Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitised at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M MORGONBRIS TIDNING FÖR DEN SOCIALDEMOKRATISKA KVINNORÖRELSEN. Utgiven av styrelsen för Sverges Socialdemokratiska Kvinnoförbund. 21:a årg. 1925. N:r 7. Juli. Pris 25 öre BJÖRKHAGE I SÖDERMANLAND. tpillptjpl SSS3Í3 ÄSS .1 ÏÎVéWl:1 i ; I81BI1I 11111 hHHî*». .vwï»llMHHHHIi ■**/;'. vl-: HéäÄIS 811*118 «maHMMK aSiSS MIDSOMMAR. Midsommargrann i solens varma ljus den vida bygden tyst och stilla drömmer och i den lätta sommarvindens sus syrenerna sina rika dofter tömmer. Se fälten teckna sig som gröna band mot vikens stora, silverblanka spegel och emot drömmens fjärran underland försvinner sakta tvenne vita segel . . . 2 MORGONBRIS En lycka, outsägligt stor och rik har skingrat söckendagens grå bekymmer och Vekt jag lyss till syrsornas musik och drömmer som ett barn till natten skymmer. Naturen skänker hälsa, rikedom och trotsig segrarvilja hos oss tänder. Jag, som var slagen, tiggararm och tom med fasta steg till mödan återvänder. Till skog och sjö från stadens dova larm vi längtar under ljusa sommartider, ty ofta vid naturens rika barm finns ro och rikedom för den, som lider. Nu Vet jag, att i stadens värld av sten bli åren ökengrå och tomma, att hälsan bor vid daggig dikesren där sommarens blå och gula blommor blommar, att glädjen ej trivs bra i mörka hus där stadens trötta trälar hopplöst treva, att själva lyckan kräver sol och ljus och doft och stillhet för att kunna leva. En gång — det är min tro — blir allas krQV bestämt att skrivas in i våra lagar: ”En månads fri semester räkaas av från tjänsten under sommarens ljusa dagar.” GUSTAV ÄSTÖM. Kvinnans äktenskaps- och skyddsålder. För Morgonbris av Alma S u n d q u i s t. Gällande svensk lag föreskriver som bekant en ålder av fyllda 18 år, som villkor för kvinnas giftermål, oe.li stadgar straff för den, som be­ går könsumgänge med kvinna under den s. k. skyddsåldersgränsen, vil­ ken är fyllda 15 år. Av många skäl måste ett civilise­ rat samhälle söka hindra allt för ti­ diga sexuella förbindelser. Detta är bl. a. nödvändigt från hy­ gienisk synpunkt. Det kan för en kroppsligt outvecklad kvinna med­ föra en allvarlig risk för hennes hälsa, stundom t. o. m. för hennes liv att genomgå havandeskap och förlossning och erfarenheten visar, att barn till allt för unga mödrar jämförelsevis ofta bli klena och min­ dre livsdugliga. Dessutom är det naturligtvis hög- ligen önskligt att varje ung kvinna vid sitt giftermål skall jämte kropps­ lig mognad även ha nått en viss ut­ veckling av karaktär och omdömes­ förmåga samt ha hunnit inhämta tillräckligt av kunskaper och färdig­ heter för att vara i stånd att åt­ minstone nödtorftigt fylla de upp­ gifter, som kunna möta henne inom och utom hemmets område. Att just 18-årsåldern betecknar en gräns, som skarpt avskiljer de för äktenskap mogna från de övriga, är det natur­ ligtvis vanskligt att med full viss­ het påstå. Den kroppsliga och and­ liga utvecklingen kan ju vara myc­ ket olika hos individer av samma ål­ der och de med äktenskapet följan­ de livsomständigheterna kunna lika­ ledes gestalta sig mycket olika, för den ena kan äktenskapet medföra bekvämlighet och frihet från alla omsorger och allt besvärligt, för den andra arbete och slit. I våra nordiska länder, där ut­ vecklingen går tämligen långsamt, kan man nog med fog yrka på att flickor under 18 år böra vänta med att gifta sig och i stället ägna sig åt någon arbetsuppgift i hem, läro­ anstalt eller yrke. Ingen önskar väl tillbaka den sed, som fordom rådde i vårt land och annorstädes, då småflickor bortgif­ tes av föräldrarna ofta utan att ens ha sett sin tillkommande man före bröllopet. Medgivas måste att den­ na sed icke alltid ledde till dåliga resultat. Den heliga Birgittas vid 13 års ålder ingångna äktenskap sy­ nes t. ex. ha varit väl förenligt med såväl ett gott familjeliv som med en personlighetsutveckling och en livs­ gärning av utomordentliga mått. Livet levdes emellertid på den tiden i andra former än vad nu är fallet och i vår tid kan man ej med skäl anse den gällande äktenskapsålders- gränsen för hög. Mången finner den för låg och påyrkar en höjning med ett eller annat år, lämpligen till myn­ dighetsåldern 21 år. I själva verket gifta sig de flesta kvinnor vid en senare ålder än den lagliga minimiåldern. Den utsträckta skoltiden, de höga fordringarna för all slags utbild­ ning jämte den allt mer spridda in­ sikten om nyttan för varje kvinna av att äga någon sorts yrkeskun­ skap, eftersom äktenskapet icke skänker någon säkerhet om livstids*- försörjning, gör att det för många 18-åringar faller sig helt naturligt att uppskjuta tanken på giftermål både ett och flera år. Därtill kommer att rådande so­ ciala och ekonomiska förhållanden är o av den art-, att de ytterligare för- MORGONBRIS B dröja och försvåra äktenskapsmöj- ligheterna för en mängd människor, vilka mot sin önskan tvingas att för­ bli ogifta till en långt senare tid­ punkt än vad som från individens och släktets synpunkt kan anses för­ delaktigt.  andra sidan måste medges att många äktenskap knytas av unga kvinnor, vilka varken till kropp el­ ler själ nått den för äktenskap och moderskap nödiga mognaden, även om de fyllt 18 år. Detta är beklagligt, men är det så säkert att en höjning av den lagliga äktenskapsåldern därför är påkal­ lad ? Man kan ej vänta att laggrän­ sen, när det gäller det personliga li­ vets gestaltning, skall kunna ange vad som är normalt eller önskvärt ; detta tillkommer allmän sed och åskådning. Lagen kan endast söka hindra vad som enligt erfarenheten måste anses skadligt, hindra att se­ den återfaller till en övervunnen ståndpunkt. Många friska och väl utvecklade 18—20-åringar kunna utan olägen­ het börja att fylla en hustrus och moders plikter och det är svårt att inse det berättigade i att avstänga dessa från eventuellt föreliggande goda äktenskapsmöjligheter, vilka kanske längre fram icke stå till buds. Det finns också många exempel på att barn till helt unga mödrar varit av förträfflig beskaffenhet, även om det i stort sett kan anses önskligt att en moder bör ha hunnit 20-års- åldern. Göthes moder t. ex. var en­ dast 18 år då hon födde sin till kropp och själ underbart utrustade son. En höjning av kvinnans äktenskaps- ålder skulle också medföra att i alla avseenden giftasfärdiga män, som fattat kärlek till 18—20 års flickor och vilkas känslor besvaras, måste åläggas en kanske mycket prövande väntetid. Och hur skulle man kunna tillse eller ens förvänta att alla de från det lagliga äktenskapet utestängda unga kvinnorna skulle avhålla sig från det som man egentligen ville förhindra, nämligen sexuellt samliv och havandeskap. Redan med nuvarande lagstiftning ingivas och beviljas varje år en mängd ansökningar om dispens från åldersgränsen av unga kvinnor, som vänta barn. Det är icke lagen, som behöver än­ dras, det är allmän sed och uppfatt­ ning, som måste omskapas, när det gäller att motarbeta den tanklöshet och det oförstånd, som ofta gör sig gällande vid ingående av äkten­ skap. Till uppfostran och upplysning är det nog i första rummet man får sätta sin lit när det gäller att åstad­ komma större eftertanke, en mer le­ vande ansvarskänsla, en ökad för­ måga av självbehärskning å det sexuella området och sålunda i in­ dividens eget inre frammana de lag­ bud, som verka återhållande och skyddande mot frestelserna. På samma håll får man nog också söka de verksammaste skyddsmed­ len mot de missförhållanden av ero­ tisk art, som gör att man på sina håll önskar en höjning av den s. k. skyddsåldern. Givetvis är det högst olämpligt att unga flickor i 15—17-årsåldern dragas in i sexuella förbindelser. De­ ras tid, tankar och intresse bör upp­ tagas av annat än av det erotiska li­ vet, för vilket de på intet sätt äro mogna. Några djupare känslor kan det ju vid denna ålder knappt vara tal om och under alla förhållanden är det nog bäst att de tidiga ungdomsför- älskelserna ställas in på en vänte­ tid för att antingen tillväxa i styrka och djup eller också förblekna Erotisk självbehärskning kan vid denna ålder ej vara annat än nyttig. Inom större delen av vårt folk är det också fallet, att de unga flickor- na genom uppfostran och tillsyn från sina anhöriga, genom seder och bruk, genom hela den anda, som om­ ger dem, bättre än genom något lag- bud skyddas mot en för tidig ero­ tik. Men var och en, som sett sig något om i verklighetens skiftande värld, vet att det i vida kretsar är rätt vanligt att flickor i 15- eller åt­ minstone i 16—17-årsåldern ha äl­ skare, ett ”sällskap”, som det bru­ kar heta. ”Sällskapet” är ofta en helt ung gosse under den manliga äktenskapsåldern. Varken dessa unga flickor eller deras manliga vän­ ner behöva vara några omoraliska naturer, ehuru deras handlingssätt kan vara klandervärt. En höjning av kvinnans skyddsålder skulle nu göra de unga männen till brottslin­ gar, vilket de icke skulle vara om de stode i samma förhållande till nå­ got äldre flickor. Något straff skulle däremot icke drabba de unga flickorna, vilka dock säkert i de flesta fall frivilligt givit sig in i för­ hållandet, lockade lika mycket av sin vaknande erotiska drift som ny­ fikenhet eller äventyrslust, som av ynglingarnas övertalning. Indelnin­ gen i brottsliga och icke brottsliga bleve ofta orimlig, och om inga an­ dra hämmande krafter funnos hos de båda parterna läte de nog icke avhålla sig från att följa sina ge­ mensamma önskningar av en lagbe­ stämmelse, vilkens efterföljd bleve långt svårare att kontrollera än spritsmugglingen. En bättre fostran av vår ungdom är av nöden. För närvarande släp­ pas de flesta gossar och flickor ut i livet utan att någonting göres för att hjälpa dem tillrätta med de an- stormande sexuella problemen. Helst böra både skola och hem taga sig an denna sak på ett klokt sätt. De unga måste i sin närmaste omgivning få möta åtminstone nå­ gon vuxen person, som talar med dem om frestelser och farligheter, som gör klart för dem att de inom sig själva måste bygga upp ett skydd häremot och att de måste känna ansvar mot andra, de böra ha någon till vilken de förtroligt kunna vända sig för att få upplysning och etisk vägledning. Bäst vore ju om alla föräldrar vore i stånd att ge sina barn denna fostran. Då detta på långt när icke alltid är fallet, måste en god del av uppgiften läggas på skolorna. Lä­ rarna böra därför få en utbildning, som sätter dem i stånd att meddela upplysning och uppfostran även å det sexuella området i samband med övrig undervisning i biologi, hygien och etik. Mycket kan säkerligen även vin­ nas genom väckande och upplysande föredrag och litteratur för för­ äldrar. Att många sociala reformer, le­ dande till bättre bostads- och hem­ förhållanden, större nykterhet o. s. v. även äro av vikt för dessa spörsmål säger sig självt. Säkert är att det är genom upp­ byggande arbete i nu antydd rikt­ ning de sexuella missförhållandena kunna motarbetas, knappast genom flera lagförbud. Vi äro i stånd att med tidens hjälp för­ vandla själens smak. Vi kunna vägra att låna örat till tankar och känslor som ned­ stämma oss, vi kunna låta bli att lyssna till vårt dåliga lynne eller bry oss om oundgängliga motigheter, avund, hat och allt, som skulle kunna störa oss. Vi kun­ na, blott vi vilja, hålla vårt omdöme orubbligt och genom lämplig kritik för­ löjliga våra lidelser i våra egna ögon. Jules P a. y a t. 4 MORGONBRIS Ungdomens konfirmations» och nattvardsgång. Ked. tar anmodat några förbundsmed- lemmar uttala sig i denna fråga, då natt­ vardsgången gå som den hittills begåtts bland de unga alltmer ifrågasatts som lämplig. Ärlighetens väg är vägen till karaktärsdaningen. Konfirmation och nattvardsgång såsom en vanehandling har alltid stått för mig såsom ett samhällsont. Att deltaga i något av religiös inne­ börd, utan att vare sig hava ett hjär­ tats behov eller äga tron därpå mer än högst som en symbol för något helt annat, innebär att ungdomen lär sig taga för lätt på allvarliga ting. Den lär sig oärlighet emot sig själv, en ytterst farlig sak för karaktärs­ daningen. Vi klaga över bristen på djup hos de unga, att de icke känna behov av att söka sanningen, att verka för sociala uppgifter. Men föräldrar och målsmän och sociala myndighe­ ter formligen påtvinga barnen en vanehandling i stället för att vädja till eftertanke, huruvida de hava behov av och om de tro på det som konfirmation och nattvardsgång in­ nebär. På samma gång finner man det alldeles naturligt att den unge aldrig mer går till nattvardsbordet än den enda första gången. De flesta av de unga hava aldrig en tanke på att denna handling skall kunna uppre­ pas. Men i och med detta hava de heller icke behov av nattvardsgången och borde aldrig deltaga i denna för kristendomen så heliga och intima kulthandling. Vid konfirmationen behöver ej numera avläggas löften, men mycket långt ifrån i alla församlingar äro löftena borttagna. Även om. så skulle bli i en snar framtid återstår dock med konfirmationen, även i dess nyare form, en omfattning av den speciellt kyrkliga eller frikyrkliga uppfattningen av kristendomen, en tro som kanske flertalet av barnens föräldrar icke omfatta och många barn icke heller. En mycket aktad kristen har ny­ ligen i Tidevarvet beklagat sig över den ytlighet, med vilken konfirmatio­ nen omgives från många anhörigas sida. Det är verkligen fruktansvärt att religion skall neddragas på ett sådant sätt. Men, även om dessa yttre tecken på världslighet såsom eleganta kläder och blomsterupp­ vaktningar kunde tagas bort, hur kan prästerskapet underlåta att reagera även mot konfirmation i och för sig själv och framför allt mot nattvards­ gång, som icke omfattas av behov och övertygelse. Låt de barn som verkligen längta efter föreningen med Jesus Kristus såsom deras frälsare begå dessa för de kristna så heliga handlingar, vilka kunna hållas i helgd även av oss andra, när de begås av dem som om­ fatta dem med tro. Men drag icke in de barn, som äro likgiltiga eller till och med deltaga av världsliga beräkningsgrunder och som äro övertygade om att man tror ju inte alls men det skall så vara. Låt dessa barn slippa att förställa sig och begå en ohederlighet. En annan fråga, som är värd allt beaktande, är emellertid om. icke nå­ gon viss högtidlig samlingsstund än­ dock skulle kunna beredas de unga vid deras utträde i livet. Man har försökt i Danmark med borgerlig konfirmation. En brevskriverska till Social-Demokraten har uttalat sin sympati för den form en sådan kon­ firmation fått i Köpenhamn. I Tide­ varvet har åter en läkare förklarat, att han anser ungdomen behöver något mycket allvarligare än en vac­ ker högtidsstund. Den behöver stäl­ las inför några bestämda krav. Han ville att de unga skulle vid borger­ lig konfirmation lova att försöka leva ett rent och vackert ungdomsliv. Det är möjligt att denne läkare har rätt. Men även här tror jag man får akta sig för löften, åtminstone för det stora flertalet. Avläggandet av så­ dana kunna snart nog bliva en tvångssak för att det brukas så. Formen för borgerlig konfirmation är icke funnen, men jag är övertygad om att man skall finna den. En borgerlig konfirmation anser jag emellertid bör föregås även den av undervisning. Om, religiösa och andra personligheter värda att följa i spåren, om godhet i det dagliga livet, som ej får underlåtas, om kraft till behärskning, av vilken ungdomen måste känna som en stolthet att ge­ nomströmmas, om varsamhet mot naturen och skönheten i världen, om plikten att vara modig och sann. En sådan undervisning borde kunna lära för livet. Den kunde ock befria de av de unga, som icke hava ”tron” genom att de växt upp i ett troende hem eller genom eget själv­ ständigt sökande därefter, från tvån­ get att hyckla och i stället föra dem in på ärlighetens väg. Anna Lindhagen. När en sed förlorat sitt and­ liga innehall är den utan allt etiskt värde. Inför de mera ytliga former, som konfirmationen tagit på senare år, inställa sig osökt en hel del reflexio­ ner. Frågar man barnens föräldrar eller ibarnen själva, så röja svaren en djup liknöjdhet för det som skulle vara det väsentliga: att bar­ nen skulle bibringas en djupare livs­ syn, ja, ställas inför en av de djupa­ ste mysterierna i religionen ocli av­ lägga heliga för livet bindande löf­ ten. När en sed förlorat sitt andliga innehåll och blivit en tom form är den utan allt etiskt värde och detta faktum föreligger i detta fall, då man ”går och läser” endast därför att ”alla andra göra det” eller för att få fina kläder, smycken m. m. Mest olämpligt synes det vara att konfirmationen är knuten till natt­ vardsfirande, vilket ju är en trossak och inte kan pluggas in, vilka läro­ böcker som än stå till förfogande. Ovanstående reflexioner syfta ej till att vara en utredning av före­ liggande fråga, utan endast tjäna som en kort motivering till ett upp­ slag. Konfirmationen borde helt och hållet läggas om till en kurs i etik, samhällslära och hygien. En slags mogen/hetskurs vid 17—18 år, där de unga ställas inför livets ansvar och inför ansvaret att vara människor. Så komplicerad som tillvaron är, så kräves det också att de unga ställas även inför andra problem, det räcker icke med den enbart religiösa inställ­ ningen. Grundtonen i dessa kurser böra givetvis ha en karaktär av allvar och helgd och gärna börja och sluta med högtidlig ceremoniell. Ellen W id sjö. MORGON'BR I. S 5 Vad jag tänker om konfirma­ tionen. Tanken går ovillkorligen tillbaka till min egen konfirmationstid ock ehuru långt, mycket långt är se’n dess, minns jag ännu de vemodstan­ kar och den högtidsstämning, som fyllde sinnet när jag gick till präst­ gården för att anmäla mig som del­ tagare i årets konfirmationsunder­ visning. Mer allvarlig och med större vilja till andlig fördjupning har ingen gått till den beredningen, men ack, ingen har heller fått sina förväntningar så svikna. Allt blev så annorlunda än man tänkt. Klas­ sen var stor, kristendomsläraren en dålig undervisare, som aldrig förut haft nattvardsbarn och dessutom också utan talets gåva. Han varken kunde eller förmådde att sätta sig i respekt och undervisningen måste bedrivas från golvet, längs, bänkar­ na, ty från katedern kunde den stac­ kars doktorn ej göra sig hörd för det myckna bråkets skull. Mycket ofta hade han uppropslistan i hand, han lyckades aldrig att under hela den långa beredelsen lära känna våra namn. Det var fullkomligt omöjligt för någon eller några att taga denna undervisning på allvar för de mångas bråk. För den som verkligen ville förbereda sig till Herrens heliga nattvard blev det en stor besvikelse. Någon gång händer kanske också nu för tiden att ett barn går till sin konfirmationsundervisning med sam­ ma känslor och inte tror jag att vår tids prästerskap, som alltmer åter­ går till det ursprungligt kristna att intressera sig för sin församling, lämna dem besvikna på undervisnin­ gen, men jag tror att konfirmationen alltmer blivit en vanesak, som för gossen betyder de första långbyxor­ na och flickan frökentiteln plus allt det nya från topp till tå för de unga. Kommer så därtill den kringgripan- de farsoten att överlasta konfirman­ derna med blommor, smycken o. s. v. Klädfrågan är den som spelar den största rollen vid konfirmationen för både mödrarna och barnen och mån­ ga fattiga mödrar beklaga sig över kostnaderna och fråga sig förtvivlat varifrån man skall taga pengar till allt. Yill man ge det rådet att låta barnen använda sina bästa under­ plagg och fjolårshatten, så får man ofta det svaret: Kan inte den arma ungen komma med heder till kyrkan, så får det vara. Tar man på allvar hotelsen om att annars får det vara, så får man veta vad man är för en som kan föreslå något sådant. Visst ha far och mor och mormor och far­ mor och alla andra blivit konfirme­ rade och inte vågar man ta på sig-an­ svaret för att låta barnet gå okonfir­ merat genom livet. Vari detta an­ svar består eller vad det för med sig det vet man inte, och som något egendomligt må antecknas att dessa mödrar, som energiskt försvara kon­ firmationen, många gånger nöja sig med att leva i äktenskap som ej äro välsignade av kyrkan eller bekräf­ tade av det borgerliga ämbetet. Så uråldrig är denna tradition emeller­ tid ej. Den infördes i Sverge 1763 men blev ej lag förrän 1811 och tvungen var den ej ens i hundra år. Likväl har den hunnit bli så inrotad att till och med mycket radikala män, som ej vilja döpa eller konfir­ mera sina barn, böja sig för sina hustrur och kvinnliga anförvanter i det fallet. Vi böra kanske i detta samman­ hang erinra om att vi sluppit dop- och konfirmationstvång tack vare energiska insatser icke minst från dem som verkligen äro kristna men tillhöra friförsamlingar. Vi ha nyss i riksdagen fått genomförd den bor­ gerliga eller civilbegravningen, och nu kan en avliden föras till griftero följd av endast verkliga vänners eller meningsfränders av­ skedsord. Vi få intet annat i stället. Dopet är inte tvunget och vi ha intet civildop, bara namngivning. Behöva vi något i stället för konfirmatio­ nen ? Den skolgång vår nuvarande skol­ plan ger de unga avslutas i allmän­ het efter konfirmationsåldern eller just då. Behövs det mer än att sista Beryl Fowler: METANDE POJKE. - ¿ , •* : WBttÊÊKSiÊà it üHH ftlftlt - - mmmm : - WS9im Christian Eriksson: LEK. klassen, vare sig fortsättningssko- lans, real- eller gymnasistklassen under avslutningsåret på något sätt bereder de unga för livet och att av­ gångsexamen sker under samma glans och festivitas i klassen som vid konfirmationen, med föräldrar­ nas inbjudan, sång och högtidstal av den lärare som haft hand om adep­ terna den längsta tiden och lärt kän­ na dem på både gott och ont. Ge dem nya kläder om så kan ske, men bort med blommorna, smycken och uppvaktningarna för övrigt. Så vill jag tänka mig skolårens avslutning och invigelsen till ungdomen och ar­ betet på en gång. Sigrid Lundin. Barnavårdskongress i Geneve 24— 28 augusti. Anordnandet av denna kongress utföres av den internationella unionens för barna­ vård exekutivkommitté. Inbjudan har in­ gått till så gott som hela världen och den synes få en rätt avsevärd anslutning. Flera framstående specialister från Frank­ rike, England, Italien, -Schweiz, Österrike m. fl. länder äro redan nämnda i det pre­ liminära programmet som rapportörer ge­ nom manuskript eller som föredragshål­ lare. Schweiz regering har insänt inbju­ dan till andra länders regeringar. Sverge är ombett att sända 3 föredrags­ hållare till kongressen. Till dessa hör frö­ ken Anna Lindhagen och d:r Knut Weijd- ling. Arbetet med förmedling av rappor­ terna har gjorts av föreningen Rädda bar­ nen genom dess ordförande fröken Anna Lindhagen. Var och en som är intresserad av denna kongress kan anmäla sig för deltagande under adress: Premier congrès général de l’enfant, 4 Rue Massot, Genève. Avgiften är 25 guldfrancs. Rum med pension fin­ nes till ett pris av 8—25 guldfrancs. Blan­ ketter för anmälan till kongressen kunna erhållas å Soc.-dem. kvinnoförbundets exp., Drottninggatan 88 A. 6 MORGONBRIS Vårt studiearbete. Det händer ibland alt man får en alldeles särskild påstötning om nöd­ vändigheten av att klubbarna be­ driva ett mera energiskt och plan­ mässigt studiearbete. Man kommer t. ex. med på ett slarvigt anordnat möte eller en dåligt arrangerad sommarutflykt. Ingen­ ting finns på programmet, kommit­ tén står handfallen och förklarar att den ingenting kunnat skaffa, delta­ garna äro missnöjda över en förstörd kväll och ge kanske också tillkänna sitt missnöje, och stämningen blir inte den allra bästa. Hur skall man då bära sig åt för att kunna förebygga dylika händel­ ser, när det är så svårt att kunna skaffa någon underhållning? Före­ drag, musik och sång, där dylikt kan erhållas, kostar i allra flesta fall pen­ gar. Det ha vi absolut inte råd till, i all synnerhet om det är en liten klubb med dålig kassa. Hur skulle det vara om vi i fort­ sättningen inriktade oss på att med­ lemmarna själva skötte om under­ hållningen? Vi tänka oss en som­ marutflykt, där en medlem håller en liten föreläsning, en annan deklame­ rar, eller om vi vilja vara litet an­ språkslösare kunna vi ju kalla det för uppläsning — finns det sedan någon som kan traktera något mu­ sikinstrument, så är det ju alldeles utmärkt, och sjunga, det skola vi na­ turligtvis göra allesammans. Nu invänder man kanske: I vår klubb ha vi inga förmågor, där finns ingen som kan göra något. Sådana yttranden äro nog oftast dikterade av en falsk blygsamhet, ja kanske många gånger även av ren slöhet. Nog kunna vi göra något, om vi bara vilja, och nog finns det förmågor, om vi bara få fram dem i ljuset. Och det är just detta som studiearbetet syftar till. Hela. vår rörelses framgång och framtid beror ju dock ytterst på medlemmarnas intellektuella odling och andliga vakenhet. Det är nödvändigt för varje medlem att ägna sig åt ett så pass omfattande bildningsarbete, ätt vi vinna den allmänna insikt, fack­ kunskap och självansvar som våra egna krav på samhällets omdaning förutsätta. Men inte nog med detta, utan bildningsarbetet skall även ge oss ett rikare och vackrare samliv, det skall åt vårt umgängesliv ge vär­ digare och högre former. Det skall lära oss att om vi verkligen ha högre andliga intressen, så behöva inte våra sammankomster och utflykter präglas av tråkiga och trumpna miner. Och det skall även gjuta in nytt liv i hela vårt arbete. Skulle det finnas föreningar, som inom sig inte hysa några studieintresserade med­ lemmar, är detta ett så stort fattig- domsbevis, att där tarvas en alldeles särskilt kraftig agitation och upp­ lysningsverksamhet för att söka få dem att förstå bildningsarbetets be­ tydelse för oss själva och hela vår rörelse. Det bör bli vår allra närmaste uppgift att inom varje klubb förbe­ reda och organisera bildningsarbe­ tet, att tiilda studiecirklar, besluta om bokinköp och ordna upp arbetet, så att allting är färdigt när hösten kommer och verksamhetsåret börjar. Göra vi detta, skola vi alldeles sä­ kert nästa vår vara bättre rustade, när det gäller att finna ut trevliga program för våra sommarutflykter, och vi skola även känna mera till­ fredsställelse och få mera andlig be­ hållning av våra sammankomster. H. F—d. Förteckning över delta­ gare i A. B F:s kvinno- kurs i Fogelstad den 23—30 aug. 1. Greta Johansson, Göteborg. 2. Hanna Elovsson, Ystad. 3. Titania Ek, Duvbo. 4. Anna Lindgren, Gustavsberg. 5. Lisa Sandström, Karlshamn. 6. Alice Dahl, Mösterås. 7. Sigrid Johansson, Göteborg. 8. Ester Andersson, Falkenberg. 9. Elna Törnqvist, Munkfors. 10. Anna Andersson, Borlänge. 11. Vera Persson, Lund. 12. Malin Larsson, Tumba. 13. Hulda Eriksson, Långshyttan. 14. Signe Jonsson, Torpshammar. 15. Anna Olsson, Blomstermåla. 16. Ida Nilsson, Vanås. 17. Ragnhild Nilsson, Oskarström. 18. Linnéa Blomqvist, Partilie. 19. Augusta Gunnar, Hällefors. 20. Ruth Rosenqvist, Halmstad. 21. Agnes Fröberg, Härnösand. 22. Greta Liljedahl, Lessebo. 23. Annie Nilsson, Bollnäs. 24. Tora Holmberg, Stockholm. 25. Frida Pettersson, Stockholm. Ökat studieintresse bland Stockholms organise­ rade kvinnor. A. B. F :s Stockholmsavdelning ut­ sände under maj månad sin verk­ samhetsberättelse. Densamma visar att studieintresset bland Stockholms arbetare är i ständigt stigande och inte minst är detta fallet bland kvin­ norna. Deras deltagande i cirkelar­ betet har under det gångna verksam­ hetsåret varit mycket livligt. Såle­ des meddelas att gruppcirkelkursen i faekföreningskunskap i början misslyckades, emedan antalet anmäl­ da icke räckte till mer än en cirkel. Senare hade dock flera cirklar kom­ mit till'stånd i detta ämne, i vilket framgången har varit större under den gångna vintern tack vare kvinnorn a. En speciell kvinnokurs i fackför- eningskunskap har även pågått hela vintern med red. Sigfrid Hansson som lärare. Denna började med 60 deltagare och vid avslutningen hade deltagareantalet ökats till 90, ett ganska ovanligt och ståtligt resultat. Det är alldeles givet att en dylik kurs kommer att för framtiden bli till stor nytta för kvinnorna i deras föreningsarbete. Denna cirkel tän­ ker i höst fortsätta med sociala lag­ stiftningsfrågor och kommunalkun­ skap. Även i övriga cirklar, både med enbart kvinnliga deltagare och i blandade sådana, ha kvinnornas del­ tagande varit livligare än under föregående år. H. F. Carl Fagerberg : GOSSE SOM KAST AK SMÖKGÅS. MORGONBRIS 7 Ar kapitalismen en samhällsgagnan- de och nyttig företeelse? I Morgonbris’ aprilnummer före­ kommer en nationalekonomisk arti­ kel, betitlad ”Arbetets frukter”, som inbjuder till allvarliga reflexioner, och vilken på det stora flertalet av tidningens, i nationalekonomiska ting oerfarna, läsare säkerligen inte torde ha gjort ett odelat angenämt intryck. Särskilt som de synpunk­ ter, vilka i artikeln framförts, livligt applåderats av högerpressen, som bl. a. framhållit att om desamma stått att läsa i en högertidning, skulle de från socialdemokratiskt håll ha stämplats som lögnaktiga etc. (Sydsv. Dagbl. Snällp. för den 12 maj 1925, under rubr. Press­ röster.) Nu är ju nationalekonomi ett ämne, i vilket endast ett relativt litet fåtal bland den stora allmänheten äger någon djupare inblick, vartill kommer det förhållandet, att det rätt ofta händer, att den ene national­ ekonomiska experten slår ihjäl den andres argument, vilket ingalunda bidrager till att skingra dimmorna kring dessa ting. Och det är därför enbart glädjande, att Morgonbris upplåtit sina spalter för upplysnin­ gar i denna viktiga fråga. Men —• om inte dessa åtgärder skola vålla missförstånd, torde ett förtydligande av vissa punkter i artikeln ifråga inte vara ur vägen, och det är av denna anledning jag tager mig friheten att här nedan rikta mig mot några ut­ tryck i densamma, som verka stötan­ de på en socialdemokrat och som nog icke utan vidare kunna godtagas av de enkla arbetarekvinnor, som utgöra, eller i varje fall borde, ut­ göra huvudmassan av Morgonbris’ läsare. I inledningen till artikeln kritiseras vårt partiprograms ”Allmänna grundsatser” och särskilt de punkter, som handla om den kapitalistiska utsugningen, på ett sätt som, ifall denna kritik är befogad, det, för un­ dertecknad åtminstone, ter sig som en tvingande moralisk nödvändighet att en omredigering av denna del av partiprogrammet snarast möjligt äger rum. Ty är det riktigt, som förf. gör troligt, att ”partiprogram­ mets utsugningsbegrepp synnerligen ofta generaliseras och gives en agi­ tatorisk tillspetsning, som icke har mycket med den ekonomiska verklig­ heten att skaffa” eller, som det heter i fortsättningen, ”om man blickar litet djupare på dessa ting blir man ofta varse, att det som subjektivt uppfattas som förhatlig och fördöm- lig ’utsugning’ kan vara en samhälls- nyttighet av högsta rang, ja ett vill­ kor för att allt flera människor skola vinna tryggare och friare ekonomi­ ska betingelser”, då bör detta också, enligt min mening, medföra ändrin­ gar i partiprogrammet, så att inga misstolkningar kunna uppstå. Detta emedan vårt parti ju bygger hela sin verksamhet just på verklighetens grund. Efter att ha påpekat det fullt riktiga för­ hållandet, att det tager en viss tid innan arbe­ tarens arbetsinsats blir direkt fruktbar och att arbetaren inte kan vänta på lönen för sitt arbete tills så skett, utan att det måste finnas någon som ger honom hans del i den färdiga varan och övertager väntandet i hans ställe, säger artikelförfatta­ ren. ”De, som åtaga sig väntandet det är kapitalisterna, de som icke göra av för dagen med alla medel de för­ foga över utan som äro villiga att uppskjuta nyttjandet av vissa av sina konsumtionsmöjligheter till längre fram i tiden. De kallas också för spararna. Det förekommer även spa­ rande inom andra samhällsgrupper, men huvudinsatsen för kapitalbild­ ningen göres av ’kapitalisternas’ profit! Dessa sörja för den väsent­ liga kapitalbildningen och göra där­ vid en samhällelig insats av oerhörd betydelse.” (Kurs. av undert.) De sistnämnda satserna samman­ falla fullständigt med f. statsrådet Tryggers påstående under senaste valrörelse, att ”kapitalisterna äro de största spararna och således de för samhället nyttigaste individerna”, medan vårt partiprogram säger, att den kapitalistiska utvecklingen ”medför å ena sidan ett onaturligt hopande av rikedomar, å andra sidan en kolossal tillväxt av den egen- domslösa arbetareklassen” samt att ”utsugningen fortgår till förmån för ett allt mera koncentrerat och allt mäktigare kapitalvälde”. Den enkla kvinnan och mannen i ledet måste naturligtvis här fråga sig: ”Vad är sanning?” ”Arbetet är källan till all rike­ dom”, säger ett ordspråk, vars san­ ningsenlighet väl knappast torde kunna bestridas. Alltså är det väl ändå ytterst det utförda arbetet, som är grunden och källan till kapitalet. Och ändamålet med allt arbete att skaffa människorna de för livsuppe­ hället nödvändiga varorna, icke att hopa kapital till kapital? Vad gag­ nar det mänskligheten som sådan, att ett litet fåtal förfogar över så mycket, att de inte allenast äro vil­ liga att uppskjuta utnyttjandet av sina konsumtionsmöjligheter, utan helt enkelt inte kunna utnyttja dem WUmm; : STOCKHOLM: TEGELBACKEN. omedelbart, många gånger trots det vanvettigaste slöseri? Utan bli ”sparare” med eller mot sin vilja. Medan den stora massans konsum­ tionsmöjligheter äro så små, att de oftast inte räcka till ens för de ound­ gängligaste livsbehoven. Svårt är även att fatta förf:s på­ stående, att ”om ’den rättvisa fördel­ ning’ av arbetets frukter, som ännu i den populära agitationen spelar en viss roll, ägt rum, så skulle utan tvi­ vel utvecklingen högst avsevärt häm­ mats till följd av att då skulle en mängd av de värden konsumerats, som nu kunna avsättas till produk­ tionens utveckling”. Är produktio­ nen då självändamål? Äro de pro­ ducerade varorna icke till för att för­ brukas? Det är nog riktigt, att ”man icke kan äta upp mera än man har”. Men det kan icke vara riktigt att stora mängder av ett folk lida brist på det nödvändigaste, samtidigt som det är överflöd på varor (överpro­ duktion). Måhända är dylikt natio­ nalekonomiskt riktigt, men rättfär­ digt eller samhällsgagnande är det icke. Och rättfärdighetskravet är ju det bärande i socialismens idéer. 8 MORGONBRIS Riksdagsbrev. Årets båda viktigaste frågor, för­ svars- och bostadsfrågorna, är o nu avgjorda efter, i huvudsak, de linjer, som av regeringen uppdragits. I den förra har så mycket skrivits i dags­ pressen, så vi behöva säkert inte gå in på några detaljer, utan kunna nöja oss med en del randanmärknin­ gar. Under den debatt, som föregick beslutet, gingo stridens vågor höga och ifrån högerhåll bebådades redan då den motoffensiv, som av miss­ nöjda ”fosterlandsvänner” har igångsatts emot detsamma. Vi, so­ cialdemokrater och frisinnade, som gemensamt åstadkommit det förfär­ liga dådet, att kapa av en smula på den gamla militärorganisation, som av t. o. m. experter ansetts för tung och ineffektiv, vi äro ju nu som förr ansedda som fosterlandsförrädare. Alla de vägande argument, som från båda partiernas sida gång på gång framhöllos och som klart gåvo vid handen, att ingen ville vara med om att just nu rassera hela det s. k. för­ svaret, utan att nu bara en början gjordes till nedskärning och en tek­ nisk modernisering, studsade totalt tillbaka emot den mur av gamla Människovärdet framför penning­ värdet. Det är nog inte heller lätt för arbetaren att förstå artikelförf :s tankegång, när denne framhåller det som en nationalekonomisk samhälls- nyttighet hittills att arbetareklassen genom ”tvångssparande” (låga lö­ ner och lång arbetstid) fått bidraga till kapitalbildningen. ”Den hittills­ varande ’utsugningen’ har faktiskt i stort sett inneburit ett för alla i det långa loppet nyttigt och nödvändigt tillgodoseende av kapitalbildningen genom ett slags tvångssparande”, heter det. Underligare verkar det emellertid, att det nära nog prisas som ”berömliga gärningar” att kapi­ talisterna, som ofta draga profit av arbetet utan att själva utföra något som1 helst produktivt sådant, uraktlå­ tit att konsumera allt vad som till­ fallit dem. Efter att ha erkänt att det hittills gängse sättet för kapitalbildningen haft en mycket brutal karaktär och att det nuvarande systemet bör upp­ hävas framhåller artikelförf. att vä­ gen bort från detsamma är: mera arbete, effektivare arbete! Vilket troligen är riktigt. Men det må dock förlåtas, om detta låter som ett hån kära åsikter, som sedan hedenhös va­ rit rådande bland överklassens män och kvinnar, voro de enda verkliga fosterlandsvännerna och hemmens beskyddare. Fröken AVelin, som be­ tecknade sig som den enda försvars- vänliga kvinnan i riksdagen, gav ut­ tryck åt de bekymmer och den oro, som i de dagarna rådde bland de svenska hemmens kvinnor inför det som förestod och slutade med de be­ tydelsefulla orden: ”Gud bevare fo­ sterlandet, ringa är allt annat .se ’n ! ” I det anförande, som undertecknad på grund av att frågan då var av­ gjord i första kammaren avstod från att hålla, hade jag tänkt att fråga fröken AVelin, hur hon kunde tro att de gamla föråldrade försvarsmeto- derna voro tillräckliga att värna hem och fosterland, då med all sä­ kerhet ett modernt krig fördes vare sig på land eller hav utan från luf­ ten. Mer än tusen sorters giftiga gaser äro ju numera av stormakter­ na kända och o m någon ville an­ falla oss skedde det säkerligen med dylika gasbomber från luften, där vi med vårt stora ytinnehåll inga möjligheter hade att möta fienden, ej heller att förhindra den tillämna- i alla de tusendens öron, som icke önska något högre än att få arbete, men icke kunna erhålla sådant, där­ för att ”spararna” icke vilja eller kunna ”förskottera lönen” eller ”för­ sörja” arbetarna när profiten uteblir. Beträffande de synpunkter, som anföras i slutet av artikeln, är jag fullt ense med förf., liksom i åsikten om att denna fråga är ganska kom­ plicerad och ingalunda lätt att lösa. Jag betvivlar heller icke ett ögon­ blick att de framförda synpunkterna äro nationalekonomiskt och teore­ tiskt riktiga. Liksom jag villigt er­ känner mig själv vara i saknad av djupare, teoretiska insikter i ifråga­ varande problem. Men —■ ”all teori är grå, medan livet själv är blod­ rött”! Och jag har endast velat framhålla deras syn på saken, som ha en långvarig, praktisk erfarenhet av huru den nuvarande produktions­ ordningen, med dess utsugning av människomaterialet för tillfredsstäl­ landet av profithunger och kapital­ bildning, verkat, och som hoppas, väntar och tror på socialismens ge­ nomförande, med ett förnuftigare, mänskligare och rättfärdigare sam­ hällsskick. Argus. de raiden. Om en eventuell fiende ville företa ett dylikt, allt förin­ tande luftanfall, behövde vi ett bra nog stort lås för att det skulle räcka till för en dörr, som består av 220 mil landgräns och 260 mil sjögräns. När försvarskvinnorna lita till mili- tarismen som fredens och frihetens värn, så glömma de synbarligen bort att de, som förlorade kriget, voro just de nationer, som voro bäst och dyrbarast rustade i den vägen. Det påstods ju att vid tiden' för krigsutbrottet använde Tyskland 90 proc. av sin statsbudget för rust- ningsändamål. Och dock kunde de förlora ! Nej, hemmens och landets värn består inte i militarism och för- svarsanordningar, utan i ett effek­ tivt och energiskt fredsarbete och in­ dividernas fostran till människokär­ lek och internationell vidsyn. Det intensiva arbete härpå, som på olika sätt och från olika håll överallt i världen bedrives, ger vid handen, att de goda, fredsälskande krafter­ na inte äro döda eller förlamade utan fulla av liv och kraft. Och att dessa för framtiden skola förmå stävja allt det ofog, som bedrives för att i fosterlandskärlekens namn amma upp krigsfaror och krigsan- ledningar må vi av varmaste hjärta hoppas och inrikta oss på. Sker detta kunna vi med jämnmod möta det nationella missnöje, som den blygsamma — tyvärr allt för blygsamma — nedskärning vårt land nu företagit, åstadkommer. Att alla fördomsfria och demokra­ tiskt sinnade människor komma att slå vakt om den tillkämpade segern är givet. Men inte minst vi kvin­ nor böra se upp för den illojala agi­ tation, som redan är i gång i syfte att negligera det som åstadkommits. _,Jfå även vi vara på vår vakt ! Bostadsfrågan fördes, som sagt, i hamn, i det att regeringens förslag om 8 milj. kr. för i år och 8 milj. kr. för nästa år till bostadslånefonden i och för främjandet av produktionen av smålägenheter bifölls. Däremot avslogs regeringens förslag om att göra bostadslånefonden permanent och att inrätta en reservfond i och för täckandet av intill % av sådana förluster, som låneförmedlare — d. v. s. kommunerna — kunde ådraga sig. Det var visserligen skada att inte även dessa regeringens förslag vun- no bifall, men huvudsaken var dock att medel för låneverksamheten ställ des till förfogande, ty vi veta ju alla att detta är hela frågans a och o. MORGONBRIS 9 ■ ,MsltgilfetSl . I I se --/.V .. 8 Ingen hyresreglering, inga lag­ stiftningsåtgärder mot jobberi med hus och lägenheter, inga protester mot husvärdarnas hyresuppskört- ningar göra det ringaste nytta så länge det är brist på bostäder. Det enda som hjälper mot eländet är flera bostäder, mera och bättre och tillräckligt med bostäder. Först när behovet är fyllt och ett överskott uppstår komma husvärdarna att låta tala med sig och först då slippa vi undan nödbostäderna, kasernerna och de allra uslaste kyffena. Att inte de borgerliga representan­ terna i riksdagen förstå hur utomor­ dentligt viktigt det är att få pengar för denna produktion av mindre lä­ genheter, är ju ej så mycket att un­ dra på, då väl flertalet av dem inte sett vare sig kasernerna eller exer­ cishusen, ej heller varit i den belä­ genheten att de behövt springa gata upp och gata ned, trappa upp och trappa ned efter en bostad. Det var nämligen de borgerliga i gemenskap, som satte sig emot förslaget om en permanent bostadslånefond, en fond, som om den kommit till stånd för flera år framåt hade försäkrat oss om en livlig bostadsproduktion. Nu blir följden den att förslag om an­ slag till fonden måste förnyas år ef­ ter år och att utgången är beroende av den borgerliga riksdagsmajorite- tens hållning i frågan. Att denna hållning kan bli avvi­ sande nog vittnar mångt och mycket om. Herr Järte från Stockholm, som inte tycks känna sin stad rätt väl. åtminstone i det hänseendet, hade nog gärna sett att hela förslaget gått i stöpet, enär han envisades att kalla denna låneverksamliet för en kristidsföreteelse, som sna­ rast borde avvecklas. Den­ na hr Järtes uppfattning delas visst av många, ej minst landsbygdens repre­ sentanter, som ju inte hel­ ler känna de större sam­ hällenas bostadsläge, då till och med en så socialt vidhjärtad person som Bengtsson i Norup kunde gå emot regeringens för­ slag ifråga om permanen- sen av anslaget. Från socialdemokratiskt kvinnohåll vädjades till landsbygdens representan­ ter att behjärta denna stadsbefolkningens livs­ fråga och att framför allt de, som voro nykterhets- vänner, borde inse hur nära intimt sammanbun- [den med denna fråga hem- fmenä bestånd och trevnad L"var. Under flera dagar hade man just då i riksdagen talat så vackert om hemmen och att inga offer vore för stora när det gällde att värna och skydda dem, men man glömde därvid bort att ett stort antal ”hem” långt ifrån för­ tjänade detta namn, långt mindre kunde stimulera fram den allt upp­ slukande offerviljan för desamma. Kaffetullen har varit uppe, men även dess argaste vedersakare måste finna sig uti att rösta för bibehållan­ det av densamma ännu ett år på grund av det statsfinansiella läget, Utskottets socialdemokratiska leda­ möter reserverade sig mot avslaget i så måtto, att man bort hemställa hos kungl. maj :t ’ ’om att nästa års finansbudget måtte om möjligt uppgöras under förut­ sättning av en återgång i fråga om kaffetullen till vad som gällde före den senare förhöj­ ningen”. Nuvarande tull är 50 öre pr kg. mot 12 öre före förhöjningen. Att herrar fi­ nansministrar tycka om alla våra kaffemostrars utsvävnin­ gar förstå vi väl, när detta ren­ derar dem inte mindre än 22 milj. om året i en skral kassa. För övrigt, skulle det inte tåla att diskuteras huruvida inte kaffetullen vållar oss min­ dre skada än frånvaron av t. ex. arbetslöshetsförsäkring, tandvård för skolungdomen o. dyl.? Hr Lindhagens motion i be­ folkningsfrågan — förut helt Ingel Fallstedt: UNG FISKARE. återgiven i ’ ’Bris ’ ’ — vann inte riks­ dagens gillande. Den var väl knap­ past inställd på ett åtgörande från riksdagens sida nu, då den ju utgick från endast ett anhållande till rege­ ringen att uppmärksamma befolk­ ningsfrågan och dess uppenbara sammanhang med andra aktuella spörsmål. Att han återkommer med den till nästa år ta vi för givet och då med bättre framgång, hoppas vi. De socialdemokratiska ledamöter­ na i Göteborg hade motionerat om ”att riksdagen ville besluta, att vid val till och inom kyrkofullmäktige i Göteborg proportionellt valsätt måtte införas”, vilket ock i huvud­ sak beviljades. Flera betydelsefulla jordreform­ frågor ha varit uppe, dels genom re­ geringens initiativ och dels genom enskilda motionärers. Bland dessa är väl ensittarelagens förbättring den viktigaste. Denna lag. ger dem, som arrendera ett stycke jord och därå äga boningshus, rätt att tillösa sig jorden, när den arrenderats un­ der minst 10 år (förut 20). Tvångs- avlösning kan även äga rum. Den nya lagen träder i kraft den 1 sept, 1925. Med denna lag ha alla de många arrendatorerna, som ibland känna sig sitta på mycket osäker grund, möjlighet att bli sina egna, vilket ju många betrakta som nödvändigt för att kunna känna lugn och arbets­ glädje. Ropet på jord för de fattiga, för STOCKHOLM: STADSHUSET FRÅN MÄLAREN. ■ i iHigjgg i :11 ■ i Là ___ ; 10 MORGONBRIS De svenska Ordet ”folkvisa” användes ofta i vid­ sträckt betydelse och betecknar dä många olika slag av visor, som sjungas eller ha sjungits av folket. Här skall ordet tagas i en mera speciell betydelse. De dikter, som i egentlig mening be­ nämnas folkvisor ha uppkommit på 12- och 1300-talen och utgöra dessa århundra­ dens enda mera självständiga poetiska skapelse. Främst bland folkvisorna står den episkt-lyriska-dialogiska visan eller balladen. Den har inte bara stort litterärt värde, beroende på dess karakteristiska stil, utan också kulturhistoriskt intresse i det att den ger oss en rik och levande bild av medeltidens liv och andliga stånd­ punkt. Mellan folkvisorna i de tre nordiska de övertaliga börjar att höras och får den socialdemokratiska regerin­ gen sitta vid styret under en tid framåt kommer den att framlägga tillfredsställande förslag härutinnan. Om de sedan bli antagna beror på riksdagsmajoriteten. Att det är av vikt vid alla folkliga spörsmåls be­ handling att en majoritet av reform- och framstegsvänlig art förefinnes få vi ej glömma vid valen, ej heller upphöra att arbeta för så långt det i vår förmåga står. Riksdagens högtidliga avslutning ägde rum den 10 juni med ett par tjog ledamöter. Det är synd att säga att denna avslutning blir ”hög­ tidlig ’ ’ ! Den verkar snarast litet löjlig. Det är t. ex. litet svårt att känna vördnad i sin själ när herrar talmän frambära inför en tom tron sina och kamrarnas vördnad. På det hela taget har denna riks­ dag varit ganska matt. Utom för­ svarsfrågan och bostads- samt jord­ frågorna har endast polisreformen tilldragit sig något större intresse. De flesta motionerna ha kommit från högerhåll. Socialdemokrater­ na ha i berömvärd utsträckning lagt band på sig, vadan de kunna ta med ro skallet mot ”reformhetsen”, som varje år ljuder. Vårt parti har i år lidit många och svåra förluster. Först Branting och Thorsson, sedan två norrlännin­ gar, Aarnseth och Svensson. Hur många som ytterligare äro borta när nästa års riksdag samlas vet ju in­ gen, men då borde vårt parti ha inte mindre än 4 kvinnor. Stockholm i juni 1925. Nelly Thiiring. folkvisorna. länderna finns ett mycket nära samman­ hang. Stundom har i det ena landet skri­ vits visor över händelser i det andra. Vi fä nog säga, att Danmark är dessa visors egentliga hemland, men mycket har också diktats i Sverge. Balladen är, som förut nämnts, både episk, lyrisk och dialogisk. Det rent episka, det berättande, det be­ skrivande, är i folkvisorna rätt knapp­ händigt. Mycket brister i avseende på tilldragelsens åskådlighet. Den episka ut­ styrseln inskränker sig vanligen till vissa stående uttryck, som upprepas från den ena visan till den andra. Sådana ut­ tryck äro: ”Arla var det om morgonen”, riddaren ”axlar sitt skinn”, han ”sadlar sin gångare grå”, han ”rider in under ö”, jungfrun ”står ute, är svept i sobel och mård”, hon ”går för sin moder att stå”. Mycket ofta är avslutningen på visan denna: ”Konungen tog jungfrun uti sin famn, gav henne gullkrona och drott- ningenamn. ’ ’ Man har liknat folkvisans figurer vid den medeltida målarkonstens, som stå uppställda framför den blå eller gyllene bakgrunden, vilken ingenting säger och ingenting föreställer. Av visans centrala delar upptar dialogen det största utrymmet. Så är förhållandet i de flesta av balladerna. Handlingen framgår sålunda av karakteristiska sam tal, som göra berättelser och beskrivnin­ gar överflödiga. Men utom detta starkt dramatiska drag finns även ett lyriskt. Detta har antag­ ligen från början varit mera framträ­ dande, men då visorna fortplantas ge­ nom muntlig tradition ha de lyriska par­ tierna lätt gått förlorade. Ku äro dessa huvudsakligen förlagda till omkvädet. Omkvädet har i långa tider varit ett medfött tillbehör till de nordiska visorna. Detta beror på visans karaktär av dans visa. Män och kvinnor bildade en ring eller kedja och rörde sig med vissa steg åt sidan eller också fram och tillbaka, så att ringen än trängdes samman än vidga­ des. Som ledare av dansen och sången tjänstgjorde en eller två fördansare. För­ dansaren sjöng sången och de andra stämde in i omkvädena. Ibland vid de s. k. springdanserna ha dock alla sjungit med i hela visan. Omkvädet kan antingen utgöras av en allmän hänsyftning på innehållet i visan och liksom koncentrera dess händelse eller stämning såsom i ”Holger Dansk han vann seger av Burman”, ”Förty träder Ebbe Skammelsson så mången stig vill”, eller också kan omkvädet någon gång ut­ göra en reflexion i anledning av inne­ hållet såsom ”För allt det som är av Gudi försett, förvändes det aldrig”. —■ Vidare syftar omkvädet ej sällan på dan­ sen och visan t. ex. ”Här danser både fruer och mör”, ”Men dansen går än så väl uti lunden”, ”Mig lyster både dikta och rimma ’ ’. Slutligen hänvisar om­ kvädet i en mängd fall på naturen, såsom: ”Men solen rinner neder uti fagerö”, ”Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön”, ' ’Men alla äro de löven grön uti skogen ’ ’. Dessa talrika anspelningar på naturen har sin förklaring särskilt däri, att man vanligen trådde dansen uti det fria. Till någon egentlig skildring av naturen finns knappast försök i folkvisorna. För övrigt ha folkvisorna vid flera olika tillfällen även sjungits utan dans. Balladernas innehåll är mycket rik­ haltigt och skiftande. Ämnena ha häm­ tats från de mest olika håll: från den hedniska gudamyten och hjältesagan, från folktron (vidskepelsen), från folksagan, från medeltidens riddardikter och reli­ giösa legender samt slutligen även från verkliga tilldragelser. De fornmytiska visorna, som hämtat sina ämnen från den fornnordiska myten och hjältesagan, äro jämförelsevis få, men viktiga, emedan de visa, att litterära, hedniska traditioner varit levande ännu på den tid, då folkvisorna kommo till. Bland dem mäjtkes ”Torsvisan” eller ”Hammarhämtningen”, som grundar sig på Eddasångernas Trymskväde. Bland sagovisorna märkes visan om Habor och Signild. Denna saga är ur­ gammal i Korden och har alltid varit mycket älskad. Större delen av de visor, som hämtat sina ämnen ur germanska eller nordiska hjältesagor, brukar kallas kämpavisor. Den fylligaste och klaraste avspeglin­ gen av medeltidens liv finna vi i den stora och av en mängd mer eller mindre olikartade alster bestående grupp, som sammanfattas under namnet riddarvisor. Huvudpersonerna äro frälsemannens stora massa, från konungens hovmän och sven- ner ned till storbonden på sin gård. Strid och fejd intaga en betydande plats, men framför allt är det kärleken, som bygger upp motiven. Denna kärlek skildras nästan alltid såsom stark och otämd och ger anledning till våldsgärningar av alla möjliga slag. Men det saknas inte heller bilder av intagande kvinnlig skönhet, trohet och dygd liksom av ridderlig man­ lighet och högsinthet. Trolöshet och släktmord är ämnet i ”Ebbe Skammels­ son”, ett av balladdiktningens kraftigaste alster. Bland visor med kvinnlig huvud­ person märkas sådana, där jungfrun skildras som en sköldmö, som inte bara skyddar sig själv utan även räddar sin tolovade eller sina fränder undan våld MORGONBRIS H Nelly Thür in g 5 0 år. och orätt. Eu sådan är ”Liten Kerstin befriar sin broder”. Mellan riddarvisorna oeli de historiska visorna kan ingen skarp gräns dragas. Soni historiska plägar man karakterisera de visor, som ha namn efter verkliga per­ sonligheter och göra anspråk på att giva en sannfärdig framställning av mera be­ tydande historiska tilldragelser. Vidare märkas troll- eller naturmytiska visor. Där forsen dånade, där fjället i dystert majestät reste sig eller i skogens djup, där bara ekot svarade människan i hennes ensamhet, där trodde man sig höra röster viska, röster på en gång lockande och förfärande. I flodens brus tyckte man sig förnimma de underbara harpotoner, om vilka den hedniska sagan, som man ännu dunkelt kom ihåg, haft så mycket att förtjälja. I bergets salar bodde hemlighetsfulla väsenden, som voro rika på skatter, och som skydde dagens ljus. Så trodde man på skogsrå, bergsrå, sjörå, älvor, näckar och strömkarlar, jät­ tar, dvärgar och bergtroll. Älvor och bergtroll skildras ofta som sällskapliga varelser med kungar och drottningar, gästabud och bröllop. Vattenväsendena äro vanligen mera ensamma. Alla dessa varelser, men särskilt näckar och ström­ karlar, älska musik. De senare spela ock­ så harpa. Bland dessa troll- eller naturmytiska visor märkas ’ ’Nacken ’ ’, ’ ’Den berg- tagna”, ”Grevens döttrar vid Älvabo- lid”, ”Herr Olof”, ”Harpans kraft”, ”Jungfrun i blå skogen” m. fl. Till denna grupp hör även visor, som handla om förvandlingar t. ex. ”Lind­ ormen ’ ’ och gengångarvisorna t. ex. ”iStyvmodem” och ”Sorgens makt”. Bland de religiösa visorna ha vi ”Be­ san till Österlandet”, ”Duvans sång på liljekvist” m. fl. Slutligen ha vi skämtvisorna, som vanligen på ett grovt och plumpt sätt framföra scener och situationer ur de lägre klassernas liv eller erbjuda sati­ riska skildringar av herrarnas och de ka­ tolska prästernas framfart. Bland dem märkes ’ ’Bonden och hans hustru ’ ’, där hustruns lättja och vällevnad göres till föremål för satirisk framställning. 1 ”Bonden och oxen” blir den övermodige greven lurad av bonden och hans oxe. Börande de förnämas husliga och var­ dagliga liv vid denna tid ge folkvisorna åtskilliga antydningar. De förnämas bo­ ningar tyckas inte ha varit mycket olika de bättre bondgårdarna. Borgstugan, det förnämsta rummet i huset, är försedd med bänkar belagda med hyenden. Därav lcommer det i folkvisorna ganska vanliga uttrycket ”sitta på bolstrarna blå”. I övre delen av huset bo kvinnorna i högan lofts bur. Därifrån leder en gång, högan lofts sval, till högan lofts bro, en trappa, som för ned till gården. Bär, i Den 21 juni fyller Nelly Thiiring 50 år och står efter nutida begrepp mitt uppe i sin bästa ålder. Och vad det gäller Nelly Thiiring kunna vi gott säga så, ty hon är ju vid full vigor med sinnet fyllt av verksam­ hetslust. Hennes liv har nog alltid varit fyllt av förpliktelser och arbete och ingalunda någon ”dans på rosor”. ■ Detta kanhända också haft en viss inverkan på livsriktningen och påskyndat hennes beslut att bli vår meningsfrände. Hos Nelly Thiiring är visserligen en naturlig rättfärdighetskänsla själva grundtemat, men för att taga steget fullt ut och aktivt ställa sig bland de stridande och kämpande fordras för många en särskild väc­ kelse. Nelly Thiiring har också sagt, att högan lofts bur, levde stolts jungfrun med sina tärnor. Där spelade hon harpa, tänkande på den hon hade kär, eller syss­ lade med sådana arbeten, som anstod ad­ liga damer, särskilt då vävning. Prakt­ lystnad i förening med smak utmärkte tidevarvet, och sådana uttryck som guld­ harpa och guldtäming kunde nog ha sina motsvarigheter i verkligheten. De rika gingo klädda i ett dyrbart tyg, som kal­ lades scharlakan, bebrämat med sobel och mård. Biddarna och deras svenner upp­ trädde i glänsande rustningar. Hästar­ nas sadeltyg var prytt med silver och guld. Även de förnäma kvinnorna färda­ des denna tid till häst. Med avseende på var folkvisorna ha diktats, råder olika meningar. Många krigsutbrottet 1914 blev för henne ett stort själsligt lidande. Och un­ der krigshetsdagarna blev det fullt klart för henne, att endast inom so­ cialdemokratin kunde man positivt verka för krigens upphörande. Se­ dan dess har hon också arbetat med oss och gjort sig känd och uppskat­ tad över hela landet för sina före­ drag, vilka avspeglat hennes syn på problemen. Det var i Göteborg hon anslöt sig till rörelsen och det är också Göteb.orgs socialdemokrater som utsett henne till riksdagsledamot. Det gamla ordspråket som säger, ”att ingen är profet i sitt eget land”, äger heller ingen giltighet på Nelly Thiiring, ty hon om någon är upp­ skattad av meningsfränderna i sin hemstad, särskilt av kvinnorna. Hon sprider arbetsglädje och för­ hoppningar och förtröstan om vårt arbete och hennes besök i Göte- borgsklubben, särskilt under riks­ dagstiden, äro därför också högt uppskattade och lämna efter sig de bästa minnen som sporra till goda gärningar i partiarbetet. Det blir väl också Göteborgskamraterna, som på högtidsdagen den 21 juni fordra att få ha Nelly Thiiring hos sig, men vi äro förvissade om att många kamra­ ter ute i landet i sina tankar bringa henne sin hyllning och varmt önska henne många av arbetsglädje upp­ fyllda år. anse, att folkvisorna uppkommit bland de förnäma ock andra att de skrivits av män ur folket. Frågan är dock ej så viktig, ty på denna tid rådde det ej så stor skill­ nad mellan stånden. Storbonden satt i sin stuga tillsamman med sitt gårdsfolk, ock prinsessan delade sovrum med sina tärnor. Eftersom visorna nästan uteslutande handla om förnäma personer, förefaller det doek troligt, att även diktarna före­ trädesvis tillköra de högre samhällslagren. En mängd visor ha säkerligen även dik­ tats av kringvandrande sångare, s. k. lekare. Sedan såväl hög som låg en tid sjungit folkvisorna, blevo dessa omoderna -bland de förnämare, och det är således hos det 12 MORGONBRIS egentliga folket, som vår stora skatt, folkvisorna, under långa tider liar beva­ rats, älskats ocli sjungits. Säkerligen ka också folkvisorna under tidernas lopp undergått stora förändrin­ gar, då de fortplantats genom muntlig tradition, och var försångare ansåg sig ha rätt att ändra visan efter sitt behag. Och på så sätt kan man säga, att hela folket deltagit i visornas diktande. Från själva medeltiden äga vi endast några fragment av upptecknade folkvisor. Men på 1500-talet börja de s. k. vis­ böckerna, och särskilt äro de danska tal­ rika och viktiga. I Sverge var under re- formationsperioden det religiösa intresset betydligt starkare än i Danmark, och de äldre svenska handskrifterna innehålla företrädesvis religiösa dikter, bland vilka en ballad blott undantagsvis fått plats. Först på 1600-talet vaknar också hos oss intresset för den mera rent världsliga dikten, och från denna tid äro våra egent­ liga balladsamlingar. Under 1700-talet hade de bildade klas­ serna förlorat smaken för dessa ålder­ domliga dikter; de fortlevde endast bland de samhällsklasser, som ännu ej berörts av den nya odlingen. Först med 1800-talets början kom bal­ laden åter till heders. Den man, vilkens flit vi ha att tacka för det mesta av de stora samlingar, som först gjordes är Leonard Fredrik Rääf, ett namn som bör ihågkommas, ehuru andra fått hedern av hans arbete. Han överlämnade till Arvid August Afzelius ej mindre än sjuttio ballader. Afzelius och Geijer utgåvo tre band ”Svenska folkvisor” (1814—1817). 1834—1842 utgav A. I. Arwidsson en stor folkvisesamling ”Svenska forn- sånger”. I senare tid har dessutom stora samlin­ gar gjorts och publicerats av landsmåls­ föreningarna, fornminnesföreningar och enskilda, varjämte åtskilliga av de gamla visböckerna utgivits av trycket. Många av våra folkvisors melodier ha ett mycket stort musikaliskt värde. Då en folkvisa föredrages, är det ofta melo­ dien, som ger det starkaste stämnings­ värdet; det är, som om känslan, som ne­ kats varje uttryck i ord, hade funnit sitt språk i tonerna. De svenska folkvisornas melodier äro nästan alltid vemodiga. De avspegla det drömmande, tungsinta draget hos . vårt folk — folket från de stora, mörka skogarna, de ödsliga vidderna, den karga, farofyllda obygden. Alfhild Söderberg. En liberal märkes­ kvinna ur tiden, Fru Emelia Broomé avled helt ny­ ligen i sitt hem i Stockholm. Med henne har en särdeles dugande kraft för socialt arbete gått ur tiden. Tidigt blev hon uppmärksammad för sina frisinnade och humanitära idéer och snart tagen i anspråk för sociala och kommunala uppdrag. 1911 invaldes hon i stadsfullmäkti­ ge, där hon tillvann sig stort för­ troende och erhöll många krävande uppdrag. Sedan 1917 var hon ordinarie ledamot av lagberedningen men hade dessförinnan tillkallats som sakkun­ nig vid arbetet på revision av äkten­ skapslagen. Inom det liberala par­ tiet hörde hon till de politiskt ledan­ de krafterna. Att här räkna upp alla hennes uppdrag anse vi mindre av värde, det vi vilja säga är att hon varit en ovanligt dugande kvinna, som an­ vänt sina rika förståndsgåvor i det allmännas tjänst och utfört ett rikt samhällsgagneligt arbete och våra syften har hon många gånger gagnat. Men hon har icke endast varit en gedigen arbetare på det sociala och politiska området, utan dessutom en god och storsint människa, med lugn och fast hållning och utpräglat sinne för ärlighet. Stockholms Allm. Kvinnoklubbs mångåriga hjälpverksamhet. Det är nu tjugutvå är sedan Stockholms Allmänna Kvinnoklubb för första gången tog upp och förverkligade tanken att varje år dela ut kläder till feriebarn, detta med vetskap om de svårigheter som de fattiga hemmens mödrar ha när det gäller att utrusta barnen för sommarferierna. Under årens lopp har verksamheten alltmer utvecklats och utvidgats. Det har för varje år varit ett allt större antal barn, som genom klubbens försorg fått utrustning för sin ferieresa. i början förfärdigade klubbmedlemmar­ na själva kläderna, men nu har verksam­ heten fått ett sådant omfång, att det inte längre går för sig att få allt utfört med frivillig arbetskraft, men den tas natur­ ligtvis allt fortfarande i anspråk i den allra största utsträckning. I år var det inte mindre än 231 barn, som fingo ut­ rustning, och då är ändå antalet reduce­ rat; föregående år ha många flera barn beklätts. I år utdelades 49 kappor, 8 ylieklädnin- gar, 58 bomullsklädningar, 40 kavajer, 21 yllekostymer, 72 bomullskostymer, 208 skjortor, 138 par kalsonger, 139 linnen, 275 par strumpor och 145 par skor, allt av god kvalitet och trevligt snitt. Det är inte litet arbete, som bekläd- nadskommittén under alla dessa år utfört, och det är nog inte så få mammor som befriats från bekymret att inte kunna sända ut sina barn till en välbehövlig sommarvistelse. Och så blir ju aldrig detta välgörenhet i vanlig bemärkelse, utan det faller sig som en naturlig sak, att de fattiga skola hjälpa de fattiga. Medlen för sin verksamhet har kommit­ tén erhållit genom frivillig insamling, men under de senare åren ha även pengar er­ hållits från Barnens Dag och Kronprin­ sessan Margaretas Minnesfond. Trots att man gläder sig när man ser barnens förtjusning över de nya präktiga kläderna och när man förstår mammor­ nas tillfredsställelse över att kunna sända iväg sina småttingar hela och rena, så kan man dock inte undgå att känna be- klämning, när man ser mödrarnas och barnens utmärglade drag och torftiga kläder. Hur svårt skall det inte kännas att inte själv kunna ge sina barn den nö­ diga utrustningen utan vara hänvisade till andra människors hjälp. För att få bort detta och dylika missförhållanden fordras det också att de fattiga hjälpa varandra, det fordras en obrottslig soli­ daritet och sammanhållning för att skapa drägligare existensvillkor för alla, och det är inte minst viktigt att arbetarhemmens kvinnor inse detta och förstå sin uppgift i arbetareklassens frigörelsekamp. H. F—d. Nyutkomna böcker. Järnbörden av G a b r i e 1 S c o 11. Tidens förlag. Pris 3 kr. Översatt från norskan. Ingår i serien av Ti­ dens romaner. Denna bok är, samtidigt som den skildrar några personers strävsam­ ma kamp i den norska ödebygden, en tidsmålning med något av poli­ tisk anstrykning över förhållandena i vårt västra grannland för 150 år tillbaka i tiden. Släktskapen med Knut Hamsuns berömda Markens Gröde är omiss­ kännlig. Det är goda, strävsamma människors enkla liv och förhållan­ den som tecknas, så läsaren gripes och intresseras i hög grad. MORGONBRIS 13 Oförklarligt verkar dock förtäl­ jandet om ett par unga systrars brottsliga handlande, som bakgrund till en del händelser, som upprullas, varvid visserligen ernåtts förtätad skräckstämning, men på samma gång blottande en betänklig lucka i förf :s gestaltningsförmåga. Trots detta en bra bok. ÅAxel Holmströms för­ lag: Samuel Sökaren av den kände amerikanske förf. Upton Sin­ clair. Pris 3 kr. Denna bok är ur konstnärlig syn­ punkt svag, som nästan alla ameri­ kanska förf:s verk, men den är, trots förf :s svaghet som kompositör, där de ”gjorda” och ”arrangerade” partierna lyser fram, en genomgåen­ de god och bra bok till tendens och syfte. Det är en väckelse till det goda och rättrådiga, ett klart pro­ pagerande för de ideella och andliga värden, som endast de människor er­ fara, som äro trogna mot sig själva under lyssnandet till det bästa inom. dem. Det är därför en angenäm omväxling med en bok som denna, en smula naiv men genomgod med sin samhällssyn gentemot de massor av äckliga romaner med mer formell konstnärlighet komponerade, men som endast handla om förkomna, mindervärdiga kräk. Universiteten och det svenska folkbildningsarbetet av Oscar Olsson. Hugo Gebers förlag. Pris 2 kr. Ett arbete av särskilt stort in­ tresse för alla, som intresera sig för folkbildningssträvandena och det göra vi ju allesammans? Skapandet av en verklig kultur­ demokrati är vår tids största upp­ gift, men den kan ej förverkligas utan ett intensivt självuppfostrings- och bildningsarbete, som positivt be­ främjar och ger förutsättningar för den enskilde, att till båtnad för sig själv och det allmänna både utveckla sitt intellekt och höja sin rättsmoral. Förf. ger i detta arbete en exposé över en hel del spörsmål av aktuellt intresse och stor betydelse, främst angående samarbete mellan univer­ sitet och folklig bildningsrörelse. Sprid Morgonbris! Ingen klubbmedlem får Vara overk­ sam vare sig det gäller agitationen för klubben eller Morgonbris. Partiveteranen C. A. Svensson wÊIÊÊBÊÊm har också lämnat oss. Troget höll han ut i det sista. Det var under den stora försvarsdebattens dagar i riksdagen som han insjuknade, och var det nästan omöjligt kunna förmå honom vika från sin plats, trots sjuk­ domen, vilken dock till sist tog över­ hand. Ingen tänkte väl ändå, när han fördes hem, att han icke mer skulle återkomma. C. A. Svensson hör icke till dem, som äro kända över hela landet, men där han verkat är han desto mera uppskattad. Han var typen för en god och trofast kämpe från den ”gamla skolan” inom partiet. Bättre bild av honom än vad som gavs i Soc.-Dem:s runa kunna vi ej ge, varför vi taga oss fri­ heten avtrycka en del av den. ”Kring gamle C. A. växte vår rö­ relse i Medelpadsbygd till styrka, sundhet och stadga. Han var pela­ ren i sågverksdistriktens arbetare­ rörelse. Hans personlighet var dess moraliska kraftkälla. Och liksom hans blå ögon utstrålade godhet och förtröstan, så var hans vilja fast och stark som hans järnhårda näve. Han blev med åren liksom en far för ar- betarevärlden däruppe. Vare sig det gällde fackliga eller politiska vansk­ ligheter, alltid var det C. A., som fick på sin lott att reda ut dem. Och ho­ nom tillkommer väsentligen för­ tjänsten av att sågverksdistriktens proletariat fostrats till en armé av hängivna och trogna kämpar för so­ cialismens sak. Det finns få gestal­ ter, som bättre och äktare än gamle C. A. representerat denna trohet och tapperhet i det lilla, som är det bä­ rande elementet i vår rörelse. Han tillhörde icke dem, som vilja synas. Liksom Tycho Brahe skulle han ha kunnat till sitt valspråk göra: ”esse sed non videri” — vara men icke synas. Men denne till ytterlighet försynte och blygsamme man, som själv aldrig reste några anspråk, men i stället uppfyllde alla, var likvisst den brinnande och ledande själen inom den del av rörelsen, i vilken han var verksam.” Må även hans gärning vara före­ bild för oss i vårt arbete för framåt­ skridande. Från kvinnoklubbarnas ; arbetsfält. : Från Stockholm. Sv. Bryggeriindustriarb.-förbundets avd. 15 (kvinnliga) höll sitt årsmöte den 2 april. På dagordningen stod en hel del för en facklig organisation viktiga ären­ den, vilka dock knappast i någon större utsträckning är av intresse för Morgonbris läsare. Om föreningens arbete under året ger styrelseberättelsen en god bild och lämnas ett utdrag ur densamma. Styrelsen har under det gångna året ut­ gjorts av följande personer: Anna Johans- son-Visborg, ordf., Brita Daun, vice ordf., Anna Vandland, kassör, Lilly Johansson, sekr., Stina Bisberg, vice kassör, Hanna Larsson, vice sekr., samt utan särskild funktion Maria Pettersson. Under det gångna året hava hållits 8 ordinarie sammanträden, 14 protokollförda styrelsesammanträden samt 10 strejk­ möten. Avdelningens medlemsantal var den 31 december 1923 335 betalande medlemmar. Den 31 december 1924 var medlemsantalet 348. Förutom de direkta underhandlingarna angående avtalet hava av ordföranden en del kommittéuppdrag utförts, vilka alla av avdelningen godkänts. Särskilt be­ svärliga voro dock underhandlingarna an­ gående arbetstidens början samt hyresbi­ draget. I maj månad ordnades dock även dessa båda frågor, så att arbetstidens bör­ jan bestämdes till kl. 7 f. m. samt avd. erhöll en gratifikation av 20 kr. till varje anbeterska. Avdelningen har varit ansluten till föl­ jande organisationer: Stockholms Arbe­ tarekommun, Stockholms Arbetarebiblio­ tek, Samorganisationen och Socialdemo­ kratiska Kvinnoförbundet. Förutom frivilliga listor till olika be- hjärtansvärda ändamål har avdelningen direkt anslagit till olika ändamål större och mindre belopp. Av förbundet påbjuden uttaxering till de strejkande danska bryggeriarbetarna har utgått med 2 kr. pr medlem. En sak, som i alldeles särskild grad glä­ der styrelsen, är det stora intresse för bildnings- och studiearbetet som avdelnin­ gens medlemmar visat. Under januari— 14 MORGONBRIS Från Enköping. Enköpings kvinnoklubbs styrelse. Enköpings soc.-dem. kvinnoklubb fira­ de tisdagen den 26 maj sin femåriga till­ varo med en anslående fest, till vilken ar­ betarekommunens och ungdomsklubbens medlemmar inbjudits. Ur femårsberättelsen framgår, att klub­ ben bildades den 18 maj 1920 efter före­ drag av fru Anna Johanson-Visborg från Stockholm. Verksamheten har under femårsperioden varit ganska livlig. Sär­ skilt har deltagandet i agitationen för stadsfullmäktige-, landstings- och riks- dagsmannavalen omfattats med stort in­ tresse. En hel del offentliga föredrag med olika talare och ämnen ha anordnats samt ha tidningar, broschyrer och upprop spritts i ganska stor utsträckning. Klub­ ben har representanter i stadsfullmäktige, fattigvårdsstyrelse, pensionsnämnd, skol­ styrelse, barnavårds- och nykterhets- nämnd samt skolköksstyrelsen. maj deltogo några medlemmar i de av Socialdemokratiska Kvinnoförbundet an­ ordnade kurserna samt under okt.—dec. i de av Fackliga Kvinnliga Samorganisa- tionen ocih A. B. F. anordnade kurserna i förenings- och faekföreningskunskap med 34 medlemmar. Dessutom äro avdelningens medl. intresserade i andra kurser. Den nu två-åriga kursen i engelska språket fortsätter med oförminskat intresse. I juni månad uppsades gällande avtal vid såväl Stockholms Bryggerier som Car­ negies porterbryggeri och småbryggerierna i Stockholm samt i november månad av­ talen vid vattenfabrikerna i Stockholm. Den 1 september började underhandlin­ garna med Svenska Arbetsgivareförenin­ gen, och fortsattes sedan under september månad dels angående allmänna bestämmel­ ser och dels angående timpenning. Enär de flesta av våra medlemmar arbeta på ackord, var det av stort intresse fiör oss att få underhandlingarna om ackordspri- Av frågor som behandlats kunna sär­ skilt nämnas: kommunalt förlossnings­ hem, förslag till ny barnavårdslag, mo- derskapsförsäkring, änkepensionering, kommunal tvättstuga, nykterhetsfrågan, obligatorisk simundervisning, kooperatio­ nen, åttatimmarsdagen, partiprogrammet, befolkningsfrågan, husligt arbete under lärlingslagen samt en hel del andra. Medlemsantalet är för närvarande 31, vilket av styrelsen anses som allt för ringa, och ställes en uppmaning till En­ köpings arbetarekvinnor att mera än hit­ tills skett ansluta sig till vår rörelse. Sty­ relsen består för närvarande av fruarna Gunhild Klaugh, ordf., Helga Abrahams- son, kassör, Hildur Eriksson, sekr., Anna Sävström, v. ordf., och Tina Andersson, v. sekr. Ref. serna senare och detta blev också beslutat. Då vid underhandlingarna med Sv. Ar­ betsgivareföreningens representanter icke något resultat kunde erhållas, beslöts att hemställa till Socialstyrelsen att utse en särskild förlikningsman. Till förliknings­ man utsåg regeringen direktör Allan Ce­ derborg, som kallade parterna till sam­ manträde den 17 oktober och framlade för­ slag. Detta medlingsförslag är alltför väl känt av avdelningens medlemmar och be­ höver säkerligen här ej upprepas. Vid möte den 2 oktober beslutade mötet enhälligt att godkänna förlikningsmannens förslag, med undantag av ett par mindre ändringar, som kommittén fick i uppdrag att försöka få ordnade. Dock skulle av­ delningen ställa sig solidarisk med de andra avdelningarnas beslut, i händelse att förlikningsmannens förslag ej av dem godkändes. Med stor majoritet avslog också avd. 1 förlikningsmannens förslag. Vid ett ge­ mensamt sammanträde med förbundssty­ relsen och avdelningarnas styrelser beslu­ tades enhälligt att gå ut i strejk på samma gång, och att en obrottslig solidari­ tet skulle vara rådande. Styrelsen anser sig kunna säga, att om strejken ej medförde någon ekonomisk vinst för oss, så tog den bort den vill­ farelsen att våra arbetsgivare ej skulle kunna taga en strejk mer än högst några dagar. Vi hava genom detta års erfaren­ heter lärt oss, att vi visserligen kunna giva en strejk men att arbetsgivarna ock­ så kunna taga en strejk för nästan hur lång tid som helst. Denna dyrköpta lär­ dom böra vi ej glömma för framtiden, utan vid kritiska tillfällen lägga största huvudvikten vid frågan: ha vi någon eko­ nomisk vinst av den? Under strejken gjorde styrelsen allt vad i dess förmåga stod för att förströ och uppehålla modet på de strejkande kamra­ terna samt anordnade utflykter till Stock­ holms stads slakthus, yrkesskolorna, Ro­ senlunds ålderdomshem, Koop. ibageri- och charkuteriet, Koop. Syfabriken Linnea. Koop. syateljén m. fl. platser. Vid detta tillfälle iber styrelsen att få till alla avdelningens medlemmar, ingen nämnd och ingen glömd, uttala ett hjärt­ ligt tack för det storslagna och ansvars­ fulla arbete, som medlemmarna visade både som strejkvakter och som medlem­ mar av strejkutskottet. Vår organisa­ tion kan göra anspråk på att vara bland de främsta, för att ej säga den allra främ­ sta bland kvinnliga organisationer. Det är ett hedrande föredöme, att en förening på så många medlemmar enhälligt går ut i strid, att alla kvarstå i organisationen och att ingen avfälling finns efter så lång strid. Emellertid kallade förlikningsmannen till ny överläggning om sitt förslag, och vid gemensamt möte med alla avdelningar godkändes detsamma. Vår första strejk var alltså slut och återgången skedde på ett värdigt sätt. Styrelsen. Kamratmöte i Sandviken. Söndagen den 1 mars hade socialdemo­ kratiska kvinnoklubben i Sandviken in­ bjudit närliggande klubbar till kamrat­ möte i Sandvikens nya Folkets hus och hade kallelsen hörsammats av ett stort antal klubbister från Gävle, Bomhus och Jädraås. Mötet, som började kl. 2 e. m., öppna­ des med hälsningstal av ordföranden i Sandviksklubben, fru Anna Åberg, som även valdes att leda kamratmötets för­ handlingar. Till sekreterare utsågs fru Karin Hallström, Gävle. Följde så några livligt senterade musik- och sångnummer. Kl. 3 höll fru Åberg ett gripande anföran­ de över den fallne kämpen och hövdingen Hjalmar Bran ting. Därefter övergick mötet till behandling av en av Bomhusklubben väckt fråga om vilka åtgärder, som böra vidtagas för att ge klubbarna större ekonomisk stabilitet. Om frågan utspann sig en stunds debatt och beslöt mötet att den förda diskussio­ nen skulle utgöra svaret på frågan. Fru M. Eriksson, Sandviken, inledde därpå frågan om: ”Hur böra kvinnorna på bästa sätt understödja kooperatio­ nen?” Frågan diskuterades grundligt, varefter mötet uttalade sig för att det var de socialdemokratiska kvinnornas skyldighet att stödja de kooperativa idéerna, i första hand genom att göra sina inköp i de kooperativa affärerna. Vetenskapliga fabrikationsmetoder oeh kooperativ distribution göra 1^. pis margarin till en delikat oeh billig Vara. MORGONBRIS 15 Från Gävleklubben förelåg en fråga: ”Försätta arbetarekvinnorna för mycket tid för vår rörelse och de politiska intres­ sena?” Inledare i frågan var fru Anna Åberg och efter ett livligt meningsut­ byte enade sig mötet om följande uttalan­ de: ”Om vårt arbete inom klubbarna lo­ des rätt, så att det blir en skolning till klart och varmt tänkande kvinnor, är den tid som därvid eftersättas väl tillvarata­ gen. ’ ’ Därefter inledde fru Emy Åhlman, Sandviken, en diskussion över i ’Arbetare­ kvinnan ”. I denna fråga uttalade sig mötet för, att afbetareikvinnornas slit och släp i det dagliga livet och deras skolning i klubbarbetet bör mana de nu uppväxan­ de kvinnorna att tillvarataga de möjlighe­ ter till bildning, som nu givas det upp­ växande släktet. De få ej glömma att de äro arbetarekvinnor, som kämpa för ett bättre samhälle och arbetets hållande i helgd. Senare på kvällen vidtog ett samkväms- möte, vartill arbetarekommunen och ung­ domsklubben inbjudits. Vid detta möte förekom sång, musik och uppläsning samt ett föredrag av hr A. E. Brandt över äm­ net : ’ ’De nya barnavårdslagarna. ’ ’ Det intressanta och instruktiva föredraget av­ tackades med en kraftig applåd. Sedan bjöds på kaffe samt ytterligare sång och musik, varefter de främmande deltagarna uttalade sitt tack till Sandviksklubben för det väl anordnade kamratmötet. Så var detta lyckade kamratmötes pro­ gram genomgånget och avslutades med ett fyrfaldigt leve för den socialdemokra­ tiska kvinnorörelsen. 8ekr. Från Lesjöfors. Lesjöfors soc.-dem. kvinnoklubb höll sitt årsmöte söndagen den 1 mars. Av re­ visionsberättelsen framgick, att inkomster och utgifter balanserat på en summa av kr. 362: 22. Klubben hau under året hål­ lit 12 ordinarie samt 2 extra möten, därav ett offentligt med föredrag av fru Hulda Flood från Uppsala. Ombud ha sänts till kvinnokongressen i Stockholm och till di- striktskonferensen i Kristinehamn. Även valdes deltagare till kvinnokursen i Brunnsvik, fast vi på grund av ett be­ gränsat deltagareantal ej fingo komma med denna gång. Till agitation i västra Värmland har klubben skänkt 5 kr. och till de arbets­ lösa till jul 50 kr. Till Amanda Frösell under hennes sjukdom från förbundet ut­ sänd lista 5 kr. Vid Ellen Keys 75-årsdag anordnade klubben en Ellen Key-afton och uppvaktade henne med ett telegram. I fredsdemonstrationen deltog klubben med standar och försålde då 50 ex. av Morgonbris fredsnummer. Dessutom har försålts 314 ex. av Morgonbris. Klubben har under året anslutit sig till bildnings- fonden och till kongressfonden samt valt en ledamot i bildningsutskottet på platsen. Tillsammans med arbetarekommunen och ungdomsklubben ha vi besökt Djupräm- mens ålderdomshem oöh trakterat de gamla med kaffe och musik. Klubben del­ tog även i den basar, som förutnämnda för­ eningar anordnade i maj, vilken inbragte 124 kr. Vid övriga tillfällen har klubben anordnat egna inkomstbringande fester. Klubben äger vid årets slut 24 godkända medlemmar. En medlem har på egen be­ gäran utgått och en ingått. Till ordf. för år 1925 valdes Ellen Steen, till sekr. Augusta Larsson och till kassör Hulda Norling. Till kommissionär för Morgonbris valdes Beda Hellqvist och till korresp. sekr. Ellen Steen. Mötena under året ha varit ganska väl ■ besökta. På varje möte ha ett par dis- kussionsfrågor alltid varit på dagordnin­ gen, bland vilka må nämnas nvkterhets- frågan, politiska och kommunala frågor, även sådana av mer lokal natur. Då vi hade vårt årsmöte på Hjalmar Brantings begravningsdag hade i anled­ ning härav en medlem skrivit en dikt, som medlemmarna åhörde stående. Med hälsningar till klubbarna landet runt från Lesjöfors kvinnoklubb. Styrelsen. Från Svenljunga. Svenljunga soc.-dem. kvinnoklubb höll söndagen den 1 febr. sitt andra årsmöte. Av styrelsens årsberättelse framgick, att klubben hållit 12 ordinarie möten med lika många styrelsemöten. Klubben har under året hållit en tre dagars instruktionskurs med fru Sigrid Lundin från Stockholm som kursledarinna. Även har klubben del­ tagit i agitationen för riksdagsmannava­ let genom husagitation ¡samt spridande av broschyrer och tidningar. Klubben har av Limmareds arbetarekommun varit inbju­ den till ett kamratmöte. Ur revisionsbe­ rättelsen framgår att klubbens inkomster och utgifter balanserat på kr. 281: 60. Behållning vid årets slut 40 kr. Av Mor­ gonbris har försålts omkring 400 ex. Till styrelse för innevarande år valdes fru Märta Hulander, ordf. och korresp,. fm Élin Andersson, sekr., fru Emma Eriks­ son, kassör. Kommissionär för Morgon­ bris fru Märta Hulander. Till sist en maning till kamrater landet runt: Förtröttas ej i kampen för det go­ das seger, utan deltag i arbetet, så att även de, som stå på livets skuggsida, måtte få en liten del av solljuset. Med hälsning till alla kamrater. Korresp. Från Bollnäs. Bollnäs soc.-dem. kvinnoklubb hade sitt årsmöte den 19 febr. Styrelse- och revi­ sionsberättelserna godkändes och ansvars­ frihet beviljades. Inkomster och utgifter ha under året balanserat på 1,450 kr. Un­ der året ha hållits 11 ordinarie möten, vilka alla varit välbesökta. Medlemsanta­ let utgör vid årets slut 33. I årets val­ agitation deltog klubben livligt. Vid för­ bundskongressen var klubben represente­ rad av ett ombud. En medlem har som klubbens stipendiat bevistat A. B. F:s kvinnokurs i Brunnsvik. På mötena ha diskuterats dels aktuella frågor och an­ dra, bland vilka må nämnas: Barn, nöjen och njutningar, Förslag om allmänna för­ lossningshem och Arbetarelcvinnan m. fl. Av Morgonbris har försålts 610 ex. Till styrelse omvaldes Anna Karlsson, ordf., Adele Nyström, kassör, Helfrid Borg, v. sekr. Nyvalda äro Ester Ous- bäck, v. ordf., och Annie Nilsson, sekr. Revisorer blevo Tilda Viklund och Ester Sandberg. Suppleant Mimmi Forsgren. Kommissionär blev Annie Nilsson. Den förutvarande sekr., som innehaft sekr.-posten i 6 år, avtackades med hjärt­ liga ord av en av kamraterna. Verksamheten under året har varit god. men med litet kraftansträngning hoppas vi klubben måtte öka sin arbetskraft. Klubben vill så uttala den förhoppnin­ gen, att klubbarbetet landet runt måtte bidraga till förbundets och arbetarerörel­ sens frammarsch mot gemensamma mål. Med hälsning. Anna Karlsson. Meddelande från expeditionen. Under juni månad liar till klub­ barna utsänts prisuppgift på arbets- materiel samt prov på brevkort, upp­ rop och affischer. Följ bruksan­ visningen! Gör så som denna förstån­ diga husmor säger: ”Man behöver blott följa bruksanvisningen för att se vil­ ket utomordentligt gott tvätt­ medel ”Vita Tvättbjörn är; jag kan därför rekommendera den till alla husmödrar landet runt.” A. Hj. Vita i vatt björn Tvättar allt—skadar aldrig. Tvättbjörn N:o 1 à 75 öre för den vita tvätten. Den billigare Tvätt­ björn N:o 2 à 65 öre till disk, ren­ göring och tvätt av kulörta kläder, strampor och ylle. Det ligger i Edert eget intresse att göra Edra inköp i Konsumtionsföreningen Stockholm 16 MOEGONBEIS Morgonbris. Tidning för den socialdemokratiska kvinnorörelsen. Utgives av styrelsen för Sverges Socialdemokratiska Kvinno­ förbund. Redaktör: Signe Wessman. A. T. Norr 244 36. Upplandsgatan 85, Stockholm. Expedition: Anna Svensson, Grindsgatan 10, III, Stockholm Sö. St.-Tel. Söder 78 98. P re numerations pris: Helt år kr. 3 : —, halvt år kr. 1: 50 ; lösnummer 25 öre. Annonspris: Sista sidan 25 öre, textsida 40 öre pr mm. Sverges Soc.-dem. Kvinnoförbund : Ordf. och korresp. sekreterare : Fru Signe Wessman, Upplandsgatan 85, Stockholm. A. T. Norr 244 36. Meddelande från expeditionen. Följande arbetsmaterial kan till­ handahållas mot postförskott : Medlemsmatrikel . . . Kr. 5: — Kassabok (blå pärmar) . » 8: 60 Protokollsbok (blå pär- mar)........................ » 1: 85 Medlemskort med för­ bunds- och avdelnings- stadgar.................... » 0:05 Brevkort pr 100 st. . . » 1:50 Mötesaffischer pr 100 st. » 2: — Gratis erhålles uppropet »Till Ar­ betarehemmens kvinnor», Kvinno- sången samt Anmälningsblocken. Rekvisitioner och alla avgifter insändas till förbundskassören, Anna Svensson, Grindsgatan 10, Stockholm Sö. SVEN OHLSON MUSIKHANDEL & REPARATIONSVERKSTAD 44 Kammakaregatan 44 (Andra huset från Drottninggatan) Tel. Norr 129 85 Lager av: Musikinstrument, Strängar & Tillbehör. Grammophoner & Skivor. Reparationer av Sträng-, Blås- & Batteriinstrument, Grammophoner m. m. utföres. BANKAKTIEBOLAGET NORDEN. Alla slag av bankaffärep. — Högsta inlâningsrantâ. ARBETAR-BODENS DAMEKIPERING Holländaregaian 7 säljer 1111 lägsta pris Dam- & Barnkofior. Dam- & Damunderkläder. Exlra slarka barnsirumpor. Stockholms stads o. läns soc.- dem. kvinnodistrikt. Adr.: Ordf. fröken Anna Svensson, Grindsgatan 10, Stockholm Sö. Kassör fru Sara Andersson, Igelboda, Saltsjö-Duvnäs. Sthlms Allm. kvinnoklubb (soc.- dem.) håller ordinarie möte l:a måndagen i varje månad kl. 7.30 e. m. Obs.! Lokal i D-salen, Folkets Hus. Styrelsen. Stockholms Gamla Stadens Soc.-dem. kvinnoklubb håller ordi­ narie möte 2:dra torsdagen i månaden kl. 7.30 e. m., Stortorget 3, 2 tr. Styrelsen. Stockholms södra kvinnoklubb (soc.-dem.) håller ordinarie sammanträde l:sta onsdagen i varje månad kl. 8 e. m. i lokalen 1 tr., Södra Folkets Hus. Ordf. fru Beda Jansson, Blekingeg. 65, 3 tr., Stockholm. Styrelsen. Vasastadens soc.-dem. kvinno­ klubb har ord. möte 2:dra måndagen i varje månad kl. 8 e. m. å lokalen Upp­ landsgatan 51,1 tr. (Gustav Vasa-automaten). Uppbörd och inskrivning varje möte. Styrelsen. Kungsholms soc.-dem. kvinno­ klubb håller ord. möte l:sta tisdagen i varje månad kl. 8 e. m. Fridhemsgatan 48. Ordf. fru Jenny Larsson, Kungsholms- gatan 104, 1 tr. Tel. Norr 238 37. Föreningen för Hembiträden i Stockholm håller möte l:sta torsdagen i varje månad kl. 8.30 e. m. i Folkets Hus P-sal, 3:dje torsdagen i Folkets Hus C-sal. Styrelsen. Södra Förstädernas soc.-dem. kvinnoklubb håller möte tredje tisda­ gen i varje månad kl. 7,30 e. m. i biblio­ tekslokalen, Aspudden. Ordf. Sigrid Lundin, Liljeholmen, tel. Grödal 116. Sekr. Anna Käll, Aspudden, tel. Aspudden 4 28. Billesholms soc.-dem. kvinno­ klubb håller ord. möte i Folkets Hus i Södra Vram 2:dra tisdagen i varje månad kl. 7 e. m. Ordf. fru Anna Fors, Villorna, Billesholms gruva. Sekr. fru Gerda Lilje- roth, Billesholms gruva. Styrelsen. Djursholms Soc.-dem. kvinno­ klubb håller ordinarie möten 2:dra tors­ dagen i varje månad kl. 8,30 e. m. i För- eningshuset. Ordf. Fru Ellen Bombier, Tel. 1314. Enköpings soc.-dem. kvinno­ klubb håller ordinarie möten 4:de tisda­ gen i varje månad kl. 8 e. m. i Folkets Hus. Styrelsen. Eskilstuna soc.-dem. kvinno­ klubb håller ordinarie möten l:sta mån­ dagen i varje månad kl. 7,30 e. m. i Folkets Hus lilla sal. Styrelsen. Göteborgs soc.-dem. kvinno­ klubb håller möte l:sta tisdagen i måna­ den kl. 8 e. m, i Arb.-föreningens H-sal; 3:dje tisdagen i månaden Bondegatan 14 kl. 8 e. m. Styrelsen. Hässelby soc.-dem. kvinno­ klubb håller möte 2:dra och 4:de onsda­ gen i månaden kl. 8 e. m. i Folkets Hus B-sal. Styrelsen. Landskrona soc.-dem, kvinno­ klubb håller möte 2:dra onsd. och 4:de torsd. i varje månad kl. 1/s8 e. m. i Fol­ kets Hus. Ordf. fru Amalia Nilsson, För- eningsgatan 61, Landskrona. Styrelsen. Spånga soc.-dem. kvinnoklubb håller ordinarie möte l:sta o. 3:dje torsdagen i varje månad kl. 8 e. m. i Folkets Hus. Styrelsen. Solna soc.-dem. kvinnoklubb håller möte 2:dra tisdagen i varje månad kl. 8 e. m. i Huvudsta Folkets Hus och 4:de måndagen i varje månad kl. 8 e. m. i Hagalunds Folkets Hus. Styrelsen. Storfors soc—dem. kvinnoklubb håller ordinarie möten sista söndagen i varje månad kl. 3 e. m. i Folkets Hus. Styrelsen. Sundbybergs soc.-dem. kvinno­ klubb håller möte l:sta onsdagen i varje månad kl. 8 e. m. i Folkets Hus C-sal. Styrelsen. Trälleborgs soc.-dem. kvinno­ klubb har möte andra måndagen i varje månad kl. 7,30 e. m. i Folkets Hus A-sal. Ordf. Fru Math. Friberg, Kyrkogatan 9. Styrelsen. Tumba soc.-dem. kvinnoklubb håller ordinarie möten l:sta onsdagen i månaden kl. 7,30 e. m. i Folkets Hus, Tumba. Styrelsen. Örgryte soc.-dem. kvinnoklubb håller möte 4:de onsdagen i månaden kl. 7,30 e. m. i Godtemplarlokalen, Gårda. Styrelsen. Stockholm, A.-B. Arbetarnes Tryckeri, 1925