JURIDISKA INSTITUTIONEN Handelshögskolan vid Göteborgs universitet Poly Urgell Svensson Försvarets roll i brottmålsprocessen – En rättssäkerhetsfråga? Tillämparuppsats på Juristkandidatprogrammet 20 poäng Christina Ramberg Thomas Wetterlundh Processrätt, Advokaträtt HT 2007  Förord   Att skriva examensuppsats i juridik har gjort mig en erfarenhet rikare och ännu lite klokare. Arbetet har tagit mig till både Malmö och Stockholm. Uppsatsens ämne har livat upp ett antal middagar med nära och kära och öppnat dörrar hos okända. Det som från början verkade vara en svår men rolig uppgift, blev en utmaning som idag är en färdig produkt. Jag vill tacka mina handledare Christina Ramberg och Thomas Wetterlundh. Våra möten har alltid varit väl motiverade, lärorika, vägledande men framförallt inspirerande. Resorna till Malmö och Stockholm har varit möjliga att genomföra tack vara ekonomiskt stöd från Sveriges Advokatsamfund, för det vill jag säga tack! Jag vill även tacka arkiv- och administrationspersonalen i Göteborg, Malmö och Stockholms tingsrätter samt BRÅ:s statistikavdelning. Utan deras tillmötesgående och hjälp hade arbetet med att samla in materialet tagit mycket längre tid och varit så mycket svårare. Jag vill också rikta ett tack till de praktiserande advokaterna som tog sig tid att förklara hur det egentligen går till ute i verkligheten, era synpunkter har varit betydelsefulla. Till Britt och Bertil vill jag framföra ett stort tack för genomläsning och kommentarer. Jag vill säga tack till min familj och mina vänner, för visat stöd, för att ni alltid trott på mig. Till sist ett alldeles särkilt tack, av hela mitt hjärta, till Ola. Uppsatsen tillägnas min son Miquel. Göteborg i december 2007 Poly Urgell Svensson  Innehållsförteckning SAMMANFATTNING 1 1. I N L E D N I N G 3 1.1 Bakgrund 3 1.2 Syfte och frågeställning 4 1.3 Metod, avgränsning samt diskussion kring urvalet av det insamlade materialet. 4 2. FÖRSVARETS ROL L I BROTT M ÅL 6 2.1 Inledning 6 2.2 Rätten till försvar 7 2.3 Skillnad mellan offentligt och privat försvar 8 3. BETYDELSEN AV ATT HA RESPEK TIVE INTE HA EN FÖRSVARARE 9 3.1 Allmänt 9 3.2 Artbrott 11 3.3 Påföljdsfrågan 12 3.3.1 Misshandel 14 3.3.2 Ekobrott 15 3.3.3 Grovt rattfylleri 16 3.4 Personliga förhållanden 18 4. OFFENTLIGT OCH PRIVAT FÖRSVAR 19 4.1 Förekomsten av privat försvar 19 4.2 Skillnad mellan offentligt och privat försvar 20 4.3 Frågan om ersättning 21 4.4 Ersättningsnorm 22 4.5 Tidpunkt när försvaret träder in i processen 24 5 ANALYS 26 KÄLLFÖRTECKNING 31 B I L A G O R Sammanfattning Syftet med min uppsats är att på ett neutralt och objektivt sätt undersöka vilken betydelse för- svarets roll i realiteten har i brottmålsprocessen. Jag börjar därför med att ta fasta på lagstifta- rens intentioner för att därefter se hur de förverkligas i praktiken. Uppsatsen bygger i huvudsak på en kvantitativ undersökning baserad på 1445 brottmålsavgö- randen av Göteborgs, Malmös och Stockholms tingsrätter. De brott jag valt att ta med i min undersökning är misshandel – av normalgraden, e kobrott samt grovt rattfylleri. Den efterföl- jande analysen har jag gjort bl.a. med hjälp av djupintervjuer med praktiserande advokater samt telefonsamtal med BRÅ:s statistiska avdelning. I ett rättssamhälle råder rättssä kerhet. Med rättssäkerhet menar jag att den enskilde medborga- ren har ett visst mått av frihet och skydd mot övergrepp från andra medborgare eller från samhället självt samt att skydd för de mänskliga rättigheterna garanteras genom lag och kon- ventioner. I ett rättssamhälle är legalitets principen, oskuldspresumtionen och principen om rättvis rättegång något levande. I principen rättvis rättegång ingår rätten till en försvarare som en självklar del. Försvararen ska vara en kva lificerad yrkesperson som tillvaratar den miss- tänktes intressen. Det förutsätter att försvararen har möjlighet att samråda med den misstänkte och att ekonomiska förutsättningar finns. Min undersökning visar att beträffande brotten misshandel och ekobrott, men inte grovt ratt- fylleri förverkligas lagstiftarens intentioner. I grovt rattfylleri ställs 30 % av de misstänkta inför rätta utan en försvarare. Av de som åtalas utan en försvarare döms hela 53 % till en må- nads fängelse. Min undersökning visar att beträffande grovt rattfylleri frångås lagen både vad gäller i frågan om rätten till en försvarare men även i påföljdsfrågan. Vidare visar min under- sökning att även vad gäller åtal som ogillas är grovt rattfylleri ett undantag. Beträffande miss- handel och ekobrott ogillas åtalen i 19 respektive 27 % av fallen, i grovt rattfylleri ogillas en- dast 3 %. Min undersökning visar att försvaret har betydelse för utfallet i ett brottmål. När jag analyse- rade om det förelåg någon skillnad mellan att anlita en privat försvarare istället för en offent- lig visade sig att det förelåg en liten skillnad i fråga om påföljden. När en privat försvarare anlitades dömdes den enskilde till fängelse i 23 % av fallen istället för 28 % som det var när försvaret var offentligt. Även om skillnaden kan tyckas liten anser jag den vara av vikt då det handlar om ett frihetsberövande straff som staten dömer den enskilde till. Lagen är skriven så att den enskilde ska skyddas från övergrepp från staten. Det är själva definitionen på ett rätts- samhälle. Skillnaden ligger inte i det arbete advokaterna lägger ner på ett mål. Det är de olika förutsätt- ningarna som gör skillnaden. Frågan om ersättn ing samt tidpunkten när advokaten kommer in i processen är det som avgör målets utfall. Min undersökning visar att principen rätten till en försvarare och principen rättvis rättegång tenderar att blir en fråga om ekonomi. Timkostnadsnormen är det system som ligger till grund för att ersätta de offentliga advokater- na. Kritiken som Advokatsamfundet framför är att den baseras på en felaktig norm om debite- rad tid samt att inte allt arbete som advokaten utför ersätts. Min undersökning visar att kriti- ken är befogad. 1    De offentligt utsedda advokaterna utför en hel del arbete som inte ersätts av timkostnadsnor- men, samtidigt som det är de små men obetalda åtgärderna som gör skillnad för utfallet i ett mål. Om de offentliga advokaterna skulle sluta göra dessa enkla åtgärder därför att de inte får betalt, skulle skillnaden i utfallet vad gäller påföljden fängelse bli märkbart större. Min under- sökning visar att i realiteten är skillnaden mellan att anlita en privat eller offentlig försvarare större än 5 % men då förklaringen ligger i det obetalda arbete som de offentliga försvararna utför är det inget som går att påvisa med kalla siffror. Iställe t är det kostnadsräkningar och domslut som ligger till grund för den slutsatsen. Jag anser att timkostnadsnormen ska ersätta allt arbete advokaten lägger ner på sin klient. Både det som advokaten gör innan men även efter huvudförhandling. De allra flesta advokater följer de etiska reglerna om god advokatsed och utför därför en hel del merarbete obetalt. De gör det för att de har en yrkesstolthet. Men att staten räknar med att detta ska vara huvudregel är oacceptabelt. Vare sig åklagare eller domare utför arbete utan att ersättas för detta. Varför accepterar samhället att advokater ska utföra arbete pro bono? Min undersökning visar att när advokaterna har resurser, oavsett vilken etikett de har, så blir utfallet till fördel för den enskilde. Antingen i form av att målet avskrivs, alternativt åtalet ogillas eller att påföljden blir bättre anpassad till den enskildes behov. Om staten inte ser över ersättningen till de offentliga försvararna är det inte helt långsökt att tro att rätten till en försvarare och en rättvis rättegång i framtiden kommer att handla om eko- nomiska möjligheter, tvärtemot lagstiftarens intentioner och de internationella konventioner som Sverige förbundit sig till. Rätten till en försvarare ska inte handla om ekonomiska resur- ser utan endast ta hänsyn till processuella behov. I början av mitt arbete trodde jag att kritiken från advokathåll var överdriven. I dag anser jag att det finns belägg för den samt att den borde tas på större allvar, i annat fall tenderar rättssä- kerheten att urholkas. 2    1 . Inledning 1.1 Bakgrund År 2004 beslutade Justitiekanslern, JK, att star ta ett projekt som hade till syfte att se över rättssäkerheten i brottmålsprocessens olika delar. En undersökning skulle göras för att se om det straffprocessuella förfarandet fungerade så som lagstiftaren tänkt sig eller om det förelåg brister. Om slutsatsen blev att det förekom påtagliga brister skulle en diskussion föras hur dessa skulle åtgärdas. Rapporten heter ”Felak tigt dömda”. JK:s slutsats blev att det förelåg en del brister och att det lett till att ett antal misstänkta blivit felaktigt dömda. JK menade att ansvaret för br isterna låg hos de olika aktörerna i brottmåls- processen. Åklagaren, som varit förundersökningsledare, blev föremål för kritik för de brister som förekommit under förundersökningen. Domstolarna som varit föremål för granskning fick kritik för att inte ha uppmärksammat de brister i utredningen som har bäring för rättssä- kerheten. JK menar att det i sl utändan är rättens ansvar att inte någon på felaktiga grunder döms till ansvar för brott. Vad gäller försvarets roll nöjde sig JK med att konstate ra att försvaret har ett ansvar att se till att klienten företräds på bästa sätt och arbetar på uppdrag av sin klient. Det ter sig därför svårt, menar JK, för utomstående att bedöma om de åtgärder försvaret vidtagit varit rätt och riktigt givet de olika förutsättningarna, varför utrymmet för kritik var begränsat. Skulle för- svaret åläggas ansvar krävdes en mer djupgående analys menade JK. Det sistnämnda var nå- got som väckte mitt intresse. Själva syftet med rättssäkerhetsprojektet var att granska brott- målsprocessens olika delar. Att reducera granskningen av försvarets ansvar till i princip noll är i mina ögon högst anmärkningsvärt. Ämnet fö r en examensuppsats i juridik var given. För- svarets roll i brottmålsprocessen – en rättssäkerhetsfråga? Samtidigt som jag läste rapporten blev jag varse om den debatt som Advokatsamfundet för angående timkostnadsnormen.1 Den är intressant och väcker en hel del tankar om hur det är ställt med rättssäkerheten i Sverige. Advokatsamfundet menar att om staten värnar om ett rättssamhälle där alla ska ha rätt till en advokat, så måste väsentliga förändringar i timkost- nadsnormen komma till stånd. Kritiken från ad vokathåll rör den låga ersättningsnivån och tidpunkten när försvararen kommer in i brottmålsprocessen. Det menar man, leder till att till- växten inom humanjuridiken är i fara och att det i framtiden kommer att vara få advokater som ägnar sig åt att företräda enskilda. Konsekvensen blir att rätten till en advokat endast kommer att vara förbehållen den som är beredd och kan betala för sig. Kritiken från advokathåll är hård och frågan är om den är befogad. Det som fick mig att rea- gera och väckte mitt intresse i synnerhet, är den kritik som förs fram om att försvaret riskerar att inte få full ersättning för det arbete som lagts ner och ansetts vara nödvändigt för att tillva- rata sin klients intresse. K onsekvensen blir, menar Advokatsamfundet, att advokater som en- dast åtar sig privata försvar ökar. Dessa är inte bundna av rättens skönsmässiga bedömning av ersättningsnivån, utan tar betalt för det arbete de utför. I förlängningen innebär det att inte alla som är misstänkta för ett brott kan tillvarata sin rätt, utan endast en liten resurstark grupp. Rätten till en advokat och likhet inför lagen är inte längre lika självklar och i framtiden kom- mer detta att påverka rättssäkerheten.                                                              1 Se bl.a. Advokatsamfundets hemsida www.advokatsamfundet.se där kan man läsa ett öppet brev från Anne Ramberg, Generalsekreterare i Advokatsamfundet, till samtliga ledamöter i Sveriges Riksdag. 3    1.2 Syfte och frågeställning Syftet med min uppsats är att på ett neutralt och objektivt sätt undersöka vilken betydelse för- svarets roll i realiteten har i brottmålsprocessen. Jag börjar därför med att ta fasta på lagstifta- rens intentioner för att därefter se hur de förverkligas i praktiken. Är försvarets roll av betydelse, ska försvaret också bära ett ansvar för rättssäkerheten, menar jag. Men för att kunna ta ett ansvar ska förutsättningar i form av resurser finnas. Har försvars- sidan tillräckligt med resurser, eller är kritiken från Advokatsamfundet befogad? Även detta är något jag kommer att titta närmare på i min uppsats. Utifrån olika infallsvinklar kommer jag att belysa problematiken. De områden jag valt att undersöka är: - Betydelsen av en försvarare. Genom att studera utfallen av olika brottmål när det före- kommer en försvarare alternativt när det inte gör det, kan betydelsen av försvarets roll fastställas. - Förekomsten av privat försvar samt om det gör någon skillnad i utfallen av ett brott- mål när en privat försvarare anlitas istället för en offentlig. - Kritiken mot timkostnadsnormen och dess konsekvenser, vilken betydelse för rättssä- kerheten har detta? - Tidpunkten när en försvarare träder in i brottmålsprocessen. 1.3 Metod, avgränsning samt diskussion kring urvalet av det insamlade materia- let. Uppsatsen bygger i huvudsak på en kvantitativ undersökning. Den efterföljande analysen har jag gjort med hjälp av djupintervjuer med praktiserande advokater och telefonsamtal med BRÅ:s statistiska avdelning. Den kvantitativa undersökningen har utförts enligt följande. Jag har gått igenom ett stort antal brottmålsdomar i de tre största städerna. För att vara exakt rör det sig om 10 470 mål 2. I Gö- teborg 4000, Malmö 2800 samt Stockholm 3670. Att de t skiljer sig åt i antal har endast berott på en praktisk detalj. Tiden jag hade till mitt förfogande i Malmö och Stockholm var 3 re- spektive 4 dagar. Det påverkade det antal mål jag hann gå igenom. För att bilden inte ska bli missvisande har jag valt att också i Göteborg begränsa antalet. Av dessa 10 470 mål har jag valt ut 1445 som min undersökning baseras på. 3 Viktigt att poängtera är att det endast är mål från tingsrätt jag gått igenom. Endast i enstaka fall kan en hänvisning till ett domslut från ett överklagande förekomma. I de mål det gör det, gö r jag en tydlig markering att så är fallet. Vad gäller analysen har jag läst ett antal rättsfall där kostnadsräkningar och domslut varit av intresse, intervjuat ett antal Göteborgsbaserade advokater4 samt läst igenom förarbeten till och doktrin om Rättegångsbalken, RB. Domstolsverkets hemsida har varit till stor hjälp när jag har läst in mig på fakta om timkostnadsnormen.                                                              2 Domsluten sträcker sig mellan år 2004 - 2006 3 I bilaga 1 redovisas diagram samt alla tabeller med de siffror som legat till grund för undersökningen. 4 Vid intervjutillfället lovade jag advokaterna full anonymitet. Tanken med intervjuerna har inte varit att kritisera en enskild advokat utan att försöka få ett så verklighetstroget svar som möjligt. Anonymitetskravet har därför varit en förutsättning. Advokaterna som varit aktuella för min undersökning har jag valt utifrån principen att det är namn som ofta återkommer i mål av den brottstyp som jag valt att granska. Dessa advokater förekommer som privata försvarare men mer ofta som offentligt förordnade försvarare. 4    Att undersökningen slutligen kom att omfatta 1445 må l beror på att jag valde att titta närmare på tre olika brottstyper. Misshandel – av normalgraden, grovt rattfylleri samt ekobrott. Att valet föll på dessa 3 har att göra med att: - Det förekommer att privat försvar anlitas. - Till sin karaktär skiljer de sig åt. - Utfallet är intressant. Vidare har jag avgränsat materialet så tillvida att jag i min undersökning endast tagit med mål där det finns en misstänkt/tillta lad. Vad gäller ekomål är det bokföringsbrott och skattebrott som jag tagit med. Dessa är de mest vanligt förekommande inom gruppen. Insiderbrott och brott mot aktiebolagslagen, ABL, är exempel på e komål jag valt att inte ta med. I de fall dessa förekommit har det varit fler än en person som varit misstänkt. Bedrägeri är ett brott som re- gistreras under övriga brottmål av tingsrätten. Det som visat sig vara vanligt med bedrägeri är att det oftast är ett stort antal målsägande, vilket också har påverkat påföljden. Av denna an- ledning har jag valt att inte ta med denna brottstyp. När det gäller rattfylleribrott, har rattfylle- ri av normalgraden uteslutits. Anledningen är att i dessa fall blir påföljden oftast böter eller villkorlig dom varför en försvarare inte förekommer i dessa mål. En annan viktig avgränsning jag gjort som bör lyftas fram är ungdomsbrotten. Dessa har jag inte tagit med i min undersökning. Anledningen är dels att det alltid förekommer en försvara- re som då är offentlig och dels att påföljdsfrågan följer ett annat mönster. Lagen och rätten tar hänsyn till de ungas ålder. Underlaget skulle bli missvisande om dessa togs med. Det ska redan nu poängteras att materialet inte är statistiskt säkerställt. Ambitionen var att göra en statistiskt säkerställd undersökning. Detta var inte möjligt. Underlaget där privata försvarare förekommer är begränsat. Av alla mål jag gått igenom är det endast i ett mindre antal fall där privata försvarare förekommer. Då underlaget med privata försvarare är så be- gränsat uppstår problem. Om ett mål tillkommer eller dras bort, där privat försvarare före- kommer, uppstår alldeles för stora variationer i det procentuella utfallet vilket gör det lätt att ifrågasätta siffrorna. Det förs ingen statistik i Sverige där det tydligt framgår vad för typ av försvarare som företrä- der den misstänkte i ett brottmål. Den enda officiella uppgiften som finns att hämta hos BRÅ och Domstolsverket är om det förekommit offentlig försvarare eller inte. Under perioden 1973 – 1999 förekom det offentligt försvar i 49 % av fallen, i 50 % av fallen förekom det inte offentligt försvar och i 1 % av fallen var uppgiften inte redovisad. Hur det sannolikt förhåller sig mellan fördelningen privat, offentligt och inget försvar kommer jag att visa i en senare del. Då det officiellt inte förs denna typ av statistik, har jag varit tvungen att göra insamlingen manuellt. 5    2 . Försvarets roll i brottmål 2.1 Inledning Någon exakt definition på rättssäke rhet finns inte, samtidigt som de flesta av oss tycks veta vad det är. Jag väljer i min uppsats att med rättssäkerhet mena ”rättsordning som ger den en- skilde medborgaren ett visst mått av frihet och skydd mot övergrepp från andra medborgare el. från samhället självt” vilket är Svensk or dboks definition på begreppet. En kompletterande förklaring är att rättssäkerhet är ett skydd för de mänskliga rättigheterna och garanteras genom lag och konventioner.5 Det är viktigt, anser jag, att poängtera att rättssäkerhet handlar om skydd för den enskilde från statligt övergrepp. Att känna trygghet för att inte bli utsatt för brott definierar jag snarare som rättstrygghet .6 Legalitetsprincipen, inget straff utan lag, är en princip som upprätthåller rättssäkerheten. En annan viktig princip i dessa sammanhang är oskuldspresumtionen. Det innebär att var och en som är misstänkt för ett brott ska anses oskyldig i rättslig mening till dess att det motsatta är bevisat. Denna princip är inte lagfäst i svensk rätt utan finner stöd i internationella konventio- ner så som artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, EMR och i artikel 11(1) FN:s förklaring om de mäns kliga rättigheterna. Att den inte är lagfäst i svensk rätt inne- bär inte att den inte är levande. Sedan länge anses den vara en oskriven regel som följs.7 I dessa internationella konventioner ingår principen om fair trial, rättvis rättegång, som innebär bl.a. rätten till försvarsadvokat för den som står anklagad för brott. Rätten till en försvarare förutsätter att brottet är av viss allvarlighetsgrad som kan ge fängelse eller att den misstänkte har behov av ett biträde. Försvararen ska vara en kvalificerad yrkes- person som kan tillvarata den misstänktes intressen. Försvararen ska ges möjlighet att i enrum samråda med den enskilde och även tillförsäkras ekonomiska resurser. En garant i för att prin- cipen om rätten till försvar efterlevs är att staten står för kostnaderna. 8 Försvararen fyller här funktionen av kontroll för att de mänskliga rättigheterna inte kränks utan blir den motvikt som den enskilde behöver i förhållande till staten. Detta är viktigt för att skapa balans i rättssyste- met då åklagaren, statens representant, har överlägsna resurser för att utreda och lagföra den misstänkte för brott. 9 I principen om rätten till försvar ingår även andra indi viduella rättigheter - Att föra sitt eget försvar. - Att välja sitt eget ombud. - Att informeras om rätten till en försvarare. - Att erhålla kostnadsfri rättshjälp i brottmål. - Att närvara vid sin egen rättegång.10 Rätten till en försvarare betraktas som ett skyddsvärt intresse i praktiskt taget alla länder som anslutit sig till de internationella konventionerna. Det innebär att länderna åtar sig att garante-                                                              5 Ramberg A i boken Rä ttssäkerhet i brottmål 6 Denna definition kommer från Jareborg, se Axberger, Felaktigt dömd a, sidan 29 7 Axberger, Felaktigt dömda , sidan 33 8 Ebervall, F örsvararens roll , sidan 110 9 A.a. s 117   10 A.a. s 117   6    ra vissa minimirättigheter, exempelvis laglig grund om rättvis rättegång, fair trial, samt möj- lighet till kostnadsfri rättshjälp.11 2.2 Rätten till försvar I 21:1 RB stadgas att den misstänkte själv får fö ra sin talan. Det innebär att den misstänkte alltid är lika berättigad och behörig att närvara och delta i processen som åklagaren. Vill den misstänkte biträdas av en försvarare vid talans förberedande och utförande kan den misstänkte själv utse en försvarare 21:3 RB. Det är en rättig het och inte ett krav att välja sitt försvar. Ut- ser den misstänkte själv sitt försvar kallas det för privat eller enskilt försvar. Det finns inga formella krav på när eller hur en försvarare ska utses. Det räcker med att den misstänkte muntligen eller per brev meddelar undersökningsledaren om vem som är utsedd till försvara- re. Lagstiftaren reglerar inte tidpunkten när försvararen ska träda in i processen, utan det är un- dersökningsledaren som beslutar när det ska ske. Likaså är rättigheten om att informeras om rätten till en försvarare och rätten att vara tyst inget som regleras i svensk rätt. I motiven till RB fastslogs att om den misstänkte själv inte utsåg en försvarare eller om den som han hade utsett avvisades, skulle det med hänsyn till det allmännas intresse och straff- rättsskipningens säkerhet utses ett biträde av det allmänna.12 När det är domstolen som utser försvarare kallas denne för offentlig 21:4 RB. I RB:s viktiga 21:3a stadgas förutsättningarna när ett offentligt försvar ska utses. Av paragra- fens första stycke framgår att, om den misstänkte är anhållen eller häktad ska offentlig för- svarare förordnas för honom, om han begär det. Offentlig försvarare ska också på begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader. Bestämmelsen är ovillkorlig och dispositiv till förmån för den tilltala- de (det krävs att den misstänkte begär en försvarare). Det innebär att en person som står åta- lad för ett allvarligt brott har rätten att välja att dömas utan ett offentligt försvar. Lagstiftaren har försökt undvika att någon döms för allvarligt brott utan försvarare genom att införa paragrafens andra stycke. Där står att offentlig försvarare ska därutöver förordnas - om det med hänsyn till utredningen finns ett behov av försvar   - om det är tveksamt vilken påföljd som ska väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana böter i förening, eller  - om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller vad målet rör.   Det innebär att en offentlig försvarare kan förordnas mot den misstänktes vilja. Tanken är att en offentlig försvarare alltid ska förordnas om det utifrån processuella och inte ekonomiska skäl är påkallat av ett allmänt intresse. Om en misstänkt är frihetsberövad, oavsett om denne har erkänt eller förnekar gärningen, föreligger det en ovillkorlig rätt till en offentlig försvara- re. Dessa bestämmelser är viktiga för rättssäkerheten, då det kan vara svårt att skaffa sig en privat försvarare om man saknar ekonomiska medel.13 Av 21:3a st.3 framgår att om den misstänkte själv utsett en privat försvarare ska rätten inte förordna en offentlig försvarare. I dag är det vanligt att en misstänkt som redan vid första po-                                                              11 Ebervall, Försvararens roll, sidan 119   12 A.a. s 158 13 Ekelöf, Rä ttegång II , sidan 92 7    lisförhöret anlitat en privat försvarare, senare begär att denne förordnas till offentlig försvara- re. Önskemålet bifalls oftast om förutsättninga r för förordnande föreligger. Så var det inte i början av RB:s tillämpning men utvecklingen har gått till att det idag i huvudsak är offentligt försvar som förekommer i brottmålsprocessen. 2.3 Skillnad mellan offentligt och privat försvar Den största skillnaden mellan privat och offentlig försvarare, förutom hur de utses, är vem som betalar arvodet. En privat försvarare får beta lt av sin klient medan en offentlig försvarare får ersättning av staten.14 Det ska dock påpekas att staten kan kräva tillbaka ersättningen för försvaret av den tilltalade i det fall personen fälls. Hur mycket staten kan kräva tillbaka av den enskilde är relaterad till den enskildes inkomst, 31:1 RB En annan viktig skillnad är de formella krav som ställs på en offentlig försvarare, som ska vara advokat, 21:5 RB. För privat försvarare gäller inte detta utan den misstänkte kan utse annan än advokat till sitt försvar. Vidare kan en offentlig försvarare inte bytas ut hur som helst eller att annan sätts in istället. Byte eller ändring kan endast göras om rätten ger sitt medgivande. Någon egentlig skillnad i det processuella förfara ndet föreligger inte, mer än att den offentliga försvararen har en ovillkorlig rätt att träffa sin klient i enrum, medan den privata kan träffa sin klient i enrum endast om undersökningsledaren eller åklagaren medger detta och det kan ske utan men för utredningen, 21:9 RB. Försvararen, oavsett offentlig eller privat, ska personligen kallas till rättens förhandlingar och där vidta alla åtgärder som fordras för att tillvarata sin klients intressen, 21:8 och 9 RB. Det innebär att försvararen ska agera som sin klients rådgivare samt åberopa omständigheter och bevis som talar till den misstänktes/tilltalades förd el. Försvaret får dock in te ljuga, utan har en skyldighet att verka för sakens riktiga belysning. Denna skyldighet sträcker sig endast så långt att den misstänktes/tilltalades rätt tillvaratas , därefter ska försvaret vara passivt. En viktig uppgift för försvaret är att verka för att den misstänkte försätts på fri fot om det inte längre är motiverat med någon frihetsberövande åtgärd.15 Försvararen har också rätt att vara aktivt under huvudförhandling även om den tilltalade uteblir, 46:15 RB. Försvararen åtnjuter samma befogenheter som den misstänkte.16 Häri föreligger ingen skillnad mellan offentligt eller privat försvar. Som jag tidigare visat är privat försvar sällsynt i svensk straffprocessrätt. Då det inte förs sta- tistik i Sverige där det tydligt framgår vad för försvarare som företräder den misstänkte i brottmål är det svårt att fastställa hur det de facto ser ut. Det enda som med säkerhet kan sägas är att det förekommer offentligt försvar i 49 % av fallen. Att det inte förekommer en offentlig försvarare innebär inte att det istället är en privat försvarare. I de fallen är det vanligare att det inte förekommer något försvar. Anledningen borde vara att det då saknas förordnandeförut- sättningar eller att den misstänkte valt bort möjligheten till en försvarare.17 Min undersökning kommer att visa att så inte alltid är fallet.                                                              14 Ekelöf, Rä ttegång II , sidan 91   15 Fitger, Rä ttegångsbalken I, sidan 21:29 16 Ekelöf, Rä ttegång II , sidan 95 17 Ebervall, F örsvararens roll , not 35 på sidan 159   8    3 . Be tydelsen av att ha respek tive inte ha en försvarare 3.1 Allmänt Principen om rättvis rättegång och rätten till en fö rsvarare är viktig för svensk lagstiftning och för svensk brottmålsprocess. Om brottet är av viss allvarlighetsgrad som kan ge fängelse samt om den misstänkte har personliga behov av biträde, ska offentlig försvarare förordnas som tillvaratar den misstänktes intressen. Av den officiella statistiken framgår att offentlig försvarare förordnas i 49 % av fallen och att det i 50 % inte gör det. 18 Det innebär att man ansett att i 50 % av fallen har behov av en för- svarare inte förelegat. Anledningen skulle då vara att brottet inte riskerar att ge fängelse alter- nativt att den enskilde inte haft behov av en försvarare. I min undersökning där jag gått igenom 1445 mål avseende misshandel, ekobrott och grovt rattfylleri, är det endast 16 % av fallen som saknar försvarare. Fördelning mellan offentligt, privat och inget försvar ser ut enligt följande: Fig 1 Fördelning av offentligt, priv at och inget försvar totalt sett. Siffrorna visar att i 16 % av fallen fö rekommer det inget försvar. Se bilaga 1, sid. 1 Siffrorna visar att det är vanligare att den enskilde förordnas en offentlig försvarare i de typer av brott jag valt, än i den officiella statistiken. Undersökningen visar att misshandel, ekobrott och grovt rattfylleri skulle vara brott av sådan art att huvudregeln ska vara att det föreligger ett behov av en försvarare. Tittar vi närmare på varje brott ser vi att från denna huvudregel finns det ett undantag och det är grovt rattfylleri. Som jag kommer att visa förverkligas lagstiftarens intentioner i praktiken både inom misshandel och ekobrott. Vad gäller grovt rattfylleri frångås huvudregeln. Rätten till försvar är inte lika självklar när den misstänkte står åtalad för detta brott. Fördelningen mellan offentligt, privat och inget försvar inom de olika brotten ser ut enligt följande.19                                                              18 I 1 % var uppgiften inte i fyllt, se under avsnitt 1.3 Metod 19 Dessa siffror bekräftas av den statistik som BRÅ tagit fram, se bilaga 1 tabeller 6 – 9. Dock ska här återigen poängteras att det inte är statistik som förs officiellt, utan är siffror jag bett BRÅ ta fram. 9    Inom misshandel – av normalgraden är huvudrege ln att det förekommer en försvarare. Av totalt 610 misshandelsmål förekommer det en försva re i 586 fall. De 24 fall där försvar saknas gäller oftast misshandel av ringa grad, där den misstänkte endast kan dömas till böter eller villkorlig dom.20 Allt i enlighet med lagstiftarens intentioner. Rätten till en försvarare kräver att brottet är av viss allvarlighetesgrad eller att den misstänkte riskerar fängelse. Vid lindrigare brott anses behovet av en försvarare inte föreligga. Fig 2 Fördelningen mellan offentligt, privat och inget försvar inom misshandel. Av det totala ant alet 610 st är det i endast 24 fall där inget försvar förekommer, de t vill säga 4 % av målen.Se bilaga 1, sid 1 Beträffande ekobrott förverkligas lagstiftarens intentioner även här. H uvudregeln är att en försvarare förekommer i dessa brott. Av totalt 177 mål är det endast i 16 fall där ingen försvarare finns, det är exempelvis vid enklare bokföringsbrott. Fig 3 Fördelningen mellan offentligt, privat och inget försvar inom ekobrott. Av det totala ant alet 177 st är det endast i 16 fall där inget försvar förekommer, det vill säga 9 % av målen. Se bilaga1, sid. 1                                                              20 B 4989 – 04 Stockholms TR 10    Undantaget är fallen med grovt rattfylleri. Av totalt 658 stycke n är det i 197 mål där det inte förekommer något försvar, det vill säga i 30 % av fallen. Fig. 4 Fördelning mellan offentligt, privat och inget försvar inom grovt rattfylleri. Se bilaga 1, sid 1 Varför denna skillnad? I RB 21:3a står det att fr ågan om förordnandet av en offentlig försva- rare har att göra med brottets allvarlighetsgrad eller om den misstänkte är frihetsberövad. Det har också att göra med om det är tveksamt i fråga om vilken påföljd som ska väljas eller om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller att utredningen i målet kräver det. Rätten till en försvarare är en viktig princip som skyddas av såväl internationella konventio- ner som svensk lagstiftning. Vad gäller brottet grovt rattfylleri, är det vanligt den misstänkte inte har en försvarare. I min fortsatta framstä llning kommer jag att titta närmare på var orsa- kerna till detta undantag ligger. Kan det förklaras av brottens olika karaktär? Är grovt rattfyl- leri att anses som ett lindrigare brott än misshandel och ekobrott? Ligg er förklaringen i på- följdsfrågan? Kan den misstänkte endast dömas til l villkorlig dom alternativt böter och därför föreligger inget behov av en försvarare? Eller är det den enskilde själv som i dessa fall väljer att inte ha ett försvar? 3.2 Artbrott Beträffande brottet misshandel stadgar lagen att den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta ska dömas för misshandel till fängelse i högst två år.21 Misshandel är ett artbrott22 av det följer att som huvudregel ska dömas till fängelse om det inte föreligger särskilda skäl för att välja en annan påföljd. Då huvudregeln är fängelse som påföljd gäller också som huvudregel att det ska förordnas en offentlig försvarare. Vad gäller misshandels- målen är det tydligt att praxis följer lagens intentioner, då det endast i 4 % av fallen saknas försvar. När det gäller ekobrotten har jag valt att ta med bokföringsbrott samt skattebrott (både nor- malt och grovt). Om dessa brott st år det att läsa i lagen, att den som uppsåtligen eller av oakt- samhet åsidosätter bokföringsskyldighet döms för bokföringsbrott till f ängelse i högst två år. Om brottet istället skulle vara grovt, exempelvis om beloppet är högt eller är ett led i en sys-                                                              21 Brottsbalk 3 kap.5 § 22 Jareborg, Straffrättens påföljdslära s 139 – 140 11    tematisk brottslighet, döms personen istället till f ängelse i lägst sex månade r och högst sex år 11:5 BrB. Vad gäller skattebrott står det att man kan dömas till f ängelse i högst två år, om man på annat sätt än muntligt uppsåtligen lämnat oriktig uppgift till myndighet i syfte att un- dandra skatt från det allmänna eller felaktigt mottagit återbetald skatt. Bedöms brottet som grovt, exempelvis om det är betydande belopp, ska man istället dömas till f ängelse i lägst sex månader och högst sex års fängelse.23 Beträffande ekobrotten tycks praxis följa lagstiftarens intentioner. Då risken finns att den misstänkte döms till fängelse men även med hänvisning till den omfattande utredningen förordnas oftast en försvarare i dessa typer av brott. I lagen står att den som för ett motordrivet fo rdon efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen i blodet är minst 0,2 promille ska dömas för rattfyl- leri till böter eller fängelse i 6 måna der. Är brottet att anses som grovt ska föraren dömas till f ängelse i högst två år. För att brottet ska betrakta s som grovt krävs det att föraren har en al- koholkoncentration i blodet på minst 1,0 promille. 24 Grovt rattfylleri är, liksom misshandel och ekobrott, ett artbrott för vilket det föreligger en presumtion för fängelse. För att bryta presumtione n krävs särskilda skäl. Ett särskilt skäl kan vara att den tilltalade samtycker till att en villkorlig dom förenas med en föreskrift om sam- hällstjänst eller kontraktsvård. Som lagen är skriven att brottet grovt rattfylleri är av allvarlig art, borde ge en antydan om att behov av försvar föreligger. Brottet ska som huvudregel leda till fängelse, men om detta inte är fallet ska frågan om annan påföljd diskuteras. Även i sådana fall föreligger behov av biträ- de för den misstänkte. Diagrammet Grovt Rattfy l l eri Totalt visar att grovt rattfylleri är un- dantaget som inte följer lagstiftarens intentioner. I 30 % av fallen saknas en försvarare. Då undantaget grovt rattfylleri inte kan förklaras av brottets allvarlighetsgrad ska jag nu när- mare undersöka om förklaringen ligger i påföljdsfrågan. Är det så att den misstänkte endast kan dömas till villkorlig dom alternativt böter och därför föreligger inget behov av en försva- rare? Låt oss nu titta närmare på påföljdsfrågan i brotten misshandel, ekobrott och grovt ratt- fylleri 3.3 Påföljdsfrågan I 1:1 BrB står det att brott är en gärning som är beskriven i brottsbalken eller i annan lag eller författning och för vilken det följer ett straff. Ett straff är böter eller fängelse, 1:3 BrB. Det innebär att en person som utför ett brott ska dömas med ett straff. I svenskt brottmål gäller inte bara ett straff som en rättsverkan av ett brott. Lagstiftaren delar upp rättsverkan i två delar. Dels påföljd för brott och dels annan rättsverkan av brott. Påfölj- derna delas i sin tur in i straff och annan påföljd. Annan rättsverkan delas in i skadestånd och särskild rättsverkan (återk allelse av körkort, utvisning, förverkande, företagsbot). 25 Svensk påföljdsbestämning har till syfte att dels upprätthålla allmän laglydnad (allmänprevention) och dels att straffa den enskilde men även se till att påföljden blir så att man främjar den dömdes återanpassning till samhället (individualprevention). Vid bedömningen i påföljdsfrågan kan återfall i samma typ av brottslighet innebära en sträng- are påföljd. En förstagångsförbry tare bör behandlas mildare, detta i normalfallet. Även ålder                                                              23 Skattebrottslag 2 och 4 §§ 24 Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott 4 § samt 4a § . 25 Jareborg, Straffrättens påföljdslära s 15 ff. 12    tar lagstiftaren hänsyn till. I BrB särbehandlas påföljdsbestämningen för den som begått brott före 21 års ålder. Än mer hänsyn tas för den som inte har fyllt 18 år. Ungdomar under 15 år får inte ådömas påföljd, de ska istället överlämnas till de sociala myndigheterna.26 Uppstår det tveksamheter i fråga om vilken påföljd som ska väljas, bör en försvarare utses. I motiven till RB sägs att det inte behövs en försvarare om det i det närmaste är klart att påfölj- den blir skyddstillsyn.27 I min undersökning var det endast i 16 % av samtliga fall där en för- svarare saknades, vilket visar att lagstiftarens intentioner i huvudsak förverkligas. Undantaget från huvudregeln var grovt rattfylleri. I de fallen var det vanligt att offentligt försvar inte för- ordnades. Ligger förklaringen till frånvaron av försvar beträffande brottet grovt rattfylleri att den misstänkte endast har dömts till skyddstillsyn? Misshandel, ekobrott och grovt rattfylleri är artbrott, där presumtionen är fängelse, men alter- nativ till fängelse i form av villkorlig dom eller böter kan också utdömas. Därför bör en för- svarare utses vid dessa brott. Innan jag analys erar närmare varje brott för sig, ska jag först visa hur utfallet totalt sett ut vid dessa brott. Gör det någon skillnad i utfallet av ett mål om den misstänkte har är en försvarare respektive inte har en försvarare? Och hur ser fördelning- en ut i val av påföljd när det förekommer en försvarare respektive när det inte gör det.28 F ig 5 Påföljd den tilltalade får om denne har en försvarare Fig 6 Påföljd den tilltalade får om denne inte har en försvarare totalt sett. Se Bilaga 1sid.1 totalt sett. Se bilaga 1sid.2 Det intressanta med min undersökning är att den visar att det är vanligare att åtal ogillas i de fall där det förekommer en försvarare än i de fall där försvar saknas. (14% respektive 3 %). Undersökningen visar också att det är vanligare med påföljden fängelse när det saknas en försvarare än i de fall där det finns en. I de mål där det inte förekom försvar blev påföljden fängelse i hela 46 % av fallen. Verkligheten stämmer dåligt överens med lagstiftarens intentioner. Andra stycket på RB:s viktiga 21:3a paragraf infördes just av anledningen att en misstänkt person inte skulle kunna dömas till fängelse utan en försvarare vid sin sida. Är min undersökning missvisande be roende på de brottstyper jag valt att undersöka, eller ser fördelningen av val av påföljd likadan ut när en försvarare finns respektive inte finns i de olika brottstyperna i undersökningen? I nästa avsnitt presenterar jag de olika brotten var för sig. Jag börjar med misshandel, sedan presenterar jag ekobrott och därefter grovt rattfylleri.                                                              26 Jareborg, Straffrättens påföljdslära s 151 27 Ekelöf, Rä ttegång II , sidan 93 28 I detta avsnitt har jag valt att bunta ihop privat och offe ntlig försvar. Här är endast intressant att se skillnad mellan försvar och inte försvar. 13    3 . 3 .1 Misshandel Beträffande misshandel har jag tidigare visat att huvudregeln är att den misstänkte har en för- svarare. Vilket stämmer väl överens med lagstiftarens intentioner, då misshandel är ett artbrott för vilket det kan följa fängelse men också för att det finns olika val i påföljdsfrågan.   Fig 7 Påföljd den tilltalade får om denne har ett Fig 8 Påföljd den tilltalade får om denne inte har ett försvar inom misshandelsmål. Se bilaga 1 sid 2 försvar inom misshandelsmål. Se bilaga 1 sid. 2 Undersökningen visar att i fallet misshandel, vad gäller påföljdsfrågan, frångås lagen. Huvudregeln för misshandel av normalgraden är att fängelse ska utdömas, trots detta är det vanligare med påföljden alternativ till fängelse. Det intressanta i undersökningen är att det är vanligare att fler tilltalade döms till fängelse i de mål där det finns en försvarare än i de mål där det inte förekommer ett försvar. Det ska dock påpekas att dessa fall inte är särkilt vanligt förekommande. Endast i 24 mål av totalt 610 i både Göteborg, Stockholm och Malmö förekom det att försvar saknades i misshandelsmål.29 Om den tilltalade inte har en försvarare, är alternativ till fängelse den vanligaste påföljden. När försvar saknas, ska domaren ta ett större ansvar i processföringen och hjälpa den tilltalade att föra sin talan.30 I svensk brottmålsprocess gäller förh andlingsprincipen vilket innebär att det som huvudregel ankommer på bägge parter att föra processen.31 Domstolens uppgift är att pröva bevisning, tillämpa lagen och utdöma påföljd, men ska i de fall där försvar saknas ta en ett större ansvar och se till att målet blir utrett på bästa sätt. Min undersökningen är också intressant vad gäller utfallet i misshandelsmål. I de mål där försvar förekommer är det vanligare att åtal ogillas än i de fall där det inte finns en försvarare. Det förklaras av att en lekman som står åtalad har svårare att ifrågasätta den bevisning som åklagaren presenterar och det kan vara svårt för den enskilde lekmannen att veta vad som krävs för att ett åtal ska bifallas alternativt ogillas. I avsnitt 4.3 kommer jag närmare analysera de mål där åtalet ogillades, varför jag här nöjer mig endast med att konstatera att det gör skillnad att ha en försvarare.                                                              29 Se tabell tillhörande diagram figur 8, bilaga 1 sid 2 30 Ekelöf, Rä ttegång II , sidan 92 31 Ekelöf, Rä ttegång II , sidan 90 14    3 . 3 .2 Ekobrott Beträffande ekobrott gäller även här huvudregeln att den tilltalade har en försvarare, vilket stämmer väl överens med lagstiftningen. Trots att den enskilde sällan riskerar fängelse och således inte skulle behöva en försvarare, anses det självklart att utse en då utredningen av des- sa brott är oerhört krävande.   F ig 9 Påföljd den tilltalade får om denne har en försvarare Fig10 Påföljd den tilltalade får om den ne inte har ett vid ekobrott. Se bilaga 1sid.2 försvar vid ekobrott. Se bilag 1 sid.2 Gällande påföljdfrågan är det tydligt att man här frångår lagen. Ekobrott är ett artbrott och av det följer att fängelse ska utdömas. Min undersökning visar att den som står åtalad för dessa brott sällan riskerar fängelse. Den vanligaste påföljden är alternativ till fängelse. En annan intressant observation vad gäller ekobrott är att åtalen ogillas i högre grad än vid de andra brott som ingick i undersökningen.32 I de mål där en försvarare förekom var det i hela 27 % av fallen där bevisningen inte når upp till en nivå som styrker åklagarens gärningsbeskrivning. Självklart ska åtalen då ogillas.                                                                32 I undersökningen ingår även de mål där bevisningen inte räckte till åtal inte endast där åtal väckts och sen ogillas vid huvudförhandling 15    3 . 3 .3 Grovt rattfylleri Jag har tidigare konstaterat att i målen grovt rattfylleri är det 30 % där inget försvar förekom- mer trots att brottet är ett artbrott. Det borde innebära att det inte ansetts vara någon fara att påföljden blir fängelse eller att skyddstillsyn är det självklara valet i frågan om påföljd, alter- nativ att den enskilde inte har ett behov av en försvarare. I motiven till RB framgår det att om påföljden tros bli skyddstillsyn föreligger inget behov av att förordna ett offentligt försvar. Som vi tidigare sett hos de andra brotten som ingår i undersökningen är den vanligaste påfölj- den alternativ till fängelse. Frå nvaron av en försvarare skulle då inte vara ett problem. Detta gäller emellertid inte i fallet med grovt rattfylleri. Även beträffande påföljdsfrågan är grovt rattfylleri ett undantag där lagstiftarens intentioner inte förverkligas. F ig 11 Påföljd den tilltalade får om denne har en försvarare vid Fig 12 Påföljd den tilltalade får om denne in te har en försvarare grovt rattfylleri. Se bilaga 1 si d. 3 vid grovt rattfylleri. Se bilaga 1 sid. 3 Min undersökning visar tydligt att verkligheten inte stämmer överens med teorin beträffande grovt rattfylleri. Dels saknas försvarare i högre grad och dels döms den tilltalade oftare till fängelse än i jämförelse med de andra brotten. Men det riktigt anmärkningsvärda som undersökningen visar är att i de mål där den tilltalade inte har en försvarare döms personen till fängelse i högre grad. I hela 53 % av fallen döms den tilltalade t ill 1 månads fängelse utan att ha haft ett biträde vid sin sida att jämföra med när det förekommer en försvarare är det 46 % som döms till fängelse. I de andra brotten, miss handel och ekobrott, kunde vi se att när den tilltalade inte hade en försvarare var det vanligare att personerna dömdes till villkorlig dom. Beträffande grovt rattfylleri är mål där åtalet ogillas mycket ovanligt. Grovt rattfylleri betrak- tas som rutinmål. Den tekniska bevisningen som finns i dessa mål, alkoholkoncentrationen i blodet eller utandningsluften, har starkt bevisvärde. Tillsammans med ett erkännande anses åtalet styrkt. Detta förklarar också varför det är så ovanligt att åtal ogillas inom dessa mål. Siffrorna visar att det endast är i 3 % av fallen där åtal ogilla s i de fall där det förekom en försvarare när det inte fanns en försvarare var siffran 1 %. Detta att jämföra med ekomål, där hela 27 % av målen avskrivs eller åtalet ogillas. 33 När det sen kommer till frågan av val av påföljd anses presumtionen fängelse så stark att det i det närmaste sker per automatik.                                                              33 I fallet grovt rattfylleri är det 15 mål av totalt 658, se tabell 1 i bilaga 1 sid.4. I ekomålen är det 46 st. av 177 totalt, se tabell 2 bilaga 1 sid 4 16    Grovt rattfylleri ska inte betraktas och ses som rutinmål då det är ett artbrott. Brottets allvar- lighetsgrad samt presumtionen fängelse förväntas medföra samma seriösa granskning och utredning som i andra artbrott. I de få fall där grovt rattfylleri inte sågs som rutinmål ogillades åtalet. I ett fall förnekade kvinnan att hon kört berusad oc h den framlagda bevisningen räckte inte till för att bevisa det motsatta. I ett annat fall är det en man som erkände att han kört bilen men påstod att han druckit efter att han ställt bilen men innan polisen kom. Trots att åklagaren hade ett erkännande, teknisk bevisning samt en specialist inom ämnet som menar att efterbe- rusning inte var aktuellt, friades mannen då rätten inte ansåg det vara ställt utom rimlig tvivel att det hade gått till så som åklagaren påstod. I det tredje fa llet erkände föraren att han kört bilen, men det gjorde även medpassageraren. Bägge var berusade. Då det inte gick att faststäl- la att den tilltalade faktiskt kört bilen ogillades åtalet.34                                                              34 B 6984-05; B 5018-05; Göteborgs TR samt B 6907-05 Malmö TR 17    3.4 Personliga förhållanden I principen om rättvis rättegång ingår rätten att föra sin egen talan och att tacka nej till en för- svarare. Lagstiftaren har dock velat undvika a tt personer döms till fängelse utan en försvarare och därför infört andra stycket i den viktiga 21:3a RB. Offentligt försvar ska utses även i de fall där det föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållande. Jag har tidigare visat i min undersökning att personer misstänkta för grovt rattfylleri oftare ställs inför rätta utan en försvarare. Vilket är konstigt då både brottets allvarlighetsgrad och frågan om val av påföljd visar att behov av försvar har förelegat. Detta är högst anmärknings- värt, om det inte är den enskilde själv som åberopat sin rätt att föra sin egen talan. Tyvärr tycks det senare inte vara det vanliga som i sådant fall skulle förklara siffrorna i min under- sökning. Snarare verkar det vanliga vara att den misstänkte får avslag på sin ansökan om of- fentligt försvar. Detta leder till att vissa misstänkta, istället ser sig tvungna att anlita ett privat försvar. De flesta blir utan. Ett exempel är ett mål där en man åtalades i Malmö för grovt rattfylleri. Sedermera flyttades målet över till Göteborgs tingsrätt. Där begärde mannen att rätten skulle förordna en offentlig försvarare. Rätten avslog hans ansökan med motivering att det varken med hänsyn till utred- ningen av brottet eller frågan om påföljd eller i övrigt förelåg skäl för det. Mannen valde att anlita en privat försvarare. Påföljden blev skyddstillsyn. 35 Beträffande misshandel, är huvudregeln att offentlig försvarare förordnas, antingen på grund av brottet eller påföljden, men även av personliga skäl.36 I ekomål är det inte vanligt att för- svarare utses med hänvisning till personliga förhållanden, där är det vanligare att rätten hänvi- sar till den omfattande utredningen om varför en försvarare behövs. Det som också är vanligt beträffande misshandel och ekobrott är att försvarare som först anli- tats privat senare förordnas som offentlig försvarare. Rätten förklarar i dessa fall att begäran bifalls på grund av antingen utredningen, påföljdsfrågan eller personliga skäl. Grovt rattfylleri är ett undantag även här. I de fall där den enskild e anlitar en privat försvarare, förblir försvaret privat. Rätten förordnar inte den privata försvararen som offentlig. Försvaret har betydelse för utfallet i ett brottm ål. I avsnittet har jag vi sat med tydliga siffror att det gör skillnad om den misstänkte har en försvarare eller inte. Skillnaden för den enskilde kan innebära allt mellan att fällas till ansvar eller att åtalet ogillas. Fälls den tilltalade är san- nolikheten högre att man döms till fängelse i de fall den misstänkte står åtalad för grovt ratt- fylleri och inte har en försvarare. Står den misstänkte åtalad för ett skattebrott och har en för- svarare ökar chansen avsevärt att åtalet ogillas. Jag ska nu gå över och se om det gör någon skillnad i att anlita privat försvar stället för en offentlig försvarare.                                                              35 B 1161-04 Göteborgs TR 36 B 60-05 Göteborgs TR   18    4 . Offentligt och privat försvar 4.1 Förekomsten av privat försvar Min undersökning visar att försvaret har betydelse för utfallet i ett mål och en viktig roll att fylla i svensk brottmålsprocess. I de mål där de t förekom en försvarare ogillades åtalet i högre grad än i de mål där det inte förekom en försvarare. Vidare visar min undersökning att i fråga om val av påföljd blir det oftare alternativ till fängelse i de fall där försvar fanns än i de fall där det inte fanns en försvarare. Det jag nu ska undersöka är om det gör någon skillnad i utfal- len av ett mål om den misstänkte anlitar en privat försvarare istället för att använda en offent- lig försvarare. Privat försvar är sällsynt i svensk brottmålspro cess. Som redan tidigare påpekats så förs ingen officiell statistik över fördelningen mellan privat och offentligt försvar. Det enda som med säkerhet kan konstateras är att i 49 % av måle n förekommer det en offentlig försvarare. Det innebär inte att det är privat försvar som används i de andra målen. Som jag tidigare visat med min undersökning är det vanligare att det inte förekommer något försvar alls. Huvudregeln när en försvarare anlitas är att den är offentlig förordnad, privat försvar är ett undantag. Det vanliga är att privat försvar anlitas när rätten anser att något behov att förordna en offentlig försvarare inte föreligger. Privat försvarare anlitas också när domstolen nekat den misstänkte att byta försvarare och den misstänkte står fast vid sitt önskemål. Vilka anlitar privat försvar? Undersökningen visar att det är flest personer misstänkta för grovt rattfylleri som anlitar en privat försvarare, vilket inte är konstigt då denna typ av mål är fler till antalet.37 Att privat för- svar förekommer vid grovt rattfylleri är förståeligt. Personer misstänkta för detta brott får of- tare avslag på sin begäran om en offentlig försvarare. Vill dessa personer inte stå utan försvar, måste de själv bekosta sitt försvar. Ser man istället till den procentuella andelen inom varje brott som finns med i min utredning, skiljer det sig inte nämnvärt åt mellan grovt rattfylleri och ekobrott. I genomsnitt anlitas en privat försvarare i 5 % av fallen. 38 Det bör än en gång poängteras att det är vanligt vid eko- brott att en försvarare som till en början varit privat, senare förordnats som offentlig. Jag har i min undersökning valt att se dessa som offentliga. Trots det blir den procentuella fördelningen 5 %. Vad gäller personer misstänkta för misshandel är det ytterst få som anlitar privat försva- rare. I de fall detta sker förordnas oftast dessa sedan som offentliga, varför de tills vidare läm- nas därhän. Beträffande förekomsten av privata försvarare inom ekobrott ter sig det naturligt. Personer misstänkta för dessa brott har oftast redan en etablerad kontakt med en jurist, för bolagets räkning eller av andra affärsmässiga skäl. De kan även i ett tidigt skede få rekommendationen, exempelvis av sin revisor, att kontakta en advokat. En annan förklaring är att personer miss- tänkta för ekobrott oftast vet med sig att om de fälls kommer de att få betala tillbaka kostna-                                                              37 Av totalt 57 mål där privat försvar förekommer tillhör 35 gruppen grovt rattfylleri. Se tabell 1 och 4 bilaga1 sid. 2 38 I ekobrottmålen är det 9 fall av 177 totalt, inom grovt ra ttfylleri är det istället 35 fall av 658. Se tabell 1 och 2 i bilaga 1 sid. 2 19    den till staten för försvaret då de oftast, inte alltid, har mycket höga inkomster. Därför väljer de redan från början att anlita en privat försvarare. De hoppas genom att snabbt anlita en ad- vokat få målet avskrivet innan åtal väckts och att det på så sätt undvika den negativa massme- diala uppmärksamhet som ett åtal kan medföra. 4.2 Skillnad mellan offentligt och privat försvar Trots den ovanliga förekomsten av privata försvarare, är det intressant att se om utfallet blir annorlunda i ett mål om advokaten är offentlig eller privat.   F ig 13 Påföljd den tilltalade får om denne har ett offentligt Fig 14 Påföljd den tilltalade får om denne har ett privat försvar totalt sett. Se bilaga 1 si d. 3 försvar totalt sett. Se bilaga 1 sid. 3 Min undersökning visar att det procentuella antalet mål som ogillas är lika oavsett om försva- raren är offentlig eller privat, vilket tyder på att någon skillnad inte skulle föreligga. Den skillnad som kan påvisas är i påföljdsfrågan. Undersökningen visar att i de mål där en privat försvarare är inblandad blir det fängelse i 23 % av fallen, at t jämföras med 28 % i målen med en offentlig försvarare. Det kan tyckas att skillnaden inte är stor. Men då lagstiftarens utgångspunkt är att någon skillnad inte ska finnas är även en liten skillnad anmärkningsvärd, i synnerhet som skillnaden kan innebära fängelse eller inte fängelse för den enskilde. Enda skill naden som lagstiftaren anser ska föreligga är vem som utser och betalar försvararen. Att det ska göra skillnad i på- följdsfrågan är det inte tänkt. Därför blir det viktigt att analysera varför denna skillnad. Det är också intressant att analysera åtalen som ogillas. Vad har dessa mål för gemensamt då det inte är någon skillnad mellan privata och offentliga. Advokaterna som jag intervjuade menade att de inte gör någon skillnad i det arbete de lägger ner när de anlitas privat istället för att offentligt förordnas som försvarare, även om de ibland möts av den fördomen.39 Samtliga advokater som intervjuades hänvisade till reglerna om god advokatsed och menade att de flesta advokater har en hög etisk hållning. Advokatens främsta uppgift är att efter bästa förmåga tillvarata klientens intresse inom ramen för vad lagen tillå- ter.40 Det innebär bl.a. att advokaten ska peka på brister i utredningen och angripa bevisning- en, men även se till att allt som talar till klientens fördel kommer fram i målet.41 Reglerna                                                              39 En advokat menade att oftast har utländska medborgare, med en annan rättstradition, åsikten att om de betalar får de ett bättre försvar, något som den intervjuade advokaten med bestämdhet brukar påpeka för sina klienter att så är inte fallet. 40 VRGA 1 § 41 Ramberg A, Rä ttssäkerhet i brottmål, sidan 2 20    stadgar att advokatens lojalitet ska ligga hos klienten och att uppdraget ska utföras med om- sorg, noggrannhet och tillbörlig skyndsamhet samt med beaktande av att klienten eller – för det fall att allmän rättshjälp eller rättsskydd föreligger – det allm änna eller försäkringsbolaget inte åsamkas onödiga kostnader.42 Advokaterna menade att frågan om ersättning, tidpunkten när de träder in i processen samt det kunskapsövertag de har inom vissa brottstyper är det som spelar roll för utfallet i det spe- cifika målet. 4.3 Frågan om ersättning De intervjuade advokaterna menade att den största skillnaden mellan en offentlig och en pri- vat försvarare är vem som betalar. När det gälle r privat försvar betalas advokatens arbete av den enskilde. Är det en offentlig försvarare är det staten som betalar. Den privata försvararen får betalt från första stund. Den offentlige försvararen har att hålla sig antingen till en taxa enligt timkostnadsnormen eller till rättens skönsmässiga bedömning. Timkostnadsnormen är den brottmålstaxa som årligen fastställs av regeringen. Att frågan om ersättning är av största betydelse visas i det flertal mål där åtalet har ogillats. I dessa mål har den offentliga advokaten haft samma förutsättningar som den privata. I ekobrott samt misshandelsfall framträder det tydligt. Misshandel räknas till vardagsbrott, där målen oftast hamnar inom den fastslagna timkostnadsnormen. Den vanligaste utfallen i dessa mål är att den tilltalade får påföljden alternativ till fängelse, exempelvis villkorlig dom kombinerad med dagsböter eller samhällstjänst. I 19 % av fallen ogillades åtalet. Tendensen i min undersökning tycktes tydlig. Anledningen till att åtalen ogillades var om försvaret var offentligt eller privat. Vid närmare granskning av målen visade det sig att skill- naden inte låg i vad för etikett advokaten hade. Förs varen som från början anlitats privat för- ordnades oftast sedan som offentlig. Anledningen låg snarare i att ersättningen för försvaret var högre i de mål där åtalet ogillades. Att ersättningen var högre berodde på att det nerlagda arbetet var större samt att advokaten tidigare kom in i processen. Det framgår tydligt av följande exempel att försvarets nedlagda arbete samt tidpunkten när de träder in i processen haft betydelse för målets utfall. Försvaret har granskat bevisning och lagt fram alternativa hypoteser. Trots att försvaret är offentligt i följande mål, lade de ner både tid och resurser. Det gjorde att de kunde tillvarata sin klients intresse på ett bättre sätt och mer likt det arbete ett privat försvar hade gjort. I ett fall är det en mor som står åtalad för a tt ha misshandlat sin tonårsdotter med sparkar och slag så att dottern ramlat och slagit i bakhuvudet. Det finns teknisk bevisning samt utlåtande från läkare som styrker åtalet. Modern frias i tingsrätten men domaren i målet är skiljaktig. Domen överklagas till hovrätten, som fastställer tingsrättens dom. Ord står mot ord, men då det finns omständigheter som talar mot dottern berättelse frias modern. Kostnaden för försva- ret, som från början var privat men senare förordnats som offentligt, hamnar på 13 692 kr för huvudförhandling i tingsrätten vilket är klart över taxa.43 I ett annat mål, också misshandel, väcks aldrig åtal istället avskrivs målet. I det målet är det en offentlig försvarare utsedd och kostnaden hamnar på 10 188 kr, för 7 timmars arbete. Arbetet                                                              42 VRGA 18 och 23 §§ 43 B 755-05 Göteborgs TR 21    bestod i 8 telefonsamtal med de n misstänkte samt ett antal samtal med Kammaråklagare. Det tyder på att försvarets aktiva roll haft betydelse för att åklagaren sedan väljer att inte väcka åtal. 44 Ytterligare ett exempel gäller en man som står åt alad för att ha misshandlat sin flickvän. Un- der huvudförhandling drar målsägande tillbaka sina uppgifter och hävdar att hon endast varit svartsjuk och upprörd över att han varit otrogen. Tingsrätten gör bedömningen att de uppgifter som målsäganden lämnat under förundersökningen styrks av annan utredning men då målsä- gande nu ändrar det hon tidigare sagt kan det inte uteslutas att det hon nu säger kan vara sant. Åtalet ogillas. Kostnaden för försvaret, som är offentligt, blir 22 685 kr för 16 timmars arbete. Även inom ekomål finns exempel. I ett mål so m handlar om grovt skattebrott avskrivs målet för vidare handläggning efter att försvaret, som är offentligt, lagt ner 34 timmars arbete. Miss- tankarna har funnits i 1.5 år men successivt tr appats ner för att slutligen avskrivas helt.45 Att ersättningen har betydelse kan också ses av det faktum att när en privat försvarare inte gör mer än det nödvändigaste så blir utfallet inte bättre för den enskilde. I fallen med grovt rattfyl- leri blev detta tydligt. Som ovan visat, är det i fallen grovt rattfylleri där det gör störst skillnad av att använda sig av ett privat försvar, då risken för fängelse minskar avsevärt. Men om den privata försvararen inte gör mer än en offentlig försvarare skulle göra enligt taxa, då blir utfal- let också detsamma. Fängelse 1 månad. 46 4.4 Ersättningsnorm Bestämmelserna om ersättning till offentlig försvarare återfinns i 21:10 RB. Utgångspunkten är att ersättningen ska avse den tidsåtgång som bedöms rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning. Om uppdraget är särskilt krävande kan ersättningen avvika från timkostnads- normen. Då är det rätten som gör bedömningen om det yrkade beloppet är skäligt . Brottmålstaxorna bygger på ett grundbelopp samt förhandlingstid, exempelvis häktningsför- handlingar och huvudförhandling. Tid för överläggning efter förhandlingstidens slut räknas inte in. Timkostnadsnormen fastställs årligen av regeringen och idag uppgår den till 1 206 kr inkl. moms. Brottmålstaxan används i de mål där förhandlingstiden inte överstiger 3 timmar och 45 minuter. Tanken är att försöka förenkla hanteringen av ersättningen till advokaterna. Taxebeloppen omfattar allt arbete i målet. Utöver ersättning för förhandlingstid betalas inget extra för andra arbetsmoment såsom exempelvis arbete med enskilt anspråk, förebringande av egen bevisning, genomgång av personutredningar i tidigare mål eller att inhämta ett yttrande från frivården. Taxebeloppen innefattar även ersättning för normala kostnader för telefon, fotokopiering och liknande. Extra ersättning för utlägg i samband med resa, logi och uppehäl- le om förhandling varit på annan ort tillkommer.47 Som det tydligt framgår av regelverket räknas inte alla kostnader in i taxan. Exempelvis ingår inte inhämtande av yttrande från frivården. Någo t av största betydelse för den som står åtalad för grovt rattfylleri, i annat fall är fängelse det enda alternativet. Likaså är tiden för att efter                                                              44 B 12385–04 Göteborgs TR 45 B 11034–05 Göteborgs TR 46 B 2951-07; B 2319-06; B 555-04 avd 14 alla Stockholms TR 47 Domstolsverkets informationsblad R ä ttshjälp och taxor , www.dom.se 22    huvudförhandling sitta ner i lugn och ro och förklara domen för sin klient inte inkluderad. Den viktiga pedagogiska biten går härmed förlorad. Från advokathåll, både av de intervjuade a dvokaterna men även av Advokatsamfundet, fram- förs kritik. Man menar att timkostnadsnormen är för låg48 samt att den utgår från en felaktigt beräknad årsarbetstid, vilket medför att ersättningen i realiteten blir än lägre. 49 Möjligheten finns att istället för att kräva ersättning enligt taxa, kräva ersättning enligt speci- fikation, om advokaten lagt ner extra mycket arbete för att målet krävt det, 21:10 st. 2 RB. Då tar rätten ställning till om kravet är rimligt och efter en skönsmässig bedömning bifalls eller avslås advokatens yrkade belopp. Detta kan tyckas självklart, men i realiteten är det svårt för en advokat att få igenom ett krav på högre ersättning. Inom rättsväsendet, men även i samhället i stort, finns det en förståelse för att ekomål är kom- plicerade varför de får ta tid och det får kosta, trots att den enskilde sällan riskerar fängelse. Min undersökning har visat att det finns en direkt koppling mellan att åtalet ogillas eller att målet avskrivs för vidare behandling och det arbete och engagemang försvaret lagt ner till stöd för sin klient. Trots detta har rätten oftast visat sig oförstående för en advokats ersätt- ningskrav. I ett stort ekomål där e tt antal personer stod åtalade, friades de åtalade. Advokaterna som lagt ner otaliga timmar, presenterade inför rätten en specificerad räkning där den debiterade tiden låg runt 75 timmar. Tingsrätten avslog yrkandet och menade att det belopp som var skäligt att ersätta i det specifika målet var en ersättning för 35 timmar. Advokaterna överklagade målet i den delen till hovrätten som ändrade tingsrättens beslut. Hovrätte n kom fram till att det arbete advokaterna lagt ner samt det faktum att deras klienter friats, gjorde det rimligt att anta att en skälig ersättning var i ena fallet 50 timmar och i det andra 65 timmar. 50 I ett annat ekomål, grovt skattebrott, där målet slutligen avskrevs, låg kostnaden för försvaret på 18 900 kr för 15 timmars arbete. I detta fall va r det en privat försvarare, då åklagaren inte ansett att den misstänkte haft behov av en försvarare. Den misstänkte anlitade då privat en advokat som såg till att åtalet aldrig väcktes. Er sättningskravet ansågs inte skäligt förrän ad- vokaten kom in med en väl argumenterad och specificerad kostnadsräkning.51 Än svårare blir det för advokaten att få ersättning enligt specifikation i mål för grovt rattfylleri eller misshandel som ingår i det som kallas för vardagsbrott. Om huvudförhandlingen tar en timme kan det vara svårt för advokaten att argumentera för att ersättningen ska vara högre än taxa, trots att den som står åtalad frias. Det leder till att många advokater inför ett enklare mål inte lägger ner mer arbete än den taxan ersätter. En offentlig försvarare gör inte gärna det extra kostsamma arbetet om det inte uppenbart anses skäligt, exempelvis om det finns något i klientens berättelse som starkt motsäger åklagarens gärningsbeskrivning eller bevisning. Det visar att timkostnadsnormen har direkt påverkan på utfallet i ett mål. Då timkostnadsnormen inte ersätter allt arbete som advokaten gör, påverkar                                                              48 Någon enstaka advokat ansåg att taxan i de allra fles ta fall stämde väl överens med vad dennes advokats erfa- renhet angav. Dock påpekade advokaten även här, att det kunde vara svårt att kräva mer än det taxan skulle ge, även för de mål som hade krävt mer arbete. 49 Ramberg A, Brev till samtliga riksdagsledamöter   50 B 12618–02 Göteborgs TR:s 51 B 9965-04 Göteborgs TR 23    detta direkt möjligheten för de offentlig utsedda advokaterna i ambitionen och strävan att göra ett gott arbete. Det arbete de enligt god advokatsed ska utföra, nämligen att efter bästa förmå- ga tillvarata sin klients intresse. År 2003 genomfördes ett försök med att frångå ta xan i brottmål för offentliga försvarare. För- söket genomfördes av Domstolsverket och skulle omfatta de domstolar som ingår i Hovrätten för Västra Sverige domsområde. Resultatet för de första 6 månaderna var slående. I 81 % av fallen yrkade advokaterna högre ersättning än de skulle fått om taxan varit normen. I slutet av försöket var det 82 % av advokaterna som yrkade högre ersättning än taxa. Försöket visade också att domstolarnas arbetsbörda ökade. Endast 40 % av de tillfrågade inom domstolsorga- nisationen ansåg att arbetsbördan var oförändrad, 60 % ansåg att försöket fört med sig ökad arbetsbelastning. 52 Efter försökets slut gick man tillb aka till ersättning enligt taxa. 4.5 Tidpunkt när försvaret träder in i processen Jag har med min undersökning visat att frågan om ersättning har betydelse för utfallen i ett brottmål. Nu ska jag analysera om tidpunkten när en advokat kommer in i processen har bety- delse för utfallen av målet. De intervjuade advokaterna menar att en försvarare som tidigt kommer in i processen får bättre förutsättningar att läsa in målet och påverka utredningens utveckling. Målet blir därför bättre genomarbetat. I fallet grovt rattfylleri blir detta extra tydligt. För att en misstänkt ska få påföljden skyddstill- syn med kontraktsvård måste personen först erkänna sina alkoholproblem. För de allra flesta ter det sig svårt att göra detta vid ett första polisförhör. Advokaternas erfarenhet visar att ett erkännande om att den tilltalade har problem med spriten oftast kommer vid ett förtroligt sam- tal med advokaten. Advokaterna menar att redan efter ett första möte med klienten, tar de kontakt med frivården för att inhämta ett yttrande. Det hör till rutinen, vilket medför att en alternativ påföljd kan presenteras vid huvudförhandlingen. De intervjuade advokaterna trodde att det bl.a. är i dessa små men enkla åtgärder som förklaringen till siffrorna i påföljdsfrågan ligger. Staten betalar inte för dessa åtgärder, utan de flesta advokaterna gör detta utan att få betalt. Om de offentliga advokaterna skulle sluta göra dessa enkla åtgärder därför att de inte får betalt, skulle skillna- den i utfallet vad gäller påföljden fängelse bli märkbart större. I de mål där en privat försvara- re är inblandad blir det fängelse i 23 % av fallen, att jämföras med 28 % i målen med en of- fentlig försvarare. Beträffande ekomålen, där 27 % av åtalen ogillades, 53 var det faktum att advokaten tidigt kom in i processen det som påverkade målets utfall. Vid första anblicken tycktes det vara en högre ersättning som var den gemensamma nämnaren. Vid en fördjupad granskning av kostnadsräk- ningarna visade det sig emellertid att tidpunkten var avgörande. I de mål som avskrevs hade utredningen i någr a fall pågått en längre tid och försvaret hade biträtt sin klient vid ett eller flertal polisförhör vid Ekobrot tsmyndigheten, EBM. Av det som går att utläsa förstår man att försvarets agerande varit viktigt i processen för att rätten därefter beslutat om att målet ska avskrivas.54 I de fall det gått till huvudförhandling har rätten funnit                                                              52 DV-rapport 2004:2 53 Avsnitt 3.1.2.2. 54 B 11034–05; B 11299–02; B 9186-02; alla vid Göteborgs TR 24    att den framlagda bevisningen inte räckt för en fällande dom.55 I alla dessa mål hade försvaret kommit in tidigt i processen. Att detta gäller inom ekobrott förefaller naturligt. Advokaten har då redan en etablerad rela- tion med sin klient och är insatt i sin klients affärer. Därför kan försvararen bättre ifrågasätta framlagd bevisning och presentera annan bevisning till fördel för sin klient. Detta sammanta- get ger försvaret ett kunskapsövertag framför åklagaren, vilket förklarar att åtal ogillas i hög- re grad inom ekobrott än andra typer av brott. En annan aspekt som också lyftes fram av ad- vokaterna, vad gäller ekobrott, är det faktum att advokater som anlitas i dessa mål oftast är specialiserade inom skatterätt alternativt är affärsjurister. Specialisering medför att försvaret har ett försprång framför åklagaren i dessa typer av mål.                                                              55 B 10741–05, B 5307-02; Stockholm TR 25    5 . Analys I Sverige gäller oskuldspresumti onen. Det innebär att var och en som är misstänkt för brott ska anses oskyldig i rättslig mening, till dess motsatsen är bevisad. Detta gäller hela den sam- lade rättskedjan, från det att brottsmisstanke väckts tills dom vinner laga kraft. 56 Det som ska bevisas är de objektiva rekvisiten i åklagarens gärningspåstående. Uppnås inte beviskravet, ska åtalet ogillas. Det innebär att ett erkännande i sig inte räcker för att fälla nå- gon till ansvar. Erkännande t ska stödjas av annan bevisning, varför det vid sidan av beviskra- vet finns ett utredningskrav.57 I lindriga mål är utredningskravet lägre än exempelvis beträf- fande grova brott, förutom det ska någon skillnad inte göras. Åklagaren har att bevisa samtliga omständigheter som åberopas för att fälla någon till ansvar. Det innebär att även sådana förhållanden som gör att ett brott ska rubriceras som grovt, ska bevisas. Lyckas inte åklagaren med detta ska åtalet ogillas. Kan åkla garen objektivt styrka gärningspåståendet exempelvis med promillehalt och ett erkännande ska den misstänkte fällas i ansvarsdelen. I svensk brottmålsprocess gäller förhandlingsprincipen vilket innebär som huvudregel att det ankommer på bägge parter att föra processen. Åklagaren å ena sidan och den åtalade med sitt försvar å andra sidan. Principen om rätten till en försvarare är viktig för svensk lagstiftning och något som är hårt reglerat i 21 kap RB. Lagstif tarens intention är att ingen som står åtalad för allvarligt brott ska dömas till fängelse utan en försvarare vid sin sida. Om försvar saknas ska rätten ta ett större ansvar och se till att hela målet blir utrett på bästa sätt.58 Det innebär inte att rätten ska ta över försvarets roll och peka på brister i utredningen och angripa bevisningen, utan endast se till att den enskilde tar vara på sin rätt. Beträffande misshandel och ekobrott visar min undersökning att lagstiftarens intention förverkligas i prak- tiken. Jag kan av undersökta mål inte utläsa att rätten gjort annan bedömning när det saknas en försvarare än i de mål där det förekom en. När det gäller grovt rattfylleri förverkligas inte lagstiftarens intentioner. Både vad gäller an- svarsfrågan men även i påföljdsfrågan döms de misstänkta hårdare än i andra brott. Siffrorna i min undersökning vittnar om att i grovt rattfylleri är det svårt att få åtalet ogillat. I endast 3 % ogillades åtalet och i påföljdsfrågan dömdes det stora flertalet till fängelse. Rätten som har ett större ansvar att hjälpa den tilltalade att föra sin talan när försvar saknas, verkade göra det i mindre utsträckning när det handlade om grovt rattfylleri. Det ansvar som rätten hade att utreda angående de personliga förhållandena för att se om ett alternativ till fängelse kunde bli aktuellt, stannade oftast vid att konstatera att den misstänkte levde under ordnade förhållanden och att det med hänsyn till den mycket höga alkoholkon- centrationen inte förelåg förutsättningar att döma till villkorlig dom med föreskrift om sam- hällstjänst. Påföljden bestämdes då till 1 månads fängelse. 59                                                              56 Axberger, Felaktigt dömda , sidan 33 57 A.a. s 43 58 Fitger, 35:25 59 B 9390-04 Göteborgs TR, se även B 3547-04 Gbg TR, B 367-05 Gbg TR, B 5835-04 Stockholms TR, B 2575- 04 Stockholms TR 26    När jag intervjuade advokaterna om de hade någon förklaring till varför det var så stor skill- nad mellan grovt rattfylleri och de andra brotten, blev alla först förvånade över de höga siff- rorna. Deras erfarenhet är att grovt rattfylleri betraktas som rutinmål. Den tekniska bevisning- en som finns i dessa mål, alkoholkoncentrationen i blodet eller utandningsluften, har starkt bevisvärde. Tillsammans med ett erkännande anses åtalet styrkt. Detta förklarar också varför det är så ovanligt att åtal ogillas inom dessa mål. Siffrorna visar att det endast är i 3 % av fal- len där åtal ogillas, detta att jämföra med ekomål, där hela 27 % av målen avskrivs eller åtalet ogillas.60 När det sen kommer till frågan av val av påföljd anses presumtionen fängelse så stark att det i det närmaste sker per automatik. När advokaterna spekulerade fritt om möjliga orsaker pekade alla på den egna erfarenheten att promillehalten är ett starkt bevis samt att annan påföljd än fängelse kan endast bli aktuell om den enskilde erkänner problem med alkoholen, vilket många människor inte gör.61 Detta kan möjligen förklara, men inte med säkerhet fastställa, att rättens aktörer ser annorlunda på grovt rattfylleri. Beträffande val av påföljd skiljer sig grovt rattfylleri även på denna punkt från de andra brot- ten. Vid bedömningen i påföljdsfrågan kan återfall i samma typ av brottslighet innebära en strängare påföljd. En förstagångsförbrytare bör behandlas mildare, detta i normalfallet.62 Vad gäller grovt rattfylleri frångås denna huvudregel. Istället tycks rätten me na att återfallsbrott kan tyda på att ett hjälpbehov finns och då görs en personutredning där man utreder alternati- vet skyddstillsyn med särskild föreskrift om vård. Om personen däremot är tidigare ostraffad bedöms det som att ett vårdbehov inte föreligger och således är fängelse det enda alternativet som kvarstår.63 En av de intervjuade advokate rna sammanfattade rättsläget: ” V isst kan det te sig märklig t att de skötsamma medborgarna hamnar i fängelse medan åter- fallsförbrytarna får vård eller villkorlig dom och dagsböter. Detta skiljer sig starkt mot annan typ av brottslighet där återfa llsförbrytarna döms till fängelse men förstagångsförbrytarna får en chans. I grovt rattfylleri är det inte så .” Vi bör ställa oss frågan om Sverige lever upp till de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, principen om rättvis rättegång och rätten till en försvarare, som Sverige åtagit sig att följa. Det kan inte vara godtagbart i ett rättssamhälle att personer misstänkta för grovt rattfylleri, som är ett artbrott, inte har rätt till en försvarare. Det kan inte heller accepte- ras att 53 % av de åtalade för grovt rattfylleri utan en försvarare döms till 1 månads fängelse. Jag menar att en enkel åtgärd för att förverkliga lagstiftarens intentioner vore att införa skyl- digheten att informera den enskilde om rätten till en advokat samt rätten att vara tyst. Detta är inte något som är reglerat i svensk rätt. Den enskilde får ta del av sina rättigheter först när misstanken om brott delges, enligt 23:18 RB. Från advokathåll har det sedan länge påpekats att den misstänkte borde ha rätt att informeras om sina rättigheter långt tidigare, redan innan det första förhöret. Inom den anglosaxiska rätts traditionen är denna åtgärd självklar och det borde den vara här i Sverige också.                                                               60 I fallet grovt rattfylleri är det 15 mål av totalt 658, se tabell 1 i bilaga 1 sid.4. I ekomålen är det 46 st. av 177 totalt, se tabell 2 bilaga 1 sid 4 61 B 1351-04Gbg TR 62 Jareborg, Straffrättens påföljdslära , s 98   63 Se bl.a. B 13-05, B 60-05, B 458-05, B 243-05, B 12948–04, B 2925-03, B 11519–05 m.fl. alla Gbg TR 27    Min undersökning visar att försvaret har betydelse för utfallet i ett brottmål. När jag sedan tittade på om det förelåg någon skillnad mellan att anlita en privat försvarare istället för en offentlig visade sig att det förelåg en liten skillnad i fråga om påföljden. När en privat försva- rare anlitades dömdes den enskilde till fängelse i 23 % av fallen istället för 28 % som det var när försvaret var offentlig. Även om skillnaden ka n tyckas liten anser jag den vara av vikt då det handlar om ett frihetsberövande straff som staten dömer den enskilde till. Lagen är skriven så att den enskilde ska skyddas från övergrepp från staten. Det är själva definitionen på ett rättssamhälle. Skillnaden ligger inte i det arbete advokaterna lägger ner utan i de olika förutsättningar de arbetar under. Det kan inte vara rimligt att i ett rättssamhälle acceptera att advokaternas förut- sättningar bestämmer utfallet i ett brottmål. Det som ska ligga till grund i en brottmålsprocess är endast åklagarens gärningsbeskrivning. Kan åklagaren styrka den ska den åtalade fällas, kan åklagaren inte styrka den ska den åtalade frias. Annat ska inte påverka utfallet. Definitivt inte advokaternas förutsättningar att tillvarata klientens intresse. Dessa ska vara identiska me- nar jag. Den enda skillnaden som lagstiftaren stadgar är vem som utser och vem som betalar advokaten. Kan den enskilde inte bekosta en försvarare ska staten stå för kostnaden. I annat fall frångår man principen rättvis rättegång. De flesta intervjuade advokaterna samt Advokatsamfundet ställer sig kritiska till timkostnads- normen. De menar att risken finns att fler advokater endast kommer ta sig an privata uppdrag, som har de ekonomiska ramarna och handlingsutrymmet att göra ett bra jobb. Om tendensen går åt det hållet är detta olyckligt menar jag. En garanti för att alla som behöver en försvarare ska ha en är att staten står för kostnaderna samt betalar vad det faktiskt kostar att anlita en advokat. Det är inte rimligt att rättssäkerhet ska handla om ekonomi. Det går stick i stäv med lagstiftarens intentioner samt de internationella konventioner Sverige förbundit sig till. Min undersökning visar att målets utfall och påföljdsfrågan har direkt koppling till det arbete och engagemang en advokat lägger ner på sin klient och inte vilken etikett advokaten har. Men då den privata advokaten är försäkrad om att den kommer få betalt för allt det arbete advokaten lagt ner och den offentliga inte vet förrän tidigast vid målets utfall hur mycket be- talt rätten anser att försvaret ska ha, är det här skiljelinjen mellan privat och offentligt försvar kommer in. Timkostnadsnormen är till för att förenkla hanteringen av ersättningen till de offentliga för- svararna. Då vore det också rimligt att i denna norm inkludera alla kostnader och alla arbets- moment som de facto ingår i en advokats arbete. Det vore ett enkelt sätt att öka rättssäkerhe- ten. JK lyfte fram vikten av att den enskilde blir korrekt behandlad under hela rättsprocessen av alla rättens aktörer. Att ta sig tid att förklara domen är av yttersta vikt för den dömde. De allra flesta advokaterna gör också detta, men det är merarbete som de bjuder på då det inte ingår i normen. I Sverige gäller förhandlingsprincipen, där tanken är att bägge parter ska föra processen. Då är det inte rimligt att vi å ena sidan har en åklagarmyndighet som har hela polisens organisation till sitt förfogande för att utreda brott, å andra sidan en försvarare som inte får betalt för allt arbete som läggs ner i målet. Det skapar en obalans som missgynnar den enskilde. I slutändan kan det leda till att offentliga advokater inte lägger ner mer än förväntad tid på sin klient. Och vem kan klandra dem? Advokaternas erfarenhet samt de domar jag gått igenom påvisar att det är endast när det är uppenbart att det merarbete som advokaten lagt ner på sin 28    klient varit befogat som rätten godkänner högre arvoden. Inte ens då utfallet blir till den åtala- des fördel och en friande dom, är det självklart att advokaten får betalt för allt sitt arbete. Advokatens roll är, som tidigare påpekats, att tillvarata sin klients intressen. Det kan innebära att granska bevisning eller ta fram ny bevisning samt se till att allt som kan vara till fördel för klienten kommer fram i utredningen. En av de intervjuade advokaterna menade att målets utfall byggs upp i ett tidigt skede med klienten, då det är klientens berättelse som ger uppslag som advokaten sen kan bygga sitt försvar på. Advokatsamfundet har framfört kritik mot att försvararen kommer för sent in i processen, något som de intervjuade advokaterna bekräftar. Det skapar en obalans som missgynnar den misstänkte. Åklagaren har en utredningsskyldighet som ska präglas av objektivitet. För ända- målet har åklagaren polismyndigheten och dess utredningsresurser till sitt förfogande. Den misstänkte har endast sitt försvar, om ens det. Ibland framförs det kritik från åklagarhåll om att advokatens påpekande om brister i utred- ningen kommer för sent, oftast vid huvudförhandling. Från advokathåll me nar man att det inte har att göra med lättja eller bristande professionalism, snarare beror det på att advokaten kommer för sent in i processen och därmed upptäcker brister i utredningen sent. Tidpunkten för när försvaret träder in i rättsprocessen har betydelse för utfallet i ett brottmål.64 Advokatsamfundet menar att rättssäkerheten skulle öka om en försvarare tidigt kom in i pro- cessen. Försvararen skulle få tillgång till allt material, bättre läsa in sig i målet och påverka utredningen för den enskildas bästa och skapa en bättre balans i rättsalen. Det i sin tur blir en rättssäkerhetsgaranti då antalet felaktiga domar skulle minska. De punkter JK lyfter fram i sin kritik är moment i brottmålsprocessen där jag anser att försva- raren bör vara aktiv. Hade advokaten varit mer aktiv och pekat på t.ex. brister i förundersök- ningen så hade det kanske kunnat undvikas att personer blev felaktigt dömda. Bristfälliga för- undersökningar, vaga gärningsbeskrivningar och spekulativa bedömningsgrunder är sådant som en försvarare har skyldighet att ifrågasätta och granska. Även om JK:s rapport har sin grund i annan typ av brottslighet av mycket grövre art än den i min undersökning, anser jag att JK:s rapport har giltighet för alla rättegångar oc h alla typer av brott. Kravet på rättvis rät- tegång menar JK innebär för den misstänkte a tt bli korrekt behandlad under hela brottmåls- processen.65 Ingen enskild som står åtalad för brott, oavsett allvarligheten i brottet, vill bli felaktigt dömd och rättens alla aktörer, även försvararen, bär ett ansvar för att så inte blir fal- let. Fördelen med en privat försvarare är att denne oftast kommer in tidigt i processen då det är den misstänkte själv som tar kontakt med advokaten och inte en undersökningsledare som beslutar att den misstänkte behöver en försvarare. Advokaten har även mer fria händer när den uppträder som privat försvarare, då det är klienten som betalar och styr. En annan fördel med privat försvar är att den misstänkte kan biträdas av advokaten under hela brottmålsprocessen, även i de inledande förhören. Inom ekobrott är detta vanligt, vilket oftast får till följd att åtalet läggs ner eller att målet avskrivs för fortsatt behandling. Min undersökning visar att i de fall har det varit försvararens åtgärder som direkt legat till grund för beslutet.                                                              64 Ramberg A, Rä ttssäkerhet i brottmål, sidan 2 65 A.a. s, 430-431   29    Beträffande offentligt försvar är det vanliga att advokaten träffar sin klient i ett sent skede. Kanske så sent som strax innan huvudförhandling. 66 Detta missgynnar den enskilde, då möj- ligheterna för en försvarare att agera minskar avsevärt. Självklara åtgärder som ligger i advo- katens uppgift, hinns inte med. Advokaten ska bära ansvaret om den misstänktes intressen inte tillvaratas på bästa sätt. Staten ska ansvara att resurser finns så att de offentliga försvararna kan tillvarata sina klienters in- tressen på bästa sätt. Advokatsamfundet menar att rätten att biträdas av en försvarare under hela utredningen borde vara en självklarhet och att detta ska bekostas av staten. Den möjlighet som idag finns, att i vissa fall retroaktivt erhålla ersättning för arbete som lagts ner innan ett förordnande om offentligt försvar, borde utökas att gälla som huvudregel. Staten borde ta ett större ekonomiskt ansvar för att försäkra alla medborgare i första hand rätten till en försvara- re, men även rätten till ett bästa försvar. Det gör skillnad att använda en privat försvarare istället för en offentlig. Skillnaden ligger i fråga om ersättning men även i fråga om tidpunkten när försvaret kommer in i processen. Vad gäller den privata försvararen får denne betalt av sin klient och det är klienten som sätter ra- marna. Vad gäller offentlig försvarare sätts de ekonomiska ramarna av staten i form av en timkostnadsnorm som delvis är tänkt att förenkla ersättningen till de offentligt utsedda advo- katerna. Menar staten allvar med att öka rättssäkerheten måste den eftersträva att felaktiga domar minskar67 . Detta är möjligt om alla rättens aktörer tar ansvar men för att ta ansvar måste de tilldelas resurser. Åklagarsidan och domarkåren tillerkänns resurser. Vad gäller försvaret är det inte så. Det leder till att om den enskilde vill ha ett bra försvar, måste den bekosta det själv, något som klart strider mot lagstiftarens intentioner.                                                              66 B 914 – 06; B 8373 – 04; B 11658 – 04 Göteborgs TR 67 Ekelöf, Rä ttegång I , sidan 30 30    31    Källförteckning Litteratur Axberger, H-G, Felaktigt dömda , Rapport från JK:s rättssä kerhetsprojekt, Stockholm 2006. Ebervall, L, F örsvararens roll, Norstedts Juridik, Stockholm 2002. Ekelöf, P-O, R ä t tegång I, 8:e uppl., Norstedts Ju ridik, Stockholm 2004. Ekelöf, P-O, R ä t tegång II, 8:e uppl., Norstedts Ju ridik, Stockholm 2004. Fitger, P, Processrätt I (RB1 – 34 kap.) , Stockholm 1999 Jareborg, N och Zila, J, Straffrättens påföljdslära , Norstedts juridik AB, Stockholm 2004. Övrig litteratur Artikel av Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg i boken R ä t tssäkerhet i brottmål, Lunds domarakademi 2007. Brev från Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg till samtliga riksdagsleda- möter om timkostnadsnormen, Stockholm 27 september 2007. Domstolsverkets informationsbroschyr, Rättshjälp och taxor 2007. Vägledande regler om god advokatsed. Utfärdade av Sveriges advokatsamfunds styrelse den 9 november Lagstiftning Brottsbalk (1962:700) Rättegångsbalk (1942:740) Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott Skattebrottslag (1971:69) Praxis G ö teborgs Tingsrätt B 9186 – 02 B 11299 – 02 B 12618 – 02 B 2925 – 03 B 1161 – 04 B 1351 – 04 B 3547-04 B 8373 – 04 B 9390 – 04 B 9965 – 04 B 11658 – 04 B 12385 – 04 B 12948 – 04 B 13 – 05 B 60 – 05 B 243 – 05 B 367 – 05 B 458 – 05 B 755 – 05 B 6984 – 05 B 5018 – 05 B 11034 – 05 B 11519 – 05 B 10741 -05 B 914 – 06 Malmö Tingsrätt B 6907 – 05 Stockholms Tingsrätt B 5307 – 02 B 5835 – 04 B 2575 – 04 B 555 – 04 B 4989 – 04 B 2319 – 06 B 2951 – 07 Internetsidor www.dom.se www.advokatsamfundet.se www.bra.se BILAGA 1 Diagram figur 1, sid 9 offentlig a priva ta ing en Tota lt Tota lt 1151 57 237 1445 Diagram figur 2, sid 10 offentlig a priva ta ing en Tota lt Tota lt 573 13 24 610 Diagram figur 3, sid 10 offentlig a priva ta ing en Tota lt Tota lt 152 9 16 177 Diagram figur 4, sid 11 offentlig a priva ta ing en Tota lt Tota lt 426 35 197 658 Diagram figur 5, sid 13 Förs va r Offentligt Privat Fä ng els e 335 322 13 Å ta l  O g illa s 168 160 8 A lt  Fä ng els e 705 669 36 28% 14% 58% Påföljd Om Försvar Totalt Fä ng el s e Åta l  O g i l l a s Al t  Fä ng el s e BILAGA 1 Diagram figur 6, sid 13 I ng en Fä ng els e 109 Åtal  O g illa s 6 Alt  Fä ng els e 122 Diagram figur 7, sid 14 Förs va r Fä ng els e 99 Åtal  O g illa s 111 Alt  Fä ng els e 376 Diagram figur 8, sid 14 I ng et  Förs va r Fä ng els e 2 Åtal  O g illa s 2 Alt  Fä ng els e 20 Diagram figur 9, sid 15 Förs va r Fä ng els e 25 Åtal  O g illa s 43 Alt  Fä ng els e 93 Diagram figur 10, sid 15 I ng et  Förs va r Fä ng els e 2 Åtal  O g illa s 3 Alt  Fä ng els e 11 17% 19% 64% Påföljd Om Försvar Misshandel  Fä ng el s e Åta l  O g i l l a s Al t  Fä ng el s e 46% 3% 51% Påföljd Om Inget Försvar Totalt  Fä ng el s e Åta l  O g i l l a s Al t  Fä ng el s e BILAGA 1 Diagram figur 11, sid 16 Försvar Fängelse 211 Åtal   Ogillas 14 Alt   Fängelse 236 Diagram figur 12, sid 16 Inget   Försvar Fängelse 105 Åtal   Ogillas 1 Alt   Fängelse 91 Diagram figur 13, sidan 20 Försvar Fängelse 322 Åtal   Ogillas 160 Alt   Fängelse 669 Diagram figur 14 sid 20 Försvar Fängelse 13 Åtal   Ogillas 8 Alt   Fängelse 36 Diagram figur 15, ej visad i text Försvar Inget   Försvar Fängelse 335 109 BILAGA 1 Tabell  1 Tabell  2 Offentligt Privat Inget Totalt Offentligt Privat Inget Totalt Totalt 426 35 197 658 Totalt 152 9 16 177 Fängelse 201 10 105 316 Fängelse 24 1 2 27 Åtal   Ogillas 13 1 1 15 Åtal   Ogillas 39 4 3 46 Alt   Fängelse 212 24 91 327 Alt   Fängelse 89 4 11 104 Tabell  3 Tabell  4 Offentligt Privat Inget Totalt Offentligt Privat Inget Totalt Totalt 573 13 24 610 Totalt 1151 57 237 1445 Fängelse 97 2 2 101 Fängelse 322 13 109 444 Åtal   Ogillas 108 3 2 113 Åtal   Ogillas 160 8 6 174 Alt   Fängelse 368 8 20 396 Alt   Fängelse 669 36 122 827 Tabell  5 Total Offentligt Privat Inget  Totalt Stockholm 269 36 122 427 Göteborg 613 12 58 683 Malmö 269 9 57 335 Totalt 1151 57 237 1445 Dessa tabeller visar statistik från BRÅ över förekomsten av offentligt försvar för brottstypen Misshandel, Grovt Rattfylleri samt Ekobrott Tabell  6 Tabell  7 Misshandel 2000–2006 Grov rattfylla 2000–2006 Antal Andel Antal Andel Totalt 11616 1,00 Totalt 6283 1,00 Offentlig försvarare Offentlig försvarare Ja 11018 0,95 Ja 4343 0,69 Nej 597 0,05 Nej 1940 0,31 Vet   ej 1 0,00 Vet   ej ‐ ‐ Tabell  8 Tabell  9 Skattebrottslagen 2000–2006 Bokföringsbrott 2000–2006 Antal Andel Antal Andel Totalt 572 1,00 Totalt 1633 1,00 Offentlig försvarare Offentlig försvarare Ja 566 0,99 Ja 1485 0,91 Nej 6 0,01 Nej 148 0,09 Vet   ej ‐ ‐ Vet   ej ‐ ‐ Grovt   Rattfylleri Ekobrott Misshandel Totalt Fördelning   Per   Stad BILAGA 2 FRÅGOR TILL ADVOKATERNA   Gör det någon skillnad att anlita en privat försvarare istället för en offentlig? Hur vanligt förekommande är det at t du anlitas som privat försvar? När du anlitas privat, lägger du ner mer tid, engagemang, resurser? Vari ligger skillnaden med att anlita ett privat försvar framför ett offentligt? Om den enskilde måste betala tillbaka ersättningen till staten för sitt försvar, är försvaret att ses som offentligt eller privat? Brukar du ansöka om att förordnas offentligt när du anlitas privat eller inte? I grovt rattfylleri ställs 30 % inför rätta utan försvar, av dessa döms 53 % till fängelse, har du någon förklaring till siffrorna? Har du någon åsikt vad gäller grovt rattfylleri när det gäller - Frågan om frånvaron av ett försvar. - Frågan om påföljden. I ekobrott ogillas åtalet eller avskrivs målet innan åtal i närmare 27 % av fallen, har du någon förklaring/ åsikt om varför det förhåller sig så? Timkostnadsnormen, vad anser du om den? - I fråga om ersättningsnivån. - I fråga om tidsersättningen.