Politik på hemmaplan Tiotusen svenska fullmäktigeledamöter tycker om politik och demokrati Mikael Gilljam, David Karlsson och Anders Sundell Denna version av Coken 1oliUik QÌ hemmaQlan eQuCliceras  vid GÚUeCorgs universiUeU eGUer UillsUÌnd GrÌn GÚrlageU SK- KommenUus 7ersionen Êr eUU GÚrsUa korrekUur Uill den QuClicerade Coken som kom , och kan i delar skilja sig GrÌn den UrZckUa versionen 103206 Politik OK1.indd 3 10-08-19 14.32.22 SKL Kommentus AB Hornsgatan 15, 117 99 Stockholm Tfn 08-709 59 00, www.sklkommentus.se 103206 Politik OK1.indd 4 10-08-19 14.32.22 5Innehållsförteckning Författarnas förord ........................................................................................... 7 1 Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 ........... 9 2 Politiska åsikter ................................................................................................. 17 3 Medborgarnas roll i demokratin ..................................................................... 38 4 Politik i nya former ........................................................................................... 50 5 Makt och inflytande .......................................................................................... 62 6 Hot, våld och medborgarprotester ................................................................. 75 7 Konflikt och samförstånd i kommunpolitiken .............................................. 83 8 Fullmäktigeledamöternas förtroendeuppdrag .............................................. 93 9 Fullmäktigeledamöternas sociala tillhörighet och representativitet .......... 107 10 Prioritering av sociala gruppers åsikter och intressen ................................. 136 11 Fullmäktigeledamöter tycker om demokrati ................................................. 150 Appendix 1 ........................................................................................................ 155 Appendix 2 ........................................................................................................ 159 Referenser .......................................................................................................... 163 103206 Politik OK1.indd 5 10-08-19 14.32.22 103206 Politik OK1.indd 6 10-08-19 14.32.22 7Författarnas förord Det här är en bok om Sveriges samtliga kommun- och landstingspolitiker och vad de tycker och tänker om politik och demokrati. Boken bygger på en unik web- och postenkät som skickades ut till samtliga 14 085 ordinarie kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter som var politiskt verksamma hösten 2008. Hela 9 890 ledamöter besvarade vår enkät, vilket innebär en svarsfrekvens på 70,2 pro- cent. Så vitt vi vet är det den mest omfattande undersökningen i sitt slag som nå- gonsin genomförts i världen. Boken innehåller elva kapitel som tillsammans ger en fyllig bild av Sveriges folkvalda kommun- och landstingspolitiker. Kapitlen handlar bland mycket an- nat om vad dessa våra folkvalda tycker i riks- och lokalpolitiska frågor och i frågor om kommunpolitikens organisation och spelregler, hur de ser på medborgerligt deltagande, medborgardialog och medborgarprotester i mellanvals demokratin, och hur de uppfattar konfliktnivån och maktförhållandena i kommunpolitiken och hur dessa eventuellt bör förändras. Boken innehåller dessutom rikligt med information om vilka de folkvalda lokalpolitikerna är med avseende på sådant som politiska positioner och arbetsuppgifter, dubbeluppdrag, senioritet samt so- ciala och ekonomiska karakteristika. Boken är resultatet av ett lagarbete i bästa mening samtidigt som vi har delat upp ansvaret för att för att färdigställa de olika kapitlen. Mikael Gilljam har skrivit kapitel 2–3, Anders Sundell har skrivit kapitel 4–6 och David Karlsson har skrivit kapitel 7–10. För inlednings- och avslutnings- kapitlen svarar författarna gemensamt. Boken är skriven inom ramen för forskningsprojektet Politiker tycker om de­ mokrati vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. I projektet medverkar Mikael Gilljam (projektledare), David Karlsson (Förvaltningshögsko- lan) och Anders Sundell. Projektet har finansierats av Vetenskapsrådet. Enkätundersökningen hade inte kunnat genomföras utan utryckligt stöd från Sveriges kommuner och landsting. Vi vill tacka BoPer Larsson på SKL och Örjan Björklund och Lena Hörngren på tidningen Dagens Samhälle för stöd och råd och dåd under arbetets gång. Dagens Samhälle har också tillsammans med forsk- ningsprojekt vid CEFOS och Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet bidragit finansiellt till undersökningens genomförande. 103206 Politik OK1.indd 7 10-08-19 14.32.22 politik på hemmaplan 8 Men framför allt är vi ett mycket stort tack skyldiga alla de 9 890 kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter som tillsammans lagt ner kanske lika många halvtimmar och tillsammans uppemot ett halvår på att besvara vår enkät. TACK! I midsommartider 2010 Mikael Gilljam David Karlsson Anders Sundell 103206 Politik OK1.indd 8 10-08-19 14.32.22 91 Kommun- och landstings- fullmäktigeundersökningen 2008–2009 Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 riktade sig till samtliga ledamöter i Sveriges fullmäktigeförsamlingar. Studien är därmed den överlägset största som genomförts i vårt land. Tidigare enkätundersökningar rik- tade till fullmäktigeledamöter har varit urvalsundersökningar. Att genomföra en totalundersökning med samtliga ledamöter i landet har tidigare ansetts alltför arbets- och resurskrävande. Den vanligaste undersökningsdesignen har därför varit att först välja ut ett antal kommuner och sedan rikta enkäten till samtliga eller ett urval av dessa kommuners ledamöter. Med totalundersökning slipper vi de osäkerheter kring representativitet som urvalsundersökningar för med sig. Vi har dessutom möjlighet att göra jämförelser med samtliga äldre kommunstudier genom att i vår undersökning använda resultat från kommuner som i tidigare undersökningar ingått i olika urval. I en undersökning av denna storlek kan vi därtill göra analyser för grupper av politiker som i urvalsunderökningar är för små för att ge säkra resultat. I det här kapitlet finns en kort summering av hur Kommun- och landstings- fullmäktigeundersökningen 2008–2009 genomfördes. Men vi inleder med en historisk bakgrund till fullmäktige som politisk institution i Sverige och hur an- talet fullmäktigeledamöter har förändrats över tid. Fullmäktige och dess ledamöter – en bakgrund I Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 står leda- möterna i Sveriges fullmäktigeförsamlingar i centrum. Institutionerna kommun- och landstingsfullmäktige skapades år 1862 genom den stora reform som lade grunden för det lokala självstyrets organisering i Sverige. Sedan dess är fullmäk- tige namnet på kommunernas direktvalda parlament. På den kommunala nivån var dock kommunalförordningarna skrivna så att de direktdemokratiska orga- 103206 Politik OK1.indd 9 10-08-19 14.32.22 politik på hemmaplan 10 nen kommunal stämma (i landsbygdskommunerna) och allmän rådstuga (i stä- derna) var norm, och kommunerna själva fick avgöra om de därtill ville inrätta ett fullmäktige (Kaijser 1962). Vid de första lokala valen med allmän och lika röst- rätt 1919 hade endast cirka 1 000 av de då cirka 2500 kommunerna ett direktvalt parlament. Med tiden skärptes kraven på att kommuner av viss storlek måste in- föra fullmäktige, men inte förrän 1953 års kommunallag (som trädde i kraft 1955) blev det lag på att alla kommuner skulle ha en folkvald fullmäktige församling (Strömberg 1974). Ordet fullmäktige syftar på föreställningen att ledamöterna fått en fullmakt att företräda sina upp dragsgivare (jämför fornsvenskans fulmäktogher – ’mäktig; ut- rustad med full makt’). Benämning en fullmäktige avser därför rent språkligt både själva institutionen och dess medlemmar. På 1700- och 1800-talen användes riks- dagsfullmäktig som synonym till riksdagsledamot och riksdagsman, men använ- dandet av fullmäktige för det nationella parlamentet har sedan länge varit ur bruk. På den kommunala nivån var den formella beteckningen för en person med säte i kommunfullmäktige fram till 1977 kommunfullmäktig. I den nuvarande kom- munallagen (SFS 1991:900) har benämningen ändrats till ledamot i fullmäktige. Från början var landstinget namnet på det regionala parlamentet och den re- gionala kommunen kallades landstingskommun. Ledamöterna i landstingen kal- lades långt efter den allmänna rösträttens införande för landstingsmän också i formella sammanhang. I och med 1991 års kommunallag är språkbruket enhetligt för kommuner och landsting och formuleringar om fullmäktige och dess leda- möter gäller båda nivåerna. I och med lagens ikraftträdande är namnet på den regionala kommunen nu landsting, parlamentet heter landstingsfullmäktige och dess medlemmar kallas ledamöter. Antalet fullmäktigeledamöter i Sverige har förändrats över tid, och idag finns betydligt färre ledamöter än på 1960-talet och dessförinnan. Den viktiga förkla- ringen till minskningen är förstås de kommunsammanslagningar som genom- fördes under andra halvan av 1900-talet. I figur 1.1 och 1.2 redovisas hur antalet folkvalda på Sveriges tre politiska nivåer har utvecklats sedan den allmänna rösträttens införande. På 1860-talet hade vi ungefär 2 600 kommuner och den siffran låg någorlunda konstant under 90 år. Vid årsskiftet 1951–1952 minskade antalet kommuner (lands- kommuner och städer) till 1 037 genom den så kallade Storkommunreformen (Widberg 1979). Under en process som startade i slutet av 1960-talet och som i huvudsak slutfördes 1974 genomfördes den så kallade Kommunblocksreformen och det totala antalet kommuner sjönk då till 278 (Brantgärde 1974). Den sista sammanslagningen genomfördes några år senare (Bara uppgick i Svedala) och antalet kommuner nådde minimiantalet 277 under åren 1977–1979. Därefter har 13 nya kommuner bildats genom delning och 2010 har Sverige 290 kommuner. 103206 Politik OK1.indd 10 10-08-19 14.32.22 11 1 kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 Figur 1.1. Antal folkvalda i kommunfullmäktige 1919–2006 Figur 1.2. Antal folkvalda i landstingsfullmäktige 1919–2006 Kommentar: I figurerna redovisas antalet folkvalda ledamöter i fullmäktige på lokal och regional nivå. På kommunal nivå ingår ledamöter i kommun-, municipal och stadsfullmäktige fram till 1971. Årtalen i figuren står för kommunala valår och siffrorna anger antalet ledamöter i fullmäktige under följande valperiod. Figurerna bygger på uppgifter som sam- manställts från rapporter från Sveriges offentliga statistik (SOS) och SCB som publicerats i olika rapporter löpande under 1900- och 2000-talet. 50 000 45 000 40 000 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 26 337 13 078 19 19 19 22 19 26 19 30 19 34 19 38 19 42 19 46 19 50 19 54 19 58 19 62 19 66 19 70 19 73 19 76 19 79 19 82 19 85 19 88 19 91 19 94 19 98 20 02 20 06 2 000 1 800 1 600 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 0 1 097 1 655 19 19 19 22 19 26 19 30 19 34 19 38 19 42 19 46 19 50 19 54 19 58 19 62 19 66 19 70 19 73 19 76 19 79 19 82 19 85 19 88 19 91 19 94 19 98 20 02 20 06 103206 Politik OK1.indd 11 10-08-19 14.32.23 politik på hemmaplan 12 Även i landstingen har antalet fullmäktigeledamöter förändrats över tid, men inte på samma dramatiska sätt som i kommunerna. Efter kommunförfattningar- nas ikraftträdande 1862 utsågs ledamöter till landstingsfullmäktige i alla Sveriges dåvarande 24 län, och eftersom Kalmar län delades i två landstingsområden var antalet landsting länge 25. Därtill fanns ett antal landstingsfria kommuner. Idag har vi 20 landsting och endast en landstingsfri kommun – Gotland. Två regionala sammanslagningsreformer genomfördes under slutet av 1990-talet, då Skåne läns landsting och Västra Götalands läns landsting bildades. I samband med reformen överfördes på prov en del uppgifter från de statliga länsstyrelserna till de två nya storlänen som därefter kallar sig för regioner: Region Skåne och Region Västra Götaland. Antalet platser i Sveriges kommunala fullmäktigeförsamlingar är sedan valet 2006 13 092. Skälet till att siffran 13 078 anges i figur 1.1 beror på att 14 säten som tillföll företrädare för Sverigedemokraterna ej har tillsatts. Under mandatperio- den sker alltid avhopp som ibland inte kan ersättas, och när Kommun- och lands- tingsfullmäktigeundersökningen genomfördes 2008–2009 fanns 13 044 besatta mandat. Trots att antalet landsting sjönk från 25 till 20 under 1900-talets sista decen- nier var trenden att antalet landstingsfullmäktigeledamöter ökade. Utvecklingen nådde sin kulmen 1994–1998 när det fanns 1 777 landstingsfullmäktigeledamöter i 23 landsting. Därefter följde regionreformen i Väst- och Sydsverige och antalet ledamöter sjönk i nästkommande valperiod till 1 646. Landstingsledamöterna i Sverige har under de två senaste valperioderna varit 1 656. Mediankommunen under valperioden 2006–2010 har 41 ledamöter, men an- talet mandat varierar beroende på kommunstorlek. Kommunallagen ställer upp minimiregler för hur många ledamöter ett fullmäktige skall ha: 1 § Fullmäktige bestämmer hur många ledamöter som fullmäktige skall ha. Antalet skall bestämmas till ett udda tal och till minst 31 i kommuner med 12 000 röstberättigade invånare eller därunder och i landsting med 140 000 röstberättigade invånare eller därunder, 41 i kommuner med över 12 000 till och med 24 000 röstberättigade invånare, 51 i kommuner med över 24 000 till och med 36 000 röstberättigade invånare och i landsting med över 140 000 till och med 200 000 röstberättigade invånare, 61 i kommuner med över 36 000 röstberättigade invånare, och 71 i landsting med över 200 000 röstberättigade invånare. I Stockholms kommun och i landsting med över 300 000 röstberättigade invånare skall dock antalet ledamöter bestämmas till minst 101. Dessa regler har varit oförändrade sedan 1977. Dessförinnan fanns inga minimi- regler för den stora majoritet av kommuner som hade färre än 20 000 invånare och för större kommuner var kravet på antalet ledamöter lägre än idag. Under de senaste valperioderna har antalet kommuner som minimerat sitt fullmäktige i re- lation till lagens krav stegvis ökat. Under valperioden 1991–1994 hade 28 procent 103206 Politik OK1.indd 12 10-08-19 14.32.23 13 1 kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 av kommunerna ett fullmäktige med det lägsta tillåtna antalet ledamöter i förhål- lande till antalet röstberättigade. Under valperioden 2006–2010 hade den siffran stigit till 41 procent (Karlsson, Rommel & Svensson 2009). Tidigare politikerstudier Inom Svensk kommunforskning har tre stora forskningsprogram genomförts un- der 1900-talet där enkäter till kommunpolitiker samordnats med enkäter riktade till medborgare. Dessa är Kommunforskningsgruppen på 1960-talet (Strömberg 1974), Kommunaldemokratiska forskningsgruppen i slutet av 1970- och början av 1980-talen (Wallin, Bäck & Tabor 2003) och Demokrati i förändring på 1990-talet (Bäck 2000). Alla dessa tre program hade en stark bas vid Göteborgs universi- tet. Det har därutöver genomförts en rad andra enkätundersökningar riktade till kommun- och landstingspolitiker under de senaste 15 åren, bland annat inom det projekt som utvärderade Västra Götalands-regionen år 2000 (Bäck 2004), en un- dersökning riktad till Sveriges kommunstyrelseordförande 2003 (Karlsson 2006), en undersökning till fullmäktigeledamöter kring frågor om kommunstorlek och demokrati före valet 2006 (Karlsson 2007a) och en enkät till fullmäktigeledamö- ter i 60 svenska kommuner 2007 inom projektet Europas fullmäktigeledamöter (Karlsson 2007b). Samtliga dessa undersökningar har fungerat som referens- punkt för Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009. En annan viktig referenspunkt vid utformningen av vår enkät är de undersök- ningar som vid åtta tillfällen har riktats till riksdagsledamöterna (Holmberg 1974; Holmberg & Esaiasson 1988; Esaiasson & Holmberg 1996; Brothén & Gilljam 2006; Brothén & Holmberg 2010). I sammanhanget skall också nämnas att de registerundersökningar som ge- nomförs i SCB:s och SKL:s regi har varit ett viktigt källmaterial i frågor om vilka våra fullmäktigeledamöter är och vilka uppdrag de har (Bäck & Öhrvall 2004; Hagevi 1999; Larsson 2008; Persson & Öhrvall 2008). I arbetet med att ta fram och utforma frågorna i vår enkät har vi fått många goda råd från kunniga kollegor och vi vill rikta ett särskilt tack till Henry Bäck, Martin Brothén, Carl Dahlström, Peter Esaiasson, Magnus Hagevi, Sören Holm- berg, BoPer Larsson, Lennart Nilsson och Lena Wängnerud. Enkätens genomförande I ett tidigt skede bestämdes att Kommun- och landstingsfullmäktigeundersök- ningen skulle genomföras via Internet. Fältarbetet i samband med enkätunder- sökningen genomfördes av företaget Detector i Göteborg. Detector ansvarade för att skapa de web-formulär som sändes till respondenterna, att sända ut postenkä- ter och att sammanställda de svar som kom in. politik på hemmaplan 14 Det praktiska arbetet med enkäten inleddes med att vi sökte efter e-postadres- ser till fullmäktigeledamöter. I många kommuner och landsting finns dessa upp- gifter tillgängliga via hemsidorna, men i andra fall behövde vi kommunicera med kommunerna för att få tag i adresserna. I en del fall har regionala partiorganisa- tioner hjälpt oss att tillhandahålla e-postadresser. Den 1 oktober 2008, mitt i mandatperioden 2006–2010, skickades ett e-postbrev ut till ledamöterna med en länk till ett frågeformulär på Internet. 1 646 personer svarade på enkäten redan under undersökningens första dag. De som inte svara- de blev påminda först via e-post och senare via telefon. De som så önskade fick då möjlighet att svara på frågorna i en postenkät. Även de ledamöter där vi inte hade tillgång till e-postadress fick en en postenkät till hemadressen. Undersökningen pågick under hela hösten och vintern och avslutades den 15 februari 2009. Hu- vuddelen av ledamöterna sände dock in sina svar under oktober och november. Svarsfrekvens och bortfall Svarsfrekvensen i hela undersökningen blev 70,2 procent. I kommunerna sva- rade 9 101 personer, vilket motsvarar är 69,8 procent av de vid undersökningstill- fället 13 044 besatta mandaten i Sverige kommunfullmäktigeförsamlingar. Från landstingen fick vi 1 226 svar, vilket motsvarar 74,0 procent av de 1 656 besatta mandaten i landstingsfullmäktige församlingarna. Totalt svarande 9 890 personer på enkäten och av dessa var 437 (fyra procent) ledamöter i både kommun- och landstingsfullmäktige. Den höga svarsfrekvensen innebär att representativiteten i förhållande till samtliga 14 085 ledamöter är mycket god. När vi jämför andelen ledamöter för olika partier i landets fullmäktigeförsam- lingar med motsvarande andel som besvarade enkäten framstår representativite- ten som mycket god. Bland landstingsfullmäktigeledamöterna är Centerpartiet överrepresenterade med en procentenhet (10,4 procent i undersökningen jämfört med 9,4 procent bland samtliga ledamöter). För de andra partierna är skillnaden mindre än så. Bland kommunfullmäktige ledamöterna är Socialdemokraterna något överrepresenterade i undersökningen (38,3 procent i undersökningen mot 37,0 bland samtliga ledamöter) medan ledamöter från gruppen Övriga partier är något underrepresenterade (5,2 procent i undersökningen mot 6,6 procent bland samtliga ledamöter). För övriga partier på den kommunala nivån är motsvarande skillnad mindre än en procentenhet. Skillnaden i könsfördelning mellan de svarande i undersökningen och samt- liga fullmäktigeledamöter är endast 0,3 procentenheter bland kommunfullmäk- tigeledamöter (42,0 procent kvinnor i undersökningen mot 42,3 procent bland samtliga ledamöter) och 0,5 procentenheter bland landstingsfullmäktigeleda- möterna (47,1 procent kvinnor i undersökningen mot 47,6 procent bland samtliga ledamöter). 103206 Politik OK1.indd 14 10-08-19 14.32.23 15 1 kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 Geografiskt är svaren mycket väl fördelade. I 85 procent av kommunerna är svarsfrekvensen över 60 procent och i 98 procent av kommunerna har en majori- tet av ledamöterna svarat på undersökningen. Den lägsta svarsfrekvensen från en enskild kommun är 42 procent. Att svarsfrekvensen är så hög i praktiskt taget alla kommuner innebär att undersökningen även kan användas för att göra analyser på kommunnivå och dra slutsatser om förhållanden och åsiktsmönster i enskilda kommuner. Bland landstingen hade alla utom ett en svarsfrekvens som översteg 60 procent. I det landsting som hade lägst svarsfrekvens svarade 58 procent av leda möterna på enkäten. Som i alla enkätundersökningar förekommer internt bortfall, det vill säga att alla respondenter inte har svarat på alla frågor. Jämfört med traditionella post- enkäter fördelar sig det interna bortfallet i vår undersökning så att svarsfrekven- sen är högst för de första frågorna och minskar sedan successivt. Detta är ett feno- men som kan tillskrivas valet av web-enkät som insamlingsmetod. Men även på enkätens sista frågor är svarsfrekvensen mycket tillfredsställande. I bokens tabel- ler redovisas exakt hur många svar som de olika resultaten bygger på. Bloggen ”Kommunpolitikerenkäten” Vi ville föra ut resultaten av vår forskning till så många som möjligt och så fort som möjligt. I samarbete med tidningen Dagens Samhälle upprättade vi därför under våren 2010 en blogg på tidningens webbplats. Bloggen har namnet Poli- tikerenkäten. Samtidigt som vi arbetade med att färdigställa boken publicerade vi utkast till olika kapitel i 25 blogginlägg. Bokens upplägg Boken är upplagd så att efter denna inledning följer nio kapitel som behandlar oli- ka teman med utgångspunkt i resultat från Kommun- och landstingsfullmäktige- undersökningen. De flesta kapitel utgår endast från det kommunala perspektivet men några inkluderar även ledamöterna i landstingen. Kapitel 2 tar upp ledamö- ternas åsikter i en rad politiska sakfrågor och deras placering på vänster-höger- skalan. I kapitel 3 analyseras ledamöternas syn på hur demokratin bör fungera, med särskilt fokus på medborgarnas roll. Kapitel 4 tar upp ledamöternas åsikter om alternativa organisationsformer i kommunerna såsom privatiseringar, sam- arbete mellan kommuner och nätverkssamarbete. Kapitel 5 undersöker hur stor makt olika aktörer har i lokalpolitiken. De följande två kapitlet tar upp motsätt- ningar och konflikter i kommunerna, där medborgarprotester, hot och våld är temat för kapitel 6 och konflikter i fullmäktige analyseras i kapitel 7. Sedan föl- jer två kapitel som tittar närmare på ledamöterna själva vad gäller vilka uppdrag de har (kapitel 8) och hur deras sociala egenskaper och representativitet ser ut 103206 Politik OK1.indd 15 10-08-19 14.32.23 politik på hemmaplan 16 (kapitel 9). I kapitel 10 undersöks i vilken grad olika sociala gruppers åsikter och intressen prioriteras och vilken betydelse ledamöternas egen sociala tillhörig- het har i detta sammanhang. I bokens sista kapitel sammanfattas resultaten och vi presenterar en topplista över vilka kommuner och landsting fullmäktigeleda- möterna själva är mest och minst nöjda med demokratin. De tematiska kapitlen 2–10 avslutas alla med ett avsnitt där vi kort sammanfattar några av de resultat i kapitlet som vi tycker är de mest intressanta. 103206 Politik OK1.indd 16 10-08-19 14.32.23 17 2 Politiska åsikter Så gott som dagligen kan vi i medierna ta del av opinionsundersökningar som berättar vad svenska folket tycker och tänker i olika politiska frågor. Det handlar om medborgarnas åsikter i allt ifrån stora och etablerade frågor som sjukvård, skola, skatter, kärnkraft och invandring till mer perifera och dagsländebetonade frågor om partipolitiska utspel och förtroendet för politiker som hamnat i blås- väder. Däremot är det betydligt mer sparsmakat med undersökningar som pejlar opinionen bland vad våra folkvalda representanter som ju sköter beslutsfattandet i dessa frågor. I det här kapitlet tänkte vi rätta till lite av den obalansen och redo- visa vad Sveriges kommun- och landstingspolitiker tycker i ett fyrtiotal olika po- litiska frågor. Åsiktsfrågorna i 2008–2009 års Kommun- och landstingsfullmäktigeunder- sökning var formulerade i termer av förslag och handlade i tur och ordning om rikspolitik, politikens spelregler, rikskommunala frågor och frågor om den egna kommunen. Den följande redovisningen handlar om det skiftande opinions- stödet för de olika förslagen och hur stödet för de olika förslagen varierar mellan förtroendevalda från olika partier och från olika kommuner. Redovisningen byg- ger i huvudsak på svaren från ledamöterna i Sveriges 290 kommun fullmäktige, men i vissa fall redovisas även jämförelser med riksdagsledamöter, landstings- full mäktige ledamöter och medborgare. Men först någonting om kommunpoli- tikernas positioner längs den ideologiska vänster-högerdimensionen som utan tvekan är den enskilt viktigaste förklaringen till åsiktsvariationerna i olika sam- hällsfrågor. Vänster och höger Ideologisk vänster-högerposition har vi på traditionellt sätt mätt genom att be kommun politikerna att placera sig på en vänster-högerskala med värden från 0 till 10 där 0 står för ”klart till vänster”, 5 för ”varken vänster eller höger” och 10 för ”klart till höger”. I motsvarande undersökningar med riksdagsledamöter och medborgare har vi vant oss vid en genomsnitts position kring mittpunkten 5: I 2006 års riksdagsundersökning var den genomsnittliga vänster-högerpositio- 103206 Politik OK1.indd 17 10-08-19 14.32.23 politik på hemmaplan 18 nen 5,2, det vill säga strax till höger om mitten (Brothén & Holmberg 2010) och i 2006 års väljarundersökning var medelvärdet också 5,2 (Oscarsson & Holmberg 2008). Det är därför med viss förvåning som vi konstaterar att både kommun- politiker (4,8) och landstingspolitiker (4,8) i genomsnitt placerar sig något till vänster om mittpunkten. Kommunpolitikernas relativa vänsterposition skulle eventuellt kunna bero på en allmän vänsterförskjutning mellan undersöknings- åren 2006 och 2008. Men den förklaringen tror vi mindre på eftersom det inte finns någon sådan signifikant förskjutning bland medborgare mellan 2006 och 2008 mätt med SOM-institutets femgradig skala från 1 ”klart till vänster” till 5 ”klart till höger” (medelvärdet i SOM-undersökningarna är 3,0 2006, 3,0 2007 och 3,0 2008). Förklaringen till kommun- och landstingspolitikernas relativa vänsterposi- tion tror vi istället har att göra med att de till skillnad från riksdagsledamöter och slumpmässiga medborgarurval helt enkelt inte är, och inte heller är tänkta att vara, riksrepresentativa. Kommunpolitiker är istället tänkta att vara representa- tiva för sina respektive kommuner samtidigt som större kommuner har något fler fullmäktigemandat än mindre (101 mandat i Stockholms kommun mot 31 man- dat i de minsta kommunerna). Men variationen i befolkningsstorlek mellan olika kommuner är betydligt större än variationen i antal fullmäktigemandat, vilket innebär att det finns fler politiker per invånare i befolkningsmässigt mindre kom- muner. Kommun- och landstings politikernas position något till vänster om mit- ten handlar med andra ord om att de, med riksrepresentativa glasögon sett, i rela- Figur 2.1. Ledamöterna i riksdag, landstings- och kommunfullmäktige placerar sig själva på vänster-högerskalan (medelvärde 0–10, 0 = klart till vänster, 5 = varken vänster eller höger, 10 = klart till höger). Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Man talar ibland om att politiska åsikter kan placeras in på en vänster-högerskala. Var någonstans skulle du placera dig själv på en sådan vänster-högerskala?”. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Kommun Landsting Riksdag V 1,9 S 3,1 Mp 4,5 C 6,1 Fp 6,3 Kd 6,6 M 7,9 M 8,5 Kd 6,6 Fp 6,2 C 6,1 Övr 5,3 Mp 4,4 S 2,4 V 0,7 8,6 M 6,8 Kd 6,4 Fp 6,2 C 5,7 Sd 5,3 Övr 4,1 Mp 2,2 S 0,8 V 103206 Politik OK1.indd 18 10-08-19 14.32.24 19 2 politiska åsikter tivt stor utsträckning kommer från befolkningsmässigt mindre kommuner och landsting där partier till vänster av tradition har ett starkt röststöd. Den mer spännande frågan om kommunpolitikernas vänster-högerposition är därför om mönstret med kommun- och landstingspolitiker relativt sett till vänster om riksdagspolitiker kvarstår eller försvinner när vi genomför analy- sen inom respektive politiskt parti. En ytterligare möjlighet i det sammanhanget skulle kunna vara att kommun- och landstings politiker befinner sig till vänster om sina riksdagsledamöter inom partier till vänster medan kommun- och lands- tingspolitiker befinner sig till höger om sina riksdagsledamöter inom partier till höger. Ett sådant mönster kan i så fall sägas stämma överens med det som brukar kallas för John Mays lag för ideologiska inompartiskillnader och som förutsäger att ett partis mellanskikt i form av medlemmar och aktivister (här kommun- och landstingspolitiker) är mer radikala än partiets toppskikt och ledning (här riks- dagsledamöter) och även mer radikala än partiets sympatisörer och väljare (se t ex May 1973). Det är sedan tidigare väl belagt att riksdagsledamöter till vänster befinner sig till vänster om sina väljare medan riksdagsledamöter till höger befinner sig till höger om sina väljare (se t ex Brothén & Holmberg 2010). I vilken utsträckning Mays lag även kan sägas gälla för förhållandet mellan riksdagspolitikers och kom- munpolitikers ideologiska vänster-höger positioner redovisas i figur 2.1. Den del av Mays lag som säger att partiets toppskikt (riksdagspolitiker) skall vara mindre radikalt än partiets mellanskikt (kommun- och landstingspolitiker) får stöd inom samtliga sju riksdagspartier även om skillnaderna för Kristdemo- kraterna, Folkpartiet och Centerpartiet är begränsade. Det genomsnittliga avstån- det på vänster-höger skalan mellan riksdags- och kommunfullmäktigeledamöter är störst för i tur och ordning Vänsterpartiet (1,1 skalenheter), Socialdemokrater- na (0,9), Moderaterna (0,7) och Miljöpartiet (0,4). Inom Vänsterpartiet, Social- demokraterna och Miljöpartiet placerar sig kommunpolitikerna klart till vänster om riksdagsledamöterna medan de moderata kommun politikerna placerar sig klart till höger om sina riksdagsledamöter. Mays lag i kommunerna En ytterligare möjlighet att pröva Mays lag, men nu inom gruppen kommun- politiker, är att jämföra kommunstyrelseledamöter med övriga ledamöter inom respektive parti och att jämföra kommunfull mäktige ledamöter i ”regeringsställ- ning” (den styrande majoriteten) med kommunfullmäktigeledamöter i opposi- tion inom respektive parti. Tanken är i båda fallen att ledamöter med ett direkt ansvar för den förda politiken i kommunen tvingas inta en mer samarbetsinrik- tad och därmed mindre radikal position närmare mitten på vänster-högerskalan jämfört med ledamöter utan direkt politiskt ansvar (se tabell 2.1). 103206 Politik OK1.indd 19 10-08-19 14.32.24 politik på hemmaplan 20 Mays lag kan med lite god vilja sägas få ett visst om än inte alls lika starkt stöd även i dessa analyser. Inom Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet befinner sig kommunstyrelse ledamöter genomgående något närmare mitten på vänster- högerskalan än icke KS-ledamöter (0,3, 0,2 respektive 0,1 enheter) medan det omvända däremot gäller för Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna (0,2 respektive 0,1 enheter); inom Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpar- tiet finns det ingen skillnad i vänster-högerposition mellan KS-ledamöter och icke KS-ledamöter. När det gäller skillnaden mellan att befinna sig i majoritets- ställning och opposition återfinns stödet för Mays lag framförallt bland partierna till vänster. Inom Miljöpartiet (0,4 enheter), Vänsterpartiet (0,2 enheter) och So- cialdemokraterna (0,2 enheter) befinner sig kommunpolitiker i majoritetsställ- ning något närmare mittpunkten jämfört med kommunpolitiker i opposition. Minimalt stöd för Mays lag finns här även inom Centerpartiet och Folkpartiet där ledamöter i majoritetsställning befinner sig 0,1 enheter närmare mitten jäm- fört med ledamöter i opposition. Mönstret inom Moderaterna (0,1 enheter) och framför allt inom Kristdemokraterna (0,4 enheter) går däremot tvärt emot Mays lag. Moderata och framförallt kristdemokratiska kommunfullmäktige ledamöter i majoritetsställning befinner sig med andra ord till höger om kommunfull- mäktige ledamöter i opposition inom respektive parti. Resultaten från analyserna av de ideologiska inompartiskillnaderna bland Sve- riges kommun full mäktige ledamöter kan, som sagt, med lite god vilja tolkas som ett visst stöd för Mays lag. Men resultaten stämmer minst lika väl, eller till och med ännu mer väl, överens med vad som skulle kunna kallas ”lagen” om att makt och ansvar drar åt höger: När det gäller skillnaden mellan KS-ledamöter och öv- riga ledamöter befinner sig KS-ledamöterna i fem fall av nio till höger om icke Tabell 2.1. Kommunfullmäktigeledamöter i och utanför kommunstyrelsen respektive i majoritet och opposition placerar sig själva på vänster-högerskalan (medelvärde 0–10, 0 = klart till vänster, 5 = varken vänster eller höger, 10 = klart till höger). Politisk position V S Mp C Fp Kd M Sd Övriga Totalt Ej kommunstyrelse- ledamot 0,8 2,2 4 6,2 6,4 6,7 8,6 5,7 5,2 4,7 Antal svar 408 2526 252 776 491 378 1 308 100 259 6 498 Kommunstyrelse- ledamot 1,0 2,2 4,3 6,2 6,3 6,8 8,6 5,9 5,4 4,9 Antal svar 149 904 73 343 205 173 502 15 87 2451 Opposition 0,8 2,1 3,9 6,3 6,4 6,5 8,5 5,7 5,0 4,2 Antal svar 344 1539 204 350 210 198 535 113 201 3 734 Majoritet 1,0 2,3 4,3 6,2 6,3 6,9 8,6 5,7 5,3 Antal svar 160 1571 84 696 406 303 1 144 115 4 504 Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Man talar ibland om att politiska åsikter kan placeras in på en vänster-högerskala. Var någonstans skulle du placera dig själv på en sådan vänster-högerskala 103206 Politik OK1.indd 20 10-08-19 14.32.24 21 2 politiska åsikter KS-ledamöter, i tre fall på samma position som icke KS-ledamöter och i ett fall (Folkpartiets 0,1 enheter) till vänster om icke KS-ledamöter. När det gäller skill- naden mellan ledamöter i majoritetsställning och ledamöter i opposition befinner sig ledamöter i majoritets ställning i sex fall av åtta (Sverige demokraterna saknar ledamöter i majoritetsställning) till höger om ledamöter i opposition (undan- tagen är Centerpartiet och Folkpartiet, båda 0,1 enheter). Mönstret där makt och ansvar drar åt höger skulle med normativa vänsterglasögon kunna uttydas som att makt leder till etablissemangs anpassning medan det med normativa höger- glasögon skulle kunna tolkas som att politiskt ansvar tvingar fram en anpassning till verkligheten. Kommuner längst till vänster och höger Som tydligt framgått finns det en stark koppling mellan kommunpolitikernas parti tillhörighet och deras ideologiska vänster-högerposition. Det är därför inte ett dugg förvånande att kommun fullmäktige ledamöter i kommuner med starkt röststöd för vänsterpartier befinner sig genomsnittligt klart till vänster medan kommunfullmäktigeledamöter i kommuner med starkt röststöd för partier till höger befinner sig genomsnittligt klart till höger. Men det som förvånar är hur stora dessa skillnader faktiskt är. I tabell 2.2 presenteras de tio kommuner vars full mäktige ledamöter i genomsnitt har placerat sig längst till vänster och de tio kommuner vars ledamöter har placerat sig genomsnittligt längst till höger. Ef- tersom andelen ledamöter som har besvarat enkäten varierar något mellan olika kommuner har vi viktar resultaten genom att tilldela de icke svarande ledamöter- na den genomsnittliga vänster-högerpositionen för de svarande partikamrater- na i samma kommun. Motsvarande kommunmedeltal för Sveriges samtliga 290 kommuner redovisas i Appendix längst bak i kapitlet. Tabell 2.2. Kommuner längst till vänster och längst till höger enligt kommunfullmäktigeleda- möternas genomsnittliga placering på vänster-högerskalan (medelvärde 0–10) Mest vänster Kommun Viktat medelvärde Mest höger Kommun Viktat medelvärde 1 Överkalix 2,5 1 Vellinge 7,9 2 Arjeplog 2,9 2 Danderyd 7,5 3 Malå 3,0 3 Lidingö 7,1 4 Degerfors 3,2 4 Täby 7,1 5 Skellefteå 3,2 5 Mullsjö 6,7 6 Fagersta 3,3 6 Hörby 6,6 7 Dorotea 3,3 7 Sollentuna 6,5 8 Ragunda 3,4 8 Ekerö 6,3 9 Gällivare 3,4 9 Lomma 6,2 10 Pajala 3,4 10 Vaxholm 6,2 Kommentar: Resultaten är kommunmedelvärden som har viktats med avseende på den något olika svarsfrekvensen för olika partier i olika kommuner. 103206 Politik OK1.indd 21 10-08-19 14.32.24 politik på hemmaplan 22 Tio-i-topp-listorna över Sveriges mesta vänster- respektive högerkommuner rymmer inga egentliga överraskningar: Vänsterkommunerna, med Överkalix (vänster-högermedelvärde 2,5), Arjeplog (2,9) och Malå (3,0) i toppen, återfinns, med undantag för bruksorterna Degerfors och Fagersta, långt norrut; högerkom- munerna, med Vellinge (7,9), Danderyd (7,5), Lidingö (7,1) och Täby (7,1) i top- pen, återfinns, med undantag för Mullsjö, i Skåne och i Stockholms trakten. Det som fascinerar är istället det stora vänster-högeravståndet mellan olika kommu- ner – från den tydliga vänsterpositionen 2,5 i Överkalix till den tydliga höger- positionen 7,9 i Vellinge. Den statliga politiken för kommuner och lansting syftar till att skapa likvärdiga förutsättningar och förhållanden för alla kommuninvåna- re i Sverige. Men hur det faktiskt blir med den saken när många kommuner styrs utifrån vitt skilda ideologiska värderingar borde definitivt vara värt ett närmare studium. De stora skillnaderna mellan kommunernas vänster-högerpositioner kan na- turligtvis till mycket stor del förklaras av partiernas skiftande röststöd och styrke- förhållanden. Så har till exempel Vänsterpartiet och Socialdemokraterna 74 re- spektive 71 procent av kommun fullmäktigemandaten i Överkalix och Arjeplog medan Moderaterna har 71 respektive 51 procent av mandaten i Vellinge och Danderyd. Och en mer noggrann beräkning som inkluderar samtliga kommuner visar att hela 81 procent av variationen mellan kommunernas vänster-högerposi- tioner kan förklaras av de politiska partiernas styrkeförhållanden, vilket säger oss att skillnaderna mellan svenska kommunpartier till mycket stor del handlar om vänster och höger. Men 81 procent är inte 100 procent och vi skall avsluta redovisningen genom att fokusera på de kommuner som utifrån kommunfullmäktigeledamöternas ge- nomsnittliga vänster-höger positioner befinner sig längre till vänster respektive längre till höger än vad som förväntas utifrån partiernas styrkeförhållanden i kommunen. I tekniska termer innebär det att varje kommuns avvikelse från det förväntade värdet 0 kan tolkas som en specifik effekt som kan hänföras till just den kommunen. Kommuner med negativa värden befinner sig längre till vänster än vad som förväntas utifrån partiernas röststöd medan kommuner med positiva värden befinner sig längre till höger än förväntat. Resultaten för de mest avvikan- de kommunerna redovisas i tabell 2.3. De tydligaste avvikelserna är högeravvikelser och den klart mest avvikande kommunen är Mullsjö som befinner sig hela 1,3 skalsteg längre till höger än vad som kan förväntas utifrån partiernas styrkeförhållanden i Mullsjö kommunfull- mäktige. Andra kommuner som befinner sig klart till höger om vad som för- väntas utifrån parternas styrkeförhållanden är Norberg, Kalix, Östra Göinge och Hörby (alla 0,9 enheter). De kommuner som befinner sig längst till vänster i för- hållande till förväntningen utifrån partiernas styrkeförhållanden är i tur och ord- ning Alvesta –0,9, Malå –0,8 och Nässjö –0,8. Vi avstår i det här sammanhang- 103206 Politik OK1.indd 22 10-08-19 14.32.24 23 2 politiska åsikter et från den besvärliga uppgiften att försöka fylla de specifika kommuneffekterna med substantiellt innehåll. För att komma närmare innehållet i Mullsjöeffekten, Alvestaeffekten och andra tydliga kommuneffekter krävs förmodligen en kombi- nation av mer raffinerade statistiska analyser och fallstudier byggda på god lokal- kännedom. Åsikter om rikspolitik Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen innehöll åtta frågor om rikspolitik som alla var formulerade i termer av förslag. Avsikten med urvalet av frågor var att inte enbart fokusera på de mest centrala politikområdena, vil- ket innebär att endast två av de åtta frågorna – förslagen om att minska inkomst- skillnaderna och att minska den offentliga sektorn – klart och tydligt hör hemma på den dominerande vänster-högerdimensionen. De övriga sex frågorna hand- lade också om viktiga politikområden men var samtidigt tänkta att fånga in opi- nionsläget i frågor som kan sägas ”gå på tvärs” mot eller ligger något vid sidan om vänster-högerdimensionen. Dessa frågor handlade om förslagen att minska försvars utgifterna, ta emot färre flyktingar, satsa på ett miljövänligt samhälle, öka jämställdheten mellan kvinnor och män, införa euron som valuta och att på sikt avveckla kärnkraften. Kommunfullmäktige ledamöternas åsikter om de åtta för- slagen redovisas i tabell 2.4. Förslagen är rangordnade från det mest till det minst populära förslaget enligt balansmåttskolumnen näst längst till höger som visar an- delen ledamöter som tycker att ett förslag är mycket eller ganska bra minus an delen ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. Balansmåttet kan med andra ord variera mellan +100 (alla är positiva) och –100 (alla är negativa). Tabell 2.3. Kommuner längre till vänster och längre till höger än förväntat utifrån partiernas styrkeförhållanden enligt kommun fullmäktige leda möter nas genomsnittliga placering på vänster-högerskalan (medelvärde 0–10). Mer till vänster än förväntat Kommun Avvikelse från förväntat värde Mer till höger än förväntat Kommun Avvikelse från förväntat värde 1 Alvesta –0,9 1 Mullsjö 1,3 2 Malå –0,8 2 Norberg 0,9 3 Nässjö –0,8 3 Kalix 0,9 4 Dorotea –0,7 4 Östra Göinge 0,9 5 Kil –0,7 5 Hörby 0,9 6 Uddevalla –0,7 6 Karlsborg 0,8 7 Gislaved –0,7 7 Ovanåker 0,8 8 Skinnskatteberg –0,6 8 Nykvarn 0,7 9 Falkenberg –0,6 9 Kungsör 0,7 10 Tidaholm –0,6 10 Åstorp 0,7 Kommentar: Resultaten är avvikelser från det förväntade värdet 0 som innebär att kommunen i fråga uppvisar det medelvärde som förväntas utifrån partiernas styrkeförhållanden. Negativa värden innebär att kommunen befinner sig längre till vänster och positiva värden att kommunen befinner sig längre till höger än förväntat utifrån partiernas styrkeförhållanden i kommunfullmäktige. 103206 Politik OK1.indd 23 10-08-19 14.32.25 politik på hemmaplan 24 Det klart mest populära förslaget bland 2008–2009 års kommunfullmäktige- ledamöter var att satsa på ökad jämställdhet mellan kvinnor och män (balansmått +80) följt av förslaget att minska inkomstskillnaderna i samhället (+48). Leda- möterna var också i huvudsak positiva till att förslagen att införa euron som va- luta (+21) och att satsa på ett miljövänligt samhälle (+16) och marginellt mer po- sitiva än negativa till förslagen att minska försvarsutgifterna (+6) och att på sikt avveckla kärnkraften (+3). Kommunfullmäktigeledamöterna var däremot svagt negativa till att förslaget att minska den offentliga sektorn (–12) och klart negativa till förslaget att ta emot färre flyktingar (–40). För sex av de åtta rikspolitiska förslagen finns det möjlighet att jämför kom- mun fullmäktige ledamöternas åsikter med åsikterna bland 2006 års riksdags- ledamöter. Kommunfullmäktige ledamöternas och riksdagsledamöternas åsikter jämförs här även med åsikterna bland landstingsfullmäktigeledamöterna. Resul- taten presenteras i tabell 2.5. Ett så gott som genomgående mönster är att det genomsnittliga åsiktsav- ståndet mellan å ena sidan riksdagsledamöter och å andra sidan kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter är större än motsvarande åsiktsavstånd mellan kommunfull mäktigeledamöter och landstings fullmäktige ledamöter. Riksdagsle- Tabell 2.4. Kommunfullmäktigeledamöternas åsikter om åtta rikspolitiska förslag (procent och balansmått). Rikspolitiskt förslag Mycket bra förslag Ganska bra förslag Varken bra eller dåligt förslag Ganska dåligt förslag Mycket dåligt förslag Summa procent Balans- mått Antal svarande Satsa på ett samhälle med ökad jämställdhet mellan kvinnor och män 51 32 14 2 1 100 +80 8 766 Minska inkomstskillna- derna i samhället 37 26 22 10 5 100 +48 8 732 Sverige bör införa Euron som valuta 35 18 15 9 23 100 +21 8 756 Satsa på ett miljövänligt samhälle även om det innebär låg eller ingen ekonomisk tillväxt 14 30 28 20 8 100 +16 8 758 Minska försvars- utgifterna 14 23 32 20 11 100 +6 8 705 Sverige bör på lång sikt avveckla kärnkraften 26 18 15 16 25 100 +3 8 754 Minska den offentliga sektorn 14 20 20 20 26 100 +12 8 723 Ta emot färre flyktingar i Sverige 8 9 26 26 31 100 +40 8 740 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska bra minus andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. 103206 Politik OK1.indd 24 10-08-19 14.32.25 25 2 politiska åsikter damöterna befinner sig något till höger om både kommun- och landstingsfull- mäktige ledamöterna samtidigt som de är mer negativa till kärnkraften, mer ne- gativa till försvaret, mer positiva till flyktingmottagning och mer positiva till euron. En jämförelse mellan kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter visar att kommunfull mäktige ledamöterna är något mindre positiva till euron och nå- got mindre positiva till flyktingmottagning. Partiskillnader i rikspolitiska frågor Föga förvånande finns det stora åsiktsskillnader mellan de olika partiernas kom- munfull mäktige ledamöter, vilket innebär att frågorna kan sägas vara klart partipo- litiserade. Kommun full mäktigeledamöternas åsikter om de åtta rikspolitiska för- slagen inom respektive parti redovisas i tabell 2.6. Förslagen har där rangordnats efter graden av partipolitisering mätt i form av sambandet (Eta2) mellan partitill- hörighet och åsikt. De mest partipolitiserade förslagen återfinns överst i tabellen. De mest partipolitiserade förslagen är i tur och ordning de två vänster-höger- frågorna om att minska den offentliga sektorn (Eta2 = 0,55) och att minska in- komstskillnaderna (Eta2 = 0,41) och förslaget att på lång sikt avveckla kärnkraften (Eta2 = 0,35). De minst partiskiljande förslagen är att minska försvarsutgifterna (Eta2 = 0,14) och att öka jämställdheten (Eta2 = 0,15). Tabell 2.5. Åsikter om åtta rikspolitiska förslag bland ledamöterna i riksdagen, landstings- och kommunfullmäktige (balansmått). Rikspolitiskt förslag Kommun Antal svarande Landsting Antal svarande Riksdag Antal svarande Satsa på ett samhälle med ökad jämställdhet mellan kvinnor och män +80 8 766 +83 1 196 Minska inkomstskillnaderna i samhället +48 8 732 +45 1 189 +40 325 Sverige bör införa Euron som valuta +21 8 756 +40 1 194 +36 324 Satsa på ett miljövänligt sam- hälle även om det innebär låg eller ingen ekonomisk tillväxt +16 8 758 +14 1 190 Minska försvarsutgifterna +6 8 705 +5 1 188 +24 324 Sverige bör på lång sikt avveckla kärnkraften +3 8 754 +6 1 193 +23 322 Minska den offentliga sektorn –12 8 723 –16 1 184 –2 323 Ta emot färre flyktingar i Sverige –40 8 740 –50 1 186 –72 325 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska bra minus andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. 103206 Politik OK1.indd 25 10-08-19 14.32.25 politik på hemmaplan 26 Den största åsiktsmässiga spännvidden återfinns genomgående mellan kom- munfullmäktige ledamöter från antingen Vänsterpartiet eller Miljöpartiet och leda möter från antingen Moderaterna, Sverigedemokraterna eller Folkpartiet. Den största åsikts skillnaden när det gäller inkomstskillnader och offentliga sek- tor finns mellan V- och M-ledamöter, den största åsiktsskillnaden när det gäller miljö och kärnkraft finns mellan Mp- och M-ledamöter och den största åsikts- skillnaden när det gäller euron som valuta finns mellan V- och M/Fp-ledamöter. När det gäller frågorna om flyktingmottagning, jämställdhet och försvarsutgifter återfinns Sverigedemokraternas ledamöter vid den ena åsiktflanken (mest nega- tiva till flykting mottagning och jämställdhet och mest positiva till försvarsutgif- ter) medan V-ledamöterna (mest positiva till flyktingmottagning och jämställd- het) och Mp-ledamöterna (mest negativa till försvarsutgifter) återfinns vid den andra. Sverigedemokraternas ledamöter är också näst mest negativa till euron. Partitillhörighet är en viktig strukturerande faktor för kommunfullmäktige- ledamöternas åsikter om rikspolitiska förslag, trots att de kan sägas ligga utanför vad ledamöterna själva är med och fattar beslut om. Det är därför en rimlig för- väntning att åsiktsskillnaderna mellan partierna i rikspolitiska frågor skall vara ännu större bland riksdagsledamöter än vad de är bland kommunfullmäktige- ledamöter. Och så är också fallet. När vi nu begränsar oss till åsiktsspännvid- den mellan de sju riksdagspartiernas ledamöter i riksdagen respektive i Sveri- ges samtliga 290 kommunfullmäktige och till de sex rikspolitiska frågor som har ställts till både riksdags- och kommunfull mäktigeledamöter uppgår det genom- Tabell 2.6. Åsikter om åtta rikspolitiska förslag bland de olika partierna kommunfullmäktige- ledamöter (balansmått och Eta2). Rikspolitiskt förslag V S Mp C Fp Kd M Sd Övr Tot Eta2 Minska den offentliga sektorn –89 –77 –54 –20 +38 +35 +78 +38 +23 –12 0,55 Minska inkomstskillnaderna i samhället +94 +88 +84 +38 +12 +37 –26 +31 +47 +48 0,41 Sverige bör på lång sikt avveckla kärnkraften +76 +22 +91 +59 –54 –10 –74 –45 –23 +3 0,35 Sverige bör införa Euron som valuta –79 +17 –64 –6 +75 +22 +75 –74 –1 +21 0,26 Satsa på ett miljövänligt sam- hälle även om det innebär låg eller ingen ekonomisk tillväxt +67 +27 +95 +31 –10 +19 –34 +7 +7 +16 0,19 Ta emot färre flyktingar i Sverige –83 –59 –70 –33 –48 –53 –4 +83 +5 –40 0,18 Satsa på ett samhälle med ökad jämställdhet mellan kvinnor och män +98 +92 +96 +80 +83 +72 +58 +52 +68 +80 0,15 Minska försvarsutgifterna +56 +21 +74 +1 –4 –12 –32 –74 +1 +6 0,14 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska bra minus andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. Måttet Eta2 kan variera mellan 0 och 1 och ju högre värde desto starkare samband mellan ledamöternas åsikter och partitillhörighet. 103206 Politik OK1.indd 26 10-08-19 14.32.26 27 2 politiska åsikter snittliga sambandet (Eta2) mellan partitillhörighet och åsikt till hela 0,50 bland riksdagsledamöter mot endast 0,32 bland kommunfullmäktige ledamöter. Rang- ordningen av de sex förslagen efter graden av partipolitisering är visserligen näst intill identisk för riksdagsledamöter och kommunfull mäktige ledamöter, men för fem av de sex rikspolitiska frågorna är åsiktsskillnaderna mellan ledamöter från de olika partierna betydligt större i riksdagen än i kommunfullmäktige. Det enda undantaget är frågan om flyktingmottagning som är något mindre partipolitise- rad i riksdagen än i Sveriges kommunfullmäktige. Fem av de rikspolitiska förslagsfrågorna i 2008–2009 års kommun- och lands- tingsfullmäktige undersökning har även ställts till ett riksrepresentativt urval av medborgare inom ramen för 2008 års SOM-undersökning. För tre av dessa frå- gor – om offentlig sektor, jämställdhet och kärnkraftsavveckling – är åsiktsöver- ensstämmelsen mellan kommunpolitiker och medborgare nästan perfekt (skill- naden uppgår till försumbara 2, 1 respektive 1 balansmåttsenhet). När det gäller förslaget att på sikt avveckla kärnkraften är medborgarna något mer positiva än kommun politikerna (balansmått +32 mot +16). Den största åsiktsskillnaden åter- finns här för förslaget att ta emot färre flyktingar där medborgarna är klart posi- tiva (+57) medan kommun politikerna (–40) och i ännu högre grad riksdagsleda- möterna (–72) är klart negativa. Kommunpolitikens spelregler I 2008–2009 års Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökning ställdes tolv frågor om spelreglerna för den kommunala politiken i vid bemärkelse. Som en katt bland hermelinerna ställdes också en fråga om inställningen till att genom- föra fler nationella folkomröstningar. Flera av frågorna handlande om de förslag och diskussionspunkter som Grundlagsutredningen presenterade i sitt betän- kande i slutet av 2008. I tabell 2.7 redovisas de 13 förslagen i popularitetsord- ning enligt balansmåttskolumnen näst längst till höger. Balansmåttet visar, precis som tidigare, andelen kommunfullmäktigeledamöter som tycker att ett förslag är mycket eller ganska bra minus andelen ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. Svenska kommunfullmäktigeledamöter kan endast sägas ha satt ner foten i be- tydelsen att det finns en tydlig majoritetsståndpunkt när det gäller fyra av de 12 förslagen om kommun politikens spelregler: Det finns ett klart stöd för förslaget att öka de lokala brukarnas inflytande över skola och barnomsorg (balansmått +56) och ett lika klart avståndstagande från förslagen att avskaffa möjligheten till medborgerlig förslagsrätt (–58) och att införa ett system med kommunal parla- mentarism där samtliga kommunstyrelse ledamöter kommer från majoriteten i fullmäktige (–58). En klar majoritet av ledamöterna är också negativa till att minska antalet förtroendeuppdrag i kommuner och landsting (–38). 103206 Politik OK1.indd 27 10-08-19 14.32.26 politik på hemmaplan 28 När det gäller övriga åtta förslag finns däremot betydande oenigheter med sto- ra grupper av både förespråkare och motståndare. Så har till exempel Grundlags- Tabell 2.7. Kommunfullmäktigeledamöternas åsikter om 13 förslag om att ändra de politiska spelreglerna (procent och balansmått). Spelregelsförslag Mycket bra förslag Ganska bra förslag Varken bra eller dåligt förslag Ganska dåligt förslag Mycket dåligt förslag Summa procent Balans- mått Antal svarande Öka de lokala brukarnas inflytande över skola och barnomsorg 20 46 24 8 2 100 +56 8 983 Införa möjligheter till extraval i kommuner och landsting 14 33 25 18 10 100 +19 8 964 Införa en procentspärr mot småpartier i kommunvalen 22 29 15 20 14 100 +17 8 975 Radikalt öka inslaget av personröstning i valen till kommun- och landstings- fullmäktige 17 30 23 18 12 100 +17 8 989 Genomföra fler kommu- nala folkomröstningar 11 26 24 25 14 100 –2 8 981 Införa direktval till kommundel-/stadsdels- nämnder i kommuner där sådana finns 7 19 44 16 14 100 –4 8 837 Tvinga kommuner att an- ordna folkomröstning om 10 procent av kommun- invånarna kräver det 13 23 20 26 18 100 –8 8 988 Genomföra fler nationella folkomröstningar 8 21 28 28 15 100 –14 8 978 Genomföra val till riksdag och kommun vid olika tidpunkter 19 17 12 25 27 100 –16 9 021 Införa direkt folk- valda kommunstyrelse- ordförande 13 20 18 26 23 100 –16 8 977 Minska antalet politiska förtroendeuppdrag i kom- muner och landsting 8 14 18 28 32 100 –38 8 986 Avskaffa kommuners och landstings möjlighet till medborgerlig förslagsrätt i fullmäktige 4 6 22 29 39 100 –58 8 953 Införa ett system där samtliga ledamöter i kom- munstyrelsen kommer från majoriteten 5 10 12 24 49 100 –58 8 987 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska bra minus andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt 103206 Politik OK1.indd 28 10-08-19 14.32.26 29 2 politiska åsikter utredningens förslag om möjlighet till kommunala extraval något fler föresprå- kare än motståndare (balansmått +19) medan Grundlagsutredningens förslag om en mer tvingande form av folkinitiativ har något fler motståndare än föresprå- kare (–8). Värt att notera i övrigt är bland annat att det finns en positiv över- vikt för förslaget att införa en procentspärr mot småpartier i kommunvalen (+17) och en positiv övervikt för förslaget att radikalt öka inslaget av personröstning i kommun valen (+17). När det gäller de två ”eviga” frågorna om skilda valdagar för riksdags- och kommunval och om folkvalda kommunstyrelseordförande (”borg- mästare”) finns det däremot något fler negativa än positiva kommunfullmäktige- ledamöter (båda –16). Åsiktsskillnaderna i spelregelsfrågor mellan kommun- och landstingsfull- mäktigeledamöter är över lag små till obefintliga (tabell redovisas inte). Möjligen kan kommunfullmäktige leda möterna sägas vara aningen mer positiva till per- sonröstning och aningen mindre positiva till en småpartispärr i kommunvalen och till ökat brukarinflytande (skillnaden uppgår i samtliga tre fall till marginella 6 ba lansmåttsenheter). Vid en jämförelse mellan vad kommunfullmäktigeledamöter och riksdags- politiker tycker om kommunpolitikens spelregler (tabell redovisas inte) finns tre åsiktsskillnader som är värda att uppmärk samma (endast 8 av de 13 frågorna i tabell 2.7 ställdes till riksdagsledamöterna, nr 1, 4, 5, 7, 8, 9, 11 och 12). Den klart största skillnaden är att kommunfullmäktigeledamöterna är positiva till ett ökat inslag av personröstning i kommunvalen (+17) medan riksdags ledamöterna är negativa till ett ökat inslag av personröstning i riksdagsvalen (–24). Riksdags- ledamöterna är dessutom mer negativa än kommunfullmäktigeledamöterna till förslaget om fler nationella folkomröstningar (–35 mot –14) och mer positiva än kommunfullmäktigeledamöterna till förslaget att öka de lokala brukarnas infly- tande över skola och barnomsorg (+74 mot +56). Partiskillnader i spelregelsfrågor Åsiktsskillnaderna mellan kommunfullmäktigeledamöter med olika partitill- hörighet är som förväntat betydligt mindre i frågor om kommunpolitiska spel- regler än i rikspolitiska frågor. Det genomsnittliga sambandet mellan partitill- hörighet och åsikter i de åtta rikspolitiska frågorna i tabell 6 är 0,28 (Eta2) medan motsvarande genomsnittssamband för spelregelsfrågorna endast är 0,09. Men det finns ett antal intressanta skillnader mellan olika spelregelsfrågor och mellan kommunfullmäktigeledamöter från olika partier (se tabell 8). Åsiktsskillnaderna mellan fullmäktigeledamöter från olika partier skiljer sig kraftigt åt mellan olika frågor. Frågorna om skilda valdagar, ökat inslag av per- sonröstning och ett minskat antal kommunala förtroendeuppdrag kan betrak- tas som vänster-högerfrågor där ledamöter till vänster är negativa och ledamöter 103206 Politik OK1.indd 29 10-08-19 14.32.26 politik på hemmaplan 30 till höger är positiva. Frågan om att införa en småpartispärr i kommunvalen är av naturliga skäl storleksrelaterad med S- och M-ledamöter som klart positiva (båda +44) medan V-, Mp-, Kd- och Sd-ledamöter är klart negativa (–39, –57, –37 och –71). I de tre frågorna om folkomröstningar (nationella, kommunala och ge- nom folkinitiativ) finner vi ett helt annorlunda och möjligen något överraskande mönster med Sd-, Mp- och V-ledamöterna som mycket positiva medan övriga partiers ledamöter är kluvna eller klart negativa. Tabell 2.8. Åsikter om 13 förslag om att ändra de politiska spelreglerna, totalt och bland de olika partierna kommunfullmäktigeledamöter (balansmått och Eta2). Spelregelsförslag V S Mp C Fp Kd M Sd Övr Tot Eta2 Minska antalet politiska förtro- endeuppdrag i kommuner och landsting –69 –67 –61 –50 –34 –39 +24 +25 –2 –38 0,20 Radikalt öka inslaget av person- röstning i valen till kommun- och landstingsfullmäktige –38 –16 +13 +41 +50 +47 +54 +47 +59 +17 0,16 Införa en procentspärr mot småpartier i kommunvalen –39 +44 –57 +8 +2 –37 +44 –71 –43 +17 0,15 Genomföra fler nationella folkomröstningar +55 –28 +80 –11 –30 –5 –32 +85 +29 –14 0,14 Genomföra val till riksdag och kommun vid olika tidpunkter –26 –54 +34 –4 +36 –17 +13 –10 +26 –16 0,13 Genomföra fler kommunala folkomröstningar +50 –20 +86 +2 –13 +15 –21 +81 +50 –2 0,11 Tvinga kommuner att anordna folkomröstning om 10 procent av kommuninvånarna kräver det +39 –24 +80 –9 –9 +13 –26 +79 +46 –8 0,10 Införa direkt folkvalda kommun- styrelseordförande –23 –41 +1 –8 +3 –10 +1 +32 +32 –16 0,06 Införa direktval till kommundel-/ stadsdelsnämnder i kommuner där sådana finns –1 –23 +30 +17 +12 +8 +2 +24 +26 –4 0,05 Avskaffa kommuners och lands- tings möjlighet till medborgerlig förslagsrätt i fullmäktige –74 –61 –82 –62 –56 –57 –41 –39 –60 –58 0,02 Öka de lokala brukarnas inflytan- de över skola och barnomsorg +55 +45 +77 +67 +60 +66 +62 +77 +57 +56 0,02 Införa möjligheter till extraval i kommuner och landsting +29 +5 +38 +16 +32 +26 +28 +8 +43 +19 0,02 Införa ett system där samtliga ledamöter i kommunstyrelsen kommer från majoriteten –70 –58 –73 –65 –52 –63 –46 –47 –66 –58 0,01 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska bra minus andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. Måttet Eta2 kan variera mellan 0 och 1 och ju högre värde desto starkare samband mellan ledamöternas åsikter och partitillhörighet. 103206 Politik OK1.indd 30 10-08-19 14.32.27 31 2 politiska åsikter Åsikter om rikskommunala frågor I 2008–2009 års Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökning ingick åtta frågor som kan klassificeras som rikskommunala i betydelsen att de handlar om ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och kommuner och om likvärdighet och utjämning mellan kommunerna men där staten (riksdagen) har beslutan- derätten. Kommunfullmäktige ledamöternas åsikter om de åtta förslagen redovi- sas i tabell 2.9. Och precis som tidigare är förslagen rangordnade från det mest till det minst populära förslaget enligt balansmåttskolumnen näst längst till hö- ger som visar andelen ledamöter som tycker att ett förslag är mycket eller ganska bra minus andelen ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. I den därpå följande tabell 2.10 redovisas kommun full mäktigeledamöternas åsik- ter om de olika rikskommunala förslagen inom respektive parti där förslagen har rangordnats efter graden av samband (Eta2) mellan partitillhörighet och åsikt. De mest partipolitiserade förslagen återfinns överst i tabell 10. Kommunfullmäktigeledamöterna är klart positiva till att verka för likvärdig service i landets kommuner (balansmått +53) och till det kommunala självsty- Tabell 2.9. Kommunfullmäktigeledamöternas åsikter om åtta rikskommunala förslag (procent och balansmått). Rikskommunalt förslag Mycket bra förslag Ganska bra förslag Varken bra eller dåligt förslag Ganska dåligt förslag Mycket dåligt förslag Summa procent Balans- mått Antal svarande Verka för att skapa likvär- dig service mellan kom- muner i hela landet 23 43 21 10 3 100 +53 8 769 Minska statens inflytande över kommunernas verk- samhet 19 40 27 12 2 100 +45 8 759 Avskaffa landstingen 26 20 25 15 14 100 +17 8 730 Överföra uppgifter från staten till landstingen/ regionerna 11 30 34 15 10 100 +16 8 733 Förhindra företag med vinstsyfte att driva sjukhus 37 12 11 17 23 100 +9 8 771 Begränsa möjligheterna till utförsäljning av kommu- nala bostadsbolag 25 20 14 21 20 100 +4 8 779 Minska den ekonomiska utjämningen mellan kom- muner och landsting 11 20 20 25 24 100 –18 8 743 Överföra uppgifter från kommunerna till lands- tingen/regionerna 3 14 33 29 21 100 –33 8 746 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska bra minus andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. 103206 Politik OK1.indd 31 10-08-19 14.32.27 politik på hemmaplan 32 ret i form av att minska statens inflytande över kommunernas verksamhet (+45). Samtliga partiers ledamöter är positiva till likvärdig service i landets kommuner, men V-, S- och MP-ledamöter (+82, +71 respektive +65) är betydligt mer positiva än framförallt M-ledamöter (+16). När det gäller det kommunala självstyret är det istället de borgerliga partiernas ledamöter som är mest positiva (balansmått mellan +71 och +47) medan ledamöterna från V (–2), Mp (+21) och S (+26) har en mer ljum inställning. De två frågorna om att förhindra företag med vinstsyfte att driva sjukhus (+9) och att begränsa möjligheterna till utförsäljning av kommunala bostadsbo- lag (+4) är som förväntat två tydliga vänster-högerfrågor (Eta2 = 0,59 respektive 0,51) som delar ledamötsopinionen nästan mitt itu: Vänsterpartiets och Social- demokraternas ledamöter (+88 och +77 respektive +81 och +71) är mycket posi- tiva medan de borgerliga ledamöterna och framförallt M-ledamöterna (–83 och –80) är mycket negativa. Förslaget om att minska den ekonomiska utjämningen mellan kommuner och landsting med hög och låg skattekraft (–18) är också svagt vänster-högerrelaterat, men här är det enbart M-ledamöterna som är svagt posi- tiva medan övriga partiers ledamöter är klart eller svagt negativa. Tre av de rikskommunala frågorna handlade om landstingens och regioner- nas uppgifter inom ramen för flernivådemokratin. Bland kommunfullmäktige- ledamöterna finns, som förväntat, en negativ inställning till att överföra uppgifter Tabell 2.10. Åsikter om åtta rikskommunala förslag, totalt och bland de olika partiernas kommun- fullmäktigeledamöter (balansmått och Eta2). Rikskommunalt förslag V S Mp C Fp Kd M Sd Övr Tot Eta2 Förhindra företag med vinst- syfte att driva sjukhus +88 +81 +60 –39 –61 –55 –83 +11 –2 +9 0,59 Begränsa möjligheterna till utförsäljning av kommunala bostadsbolag +77 +71 +55 –46 –57 –57 –80 +17 –8 +4 0,51 Avskaffa landstingen –21 –13 –1 +12 +32 +20 +70 +31 +54 +17 0,18 Verka för att skapa likvärdig service mellan kommuner i hela landet +82 +71 +65 +48 +41 +51 +16 +61 +62 +53 0,10 Minska statens inflytande över kommunernas verksamhet –2 +26 +21 +70 +47 +63 +71 +57 +46 +45 0,10 Minska den ekonomiska utjäm- ningen mellan kommuner och landsting –38 –34 –31 –34 –7 –6 +18 –6 –11 –18 0,07 Överföra uppgifter från staten till landstingen/regionerna +10 +18 +25 +48 +18 +24 –1 +4 –8 +16 0,04 Överföra uppgifter från kommu- nerna till landstingen/regionerna –22 –25 –28 –42 –35 –34 –47 –28 –33 –33 0,02 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska bra minus andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. Måttet Eta2 kan variera mellan 0 och 1 och ju högre värde desto starkare samband mellan ledamöternas åsikter och partitillhörighet. 103206 Politik OK1.indd 32 10-08-19 14.32.27 33 2 politiska åsikter från kommunerna till landstingen/regionerna (balansmått –33). Däremot finns det en svagt positiv inställning till att överföra uppgifter från staten till lands- tingen/regionerna (+16) men också, något märkligt, till att avskaffa landstingen (+17). De två frågorna om att överföra statliga uppgifter till landstingen och att avskaffa landstingen är visserligen negativt korrelerade (–0,16, Pearsons r), men det är samtidigt 18 procent av samtliga kommunfullmäktigeledamöter som både vill överföra uppgifter från staten till landstingen och avskaffa landstingen. Vår bästa gissning är att detta något märkliga resultat till stor del handlar om leda- möter som inte vill avskaffa den regionala beslutsnivån men väl ersätta lands- tingen med större regioner. I enlighet med en sådan tolkning finns det knappast något svagt positivt stöd för att avskaffa den regionala beslutsnivån i Sverige (som svaren på frågan om att avskaffa landstingen indikerar) utan förmodligen ett åt- minstone svagt stöd för att behålla den beslutsnivån. När det gäller de rikskommunala frågorna finns även ett antal åsiktsskillnader mellan ledamöter i kommun- och landstingsfullmäktige som är värda att redo- visa. Resultaten presenteras i tabell 2.11 där vi inte endast jämför samtliga kom- munfullmäktigeledamöter med samtliga landstingsfull mäktige ledamöter (så som Tabell 2.11. Åsikter om åtta rikskommunala förslag bland kommun- och landstingsfullmäktige- ledamöter (balansmått) Rikskommunalt förslag Enbart kommun Antal Kommun Antal Landsting Antal Enbart landsting Antal Verka för att skapa likvärdig service mellan kommuner i hela landet +54 8 341 +53 8 768 +44 1 191 +45 765 Minska statens inflytande över kommunernas verk- samhet +44 8 330 +44 8 758 +46 1 192 +40 763 Avskaffa landstingen +17 8 304 +16 8 729 –23 1 188 –29 763 Överföra uppgifter från staten till landstingen/re- gionerna +15 8 304 +17 8 732 +48 1 190 +50 762 Förhindra företag med vinst- syfte att driva sjukhus +10 8 343 +9 8 770 +2 1 192 +9 765 Begränsa möjligheterna till utförsäljning av kommunala bostadsbolag +4 8 353 +3 8 778 0 1 192 +6 767 Minska den ekonomiska ut- jämningen mellan kommu- ner och landsting med hög respektive låg skattekraft –18 8 314 –18 8 742 –23 1 187 –22 759 Överföra uppgifter från kommunerna till landsting- en/regionerna –33 8 317 –33 8 745 –20 1 191 –13 763 Kommentar: Resultaten visar inställningen till åtta rikskommunala förslag för i tur och ordning, från vänster till höger i tabellen, ledamöter med enbart kommunfullmäktigemandat, samtliga kommunfull mäktige leda möter, samtliga lands- tingsfullmäktigeledamöter och ledamöter med enbart landstingsfullmäktigemandat. Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska bra minus andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. 103206 Politik OK1.indd 33 10-08-19 14.32.28 politik på hemmaplan 34 hittills gjorts) utan även jämför med gruppen som enbart har kommun full mäk- tige uppdrag (utan landstingsfullmäktigeuppdrag) respektive gruppen som en- bart landstingsfull mäktige uppdrag (utan kommunfullmäktigeuppdrag). Åsiktsskillnader finns här framförallt när det gäller de tre frågorna om lands- tingens och regionernas framtida uppgifter: Landstingsfullmäktigeledamöterna är mer negativa än kommunfullmäktigeledamöterna till att avskaffa landstingen, de är mindre negativa än kommunfullmäktigeledamöterna till att överföra upp- gifter från kommunerna till landstingen och regionerna, och de är betydligt mer positiva än kommunfullmäktigeledamöterna till att överföra uppgifter från sta- ten till landstingen och regionerna. I samtliga tre avseenden finns tydliga skill- nader mellan samtliga kommunfullmäktigledamöter och samtliga landstingsfull- mäktige ledamöter (de två mittenkolumnerna i tabell 2.11), men skillnaderna är ännu något större när vi jämför kommunfullmäktigeledamöter utan landstings- fullmäktigeuppdrag med landstings fullmäktige ledamöter utan kommunfullmäk- tigeuppdrag (kolumnen längst till vänster respektive längst till höger i tabell 2.11). Åsikter om den egna kommunen I Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 ställdes ock- så elva förslagsfrågor som gällde den egna kommunen. De svenska kommun- full mäktige ledamöternas åsikter om de elva förslagen presenteras i tabell 2.12 där förslagen, precis som tidigare, är rangordnade från det mest till det minst populära enligt balansmåttskolumnen näst längst till höger. Kommun full- mäktigeledamöternas åsikter om de olika förslagen inom respektive parti redo- visas i den där på följande tabell 2.13 där förslagen är rangordnade efter graden av samband (Eta2) mellan partitillhörighet och åsikt. Med en viss förenkling kan två typer av förslag urskiljas: dels populära för- slag med relativt små åsiktsskillnader mellan de olika partiernas ledamöter (de sex övre förslagen i tabell 12), dels omstridda förslag med stora åsiktsskillnader mellan ledamöter från olika partier (de fem nedre förslagen i tabell 2.12 och till lika de fem övre förslagen i tabell 2.13). De sex mest populära förslagen gällan- de den egna kommunen är i tur och ordning att stödja företag som vill etablera sig i kommunen (+80), att intensifiera jämställdhetsarbetet (+67), att införa fler öppna nämndsammanträden (+45), att satsa mer på kulturpolitiken (+42), att ta emot fler flyktingar i kommunen (+33) och att bedriva en mer restriktiv kom- munal alkoholpolitik (+32). De sex förslagen har över lag klart fler förespråkare än motståndare inom samtliga partier med undantag för förslaget om kultursats- ningar där M- och Sd-ledamöter är relativt sett mer negativa, förslaget om ökad flyktingmottagning där M-ledamöterna och ledamöterna från övriga partier är kluvna respektive svagt negativa och Sd-ledamöterna helt avvisande, och försla- get om restriktiv alkoholpolitik där M-ledamöterna är svagt negativa. 103206 Politik OK1.indd 34 10-08-19 14.32.28 35 2 politiska åsikter De fem omstridda förslagen med starkast samband mellan ledamöternas par- titillhörighet och åsikter återfinns dels nederst i tabell 2.12 och dels överst i tabell 2.13 där de också är rangordnade efter sambandsmåttet Eta2. De fem förslagen är samtliga av vänster-högerkaraktär och handlar i tur och ordning om att öka inslaget av kundvalssystem (+24), låta privata entreprenörer utföra mer av den kommunala verksamheten (+16), höja skatten hellre än att minska servicen (+12), införa vårdnadsbidrag för barn mellan 1 och 3 år (–13) och satsa mer på friskolor (–20). I fyra av fem fall finner vi den största åsiktsskillnaden mellan V- och M- ledamöter. Undantaget här är frågan om vårdnadsbidrag där åsiktsskillnaden är störst mellan S- och Kd-ledamöter. När det gäller förslagen om intensifierat jämställdhetsarbete och ökad kom- munal flyktingmottagning har vi gått vidare och prövat vad som med lite god vil- ja kan kallas för en variant av ”närvarons politik”, det vill säga att en grupps när- Tabell 2.12. Kommunfullmäktigeledamöternas åsikter om elva förslag om den egna kommunen (procent och balansmått). Förslag om den egna kommunen Mycket bra förslag Ganska bra förslag Varken bra eller dåligt förslag Ganska dåligt förslag Mycket dåligt förslag Summa procent Balans- mått Antal svarande Aktivt stödja företag som vill etablera sig i kom- munen 51 33 12 3 1 100 +80 8 815 Intensifiera det kommu- nala jämställdhetsarbetet 36 36 23 3 2 100 +67 8 803 Införa fler öppna nämnd- sammanträden i kom- munen 27 34 23 11 5 100 +45 8 824 Satsa mer resurser på kommunal kulturpolitik 19 35 34 8 4 100 +42 8 822 Ta emot fler flyktingar i kommunen 17 32 35 9 7 100 +33 8 819 Bedriva en mer restriktiv kommunal alkoholpolitik 19 29 35 11 6 100 +32 8 810 Öka inslaget av kundvals- system i den kommunala verksamheten 26 25 22 14 13 100 +24 8 774 Låta privata entreprenörer utföra mer av den kom- munala verksamheten 28 23 14 19 16 100 +16 8 837 Höja kommunalskat- ten hellre än att minska servicen 15 30 22 20 13 100 +12 8 818 Införa vårdnadsbidrag för barn mellan 1 och 3 år 22 16 11 10 41 100 –13 8 834 Satsa mer på friskolor 13 17 20 16 34 100 –20 8 805 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska bra minus andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. 103206 Politik OK1.indd 35 10-08-19 14.32.28 politik på hemmaplan 36 Tabell 2.13. Åsikter om elva förslag om den egna kommunen, totalt och bland de olika partiernas kommunfull mäktige ledamöter (balansmått och Eta2). Förslag om den egna kommunen V S Mp C Fp Kd M Sd Övr Tot Eta2 Låta privata entreprenörer utföra mer av den kommunala verk- samheten –85 –60 –2 +83 +85 +88 +95 +35 +44 +16 0,65 Införa vårdnadsbidrag för barn mellan 1 och 3 år –86 –91 –38 +56 +3 +98 +66 +53 +11 –13 0,65 Satsa mer på friskolor –93 –92 –17 +11 +37 +58 +69 –2 +3 –20 0,63 Öka inslaget av kundvalssystem i den kommunala verksamheten –54 –41 +11 +75 +81 +86 +90 +57 +51 +24 0,54 Höja kommunalskatten hellre än att minska servicen +87 +62 +56 –20 –22 –20 –64 +1 +11 +12 0,39 Ta emot fler flyktingar i kommunen +75 +48 +68 +26 +41 +46 –2 –98 –9 +33 0,18 Intensifiera det kommunala jämställdhetsarbetet +93 +84 +87 +61 +68 +56 +35 +21 +55 +67 0,15 Satsa mer resurser på kommunal kulturpolitik +79 +58 +74 +32 +53 +33 +9 –5 +24 +42 0,11 Bedriva en mer restriktiv kommunal alkoholpolitik +61 +42 +55 +29 +27 +74 –8 +33 +29 +32 0,11 Införa fler öppna nämnd- sammanträden i kommunen +73 +44 +81 +37 +52 +45 +26 +63 +56 +45 0,04 Aktivt stödja företag som vill etablera sig i kommunen +68 +85 +62 +83 +78 +88 +79 +86 +76 +80 0,02 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska bra minus andel ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. Måttet Eta2 kan variera mellan 0 och 1 och ju högre värde desto starkare samband mellan ledamöternas åsikter och partitillhörighet. varo och storlek i en politisk församling har betydelse för den politik som förs (jfr t ex Phillips 1995). Kvinnliga ledamöter är som förväntat mer positiva än manliga ledamöter till förslaget om intensifierat kommunalt jämställdhetsarbete (+77 mot +59) samtidigt som det kanske är något förvånande att den könsskillnaden är be- tydligt mindre bland S- och V-ledamöter och helt saknas bland MP-ledamöter. Däremot finns det inte någon tydlig effekt av ”närvarons politik” i form procent- andelen kvinnliga kommunfullmäktigeledamöter: Det finns visserligen ett sam- band mellan den kontextuella variabeln andel kvinnor i kommunfullmäktige (som varierar mellan 20 och 58 procent) och ledamöternas åsikt om förslaget att inten- sifiera jämställdhetsarbetet, men sambandet är mycket svagt (Pearsons r = 0,06). När vi för flyttar oss till frågan kommunal flyktingmottagning tycks det till en början som att det finns ett visst stöd för ”närvarons politik”: Kommunfullmäk- tigeledamöter i kommuner där Sverigedemokraterna inte fick något mandat i va- let 2006 är nämligen mer positiva till flykting mottagning i den egna kommunen (+41) jämfört med ledamöter i kommuner där Sverige-demokraterna fick minst ett mandat (+27). Men eftersom Sverigedemokraternas kommunfullmäktige- 103206 Politik OK1.indd 36 10-08-19 14.32.29 37 2 politiska åsikter mandat i allt väsentligt är lokaliserade till södra Sverige är det samtidigt svårt att bortse från att den åsiktsskillnaden istället handlar om politisk geografi och par- tiernas skiftande styrkeförhållanden. Ett försök att hålla den typen av skillnader under kontroll är att jämföra åsikterna om kommunal flyktingmottagning mellan ledamöter i kommuner med besatta SD-mandat (3 732 ledamöter) och ledamöter i kommuner med SD-mandat där dessa är obesatta (779 ledamöter). Resultatet av den prövningen är dock snarast negativt för hypotesen om närvarons politik och visar att kommunfullmäktigeledamöter i kommuner med besatta och obesatta SD-mandat har samma inställning till kommunal flyktingmottagning (+28 re- spektive +26). Sammanfattning av några av kapitlets resultat Sveriges kommun- och landstingspolitiker placerar sig i genomsnitt något till • vänster om mittpunkten på den ideologiska vänster-högerskalan och därmed också något till vänster om Sveriges riksdagsledamöter och de svenska väljarna. Inom Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet placerar sig kom- munpolitikerna klart till vänster om respektive riksdagsledamöter medan mo- derat kommunpolitiker placerar sig klart till höger om sina kommunpolitiker. Prövning av det som kallas för Mays lag om ideologiska inompartiskillnader, • det vill säga att politiker med mer makt och ansvar befinner sig mer mot mit- ten på vänster-högerskalan, får endast begränsat stöd i undersökningen. Det generella mönstret är istället att makt och ansvar drar åt höger, det vill säga att fullmäktigeledamöter i den styrande majoriteten respektive med plats i kom- munstyrelsen tenderar att placerar sig till höger om sina partivänner i opposi- tion respektive utan plats i kommunstyrelsen. Det finns förvånansvärt stora skillnader mellan Sveriges kommuner när det • gäller kommunfullmäktigeledamöternas genomsnittliga placering på vänster- högerskalan. Den ideologiska spännvidden på den elvagradiga skalan från 0 (klart till vänster) till 10 (klart till höger) uppgår till hela 5,4 enheter. Längst till vänster befinner sig Överkalix (2,5), Arjeplog (2,9) och Malå (3,0) och längst till återfinns Vellinge (7,9), Danderyd (7,5), Lidingö (7,1) och Täby (7,1). Inställningen till olika typer av folkomröstningar (nationella, kommunala och • genom folkinitiativ) varierar kraftigt mellan fullmäktigeledamöter från olika partier: Ledamöter från Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är mycket positiva medan övriga partiers ledamöter är kluvna eller klart negativa. När det gäller de frågor vi ställde om den egna kommunen är svenska fullmäk-• tigeledamöter klart mest positiva till att stödja företag som vill etablera sig i kommunen (+80 på en skala från +100 till –100) och att intensifiera det kom- munala jämställdhetsarbetet (+67) medan de är negativa till att satsa mer på friskolor (–20) och att införa vårdnadsbidrag för barn mellan 1 och 3 år (–13). 103206 Politik OK1.indd 37 10-08-19 14.32.29 38 3 Medborgarnas roll i demokratin Diskussionerna om demokratins utveckling och vitalisering i Sveriges kommu- ner handlar i stor utsträckning om och i så fall på vilket sätt den representativa demokratin skall kompletteras med olika former av så kallad deltagardemo krati: I den kommunala representativa demokratin är det medborgarnas viktigaste uppgift att rösta fram de partier och representanter som under den följande man- datperioden skall sköta det politiska beslutsfattandet. I den utsträckning som den representativa demokratin kompletteras med deltagardemokratiska inslag har medborgarna dessutom möjlighet att göra sina röster hörda genom sådant som uppvaktningar, namninsamlingar, aktioner och demonstrationer och ibland ock- så genom folkomröstningar. I den nationella demokratidiskussionen finns en bred enighet om att ett ökat medborgerligt deltagande mellan valen innebär en vitalisering av demokratin; Bengt Göranssons stora demokratiutredning från millennieskiftet (SOU 2000:1) som samtliga riksdagspartier ställde sig bakom är den tydligaste och mest väl- kända pläderingen för mer deltagardemokrati. Samtidigt har dock många av de förslag och åtgärder som diskuterats och genomförts för att stärka och vitalisera den representativa demokratin en tydligt lokala förankring. Exempel på förslag och reformer som diskuterats och genomförts är stärkandet av det kommunala folkomröstningsinstitutet, brukarmedverkan och brukarstyrelser inom fram- förallt skola och barnomsorg, medborgerlig initiativrätt i kommunfullmäktige samt öppna kommunala nämndsammanträden. Diskussionen om motsvarande reformer på nationell nivå lyser dock i allt väsentligt med sin frånvaro. Det finns med andra ord ett drag av kluvenhet mellan det nationella och det lokala i svensk demokratipolitik: Den representativa demokratins reformering diskuteras och bestäms i stor utsträckning på nationell nivå. Men den konkreta politiken skall sedan implementeras i kommuner och landsting, och den skall implementeras av lokalt förtroendevalda som inte själva varit med och diskute- rat fram reformerna och som måhända inte hyser samma tilltro till de deltagar- demokratiska idéerna. Den följande redovisningen inleds med att Sveriges kommun- och landstings- politiker får ge sin syn fenomenet deltagardemokrati: Vilka skillnader i inställ- 103206 Politik OK1.indd 38 10-08-19 14.32.29 39 3 medborgarnas roll i demokratin ningen till deltagardemokrati finns mellan ledamöter som representerar olika partier, mellan ledamöter med olika position i politiken och mellan ledamöter från olika kommuner? Därefter följer ett avsnitt om kommunpolitikernas syn på dialogen med medborgarna i den så kallade mellanvalsdemokratin: När i besluts- processen tycker ledamöterna att det är viktigt med medborgardialog, med vilka medborgargrupper skall dialogen föras, och vad är syftet med dialogen? Åsikter om deltagardemokrati I 2008–2009 års Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökning bad vi leda- möterna att ge sin syn på representativ demokrati kontra deltagardemokrati. Vi använde en så kallad dialogfråga som tidigare ställts till ett representativt urval av medborgare inom ramen för 2001 års SOM-undersökning. I frågan fick två fin- gerade personer, A och B, framföra sina uppfattningar om hur demokratin i sam- hället fungerar bäst. Person A argumenterade för representativ demokrati: ”Med- borgarna bör främst påverka politiken genom att rösta på partier och politiker. Därför är det viktigt att väljarna, särskilt inför valen, får veta vad partierna står för. Mellan valen är det de folkvalda politikerna som skall sköta beslutsfattandet. Naturligtvis skall politikerna lyssna på medborgarna även mellan valen, men då på hela opinionen och inte enbart på dem som ropar högt om problem som berör dem själva”. Person B argumenterade för representativ demokrati kompletterad med deltagardemokrati: ”Medborgarna skall delta i val och rösta på partier och politiker. Men medborgarna bör vara aktiva även mellan valen. Därför är det bra med många folkomröstningar. Dessutom är det viktigt att olika grupper kontinu- erligt för fram sina uppfattningar via namninsamlingar, uppvaktningar, aktioner och demonstrationer”. Ledamöterna fick välja mellan fyra svarsalternativ: håller på det hela taget med person A, håller något med bägge men mest med person A, håller något med bägge men mest med person B, håller på det hela taget med person B. Enligt resultaten från 2001 års SOM-undersökning fördelade sig svenska fol- ket relativt jämnt mellan de två demokratialternativen A och B: 56 procent av dem som besvarade frågan höll på det hela taget eller mest med person A som argumenterade för representativ demokrati medan 44 procent på det hela taget eller mest höll med person B som argumenterade för representativ demokrati kompletterad med deltagardemokrati (balansmått –12, där minusvärden anger övervikt för representativ demokrati och plusvärden övervikt för mer deltagar- demokrati; måttet kan variera mellan –100 och +100). Motsvarande resultat för 2008–2009 års samtliga kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter och för kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter från olika partier redovisas i ta- bell 3.1. I den därpå följande tabell 2 redovisas synen på representativ demokrati kontra deltagardemokrati bland kommunfullmäktigeledamöter i ”regeringsställ- 103206 Politik OK1.indd 39 10-08-19 14.32.29 politik på hemmaplan 40 ning” (den styrande majoriteten) respektive opposition, bland ledamöter med olika lång erfarenhet av politiskt arbete, bland ledamöter som enligt dem själva är verksamma i kommuner som arbetat mer respektive mindre med demokrati- utveckling, och bland ledamöter som enligt dem själva är verksamma i kommu- ner som har mer respektive mindre erfarenheter av medborgarprotester. Resul- taten i tabell 3.2 redovisas för samtliga kommunfullmäktigeledamöter och för ledamöter från de olika partierna. Svenska kommunpolitiker årgång 2008–2009 är betydligt mer negativa till del- tagardemokrati jämfört med svenska folket årgång 2001. Med den frågeformule- ring vi har använt i undersökningen föredrar hela tre fjärdedelar (74 procent) av fullmäktigeledamöterna den ”rena” representativa demokratin medan endast en fjärdedel (26 procent) föredrar representativ demokrati kompletterad med del- tagardemokrati (balansmått –48). Motsvarande siffror för lanstingsledamöter Tabell 3.1. Kommun- och landstingsfullmäktigeledamöternas inställning till representativ demokrati kontra deltagardemokrat, totalt och bland de olika partiernas ledamöter (procent och balansmått där minusvärden anger övervikt för representativ demokrati och plusvärden övervikt för deltagardemokrati). Håller på det hela taget med person A Håller något med bägge, men mest med person A Håller något med bägge, men mest med person B Håller på det hela taget med person B Summa procent Balans- mått Svarande Kommunfullmäktige Samtliga 34 40 18 8 100 –48 8 711 Partitillhörighet V 10 27 38 25 100 +26 533 S 37 45 14 4 100 –64 3 322 Mp 3 15 37 45 100 +64 306 C 29 46 20 5 100 –50 1 115 Fp 35 47 14 4 100 –64 644 Kd 27 46 20 7 100 –46 532 M 51 35 10 4 100 –72 1 793 Sd 6 22 45 27 100 +44 121 Övriga 20 28 33 19 100 +4 345 Landstingsfullmäktige Samtliga 35 41 17 7 100 –52 1 189 Partitillhörighet V 13 38 30 19 100 –2 76 S 42 41 14 3 100 –66 443 Mp 2 18 46 34 100 +60 50 C 24 57 16 3 100 –62 122 Fp 43 40 12 5 100 –66 99 Kd 26 49 19 6 100 –50 84 M 48 37 12 3 100 –70 262 Övriga 17 30 34 19 100 +6 53 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andelen ledamöter som på det hela taget eller mest håller med person B minus andelen ledamöter som på det hela taget eller mest håller med person A. 103206 Politik OK1.indd 40 10-08-19 14.32.29 41 3 medborgarnas roll i demokratin är 76 procent för representativ demokrati och 24 procent för deltagardemokrati (–52). Den relativt medborgarna klart mer negativa inställningen är möjligen inte så förvånande eftersom tidigare forskning (där synen på demokrati mätts på an- nat sätt) visar att svenska kommunstyrelseordförande (borgmästare) vid en jäm- förelse med borgmästare i 16 andra europeiska länder var de som var mest nega- tiva till deltagardemokrati (Karlsson 2006). Trots den generellt sett negativa inställningen till deltagardemokrati finns det betydande skillnader mellan kommunpolitiker från olika partier. Den represen- tativa demokratin har sina starkaste förespråkare bland ledamöter från i tur och ordning Moderaterna (–72), Socialdemokraterna (–64), Folkpartiet (–64), Cen- terpartiet (–50) och Kristdemokraterna (–46) samtidigt som det finns en mycket positiv inställning till deltagardemokratiska komplement bland ledamöter från i tur och ordning Miljöpartiet (+64), Sverigedemokraterna (+44), Vänsterpartiet (+26) och övriga partier (+4). Stödet för den traditionella representativa demo- kratin återfinns med andra ord bland ledamöter från stora partier och partier i det politiska mittfältet medan stödet för mer deltagardemokrati återfinns bland Tabell 3.2. Kommunfullmäktigeledamöternas inställning till representativ demokrati kontra deltagardemokrati, totalt och efter parlamentarisk ställning, politisk erfarenhet, grad av upplevd demokratiutveckling i kommunen och upplevd erfarenhet av medborgarprotester i kommunen (balansmått där minusvärden anger övervikt för representativ demokrati och plusvärden övervikt för deltagardemokrati). V S Mp C Fp Kd M Sd Övriga Totalt Antal Samtliga +25 –64 +63 –49 –63 –47 –72 +44 +4 –48 8 711 Parlamentarisk position Majoritet +10 –69 +54 –57 –66 –53 –78 –22 –60 4 769 Opposition +33 –59 +66 –34 –57 –37 –60 +45 +20 –32 3 969 Politisk erfarenhet 0–6 år +36 –48 +67 –48 –56 –44 –66 +51 +6 –34 2 230 7–12 år +24 –63 +60 –50 –69 –38 –73 –10 –46 1 828 13–21 år +17 –64 +67 –49 –65 –58 –77 +8 –54 2 031 22– år +10 –77 +27 –53 –62 –61 –74 +32 –64 1 949 Demokratiutveckling Över genomsnittet +2 –63 +46 –59 –73 –54 –78 +43 –19 –57 2 042 Kring genomsnittet +28 –70 +64 –54 –68 –57 –75 +46 –8 –55 4 417 Under genomsnittet +34 –50 +75 –34 –39 –14 –51 +42 +29 –22 1 654 Medborgarprotester Över genomsnittet +37 –59 +67 –30 –43 –41 –71 +50 +31 –37 924 Kring genomsnittet +21 –62 +63 –54 –71 –57 –69 +57 +7 –49 3 511 Under genomsnittet +26 –67 +65 –52 –62 –41 –75 +36 –10 –52 3 625 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 och –100 och visar andel ledamöter som på det hela taget eller mest håller med person B minus andelen ledamöter som på det hela taget eller mest håller med person A. Variabeln ”Demo- kratiutveckling” bygger på en enkätfråga där ledamöterna fick bedöma hur mycket som gjorts i den egna kommunen för att stärka och utveckla den lokala demokratin (fem svarsalternativ från tillhör de kommuner i Sverige som gjort allra mest till tillhör de kommuner i Sverige som gjort allra minst). Variabeln ”Medborgarprotester” bygger på en motsvarande bedömning av hur mycket medborgarprotester det förekommer i den egna kommunen. 103206 Politik OK1.indd 41 10-08-19 14.32.30 politik på hemmaplan 42 ledamöter från vad som skulle kunna kallas antietablissemangspartier till vänster och höger. Resultaten i tabell 3.2 visar att synen på deltagardemokrati hänger samman med politiskt ansvar och erfarenheten av politiskt arbete: Kommunfullmäktige- ledamöter i den styrande majoriteten är klart mer negativa till deltagardemokrati jämfört med ledamöter i opposition (–60 mot –32). Stödet för deltagardemokra- tin avtar också med den politiska erfarenheten (–34 bland politiker med 0–6 års erfarenhet av politik mot –64 bland politiker med minst 22 års politisk erfaren- het). Båda dessa resultat, om än något svagare, återfinns inom samtliga partier, vilket innebär det inte i första hand handlar om att vissa partiers ledamöter oftare befinner sig i regeringsställning eller ha mer politisk erfarenhet. Längst ner i tabell 3.2 redovisas två något överraskande resultat om kopplingen mellan demokratiutvecklingsarbete, medborgarprotester och synen på deltagar- demokrati. Vid en jämförelse mellan kommuner där det enligt ledamotens egen bedömning gjorts olika mycket för att stärka och utveckla demokratin visar det sig att inställningen till deltagardemokrati är mer negativ i kommuner där man arbetat mycket (över genomsnittet) eller genomsnittligt mycket med demokrati- utveckling (–57 respektive –55) jämfört med i kommuner där man arbetat mindre med demokratiutveckling (–22). Ledamöternas upplevelser av demokratiutveck- lingsarbete tycks med andra ord gå hand i hand med en mer negativ inställning till deltagardemokrati. I kommuner där det enligt ledamotens egen bedömning förekommer mycket medborgarprotester (över genomsnittet) finns däremot en mindre negativ inställning till deltagardemokrati (–37) jämfört med i kommuner med färre medborgarprotester (–52). Erfarenheter av medborgarprotester tycks alltså, till skillnad från erfarenheter av demokratiutvecklingsarbete, gå hand i hand med en mer positiv (mindre negativ) inställning till deltagardemokrati. Båda dessa resultat, om än svagare och med något enstaka undantag, återfinns bland de olika partiernas kommunfullmäktigeledamöter. Kommuner mest och minst positiva till deltagardemokrati Synen på representativ demokrati kontra deltagardemokrati varierar också mel- lan Sveriges 290 kommuner. Vi har beräknat ett balansmått för varje kommun som visar andelen ledamöter som är positiva till deltagardemokratiska komple- ment minus andelen ledamöter som är negativa. Balansmåttet kan precis som tidigare variera mellan +100 (då samtliga ledamöter i kommunen är positiva) och –100 (då samtliga ledamöter i kommunen är negativa). I tabell 3 presenteras de tio kommuner vars fullmäktigeledamöter är mest positiva till deltagardemokrati och de tio kommuner vars fullmäktigeledamöter är mest negativa till deltagar- demokrati. Resultaten för Sveriges samtliga 290 kommuner redovisas i Appendix längst bak i kapitlet. 103206 Politik OK1.indd 42 10-08-19 14.32.30 43 3 medborgarnas roll i demokratin Med den frågeformulering vi har använt är det endast i Upplands-Bro (+10) och i Herrljunga och Älvdalen (båda ±0) som förespråkarna för mer deltagar- demokrati inte befinner sig i minoritet bland kommunfullmäktigeledamöterna. I Sveriges övriga 287 kommuner finns fler motståndare än förespråkare till del- tagardemokrati och i Nordmaling (–100), Götene (–92), Robertsfors (–90) och Karlsborg (–90) med flera kommuner är motståndet minst sagt kompakt. Vi av- står i det här sammanhanget från att försöka klura ut vad det kan vara som för- klarar den stora spännvidden i synen på deltagardemokrati mellan kommunerna i den vänstra och högra kolumnen i tabell 3. Vad vi med säkerhet kan säga är dock att spännvidden i mycket liten utsträckning (endast tre procent förklarad va rians) har med partiernas skiftande styrkeförhållanden i olika kommuner att göra. Vår gissning är att det istället handlar om kommunspecifika erfarenheter av olika typer av medborgarprotester och deltagardemokratiska experiment och om förekomst respektive avsaknad av ”eldsjälar” bland förtroendevalda och tjänste- män som driver den här typen av demokratifrågor i kommunen. Åsikter om medborgardialog De regelbundet återkommande valen är den representativa demokratins högtids- dagar. Det är då som medborgarna på en gång kan blicka bakåt och utkräva an- svar för den politik som har förts och blicka framåt och rösta på de program och de vallöften som de vill se förverkligade. Men det finns också någonting mindre flärdfullt och mindre uppmärksammat som skulle kunna kallas för den representativa demokratins vardag, eller, kort och gott, mellanvalsdemokrati (Brothén & Gilljam 2006). Och en väl fungerande re- presentativ demokrati utesluter inte, utan snarast kräver, att det finns någon form Tabell 3.3. Kommuner som är mest och minst positiva till deltagardemokrati enligt kommun- fullmäktigeledamöternas genomsnittliga svar (balansmått). Minst positiva till deltagardemokrati Balans- mått Mest positiva till deltagardemokrati Balans- mått 1 Nordmaling –100 1 Upplands-Bro +10 2 Götene –92 2 Herrljunga 0 3 Robertsfors –90 3 Älvdalen 0 4 Karlsborg –90 4 Perstorp –4 5 Gullspång –87 5 Jokkmokk –5 6 Bjuv –87 6 Vaxholm –5 7 Tranemo –85 7 Storuman –9 8 Hultsfred –85 8 Hällefors –12 9 Stenungsund –84 9 Filipstad –13 10 Habo –82 10 Strömsund –13 Kommentar: Balansmåttet visar kommunmedelvärden och kan variera mellan –100 (samtliga ledamöter är negativa till deltagardemokrati) och +100 (samtliga ledamöter är positiva till deltagardemokrati). 103206 Politik OK1.indd 43 10-08-19 14.32.30 politik på hemmaplan 44 av relationer och kommunikation mellan medborgare och representanter även mellan valen. Det är den typen av mellanvalskommunikation som står i cent - rum i det här avsnittet. I 2008–2009 års Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökning ställdes tre olika frågor om de förtroendevaldas syn på medborgardialog i mellanvals- demokratin – en om när i den politiska beslutsprocessen som det är viktigast med medborgardialog, en om med vilka grupper och aktörer den dialogen i första hand bör föras, och en om med vilka syften medborgardialogen bör föras. Ett huvud- resultat från dessa frågor är att Sveriges kommun och landstingsfullmäktigeleda- möter tycker det är viktigt med medborgardialog under hela beslutsprocessen, med många olika grupper och aktörer och att dialogen fyller flera olika syften – åtminstone så som vi valde att formulera frågorna i enkäten. Med detta huvud- resultat i bagaget är den fortsatta framställningen ändå fokuserad på skillnader i synen på olika typer av medborgardialog och på skillnader i synen på medbor- gardialog mellan olika grupper av fullmäktigeledamöter. Vi börjar med när i den politiska beslutsprocessen som kommunfullmäktige- ledamöterna tycker det är viktigast respektive mindre viktigt med medborgar- dialog. Vi frågade om totalt sju olika faser eller skeden i beslutsprocessen – från när initiativ och idéer väcks tidigt i processen, via utredning, beslut och genom- förande, till när beslutet efter en tid utvärderas. Svaren lämnades på en skala från 0 (inte alls viktigt) till 10 (mycket viktigt). Resultaten från dessa viktighetbedöm- ningar redovisas i tabell 3.4 där de olika beslutsfaserna har rangordnats efter när medborgardialog bedöms som mest viktigt. Sveriges kommunfullmäktigeledamöter tycker det är viktigast med medbor- garkontakter i slutet och i början av den politiska beslutsprocessen. Medborgar- dialog är som allra viktigast när beslut efter en tid utvärderas (medelvärde 8,2 på viktighetsskalan från 0 till 10) och därefter när initiativ och idéer väcks ti- digt i processen (7,9), när utredningar inför beslut genomförs (7,8) och när be- Tabell 3.4. Kommunfullmäktigeledamöternas bedömningar av hur viktigt det är med medbor- gardialog i olika skeden av den politiska beslutsprocessen (medelvärde 0–10, 0 = inte alls viktigt, 10 = mycket viktigt). Beslutsskede Medelvärde Antal svarande När beslut efter en tid utvärderas 8,2 8 638 När initiativ och idéer väcks tidigt i processen 7,9 8 704 När utredningar inför beslut genomförs 7,8 8 661 När beslutsförslag diskuteras inför beslutsfattande 7,5 8 629 När beslutsförslag formuleras 6,6 8 623 När beslut fattas 6,2 8 609 När förvaltningen genomför beslut 6,0 8 624 Kommentar: Enkätfrågan löd ”Hur viktigt tycker du att det är att föra dialog med medborgarna i följande skeden av den politiska beslutsprocessen?”. 103206 Politik OK1.indd 44 10-08-19 14.32.30 45 3 medborgarnas roll i demokratin slutsförslag diskuteras inför beslutsfattande (7,5). De faser i beslutsprocessen där leda möterna bedömer att medborgardialog relativt sett är mindre viktigt är när beslutsförslag formuleras (6,6), när besluts fattas (6,2) och när förvaltningen ge- nomför beslut (6,0). Det är knappast förvånande att kommunfullmäktigeledamöterna tycker det är viktigt med medborgerlig input i beslutsprocessens tidiga skeden och när beslut- scirkeln så att säga sluts och besluten skall omprövas. Och det är inte heller för- vånande att ledamöterna vill vara relativt sett mer i fred med sin huvuduppgift att fatta beslut. Det som däremot överraskar är att förvaltningsgenomförande är den fas i beslutsprocessen där medborgardialog bedöms som relativt sett minst viktig. Trots alla olika former av brukarråd och brukarstyrelser kopplade till den kom- munala förvaltningens genomförandeled som vuxit fram på bred front under de senaste 20 åren, är det paradoxalt nog just i förvaltningsledet som kommunfull- mäktigeledamöterna tycker det är minst viktigt med medborgardialog. Medborgardialog med olika grupper och aktörer Nästa fråga om medborgardialog handlade om vilka grupper och aktörer kom- munfullmäktigeledamöterna tycker det är viktigast att föra dialog med i mellan- valsdemokratin. Ledamöterna fick ta ställning till hur viktigt de bedömde det vara att föra dialog med totalt nio olika grupper och aktörer. Resultaten redovisas i tabell 3.5. Kommunfullmäktigeledamöterna tycker det är viktigast att föra dialog med det egna partiets väljare (9,0 på viktighetsskalan från 0 till 10) och där näst med Tabell 3.5. Kommunfullmäktigeledamöternas bedömningar av vilka grupper och aktörer det är viktigast att föra dialog med i mellanvalsdemokratin (medelvärde 0–10, 0 = inte alls viktigt, 10 = mycket viktigt). Aktör Medelvärde Antal svarande Det egna partiets väljare 9,0 8 621 Grupper av medborgare som har svårt att göra sin röst hörd 8,6 8 613 Enskilda personer som man träffar i vardagen 8,4 8 634 Medborgare i brukarråd/-styrelser 8,3 8 614 Enskilda personer som hör av sig och vill framföra åsikter i olika frågor 8,0 8 611 Medborgare vid dialogmöten i samband med fullmäktigesammanträden 7,4 8 593 Representativa urval av medborgare genom opinionsundersökningar 6,6 8 576 Representativa urval av medborgare genom medborgarpaneler 6,6 8 576 Medborgare i enfråge-/aktionsgrupper 6,5 8 598 Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Hur viktigt är det att under mellanvalsperioden föra politisk dialog med följande grupper och aktörer?”. 103206 Politik OK1.indd 45 10-08-19 14.32.30 politik på hemmaplan 46 medborgare som har svårt att göra sin röst hörd (8,6), enskilda personer som man träffar i vardagen (8,4), medborgare i brukarråd och brukarstyrelser (8,3), enskilda personer som hör av sig och vill framföra synpunkter (8,0) och med- borgare vid dialogmöten i samband med fullmäktigesammanträden (7,4). De tre minst viktiga aktörerna att föra dialog med är enligt fullmäktigeledamöterna de två indirekta kontaktformerna med ”folkviljan” i form av representativa urval av medborgare genom opinionsundersökningar respektive genom medborgarpane- ler (båda 6,6) och medborgare i enfråge- och aktionsgrupper (6,5). Lite hårdraget vill kommunfullmäktigeledamöterna med andra ord, och kan- ske föga förvånande, främst föra dialog inom ramen för den partibaserade repre- sentativa demokratin (det egna partiets väljare), med grupper i utanförskap och med det som många ledamöter själva brukar beskriva som ”skvallercentralen” (enskilda personer i vardagen). Deltagardemokratin i form av enfråge- och ak- tionsgrupper hamnar däremot längst ner på viktighetslistan. Det som överraskar mest är kommunfullmäktigeledamöternas relativa kallsinne till att lyssna av den kommunala folkviljan via opinionsundersökningar och medborgarpaneler. Den tredje och sista frågan om medborgardialog handlade om varför det är viktigt med sådan dialog i mellanvalsdemokratin. Ledamöterna ombads att be- döma viktigheten när det gäller tre olika syften med medborgardialog. Resultaten presenteras i tabell 3.6. De tre syftena med medborgardialog bedöms alla som mycket viktiga. Kommun- fullmäktigeledamöterna ägnar sig åt medborgardialog därför att det är viktigt att ta reda på vad folk tycker (9,0), att förankra sin politik bland medborgarna (8,8) och att öka sina kunskaper (8,7). Mest och minst positiva till medborgardialog Kommunfullmäktigeledamöternas svar på de totalt 19 frågorna om när, med vem och varför det viktigt med medborgardialog i mellanvalsdemokratin har även sla- gits samman till ett medborgardialogsindex där de 19 svaren från varje ledamot har adderats och sedan dividerats med 19. Indexet kan med andra ord variera mel- lan 0 (inte alls viktigt med medborgardialog) och 10 (mycket viktigt med med- Tabell 3.6. Kommunfullmäktigeledamöternas viktighetsbedömningar av olika syften med med- borgardialog (medelvärde 0–10, 0 = inte alls viktigt, 10 = mycket viktigt). Syfte Medelvärde Antal svarande Ta reda på vad folk tycker 9,0 8 664 Förankra politiken bland medborgarna 8,8 8 636 Öka dina kunskaper 8,7 8 658 Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Medborgardialog kan ha olika syften. Hur viktiga är följande syften med medborgardialog för dig?”. 103206 Politik OK1.indd 46 10-08-19 14.32.31 47 3 medborgarnas roll i demokratin borgardialog). I tabell 3.7 redovisas medelvärdena på medborgardialogs indexet bland de olika partiernas ledamöter, bland ledamöter i ”regeringsställning” (den styrande majoriteten) och opposition, bland ledamöter med olika lång er farenhet av politiskt arbete och bland kvinnliga och manliga ledamöter. I den därpå föl- jande tabell 8 redovisas de tio kommuner vars ledamöter tycker det är viktigast med medborgardialog och de tio kommuner vars ledamöter tycker det är relativt sett minst viktigt med medborgardialog. Återigen handlar det om små skillnader, men skillnader finns: När det gäl- ler partitillhörighet är det, precis som för inställningen till deltagardemokrati, Väns terpartiets, Miljöpartiets och Sverigedemokraternas ledamöter (8,1 för V och 8,0 för både Mp och Sd) som är mest positiva till medborgardialog, medan de borgerliga partiernas och framförallt Moderaternas och Kristdemokraternas ledamöter (7,4 respektive 7,5) är relativt sett minst positiva. Dessutom är kom- munfullmäktigeledamöter i oppositionsställning (7,9) en aning mer positiva till medborgar dialog än ledamöter i regeringsställning (7,6) samtidigt som relativt sett oerfarna ledamöter (0–6 års politiks erfarenhet) är aningen mer positiva än Tabell 3.7. Kommunfullmäktigeledamöternas bedömningar av hur viktigt det är med medbor- gardialog enligt svaren på 19 olika frågor (indexmedelvärde 0–10, 0 = inte alls viktigt, 10 = mycket viktigt). Indexmedelvärde Antal svarande Samtliga ledamöter 7,7 8 107 Partitillhörighet V 8,1 497 S 7,8 3 106 Mp 8,0 279 C 7,6 1 035 Fp 7,6 612 Kd 7,5 499 M 7,4 1 655 Sd 8,0 105 Övriga 7,9 3 19 Parlamentarisk position Majoritet 7,6 3 634 Opposition 7,9 4 436 Politisk erfarenhet 0–6 år 7,8 2 636 7–12 år 7,8 1 733 13–21 år 7,7 1 902 22–år 7,5 1 836 Kön Kvinna 8,1 3 343 Man 7,4 4 764 Kommentar: Indexet är en additiv sammanvägning av de 19 frågorna i tabell 4, 5 och 6 om hur viktigt det är med medborgardialog. 103206 Politik OK1.indd 47 10-08-19 14.32.31 politik på hemmaplan 48 ledamöter med minst 22 års politisk erfarenhet (7,8 mot 7,5). Kvinnliga ledamöter är mer positiva till medborgardialog än manliga ledamöter (8,1 mot 7,4), och den skillnaden är faktiskt lika stor som den mellan de mest och de minst positiva par- tierna. Skillnaderna mellan ledamöter i regeringsställning och opposition, mel- lan ledamöter med olika lång politisk erfarenhet respektive mellan kvinnliga och manliga ledamöter återfinns inom samtliga partier. Resultaten i tabell 8 visar att skillnaderna mellan de mest och de relativt sett minst medborgardialogpositiva kommunerna är större än de skillnader mellan olika typer av fullmäktigeledamöter som redovisades i tabell 3.7. De kommuner i Sverige som är mest positiva till medborgardialog är i tur och ordning Finspång 8,7, Storuman och Degerfors (båda 8,4) samt Grästorp och Nynäshamn (båda 8,3). De två relativt sett minst dialogpositiva kommunerna är Mullsjö och Sote- näs (båda 7,0). En jämförelse mellan å ena sidan de mest och de minst dialogpositiva kom- munerna i tabell 3.8 och de mest och de minst deltagardemokratipositiva kom- munerna i tabell 3.3 visar att endast tre kommuner förekommer i båda tabellerna: Storuman som är den näst mest dialogpositiva kommunen i tabell 3.8 återfinns som den sjunde mest deltagardemokratipositiva kommunen i tabell 3.3, medan Nordmaling som tredje och Bjuv som tionde minst dialogpositiva kommuner i tabell 3.8 återfinns på första respektive sjätte plats bland de deltagardemokrati- negativa kommunerna i tabell 3.3. Det finns också, föga förvånande, ett positivt samband mellan inställningen till deltagardemokrati och medborgardialog (kor- relationskoefficienten Pearsons r är 0,24), men deltagardemokrati och medbor- gardialog är ändå långt ifrån samma sak i de svenska kommunfullmäktigeleda- möternas ögon. Tabell 3.8. Kommuner som är mest och minst positiva till medborgardialog enligt kommunfull- mäktigeledamöternas genomsnittliga svar på 19 olika frågor (indexmedelvärde 0–10, 0 = inte alls viktigt, 10 = mycket viktigt). Mest viktigt med medborgardialog Medelvärde Minst viktigt med medborgardialog Medelvärde 1 Finspång 8,7 1 Mullsjö 7,0 2 Storuman 8,4 2 Sotenäs 7,0 3 Degerfors 8,4 3 Karlstad 7,1 4 Grästorp 8,3 4 Nordmaling 7,1 5 Nynäshamn 8,3 5 Alvesta 7,1 6 Skellefteå 8,2 6 Vellinge 7,1 7 Upplands-Väsby 8,2 7 Ljungby 7,1 8 Torsby 8,2 8 Kävlinge 7,2 9 Tierp 8,2 9 Åtvidaberg 7,2 10 Orust 8,2 10 Bjuv 7,2 Kommentar: Indexet är en additiv sammanvägning av svaren på de 19 frågorna i tabell 4, 5 och 6 om hur viktigt det är med medborgardialog. Kommunmedelvärdet kan variera mellan 0 (samtliga ledamöter tycker det är helt oviktigt med medborgardialog) och 10 (samtliga ledamöter tycker det är mycket viktigt med medborgardialog). 103206 Politik OK1.indd 48 10-08-19 14.32.31 49 3 medborgarnas roll i demokratin Sammanfattning av några av kapitlets resultat Svenska fullmäktigeledamöter är betydligt mer negativa till deltagardemokrati • jämfört med svenska folket. Tidigare forskning har också visat att svenska kom - munstyrelseordförande är mest negativa till deltagardemokrati jämfört med borgmästare i 16 andra europeiska länder. Det finns stora skillnader i synen på deltagardemokrati mellan fullmäktige-• ledamöter från olika partier. Stödet för den traditionella representativa demo- kratin återfinns bland ledamöter från de stora partierna (M och S) och från partier i det politiska mittfältet (Fp, C, Kd), medan stödet för mer deltagar- demokrati återfinns bland ledamöter från vad som kan kallas för antietablisse- mangspartier till vänster och höger (Mp, V och Sd). Fullmäktigeledamöter tycker det är viktigast med medborgardialog i slutet och • i början av den politiska processen medan de vill vara relativt sett mer i fred med sin huvuduppgift att fatta politiska beslut. Förvaltningsgenomförandet är den fas i beslutsprocessen där medborgardialog bedöms som relativt sett minst viktig. Fullmäktigeledamöterna vill främst föra medborgardialog inom ramen för • den partibaserade representativa demokratin (det egna partiets väljare), med grupper i politiskt utanförskap och med det som ledamöterna själva brukar beskriva som ”skvallercentralen” (enskilda personer i vardagen). Enfråge- och aktionsgrupper är de som bedöms som de minst viktiga att föra dialog med. Det för oss mest överraskande var fullmäktigeledamöternas relativa kallsinne till att lyssna av den kommunala folkviljan via opinionsundersökningar och medborgarpaneler. Det finns endast små skillnader i synen på medborgardialog mellan olika • grupper av fullmäktigeledamöter, men skillnader finns: Vänsterpartiets, Miljö- partiets och Sverigedemokraternas ledamöter är mer positiva än övriga parti- ers ledamöter; ledamöter i opposition är aningen mer positiva än ledamöter i regeringsställning; politiskt oerfarna ledamöter är aningen mer positiva än mer erfarna ledamöter; och kvinnliga fullmäktigeledamöter är mer positiva till medborgardialog än manliga ledamöter. 103206 Politik OK1.indd 49 10-08-19 14.32.31 50 4 Politik i nya former Sedan 1970-talet har formerna för den lokala politiken förändrats i många av- seenden, både i fråga om hur beslut fattas och hur de implementeras. Den offent- liga sektorns allt kärvare ekonomiska förutsättningar har lett till ökade krav på effektivitet och kostnadsbesparingar. Uppfinningsrikedomen bland svenska kom- muner när det gäller att bemöta dessa utmaningar är och har varit stor – det finns knappast två kommuner som genomgått precis samma utveckling. Men likväl går det att urskilja vissa gemensamma drag i hur man väljer att organisera politik och förvaltning, och vi ska i det här kapitlet diskutera tre reformer som represen- terar olika trender inom lokalpolitiken: privatiseringar, som representerar det ökade användandet av privata serviceentreprenörer och marknadsmekanismer i offentlig förvaltning, kommunalförbund, som representerar ökat samarbete mel- lan offentliga aktörer på lokalanivån, och regionala utvecklingsnätverk, som re- presenterar det ökade inslaget av mer eller mindre informella samarbeten mellan aktörer som kan vara offentliga, privata, lokala eller statliga i syfte att främja den regionala utvecklingen. Vid första anblicken kan det verka som om att de här reformerna framförallt är administrativa, okontroversiella omorganiseringar, som bara handlar om hur resurser ska utnyttjas på bästa sätt. Men reformerna innebär i många fall ock- så att procedurerna för beslutsfattande och styrning i politiken påverkas, vilket i förlängningen också kan påverka medborgarnas möjlighet att utkräva ansvar. I Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen ställde vi därför inte bara frågor om effektivitet i anslutning till de här reformerna, utan också om demo- kratiska aspekter. Redovisningen inleds med ett avsnitt om privatiseringar, följt av ett avsnitt om kommunalförbund och slutligen ett om regionala utvecklingsnätverk. Därefter följer en genomgång av skillnader mellan partierna, och en analys av om full- mäktigeledamöternas inställning till privatiseringar påverkas av erfarenhet av dem. Kapitlet avslutas med en beskrivning av sambandet mellan social tillit och inställning till de nya organisationsformerna. 103206 Politik OK1.indd 50 10-08-19 14.32.31 51 4 politik i nya former Privatiseringar Formerna för hur lokal offentlig service produceras har under de senaste årtion- dena förändrats avsevärt. Under 1990-talet fick den ursprungligen anglosaxiska förvaltningsfilosofin ”The New Public Management” (NPM) – den nya offentliga styrningen – stort genomslag. Grundprincipen i denna filosofi kan sägas vara en strävan att göra den offentliga sektorn mer företagslik, vilket enligt förespråkarna skall leda till ökad effektivitet och valfrihet för medborgarna. Även om NPM- reformer kan ta sig många olika uttryck kan några gemensamma karaktäriska ur- skiljas: fokus på ökad kvalitet och kostnadseffektivitet i offentlig service, separa- tion av beställarfunktioner och utförarfunktioner, ökad användning av kontrakt, samt avbyråkratisering och ökad användning av marknadsmekanismer (Lynn, 2006, s. 107). I svenska kommuner har denna trend tagit sig uttryck i bland annat privatise- ringar, målstyrning, kundvalssystem och ökad utvärdering. Privatisering av of- fentliga tjänster som förskoleverksamhet eller äldrevård kan både betyda att of- fentliga verksamheter säljs ut till privata aktörer och att kommunen köper tjänster av privata serviceentreprenörer. I många fall gör kommuner både och: först säljs en offentlig verksamhet, och därefter köper kommunen tjänster av företaget som köpte verksamheten. Svenska kommuner förlitar sig allt mer på upphandling av servicetjänster. Andelen kommunal verksamet som köps in från privata aktörer har de senaste tio åren fördubblats – från i genomsnitt fyra till åtta procent. Ett av de viktigaste argumenten för att öka den kommunala användningen av privata serviceentre- prenörer för att producera offentlig service brukar vara att minska kostnaderna. Konkurrens brukar ofta framhållas som den mekanism som skall åstadkomma kostnadsminskningar. Internationell forskning har dock visat att det kan vara svårt att skapa konkurrens på servicemarknaden (Lowery, 1998). Undersökning- ar av huruvida privatiseringar leder till minskade kostnader har också kommit till motstridiga slutsatser om vilken produktionsform som är mest effektiv ur kostnadssynpunkt (Bel & Warner, 2008). Andra aspekter än kostnadseffektivitet har också betydelse för organisationen av den kommunala servicen. Kritiker har påpekat att offentlig förvaltning är en organisation som har fler uppdrag än att bara producera tjänster så billigt som möjligt. Den ska också ansvara för att medborgare i kontakt med den offentliga sektorn behandlas likvärdigt och i enlighet med lagen. Kritikerna menar att den privata sektorn inte är uppbyggd på samma sätt, eftersom den drivs av vinstintres- se, vilket i en kommun skulle kunna undergräva viktiga normer (Pierre, 2009). Privata serviceentreprenörer omfattas inte heller av samma lagar och regler som den offentliga förvaltningen, vilket kan försvåra medborgares och politikers möj- ligheter att utkräva ansvar av serviceproducenter (Johnston & Romzek, 1999). 103206 Politik OK1.indd 51 10-08-19 14.32.31 politik på hemmaplan 52 I Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008 tillfrågades kommunpolitikerna om sin inställning till att kommuner samarbetar med pri- vata serviceentreprenörer. Svarsalternativen utgjordes av en 11-gradig skala från –5 (”Mycket negativ”) till +5 (”Mycket positiv”). Kommunpolitikerna tillfråga- des därefter hur de uppfattade att samarbete med privata serviceentreprenörer påverkade den kommunala servicen, den ekonomiska tillväxten, medborgarnas möjlighet att påverka politiken och kommunfullmäktiges möjlighet att påverka politiken. Svarsalternativen gick från –5 (”Försämras i stor utsträckning”) till +5 (”Förbättras i stor utsträckning”). Resultat presenteras i tabell 4.1. Överlag är svenska kommunpolitiker positiva till samarbete med privata service- entreprenörer: medelvärdet för den allmänna inställningen till privata serviceen- treprenörer är +1,5, det vill säga klart och tydligt på den positiva halvan av den el- vagradiga skalan. Om man sedan studerar de effektbedömningar politikerna gör är det framförallt effekterna på den ekonomiska tillväxten som anses positiva när det gäller samarbete med privata serviceentreprenörer. Farhågorna för medborgarenas och de folkvaldas bristande möjligheter att ut- kräva ansvar från privata serviceentreprenörer delas inte i någon större utsträck- ning av de svenska kommunfullmäktigeledamöterna. Svaren på frågorna om hur samarbete med privata serviceentreprenörer påverkar medborgares och kom- munfullmäktiges möjlighet att påverka politiken är i medeltal –0,3, det vill säga mycket nära 0, som representerar ”Ingen förändring”. ”Ingen förändring” är ock- så det vanligaste svarsalternativet, och valdes av 29 procent av de svarande när det gällde medborgarnas påverkansmöjligheter och 34 procent när det gällde kom- munfullmäktige. Kommunalförbund Ökad användning av privata serviceentreprenörer är inte det enda alternativet för kommuner när det gäller produktion av offentliga tjänster. Sedan 1970-talet har kommuner möjlighet att gå samman i så kallade kommunalförbund och däri- Tabell 4.1. Kommunfullmäktigeledamöternas inställning till samarbete med privata service- entreprenörer (medelvärden). Medelvärde Antal svarande Allmän inställning +1,5 8 282 Effekter på den kommunala servicen +0,7 7 996 Effekter på den ekonomiska tillväxten +1,0 7 937 Effekter på medborgarnas möjlighet att påverka politiken –0,3 7 980 Effekter på kommunfullmäktiges möjlighet att påverka politiken –0,3 7 948 Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Hur bedömer du konsekverna i följande avseenden för kommuner som samarbetar med privata serviceentreprenörer?”. 103206 Politik OK1.indd 52 10-08-19 14.32.32 53 4 politik i nya former genom samarbeta. Antalet kommuner som medverkar i kommunalförbund har ökat stadigt under de senaste åren. Vid tre tillfällen har SCB frågat kommunerna hur många kommunalförbund de medverkar i. År 1999 svarade 183 kommuner att de medverkade i minst ett kommunalförbund, 2002 var motsvarande antal 228, och 2007 svarade hela 245 kommuner att de medverkade i ett eller flera kom- munalförbund (SCB 2008). Kommunalförbundens ansvarsområden varierar kraftigt, från de omfattande regionala sammanslutningarna som exempelvis Göteborgsregionens kommunal­ förbund eller Skaraborgs kommunalförbund till specialiserade sammanslutningar som Norrvatten, som distribuerar dricksvatten till 13 kommuner i Stockholmsre- gionen, och Räddningstjänsten Östra Kronoberg. Det vanligaste ansvarsområdet för kommunalförbund är räddningstjänst, följt av utbildning (SKL 2007). Kom- munalförbunden styrs av en politisk styrelse, vars medlemmar utses av medlem- skommunerna. Kommunalförbund och mellankommunal samverkan har inte uppmärksam- mats i den internationella forskningen på samma sätt som privatisering och upp- handling av offentliga tjänster. Vissa betraktare menar dock att mellankommunal samverkan möjligen kan ge liknande stordriftsfördelar som privatiseringar. Ef- tersom många kommuner är för små för att uppnå den mest effektiva storleken på serviceproduktionen kan upphandling från företag som kan operera i flera kommuner vara mer kostnadseffektivt, lyder argumentet. På samma sätt kan flera mindre kommuner samarbeta över kommungränserna för att uppnå effektivitet. Men mellankommunalt samarbete kan innebära problem för det demokra- tiska ansvarsutkrävandet. Den representativa demokratin i kommunerna bygger på att medborgarna väljer ledamöterna i kommunfullmäktige och kan hålla dem ansvariga vid demokratiska val. De indirekt valda förbundsledningarna, som i praktiken har ett betydande inflytande över verksamheter som påverkar medbor- garna, är inte direkt ansvariga inför väljarna. Utöver denna begränsade möjlighet att faktiskt hålla politikerna ansvariga kan samarbete i kommunalförbund också göra det svårare att urskilja vem som är ansvarig för politiska beslut då besluten tas gemensamt med företrädare för andra kommuner. Ett likadant frågebatteri som det om privatiseringar ställdes också om kommu- nalförbund. Kommunfullmäktigeledamöterna fick svara på en fråga om allmän inställning till att kommuner samverkar i kommunalförbund samt göra bedöm- ningar av vilka effekter samarbete i kommunalförbund har på den kommunala servicen, den ekonomiska tillväxten och på medborgares och kommunfullmäk- tiges möjlighet att påverka politiken. Resultaten presenteras i tabell 4.2. Den allmänna inställningen till kommunalförbund är mycket positiv – i ge- nomsnitt har svenska kommunfullmäktigeledamöter svarat +3,1 på en skala från –5 till +5, där –5 står för ”Mycket negativ” och +5 för ”Mycket positiv”. När det gäller effektbedömningarna följer svaren samma mönster som för privatiseringar. 103206 Politik OK1.indd 53 10-08-19 14.32.32 politik på hemmaplan 54 De svarande anser att kommunalförbund har mer gynnsamma effekter för kom- munal service och ekonomisk tillväxt (+1,5 respektive +1,4) än för medborgarnas och kommunfullmäktiges möjlighet att påverka politiken (–0,5 respektive –0,1). För de två frågorna som handlar om möjligheter för demokratiskt ansvarsutkrä- vande ligger genomsnittssvaret precis som för privatiseringar nära 0, ”Ingen för- ändring”. Det skall noteras att de svarande anser att den mest negativa effekten gäller medborgarnas möjlighet att påverka politiken, vilket kan indikera att de som menar att kommunalförbunden leder till att beslutsmakten flyttas längre från medborgarna har fog för sin oro. Regionala utvecklingsnätverk En tredje organisationsform som blivit vanligare under senare år är de så kallade regionala utvecklingsnätverken, där representanter från både kommuner, stat- liga myndigheter och näringslivet kan ingå. Organisationen kan vara mer eller mindre formaliserad, från informella sammankomster mellan berörda parter till samarbeten i företagsform. Ett exempel är Stockholm Business Region, ett företag ägt av Stockholms stad, med uppgift att utveckla och marknadsföra Stockholm ur turist- och näringslivssynpunkt. Styrelsens medlemmar är politiker, men det finns också en rådgivande styrelse, Advisory Board, med representanter från nä- ringslivet. Stockholm Business Region ingår i sin tur i ett större nätverk för utveck- lingssamarbete med andra kommuner, Stockholm Business Alliance. Nätverk av den här typen kan ses som uttryck för en ny form för samhällsstyr- ning som rönt allt större uppmärksamhet i internationell forskning under 1990- och 2000-talet. Den klassiska modellen kan i grova drag sägas innebära att de folkvalda representanterna påverkar samhället genom att styra den offentliga för- valtningen. I den nya modellen, menar man, styr man genom att utnyttja och koppla ihop andra aktörer, såsom näringsliv, universitet eller icke vinstdrivan- de organisationer. På engelska brukar den nya modellen gå under beteckningen ”Governance”, styrning, till skillnad från ”Government” (Pierre & Peters 2000). Mycket av diskussionen som fördes ovan angående kommunalförbund gäller Tabell 4.2. Kommunfullmäktigeledamöternas inställning till samarbete med andra kommuner i kommunalförbund (medelvärden). Medelvärde Antal svarande Allmän inställning +3,1 8 300 Effekter på den kommunala servicen +1,5 8 128 Effekter på den ekonomiska tillväxten +1,4 8 104 Effekter på medborgarnas möjlighet att påverka politiken –0,5 8 134 Effekter på kommunfullmäktiges möjlighet att påverka politiken –0,1 8 094 Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Hur bedömer du konsekvenserna i följande avseenden för kommuner som medverkar i kommunalförbund?”. 103206 Politik OK1.indd 54 10-08-19 14.32.32 55 4 politik i nya former också för de regionala utvecklingsnätverken. Genom att koppla ihop relevanta aktörer direkt med varandra kan man uppnå större effektivitet i arbetet, men det kan också innebära problem för det demokratiska ansvarsutkrävandet. Den re- presentativa demokratin bygger på att det är de folkvalda politikerna som fat- tar de viktiga besluten. Om inflytandet i större utsträckning flyttar ut till aktörer som inte är folkvalda kan detta innebära att medborgarnas möjlighet till påver- kan minskar. I tabell 4.3 presenteras kommunfullmäktiges genomsnittliga svar på frågorna om allmän inställning till regionala utvecklingsnätverk och bedömningar av hur nätverken påverkar kommunal service, ekonomisk tillväxt och medborgarnas och kommunfullmäktiges möjlighet att påverka politiken. Svarsmönstret följer det för de två tidigare frågorna. Den allmänna inställningen är positiv (+2,8), och bäst effekter uppfattas regionala utvecklingsnätverk ha på den ekonomiska tillväxten (+1,4) och den kommunala servicen (+1,2). En viss skillnad kan noteras i svaren på frågan om kommunfullmäktiges möjlighet att påverka politiken, där medeltalet till skillnad för privatiseringar och kommunal- förbund är på den positiva halvan, om än marginellt (+0,1). Måhända kan det ses som ett tecken på att dessa nätverk ger politiker ytterligare verktyg för att styra samhället i önskad riktning. Partiskillnader Hittills har vi bara studerat inställning till de tre organisationsformerna bland kommunfullmäktigeledamöterna som en enhetlig grupp. Det kan dock tänkas att vissa grupper av förtroendevalda har olika inställning. Vi har delat upp kom- munfullmäktigeledamöterna efter parti, förtroendeuppdragets omfattning (hel- tid, deltid, fritid) samt kommunstorlek. Svaren på frågan ”Vilken är din inställ- ning till att kommuner samarbetar med följande aktörer?” redovisas i tabell 4.4. Talen är medelvärden på en skala –5 till +5, där –5 betyder ”Mycket negativ” och +5 ”Mycket positiv”. Mot bakgrund av de senaste årens hätska debatt om privatiseringar är det inte Tabell 4.3. Inställning till medverkan i regionala utvecklingsnätverk. Medelvärde Antal svarande Allmän inställning +2,8 8 245 Effekter på den kommunala servicen +1,2 7 952 Effekter på den ekonomiska tillväxten +1,4 7 940 Effekter på medborgarnas möjlighet att påverka politiken –0,2 7 969 Effekter på kommunfullmäktiges möjlighet att påverka politiken +0,1 7 929 Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Hur bedömer du konsekvenserna i följande avseenden för kommuner som medverkar i regionala utvecklingsnätverk där näringsliv och statliga myndigheter kan ingå?”. 103206 Politik OK1.indd 55 10-08-19 14.32.32 politik på hemmaplan 56 så konstigt att det i frågan därom finns stora partiskillnader. Vänsterpartistiska ledamöter har i genomsnitt svarat –1,5, medan moderater i genomsnitt har svarat +3,5. Däremellan återfinns samtliga övriga partier. De övriga borgerliga partierna är som förväntat mer positiva till privatiseringar än S och MP. Sverigedemokra- ternas ledamöter och ledamöter från övriga lokala partier intar en mittenposition mellan blocken med ett värde på +1,6. Några större partiskillnader återfinns dock inte för kommunalförbund och re- gionala utvecklingsnätverk – partiernas ledamöter är genomgående positiva. V- och Mp-ledamöter är dock något mindre positiva än övriga till regionala utveck- lingsnätverk. Sverigdemokraternas ledamöter utmärker sig som de mest skeptiska till både kommunalförbund och regionala utvecklingsnätverk. Erfarenhet av och inställning till privatiseringar Åsiktsskillnaderna är störst mellan de olika partiernas ledamöter när det gäller privatiseringar. Men hur hänger inställningen till privatiseringar ihop med erfa- renhet av dem? Förändras ledamöternas inställning när de konfronteras med pri- vatiseringar i verkligheten? Genom att jämföra ledamöter med mycket och liten erfarenhet av privatisering kan vi undersöka om inställningen framförallt är ide- ologiskt grundad och bestämd på förhand eller beror på en faktiskt utvärdering av hur väl privatiseringar fungerar. I figur 4.1 redovisas den genomsnittliga inställningen till privatiseringar bland kommunfullmäktigeledamöterna i samtliga svenska kommuner, ordnade efter andelen privatiserad kommunal verksamhet i kommunen. Varje punkt symbo- liserar en kommun. Det finns ett samband mellan hur mycket verksamhet en kommun köper in från privata serviceentreprenörer och den genomsnittliga inställningen till priva- tiseringar. Ju mer verksamhet som köps in, desto mer positiva till privatiseringar Tabell 4.4. Allmän inställning till tre organisationsreformer bland kommunfullmäktigeledamöter, uppdelat på parti (medelvärden). Kommunalförbund Privatiseringar Regionala utvecklingsnätverk V +3,0 –1,5 +2,1 S +3,4 +0,1 +2,8 Mp +3,0 +0,7 +2,4 C +3,1 +2,8 +3,0 Fp +2,8 +2,9 +3,0 Kd +2,9 +2,8 +2,9 M +2,9 +3,5 +2,9 Sd +1,8 +1,6 +1,5 Övriga +2,4 +1,6 +2,0 Kommentar: Resultaten i tabellen bygger på enkätfrågorna som redovisats i tabell 4.1, 4.2 och 4.3. 103206 Politik OK1.indd 56 10-08-19 14.32.32 57 4 politik i nya former tenderar kommunfullmäktigeledamöterna i kommunen att vara, vilket illustreras av den utritade regressionslinjen (Pearsons r = 0,30). Utifrån det här resultatet skulle vi kunna dra slutsatsen att politiker blir mer positiva till privatiseringar av att uppleva dem i sin egen kommun. Men minst lika troligt är att sambandet är det omvända: Politiker som på förhand är positivt inställda till privatiseringar ar- betar sannolikt för att införa dem i sin kommun. Eftersom vi vet att inställningen till privatiseringar är nära förknippad med partitillhörighet kan ett sätt att komma åt problemet med vad som påverkar vad vara att göra om jämförelsen inom partier. Vi jämför till exempel socialdemokra- ter i kommuner med liten andel köpt verksamhet med socialdemokrater i kom- muner med hög andel köpt verksamhet. Eftersom vi kan förvänta oss att social- demokrater har ungefär samma ideologiska ståndpunkt kan eventuella skillnader dem emellan sannolikt härledas till erfarenhet av privatiseringar. I figur 4.2 och 4.3 redovisas den genomsnittliga inställningen till privatiseringar bland socialde- mokratiska respektive moderata ledamöter i kommunen. När vi delar upp svaren efter partitillhörighet ser vi att sambandet mellan an- delen privatiserad verksamhet i kommunen och inställningen till privatiseringar försvinner. Socialdemokratiska kommunfullmäktigeledamöter i kommuner med hög andel privatiserad verksamhet skiljer sig inte signifikant från sina partikam- rater i kommuner med låg andel köpt verksamhet (r = 0,06). Moderata kommun- fullmäktigeledamöter är generellt sett mer positiva än socialdemokratiska leda- Figur 4.1. Samband mellan andel privatiserad verksamhet och genomsnittlig inställning till privatiseringar i svenska kommuner. In st äl ln in g til l p riv at is er in ga r Andel privatiserad verksamhet (procent) 9 8 7 6 5 4 0 10 20 30 40 50 r = 0,30 103206 Politik OK1.indd 57 10-08-19 14.32.32 politik på hemmaplan 58 Figur 4.2. Samband mellan andel privatiserad verksamhet och genomsnittlig inställning till privatiseringar bland socialdemokratiska kommunfullmäktigeledamöter i svenska kommuner. Figur 4.3. Samband mellan andel privatiserad verksamhet och genomsnittlig inställning till privatiseringar bland moderata kommunfullmäktigeledamöter i svenska kommuner. In st äl ln in g til l p riv at is er in ga r Andel privatiserad verksamhet (procent) 8 7 6 5 4 3 2 0 10 20 30 40 50 r = 0,06 In st äl ln in g til l p riv at is er in ga r Andel privatiserad verksamhet (procent) 10 9 8 7 6 5 0 10 20 30 40 50 r = 0,02 103206 Politik OK1.indd 58 10-08-19 14.32.33 59 4 politik i nya former möter, men det finns ingen skillnad mellan moderata ledamöter i kommuner med hög andel köpt verksamhet jämfört med moderata ledamöter i kommuner med låg andel privatiserad verksamhet (r = 0,02). Resultatet är detsamma även för ledamöter från de andra partierna. Anledningen till att det i figur 4.1 finns ett samband mellan andel privatise- rad verksamhet i en kommun och genomsnittlig inställning till privatiseringar är alltså att det i kommunerna med hög andel privatiserad verksamhet finns många fler moderater och ledamöter från andra privatiseringsvänliga partier i kommun- fullmäktige än i kommuner med låg andel privatiserad verksamhet. Inställningen till privatiseringar verkar alltså främst bestämmas av ideologi och inte av egen erfarenhet. Mellanmänsklig tillit och samverkan Medan det finns stora partiskillnader i inställningen till privatiseringar är det de- sto svårare att hitta skillnader i inställningen till kommunalförbund och regiona- la utvecklingsnätverk. Majoriteten av kommunfullmäktigeledamöterna är myck- et positiva till båda organisationsformerna. Men det finns ett samband mellan inställningen till både kommunalförbund och regionala utvecklingsnätverk och vad som brukar kallas mellanmänsklig tillit. Mellanmänsklig tillit innebär att man i hög utsträckning anser att det går att lita på andra människor. I studier har det visat sig att geografiska områden där människor litar på varandra fungerar bättre: de har högre ekonomisk utveck- ling, mer välfungerade demokrati och lägre grad av korruption. Förklaringen är att många aktiviteter underlättas när det finns mellanmänsklig tillit (Rothstein 2009). Ett exempel är affärer mellan företag. Vanligtvis sker inte leverans av va- ror eller tjänster samtidigt som betalningen. För att transaktionen ska kunna ge- nomföras krävs det att den ena parten litar på att den andra parten så småning- om kommer att betala för varorna. Om så inte är fallet uteblir transaktionen, till nackdel för båda parterna. Kommunalförbund och regionala utvecklingsnätverk handlar om att samarbe- ta. I det första fallet med andra kommuner och i det andra fallet till exempel med näringsliv, universitet och statliga myndigheter i regionen. Alla samarbeten med- för en viss risk för de deltagande parterna. Deltagarna kommer med största sanno- likhet att bidra olika mycket till samarbetet, och ingen vill vara den som de andra åker snålskjuts på. Politiker med grundinställningen att andra människor inte går att lita på är antagligen mer försiktiga när det gäller att gå in i samarbeten med andra aktörer än politiker som generellt sett anser att det går att lita på andra människor. I figur 4.4 redovisas den genomsnittliga inställningen till kommunalförbund, privatiseringar och regionala utvecklingsnätverk bland politiker med olika stor tillit till andra människor. 103206 Politik OK1.indd 59 10-08-19 14.32.33 politik på hemmaplan 60 Resultaten i figur 4.4 visar att det finns ett samband mellan tillit till andra männi- skor och inställningen till kommunalförbund och regionala utvecklingsnätverk. Ledamöter som i högre grad anser att det går att lita på andra människor är mer positiva till att medverka i kommunalförbund och regionala utvecklingsnätverk. Ledamöter med högst grad av tillit till andra människor är ungefär två steg mer positiva på den elvagradiga skalan till både kommunalförbund och regionala ut- vecklingsnätverk än ledamöterna med lägst grad av tillit. För privatiseringar är linjen betydligt plattare – en viss tendens till att ledamöter med hög tillit är mer positiva till privatiseringarna kan urskönjas, men inte alls lika tydligt som för kommunalförbund och regionala utvecklingsnätverk. Figur 4.4. Sambandet mellan kommunfullmäktigeledamöternas tillit till andra människor och inställning till kommunalförbund, privatiseringar och regionala utvecklingsnätverk (medeltal). Kommunal fö r b und Re gionala utve ckli ngsnä tver k Priv atiser ingar Låg tillit Hög tillit Tillit till andra människor In st äl ln in g til l o rg an is at io ns fo rm en 10 9 8 7 6 5 1 2 3 4 5 103206 Politik OK1.indd 60 10-08-19 14.32.33 61 4 politik i nya former Sammanfattning av några av kapitlets resultat Fullmäktigeledamöterna är i genomsnitt mer positiva till samarbeten i kom-• munalförbund och regionala utvecklingsnätverk än till privatiseringar. Med- an kommunalförbund och regionala utvecklingsnätverk framstår som relativt okontroversiella finns det stora partiskillnader i inställningen till privatise- ringar: de rödgröna är negativa, medan allianspartierna är positiva. I genomsnitt uppfattas de tre reformerna ha positiva effekter för den ekomiska • tillväxten och den kommunala servicen. De uppfattas inte ha en viss negativ effekt på medborgares och kommunfullmäktiges möjlighet att påverka politi- ken, men denna effekt uppfattas vara liten. Inställningen till privatiseringar skiljer sig inte mellan ledamöter med liten och • stor erfarenhet av privatiseringar i den egna kommunen. Ledamöter som i högre utsträckning litar på andra människor är mer positiva • till samarbete i kommunalförbund och regionala utvecklingsnätverk än leda- möter som inte litar på andra människor. 103206 Politik OK1.indd 61 10-08-19 14.32.33 62 5 Makt och inflytande ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” står det först av allt i Regerings- formen. På valdagen då folket väljer om eller väljer nya representanter är detta givetvis sant. Men hur ser det ut mellan valen, i politikens vardag? Har medbor- garna inflytande även då, eller ligger makten helt och hållet hos de folkvalda re- presentanterna? Förutom medborgare och förtroendevalda påverkar naturligt- vis andra aktörer kommunpolitiken: tjänstemän, lokalt näringsliv, massmedia, statliga myndigheter. I Kommun- och landstingsfullmäktige-undersökningen 2008–2009 ställdes ett antal frågor om makt och inflytande i kommunpolitiken. Frågorna är självklart inte en perfekt indikator på hur inflytelserika de olika aktö- rerna verkligen är. Däremot säger de något om hur inflytelserika de olika aktörer- na uppfattas vara, åtminstone bland kommunfullmäktigeledamöterna, vilket kan vara nog så intressant. Samtidigt ställdes också frågor om hur mycket kunskap i kommunpolitiska frågor de svarande upplevde att de olika aktörerna hade. Kapitlet inleds med en redovisning av hur ledamöterna uppfattar olika kom- munpolitiska aktörers inflytande och hur inflytelserika olika kategorier av leda- möter uppfattar sig själv. Därefter följer jämförelser mellan olika kommuner. Vi går sedan över till ledamöternas åsikter om vilka aktörer som bör ha mer respek- tive mindre inflytande och relationen mellan uppfattad kunskap om kommunpo- litiska frågor och inflytande. Kapitlet avslutas med en beskrivning av sambandet mellan eget inflytande och demokratisyn. Upplevt inflytande Kommunfullmäktigeledamöterna i undersökningen fick för nio olika aktörer ta ställning till frågan ”Hur stort inflytande anser du att var och en av följande ak- törer har över kommunens politiska verksamhet?”. De nio aktörerna var kom- munstyrelsen, kommunstyrelsens ordförande, övriga kommunpolitiker, tjänste- männen, medborgarna, statliga myndigheter, det lokala näringslivet, journalister som bevakar kommunpolitiken, och ”Du själv”. Svarsalternativen utgjordes av en elvagradig skala från 0 (Har inget inflytande alls) till 10 (Har mycket stort infly- tande). I tabell 5.1 har de nio aktörerna rangordnats efter sitt medeltal på frågan. 103206 Politik OK1.indd 62 10-08-19 14.32.33 63 5 makt och inflytande Ett högre medeltal indikerar att fullmäktigeledamöterna uppfattar aktören som mer inflytelserik. Föga förvånande så menar svenska kommunfullmäktigeledamöter att kommun- styrelsens ordförande och kommunstyrelsen är de mest inflytelserika aktörerna i kommunpolitiken med medeltal på 8,7 respektive 8,6. Därefter är det ett hopp ner till tjänstemännen med medeltalet 6,8. Tjänstemännen uppfattas alltså som mer inflytelserika än ”Övriga kommunpolitiker”, som har ett medeltal på 6,2. Medel- talet för ”Du själv”, 6,1 ligger väldigt nära talet för ”Övriga kommunpolitiker”, vil- ket är naturligt då de flesta svarande i undersökningen tillhör kategorin ”Övriga kommunpolitiker”. De fyra aktörer som agerar utanför kommunhuset uppfattas som de minst inflytelserika. ”Statliga myndigheter”, ”Det lokala näringslivet” och ”Journalister som bevakar kommunpolitiken” har medeltal på 5,8, 5,1 respektive 4,8. Medborgarna uppfattas ha minst inflytande över kommunens politiska verk- samhet av de aktörer vi frågade om, endast 4,4 på 0–10-skalan. Partiskillnader i upplevt inflytande Av utrymmesskäl kunde vi i enkäten inte fråga om fler aktörer, men vi kan med hjälp av svaren på frågan om hur inflytelserik ”Du själv” är ändå få en bild av hur inflytelserika olika kategorier av politiker uppfattas vara. I tabell 5.2 har politiker- na inom varje parti delats in med avseende på fem olika faktorer: kommunsty- relseledamöter mot övriga, de som tillhör den styrande majoriteten mot oppo- sitionen och efter kön, ålder och utbildning. Medeltalen visar hur inflytelserika politiker inom respektive kategori uppfattar sig. Av den översta raden i tabellen framgår att bland ledamöter från olika partier är socialdemokrater, centerpartister och moderater de som känner sig mest in- Tabell 5.1. Kommunfullmäktigeledamöternas uppfattning om nio kommunpolitiska aktörers inflytande (medeltal 0–10). Aktör Medelvärde Antal svarande Kommunstyrelsens ordförande 8,7 7 704 Kommunstyrelsen 8,6 8 291 Tjänstemännen 6,8 8 255 Övriga kommunpolitiker 6,2 8 267 Du själv 6,1 8 253 Statliga myndigheter 5,8 8 176 Det lokala näringslivet 5,1 8 223 Journalister som bevakar kommunpolitiken 4,8 8 245 Medborgarna 4,4 8 258 Kommentar: Frågan löd ”Hur stort inflytande anser du att var och en av följande aktörer har över kommunens politiska verksamhet?”. Anledningen till att ett färre antal svarat på frågan om kommunstyrelsens ordförande är att den frågan föll bort i postenkätversionen av formuläret. 103206 Politik OK1.indd 63 10-08-19 14.32.33 politik på hemmaplan 64 flytelserika, med ett medelvärde på 6,4 för S och 6,3 för C och M. Sverigedemo- krater sticker ut som de ledamöter som känner att de har allra minst inflytande med ett medeltal på 3,5. De övriga riksdagspartierna och lokala partier placerar sig däremellan. Att socialdemokrater, centerpartister och moderater känner sig inflytelserika kan delvis förklaras av att de som stora partier oftare innehar infly- telserika positioner i kommunpolitiken: kommunstyrelseledamöter har ett med- eltal på 6,9 jämfört med 5,8 för de politiker som inte sitter i kommunstyrelsen, och majoritetspolitiker har ett värde på 6,8 jämfört med oppositionspolitikernas 5,4. Men även om vi kontrollerar för uppdrag i kommunstyrelsen och majoritet/ opposition så kvarstår partiskillnader. Socialdemokrater och centerpartister som inte sitter i kommunstyrelsen känner sig till exempel lika eller mer inflytelserika än vänsterpartister, miljöpartister, sverigedemokrater och ledamöter från lokala partier som sitter i kommunstyrelsen. Också bland oppositionspolitiker finns det stora partiskillnader, där social- demokrater känner sig mest inflytelserika (5,9). Dock känner sig de majoritets- politiker som upplever att de har minst inflytande – företrädare för övriga partier (6,1) – att de har mer inflytande än de oppositionspolitiker som känner att de har mest inflytande. Att ingå i den styrande majoriteten betyder alltså mer för det upplevda inflytandet än att vara ledamot i kommunstyrelsen. Kommunpolitiken framstår i tabell 5.2 som relativt jämställd. I genomsnitt finns det väldigt små skillnader mellan kvinnliga och manliga ledamöters upp- levda inflytande, med medeltalet 6,2 för kvinnliga politiker och 6,1 för manliga. Tabell 5.2. Kommunfullmäktigeledamöters uppfattning av sitt eget inflytande, efter kommun- styrelse, majoritet/opposition, kön, ålder, utbildning, och partitillhörighet (medeltal 0–10). V S Mp C Fp Kd M Sd Övr Tot Totalt 5,2 6,4 5,0 6,4 6,1 6,0 6,3 3,5 5,3 6,1 Kommunstyrelseledamot 6,1 7,2 5,9 7,1 6,7 6,5 7,1 5,1 6,0 5,8 Ej Kommunstyrelseledamot 4,9 6,1 4,7 6,1 5,8 5,7 5,9 3,3 5,0 6,9 Majoritet 6,7 7,0 6,6 6,8 6,6 6,4 6,8 6,1 6,8 Opposition 4,6 5,9 4,3 5,7 5,3 5,3 5,2 3,5 4,8 5,4 Kvinna 5,3 6,4 5,0 6,4 6,2 5,9 6,4 3,6 5,4 6,2 Man 5,2 6,4 5,0 6,4 6,1 6,0 6,2 3,5 5,2 6,1 –34 år 4,3 6,1 4,5 6,2 6,0 6,2 5,7 2,8 4,9 5,6 35–49 år 5,4 6,4 5,2 6,4 6,2 5,8 6,1 3,6 5,1 6,1 50–64 år 5,5 6,5 5,0 6,4 6,1 6,0 6,5 3,3 5,3 6,3 65– år 5,0 6,4 5,0 6,5 6,2 5,9 6,3 3,8 5,3 6,2 Ej utbildning från högskola/universitet 5,5 6,5 5,3 6,4 6,0 6,0 6,3 3,5 5,2 6,2 Utbildning från högskola/universitet 5,1 6,3 4,9 6,4 6,2 5,9 6,3 3,4 5,3 6,1 Kommentar: Resultaten visar medeltalet för svaren på frågan om hur mycket inflytande ”Du själv” uppskattas ha. 103206 Politik OK1.indd 64 10-08-19 14.32.34 65 5 makt och inflytande Också inom partierna finns det väldigt små könsskillnader, och de skillnader som ändå finns visar att kvinnor känner sig något mer inflytelserika. Det enda undan- taget är Kd, där manliga ledamöter har ett upplevt inflytande på 6,0 och kvinnliga ledamöter på 5,9. Vissa åldersskillnader kan konstateras, men de är inte särskilt stora. Genom- snittet för samtliga partier visar att ledamöter som är under 35 år gamla upp lever sig minst inflytelserika (5,6), medan ledamöter mellan 50 och 64 år upplever att de har mest inflytande (6,3). Betydelsen av ålder varierar dock mellan partierna. Inom vänsterpartiet skiljer det 1,2 poäng i upplevt inflytande mellan den ålders- kategori som upplever sig ha minst inflytande (under 35 år, 4,3) och den som har mest (50–64 år, 5,5). Inom folkpartiet befinner sig samtliga ålderskategorier mel- lan 6,0 och 6,2. Kommunfullmäktigeledamöter med utbildning från högskola eller universitet upplever sig överlag ha mindre inflytande än politiker som inte genomgått så- dan utbildning. Trenden är tydligast inom vänsterblocket. De som inte genom- gått högskole- eller universitetsutbildning har 0,4 poäng högre värde i V, 0,2 po- äng högre i S och 0,4 poäng högre i Mp. För C och M finns ingen skillnad. Inom Fp är det tvärtom – högskoleutbildade befinner sig 0,2 poäng högre än de utan högskoleutbildning. Kommuner med mest och minst inflytelserika aktörer Givetvis finns det också stora skillnader mellan hur den politiska kulturen ser ut i olika kommuner, och därmed också hur inflytelserika de olika aktörerna upp- fattas vara. I tabell 5.3 listas de tio kommuner där kommunstyrelsen uppfattas som allra mest inflytelserik och de tio kommuner där kommunstyrelsen uppfat- tas som minst inflytelserik. Tabell 5.3. Svenska kommuner där kommunstyrelsen uppfattas som mest respektive minst inflytelserik av kommunfullmäktigeledamöterna (medelvärde 0–10). Mest inflytelserik kommunstyrelse Medelvärde Minst inflytelserik kommunstyrelse Medelvärde 1 Ragunda 9,6 1 Dorotea 7,3 2 Norberg 9,4 2 Munkedal 7,5 3 Tjörn 9,3 3 Gullspång 7,5 4 Fagersta 9,3 4 Lysekil 7,6 5 Finspång 9,3 5 Umeå 7,7 6 Årjäng 9,3 6 Robertsfors 7,7 7 Bjuv 9,2 7 Bjurholm 7,7 8 Lomma 9,2 8 Berg 7,8 9 Järfälla 9,2 9 Nordmaling 7,8 10 Tidaholm 9,1 10 Torsås 7,8 Kommentar: Talen anger medeltalet för svaren på frågan om hur mycket inflytande kommunstyrelsens ordförande uppskattas ha. 103206 Politik OK1.indd 65 10-08-19 14.32.34 politik på hemmaplan 66 Många av de kommuner där kommunstyrelsen uppfattas som mest inflytel- serik är relativt små, men detsamma gäller för de med minst inflytelserik kom- munstyrelse. Minst inflytelserik uppfattas kommunstyrelsen vara i Sveriges tred- je minsta kommun, Dorotea, där medelvärdet är 7,3. Sveriges mest inflytelserika kommunstyrelse sitter istället i Ragunda: medelvärdet är där 2,3 poäng högre än i Dorotea, 9,6. Det finns inte heller några tydliga ideologiska skillnader – de flesta typerna av partikoalitioner återfinns på båda listorna. En möjlig förklaring kan istället utgöras av att fem av kommunerna (Munkedal, Gullspång, Lysekil, Umeå och Torsås) där kommunstyrelsen uppfattas som minst inflytelserik är styrda av minoritetskoalitioner, enligt en sammanställning gjord av SKL. Av kommunerna på listan över de mest inflytelserika kommunstyrelserna är det bara Tidaholm där ”regeringssidan” inte har egen majoritet – Socialdemokraterna styr där själva, men i minoritet. Det finns också skillnader mellan kommunerna i hur fullmäktigeledamöterna upplever medborgarnas inflytande. I tabell 5.4 listas de tio kommuner där med- borgarna upplevs som mest inflytelserika, och de tio kommuner där medborgar- na uppfattas ha minst inflytande. När så är möjligt har också kommunens se- naste värde i SCB:s medborgarundersökning ”Nöjd Inflytande Index” (NII) lagts till. Samtliga kommuner har tyvärr inte deltagit i dessa studier, och en fullständig jämförelse är därför inte möjlig, men en jämförelse ger ändå en fingervisning om huruvida politikerna och medborgarnas uppfattningar är i samklang. Ett högt NII-värde indikerar att medborgarna är mer nöjda med sina möjligheter till in- flytande än hur kommunfullmäktigeledamöterna upplever att det är. Tabell 5.4 visar att det finns en relativt god överensstämmelse mellan medborgar- nas upplevda inflytande och kommunpolitikernas bedömning av medborgarnas möjligheter till inflytande. Medelvärdet för NII bland de tio kommuner där med- Tabell 5.4. Svenska kommuner där medborgarna uppfattas som mest och minst inflytelserika av kommunfullmäktigeledamöterna (medel- och NII-värde). Mest inflytelserika medborgare Medelvärde NII Minst inflytelserika medborgare Medelvärde NII 1 Överkalix 5,7 43 1 Karlshamn 3,2 38 2 Smedjebacken 5,6 2 Vaxholm 3,2 38 3 Ydre 5,5 3 Rättvik 3,2 40 4 Sölvesborg 5,4 44 4 Malå 3,4 38 5 Härnösand 5,4 31 5 Kiruna 3,4 6 Arjeplog 5,4 41 6 Orust 3,5 7 Emmaboda 5,3 42 7 Tanum 3,5 42 8 Robertsfors 5,3 38 8 Dorotea 3,5 9 Kristinehamn 5,3 9 Österåker 3,6 36 10 Vaggeryd 5,3 45 10 Uppvidinge 3,6 35 Kommentar: Talen i kolumnen ”Medelvärde” anger medeltalet för svaren på frågan om hur mycket inflytande medbor- garna. NII står för Nöjd Inflytande Index, som sammanställs av SCB. Datakälla: SCB. 103206 Politik OK1.indd 66 10-08-19 14.32.34 67 5 makt och inflytande borgarnas inflytande bedöms som störst av kommunpolitikerna är 40,6 (beräknat på de sju kommuner för vilka ett värde finns tillgängligt). Motsvarande tal bland de 10 kommuner där kommunpolitikerna menar att medborgarna har minst möj- lighet till inflytande är 38,1. Två kommuner sticker här ut något: Härnö sand, där kommunpolitikerna anser att medborgarna har stora möjlig heter till inflytande, får ett NII på 31 – kommunpolitikerna verkar alltså överskatta medborgarnas in- flytande något. I Tanum underskattar kommunpolitikerna istället medborgarnas inflytande – medborgarnas eget upplevda inflytande mätt med NII är betydligt högre än i övriga kommuner där medborgarnas inflytande bedöms som lågt. Med uppgifter om det uppskattade inflytandet för kommunstyrelse och med- borgare är det nu möjligt att göra en uppskattning av vilka kommuner som är Sveriges mest ”hierarkiska” respektive ”platta” kommuner. Hierarkiska kommu- ner är de där det är störst upplevd skillnad mellan kommunens mest inflytelserika organ, kommunstyrelsen, och upplevt medborgarinflytande, medan kommuner med små skillnader räknas som platta. I tabell 5.5 visas resultaten när medborgar- nas inflytandevärde subtraherats från kommunstyrelsens inflytandevärde. Me- del talen visar alltså hur mycket mer inflytande kommunstyrelsen har jämfört med medborgarna i kommunfullmäktigeledamöternas ögon. Några kommuner känns igen från tabellerna 5.3 och 5.4. Karlshamn har den största upplevda skillnaden mellan kommunstyrelse och medborgare och är också den kommun där medborgarna uppfattas ha minst inflytande. Näst störst skillnad finns det i Norberg som uppfattas ha Sveriges näst mest inflytelserika kommunstyrelse. På motsvarande sätt återfinns Robertsfors, där skillnaden upp- fattas som minst, både på åttonde plats på listan över Sveriges mest inflytelserika medborgare och på sjätte plats på listan över Sveriges minst inflytelserika kom- munstyrelse. Lerum utmärker sig istället genom att kommunen inte finns med Tabell 5.5. Svenska kommuner där den upplevda skillnaden mellan kommunstyrelsens och medborgarnas inflytande är störst (medelvärdesskillnad). Störst skillnad Medelvärdes- skillnad Minst skillnad Medelvärdes- skillnad 1 Karlshamn 5,6 1 Robertsfors 2,4 2 Norberg 5,4 2 Emmaboda 2,7 3 Lerum 5,4 3 Boxholm 2,8 4 Årjäng 5,4 4 Härnösand 2,9 5 Malmö 5,3 5 Smedjebacken 3,0 6 Rättvik 5,3 6 Sölvesborg 3,0 7 Östra Göinge 5,2 7 Ydre 3,0 8 Sorsele 5,2 8 Lysekil 3,0 9 Tanum 5,2 9 Umeå 3,1 10 Älvsbyn 5,2 10 Laholm 3,3 Kommentar: Talen anger differenssen mellan medeltalen för svaren på frågorna om hur mycket inflytande kommun- styrelsens ordförande och medborgarna uppskattas ha. 103206 Politik OK1.indd 67 10-08-19 14.32.34 politik på hemmaplan 68 på någon av de tidigare listorna, men bedöms ha Sveriges tredje största skillnad i inflytande mellan kommunstyrelse och medborgare. Boxholm är den tredje plat- taste kommunen och finns inte heller med på någon av de tidigare listorna. Fyra kommuntyper med olika inflytandemönster Med hjälp av mer avancerad statistisk analys kan vi med hjälp av kommunfull- mäktigeledamöternas upplevda inflytande för de olika aktörerna urskilja olika inflytandemönster bland kommunerna. Om vi till exempel tänker sig inflytande i kommunen som ett nollsummespel innebär det att om en aktör får ökat infly- tande får någon annan aktör mindre inflytande. Vilka sådana relationer finns det i kommunpolitiken? Med hjälp av så kallad faktoranalys vi man finna olika kom- muntyper. Varje aktör får en så kallad ”laddning” på varje kommuntyp som kan variera mellan –1 och 1. En positiv laddning innebär att aktören hänger samman med andra aktörer som laddar på samma kommuntyp – om de andra aktörerna får mer inflytande får också den aktuella aktören mer inflytande. Tvärtom inne- bär en negativ laddning att aktören har det omvända förhållandet – får de andra aktörerna mer inflytande får den aktuella aktören mindre inflytande. I tabell 5.6 visas hur de åtta aktörerna i kommunpolitiken (alla utom ”Du själv”) laddar på fyra olika kommuntyper. Analysen visar att det verkar finns fyra kommuntyper. Faktorladdningar högre än +0,30 eller lägre än –0,30 har i tabellen rutats in. På den första kommuntypen laddar två aktörer negativt, kommunstyrelsen och kommunstyrelsens ordföran- de, och två aktörer positivt, tjänstemännen och statliga myndigheter. Det tyder på att det finns ett motsatsförhållande mellan de två paren. I kommuner där KS och KSO uppfattas ha mycket inflytande uppfattas tjänstemän och statliga myn- digheter ha mindre inflytande. Det innebär också att i de kommuner där tjänste- Tabell 5.6. Fyra typer av kommuner med avseende på upplevt inflytande för åtta kommun- politiska aktörer. Typ 1 Typ 2 Typ 3 Typ 4 Kommunstyrelsens ordförande –,85 –,28 ,02 ,10 Kommunstyrelsen –,59 ,09 ,47 ,26 Tjänstemännen ,53 –,38 ,58 ,07 Övriga kommunpolitiker ,11 ,80 ,25 ,17 Medborgarna ,05 ,85 –,12 ,06 Statliga myndigheter ,55 –,16 –,16 ,60 Journalister ,15 –,19 ,07 –,92 Det lokala näringslivet ,16 –,14 –,81 ,02 Kommentar: Resultaten baseras på en faktoranalys med 290 kommuner, roterad faktorlösning. Varje kommuntyp visar på en mot sättning mellan de aktörer som har ett positivt värde på kommuntypen och aktörer som har ett negativt värde på kommuntypen. Om den ena aktören uppfattas ha mer inflytande uppfattas den andra aktören ofta ha mindre inflytande. 103206 Politik OK1.indd 68 10-08-19 14.32.35 69 5 makt och inflytande män och statliga myndigheter uppfattas ha mycket inflytande uppfattas KS och KSO ha relativt mindre inflytande. Från den andra kommuntypen framgår att i kommuner där ”Övriga kommunpolitiker” uppfattas ha mycket inflytande upp- fattas medborgarna också ha det, medan tjänstemännen uppfattas ha mindre. Resultaten från den tredje kommuntypen visar att både kommunstyrelsen och tjänstemännen laddar positivt, medan det lokala näringslivet laddar negativt. Den här kommuntypen verkar alltså visa att det i vissa kommuner pågår en drag- kamp om inflytande med kommunstyrelsen och tjänstemännen på ena sidan och det lokala näringslivet på andra sidan. Den fjärde kommuntypen beskriver ett motsatsförhållande mellan statliga myndigheter och journalister som bevakar kommunpolitiken. I kommuner där statliga myndigheter uppfattas ha mycket inflytande uppfattas journalister ha mindre inflytande, och vice versa. Mer eller mindre inflytande Hittills har vi bara beskrivit läget som kommunfullmäktigeledamöterna i under- sökningen uppfattar det idag. Men hur anser de att det bör vara? Vilka aktörer bör ha mer respektive mindre inflytande? För var och en av de nio aktörerna ställde vi frågan ”Anser du att någon eller några av aktörerna bör ha mer eller mindre in- flytande över kommunens politiska verksamhet?”. Svarsalternativen var ”Bör ha mindre inflytande”, ”Bör ha samma inflytande som idag” och ”Bör ha mer infly- tande”. Genom att ta andelen som svarat att aktören bör ha mer inflytande minus andelen som anser att aktören bör ha mindre inflytande får vi ett balansmått som går mellan –100 (samtliga anser att aktören bör ha mindre inflytande) och +100 (samtliga anser att aktören bör ha mer inflytande). I tabell 5.7 redovisas hur kom- Tabell 5.7. Kommunfullmäktigeledamöternas inställning till vilka av nio kommunpolitiska aktörer som bör ha mer eller mindre inflytande (procent och balansmått). Aktör Bör ha mindre inflytande Bör ha samma inflytande som idag Bör ha mer inflytande Summa procent Balans- mått Antal svarande Medborgarna 1 52 47 100 +46 8 196 Övriga kommunpolitiker 1 55 44 100 +43 8 191 Du själv 0 67 33 100 +33 8 186 Det lokala näringslivet 8 72 20 100 +12 8 175 Kommunstyrelsen 13 74 13 100 0 8 225 Kommunstyrelsens ordförande 26 68 6 100 –20 7 639 Statliga myndigheter 37 60 3 100 –34 8 152 Journalister 41 57 2 100 –39 8 191 Tjänstemännen 44 54 2 100 –42 8 205 Kommentar: Balansmåtten visar procentandelen som svarat ”Bör ha mer inflytande” minus procentandelen som svarat ”Bör ha mindre inflytande”. 103206 Politik OK1.indd 69 10-08-19 14.32.35 politik på hemmaplan 70 munfullmäktigeledamöterna svarat på frågorna. De nio aktörerna har rangord- nats efter balansmåttet i kolumnen näst längst till höger. Det högsta värdet på balansmåttet har medborgarna. De som anser att med- borgare bör ha mer inflytande är 46 procentenhter fler än de som anser att de bör ha mindre inflytande (+46). Majoriteten anser dock att medborgarna bör ha samma inflytande som idag, och det gäller också för alla andra aktörer: mer än hälften av de svarande anser att inflytandet bör vara samma som idag. Efter med- borgare följer ”Övriga kommunpolitiker” (+43), ”Du själv” (+33), och ”Det lokala näringslivet” (+12). För kommunstyrelsen är balansmåttet 0, vilket innebär att lika många anser att kommunstyrelsen bör ha mer som anser att de bör ha min- dre inflytande. Kommunstyrelsens ordförande uppfattas ha något för mycket in- flytande (–20). Därefter följer statliga myndigheter (–34) och journalister som bevakar kommunpolitiken (–39). Sist återfinns tjänstemännen. Hela 44 procent av kommunfullmäktigeledamöterna anser att de bör ha mindre inflytande, med- an endast 2 procent anser att de bör ha mer. En tolkning av resultaten är att det är medborgarna och deras representanter som kommunpolitikerna framförallt anser bör ha mer inflytande. Undantaget är kommunstyrelsens ordförande, som dock inte väljs till sin position direkt. De ej folkvalda aktörerna återfinns på den nedre delen av listan, med undantaget av det lokala näringslivet som har ett svagt positivt balansmått (+12). Inflytande och kunskap Hur mycket kunskap om kommunpolitiska frågor har då de nio olika kommun- politiska aktörerna? Kommunfullmäktigeledamöterna fick för varje aktör ta ställ- ning till frågan ”Enligt din uppfattning, hur kunniga är följande aktörer om po- litiska frågor i din kommun?”. Svarsalternativen sträckte sig mellan 0 (inte alls kunnig) till 10 (mycket kunnig). Med hjälp av frågan om den uppskattade kun- skapen kan vi undersöka vilka aktörer som bedöms ha mer inflytande än kun- skap och vice versa. Medelvärdena för varje aktörs uppskattade kunskap redovi- sas i tabell 5.8 tillsammans med medelvärdet för det uppskattade inflytandet och ett mått på differensen dem emellan. Rangordningen av aktörerna efter kunskap motsvarar precis den för inflytan- de. De aktörer som bedöms ha mycket inflytande bedöms också ha mycket kun- skap. Det finns dock ett undantag: kategorin ”Du själv”. De svarande i under- sökningen anger i genomsnitt att de själva har 1,2 poäng mindre inflytande än kunskap. Kommunstyrelsens ordförande och kommunstyrelsen som helhet be- döms istället ha mer inflytande än kunskap (+1,1 respektive +1,4). Tjänstemän, övriga kommunpolitiker, statliga myndigheter och medborgare bedöms ha unge- fär lika mycket kunskap som inflytande. Det lokala näringslivet och journalister bedöms ha mindre inflytande än kunskap (–0,4 respektive –0,6). 103206 Politik OK1.indd 70 10-08-19 14.32.35 71 5 makt och inflytande Även om resultaten visar att kommunpolitikerna anser att de som har mest inflytande också har mycket kunskap är det inte självklart att det bör finnas en sådan koppling mellan kunskap och inflytande, även om den ståndpunkten har flera berömda förespråkare. Filosofen Platon är den kanske mest kända föresprå- karen för expertstyre. I hans ögon var det Atenska folkstyret olämpligt, eftersom endast ett fåtal hade de kunskaper Platon ansåg vara nödvändiga för att styra. I sin bok Staten argumentar Platon för att det ideala samhället skall styras av filo- sofkungar, i vilka politisk makt och filosofisk kunskap förenas. Genom att kombinera kommunpolitikernas uppfattning om hur mycket kun- skap de olika aktörerna har, och hur mycket inflytande de borde ha, kan vi få en bild av hur ”Platonskt” de folkvalda politikerna resonerar. Om politikerna tänker som Platon borde vi finna att de politiker som tycker att en aktör har mycket kun- skap också tycker att den aktören borde ha större inflytande. Om de tvärtom har andra argument för varför aktören skall ha inflytande borde vi inte finna något sådant samband. I figur 5.1 redovisas resultatet av nio sådana analyser. I diagram- men återfinns den uppskattade kunskapen på den horisontella X-axeln och ba- lansmåttet (hämtat från tabell 7) för om aktören borde ha mer eller mindre infly- tande på den vertikala Y-axeln. En linje som pekar diagonalt uppåt höger visar då att det finns ett samband mellan kunskap och önskat inflytande. Desto brantare lutning på linjen, desto starkare samband och desto mer stöd för en ”Platonsk” tolkning. För de flesta av de nio aktörerna verkar det finnas ett samband mellan upp- skattad kunskap och önskat inflytande. Starkast är sambandet för de aktörer som framförallt fungerar som experter – tjänstemän, statliga myndigheter, journa- lister och det lokala näringslivet. För de folkvalda aktörerna och medborgarna återfinns dock inte samma samband. Linjen för medborgarna och ”Du själv” är i princip platt – kommunpolitikerna verkar alltså inte fästa någon vikt vid med- Tabell 5.8. Kommunfullmäktigeledamöternas uppfattning av nio kommunpolitiska aktörers kunskap och inflytande i kommunpolitiska frågor (medelvärden och medelvärdesdifferens). Aktör Kunskap Inflytande Differens (inflytandekunskap) Antal svarande Kommunstyrelsens ordförande 7,6 8,7 +1,1 7 743 Du själv 7,3 6,1 –1,2 8 284 Kommunstyrelsen 7,2 8,6 +1,4 8 320 Tjänstemännen 7,0 6,8 +0,2 8 296 Övriga kommunpolitiker 5,9 6,2 +0,3 8 313 Statliga myndigheter 5,7 5,8 +0,1 8 160 Det lokala näringslivet 5,5 5,1 –0,4 8 256 Journalister 5,4 4,8 –0,6 8 293 Medborgarna 4,4 4,4 0 8 303 Kommentar: Enkätfrågorna löd: ”Enligt din uppfattning, hur kunniga är följande aktörer om politiska frågor i din kommun?” respektive ”Hur stort inflytande anser du att var och en av följande aktörer har över kommunens politiska verksamhet?” 103206 Politik OK1.indd 71 10-08-19 14.32.35 politik på hemmaplan 72 borgarnas (eller sin egen) kunskap när de bestämmer sig för om de bör ha mer eller mindre inflytande. Något överraskande pekar linjen för övriga kommun- politiker (bortsett från ett hack i början) neråt till höger, vilket innebär att leda- möter som tycker att ”Övriga kommunpolitiker” är mycket kunniga anser att de bör ha mind re inflytande än de svarande som anser att de har liten kunskap. Bland de folkvalda aktörerna är kommunstyrelsens ordförande den aktör som uppvisar det starkaste sambandet mellan kunskap och önskat inflytande, vilket anknyter till resultaten i tabell 5.7, där vi såg att kommunfullmäktigeledamöterna framförallt önskar att folket och dess valda representanter skall få mer inflytande. Kommunstyrelsens ordförande väljs inte direkt av folket, utan utses bland annat på grund av förmåga att leda kommunen – det är kanske därför inte så förvånan- de att det finns en stark koppling mellan kunskap och önskat inflytande. Sammantaget verkar det som att de svenska kommunfullmäktigeledamöterna inte håller med Platon. Kopplingen mellan kunskap och önskat inflytande åter- Figur 5.1. Effekt av uppskattad kunskap på önskat inflytande för nio aktörer. Kommunstyrelsen KSO Övriga kommunpolitiker Tjänstemännen Medborgarna Statliga myndigheter Lokala näringslivet Journalister Du själv 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 –0,2 –0,4 –0,6 –0,8 –1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 –0,2 –0,4 –0,6 –0,8 –1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 –0,2 –0,4 –0,6 –0,8 –1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 –0,2 –0,4 –0,6 –0,8 –1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 –0,2 –0,4 –0,6 –0,8 –1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 –0,2 –0,4 –0,6 –0,8 –1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 –0,2 –0,4 –0,6 –0,8 –1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 –0,2 –0,4 –0,6 –0,8 –1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 –0,2 –0,4 –0,6 –0,8 –1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 103206 Politik OK1.indd 72 10-08-19 14.32.36 73 5 makt och inflytande fanns framförallt för expertaktörer, som bygger sin legitimitet på just kunskap. För medborgare och folkvalda är kopplingen betydligt svagare. Effekt av eget inflytande på demokratisyn Avslutningsvis skall vi undersöka om upplevt inflytande spelar någon roll för kommunpolitikernas demokratisyn. Är demokratisynen djupt rotad hos de folk- valda, eller förändras den i takt med att de folkvalda hamnar i nya situationer och får nya uppdrag i politiken? Ett tema i Kommun- och Landstingsfullmäktigeun- dersökningen 2008–2009 är frågan om representativ demokrati kontra deltagar- demokrati. I representativ demokrati utövar medborgarna framförallt inflytande på valdagen genom att välja politiker, medan medborgare i deltagardemokratin förväntas vara aktiva även mellan valen genom att till exempel kontakta politiker, genomföra namninsamlingar och demonstrera. Finns det då ett samband mellan vilken demokratiprincip som kommunpoliti- kerna ansluter sig till uppfattningen om det egna inflytandet? Har ledamöter som själva uppfattar sig ha mycket inflytande en annan demokratisyn än ledamöter med mindre upplevt inflytande? I undersökningen fick ledamöterna ta ställning till om de föredrog representativ demokrati eller deltagardemokrati. I figur 5.2 redovisas balansmåttet för deltagardemokrati kontra representativ demokrati för politiker med olika värden av uppskattat eget inflytande. Ett högt positivt balans- måttsvärde indikerar att politikerna i högre grad föredrar deltagardemokrati. Figur 5.2. Samband mellan kommunfullmäktigeledamöternas upplevda egna inflytande och inställning till deltagardemokrati (balansmått). Ba la ns m åt t d el ta ga rd em ok ra ti Upplev eget inflytande 10 0 –10 –20 –30 –40 –50 –60 –70 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 –66 –62 –59–58 –51 –46 –29 –7 –33 +3 –1 103206 Politik OK1.indd 73 10-08-19 14.32.36 politik på hemmaplan 74 Figuren visar att det finns ett tydligt samband mellan hur mycket inflytande leda möterna uppfattar att de har och inställningen till deltagardemokrati. De leda möter som har mest inflytande är också de som i genomsnitt är mest negativa till deltagardemokrati (balansmått –66). Ledamöter som uppfattar att de själva har väldigt lite inflytande, värdena 0 och 1 på skalan, är också de som är mest posi tiva till deltagardemokrati (–1 respektive +3). En möjlig tolkning är att de leda möter som faktiskt har inflytande är nöjda med att medborgarna bara påver- kar i samband med valen och låter politikerna arbeta ifred mellan valen. På mot- svarande sätt har ledamöter utan eget inflytande mindre emot att medborgarna tar större plats i politiken. Sammanfattning av några av kapitlets resultat Fullmäktigeledamöterna uppfattar att kommunstyrelsens ordförande är den • mest inflytelserika aktören i kommunpolitiken, medan medborgarna är den minst inflytelsrika. Ledamöterna vill framförallt öka medborgarnas inflytande, medan man vill minska tjänstemännens. När det gäller uppfattad kunskap i kommunpolitiska frågor menar ledamöter-• na att kommunstyrelsens ordförande också är den mest kunniga, medan med- borgarna har minst kunskap. Det finns dock ingen tydlig relation mellan hur mycket kunskap de enskilda ledamöterna uppfattar att medborgarna har och vilket inflytande man anser att de bör ha. Ledamöter som uppfattar sig som inflytelserika är mindre positiva till deltagar-• demokrati än ledamöter som uppfattar sig själva som mindre inflytelserika. 103206 Politik OK1.indd 74 10-08-19 14.32.36 75 6 Hot, våld och medborgarprotester Beslutsfattande i demokratier handlar i mångt och mycket om kompromisser mellan motstridiga intressen. Men det är oftast omöjligt att fatta beslut som precis alla är nöjda med. Medborgarprotester mot politiska beslut är därför en normal företeelse i moderna demokratier, och har blivit en allt mer accepterad företeelse. Tidigare var det framförallt utsatta grupper i samhället som protesterade, medan nutida protester ofta organiseras av professionella organisationer som driver en särskild fråga. I jämförelse med många andra västländer protesteras det mycket i Sverige. I en undersökning kring det senaste millenieskiftet tillfrågades medborgare i 21 län- der om de någon gång deltagit i en laglig demonstration, bojkott, vild strejk eller ockupation av byggnad. Grekland toppade tabellen, då 55 procent som någon gång protesterat på något av de uppräknade sätten. Sverige kom på andra plats med 48 procent, betydligt mer än till exempel Finland (22 procent) och landet med minst protester, Japan (14 procent) (Dalton 2006). Protester kan ju dock vara av väldigt olika karaktär, och steget från att gå med i ett första majtåg till att ockupera en byggnad upplevs nog av de flesta som stort. Medan det finns mycket forskning om vilka kategorier av medborgare som protesterar och varför de protesterar (exempelvis Solevid (2009)) är politikers atti tyder till protester ett betydligt mer outforskat område. I det här kapitlet un- dersöker vi hur stor förståelse svenska fullmäktigeledamöter har för olika typer av protester och hur mycket protester de upplever att det förekommer i den egna kommunen. I kapitlet redovisas också ledamöternas svar på enkätfrågor om pro- tester som gått över styr och lett till hot och våld mot politiker. Först redovisar vi ledamöternas uppskattningar av hur mycket protester som förekommer i den egna kommunen och analyser av i vilka kommuner det pro- testeras mest. Därefter redovisas ledamöternas förståelse för olika protestformer. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om hot och våld mot politiker. 103206 Politik OK1.indd 75 10-08-19 14.32.36 politik på hemmaplan 76 Hur mycket protester förekommer det? En fråga i enkäten handlade om hur mycket medborgarprotester det förekommer i den egna kommunen. Ledamöterna fick svara på om det förekom mer, mindre eller ungefär lika många medborgarprotester som i andra kommuner i Sverige. Resultaten redovisas i tabell 6.1. Intressant nog så är det betydligt fler som uppfattar att medborgarprotesterna i den egna kommunen är färre än i andra kommuner. 45 procent av ledamöterna uppger att det är färre protester i den egna kommunen än genomsnittet, med- an endast 11 procent uppger att det är mer protester i den egna kommunen än genomsnittet. De allra flesta kommunfullmäktigeledamöterna verkar alltså inte uppleva att det är särskilt mycket medborgarprotester i kommunen jämfört med i andra kommuner. I vilka kommuner protesteras det då mest? Genom att ta procentandelen som uppgett att det i kommunen förekommer mer protester än i andra kommuner i genomsnitt minus procentandelen som uppgett att det förekommer mindre pro- tester än i andra kommuner i genomsnitt får vi ett balansmått som kan variera mellan +100 (alla uppger att det är mer protester i den egna kommunen) och –100 (alla uppger att det är mindre protester i den egna kommunen). I tabell 6.2 redovisas balansmåttet för kommunerna, uppdelade efter befolkningsmängd i kommunen och efter kommunstyrelseordförandens partitillhörighet. Ju högre värde på balansmåttet, desto mer protester uppfattar kommunfullmäktigeleda- möterna att det förekommer i kommunen. Resultaten visar att kommunfullmäktigeledamöter från större kommuner i högre grad upplever att det är mer protester i kommunen (balansmått –19 i kate- gorin med störst kommuner) än kommunfullmäktigeledamöter från mindre kommuner (balansmått –45 i kategorin med de minsta kommunerna). Kom- Tabell 6.1. Kommunfullmäktigeledamöternas bedömning av hur mycket medborgarprotester det förekommer i den egna kommunen (procent). Procent Antal svarande Min kommun tillhör de kommuner i Sverige där det förekommer allra mest medborgarprotester 1 126 Min kommun ligger över genomsnittet i Sverige, men tillhör inte de kommuner där det förekommer allra mest protester 10 806 Min kommun ligger ungefär kring genomsnittet i sverige 44 3 567 Min kommun ligger under genomsnittet i Sverige, men tillhör inte de kommuner där det förekommer allra minst protester 35 2 864 Min kommun tillhör de kommuner i Sverige där det förekommer allra minst protester 10 795 Summa 100 8 158 Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Vilken är din bedömning av hur mycket medborgarprotester det förekommer i din kommun?”. 103206 Politik OK1.indd 76 10-08-19 14.32.36 77 6 hot, våld och medborgarprotester munfullmäktigeledamöter i kommuner där kommunstyrelseordföranden är från Moderaterna upplever att det är något fler protester (–26) än kommunfullmäk- tigeledamöter i kommuner där kommunstyrelsens ordförande är från något an- nat parti. I tabell 6.3 redovisas de tio kommuner där kommunfullmäktigeleda- möterna uppgett att det är mest respektive minst protester. Bland de tio kommuner där ledamöterna svarat att det är mest protester ryms flera större städer, inklusive Stockholm, medan de tio kommuner där det är minst protester framförallt är mindre orter. Förståelse för olika protestformer Vilka frågor är det då som orsakar medborgarprotester? Kommunfullmäktige- ledamöterna fick svara på om någon fråga orsakat särskilt starka medborgarpro- tester i kommunen under 2000-talet. 73 procent av ledamöterna svarade ja, och Tabell 6.2. Grad av protester i kommuner av olika storlek, och med kommunstyrelseordförande från olika partier (procent och balansmått). Allra mest Över snittet Kring snittet Under snittet Allra minst Totalt Balans- mått Befolkning 45001 – 2 14 49 29 6 100 –19 22001 – 45000 2 12 45 33 8 100 –27 11501 – 22000 1 7 43 39 10 100 –41 0 – 11500 1 8 37 39 15 100 –45 Kommunstyrelseordförande M 3 12 44 32 9 100 –26 S 1 8 45 36 10 100 –37 Övriga 2 7 44 36 11 100 –38 C 1 9 39 39 12 100 –41 Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Vilken är din bedömning av hur mycket medborgarprotester det förekommer i din kommun?”. Tabell 6.3. Svenska kommunerna där kommunfullmäktige ledamöterna uppfattar att det är mest respektive minst protester (balansmått). Mest protester Kommun Balansmått Minst protester Kommun Balansmått 1 Danderyd +50 1 Habo –90 2 Hylte +50 2 Gagnef –89 3 Strängnäs +46 3 Fagersta –86 4 Lund +45 4 Ljusnarsberg –84 5 Lidingö +41 5 Smedjebacken –83 6 Uddevalla +40 6 Tidaholm –82 7 Stockholm +30 7 Kumla –81 8 Umeå +36 8 Vellinge –81 9 Båstad +31 9 Mönsterås –79 10 Härnösand +31 10 Tierp –78 Kommentar: Balansmåttet kan variera mellan +100 (mest protester) och –100 (minst protester). 103206 Politik OK1.indd 77 10-08-19 14.32.36 politik på hemmaplan 78 i 14 kommuner svarade samtliga ledamöter ja. De som svarade ja fick också på en öppen fråga uppge vad det var som orskat medborgarprotesterna. I de 14 kom- muner där samtliga ledamöter var överens om att någon fråga orsakat särskilt starka protester var den vanligaste orsaken nedläggning av skolor. I flera av kom- munerna uppgav ledamöterna att nedläggning av äldreboenden orsakat protes- ter, men i tre kommunerna hade också byggnation av en arena, en väg respektive ett ungdomshem orsakat protester. I enkäten ställdes också en fråga där ledamöterna ombads att tänka sig in i en situation där en skola i kommunen skulle läggas ner. Ledamöterna fick därefter ta ställning till hur stor förståelse de hade för åtta typer av medborgarprotester. I tabell 6.4 redovisas medelvärden från 0 (ingen som helst förståelse) till 10 (stor förståelse) på frågan för samtliga ledamöter och uppdelade efter partitillhörighet. Protestformerna har rangordnats efter hur stor förståelse ledamöterna i genom- snitt har för dem. I kolumnen längst till höger redovisas Eta2 som är ett mått på hur partipolitiserad förståelsen för respektive protestform är. Måttet kan varie- ra mellan 0 (inget samband mellan partitillhörighet och förståelse) och 1 (starkt samband mellan partitillhörighet och förståelse). Den protestform ledamöterna i genomsnitt har störst förståelse för är också den mest beskedliga, nämligen namninsamling bland medborgare (7,8). Därefter är det ett hopp på nära fyra skalenheter till demonstration utan polistillstånd (3,9). De fyra protestformer som utförs av föräldrar hamnar i mitten av rangordningen, Tabell 6.4. Kommunfullmäktigeledamöternas förståelse för åtta typer av medborgarprotester (medelvärden från 0, ingen som helst förståelse, till 10, stor förståelse, och Eta2). V S Mp C Fp Kd M Sd Övr Tot Eta2 Namninsamling bland medborgare 8,5 7,8 8,8 7,8 7,7 7,9 7,2 8,9 8,0 7,8 0,03 Demonstration utan polis- tillstånd 6,4 4,1 6,3 3,9 3,4 3,3 2,6 3,3 4,4 3,9 0,10 Föräldrar som oemotsagda angriper kommunpolitiker i lokala massmedier 4,7 3,4 4,9 3,7 3,9 3,5 3,3 3,7 3,9 3,6 0,02 Föräldrar som söker upp kom- munpolitiker i deras hem 3,7 3,1 3,6 3,6 3,0 3,1 2,7 3,2 3,4 3,1 0,01 Föräldrar som mot reglerna tar till orda vid kommunfull- mäktige-/nämndmöte 4,5 3,1 4,7 2,8 2,6 2,5 2,2 3,3 3,4 3,0 0,05 Föräldrar som vägrar skicka sina barn till skolan 4,4 2,6 4,5 2,9 2,3 2,6 2,0 4,2 3,7 2,7 0,06 Ockupation av skolbyggnaden 4,7 2,0 4,6 1,9 1,6 1,7 0,9 2,2 2,7 2,0 0,14 Olovlig strejk bland lärare 4,3 1,6 4,3 1,6 1,3 1,4 0,8 2,6 2,4 1,7 0,13 Genomsnitt alla protestformer 5,2 3,5 5,2 3,5 3,2 3,3 2,7 3,9 4,0 3,5 Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Om du tänker dig en situation där det finns förslag om att lägga ner en skola, hur stor förståelse har du för följande typer av protester?”. 103206 Politik OK1.indd 78 10-08-19 14.32.37 79 6 hot, våld och medborgarprotester medan ockupation av skolbyggnaden (2,0) och olovlig strejk bland lärare (1,7) är de protestformer som ledamöterna har minst förståelse för. Ledamöter från Vänsterpartiet och Miljöpartiet har störst förståelse för de åtta protestformerna i genomsnitt (5,2 för båda partierna), medan moderata leda- möter har minst förståelse (2,7). Övriga partier återfinns i spannet mellan 3,2 (Fp) och 4,0 (Övriga lokala partier). Rangordningen av protestformerna efter grad av förståelse är i stora drag densamma inom samtliga partier, och måttet på parti- politisering visar att förståelsen för protesterna inte är partipolitiserad i särskilt stor utsträckning. De tre mest partipolitiserade protestformerna är ockupation av skolbyggnaden (Eta2 = 0,14), olovlig strejk bland lärare (Eta2 = 0,13) och demon- stration utan polistillstånd (Eta2 = 0,10), alltså de tre protestformer som innebär brott mot lagen. Ledamöter från Vänsterpartiet har till exempel mer förståelse för att skolbyggnaden ockuperas (4,7) än för att föräldrar tar till orda på ett kom- munfullmäktige- eller nämndmöte (4,5). Moderata ledamöter har dock mycket mindre förståelse för ockupation av skolbyggnaden (0,9) än för att föräldrarna tar till orda på kommunfullmäktige- eller nämndmöte (3,3). Oppositionspolitiker har större förståelse för medborgarprotester än leda- möter från den styrande majoriteten. Genomsnittet för förståelsen för de åtta protestformerna är 3,9 för oppositionspolitiker och 3,2 för majoritetspolitiker. Skillnaderna är ännu större mellan ledamöter som enligt vår enkätfråga föredrar en renodlad representativ demokrati och ledamöter som föredrar en demokrati med mer deltagardemokratiska inslag. Den genomsnittliga förståelsen för de åtta protestformerna är 4,5 bland politiker som vill ha mer deltagardemokratiska in- slag i demokratin men bara 3,2 bland politiker som föredrar den renodlade re- presentativa demokratin (en fylligare analys av dessa resultat återfinns i Gilljam, Persson & Karlsson (2010)). Hot och våld mot politiker Flera av de protestformer som diskuterades i det föregående avsnittet går utanför lagens ramar, men kan ofta betecknas som civil olydnad snarare än ren brotts- lighet. Hot och våld mot politiker är däremot otvivelaktigt brottsligt, men likväl förekommer det även i etablerade demokratier som Sverige. I undersökningen ställdes flera frågor om hot och våld mot politiker. Den första frågan gällde om man någon gång under de tolv senaste månaderna blivit utsatt för hot eller våld på grund av sitt politiska uppdrag. 8,5 procent av kommunfullmäktigeledamöterna och 10,5 procent av landstingsfullmäktigeledamöterna svarade ja på den frågan. I den statliga utredningen ”Jakten på makten” (SOU 2006:46) tillfrågades kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter valda 2002 om de någon gång se- dan 1988 blivit utsatta för hot eller våld. 29 procent uppgav då att de hade det, men det är svårt att uttala sig om det skett någon ökning eller minskning sedan 103206 Politik OK1.indd 79 10-08-19 14.32.37 politik på hemmaplan 80 dess, eftersom tidsspannet för när man har blivit utsatt skiljer sig mellan under- sökningarna. I tabell 6.5 redovisas andelen som uppgett att de blivit utsatta för hot eller våld de senaste tolv månaderna efter partitillhörighet, uppdrag i kommun eller lands- ting och efter det politiska uppdragets omfattning (heltid, deltid eller fritid). Par- tierna har rangordnats efter hur stor andel av kommunfullmäktigeledamöterna som utsatts för hot eller våld. Sverigedemokraterna är det parti där överlägset störst andel av ledamöterna upp- ger att de blivit utsatta för hot eller våld. Mer än var tredje SD-ledamot har nå- gon gång under de senaste tolv månaderna blivit utsatta för någon form av hot eller våld. I kommunfullmäktige följer därefter övriga lokala partier (13 procent) och Vänsterpartiet (11). Minst andel kommunfullmäktigeledamöter som utsatts för hot eller våld har Centerpartiet. I landstingsfullmäktige är vänsterpartileda- möter mest utsatta (15) och därefter följer Moderaterna (12) och Socialdemokra- terna (11). Miljöpartistiska landstingsfullmäktigeledamöter är minst utsatta för hot eller våld (4). Heltidspolitiker (22 i Kf och 20 i Lf) är mer utsatta för hot och våld än deltids- politiker (12 i Kf och 11 i Lf) som i sin tur är mer utsatta än fritidspolitiker (6 i Kf och 7 i Lf). Möjligen är detta en konsekvens av att heltidspolitikerna är mer syn- liga och har större inflytande över de politiska besluten. Vilka former av hot och våld utsätts då politikerna för? De som svarade att de utsatts för hot eller våld fick på en följdfråga uppge vad det var de utsatts för: aggressioner, tillmälen eller skrik, hot per telefon, hot per brev eller e-post, skade- görelse, våld mot den egna personen eller något annat. Ledamöterna kunde upp- ge att de blivit utsatta för flera former av hot eller våld. I tabell 6.6 redovisas andel Tabell 6.5. Andel ledamöter som blivit utsatta för hot eller våld de senaste tolv månaderna (procent). Kf Lf Sverigedemokraterna 35 Övriga partier 13 5 Vänsterpartiet 11 15 Moderaterna 9 12 Kristdemokraterna 8 10 Socialdemokraterna 8 11 Folkpartiet 7 8 Miljöpartiet 7 4 Centerpartiet 6 8 Heltidspolitiker 22 20 Deltidspolitiker 12 11 Fritidspolitiker 6 7 Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Har du någon gång under de 12 senaste månaderna varit utsatt för hot eller våld på grund av ditt politiska uppdrag?”. 103206 Politik OK1.indd 80 10-08-19 14.32.37 81 6 hot, våld och medborgarprotester kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter som utsatts för respektive form av hot eller våld. Aggression, tillmälen eller skrik är den vanligaste formen av hot eller våld mot politiker (4,5 procent i Kf och 4,7 i Lf), följt av hot per telefon och per brev el- ler e-post. Skadegörelse har drabbat ungefär en procent av ledamöterna i både kommun- och landstingsfullmäktige, medan fysiskt våld mot politikern drabbat unge fär 0,2–0,3 procent av ledamöterna. I kategorin annat ryms en mängd olika former av hot, våld och trakasserier mot politiker. De ledamöter som valde det alternativet fick på en öppen fråga be- skriva vad de utsatts för. Här följer några exempel: ”Äckliga rasistbrev och blogginlägg som inte är direkta hot men otrevliga och hårda i tonen.” ”Kanin dödad på tomten i bur, hjulmuttrar lossade på bilens fram- hjul, däck sönderskurna på bil.” ”Post försvinner ur brevlådan. Ibland ligger sprät- tad post i brevlådan.” ”Bedrägerier, dvs massor av varor/tidskrifter/likkistor har beställts i mitt namn.” ”Hotad av främlingsfientlig grupp på grund av att jag har mörka ögon och är politiker.” ”Barnen har blivit hotade och ifrågasatta av såväl andra barn som vuxna.” ”Utpressning och trakasserier via SMS från partikam- rat.” ”De visade att de vet var jag bor genom att sätta flaggor i kors i min trädgård.” ”Försök att med bil meja ner mig och min hustru på öppen gata.” ”Stalkning och trakasserier av mig som person, men även på mina barn.” Som synes är flera av angreppen mot politiker mycket allvarliga, och i vissa fall direkt livshotande, och drabbar inte bara politikerna själva, utan ibland också närstående. Tabell 6.6. Andel kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter som utsatts för olika former av hot eller våld (procent). Kf Lf Aggression, tillmälen, skrik 4,5 4,7 Hot per brev eller e-post 3,4 4,0 Hot per telefon 3,3 4,4 Skadegörelse 0,9 1,1 Våld mot din person 0,2 0,3 Annat 1,4 1,8 Kommentar: Enkätfrågan löd: ”På vilket sätt har du varit utsatt?”. 103206 Politik OK1.indd 81 10-08-19 14.32.37 politik på hemmaplan 82 Sammanfattning av några av kapitlets resultat Nära hälften av ledamöterna upplever att det är mindre protester i den egna • kommunen än i genomsnittskommunen, medan endast en liten andel upp lever att det är mer protester i den egna kommunen än genomsnittskommunen. Medborgarprotester är vanligare i större än små kommuner, och är också mer vanliga i kommuner där kommunstyrelsens ordförande tillhör Moderaterna. Ledamöter från Vänsterpartiet och Miljöpartiet har störst förståelse för med-• borgarprotester i samband med en skolnedläggning, medan ledamöter från Moderaterna har minst förståelse. Mer än var tredje sverigedemokratisk kommunfullmäktigeledamot hade vid • undersökningstillfället blivit utsatt för hot eller våld det senaste året, medan motsvarande siffra för centerpartistiska ledamöter bara är sex procent. Var femte heltidspolitiker hade blivit utsatt för hot eller våld det senaste året. 103206 Politik OK1.indd 82 10-08-19 14.32.37 83 7 Konflikt och samförstånd i kommunpolitiken Den lokala demokratin tillskrivs ofta andra värden än den nationella demokra- tin. Där rikspolitiken domineras av partipolitiska strider och ideologiska debatter mellan politiska eliter har man sett kommunpolitiken som en arena för prag mat- ism, samförstånd och brett deltagande. Kommunallagen som reglerar de lokala och regionala politiska institutionerna, den lokala konstitutionen om man så vill, är till stora delar uppbyggd kring detta synsätt. Det starkast beviset är regelverket för hur den politiska exekutiven i kommuner och landsting utses: Styrelser och nämnder är spegelbilder av den partipolitiska sammansättningen i fullmäktige och det betyder att lagen påbjuder en permanent kommunal samlingsregering. Bilden av den lokala demokratin som oideologisk och samförståndsinriktade står i många sammanhang stark (Sanne 2001; Karlsson 2003) men den som stu- derar utvecklingen av kommunpolitiken under de senaste 40 åren inser samtidigt att stora förändringar har skett i det lokala politiska livet. Formeringar av parlamentariska majoriteter var tidigare informella och opre- cisa processer, och blocköverskridande samlingsstyre var vanligt på många håll. Men med tiden har majoritetsdemokratin i princip etablerats samtliga kommu- ner, och partierna grupperar sig numera i en regerande sida och i en oppositions- sidan under hela mandatperioden, om inte en parlamentarisk kris uppstår och majoritetsförhållandena förändras (Bäck 2006). Sedan 1960-talet har forskare i upprepade undersökningar ställt frågor om kommunfullmäktigeledamöters inställning till representationsprinciper, och i leda möternas svar kan en tydlig trend urskiljas: Över tid har ledamöterna allt mer börjat se sig själva som partiföreträdare. När den egna uppfattningen och väljar- nas uppfattning står i strid med partiets så är det partiets upp fattning som gäller. I de senaste mätningarna, inklusive Kommun- och landstingsfullmäktigeunder- sökningen, är det till och med så att partiföreträdar rollen står starkare i kommu- nerna än vad den gör i riksdagen (Gilljam, Karlsson, & Sundell 2010 kommande). Att partilojaliteten som styrande princip i kommunerna har blivit viktigare måste tolkas som ytterligare ett tecken på en utveckling mot mer av partidominerad ma- joritetsdemokrati i Sveriges kommuner. 103206 Politik OK1.indd 83 10-08-19 14.32.37 politik på hemmaplan 84 Tidigare forskning har pekat på att partiernas avstånd från varandra i den lo- kala politiken har ökat (Bäck 2000). Konflikterna och partipolitiseringen av poli- tiken tycks vara mer utbredd i större kommuner än i små (Karlsson 2007). Mer precisa mått på hur det står till med konflikterna i svensk kommunpolitik har däremot aldrig kunnat redovisas eftersom samtliga tidigare studier har byggt på urvalsundersökningar i ett begränsat antal kommuner. Tack vara Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 har vi nu möjlighet att sätta mått på politiska konfliktgraden i samtliga Sveriges kommuner. I detta kapitel skall vi undersöka den politiska konfliktgraden i kommunerna på två sätt. Dels genom en fråga i enkäten där kommunfullmäktigeledamöterna fick ta ställning till i vilken grad det politiska arbetet i kommunen präglas av sam- förstånd eller partipolitiska konflikter. Dels genom ett mått på inomkommunal oenighet som bygger på tio åsiktsfrågor som behandlas på annan plats i denna bok, och där fokus ligger på hur åsiktsspridningen ser ut i olika kommuner. En stor spridning i en kommun indikerar att ledamöterna åsiktsmässigt är mer oe- niga än i en kommun där spridningen är liten. I kapitlet skall vi också undersöka hur sambandet mellan de två måtten ser ut, det vill säga i vilken grad upplevd partipolitisk konfliktnivå kan sägas bero på faktiska åsiktsskillnader snarare än andra faktorer. Konfliktnivån i Sveriges kommuner Hur har då kommunfullmäktigeledamöterna svarat på frågan om i vilken grad partipolitisk konflikt råder i kommunen? Och finns det kommuner där konflikt- graden anses högre än i andra kommuner? Resultaten ger inte någon samstämmig bild av hur konfliktnivån i den svenska kommun politiken ser ur. Variationen mellan ledamöterna är stor. Svaret på frå- gan avgavs på en elvagradig skala från 0–10 där 10 stod för att det politiska arbe- tet kännetecknades i huvudsak av partipolitiska konflikter, och det finns gott om fullmäktigeledamöter som har angivit vart och ett av svarsalternativen. I figur 7.1 redovisas hur spridningen i svaren på denna fråga ser ut. Det sammantagna medelvärdet bland samtliga svarande är 4,7 men hela 30 procent har angivit 2 eller lägre medan 11 procent har svarat 8 eller högre. Också när vi analyserar frågan på kommunnivå och jämför medelvärdena i landets 290 kommuner ser vi en avsevärd spridning, även om de flesta kommuner har medel- värden kring mitten av skalan. Medelvärdet på kommunnivå är 4,6 men skillna- den mellan den kommun som har det högsta och lägsta värdet är hela 7,2 skalsteg. I tabell 7.1 nedan redovisas vilka kommuner som enligt de egna kommunfull- mäktigeledamöterna har lägst respektive högst konfliktgrad. Kommunerna med lägst konfliktgrad är till stor del lands bygdskommuner i sydöstra Sverige. Ydre i Östergötland och Tibro i Västergötland toppar listan med 103206 Politik OK1.indd 84 10-08-19 14.32.38 85 7 konflikt och samförstånd i kommunpolitiken medelvärden på 1,4 före Ydres grannkommun Kinda (1,5). I konfliktänden av ska- lan finner vi Älvdalen i Dalarna med 8,7 och Värmdö i Stockholms skärgård med 8,6. Kommunerna som följer därefter på konfliktlistan återfinns i främst i Södra Sverige och i Stockholmsområdet. Att spridningen är större på individuell nivå än på kommunal nivå innebär att det i många kommuner råder oenighet kring hur omfattande de partipolitiska konflikterna är. Detta föranleder frågan om det finns systematiska skillnader i Figur 7.1: Kommunfullmäktigeledamöters bedömning av graden av partikonflikt i kommunen (antal individuella svar och kommunmedelvärden) Kommentar: De båda bilderna illustrerar spridningen i hur fullmäktigeledamöterna har svarat på frågan ”Hur skulle du vilja beskriva det politiska arbetet i din kommun? Kännetecknas arbetet i huvudsak av sam förstånd eller i huvudsak av partipolitiska konflikter?”. Svaren angavs på en skala från 0 ”i huvudsak av sam förstånd” till 10 ”i huvudsak av partipoli- tiska konflikter”. I bilden till vänster ser vi hur många av de 8248 svarande ledamöterna som angivit vart och ett av de elva svarsalternativen. I bilden till höger visas hur spridningen ser ut på kommunnivå, där var och en av de 290 kommunerna representeras med sitt medelvärde. Tabell 7.1. Kommuner med lägst och högst upplevd konfliktgrad (medelvärde 0–10). Kommuner med lägst upplevd konfliktgrad Kommuner med högst upplevd konfliktgrad 1 Ydre 1,4 1 Älvdalen 8,7 2 Tibro 1,4 2 Värmdö 8,6 3 Kinda 1,5 3 Ulricehamn 8,1 4 Torsby 1,6 4 Sundbyberg 8,0 5 Bollebygd 1,7 5 Skurup 7,8 6 Arvika 1,8 6 Landskrona 7,7 7 Markaryd 1,8 7 Karlsborg 7,6 8 Lomma 1,9 8 Stockholm 7,5 9 Hultsfred 2,0 9 Karlskrona 7,5 10 Lekeberg 2,0 10 Orust 7,4 Kommentar: I tabellen anges medelvärden för hur kommunernas fullmäktigeledamöters svarat på frågan ”Hur skulle du vilja beskriva det politiska arbetet i din kommun? Kännetecknas arbetet i huvudsak av samförstånd eller i huvudsak av partipolitiska konflikter?”. Svaren angavs på en skala från 0 ”i huvudsak av samförstånd” till 10 ”i huvudsak av parti- politiska konflikter”. A nt al k om m un er Konfliktgrad (0 = i huvudsak samförstånd, 10 = i huvudsak partipolitiska konflikter) 30 20 10 0 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Konfliktgrad (0 = i huvudsak samförstånd, 10 = i huvudsak partipolitiska konflikter) A nt al ko m m un fu llm äk tig el ed am öt er 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 250 1 000 750 500 250 0 103206 Politik OK1.indd 85 10-08-19 14.32.38 politik på hemmaplan 86 bedömningen av konfliktnivån mellan olika grupper av ledamöter, till exempel ledamöter med olika positioner i den lokala politiska hierarkin. Är det så att po- litiker med höga politiska uppdrag bedömer konfliktnivån annorlunda än kolle- gor på lägre positioner, och spelar det någon roll om man tillhör majoriteten eller oppo sitionen när konfliktnivån bedöms? I tabell 7.1 redovisas siffror som klart besvarar den frågan. Det finns ett tydligt samband mellan vilken position en ledamot har hur man be- dömer konfliktnivån i kommunen. Ju högre upp i den kommunala hierarkin vi går desto mer tycks ledamöterna vara benägen att beskriva det politiska arbetet som samförståndsbetonat. Och oavsett vilken nivå man befinner sig på så menar oppositionspolitiker att konfliktnivån är högre än kollegorna på den regerande majoritetssidan. Ett annat mått som understryker samma sak är att i 90 procent av Sveriges kommuner anser oppositionspolitikerna att konfliktnivån är högre än ledamöterna på majoritetssidan. Politisk oenighet i sak Ett annat sätt att mäta den politiska konfliktgraden är att undersöka hur oense de folkvalda är i olika frågor. Det enklaste sättet att avgöra den saken är att an- vända måttet standardavvikelse. I detta sammanhang betyder standardavvikelse hur mycket den genomsnittlige fullmäktigeledamoten i en kommun avviker från kommunens medelvärde i svaret på en viss attitydfråga, och ju högre värde desto större är spridingen av politikernas uppfattningar. Genom att jämföra standard- Tabell 7.2. Kommunfullmäktigeledamöters bedömning av konfliktnivå i kommunen efter leda- möternas position och efter om de tillhör kommunens majoritet eller opposition (medelvärde 0–10) Uppdrag Alla Opposition Majoritet Diff N Endast fullmäktigledamot 5,2 5,8 4,4 –1,5 1 027 Ersättare i nämnd 5,1 6,1 4,2 –1,9 421 Ledamot i nämnd 5,0 6,0 4,1 –1,9 1 467 1:e/2:e vice ordf i nämnd 5,0 5,5 4,1 –1,4 971 Ersättare i styrelsen 4,7 5,6 3,7 –1,8 971 1:e/2:e vice ordf i fullmäktige 4,6 5,2 4,0 –1,3 353 Ledamot i styrelsen 4,5 5,1 3,8 –1,4 1 207 1:e/2:e vice ordf i styrelsen 4,0 4,4 3,5 –1,0 292 Ordförande i nämnd 3,9 4,5 3,9 –0,6 914 Ordförande i fullmäktige eller styrelsen 3,4 3,4 443 Total 4,7 5,6 3,9 –1,7 8 066 Kommentar: I tabellen anges medelvärden för hur fullmäktigeledamöter har svarat på frågan ”Hur skulle du vilja beskriva det politiska arbetet i din kommun? Kännetecknas arbetet i huvudsak av samförstånd eller i huvudsak av partipolitiska konflikter?”. Svaren angavs på en skala från 0 ”i huvudsak av samförstånd” till 10 ”i huvudsak av partipolitiska konflik- ter”. Svaren redovisas uppdelat efter vilket det högsta uppdrag som fullmäktigeledamöterna har respektive huruvida de tillhör kommunens opposition eller den regerande majoriteten (kolumn 2 och 3). I den fjärde kolumnen redovisas differensen mellan medelvärdet för majoritetsledamöter och oppositionsledamöter, totalt och uppdelat efter position. Uppdragskategorierna i tabellen är sorterade efter upplevd konfliktnivå. 103206 Politik OK1.indd 86 10-08-19 14.32.38 87 7 konflikt och samförstånd i kommunpolitiken avvikelsen mellan kommuner kan vi dra slutsatser om i vilka kommuner poli- tikerna är mer respektive mindre överens. I Tabell 7.2 listas tio politiska förslag med relevans för den egna kommu- nen, och medelvärden på en skala från 0 till 100 indikerar i vilken grad Sveriges kommunfullmäktige ledamöter ställer sig positiv till olika förslag. I tabellen redo- visas också i vilka kommuner ledamöterna är mest och minst positiva, samt i vil- ka kommuner oenigheten i respektive fråga är som störst och minst. Den största politiska oenigheten i en svensk kommun i någon av de tio frågor som tas upp i tabellen rör frågan om friskolor i skånska Höör. I hela landet är kommunpolitikerna överlag något mer skeptiska än positiva i denna fråga (me- delvärde 39 på en skala från 0 till 100), men i Höör är medelvärdet 48, det vill säga fullmäktige tycks vara kluvet mitt itu. Lika höga konfliktvärden hittar vi i Hallsta- hammar (rörande vårdnadsbidrag) och nästan lika höga värden hittar vi i Höga- näs (privata entreprenörer), Borås (kundval) och Halmstad (skattefrågan). Den Tabell 7.3. Kommunala politiska frågor – medelvärde (0–100) och standardavvikelse på kommunnivå. Medelvärde Standardavvikelse Tot Max Min Tot Max Min Höja kommunalskat- ten hellre än att minska servicen 54 Valdemarsvik 78 Täby 36 31 Halm stad 41 Sjöbo 18 Låta privata entrepre- nörer ut föra mer av den kommunala verk- samheten 57 Vell inge 81 Deger fors 30 36 Höga näs 46 Gullspång 22 Införa vårdnadsbidrag för barn mellan 1 och 3 år 42 Högs by 68 Nor berg 19 40 Hallstahammar 48 Skinnskatteberg 22 Öka inslaget av kund vals- system i den kommunala verk samheten 59 Li dingö 83 Deger fors 21 32 Borås 45 Borgholm 21 Satsa mer på friskolor 39 Dande ryd 69 Deger fors 13 35 Höör 48 Gullspång 19 Intensifiera det kommu- nala jämställdhetsarbetet 75 Skel lefteå 89 Vell inge 56 23 Lidingö 34 Arvidsjaur 12 Aktivt stödja företag som vill etablera sig i kommunen 83 Jokk mokk 96 Lidingö 63 21 Fager sta 35 Jokk mokk 9 Satsa mer resurser på kommunal kulturpolitik 64 Kumla 79 Arvids jaur 40 24 Stock holm 35 Karlsborg 14 Bedriva en mer restriktiv kommunal alkoholpolitik 62 Filip stad 80 Vell inge 45 26 Bengts fors 37 Hapa randa 15 Ta emot fler flyktingar i kommunen 60 Got land 85 Landskrona 20 26 Vellinge 35 Hjo 16 Kommentar: Kommunfullmäktigeledamöterna inställning till de politiska förslagen redovisas som medelvärden på en skala från 0 ”mycket dåligt förslag” till 100 ”mycket bra förslag”. I tabellen redovisas medelvärde och standardavvikelse mätt på kommunnivå (Tot) samt vilka kommuner som har det högsta (max) respektive lägsta (min) medelvärdet och standardavvikelsevärdet i landet. 103206 Politik OK1.indd 87 10-08-19 14.32.38 politik på hemmaplan 88 enskilda fråga där en kommuns politiker är mest överens är näringslivspolitiken i Jokkmokk, där så gott som alla är positiva till förslaget att aktivt stödja företag som vill etablera sig i kommunen. För att ta reda på i vilka kommuner som politikerna är som mest respektive minst oeniga generellt har vi konstruerat ett index där oenigheten i samtliga de tio frågorna har vägts samman. I Tabell 7.3 nedan redovisas vilka tio kommuner i landet där man sammantaget är mest och minst eniga i kommunpolitiska frågor. Det är uppenbart att kommunfullmäktigeförsamlingar i de nordligaste delarna av landet tycks ha en särskild stor samstämmighet i kommunpolitiska sakfrågor. Norrländska Överkalix, Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk, Åsele och Haparanda återfinns alla på tio-i-topplistan över mest eniga kommuner. Där finns också tre bruksorter i Mellansverige – Degerfors, Hagfors och Surahammar plus västgöts- ka Tranemo. I topp på listan över mest oeniga fullmäktigeförsamlingar hittar vi två kommuner i Skåne: Höör och Staffanstorp. Därefter följer Stockholm och ett antal större städer som Malmö, Borås, Gävle, Kristianstad och Helsingborg. Även Tyresö i Stockholms län och blekingska Ronneby finns med på oeniglistan. Konstlad konflikt eller en chimär av endräkt? Hur förhåller sig då de två måtten på konflikt i kommunpolitiken till varandra? Är det så att partipolitisk konflikt är detsamma som utbredd oenighet i sak eller kan politiker uppleva att konfliktnivån är hög trots att man är tämligen överens? Svaret på dessa frågor är inte entydigt. Det finns förvisso ett visst samband mellan oenighet i sak och upplevda partipolitiska konflikter. Ungefär fem pro- cent av variationen i oenighetsindexet kan förklaras av kommunernas partipoli- tiska konfliktnivå. Men det finns också gott om kommuner där konfliktnivån har Tabell 7.4. Kommuner som är mest och minst eniga i kommunalpolitiska frågor (oenighetsindex 0–50). Kommuner med störst enighet Kommuner med störst oenighet 1 Överkalix 24 1 Höör 35 2 Arvidsjaur 24 2 Staffanstorp 35 3 Degerfors 24 3 Stockholm 34 4 Arjeplog 24 4 Ronneby 34 5 Jokkmokk 25 5 Tyresö 34 6 Hagfors 25 6 Malmö 34 7 Åsele 25 7 Borås 34 8 Haparanda 25 8 Gävle 33 9 Tranemo 25 9 Kristianstad 33 10 Surahammar 25 10 Helsingborg 33 Kommentar: I analysen som ligger till grund för siffrorna i tabellen har varje kommun i landet ett indexvärde som mått på den politiska oenigheten i kommunalpolitiska frågor. Detta mått utgörs av genomsnittet av de tio värdena för standard- avvikelse som varje kommun har i de tio frågor som återfinns i tabell 7.2. Indexvärdet 0 betyder att alla politiker är eniga om allt och indexvärdet 50 att de är helt kluvna i alla frågor. Det genomsnittliga värdet för Sveriges 290 kommuner är 29. 103206 Politik OK1.indd 88 10-08-19 14.32.39 89 7 konflikt och samförstånd i kommunpolitiken helt olika värden enligt de två måtten. I särskilt Karlsborg och Degerfors, och till viss del i Härnösand, Munkedal och Nordmaling, uppger fullmäktigeledamöter- na att kommunens arbete i hög grad präglas av partipolitiska konflikter samtidigt som ledamöters svar på kommunalpolitiska attitydfrågor avslöjar att man här är betydligt mer eniga än i de flesta andra kommuner. I en annan grupp kommuner, där de främsta företrädarna är Varberg, Bjurholm och Klippan, men även i viss mån Bollebygd, Mark, Höganäs, Ängelholm och Söderhamn, har man svarat att kommunen i hög grad präglas av samförstånd. Dessa kommuners höga värden på oenighetsindexet avslöjar dock att de sakpolitiska konflikterna i dessa kom- muner troligen är större än vad ledamöterna själva upplever. En möjlig förklaring till dessa diskrepanser är att de sakpolitiska konflikterna går på tvärs med parti- linjerna, eller att konflikterna handlar om annat än sakpolitik. De kommuner som har högst intern sakpolitisk oenighet, Höör och Staffans- torp, har genomsnittliga värden vad gäller politisk konflikt och kommuner som Älvdalen, Värmdö, Sundbyberg och Ulricehamn som har höga partikonfliktvär- den har inte anmärkningsvärt höga värden på oenighetsindexet. I många kommuner sammanfaller dock de två måtten tydligt och vi kan slå fast att den lägsta konfliktgraden, hur man än mäter, återfinns i en grupp kommuner som rymmer Tibro, Ydre, Arvika, Hultsfred, Tranemo, Arvidsjaur, Askersund, Haparanda och Hagfors. Bland kommuner som har höga värden på båda måt- ten tronar Stockholm tämligen ensam i toppen. I huvudstaden är fullmäktigele- damöterna särskilt oeniga, och man upplever också att konfliktnivån är ovanligt hög. Den parlamentariska situationen Nästa fråga vi skall undersöka är om den parlamentariska situationen spelar nå- gon roll för hur hög konfliktnivån är i fullmäktige. Antalet tänkbara uppsättningar av partipolitiska koalitioner i Sveriges kom- muner är mycket högt om man utgår från de matematiska kombinationsmöjlig- heterna av sju riksdagspartier och en stor mängd lokala partier. I själva verket är de faktiska kombinationerna inte alls så många, och vid tiden för vår enkät var den vanligaste koalitionsmodellen i en svensk kommun densamma som styrde riket, det vill de fyra borgerliga allianspartierna eller kombinationer av dessa par- tier (100 kommuner). Ytterligare en tredjedel av kommunerna (94 stycken) styr- des av ett eller flera av de rödgröna partierna. Var femte kommun (56 stycken) hade en center-höger-koalition som bestod av allianspartierna plus Miljöpartiet och/eller lokala partier, medan något färre (31 stycken) styrdes av en center-väns- ter-koalition där de rödgröna partierna samarbetade med lokala partier och/eller några av mittenpartierna. Av de återstående nio kommunerna kan fem klassifice- ras som en så kallad svart koalition, det vill säga Socialdemokraterna och Mode- 103206 Politik OK1.indd 89 10-08-19 14.32.39 politik på hemmaplan 90 raterna samarbetar, medan tre är äkta regnbågskoalitioner där hela den politiska skalan från Vänsterpartiet till Moderaterna finns representerade (normalt exklu- derande Socialdemokraterna.) En kommun hade oklar majoritet vid undersök- ningstillfället. Det förekommer även att ett eller flera partier regerar kommunen i minoritet. Det är historiskt sett ofta Socialdemokraterna som liksom traditionen varit på riksplanet styr kommunen med olika kombinationer av samarbetslösningar och hoppande majoriteter. Vid tiden för enkäten styrdes 35 av kommunerna av en så- dan minoritetsregim. Mot bakgrund av dessa förhållanden kan vi nu undersöka om konflikter i kom- munerna har ett samband med vilken typ av partipolitisk konstellation som styr kommunen och vi kan också ta reda på om konfliktnivån är högst i kommuner med majoritets- eller minoritetsregimer. Om vi endast ser till från oenighetsindexet är den övergripande bilden att den parlamentariska situationen spelar mycket liten roll för graden av sakpolitisk oenig het. Möjligen kan vi notera att de tre regnbågskommunerna har den lägsta konfliktnivån i tabellen. Detta skulle kunna tolkas som att det är lättare att åstad- komma så breda koalitioner i kommuner där åsiktsskillnaderna är mindre. När det gäller ledamöternas bedömning av partipolitiska konflikter generellt så är skillnaderna något större. Det är återigen i regnbågskommunerna som man upplever samförståndet som störst. Därefter följer den stora gruppen kommu- ner med traditionella koalitionstyper, det vill säga styren bestående av rödgröna Tabell 7.5. Konfliktnivå i kommunfullmäktige efter den styrande majoritetens sammansättning (indexvärde 0–50, medelvärde 0–10) Regerande majoritet Oenighetsindex (0–50) Partikonflikter (0–10) Antal kommuner Min Maj Tot Min Maj Tot Min Maj Tot Rödgrön (kombination av v, s, mp) 29 29 29 4,2 4,4 4,4 16 78 94 Center-vänster (rödgröna+mittenpartier eller lokala partier) 30 29 29 6,7 4,7 4,9 4 27 31 Allians för Sverige (kombination av m, fp, kd, c) 30 30 30 5,0 4,4 4,4 12 88 100 Center-höger – Utökad allians (allianspartierna + mp eller lokala partier) 31 29 30 7,5 4,9 5,0 3 53 56 Svart koalition (s+m i samma styre) 29 29 5,2 5,2 5 5 Regnbågskoalition (v+m i samma styre) 28 28 4,0 4,0 3 3 Totalt, samtliga kommuner 29 29 29 5,1 4,5 4,6 35 254 289 Kommentar: I tabellen har Sveriges kommuner delats in i sex grupper efter vilka partier som ut gjorde den styrande majoriteten/minoriteten när enkäten genomfördes årsskiftet 2008/09. Kommunerna har också delats in i två grupper efter om de styrande partierna utgör en minoritet (Min) eller majoritet (Maj) av fullmäktige. 289 kommuner ingår i analysen eftersom uppgifter från en kommun var oklar. Värdena i tabellens tre första kolumner visar oenighetsindexet som introducerades i tabell 7.2. De tre där på följande kolumnerna är kommunmedelvärden på frågan om partipolitiska konflikter som intro ducer ades i Figur 7.1. 103206 Politik OK1.indd 90 10-08-19 14.32.39 91 7 konflikt och samförstånd i kommunpolitiken re spektive allianspartier. Högre konfliktnivåer tycks uppstå när blockpolitiken bryts och center-vänster- och center-höger-koalitioner styr kommunen. De allra högsta konfliktvärdena finner vi i kommuner där Socialdemokraterna och Mode- raterna samregerar. Det finns ingen skillnad mellan kommuner med minoritets- och majoritets- styren vad gäller oenighetsindexet. Däremot kan vi notera en klar skillnad för de upplevda partipolitiska konflikterna som tycks vara särskilt höga i kommuner med minoritetsstyre. Konflikter i lokalsamhället I enkäten fick kommunfullmäktigeledamöterna bedöma i vilken grad det före- kom medborgarprotester i den egna kommunen samt om de själva varit utsatta för våld eller hot på grund av sitt politiska uppdrag under de senaste 12 måna- derna. Den fråga vi här skall söka svar på är om dessa mått på konfliktoriente- rat beteende bland väljarna har något samband med konfliktnivån i fullmäktige. I tabell 7.5 presenteras en hur starka sambanden är mellan parlamentarisk kon- flikt å ena sidan och förekomst av medborgarprotester och hot å den andra. Ta- bellens värden visar korrelationsmåttet Pearsons r där 0 betyder att samband sak- nas och 1 att sambandet är fullständigt. Det är uppenbart så att i kommuner där politiker ofta utsätts för hot är också den sakpolitiska oenigheten större och det politiska arbetet domineras i högre grad av partipolitiska konflikter. Vi kan också notera att det finns ett samband mellan förekomst av medborgarprotester och oenighet bland ledamöterna i fullmäktige. Inget av dessa samband är dock anmärkningsvärt starka. Ett betydligt starkare samband hittar vi dock mellan förekomst av medborgarprotester och partipoli- Tabell 7.6. Samband mellan sakpolitisk oenighet, upplevda partipolitiska konflikter, förekomst av medborgarprotester och förekomst av hot mot politiker (Pearsons r) A. Oenighets index (sakpolitiska frågor) B. Upplevda parti politiska konflikter i kommunen B. Upplevda partipolitiska konflikter i kommunen 0,24 – C. Bedömning av medborgar protester i jämförelse med andra kommuner 0,22 0,43 D. Andel fullmäktigeledamöter som har utsatts för hot senaste året 0,25 0,24 Kommentar: De variabler som ingår i analysen är dels de två konfliktmått som tidigare har introducerats i kapitlet: A) oenighetsindex byggt på ledamöters oenighet i tio kommunalpolitiska frågor och B) bedömning av om det politiska arbetet i kommunen domineras av partipolitiska konflikter). De två nya variablerna bygger på C) det kommunala medel värdet för frågan ”vilken är din bedömning av hur mycket medborgar protester det förekommer i din kommun?” där svaren angavs på en femgradig skala och där det lägsta värdet var alternativet ”min kommun tillhör de kommuner i Sverige där det förekommer allra minst protester” och det högsta ”mest protester” samt D) procenten ledamöter i en kommun som svarat ja på frågan ” har du under de senaste 12 månaderna varit utsatt för våld eller hot på grund av ditt politiska uppdrag?”. Analysenhet i tabellen är Sveriges 290 kommuner. 103206 Politik OK1.indd 91 10-08-19 14.32.39 politik på hemmaplan 92 tiska konflikter i kommunpolitiken. Det finns därför särskild anledning att tro att ett mer konfrontativt klimat på den utomparlamentariska arenan skärper de par- tipolitiska motsättningarna i en kommun. Både förekomst av medborgarprotes- ter och partipolitiska konflikter har ett samband med kommunstorlek, och Stock- holm är den kommun som sammantaget har de högsta siffrorna om man väger samman parti- och medborgarkonflikter. Men även om vi i analysen tar hänsyn till kommunstorlek så blir sambanden mellan de olika konfliktmåtten desamma. Konklusion Vi inledde kapitlet med att konstatera att den lokala politiken i Sverige har blivit allt mer lik den nationella genom att den i växande grad präglas av partidomine- rad majoritets demokrati. I andra kapitel i denna bok kan vi se hur de lokala poli- tikerna också i hög grad omfamnar den representativa demokratin som ideal. Borde då inte det faktum att en kommuns politiska arbete präglas av parti- politiska konflikter upplevas som glädjande av de folkvalda? Partikonflikter är ju trots allt en nödvändig förutsättning för att valdemokratin och dess inbyggda kontrollmekanism ansvarsutkrävande skall fungera. Svaret är att kommunpolitikerna överlag ser saken på ett helt annat sätt. Om vi jämför ledamöternas bedömning av konfliktnivån med deras svar på frågan om hur nöjda de är med hur demokratin fungerar i den egna kommunen så finner vi att ju högre man upp upplever konfliktnivån, desto mindre nöjda är man med demo kratin i den egna kommunen. Slutligen kan vi konstatera att även om politikerna tycks se förekomst av kon- flikt som någonting problematiskt så tycks det inte som att medborgarna skulle ha lägre förtroende för politiken i kommuner där partierna är mer tydligt i kon- flikt med varandra, i alla fall inte om vi använder valdeltagande som indikator. Det är till och med så att valdeltagande är högre i kommuner där politiken präg- las av partipolitiska konflikter, om än marginellt. Sammanfattning av några av kapitlets resultat Den upplevda partipolitiska konfliktnivån varierar stort mellan kommunerna.• Sambandet mellan upplevd konnfliktnivå i kommunen och hur oense poli-• tikerna är i politiska sakfrågor är inte särskilt starkt. Partiskillnaderna är kan- ske större än ledamöterna tror, alternativt beror konflikterna på andra faktorer än oenighet i sak. Den partipolitiska konfliktnivån upplevs högre i större kommuner och i kom-• muner som styrs av en partipolitisk minoritet. Det finns ett positivt samband mellan ledamöternas bedömning av partipoli-• tisk konfliktgrad och förekomst av medborgarprotester i kommunen. 103206 Politik OK1.indd 92 10-08-19 14.32.39 93 8 Fullmäktigeledamöternas förtroendeuppdrag De folkvalda politikerna i Sveriges kommuner och landsting har i de flesta fall ett eller flera politiska förtroendeuppdrag utöver det som ledamot i fullmäktige. Det är i utövandet av dessa uppdrag som de ledamöterna lägger sin mesta tid som för- troendevald. Detta gäller i synnerhet i mindre kommuner där fullmäktige endast sammanträder ett fåtal gånger per år. Uppdragen kan vara förlagda till olika poli- tiska nivåer, vara inriktade på olika politiska verksamhetsområden och ha olika grad av formell status och inflytande. I detta kapitel skall vi studera vilka dessa uppdrag är och vilka sociala egenskaper ledamöter på olika positioner har. Vi inleder med ett avsnitt om ledamöter som har uppdrag på olika politiska nivåer och övergår därefter till uppdrag inom den egna kommunen. Här skiljer vi mellan uppdrag i fullmäktige och i andra kommunala organ. Vi granskar även vilka politiker som utför sina uppdrag som hel- eller deltidspolitiker och vilka som är renodlade fritidspolitiker. Kapitlet avslutas med en analys av hur olika typer av uppdrag är kopplade till senioriet och upplevt personligt inflytande i politiken. Uppdrag på flera nivåer I det svenska systemet är det möjligt att vara folkvald på flera nivåer samtidigt. Av de 1 656 landstingsfullmäktigeledamöterna 2008 hade enligt Val myndig heten 615 (37 procent) mandat även i kommunfullmäktige. Det innebär samtidigt att knappt 5 procent av kommunfullmäktigeledamöterna hade uppdrag i landstings- fullmäktige. Enligt Valmyndigheten (e-postkontakt 2009) hade dessutom 43 procent av de 349 riksdagsledamöterna valts till uppdrag i kommun- eller landstingsvalen 2006. Tre år senare, 2009, hade antalet fullmäktigeledamöter i riksdagen ökat till 46 procent till följd av att ersättare fyllt platser för statsråd och ledamöter som avgått. Dessutom var 2 av de 19 svenska ledamöterna i Europaparlamentet under perioden 2004–2009 samtidigt ledamöter i kommunfullmäktige. 103206 Politik OK1.indd 93 10-08-19 14.32.39 politik på hemmaplan 94 Vår enkät riktade sig till samtliga ledamöter i Sveriges kommun- och lands- tingsfullmäktige. Tack vare denna undersökning har vi möjlighet att skilja ut per- soner som har uppdrag på båda dessa nivåer och jämföra dem med ledamöter som har uppdrag på endast en av de båda nivåerna. Dessutom ställde vi frågan om ledamöterna även har uppdrag i riksdagen. I enkäten har 93 personer angivit att de har uppdrag i både kommunfullmäktige och riksdagen, och ytterligare 9 per- soner att de har uppdrag på samtliga tre nivåer. Ingen har uppgett sig ha uppdrag i riksdagen och landstingsfullmäktige som inte också har uppdrag i kommunfull- mäktige. Genom vår enkät har vi också möjlighet att undersöka om det finns egenska- per som särskilt utmärker ledamöter som har uppdrag på flera nivåer jämfört med de som enbart har uppdrag på en nivå. De egenskaper vi redovisar här och i följande analyser i detta kapitel är ålder, kön, inkomst, utbildning samt uppväxt i eller utanför Sverige. I tabell 8.1 redovisas hur fördelningen av dessa egenskaper ser ut bland fullmäktigeledamöter med olika kombinationer av uppdrag. Sveriges landstingsfullmäktigeledamöter är i jämförelse med kommunfullmäktige- ledamöterna ett år äldre och består av 5 procentenheter fler kvinnor, 12 procent- enheter fler höginkomsttagare, 13 procentenheter fler högutbildade och 0,1 pro- centenheter fler invandrare. Tabell 8.1 visar att den sociala sammansättningen av ledamöterna som har upp- drag på både kommun- och landstingsnivå i flera avseende skiljer sig från sina kollegor som endast har uppdrag på en av nivåerna. Vad gäller könsfördelning liknar denna grupp de övriga ledamöter i kommunfullmäktige (42 procent), vil- ket är klart lägre än i gruppen ledamöter som endast har uppdrag på landstings- nivå (50 procent). Ifråga om utbildning och inkomstnivå ligger dock fullmäktige- Tabell 8.1. Sociala egenskaper bland kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter med uppdrag på flera nivåer (medelvärde och procent) Politisk nivå Medel ålder Andel kvinnor Andel från hög in komst- hushåll Andel hög- utbildade Andel uppvuxna i utlandet Antal svarande Samtliga KF 54 42 32 45 4,5 8 088–9 101 Samtliga LF 55 47 44 58 4,6 1 141–1 226 Enbart KF 54 42 31 44 4,5 7 685–8 588 Enbart LF 55 50 44 59 5,4 736–790 KF+LF 55 42 44 56 3,0 397–428 Riksdag+KF 50 47 74 67 6,5 89–92 Riksdag+KF+LF 54 22 67 67 11 9 Kommentar: I tabellen har de svarande grupperats efter om de är ledamöter i en alternativt flera av de tre politiska nivåernas valda församlingar. Riksdagsledamöter utan uppdrag på lägre nivå saknas i tabellen eftersom denna kategori politiker inte besvarat enkäten. Av egenskaperna i tabellen utgör den första (ålder) ett medelvärde av de svarande i respektive kategori, medan de övriga fyra egenskaperna redovisas som procentandelar. Med höginkomsthushåll avses ledamöter i hushåll med högre årsinkomst än 500 000 kr. Högutbildad avser eftergymnasiala studier. 103206 Politik OK1.indd 94 10-08-19 14.32.40 95 8 fullmäktigeledamöternas förtroendeuppdrag ledamöter med dubbla mandat på landstingsledamöternas högre nivå (56 procent högutbildade, 44 procent höginkomsthushåll). Andelen utlandsfödda bland dem som har uppdrag på flera nivåer är också lägre än i grupper som enbart har ett uppdrag på endera kommun- eller landstingsnivå. Politiker som kombinerar kommunfullmäktigeuppdrag med ledamotskap i riksdagen utmärker sig genom att vara klart yngre än andra kommun- och lands- tingspolitiker, och i denna grupp är inkomst- och utbildningsnivån liksom ande- len invandrare väsentligt högre. Uppdrag i kommunfullmäktige I samtliga fullmäktigeförsamlingar finns en ordförande och en eller flera vice ordförande. Uppdraget som fullmäktigeordförande kan liknas vid riksdagens talman, och den som har uppdraget brukar ses som den formellt högst rankade politikern i kommunen eller landstinget. Ordföranden företräder ofta kommu- nen i ceremoniella sammanhang och i vissa kommuner har man till och med valt att koppla en informell borgmästartitel till fullmäktiges ordförande. För det mesta medför posten som KFO inget reellt politiskt inflytande eftersom den inte är kopplad till någon verkställande funktion. I enkäten har 248 personer i 229 kommuner uppgivit att de är ordförande i fullmäktige och 399 personer i 262 kommuner att de har ett vice ordförandeupp- drag. I 17 kommuner har dock två personer uppgivit sig själva som ordförande. En förklaring skulle kunna vara att det skett ett skifte på posten under undersök- ningens gång. Ytterligare en typ av uppdrag som är direkt kopplade till fullmäktige är ledare för partigrupper. Att vara gruppledare innebär i många fall att man är sitt partis främsta företrädare i kommunen eller landstinget, men det kan också förekom- ma att den lokala partiorganisationen har en separat hierarki och att man därför skiljer mellan lokala partiledare och parlamentariska ledare. Valet av gruppledare är partiernas angelägenhet och regleras inte av kommunallagen. Av de 8 097 kommunfullmäktigeledamöter som svarade på frågan om de var grupp ledare för sitt parti eller ej i enkäten svarade 1 800 (22 procent) ja. Det inne- bär att i undersökningen inkluderas i genomsnitt 6,2 gruppledare per kommun. Men i ungefär varannan kommun finns exempel på partigrupper där fler än två personer uppger sig vara gruppledare. En förklaring kan vara att det inte fanns något svarsalternativ för vice gruppledare i enkäten. Det kan också tänkas att gruppledarsysslan i vissa fall delas. Hur skiljer sig då de ledamöter som har ordförandeuppdrag i fullmäktige re- spektive gruppledaruppdrag från andra ledamöter med avseende på sociala egen- skaper? Den typen av resultat presenteras i tabell 8.2. 103206 Politik OK1.indd 95 10-08-19 14.32.40 politik på hemmaplan 96 Fullmäktigeordförande är överlag klart äldre, mer högutbildade och lever i hus- håll med högre inkomst än ledamöter med lägre positioner. Andelen kvinnor och utlandsfödda på dessa poster är också betydligt lägre. Även i jämförelsen mellan gruppledare och övriga ledamöter finns samma mönster, men här är skillnaderna mindre. I kommunerna har andelen kvinnor bland fullmäktigeordförande legat täm- ligen konstant de tre senaste valperioderna: 30 procent 1998, 32 procent 2002 och 32 procent 2006. Här kan man jämföra med landstingen där andelen kvinnliga ordförande sjönk kraftigt från 45 procent 1998 och 40 procent 2002 till endast 20 procent 2006 (SCB 2008). Förtroendeuppdrag vid sidan av fullmäktige Fullmäktige på lokal och regional nivå är den folkvalda beslutande församlingen. I det kommunala politiska systemet finns dessutom nämnder och styrelser som har dels beredande, dels verkställande funktioner. Enligt kommunallagen skall ledamöter i nämnder och styrelser utses av fullmäktige, men dessa behöver inte vara fullmäktigeledamöter. Därtill finns ett antal förtroendeuppdrag i andra typer av institutioner, som revision, bolagsstyrelser, mellankommunala samverkans- organ och fullmäktigeberedningar. Det stora flertalet förtroendevalda i kommu- nerna är därför inte direkt folkvalda. Även om det är möjligt att utses till styrelseledamot utan att vara folkvald fullmäktige ledamot finns det en stor överlappning mellan de två organen. Av de kommun fullmäktigeledamöter som svarade på vår enkät har 27 procent angivit att de är ledamöter av kommunstyrelsen och ytterligare 17 procent att de är ersät- tare. I styrelsen sitter som regel de ledande representanterna för partierna i full- mäktige. Av de ordinarie KS-ledamöterna i enkäten är 45 procent gruppledare Tabell 8.2. Sociala egenskaper bland ledamöter som är gruppledare eller ordförande i kommun- fullmäktige (medeltal och procent) Uppdrag Medel - ålder Andel kvinnor Andel från hög inkomst - hushåll Andel hög - utbildade Andel upp vuxna i utlandet Antal svarande Ordförande i KF 61 32* 38 51 2,0 241–248 Vice /andre vice ordf i KF 59 38 32 50 2,5 387–397 Gruppledare i KF 55 34 38 53 3,8 1 776–1 807 Övriga ledamöter i KF (exkl ordf och gruppledare) 54 44 30 48 4,9 5 809–5 935 Samtliga ledamöter 54 42 32 50 4,5 8 088–9 101 Kommentar: I tabellen har de svarande i delats in i grupper efter om de har ordförandeuppdrag eller gruppledarupp- drag i kommunfullmäktige (KF) eller ej. De sociala egenskaperna preciseras i en kommentar till t. Värden med asterisk är hämtade från SCB:s statistik. I enkäten är 151 kommunfullmäktige ledamöter både gruppledare och ordförande eller vice ordförande i fullmäktige, och dessa räknas in under båda dessa kategorier i tabellen. 103206 Politik OK1.indd 96 10-08-19 14.32.40 97 8 fullmäktigeledamöternas förtroendeuppdrag för sitt parti i fullmäktige. Av gruppledarna sitter 62 procent som ordinarie leda- möter i KS och ytterligare 14 procent som ersättare. I samtliga kommuner är kommunstyrelsens ordförande (KSO) den ledande politikern. I många mindre kommuner är KSO också den enda heltidsanställda politikern. Endast i undantagsfall väljs politiker som inte har säte i fullmäktige till den posten. Utan att någon formell grund för det finns i kommunallagen har KSO:s ställning i kommunpolitiken stärkts ytterligare under senare år (Karlsson 2006). Landstingsstyrelsens ordförande (LSO) har samma funktion på den regio- nala nivån. I landstingstyrelsen är flera eller samtliga ledamöter i styrelsen hel- eller deltidsanställda politiker och bär den inofficiella titeln landstings- respek- tive kommunalråd. Har då fullmäktigeledamöter som har uppdrag i kommunens och landstingens högsta exekutiva organ annorlunda sociala egenskaper än övriga ledamöter? I ta- bell 8.3 jämförs ledamöter med och utan styrelseuppdrag med avseende på ålder, kön, inkomst, utbildning och etniskt ursprung. Varken vad gäller ålder eller utbildningsnivå skiljer sig ledamöter eller ordföran- de i styrelser från övriga fullmäktigeledamöter. Medelåldern ligger mellan 54 och 55 år i samtliga dessa grupper. Andelen invandrare och låginkomsttagare är dock underrepresenterade bland styrelse ledamöterna, liksom även kvinnorna – åtminstone på den kommunala ni- vån. Men den stora skillnaden finns mellan fullmäktigeledamöter med ordförande- uppdrag i styrelsen och de övriga. På presidieposterna i kommun- och landstings- styrelsen är höginkomsttagare, män och svenskfödda klart överrepresenterade. Uppdrag vid sidan av fullmäktige – facknämnder Hur många nämnder har svenska kommuner, och hur har antalet nämnder för- ändrats över tid? Svaret på den frågan måste bli något svävande eftersom ingen Tabell 8.3. Sociala egenskaper bland ledamöter med styrelseuppdrag (medelvärde och procent Medel - ålder Andel kvinnor Andel från hög in komst - hushåll Andel hög- utbildade Andel upp vuxna i utlandet Antal svarande KS ordförande 54 27 68 51 1 206–209 KS 1:e/2:e vice ordförande 55 31 52 43 1 340–343 KS ledamot 54 39 35 51 4 1 822–1 855 KS ersättare 54 43 29 49 4 1 504–1 524 Övriga leda möter i KF 54 44 29 49 5 3 928–4 012 Samtliga ledamöter 54 42 32 50 5 8 088–9 101 Kommentar: I tabellen har de svarande i indelats i ett antal grupper beroende på om de har uppdrag i kommunstyrelsen (KS) eller ej. De sociala egenskaperna preciseras i kommentar under tabell 8.1. Observera att styrelseledamöter utan fullmäktigeuppdrag inte ingår i analysen. 103206 Politik OK1.indd 97 10-08-19 14.32.40 politik på hemmaplan 98 officiell statistik existerar för senare år och i de siffror som finns kan det vara svårt att skilja nämnder från nämndliknande organ. Dessutom minskar antalet nämn- der kontinuerligt till följd av sammanslagningsreformer. Vid tiden för Kommun- och landstingsfullmäktige undersökningen 2008–2009 fanns omkring 1 600 icke- obligatoriska nämnder (Karlsson, Rommel och Svensson. 2009). Vid sidan av nämnduppdrag kan fullmäktigeledamöter också ha politiska för- troendeuppdrag i styrelser för kommunala bolag. Enligt SCB fanns år 2008 hela 1575 kommunägda företag, vilket är en ökning från 1 417 år 2004. Drygt hälften av dessa bolag har verksamheter inom branschen företagstjänster och fastighets- verksamhet, en fjärdedel ägnar sig åt energi och vatten, medan den resterande fjärdedelen bedriver verksamhet inom blandade områden såsom transport, ho- tell, utbildning, etcetera (SCB 2009). I vår enkät fick fullmäktigeledamöterna ange sina eventuella nämnd- och bo- lagsuppdrag. I enkätformuläret var det möjligt att ange sig som ledamot i flera nämnder och svarspersoner som är ledamöter i sektorsövergripande nämnder kunde kryssa för flera alternativ trots att de endast sitter med i en nämnd. Upp- gifterna från enkäten ger därför ingen ledning i frågan om vilka ledamöter som sitter i exakt vilka och i exakt hur många nämnder. Däremot kan vi med hjälp av enkätsvaren uppskatta andelen fullmäktigeledamöter som har nämnd- och bolagsuppdrag, samt analysera vilka grupper av politiker som har betrotts med uppdrag inom kommunernas centrala verksamhetssektorer. Bland ledamöterna i kommunfullmäktige har 66 procent ett uppdrag i en kommunal nämnd (uppdrag i kommunstyrelser och bolagsstyrelser oräknat). Av dessa är 9 procentenheter ersättare, 31 procentenheter ledamöter, 14 procenten- heter 1:e/2:e vice ordförande och 13 procentenheter ordförande i en nämnd. Våra resultat visar därtill att 25 procent av fullmäktigeledamöterna har uppdrag i kom- munala bolagsstyrelser. Av dessa är 6 procentenheter ersättare, 11 procentenheter ledamöter, 4 procentenheter 1:e/2:e vice ordförande och 5 procentenheter ord- förande i ett kommunalt bolag. I tabell 8.4 nedan redovisas sociala egenskaper bland fullmäktigeledamöter med uppdrag på olika nivåer i nämnder och bolagsstyrelser. Det är svårt att dra några slutsatser av jämförelser mellan fullmäktigeleda - möter med och utan nämnduppdrag eftersom det bland ledamöter utan nämnd- uppdrag finns både personer med inflytelserika uppdrag i styrelsen och i full- mäktige presidier och ledamöter som helt saknar uppdrag. Men bland fullmäk- tigeledamöter med nämnduppdrag finner vi inga tydliga skillnader i ålder mellan ersättare, ordinarie ledamöter och ledamöter med presidieuppdrag. Motsvarande skillnader i utbildningsnivå är också mycket små. Bland ledamöter och ersättare är könsfördelningen jämn (48–49 procent kvinnor), medan andelen kvinnor är betydligt färre bland vice nämndordförande (40 procent) och i synnerhet bland nämndordförande (36 procent). Motsvarande mönster finner vi för låginkomst- 103206 Politik OK1.indd 98 10-08-19 14.32.40 99 8 fullmäktigeledamöternas förtroendeuppdrag tagare och invandrare, som också blir allt färre ju högre upp i nämndhierarkin vi går. Mönstren från nämnduppdragen återfinns även i bolagsstyrelserna, men här är de ännu mer accentuerade. Andelen kvinnor bland fullmäktigeledamöter utan bolagsuppdrag är 45 procent, bland de ordinarie ledamöterna i bolagsstyrelserna utgör kvinnorna 33 procent och bland vice ordförande och ordförande 25 respek- tive 20 procent. Endast 1 procent av bolagsordförandena är uppvuxna utomlands, vilket kan jämföras med 5 bland ledamöter utan bolagsuppdrag. Den fråga vi nu ställer oss är om det finns några sociala skillnader mellan kommun fullmäktigeledamöter som har uppdrag i nämnder med olika verksam- hetsansvar. Svar på detta får vi i tabell 8.5 där vi också inkluderar ledamöter som har uppdrag i kommunala bolagsstyrelser samt ledamöter utan uppdrag i vare sig styrelsen, nämnder eller bolag. Medelåldern för ledamöter med olika typer av uppdrag skiftar inte så mycket, men det är intressant att notera att den högsta medelåldern återfinns i nämnder med ansvar för äldreomsorg och den lägsta i nämnder ansvariga för barnomsorg. (Låg medelålder betyder i detta sammanhang 50 år!) Könsfördelningen skiftar däremot påfallande mycket mellan olika uppdrags- typer. Flest män hittar vi i nämnder ansvariga för tekniska frågor och i miljö- Tabell 8.4. Sociala egenskaper bland kommunfullmäktigeledamöter med olika typer av nämnd- och bolagsuppdrag (medelvärde och procent) Uppdrag Medel - ålder Andel kvinnor An del från hög in komst- hushåll Andel hög- ut bildade Andel upp vuxna i utlandet Antal svarande Ordförande i nämnd 54 36 43 52 2,5 1 005–1 024 1:e/2:e vice ordförande i nämnd 54 40 34 46 3,7 1 079–1 098 Ordinarie ledamot i nämnd 54 48 26 48 6,4 2 461–2 487 Ersättare i nämnd 53 49 20 47 5,6 706–719 Fullmäktigeledamot utan nämnduppdrag 55 37 36 53 3,6 2 730–2 752 Ordförande i bolagsstyrelse 57 20 55 47 1,1 366–371 1:e/2:e vice ordförande i bolagsstyrelse 56 25 43 42 2,7 298–300 Ordinarie ledamot i bolagsstyrelse 56 33 37 48 2,9 892–909 Ersättare i bolagsstyrelse 54 43 32 49 4,4 450–459 Fullmäktigeledamot utan nämnduppdrag 54 45 30 51 5,0 7 836–7 981 Samtliga ledamöter i fullmäktige 54 42 32 50 4,5 8 088–9 101 Kommentar: I tabellen har kommunfullmäktigeledamöterna delats in i grupper efter om de har uppdrag i en nämnd respektive i en kommunal bolagsstyrelse eller ej samt efter vilken typ av uppdrag de har. Ledamöter som har uppdrag i flera nämnder har klassificerats efter sitt högsta uppdrag. De sociala egenskaperna preciseras i kommentar till tabell 8.1. Observera att styrelseledamöter utan fullmäktigeuppdrag inte ingår i analysen. 103206 Politik OK1.indd 99 10-08-19 14.32.41 politik på hemmaplan 100 och hälsoskyddsnämnder (67 procent) medan den högsta andelen kvinnor finns i nämnder ansvariga för barnomsorg, äldreomsorg och socialtjänst – i samtliga dessa nämndtyper är kvinnor i majoritet. Den största könsskillnaden återfinns dock bland fullmäktigeledamöter med uppdrag i de kommunala bolagen där hela 68 procent är män. Inkomstmässigt är det också i de kommunala bolagssty- relserna som andelen höginkomsttagare är störst, följt av nämnder med ansvar för näringslivsfrågor och kommunstyrelserna. Lägst inkomst har ledamöter i de kvinno dominerade omsorgsnämnderna. Ledamöter i tekniska nämnder, näringslivsnämnder samt tekniska nämnder är de som har den lägsta utbildningsnivån (40–43 procent högutbildade) medan öv- riga nämnder och styrelser ligger på en klart högre nivå (47–53 procent). Fullmäktigeledamöter som är uppvuxna i utlandet återfinns i relativt sett högre utsträckning i kommundelsnämnder och i socialnämnder. Nämnder för närings- livsfrågor och kommunala bolagsstyrelser har den lägsta andelen invandrare. Tabell 8.5. Sociala egenskaper bland kommunfullmäktigeledamöter med olika typer av nämnd- uppdrag (medeltal och procent). Uppdrag Medel - ålder Andel kvinnor An del från hög in komst- hushåll Andel hög- ut bildade Andel upp vuxna i utlandet Antal svarande Kommunstyrelsen 54 39 36 50 4 3 944–4 005 Utbildningsnämnd 52 48 32 51 5 1 508–1 533 Nämnd för socialtjänst, indi- vid och familjeomsorg 55 52 28 50 6 1 373–1 408 Nämnd för barnomsorg 50 53 31 47 4 1 019–1 038 Nämnd för äldreomsorg 56 52 27 48 5 1 001–1 027 Nämnd för näringsliv och turism 53 34 38 43 3 453–461 Kultur- och fritids nämnd 52 46 27 50 5 943–963 Miljö- och hälsoskydds- nämnd 55 33 24 40 4 763–781 Nämnd för tekniska frågor (bygg, infrastruktur, rädd- ningstjänst, VA) 55 33 34 42 4 1 407–1 440 Stadsdels-/kommundels- nämnd 53 37 36 52 9 202–205 Kommunal bolagsstyrelse 56 32 40 47 3 2 010–2 043 Fullmäktigeledamöter utan nämnd eller styrelseuppdrag 55 41 30 53 5 970–983 Samtliga ledamöter 54 42 32 50 5 8 088–9 101 Kommentar: I tabellen har kommunfullmäktigeledamöterna delats in i grupper efter om de har styrelseuppdrag, olika typer av nämnduppdrag, uppdrag i bolagsstyrelse eller inget sådant uppdrag. Det betyder att ledamöter som har flera typer av uppdrag återkommer under olika kategorier. De sociala egenskaperna preciseras i kommentar till tabell 8.1. Observera att styrelseledamöter utan fullmäktigeuppdrag inte ingår i analysen. 103206 Politik OK1.indd 100 10-08-19 14.32.41 101 8 fullmäktigeledamöternas förtroendeuppdrag Heltids-, deltids- och fritidspolitiker Det överväldigande antalet förtroendevalda i Sveriges kommuner och landsting sköter sina uppdrag utan annan ersättning än mötesarvoden och ersättning för förlorad arbetsinkomst. Den informella benämningen på förtroendevalda i den- na position är fritidspolitiker. I samtliga kommuner finns dock minst en person, ofta fler, som avlönas av kommunen för sitt uppdrag på hel- eller deltid. Kommunstyrelsens ordförande hör alltid till denna kategori och som regel också den vice ordföranden och le- daren för oppositionen i styrelsen. I större kommuner ingår fler ledamöter i KS bland de anställda politikerna liksom nämndordförande. I enkäten fick Sveriges kommunpolitiker ange om de klassificerade sig själ- va som heltids-, deltids- eller fritidspolitiker. Bland de svarande fanns 9 procent heltids politiker och 18 procent deltidspolitiker. De höga andelarna indikerar att det bland de självdefinierade anställda politikerna uppen barligen finns många som har politiska anställningar som inte avlönas av kommunen. Det kan röra sig om anställningar inom partierna, på andra politiska nivåer eller i andra politiska institutioner utanför kommunen. Heltidspolitiker är något yngre än fritidspolitiker och deltidspolitiker, men i övrigt sammanfaller mönstret mellan högre och läger uppdrag med vad vi tidigare har kunnat konstatera: Politiker på högre positioner, det vill säga i detta fall heltids- och deltidspoltiker är oftare svenskfödda, högutbildade män med god inkomst. Senioritet och inflytande I detta kapitel har vi behandlat vilka förtroendeuppdrag ledamöter i fullmäktige har utöver sitt parlamentariska mandat. De politiska organisationerna i kommu- ner och landsting har i mycket en hierarkisk prägel där somliga uppdrag är mer inflytelserika än andra, vilket innebär att nya ledamöter inte kan förvänta sig att få tunga positioner i början av sin politiska karriär. Vi kan med hjälp av resultat från vår enkät konstatera att den genomsnittlige Tabell 8.6. Sociala egenskaper bland kommunfullmäktigeledamöter som är heltids-, deltids- eller fritidspolitiker (medeltal och procent) Uppdrag Medel- ålder Andel kvinnor An del från hög in komst- hushåll Andel hög- ut bildade Andelen uppvuxna i utlandet Antal svarande Heltidspolitiker 51 37 66 56 2 737–752 Deltidspolitiker 55 36 53 53 3 1 467–1 497 Fritidspolitiker 55 43 48 48 5 5 893–6 007 Kommentar: I enkäten fick fullmäktigeledamöterna svara på frågan ”Vilken av följande benämningar passar bäst in på dig?”. 103206 Politik OK1.indd 101 10-08-19 14.32.41 politik på hemmaplan 102 kommunfullmäktigeledamoten vid svarstillfället hade haft förtroendeuppdrag i kommunen i 14,6 år. Eftersom undersökningen genomfördes drygt två år in på mandatperioden 2006–2010 betyder det att genomsnittsledamoten påbörjat sin kommunpolitiska bana två mandatperioder tidigare. Men hur lång tid tar det då att nå de kommunalpolitiska toppositionerna? I figur 8.1 redovisas resultat som besvarar den frågan. Resultaten visar att det finns en seniorietstrappa där ledamöter i styrelsen och de som har presidieposter i nämnder normalt har haft uppdrag i kommunen mot- svarande en mandatperiod längre än kollegor på lägre positioner. Presidieposter i styrelsen kräver ytterligare en mandatperiods tjänstgöring och för att nå posten som ordförande i fullmäktige fordras ännu en. Det finns alltså ett tydligt samband mellan år i politiken och vilka formella posi tioner ledamöterna har. Men hur ser relationen ut mellan senioritet och for- mella positioner å ena sidan och reellt inflytande å den andra? I vår enkät fick fullmäktigeledamöterna gradera hur de upplevde omfattningen av sitt personliga inflytande över kommunens politiska verksamhet på en skala från 0 (inget inflytande alls) till 10 (mycket stort inflytande). Tack vare dessa svar har vi möjlighet att jämföra upplevt inflytande bland ledamöter med olika posi- tioner och med olika grad av senioritet. I tabell 8.7 nedan redovisas resultaten av Figur 8.1: Kommunfullmäktigeledamöters senioritet (antal år som förtroendevalda) efter högsta politiska uppdrag Kommentar: Staplarna anger medelvärdet för det antal år ledamöterna angav på frågan ”I hur många år har du samman- lagt haft politiska förtroendeuppdrag i din kommun?”. I figuren är ledamöterna grupperade efter sitt högsta politiska uppdrag i kommunen och staplarna är sorterade efter medelvärdets storlek. Antal svarande var 8033. Antal år som förtroendevald 11 12 12 15 15 15 16 19 19 20 23 5 10 15 20 25 Ersättare i nämnd Ersättare i styrelsen Ledamot i nämnd Endast fullmäktigeledamot Ledamot i styrelsen 1:e/2:e vice ordf i nämnd Ordförande i nämnd 1:e/2:e vice ordf i styrelsen Ordförande i styrelsen 1:e/2:e vice ordf i fullmäktige Ordförande i fullmäktige 103206 Politik OK1.indd 102 10-08-19 14.32.41 103 8 fullmäktigeledamöternas förtroendeuppdrag en sådan analys, och här vägs också in om ledamöterna tillhör den styrande ma- joriteten eller oppositionen i kommunen. Föga förvånande finns ett starkt samband mellan vilken position en ledamot har och vilket inflytande vederbörande upplever sig ha över kommunens politiska verksamhet. I tabellen ser vi att den grupp som upplever sig ha absolut högst in- flytande är kommunstyrelsens ordförande (8,8 på en skala från 0 till 10). I fråga om självuppskattat inflytande har KSO därmed ett klart försteg framför de tre uppdragskategorier som kommer därnäst: nämndordförande (7,5), styrelsens vice ordförande (7,4) och fullmäktiges ordförande (7,3). Efter dessa ledamöter med toppuppdrag är det ett större steg ner till nästa kate- gori av förtroendeuppdrag på mellanhög nivå, närmare bestämt styrelseleda möter (med ett upplevt inflytande på 6,3), vice ordförande i fullmäktige (6,3) och vice ordförande i nämnder (6,2). Styrelseersättare upplever sitt inflytande exakt lika högt som ordinarie ledamöter i nämnder (båda 5,7), som i sin tur upplever sig ha något mer inflytande än nämndersättare (5,3). Den grupp som upplever sig ha lägst inflytande är de ledamöter som saknar andra uppdrag än det i fullmäktige (5,1). I tabellen redovisas även hur ledamöter på olika positioner bedömer sitt infly- tande beroende på om de tillhör sin kommuns regerande majoritet eller oppo- sitionen. Analysen visar att oppositionsledamöter i genomsnitt bedömer sitt in- flytande som 1,4 skalsteg lägre än majoritetsledamöter på den elvagradiga skalan Tabell 8.7. Kommunfullmäktigeledamöters senioriet och upplevda inflytande efter position i den kommunala hierarkin (skala 0 ”inget inflytande alls” –10 ”mycket stort inflytande”) Antal år som förtroendevald Tillhör majoritet eller opposition Totalt –10 år 11år – Opp Maj Antal svarande Ordförande i styrelsen 8,8 8,3 8,9 – 8,8 219–223 Ordförande i fullmäktige 7,3 7,7 7,2 6,7 7,3 229–231 Ordförande i nämnd 7,5 7,4 7,5 6,9 7,5 899–904 1:e/2:e vice ordf i styrelsen 7,4 7,3 7,4 7,0 8,0 286–289 1:e/2:e vice ordf i fullmäktige 6,3 5,8 6,4 5,9 6,6 345–349 1:e/2:e vice ordf i nämnd 6,2 6,1 6,2 5,9 6,6 963–967 Ledamot i styrelsen 6,3 6,0 6,5 5,8 7,0 1 195–1 203 Ersättare i styrelsen 5,7 5,4 6,0 5,1 6,4 954–961 Ledamot i nämnd 5,7 5,6 5,9 5,2 6,2 1 436–1 452 Ersättare i nämnd 5,3 5,3 5,4 4,9 5,7 410–416 Endast fullmäktigeledamot 5,1 4,6 5,5 4,5 5,8 992–1 013 Förtroendevald upp till 10 år 5,8 5,0 6,4 3609 Förtroendevald längre än 10 år 6,5 5,8 7,0 4366 Totalt 6,2 5,8 6,5 5,4 6,8 7 932–8 004 Kommentar: I tabellen har kommunfullmäktigeledamöterna grupperats efter sitt högsta politiska uppdrag i kommunen. De som har mer än ett uppdrag är klassificerade efter det uppdrag som rankas högst i tabellen. Ledamöterna har också deltats in efter om de tillhör oppositionen (opp) eller den regerande majoriteten (maj) i kommunen. Tabellens resultat bygger på svaren på frågan ”hur stort inflytande anser du att [du själv] har över kommunens politiska verksamhet?” med svarsalternativ på en skala från 0 ”har inget inflytande alls” till 10 ”har mycket stort inflytande”. 103206 Politik OK1.indd 103 10-08-19 14.32.42 politik på hemmaplan 104 (6,8 minus 5,4). Denna skillnad är tämligen konstant oavsett vilken position man har. Det innebär till exempel att den upplevda inflytelsegraden hos oppositions- ledamöter i styrelsen ligger på ungefär samma nivå som bland majoritetspolitiker som är nämndersättare eller inte har något ytterligare uppdrag. I tabellen görs också jämförelser mellan ledamöter på olika positioner som haft förtroendeuppdrag i kommunen i 11 år eller längre (vilket 55 procent av leda- möterna har) eller 10 år eller kortare tid (45 procent). Här ser vi att skillnaden i upplevt inflytande mellan dessa grupper motsvarar 0,7 skalsteg på den elvagra- diga infytandeskalan (6,5 minus 5,8), vilket betyder att effekten av senioritet mätt på detta sätt är hälften så stor som effekten av att tillhöra majoriteten i kommu- nen. Senioritetseffeken är något större bland oppositionsledamöter än bland leda - möter som representerar majoriteten i kommunen. Den enda uppdragskate- gori där mer seniora ledamöter upplever sig har lägre inflytande än de juniora är bland ordförande i fullmäktige. En möjlig tolkning är här att KFO på somliga håll kan vara en reträttposition i karriärens slutskede för äldre politiker som tidigare varit ledande, medan mer juniora ledamöter på denna position på ett annat sätt kan utveckla posten till en politisk plattform för inflytande i politiken Egenskaper som främjar och hämmar politisk karriär Detta kapitel har ägnats åt de uppdrag som fullmäktigeledamöterna har vid sidan av uppdraget i just fullmäktige. De allra flesta ledamöter har uppdrag inom den exekutiva delen av kommunpolitiken, och från dessa positioner på olika hier- arkiska nivåer utövar de makt över kommunens politiska angelägenheter i varie- rande grad. Det mest slående resultatet i kapitlets analyser är hur ledamöternas sociala egenskaper hänger samman med vilka typer av uppdrag de har. Det är nu dags att göra en sammantagen analys som syftar till att identifiera vilka egenskaper hos de förtroendevalda som har betydelse för deras politiska karriär i kommunerna, och i vilken grad. För att göra en sådan analys behöver vi ett bra mått på vilken hierarkisk position en ledamot har i kommunpolitiken. Med utgångspunkt i det föregående avsnittets analys av ledamöters självupplevda inflytande kan vi identifiera fem grupper av positioner som tydligt motsvarar oli- ka nivåer av själupplevt inflytande: ersättare i nämnder och ledamöter utan uppdrag1. ledamöter i nämnder och ersättare i kommunstyrelsen2. ledamöter i kommunstyrelsen och 1:e/2:e vice ordförande i nämnder och 3. fullmäktige ordförande i nämnder och fullmäktige, 1:e/2:e vice ordförande i kommun-4. styrelsen ordförande i kommunstyrelsen5. 103206 Politik OK1.indd 104 10-08-19 14.32.42 105 8 fullmäktigeledamöternas förtroendeuppdrag Dessa kategorier bildar i vår analys ett karriärindex med fem skalsteg (1–5). Detta index använder vi som den beroende variabeln i en multipel regressionsanalys, där de sociala egenskaperna ålder, kön, inkomstnivå, utbildningsnivå och ur- sprung utgör de oberoende variablerna tillsammans med egenskaper relaterade till uppdraget i form av tillhörighet till den regerande sidan i kommunen och se- nioritet. Tack vare resultatet av regressionsanalysen kan vi ta reda på vilket me- delvärde ledamöter med olika egenskaper har på karriärindexet när vi kontrol- lerar bort de effekter som beror på att egenskaperna har samband med varandra. Medelvärdet för gruppen män skall alltså tolkas som det medelvärde manliga leda möter har när vi tagit hänsyn till att männen skiljer sig från kvinnorna vad gäller utbildning, ålder, inkomst, etcetera. I figur 8.2 redovisas resultaten av vår analys: I analysen bekräftas de resultat som redovisats tidigare i kapitlet. Vi ser till exem- pel att ledamöter som är kvinnor och uppväxta i utlandet tycks ha svårare att göra karriär än män och de som är uppväxta i Sverige. Tidigare i kapitlet har vi konsta- Figur 8.2: Kommunfullmäktigeledamöternas position i den kommunala politiska hierarkin efter sociala egenskaper, senioritet och om man tillhör regeringssidan eller oppositionen (medelvärden på karriärindex). Kommentar: Figurens staplar motsvarar medelvärden på ett karriärindex från 1 (inget uppdrag utöver fullmäktigeupp- draget/ersättare i nämnd) till 5 (kommunstyrelsens ordförande). Medelvärdena för varje egenskap har räknats fram med hjälp av en regressionsekvationen från en multipel regressionsanalys där karriärindexet är den beroende variabeln och de olika egenskaperna är oberoende variabler, och övriga variabler sätts till sitt medelvärde. I analysen ingick även utbildningsgrad som oberoende variabel men då utbildning saknade signifikanta effekter har dessa värden exkluderats ur figuren. R2 = 0,13. Medelvärde för alla svarande är 2,57. Antalet ledamöter som ingår i analysen är 7 799. 1 1,2 1,4 1,6 1,8 2 2,2 2,4 2,6 2,8 3 Senioritet: första mandatperioden Tillhör oppositionen Hushållsinkomst: < 300 tkr Uppväxt i utlandet Senioritet: Uppdrag 4–10 år Ålder: Under 30 år Ålder Över 65 år Kvinna Uppväxt i Sverige Hushållsinkomst 300–700 tkr Ålder: 30–64 år Man Senioritet: Uppdrag i mer än 11 år Hushållsinkomst: > 700 tkr Tillhör regeringssidan Karriärindex (1–5) 103206 Politik OK1.indd 105 10-08-19 14.32.42 politik på hemmaplan 106 terat att ledamöternas ålder mätt som medelålder inte verkar variera mellan olika uppdragskategorier. I denna analys ser vi dock att ledamöter äldre än 65 år och i synnerhet de som är yngre än 30 år har lägre positioner i den kommunala politis- ka hierarkin än ledamöter i medelåldern. En social egenskap som uppvisar stora effekter i denna analys är ledamöternas inkomst. Ledamöter med hög hushålls- inkomst tycks vara mycket mer framgångsrika i karriären medan effekten av att ha låg hushållsinkomst pekar helt åt andra hållet. Här skall dock nämnas att för heltidspolitiker på toppositioner så är den höga inkomstnivån delvis en följd av uppdraget och inte en egenskap som påverkar vilket uppdrag man har. Analysen bekräftar också att antalet år som förtroendevald väger tungt i sammanhanget, liksom om man tillhör den styrande majoriteten eller ej. Sammanfattning av några av kapitlets resultat Ledamöter som är män, har hög inkomst, är medelålders och födda i Sverige • tycks ha lättare att göra politisk karriär i kommunerna. Kvinnor, låginkomsttagare och invandrare är kraftigt underrepresenterade i • kommunala bolagsstyrelser, särskilt bland ledamöter med presidieuppdrag. Det finns påfallande könsskillnader mellan ledamöter i olika typer av nämn-• der: Männen är flest i nämnder som ansvarar för teknik, miljö och hälsoskydd medan andelen kvinnor är högst i omsorgsnämnder. Den politiska hierarkin i en kommun kan beskrivas som en senioritetstrappa • där personer på ledande positioner som styrelseuppdrag och nämndordföran- de har haft förtroendeuppdrag en mandatperiod längre än ledamöter med läg- re uppdrag, medan genomsnittliga toppolitiker med presidieuppdrag i styrelse och fullmäktige har ytterligare en mandatperiods erfarenhet. 103206 Politik OK1.indd 106 10-08-19 14.32.42 107 9 Fullmäktigeledamöternas sociala tillhörighet och representativitet Det svenska valsystemet bygger i allt väsentligt på ett val mellan partier. Utrym- met för personröstning är litet, och även efter personvalsreformen 1998 är Sverige fortfarande ett av de länder där de individuella kandidaternas betydelse i valen är som minst. Detta förhållande betyder dock inte att det är ointressant vilka våra förtroendevalda är. Den bakgrund, de egenskaper och de kunskaper som våra folkvalda tar med sig in i politiken sätter sin prägel på hur de utövar sitt mandat. I andra kapitel i denna bok skildras hur olika personliga egenskaper hos fullmäk- tigeledamöterna hänger samman med politiska uppfattningar, allmän demokra- tisyn och hur man tolkar sin representationsroll. Vi kommer i detta kapitel att se närmare på vilka våra folkvalda politiker är. Två centrala frågeställningar kom- mer att vägleda framställningen: Närvaro – Hur ser fördelningen av olika sociala grupper ut i landets full mäktige­ församlingar? Om företrädare för en grupp eller ett intresse finns när var ande i en politisk församling betyder det att de erfarenheter och kunskaper som denna grupp besitter har potential att ligga till grund för politiska beslut. Att före trä- da re för en grupp finns närvarande i politiken kan också bidra till att det blir svårare att negligera denna grupps intressen. Det är sedan en empirisk fråga om en grupps närvaro får politiska effekter, och om det till exempel krävs en kritisk massa av representanter för att åstadkomma vissa politiska beslut. Social representativitet – I vilken grad speglar de valdas sociala egenskaper med­ borgarnas motsvarande egenskaper? Genom enkel matematik kan vi undersöka om en vald församling är representativ för medborgarna med avseende på rele- vanta sociala egenskaper. Vid en sådan analys visar det sig ofta att vissa grupper är överrepresenterade och andra underrepresenterade i förhållande till befolk- ningens sammansättning. Om det inte föreligger sakliga skäl för att vissa grupper kan vara lämpligare än andra som politiska ledare så finns det anledning att ställa kritiska frågor om varför somliga grupper systematiskt tycks vara missgynnade i den politiska rekryteringsprocessen. När vi i det följande skall titta närmre på hur den sociala sammansättning av Sveriges folkvalda ser ut kommer vi också att särskilt jämföra hur det står till med 103206 Politik OK1.indd 107 10-08-19 14.32.42 politik på hemmaplan 108 den sociala representativiteten på de tre politiska nivåerna i Sverige och under- söka i vilka partier och i vilka kommuner och landsting som olika grupper är överrepresenterade respektive underrepresenterade. Vid analyser av representativitet används normalt någon form av index för att kunna jämföra värden för olika sociala grupper som har varierande proportioner i befolkningen. I detta kapitel använder vi ett representations index (RI) där in- dexvärdena kan uttydas som procent av hur andelen företrädare för en viss grupp bland de folkvalda förhåller sig till gruppens andel i befolkningen. RI-värdet 100 betyder i detta sammanhang perfekt represent ativitet och värdet 50 betyder att en grupp endast har hälften så många representanter som dess andel av be- folkningen, och därmed alltså är underrepresenterad. Värdet 200 indikerar att gruppens andel bland politikerna är dubbelt så hög som i befolkningen (Wallin, Bäck & Tabor 1981). Källan för de följande analyserna är i huvudsak vår enkätundersökning men när det gäller statistik om de folkvalda finns också rikligt med data att hämta från Statistiska Central byrån. SCB sammanställer varje mandatperiod uppgifter om våra politiker på alla nivåer och på vissa punkter kan vi därför göra jämförel- ser över tid. SCB:s data är hämt ade från statistik databasen på scb.se och delar av materialet har tidigare publicerats i rapport er skrivna av SCB i samarbete med SKL (Bäck & Öhrvall 2004; Hagevi 1999; Larsson 2008, Persson & Öhrvall 2008). Även material från Riksdagsundersökningen 2006 används i några fall. Män och kvinnor För många svenskar är 1921 märkesåret då allmän rösträtt och demokrati inför- des. Det var då kvinnor för första gången fick rätt att rösta i riksdagsvalet. Men faktum är att de första allmänna valen där både män och kvinnor fick delta var valen till kommun-, stads- och landstingsfullmäktige 1919. Andelen kvinnor i kommunfullmäktige var efter de första demokratiska valen 1919 4 procent i landskommunerna och 9 procent i städer na. Vid valen till landstings full mäktige samma år blev utfallet 0,5 procent kvinnor och 99,5 procent män. Under de där- på följande decennierna låg siffrorna på ungefär samma nivå, eller lägre (Palme 1962; Östberg 2001). Hela 1900-talet präglades av en politisk mobilisering från kvinno rörels ens sida och inom och utom partier bildades inflytelserika intresse- organisationer och nät verk som kom att påverka den svenska jämställdheten på många sätt. På 1970-talet tog ut vecklingen verklig fart och andelen kvinnor i poli- tiken ökade från val till val. Det var i lands tingen på 1980-talet som kvinnorna för första gången uppgick till över 40 procent. Först en bit in på 1990-talet kom riks- dag och kommuner upp till den nivån. För ingående ana lys er av vad som förkla- rar nivån på könsrepresentativiteten i svenska kommuner hänvisas till forskning av Jessika Wide och Vicki Johansson (Johansson 2001; Wide 2006). 103206 Politik OK1.indd 108 10-08-19 14.32.42 109 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … Hur skiljer sig då representationen av kvinnor och män på våra tre politiska ni- våer och i partierna åt under valperioden 2006–2010? Svaret på den frågan redo- visas i tabell 9.1. Under valperioden 2006–2010 är andelen kvinnor omkring 47–48 procent i riks- dag och i landstingsfullmäktige och 42 procent i kommun fullmäktige. På samt- liga nivåer är det Vänsterpartiet som har den högsta andelen kvinnliga ledamöter. I riksdagen har Vänsterpartiet 64 procent kvinnor och i kommunerna 49 procent. I landstingen delar Vänsterpartiet topplaceringen med Socialdemokraterna, där båda partierna har 51 procent kvinnor. Den lägsta andelen kvinnor bland de etablerade partierna på någon av de tre politiska nivåerna hittar vi bland moderata ledamöter i kommunerna, där endast 36 procent är kvinnor. I gruppen övriga partier (där Sverigedemokraterna ingår som största enskilda parti) är andelen kvinnor dock lägre i både landstingen och i kommunerna (36 respektive 29 procent). I både riksdag och landsting har alla de rödgröna partierna 50 procent kvinnor eller mer, och i riksdagen har även Folkpartiet en exakt jämn könsfördelning. I landstingen är det däremot Folkpar- tiet och Centerpartiet som har lägst andel kvinnor bland de etablerade partierna (båda 44 procent). I riksdagen är det Kristdemokraterna som intar den botten- platsen (38 procent). Skillnaderna mellan olika kommuner och landsting när det gäller könsrepre- sentation är också påfallande, vilket illustreras av tabell 9.2. Toppositionen vad gäller andelen kvinnliga ledamöter i kommunfullmäktige efter valet 2006 finner vi i Ljusnarsberg i Närke där närmare 55 procent av full- mäktigeledamöterna är kvinnor. I andra ändan av tabellen hittar vi skånska Östra Göinge där endast 23 procent av ledamöterna är kvinnor och alltså följaktligen hela 77 procent är män. Skillnaden mellan situationen i Ljusnarsberg och Östra Tabell 9.1. Andel kvinnor bland de folkvalda efter partitillhörighet och politisk nivå 2006 (procent och RI-indexvärde). Parti Riksdag RI Landsting RI Kommun RI Vänsterpartiet 64 126 51 100 49 96 Socialdemokraterna 50 99 51 100 48 95 Miljöpartiet 53 104 50 99 47 94 Centerpartiet 38 75 44 88 41 81 Kristdemokraterna 38 74 48 96 39 78 Folkpartiet 50 99 44 88 42 82 Moderaterna 43 86 45 89 36 72 Övriga partier 36 70 29 58 Samtliga ledamöter 47 94 48 94 42 84 N 349 1 656 13 078 Kommentar: Siffrorna anger andelen kvinnor av de valda ledamöterna i riksdag, landstingsfullmäktige och kommun- fullmäktige direkt efter valet 2006. I denna sammanställning ingår Sverigedemokraterna i gruppen ”Övriga partier”. RI står för representationsindex där 100 motsvarar det fall då de folkvalda kvinnorna har samma andel som kvinnorna i befolkningen, det vill säga 50,4. Källa: SCB. 103206 Politik OK1.indd 109 10-08-19 14.32.43 politik på hemmaplan 110 Göinge är alltså 32,2 procentenheter. I landstingen är skillnaderna inte lika sto- ra. I fem landsting är de kvinnliga ledamöterna i majoritet, och allra högst andel återfinns i Västerbotten (54 procent). Lägst andel kvinnor finns i Blekinge (40 procent), vilket ger en differens på 14 procentenheter mellan landstingen med högst och lägst andel kvinnor. Det har i tidigare forskning konstaterats att det är relativt enklare för under- representerade grupper att ta sig in i valda församlingar än vad det är att få åtrå- värda och inflytelserika uppdrag som tillsätts genom indirekta val (Karlsson 2001; Karlsson 2006; Wallin, Bäck & Tabor. 1981). Mixen av kandidater partilistorna ett mycket tydligt budskap från partiets sida om vilka grupper man anser sig före- träda och inte företräda. Det är därför vanligt att listorna innehåller representan- ter av båda könen, i olika åldrar, boende i olika delar av kommun en/ valkretsen etc. Men när dessa personer valts till sina parlamentariska uppdrag upphör trans- parensen i rekryteringsprocesserna. Vissa grupper får finna sig i att utgöra vad som på norska kallas ”listepynt” (Aars 1998) – det vill säga att de har rekryterats av symboliska skäl, medan de inflytelserika uppdragen besätts av andra grupper. Vid slutet av 1960-talet var andelen kvinnor i svenska kommunfullmäktige omkring 12 procent medan endast knappa 3 procent återfanns i kommunsty- relsen. Tolv år senare, 1980, hade andelen kvinnor i ökat till 30 procent i full- mäktige och till 14 procent i styrelserna. Under de senaste decennierna har alltså könsrepresentativitet en ökat markant, men frågan är om det finns kvar ett osyn- ligt glastak för kvinnor inom den lokala politiska hierarkin som hindrar deras karriärmöjligheter. En av de förklaringar som tidig are har förts fram till att kvin- nor har svårare att nå högre poster i politiken är att ansvaret för familj en i vårt samhälle fortfarande ligger tyngre på just kvinnorna (Hedlund 1996). Det är av den anledningen särskilt intressant att studera hur ledamöternas familjesituation ser ut. Tabell 9.2. Andel kvinnor bland de folkvalda i kommuner och landsting (procent). 5 i topp – kommuner Procent 5 i topp – landsting Procent 1 Ljusnarsberg 54,8 1 Västerbotten 53,5 2 Tomelilla 53,8 2 Jämtland 52,7 3 Kumla 53,3 3 Halland 52,1 4 Skellefteå 52,3 4 Stockholm 51,7 5 Ragunda 51,6 5 Örebro 50,7 5 i botten – kommuner Procent 5 i botten – landsting Procent 1 Östra Göinge 22,6 1 Blekinge 40,4 2 Strömstad 28,2 2 Norrbotten 40,8 3 Mullsjö 28,6 3 Uppsala 42,3 4 Örkelljunga 28,9 4 Dalarna 44,6 5 Arvidsjaur 29,0 5 Västra Götaland 45,0 103206 Politik OK1.indd 110 10-08-19 14.32.43 111 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … Könstillhörighet och familjeförhållanden I enkäten ställdes frågor om huruvida man levde som ensamstående eller som gift/sambo, liksom om det finns barn i hushållet och i så fall hur många. I tabell 9.3 redovisas hur familjeförhållandena ser ut för kvinnor och män i landstings- och kommunfullmäktige och bland ledamöter från de olika partierna i kommun- fullmäktige. Bland de kvinnliga ledamöterna i kommunfullmäktige har 36 procent hemma- varande barn och motsvarande andel bland männen är 35 procent. Vad gäller ci- vilstånd finner vi att andelen ensamstående i gruppen kvinnliga fullmäktigeleda- möter är en halv gång så hög som i gruppen män (23 mot 15 procent). Partiskillnaderna när det gäller familjeförhållanden är inte anmärkningsvärt stora. Kristdemokraterna är det parti som har lägst andel ensamstående (11 pro- cent) medan Sverigedemokraterna har högst andel (32 procent), följt av Vänster- partiet (28 procent). Kristdemokraterna är också det parti som har högst andel ledamöter med hemmavarande barn (47 procent) medan gruppen Övriga partier har den lägsta andelen (27 procent). Mot bakgrund av dessa siffror kan man fråga sig om kvinnliga och manliga kommunfullmäktigeledamöters familjesituation bidrar till att förklara kvinnors svårigheter att göra politisk karriär i kommunpolitiken. Våra analyser visar dock att vare sig civilstånd eller barn har någon betydelse för kvinnors karriärmöjlig- heter i den kommunala politiska hierarkin. Vi hittar dock en liten men statistiskt Tabell 9.3. Fullmäktigeledamöternas familjeförhållanden efter kön och parti (procent) Kön Familjeförhållande LF KF Partier i kommunfullmäktige Tot Tot V S Mp C Kd Fp M Sd Övr Män Ensamstående, ej hemmavarande barn 11 13 19 13 18 10 7 11 12 26 14 Ensamstående + hemmavarande barn 2 3 6 3 4 1 2 2 2 5 3 Gift/sambo, ej hemmavarande barn 57 53 36 54 40 56 49 56 56 36 62 Gift/sambo + hemmavarande barn 29 32 39 30 38 33 42 31 30 33 21 Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Kvinnor Ensamstående, ej hemmavarande barn 20 18 22 19 24 13 10 12 19 24 26 Ensamstående + hemmavarande barn 6 5 8 5 5 4 4 5 4 12 4 Gift/sambo, ej hemmavarande barn 46 46 36 49 41 45 39 51 47 47 38 Gift/sambo + hemmavarande barn 27 31 33 28 30 38 46 31 29 18 32 Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Samtliga Ensamstående, ej hemmavarande barn 16 15 21 16 20 11 8 12 15 26 18 Ensamstående + hemmavarande barn 4 4 7 4 4 2 3 3 3 6 3 Gift/sambo, ej hemmavarande barn 52 50 36 52 41 51 46 54 53 38 54 Gift/sambo + hemmavarande barn 28 31 36 29 34 35 44 31 30 30 24 Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Kommentar: Tabellen redovisar andelen ledamöter med olika familjeförhållanden i landstings- och kommunfullmäktige totalt (LF och KF Tot), samt familjeförhållande för kommunfullmäktigeledamöter efter parti. Antal svarande var i lands- tingen 1153 och i kommunerna 8223. 103206 Politik OK1.indd 111 10-08-19 14.32.43 politik på hemmaplan 112 säkerställd effekt som tyder på att män gynnas i karriären om de är sammanbo- ende. En möjlig tolkning av detta är att män som har en partner har lättare att åstadkomma en arbetsfördelning i hemmet som gynnar möjligheterna att ägna sig åt tidskrävande politiska uppdrag. Åldersgrupper Till skillnad från exempelvis könstillhörighet är ålder är en instabil egenskap. Vid ett nedslag i tiden kan man konstatera vad medelåldern i en viss grupp är, och bland de svarande i enkäten under hösten 2008 och våren 2009 var den cirka 53 år bland kommunpolitiker och 55 år bland landstingspolitiker. Det är ett par år högre än vid mandatperiodens början och ett par år lägre än vid dess slut. När man talar om ålder i termer av social representation är det lämpligare att utgå från åldergrupper, det vill säga företrädare för medborgare i olika livsfaser. Den enda grupp av svenska medborgare som utestängs från deltagande i vårt represent ativa styrelseskick både vad gäller rösträtt och valbarhet är ungdomar under 18 år. Bland invånare som är 18 år och över så är gruppen unga vuxna (18– 29 år) och gruppen pensionärer (65 år och äldre) ungefär lika stora. Sedan bör- jan på 1990-talet har andelen pensionärer legat några tiondelar över 17 procent medan andelen unga vuxna under samma period sjunkit något, från 23 procent 1991 till knappa 20 procent 2006. Tillsammans utgör de unga och de äldre alltså närmare 37 procent av den röstberättigade befolkningen i Sverige. Men hur ser det ut i landets valda församlingar? Tabell 9.4 redovisar representativiteten i olika ålderskategorier på de tre politiska nivåerna. Vi kan konstatera att gruppen pensionärer, och i synnerhet gruppen ungdomar, är gravt underrepresenterade i våra valda församlingar. Gruppen unga har alltså minskat något bland invånarna och ligger idag på knappa 20 procent, men bland de folkvalda 2006 är endast omkring 4–5 procent unga. Det är för övrigt samma nivå som gruppen hade i kommunerna 1980 (Wallin, Bäck & Tabor 1981). I kom- munerna har siffrorna för andelen unga konstant varit något högre under de se- Tabell 9.4. Åldersfördelning bland folkvalda i riksdag, landsting och kommun och i befolkningen över 18 år 2006 (procent) Åldersgrupper Befolkningen Riksdag Landstingsfullmäktige Kommunfullmäktige Procent Procent RI Procent RI Procent RI Andel –29 år 19,6 4,6 23 4,0 20 5,5 28 Andel 30–64 år 63,4 82,2 130 84,8 134 92,2 145 Andel 65 – år 17,0 3,2 19 8,3 66 12,3 72 Summa procent 100 100 100 100 Kommentar: Tabellen visar procentandelen folkvalda i riksdag, landsting och kommun i olika åldersgrupper. För varje åldersgrupp redovisas också hur stor andel av Sveriges befolkning över 18 år som ingår i motsvarande åldersgrupp. RI är ett representationsindex där 100 motsvarar perfekt representativitet. Källa: SCB. 103206 Politik OK1.indd 112 10-08-19 14.32.44 113 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … naste fem valperioderna jämfört med landsting och riksdag, men det finns inget som tyder på en ökande trend på den lokala nivån. I landstingen pekar siffrorna dock något uppåt. Bland kommunerna saknade 60 av 290 fullmäktigeledamöter under 30 år efter valet 2006, och endast i 31 kommuner översteg ungdomarna 10 procent. Enbart i en kommun, Luleå, hade ungdomarna en representation som motsvarade de- ras andel av riks befolk ningen (20 procent). Karlstad (18 procent) och Umeå (17 procent) följde därefter. Bland landstingen fanns ungdomar representerade i alla fullmäktige församlingar, men mycket få i de allra flesta. Högst andel ledamöter under 30 år hade Skåne (4 procent). För pensionärernas del finner vi en närvaro som ungefär motsvarar gruppens befolknings andel i tre landsting 2006: Stockholm, Dalarna och Västra Götaland (19, 19 respektive 17 proc ent). Lägst andel pensionärer i landstinget hade Jämt- land (2 procent). Bland kommun erna saknades pensionärer helt i åtta kommu- ner: Umeå, Hjo, Mullsjö, Lilla Edet, Gnosjö, Jokkmokk, Sollefteå och Vindeln. I 67 kommuner hade pensionärerna en representation som översteg deras andel av riksbefolkningen, och allra flest över 65 år hittar vi i Vadstena (34 procent), Staffanstorp (34 procent) och Rättvik (31 procent). Finns det då några partiskillnader mellan hur olika åldersgrupper är represen- terade på de tre politiska nivåerna? I tabell 9.5 presenteras siffror som besvarar den frågan. Det parti som på alla nivåer valåret 2006 hade de yngsta företrädarna är Miljö- partiet, där hela 9 procent var under 30 år i kommuner och landsting, och hela 11 procent i riksdagen. I kommun er na är det sedan Vänsterpartiet och gruppen övriga partier som hade flest unga. Moder ater na hade 7 procent unga på alla ni- Tabell 9.5. Folkvalda i riksdag, landsting och kommun 2006 efter åldersgrupp och partitillhörighet (procent). Parti Riksdag Landstingsfullmäktige Kommunfullmäktige –29 30–64 65– S:a –29 30–64 65– S:a –29 30–64 65– S:a Vänsterpartiet 5 95 0 100 2 93 5 100 7 88 5 100 Socialdemokraterna 2 97 1 100 3 90 7 100 5 85 10 100 Miljöpartiet 11 89 0 100 9 87 4 100 9 81 10 100 Centerpartiet 7 83 10 100 3 89 8 100 4 86 10 100 Kristdemokraterna 0 88 13 100 1 88 11 100 3 85 12 100 Folkpartiet 4 93 4 100 3 75 22 100 5 79 16 100 Moderaterna 7 90 3 100 7 76 17 100 7 77 16 100 Övriga partier 7 68 25 100 6 71 23 100 Totalt 5 92 3 100 4 85 11 100 5 82 12 100 N 16 322 11 349 67 1 403 186 1 656 717 10 751 1 610 13 078 Kommentar: I tabellen anges procentandelen folkvalda i riksdag, landsting och kommun efter åldersgrupp och parti den 31 december 2006. Källa: SCB. 103206 Politik OK1.indd 113 10-08-19 14.32.44 politik på hemmaplan 114 våer, vilket gör dem till näst största ungdoms parti i landsting och riksdag. Flest pensionärer i kommuner och landsting hade gruppen övriga partier, en grupp där bland annat Sveriges pensionärers intresseparti ingår. Bland de sju riksdags- partierna är det Folkpartiet och Moderaterna i kommun och landsting som har högst andel äldre, medan Kristdemokraterna och Centerpartiet har högst andel pensionärer i riksdagen. Ursprung: inflyttade till kommunen Varje mandatperiod sammanställer SCB i samarbete med SKL rapporter över de folkvaldas sociala tillhörighet, till exempel deras etniska härkomst (Persson & Öhrvall 2008). Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen kan här bi- dra med fördjupade och mer detaljerade kunskaper om de folkvaldas bakgrund. När vi analyserar ledamöters ursprung tänker vi i första hand på den etniska bakgrunden. Men det är också relevant att notera att man kan migrera inom ett land. Bland de folkvalda är det en majoritet, närm are bestämt 55 procent av kom- munpolitikerna och 56 procent av landstings pol itikerna, som är inflyttade till den kommun där de nu bor. Variationen mellan kommuner av olika slag är dock stor vilket framgår av figur 9.1. Figur 9.1. Andel inflyttade kommunfullmäktigeledamöter efter kommuntyp (procent) Kommentar: I figuren redovisas procentandelen kommunfullmäktigeledamöter i olika grupper av kommuner (SKL:s kommuntypsindelning) som är inflyttade till sin kommun. I denna andel ingår inte de som är uppväxta i sin kommun men som tidvis har bott på anna ort. Antal svarande är 8109. Procent 74 60 54 53 53 52 51 50 38 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 Förort Övr mindre kommun Större stad Övr större kommun Storstad Industrikommun Medelstor stad Landsbygdskommun Glesbygdskommun 103206 Politik OK1.indd 114 10-08-19 14.32.44 115 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … Det är endast i glesbygdskommuner som en majoritet av ledamöterna (62 pro- cent) har sitt ursprung i den egna kommunen medan 38 procent är inflyttade. I de flesta kommungrupper ligger andelen inflyttade strax över 50 procent. I förorts- kommuner uppgår dock de inflyttade till nästan tre fjärdedelar. Den kommun i vår enkät som har flest infödda fullmäktigeledamöter är Över- kalix, där 89 procent är födda i kommunen. Tvåa på den listan ligger Ånge med 82 procent och därefter följer Pajala, Örn sköldsvik och Norsjö med 75–77 pro- cent infödda. I den andra ändan av listan finner vi Österåker där endast 3 pro- cent av de svarande uppger att de är födda i kommunen. I Salem, Höör och Håbo är det också under 10 procent av ledamöter na som angett att de är födda i kommun en. Österåker och Salem är två av de kommuner som haft den kraftigas- te befolknings ökningen under de senaste decennierna. Från att ha varit utpräg- lade lands bygdskommuner är de idag förorter i Stockholms storstadsregion. Ursprung: uppväxtland Men den mest uppmärksammade frågan om varifrån våra politiker härstam- mar är givet vis den om utländsk härkomst. Vid sidan av ålder är medborgarskap den enda kvar varande faktor som göra att invånare i Sverige utestängs från del- tagande i val och från att ställa upp som kandidater i val. På den nationella nivån är medborgarskapskravet absolut, i kommuner och landsting är exkluderingen mindre omfattande. EU-medborgare och med borgare i nordiska länder som inte är med i EU har rösträtt i lokala och regionala val om de är skrivna i kommunen/ landstinget. För övriga utländska medborgare gäller att de måste ha varit skrivna i landet i minst tre år innan de får rösträtt till kommunal- och lands tings val. Det innebär att av Sveriges vuxna befolkning 2006 var fyra procent ute stängda från deltagande i riksdagsval och två och en halv procent i lokala och regionala val. Andelen inflyttade från andra länder är klart mer begränsad både i befolk- ningen och bland politiker i de allra flesta kommuner. Andelen utlandsfödda bland landets folk valda har dock ökat tämligen stabilt under 1990- och 2000- talen. I riksdagen låg andelen ledamöter födda i utlandet på två procent under perioden 1991–98, för att sedan öka till 5,4 under 2002 och 4,9 2006. Landstinget har under senare år varit den nivå som haft högst andel utrikesfödda, och här har andelen nästan fördubblats, från 3,7 procent 1991 till 7,1 procent 2006. Kommu- nerna hade i början av 1990-talet den högsta andelen men här har ökningstakten varit relativt sett lägre, från 4,2 procent utrikesfödda år 1991 till 6,8 år 2006. I befolkningen har också andelen utrikesfödda ökat under denna tid, från 9,2 procent 1990 till 12,9 procent 2006. Under samma period har andelen nordiska in- vandrare sjunkit, både nominellt och som andel av befolkningen (från 3,7 till 3,0 procent.). Andel en valda ledamöt er med nordiskt ursprung har däremot legat täm- ligen stabil under hela denna period även om det skett en svag minskning i kom- 103206 Politik OK1.indd 115 10-08-19 14.32.44 politik på hemmaplan 116 muner och landsting. På lokal och region al nivå är närvaron av nordbor tämligen representativ för gruppens storlek av befolk ningen. Att andelen utrikesfödda po- litiker har ökat beror på att andelen valda från grupper med bakgrund i övriga Europa och, framför allt, i länder utanför Europa har ökat under denna tid. Det är också i dessa grupper som andelen utrikesfödda i befolkningen har ökat. I vilken utsträckning finns då utrikesfödda politiker i våra folkvalda församling- ar under valperioden 2006–2010? I tabell 9.6 redovisas andelen parlamentariker på samtliga tre politiska nivåer uppdelat efter partitillhörighet och efter om man är född i Sverige, i ett annat nordiskt land, i övriga Europa eller i övriga världen. År 2006 var 4,6 procent av befolkningen född i ett europeiskt land utanför Nor- den, och ytterligare 5,3 procent utanför Europa. Motsvarande siffror bland de folkvalda politikerna är 2,3 procent utomnordiska européer i kommunerna och 2,4 i landstingen, och 2,0 procent utomeuropéer i kommunerna och 2,1 i lands- tingen. I riksdagen är båda grupperna representerade med 2 procent riksdagsle- damöter vardera. Valbarhetshindren gör att andelen utlandsfödda i politiken kan förväntas vara lägre än bland medborgarna, men även med hänsyn tagen till des- sa hinder är utlandsfödda underrepresenterade på alla nivåer i svensk politik. I kommunerna har Vänsterpartiet och Miljöpartiet omkring 13 procent ut- landsfödda bland sina folkvalda, vilket gör de båda partierna till de enda som har siffror som är någorlunda representativa i förhållande till invandrarnas andel av befolkningen. I landstingen ligger Vänsterpartiet i topp med 14 procent utrikes- födda och i riksdagen har Miljöpartiet högst andel med 16 procent. Det är också dessa båda partier som uppvisar den högsta andelen utomeuropeiska invandrare bland sina företrädare. Tabell 9.6. Andelen folkvalda födda i utlandet i riksdag, landsting efter födelseregion och parti- tillhörighet i riksdag, landsting och kommun 2006 (procent). Parti Riksdag Landstingsfullmäktige Kommunfullmäktige Sve Nord Eur Övr S:a Sve Nord Eur Övr S:a Sve Nord Eur Övr S:a V 91 5 0 5 100 86 5 4 6 100 87 5 4 5 100 S 93 2 3 2 100 93 2 2 2 100 92 3 2 2 100 Mp 84 0 5 11 100 91 6 0 3 100 87 3 4 5 100 C 97 0 3 0 100 94 2 3 1 100 98 1 1 0 100 Kd 100 0 0 0 100 91 4 2 3 100 93 2 2 2 100 Fp 100 0 0 0 100 95 2 3 1 100 92 3 3 2 100 M 98 0 1 1 100 94 2 2 1 100 94 2 2 2 100 Övr 100 96 1 1 1 100 94 3 1 2 100 Totalt 95 1 2 2 100 93 3 2 2 100 93 2 2 2 100 N 332 3 7 7 349 1 540 43 39 34 1 656 12 188 323 305 262 13 078 Kommentar: Tabellen anger hur stor andel av samtliga folkvalda på de tre nivåerna efter valet 2006 som är födda i Sverige (Sve), Norden utom Sverige (Nor), Europa utom Norden (Eur) respektive övriga länder utanför Europa (Övr). Källa: SCB. 103206 Politik OK1.indd 116 10-08-19 14.32.45 117 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … Socialdemokraterna har 7–8 procent utrikesfödda på samtliga tre politiska ni- våer. Kristdemo kraterna har ungefär lika många i landstingen men inte någon kristdemokrat i riksdagen år 2006 var född utanför Sverige. Inte heller Folkpar- tiet hade några utrikesfödda ledamöter i riksdagen 2006 men däremot 8 procent i kommunerna och 5 procent i landstingen. Av de stora rikspartierna har Center- partiet det klart lägsta andelen i kommunerna med endast 2 procent utrikesföd- da. I landstingen har Centerpartiet 6 procent och i riksdagen 3 procent. Modera- terna har 6 procent i kommuner och landsting och 2 procent i kommunerna. De siffror rörande ursprung som vi hittills har använt är hämtade från SCB:s samman ställningar där alla folkvalda ingår. Våra frågor i enkäten om etnisk bak- grund handlade inte om var man var född utan var ledamöterna och deras för- äldrar ”huvudsakligen [har]vuxit upp”. Det betyder att personer som är födda i utlandet men adopterats av svenska föräldrar och vuxit upp i Sverige klassificeras som etniska svenskar. Våra siffror över andelen invandrare bland ledamöterna är därför något lägre än de som återfinns i SCB:s registerdata eftersom dessa utgår från födelseland och inte uppväxtland. Den stora fördelen med uppgifterna från vår enkät är att vi kan bilda oss en upp- fattning om inte bara hur många politiker som är uppvuxna utomlands utan ock- så hur många som har utländska föräldrar. Dessa resultat presenteras i tabell 9.7. Det visar sig att 95 procent av både kommun- och landstingsfullmäktigeleda- möterna är uppvuxna i Sverige. Bland dem i kommunfullmäktige som är upp- vuxna i Sverige har 5,0 procent en förälder och 1,4 procent två föräldrar som är uppvuxna i utlandet. I landstinget är andelarna några tiondels procentenheter lägre. Det finns en liten grupp, närmare bestämt 12 personer, som svarat att de är uppvuxna i utlandet men har två svenska föräldrar. Dessa inkluderas här i grup- Tabell 9.7. Andel landstings- och kommunfullmäktigeledamöter som är uppvuxna i utlandet, eller vars föräldrar är uppvuxna i utlandet (procent). Ursprung LF Tot KF Tot Partier i kommunfullmäktige V S Mp C Kd Fp M Sd Övr Uppvuxen i Sverige med svenska föräldrar 89,6 89,0 81,5 88,6 79,4 95,2 89,8 88,9 89,9 90,6 87,5 Uppvuxen i Sverige, en ut- ländsk och en svensk förälder 4,7 5,0 6,8 5,2 8,5 2,6 4,7 5,6 4,8 7,5 5,2 Uppvuxen i Sverige, två utländ ska föräldrar (utländsk bakgrund) 1,1 1,4 2,6 1,4 2,5 0,7 0,8 1,2 1,4 0,9 1,3 Uppvuxen i utlandet 4,7 4,6 9,2 4,8 9,6 1,5 4,7 4,3 3,9 0,9 5,9 Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Kommentar: Tabellen visar procentandelar av ledamöterna i landstings- och kommun full mäktige grupperade efter hur de svarat på frågan ”Var någonstans har du, respektive din far och din mor, huvudsak ligen vuxit upp?”. Tabellen bygger endast på de personer som uppgivit var man själv plus minst en av föräldrarna är födda. Antalet svarande ledamöter i kommunerna var 8 026 och i landstingen 1 138. 103206 Politik OK1.indd 117 10-08-19 14.32.45 politik på hemmaplan 118 pen uppvuxna i Sverige, det vill säga etniska svenskar. Enligt gängse terminologi används termen utländsk bakgrund för personer som är födda i utlandet och som är födda i Sverige men där båda föräldrarna är födda i utlandet. I vår studie har 6 procent av kommunfullmäktigeledamöterna och 5,8 procent av landstingsfull- mäktigeledamöterna utländsk bakgrund. Skillnaderna mellan ledamöterna i kommun- och landstingsfullmäktige är mycket små. Desto större skillnader hittar vi mellan partierna. Av partierna är det Miljöpartiet och Vänster partiet som inte bara har den högsta andelen leda- möter som har vuxit upp i utlandet (9,6 respektive 9,2 procent) utan också högst andel ledamöter som är uppvuxna i Sverige med en eller två föräldrar uppvuxna i utlandet. Sammantaget har ungefär var femte kommunpolitiker i dessa båda par- tier vuxit upp i utlandet eller har minst en förälder från utlandet. På tredje plats bland partierna kommer gruppen övriga partier, där 12 procent av ledamöterna är uppvuxna i utlandet eller har minst en utländsk förälder. Bland ledamöterna från Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Sverigedemokra- terna är motsvarande andel 9–11 procent. Klar lägst andel ledamöter med minst en förälder från utlandet har Centerpartiet (5 procent). Sverigedemokraterna skiljer sig inte så mycket från övriga partier när man räk- nar den sammanlagda andelen ledamöter med utländska rötter, men det beror på partiets relativt sett höga andel företrädare med en förälder född i utlandet. Om man räknar andelen ledamöter som själva är uppvuxna i utlandet så ligger Sve- rigedemokraterna klart lägst med 0,9 procent. Vid en närmare analys visar det sig att Sverigedemokrater med utländska föräldrar främst har sina rötter i något av de övriga nordiska länderna. Ingen Sverigedemokratisk kommunpolitiker har två föräldrar som kommer från länder utanför Europa. Genom att dela andelen bland ledamöterna som är utrikesfödda med andelen i befolkningen i respektive kommun och landsting får vi ett representations index (RI) där värdet 100 indikerar perfekt representativitet. Andelen utlandsfödda bland befolkningen varierar kraftigt mellan kommunerna. Den kommun i Sve- rige som 2006 hade flest utlandsfödda invånare var Haparanda (39 pro cent), följd av Botkyrka (34), Malmö (27) och Södertälje (27). Av de 15 kommuner som har över 20 procent utlandsfödda invånare ligger alla i de tre storstadsområdena, vid finska gränsen (Haparanda och Övertorneå) eller norska gränsen (Eda). Dessa kommuner har också relativt sett fler invandrare i fullmäktige än andra kommu- ner, men det betyder inte att de når upp till god representativitet. I Haparanda har man landets högsta siffra för andelen utlandsfödda i fullmäktige, men kommu- nen är ändå inte i närheten av befolk ning ens höga procentandel, och RI-värdet blir därför endast 73. I endast en av de 15 kommuner na med över 20 procent in- vandrare, Järfälla, är invandrarna representerade i högre grad än vad befolknings- andelen skulle kräva för fullständig representativitet, och i två kommuner (Upp- lands-Väsby och Haninge) har man RI-värden mellan 90 och 100. Det klart lägsta 103206 Politik OK1.indd 118 10-08-19 14.32.45 119 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … RI-värdet bland kommunerna med många utlandsfödda invånare är Landskrona, som trots att de har 22 procent invandrare i befolkningen endast hade 6 procent utlandsfödda ledamöter i fullmäktige, vilket ger ett RI-värde på 28. Eftersom många nyanlända invandrare etablerar sig i anslutning till Stock- holm, Göteborg eller Malmö har kommunerna i främst Norrland och inlandet i Mellansverige betydligt lägre andel utlandsfödda invånare än riksgenomsnittet. I 44 kommuner understiger andelen invandrare i befolkningen 5 procent. Allra lägst andel återfinns i Vilhelmina (2,95 procent) följd av Norsjö, Arvidsjaur, Berg och Ovanåker (som samtliga ligger mellan 3,0 och 3,5 procent). I samtliga dessa små norrlandskommuner är invandrare representerade i fullmäktige, och då gör matematiken att det räcker med en utrikesfödd ledamot för att uppnå en fullgod representativitet, och ytterligare en person skulle innebära en kraftig överrepre- sentation av utlandsfödda. Det är den typen av matematik som gör att Ockelbo toppar listan över högsta RI-värden för invandrarrepresentativitet. Kommunen har knappa 4 procent utlandsfödda i befolkningen men hela 13 procent i fullmäk- tige, vilket ger ett RI-värde för etnisk representativitet på 327. Totalt sett var det år 2006 58 kommuner som hade RI-värden över 100, vilket indikerar att de utlandsfödda är representerade i så hög grad som befolkning- en motsvarar, eller i högre grad. Ytterligare 24 kommuner har RI-värden mellan 90 och 100, det vill säga en hög grad av representativitet. Det betyder också att in- vandrare är klart under representerade i 211 kommuner under mandatperioden. Det är därtill hela 42 kommuner som helt saknade utlandsfödda fullmäktigeleda- möter efter valet 2006. Representativitets kvoten i dessa kommuner blir därför 0. Många av dessa 42 kommuner ligger i de delar av landet där andelen invandrare är förhållandevis låg. Men i gruppen ingår också Årjäng vid norska gränsen som har 16 procent utlandsfödda i befolk ningen, Perstorp med 15 procent, Vaggeryd med 12 procent och Trosa med 10 procent. Endast i två landsting, Jämtland och Dalarna, har man i fullmäktige högre an- del utrikes födda än i befolkningen. Jämtland står särskilt ut, och här visar resul- taten i enkäten att det är hög närvaro av ledamöter födda i andra nord iska länder i fullmäktige. Jämtlands nära relationer med Norge gör att en stor andel av länets invånare är norrmän, och denna invandrargrupp har lättare att ta sig in i poli- tiken än andra invandrargrupper. I Kronoberg, Kalmar, Jönköping och Halland däremot är invandrare extremt underrepresenterade i fullmäktige, och i Värm- land finns enligt statistiken inte en enda utlandsfödd landstingsfullmäktigeleda- mot år 2006. Klassrepresentation Det svenska partisystemet har sin historiska grund i klassystemet (Demker & Svå- sand 2005) och klassröstning är, historiskt sett, något som särskilt utmärker den 103206 Politik OK1.indd 119 10-08-19 14.32.45 politik på hemmaplan 120 svenska demokratin i internationell jämförelse (Oskarson 1994). Även om klass- röstningen har minskat under en längre tid är den fortfarande en mycket stark förklaringsfaktor till vilka partier som väljarna föredrar (Oscarsson & Holmberg 2008). På sätt och vis har partierna genom sin knytning till olika samhällsgrupper fungerat som en kanal för klassrepresentation. Företagare har historiskt återfun- nits i högre grad bland borgerliga politiker, arbetare i arbetarrörelsens partier och jordbrukare i Centerpartiet. Men så länge klassrepresentationen har studerats i den svenska kommunforskningen så har man ändå kunnat konstatera att det har rått en systematisk underrepresentation av politiker från arbetar klassen och en överrepresentation av förhållandevis välbeställda från medelklassen (Strömberg 1974; Wallin, Bäck & Tabor. 1981). Hur står det till med klassrepresentationen idag? Vi skall titta närmare på någ- ra olika aspekter av våra folkvaldas sociala tillhörighet, bland annat utbildning och position på arbetsmarknaden. Men den första klassaspekten vi tar upp är in- komst. Inkomst Varje valperiod sammanställer SCB uppgifter över de svenska politikernas in- komster och myndigheten delar i sin presentation av materialet upp de folkvalda i fem grupper baserat på hur inkomstfördelningen i befolkningen såg ut året före valåret. Ur uppgifterna kan vi läsa ut hur stor andel av parlamentarikerna på olika nivåer som tillhör den femtedel av befolkningen som har de högsta inkomsterna, den som har de lägsta inkomsterna respektive någon av de tre femtedelsgrupper- na som ligger däremellan. Eftersom SCB:s siffror är ett relationellt och inte nomi- nellt mått får vi automatiskt en fullgod representativitets indikator som dessutom är enkel att analysera över tid. Hur representativa är då våra folkvalda i förhållan- de till väljarkåren när det gäller inkomst? Om full inkomstrepresentativitet skulle råda så borde exakt 20 procent av de valda till höra den femtedel av befolkningen som tjänar mest. Men statistiken vi- sar att nästan samtliga riksdagsledamöter och hela två tredjedelar av landstings- fullmäktigeledamöterna ingår i denna grupp. Det är alltså på de två högsta poli- tiska nivåerna fråga om en extrem över representation av personer från de mest välbetalda grupperna i samhället. I kommun erna ligger motsvarande siffror be- tydligt lägre, 49 procent, vilket alltså motsvarar en 150-procentig överrepresenta- tion av gruppen höginkomsttagare. I den andra änden av skalan befinner sig de 40 procent av befolkningen som tjänar minst. Bland riksdagsledamöterna är det några enstaka personer som före sitt inträde i riksdagen tillhörde denna grupp, och i landstingen omkring 8 pro- cent. I kommunfullmäktige är siffrorna något högre (14 procent), men samman- 103206 Politik OK1.indd 120 10-08-19 14.32.45 121 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … taget sett är svenska låginkomsttagare mycket underrepresenterade i svenska parla mentariska församlingar. Mot bakgrund av våra partiers bas i klassystemet är det naturligtvis intressant att under söka om partierna med rötter i arbetarrörelsen har läge inkomster än de borgerliga partierna. I tabell 8 kan vi jämföra hur stor andel hög- och låginkomst- tagare som återfinns inom olika partier på de tre politiska nivåerna. I riksdagen är det svårt att dra några slutsatser kring partitillhörighet eftersom nästan alla ledamöter i samtliga partier är höginkomsttagare. Det tydligaste un- dantaget är miljöpartiet, som såväl i riksdagen som på de andre två nivåerna är det av rikspartierna vars inkomstfördelning ligger närmast medborgarnas. Grup- pen av företrädare för övriga partier i kommuner och landsting har ännu färre höginkomsttagare och fler låginkomsttagare än Miljöpartiet, men inte heller här är man i närheten av att spegla befolkningen. I kommuner och landsting är det folkpartisterna som har de högsta lönerna. I landstinget är 81 procent av folkpartisterna höginkomsttagare medan de övriga partierna ligger i ett spann från 62 till 70 procent. Intressant nog är det näst mest välavlönade partiföreträdarna i landstingen ledamöter från Socialdemokratiska arbetarepartiet. I kommunerna är höginkomsttagarna i minoritet i tre partier: Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. I gruppen Övriga partier på den kommunala nivån kan mellan 52 och 59 procent av ledamöterna klassas som höginkomst- tagare. Inkomst kan mätas på flera sätt och i vår enkät har vi valt att ta fasta på hushålls inkomsten. Med detta mått kan en relativt sett lågavlönad person klassas som höginkomsttagare om den vederbörande sammanlever med har en hög lön. Tabell 9.8. Inkomstrepresentativitet 2006 uppdelat efter parti, folkvalda i kommun, landsting och riksdag (procent). Tot V S Mp C Fp Kd M Övr A. Höginkomsttagare (tillhör de 20 procent av befolkningen som tjänar mest) Kommunfullmäktige 49 40 52 37 42 59 52 55 30 Landstingsfullmäktige 67 62 70 62 67 81 66 64 52 Riksdagen 92 91 98 74 90 93 100 86 C. Låginkomsttagare (tillhör de 40 procent av befolkningen som tjänar minst) Kommunfullmäktige 14 14 9 25 21 13 13 16 26 Landstingsfullmäktige 8 5 5 15 10 5 6 13 16 Riksdagen 3 5 1 11 3 0 0 6 Kommentar: Tabellen redovisar hur stor andel av de folkvalda på respektive nivå, totalt och efter partitillhörighet, som tillhör olika inkomstgrupper. Gruppindelningen bygger på inkomsterna året före valåret i befolkningen över 18 år. Källa: SCB. 103206 Politik OK1.indd 121 10-08-19 14.32.46 politik på hemmaplan 122 Detta mått beskriver därför i högre grad vilken sammantagen socioekonomisk ställning en person har än vad enbart den egna lönen indikerar. En viktig aspekt när vi vill förklara lönespridning mellan hushåll är hur hus- hållet är sammansatt. Består det av en eller flera personer och ingår barn i hus- hållet? Dessutom spelar det stor roll för inkomsten vilken ålderskategori man be- finner sig i. Personer under 30 år har ofta inte etablerat sig på arbetsmarknaden och har därmed inte hunnit uppnå höga inkomstlägen. En inte obetydlig andel av denna grupp är studenter. Bland personer över 65 år är pensionen den klart vikti- gast inkomsten och den är naturligtvis klart lägre än för yngre grupper. Genom att jämföra medelvärden för olika grupper folkvalda uppdelat efter ål- der och familjesituation kan vi gräva djupare i frågan om så kallad inkomstrepre- sentativitet. Är det så att den bristande inkomstrepresentativ iteten mellan med- borgare och valda kan förklaras av att de folkvalda i kommuner och landsting har uppnått en viss ålder och därför har en annan familjesituation än vad befolkning- en som helhet har? Tabell 9.9 ger svar. Det genomsnittliga svenska hushållet år 2007 hade enligt SCB en inkomst på 325 000 kr. I kommunfullmäktige var motsvarande siffra 526 000 kr och i lands- tingsfullmäktige 604 097 kr. Det betyder att den genomsnittlige fullmäktigele- damoten i kommunerna har 62 procent högre hushållsinkomst än den genom- snittliga medborgaren, medan den genomsnittliga landstingsledamoten har 86 procent högre hushållsinkomst. Utbildningsnivå Utbildning finns ofta med i statistiska sammanställningar av olika gruppers soci- ala status. Ett av skälen till det är att utbildningsnivå är enkelt att klassificera och mäta. Det finns också ett klart samband mellan utbildningsnivå och lönenivå. Hög utbildning är inte sällan ett krav för kvalificerade arbeten i både offentlig och privat sektor. Men vi får heller inte glömma att en stor del av de högutbildade inte har arbeten med höga löner eller hög status. Inte minst i den kommunala förvalt- ningens kärnverksamheter skola och omsorg återfinns högutbildade tjänstemän med relativt sett låga löner. Utbildningsnivån i befolkningen har ökat kraftigt under de senaste decennier- na. År 1985 hade 14 procent av svenskarna i åldersgruppen 16–74 år eftergymna- sial utbildning, år 1991 hade den siffran stigit till 18 procent och 2006 hade hela 31 procent av svenskarna i denna åldersgrupp en sådan högre utbildning. Under samma period har utbildningsnivån bland folkvalda på samtliga tre politiska ni- våer legat klart över befolk nings genomsnittet. Men även om andelen med högre utbildning bland politikerna ökar så ökar den inte lika snabbt som i befolkning- en. Det betyder att representativiteten med avseende på utbildning förbättrats något under de två senaste decennierna. 103206 Politik OK1.indd 122 10-08-19 14.32.46 123 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … Från SCB:s statistik vet vi att bland de folkvalda politikerna i Sverige har riks- dags ledamöterna den högsta utbildningsnivån med över 60 procent högutbilda- de under de senaste 20 åren. Under valperioden 2006–2010 har 67 procent av riksdagsledamöterna eftergymnasial utbildning. Landstingsledamöterna kom- mer därefter och skillnaden gentemot riksdagen har krympt över tid. År 2006 var andelen hög utbild ade landstings ledamöter 62 procent. I kommunerna har utbildningsnivån under hela perioden legat betydligt lägre och 2006 hade 48 pro- cent av kommunfullmäktigeledamöterna eftergymnasial utbildning. Men utbildningsnivå är inte enbart en fråga om hur stor andel som har ge- nomgått eftergymnasial utbildning. Tack vare SCB:s noggranna kartläggning av Tabell 9.9. Sveriges kommun- och landstingsfull mäktige ledamöters hushållsinkomst efter ålder och familje situation samt jämförelse med befolkningen (medelvärde, tkr) Åldersgrupp Familjesituation Befolk ning LF Differens LF-Bef KF Differens KF-Bef 18–29 år Ensamstående, ej barn 145 250 105 261 116 Ensamstående + barn 176 * * * * Gift/sambo, ej barn 344 * * 346 2 Gift/sambo + barn 311 * * 388 77 Totalt 18–29 år 188 310 122 307 119 30–49 år Ensamstående, ej barn 218 431 213 331 113 Ensamstående + barn 279 369 90 349 70 Gift/sambo, ej barn 440 619 179 587 147 Gift/sambo + barn 510 677 167 603 94 Totalt 30–49 år 375 615 240 549 174 50–64 år Ensamstående, ej barn 228 417 189 347 119 Ensamstående + barn 329 454 125 409 80 Gift/sambo, ej barn 506 661 155 580 74 Gift/sambo med barn 600 713 113 628 28 Totalt 30–49 år 411 631 219 556 145 65 år och äldre Ensamstående, ej barn 177 350 173 304 127 Ensamstående + barn * * * 350 * Gift/sambo, ej barn 407 580 173 490 82 Gift/sambo + barn * 883 * 612 * Totalt 65 år och äldre 295 548 253 461 165 Totalt Ensamstående, ej barn 185 393 208 325 140 Ensamstående + barn 280 415 135 373 94 Gift/sambo, ej barn 427 630 203 544 117 Gift/sambo + barn 513 697 185 611 98 Totalt, samtliga ledamöter 325 604 279 526 201 Kommentar: I enkäten fick respondenterna ange ”den ungefärliga sammanlagda årsinkomsten för samtliga personer i ditt hushåll före skatt (pension och studiemedel skall räknas in i den ungefärliga årsinkomsten).” Som svar på frågan krys- sade de för en av tio inkomstkategorier där de första sju angavs i spann om 100 000 kr (100 000 eller mindre, 100 000– 200 000, etc). Svaren på denna fråga har kodats om till en ungefärlig inkomst med klassmittsvärde – det vill säga 150 000 för gruppen 100 000–200 000 osv. De tre sista svarsalternativen hade bredare spann och har kodats enligt följande: 700 000–1000 000 (850 000), 1 000 000–1 500 000 (1 250 000) samt mer än 1 500 000 (1 750 000). Med hjälp av dessa värden kan medelinkomsten räknas ut och i tabellen anges medelinkomst för olika grupper av politiker i kommuner och landsting efter ålder och familjesituation och för befolk ningen år 2007 (Källa: SCB, urvals undersökning). Den äldsta befolkningskategorin utgörs av ålders grupp en 65–74 år. En asterisk (*) innebär att värdet utelämnats därför att antalet svarande i gruppen är för litet. 103206 Politik OK1.indd 123 10-08-19 14.32.46 politik på hemmaplan 124 de folkvalda kan vi jämföra politiker på olika nivåer och i olika partier när det gäller hur stor andel som har förgymnasial, gymnasial, kortare eftergymnasial eller längre eftergymnasial utbildning. I tabell 9.10 redovisas utbildningsnivån bland ledamöter i riksdag, landtingsfullmäktige och kommunfullmäktige enligt dessa kategorier och här jämförs också ledamöternas utbildningsnivå med be- folkningen. I tabell 9.10 bekräftas att kommunerna har en bättre utbildningsrepresentativi- tet än lands ting och riksdag, och att det också är här vi hittar flest politiker med enbart grundskole utbildning – även om denna grupps andel endast är hälften så stor som i befolkningen. De två partier som på alla tre nivåerna konkurrerar om att ha den högsta andelen högutbildade är Miljöpartiet och Folkpartiet. Efter des- sa två kommer ledamöter från Moderaterna, Vänsterpartiet och Kristdemokra- terna som har näraliggande värden, medan Centerpartiet, Socialdemokraterna och gruppen Övriga partier uppvisar klart lägre utbildningsnivåer. Kommunfull- mäktigeledamöter från gruppen Övriga partier är också de som ligger närmast befolkningsgenomsnittet och därmed kan uppvisa den bästa utbildningsrepre- sentativiteten. När frågan om utbildningsrepresentativitet diskuteras är det möjligt att argu- mentera för att hög utbildning medför kvalifikationer som underlättar arbetet som politiker. Att representativiteten blir lidande förklaras, och kanske också le- gitimeras, av att personer med hög utbildning aktivt rekryteras till politiska för- troendeuppdrag. Men för att detta argument skall hålla streck borde rimligen ut- bildningsnivån på högre och mer avancerade politiska positioner vara högre än Tabell 9.10. Utbildningsnivå bland ledamöter i riksdag, landstings- och kommunfullmäktige jämfört med befolkningen efter parti (procent). Parti Riksdag Landstingsfullmäktige Kommunfullmäktige Gru Gym Hög1 Hög2 S:a Gru Gym Hög1 Hög2 S:a Gru Gym Hög1 Hög2 S:a V 0 18 41 41 100 5 21 31 43 100 7 34 25 33 100 S 12 40 22 26 100 10 43 21 27 100 14 51 17 18 100 Mp 0 16 32 53 100 3 13 25 59 100 4 23 24 49 100 C 4 25 25 46 100 8 33 27 32 100 12 44 21 23 100 Kd 0 29 17 54 100 2 27 22 50 100 8 32 23 38 100 Fp 0 11 25 64 100 2 19 18 60 100 5 25 23 47 100 M 3 20 27 50 100 5 25 20 50 100 8 31 23 38 100 Övr 7 39 21 32 100 19 46 14 21 Tot 5 27 25 42 100 7 32 22 40 100 11 40 20 28 100 Bef 21 47 14 18 100 21 47 14 18 100 21 47 14 18 100 RI 24 57 179 233 33 68 157 222 52 85 143 156 Kommentar: Samtliga svenska folkvalda år 2006 har klassificerats efter utbildningsnivå enligt kriterierna ”förgymnasial utbildning” (Gru), gymnasial utbildning (Gym), eftergymnasial utbildning, mindre än 3 år (Hög1), eftergymnasial utbild- ning, 3 år eller mer (Hög2). Befolkningens värden (Bef ) avser gruppen 18–74 år 2006. RI är ett representationsindex där politikernas andel av en grupp anges i procent av befolkningens, där 100 motsvarar perfekt representativitet. Källa: SCB. 103206 Politik OK1.indd 124 10-08-19 14.32.47 125 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … på lägre positioner. Så är emellertid inte fallet. Resultat från vår enkät visar tydligt att utbildningsnivå inte har något som helst samband med vilken typ av uppdrag och positioner som kommunpolitikerna har. Utbildningsinriktning I enkäten frågade vi också ledamöterna om vilken inriktning deras utbildning har. I frågan specificerades inte att det måste röra sig om högre utbildning och även de flesta med gymnasial utbildning eller motsvarande svarade på denna frå- ga. I tabell 9.11 redovisas hur stor andel av de folkvalda i kommuner och landsting som har olika typer av inriktningar på sin utbildning. Bland kommunpolitikerna redovisas även motsvarande resultat för ledamöterna från de olika partierna. När det gäller utbildningsinriktning skiljer sig ledamöterna på den kommu nala och regionala nivån inte nämnvärt åt, med ett par undantag: Den klart vanligas- te utbild nings inriktningen bland landstingspolitikerna är hälso-/och sjukvård (23 procent), medan endast 10 procent har mot svarande utbildning på den kom- munala nivån. I kommunerna är de vanligaste utbildningarna teknik/bygg tek- nik/indu stri/trans port (18 procent) och ekonomi/handel/administration (17 pro- Tabell 9.11. Kommun- och landstingsfullmäktige ledamöternas utbildningsinriktning (procent). Utbildningsinriktning Tot LF Tot KF Partier i kommunfullmäktige V S Mp C Kd Fp M Sd Övr Teknik/byggteknik/ industri/trans port 12 18 13 20 14 14 18 14 16 44 21 Ekonomi/handel/ administration 15 17 6 14 8 18 12 21 26 13 19 Pedagogik 11 12 20 11 16 11 15 15 9 2 11 Hälso-/sjukvård 23 10 9 11 7 9 14 10 10 7 8 Samhällsvetenskap/juridik 13 10 10 10 9 7 7 15 12 6 8 Socialt arbete/omsorg/ psykologi 9 8 17 11 8 5 9 6 3 4 6 Jordbruk/skogsbruk/miljövård 3 5 2 2 4 19 3 2 6 5 4 Naturvetenskap/ matematik/data 4 5 5 3 16 4 5 6 6 3 7 Humaniora/kultur 3 4 7 3 7 3 6 5 3 2 4 Media/journalistik/reklam 1 1 2 1 3 2 1 2 2 2 2 Hotell/restaurang/service/ skönhets vård 1 1 1 2 1 1 1 1 1 4 2 Estetisk/design/hantverk/ konst 1 1 2 1 2 1 2 1 1 1 Annan/ingen speciell 6 8 6 12 4 7 6 4 5 9 9 Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Kommentar: Tabellen visar ledamöternas svar på frågan ”Vilken inriktning har din utbildning i huvudsak? Markera det alternativ som bäst stämmer på din utbildning.” Alternativen är sorterade efter hur vanliga de är bland kommun- fullmäktige ledamöterna. Antalet svarande i kommunerna var 8 060 och i landstingen 1 141. 103206 Politik OK1.indd 125 10-08-19 14.32.47 politik på hemmaplan 126 cent). Särskilt den första av dessa inriktningar är ovanligare på landstings nivån (12 procent). Det parti som har avgjort flest ledamöter med tekniska utbildningar är Sverige - de mo krater na (41 procent). Därefter följer Övriga partier (21 procent) och Social- demo kraterna (20 procent). Den administrativa utbildningsinriktningen är vanli- gast bland ledamöter från Moderat er na (26 procent) och Folkpartiet (21 procent). Bland ledamöter från Center partiet är den vanligaste utbildningsinriktningen jordbruk/skogs bruk/miljö vård (19 procent), medan vänsterpartisternas vanligaste utbildningsinriktning är pedagogik (20 procent). Sysselsättning Vilken position man har på arbetsmarknaden bestämmer mycket i en individs liv. Det påverkar löneläget, det sociala kontaktnätet och enligt marxistisk klass teori är positionen på arbetsmarknaden avgörande för vilken klasstillhörighet man har. Men den moderna arbetsmarknaden är komplex och det är inte helt enkelt att hitta jämförelsepunkter som hjälper oss att förstå hur representativa våra folk- valda i kommuner och landsting är när det gäller position på arbetsmarknaden. I enkäten har vi ställt frågor om arbete kopplat till det politiska uppdraget, om vilken typ av sysselsättning politikerna har vid sidan av sitt uppdrag och i vilken sektor de arbetar. Ledamöternas svar på dessa frågor redovisas i tabell 9.12. För att kunna relatera politikernas sysselsättningssituation till befolkningen måste vi dock bryta ut olika aspekter och analysera dem var för sig eftersom den officiella arbetsmarknadsstatistiken inte bygger på samma kategorier som användes i en- kätens frågor. En första omständighet som skiljer ut fullmäktigeledamöterna från resten av samhället är att i denna grupp finns anställda politiker som en särskild yrkeskate- gori. Omkring 9 procent av kommun full mäktigeledamöterna och 21 procent av leda möterna i landstingen har angivit att de är heltidsanställda politiker. Därtill har 24 procent av landstingspolitikerna och 18 procent av kommunpolitikerna sva- rat att de har politiska uppdrag på deltid. Övriga svarande är fritidspolitiker, det vill säga de uppbär ingen lön utöver mötesarvoden för sitt politiska uppdrag. Det skall här noteras att en del av dem som angett att de är anställda som politiker inte har denna anställning i egenskap av sitt kommunala eller landstings kommunala uppdrag. Frågan specificerade inte på vilken nivå uppdraget fanns eller om det rörde sig om en offentlig anställning eller en anställning inom ett parti. Den stora majoriteten av fullmäktigeledamöterna har alltså en anknytning till arbetslivet vid sidan av sitt politiska uppdrag. Men det behöver inte betyda att de har ett jobb. Enligt SCB var 80 procent av Sveriges invånare i åldersgruppen 20–64 år sysselsatta och omkring 12 procent av dem mellan 65 och 74 år. I den äldre gruppen är samtliga de icke sysselsatta definierade som pensionärer och 103206 Politik OK1.indd 126 10-08-19 14.32.47 127 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … de står därmed utanför arbetsmarknaden. I åldersgruppen 20–64 var 4 procent öppet arbetslösa och 15 procent stod utanför arbetskraften. I vår enkät noterar vi att 1,1 procent av landstingspolitikerna och 1,2 procent av kommun politikerna definierar sig själva som arbetslösa. Gruppen arbetslösa i samhället är därför klart underrepresenterad i landets fullmäktigeförsamlingar. Därtill anger knappa 7 procent av politikerna under 65 år i både landsting och kommun att de står utanför sysselsättningen i egenskap av varande pensio närer, studenter, förtids-/sjukpensionärer eller hemarbetande. Även denna grupp är klart underrepresenterad bland de folkvalda. Av landets kommunfullmäktigeledamöter var en knapp fjärdedel 65 år eller äldre år 2008, och av dessa klassificerade sig en tredjedel som yrkesarbetande pen­ sionärer. De pensionärer som är verksamma som fritidspolitiker är alltså i hög re grad än svenskarna i gemen i motsvarande åldersgrupp knutna till arbetsmark- naden. En traditionell kategorisering inom arbetslivet är att skilja mellan arbetare och tjänste män. Bland kommunpolitikerna har 33 procent beskrivit sig som tjänste- män och 16 procent som arbetare, och om vi räknar bort pensionärer, studenter med flera som ligger utanför arbetskraften och endast fokuserar på dem som har ett arbete så är 43 procent av ledamöterna i kommunfullmäktige tjänstemän och 21 procent är arbetare. I landstingen är motsvarande siffror bland samtliga leda- möter 31 procent tjänstemän och 12 procent arbetare, eller 39 respektive 15 pro- cent bland landstingspolitiker med sysselsättning. I tabell 9.12 nedan redovisas förutom sysselsättningsssituationen för leda- möter i kommun- och landstingsfullmäktige också vilken sektor de sysselsatta leda möterna arbetar inom. För att få en bild av hur fördelningen mellan arbetare och tjänstemän ser ut i befolk ningen så är siffrorna över fackanslutning en god indikator. År 2008 var ungefär var tredje anställd svensk medlem i arbetarfacket LO, var tredje var med- lem i tjänstemannafacken SACO eller TCO och var tredje var inte fackligt an- sluten alternativt medlem i en förening som inte ingår i de tre nämnda paraply- organisationerna. Det innebär att med facklig tillhörighet som definitionsgrund så är grupperna arbetare och tjänstemän bland anställda svenskar ungefär lika stora. I våra kommunfullmäktige församlingar är däremot tjänstemännen dub- belt så många som arbetarna, och i landstingsfullmäktige är tjänstemännen ännu fler. Det är alltså uppenbart så att arbetare är underrepresenterade och tjänste- män överrepresenterade i den lokala och regionala politiken. Av svenskarna i åldrarna 20–72 år är 7,6 procent företagare vilket motsvarar 10,6 procent av de sysselsatta. Av kommunpolitikerna har 11,0 procent angivit att de är företagare och ytterligare 2,4 procent att de är jordbrukare. Eftersom de all- ra flesta jordbrukare också är företagare så kan vi summera till 13,4 procent före- tagare bland kommunfullmäktige ledamöterna. Bland landstingspolitikerna är 103206 Politik OK1.indd 127 10-08-19 14.32.47 politik på hemmaplan 128 motsvarande siffra 7,6 företagare + 0,8 jordbrukare = 8,4 procent. I kommunerna är alltså företagarna som grupp klart överrepresenterade medan siffrorna i lands- tinget ligger närmre förtagarnas andel av befolkningen. Gruppen jordbrukare, som i statistiken ofta inkluderas i gruppen företagare, förtjänar i politiska sammanhang att särskilt lyftas fram. Den agrara rörelsen har varit viktig i svensk politisk historia genom anknytning till Bondeförbundet, se- dermera Centerpartiet. Enligt SCB arbetar 2,2 procent av de sysselsatta svenskar- Tabell 9.12: Fullmäktigeledamöters sysselsättning, yrkesställning och sektor (procent). Sysselsättning, yrkesställning LF Tot KF Tot Partier i kommunfullmäktige V S Mp C Kd Fp M Sd Övr Heltidspolitiker 21 9 6 10 7 10 8 9 10 4 4 Tjänsteman 22 21 32 21 32 19 24 26 17 9 17 Tjänsteman med arbets- ledande funktion 9 10 9 9 8 10 13 10 11 4 7 Tjänsteman med före- tagsledande funktion 1 3 1 2 2 4 2 4 4 0 3 Arbetare 10 14 21 23 7 9 8 4 4 21 8 Arbetare med arbets ledande funktion 2 2 1 3 2 2 2 1 1 6 3 Jordbrukare: ingen anställd 1 2 0 0 0 8 1 1 2 0 0 Jordbrukare: en eller flera anställda 0 1 0 0 0 3 1 0 1 0 0 Företagare: ingen anställd 5 6 2 3 10 10 5 7 11 3 9 Företagare: 1–9 anställda 2 4 1 1 2 6 5 6 7 6 5 Företagare: 10 eller fler anställda 1 1 0 0 1 1 1 2 4 0 1 Hemarbetande 1 1 1 0 1 0 1 0 1 4 0 Pensionär 16 18 7 18 13 12 17 21 21 22 32 Förtids-/sjuk pensionär 1 2 3 2 2 1 2 2 1 12 3 Studerande 2 2 3 2 4 1 2 2 2 3 1 Arbetslös 1 1 3 2 2 0 1 1 1 4 2 Annan sysselsättning 6 6 10 6 9 4 7 5 4 2 6 Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Anställningssektor – (exkl hel tids politiker) Statlig 10 8 11 9 15 6 7 10 8 5 7 Kommunal 29 28 46 34 32 22 28 25 16 15 23 Landstingskommunal 17 6 7 6 6 5 8 6 4 2 5 Privat 35 48 27 38 37 59 43 51 66 76 57 Ideell sektor (organ isation/ kyrka/parti mm) 9 7 7 10 8 6 10 5 3 3 Annan sektor 1 3 2 3 3 3 4 2 2 3 5 Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Kommentar: Tabellen visar hur landstings- och kommunfullmäktigeledamöter har svarat på två frågor. Den övre delen av tabellen bygger på frågan: ”Utöver ditt förtroendeuppdrag som politiker, vilken är din huvudsakliga sysselsättning” och den nedre på frågan: ”I vilken sektor arbetar du?”. De som angivit att de är heltidspolitiker har inte svarat på dessa frågor. I den övre delen av tabellen har därför heltidspolitiker lagts till som en sysselsättningskategori, medan de är exkluderade i den andra delen av tabellen. Vilken sysselsättning som heltidspolitiker hade före det att de fick sina uppdrag kan vi inte uttala oss om. För den första frågan är antalet svarande i kommunerna 8 140 och 1 140 i landstingen. I den andra frågan har alltså heltidspolitiker och politiker utan anställning exkluderats, och här är antalet svarande 5 134 i kommunerna och 589 i landstingen. 103206 Politik OK1.indd 128 10-08-19 14.32.48 129 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … na inom sektorn ”jordbruk, jakt och skogsbruk, fiske”. Detta är en statistisk kate- gori som alltså innefattar fler än enbart jordbrukare, och dessutom inkluderas lantarbetare och motsvarande i sektorn. Att 2,4 procent av kommunfullmäktige- ledamöterna anger sig vara jordbrukare indikerar därför en överrepresentation av personer från denna sysselsättningskategori i kommun fullmäktige. I lands- tingsfullmäktige är jordbrukarna dock betydligt färre – 0,8 procent. I SCB:s yrkesregister framgår att 5,1 procent av de sysselsatta svenskarna har ett yrke som kan klassificeras som ledningsarbete. I enkäten har kommun- och landstings ledamöterna fått möjlighet att ange, vid sidan av att de är företagare, jordbrukare eller tjänstemän, om de har underställd personal eller på annat sätt en arbetsledande ställning. Om vi summerar andelen svarande som har angett detta finner vi att 17 procent av landstingspolitikerna (24 procent av dem med sysselsättning) och 24 procent av kommunpolitikerna (33 procent av dem med sysselsättning) har angett att de har sådana yrken. Därtill kan vi addera de 21 pro- cent av landstingspolitikerna och de 9 procenten bland kommunpolitikerna som svarat att de är heltidspolitiker. Även om yrkes kategoriser ingen i enkäten över- skattar antalet personer i ledningsarbete så står det helt klart att personer i yrkes- livets ledande skikt är överrepresenterade i både landstings- och kommunfull- mäktige. De heltidsanställda politikerna i kommun och landsting arbetar naturligtvis i offentlig tjänst och i den kommunala sektorn. Men om vi räknar bort denna grupp och fokuserar på övriga fullmäktigeledamöter som har sysselsättning fin- ner vi att 55 procent av dessa på landstingsnivå och 42 procent på den kommu- nala nivån är anställda i offentlig sektor, och av dessa är 34 procentenheter bland kommunpolitikerna anställda i kommuner eller landsting medan motsvarande siffra för landstingspolitikerna är 45 procent. I den sysselsatta befolkningen 2008 var 34 procent offentliganställda och av dessa jobbade 26 procent i kommuner eller landsting. De offentliganställda, i synnerhet de kommunal anställda, är alltså klart överrepresenterade och de privatanställda är följaktligen underrepresente- rade i svenska fullmäktigeförsamlingar. Finns det då några skillnader vad gäller sysselsättning mellan ledamöter i olika partier? Sverigedemokraterna är det parti som har den högsta andelen arbetare i sina led (27 procent). Därefter följer Socialdemokraterna med 26 procent och Vänsterpartiet med 22 procent. I Moderaterna och i Folkpartiet återfinns endast 5 procent arbetare. Centerpartiet har högst andel jordbrukare (3 procent), även om några har sökt sig till de övriga borgerliga partierna. Bland de rödgröna finns knappt några jordbrukare alls. Gruppen företagare exklusive jordbrukarna är rik- ligast företrädd i Moderaterna (22 procent) följt av Centerpartiet (17 procent). Endast 3 procent av vänsterpartisterna och 4 procent av socialdemokraterna är företagare. Om vi jämför anställningssektorer så är företrädare från de rödgröna oftare 103206 Politik OK1.indd 129 10-08-19 14.32.48 politik på hemmaplan 130 anställda i offentlig sektor. I Vänsterpartiet på kommunal nivå arbetar 67 procent av ledamöterna som har anställning i offentlig tjänst, i Miljöpartiet är motsvaran- de andel 53 procent och i Socialdemokraterna 49 procent. Lägst andel offentlig- anställda har Sverigedemokraterna (22 procent) och Moderaterna (28 procent). Om vi slutligen gör en övergripande jämförelsen mellan ledamöter i kommun- respektive landstingsfullmäktige så kan vi notera att fördelningen mellan olika yrkeskategorier och sektorer är tämligen likartade med två notabla undantag: I landstingen finner vi en högre andel heltidspolitiker och en högre andel offent- liganställda än i kommunerna. Bland de offentliganställda noterar vi att 17 pro- cent av landstingspolitikerna också jobbar i landstingskommunal tjänst i det ci- vila, vilket är en tre gånger så stor andel som bland kommunpolitikerna. Religion Att ställa direkta frågor om individers religiösa trosuppfattningar kan uppfattas som känsligt. När man studerar individers religiositet är det därför vanligt att frå- gor istället ställs om hur ofta man ägnar sig åt vissa religiösa aktiviteter. I både Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen och i Riksdagsundersök- ningarna har följande fråga ställts: ”Hur ofta går du på gudstjänst eller annat re- ligiöst möte eller ägnar dig åt någon religiös aktivitet?”. Den religiösa aktiviteten bland våra folkvalda på samtliga politiska nivåer redovisas i tabell 9.13: Den religiösa aktiviteten skiljer sig inte nämnvärt åt mellan de tre politiska nivå- erna. Omkring 38–42 procent av ledamöterna i riksdag, landsting och kommun ägnar sig åt religiösa aktiviteter några gånger om året eller mer. Andelen som ald- rig deltar i sådana aktiviteter är 23 procent bland kommunpolitikerna, 25 procent bland landstings politikerna och 31 procent bland riksdagspolitikerna. Skillnaderna mellan partierna är desto större. I synnerhet vänsterpartisterna märker ut sig genom att hela 58 procent av ledamöterna i kommunerna aldrig deltar i religiösa aktiviteter. Miljöpartiet och Socialdemokraterna följer som num- Tabell 9.13. Riksdags- landstingsfullmäktige- och kommun fullmäktigeledamöters religiösa aktivi- teter. Andel som deltagit i religiösa aktiviteter under året, totalt och efter partitillhörighet (procent). Religiösa aktiviteter RD LF KF Partier i kommunfullmäktige Tot Tot Tot V S Mp C. Fp Kd M SD Övr Minst en gång i månaden 12 12 15 4 8 10 17 19 76 14 2 8 Några gånger om året 26 26 25 12 21 14 43 24 13 32 28 25 Mer sällan 31 31 32 2 37 30 30 32 8 35 35 36 Aldrig 31 31 27 58 35 46 10 25 3 19 36 30 Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Kommentar: Tabellen redovisar svaren på frågan ”Hur ofta går du på gudstjänst eller annat religiöst möte eller ägnar dig åt någon religiös aktivitet?”. Antalet svarande var 325 i riksdagen (RD), 1 142 i landstingen (LF) och 8 171 i kommunerna (KF). Källa: Kommun- och landstingsfullmäktige undersökning en 2008–09 och Riksdags undersökningen 2006. 103206 Politik OK1.indd 130 10-08-19 14.32.48 131 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … mer två och tre när det gäller låg religiös aktivitet, och därefter följer Folkpartiet, Moderaterna och Centerpartiet. Kristdemokraternas företrädare skiljer sig från de övriga genom att i långt mycket högre grad än andra partiers ledamöter del- ta i religiösa aktiviteter. Bland kristdemokratiska kommunpolitiker är det endast 3 procent som aldrig ägnar sig åt religiösa aktiviteter medan hela 76 procent del- tar i sådana aktiviteter minst en gång i månaden. En fråga i enkäten till kommun- och landstingspolitikerna gällde vilken trostillhörighet, om någon, de har. Hur kommunfullmäktigeledamöterna svarade på den frågan redovisas i figur 9.2. Sjuttio procent av kommunfullmäktigeledamöterna och 68 procent av lands- tings full mäktige ledamöterna säger sig vara medlemmar i Svenska kyrkan, vilket är något lägre än i befolkningen (73 procent år 2008). Sex procent av ledamöterna har angett att de tillhör en frikyrka och ytter ligare en dryg procent att de är medlemmar av den katolska kyrkan eller en ortodox kyrka. Det betyder att sammanlagt 76 procent av landstingspolitikerna och 77 procent av kommunpolitikerna tillhör en kristen kyrka. En dryg procent av leda- möterna anger att de tillhör en annan religion, kyrka eller sam fund. Både i lands- tingen och i kommunerna har 22–23 procent svarat att de inte tillhör någon kyrka eller religion. När vi jämför resultaten för ledamöter inom olika partier i tabell 9.14 nedan finner vi samma mönster när det gäller andelen som inte tillhör någon religion som när det gäller religiös aktivitet i tabell 9.13. Figur 9.2: Kommunfullmäktigeledamöternas tillhörighet till kyrka, annat religiöst samfund eller religion (procent). Svenska kyrkan 70 60 50 40 30 20 10 0 Frikyrka Annan religion IslamIngen religion Katolsk/ ortodox 0,60,61,1 5,8 22,3 69,8 103206 Politik OK1.indd 131 10-08-19 14.32.48 politik på hemmaplan 132 I Vänsterpartiet står 57 procent av kommunpolitikerna utanför samtliga kyrkor medan hela 96 procent av Kristdemokraternas ledamöter är medlemmar i en kyrka eller motsvarande. Den högsta anslutningen till Svenska kyrkan har Centerpartiet, där nio av tio politiker är medlemmar i den tidigare statskyrkan. I Kristdemokraterna är det en- dast 33 procent som är medlemmar i Svenska kyrkan, vilket är en lägre andel än i till och med Vänsterpartiet. Förklaringen är att kristdemokrater i mycket hög grad är anslutna till frikyrkorna, i första hand Pingstkyrkan och närstående samfund. Av de kommunpolitiker som är frikyrkliga är hela 62 procent kristdemokrater. Det fåtal muslimer som finns representerade i svenska kommunfullmäktige- församlingar är nästan samtliga företrädare för något av de rödgröna partierna. Ledamöternas ålder är en av de viktigaste förklaringsfaktorerna både för grad av religiös aktivitet och om man är medlem av någon kyrka eller religion. Bland ledamöter under 30 år deltar 49 procent aldrig i någon religiös aktivitet och 32 procent säger sig inte vara medlem av någon kyrka eller religion. I gruppen leda- möter som är 65 år eller äldre är det endast 19 procent som aldrig deltar i religiösa aktiviteter och 17 procent som inte är medlem av någon kyrka eller religion. Även kommunernas geografiska placering har ett samband med politikernas religionsutövning. Den högsta andelen ledamöter som inte deltar i religiösa akti- viteter finner vi i Stockholms län (34 procent) och den lägsta andelen i Jönköpings län (17 procent). Den kommun som har den lägsta andelen ledamöter som inte deltar i religiösa aktiviteter är Borgholm (8,0 procent), följt av ett antal kommu- ner i Jönköpings omedelbara närhet: Vaggeryd (8,7), Sävsjö (8,7) och Habo (9,5). De kommuner där högst andel ledamöter inte deltar i några religiösa aktiviteter är Sundbyberg (60 procent), Tyresö (56) , Eskilstunda (50) och Stockholm (49). Social representativitet – en summerande analys Efter att ha gått igenom hur den sociala representationen ser ut bland Sveriges folkvalda politiker är det bara att konstatera att för den som tycker att en fullstän- Tabell 9.14. Kommun- och landstingsfullmäktigeledamöternas tillhörighet till kyrka, annat religi- öst samfund eller religion (procent). Kyrka, samfund, religion LF KF Partier i kommunfullmäktige Tot Tot V S Mp C Fp Kd M Sd Övr Svenska kyrkan 68 70 39 70 58 90 67 33 81 63 65 Annat kristet samfund 8 7 3 3 2 4 12 60 2 0 2 Annan religion 1 1 1 1 4 0 1 3 1 1 2 Ingen religion 23 22 57 26 36 6 20 4 16 36 31 Summa procent 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Kommentar: Tabellen redovisar landstings- och kommunfullmäktigeledamöters svar på frågan: ”Tillhör du någon kyrka, annat religiöst samfund eller religion?”. Antalet svarande i landstingen var 1 145 och i kommunerna 8 193. 103206 Politik OK1.indd 132 10-08-19 14.32.49 133 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … dig representativitet är ett demokratiskt värde så ligger verkligheten mycket långt från idealet. Medelålders, svenskfödda män med hög utbildning och lön är kraf- tigt överrepresenterade i både landstings- och kommunfullmäktige, och i nästan alla partier, och detta mönster känns igen sedan tidigare studier (Holmberg & Esaiasson 1988; Wallin, Bäck & Tabor1981). Den avslutande frågan vi ställer är nu om den sociala representativiteten to- talt sett är högre i landstingen eller i kommunerna? Och vilka partiers leda möter speglar i högst och lägst grad väljarna när det gäller social sammansättning? I tabell 9.15 presenteras värden för sju olika sociala grupper som tidigare har be- handlats i kapitlet. Det handlar om kategorier där SCB:s registerdata ligger till grund för analysen och de grupper som redovisas är kvinnor, unga (det vill säga personer mellan 18–30), pensionärer (personer äldre än 65 år), invandrare (ut- landsfödda), höginkomsttagare (personer som tillhör de 20 procenten mest hög- avlönade i landet), låginkomsttagare (personer som tillhör de 40 procenten mest lågavlönade i landet) samt högutbildade, (personer som har en eftergymnasial utbildning som är tre år eller längre). Sammantaget kan vi konstatera att Sveriges kommunfullmäktigeledamöter är mer representativa i förhållande till svenska väljarkåren än vad landstingsfullmäktige- ledamöterna är. Endast i fråga om kön har landstingen en högre representativitet, och när det gäller invandrare har de två politiska nivåerna samma RI-värden. Det är främst vad gäller grupperna höginkomsttagare och högutbildade som lands- tingen har en väsentligt lägre representativitet jämfört med kommunerna. Tabell 9.15: Representativitet i landsting och kommun (Representationsindex – RI). Social kategori LT KF Partier i kommunfullmäktige Tot Tot V S Mp C Kd Fp M Övr Kvinnor 94 84 96 95 94 81 78 82 72 58 Unga (–30 år) 20 28 36 36 46 20 15 26 36 31 Pensionärer (65– år) 66 72 29 59 59 59 71 94 94 135 Invandrare 54 54 101 62 101 16 54 62 47 47 Höginkomsttagare (topp 20 proc.) 335 245 200 260 185 210 295 260 275 150 Låginkomsttagare (botten 40 proc.) 20 35 35 23 63 53 33 33 40 65 Högutbildade (>3 år eftergymnasial) 222 156 183 100 272 128 211 261 211 117 Summa avvikelser från 100 603 428 388 386 397 409 556 525 497 301 Kommentar: I tabellen redovisas RI-värden för alla ledamöter i landstings och kommunfullmäktige för respektive grupp, samt kommunfullmäktigeledamöter uppdelat efter parti. RI-värdet 100 betyder i detta sammanhang perfekt representa- tivitet och värdet 50 betyder att en grupp endast har hälften så många representanter som dess andel av befolkningen motsvarar, och att gruppen därmed alltså är underrepresenterad. Värdet 200 indikerar att gruppens andel bland politi- kerna är dubbelt så hög som i befolkningen På tabellens sista rad anges summan av avvikelser från 100 i värdena för de sju grupperna, där negativa och positiva avvikelser värderas lika. Värdet 0 i detta index skulle indikera perfekt representa- tivitet för alla grupper och ju högre värden desto mer avviker ledamöterna från befolkningen. 103206 Politik OK1.indd 133 10-08-19 14.32.49 politik på hemmaplan 134 Mest representativa för den svenska väljarkåren bland partierna är företrädare för den disparata gruppen Övriga partier. Förklaringen till att det är just denna grupp som får de högsta sammantagna representativitetsvärdena är att lågutbil- dade och låginkomst tagare är vanligare här. Vad gäller kvinnor och invandrare har gruppen Övriga partier sämre siffror än i de sju stora partierna. Gruppen Övriga partier är också den enda som uppvisar en överrepresentation av pensio- närer. Bland de sju stora rikspartierna är det Socialdemokraterna, tätt följda av Vän- sterpartiet, som uppvisar den högsta sammantagna representativiteten. Också Miljöpartiet har en representativitetsnivå som inte stort avviker från S och V. Det är framför allt vad gäller utbildning som Socialdemokraterna utmärker sig med en perfekt representativitet, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet har en andel invandrare bland sina ledamöter som exakt motsvarar befolkningen i stort. Att Socialdemokraterna inte får ännu bättre representativitetsvärden beror i första hand på att man har en förhållandevis stor överrepresentation av höginkomst- tagare. Miljöpartiets sammantagna representativitetsvärde dras ner av att partiet som högst andel högutbildade ledamöter. Bland de borgerliga partierna är det Centerpartiet som har den högsta graden av social representativitet, där den i förhållande till andra partier låga graden av överrepresentation av högutbildade är en viktig förklaring. De övriga borgerliga partierna avviker betydligt mer från folket, och Kristdemokraterna är det parti som är minst representativt för väljarna. Partiet har den högsta överrepresenta- tionen av höginkomsttagare och största underrepresentationen av unga. Folkpar- tiet är det parti som näst efter Kristdemokratierna har lägst grad av represen- tativitet, och därnäst kommer Moderaterna. Både Folkpartiet och Moderaterna utmärker sig genom en kombinerad överrepresentation av högavlönade och hög- utbildade. 103206 Politik OK1.indd 134 10-08-19 14.32.49 135 9 fullmäktigeledamöters sociala tillhörighet och … Sammanfattning av några av kapitlets resultat Män, medelålders, svenskfödda, höginkomsttagare, högutbildade och offent-• lig anställda är sociala grupper som är överrepresenterade i kommun och lands tingsfullmäktige. Andelen kvinnor i fullmäktige varierar kraftigt mellan olika kommuner (från • som lägst 23 procent till som högst 55 procent). En majoritet av Sveriges fullmäktigeledamöter är inflyttade till den kommun • de idag har uppdrag i. Den vanligaste utbildningsinriktningen bland kommunfullmäktigeledamöter • är teknik/byggteknik/industri/transport (18 procent) medan den vanligast in- riktningen bland landstingsfullmäktigeledamöter är hälso-/sjukvård (23 pro- cent). Om man analyserar riksdagspartiernas sociala representativitet samman taget • vad gäller kön, ålder, ursprung, inkomstnivå och utbildningsnivå så framkom- mer att Socialdemokraternas ledamöter är de som är mest lika väljarkåren medan Kristdemokraternas ledamöter avviker mest. 103206 Politik OK1.indd 135 10-08-19 14.32.49 136 10 Prioritering av sociala gruppers åsikter och intressen Att lösa intressekonflikter och prioritera mellan olika gruppers intressen i sam- hället är på sätt och vis politikens kärna och en av våra folkvalda politikers hu- vuduppgifter. Frågan handlar i grunden om hur en rättvis fördelning av sam- hällets tillgångar skall uppnås och svaret beror på vilken politisk ideologi man är anhängare av. I vårt politiska system är det partierna som har funktionen att samla stöd för de olika ideologiska huvudalternativen och av naturliga skäl dras olika väljargrupper och politiska kandidater till partier vars ideologi syftar till att främja den egna gruppens intressen. Men man kan också tänka sig situatio- ner där en politikers egenintresse står i strid med de ideal partiet förespråkar. En viktig demokratisk fråga är då om ledamöterna anpassar sig till partiets politik eller om egenintresset/gruppintresset tillåts slå igenom i de politiska prioritering- arna. I detta kapitel frågar vi oss inledningsvis i vilken utsträckning olika gruppers åsikter och intressen representeras av de folkvalda. Vi undersöker vilka grupper som prioriteras högst respektive lägst och om det finns skillnader mellan de poli- tiska nivåerna, mellan kommuner och mellan ledamöter för olika partier. Sär- skild tonvikt läggs vid vilken betydelse de folkvaldas egen sociala tillhörighet har för dessa prioriteringar. Är det så att en grupps intressen prioriteras högre om den har företrädare inom politiken? Vilka gruppers intressen och åsikter prioriteras högst och lägst? I Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen 2008–2009 ställdes ett batteri med frågor där de folkvalda fick ta ställning till hur viktigt det är att sär- skilt föra fram tio olika samhällsgruppers intressen och åsikter. De grupper som ingick i undersökningen var unga, pensionärer, löntagare, företagare, kvinnor, jordbrukare, nykterister, flyktingar/invandrare, kristna samt homo-/bisexuella och transpersoner. Tack vare att samma frågor ställdes i Riksdagsundersökning- en 2006 har vi möjlighet att ta reda på vilka grupper som har flest uttalade före- 103206 Politik OK1.indd 136 10-08-19 14.32.49 137 10 prioritering av sociala gruppers åsikter och intressen trädare på samtliga de tre politiska nivåerna. Vi kan därför undersöka om vissa grupper har sitt starkaste stöd i kommunerna, i landstingen eller i riksdagen. Re- sultaten presenteras i tabell 10.1. När det gäller redovisningen av i vilken grad de folkvalda representerar olika grupper använder vi ett medelvärdesmått där ledamöternas svar på frågan om hur viktigt det är att ”föra fram [en grupps] intressen/åsikter” ges värden på en skala från 0 till 100, där 0 motsvarar ”helt oviktigt” och 100 ”mycket viktigt”. Det är alltså inte fråga om procent och för att skilja ut dessa typer av värden i texten används genomgående termen ”prioritetsvärde”. I tabell 10.1 är grupperna rang- ordnade efter hur högt de prioriteras av kommunfullmäktigeledamöterna. Den grupp som har klart starkast stöd bland de folkvalda är de unga. På ska- lan 0–100 har de unga ett prioritetsvärde mellan 75–80 på samtliga tre politiska nivåer. Efter de unga prioriteras bland kommunfull mäktige ledamöter (KF) och landstingsfullmäktigeledamöter (LF) i tur och ordning pensionärer (LF 73, KF75) och kvinnor (LF 73, KF75), flyktingar/in vandrare (LF 71, KF 72), löntagare (LF 68, KF 72) och företagare (LF 67, KF 72). Sedan följer ett lite större hopp ner till jord- brukare (LF 58, KF 61), HBT-personer (LF 59, KF 59), nykterister (LF 52, KF 55). Längst ner på prioritetsvärdeslistan finner vi gruppen kristna (LF 46, KF 49). Fullmäktige ledamöterna i kommuner och landsting mycket likartade priori- Tabell 10.1. Folkvaldas prioritering av hur viktigt det är att föra fram olika sociala gruppers intressen/åsikter i politiken efter politisk nivå (prioritetsvärde och rangordning). Riksdagen Landsting Kommun Prioritets- värde Rang Prioritets - värde Rang Prioritets - värde Rang Unga 75 4 76 1 80 1 Pensionärer 70 6 73 2 75 2 Kvinnor 76 1 73 3 75 3 Flyktingar/invandrare 76 2 71 4 72 4 Löntagare 75 3 68 5 72 5 Företagare 71 5 67 6 72 6 Jordbrukare 61 8 58 8 61 7 Homo-/bisexuella och transpersoner 65 7 59 7 59 8 Nykterister 55 9 52 9 55 9 Kristna 49 10 46 10 49 10 Antal svarande 313–324 1 155–1 163 8 503–8 548 Kommentar: I tabellen redovisas medelvärden (prioritetsvärden) för svaren från ledamöter i riksdagen och landstings- och kommunfullmäktigeledamöter på rågan ”Hur viktiga är följande uppgifter för dig personligen som fullmäktige- ledamot/riksdagsledamot?”. Svarsalternativen löd ”föra fram de ungas intressen/åsikter”, ”föra fram pensionärernas intressen/åsikter …” etc. Svar s alternativen var fyra och har i denna analys givits värden mellan 0 och 100 enligt följande: ”helt oviktigt” (0), ”ganska oviktigt” (33,3), ”ganska viktigt” (66,7) samt ”mycket viktigt” (100). I Riksdags undersökningen 2006 fick respondenterna fem svarsalternativ inklusive ett ”varken viktigt eller oviktigt”-alternativ som alltså saknas i vår enkät. Riksdagsledamöternas prioritetsvärden bygger därför på en skala där svarsalternativen givits följande värden: ”helt oviktigt” (0), ”ganska oviktigt” (25), ”varken viktigt eller oviktigt” (50) ”ganska viktigt” (75) samt ”mycket viktigt” (100). I kolumnen kallad ”rang” anges i vilken ordning de tio grupperna prioriteras på de olika politiska nivåerna. Grupperna är sorterade efter prioritetsvärde på den kommunala nivån. Källa för riksdagsledamöternas prioriteringar är Riksdagsunder- sökningen 2006. 103206 Politik OK1.indd 137 10-08-19 14.32.50 politik på hemmaplan 138 tetsvärden. Bland kommunpolitikerna är dock att stödet något högre för samtli- ga grupper än bland landstingspolitikerna. Även när det gäller rangordningen är kommun- och landstingspolitiker nästan helt överens – det är endast HBT-per- soner och jordbrukare som byter plats med varandra på de två nivåerna. När vi jämför de lokala och regionala nivåerna med riksdagen ser vi att svars- mönstren också här är tämligen likartade även om vissa skillnader finns. Det är till exempel gruppen kvinnor som toppar listan över prioriterade grupper bland riksdagsledamöter medan de unga, som ligger högst i kommuner och landsting, hamnar först på fjärde plats. I fråga om skillnader i prioritetsvärde finns dock inga särskilt anmärkningsvärda differenser. Prioritetsmässigt är den största skill- naden mellan folk valda på de olika politiska nivåerna att gruppen pensionärer här hamnar först på sjätte plats (med prioritetsvärde 70) bland riksdagsleda- möterna, medan gruppen ligger i topp näst efter ung dom arna i kommuner och landsting. Flyktingar/invandrare ligger däremot relativt sett högre upp på riks- dagsledamöternas lista med prioritetsvärdet 76. Den största differensen i priori- tetsvärden finns för gruppen HBT-personer som får värdet 65 i riksdagen jämfört med 59 i kommuner och landsting. Förklaringen till skillnaderna mellan de tre nivåerna kan vara att unga och gamla är primära målgrupper för kommuner och lands ting inom verksamhets- sektorerna vård, skola och omsorg. Det är därför inte orimligt att dessa grupper tillmäts större vikt på dessa politiska nivåer. Jämställdhets-, migrations-/integra- tions- och antidiskrimineringspolitik är relevanta frågor på samtliga politiska ni- våer, men här har staten ett relativt sett starkare reglerings- och samordningsan- svar. Detta kan förklara att grupper som kvinnor, invandrare och HBT-personer prioriteras något högre på den nationella nivån än i kommuner och landsting. Vad förklarar prioriteringar av olika grupper – parti- eller kommuntillhörighet? En stor del av variationen i hur viktigt kommunpolitikerna tycker det är att repre- sentera olika grupper beror på vilket parti de tillhör och var de bor. I tabell 10.2 redovisas i vilka partier och i vilka kommuner som ledamöterna säger sig repre- sentera de olika grupperna i högst och lägst utsträckning. Vi har genom denna analys möjlighet att enkelt ta reda på om differensen mellan partierna är större än mellan max- och min-kommunerna. Differenserna mellan de kommuner som prioriterar olika grupper högst och lägst är på fallande stora. Den största skillnaden mellan två kommuner hittar vi för grupp erna de kristna (max Mullsjö 73, min Vaxholm 27) och jordbrukarna (max Essunga 79, min Solna 63), och i båda dessa fall kan vi ana att resultatet har att göra med av ståndet mellan landsbygd och storstad. I de flesta fall är skillnaden mellan de kommuner som i högst respektive lägst grad prioriterar olika grupper 103206 Politik OK1.indd 138 10-08-19 14.32.50 139 10 prioritering av sociala gruppers åsikter och intressen också större än den mellan parti er nas max- och min-värden. Två undantag finns dock där ledamöterna från Vänsterpartiet och Sverige demokraterna står längre ifrån varandra än vad max- och min-kommunerna gör, och det gäller grupperna invandrare och HBT-personer. I jämförelsen mellan partierna framgår att vänsterpartiledamöter är de som i högst grad tycker att det är viktigt att representera fem av grupperna: kvinnor (86), HBT-personer (78), unga (85), invandrare (84) och löntagare (81). De är ock- så ledamöter från Vänsterpartiet som i lägst grad prioriterar företagares intressen (57). Kristdemokrater är de kommun politiker som i störst utsträckning värnar de kristnas (70) och nykteristernas (68) intressen. För tre av grupperna gäller att de prioriteras lägst av Miljöpartistiska ledamöter: pensionärer (70), löntagare (62) och kristna (33). Moderata ledamöter har de lägsta prioritetsvärdena bland samt- liga partiföreträdare för kvinnor (66) och nykterister (45) medan Folkpartiet är det parti vars ledamöter prioriterar de unga lägst (75). Sverige demokraterna prio- riterar pensionärer (75), företagare (81) och jordbrukare (77) högre än andra par- tier, medan de har de lägsta prioritetsvärdena för grupperna HBT-personer (30) och invandrare (34). Det visar sig slutligen att vare sig socialdemokratiska eller centerpartistiska ledamöterna säger sig representera någon av de tio analyserade grupperna mest eller minst. Aktiv grupprepresentation – en bakgrund Vi skall nu gå över till frågan om de folkvaldas egen sociala tillhörighet kan för- klara hur de prioriterar mellan olika gruppers intressen. I litteratur en skiljer man Tabell 10.2. Kommunfullmäktigeledamöternas prioritering av olika sociala grupper med precisering av vilka partier och kommuner där grupperna prioriteras högst och lägst (medelprioritetsvärde 0–100). Prioritets- värde totalt Parti Kommun Grupper Max Min Diff Max Min Diff Kvinnor 75 V 86 M 66 20 Munkfors 87 Täby 53 34 HBT-personer 59 V 78 SD 30 48 Malå 78 Säffle 36 42 Unga 80 V 85 Fp 75 10 Munkfors 94 Solna 64 30 Pensionärer 75 SD 89 Mp 70 19 Töreboda 89 Solna 63 26 Invandrare/ flyktingar 72 V 84 SD 34 50 Finspång 89 Vellinge 44 45 Jordbrukare 61 SD 77 Fp 52 25 Essunga 79 Solna 33 46 Företagare 72 SD 81 V 57 24 Kristine hamn 84 Lund 57 37 Löntagare 72 V 81 Mp 62 19 Lysekil 86 Tingsryd 55 31 Kristna 49 Kd 70 Mp 33 37 Mullsjö 73 Vaxholm 27 46 Nykterister 55 Kd 68 M 45 23 Ragunda 75 Täby 30 45 Kommentar: Tabellen bygger på kommunfullmäktigeledamöternas svar på frågorna om hur viktigt det är att föra fram olika gruppers intressen och åsikter och visar prioritetsvärden för respektive grupp. Tabellen visar också i vilka partier och i vilka kommuner som ledamöterna prioriterar olika grupper i högst (Max) och lägst (Min) utsträckning samt differensen mellan dessa värden. 103206 Politik OK1.indd 139 10-08-19 14.32.50 politik på hemmaplan 140 här mellan deskriptiv (eller passiv) social representation och aktiv social repre- sentation (Pitkin 1967). Deskriptiv representation står för att en politiker repre- senterar en grupp genom sin blotta närvaro medan aktiv representation syftar på en situation där en politiker med avsikt agerar i en grupps intresse. Det finns emellertid ingen automatik i att politiker som tillhör en social grupp också i sin roll som förtroendevald aktivt verkar som representant för denna grupp. För att så skall vara fallet krävs att den valda i sin representantroll har öppnat för möjligheten att man, vid sidan av att företräda sitt parti och sina väl- jare, särskilt kan företräda vissa grupper i sam hället. Det är också fullt möjligt att politiker som inte tillhör en viss grupp ändå kan se sig som särskilda företrädare för densamma av allmänideologiska skäl. Att så uppenbarligen är fallet kan vi se i våra analyser, där de framgår att de flesta folkvalda på samtliga politiska nivåer tycker det är viktigt att representera många olika grupper. Hur man väljer att nor- mativt ta ställning till grupprepresentation beror förmodligen också på vilken position gruppen har i samhället. Särskilt om kontroversiella gruppers särintres- sen ställs mot ett tänkt gemensamt intresse blir frågan politiskt känslig. Såväl demokratiforskare som politiker är långtifrån eniga om hur man skall se på frågan om social representation. Kritiker har tidigare menat att det är viktigare att fokusera på vad politiker tycker och gör än på vilka sociala egenskaper de har (Pitkin 1967). Ibland har det hävdats att god social representativitet skulle kunna vara en väg att uppnå en högre åsiktsrepresentativitet (Phillips 2000). Studier av dessa frågor avseende svenska förhållanden har dock kommit fram till att kopp- lingarna mellan social och åsiktsmässig representativitet är svag – om den ens existerar (Strömberg 1974; Westerståhl & Johansson 1981; Holmberg & Esaiasson 1988; Wohlgemut 2006). Men social representation kan ha andra värden än att uppnå ökad åsiktsre- presentativitet. I diskussionen är det främst tre grundargument som återkommer för att motivera social representativitet (Hernes 1987; Phillips 2000): rättvise- argumentet, resursargumentet och intresseargumentet. Rättviseargumentet kny- ter an till deskript iv/passiv social representation och hävdar att det finns ett sym- boliskt rättvisevärde i att de folkvalda liknar folket. Om vissa grupper utestängs från parlamenten finns en risk att medlemmar av dessa grupper inte ser de poli- tiska institutionerna som legitima. Legitimitetsproblemet riskerar att bli sär- skilt stort om det finns indikationer på diskriminering i rekryteringsprocesserna (Bäck & Soininen 1998). Resursargumentet handlar om att individer med bakgrund i olika sociala mil- jöer bär med sig kunskaper och erfarenheter som berikar den politiska besluts- processen. Detta argument bygger inte på att en grupps närvaro i politiken skulle gynna just denna grupps intressen. Snarare ses mångfald ur detta perspektiv som en resurs för ett parlament och social pluralism bidrar till att öka ett parlaments kompetensnivå. 103206 Politik OK1.indd 140 10-08-19 14.32.50 141 10 prioritering av sociala gruppers åsikter och intressen Till skillnad från dessa två argument grundar sig intresseargumentet i en posi- tiv syn på aktiv grupp representation. Enligt detta argument kan en grupps när- varo i parlamentet vara ett medel för just denna grupp att påverka politiken i en- lighet med sina egna intressen. Genom aktiv representation av företrädare för en speciell grupp kan gruppens situation uppmärksammas och dess intressen främ- jas. Intresseargumentet är mer politiskt kontroversiellt än rättvise- och resurs- argumenten, och hur det bedöms i varje enskilt fall torde bero på legitimiteten för den aktuella gruppen. Tillskyndare av aktiv social representation förordar nor- malt denna typ av representations ideal i relation till grupper som man upplever är underordnade eller diskriminerade i samhället. Aktiv grupprepresentation blir här en väg att åstadkomma social rättvisa (Young 2002). Detta är alltså de tre normativa argumenten för social representation. Huru vida aktiv grupprepresentation faktiskt förekommer är en empirisk fråga. Intresse- argumentet som bygger på att vissa grupper måste vara närvarnade för att på så sätt kunna påverka politiken i enlighet med sina egna intressen förutsätter två saker, dels att de valda represent ant erna har en tendens att företräda samhälls- gruppers intressen i olika grad, dels att politiker som själva tillhör en viss grupp i högre grad än andra är aktiva representanter för just denna grupp. Att båda des- sa antaganden är empiriskt rimliga har visats i upp repade studier, men det finns inga enkla samband. Det beror inte minst på att det i många fall är omtvistat vad som ligger i en viss grupps intressen, och om man inte kan avgöra vari intresset består är det svårt att undersöka om dessa intressen gynnas av social representa- tion eller ej (Norris & Lovenduski 1995; Karlsson 2003; Blomqvist 2005; Gustafs- son 2008; Wängnerud 2009). Aktiv grupprepresentation och ledamöternas sociala tillhörighet I vår analys har vi inte tagit ställning till vad som ligger i olika gruppers intressen. Vi undersöker endast i vilken grad politiker tycker det är viktigt att särskilt repre- sentera gruppers intressen och överlåter till dem själva att avgöra vari dessa in- tressen består. Det vi emellertid har möjlighet att undersöka är om folkvalda som tillhör en viss grupp också i högre grad än andra säger sig vilja prioritera denna grupps åsikter och intressen i politiken. I denna analys kan vi samtidigt studera om ledamöternas sociala egenskaper kan förklara skillnader i prioriteringar mel- lan grupper som ledamöterna inte själva tillhör. I det fall sådana effekter kan be- läggas kan vi dra slutsatsen att social representation har betydelse för politiska prioriteringar i en vidare mening än det snäva gruppintresset. I tabell 10.3 redovisas hur stora effekter egenskaperna att tillhöra olika sociala grupper har på hur viktigt det är att representera enskilda grupper. De effekter som redovisas skall tolkas som hur många steg på prioritetsvärdesskalan (0–100) 103206 Politik OK1.indd 141 10-08-19 14.32.50 politik på hemmaplan 142 för respektive social grupp som politikernas egna grupptillhörigheter innebär. I analysen ingår ledamöter från både kommun- och landstingsfullmäktige. Genom denna analys kan vi således få svar på följande frågor: Representerar kommun politiker som tillhör en social grupp denna grupp i högra grad än andra grupper? Vad är mest betydelsefullt för att förklara inställningen till olika grup- per – partitillhörighet eller sociala egenskaper? Och spelar det någon roll för hur man prioriterar olika grupper om man är kommun- eller landstingspolitiker? Resultaten i tabell 10.3 bekräftar att för var och en av de grupper som vi här stu- derar är politiker som själva tillhör denna grupp mer benägna att prioritera den- samma än vad kollegor som inte tillhör gruppen är. Dessa effekter står sig även när vi kontrollerar för om man är landstings- eller kommunpolitiker, vilket parti man tillhör och vilka andra sociala egenskaper man har. I vissa fall, som till ex- Tabell 10.3. Aktiv grupprepresentation – effekter av att tillhöra olika sociala grupper bland kom- mun- och landstingsfullmäktigeledamöter (regressionskoefficienter och R2). Hur viktigt är det för dig personligen att föra fram dessa gruppers åsikter och intressen? Ledamöternas egenskaper Kvin nor HBT De unga Pen- sion är In vand- rare Före - tag are Jord- bruk. Lön- tag. Krist na Nykt er- ister LF-ledamot –2 –3 –2 –2 –4 –2 –3 –2 –2 Kvinna 12 15 9 8 9 5 6 6 6 7 Ålder: –30 år 7 7 –12 5 –4 –7 –10 –8 Ålder: 65+ år –5 6 –2 2 Invandrare 5 3 5 3 3 3 Hög inkomst –2 –2 –4 –2 –4 –3 Låg inkomst 2 2 2 1 3 2 2 4 Hög utbildning –2 –2 –3 –4 –1 –4 –6 –4 –6 –6 Låg utbildning 2 2 3 3 4 3 5 5 Offentligt anställd 1 1 3 3 Företagare –3 –2 5 –3 Jordbrukare –3 –7 –4 7 –5 –5 Arbetare 2 3 3 3 3 Aktivt religiös 2 1 2 1 2 3 15 5 Frikyrklig –4 4 14 12 R2 A Sociala egen skap er (se ovan) 0,10 0,12 0,08 0,09 0,07 0,04 0,07 0,08 0,14 0,10 B Partitillhörighet 0,06 0,11 0,04 0,03 0,10 0,04 0,04 0,09 0,06 0,05 Summa A+B 0,14 0,19 0,10 0,11 0,14 0,08 0,10 0,13 0,16 0,12 Antal svarande 8 477 8 457 8 489 8 489 8 471 8 471 8 451 8 478 8 453 8 453 Kommentar: Tabellen redovisar resultatet av 30 regressionsanalyser där de beroende variablerna är de tio enkätfrågorna om vikten av att representera olika grupper som presenterades i tabell 10.1. I tabellens nedre del presenteras med måttet R2 hur stor andel av variationen i svaren som förklaras av regressionsmodeller med A) de sociala egenskaper som listas i tabellens vänsterkolumn som oberoende variabler, B) av partitillhörighet som oberoende variabel, respektive C) av både sociala egenskaper och partitillhörighet som oberoende variabler. I tabellens övre del listas regressionskoefficienter som illustrerar effekten av att ha någon av egenskaperna i vänsterkolumnen på viljan att prioritera respektive grupp i kolumn- rubrikerna. Värdena kan tolkas som skillnader i medelvärden på prioritetsvärdeskalan (0–100) för respektive grupp. Med svart skuggning markeras effekterna av att själv tillhöra gruppen i fråga. Effekter som inte är signifikanta på .05-nivån har uteslutits ur tabellen. Partieffekterna redovisas inte i tabellen. 103206 Politik OK1.indd 142 10-08-19 14.32.51 143 10 prioritering av sociala gruppers åsikter och intressen empel i fallet representation av grupperna kvinnor och kristna, verkar grupp- medlem skap vara av särskild stor betydelse. Den minsta effekten av gruppintresse hittar vi för politiker som är arbetare och deras vilja att representera löntagares åsikter och intressen. Vi ser också överlag att politikernas sociala egenskaper är viktiga för att förstå hur man prioriterar grupper som man inte själv tillhör. I några fall är effekterna på prioriteringen av andra grupper större än gruppintresset. Egenskapen att vara ung har större effekt på viljan att prioritera kvinnors och HBT-personers intres- sen än på ungdomarnas egna intressen. Den negativa effekten av att vara ung på viljan att prioritera pensionärer, de kristna, jordbrukare och nykterister är också större än denna egengruppseffekt. För prioritering av kvinnors och kristnas intressen gäller att gruppintresset har lika stor, eller marginellt större, förklaringskraft än partitillhörighet. För övriga grupper är partitillhörigheten viktigare, men samtidigt gäller att i åtta av tio fall är de sociala egenskaperna sammantaget viktigare än partitillhörighet för att för- klara variationen i politikernas prioriteringar. De två undantagen är prioritering- en av löntagare och invandrare där partitillhörighet väger tyngst. Särskilt stark är de sociala egenskapernas förklaringskraft i relation till partitillhörighet för grup- perna kristna, nykterister och pensionärer. Om vi fokuserar på vilka grupper som prioriterar grupper som man inte själv tillhör finner vi att kvinnors intressen prioriteras högre av politiker som är upp- vuxna i utlandet, lågutbildade och religiösa. Jordbrukare prioriterar dock kvin- nors intressen i lägre grad än andra. HBT-personer prioriteras högre av kvinnor, unga och arbetare. Äldre, jordbrukare, företagare och politiker med frikyrklig bakgrund prioriterar HBT-personers intressen lägre. Invandrares intressen och åsikter prioriteras särskilt högt av yngre, kvinnliga och frikyrkliga politiker. Kvinnor, äldre, låginkomsttagare, lågutbildade, arbetare och religiösa priorite- rar jordbrukares intressen högre än andra. Löntagare prioriteras högre av kvin- nor, invandrare, lågutbildade och arbetare men gruppen prioriteras lägre av före- tagare och jordbrukare. Företagares intressen och åsikter anses viktigare bland kvinnor, invandrare, lågutbildade och religiösa, medan högutbildade och unga prioriterar företagare lägre. Både ungas och äldres intressen prioriteras högre av kvinnor, låginkomstta- gare, lågutbildade och religiösa politiker. Ungdomar prioriterar äldres intressen i lägre grad medan äldre politiker inte skiljer sig från andra när det gäller priori- teringen av ungas intressen. Kristna och nykterister prioriteras av kvinnor, låg- inkomsttagare, lågutbildade, offentliganställda, och arbetare, medan i synnerhet yngre och högutbildade politiker prioriterar ner dessa gruppers intressen. Slutligen kan vi konstatera att det finns systematiska skillnader mellan hur kommun- respektive landstingsfullmäktigeledamöter prioriterar olika grupper när vi kontrollerar för politikernas sociala egenskaper och partipolitiska till hörig- 103206 Politik OK1.indd 143 10-08-19 14.32.51 politik på hemmaplan 144 het. För samtliga grupper utom en är det så att landstingspolitiker prioriterar dem något lägre. Det enda undantaget är gruppen HBT-personer som prioriteras i lika hög grad av kommun- och landstingspolitiker. Aktiv grupprepresentation i en vidare mening Innan vi lämnar effekterna av gruppers närvaro i politiken skall vi undersöka hu- ruvida de resultat som framkommit i analyserna ovan även står att finna när vi mäter effekten av politikers sociala tillhörighet på ställningstaganden i mer all- mänt formulerade politiska sakfrågor. De frågor som skall analyseras är köns- tillhörighetens betydelse för synen på jämställdhets politik, den etniska bakgrun- dens betydelse för synen på ökat flyktingmottagande samt hushållsinkomstens betydelse för synen på utjämning av inkomstskillnaderna i samhället. Analyserna i detta avsnitt bygger endast på ledamöterna i kommunfullmäktige. Den första frågan gäller inställningen till förslaget att ”satsa på ett samhälle med ökad jäm ställdhet mellan kvinnor och män”. Förslaget utgår från en före- ställning om att samhället så som det ser ut idag inte är jämställt och att en ök- ning av jämställdheten skulle vara till kvinnornas fördel. Är det så att kvinnor i högre utsträckning än män finner detta vara ett bra förslag? I tabell 10.4 redovisas resultat som ger svar på den frågan. Och ja, som framgår av tabell 10.4 finns en tydlig könseffekt där kvinnliga leda- möter i samtliga partier tycker att detta politiska förslag är bättre än vad deras manliga partivänner gör. Skill nader na är något mindre i de rödgröna partierna där också den allmänna inställningen till förslaget är mer positiv än i allianspar- Tabell 10.4. Kommunfullmäktigeledamöters inställning till förslaget att satsa på ett samhälle med ökad jämställdhet mellan kvinnor och män efter partitillhörighet och kön (medelvärde 0–100). Parti Medelvärde, totalt Män Kvinnor Differens kvinnor–män Vänsterpartiet 96 95 98 3 Socialdemokraterna 89 86 92 5 Miljöpartiet 93 91 97 6 Centerpartiet 80 77 84 8 Kristdemokraterna 76 74 80 6 Folkpartiet 83 79 88 8 Moderaterna 71 69 76 7 Sverigedemokraterna 69 69 71 2 Annat parti 76 73 83 10 Samtliga ledamöter 83 79 87 8 Antal svarande 8 765 5 123 3 642 Kommentar: I tabellen redovisas kommunfullmäktigeledamöterna svar på frågan ”Satsa på ett samhälle med ökad jämställdhet mellan kvinnor och män”. Siffrorna motsvarar medelvärden på en skala från 0 ”mycket dåligt förslag” till 100 ”mycket bra förslag”. Värdet 50 motsvarar det neutrala svaret ”varken bra eller dåligt”. I tabellen är ledamöterna uppde- lade efter partitillhörighet och könstillhörighet. I kolumnen längst till höger anges differensen mellan kvinnor och män. 103206 Politik OK1.indd 144 10-08-19 14.32.51 145 10 prioritering av sociala gruppers åsikter och intressen tierna och i gruppen Övriga partier. I genomsnitt har kvinnliga kommunfullmäk- tigeledamöter ett medelvärde som ligger åtta enheter högre än vad män har. För- slaget är för övrigt mycket populärt i samtliga partier oavsett könstillhörighet. Ytterligare ett populärt förslag är att ”ta emot fler flyktingar i kommunen”. I denna fråga är också spridningen mellan partiernas ledamöter större, inte minst på grund av att Sverigedemokraterna kategoriskt tar avstånd från förslaget. Mest positiva till förslaget är ledamöter från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ledamö- ter från Socialdemokraterna och mittenpartierna är något mindre övertygade men ändå klart på den positiva sidan. Bland ledamöter från Moderaterna och från gruppen Övriga partier är ungefär lika många positiva som negativa till för- slaget. Vår fråga är nu om politiker som själva har invandrarbakgrund är mer be- nägna att stötta förslaget än kollegor som är uppvuxna i Sverige? I tabell 10.5 re- dovisas kommunfullmäktigeledamöternas inställning till förslaget uppdelat efter partitillhörighet och etnisk bakgrund. Även i denna fråga ser vi att den sociala representationen har betydelse. I genom- snitt har fullmäktigeledamöter uppvuxna i utlandet sju enheter högre värde på svarsskalan (0–100) än vad deras svenskfödda kollegor har. Invandrarpolitiker har högre värden i samtliga partier, även om differenserna inom flera partier är relativt små. Slutligen ställer vi frågan om politikernas ekonomiska status har betydelse för vilken politik de vill föra. Frågor om inkomstfördelning hör hemma på vänster- högerdimensionen och har därför i högsta grad med partitillhörighet att göra. Men är det så att välsituerade fullmäktigeledamöter för partierna till vänster är Tabell 10.5. Kommunfullmäktigeledamöters inställning till förslaget att ta emot fler flyktingar i kommunen efter partitillhörighet och etnisk bakgrund (medelvärde 1–100). Parti Medelvärde, totalt Uppväxt i Sverige Uppväxt i utlandet Differens uppväxt i utlandet– uppväxt i Sverige Vänsterpartiet 79 78 80 1 Socialdemokraterna 66 66 71 5 Miljöpartiet 77 76 89 13 Centerpartiet 58 58 63 5 Kristdemokraterna 65 65 66 1 Folkpartiet 64 64 67 3 Moderaterna 48 48 50 2 Sverigedemokraterna 3 3 * Annat parti 46 45 57 12 Samtliga ledamöter 61 60 68 7 Antal svarande 8 125 7 760 365 Kommentar: I tabellen visas kommunfullmäktigeledamöterna svar på frågan ”Ta emot fler flyktingar i kommunen”. Siffrorna visar medelvärden på en skala från 0 ”Mycket dåligt förslag” till 100 ”Mycket bra förslag”. Värdet 50 motsvarar det neutrala svaret ”varken bra eller dåligt”. I tabellen är kommunpolitikerna uppdelade efter partitillhörighet och etnisk bakgrund. I kolumnen längst till höger anges differensen mellan dem som vuxit upp i utlandet och de som vuxit upp i Sverige. Asterisk (*) indikerar att antalet svarande i gruppen är för litet för att resultat skall kunna presenteras. 103206 Politik OK1.indd 145 10-08-19 14.32.51 politik på hemmaplan 146 mindre intresserade av inkomstfördelning än sina partikollegor? Och är mindre bemedlade högerpolitiker mer positiva till omfördelning av inkomster? I tabell 10.6 redovisas hur kommunpolitikerna ställde sig till förslaget att ”minska in- komstklyftorna i samhället” uppdelat efter partitillhörighet och hur hög hushålls- inkomst de har. Partitillhörighet är helt avgörande för ledamöternas inställning till inkomst- utjämning i samhället. På den hundragradiga svarsskalan där värdet 100 står för ”mycket bra förslag” har Vänsterpartiets ledamöter medelvärdet 94 och Modera- ternas ledamöter har medelvärdet 46. Men det intressanta i tabell 10.6 är att också inkomstnivån har betydelse för hur kommun full mäktigeledamöterna svarar på frågan om att minska inkomstskillna- derna. I samtliga partier utom i Vänsterpartiet är ledamöter na som tillhör grup- pen låginkomsttagare mer positiva till att minska inkomstskillnaderna än vad ledamöter i gruppen höginkomsttagarna är. Skillnaderna är större bland de bor- gerliga partiernas ledamöter än bland de rödgrönas, och allra störst är differen- sen bland Sverigedemokraternas ledamöter. Den genomsnittliga differensen mel- lan höginkomsttagare och låginkomsttagare är 12 skalsteg. Notabelt är också att den stora skillnaden verkar ligga mellan låg- och medelinkomsttagare å den ena sidan och höginkomst tagare å den andra. Det tycks med andra ord hända något med politiker som lever i hushåll med mycket goda ekonomiska omständigheter. Slutsatsen vi kan dra av de tre analyserna i detta avsnitt är att den sociala till- hörigheten och gruppintresset tycks ha signifikanta effekter även när vi undersö- ker mer allmänt hållna politiska förslag inom områdena jämställdhet, migration och inkomstutjämning. Tabell 10.6. Kommunfullmäktigeledamöters inställning till förslaget att minska inkomstskillna- derna i samhället efter partitillhörighet och hushållsinkomst (medelvärde 0–100). Parti Medelvärde, totalt Låg inkomst 0–300 tkr Medelinkomst 300–600 tkr Hög inkomst 600 tkr och mer Differens högsta-lägsta inkomst Vänsterpartiet 95 94 96 97 3 Socialdemokraterna 87 89 88 86 –3 Miljöpartiet 87 90 86 85 –5 Centerpartiet 62 67 63 58 –9 Kristdemokraterna 61 64 63 57 –7 Folkpartiet 53 59 56 49 –10 Moderaterna 41 46 43 37 –9 Sverigedemokraterna 65 72 58 53 –20 Annat parti 68 75 68 59 –16 Samtliga ledamöter 70 76 72 64 –12 Antal svarande 8 734 1 562 4 271 2 901 Kommentar: I tabellen visas kommunfullmäktigeledamöterna svar på frågan ”Minska inkomstskillnaderna i samhället”. Siffrorna visar medelvärden på en skala från 0 ”Mycket dåligt förslag” till 100 ”Mycket bra förslag”. Värdet 50 motsvarar det neutrala svaret ”varken bra eller dåligt”. I tabellen är ledamöterna uppdelade efter partitillhörighet och nivå på hushålls- inkomst. I kolumnen längst till höger anges differensen mellan hög- och låginkomsttagare inom respektive parti. 103206 Politik OK1.indd 146 10-08-19 14.32.52 147 10 prioritering av sociala gruppers åsikter och intressen Alternativ till aktiv grupprepresentation I anslutning till frågorna om aktiv grupprepresentation i Kommun- och lands- tingsfull mäktige undersökningen och i Riksdags under sökningen presenterades tre frågor i form av påståenden som kan tolkas i termer av alternativa representa- tionsideologier i relation till aktiv grupprepresentation. Frågorna gällde huruvida det var viktigt för de valda ledamöterna att personligen ”arbeta med problem för enskilda väljare/människor som har vänt sig till[dem]”, att ”föra fram de åsikter som [de] personligen anser viktiga” samt ”att föra fram [sitt] eget partis politik”. Ingenting utesluter att våra politiker tycker att samtliga dessa tre uppgifter är viktiga samtidigt som det är viktigt att föra fram en eller flera gruppers åsikter och intressen. Och när vi begrundar svaren i resultaten i 10.7 ser vi att så också verkar vara fallet. I tabellen jämförs hur inställningen till vikten att representera enskilda individer, de egna åsikterna samt partiets politik varierar mellan leda- möter från olika partier och mellan folkvalda på de tre politiska nivåerna. De allra flesta folkvalda anser att samtliga tre representationsuppgifter är mycket eller ganska viktiga. Medelvärdena bland riksdagsledamöter är något högre för samtliga tre påståenden. ”Att föra fram [det egna] partiets politik” är den av de tre representationsuppgifterna som ledamöterna prioriterar högst. Medelvärdena för denna fråga är 89 i kommunerna, 91 i lands tingen och 94 i riksdagen och någ- ra systematiska partiskillnader mellan nivåerna finns inte. Uppgiften att föra fram åsikter som man personligen anser vara viktiga har på samtliga tre nivåer ett marginellt försteg framför uppgiften att arbeta med pro- blem som enskilda har fört fram. För båda dessa uppgifter gäller också att le- damöter från de borgerliga partierna och från Sverige demo kraterna prioriterar dem något högre grad än vad ledamöter från Socialdemokraterna och Vänster- Tabell 10.7. Folkvaldas inställning till olika representationsuppgifter efter politisk nivå och parti- tillhörighet (medelvärde 0–100). Representationsuppgift Nivå Totalt V S Mp C Kd Fp M SD Övr Arbeta med problem för enskilda väljare/människor som har vänt sig till dig Riksdag 79 66 79 65 81 82 83 82 Landsting 72 62 71 67 75 73 76 75 77 68 Kommun 73 69 73 70 75 76 74 74 81 77 Föra fram de åsikter som du personligen anser är viktiga Riksdag 81 73 77 81 85 85 85 86 Landsting 74 66 70 80 77 76 82 79 83 67 Kommun 74 70 71 76 76 74 78 77 78 75 Föra fram ditt eget partis politik Riksdag 94 96 98 96 89 98 91 90 Landsting 91 93 93 97 89 92 89 90 100 90 Kommun 89 89 92 92 87 88 87 88 92 88 Kommentar: Tabellen redovisar hur viktiga ledamöterna i riksdag, landstings- och kommunfullmäktige anser att de tre representationsuppgifterna är. Siffrorna visar medelvärden på en skala där 0 står för svarsalternativet ”helt oviktigt” och 100 för svarsalternativet ”mycket viktigt”. Antalet svarvande i riksdagen var 321–324, i landstingen 1 168–1 178 och i kommunerna 8 558–8 598. Uppgifterna för riksdagen är hämtade från Riksdagsundersökningen 2006. 103206 Politik OK1.indd 147 10-08-19 14.32.52 politik på hemmaplan 148 partiet gör. Miljöpartiets ledamöters värden liknar de borgerligas i frågan om vikten av att prioritera de egna åsikterna men de ligger närmare ledamöter från Social demokraterna och Vänsterpartiet när det gäller den relativa skepsisen mot att föra fram enskildas problem. Hur hänger då inställningen i dessa frågor samman med frågan om aktiv grupprepresentation? Är det så att folkvalda som väljer att prioritera några av de tre representationsuppgifterna i lägre grad säger sig vilja föra fram sociala grup- pers åsikter och intressen? Svaret på denna fråga är ett klart nej. Kommunfullmäktige ledamöterna tycks inte se någon motsättning i att särskilt företräda sociala grupper å ena sidan och att tycka de tre representationsuppgifterna i tabell 10.7 är viktiga. Tvärtom finns ett positivt samband mellan inställningen till alla de tre uppgifterna och viljan att särskilt representera samtliga tio av de i kapitlet analyserade sociala grupperna. Det man möjligen kan säga är att sambandet mellan viljan att ”arbeta med pro- blem för enskilda väljare/ människor som har vänt sig till [ledamöterna]” och att representera olika grupper är tämligen starkt medan sambandet mellan att viljan att ”föra fram de åsikter som [ledamöterna] personligen anser är viktiga” och vil- jan att representera olika sociala grupper är mycket svagare. Konklusion Att som folkvald i Sverige aktivt representera en rad olika sociala gruppers åsik- ter och intressen är inte kontroversiellt. Det tycks tvärtom vara normen på samt- liga politiska nivåer, bland samtliga partiers ledamöter och i kommuner och landsting över hela landet. När riksdags ledamöter och ledamöter i kommun- och landstingsfullmäktige särskilt säger sig vilja föra fram gruppers åsikter och intressen står detta i ledamöternas egen föreställningsvärd inte alls i strid med representations ideologier som att representera sitt partis åsikter eller att föra fram sina egna åsikter. Men att aktiv social representation är vanligt betyder inte att det råder någon enighet kring vilka grupper som skall representeras och i vilken utsträckning. Leda möter från vissa partier är mer benägna att främja vissa gruppers intressen än andra, och skillnaderna mellan olika kommun ers ledamöter i hur man väljer att prioritera mellan olika grupper är påfallande. I samtliga de fall som vi har haft möjligheten att studera gäller att folkvalda som tillhör en viss social grupp har en benägenhet att i politiken särskilt priori- tera denna grupps intressen. Denna gruppintresseeffekt gäller oavsett vilket parti politikerna tillhör. För de flesta grupper är dock partitillhörighet en tyngre faktor än gruppintresset för att förklara prioriteringarna. Men resultaten visar samtidigt att när vi tar hänsyn till politikers sociala tillhörighet i bredare bemärkelse så är 103206 Politik OK1.indd 148 10-08-19 14.32.52 149 10 prioritering av sociala gruppers åsikter och intressen detta en viktigare förklaring än partitillhörighet till i vilken grad man tycker det är viktigt att föra fram olika gruppers åsikter och intressen. Sammanfattning av några av kapitlets resultat De grupper som prioriteras högst i kommun- och landstingspolitiken är unga, • pensionärer och kvinnor. Lägst prioriteras HBT-personer, nykterister och kristna. För de flesta grupper gäller att skillnaderna mellan hur de prioriteras skiljer sig • stort mellan olika kommuner och företrädare för olika partier. De största parti- skillnaderna rör grupperna invandrare och HBT-personer, där ledamöter från Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna står mycket långt ifrån varandra. För alla grupper som vi har undersökt gäller att om en ledamot tillhör denna • grupp så är man också mer benägen att prioritera denna grupps åsikter och in- tressen. Det gäller även om man tar hänsyn till partitillhörighet. Att säga sig särskilt företräda gruppers åsikter och intressen i kommunpoli-• tiken är inget kontroversiellt – nästan alla ledamöter uppger sig företräda ett flertal grupper. De tycks heller inte se någon motsättning i att särskilt företräda utpekade grupper och att samtidigt instämma i att det är viktigt att föra fram det egna partiets politik. 103206 Politik OK1.indd 149 10-08-19 14.32.52 150 11 Fullmäktigeledamöter tycker om demokrati I vår bok har vi analyserat vad Sveriges fullmäktigeledamöter tycker om många olika saker: om politik, om medborgare, om governance, om makt, om protester och hot, om konflikter, om sina uppdrag, om sig själva och om sociala grupper. I detta sista kapitel skall vi sammanfatta några av våra mest intressanta och ovän- tade resultat . Vi avslutar kapitlet med resultat från en enkätfråga som på sätt och vis summerar de teman som boken har tagit upp: Hur nöjda är fullmäktigeleda- möterna med demokratin i den egna kommunen och i det egna landstinget? Undersökningens resultat i sammanfattning Fullmäktigeledamöternas sociala bakgrund spelar stor roll för vad de tycker om demokrati och inte minst för vilken politik de vill föra. Vi har kunnat konstatera att ledamöter oavsett partitillhörighet anser att det är särskilt viktigt att föra fram intressen och åsikter för grupper som de själva tillhör. Vi har också bekräftat tidi- gare forskning som visat vilka grupper som är underrepresenterad i politiken: unga, äldre, arbetare, invandrare, lågutbildade, lågavlönade och, i kommunerna, även kvinnor, uppgår inte alls till den andel bland de folkvalda som de har bland medborgarna. Resultaten pekar också på att många av dessa grupper har svårare att göra politisk karriär när de väl blivit valda till fullmäktige. När politiska beslut fattas konkurrerar många lokala aktörer om inflytandet. Om ledamöterna själva bedömer vilka aktörer som har störst inflytande hamnar kommunstyrelsen och dess ordförande främst, men inte långt därefter kommer tjänstemännen. Vi har också kunnat konstatera att en stor andel av ledamöterna anser att tjänstemännen bör ha mindre inflytande än de har idag. Ur ledamöter- nas svar utläser vi också ett samband mellan hur kunniga olika aktörer är och hur stort inflytande de uppfattas ha. Dessutom finns för kommunstyrelsens ord- förande och tjänstemän ett tydligt samband mellan uppfattad kunskap och hur ledamöterna tycker att deras inflytande borde förändras: De kommunfullmäk- tigeledamöter som anser att aktörerna har mycket kunskap är också mer positivt 103206 Politik OK1.indd 150 10-08-19 14.32.52 151 11 fullmäktigeledamöter tycker om demokrati inställda till att de ska ha ökat inflytande För en aktör gäller dock att det uppfatta- de inflytandet inte når upp till den nivå som ledamöterna uppfattar att dess kun- skap berättigar till – och det är ledamöternas uppfattning om sig själva. Ledamöters inflytande i politiken beror på flera faktorer. En självklar sådan är vilken position de har i den politiska hierarkin, något som i sin tur beror på hur länge de varit verksamma i politiken. En annan faktor som förklarar leda- möternas möjlighet till inflytande är om de tillhör den regerande majoriteten eller oppositionen i fullmäktige. Ledamöter från majoritetssidan som har en formellt sett lägre positioner kan uppleva sig ha högre inflytande än vad oppositionsleda- möter på högre poster har. Huruvida ledamöter har en hög position i politiken, eller om de tillhör sty- rande majoriteten har generellt visat sig vara en viktig förklaringsfaktor både för vilken politik de vill föra och hur de ser på demokrati och medborgardialog. Leda möter som är medlemmar i kommunstyrelsen eller tillhör den styrande ma- joriteten står generellt sett längre till höger än andra ledamöter – oavsett partitill- hörighet. Kommunfullmäktigeledamöter i den styrande majoriteten är klart mer negativa till deltagardemokrati och medborgardialog jämfört med leda möter i opposition Överlag är dock ledamöterna positiva till medborgardialog – i samtliga ske- den i den politiska processen. Främst önskar ledamöterna dock att dialogen bör äga rum tidigt i processen när idéer väcks och i sent när beslut skall utvärderas. Dessutom är de särskilt intresserade av att föra dialog med det egna partiets väl- jare och medborgare som normalt har svårt att göra sin röst hörd. Att samtala med representanter för enfråge- och aktionsgrupper hamnar däremot långt ner på priori tetslistan. Kommunfullmäktigeledamöternas relativa kallsinne till att lyssna av den kommunala folkviljan via opinionsundersökningar och medbor- garpaneler var en överraskning för oss. Partierna har en nyckelroll i den svenska demokratin och partitillhörighet har en helt avgörande betydelse för att förklara ledamöters ställningstaganden i po- litiska frågor, i synnerhet när dessa frågor är kopplade till vänster-högerdimen- sionen. Men när det gäller åsikter kring hur demokratin bör fungera tycks vän- ster-högerdimensionen spela en mindre roll. Här finner vi istället ledamöterna från vad som kan kallas antietablissemangs partierna, det vill säga Vänsterpartiet, Miljö partiet, Sverigedemokraterna och lokala partier, vid den ena åsiktspolen medan ledamöterna från socialdemokraterna och den borgerliga alliansen be- finner sig vid den andra. Antietablissemangspartiernas ledamöter är till exempel överlag mer positiva till deltagardemokratiska reformer och mer kritiska till de institutioner som bygger upp den representativa demokratin. I vår undersökning har vi kunnat göra vissa jämförelser mellan politiker på olika politiska nivåer. Gruppen landstingspolitiker är till exempel något äldre än gruppen kommunpolitiker och innehåller också en högre andel kvinnor. De har 103206 Politik OK1.indd 151 10-08-19 14.32.52 politik på hemmaplan 152 också i högre grad en utbildningsbakgrund inom hälso- och sjukvård. I de all- ra flesta fall finns dock inga stora skillnader mellan vad landstingspolitiker och kommunpolitiker tycker om politik och demokrati. Den traditionella hierarkin i det svenska flernivåsystemet har under senare år blivit något mindre entydig på grund av nya förvaltningspolitiska organisations- ideal. Mellankommunal samverkan, verksamhet på entreprenad och regionala utvecklingsnätverk där kommunala organisationer samarbetar med privata aktö- rer är i dag mycket vanligt. Vår undersökning visar att kommunpolitiker överlag ser mycket positivt på denna utveckling, inte minst vad gäller effekterna på den lokala servicen och tillväxten. Möjligen finns vissa farhågor vad gäller hur dessa organisationsformer påverkar den lokala demokratin och möjligheterna för med- borgarna att utkräva politiskt ansvar. Ett spännande och oväntat resultat i detta sammanhang är att ledamöter som i högre grad anser att det går att lita på andra människor är mer positiva till att medverka i kommunalförbund och regionala utvecklingsnätverk Ett tema i vår bok har varit politiska konflikter och vi har visat att graden av upplevd politisk konflikt varierar stort mellan olika kommuner. Förklaringen till detta tycks endast till mindre del vara att politikerna är oense i centrala politiska sakfrågor. Tecken tyder på att konfliktnivån inom fullmäktige är högre i kommu- ner där medborgarprotester och hot mot politiker är vanligare. Hot mot politiker förekommer enligt våra resultat i oroande stor utsträckning. Omkring var tionde fullmäktigeledamot i kommuner och landsting har blivit hotade under det senas- te året. Hoten riktas i första hand mot heltidspolitiker. Ledamöter från Sverigede- mokraterna är särskilt utsatta. Hur nöjda är fullmäktigeledamöterna med demokratin i sin kommun och i sitt landsting? I demokratiforskningen hamnar fokus lätt på demokratins problem. Hot, kon- flikter och brister i representativitet är en del av våra fullmäktigeledamöters var- dag. Mot den bakgrunden tycker vi det kan vara lämpligt att avsluta vår bok med några rader om hur väl demokratin faktiskt fungerar, i alla fall om vi får tro full- mäktigeledamöterna själva. Det visar sig nämligen att omkring 80 procent av leda möterna är nöjda med hur demokratin fungerar i den egna kommunen och det egna landstinget landstinget. I tabell 11.1 redovisas de tio kommuner som är mest nöjda och de tio kommu- ner som är minst nöjda med demokratin i den egna kommunen. Balansmåtten i tabellen visar andelen ledamöter som är mycket eller ganska nöjda minus an delen ledamöter som inte är särskilt nöjda eller inte alls är nöjda. Balansmåttet kan med andra ord variera mellan +100 (alla är nöjda) och –100 (alla är missnöjda). 103206 Politik OK1.indd 152 10-08-19 14.32.53 153 11 fullmäktigeledamöter tycker om demokrati I fyra kommuner, Fagersta, Habo, Kil och Mjölby, har samtliga svarande uppgett att de är mycket eller ganska nöjda med hur demokratin fungerar. Bara i tre kom- muner är det fler som är missnöjda med hur demokratin fungerar än som är nöj- da: Vaxholm (–18), Torsås (–11) och Rättvik (–8). I tabell 11.2 redovisas hur nöjda ledamöterna är med demokratin i Sveriges landsting och regioner. I tabellen görs också jämförelser mellan vad landstings- ledamöterna själva tycker och vilken bedömning kommunfullmäktigeleda- möterna som inte har uppdrag i landstinget gör av demokratin i det landsting där de bor. Tabell 11.1. Svenska kommuner där kommunfull mäktige ledamöterna är mest och minst nöjda med demokratin (balansmått). Mest nöjda Kommun Balansmått Minst nöjda Kommun Balansmått 1 Fagersta +100 1 Vaxholm –18 2 Habo +100 2 Torsås –11 3 Kil +100 3 Rättvik –8 4 Mjölby +100 4 Orust ±0 5 Varberg +96 5 Österåker +3 6 Surahammar +91 6 Pajala +6 7 Tidaholm +91 7 Nykvarn +6 8 Falun +91 8 Munkedal +7 9 Haparanda +89 9 Värmdö +7 10 Jönköping +89 10 Eda +8 Kommentar: Tabellen visar balansmått för frågan ”På det hela taget, hur nöjd är du med det sätt på vilket demokratin fungerar i den kommun där du bor?”. Antalet svarande är 8 357 och det genomsnittliga balansmåttet för samtliga kommuner är +58. Tabell 11.2. Sveriges landsting/regioner där landstings- och kommunfullmäktigeledamöterna är mest och minst nöjda med demokratin (balansmått). LF KF Diff LF KF Diff Kalmar 90 37 –53 Värmland 53 6 –47 Jönköping 85 46 –39 Uppsala 53 38 –15 Södermanland 80 2 –78 Västerbotten 53 22 –31 Halland 79 52 –27 Östergötland 51 16 –35 Västra Götaland 74 33 –41 Västernorrland 50 17 –33 Västmanland 74 31 –43 Jämtland 48 18 –30 Blekinge 72 32 –40 Stockholm 41 22 –19 Skåne 68 18 –50 Dalarna 23 –2 –25 Örebro 68 57 –11 Gävleborg 15 –18 –33 Kronoberg 66 19 –47 Norrbotten 12 –12 –24 Samtliga landsting 57 23 –34 Kommentar: Tabellen visar balansmått för frågan ”På det hela taget, hur nöjd är du med det sätt på vilket demokratin fungerar i landstinget/regionen där du bor?” Balansmåtten gäller dels för samtliga landstingsfullmäktigeledamöter i varje län (LF), dels för de kommunfullmäktigeledamöter i länet som inte samtidigt är landstingsfullmäktige ledamöter (KF). Resultaten är sorterade efter hur nöjda landstingspolitikerna är. Antalet svarande i landstingen är 1 136 och i kommu- nerna 7 861. 103206 Politik OK1.indd 153 10-08-19 14.32.53 politik på hemmaplan 154 Överlag är landstingsledamöterna mycket nöjda med demokratin i sina lands- ting. Det genomsnittliga balansmåttet i Sveriges samtliga landsting är +57. I samt- liga landsting gäller att en majoritet av ledamöterna är positiva. De tre landsting som ligger i topp är Kalmar (+90), Jönköping (+85) och Södermanland (+80). Minst nöjd är ledamöterna i Norrbotten (+12) och Gävleborg (+15). Ett intressant resultat i tabell 11.2 är att landstingspolitikerna är betydligt mer nöjda med demokratin i landstingen än vad kommunpolitikerna i samma län är. I genomsnitt skiljer det 34 enheter på skalan från –100 till100. Minst är skillnaden i Örebro där kommun politikerna endast ligger 11 skalsteg efter landstingspoli- tikerna i nöjdhet (+57 jämfört med +68). Den absolut största skillnaden hittar vi i Södermanland där landstingspolitikerna själva är mycket nöjda (+80) medan kommunpolitikerna endast har ett balansmått på +2. Vad är det då som förklarar varför vissa ledamöter är mer nöjda med demo- kratin i sin kommun än andra? Svaret på den frågan är givetvis komplext och skulle vara värd en egen studie. I denna bok har vi lyft fram en rad olika faktorer som är viktiga för att förstå hur den lokala demokratin fungerar och dessa spe- lar också roll för hur nöjda ledamöterna är med demokratin. I våra resultat fin- ner vi till exempel att ledamöter som tillhör den politiska majoriteten i en kom- mun och ledamöter som har höga positioner är mer nöjda med demokratin än andra leda möter. Ledamöter från större och mer etablerade partier är mer nöjda än leda möter från mindre och mer etablissemangskritiska partier. Dessa resultat ligger i linje med flera andra i vår bok där ledamöter på mer inflytelserika positio- ner är mer nöjda med de rådande demokratiska processerna och institutionerna och mer kritiska till alternativa demokratiformer som skulle kunna rubba makt- balansen. Vi kan också konstatera att ledamöter i kommuner där den politiska ledningen uppfattas som mer kunnig också är mer nöjda med demokratin. En faktor som däremot tycks göra ledamöterna mindre nöjda med demokratin är förekomsten av partipolitiska konflikter. Slutligen kan vi notera att kommunfullmäktigeledamöternas demokratiska ideal spelar roll för hur väl de tycker att demokratin fungerar. Ju högre andel av en kommuns ledamöter som föredrar den representativa demokratins arbetsfor- mer framför de deltagardemokratiska, desto nöjdare är ledamöterna med demo- kratin. 103206 Politik OK1.indd 154 10-08-19 14.32.53 155 1 Överkalix 2,51 2 Arjeplog 2,90 3 Malå 2,97 4 Degerfors 3,18 5 Skellefteå 3,21 6 Fagersta 3,28 7 Dorotea 3,32 8 Ragunda 3,39 9 Gällivare 3,43 10 Pajala 3,44 11 Piteå 3,46 12 Åsele 3,47 13 Arvidsjaur 3,51 14 Timrå 3,55 15 Älvsbyn 3,59 16 Kiruna 3,61 17 Jokkmokk 3,62 18 Tidaholm 3,65 19 Hällefors 3,68 20 Haparanda 3,69 21 Skinnskatteberg 3,70 22 Storfors 3,71 23 Örnsköldsvik 3,71 24 Laxå 3,72 25 Kramfors 3,78 26 Ånge 3,79 27 Hofors 3,81 28 Krokom 3,82 29 Ludvika 3,83 30 Lycksele 3,85 31 Lessebo 3,88 32 Boxholm 3,89 Appendix 1 Sveriges 290 kommuner rangordnade från vänster till höger enligt kommunfull- mäktige ledamöternas genomsnittliga placering på vänster-högerskalan (medel- värde 0–10) 33 Bromölla 3,92 34 Munkfors 3,93 35 Trollhättan 3,94 36 Strömsund 3,94 37 Olofström 3,95 38 Köping 3,95 39 Ale 3,99 40 Luleå 4,01 41 Ljusnarsberg 4,01 42 Söderhamn 4,02 43 Övertorneå 4,03 44 Hudiksvall 4,04 45 Smedjebacken 4,04 46 Borlänge 4,05 47 Vännäs 4,07 48 Sorsele 4,07 49 Hallstahammar 4,07 50 Vimmerby 4,09 51 Hagfors 4,09 52 Forshaga 4,09 53 Storuman 4,10 54 Orsa 4,10 55 Kumla 4,10 56 Sollefteå 4,11 57 Karlskoga 4,11 58 Grums 4,12 59 Kil 4,12 60 Bjuv 4,12 61 Alvesta 4,16 62 Sandviken 4,16 63 Oxelösund 4,16 64 Hallsberg 4,17 Viktat medelvärde Rang Kommun på högerkalan Viktat medelvärde Rang Kommun på högerkalan 103206 Politik OK1.indd 155 10-08-19 14.32.53 politik på hemmaplan 156 65 Ockelbo 4,17 66 Hultsfred 4,18 67 Bräcke 4,19 68 Surahammar 4,20 69 Härjedalen 4,22 70 Oskarshamn 4,22 71 Östersund 4,22 72 Hedemora 4,22 73 Norsjö 4,23 74 Sala 4,24 75 Nybro 4,24 76 Askersund 4,27 77 Örebro 4,28 78 Falköping 4,29 79 Vilhelmina 4,30 80 Älvkarleby 4,30 81 Botkyrka 4,30 82 Falkenberg 4,30 83 Katrineholm 4,31 84 Arvika 4,31 85 Kalix 4,35 86 Nässjö 4,37 87 Karlshamn 4,38 88 Uddevalla 4,39 89 Lindesberg 4,39 90 Emmaboda 4,40 91 Gislaved 4,40 92 Färgelanda 4,41 93 Filipstad 4,41 94 Ronneby 4,43 95 Gotland 4,43 96 Töreboda 4,43 97 Göteborg 4,45 98 Torsby 4,45 99 Finspång 4,46 100 Avesta 4,47 101 Falun 4,48 102 Ljusdal 4,49 103 Umeå 4,50 104 Lidköping 4,51 105 Norberg 4,51 106 Nora 4,51 107 Gullspång 4,52 108 Eslöv 4,52 109 Sölvesborg 4,53 110 Åtvidaberg 4,53 111 Borås 4,54 112 Vänersborg 4,55 113 Trelleborg 4,56 114 Mjölby 4,56 115 Boden 4,58 116 Mark 4,59 117 Tierp 4,60 118 Vingåker 4,61 119 Herrljunga 4,61 120 Gnesta 4,62 121 Uppvidinge 4,62 122 Eda 4,62 123 Lilla Edet 4,63 124 Vansbro 4,65 125 Flen 4,65 126 Svalöv 4,66 127 Säter 4,68 128 Nordmaling 4,68 129 Bollnäs 4,68 130 Leksand 4,69 131 Jönköping 4,69 132 Ljungby 4,69 133 Nordanstig 4,69 134 Lysekil 4,71 135 Vindeln 4,73 136 Mariestad 4,73 137 Arboga 4,75 138 Malmö 4,75 139 Kalmar 4,76 140 Munkedal 4,76 141 Gagnef 4,77 142 Osby 4,77 143 Värnamo 4,77 144 Halmstad 4,77 145 Valdemarsvik 4,77 146 Götene 4,77 147 Strängnäs 4,78 148 Varberg 4,79 149 Högsby 4,80 150 Sunne 4,81 151 Alingsås 4,82 152 Skurup 4,82 153 Ödeshög 4,82 154 Kinda 4,82 155 Motala 4,82 156 Perstorp 4,83 157 Vadstena 4,83 158 Åmål 4,83 159 Rättvik 4,83 160 Sundsvall 4,84 Viktat medelvärde Rang Kommun på högerkalan Viktat medelvärde Rang Kommun på högerkalan 103206 Politik OK1.indd 156 10-08-19 14.32.53 157 appendix 1 161 Orust 4,84 162 Bollebygd 4,85 163 Kristinehamn 4,87 164 Norrtälje 4,88 165 Malung 4,88 166 Lund 4,89 167 Norrköping 4,90 168 Östhammar 4,90 169 Årjäng 4,90 170 Eskilstuna 4,91 171 Lekeberg 4,94 172 Kristianstad 4,95 173 Skara 4,95 174 Karlskrona 4,95 175 Haninge 4,96 176 Älmhult 4,97 177 Härryda 4,98 178 Nynäshamn 4,98 179 Heby 5,00 180 Strömstad 5,01 181 Älvdalen 5,02 182 Eksjö 5,02 183 Kungälv 5,03 184 Gävle 5,03 185 Sigtuna 5,04 186 Nyköping 5,04 187 Mönsterås 5,05 188 Upplands-Bro 5,05 189 Karlstad 5,07 190 Bengtsfors 5,07 191 Hässleholm 5,07 192 Hammarö 5,07 193 Berg 5,07 194 Tibro 5,07 195 Vetlanda 5,07 196 Mellerud 5,07 197 Kävlinge 5,08 198 Säffle 5,08 199 Dals-Ed 5,09 200 Tranås 5,10 201 Mörbylånga 5,10 202 Västervik 5,10 203 Vårgårda 5,11 204 Skövde 5,13 205 Helsingborg 5,14 206 Torsås 5,14 207 Enköping 5,14 208 Södertälje 5,15 209 Stenungsund 5,16 210 Robertsfors 5,17 211 Tranemo 5,17 212 Linköping 5,17 213 Sundbyberg 5,21 214 Upplands Väsby 5,21 215 Landskrona 5,22 216 Laholm 5,22 217 Växjö 5,23 218 Klippan 5,24 219 Mölndal 5,24 220 Tyresö 5,25 221 Tjörn 5,26 222 Härnösand 5,26 223 Västerås 5,29 224 Hjo 5,29 225 Ystad 5,30 226 Åstorp 5,30 227 Tingsryd 5,31 228 Habo 5,31 229 Vaggeryd 5,31 230 Mora 5,32 231 Ulricehamn 5,33 232 Burlöv 5,33 233 Lerum 5,35 234 Höör 5,35 235 Partille 5,37 236 Bjurholm 5,38 237 Östra Göinge 5,38 238 Vara 5,38 239 Markaryd 5,39 240 Ovanåker 5,42 241 Borgholm 5,45 242 Svenljunga 5,45 243 Järfälla 5,47 244 Huddinge 5,48 245 Aneby 5,50 246 Söderköping 5,50 247 Grästorp 5,51 248 Trosa 5,53 249 Hylte 5,54 250 Åre 5,58 251 Karlsborg 5,60 252 Kungsör 5,61 253 Gnosjö 5,63 254 Svedala 5,63 255 Håbo 5,64 256 Tomelilla 5,65 Viktat medelvärde Rang Kommun på högerkalan Viktat medelvärde Rang Kommun på högerkalan 103206 Politik OK1.indd 157 10-08-19 14.32.54 politik på hemmaplan 158 257 Ydre 5,67 258 Värmdö 5,67 259 Örkelljunga 5,70 260 Stockholm 5,74 261 Tanum 5,74 262 Sävsjö 5,75 263 Staffanstorp 5,75 264 Uppsala 5,77 265 Simrishamn 5,80 266 Salem 5,82 267 Ängelholm 5,83 268 Sotenäs 5,85 269 Knivsta 5,87 270 Nykvarn 5,89 271 Båstad 5,91 272 Öckerö 5,91 273 Österåker 5,94 Viktat medelvärde Rang Kommun på högerkalan 274 Vallentuna 5,94 275 Sjöbo 5,94 276 Nacka 5,98 277 Kungsbacka 6,08 278 Essunga 6,08 279 Solna 6,10 280 Höganäs 6,12 281 Vaxholm 6,18 282 Lomma 6,19 283 Ekerö 6,33 284 Sollentuna 6,48 285 Hörby 6,58 286 Mullsjö 6,72 287 Täby 7,12 288 Lidingö 7,15 289 Danderyd 7,50 290 Vellinge 7,89 Viktat medelvärde Rang Kommun på högerkalan 103206 Politik OK1.indd 158 10-08-19 14.32.54 159 Appendix 2 Sveriges 290 kommuner rangordnade efter hur positiva de är till deltagardemo- krati enligt kommunfullmäktigeledamöternas genomsnittliga svar (balansmått där minusvärden anger övervikt för representativ demokrati och plusvärden övervikt för deltagardemokrati). 1 Upplands–Bro +10 2 Herrljunga 0 3 Älvdalen 0 4 Perstorp –4 5 Jokkmokk –5 6 Vaxholm –5 7 Storuman –9 8 Hällefors –12 9 Filipstad –13 10 Strömsund –13 11 Norsjö –14 12 Värmdö –14 13 Degerfors –15 14 Torsås –15 15 Heby –17 16 Norberg –17 17 Sigtuna –17 18 Hallstahammar –18 19 Lindesberg –20 20 Ekerö –21 21 Gällivare –21 22 Knivsta –21 23 Nykvarn –22 24 Burlöv –23 25 Malå –23 26 Vännäs –23 27 Bromölla –25 28 Härjedalen –25 29 Järfälla –25 30 Norrköping –25 31 Orust –25 Rang Kommun Balansmått 32 Tranås –25 33 Bjurholm –26 34 Södertälje –26 35 Köping –27 36 Nybro –27 37 Svenljunga –27 38 Vilhelmina –27 39 Härnösand –28 40 Markaryd –28 41 Olofström –28 42 Svalöv –28 43 Halmstad –29 44 Svedala –29 45 Gagnef –30 46 Gotland –30 47 Krokom –30 48 Malmö –30 49 Norrtälje –30 50 Ulricehamn –30 51 Falköping –31 52 Malung –31 53 Mönsterås –31 54 Upplands Väsby –31 55 Stockholm –32 56 Östersund –32 57 Arjeplog –33 58 Arvidsjaur –33 59 Boden –33 60 Botkyrka –33 61 Gnosjö –33 62 Haparanda –33 Rang Kommun Balansmått 103206 Politik OK1.indd 159 10-08-19 14.32.54 politik på hemmaplan 160 63 Högsby –33 64 Pajala –33 65 Sandviken –33 66 Uppvidinge –33 67 Vadstena –33 68 Vårgårda –33 69 Forshaga –35 70 Lidingö –35 71 Ljusdal –35 72 Tierp –35 73 Umeå –35 74 Eksjö –36 75 Grums –36 76 Laxå –36 77 Mörbylånga –36 78 Skellefteå –36 79 Vallentuna –36 80 Ånge –36 81 Örnsköldsvik –36 82 Danderyd –37 83 Kalix –37 84 Linköping –37 85 Lund –37 86 Piteå –37 87 Åsele –37 88 Arboga –38 89 Borlänge –38 90 Bräcke –38 91 Karlskrona –38 92 Rättvik –38 93 Skövde –38 94 Sävsjö –38 95 Trelleborg –38 96 Uddevalla –38 97 Överkalix –38 98 Övertorneå –38 99 Tanum –39 100 Tidaholm –39 101 Finspång –40 102 Nynäshamn –40 103 Ockelbo –40 104 Oskarshamn –40 105 Ronneby –40 106 Vetlanda –40 107 Vingåker –40 108 Grästorp –41 109 Höganäs –41 110 Kungälv –41 111 Smedjebacken –41 112 Älvkarleby –41 113 Dorotea –42 114 Gnesta –42 115 Hofors –42 116 Karlstad –42 117 Kiruna –42 118 Nacka –42 119 Orsa –42 120 Storfors –42 121 Ödeshög –42 122 Karlshamn –43 123 Leksand –43 124 Sotenäs –43 125 Uppsala –43 126 Borås –44 127 Huddinge –44 128 Skurup –44 129 Sunne –44 130 Alingsås –45 131 Falun –45 132 Landskrona –45 133 Nyköping –45 134 Alvesta –46 135 Gävle –46 136 Växjö –46 137 Bollnäs –47 138 Fagersta –47 139 Hallsberg –47 140 Hjo –47 141 Ljusnarsberg –47 142 Mellerud –47 143 Säter –47 144 Avesta –48 145 Hedemora –48 146 Lidköping –48 147 Nora –48 148 Simrishamn –48 149 Strömstad –48 150 Tingsryd –48 151 Vimmerby –48 152 Bollebygd –50 153 Hagfors –50 154 Sundbyberg –50 155 Sölvesborg –50 156 Torsby –50 157 Gislaved –51 158 Sjöbo –51 159 Essunga –52 160 Klippan –52 161 Vänersborg –52 162 Älvsbyn –52 Rang Kommun Balansmått Rang Kommun Balansmått 103206 Politik OK1.indd 160 10-08-19 14.32.54 161 appendix 2 163 Haninge –53 164 Hörby –53 165 Kristinehamn –53 166 Mark –53 167 Nässjö –53 168 Ragunda –53 169 Ale –54 170 Båstad –54 171 Eslöv –54 172 Staffanstorp –54 173 Strängnäs –54 174 Vansbro –54 175 Värnamo –54 176 Västervik –54 177 Årjäng –54 178 Hudiksvall –55 179 Kristianstad –55 180 Lycksele –55 181 Munkedal –55 182 Örebro –55 183 Eskilstuna –56 184 Flen –56 185 Kungsbacka –56 186 Åre –56 187 Åstorp –56 188 Laholm –57 189 Ljungby –57 190 Säffle –57 191 Söderhamn –57 192 Ystad –57 193 Eda –58 194 Enköping –58 195 Kalmar –58 196 Luleå –58 197 Lysekil –58 198 Motala –58 199 Vara –58 200 Älmhult –58 201 Katrineholm –60 202 Kungsör –60 203 Lerum –60 204 Lessebo –60 205 Oxelösund –60 206 Skara –60 207 Solna –60 208 Söderköping –60 209 Trosa –60 210 Täby –60 211 Töreboda –60 212 Västerås –60 213 Åtvidaberg –60 214 Borgholm –61 215 Emmaboda –61 216 Färgelanda –61 217 Hammarö –61 218 Håbo –61 219 Hässleholm –61 220 Mora –61 221 Salem –61 222 Askersund –62 223 Jönköping –62 224 Munkfors –62 225 Höör –63 226 Kil –63 227 Sollefteå –63 228 Sollentuna –63 229 Tyresö –63 230 Vellinge –63 231 Ängelholm –63 232 Lilla Edet –64 233 Arvika –65 234 Karlskoga –65 235 Tibro –65 236 Timrå –65 237 Vaggeryd –65 238 Östhammar –65 239 Berg –66 240 Surahammar –66 241 Göteborg –67 242 Ludvika –67 243 Mariestad –67 244 Härryda –68 245 Mjölby –68 246 Varberg –68 247 Skinnskatteberg –69 248 Dals–Ed –70 249 Hylte –70 250 Osby –70 251 Ovanåker –70 252 Trollhättan –70 253 Sorsele –71 254 Tjörn –71 255 Åmål –71 256 Öckerö –71 257 Kinda –72 258 Kramfors –72 259 Mölndal –72 260 Sundsvall –72 261 Österåker –72 262 Östra Göinge –72 Rang Kommun Balansmått Rang Kommun Balansmått 103206 Politik OK1.indd 161 10-08-19 14.32.54 politik på hemmaplan 162 263 Aneby –73 264 Falkenberg –73 265 Kumla –73 266 Partille –73 267 Sala –73 268 Valdemarsvik –73 269 Helsingborg –74 270 Kävlinge –74 271 Lekeberg –75 272 Lomma –75 273 Ydre –75 274 Bengtsfors –76 275 Vindeln –76 276 Nordanstig –78 277 Örkelljunga –79 278 Boxholm –80 279 Mullsjö –80 280 Tomelilla –80 281 Habo –82 282 Stenungsund –84 283 Hultsfred –85 284 Tranemo –85 285 Bjuv –87 286 Gullspång –87 287 Karlsborg –90 288 Robertsfors –90 289 Götene –92 290 Nordmaling –100 Rang Kommun Balansmått Rang Kommun Balansmått 103206 Politik OK1.indd 162 10-08-19 14.32.55 163 Referenser Aars, Jacob (1998): Rekruttering og personskifte i lokalpolitikken. En sammen­ ligning av Finland og Norge. Bergen: Institutt for administrasjon og organisa- sjonsvitenskap, Universitetet i Bergen. Bel, Germa & Mildred Warner (2008). “Does privatization of solid waste and water services reduce costs? A review of empirical studies.” Resources, Conservation and Recycling 52:1337–1348. Blomqvist, Paula Rodrigo (2005): Närvarons politik och det mångetniska Sverige. Om att ta plats i demokratin. Göteborg: Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet. Brantgärde, Lennart (1974): Kommunerna och kommunblocksbildningen. Lund: Gleerup. Brothén, Martin & Mikael Gilljam (2006): ”Mellanvalsdemokrati” i Hanna Bäck & Mikael Gilljam (red) Valets mekanismer. Malmö: Liber. Brothén, Martin & Sören Holmberg (red) (2010): Folkets representanter – en bok om riksdagsledamöter och politisk representation i Sverige. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet Bäck, Hanna & Richard Öhrvall (2004): Det nya seklets förtroendevalda. Om politikerantal och representativitet i kommuner och landsting 2004. Stockholm: Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Justitiedepartementet. Bäck, Henry (2000): Kommunpolitiker i den stora nyordningens tid. Malmö: Liber. Bäck, Henry (2004): Av de många ett. Västra Götalandsregionens politiker. Partipolitiska och territoriella skiljelinjer. Göteborg: Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet Bäck, Henry. (2006): Komparativ kommunal konstitutionspolitik. En kunskaps­ översikt. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. Bäck, Henry & Maritta Soininen (1998): ”Immigrants in the Political Process.” Scandinavian Political Studies 21: 29–50. Dalton, Russel. (2006): Citizen Politics. Public opinion and political parties in advanced industrial democracies. Washington: CQ Press. 103206 Politik OK1.indd 163 10-08-19 14.32.55 politik på hemmaplan 164 Demker, Marie & Lars Svåsand (red) (2005). Partiernas århundrade. Fempari­ modellens uppgång och fall i Norge och Sverige. Stockholm: Santérus. Esaiasson, Peter & Sören Holmberg (1996): Representation from above: members of Parliament and representative democracy in Sweden. Dartmouth: Aldershot. Gilljam, Mikael & Mikael Persson (2010): ”Representatives’ Attitudes towards Citizen Protests: The Impact of Ideology, Parliamentary Position, and Experiences” Artikel presenterad på Annual Meetings of the Midwest Political Science Association 2010, Chicago. Gilljam, Mikael, David Karlsson & Anders Sundell (2010): ”Representations- principer i riksdag och kommuner”, kapitel i Martin Brothén & Sören Holmberg (red): Folkets representanter – en bok om riksdagsledamöter och politisk representation i Sverige. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet Gustafsson, Anette (2008): Könsmakt och könsbaserade intressen. Om köns­ politisk representation i svensk kommunalpolitik. Göteborg: Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet. Hagevi, Magnus (1999): Kommunala förtroendeuppdrag 1999. Stockholm: Svenska Kommunförbundet. Hedlund, Gun (1996): ”Det handlar om prioriteringar” Kvinnors villkor och intressen i lokal politik. Örebro: Högskolan i Örebro. Hernes, Helga Maria (1987): Welfare state and woman power, essays in state feminism. Oslo, Norwegian University Press. Holmberg, Sören (1974): ”Riksdagen representerar svenska folket.” Empiriska studier i representativ demokrati. Lund: Studentlitteratur. Holmberg, Sören & Peter Esaiasson (1988): De folkvalda. En bok om riksdags­ ledamöterna och den representativa demokratin i Sverige. Stockholm: Bonnier. Johansson, Vicki (2001): Där könsmakten ändras. Umeå: Boréa. Johnston, Jocelyn & Barbara Romzek (1999): “Contracting and accountability in state Medicaid reform: Rhetoric, theories and reality.” Public Administration Review 59:383–99. Kaijser, Fritz (1962): ”1862 års kommunalförordningar.” i Sven Ulric Palme (red). Hundra år under kommunalförfattningarna 1862–1962. Stockholm: Svenska Landskommunernas förbund, Svenska Landstingsförbundet, Svenska Stadsförbundet. Karlsson, David (2001). ”Ny som förtroendevald i kommuner och landsting.” i SOU 2001:48 Att vara med på riktigt – demokratiutveckling i kommuner och landsting. Bilagor till betänkande av Kommundemokratikommittén. Karlsson, David. (2003). En chimär av endräkt. Ideologiska dimensioner i kommunal kulturpolitik. Göteborg: Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet. 103206 Politik OK1.indd 164 10-08-19 14.32.55 165 referenser Karlsson, David (2006): Den svenske Borgmästaren. Kommunstyrelsens ordförande i den lokala demokratin. . Göteborg: Förvaltningshögskolans rapporter nr 36. Karlsson, David (2007a): ”Demokratiska stordriftsfördelar? Kommunstorlek och demokrati ur ett politikerperspektiv.” i Folke Johansson, David Karlsson, Bengt Johansson & Ylva Norén Bretzer (red) Kommunstorlek och demokrati. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting. Karlsson, David (2007b): Europas fullmäktigeledamöter: Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet. Karlsson, David, Olof Rommel & Johan Svensson (2009): Alternativa politiska organisationer. Om kommuner som avvecklar sina facknämnder och inrättar fullmäktigeberedningar och styrelseutskott. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. Larsson, BoPer (2008): 310 val. 2006 års kommun­ och landstingsval. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting. Lowery, David (1998): ”Consumer Sovereignty and Quasi-Market Failure.” Journal of Public Administration Research and Theory 8:137–72. Lynn Jr, Laurence E. (2006): Public management: Old and new. New York: Routledge. May, John (1973): ”Opinion structure of political parties: the special law of curvilinear disparity.” Political Studies 21:135–51. Norris, Pippa & Joni Lovenduski (1995): Political recruitment. Gender, race and class in the British parliament. Cambridge, Cambridge University Press. Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2008): Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. Stockholm: Norstedts juridik. Oskarson, Maria (1994): Klassröstning i Sverige: rationalitet, lojalitet eller bara slentrian. Stockholm: Nerenius & Santérus. Palme, Sven Ulric (1962): ”De första kommunfullmäktigevalen med allmän och lika rösträtt.” I Sven Ulric Palme (red) Hundra år under kommunalförfattningarna 1862–1962. Stockholm: Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet. Persson, Jessica & Richard Öhrvall (2008): Förtroendevalda i kommuner och landsting 2007. En rapport om politikerantal och representativitet. Stockholm: SCB. Phillips, Anne (2000): Närvarons politik – den politiska representationen av kön, etnicitet och ras. Lund: Studentlitteratur. Pierre, Jon (2009): ”Why legality matters: The limits of markets and governance reform in the public sector.” QoG Institute working paper. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Pierre, Jon & B. Guy Peters (2000): Governance, politics, and the state. London: Macmillan. 103206 Politik OK1.indd 165 10-08-19 14.32.55 politik på hemmaplan 166 Pitkin, Hanna (1967): The Concept Of Representation. Berkeley och Los Angeles: University of California Press. Rothstein, Bo (2009): ”Tillitens mekanismer.” I Sören Holmberg & Lennart Weibull (red) Svensk Höst. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Sanne, Marika (2001). Att se till helheten. Svenska kommunalpolitiker och det demokratiska uppdraget. Stockholm: Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Solevid, Maria (2009): Voices from the welfare state. Dissatisfaction and political action in Sweden. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Strömberg, Lars (1974): Väljare och valda. En studie av den representativa demokratin i kommunerna. Göteborg: Göteborgs universitet. SCB (2008): SCB:s demokratidatabas 1998–2008. Beskrivning av Demokrati­ databasens innehåll och utveckling 1998–2008. Örebro: SCB. SCB (2009): Offentligt ägda företag 2008. Örebro: SCB. SKL (2007): Kommunalförbund och gemensamma nämnder. Studie utförd på uppdrag av kommunala kompetensutredningen. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. SOU 2000:1: En uthållig demokrati! Politik för folkstyrelse på 2000­talet. Demokratiutredningens betänkande. SOU 2006:46 Jakten på makten. Betänkande av Kommittén om hot och våld mot förtroendevalda. Wallin, Gunnar, Henry Bäck, & Merrick Tabor (1981): Kommunalpolitikerna. Rekrytering – Arbetsförhållanden – Funktioner: Ds Kn 1981:17–18. Westerståhl, Jörgen & Folke Johansson (1981): Medborgarna och kommunen, studier av medborgerlig aktivitet och representativ folkstyrelse. Ds Kn 1981:12.. Widberg, Jan (1979): Från socken till kommunblock. En studie av kommunala indelningar och indelningsreformer i Sverige. Ds Kn 1979:14. Wide, Jessika (2006): Kvinnors politiska representation i ett jämförande perspektiv – nationell och lokal nivå: Umeå: Statsvetenskapliga institutionen, Umeå Universitet. Wohlgemut, Daniel (2006): ”Leder social representativitet till åsikts representa- tivitet?” i Hanna Bäck & Mikael Gilljam (red) Valets mekanismer. Malmö: Liber. Wängnerud, Lena (2009): ”Women in Parliaments: Descriptive and Substantive Representation.” Annual Review of Political Science 12:51–69. Young, Iris Marion (2002): Att kasta tjejkast. Texter om feminism och rättvisa. Stockholm, Atlas. 103206 Politik OK1.indd 166 10-08-19 14.32.55 167 referenser Östberg, Kjell (2001): ”Demokratiskt genombrott med förhinder: Kvinnorna och det demokratiska genombrottet under mellankrigstiden.” i Christer Jönsson (red) Rösträtten 80 år. Forskarantologi. Stockholm: Justitiedepartementet. 103206 Politik OK1.indd 167 10-08-19 14.32.55