STATSVETENSKAPLIGA INSTITUTIONEN
CENTRUM FÖR EUROPASTUDIER (CES)
PLASTHANTERINGEN I SVERIGE
En kvalitativ studie om storstadskommunernas
plasthantering utifrån EU:s Plastdirektiv (EU)
2019/904
Maja Holberg
Kandidatuppsats: 15 hp
Program: Europaprogrammet
Nivå: Grundnivå
Termin/år: Ht/2023
Handledare: Anna Gonourie Waldenström
2
Abstract
The aim of this essay is to examine the handling of plastic waste on a local level in the three
municipalities of Gothenburg, Malmö and Stockholm. This is achieved with the help of
guidance within the theory of Multi-level Governance. By applying the EU directive
2019/904, about disposable plastic, and examining the global plastic problem, the efforts to
promote sustainable use, and recycling of plastic, is analyzed. The method involves a
qualitative content analysis, where the 2022 waste plans of the three municipalities, “Sveriges
handlingsplan för plast” by the Government Office, and the 2019/904 EU directive constitutes
the base of the study. The result highlights how the municipalities have introduced actions and
goals that are in line with the 2019/904 directive, and what they have focused on, and how
they will achieve those goals. The conclusion shows how the municipalities’ responsibility
connects to the environmental politics of the EU and how this shows in their waste plans. By
observing this subject within the framework of Multi-level Governance, the essay attempts to
gain understanding of the complex relationships between the local, national and european
level in handling plastic waste. In conclusion, this study, with the aid of EU directive
2019/904 and the theory of Multi-level governance, contributes to the insight and analysis of
how the responsibility of three municipalities looks concerning their dealing with the
problems that plastic poses in sustainability related issues.
Kandidatuppsats: 15 hp
Program: Europaprogrammet
Nivå: Grundnivå
Termin/år: Ht/2023
Handledare: Anna Gonourie Waldenström
Nyckelord: Plast, plaståtervinning, Miljöpolitik, Miljö, Multi-level
Governance, MLG
Keywords: Plastic, plastic recycling, environmental politics, environment,
Multi-level Governence, MLG
Antal ord: 11 906
____________________________________________________________________________________________________
Innehåll
1. Inledning................................................................................................................................ 1
1.1 Syfte................................................................................................................................ 2
1.2 Studiens bidrag................................................................................................................2
1.3 Disposition...................................................................................................................... 3
2. Teori och tidigare forskning................................................................................................. 4
2.1 Tidigare forskning...........................................................................................................4
2.1.1 Vägen mot klimatneutralitet...................................................................................4
2.1.2 Hantering av plastavfall......................................................................................... 4
Återvinna plast.......................................................................................................... 5
Förbränning av plast..................................................................................................6
Deponering av plastavfall......................................................................................... 6
2.1.3 Deportering av plast............................................................................................... 6
2.1.4 Avfallshierarkin......................................................................................................7
2.2 Teori................................................................................................................................ 8
2.2.1 Multi-level Governance (MLG).............................................................................8
Typ I.......................................................................................................................... 9
Typ II.........................................................................................................................9
Multi-level Governance i EU, Sverige och kommunal nivå...................................10
3. Metod och material............................................................................................................. 11
3.1 Material......................................................................................................................... 11
3.2 Urval..............................................................................................................................13
3.2.1 Urval Sverige....................................................................................................... 13
3.2.2 Urval av Kommuner.............................................................................................13
3.3 Metod............................................................................................................................ 14
3.3.1 Kodschema...........................................................................................................15
4. Resultat................................................................................................................................ 16
4.1 Mål för att minska användningen av engångsplast i framtiden.................................... 16
4.2 Strategier för att återbruka och/eller återvinna plast i större utsträckning....................17
4.3 Strategier för att minska nedskräpning av plast i hav och natur................................... 17
4.4 Ansvarig aktörer för att målen uppnås..........................................................................19
5. Slutsatser och diskussion.................................................................................................... 20
5.1 Hur ser kommunernas ansvar ut i att upprätthålla ett hållbart plastanvändande?.........20
5.2 Hur tar sig EU:s miljöpolitik uttryck i de tre kommunerna?........................................ 21
5.3 Framtida forskning........................................................................................................22
Referenser................................................................................................................................ 23
1. Inledning
På grund av havsströmmar och vindar bildades en ansamling plastskräp som år 1997
upptäcktes och området är nu känt som "Great Pacific Garbage Patch" i norra Stilla havet. År
2023 beräknas arean ha en yta större än både Italien och Tyskland tillsammans och bestå av
1.8 biljoner plastbitar (Beghetto et al., 2023, s. 2). Det finns en stor oro för all plast som
hamnat i haven och om inget görs är risken stor att det finns mer plast än fisk i världens hav år
2050 (Kasznik och Lapniewska, 2023, s. 151). Plast utgör cirka 95% av allt marint skräp som
återfinns på stränder, havsytan och botten. Det har resulterat i föroreningar och kollaps av
marina- samt kustekosystem det senaste decenniet (Oosterhout et al., 2022, s. 2-3). År 2016
återvanns cirka 31.1 % av de 27.1 miljoner ton plastavfall som genererades i Europeiska
Unionen (EU), men samtidigt återvanns endast 2.0 % av det totala globala plastavfallet enligt
Hatti-Kaul et al. (2020, s.51).
Inom EU finns det en stor vetskap om klimatförändringarna och dess hot mot världen och
därför vill unionen se till att ambitionsnivån förbättras. EU vill se fler klimatåtgärder samt att
de ska implementeras av medlemsländerna. Den europeiska gröna given är sedan 2019 en
tillväxtstrategi (Förordning (EU), 2021/1119., s. 1). Den gröna given ska ses som en
vägledning i EU:s omställning till att bli:
”en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, där det 2050 inte längre
förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten är
frikopplad från resursförbrukningen.” (Förordning (EU), 2021/1119., s. 1).
För att lyckas nå nettoutsläpp noll behöver alla ekonomiska sektorer samarbeta, även
avfallssektorn, samt alla medlemsländer i unionen. För att lyckas bli klimatneutralt till år
2050 måste den globala plastfrågan lösas. Idag är plast en stor bov till utsläpp av växthusgaser
i EU (Förordning (EU), 2021/1119, s. 1). Den europeiska gröna given är en strategi vars syfte
är att främja en hållbar omställning i EU. Målet med den gröna given är att uppnå
klimatneutralitet till år 2050 (Caputto et al., 2022, s.3270-3271). Under vägens gång, mot det
slutgiltiga målet, är strävan att uppnå en samhällelig rättvisa och att inget land hamnar efter
eller drabbas negativt i omställningen till en grön ekonomi. Ett cirkulärt tänkande är positivt
för en framtida hållbar plastindustri, eftersom den gröna given främjar en cirkulär ekonomi.
Återvinning, återanvändning och en minskning av avfall förespråkas (Caputto et al., 2022,
s.3270).
EU:s mål att uppnå noll nettoutsläpp av växthusgaser före 2050 grundar sig på Parisavtalet,
som syftar till att begränsa den globala temperaturökningen till högst 2 grader (EU
2016/1841, s.1). Sverige har tagit ett ännu större steg med högre ambitioner än EU, med målet
att bli ett av de första länderna i världen att inte ha några utsläpp av växthusgaser till
atmosfären, senast år 2045 (Regeringskansliet, 2022, s. 11). Sveriges väg dit och strategier
längs vägen blir en inspirerande modell för andra EU länder och för världen som helhet. I
denna studie har Sverige valts på dessa grunder. Världen måste agera nu för att lyckas nå
målen i Parisavtalet och att studera ett land i framkant ses som en inspirerande väg att gå. Det
är mot den bakgrund som valet att studera och undersöka Sverige har gjorts. I en tid där
världen måste agera omedelbart för att uppnå Parisavtalets mål, blir valet av ett land i
framkant inspirerande och lärorikt.
1
Plast har en stor påverkan på miljön och är ett globalt erkänt problem som har gett omvärlden
stora utmaningar att hantera (Hatti-Kaul et al., 2020, s. 51). En av utmaningarna är
övergången inom plastproduktionen från att vara baserad på fossil olja, vilket genererar stora
mängder växthusgaser under tillverkningsprocessen, till en mer hållbar metod. Steget är
nödvändigt för att lyckas uppnå målen i Parisavtalet om att begränsa den globala
temperaturökningen (Hatti-Kaul et al., 2020, s. 51). Det finns ett stort behov av att finna
gemensamma lösningar på EU-nivå och ett större internationellt samarbete krävs. Frågan är
därför relevant för europastudier och leder in på en forskningslucka. Forskningsluckan finns i
att undersöka plastanvändningen på en lokal nivå, specifikt inom kommuner. Det behövs mer
forskning som granskar hur EU:s riktlinjer och direktiv implementeras och påverkar
processerna för plast, där plasten tillverkas, konsumeras och återvinns. För att förstå hur det
fungerar och bidra till forskningen bygger studien på teorin Multi-level Governance. Studien
kommer att fokusera på Sverige och fokus ligger på att studera landets plasthantering på
kommunal nivå. Effektiva lokala strategier och praktiska genomföranden ger insikt hur EU:s
initiativ tar uttryck på lokal nivå.
1.1 Syfte
Europeiska unionen har lagt fram ett mål till år 2050 som innebär nettoutsläpp noll av
växthusgaser till atmosfären. För att lyckas med det behöver alla medlemsländer vara
delaktiga och inget land får halka efter. Därför finns det flera mål i en rad EU-direktiv inom
olika ekonomiska sektorer som länderna kommer behöva uppnå. Syftet med denna uppsats är
att se över Sveriges plaststrategier, på en lokal nivå för att se hur svenska kommuners
avfallsplaner förhåller sig till Sveriges strategi att uppnå direktiv (EU) 2019/904. I studien
kommer Stockholm, Göteborg och Malmö att studeras.
Frågeställningar för att besvara studiens syfte har formulerats enligt nedan:
● Hur ser kommunernas ansvar ut i att upprätthålla ett hållbart plastanvändande?
● Hur tar sig EU:s miljöpolitik uttryck i de tre kommunerna?
1.2 Studiens bidrag
Studien avser undersöka hur kommunerna implementerar EU:s policys och mål. Studien
kommer att bidra till mer kunskap och insikter om hur kommunerna har lyckats med att
implementera åtgärder och strategier i syfte att uppfylla de krav som finns i EU-direktivet
(EU 2019/904). Det kommer att ge en tydlig bild av hur kommunerna har jobbat och deras
fortsatta plan framåt för att anpassa sin avfallshanteringsplan. Studien kommer att belysa de
utmaningar som kommunerna står inför och deras lösningar på eventuella problem. Resultatet
kommer kunna användas som en informationskälla till andra kommuner i Sverige men även i
andra länder i EU. Resultatet kan även vara intressant på nationell och EU-nivå, för att se hur
det ser ut i kommunerna och få en övergripande förståelse av hur arbetet för ett hållbart
användande av plast ser ut.
2
1.3 Disposition
Studien kommer inledningsvis att presentera ett avsnitt med tidigare forskning som kommer
att beröra de svårigheter som idag finns med att återvinna plast och de metoder som används
för återvinning. Därefter kommer ett avsnitt av teorin Multi-level Governance som är studiens
utgångspunkt, följt av ett avsnitt om metod och material. Under materialet kommer urvalet av
Sverige och de tre kommunerna, Göteborg, Malmö och Stockholm att klargöras. Det
empiriska materialet, EU direktivet (EU) 2019/904, Sveriges handlingsplan för plast (2022)
och de tre kommunernas avfallsplaner har valts ut för att kunna besvara frågeställningarna.
Vidare kommer en redogörelse av resultatet att presenteras och avslutningsvis presenteras
studiens slutsats.
3
2. Teori och tidigare forskning
2.1 Tidigare forskning
Tidigare forskning kommer att behandla olika strategier och EU-direktiv som är relevanta för
studien och för hantering av plastavfall. De metoder som finns för att återvinna plast, samt
andra tillvägagångssätt för att hantera plastavfall kommer att beskrivas.
2.1.1 Vägen mot klimatneutralitet
De strategier som EU har implementerat likt den europeiska gröna given finns det delade
meningar om bland forskare. Bridges et al. (2023. s. 2-6) ifrågasätter den gröna given och
hävdar att fokus istället borde ligga på att hitta roten till problemet och inte lösa de
konsekvenser som exempelvis plastindustrin redan har orsakat. Författarna menar vidare att
det inte finns något stöd från forskning som visar att det är ett möjligt mål med nettoutsläpp
noll och därför är det ett orealistiskt mål att uppnå till år 2050 (Bridges et al., 2023. s. 2-6).
Caputto et al. (2022) har en mer positiv inställning till den gröna given och menar att den
gröna given är ett hjälpmedel för att klara det långsiktiga målet. Det finns många uppsatta
delmål inom EU som exempelvis direktiv (EU) 2019/904, även så kallade
engångsplastdirektivet (Caputto et al., (2022). Engångsplastdirektivet och EU:s insatser kring
den cirkulära ekonomin ses enligt Subekti (2023) som goda. Engångsplastdirektivet betraktas
som positivt med betydande möjligheter att bidra till ett hållbart plastanvändande.
I mars 2020 kom en uppdaterad handlingsplan för den cirkulära ekonomin som döptes till
”För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa” (KOM(2020)98). För en hållbar
plastanvändning utgör den cirkulära ekonomin en viktig del för att lyckas minimera de
skadliga miljöeffekterna (Caputto et al., 2022, s. 3270). Direktivet (KOM(2020)98) handlar
bland annat om hur mikroplast ska minimeras. Ett mål är att lösa problemet med plastpellets,
och öka avskiljningen av mikroplaster i hela livscykeln. Enligt Caputto et al. (2022, s. 3270)
har 30% av all plast i EU kunnat återvinnas rätt med hjälp av den cirkulära ekonomin som
strategimodell, men författarna belyser också de fortsatta problemet med mikroplast.
Kasznik och Łapniewska (2023, s.152) menar att direktiv (EU) 2019/904 ska vara ett försök
från EU att rädda miljön från plastavfall. Direktivet fokuserar på att utesluta vissa typer av
engångsplastprodukter. Författarna hoppas direktivet kommer att leda till en minskad
efterfrågan av fossilplast. Det finns redan tecken på en ökad efterfrågan på återvunnen plast i
EU. Det blir många industrier som kommer behöva ställa om i och med den förändrade
efterfrågan av plast. Polen är exempelvis den största producenten av engångsplast i Europa
vilket kan få konsekvenser för landets företag och dess anställda (Kasznik och Łapniewska,
2023, s.152-153)
2.1.2 Hantering av plastavfall
Bishop, Styles och Lens (2020) forskning visar att den globala konsumtionen av plast
förväntas öka i framtiden. Kajaste och Oinas (2021, s. 372) hävdar att produktionen av plast
kommer att öka med 40% till år 2030, vilket gör att det finns ett ännu större behov av att
hantera plastavfall. Det är något som även Hatti-Kaul et al. (2020, s. 51) förutser i sin
4
forskning. Deras forskning visar att om plastindustrin fortsätter öka som förväntat kommer
det att utgöra cirka 20 % av den globala förbrukningen av fossil olja.
Försök har gjorts för att hantera de stora mängder marint plastskräp som finns i och omkring
de europeiska haven, tillsammans med de utmaningar som det medför (Oosterhout et al.,
2022, s. 2-3). Direktivet om en havsstrategi (Dir. 2008/56/EG) blev en åtgärd när
institutionerna i den Europeiska Unionen började känna stor oro för Europas havsmiljö och
dess hälsa. Direktivet utgör ett ramverk för att uppnå en god miljöstatus i och kring haven,
hantera marint skräp samt förlusten av biologisk mångfald (Oosterhout et al., 2022, s. 2-3).
Det finns tre olika metoder som den Europeiska unionen använder enligt Hatti-Kaul et al.
(2020, s.51) för att ta hand om plastavfall: återvinning, förbränning och deponering. De två
sistnämnda är metoder som enbart syftar till att avlägsna plastavfallet. Det resulterar i att
koldioxid frigörs och samtidigt går 95% av plastförpackningsmaterialet förlorat som ett
ekonomiskt värde på grund av den korta livscykeln (Hatti-Kaul et al. 2020, s.51).
Återvinna plast
Plast är gjort på polymerer som huvudsakligen kommer från råolja. I tillverkningsprocessen
blandas plasten med olika tillsatser för att få specifika egenskaper, som bakteriedödande,
mjuka eller rörliga. Det gör att alla plaster måste ha olika behandlingsmetoder i en
återvinningsprocess (Striolo och Huang, 2022, s. 211530-21531) och det är en utmaning att
uppnå samma kvalitet som ursprungsmaterialet efter att plasten har genomgått
återvinningsprocessen (Hatti-Kaul et al., 2020, s.50-52). Det finns flera problem med att
återvinna plast och en annan orsak till den låga procentandelen återvunnen plast i EU är
svårigheten att hantera diverse plastmaterial då olika material kräver särskilda behandlingar
vid återvinning. Exempelvis behöver en del plast separeras från icke-plastkomponenter, som
papper eller metall, men även smuts från tillexempel rester av mat (Beghetto et al., 2023, s.
4). Ett annat problem är ur en ekonomisk aspekt då det inte är ekonomiskt försvarbart att satsa
på återvinning av plast eftersom det är billigare att tillverka ny (Hatti-Kaul et al., 2020,
s.50-52).
Den vanligaste metoden för att återvinna plast är idag mekanisk återvinning. Det innebär att
plast separeras från annat material, såsom glas eller metall. Olika plastmaterial går med hjälp
av mekanisk återvinning att separera från varandra och det är viktigt eftersom plaster har olika
egenskaper såsom varierande smältpunkter. Metoden går ut på att plasten slipas ner till små
partiklar som smälts, formas om och blir till en ny produkt (Beghetto et al., 2023, s. 3-4).
Nackdelarna med mekanisk återvinning är att få bort föroreningar och tillsatser från de gamla
plastprodukterna, vilket gör att det förs över till de nya plastprodukterna (Quicker, Seitz och
Vogel, (2022). Det finns utmaningar med att återvinna härdplast1 genom mekanisk
återvinning. Härdplast tål en hög temperatur vilket gör att plasten inte lika lätt går att smälta.
Termoplaster som till stor del återfinns i PET-flaskor går enklare igenom processen av
smältning (Striolo och Huang, 2022, s. 211530-21531).
En annan metod för att återvinna plast är kemisk återvinning, som har fått en ökad
användning i EU (Beghetto et al., 2023, s.4). Kemisk återvinning innebär att polymererna
bryts ner på ett kemiskt vis så att delar av materialet går att återanvända. För att få nya
1 Det återfinns exempelvis i kylskåp och laminatgolv
5
plastprodukter behövs sedan nya polymerer eller att nya kemikalier tillsätts. Kemisk
återvinning har fördelen att effektivt kunna återvinna olika plasttyper, vilket gör metoden mer
mångsidig jämfört med mekanisk återvinning. Det beror på de begränsningar som finns vid
hantering av olika sorters plast vid en mekanisk återvinning (Beghetto et al., 2023, s.4).
Förbränning av plast
Det är inte bara i tillverkningsprocessen som plastindustrin släpper ut växthusgaser i och med
att de till största del tillverkas av fossil olja och naturgas. En vanlig metod i EU för att
behandla plastavfall är förbränning och det finns två olika tillvägagångssätt som kan
användas. Det första tillvägagångssättet och som är mest resurseffektivt är när plasten tas vara
på i en energiåtervinning, det vill säga omvandla plasten till el eller värmeenergi genom en
förbränning (Beghetto et al., 2023, s. 3-5). Caputto et al. (2022, s.3270) skriver att 42.7% av
EU:s plastavfall gick till energiåtervinning. Det andra tillvägagångssättet innebär en
förbränning utan att energin tas till vara på, vilket både är dåligt ur en miljösynvinkel och ur
ett ekonomiskt perspektiv. Ytterligare en negativ miljöaspekt är den betydande mängd
koldioxid som frigörs vid förbränning, oavsett vilken av de två metoderna som används.
Mellan 1 och 4 ton koldioxid släpps ut per ton plastavfall, men vid återvinning är utsläppen
endast 10% av dessa mängder (Beghetto et al., 2023, s. 3).
Deponering av plastavfall
År 2018 hamnade 24.8 % av EU:s plastavfall på deponier2 (Caputto et al., 2022, s.3270). Det
är den metod som är sämst ur miljösynpunkt och håller på att fasas ut i unionen (Hatti-Kaul et
al., 2020, s.50). När plast hamnar på en deponi så leder det också till att koldioxid släpps ut,
menar författarna vidare, men inte på samma sätt som genom förbränning. Den här processen
sker långsamt och det tar hundratals år för plasten att brytas ner helt och samtidigt läcker de
kemiska tillsatserna ut från plasten och når ut till grundvattnet, vilket är farligt för miljön men
även för alla levande varelser på jorden (Hohn et al., 2020, s. 5). Plast som hamnar runt om
haven går att samla in, men den negativa aspekten är att det är svårt att sedan hantera det
insamlade plastavfallet. I slutändan slutar det oftast med att avfallet hamnar på deponier
(Hohn et al., 2020, s. 5).
2.1.3 Deportering av plast
Under början av 2000-talet växte allmänhetens oro avseende plastföroreningar i takt med den
ökande användning av plast. Med den stigande oron var det nödvändigt för EU att reagera och
hantera plastfrågan på allvar (Beghetto et al. 2023, s. 2-3). Vid den här tidsperioden, beskriver
Beghetto et al. (2023, s. 2-3) vidare att det bara fanns två metoder att hantera plast på,
deponering eller förbränning. Ingen av metoderna är att föredra utifrån miljösynvinkel.
Bishop et al. (2020, s.2-4) menar att EU hanterade problemet med den ökade användningen
av plast genom att deponera det till andra länder och i störst utsträckning till Kina och
Hongkong. Beghetto et al. (2023, s. 2-3) menar att deportering till Turkiet och Indien också
förekom i stor utsträckning under åren 2004-2016. Bishops et al. (2020) forskning visar att
anledningen till att länderna i EU exporterade plastavfall i så stor utsträckning under den
perioden berodde på bristande kunskap och kapacitet när plastanvändningen ökade.
Författarnas forskning visar också att mottagarländerna, där avfallet tas emot, hanterar det
2 Det som avses med en deponi är en soptipp
6
sämre än vad EU:s medlemsländer skulle kunna göra på lokal nivå. Länderna i EU har i snitt
högre BNP än mottagarländerna av plasten. Enligt Bishop et al. (2020, s. 2) finns det stor risk
att plasten inte hanteras på ett korrekt sätt i mottagarlandet, särskilt i länder med lågt BNP där
öppna och okontrollerade deponier är vanligt förekommande. Det betyder att plasten har
kastats där utan någon planering, övervakning eller i form av ett kontrollerat
avfallshanteringssystem. Det kan leda till konsekvenser såsom miljöföroreningar som skadlig
påverkan på mark, vatten och luft. Bishop et al. (2020, s. 2).
När EU exporterar plastavfall beräknar unionen den mängden avfall som återvunnen plast.
Det görs oberoende om plasten faktiskt återvinns, hamnar på deponier eller i havet. Det är
något som är väldigt problematiskt enligt Bishop (2020, s. 2) eftersom det gör EU ansvariga
för en stor del av plasten som hamnar i världens hav och natur. Flödena av plast som hamnar i
havet är komplexa och det är svårt att fastställa vem som är ansvarig. Ett exempel från 2017
är Slovenien, där en betydande mängd plast hamnade i haven (Bishop,2020, s. 9). Slovenien
importerade plast från Italien, Österrike och Ungern. Den importerade plasten från
grannländerna exporteras sedan tillsammans med landets egna plast utanför Europas gränser
för att “återvinnas”. I själva verket hamnade stor del av plasten i haven och författarnas
forskning visar att Slovenien år 2017 bidrog mest av alla EU-länder till att plast hamnar i
haven (Bishop,2020, s. 9).
EU stod återigen inför en stor utmaning när Kina år 2017 lämnade in en anmälan till
Världshandelsorganisationen (WTO) om att förbjuda att plastavfall skickades till landet
(Beghetto et al., 2023, s. 2-3; Bishop et al., 2020, s.2-4). Sedan 2017 minskade deponering av
plastavfall med 39%, vilket fick stora konsekvenser i unionen, bland annat att EUs
avfallshanteringssystem och förbränningsugnar blev överbelastade (Beghetto et al., 2023, s.
2-3). Det ledde till att flera nya direktiv och förordningar kring en mer hållbar
plastanvändning infördes på EU-nivå, för att försöka ta itu med problemet. Det har de senaste
åren lett till en förbättring, men globalt sett hamnar fortfarande 32% av all plastavfall i hav
och natur. Det har lett till föroreningar i världshaven och marken, men även att djur och
människor blir drabbade (Beghetto et al., 2023, s. 2-3). Författarna menar vidare att det som
hade gjorts fram till år 2017 på EU-nivå inte är tillräckligt och plast måste återvinnas och
återanvändas i en större utsträckning. Därför är strategin med cirkulär ekonomi viktig,
eftersom det kan hjälpa till att uppnå en mer resurseffektiv återvinning. Det är viktigt att
minska uppkomsten av plastavfall och avfallshierkin som beskrivs nedan är en viktig strategi
(Beghetto et al., 2023, s. 2-3).
2.1.4 Avfallshierarkin
I EU:s avfallsdirektiv (Dir. 2008/98/EG) beskrivs avfallshierarkin3 som syftar till att etablera
en prioriteringsordning för att stödja och främja ett hållbart system för avfallshantering4
(Beghetto et al., 2023, s. 5). Huvudsyftet är att främja och stödja åtgärder som syftar till att
minska miljöpåverkan och främja hållbart användande av resurser (Nilsen, 2020, s.31-32).
Hierarkin strävar efter att främja ekologiska, ekonomiska och sociala fördelar (Hultman och
3 Även kallad avfallstrappan i vissa sammanhang
4 Avfallshierarkin syftar till allt avfall och inte enbart plast. Detta avsnitt kommer enbart att fokusera på
avfallshierarkins påverkan för plast som avfall.
7
Corvellec, 2012, s. 2114-2115). EU vill sträva efter en cirkulär ekonomi där effektiv
resursanvändning och avfallsminimering står i fokus i och med avfallsdirektivet (Nilsen,
2020, s.31-32; Dir. 2008/98/EG). Avfallshierarkin består av fem steg som representerar olika
nivåer av avfallshantering. Att sträva efter att klättra uppåt i hierarkin är fördelaktigt ur både
miljö- och hållbarhetsperspektiv och förespråkas av EU (Nilsen, 2020, s.31-32; Beghetto et
al., 2023, s.5). Det högsta och mest eftersträvansvärda steget kallas Förebyggande. Det
Förebyggande steget syftar till att avfall inte ska uppstå. Vidare nedåt i heirarkin ska avfall,
där det har uppstått, Återanvändas i den mån det går, för att minska nyproduktion och
minimera avfallsmängden. Därefter Materialåtervinnas, så avfall blir till nya produkter. Blir
ovanstående steg inte tillämpliga ska det Utvinnas energi och i sista hand Bortskaffa avfallet.
De två sista stegen bidrar inte till bevarande av materialet och bidrar därmed till en ökad
miljöpåverkan och bör därför undvikas (Nilsen, 2020, s.31-32). Hultman och Corvellec (2012,
s. 2114-2115) menar att det finns svårigheter för medlemsländerna att följa ordningsföljden
och även att klättra uppåt i hierarkin. Det saknas en tydlig vägledning och ett politiskt stöd för
detta. Att tillämpa modellen och nå de högsta stegen kan därför vara utmanande men
samtidigt är Sverige ett exempel som har lyckats bra. Efter att ha tillämpat modellen i
nationell lagstiftning har Sverige i större utsträckning återvunnit och återanvänt plast
(Hultman och Corvellec, 2012, s. 2114-2115).
Figur 1. Avfallshierarkin (Nilsen, 2020, s.31)
2.2 Teori
2.2.1 Multi-level Governance (MLG)
Multi-level Governance, eller flernivåstyre, är en teori om den komplexa interaktionen och
kommunikationen som äger rum på flera beslutsnivåer. Nivåerna som Multi-level Governance
syftar till sträcker sig över olika territoriella nivåer, såsom överstatliga, nationella, regionala
och lokala nivåer. Teorin förklarar att det är en konstant pågående förhandling mellan
nivåerna som omfattar en interaktion mellan EU, nationella regeringar, regionala förvaltningar
och kommuner (Bulmer et al. 2020, s. 31-33).
För att förstå teorin måste två begrepp förklaras: jurisdiktion och medlemskap. Begreppet
jurisdiktion har en speciell betydelse i sammanhanget och förklaras som en specifik politisk
eller geografisk nivå där beslut fattas och genomförs. Inom EU och för medlemsstaterna går
8
det att illustrera hur beslut och styrning kan utövas på olika nivåer, där EU har befogenhet
över vissa politikområden. Medlemsstaterna och deras undernivåer, såsom kommuner, har
sina egna befogenheter och ansvarsområden. Jurisdiktionen inom teorin återspeglar
fördelningen av makt och ansvaret över administrativa nivåer (Marks & Hooghe, 2004).
Medlemskap i kontexten syftar inte specifikt på indivduella medlemsskap i en organisation.
Begreppet syftar mer på att länder kan vara "medlemmar" i en internationell organisation som
EU, och regioner eller kommuner kan vara "medlemmar" på nationell nivå. Teorin syftar till
medlemskap för de enheter eller aktörer som är inblandade och deltar i en beslutsprocess på
olika nivåer av styrning (Marks & Hooghe, 2004). Vidare finns det två typer av teorin som
benämns som Typ I och Typ II och som beskrivs nedan (Marks & Hooghe, 2004, s. 17;
Bulmer et al. 2020, s. 33):
Typ I
Styrning inom Typ I handlar om hur maktdelningen är fördelad mellan några få nivåer och de
vanligaste är lokala, regionala och nationella nivåer (Marks & Hooghe, 2004, s. 17-18). Typ 1
fokuserar på förhållandet mellan nationella nivån och en nivå av icke-överlappande
subnationella regeringar. Beslutsfattande befogenheter är spridda över jurisdiktioner och
kännetecknas av generella syften med en bred täckning av funktioner. I Typ I är jurisdiktioner
vanligen territoriellt, exempelvis nationella stater eller kommunalt men det viktiga är att ha i
beaktning att de inte överlappar varandra (Bulmer et al. 2020, s. 33-34). Det sker inte ofta
förändring av omfördelning av makten utan den är beständig och om en förändring sker är det
oftast genom omfördelning av policyfunktioner mellan befintliga nivåer (Marks och Hooghe,
2004, s. 18-19). Den beslutande makten ligger i störst utsträckning i regeringarna och det
finns en begränsad möjlighet för lokal autonomi. Det är ingen risk att nationerna kommer att
ersättas som den främsta styrningen. Jurisdiktionerna kommer överleva över tid på grund av
de omständigheter som fick dem att uppstå från början (Marks och Hooghe, 2004, s. 19-20).
Typ II
Styrning av Typ II är mer inriktad på specifika uppgifter istället för generella syften. Den är
mer flexibel och anpassningsbar och det innebär en mångfald av institutioner och grupper
som är inblandade i beslutsprocessen (Bulmer et al. 2020, s. 33). Det är fokus på mer
specifika uppgifter och tjänster, såsom välfärden, polis- och brandtjänst. Medlemskapen
överlappar varandra i större utsträckning och det finns ingen tydlig avgränsning mellan olika
nivåer och Typ II saknar den strikta uppdelningen. Det saknas en fast hierarki och varje
tjänst/uppgift ges till den nivån av styrning som bäst kan hantera uppgiften utifrån
ekonomiska aspekter och utifrån befolkningens bästa. Jurisdiktionerna inom Typ II finns inom
flera olika nivåer och fokuset ligger på att lösa specifika problem och är inte bundet till
geografiska gränser (Marks och Hooghe, 2004, s. 20-22).
Sammanfattningsvis går det att se Typ I som territoriellt definierad struktur med fokus på
nationella stater och deras regioner, medan Typ II är flexibel med fokus att lösa uppgifter på
ett smidigt sätt där flera aktörer är inblandade. Typ I är beständig och svår att ändra, medan
typ II är anpassningsbar och det finns ett stort mångfald. När valet ska göras vilket modell
som går att applicera beror det på vilka krav och omständigheter som styrningen står inför
(Marks och Hooghe, 2004, s. 17-22).
9
Multi-level Governance i EU, Sverige och kommunal nivå
Marks och Hooghe (2004, s. 25-26) har undersökt nationalstater världen över men det går
enbart att hitta väldigt lite av Typ 1 som styrningsmedel. Det finns ett undantag och det är den
Europeiska Unionen. EU använder en unik form av Multi-level Governance genom att
kombinera och anpassa både styrning från Typ I- och Typ II. Enligt Typ I kan EU ses som en
enhetlig jurisdiktion och genom att agera som en övergripande enhet inom vissa
politikområden agerar EU i form av styrning som Typ I visar. Samtidigt tillämpas olika regler
och beslutsmekanismer för olika politikområden och flexibilitetsklausuler vilket är drag från
Typ II. Såsom förmågan att anpassa sig och vara flexibel. Det visar hur en blandning av de
båda styrningarna går att finna i EU. Teorin förklarar därmed EU som komplext och det går
inte enbart att definieras som Typ I eller Typ II menar författarna (Marks och Hooghe, 2004,
s. 22-24).
För studiens syfte kommer teorin Multi-level Governance hjälpa till för att förstå och
analysera hur EU:s miljöpolitik har tagit uttryck i tre kommuner i Sverige. Teorin går att
applicera genom Typ 1 för att förklara hur olika beslut, riktlinjer och policys från EU når
nationella nivån, och sedan når kommunerna. Det kommer med teorins hjälp att i denna studie
se över hur målen i direktivet påverkar nationella strategier och hur de sedan tolkas och
genomförs på en lokal nivå. Styrning inom Typ II går att studera i form av att andra aktörer
och fler nivåer är inblandade och bidrar med relevanta och viktiga steg i genomförandet av
direktiv 2019/904, både på en nationell och en lokal nivå. När ett direktiv har implementerats
kan aktörer och andra nivåer vara inblandade för att exempelvis målen ska uppnås. Hur
samarbetet fungerar och hur viktiga deras uppgifter är för att främja ett hållbart
plastanvändande, är något som blir intressant för att förstår hur miljöpolitiken har tagit uttryck
i de tre kommunerna. Det går med teorins hjälp att förstå hur beslut på EU-nivå påverkar
nationella och lokala nivåer, samt hur olika aktörer samverkar där emellan för att gemensamt
kunna uppnå mål.
10
3. Metod och material
3.1 Material
Det empiriska materialet består av Europaparlamentets och Rådets direktiv (EU) 2019/904
“Om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön”, Sveriges handlingsplan för
plast samt de tre kommunernas avfallsplaner. Direktiv 2019/904 antogs i syfte att försöka
minska miljöpåverkan av vissa plastprodukter, speciellt engångsartiklar i plast och förebygga
att plast hamnar i haven. En åtgärd i direktivet är att en rad olika engångsplastartiklar
förbjuds, så som bestick, tallrikar och sugrör. Medlemsländerna uppmuntras till att skaffa ett
system för insamling av plastflaskor, eftersom det är något som ofta hittas i hav och natur,
samt en minskning av engångsplast såsom muggar med lock. Direktivet vill syfta till en
övergång till en cirkulär ekonomi där återanvändning uppmuntras. Direktivet påpekar de stora
fördelarna med att minska plastanvändningen och återvinning av plast i en större utsträckning.
Sverige har en handlingsplan om plast (Regeringskansliet 2022) med titeln "Sveriges
handlingsplan för plast” eftersom Regeringen fattat beslut om detta. Handlingsplanen berör
flera nationella förordningar, såsom förordning (2018:1462) “om producentansvar för
förpackningar” och (2021:996) “om engångsprodukter”. Handlingsplanen är därför relevant
för studien eftersom den omfattar flera av de mål som anges i direktiv 2019/904. Det finns
vissa begränsningar när handlingsplaner används som empiriskt material – de åtgärder som
presenteras i handlingsplanerna kan skilja från det verkliga arbetet med plasthanteringen.
Därmed kan plasthanteringen se annorlunda ut i verkligheten än de planer som återges i
handlingsplanerna. Det är därför viktigt att vara medveten om det när materialet granskas.
Samtidigt är det viktigt att påpeka att syftet är att granska innehållet av Sveriges
handlingsplan och inte hur Sverige implementerar EU:s direktiv i praktiken.
Enligt miljöbalken (SFS 1998:808, 15 kap. 41 §) ska alla kommuner ha en avfallsplan. Planen
ska innefatta alla olika slags avfall samt åtgärder för att hantera det på ett godkänt vis utifrån
miljömässiga aspekter. I avfallsplanen ska kommunerna redovisa en plan för att avfallets
mängd ska minska över tid, samt hur farligt avfall ska hanteras. Avfallsplanerna måste
exempelvis innehålla förebyggande åtgärder mot uppkomsten av mikroplaster samt
nedskräpning av plast i haven, vilket gör dokumenten intressanta för studien
(Naturvårdsverket, 2017, s. 20). Av den orsaken har de tre kommunernas avfallsplaner valts ut
som material för studien. Göteborgs och Malmös kommun5 har en avfallsplan som sträcker
sig från 2021- 2030. Stockholms kommun har en kortare tidsplan som gäller från 2021-2024.
5 Avfallsplanen gäller även Burlövs kommun, men i studien kommer enbart Malmö att skrivas ut, eftersom det är
den kommunen som kommer att studeras.
11
Tabell 1: Sammanfattning av studiens material
Aktör Dokument Beskrivning
EU (EU) 2019/904 “om minskning Syftet med direktivet är att
av vissa plastprodukters inverkan försöka minska påverkan av
på miljön” plastprodukter i natur och hav
och gå över till en cirkulär
ekonomi. Genom förbud av
engångsplastprodukter såsom
bestick, tallrikar och sugrör.
Sverige “Sveriges handlingsplan för En handlingsplan för hur
plast” Sverige ska gå mot en mer
(2022) hållbar plasthantering och
minska dess påverkan på
miljön. Återvinning av plast ska
förespråkas i större utsträckning
samtidigt som plast av
fossilolja ska minska.
Göteborg Göteborg Stads kommuns Den kommunala avfallsplanen
avfallsplan för åren 2021-2030 gällande allt avfall i Göteborgs
“Göteborgsregionen minskar kommun. Kommunen har mål
avfallet och lokal bilaga för såsom “Plastavfallet från
Göteborgs Stad” hushåll ska minska med 50 %
per invånare”.
Malmö Malmö kommuns avfallsplan för Malmös kommunala
åren 2021-2030 “Tillsammans avfallsplan gällande avfall i
för en klimatneutral resurs- och kommunen samt Burlövs
avfallshantering” kommun. Syftet att försöka
göra förändringar i
avfallssystemet till ett mer
hållbart och resurseffektivt.
Stockholm Stockholm stads kommuns Stockholms stads kommun vill
avfallsplan för åren 2021-2024 skapa en modern
“Avfallsplan för Stockholm avfallshantering som fokuserar
2021– 2024” på hållbarhet och miljösmarta
aspekter. Kommunen vill
minska nedskräpningen av plast
eftersom det är ett växande
problem i staden.
12
3.2 Urval
I studien har ett urval gjorts för att kunna besvara frågeställningarna gällande hur EU:s
miljöpolitik tar sig uttryck i Sveriges kommuner. Avgränsningen har gjorts till ett
medlemsland i EU, nämligen Sverige. Samt tre kommuner i Sverige för att på ett
genomförbart sätt studera kommunernas strategier och hantering av plast utifrån
EU-direktivet 2019/904. I resten av studien kommer endast Stockholm, Göteborg och Malmö
nämnas, men detta avser deras respektive kommuner.
3.2.1 Urval Sverige
Sverige är ett land som är medlem i EU och blir således påverkade av EU-lagstiftning samt
deras strategier. Sverige har år 2020 antagit att införa en cirkulär ekonomimodell och har
börjat jobba i en hållbarhetsstrategi mot att minska och återanvända plast (Regeringskansliet
2021). Sverige är ett land där deponering av avfall i stort sätt är obefintlig, vilket är positivt
enligt Europaparlamentet (2023, A). Deponering av plast är något som önskas fasas ut under
åren 2023-2027 (för samtliga EU-länder) och enbart om behov finns, skickas mellan OECD
länderna. Sverige är för ett globalt samarbete kring plast, med motiveringen att det är viktigt
att plast gör ett så litet avtryck i världens hav och ekosystem (Regeringskansliet 2021). En
annan intressant aspekt är att Sverige enligt Bishop et al. (2020, s. 9) i liten utsträckning är
skyldiga till att plast hamnar i havet, när en jämförelse gjordes med andra EU-länder år 2017.
Sverige har kommit långt på många plan inom miljöfrågor i EU, (Regeringskansliet 2021)
och strävar mot att bli världens första fossilfria land och agera som en förebild för att visa
möjligheten till en fossilfri värld. Det blir intressant att utforska de strategier som Sverige
använder för att lyckas, då att uppnå en hållbar användning av plast blir en central och
väsentlig del av processen (Regeringskansliet, 2022, s. 3, 11)
3.2.2 Urval av Kommuner
För att ta analysen vidare ännu en nivå kommer granskning göras på en lokal nivå –
kommuner. I EU är kommunalt avfall, som är vardagligt avfall, i huvudsak genererat av
hushållen. Det är kommunerna som samlar in och bär ansvaret för avfallet. Totalt sett står
kommunalt avfall för 27% av allt avfall som genereras i EU (Europaparlamentet (2023, B).
Enligt Miljöbalken (SFS 1998:808, 15 kap. 20 och 20 a §§) har kommunerna ansvaret för
insamling och återvinning av det kommunala avfallet i Sverige. Sveriges befolkning har
historiskt haft en hög miljömedvetenhet, och enligt Naturvårdsverkets undersökning (2021, s.
4-5) “Allmänheten om klimatet” svarade 8 av 10 respondenter att de tror att Sverige kan bidra
för att bromsa klimatförändringarna, trots att Sverige är ett litet land till storlek och
befolkningsmässigt. Det är kommunerna som bär ansvaret att hantera det avfall som
befolkningen i de olika kommunerna genererar, vilket gör att hushållens insatser spelar stor
roll i plastfrågan. Enligt avfallsförordningen (SFS 2020:614) kom ändringar 2020 som gav
kommunerna mer ansvar att exempelvis se till att användningen av engångsplastartiklar
används i mindre utsträckning och även ersätts.
Kommunerna som kommer att studeras i uppsatsen är Göteborg, Malmö och Stockholm. De
tre kommunerna är de tre största i Sverige och de ligger geografiskt utspritt i landet. Det gör
att kommunerna kan stå inför olika geografiska och miljömässiga utmaningar. Alla tre
kommuner har en kuststräcka, vilket gör kommunerna extra ansvariga gällande att plast
13
hamnar i haven. Kommunerna hade år 2022, enligt Statistikmyndigheten (SCB, 2022), de
största folkmängderna, Stockholm: 984 748 st, Göteborg: 596 841 st och Malmö: 357 377 st.
Densiteten skiljer sig åt i kommunera, vilket gör att det kan finnas olika utmaningar kopplat
till befolkningsmängden. Fördelarna med att granska de tre största kommunerna är att
resultatet sedan kan bidra till att förbättra och optimera avfallshanteringen kommunerna
emellan. Är det någon kommun som sticker ut blir det extra intressant att granska och se över
vad kommunen har gjort som är i en positiv/negativ riktning för miljön utifrån Direktivet (EU
2019/904). Resten av kommunerna i Sverige kan då ta lärdom och anpassa sina egna
avfallshanteringar, även om försusättningarna kan se mycket annorlunda ut kommunerna
emellan. I slutändan är det viktigaste inte att en enskild kommun lyckas i sin hantering av
plast, utan att hela Sverige, EU och resten av världen klarar att ställa om till ett hållbart och
resurseffektivt användande av plast.
3.3 Metod
Studiens metodval är kvalitativ innehållsanalys, som har genomförts på EU direktivet (EU)
2019/904, Sveriges handlingsplan för plast (Regeringskansliet, 2022), samt de tre
kommunernas avfallsplaner. Samtliga dokument har noggrant valts ut för att möjliggöra en
grundlig och djupgående analys under en period av tio veckor. Dokumenten är aktuella och
gällande för att relevansen ska vara så hög som möjligt. I en kvalitativ innehållsanalys går det
att finna mönster och jämföra olika slags dokument på ett effektivt sätt (Boreus och Kohl,
2018, s. 50-52), vid kodning kan teman och kategorier väljas ut av forskaren själv. Jämfört
med kvantitativ innehållsanalys som främst fokuserar på frekvensen av uttryck och ord,
möjliggör en kvalitativ analys en mer djupgående samt nyanserad analys av innehållet. En
begränsning med kvalitativ innehållsanalys är tolkningen av det osagda, men den här studien
har inte i syfte att läsa mellan raderna, vilket gör att begränsningen inte försämrar analysen
(Boreus och Kohl, 2018, s. 79).
För att göra en kvalitativ innehållsanalys behövdes alla dokument granskas noga, eftersom det
är viktigt att först få en helhetsbild och en uppfattning av hela innehållet (Boreus och Kohl,
2018, s. 58). Alla former av textanalyser involverar någon typ av kodning, och i denna studie
har en manuell kodning tillämpats. Kodningen baserades utifrån relevanta artiklar från
direktiv 2019/904 som utgjorde en grund för att säkerställa relevans för studiens syfte. Den
sista punkten i kodningen är skapad för att identifiera vilka aktörer som är ansvariga för att
målen i avfallsplanerna ska genomföra. Avfallsplanerna (Göteborgs Stad, u.å; VA SYD, 2020;
Stockholm Vatten & Avfall, u.å) handlar om all slags avfall som kommunerna hanterar, men
intresse för studien ligger enbart på att fokusera på strategierna, åtgärderna och information
om plast som förekommer i planerna. Sveriges handlingsplan för plast (Regeringskansliet,
2022) innehåller enbart information om plast men det finns fortfarande information som kan
kodas bort med hjälp av kodschemat. Kodningen hjälper till att identifiera och kategorisera de
aspekter som syns i kodschemat. Enligt Boreus och Kohl (2018, s. 58-59) är det vanligt att
under processens gång stöta på problem med kodningen och behöva genomföra bearbetningar
och utveckla sitt kodschema. I studiens analys uppkom utmaningar under kodningsprocessen
och kodschemat testades på en del av materialet för att enklare kunna omarbeta under tidens
gång innan de bäst passande kategorierna kunde skapas. Det var viktigt att kunna utvärdera
analysverktygets effektivitet och säkerställa en god validitet (Boreus och Kohl, 2018. s.
58-59).
14
En viktig aspekt att ta hänsyn till under hela analysen är att de fem dokumenten måste
bedömas på ett enhetligt sätt och undvika eventuella förutfattade meningar som forskare
(Boreus och Kohl, 2018. s. 60-61). Jag försökte i förväg reflektera över möjliga förutfattade
meningar för att säkerhetsställa att validiteten inte påverkades negativt, och jag konstaterade
att det inte fanns sådana som skulle kunna påverka resultatet. När en studie utförs av en
ensam forskare är det viktigt att säkerhetsställa att kodningen gjorts korrekt och även
säkerhetsställa god reliabilitet. För att säkerställa detta gjordes en dubbelkodning för att
kontrollera intrasubjektiviteten, vilket innebär att kodningen av materialet överensstämde vid
två olika tidpunkter. Dubbelkodningen gjordes med tre dagars mellanrum och båda
kodningarna överensstämde med varandra. Något annat att beakta är att det kan ses som ett
deduktivt förhållningssätt att på förhand utforma ett bestämt kodschema. Orsaken till det var
att möjliggöra ett öppet förhållningssätt i syfte att hitta relevanta kategorier under analysens
gång, samtidigt som analysinstrumentet testades på delar av materialet i förväg. Det
möjliggjorde en bred tolkning av materialet, där kombinationen av ett förbestämt och öppet
förhållningssätt bidrog till en större förståelse, och säkerhetsställde samtidigt en god validitet
(Boreus och Kohl, 2018. s. 60-61).
3.3.1 Kodschema
Tabell 2 - Kodschema
Ämne Förekommer Förekommer inte
Minska förbrukning av
engångsplastprodukter
Strategi för att återbruka
och/eller återvinna plast i
större utsträckning
Strategi om minskning av
plastens påverkan på miljön,
speciellt i vattenmiljö
Åtgärder för ansvarsfullt
konsumentbeteende för att
uppnå minskning av skräp
Ansvarig aktörer för att
målen uppnås
15
4. Resultat
Resultatet är indelat i fyra olika delar. Rubrikerna som finns är skapade utifrån kodschemat.
Ämnena “Strategi om minskning av plastens påverkan på miljön, speciellt i vattenmiljö” och
“Åtgärder för ansvarsfullt konsumentbeteende för att uppnå minskning av skräp” har slagits
ihop till en gemensam rubrik under resultatet för att undgå upprepningar och finns under
rubriken 4.3.
4.1 Mål för att minska användningen av engångsplast i framtiden
Direktiv 2019/904 antogs för att minska miljöpåverkan av vissa plastprodukter. Enligt
Direktivet är dess syfte:
att förebygga och minska vissa plastprodukters inverkan på miljön, särskilt vattenmiljön,
och på människors hälsa samt att främja övergången till en cirkulär ekonomi med
innovativa och hållbara affärsmodeller, produkter och material och därigenom bidra till
den inre marknadens goda funktion (dir. 2019/904, s. 8).
I enlighet med EU direktivet har engångsplastprodukter såsom bestick, tallrikar och sugrör
förbjudits (Dir. 2019/904(EU), Artikel 5, s. 10). Medlemsländerna ska ha gjort en mätbar
minskning senast år 2026 jämfört med år 2022 på engångsplast såsom muggar inklusive lock
(Artikel 4). Medlemsländerna skulle senast den 3 juli 2021 redogjort för sina åtgärder för
Artikel 4 till kommissionen. I Sveriges handlingsplan för plast går det tydligt att se Sveriges
plan för Artikel 4 respektive 5 (Dir. 2019/904 (EU, s. 4-5). 1 januari 2022 förbjöds onödig
engångsplast i Sverige, likt de som nämndes från Artikel 4. 1 januari 2024 kommer ett förbud
mot engångsmuggar, som innehåller mer än 15% plast, börja gälla i Sverige
(Regeringskansliet 2022, s.13).
I Malmös avfallsplan benämns inget som berör det som syftar till Artikel 4-5 eller något annat
som går att koppla till att minska engångsplatsen. Malmö har inga konkreta mål som enbart
berör plast eller minskning av engångsplast. Det finns ett uppsatt mål som berör allt slags
avfall som är i enlighet med avfallshierarkin, att förebygga avfall och lyder: “Avfall under
kommunalt ansvar ska minska med 30 procent till år 2030” (VA SYD, 2020, s. 7).
Göteborg (Göteborgs Stad, u.å, s. 11-12) skiljer sig från Malmö genom att ha ett mätbart mål
uppsatt som innebär en minskning av mängden engångsartiklar med 50% från år 2019 till
2025. Det utgör alla engångsartiklar och inte enbart plast, men i Göteborgs avfallsplan
beskrivs vikten av att framförallt utesluta sådana av plast och hur de också är prioriterat inom
EU. I Göteborgs avfallsplan beskrivs det att kommunen köper in mycket engångsplastartiklar.
Avfallsplanen syftar på att inom flera sektorer går det att minska engångsplast rejält och
använda flergångsartiklar istället, utan att det på något sätt påverkar funktion eller hygien.
Inom vård- och omsorgssektorn är det svårare att minska på engångsplast pågrund av
hygienskäl, såsom användandet av engångshandskar (Göteborgs Stad, u.å, s. 11-12).
Stockholm går i linje med Göteborg och i avfallsplanen står det att plast idag används på ett
ohållbart sätt, från tillverkning, konsumtion och sedan när produkten inte återvinns eller
återanvänds. “Problematiken med plast ligger högt på agendan på EU-nivå och givetvis också
på nationell och lokal nivå.” (Stockholm Vatten & Avfall, u.å, s.21) I Stockholms avfallsplan
beskrivs hur det är viktigt att främja ett hållbart plastanvändade i samband med upphandling
16
och inköp av material. Återvunnen eller en biobaserad plast måste börja efterfrågas i en större
utsträckning. Kommunen bör undvika engångsartiklar som är gjort på fossilplast samt plast
som innehåller farliga tillsatsämnen. När det går att välja ett annat material ska Stockholm
göra det, men det nämns inte mer specifikt än så (Stockholm Vatten & Avfall, u.å, s.
21,28,38). Både i Göteborg och Stockholms Stads avfallsplan finns det tydliga mål om
engångsplast som överensstämmer med Sveriges nationella mål samt EU direktiv 2019/904.
4.2 Strategier för att återbruka och/eller återvinna plast i större utsträckning
Vikten av avfallshierarkin benämns i direktiv 2019/904 men regleras i ett separat direktiv (Dir.
2008/98/EG). I alla tre avfallsplaner går det att se tydligt hur de präglas av avfallshierarkin
och det går att se hur de hänvisar till “EU:s avfallshierarki” flera gånger (Stockholm Vatten &
Avfall, u.å, s. s.3,11, 28; Göteborgs Stad, u.å, s. 6, 20, 61; VA SYD, 2020, s. 5, 10, 14). För att
främja en cirkulär ekonomi är det viktigt att minska användningen av jordens resurser. Om
plasten börjar användas mer cirkulärt kan plastavfall istället bli en resurs (Regeringskansliet
2022, s.7). Göteborg har en strävan att förflytta sig uppåt i trappan och alltid ha i åtanke att
“det avfall som inte kan förebyggas, ska återanvändas, materialåtervinnas och i sista hand
energiåtervinnas” (Göteborgs Stad, u.å, s. 20). Stockholm beskriver i avfallsplanen att en
ökad materialåtervinning av plast är bättre för miljön än energiåtervinning (Stockholm Vatten
& Avfall, u.å, s. 21-22). Stockholm håller på att införa en sorteringsanläggning i Högdalen
där utsortering av plast kommer kunna göras och sedan återvinna plasten. Det kommer att
medföra en stor klimatnytta och en beräkning är gjord på en minskning av “25 000 CO2e/år,
för 13 400 ton utsorterad plast” (Stockholm Vatten & Avfall, u.å, s. 22). Den stora
minskningen av koldioxidutsläpp beror till största delen på att förbränningen av plast ska
minska.
I Malmö finns det ett producentansvar för plast där producenter ska samla in, och ta hand om
avfallet som uppstår, samt materialåtervinna eller energiutnyttja. Syftet med det är att
produkter ska tas fram som är mer miljövänliga, resurssnåla och lättare att återvinna (VA
SYD, 2020, s. 46). Malmö vill jobba för en effektivare återanvändning av plast och fokusera
på att få bort skadliga produkter med kemikalier och fokusera först och främst på de miljöer
barn vistas i. Det ska göras genom exempelvis återvinning av plastleksaker, kläder och
engångsförpackningar. Till skillnad från Göteborg skriver Malmö ut att de befinner sig näst
längst ner i avfallshierarkin, med fokus på energi och materialåtervinning (VA SYD, 2020, s.
14). Det som Malmö också menar är att de tagit del av livscykelanalyser som belyser att det är
mer fördelaktigt ur ett miljöperspektiv att materialåtervinna än att förbränna och det är i
enlighet med avfallshierarkin (VA SYD, 2020, s. 99; Nilsen, 2020, s.31-32)
4.3 Strategier för att minska nedskräpning av plast i hav och natur
I Artikel 10 (Dir 2019/904, s. 13) beskrivs hur medlemsländerna i EU måste genomföra
åtgärder i form av att informera och uppmuntra konsumenter till ansvarsfullt
konsumentbeteende i syfte att avfall ska minska. De plastprodukter som inkluderas här är
bland annat plastbärkassar, tobaksvaror med filter, ballonger, sanitetsbindor och
17
livsmedelsbehållare6. Sveriges handlingsplan för plast har tagit hänsyn till denna artikel och
Sverige ska fokusera på att nå ut till både privatpersoner och företag (Regeringskansliet 2022,
s. 16). Fördelarna med flergångsartiklar ur en miljösynpunkt ska särskilt bli
uppmärksammade, som för exempelvis muggar och matlådor, från och med 1 januari 2024.
Det ska ske genom att den som säljer dryck eller snabbmat i engångsartiklar måste erbjuda
möjligheten att få det serverad i en återanvändbar produkt (Regeringskansliet 2022, s. 16).
Precis som direktiv 2019/904 syftar till är det viktigt att förebygga samt minska plastens
påverkan på hav och natur. De tre valda kommunerna har alla en kuststräcka och har därför ett
större ansvar att förebygga uppkomsten av plast i havet. Stockholms avfallsplan är den enda
av kommunerna som belyser problemet med plast som den största boven till nedskräpning och
i Stockholm gäller det framförallt i Saltsjön och Mälaren (Stockholm Vatten & Avfall, u.å, s.
47). Göteborg belyser att det är ett problem men påpekar samtidigt att det är oklart huruvida
vems ansvar det är att städa upp i haven, på grund av att det ofta kommer med strömmar med
havsskräp från andra länder (Göteborgs Stad, u.å, s. 33).
Göteborg beskriver hur de har ansvar att informera allmänheten hur avfall ska tas hand om på
bästa möjliga vis och det går att tolka som en del av det som beskrivs från Artikel 10 i
direktivet (Dir 2019/904; Göteborgs Stad, u.å s. 35, 51). Kommunen ska informera invånare
om farligt avfall, ekonomiska kostnader för nedskräpning och miljöpåverkan. Det är ett stort
problem med plast i natur och hav runt om Göteborg och det har lett till att det fått stor
uppmärksamhet i media. Det har i sin tur lett till en större medvetenhet hos hushåll och
företag som efterfrågar alternativa produkter och/eller tjänster (Göteborgs Stad, u.å, s. 51).
I motsats till Göteborg går det inte att hitta samma information i Malmös avfallsplan. Det som
går att utläsa är ett avsnitt som berör barn som den framtida generationen samt hur fokuset är
på att informera barn om nedskräpning och vilka miljökonsekvenser de kan få (VA SYD,
2020, s. 112). Det är inget som enbart berör plast utan avfall i ren allmänhet. Det som går att
avläsa i Malmös avfallsplan är ett mål som innebär att “Antalet skräp på land och vid vatten
ska vara 50 procent färre år 2030“ (VA SYD, 2020 s.7). Malmö redogör för hur nedskräpning
lätt kan bidra till otrygga stadsmiljöer, samt att stora kostnader läggs på att hantera skräpet.
När ett avfall slängs på land (i syfte att skräpa ner), hamnar det i stor utsträckning till slut i
haven, vilket är ett stort miljöproblem. Malmö kommer att försöka åtgärda detta problem
genom att mäta nedskräpningen och sen följa utvecklingen med hjälp av Håll Sverige Rent
(VA SYD, 2020, s. 23).
I Stockholms avfallsplan står det tydligt hur viktigt det är att invånarna blir informerade hur
deras avfallshantering kan bidra till en minskad miljöpåverkan och en renare stad.
Nedskräpningen i staden ska minska och det är ett nytt mål som inte förekommit i
avfallsplanen tidigare. Det är ett stort och växande problem med nedskräpning och liksom
Malmö belyser Stockholm hur nedskräpning bidrar till en mindre trivsam stad. Plast är en stor
bov till föroreningar i stadsmiljön. För att lyckas minska nedskräpningen är en viktig åtgärd
information och samhällsengagemang av stockholmarna. Redan idag bedriver Stockholm ett
arbete att hålla staden ren genom att städa och även bedriva kampanjer för att förändra
medborgares attityder till nedskräpning. Städningen av staden bedrivs de tider på dygnet när
människor ser, i syfte att deras medvetenhet ska öka. (Stockholm Vatten & Avfall, u.å, s. 113)
6 Till syftet att använda för snabbmat.
18
4.4 Ansvarig aktörer för att målen uppnås
Naturvårdsverket är en svensk myndighet och har ett stort ansvar i omställningen till ett
hållbart plastanvändande. Myndigheten fick cirka 40 miljoner kronor år 2022 för att
implementera engångsplastdirektivet (dir. 2019/904) i Sverige. Pengarna ska i huvudsak gå
till att motverka en ohållbar användning av plast i form av tillsyn och vägledning
(Regeringskansliet, 2022, s. 179) och de jobbar för att
“kartlägga plastflöden i Sverige samt analysera och föreslå hur myndigheten kan följa
plastflöden i omställningen till en cirkulär ekonomi för att främja plastavfall som en
resurs “(Regeringskansliet, 2022, s. 18).
I Malmö och Stockholms avfallsplaner är det inte kommunerna själva som är ansvariga för
framtagandet (VA SYD, 2020; Stockholm Vatten & Avfall, u.å). De har alla delegerat ansvaret
till andra aktörer som är de ansvariga. I Stockholms avfallsplan är Stockholm Vatten & Avfall
ansvarig aktör, samt VA SYD i Malmö (Stockholm Vatten & Avfall, u.å; VA SYD, 2020). I
Göteborg är det Göteborgs Stad som är ansvariga för utgivandet av kommunens plan, men
grannkommunerna såsom Mölndal, Partille och Lerum, har likadana avfallsplaner på grund av
att invånarna dagligen rör sig mellan kommunerna (Göteborgs Stad, u.å).
Malmö ser ett förändrat flöde av plastförpackningar från hushållen. Till stor del beror det på
den ökade onlinehandlingen. Avfallet per individ måste minska men det finns tendenser som
visar på en fortsatt ökning i framtiden. Det finns flera aktörer inom kommunen, exempelvis
avfallsbranschen, som arbetar förebyggande inom ett hållbart användande av plast gentemot
allmänheten och är viktiga för att främja en cirkulär livsstil (VA SYD, 2020, s. 124).
I Stockholms Stad är det Miljöförvaltningen som ska ta fram en handlingsplan för minskad
plastanvändning som ska innehålla åtgärder för att minska miljöavtrycket (Stockholm Vatten
& Avfall, u.å, s. 22). Stockholm Vatten och avfall håller sig uppdaterade globalt i plastfrågan
och arbetar för att få plast att återvinnas i större utsträckning. Det tyder på att det är flera
aktörer som samarbetar i kommunen för att uppnå målen i direktiv 2019/904. Stockholms
Hamnar AB ansvar för renhållning av vattenytor och strandkanter i centrala Stockholm för att
hålla staden ren (Stockholm Vatten & Avfall, u.å, s. 11).
I Göteborgs avfallsplan går det att läsa om ett mål i kommunen som innebär “Plastavfallet
från hushåll ska minska med 50 % per invånare” (Göteborgs Stad, u.å, s.37) till år 2030. De
som är ansvariga för målet är Kretslopp och vattennämnden som ska försöka följa upp detta
varje år. Det beräknas genom kilogram plastavfall per invånare och exempelvis statistik över
insamlade plastförpackningar från återvinningscentraler (Göteborgs Stad, u.å, s.37).
I alla kommuner är det flera aktörer som arbetar för att uppfylla målen som finns i direktiv
2019/904 för att främja en cirkulär och hållbart plastanvändande. På den nationella nivån är
det Sveriges regering som implementerar lagstiftning för att följa EU:s direktiv, som kommer
högre uppifrån. Det syns hur aktörerna i kommunen samarbetar och delar på ansvarsområden
och uppgifter för att på olika sätt bidra till en hållbarare framtid.
19
5. Slutsatser och diskussion
5.1 Hur ser kommunernas ansvar ut i att upprätthålla ett hållbart plastanvändande?
Studiens fokus har legat på att undersöka hur de tre kommunerna har implementerat EU:s
policys och mål, särskilt i samband med uppfyllandet av kraven i EU-direktivet (EU
2019/904). Genom att använda Multi-level Governance som teori går det att få en djupare
förståelse av hur kommunerna implementerar EU:s miljöpolitik. Kommunernas avfallsplaner
formas av lagstiftning från nationell nivå, vilket reglerar vad de kan och inte kan göra. På den
nationella nivån, representerad av den svenska regeringen och Naturvårdsverket, ligger
skyldigheter i att uppfylla och implementera lagar och direktiv från EU-nivå. Det illustrerar
en styrning av Typ I enligt Multi-level Governance teorin. De nödvändiga förutsättningarna
får kommunerna från den svenska staten, som ger möjlighet för kommunerna att själva styra
sin utveckling i den mån de följer den nationella lagstiftningen.
Enligt Multi-level Governance ses Naturvårdsverket som en del av den nationella nivån och
där alla myndigheter verkar. Enligt teorin blir Naturvårdsverket styrda av Sveriges nationella
miljömål och de driver och samordnar miljöfrågorna i landet (Regeringskansliet, 2022, s.
179).
Ett av studiens bidrag till forskningen samt en av frågeställningarna syftar till att belysa
kommunernas ansvar och utmaningar gällande att upprätthålla ett hållbart plastanvändande.
De tre kommunerna har en ambitionsnivå att minska användningen av engångsplast, minska
plast i hav och land samt att öka efterfrågan på återvunnen plast. Huvudfokuset i de tre
kommunerna är att minska uppkomsten av avfall, i enlighet med avfallstrappan, vilket är
positivt ur ett miljöperspektiv. Ambitionen är att om ett avfall trots allt uppstår, ska det
hanteras på bästa sätt för miljön. De aktuella metoderna för avfallshantering inom
kommunerna är inte optimala varken enligt avfallshierarkin eller med tanke på
miljöaspekterna.
Malmös position är näst längst ner i avfallshierarkin, något som endast diskret nämns.
Slutsatsen som kan dras är att kommunen inte är helt tillfreds med att befinna sig på den nivån
och strävar efter att förbättra sin placering. Tyvärr saknas tydliga riktlinjer i avfallsplanen för
hur Malmö planerar att förbättra sin position i hierarkin. Det är särskilt märkbart när det gäller
återvinning av plast, där planen inte ger tillräcklig vägledning om hur kommunen avser att
minska att avfall uppstår samt öka återvinningen. Det är av dessa orsaker som det finns
intressanta aspekter i att följa arbetet i framtiden hos kommunerna. De andra två kommunerna
nämner inte på vilket steg de befinner sig i avfallshierarkin, men de diskuterar hur de vill
jobba sig uppåt på grund av att det rekommenderas från EU-nivå. Av den anledningen går det
att tolka att det inte befinner sig högst upp eller i närheten av den önskade nivån, vilket gör
det intressant att se hur de utvecklas över tid och i vilken riktning det tar.
Genom studien är det utmanande att på ett konkret vis se en mätbar minskning av plast genom
kommunernas avfallsplaner. Det går att argumentera för att Malmö inte har lika strikta mål
uppsatta som de andra två kommunerna. Det kan å ena sidan vara Göteborg som har mål att
minska engångsartiklar med 50% som misslyckas med det till år 2030, medan Malmö jobbar
och lyckas uppnå mer än Göteborg, utan att ha de strikta målen uppsatta. Å andra sidan går
det att argumentera för fördelarna med att ha strikta mål att jobba mot samtidigt som det är
20
okej att misslyckas. Oavsett om Göteborg lyckas uppnå sitt mål kommer de åtminstone ha
försökt att minska engångsartiklar drastiskt. Kommunen kanske behöver några år till innan
målet är uppnått, men lyckas de uppnå exempelvis en minskning på 30% till år 2030, är det en
mätbar förbättring som inte ska ses som en förlust, trots att de inte lyckades hela vägen under
avfallsplanens tidsperiod.
5.2 Hur tar sig EU:s miljöpolitik uttryck i de tre kommunerna?
Enligt Multi-level Governance ska den mest lämpliga aktören tar på sig arbetet för att det ska
utföras på det mest lämpliga sättet enligt styrning Typ II. Syftet i detta sammanhang blir att
främja en gemensam vision för minskning av plastavfall och främjande av hållbarhet (Marks
och Hooghe, 2004, s. 20-22). Kommunerna har satt upp flera intressanta och ambitiösa mål i
linje med Direktiv 2019/904. Göteborg har satt upp målet att engångsartiklar ska minska med
50% från år 2019 till 2025 och speciellt fokus på plast som är något som förespråkas av EU.
Det är det mest ambitiösa målet som är uppsatt i de tre kommunerna. EU har inte satt upp hur
mycket engångsplast som ska minska men det ska ske en mätbar minskning fram till år 2026.
Det gör att Göteborg inte endast reaktivt har implementerat EU:s miljöpolitik utan också på
ett proaktivt sätt strävat efter att överträffa de grundläggande kraven.
Stockholm är mer i linje med EUs riktlinje och förespråkar att engångsplast gjort på fossilolja
bör undvikas i den mån det går, men det är en tydlig uppmaning att upphandling av
engångsplast bör minska drastiskt i kommunen. I Malmös avfallsplan finns målet om att
kommunen ska minska allt kommunalt avfall med 30% till år 2030. Den negativa synvinkeln
av målet, utifrån studiens syfte är att det inte framgår vad för slags avfall som ska minska. Å
ena sidan är det positivt att minska 30% av det kommunala avfallet till år 2030, men å andra
sidan finns det inga garantier att det är just plast som kommer minska. Det finns även
förbättringspotential för Stockholm i och med att de inte heller har ett mätbart mål att uppnå
gällande minskning av konsumtion av plastartiklar. Gemensamt för de tre avfallsplanerna är
ambitionen att klättra uppåt i avfallshierarkin, förebygga skräp i staden på såsätt främja en
cirkulär ekonomi. Det betyder att EU:s direktiv har nått ut till kommunerna och deras
avfallsplaner, som visar på ett hållbarhetsinitiativ och en viss anpassning till EU-direktivet.
Direktivets (2019/904) syfte, att minska plasten inverkan på vattenmiljön, lyfts upp i
Göteborgs avfallsplan. Göteborg vill minska plast i haven, men påpekar samtidigt att det ofta
blir en tvist om vem som bär ansvarar för att plast hamnar i haven. Det är på grund av att det
inte går att fastställa vem det är som har orsakat att “just de här plastbitarna hamnat i haven”.
Det går med fördel att förtydliga vad Göteborg ska göra för åtgärder för att kommunens plast
inte ska hamna i havet, istället för att fokusera på vem som bär ansvaret ur ett globalt
perspektiv. De går att göra mycket i kommunen för att minska att skräp hamnar runt om i
staden.
Studiens resultat och tidigare forskning ger en liknande bild av det globala plastproblemet.
Kommunernas avfallsplaner belyser tydligt det stora problemet med plast i haven och vikten
av att jobba förebyggande för att plast inte felhanteras och tillslut hamnar i haven. De tre
kommunerna har alla kust och det går att läsa i avfallsplanerna att deras ansvar ligger på att
förebygga att plast hamnar i haven. Kommunerna vill minska plast i naturen, staden och i
haven. De framgår inte exakt hur, för Göteborg och Stockholm, mer än att de har aktörer som
jobbar för renhållning i städerna. Det är positivt med renhållning, eftersom det ofta slutar med
21
att plast som ligger på gator, hamnar i haven. Det som går att förbättra är hur de ska lyckas få
en renare stad och hur deras avfallsplaner ska bidra till att plast inte hamnar i haven. En
positiv aspekt som går att plocka ut från Stockholms avfallsplan är att staden städas de tider
på dygnet när folk är ute på gatorna, för att uppmärksamma och öka medvetenheten. Malmö
skiljer sig åt och har en målsättning om att skräp i hav och land ska minska med 50% till år
2030. I Malmös avfallsplan är det oklart huruvida plast räknas in i det skräp som ska minska
samt hur mycket det ska minskas med. I motsats till de andra två planerna där det tydligt
framkommer att plast är de främsta skräpet som hamnar i haven. Det går därför att
argumentera huruvida Malmös mål leder till en minskning av plast, men å andra sidan finns
det enligt Kasznik och Lapniewskas (2023, s. 151) så pass mycket plast i världens hav, att det
till och med finns oro att det kommer finnas mer plast än fisk innan år 2050. Av den
anledningen borde Malmös mål resultera i att det är just plast som kommer att minska, trots
att även andra material räknas in.
Ett av syftena med studien var att svenska kommuner men även kommuner i andra EU-länder
ska kunna ta del av studien för att ta lärdom om hur de tre svenska kommunerna
implementerar EU:s miljöpolitik. I enlighet med styrning inom Typ II främjas samarbete
mellan olika nivåer och utbyte av erfarenheter för att lära av varandra. Det är viktigt att ha i
åtanke att det inte är någon tävling bland kommuner i vem som kommit längst eller vem som
har de mest ambitiöst uppsatta målen. I slutändan är det ett gemensamt mål som måste
uppnås, en hållbar värld. Därför går det att argumentera fördelarna med Typ II av styrning i
och med att styrningen förespråkar att kommuner lär av varandra. Genom att dela sina
erfarenheter och framgångar kan de förbättra hur de själva hanterar och förbättrar sin
miljöprestanda. Typ I av styrning går att tolka i detta sammanhang att EU, nationella och
lokala nivån samverkar för att uppnå en viss standard, men styrningen kan inte förklara hur
kommuner ska lära av varandra.
5.3 Framtida forskning
Efter att resultaten av studien har sammanställts kvarstår en väsentlig fråga som blir central
för framtida forskning: Är de åtgärder som beskrivs i kommunernas avfallsplaner verkligen
tillräckliga för att möta de utmaningar som identifierats? Det återstår att se om dessa insatser
och mål går att uppfylla. För framtida forskning blir det intressant att fördjupa analysen för att
kritiskt utvärdera effektiviteten av målen och strategierna. En sådan undersökning kan bidra
till en mer omfattande förståelse av hur kommunerna implementerar sina avfallsplaner i
praktiken och om det krävs ytterligare åtgärder eller justeringar för att uppnå önskade
miljömål. Precis som avfallsplanerna är det också intressant att studera om EU direktivet
2019/904 får engångsplasten att minska i hav och natur. När det gäller dessa typer av
miljöförstöring finns det ingen kommun eller land som kan göra för mycket åtgärder. Studien
visar på att alla länder måste samarbeta, även utanför EU för att exempelvis inte “Great
Pacific garbage patch” ska bli större och uppstå på fler platser i världen (Beghetto et al., 2023,
s. 2). Det är av vikt att plast blir ett hållbart material om användningen ska fortsätta i samma
utsträckning i framtiden samt minska utsläppen av koldioxid i samband med tillverkningen
och avfallshanteringen av plast för att uppnå målen i Parisavtalet.
22
Referenser
Beghetto, Valentina., Gatto Vanessa., Riccardo Samiolo, Scolaro Cristina., Brahimi Salim., Facchin
Manuela, och Visco Annamaria. (2023) "Plastics Today: Key Challenges and EU Strategies towards
Carbon Neutrality: A Review." Environmental Pollution (1987) 334: 122102. doi:
10.1016/j.envpol.2023.122102
Bishop, George., Styles, David., och Piet N.L. Lens. (2020) “Recycling of European plastic is a
pathway for plastic debris in the ocean,” Environment international, 142, s. 2-12. doi:
10.1016/j.envint.2020.105893
Bridges, James W., ; Greim, Helmut., van Leeuwen, Kees., Stegmann, Rainer., Vermeire, Theo., den
Haan Klaas (2023) ”Is the EU chemicals strategy for sustainability a green deal?” Toxicology and
Pharmacology, vol. 139, 2023, pp. 105356–105356, doi: 10.1016/j.yrtph.2023.105356.
Boréus, Kristina, och Kohl, Sebastian (2018) “Innehållsanalys” i K. Boréus & G. Bergström (Red.)
Textens mening och makt : metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Lund:
Studentlitteratur
Bulmer, Simon., Parker Owen., Bache Ian., George Stephen., Charlotte Burns (2020) Politics in the
European Union New York:Oxford University Press; Femte upplagan
Caputto, Dios., Dolores, María., Navarro, Rodrigo., López Valentín, Juan., och Marcos‐Fernández,
Ángel. (2022) “Chemical upcycling of poly(ethylene terephthalate) waste: Moving to a circular
model,” Journal of polymer science (2020), 60(24), s. 3269–3283. doi: 10.1002/pol.20220137
Europaparlamentet. A (2023). Hur vill EU uppnå en cirkulär ekonomi senast till år 2050? Hämtad:
2023-11-10, tillgänglig via,
https://www.europarl.europa.eu/news/sv/headlines/society/20210128STO96607/hur-vill-eu-uppna-en-
cirkular-ekonomi-senast-till-ar-2050?at_campaign=20234-Economy&at_medium=Google_Ads&at_pl
atform=Search&at_creation=DSA&at_goal=TR_G&at_audience=&at_topic=Circular_Economy&gcli
d=CjwKCAiAxreqBhAxEiwAfGfndC9vLx8jniFT0LOnW5A33a6h_-AItDJtzBYXy7pwEKIVWyZo9
3-3KRoCikwQAvD_BwE
Europaparlamentet. B (2023). Avfallshantering i EU: Infografik med fakta och siffror. Hämtad:
2023-11-10, tillgänglig via,
https://www.europarl.europa.eu/news/sv/headlines/society/20180328STO00751/avfallshantering-i-eu-
grafik-med-fakta-och-siffror
Europaparlamentets och Rådets direkitv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv
Europaparlamentet och Rådets direktiv 2008/56/EG om upprättande av en ram för gemenskapens
åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi)
Europaparlamentets och Rådets direkitv (EU) 2019/904 om minskning av vissa plastprodukters
inverkan på miljön
Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå
klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk
klimatlag)
23
Göteborgs Stad (u.å) Göteborgs Stads avfallsplan 2021 - 2030, tillgänglig via,
https://goteborg.se/wps/wcm/connect/8b2a4b98-2f20-48ae-bf4b-3142d18e17b6/Göteborgs%2BStads
%2Bavfallsplan%2B2021-2030.pdf?MOD=AJPERES
Hohn, Sönke., Acevedo-Trejos, Esteban., F. Abrams, Jesse., Fulgencio De Moura, Jailson., Spranz,
Roger., and Merico Agostino. (2020) “The long-term legacy of plastic mass production,” The Science
of the total environment, 746, s. 2-8, doi: 10.1016/j.scitotenv.2020.141115
Hatti-Kaul, Rajni., Nilsson, J Lars., Zhang, Baozhong., Rehnberg, Nicola., och Lundmark, Stefan.
(2020) “Designing Biobased Recyclable Polymers for Plastics,” Trends in biotechnology (Regular
ed.), 38(1), s. 50–67. doi: 10.1016/j.tibtech.2019.04.011
Hultman, J., and H. Corvellec. (2012) "The European Waste Hierarchy : From the Sociomateriality of
Waste to a Politics of Consumption." Environment and Planning. vol. 44, no. 10, pp. 2413–27, doi:
10.1068/a44668.
Kajaste, Raili. och Oinas, P. (2021) “Plastics value chain – abatement of greenhouse gas emissions,”
AIMS environmental science, vol. 8, no. 4, 2021, pp. 371–92, doi: 10.3934/environsci.2021024.
Kasznik, Dominika, and Zofia Łapniewska. (2023) "The End of Plastic? The EU’s Directive on
Single-use Plastics and Its Implementation in Poland." Environmental Science & Policy ol. 145, 2023,
pp. 151–63, doi: 10.1016/j.envsci.2023.04.005.
KOM(2020) 98, En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin. För ett renare och mer
konkurrenskraftigt Europa, tillgänglig via,
https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:9903b325-6388-11ea-b735-01aa75ed71a1.0002.02/
DOC_1&format=PDF
Marks, Gary., Hooghe Lisbet (2004) "Contrasting Visions of Multi-level Governance” in I. Bache &
M. Flinders (Ed.), Multi-level Governance (s. 15-30) Oxford: University press
Naturvårdsverket (2021), Allmänheten om klimatet. Hämtad: 2023-11-11. Tillgänglig via,
https://www.naturvardsverket.se/contentassets/6ffad3e6018c47cea06e6402f0eea066/rapport-allmanhet
en-klimatet-2021.pdf
Naturvårdsverket (2017), Kommunal avfallsplanering. Hämtad 2023-12-08. Tillgänglig via,
https://www.naturvardsverket.se/globalassets/media/publikationer-pdf/6700/978-91-620-6760-1.pdf
Nilsen, Heidi Rapp. (2020) "The Hierarchy of Resource Use for a Sustainable Circular Economy."
International Journal of Social Economics vol. 47, no. 1, 2020, pp. 27–40, doi:
10.1108/IJSE-02-2019-0103.
Quicker, Peter., Seitz, Mathias., och Vogel Julia. (2022) “Chemical recycling: A critical assessment of
potential process approaches,” Waste Management & Research, 40(10), s. 1494–1504. DOI:
10.1177/0734242X221084044
Regeringskansliet (2021). Cirkulär ekonomi - Handlingsplan för omställning av Sverige. Hämtad:
2023-11-10, tillgänglig via,
https://www.regeringen.se/informationsmaterial/2021/01/cirkular-ekonomi---handlingsplan-for-omstal
lning-av-sverige/
24
Regeringskansliet (2022) Sveriges handlingsplan för plast - en del av den cirkulära ekonomin.
Hämtad: 2023-11-08, tillgänglig via,
https://www.regeringen.se/rapporter/2022/02/sveriges-handlingsplan-for-plast/
Rådets beslut (EU) 2016/1841 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som
antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring
SFS 1998:808. Miljörätt, Miljöbalk. Stockholm: Klimat- och näringslivsdepartementet
Statistikmyndigheten (SCB), (2022). Hämtad 2023-11-23 Tillgängliga via,
https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befol
kningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/folkmangd-och-befolkningsforandringar---helarsstatistik/folk
mangd-topp-50/
Stockholm Vatten och Avfall (u.å) Avfallsplan för Stockholm 2021– 2024, tillgänglig via,
https://www.stockholmvattenochavfall.se/globalassets/pdfer/riktlinjer/avfallsplan_for_stockholm_202
1-2024.pdf
Striolo, Alberto, och Huang, Shanshan. (2022) "Upcoming Transformations in Integrated
Energy/Chemicals Sectors: Some Challenges and Several Opportunities." Journal of Physical
Chemistry. C 126.51: 21527-1541. doi: 10.1021/acs.jpcc.2c05192
Subekti, Rahayu. (2023) “A Circular Economy-Based Plastic Waste Management Policy in Indonesia
(Compared to China and EU).” Yustisia, vol.12, no. 2, pp. 168–84, doi: 10.20961/yustisia.v12i2.72177.
Van Oosterhout, Lotte, Hanna Dijkstra, Pieter Van Beukering, Katrin Rehdanz, Salma Khedr, Roy
Brouwer, och Sem Duijndam. (2022) "Public Perceptions of Marine Plastic Litter: A Comparative
Study Across European Countries and Seas." Frontiers in Marine Science 8 : Frontiers in Marine
Science, Vol.8, Article 784829. doi: 10.3389/fmars.2021.784829
VA SYD (2020) Kretsloppsplan 2021-2030. tillgänglig via,
https://www.vasyd.se/-/media/Dokument_ny_webb/Avfall/Kretsloppsplan-2021-2030_malmo.pdf
25