrisamhälle härskade för en del år sedan en sträng mén vänlig och rättvis hus­ mor, ättling till en av våra svenska föregångsmän. Hon hade 3—4 tjänarinnor som naturligtvis voro lika alla andra flickor där i trakten. På ett sy­ föreningsmöte, där ovannämnda husmor var med, kommo fruarna med sina klagovisor över huru dumma och omöjliga deras jungfrur voro. Ja, men du Alice, som har så många jungfrur, har inte du något att säga i detta, frågade någon. Nej, svarade hon, mina jungfrur äro "b ättre flic­ kor". Huru stolta och glada voro inte dessa se­ dan, över att ha fått ett sådant erkännande och bemödade sig på allt sätt att göra skäl för det­ samma. Vad som också gör arbetet så tungt och svårt för tjänarinnan är att hon aldrig får tillfälle att vara med om några kurser eller föredrag, som kunde liksom vetenskapligt belysa hennes verksam­ het. Det finns så oändligt mycket som hör till ett hems skötsel, varom många flickor kanske inte ha en aning; de veta ej varför de gör så eller så, bara det att frun har sagt det. Inrätta för detta yrke, såväl som för andra, skolor där de får lära, inte bara matlagning, utan också allt annat, som skall göras i hemmet. Så att flickorna riktigt få veta huru allt bör vara. Men dessa skolor borde också i fortsättningen få vara ett stöd och en hjälp för unga oerfarna flickor, som utan anförvanter släp­ pas ut i storstäderna. Genom föredrag och för­ eningar borde man på samma gång som flickorna därigenom finge förströelse påpeka deras skyldig­ heter och sporra dem till vidare teoretisk såväl som praktisk utveckling. Jag kan väl förstå, att såsom förhållandet nu blivit tillkrånglat är det nästan omöjligt både för husmödrar och tjänare. Det finns faktiskt heller ingen mor, åtminstone inte i städerna, som vill tänka sig sin dotter såsom jungfru. Varför för­ hållandet blivit så snedvridet har jag mycket funde­ rat över. Men jag tror att början gjordes av allas vår Fredrika Bremer. Med henne började kvinnans lösryckande från hemmet. Genom en massa tenden­ tiös litteratur ha vi bibragts, att all kvinnlig intel­ ligens måste ut från hemmet för att visa vad den duger till i konkurrensen med mannen på hans om­ råden. Och ändå är väl hemmet och dess skötsel minst lika värdefullt som någonting annat. EMELIA CARLSSON. N Y H E T E R 1 6 ' 6 STRAND KOFTOR Y L L E O C H S I L K E J . F . H O L T Z H. M. DROTTNINGENS HOFLEVERANTÖR S o m en n ö dh j ä lp när muskelarbete, gymnastik, massage och dietetiska föreskrifter inte hjälpa vid Kronisk förstoppning, måste man använda avföringsmedel, skriver Pro­ fessor med. Dokt. Poulsson i sin Läro­ bok i Fannakologi. Tabletter och piller, sammansatta som Leo-T abletter (m ilt verkande) och Leo-P illar (s tarkare verkande), kunna vi d d y lik a tillfällen användas med stor fardel. De erh. på. apoteken o. främst, av Aktiebolaget Leo i Hälsingborg. U1111111111111111111111111111111 II 11111111111111111111 • 111 Li Rlkstel. 187 89 " l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l l f T i V ar je H usmod er } bö r i a ktt a g a r e g e ln j a tt d a g l i g en använ d a j S ys ter Ellasl nl llll .lL ........! Sa l v a | H u s h å l l s b e s t y r e n | E o ch den ständiga beröringen med tvål j j E och vatten göra huden håid och torr = E samt framkallar sprickor och Inflam- = = mationer i huden. Dessa besvärliga E E följder av det dagliga arbetet avlägsnas = E som genom ett trollslag genom regel - = E bundna ingnidningar med en antisep- = E tisk och sårläkande salva, som snabbt = E uppsuges av huden samt gör händerna = E mjuka, behagliga och vita. — Drag = E nytta av andras erfarenhet och läs E E följande intyg: E På begäran vill jag med nöje intyga, E E att föreliggande salva, kallad » Syster E E Elias Salva », visat sig som ett gott E E medel att be vara huden och hålla den E E smidig. Särskilt lämpar den sig väl E E för dem, som ofta äro nödsakade till E E upprepade tvättningar med tvål eller E E såpa. E E Sabbats bergs Sjukhus, Stockholm, E E den 11 dec. 191 9. E DA GM AR LU NDBERG , I Sjuksköterska. E På begä ran av Aktiebo laget Tekniska E E Fabr iken H er b a har jag använt ett E E dess preparat, be nämnt » Syster Ellas E E Salva-, och funnit det synnerligt nlämp- E E ligt att därmed ingnida röda och spruck- E z n a h ä n d e r . V e r k a t ä v e n s o m e t t k r a f - 5 E tigt skydd mot kyla vid användning^ \ på ansiktet, varför jag den pä det\ E varmaste rekommenderar. Stockholm den den 12 dec 191 9 HJAL MA R FO RS BERG , = Massör. = » Syster Elias Salva» är verkligen = = utmärkt. i Stockholm den 7 febr . 1920. EMMA MEISS NER. = E På mitt toilettb ord hemma och pä j E teatern jinnes alltid »Syste r Ellas \ E Salva» . E Stockholm den 6 jan. 1920. NA IM A W IF STRA ND. = E Händerna böra vara i bästa skick, E E om arbetet skall gå lätt, behändigt E E och kvickt. Skydda och vårda därför E E dessa Edra viktigaste arbetsverktyg E E genom att varje kväll tillföra dem de E E renande, uppmjukande och läkande E E bestândsdelarne i I » S y ster E lias S alv a» | Tek n is k a D ep o te n j STOCKHOLM \ Försäljes å alla E apotek, i sjuk-E vårds- o. parfym- f affärer samt hos : färg- och speceri- E handlande. E Om salvan ej E finnes hos Eder 5 vanl. leverantör, E t i l l s k r i v e l l e r r i n g 5 Ge n e ra la g e n te n E A.B. åyb ord sma skin e r — 46 9 — v^J / t y U w ß ) C V U - C A C A ( ^ lß F A M IL J E NS DA © L IC A DR YC K . . fÖRINÄlMS TA SVE NSK A F AB RI KA T- SÅ LJ ES OF VE RA LL T D ö f v a H Ö R A Den amerikanska elektriska horap p arat on A C O U S T i G O Nj som är världens förnämsta, kan nu regleras i 6 styckegrader efter örats olika hörselförmåga. Förordad av öronspecialister. Oumbärlig för lomhörda i kyrka och teater. För efte rapningar varnas. Ör onma ms agoap p araten M A SS A G O N botar susning för öronen ACOUSTICON är tillerkänd guldmedalj i S^t Lo uis och den Engelska krö­ ningsmedaljen i guld. Användes av H. Maj:t Änkedrottningen av England och Prins Carl av Sverige. Begär katalog och och intyg. Ensamförsäljare för Sverige; M A L M Ö B A NDA GE E T A GL I S S E M E NT, P er V eij ersg atan * 9 , M A L M Ö 1 . — Telef o n 4 9 7 5 Doktor J.Åryedsons kors i Sjuk gym nast ik, Mas sag e oc h Peda gog isk G ym nas tik medför enligt kungl. maj : ts medgi­ vande samma komp. och rättigheter som en kurs vid Gymn. Central­ institutet. Kursen 2-å rig börjar den 15 sept. Prospekt på begäran gen. D:r J. Arvedson, adr. Odeng. 1 , Stockholm. Pr of es sor P A T R I K H A G L U N D S (y mnistisk- Ortopidisk-K irurgiski Privatklinik. R. T. 70 25 , Sturcg.72 , Stockholm. 5.T.Ô3 0 1 . För behandling av stödje-oc h rörelseorga­ nens skador, sjukdomar, deformiteter och funktionsrubbningar. D :r A. K A R ST E N Medicinskt Elektricitets-, Ljus- och Rö ntgeninstitut K ungsg. 60 , STO C K HO LM Behandling av f e u m at t sha å kom m or» . Inst itute t för Kvinn liga Lä ka rea ssi ste nte r Nytorgsgat. 23 A, Stockholm, börjar ettårig utbildningskurs den 15 sept. 1920. Nojpœrrann undervisning av kompetenta lärare i anatomi och fysiologi, sjukgymnastik och massage frdekgymn. och idrott, ejukdomslära, rörelselära. invärtes och. utvärtes sjuk­ domar, laboratrioner elektricitetsbe- handldmg, fysikaliska benandlingmeto- der, sjukvård, barnavård och hygien. Praktiska övningar. Kursavgift 1.0 0 0 kronor. Platsanskaffning efter god­ känd kur«. Beträr prospekt 1 f oöT T^ s ^ • G Y M NA S TIS K A INST ITUT Ö stra H am n g atan N: o 4 5 Förmånligaste specialkurs i I M A S S AG E o . S J U K GY MN A S TIK I Gedigen och fullständig utbildning. _ St oc kh olm Nya Gy m­ na stiska In stitu t S:t Eriksgatan 32. 1 -å rig kurs. Begär prospekt! Gymna stikd ire ktörsex amen avlägges efter 2-år ig kurs av kvinn­ liga elever vid Sydsvenska Gymnastik- Institutet. Ny kurs börjar 1 sept. Prosp. Major J. G . Thulin. LU ND. S a ni te tsb i nd a n S V E A är obestridligen den bästa och billi­ gaste, är tillverkad av kemisk ren bomull, sugämne sulfitvadd. För att göra oss kända levererar vi mot post­ förskott 10 paket à kr. 1: 25 = 12 :50 -J- postportot. Apotek, Kemikalieaffä­ rer och Parfymaffärer erhålla rabatt. FABRIKEN SVEA, Sjömarken. K v i n no sjukd oma r . Underlivslidande och liknande undvikes sr bäst genom Haralds livmoderspruta. Prit 1 2 , 1 6, 2 0 kr., med båda rören 16, 2 0 , 2 4 kr Ar Haralds Sköljningspulver 2 kr. pr ask I I Livmoderspeplar 3 , 5 och 1 0 kr. Bok _ A prislistan 2 2 och ill. kat. 2 3. mot 1 2 ör« porto i f örsegl. brev utan firmatryck. •Till landsorten mot postförskott ellei förut insänd likvid. — Const antin Harald Ltnnéeltan 18 . OÖTEBORQ. rf På förekommen anl. meddelas att det är o ödigt betala överpris för en Livmodersprnta; då Haralds förtenta 1 ivmodersprutor till mo­ derat pris , är av överlägsen Kvalité - Co ns tant in H arald - Linnégatan 18. GÖTEBORG S A N O K A P S L A R . Verksammaste, mest praktiska och bil ligaste nervkraftmedel. Utomordentligt medel för befrämjande av den inre änv nesomsättningen, höj ande av nerv- och muskelkraften, lev­ nadsmodet och arbets förmågan. Mot trött­ het, överansträngning, sömnlöshet och dålig aptit. Endast en kap sel dagligen. Finnes å flertalet apotek och drogaffärer eller er- hålles portofritt pr postförskott från un­ dertecknade. Ask om 20 kapslar Kr. 4 25. Liten kur (5 askar) Kr. 20.— . Stor kur (1 0 askar) Kr. 38 50. Harald Westerberg k Cto, GBteborg 1 Spceckers S A N O K A Py LA R U n de r l i v s l ida n de oeh dylikt undgås bäst med livmodersprutan Noli ber. ar , förnicklad och förtent metall« ingen rostande mindre värdig bleckspruta. Pris 15 19 2c kr., med båda rören 20 25 3 ( kr. Lämpligaste lösnring äi Noleberpulver 5 kr. pr ask Livmodenrpeglar 10 och 20 kr Även andra sjukvårdsartiklar Prislista mot 15 öre porto C A R L G . S C H R Ö DE R , Möllevåncseat. 63 b. Malmö 1 V elvet Com p lex ion. Oöverträffiigt hudmedel. »Velvet Complexion» är en mjölklik- nande vätska som utan tvivel är fram­ ställd av mandel. Vilka ytterligare ingredienser som släta ut rynkor, göra musk'er na fasta och giva hyn klarhet och vithet, vet jag ej. Något trolleri är det.» Ur Anna Söderberg: SköiL- hetsvård. Pris kr. 8:— p'.us porto. FRANSKA PARFYMMAGASINET, Drottninggatan 21 , Stockholm. Li vm od ersp ru tan > S u p eri o r»säkrastemedel för undvikande av under- flivssjukdom m. m. Av pri­ ma gummi 10 , 1 2 , 15 & 2 0 kr. pr st. Pulver för lös­ ning 3.50. Stort lager av alla sorters sjukvårds- ock hygieniska artiklar, hål- fotsinlägg, gö rdlar, bi ndor m. m. lllustr katal. gratis. M ag asin S pe ci al, avd. 9. Västerlånggatan 66, Stockholm. fiPfinm en annons uti U C il U lll Nya W ermlands- Tidningen som är Värmland9 äldsta och enda dagliga t idn ing , t r ä f f a r N i ö ve r . ^ f t A A A hem i länet och stiftet.^ IVfWWV Huvudkontor: Karlstad. ENGELSK officersfru (un g) söker som-- marvistelse mot undervisning. Fria resor. Sv. t. »Officersfru», S. Gumae lius' Annonsb., Stockholm f. v. b. K o n serv erin g sk u rs anordnas 1 aug.—12 sept, för fem unga damer å Carlberga villaegendom, Sö der­ tälje. Skicklig skolkök8lärarinna. För­ frågningar ställas till Husmodern, Çarlberga, Södertälje. f ly h usb ållska rs ( 1 okt. 2 0 d e c . ) . Prospekt på begäran. Sjukgymnast fåj; billigare villkor, överstinnan A. Hyl- tén- Cavallius, Sandvik, S m ål. Bur- seryd. Hu sm or sk ur s 1 a u g . 1 o k t . Hushåll, konserv., sjukvård i hem. Barnavård, bokbinderi, sömnad m. m. Svar till Fru Frida Olsson, Norrgård, Kalmar. V id To rsh ä ll, Le ks an d, mottagas från 15 juli ett par ele­ ver i konservering samt träd­ gårdsskötsel. Anmälan till fr. L. Landgren. Tal- o c h så n g rö stru b b n in g ar såsom fonasteni, stamning m. m. behandlas av Musikdirektör Oska r Mellander, Lund. Efter skriftlig anmälan. Referenser : Professor Karl Pctrén. I N A C K O R D E R I N G A R I prästgå rd på landet önskas hel' nackordering för II års flicka där tillfälle till under­ visning i språk, musik, hushålls'- och handarbeten gives. Svar snarast under signatur 11 års flicka» Iduns exp. VID DÖDENS PORT. (F orts.) Då hon omtalade för sin man att hon varit hos doktorn, brum­ made han om "du mheter och onödiga utgifter" , det var länge sedan han tog varligt och ömt på henne, och hon suckade åter­ igen: "Ac k, om jag vore död och finge vila, vila." Hon började ett systematiskt förstörande av sin egen kropp. Sprang ut halvklädd i tidiga och kalla vintermornar och ansträng­ de sig att påskynda sin egen un­ dergång. Och det lyckades. Hon började hosta, blev allt mattare och det gick frossbrytningar ge­ nom henne. Och så en dag var lunginflammationen i full gång. Hon gled in i feberns dvala och visste intet om det kaos i hem­ met som hennes sjukdom fram­ kallade. Barnen skreko oklädda och hungriga och mannen rådlös och en smula ångerfull började inse vilket arbete hon utförde. Hans mor kom dit på hans en­ trägna bön, ehuru det var mot­ villigt hon åtog sig vården av alla dessa små. Efter ett par dagar gav den våldsamma febern med sig en smula och fru Lisen började plå­ gas av en allt starkare andnöd på samma gång hon återfick med­ vetandet om vad som försiggick omkring henne. Men nu hade en sällsam förändring inträtt, hon ville alls inte dö. Hon skälvde av smärta bara hon tänkte på att nödgas lämna barnen och hon hörde från köket sin svärmoders omilda behandling av dem. Och det första hon fått ögonen på då hon uppvaknade ur sin feberdvala var den älsta, den sjuåriga, brådmogna lill-L isen som satt vid hennes säng och såg på henne med en hel värld av sorg i de förgråtna ögonen. Då gick det som en ilning av smärta igenom henne och hon kunde inte förstå att hon varit så ytterligt egoistisk att hon tänkt blott på sig själv, då hon var ansvarig för alla des­ sa små och som hon ju älskade av allt sitt hjärta. Men rummet fylldes av svarta skuggor som tunga och kalla läg­ rade sig omkring henne. De pres­ sade hennes bröst så att det ross­ lade då andedräkten mödosamt arbetade sig fram. Och hon greps av en fasaväckande ångest. Hon kämpade förtvivlat emot denna förlamande tyngd och ky­ la och de bleka läpparna viskade oavbrutet stötvis: jag — vill — inte — dö — jag får — inte dö, — hjälp — hjälp. De svarta skuggorna, vars kyla pressade fram kallsvetten och trängde genom hela hennes kropp, drogo på ett hemskt sätt, vad hon kände vara hon själv, det verkliga, ut ur den kämpande kroppen. Ångesten förtog den fy­ siska smärtan vid denna proce­ dur, ty hon märkte att hon gled ut i ett stort svart mörker, och att hon levde, ja levde och kän­ de intensivare än någonsin förr. Långt bort i mörket upptäckte hon en hög, ljus gestalt, och runt omkring var mörkret fyllt av underliga gråa skepnader och röster som talade. Hon ville gå fram till den ljusa skepnaden, V i l k a A v f ö rin gs mede l bö r m an an vä nd a? Det är en allmänt bekant sak att många människor lida av kro­ nisk förstoppning och att de där­ för nödgas dagligen använda av­ föringsmedel. För dessa männi­ skor är det då av betydelse att veta, vilka medel de böra an­ vända. En mycket bekant norsk farmakolog, professorn vid Kri­ stiania universitet med. dokt. Poulsson påpekar i sin lärobok i Farmakologi, att åtskilliga all­ mänt brukliga medel av olika or­ saker icke äro lämpliga att an­ vända vid kronisk förstoppning. Om extrakt av Sagradabark och aloe skriver därefot profes­ sor Poulsson, att de båda äro mycket användbara medel vid kronisk förstoppning, och fram­ håller att dosen av aloe vid läng­ re tids användning icke behö­ ver ökas utan ständigt verkar på samma sätt, vilket ju är en myc­ ket viktig sak. Det är i huvud­ sak dessa två ämnen tillsammans med litet phenolphtalein som an­ vändas vid fabrikationen av Leo­ tabletter och -pill er. Leo-tab let­ ter äro milt verkande och Leo­ piller starkt verkande avförings­ medel. Båda användas mycket å sjukhus och av läkare samt er­ hållas på apoteken. Gö teb o rg öoiskar ung dam inackordering i gott hem från början av sept. Svar med prisuppg. o. uppl. till »Helst Vasa­ staden», Enköpings-P osten, Enköping. Bi lli ga o . br a är o III If I N G. S v erig es Ur m a- k ä res A . - B :s ä kt a V ä C k ariir Förnicklat fodral med mässingsbot­ ten. Stort mäs­ singsverk. Kraftig väckning. Säljas under garanti av alla U r m a k a r e . Ä rade h u sm ö drar! Det är Er måhända obe­ kant vad Sverige9 bästa och pålitligaste hjälipmedel vid småbak heter ? Det heter Goda^Jäs- tmjöl. Burkau à 25. 4 0 och 75 öre köpas och »Några beprö­ vade recept» fås gratis över­ allt. Huiili- .- I. Sten Sjögren t C :b, Eä tibirg Dina blommors tonad I r d i tt b oms tre vna d . Detta uppnäs genom användande av H M K IC TS M M A.- B. FETTINDUSTRI, Malmö. Finnes hos de flest a frö- & blo msterhandl. F ö r n erv sj u k a, b lo d- f attig a o c h sv ag a. ö ve rraska nde resu ltat med Regipan . Herr J. Liebel i N. skriver: »Jag har med Regipan uppnått så överraskande resultat, att jag sedan 14 dagar kan arbeta he'.a dagen i min trädgård. Jag hade gjort upp räkningen med livet. Det är nu tre år sedan jag på grund av svår neurasteni i föl3d av överansträngning och blyför­ giftning var döden mycket nära. Världen var mig en styggelse och jag åstundade ofta slutet. Alla mina pennin­ gar har jag använt till alla möjliga stärkningsmedel, magnetisörer o. ra­ diumbehandlingar, så att min familj ofta måste lida nöd, men förgäves. Jag skall ej försumma att, där jag kan, rekommendera Regipan till alla som lida av lik­ nande åkommor.» Cellkärn- Näringspieparatet Re­ gipan verkar snaibbt, ej blott vid nervåkommor utan även vid blod­ brist, förtidigt åldrande, kraft- nedsättning, undernäring, impo­ tens o. dyl. Ett försök skall övertyga en var om dess förträff­ lighet. Regipan bedömes fördel­ aktigt av lakare. 1 ask 5 kr., 3 askar 14 kr. Skulle Ni först vilja ha närmare förklaringar om Regipan, så sänd oss Eder adress och vi skicka Eder per omgående en intressant bok över ämnet all­ deles ^ kostnadsfritt. Pharmaco- Dietetisk Industri, Jakobsbergs­ gatan 33 , B 7, Stockholm. v . . — 4 70 — kHU/M ODRARÖKOP mc: / / // n o tk arn e~ m arg arin m ir wri Hj tv w f - H i w ' W 1 * r j E t t delikat m argarin för i X smörgåsbord et och hushållet t : • •g l S B O S Ä T T N I N G S A R T I K L A R W l K M A N & W l K L U N D F L EMMIN G G A T A N 1 7 , ST O CK H O LM Telefoner : N a mn anrop V em v ill h a en v elo c i­ p ed alldeles g ratis? Vi bortskänka i år 5 0 cyklar av det präktiga märket »Dalpilen.) , 192 0 års modell. Utdelningen står ej i samband med något som helst köptvång utan vem som helst lår inlämna ansökan. Skriv genast till oss och begär vår äräkilda ansöknings-b lankett, som åter­ finnes i vår sommarkatalrg vilken erhålles gratis mot postförskott å öre till porto m. m. ÅH L ÉN & H O L M , S toc kh olm D e n m o d e r n a t a l m a s k i n e n . Til lverkad av u tv alda träs lag och me d ljud ledning, konstru erad enligt sam ma princi per som violinen, kan den mo derna "Cr emo na" å terge m us ik renare och klarare än hit t ills kän da ap p arat er. — St örsta urv al av skivor. A.-B. NO R DIS K A M U S IK A F F Ä R E N S t . Ny ga tan 1 1 , St o c k h o l m . Göteborg, Malmö, Kristiania, Kristianstad. Specialkatalog gratis ! D:r E. Du ja rdin s Ko sm etiska K lin ik er, K ö p en h am n . Spe c . P ar a f f i nb e h an dlin g av an sik tsf el (så som vanp rydan de for m på näsa, mun, kind er, h ak a och by st) sam t ärr, rynkor och and ra mi ss­ b ild ning ar. Arnag ertorv 31 . tis d . o. fre d . 4 . 3 0— 6. Bye n 51 . Pri vat T e lf . God th . « y. ( D/2 a/ / t/ d và/- 4 o m m en H. E. EK ST RÖ M S J ÄST M JÖ L ÖREBRO KEM.TEKN.FABRIK ÖREBRO men kände att hon ännu var bunden vid den stackars kroppen kring vilken skuggonra voro tä­ tast , och att om hon rörde sig försiktigt detta något som band henne kunde tänjas ut. Darrande av ångest att bandet skulle brista gled hon försiktigt fram genom mörkret och då hon kom nära den ljusa skepnaden märkte hon att hon stod vid en stor öppen port , varifrån ledde många vä­ gar , en del belysta av ett klart ljus, andra i halv belysning och andra i ett grått mörker. — — "V ar är jag" , frågade hon dar­ rande? Och den ljusa gestalten svarade: "P å tröskeln till jorde­ livets slut. " "O, huru förfärligt " , utbrast hon utom sig, "alltså är döden ingen död. " "Jo , för kroppen, och det är ju vad du önskat och velat. " "Ack nej " , ropade hon ångest full , " jag vill icke dö, icke ännu, låt mig leva och lära mina små att döden icke är död, jag vill arbeta utan klagan och ödmjukt taga emot vad mig blir förelagt "Sk e dig som du vill , om ett par årtionden träffas vi åter " , svarade mannen och i samma ögonblick gled hon tillbaka, det gick som en darrning genom kroppen, skuggorna skingrades, och hon såg maken och svärmo dern båda gråtande stå vid hen­ nes säng. Doktorn, människovän­ nen, stod och höll sitt finger på hennes puls och hon hörde ho­ nom säga: "H on kommer sig. " —I Är det verkligen sant?" hörde hon mannens röst fråga, och doktorn svarade: "Ja , hon går, igenom, men det är som ett un­ derverk. " Efteråt då hon berättade sin upplevelse, svarades alltid: "Y r­ sel , kära du, feberyrsel. " Men själv visste hon att det inte var feberyrsel. SYSTER JANE. 'j Tlatv é^ L\s jsÀ fA . yotit av J i& n U r * ! r-i» • n n JTlRE'C t i9i9 F ru L in dh o lm s sedan 2 0 år b erö m da specialmedel h ostme d e l kra f tme d e l ma g me d i c in TU S S IN/ ^ TS TO n iN Pris ß kr. Räcker en månad. L a g l i g t Pris kr. 4 .60. Räcker en mån. skyd d a d e . Pr s ats * . 8 5 kr. Läkemedlen kunna intagas antingen var för s ig eller tillsammans. Sändas pr postförskott. Diskret på begäran. F ru H edv ig L in dh o lm , U p p lan dsg atan G8 , S t o c k h o l m . R t 1 0 2 1 9 . 9 - 3 . Tisd. , Tors d. , Lord, även 6 - 7 . At 1 1 6 2 9 . Re kv i re ra f r å n m i g : m b oke n ( 3 1 ;a — 4 0 : et us en det) u p p l ag an ( 3 6 :e - 4 0 :e t u - om A T.MENT A. # sen det) av min bok » Om Tus-L Sändas gratis jämte prospekt. sin och Stom in* S o ls ke ns -Dagar BREVLÅDA RED. BREVLÅDA. Ego. Atta rader pekoral , var ­ ken mer eller mindre. Le Moine. Edra tindrande stjär ­ nor kunna knappt kallas dankar av femte klass. Vidar. Edra dikter ha någon­ ting konturlöst i tanke och stäm­ ning; det tyder på att Ni behö­ ver utveckla Er mera innan Ni framträder. Homo units. Tack — men sa­ gan lämpar sig ej för oss, U lla. Det vanliga rimgodset. S o m mar -Dagar — M ED EN K O D A K be varas i bilder det glada ma n sett — B ör ja ett K odak al b u m med dessa bilder — Det är s å l ätt att f o t o gra fera med en K odak — A l la f o t o g ra fi s k a arti k lar b äs t ge n o m A.-B. HASSELBLAD-SCHOLANDER STOCKHOLM HASSELBLADS FOTOGR. A.-B MALMÖ GÖTEBORG Ledi ga platser o c h P latssö k an de åt erfin na s i B: n u m ret. E n h e mli g h e t är varför Y V Y -t vâlen blir mer och mer b erömd och e fte rfrå ga d . End ast d en , som en gån g anv än­ d er Y V Y -t våle n, vet varför h an ej anvä nder and ra toal ettv ålar . D amer och h errar, som sätta värd e på ung dom sfri skh et och e : t vacke rt yttre , uppnå, d e tta g eno m ständ i gt bruk av d en med förs köna nde parf y­ mer och välg öra nde ingre d i ens er til l­ verkad e Y V Y -t vålen. Y V Y -två len är den me>t ful lända d e toa lett vål, som kan åsta dko mmas til l så lågt pris, at t d en kominer ti ll an­ vänd ning i varje h em . Y V Y -två len är tillv erk ad på särskil d för d en na tvål utmärkt met od, med til lsa ts av d e mes t utsökta esse nse r på de tta område sam t med stöd av ve­ tensk apen under nog gran nast e b e ak­ tande av hyg i en ens ford ringa r. Y V Y -två len erh ålle s i varje välsor­ tera d a f fä r frå n Ysta d ti ll H apa randa . S S TB M H 8 U lm lE M I. F A B R IK . Ï S T A D . VINÂGR0NS ÅT TIKSP RIT A R BA ST FOR BORD ET OCH K ÖK E T! • Edra krukväxter. De leva ej enbart av vat ­ ten. Giv dem Planta­ be n , ett pä vetenskap­ lig grund sammansatt konc. växtnäringssalt. Erhålles pä bleckturkar ho« Frö- , B lom­ ster - , Färg- oi h Kemikaliehandlart. Ä r RE N E M i Os ka d l i g i fö r hä n de r oc h k lä de r Populärt genom s in stora tvålhalt o c h r e n h e t . M I nord an, sunnan öst o. pas t P i x är bra o. P i x är bäst! Mot mal, kackerlackor, väggohyra, flugor och an dra dylika insekter finnes intet bättre utrotningsmedel än K a m m er j ä g er . Tinnes i »skar à 0 ,80 och 1 ,50 i alla F ä r g - o c h K e m i k a l i e a f f ä ­ rer s&m t hos ensamimportörerna Ak U e b o l . Eu g . U / I n gå r d , M a l mö . » » M y g g an *v Ch. vä ridsbzr öm d pi anist som , v ar rä dd om sina, hä n der,^fö rsäkrade. demjör mitdoner kronor Su nlig ht Försiktighet ar en aygd S K O N A H ÄN D E R N A M ånge n flitig hu smod er ve t av bitter erfaren* het, huru förstörda och fula händerna bli efter hushållsarbetet, o m skarpa rengörings^ medel såsom såpa, tvät tpulver eller vanlig tvål användes. Man bör därför alltid försäkra sig om en absolut ren, oförfalskad tvål, icke allenast för ömtåliga tygsorter, utan även för stortvätt, skurning och allmän rengöring. ab solut re n, of örfa lskad och oskad l i g . Detta garantera fabrikanterna, i det en belöning, av Kr. 2 0 , 0 0 0 tillfaller den, som kan bevisa motsatsen — en full» ständig försäkring mot skada till händer eller kläder vid användandet. ytusmodzrn. , som. är rädd. om sina händer, försäkrar dem genom, att använda zn ren tvåL Su nlig ht är ock så bi lli ga st i br uket . I såpa, tvättpulver, vanlig tvål och andra mindervärdiga preparat förekomma oftast fyllnadsämnen, tillsatta endast och allenast för att öka såpans eller tvålens vikt. Sunlight däremot Ärl ighet varar längst A N VA N är alltigenom tvål. D Ä R F Ö R A L L T I D 5 5 K u n g sg atan 5 5 K u n g sg atan Ko ntoret 21 S k ydd ar m ot m y g ge n . Erhålles som essence eller crème överallt och direkt från A ktieb o laget K em isk a F ab rik en IO N St o c k h o l m C . £ > !Ï ÏT! av ledande världsmärken 5 3 samt alla slag av förnödenhets- & förbrukningsartiklar för fack- & amatörfotografer. Illustrerad katalog kostnadsfritt. A KT IE B O L AG ET A R TO , M alm ö . SÖDRA FÖRSTADSGATAN 2. Rikst. 627 6 och 562 2. Begär alltid Oöfve rt räffli g så ser, "" ( «g ba kn in g , jnai zen agr öt' etc. Fo nd er kr . 62,0 00,0 00: — g ot t g ör â D e p os i t i o ns - & K a p i t a l r äkn in g 5»/ a %• r • Sta I Studer I delssk' •• Höstte ilip H o lm q v ists H an delsin stitu t Göt ebo r g. tsunderstött och under statsinspektion. Egen läroverksbyggnad. ntkurs, Gvmnasia lavdfrlning, Kor respondentkurs, Bankk urs, Han­ olans högre och lägre avd. för folkskolebildade. P latsförmedling. rm. börjar 2 3 aug. 35 lärare. C:a 8 0 0 elever ärligen. Begär prosp. iläa Läroverks Seminarierna» ( tu utbildar på. olika linjer till Kindergartenledarinnor eller för so­ cialt arbete (barnavårds'k onsu!enter, bostadsinspektrise.- , fabrikssystrar o. dyl.) ; förbereder till lärarinnekurs i huslig ekonomi (ger företräde till Fackskolan i Uppsala). Stor efterfrågan på sådana, som genomgått kur­ sen. Program och närmare upplysningar på begäran. BROR JONZON, CAROLA ENEROTH, Rektor. Föreståndarinna. U ppsa la E nski ld a L ärove rk oc h P ri va tg ymna si a m Högre samskola med student- och realskoleexamensrätt samt normalskol- kompetens. Seminarieklassen (kla ss IX) utbildar till kindergartenledarinnor samt till socialt arbete på skilda områden. Godkända betyg i realskol- examen och betyg med normalskol kompetens berättiga utan tentamen till inträde i ring I ( = r. II vid allm. läroverk) . Om befrielse från ten­ tamen i andra fall (t . ex. för 8:e klassister till ring II och för 7:de klassdster till ring I) upplyser redogörelsen, .som erhålles genom vakt­ mästaren. BROR JONZON CAROLA ENEROTH Rektor. Föreståndarinna. E der h ä lsa ä r b ero en de av f ö ttern as v å rd. Ett universalmedel mot alla fotåkommor är VIGORS FOT-SCH ÄMPp Effektivt, beprövat medel mot ömma och svullna fötter, mot sv e tt ning och förhårdnad er. Förordas av läkare och sinksköterskor. Kinnes att tillgå hos varje välsorterad affär for toalettmedel i Sverige, Norge, Dan­ mark, Fi nland o. Östersjöprovinserna. Pris i Sverige, Norge, Danmark 7 5 öre pr sats . Tillverkas av K e m isk - Tek n iska F ab ri k e n V I G O R Al l m . 3 2 6 1 3 - Ri ks 2 1 6 6 2 - S T O C K H O L M - Dam ast- o c h Dräl ldu k sty g er. La ka ns lä rft . P e r c aler . B o lsterv ar. H an dduk ar. M attg å n ga r. M an ge lduk . B a d k a p p t y g . Vit a o . k u l ö rta B o m ul lsty g er 66. GOTEBORG. R i k halti gt ur val av Linne- och Bomullsartiklar. Le ve rerar f u llstä nd ig a Linneuppsättningar för Hotell, Restaurationer, Sjukhus, Badhus, Ångbåtar och Privathem samt Brud utstyrslar. Buti ken 11 3 1 . * ••••••••••• • B ro derier. Z S p etsar. : F ä rdig sy dda • dam u n derk lä der, ; j D ag - o c h na tt- : sk j o rtor , • vit a o . k u l ö rta > sk j o rtor . ; m . m . östterm.bör- Q t o c k h o l m s H ö g re jar 1 8 aug. ^ H an delslä ro ve rk . B j örstedtska Ba n k lin je Ha ndels instit ute t. Ha nd elsg y m na siu m . Mästersamuelsg. 19 B. Stockholm. R. 81 15. A. 120 58 I 2 - , l - , i / 2 o. 1 / 4 -års-ku rscr. Intr fr. lärov o.folsk. Fackkurserförstud. Praktiska övn. i Fripl. Begär prosp . (redo g. ) Anmäln. dag l. Inackord. Platsfö rmedl S t y r e lse n . H an darb etslä rarin n o r. Vikariat för läsåret 192 0 —192 1 vid Slagsta seminarium. Ansökan före 15 juli. Adress: Slagsta, Fittja. M ä rta af E k en stam , K o n sth an tv erk , M alm ö . Utbildar konstintresserade unga flickor, med anlag för ritning ocli helst med teknisk underbyggnad, till yrkesskickliga cicelörer. Elfkulle ns Husmoderssk ola, Jamshöffdby, börjar höstkursen den 2 4: de aug. Undervisning i enklare och finare matlagning, bakning och konservering, vävning, knyppling sam*- linne- och konstsöm. Prospekt mot 3 0 öre. SELMA GUSTAFSSON, Föreståndarinna^. ' P E NS IO NS F Ö R S Ä K R ING ' A llm ä n n a An ke - oc h p u p illk assan I S v erig e meddelar försäkring för pensioner dels till efterlevande änkor ooh barn d e ls eck till annan viss person oberoende av skyldskaps(ö rhållande^ Inträde är öppet för varje svensk undersåte, som med avseende å hälso­ tillstånd prövas antaglig ooh icke uppnått 60 års ålder. Pension kan b e - tingas från 10 0 till 1 ,50 0 kronor. Insats en gång för alla kontant eller delvis genom revers eller ock årliga premier. All vi nst til lf a lle r d e för säkrad * i form av årli g til lväxt av pensionen nnder den persons livstid som betingar pensionen. Pensionstillväxten utgår med lägst 2 högst 5 procent för år å aet betingad« pensionsbeloppet. Prospekt portofritt på begäran, va rvi d d e na a ti d nin g bör åkere pa s. S T O R K Y R K O B R I N K E N 1 1 , S T O C K H O L M Ins titut S an té B irg er larlsg atan 6 2 , hörnet a v Rådm ansg at. Rits. 107 86, Allm. Vasa 88 36. Håravfall och (fr ätt hår behandlas med gott resultat. Hår- färgnlng, alla nyanser, vackert och varaktifft. Llktornar och Kylskador botas fullständigt. Finnar, Fräknar, och Pormaskar borttagas enligt ny effektiv metod. Salvor med råd och bruks­ anvisning sändes diskret mot postförskott å kr. 7—10. Obs.I Med varje rekvisition följeT en intressant broschyr om hur man håller sig frisk och ungdomlig; och uppnår ett långt liv. Samt om konsten att hålla sig smal utan diet. Idun utgives denna vecka i A och B. — 472 — Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 192 0.