ASSOCIATION SUEDOISE DE LINGUISTIOUE APPLIQUEE (ASLA) Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap Språkpolitik Rapport från ASLA:s höstsymposium Göteborg, 9-10 november 2000 Utgiven av Sally Boyd Beatriz Dorriots Monica Haglund-Dragic Roger Källström ASLA ASLA:s skriftserie 14 ASSOCIATION SUEDOISE DE LINGUISTIQUE APPLIQUEE (ASLA) Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap Språkpolitik Rapport från ASLA:s höstsymposium Göteborg, 9-10 november 2000 Utgiven av Sally Boyd Beatriz Dorriots Monica Haglund-Dragic Roger Källström ASSOCIATION SUEDOISE DE LINGUISTIQUE APPLIQUEE (ASLA) Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap ASLA ingår i den internationella huvudorganisationen AILA som har med­ lemmar i drygt trettio länder världen över. Föreningen har som huvudsyfte att på olika vägar främja och sprida information om språkvetenskaplig forskning med anknytning till praktiska språkproblem i samhället. Detta syfte ska ASLA söka uppnå genom att: - anordna konferenser, symposier och seminarier, - publicera ett medlemsblad, - ge ut symposierapporter och andra skrifter, - distribuera meddelanden och skrifter från AILA, - delta i AILA:s vetenskapliga kommissioner, arbetsgrupper och kongresser. Medlemsbladet ASLA-Information utkommer med två nummer per år. Där informeras om litteratur, konferenser etc. Ett nummer per år innehåller dessutom en avdelning med utförligare presentationer av pågående forskning och utvecklingsarbete inom den tillämpade språkvetenskapen. Årligen anordnas ett symposium omkring ett tema som har intresse för såväl forskare som praktiker. Rapporterna från dessa höstsymposier publiceras i ASLA:s skriftserie. Böckerna i skriftserien är årsböcker och distribueras gratis till ASLA:s medlemmar. Medlem i ASLA blir man genom att betala avgiften (200:- för budgetåret 01/02) till Svenska föreningen för· tillämpad språkvetenskap, postgiro 40 32 86-8. Medlemmar får årsboken i ASLA:s skriftserie, ASLA-Information och AILA Review. Bland övriga medlemsförmåner kan nämnas att till rabatterat pris delta i föreningens symposier samt att - också till nedsatt pris - köpa tidigare nummer i ASLA:s skriftserie. Beställning av ASLA:s skrifter sänds till följande adress: ASLA, c/o FUMS, Box 527,751 20 UPPSALA. Språkpolitik. Rapport från ASLA:s höstsymposium Göteborg, 9-10 november 2000. S. Boyd, B. Dorriots, M. Haglund-Dragic & R. Källström (utg.). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 2002. ISBN 9 i -87884-14-3 ISSN 1100-5629 © ASLA och författarna Universitetstryckeriet Ekonomikum, Uppsala 2002 Innehåll/Contents Förord ....................................................................................... 1 Inger Björneloo Olika språk - mångfaldens pedagogiska möjligheter? .............................. 3 Gunlög Bredänge "Inte anställningsbar i skolan - För dålig svenska ................................. 7 Inger Enkvist Textanalys på dokument med anknytning till Utbildningsdepartementet och Skolverket ........................................................................... 21 Guus Extra Immigrant minority groups and immigrant minority languages in multicultural Europe ................................................................. 33 Karl Erland Gadelii Språkplanering i Mrn;ambique ...................................................... 51 Britt-Louise Gunnarsson Morgondagens svenska - en produkt av engelsk språkdominans? ............... 65 Charlotte Haglund "Grekiska i klassen? Nej, det går inte, vi går ju i svenska skolan" ............ 89 Christian Hecht Vilka skillnader är viktiga? ......................................................... 105 Gunilla Jansson Johan Järlehed Hotbilder mot och försvar för euskara, det baskiska språket, i nationalistiska baskiska affischer ................................................ 127 Godelieve Laureys och Ellen Bijvoet Två länder, två språk? ............................................................... 143 Elena Maceviciute Language diversity and the internet. ............................................... 157 Mikael Reuter Ny språklag i Finland - en omöjlig ekvation? .................................... 169 Tove Skutnabb-Kangas Språkpolitik behövs för hela världen för att upprätthålla mångfald ...... 181 Ingmar Söhrman WHEN is a language? .................................................................. 217 UlfTeleman Språkpolitikens väsen och vanskligheter .......................................... 231 Peter Weif] Förlust av språkliga domäner? Situationen vid Islands universitet idag ... 245 Birger Winsa Språkkulturell infrastruktur i Tomedalen .......................................... 255 1 Förord ASLA:s höstsymposium "Språkpolitik" ägde rum den 9-10 november 2000 vid Göteborgs universitet. Symposiet anangerades av Sally Boyd, institutionen för lingvistik, Beatriz Dorriots, institutionen för lingvistik, Monica Haglund­ Dragic, institutionen för tyska och nederländska och Roger Källström, institutionen för svenska språket. Ca hundra personer, främst från de nordiska länderna, deltog. Språkpolitik är ett aktuellt tema. Utvecklingstendenser som den tilltagande globaliseringen, USA:s och därmed engelskans tilltagande dominans i världpolitiken och världsekonomin och det ökade EU-samarbetet har fört med sig att språkfrågor hamnat i fokus. Hur kan mindre språk bevaras i en värld där vissa störTe språk expanderar? Vilka slags argument används för och emot bevarande av språklig mångfald i världen och i enskilda länder? Vad händer med de mindre språken lokalt, nationellt och globalt? Vilka praktiska och politiska hänsyn spelar in vid utformandet och genomförandet av en nationell språkpolitik? Hur praktiseras språkpolitiken på det regionala och lokala planet och på mikroplanet - i regioner, kommuner och företag, vid universitet och högskolor, i klassrummen, på internet? Denna symposievolym speglar dessa frågor och några till. Guus Extra, Britt­ Louise Gunnarsson, Tove Skutnabb-Kangas och Ulf Teleman var särskilt inbjudna som plenarföreläsare. Deras bidrag publiceras i denna volym tillsammans med fjorton av sektionsföredragen. Vi redaktörer vill passa på tillfället att tacka skribenterna för gott samarbete. Tack också till Riksbankens Jubileumsfond, W enner-Grenstiftelserna och Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet för ekonomiskt bistånd till symposiet och tryckningen av symposievolymen. Till sist ett stort tack till alla som deltog i symposiet och gjorde det till en både trivsam och givande tillställning. Göteborg i februari 2002 Sally Boyd Beatriz Don-iots Monica Haglund-Dragic Roger Källström Olika språk - mångfaldens pedagogiska möjligheter? 1 Kunskapsutveclding i mötet praktik och teori Inger Björneloo Göteborgs universitet Bakgrund 3 Sedan 30 år tillbaka har en forskningstradition, fenomenografi, utvecklats vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet. Från början handlade denna om ett nytt sätt att generera kunskap genom en fenomeno­ grafisk forskningsmedtod (Marton, 1981). Med tiden har ansatsen kommit att utvecklas på flera olika sätt. Marton och Booth (1997) har i boken "Learning and Awareness" utvecklat fenomenografin till en teori om lärande. I boken integreras 30 års forskning från ett stort antal olika forskningsprojekt med fenomenografisk inriktning. Att också lärare ute i praktiken känner till denna forskning, och på olika sätt gör bruk av den, visar Claesson (1999) i sin avhandling. Det område där fenomenografin utvecklats och prövats mest i praktiken är inom förskolan. Pramling har i flera olika projekt arbetat med pedagoger i förskolan som har tillämpat de pedagogiska principer som emanerat från fenomenografin, för att utveckla barns förståelse för sin omvärld (Pramling, 1988, 1994; Doverborg & Pramling Samuelsson, 1999a, 1999b). Resultaten är samstämmiga i de olika studierna. Barnen som deltagit i en fenomenografiskt inriktad pedagogik (be­ nämnd utvecklingspedagogik) har visat fler tecken på särskilt skriftspråks­ utveckling än de jämförelsebarn som har testats i projekten. I de barngrupper som deltagit i ovan beskrivna projekt har funnits barn från olika samhälls­ grupper, men relativt få barn med svenska som andraspråk. Pedagoger som arbetar utifrån utvecklingspedagogikens principer (Pramling-Samuelsson, Mårdsjö 1997), har som målsättning att få barn att tänka, reflektera och uttrycka sina tankar, samt att göra variationen av barns sätt att tänka till ett ir111ehåll i verksamheten. En förutsättning för att kunna bistå barn i att skifta perspektiv och därmed göra lärandet synligt för dem, är att pedagogerna utvecklar en medvetenhet om undervisningens betydelse för barns lärande. 1 Detta forskningsprojekt pågår under tiden 2000-09-01 till 2003-12-31 4 Skutnabb-Kangas m.fl. (1993) skriver att en av många målsättningar med undervisningen i skolan borde vara att alla barn blir flerspråkliga. Hon menar att i framtiden blir det tydligt att samhällsmedborgarna behöver kommunicera på fler språk än engelska, tyska och franska. Kommunikation och möten människor emellan kommer att öka med hjälp av teknik och andra förutsättningar i arbetslivet. Detta kräver att barnen redan i skolan utvecklar tillit och förmåga att kommunicera på olika sätt för att de ska kunna delta i diskussioner och påverka beslut. Gunnar Tingbjörn, som länge studerat svenska som andraspråk (1994) på­ talar det väsentliga i att lärare lär känna eleverna och deras världar. Det är en förutsättning för att förstå deras språkliga och kulturella bakgrund. Under­ visningen i skolan måste ta sin utgångspunkt i varje elevs förståelse och sätt att erfara sin omvärld. Kommunikation är både språkets mål och dess medel. Barn lär sig språk för att kunna kommunicera och det är genom kommunikationen som språk­ färdigheterna växer (Skolverket 1998, Ladberg, 2000). Den stora utmaningen i skolan är att finna för barnen meningsfulla situationer att kommunicera kring. Vår uppgift som forskare och handledare blir i ljuset av detta att stödja lärarna i att skapa lärandemiljöer där elever känner ett behov, en vilja och en lust att kommunicera. Syfte Mot bakgrund av de tidigare studierna vill vi nu pröva utvecklingspedagogiken i klasser där majoriteten av eleverna har andra språk än svenska som modersmål. Denna studie kan ses som viktig bl.a. för att de barn som medverkar i studien inte har svenska som modersmål. Deras möjligheter att förstå eller göra sig förstådda är ibland begränsade och vårt syfte är att på olika sätt komma nära deras växande förmåga att kommunicera och skolans roll detta. Metod och relation mellan teori och praktik Projektet består av två delar som är sammanvävda och beroende av varandra. Den ena delen i studien består av en interventionsdel, den andra delen är en utvärderingsdel. Karaktäristiskt för interventionsdelen är att vi som forskare arbetar med lärarna i praktiken för att pröva, tillämpa och eventuellt förändra en utvecklingspedagogisk ansats. I utvärderingsdelen beskriver vi verksamheten och elevers utveckling med avseende på kommunikation och förståelse för sin omvärld. För att fokusera kommunikation i arbetet med barn med annat modersmål än svenska, behöver vi arbeta i en språkligt berikad och berikande 5 miljö (Skolverket 1998). Gunilla Ladberg (2000) skriver att dagens klassrum inte alltid är så berikande för elevernas språkliga utveckling. Eleverna behöver vara språkligt aktiva större del av lektionerna, de behöver samtala, diskutera, förklara, presentera och berätta. Barns språk, identitet, kultur och samhörighet med andra är sammanvävt och måste stå högt på agendan när man planerar och arbetar med barn för att de ska utveckla sin förmåga att kommunicera. Det är en mycket komplex utmaning för skolan att lägga upp undervisning i klasser där flertalet elever kommer med olika språk och kulturer i bagaget och med skiftande förmåga att förstå undervisnings språket. Ett centralt inslag i lärares professionalitet är att försöka komma åt elevernas förförståelse för att kunna utmana dem att utveckla nya fö1mågor och kompetenser (Claesson, 1999). I vår studie är detta, om möjligt, ännu mera betydelsefullt för att de elever som medverkar i projektet ska öka sitt kommunikativa självförtroende och skapa sin egen förståelse av undervisningens innehåll. Undersöknings grupper Tre klasser med 6-8-åringar och tre klasser med 9-11-åringar där fle1ialet elever har andra modersmål än svenska följs och studeras under två år. Detta innebär att sex arbetslag med ca 10 pedagoger deltar i utvecklingsarbetet. Ungefär 60 barn står i fokus för undersökningen. HSFR:s etiska regler tillämpas, vilket innebär att deltagandet är frivilligt för , barn och pedagoger. Föräldrarna är tillfrågade och har givit sitt samtycke. Skolor, lärare, namn på eleverna kommer att fingeras. Genomförande i praktiken Studien genomförs i klasser där flertalet barn har svenska som andraspråk och där lärare och forskare tillsammans arbetar med att göra bruk av den ut­ vecklingspedagogiska ansatsen och beskriva lärandeprocessen för eleverna. Avsikten är att beskriva både möjligheter och hinder för denna pedagogik. Lärarna kommer att få handledning utifrån sin egen praktik, före och under tiden som utvecklingsprojektet pågår. Vi kommer även att observera under­ visningen och diskutera den med pedagogerna. Vi kommer att intervjua eleverna och observera dem i olika situationer där kommunikation står i fokus. Kommunikation ser vi (nu i inledningsfasen av intervjuerna med eleverna) som situationsbunden där elever kan se den de kommunicerar med, fråga, gestikulera och få direkt respons. I den situationsoberonde kommunikationen är eleverna hänvisade huvudsakligen till olika texter. 6 Studiens genomförande kommer att gestaltas i form av en process där lärare, elever och forskare delar med sig av hur de erfar sina respektive situationer i arbetet med kommunikativa färdigheter. Detta betyder att lärarnas; elevernas och forskarnas skiftande erfarenheter tas tillvara, problematiseras och prövas för att vidareutveckla och eventuellt förändra utvecklingspedagogiken. Referenser Claesson, S. (1999). Hur tänker du då? Empiriska studier om relationen mellan forskning om elevuppfattningar och lärares undervisning. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis. Carlgren, I, Marton. F. (2000) Lärare av i morgon. Kristianstad: Lärarförbundet. Doverborg, E., & Pramling Samuelsson, I. (1999a). Apple cutting and creativity as a mathematical beginning. Kindergarten Education: Theory, Research and Practice, 4(2), 87-103. Doverborg, E. & Pramling Samuelsson, I. (1999b). Hästar och äpplen i ett didaktiskt perspektiv. Om begynnande förståelse för grundläggande matematik. Didaktisk Tidskrift, 9(4), 337-378. Ladberg,G. (2000) Skolans språk och barnets. Lund: Studentlitteratur Marton, F. (1981). Phenomenography - discribing conceptions of the world around us. Jnstructional Science(lO), 177-200. Marton, F. & Booth, S. (1997). Learning and Awareness. NJ: Laurence Earlbaum Ass. Pramling, I. (1988). Att lära barn lära. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis. Pramling, I. (1994). Kunnandets grunder. Prövning av en fenomenografisk ansats till att utveckla barns sätt att uppfatta sin omvärld. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis. Pramling Samuelsson, I. & Mårdsjö, A-C. (1997). Grundläggande färdigheter och färdigheters grundläggande. Lund: Studentlitteratur. Skolverket 1998 = Nationella kvalitetsgranskningar 1998. Stockholm: Skolverket. http://www.skolverket.se/ti11syn/kval/tidigare/kval98.shtml Skutnabb-Kangas, T, Holmen, A. & Phillipson, R. (1993). Uddannelse af minoriteter. Danmarks La::rerhojskole. Tingbjöm, G (1994) Svenska som andraspråk, en introduktion. Stockholm: Natur & Kultur. och Utbildningsradion. "Inte anställningsbar i skolan - För dålig svenska" Gunlög Bredänge Göteborgs universitet Inledning 7 Föreliggande bidrag diskuterar den svenska ungdomsskolans problematiska inställning till pedagogisk personal som inte har svenska som modersmål. Det tar sin utgångspunkt i en utvärdering av projektet Interkulturell Kompetens i Skolan, som pågick i Göteborg under två år 1998-2000 (Bredänge, 2000). Detta projekt vände sig till "invandrade personer med utbildning motsvarande minst gymnasienivå från hemlandet intresserade av att arbeta med barn och ungdom". Projektdeltagarna har inte, trots att de i fle1talet fall är lärarutbildade från resp. ursprungsland, haft den kompetens som krävs för att få tillträde till den kompletterande utbildning för utländska lärare som ges t.ex. vid Göteborgs universitet. Framställningen börjar med en kort beskrivning av det projekt som är min utgångspunkt och utvärderingen av detta, fmtsätter med en diskussion av vissa slutsatser från projektet, går igenom lagar och riktlinjer som styr möjligheten för en lärare med utländsk lärarexamen att få tjänst i den svenska skolan, diskuterar lärares språkfärdighet som fenomen och avslutas med några reflek­ tioner kring mångfald i skolan. Projektet IKS - Interkulturell kompetens i skolan I projektbeskrivningen (Göteborgs Stad, 1997) preciseras målgruppen ytter­ ligare med krav på utbildning från hemlandet motsvarande minst gymnasienivå aktiv tvåspråkighet varav ett av språken skall vara svenska Dessutom anges att man eftersträvar en jämn könsfördelning och att man prioriterar personer med högskoleutbildning från hemlandet. Projektets syfte och målsättning var enligt projektbeskrivningen följande: 8 Genom utbildningen skall deltagarna vidareutveckla sin interkulturella kompetens för pedagogiskt och socialt arbete med barn och ungdom fördjupa sina kunskaper i svenska och samhällskunskap ra en 'inifrån'-förståelse för olika yrkesroller inom pedagogiskt och socialt arbete med barn och ungdom (lärare, lärarassistent, specialpedagog, kurator, fri tidsassistent, syokonsulent etc) samt möjlighet att komma fram till vad man själv passar för och vill arbeta med utveckla en personlig handlingsplan Projektet lanserade också beteckningen "kulturlärare" för projektdeltagarna, en beteckning som skulle ange att dessa kunde fungera som "kulturella bro­ byggare" i skolan. Projektets ide utvecklades så att projektdeltagarna skulle tillbringa fyra dagar i veckan på en och samma skola under hela projekttiden med uppgifter som vaije deltagare själv tillsammans med skolledning och annan personal utvecklade. Varje skola kunde ta emot 2-4 deltagare. Ett antal skolor anmälde intresse och sex skolor valdes ut (antalet utökades efter hand). Efter anvisning från Arbetsförmedlingen, avd. Vård och Undervisning anmälde sig intresserade personer till projektet öch antogs efter personliga intervjuer. Till varje deltagare utsågs från skolans sida en mentor, oftast den lärare som var ansvarig för den klass dit deltagaren först knöts. Den femte dagen varje vecka var samtliga deltagare samlade till undervis­ ning på ett vuxengymnasium. Denna undervisning hade fokus på barn och ungdomar, skol- och samhällsfrågor samt interkulturella frågor utifrån de erfa­ renheter projektdeltagarna fortlöpande gjort på sina resp. skolor. Den teoretiska undervisningen hade också till syfte att vara språkstödjande och språkutvecklande. Under de perioder skolorna inte hade någon verksamhet (i huvudsak lovperioder) intensifierades den teoretiska undervisningen. Pro­ jektdeltagarna hade vare sig lov eller semester. Några veckor under sommaren var självstudietid med krav på redovisning av läst litteratur. Projektet startade enligt beskrivningen ovan med tjugo projektdeltagare, ut­ valda efter hänvisning från Arbetsförmedlingen och efter personliga intervjuer. Vid projekttidens slut ingick tretton skolor, åtta av dessa hade endast en projektdeltagare. Skolorna rep{esenterar .såväl grund- som gymnasieskolor, såväl kommunala som fristående skolor. Alla projektdeltagare är minst två­ språkiga. Flertalet har tidigare arbetat som lärare i grundskola, gymnasieskola eller universitet. Deras ursprungsländer är Afghanistan, Bosnien, Brasilien, Irak, Iran, Kap Verde, Libanon, Mexiko, Somalia, Spanien och Syrien. De flesta, dock inte alla, deltagarna har haft utbildningsbidrag under projekttiden. 9 Som nämnts är många av deltagarna personer med utländsk lärarexamen. Vid Göteborgs universitet har under en följd av år funnits möjlighet att i en kompletterande utbildning skaffa den kompetens som behövs för att man ska kunna söka tillsvidaretjänst som lärare i den svenska skolan. För utländska lärare i IKS-projektet har dock detta inte varit något alternativ. Möjligheter för komplettering ligger i att man i sin egen examen har ett innehåll som är relevant för innehållet i den svenska skolans kursplaner och att man inom det stipulerade året kan komplettera detta innehåll så att det motsvarar innehållet i en svensk lärarutbildning. Man kan t.ex. inte använda sig av en utbildning i ämnen som inte förekommer i den svenska läroplanen, t.ex. turkiska språket och litteraturen, politisk ideologi etc. För den som har en sådan bakgrund blir omfattningen av en komplettering alltför stor. Till bilden hör också att medelåldern är hög bland projektdeltagarna. Den som har tio år kvar till ålderspension känner det knappast relevant att satsa många år på en helt ny utbildning. Inte heller har det för flertalet varit ekonomiskt möjligt att skuldsätta sig för att studera. Resultatet av utvärderingen visar att projektet både lyckats och inte lyckats. Det har lyckats i meningen att det haft stor personlig betydelse för de berörda projektdeltagarna, på skolorna har byggts upp funktioner som betraktas som ytterst värdefulla, projektdeltagarna har fått stor betydelse för framför allt elever med utländsk bakgrund. Projektdeltagarna har också under projektets utbildningsdel utvecklat kunskaper och färdigheter i svenska och andra ämnen, bl.a. datorkunskap. I svenska har samtliga höjt sin nivå, dock från mycket olika utgångslägen, alltifrån grund-sfi till svenska B. Problemet är att den positiva effekt, som beskrivs ovan kan vara bedrägligt kortvarig. Flertalet projekt­ deltagare har varit med om liknande förr! Så länge projektet varar, och i bästa fall en kort tid efteråt, består den positiva effekten. Risken är dock att för varje gång detta upprepas, dvs man inte kan se en fortsatt framtid, blir fallet djupare och den tid det tar att komma igen allt längre. Projekt i den utformning projektdeltagarna tidigare har mött dem, dvs som arbetsmarknads- eller integrationssatsningar, är i någon mening alltid ett slags konstgjord andning. Man kan alltså säga att projektet också har misslyckats eftersom det inte lett till fast anställning för alla som deltagit. Flertalet har haft små möjligheter till fortsatt fast anställning inom skolan. En anledning finns att söka i deras språkbehärskning som anses inte räcka till. De betraktas därför som "inte anställningsbara" i skolan, trots att utvärderingen tydligt har visat den stora betydelse som de har fått för i synnerhet elever med utländsk bakgrund. 10 "Inte anställningsbar i skolan" - myt eller verklighet? I Skollagen 2 kap. 4§ föreskrivs vilka som räknas som behöriga att anställas som lärare i det svenska skolväsendet utan tidsbegränsningar. Beträffande personer som har en utländsk lärarutbildning sägs: 4a§ Den som har en utländsk lärarutbildning skall få ett behörighets­ bevis [av Högskoleverket, mitt tillägg] om den utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar sådan peda­ gogisk utbildning som avses i 4§. 4b§ Den som har ett annat modersmål än svenska, danska, färöiska, isländska eller norska kan få ett behörighetsbevis endast om han eller hon har de kunskaper i svenska som behövs. (Skollagen 2 kap) Skollagens formuleringar ändrades till de ovan beskrivna hösten 1999. Mot bakgrund av lagtexten inställer sig ett antal frågor. På vilka grunder tas beslut enligt 4a§? Hur definierar man vad som" ... motsvarar sådan pedagogisk utbildning som avses i 4§"? Vad innebär" ... har de kunskaper i svenska som behövs"? Vem bedömer detta? Svar får man endast delvis i Högskoleverkets riktlinjer (Högskoleverket, 2000). Högskoleverket är från 1 februari 2000 behörig myndighet för läraryrket i Sverige, dvs verket skall utfärda behörighetsbevis till personer med utländsk lärarutbildning "om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeserfarenhet motsvarar svensk lärarexamen ... ". Av riktlinjerna framgår att verket också i samband med sådan prövning skall bedöma kunskaperna i svenska Qfr skollagen 2kap. 4b§). Kunskaperna i svenska måste motsvara svenska på gymnasienivå, dvs. B-kursen i svenska eller svenska som andraspråk. Har en sökande inte sådant betyg kan ett tjänstgöringsbetyg visa att en person har tillräckliga svenskkunskaper med en "generell bedömning av tjänstgöringen som lärare och ett speciellt omdöme om svenska språket" 1• Hur ter sig då möjligheterna till en sådan bedömning av de utländska lärare som deltagit i IKS-projektet? Dessa har ju under en period av två år arbetat i en och samma skola, i flertalet fall så småningom mest med läraruppgifter. Skulle de kunna förklaras behöriga av Högskoleverket utifrån 4a§ och 4b§ ovan? Kan den utbildning de har tillsammans med de två årens erfarenhet vara tillräckligt underlag för en behörighetsförklaring? Skulle resp. rektor utfärda ett tjänstgöringsbetyg för dem med ett speciellt omdöme om svenska språket? Dessa frågor är i fokus i min fortsatta framställning. Vad gäller utveckling av språkfårdigheter i svenska hos projektdeltagarna kan denna avläsas i både deras egen beskrivning och i omgivningens muntliga 1 Högskoleverket har, sedan denna rapport presenterades i november 2000, ändrat sina riktlinjer. Efter 2001-06-08 gäller endast svenska eller svenska som andraspråk kurs B. 11 omdömen. Det är ingen tvekan om att denna utveckling varit påfallande positiv för de flesta projektdeltagarna. För några av mina informanter har det enligt deras egen uppfattning varit fråga om att återerövra en svenska de en gång haft men som gått förlorad genom långa perioder av arbetslöshet. För andra handlar det om att man faktiskt upplever sig ha gått framåt på ett sätt som man själv inte trodde var möjligt. Mentorer och skolledare vittnar om framsteg vad gäller språket men inte alltid i den omfattning att man ser en projektdeltagare kapabel att använda svenska som undervisningsspråk. På vilka grunder man fäller sådana omdömen är ibland oklart. Klart är att toleransen hos de svenska bedömarna för ett "osvenskt" språk varierar mycket. Flertalet projektdeltagare ger uttryck för en mycket stor medvetenhet om sina språkliga begränsningar men betonar samtidigt att den ökade självkänslan gjort att de nu vågar ge sig i kast med (och också har framgång i) uppgifter som kräver språklig kommunikation. Det blir också uppenbart efter samtal med berörda, inte minst personer som kommit i närmare kontakt med projektdeltagarna, att den subjektiva upplevelsen av språkfärdighet många gånger är mera avgörande för kommunikationen än den formellt testade färdigheten. En faktor som kan ha haft en negativ inverkan på bedömningen av IKS­ deltagarnas möjligheter till en anställning inom skolan, är den mycket utbredda och säkert också ibland välgrundade oron för vad vuxna, med vad som bedöms vara otillräckliga färdigheter i svenska, kan "ställa till med" i skolan. Ett faktum är att lärarna i de mycket "svenskglesa" skolorna ofta är de enda personer med svenska som modersmål som eleverna möter. Detta leder lätt till slutsatsen att just lärarna blir språkmodeller för elevernas andraspråksinlärning. Vad man då glömmer är att barn oftare finner sina språkmodeller bland andra barn än bland vuxna. En skolledare med ansvar för just en sådan skola i utvärderingen uttrycker sig på följande sätt: "Jag skulle hellre vilja ha fler svenska elever än färre utländska lärare". I forskning om andraspråks­ tillägnande (t.ex. Beebe, 1985) finns många studier, som tyder på att den som håller på att tillägna sig andraspråket aktivt väljer den språkmodell som man vill efterlikna. Detta gäller såväl barn som vuxna. En återkommande iakt­ tagelse i dessa studier är att barn påverkas mindre av skolspråket än av sina kamraters språk, dvs att de tar efter sina kamraters språk mer än sina lärares. Detta gäller framför allt elever mellan 9 och 18 år. Det finns dock också studier som tyder på motsatsen, dvs att det faktiskt är läraren som är främsta modellen (redovisat i Beebe, se ovan). Här vill jag nog hävda att en enda lärare som inte har svenska som moders­ mål knappast kan ha den destruktiva effekt på elevernas språkutveclding i svenska som många befarar. En person som inte har en utpräglad lärarfunktion har det i än mindre utsträckning. Den totala kommunikativa kompetensen är mera avgörande. Man borde också betydligt mera medvetet väga in den betydelse för elevernas självkänsla och motivation som vuxna med samma 12 bakgrund kan ha. En vuxen med sådan bakgrund kan kanske inte bidra så mycket till elevernas språktillägnande i svenska men kan i stället ha en modell­ effekt som svenska lärare inte kan stå för. Språktillägnande är ju också i mycket en funktion av självtillit och vilja att lära. Kanske en utländsk lärare har en djupare förståelse än de svenska lärarna för de svårigheter det nya språket kan vålla eleverna. I lärares kommunikativa kompetens ligger fö1mågan att på olika sätt, språkliga och andra, hjälpa elever att förstå. Den kommunikativa kompetensen måste dock ligga på samma höga nivå i alla skolor. Till detta kommer också att alla lärare borde ha djupa kunskaper om hur elever förstår ett innehåll och kunna anpassa sin kommunikation efter detta. Härvidlag finns ingen skillnad mellan olika lärarkategorier. I en skola med en majoritet elever med svenska som modersmål utgör däremot en enskild lärares svenska inte samma orosmoment, eller borde inte göra det. Här kan i stället en vuxen med utländsk bakgrund visa elever att mångfald i kollegiet är en självklarhet. Frågan om "tillräckliga svenskkunskaper" är emellertid knappast något som endast bör diskuteras i relation till enskilda fall av bedömningar eller av färdigheter. Att avgöra vad som är "tillräckligt" kan ge utrymme för en hel del godtycke. Det kan finnas risk att bedömningen influeras av "fel" faktorer. Vi fann i en tidigare studie (Bredänge m.fl., 1998) en tendens att bedömning av språkfärdighet i svenska hos en lärare med utländsk lärarutbildning blir en bedömning av den totala lärarfärdigheten. Den faktor som framför allt slår igenom är graden av brytning hos vederbörande. Pedagogiska och kommunikativa färdigheter, som är svårare att på kort tid få ett grepp om, hamnar i bakgrunden om man som bedömare inte ger sig tid att bedöma en helhet. Innebörden i Högskoleverkets riktlinjer "tillräckliga svenskkunskaper" är ytterst oprecis och tolkningen riskerar att fastna vid ytliga drag i språkbehärsk­ ningen, dvs brytningen, det som först ger sig till känna. Brytning är den aspekt av språkbehärskning som "vanligt folk" visar sig bäst kunna bedöma. I vare sig skollagen eller Högskoleverkets riktlinjer finns med den faktor som för skolledare (Bredänge m.fl. 1998) verkar vara den avgörande för att man ska vilja anställa, nämligen social kompetens. Det låter sig naturligtvis inte heller lagstiftas om något sådant! Risken är att den sociala kompetensen bedöms utifrån vad den sökande själv kan ge uttryck för i tal eller i skrift, dvs redan i detta skede något som för en person som inte har svenska som modersmål kan vara handikappande. Särskilt märkbart blir detta handikapp om kallelse till anställningsintervju är avhängig att man som sökande har s!r ..rivit ett personligt brev att bifoga sin ansökan, något som ofta efterfrågas. Ett brev avslöjar också ofta ett annat språkligt ursprung. Sammantaget finns en risk för att den som gör bedömningen av språkfärdighet låter denna bedönming också bli ett mått på hur väl "utlänningen" har anpassat sig till det svenska. 13 Samtidigt kan man naturligtvis inte negligera betydelsen av språkbehärsk­ ning. Går man till länder med längre erfarenheter av immigration än Sverige ( exv Kanada, Australien, USA) eller till länder med officiell två- eller fler­ språkighet ( exv Finland) finner man ofta väl beprövade modeller för bedömning av språkbehärskning, antingen i fmm av regelrätta språkprov eller i form av "performance tests", dvs bedömning av läraren "in action". Bedöm­ ningen resulterar sedan i någon form av licens eller legitimation. I Sverige överlåter man vad gäller lärare det viktiga ställningstagandet om språk­ behärskning till personer utan sakkunskap vad gäller språkbedömning. Vad som dock understryks i erfarenhet från de stora immigrationsländerna (Nygren­ Junkin, PhD, Ontario Institute for Studies in Education of the University of Toronto, muntlig uppgift) är vikten av att under den språkträningsfas som föregår prövningen ägna stor uppmärksamhet åt uttal, särskilt prosodi. Det är möjligen så att man i Sverige inte i svenskundervisningen lagt samma tyngd­ punkt vid just denna del av språkbehärskningen, något som drabbar den som bryter.· Att döma av samtal med personer nära utländska lärares yrkesutövning förefaller det uppstå en påtaglig tillvänjningseffekt när man har möjlighet att återkommande konfronteras med deras insats i undervisningssituationer. Ju större erfarenhet man får av sådana möten, desto mer träder språket i bak­ grunden och blir en del av en integrerad helhet, en helhet som konstituerar lärarlämplighet. Mycket tyder på att också elever genomgår samma tillvänjning. Det kan t.o.m. vara så att samspelet mellan elever och den utländska läraren kan bli språkligt mera aktiverande för eleverna genom att läraren involverar dem i sitt eget språkövande. Kanske att man därför, som ett första steg i bättre beredskap att bedöma språkfärdighet, behöver hjälp att explicitgöra olika sidor av språkbehärskning. Om man kan se uttal och grammatiskt korrekthet som separata delar till­ sammans med flöde, ordval, förståelighet och kommunikativ anpassning till elever, kanske man också på ett annat sätt kan se den språkliga utveck­ lingspotentialen hos den enskilde. En sådan kompetensutveckling hos den som skall göra bedömningen är emellertid en process som tar tid och som också kräver ett kunnande om vilka sidor av lärarkompetensen som är särskilt kulturellt färgade. Detta är ett problem både därför att sådant kunnande, i den mån det finns, än så länge är till stora delar odokumenterad "tyst" kunskap och därför att erfarenheterna sällan blir teoretiskt förankrade eller utvecklas till explicita kriterier, möjliga att använda för andra. SjiilvfallP.t ~!0111 m~m pi\ intPt ~iitt nnrlPrd,,.tfa hPtyrlPkPn "" Pn gr.rl ~pr&lrf'dr_ dighet i svenska. Vad man behöver lyfta fram är snarare hur irrationella fak­ torer tenderar att bli de viktigaste i bedömning av utländska lärare på be­ kostnad av sådant som kanske har betydligt större konsekvenser för elever och en mera vital betydelse i undervisningssammanhang. Man måste självfallet 14 förespråka högt ställda krav på språkbehärskning hos de utländska lärare som ska verka i den svenska skolan. Men - kraven får inte ställas in absurdum! Framför allt får de inte övergå till ett krav på att vara svensk! (Sjögren, 1996) Betraktar man svenska myndigheters ansträngningar att möjliggöra för lärare med utländsk examen att utöva sitt yrke i Sverige har dessa säke1t flera bevekelsegrunder. Kanske har den viktigaste varit arbetsmarknadspolitisk, dvs att minska samhällets kostnader för den arbetslöse genom att bereda arbete. En annan faktor har förmodligen varit en önskan att ta till vara en outnyttjad resurs i tider av brist på utbildade lärare (gäller särskilt lärare i matematik och naturorienterande ämnen). Till detta har så småningom kommit tal om att skolan behöver mångfald. De två förstnämnda faktorerna har sannolikt varit tämligen oproblematiska (därmed inte sagt att de skulle vara utan problem). Kostnader och brist på resurser är begrepp om vilka det sannolikt råder consensus. Den sista faktorn däremot, strävan efter mångfald, i synnerhet etnisk mångfald, får lätt en retorisk prägel som inte förpliktar. Innebörden diskuteras inte heller särskilt mycket. Det är lätt att acceptera målet men man har svårt att acceptera medlen. Målet fastställs också på en nivå högt ovanför den nivå där en praktik skall tillämpas. Om man nämligen ska ta målet om etnisk mångfald bland skolans vuxna på allvar är priset en genomgripande attitydförändring hos alla som verkar i skolorganisationen. Då kan man heller inte i praktiken göra som man alltid gj01t och därmed utestänga dem som inte . lever upp till den norm som för tillfället är den gängse. Mångfald också bland de vuxna i skolan Det finns i den allmänna debatten och i den officiella retoriken en ofta fram­ förd uppfattning att mångfald är något eftersträvansvätt. På skolans område visar sig detta tydligt i de skolledarintervjuer vi har redovisat (Bredänge m.fl. 1998). Vaije skolledare vill ha mångfald i sitt kollegium. Man vill ha lärare inte bara med olika ämnesmässig kompetens utan också med olika ålder, kön, intresseområden, personlighet etc. Någon nämner också vikten av att ha lärare med olika social bakgrund. Men, lite elakt kan man säga att mångfalden i kollegiet ska vara svensk! En vanlig uppfattning bland de intervjuade är visserligen att man gärna vill ha också vuxna med invandrarbakgrund i skolan. Då ska de emelleitid helst vara något annat än lärare. Om de är lärare ska deras bakgrund inte vara framträdande i deras språk. Fritidsledare eller elevassistent eller modersmålslärare (någon nämner också lokalvårdare) accepterar man, men inte lärare. För elever är detta naturligtvis mycket entydiga signaler. I skolans hierarki har ingen utlänning någon plats överst! Man kan förledas tro att skolledare har en måttstock för svenska lärare och en annan för utländska. De senare måste vara bättre än genomsnittet för att komma i fråga. Naturligtvis i . 15 sägs inte detta explicit och menas det säkert inte heller och naturligtvis består inte heller den svenska skolledarkåren av personer med diskriminerande ten­ denser. Det finns dock föreställningar, t.ex. om språkets betydelse, som är så fasta att de är svåra att argumentera emot. Detta är tydligt i alla de kommentarer vi fått om läraren som språklig förebild och som kommer från företrädare för alla nivåer i skolan, från de som arbetar med de yngsta till de som möter de äldsta eleverna. Samtidigt måste man konstatera att den forskning som faktiskt finns om hur lärares språk påverkar elever sannolikt är tämligen okänd bland dem som uttalar sig med sådan säkerhet! Det som framhålls som mycket centralt när man talar om utländska lärare i skolan är att han/hon lyckas anpassa sitt sätt att arbeta till de mål och riktlinjer som finns i läroplanerna. Detta är naturligtvis odiskutabelt. Samtidigt finns här för skolan en tillgång i att man inom sin lärarkår har lärare som behärskar både ett "svenskt" och ett "icke-svenskt arbetssätt". För många av de elever med invandrarbakgrund som finns i skolan är den svenska lärarrollen och skolans arbetssätt uttryck för något främmande, något man inte riktigt kan hantera. Eftersom relationen mellan lärare och elev är starkt kulturbunden (Hofstede, 1991) blir den elevroll barnet vuxit in i ( eller den barnroll man lever med i familjen) mindre användbar. Man behöver en vuxens hjälp att klara sitt översättningsarbete, på samma sätt som den utländske läraren genom sin kompletterande utbildning får hjälp med sitt. Svenska lärare har ofta inte den interkulturella kompetens som krävs för att hjälpa sina elever med detta. Här kan alltså utländska lärare få en ytterst viktig funktion. I en tidigare studie (Bredänge, 1997) visar sig denna insikt vara stark hos många utländska lärare, ibland parad med upprördhet över vad man upplever som att skolan överger elever med invandrarbakgrund. Det finns också en hel del som tyder på (t.ex. Lahdenperä, 1997) att svenska lärare i stor utsträckning tenderar att se invandrarelever som problem och att de också ofta förlägger orsaker till dessa elevers svårigheter till deras invandrarbakgrund. Någon analys av samband mellan svårigheterna och skolans sätt att hantera eleven görs sällan. För detta krävs en interkulturell kompetens som växer fram ur inte bara erfarenhet utan också kunskaper och reflektioner. Kunde man inte tänka sig att personer med utländsk pedagogisk bakgrund skulle kunna behövas i skolan i sådan utsträckning att de faktiskt kunde anställas? Eller är "icke anställningsbar" uteslutande en språklig faktor? Låt mig något diskutera detta. "Det behövs fler vuxna med invandrarbakgrund i skolan"! Uttalanden med denna innebörd hörs ofta i skoldebatten (bl.a. i SOU 1996:143) och de har nästan fått karaktären av mantran. Dess innebörd diskuteras dock sällan på allvar. I stället förefaller det vara så att samhället under senare år på många sätt nästintill har tagit krafttag för att förhindra just detta för skolans del. Under en lång följd av år, med början i ett riksdagsbeslut 1975 (Municio, 1987), 16 byggdes en verksamhet i skolan upp, som just medförde "fler vuxna med invandrarbakgrund". De personer det gällde var den yrkesgrupp som då benämndes hemspråkslärare och som idag kallas modersmålslärare. Under senare år har denna grupp, kanske framför allt i Göteborg, totalt marginaliserats (Jonsson Lilja, 1999). Modersmålsundervisningen har skurits ner kraftigt och huvudsakligen förlagts utanför timplanebunden tid. Den har samtidigt utsatts för ett köp- och säljsystem, som innebär att modersmålslärare inte längre har tillhörighet på en skola. Konsekvenserna för elever med utländsk bakgrund har bl.a. blivit att de nu snarast ser "vuxna med invand­ rarbakgrund i skolan" som en bekräftelse på att man med denna bakgrund har liten chans att bli jämställd med svenskar! Modersmålslärare är inte längre delaktiga i skolans vardagsverksamhet. I en nyligen utkommen "ordlista" utgiven av Socialstyrelsen (1999) görs en genomgång av begreppet mångkulturalism som avslutas med rekommen­ dationen "... att använda ordet mångkulturalitet när demografiska, empiriska och deskriptiva betydelser avses" (s. 27). En mångkulturell skola blir med Socialstyrelsens innebörd en skola där eleverna utgör en mångfald av olika bakgrunder. I en mångkulturell skola kan etnisk och språklig mångfald speglas i lärarkåren eller i elevgruppen eller i båda. Mångfalden behöver emellertid inte alls synas i mål och innehåll. Ser man på skolan ur ett mål- och innehålls­ perspektiv är .den fortfarande monokulturell, även om det finns enskilda skolor som försöker profilera sig i interkulturell riktning. Skolan som institution är starkt präglad av den svenska majoritetskulturen (Tesfahuney, 1999). Så länge den mångkulturella skolan dessutom likställs med begrepp som invandrartät eller invandrardominerad skola blir mångfalden något endast minoriteter berörs av (Burrar, 1999). Det avgörande för om en skola ska kunna kallas interkulturell (UNESCO, 1999) är att skolans mål och innehåll är b.eskrivet så att alla i skolan berörs. Ser man till vad för slags kompetens som behövs hos de vuxna i en sådan skola blir den interkulturella kompetensen intressant att skärskåda. I sin kommunikativa innebörd har begreppet utvecklats ur begreppet lingvistisk kompetens som på 60-talet myntades av Chomsky och som då handlade om den strukturella aspekten av språket. Kulturell kompetens som begrepp kom senare för att markera att all kommunikation sker i en kontext och att varje sådan kontext också kräver kunskaper och färdigheter som är knutna just till sammanhanget. I begreppet interkulturell kompetens blir det uppenbart att kompetensen rymmer både språklig och kulturell förtrogenhe( kanske också förtrogenhet med flera språk och flera kulturer. Förutom detta krävs också en förmåga att överskrida gränser, att röra sig i spänningsfältet mellan kulturer, att byta perspektiv för att förstå från olika synvinklar. 17 Ser man återigen till IKS-projektets deltagare kan man se hur den interkul­ turella kompetensen har konkretiserats på olika sätt i vardagen i skolan. En projektdeltagare beskriver hur han med sin kunskap om två kulturer kunnat bistå såväl skolan som en enskild familj med utländsk bakgrund i ett komplicerat elevfall. En annan arbetar med att ge stöd åt elever och föräldrar med utländsk bakgrund vad gäller studie- och yrkesorientering för ungdomarna. En tredje fungerar aktivt som en brygga mellan elever med utländsk bakgrund och de svenska lärarna. En fjärde arbetar tillsammans med en svensk kollega med olika insatser på skolan mot rasism och främlingsfientlighet. En femte ger arabisktalande elever stöd i matematik på arabiska. Detta är bara några exempel av många. Det är denna kompetens som blir sedd och uppskattad på resp. skola och som man också tydligt kan se är ett unikt bidrag från en projektdeltagare. En mycket tydlig effekt av projektdeltagarnas insatser, omvittnad av många, är den synliga höjningen av självkänslan hos elever med utländsk bakgrund. När de vuxna "rätar på ryggen", får det positiva effekter på "deras" barn och ungdomar! När de vuxna fungerar som goda exempel och identifikationsobjekt ökar framtidstron hos de unga! Budskapet till de unga blir att det går att komma någon vart även om man inte är svensk. Betydelsen av detta kan inte underskattas. En slutsats som också kan dras är att skolan har stort behov av personer som kan fungera som en brygga mellan den svenska skolan och elever och föräldrar med utländsk bakgrund. Det samarbete mellan svenska lärare och lärare med utländsk bakgrund som tidigare fanns runt vad som då benämndes hemspråksundervisning och som gav möjlighet (även om möjligheten inte alltid utnyttjades) att få flera perspektiv på elever med utländsk bakgrund, har i stort sett försvunnit (med några få undantag på skolor som varit medvetna om problematiken). Behovet av "vuxna med invandrarbakgrund i skolan" är därför oförändrat mycket stort. Dessutom kan man hävda att alla elever oavsett bakgrund idag behöver utveckla en interkulturell kompetens, grundad i inlevelse, tolerans, respekt och i en medvetenhet om olikheter och likheter. Vuxna med utländsk bakgrund kan med sitt deltagande i skolverksamheten bidra till att denna medvetenhet ökar. Den som på olika sätt visat sig kunna verka interkulturellt i skolan borde alltså vara i hög grad anställningsbar! 18 Referenser Beebe, Leslie M. (1985) Input: Choosing the Right Stuff. In Gass, Susan M. & Madden, C.G. (eds) Input in Second Language Acquisition. Newbury House Publishers. Cambridge Bredänge, Gunlög (1997) Utländska lärare i den svenska skolan. Uppfattningar 0111 skola och yrkeskunnande i förändrad kontext. Paper presenterat vid Jubileumskongress Nordisk förening för pedagogisk forskning, 6-9 mars 1997 i Göteborg Bredänge, Gunlög, Boyd, Sally & Dorriots Beatriz (1998) Kriterier for bedömning av utländsk lärare som utövar sitt yrke i det svenska skolväsendet. Institutio­ nen för pedagogik. Göteborgs universitet. Rapport nr 1998:09. Bredänge, Gunlög (1998) Hur har det gått? Utvärdering och uppföljning av kompletterande utbildningssatsningar för lärare med utländsk lärarexamen och yrkese,farenhet i hemlandet. Göteborgs universitet, institutionen för pedagogik. Rapport 1998:10 Bredänge, Gunlög (2000) Interkulturell kompetens i skolan. Utvärdering av ett EU­ projekt for invandrade personer intresserade av att arbeta med barn och ungdom. Göteborgs universitet. Institutionen för pedagogik och didaktik. Rapport 2000:23 Burrar, Nihad (1999) Multikulturalism är död, leve multikulturalism! Om den svenska skolans (multikulturella) möjligheter och begränsningar. I Utbildning och demokrati, tidskrift för didaktik och utbildningspolitik 1999:3 Göteborgs stad (1997) Interkulturell kompetens i skolan. En utbildnings- och yrkesvägledande satsning for invandrade personer intresserade av att jobba med barn och ungdom. Ansökan Europeiska Socialfonden Mål 3 från SDF Gunnared, Resurscentrum för Interkulturell Kunskap Hofstede, Geert (1991) Organisationer och kulturer i möte - om interkulturell förståelse. Lund: Studentlitteratur Högskoleverket (2000) Värdering av utländsk lärarutbildning. www.hsv.se/verksamhet/internationellt/lararbehorighet.html. Senast upp- daterad 00-09-08 Jonsson Lilja, Sally (1999) Den mångkulturella skolan - ideal kontra verklighet. Modersmålslärarnas arbetsvillkor i Göteborg i ett sociologiskt perspektiv. Göteborgs universitet, institutionen för pedagogik och didaktik. Rapport nr 1999:12 T ,Hhilenper~, Pirjo (1997) hrunnrlrnJ•hn"lr1•g 11 nrl eller sko/svårigheter? En textanalytisk studie av åtgärdsprogram for elever med invandrarbakgrund. Stockholm: HLS förlag Municio, Ingegerd (1987) Från lag till bruk. Hemspråksreformens genomförande. Stockholms universitet, statsvetenskapliga institutionen 19 Sjögren, Annick (1996) Språket, nykomlingens nyckel till samhället men också en svensk försvarsmekanism. I En "bra" svenska? Om språk, kultur och makt. Sjögren, Annick, Runfors, Ann & Ramberg, Ingrid (red). Socialstyrelsen (1999) Mångfald, integration, rasism och andra ord. Ett lexikon över begrepp inom IMER - Internationell Migration och Etniska Relationer. SOS-rapport 1999:6 SOU 1996:143 Krock eller möte. Om den mångkulturella skolan. Delbetänkande av Skolkommitten Tesfahuney, Mekonnen (1999) Monokulturell . utbildning. I Utbildning och demokrati, tidskrift för didaktik och utbildningspolitik 1999:3 UNESCO (1999) Den internationella grunden for interkulturell undervisning. Svenska Unescorådets skriftserie nr 3. Utbildningsdepartementet (1994) Lpo/Lpf 94 Läroplaner for det obligatoriska skolväsendet och de fi'ivilliga sko/formerna. Textanalys på dokument med anknytning till Utbildningsdepartementet och Skolverket Inger Enkvist Lunds Universitet 21 Den här artikeln ska undersöka ett par texter från 1999 och 2000 med anknytning till Utbildningsdepartementet och Skolverket. Trots att klagomålen på skolan sällan varit så högljudda som de är just nu, utmärks det som skrivits av eller om ansvariga på Skolverket och Utbildningsdepartementet av en glättig ton, löften om förbättringar, frånvaron av referenser till det förflutna samt frånvaro av omnämnanden av vad utbildning egentligen går ut på. För den som bekymrar sig över vad som händer i skolan är ytligheten illavarslande. Debattartikel från Skolverket Debattartikeln "Det finns hopp för skolan", skriven av generaldirektören vid Skolverket tillsammans med en enhetschef på Skolverket, utmärks av just sådana drag (GP 2000.10.02). Det sägs att inte alla elever når målen och att det finns elever som känner sig stressade men att utvecklingen är nu positiv. Stressen i skolan beror på att kunskapskraven i samhället har ökat och på att personalen känner att de inte har tillräckliga resurser. Utvecklingen är dock positiv eftersom det utarbetas nya metoder och förhållningssätt, kommunerna har ålagts att göra kvalitetsplaner, och allt ska förbättras. Artikeln inleds med ·ett glatt "Visst går det att förbättra vår barnomsorg och skola!", men den innehåller varken information eller debatt utan propaganda för att allmänheten ska ha en positiv inställning till myndigheternas åtgärder när det gäller skolan. Tonen är som sagt ytligt glättig. Det sägs inget om att eleverna nuförtiden har allt svårare att läsa, inget om problem i matematik och inte heller något om bråk, frånvaro eller saboterade lektioner. Tvärtom propageras det för slagord i utbildningen som elevens egna ansvar, metoder och kvalitetsredovisningar. En ordvalsstudie visar att aiiikeins "argumentation" består av ett bombardemang av positiva ord som ger ett intryck av ivrigt förbättringsarbete: kvalitet, förbättra, arbete, utveckla/utveckling och positiv. Bland adjektiven är tydlig favoritord, och det kompletteras med viktig, 22 ordentlig, systematisk och målmedveten. 1 Läsaren väntar sig en argumentation i en debattartikel men översköljs i stället av positiva ord, vilket gör att artikeln kan betecknas som ett försök att övertala oss att fro att .skolan är på rätt väg. Artikeln mynnar ut i uppmaningen att inte tala om kris: Under de senaste åren har det ofta talats om "krisen i skolan". Ord som bättre anger vad det handlar om är problem, tillkorta­ kommanden, brister eller bekymmer. För att ta en seriös diskussion är det viktigt att vara mer nyanserad än att kalla skolors dåliga måluppfyllelse för kris. Vi hoppas att de debattörer som gärna talar om förhållandena i skolor nu tar upp den positiva utveckling som pågår. Vi hoppas också att de kommuner och skolor om (sic) inte ännu kommit igång med ett utvecklings- och kvalitetsarbete ska låta sig inspireras av vad andra gör, Som synes talas det inte om undervisning eller inlärning utan om l!fvecklings­ och kvalitetsarbete. De båda skolverkscheferna verkar tro att om det finns en utvecklingsplan så finns det utveckling och att om man är tydlig och kräver in rapporter om kvalitetsarbete, så föreligger kvalitet, dvs de har en byråkratisk syn på verkl,igheten. I deras artikel finns ingen referens alls bakåt, bara framåt, och bakom den vänliga och till synes öppna attityden ser vi att artikeln avslutas med en föreskrift om vad andra bör göra och säga. Framför allt bör vi acceptera skolmyndigheternas högre visdom. Aktuell skolverksrapport Innan vi går vidare kan vi ta ett exempel på vad en debattör skulle kunna vilja diskutera. I en av Skolverkets egna skrifter kan man se exemplifierat de problem som debattörer kan syfta på när de talar om kris. Christer Sörensen, metodiklektor i tyska i Uppsala, skrev 1999 Språkvalet i grundskolan - en pilotundersökning. Det rör sig om en undersökning vid tre högstadieskolor, och han har skaffat fram statistik samt intervjuat rektorer, språklärare och elever. Han böijar med att nämna att i real- och enhetsskolan hade tyska och franska sammanlagt 18 s k stadieveckotimmar samt att det krävdes att eleven läst dessa språk för att antas till gymnasiet. Sedan 1969 har timantalet skurits och dessutom har man avskaffat kravet på ett främmande språk förutom engelskan för att antas till gymnasiet. Nu har 1994 års läroplan gällt i flera år, och myndigheterna framhåller alltid att språken har förstärkts. Det man avser är att undervisningen i tyska, franska eller spanska kan börja i årskurs 6 samt man har infö1t en 25% ökning av stadieveckotimmarna. Sörensens översikt visar 1 Kvalitet och förbättra/förbättring/bli bättre nämns 8 gånger vardera, arbete 5, utveckla/utveckling 4,positiv/gå åt rätt håll 3 och vara tydlig förekommer 4 gånger. 23 dock att trots ökningen far eleverna färre lektioner än under real- och enhetsskolans tid. Utvärderingen ger vid handen att många elever hoppar av från studierna, och deras skäl, enligt undersökningen, är att de tycker om att ha det slappt och dessutom behöver de inte något språk förutom engelska för tillträde till gymnasiet. Lärarna bedömer det nya systemet som dyrt och ineffektivt. Lärarna menar att resultatet inte förbättrats och att i själva verket bara en liten del av eleverna uppnår kursplanens uppnåendemål att "kunna formulera sig i skrift i enkla former, tex i meddelanden och brev". En slutsats är alltså att skolan har påtagliga effektivitetsproblem samt att det är skolans egna regler som hindrar skolan från att nå skolans egna mål, och den citerade undersökningen ger ett tydligt och färskt exempel på detta. Inget av detta diskuteras eller ens nämns av Skolverkets chef som i stället direkt ägnar textutrymmet åt att avvisa tal om kris som oseriöst. Skolministerns artikel Sveriges skolminister Ingegerd Wärnersson publicerade en debattartikel i Dagens Nyheter våren 2000 under titeln "Gymnasiets betyg ett fiasko". Artikeln är besynnerlig i flera avseenden. Den är publicerad som debattartikel, men den innehåller inte någon debatt, och den handlar inte om någon speciell punkt utan räknar upp några kommitteer som skolministern tillsatt och hur hon skulle vilja att framtiden ska bli. Enligt ingressen föranleds artikeln av att regeringen samma dag tillsätter en utredning, men efter att ha läst artikeln misstänker läsaren att det egentliga skälet nog är att skolministern vill försvara sig mot påståendet att hon är passiv och att hon aldrig syns i debatten. Utgår man som språkvetare från textbegreppet är det svått att säga i vilken betydelse detta är en text eftersom den inte är strukturerad på ett sammanhängande sätt. Det är dock en text såtillvida att det är en trycksak som hänger ihop för ögat och består av 81 meningar indelade i 21 stycken utan unden-ubriker. Språklig analys Titeln. En argumentationsanalys brukar börja med titeln, och · den är egendomlig i det här fallet eftersom "Gymnasiets betyg ett fiasko" inte sammanfattar innehållet och inte heller förbereder läsaren på innehållet, eftersom den bara syftar på en del av artikeln. Titeln kan vara satt av DN, men det är inte lätt eftersom artikeln inte har någon klar linje. Mer adekvata titlar vore "Några av skolministerns påståenden", "Skolministern tillsätter fyra kommitteer samt gör några uttalanden" eller "Redogörelse för några av skolministerns åtgärder". 24 Styckeindelning. Det är också svårt att läsa texten eftersom styckeinledningen är så egendomlig. Precis som i många ungdomars texter saknas iden att tankar som hör ihop ska föras till ett stycke. Eftersom det inte heller finns underrubriker och eftersom tankegången inte är strukturerad, är det svårt att få ett grepp på texten. Vi kan titta närmare på inledningen av artikeln. Understrykningarna förklaras senare: Det är nu åtta år sedan de första eleverna togs in på nationella program i den reformerade gymnasieskolan. Det programutbud som funnits sedan dess har sin utgångspunkt i de bedömningar som gjordes i slutet av 1980-talet av de framtida behoven i arbets- och samhällsliv. Mycket har hänt under det decennium som gått sedan dess. Därför beslutar regeringen i dag om en översyn av gymnasieskolans utbud av studievägar. Den utredning vars direktiv regeringen fastställer, ska ta sikte på den roll som gymnasieskolan ska ha från mitten av detta decennium och framöver. Det blir en parlamentariskt sammansatt kommitte som far i uppdrag att utreda och lämna förslag till en framtida utformning av gymnasieskolan. Grunden är fortfarande att gymnasieskolan ska omfatta en samman­ hållen utbildning under minst tre år. En annan utgångspunkt för kommittens arbete ska vara att gymnasieskolan bör omfatta färre program än idag, men med ett bredare innehåll. Gymnasieskolan måste kunna erbjuda en bredd och en allsidighet som kan tillgodose alla elevers intresse. Regeringen vill inte sänka ribban. Kraven på kunskaper har inte minskat, utan snarare ökat Däremot kan det finnas skäl att överväga förändringar av sammansättningen av ämnena. Därför kommer jag också att tillsätta en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet, som ska belysa den frågan och överlämna sin rapport till gymnasiekommitten för vidare behandling. Den första observationen är att detta innehåll borde inordnas i ett och samma stycke samt kortas betydligt. Ministern säger samma sak flera gånger, och det som strukits under är just avsnitt där hon upprepar sig. Om hon just sagt att det gått åtta år, finns det ingen anledning att tala om att det gått ett decennium. När man lämnar förslag, gäller förslagen alltid framtiden. När det gäller den senare delen av citatet är det intressant att det ska vara färre program men bredare, dvs hon verkar vilja föreslå en semantisk förändring av verkligheten. Alla elever ska få sina intressen tillgodosedda men det ska vara färre program, och därför måste dessa bli bredare. Avslutningen om kunskaper hänger löst, därför att det inte är klart om uttrycket elevernas intresse innefattar betydelsen "elevernas intresse av att skaffa sig kunskaper". Slutet är en självklarhet, eftersom en utredning väl just ska utreda. Tempusvalet är egendomligt på två ställen där hon använder futurum om utredningens sammansättning och direktiv, eftersom utredningens samman- 25 sättning och direktiv väl måste vara bestämda, om regeringen samma dag tillsätter utredningen och skolministern just väljer att publicera en artikel med anledning av detta. När hon mot slutet av det citerade stycket nämner en grupp som ska göra nästan detsamma som den tidigare ,nämnda, tror läsaren kanske först att det rör sig om ytterligare en upprepning av text. Efter omläsning ser man att det är verkligheten som upprepas. Ministern tillsätter ytterligare en grupp förutom den parlamentariska gruppen. Detta framställs som ett tecken på handlingskraft medan det mer sannolikt är något onödigt eller en politisk manöver för att neutralisera det resultat den, parlamentariska utredningen kan tänkas komma fram till. Följande utdrag ur artikeln kan illustrera det motsatta problemet, nämligen att det saknas sammanhang mellan satser inuti ett och samma stycke: Moderaterna och folkpartiet påstår att gymnasiereformen varit ett fiasko. 1997 var det första året som alla elever som lämnade skolan hade den nya treåriga gymnasieutbildningen bakom sig. Att ge upp nu vore ett hån mot ungdomarna som ska rustas för framtiden. Det finns brister. Alla elever har inte nått målen, men grundtankarna håller. Bristerna ska rättas till och strukturen utvecklas, framför allt för att samhället och arbetslivet utvecklas i en rasande takt. Gymnasieskolan måste inte vara anpassas till den utveckling, utan snarare ligga steget före. Här trängs i ett och samma stycke en rad helt olika tankar, som dock inte utvecklats. Den första är ett påstående om att gymnasieskolan skulle vara ett fiasko. Då väntar man sig en utläggning av på vilket sätt den skulle vara ett fiasko, men i följande mening kommer något helt annat, nämligen att reformen genomförts nyligen. Kanske ministern avser att säga att det är för tidigt att bedöma reformen, men det hon säger är att det "vore ett hån att ge upp nu". Nu är det enda led som kan tänkas förbinda satsen med den föregående, men iden utvecklas inte. Att ge upp måste förmodligen betyda 'att börja modifiera den nyligen ändrade gymnasieskolan'. Samtidigt är det oklart varför det skulle vara ett hån mot de ungdomar som ska "rustas för framtiden". Ännu mer oklart blir detta eftersom ministern själv sedan säger att det finns brister och att de ska rättas till. Genreproblem. Genreindikatorerna pekar åt olika håll. Myndighets­ perspektivet framhålls, men det finns också inslag av agitatorisk prosa, ord som närmast kan klassificeras som slang, och allt detta samtidigt som artikeln är publicerad som ett inlägg på landets viktigaste utrymme för offentlig debatt: Tdag jjr det stora ski!!nader mel!an kommunerna, när det gäller elev­ ernas resultat. Fler än nio elever av tio fullföljde gymnasieskolan bland annat i Åmål, Oskarshamn, Nässjö, Klippan, Lund, Järfälla, Piteå och Umeå. Fler än nio elever av tio på program med yrkesämnen nådde godkänt i kärnämnena matematik, svenska o.ch engelska i till exempel Avesta, Arboga, Höganäs, Gislaved och 26 Eksjö. Dessa uppgifter kommer från Skolverkets statistik. Ett antal andra kommuner uppvisar ett sämre resultat. Hur kan det vara så stora skillnader? Det beror naturligtvis på att förutsättningarna är olika i olika kommuner. Och inte bara förutsättningarna, utan också prioriteringarna. Men det finns ingen grund för att påstå att hela gymnasiereformen är fel när resultaten mellan kommunerna skiljer sig åt. Ändå måste gymnasieskolans resultat bli bättre generellt i riket. Ministern har uppenbarligen en byråkratisk syn på skolverksamheteri, hennes referensramar är statistik och informationsskrifter, men citatet speglar också hur förvirrande texten är. Uppräkningen av olika mindre orter i Sverige får väl antas vara en sorts "bevis" men den väcker snarast misstänksamhet hos läsaren, därför att om man måste ta till Gislaved i en argumentation, är man nog desperat. Det är också egendomligt att glida förbi de negativa resultaten med att "ett antal andra kommuner uppvisar ett sämre resultat". Dessutom kommer skolministern själv senare i artikeln in på de fällor som föreligger när det gäller rapportering av statistik i skolsammanhang. Ordval. Ordvalet är ojämnt och hö.r till helt olika genrer. Det finns fyra stilnivåer: byråkratiskt språk; agitatoriskt språk med klicheer som "använda gårdagens lösningar för att lösa framtidens utmaningar", "Regeringen vill inte sänka ribban", eller "lärande för livet"; känslomättat språk som att tala om hån eller att "det finns de som vill sålla och sortera"; samt slutligen familjärt, närmast slangartat, ordval som råpluggande. Ett slående drag är att pronomenet jag förekommer tio gånger, pronomina minimitt/mina tre gånger, ordet regeringen tio gånger samt vi i bemärkelsen "vi i regeringen" fem gånger. 2 Eftersom regeringen inte nämns i artikeln annat än i skolsammanhang, syftar alla de här uttrycken på skolministern i hennes officiella tjänsteutövning. I en relativt kort text förekommer med andra ord 28 referenser till henne själy i den position hon har. Detta ger ett minst sagt egendomligt intryck. För en språkvetare kan det ligga nära till hands att fråga sig om hon har tagit fel på genre och tror att hon skriver en proposition. En annan tolkning är att hon kraftigt stöder sig på den prestige hennes position ger henne för att framstå som en tung person inför allmänheten, kanske medveten om att hon anses vara en nästan okänd minister. Här kombineras ett auktoritärt uttryckssätt med ett känslosamt. Man kan också undra hur hon ser på utbildning när hon nämner ordet elev 1 7 gånger medan hon bara använder ordet lärare en gång. Ordet kunskap förekommer, men det som verkar intressera henne är statistik, utredningar och de åtgärder som regeringen, dvs hon själv, vidtar. 2 Det finns också fyra andra vi som snarast betyder 'vi svenskar'. 27 Verb. Det finns ett starkt inslag av modala hjälpverb för au uttrycka hur ministern vill att verkligheten ska utveckla sig genom ska/kommer att l 5 gånger, kan 9, vill/vilja 7, måste 4,får 2 samt bör l. Tempusvalet är intressant eftersom det starkt markerar framtid med mycket futurum och dessutom innehåller en rad utt1yck som semantiskt betecknar aktivitet, vilket förmod­ ligen avser att ge ett int1yck av framåtsträvande och handlingskraft, t ex besluta, göra en översyn, få i uppdrag, utreda, lämna förslag, ji·amtida utformning, måste kunna erbjuda, tillgodose och öka. Texten fokuserar de beslut ministern håller på att fatta och kommer att fatta, medan relativt lite sägs om hur läget nu är i skolorna. Ministern använder inte speciellt mycket presens, och förfluten tid förekommer nästan inte. Detta ger ett intryck av att hon är obekymrad om det verkliga tillståndet i skolorna och samtidigt historielös. 3 Det är också konstigt att hon dels framhåller sin egen vilja och dels tillsätter fyra utredningar. Är det hennes vilja eller utredningarnas resultat som kommer att bestämma innehållet i politiken? Abstraktion. Texten innehåller föga konkret material trots viss statistik, och i stället är abstraktionsnivån så hög, att innehållet mister all precis betydelse. Detta illustreras av satser som: "Regeringen vill ha en gymnasieskola som omfattar alla elever, som har hög kvalitet och god måluppfyllelse". Retorisk upprepning. I denna text som karakteriseras av talspråk och triviala påståenden förekommer det tre stycken retoriska upprepningar, som förvånar läsaren eftersom sådana stilgrepp inte hör samman med vardagsspråk. Avsnitten utgör stilmässigt det starkaste argumentet för att säga att texten skulle vara en debattartikel: Regeringen prioriterar i stället fortsatta åtgärder för att förbättra resultaten i gymnasieskolan. Det är nödvändigt för ungdomarnas skull, för att de ska få en bra grund för sitt fortsatta liv, oavsett om de går direkt ut i arbetslivet eller om de fortsätter till högskolestudier. Det är nödvändigt för att Sverige ska kunna fortsätta att mäta sig med de främsta kunskapsnationerna. Regeringen ökar statsbidragen till kommunerna så att de kan satsa mer på gymnasieskolan . .YJ har förtydligat elevernas rätt till stöd. Yi har gett möjlighet att läsa kärnämnen i etapper. Yi utlovar en utökad garanterad undervisningstid i gymnasieskolan. Det handlar både om kärnämnen och om karaktärsämnen som är olika för olika program och olika inriktningar. Det handlar om kunskaper för att kunna sköta sina bankärenden och räkningar via internet. Det handlar om kunskaper för att kunna värdera och ta ställning till olika alternativ i en folk omröstning, till exempel om EMIJ. Det handlar om kunskaper för att kunna vara en kritisk och medveten konsument. Det handlar om kunskaper för att kunna prata 3 De modala hjälpverben och uttrycken i futurum är så många att en översättning till vissa främmande språk somt ex spanska skulle resultera i ett starkt inslag av konjunktiv. 28 med människor på ett annat språk i en alltmer internationaliserad värld. Det handlar också om att fä en bra grund för fortsatt utveckling och lärande i arbetslivet. Snarare än en debattartikel verkar texten vara ett valtal, tänkt att framföras muntligt. Vid läsning märks alltför väl det triviala innehållet i de led som framhävs samt hur olikartade de olika led är som på detta sätt kopplas ihop. Att prata med människor på ett annat språk kräver inte alls lika mycket som att ta ställning till EMU. Eftersom det inte finns något väsentligt utbildningspolitiskt innehåll i det som framhävs, upplevs den retoriska upprepningen som ett tomt grepp. Kanske ministern tror att en text förvandlas till en debattartikel, om man använder en sådan upprepning4? Argumentationsanalys Vaga och flertydiga ord. I en välgjord argumenterande text ska man undvika vaga och flertydiga ord, just därför att argumentationen ska bli tydlig5• I den här artikeln finns emellertid ett stort antal vaga ord. "Regeringen vill ha en gymnasieskola som omfattar alla elever, som har hög kvalitet och god måluppfyllelse. Målet är att alla ungdomar ska få kunskaper som är viktiga och nödvändiga för att klara sig som vuxen, som en aktiv medborgare i ett demokratiskt samhälle, i arbetslivet och för att kunna fortsätta studera." Vad betyder här alla elever, vad betyder hög kvalitet och god må/uppfyllelse? Den definition av måluppfyllelse som sedan ges gör oss inte klokare. Ministerns användning av ordet kvalitet kan få läsaren att undra om hon tror på magi. Tror hon att om hon bara säger att skolan ska ha hög kvalitet så blir det också så? Hon talar om att ge rätt till stöd, men säger inte åt vem, i vilken situation eller hur mycket. Har en elev t ex rätt att först skolka och sedan få stöd? Insikten om att elever är olika verkar inte finnas i hennes föreställningsvärld. Orden öka och forbättra förekommer flera tillfällen, men om man inte beskriver utgångspunkten och slutmålet, blir de här orden tomma. Öka från vad till vad? Obevisade påståenden. När man argumenterar måste man underbygga sina påståenden. I artikeln sker detta inte. Skolministern påstår till exempel att regeringen inte sänker kraven, "Regeringen vill inte sänka ribban", men påståendet underbyggs inte. Ministern påstår också att den politiska opposition vill sänka kunskaperna, vilket är kuriöst för den som följt debatten, och inte heller det påståendet bevisas. Sannolikt syftar hon på att ett flertal aktiva lärare 4 Den som följer tv:s nyhetsprogram har också hört statsministern många gånger använda liknande retoriska grepp, och just uttrycket "det handlar om" är en av hans favoriter. 5 För att strukturera redovisningen av den argumentationsanalys som här följer har jag använt begrepp från Weston(l987). 29 påpekat att nuvarande krav är helt orealistiska för vissa yrkeselever och att eleverna, lärarna och skolledningarna försätts i omöjliga situationer. Detta nämner dock inte ministern, utan hon antyder dunkelt illvilja hos dem som inte applåderar dagens skola: "Det finns de som vill renodla de yrkesinriktade programmen och minska de teoretiska ämnena för de elever som ändå inte söker sig till högskolan". "Det finns de som vill sålla och sortera ungdomar redan i 15-årsåldern". Detta är ett annat obevisat påstående. Att elever ges alternativ i fråga om ambitionsgrad och inriktning betyder inte att någon ond makt sållar och sorterar. Ministern verkar ha föreställningen att det finns en ond makt i mänsklig skepnad som vill eleverna illa. En aktiv lärare häpnar inför nästa mening "Hur kan man så tidigt veta vilka som efter ytterligare några år kan tänka sig att fortsätta studera?". Vi har i Sverige ett system där elever söker till utbildningar och sedan antas de om de är behöriga och det finns plats. Det finns ingen person som sorterar andra. Dessutom har en svensk elev i 15-årsåldern just fått nio års av staten betald utbildning för att på allt sätt kunna förbereda sig för dessa fortsatta studier. "Vem ska avgöra vilka som är värda att satsa en längre utbildning på?" En sådan mening lämnar läsaren stum. Sverige torde ha ett av världens mest utbyggda studiemedelstöd, och det är eleven själv som mer än i de flesta andra länder avgör om han eller hon vill fmtsätta att studera. Ministern känner tydligen inte till sitt eget land. Dessutom visar hon igen en paranoid inställning eftersom hon tror att det finns en personlig makt som sitter och väljer ut personer som det ska satsas på. För att bara nämna en uppgift har det talats mycket om de senare åren att de tekniska högskoleutbildningarna har svårt att fylla sina platser. Det är inte bara så att man inte sållar och sorterar utan man antar personer utan fullständig behörighet och till och med ibland ger dem betalt med arbetsmarknadspengar för att t ex fylla upp platserna på en del lärarbildningar. Ett påstående som inte bara är obevisat utan har närmast karaktär av religiös tro är: "Vissheten om att det går att nå bra resultat med dagens ambitiösa, men nödvändiga mål/ .. ./". Hur har hon fått den vissheten? På vad grundar hon sig? "Vi vill inte som stora delar av borgerligheten blicka tillbaka / .. ./". Hon framställer alltså sig själv som framtidsinriktad och modern och dem som inte är anhängare till henne som bakåtsträvare. Detta torde vara ytterligare ett obevisat påstående. Jämforelser och bilder. Satsen "Regeringen vill inte sänka ribban" innehåller textens enda metafor, och den hör till sportens värld. I artikeln finns ingen enda anknytning till kulturens eller vetenskapens värld, Överdrifter. För att förstå vad som är en överdrift måste man känna till den verklighet som åsyftas. Skolministern säger att hon iakttagit hur "betygen stressar och förskjuter fokus från ett lärande för livet till ett råpluggande för enstaka betyg i enstaka kurser". Fenomenet stress finns, men det torde inte vara 30 det som främst karaktäriserar dagens svenska skola i sin helhet. Ett råpluggande kan också bero på att eleverna inte har bra förkunskaper från grundskolan, inte studerar metodiskt eller t ex skjuter upp arbete till sista minuten. Hennes fokus på betyg i en skola som t ex enligt den tidigare refererade skolverksskriften karakteriseras av minskande effektivitet och ökande "slapphet" måste anses egendomlig. Non sequitur. Med detta uttryck menas att något som presenteras som en logisk följd inte är det. I den här artikeln hänger inte ideerna ihop utan det finns hopp eller utelämnade tankeled. Ett exempel är att skolministern citerar Industriförbundets och SAF:s uttalanden om att höga kunskaper behövs i yrkeslivet och sedan använder detta för att säga att regeringens skolpolitik har stöd av arbetsgivarna. Här häpnar läsaren än en gång. Skolministern verkar blanda ihop det önskvärda i att alla elever når utmärkta kunskaper och det faktiska sakläget. När klagomålen på skolan gäller de faktiska kunskaperna kan man inte hänvisa till önskemålen om kvalitet som "bevis". Den skrift om språkundervisningen som redan citerats ger ju ett färskt exempel på avståndet mellan skolmyndigheternas önskan och verkligheten. "En annan utgångspunkt för kommittens arbete ska vara att gymnasieskolan bör omfatta färre program än idag, men med ett bredare innehåll. Gymnasieskolan måste kunna erbjuda en bredd och en allsidighet som kan tillgodose alla elevers intressen." Det följer inte av den första satsen att denna förändring bättre skulle tillgodose elevernas intresse. Det skulle lika gärna kunna vara tvärt om. Falskt spår. Med falskt spår menas att man i en argumentation för in ideer som inte hör till tankegången och därför är missledande. Denna punkt är lite svår att använda i den här artikeln eftersom det egentligen inte finns någon argumentation eller något egentligt tema, och det är därför svå1t att avgöra vilka element man ska anse vara falska spår eftersom de inte verkar förankrade vare sig i verkligheten eller i en argumentation. Alternativa förklaringar. När man argumenterar måste man ta i beaktande alla tänkbara förklaringar till ett fenomen innan man drar sin slutsats. Om inga alternativa förklaringar ges, har läsaren rätt att tolka detta som att en författare inte anser att det finns några. I den här artikeln får man inte klart för sig vare sig vad regeringen egentligen föreslår eller vad oppositionen föreslår. Det senare är det mest egendomliga eftersom ministern ändå anser sig behöva angripa oppositionen. Emellertid är det nog fåfängt att vänta sig argument och motargument i en aitikel som består av lösryckta påståenden som tillåts säga emot varandra. A1tikeln påstår att allt är bra samtidigt som ministern säger att det finns brister och att de ska rättas till. Den säger vidare att många ungdomar går ut gymnasieskolan, samtidigt som det är många som inte gör det, samtidigt som Sverige är bäst i EU på att ha många ungdomar som går ut gymnasieskolan, 31 samtidigt som det måste bli bättre, samtidigt som vi måste acceptera att inte alla ungdomar går ut gymnasieskolan. Övertalningsdefinitioner. I en god argumenterande text bör det inte förekomma övertalningsdefinitioner, dvs försök att via förklaringar få läsaren att acceptera en partisk inställning till en fråga. När det gäller betyg, presenterar ministern en enda aspekt på detta komplexa problem, nämligen att hon uppger sig fått veta att betygen "stressar och förskjuter fokus från ett lärande för livet till ett råpluggande för enstaka betyg i enstaka kurser". Detta kan ses som ett försök att definiera betyg som något som är negativt för inlärning, ett påstående som minst sagt är obevisat. Negativt utmålad motståndare. Ett vanligt retoriskt knep är att beskriva sin motståndare negativt och sedan fördöma honom eller henne för just det draget. I den mån man kan tala om textstrategier i artikeln skulle en sådan kunna vara att uppmåla en fiende, varigenom skribenten i kontrast automatiskt framstår som bra. I det här fallet används knepet t ex. i den passage där det heter att "Det finns de som vill renodla de yrkesinriktade programmen och minska de teoretiska ämnena för de elever som ändå inte söker sig till högskolan. Det finns de som vill sålla och sortera ungdomar redan i 15-årsåldern. Jag vänder mig starkt mot ett sådant tänkande". Ad misericordiam. Med uttrycket avses att den som skriver vädjar till läsaren om att läsaren ska ställa sig på skribentens sida i debatten, inte därför att skribenten har rätt utan därför att man tycker synd om skribenten eller föremålet för skribentens intresse. Ministern använder framför allt känslosamma uttryck som "det finns de som vill sålla och sortera", "värda att satsa på", dvs uppmålandet av en tänkt makt som vill ungdomar illa. Som motsats hänvisar hon till sina kontakter med ungdomar som klagar över råpluggande. Hon framställer sig som snäll och dem som har andra åsikter om skolan som elaka. Hon målar upp en allians av sig själv, "vi i regeringen", eleverna och näringslivet mot den politiska oppositionen. Användande av auktoriteter. Detta är en av de viktigaste punkterna. Man skulle kunna sammanfatta artikeln med satsen: "Jag är utbildningsministern." Artikeln är tautologisk, eftersom vi vet från början att hon är utbildningsministern, och det är till ytte1mera visso säkerligen därför hon har fått sin artikel publicerad på DN-debatt. Det riktigt intressanta är att koppla ihop användningen av auktoritet med det känslosamma vädjandet. Slutord De här texterna utmärks av en glättigt positiv ton och en språklig vaghet som bl a uppkommer genom en hög abstraktionsnivå. Vi har sett i de här dokumenten att de personer som på riksplanet är ansvariga för den svenska 32 skolan hänvisar till hur det borde vara eller kommer att bli men undviker jämförelser med den tidigare svenska skolan som hade utmärkta resultat. Skolministern hänvisar i stället till sin visshet. Texterna visar en tendens att utmåla personer som tänker annorlunda än författarna i mycket negativa färger samtidigt som de framställer sig själva som snälla. Det saknas konkreta beskrivningar av problem och konkreta åtgärder för att lösa problemen. Man förstår lätt skolverkschefernas vädjan om att kritiker inte ska tala om kris eller om det förflutna, när man läser skriften om hur det gick med förstärkningen med 25 % för undervisningen i främmande språk i grundskolan. Det är klart att man inte vill att allmänheten ska förstå sådant. Referenser Ekhohn, Mats & Bergdahl, Per. "Det finns hopp för skolan". Göteborgs-Posten, 2 oktober 2000. Sörensen, Christer. Språkvalet i grundskolan - en pilotundersökning. Stockholm: Skolverket, 1999. Wärnersson, Ingegerd. "Gymnasiets betyg ett fiasko". Dagens Nyheter, 4 maj 2000. Weston, Anthony. A Rulebookfor Argument. Indianapolis: Hackett, 1987. 33 Immigrant minority groups and immigrant minority languages in multicultural Europe Perceptions, fäets and educational policies Guus Extra Babylon, Center for Studies ofMultilingualism in the Multicultural Society Tilburg University, The Netherlands The theme announced in the above title will be addressed from three different perspectives. The first two sections focus on demographic fäets and the perceptions of such fäets in multicultural Europe. In section 1, perceptions will be discussed in te1ms ofhow 'they' hit the headlines. In section 2, fäets will be presented in terms of demographic trends and criteria for such trends in European Union countries, i.e., nationality, bi1ih-country, self-categorization and home language use. Section 3 offers a cross-national comparative per­ spective on the status of immigrant minority languages in primary and secondary education in European Union countries. A more extensive discussion of these issues, illustrated by a variety of country studies, is presented by Extra & Gorter (2001) in the context of the European Y ear of Languages. How "they" hit the hea, medan de manliga i större utsträckning koncentrerar sig kring /J/-ljudet, konsonanten alltså, vid bedömningen av svårigheter. Den här genusskillnaden kan spåras i hela materialet. Är det en stor skillnad? Det beror naturligtvis på vad man jämför med: Om man sorterar svaren efter de studerandes betyg blir den här skillnaden inte tydlig. Alltså tycks deltagarnas genus i det här fallet vara en viktigare skillnad än deras betyg. En annan skillnad mellan kvinnliga och manliga grupper är den att manliga i större utsträckning än kvinnliga uppmärksammar prosodiska 11 egenskaper hos orden, som t.ex. placeringen av betoning 12• Men ett observandum är att det är fråga om en tendens. Man kan som språklärare känna till detta men - liksom så ofta när det gäller språkliga genusskillnader - får man inte räkna med att det gäller alla elever, under all tid, i alla situationer och texter eller med alla ord 13. Ett svårbetonat ord var enligt några pojkar det tyska ordet ausgeschrieben (sv. 'utskriven'). Bland de svårbetonade orden hade även andra pojkgrupper oftast långa ord14. 2. 2 Förändrad inställning Att många under gymnasietiden också kan ändra sin inställning till språk och språkliga företeelser blir tydligt när man granskar deras värdering av ordlängd. Under gymnasietiden ändrar många uppfattning om huruvida långa ord i allmänhet är lätta eller svåra (ifr.tabell 2). Bland första årets elever finns ingen som entydigt bedömer långa ord som lätta. Som motivering till bedömningen av långa ord som svåra har de t.ex. anfört antal bokstäver i orden. Under år två har åtminstone tre procent vunnit en uppskattning av långa ord. Tredje året på gymnasiet har den andelen ökat till omkring trettiofem procent. De som bedömer långa ord som lätta, pekar på att man ofta kan ha en aning om vad enskilda delar (morfem) betyder, även om man inte tidigare mött ordet i sin helhet. Ordlängd utgör sålunda ett relevant kriterium hos orden, när det gäller att beskriva olika elevers och elevgruppers förändrade inställning. 11 Lyssnarbedömningar av prosodiska skillnader behandlas i Hecht 1990b. 12 Den skillnaden beskrivs också av Frey (1997a och b), trots att hon haft ett helt annat material, en helt annan frågeställning och helt andra försökspersoner. 13 Edmondson (1999: 265-266) betonar att individuella egenskaper, såsom genus, även bör ses i sitt sammanhang med andra egenskaper. 14 Det kan vara viktigt att poängtera, att värderingen av ord som svåra - i denna artikel - utgår från elevernas kommentarer. Att jämföra elevernas värdering med deras objektivt mätbara hantering av orden, i produktion och perception, vore värt en egen undersökning. 110 Tabell 2. Långa ord: entydig bedömning år 1 år 2 år 3 lätt - 3% 35% svår 100% 97% 65% 2. 3 Flera synvinklar Att man även kan se samma ord ur flera synvinklar blir också tydligt i ordparet ty. tief- sv. djup, som av vissa inlärare bedömts som svårt med tanke på den engelska falska vännen 'tjuv' thief, som kan leda tankarna i fel riktning. Andra har däremot bedömt det som lätt, eftersom det enkelt kan visualiseras som ett djupt dike. Andra sätt att lära sig ordet, som nämnts av de med­ verkande, är att relatera det tyska ordet till det engelska deep ('djup') med hjälp av snarlikheterna 1-13 l, /i:/l/i:/, l

. Andra inlärare har etablerat en direkt förbindelse mellan tyskt tief och svensk.i djup genom snar likheterna l och l

. Att man inte alltid måste vara väldigt allvarlig, när man lär sig ord, visar åter en annan grupp av inlärare som associerar till det engelska ordet teeth ('tänder') och använder frasen djupa hål i tänderna som minnesknep. Det blir tydligt att både lärare och elever/studenter kan stimulera olika perspektiv och därigenom skapa förutsättningar för ett långsiktigt lärande. 2.4 Sätt att lära sig Därmed är vi inne på nästa skillnad mellan olika personer, nämligen skillnaden hur olika språkstuderande lär sig ord och hur olika sätt att lära sig ord passar till olika typer av ord. Låt oss titta på det sistnämnda först och därefter gå till det förra. Ur alla de elevförslag på hur man kan lära sig ord, som lämnats in, låt mig först nämna fem, som ganska enkelt kan relateras till olika egenskaper hos orden som skall läras in. För att lära sig svårstavade ord kan man utnyttja förslaget att t.ex. hänga upp en lapp med glosor på en vägg. Elevernas förslag att säga orden för någon torde däremot passa bättre till ord, vars uttal eleven upplever som svå1t. När det gäller ord som är svåra att diskriminera, finns deras förslag att lyssna på ett band i "freestylen" (bärspelare) t.ex. när man åker buss till skolan. När det gäller snarlika ord torde det vara särskilt givande att koppla de ryska orden till svenska, engelska eller ord ur andra (nordiska) språk. Till ord som är konkreta passar det nog bäst att rita bilder. Även om nästan alla grupper kan komma på mer än ett sätt att lära sig ord, är det väldigt få som medvetet väljer ordinlärning utifrån egenskaper hos ordet. Det kan alltså vara värt att medvetet 111 kombinera ordinlärningsstrategier och ordegenskaper i undervisningen. Vissa av våra ungdomar har, vid ordinlärningen, tagit fasta på rekommendationen från bl.a. Egidius om fler synvinklar 15• Har de kommit så långt i sitt lärande, kan det för en del av dem vara lönande att gå ännu ett steg, och vid valet av bearbetning dels välja en som utgår från ordets egenskaper, dels välja en som stämmer överens med deras aktuella personliga preferenser 16 . I följande undersökning, liksom i de tidigare, har var och en själv fått välja vem hon eller han velat arbeta tillsammans med och bilda grupp. Följaktligen har det uppstått såväl rent kvinnliga och rent manliga grupper, som blandade grupper. Är det t.ex. en tillfällighet att de helt kvinnliga grupperna lämnar förslag som inriktas på att organisera arbetet t.ex. "Lägga mer tid på de svåra orden" eller "Ha boken så att man kan lära sig på dödtid t.ex. i köket". Medan förslaget om "belöning efter resultat" kommer från en enkönat manlig grupp. Frey skulle nog ha sagt att de manliga inlärarna är mer målorienterade, medan de kvinnliga är mer processinriktade. Det kan vara värt att beakta, att ungdomar och vuxna lättare lär sig och kommer ihåg ord som de mött i ett sammanhang, än ord som de enbait mött isolerat eller i en osorterad lista. Att sedan valet av bearbetning delvis kan vara unik för var och en, öppnar nya möjligheter till initiativ och autonomi för den enskilde. 3 Möjligheter i undervisningen Vilka konsekvenser kan det ovanstående :fa för undervisningen i skolan? Bör vi fortsätta som hittills med teknisk och annan ämnesundervisning helt på svenska? Eller bör vi helt gå över till något annat språk som undervisnings­ språk? Det finns åtminstone ett ytterligare alternativ. Det kan se ut så här: Först ämnesundervisning på svenska, där eleverna samlar nyckelord och fraser. Sedan inom främmandespråksundervisningen, t.ex. under lektionen i tyska, översätts ett urval av nyckelorden och fraserna till tyska. Därefter kan man på samma sätt översätta ett urval av orden och fraserna under lektionen i engelska eller franska eller ett annat språk. Ett möjligt problem kan vara att inlärarna kommer med fackord, som inte står att finna varken i skolans ordböcker eller genom en enkel sökning på Internet. En möjlig lösning kan vara att träna inlärarna att leta hyperonymer till ord i en text eller till självvalda glosor inom ett tema, innan ämnesanknyt­ ningen påbörjas. Bland de gymnasieelever som jag testat detta på har det räckt 15 Egidius (1999: 32-33) betonar värdet av flera synvinklar i samband med elifori 'sökning i minnet'. 16 Vid resonemanget kring aktuella personliga preferenser kan det vara givande att också beakta individuella skillnader; Holmegaard (1999: 44) anger flera relevanta referenser. 112 med en lektion för att vänja dem vid att förbinda nyckelorden med hypero­ nymer. Språklärarens arbete torde underlättas om läraren för respektive ämne kan ge språkläraren de aktuella orden i förväg. Den här föreslagna modellen för flerspråkig undervisning och inlärning kan ha flera fördelar: • Fler språk än ett behandlas utan att blandas 17• • Ords mångtydighet och snarlikheter18 med andra språk behandlas professionellt av språklärare. • Språklektionerna fungerar också som en repetition för ämnesundervisningen19• Det innebär att fler minuter per vecka används för varje ämne20 . • En domänförlust för svenskan undviks21 • • För eleverna/ungdomarna förstärks upplevelsen av meningsskapande 22 . 3.1 Förhållningssätt Naturligtvis får lektionerna inte bara bli en ordboksövning, utan måste integreras i ett personligt, kommunikativt och undersökande förhållnings­ sätt till språk och ämne, där eleverna dels enskilt reflekterar 23 , men också gemensamt resonerar24 kring betydelsen av orden och texterna25 • Förhopp- 17 Kunskaper om semantiska relationer (t.ex. hyperonymer) tillägnas troligtvis bäst under professionell ledning, d.v.s. i samarbete med läraren för respektive språk. 18 Tysk-svenska snarlikheter behandlas utförligare i min doktorsavhandling (Hecht 1997). 19 Om fackorden också tas upp under språklektionen, möjliggörs en integrering med annan kunskap om de länder/områden där språket har en central ställning Gfr. de nya kursplanerna för språk, Kpl 2000). 20 Om skolan har kontakt med yrkesexperter, t.ex. genom elevernas/ungdomarnas praktik, kan deras handledare bidra med tillämpning av kunskaperna. 21 I skolperspektivet ger redan planeringsarbetet ett mervärde, genom att främja samarbete bland personalen. 22 Tomberg (2000:109-111) diskuterar begreppet "meningsskapande". Utgående från ett annat teoretisk perspektiv ser också Edmondson (1999:267) interaktionen som avgörande för lärandet av främmande språk. 23 Edmondson (1999:264) betonar bcrydclsen av "instruktion". Även för svenska språkstuderande torde det vara angeläget att slippa s.k. "lärarlösa lektioner". 24 En utskrift av elevresonemang finns i Hecht 1995. 25 Hellre än traditionella glosförhör med isolerade ord i listor, kan man som lärare väva in det sökta ordets synonym, antonym, hyperonym, kohyponym eller hyponym i en fråga, som 113 ningsvis känner eleverna/ungdomarna att de är sådana som - för att använda Deweys ord - "Having something to say" i motsats till det som oftast gäller i traditionell språkundervisning "Having to say s.omething". Nu kanske det låter som att jag helst skulle vilja bedriva all språk­ undervisning på detta. sätt. Jag tror dock att det, utöver vad jag hittills nämnt, finns betydelsefulla moment som är specifika för språkkurserna. Därför räknar jag med att det kan vara rimligt att investera ca 25-50% av lektionstiden inom respektive språk för anknytningen till andra ämnen enligt ovanstående modell 26 • 4 Slutord I denna artikel har jag behandlat olika skillnader som kan vara relevanta i främmandespråksundervisningen och -inlärningen. Vilka skillnader är viktiga? De erfarenheter och resultat jag hittills samlat tyder på att olika perspektiv kan anläggas, vad gäller skillnader: Det finns skillnader, som ofta förekommer mellan språken och som följer tämligen lättförklarliga mönster. Men inte alla dessa skillnader är viktiga eller tydliga för den som vill lära sig ett främmande språk. Därför vore min önskan, att språklärare skulle värdera de skillnader som viktigast, som både är vanliga och regelbundna mellan språken och dessutom upplevs som viktiga av den som lär sig ett annat språk 27 . Referenser Edmondson, Willis J. 1999. Twelve lectures an second language acquisition. Ttibingen: Gunter Narr Verlag. Egidius, Henry 1999. Problembaserat lärande - en introduktion for lärare och lärande. Lund: Studentlitteratur. Fant, Gunnar, 1967. De tekniska medierna och språket. I: Allen, Sture et al. (utg.): Språk, språkvård och kommunikation. Lund: Bokförlaget Prisma. sid. 60-7 5. tentanden sedan f'ar besvara med ett komplett yttrande. Därigenom ges tentanden möjlighet till en mer realistisk språkanvändning. 26 För mig är konceptet viktigare än enskilda fonnuleringar, men om man vill, kan man kalla detta sätt att lära sig "CEL" d.v.s. Continuous Exp~rt Lea..Tili1g, för att fra.iTu1iäva saintliga medverkandes professionalitet. 27 Utifrån tidigare forskning diskuterar Holmegaard (1999:77) möjligheterna tt låta eleverna själva bestämma vilka ord de vill lära sig. Ytterligare aspekter på ordprioriteringar vid främmandespråksinlärningen återfinns i Hecht (2000:123-126) 114 Fischer-forgensen, Eli 1952. The phonetic basis for identification of phonemic elements. I: Journal ofthe.Acoustical Society oj America 24, sid. 611-617. Frey, Evelyn 1997a. Uberlegungen zum geschlechtspezifisch orientierten Deutschlernen: I. I: Zielsprache Deutsch, 1/97, sid. 32-36. Frey, Evelyn 1997b. Uberlegungen zum geschlechtspezifisch orientierten Deutschlernen: II. I: Zielsprache Deutsch, 2/97, sid. 99-106. Hecht, Christian, 1990a. Svensk-tysk ordförståelse i främmandespråksunder­ visningen - preliminära projektresultat 1. I: Adelswärd, Viveka & Norman Davies (utg.): På väg mot ett nytt språk. Rapport från ASLA:s höst­ symposium, Linköping, 9-10 november 1989. Uppsala: ASLA. sid. 193-200. Hecht, Christian, 1990b. Lyssnarbedömningar av prosodiska skillnader mellan svenska och tyska. I: Wiik, Kalevi & Raimo Ilkka (eds.): Nordic Prosody V. Papers fi·om a Symposium. Turku: University of Turku, Phonetics. sid. 151- 155. Hecht, Christian, 1995. Erfarenheter med läsning inom nybörjarundervisningen i tyska på olika nivåer. I: Linnarud, Moira (utg.): Språk - utvärdering - test. Rapport från ASLA:s höstsymposium Karlstad, 10-12 november 1994. Uppsala: ASLA. sid, 49-59. Hecht, Christian, 1997. Segmentelle Almlichkeiten Deutsch-Schwedisch beim lesegestiltzten Hörverstehen im Fremdsprachenunterricht. [Doktors­ avhandling] Berlin: Humboldt Universität Berlin. Hecht, Christian, 2000. Arbete med korpusar i språkundervisning på gymnasiet. I: Byrman, Gunilla, Lindquist, Hans & Levin, Magnus (utg.): Korpusar i forskning och undervisning. Rapport från ASLA:s höstsymposium Växjö, 11-12 november 1999. Växjö: Växjö universitet, sid. 120-130. Holmegaard, Margareta 1999. Språkmedvetenhet och ordinlärning. Lärare .och inlärare reflekterar kring en betydelsefältövning i .svenska som andraspråk. Göteborg: Acta Universitas Gothenburgensis. · Miller, George A. & Nicely, Patricia E. 1955. An analysis of perceptual confusions among some Etiglish consonants. The Journal oj the Acoustical Society oj America, 27/2, sid. 338-352. · Roelcke, Thorsten 1999. Fachsprachen. Berlin: Erich Schmidt Verlag. Tomberg, Ulrika 2000. Om språkundervisningen i mellanrummet - och talet om "kommunikation" och "kultur" i kursplaner och läromedel från 1962 till 2000. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala Studies in Education 92. Voigt, Gerhard 1999. Die 'strukturbedingte Wissenschaftsferne de~ schulischen Sprachunterrichts. I: Stickel, Gerhard, Sprache -· Sprachwissenschaft Öffentlichkeit: Institut fiir deutsche Sprache. Berlin, New York: de Gruyter. i '!' Bilaga 1 Svåra ord Gruppernas genus F 115 abgeschossen, Anfånger, auJ3erdem, begrilJ3en, beiläufig, Betriebswiti, dampfen, dauemd, diesbezilglich, durchsetzen, Döschen, Ehepaar, eifersilchtig, eingedrilckt, emanzipiert, furchtbar, gereizt, Geräusch, geschieden, hierher, hilbsch, hässlich, Krilcke, kilrzlich, !asch, leidenschaftlich, obwohl, offensichtlich, Rotwein, Schachtel, Schneepflug, Schweizer Franken, schilchtern, vergeuden, Verhältnis, Verrilckte, verschieden, wiederholen, V orschlag, ilbrigens, zwischen. 116 Bilaga 2 Svåra ord Gruppernas genus M abgeben, angewurzelt, anstrengend, Aschenbecher, aufgeregt, ausgeschrieben, ausgiebig, auBerhalb, begleiten, behalten, beobachten, bisher, blaB, Blitz, blöd, Dreigroschenoper, durchsichtig, echt, Ehrgeiz, ereignen, sich, ErmäBigung, erstaunt, Erzbischof, Festschmaus, furchtbar, Gekrächze, geliehen, genieBen, geplatzt, geschieden, gesessen, gieBen, Gleichgewicht, griechisch, Heidelbeere, heroinabhängig, hierher, Holzhaus, Jogginganzug, Jugendliche, Krampf, klissen, Köstlichkeit, Lebensmittelabteilung, Leichathletik, losschreien, Mannschaft, Maut, Mitgliedsausweis, Nachhilfestunde, Nachttischlampe, Neugier, neulich, Nordwesten, pessimistisch, Pfahlsitzen, Polizeiwache, Promenadenmischung, Quatsch, quatschen, quellen, Schachtel, Schatz, scheuBlich, Schildkröte, schimpfen, Schlafsack, schlieBlich, schlimm, Schlittenhang, Schnlirchen, schlichtem, sehr geehrter, Sporthochschule, Taschentuch, tlifteln, umherziehend, Umkleidekabine, ungllicklich, unzerbrechlich, W erbeanzeiger, verlassen, Verpflegung, verwöhnen, Winterreifen, vorbeigekommen, vorher, vorschlagen, Völkerschlachtdenkrnal, Uberzeugen, Zebrastreifen, Zettel, zubereiten, zuerst, zugleich, zurlickgeben. 117 Att skriva över kulturgränserna En studie av skrivstrategier på första- och andraspråket hos tvåspråkiga studenter Gunilla Jansson Uppsala universitet I den här aitikeln kommer jag att redovisa en jämförande studie av skriv­ strategier på persiska och på svenska hos tvåspråkiga vuxna. Jag har undersökt hur fem skribenter som har persiska som modersmål löser samma skrivuppgift på sitt andraspråk svenska och på sitt modersmål. Syftet med studien är att ta reda på om det finns några avgörande skillnader mellan retoriska mönster i den svenska och den persiska texten och om dessa skillnader i så fall ska relateras till skribenternas språkbehärskning på de bägge språken eller till olika betingelser i den kulturella kontexten. Materialet till undersökningen, fem svenska texter och fem persiska texter, är till större delen hämtat från min avhandling, som behandlar kulturell interferens i andraspråkstexter (Jansson 2000). Fyra av de fem skribenterna ingår i en närstudie som är en del av min avhandling. I den undersökning som presenteras här har materialet utökats med ytterligare en skribent. Att undersöka skrivstrategier på första- och andraspråket kan motiveras i framför allt ett språkinlärningsperspektiv. Inom andraspråksinlärnings­ forskningen har man länge diskuterat i vilken utsträckning färdigheter på förstaspråket är överförbara till ett andraspråk. Cummins & Swain (1986) skiljer på kognitiva-akademiska färdigheter, CALP, och kommunikativa basfärdigheter, BICS. Det är i synnerhet de kognitivt krävande färdigheterna kopplade till skolsituationen som har intresserat andraspråksforskarna. Enligt den s.k. interdependence-hypotesen (a.a. s. 87) är dessa färdigheter språk­ oberoende, vilket innebär att de är överförbara mellan två språk, förutsatt att en viss tröskel i andraspråket har uppnåtts. Undersökningar av tvåspråkiga barn har till exempel visat att färdigheter som bygger på att återberätta och redogöra för ett händelseförlopp är oberoende av språk (Lindberg, Juvonen & Viberg 1990:189). Jag kommer att genomföra analysen av textmaterialet i två steg. Först redovisas framträdande mönster som gör sig gällande i ordanvändning och textbindning. Därefter beskrivs skillnader mellan texterna som avser mönster på dispositionen nivå. 118 De persiska texterna har översatts till svenska av en översättare som är infödd iranier. Översättningen har därefter analyserats enligt samma metod som i de svenska texterna. Översättaren ombads att hålla sig till källtextens struktur så långt som möjligt. För att garantera att översättningarna är utförda på ett adekvat sätt och enligt mina instruktioner har jag låtit en svensk- och iranskspråkig doktorand i iranska språk granska översättningarna. Denna person har även kunnat bidra med synpunkter på analysen av den svenska översättningen genom att jämföra med det persiskspråkiga textmaterialet. Skribenterna, skrivuppgiften och skrivsituationen För att kunna tolka analysresultaten har bakgrundsfaktorer som kan påverka skrivsituationen hållits under kontroll så långt som möjligt. Samtliga fem skribenter, två kvinnor och tre män, har gått en universitetskurs i skriftlig språkfärdighet för utländska studenter. Vistelsetiden i Sverige är ungefär tio år. Samtliga skribenter har avslutat gymnasiet i sitt hemland och alla utom en har även studerat på ett iranskt universitet. Fyra av de fem skribenterna har hållit sin skrivförmåga på persiska vid liv under vistelsen i Sverige, medan den femte inte har gjort det i samma grad. Alla använder svenskan i skrift i samband med studier och tre av dem även i arbetslivet. Den persiska texten är tillkommen ett år efter den svenska. På grund av de långa tidsintervallen mellan skrivtillfällena har risken för interferens från den svenska texten minimerats. Båda texterna har som utgångspunkt samma skrivuppgift med skillnaden att. kontexten för den persiska texten förutsattes vara en iransk tidning. Skribenterna ombads att skriva en insändare som ett inlägg i debatten om det ökande våldet i samhället eller om hemspråksundervisning i skolan. De har sedan intervjuats om var och en av sina texter. Genom intervjusamtalen har jag fått kunskap om hur skribenterna tänker kring sin text och sitt skrivande i en svensk och i en iransk kontext. Att skriva på ett första- och ett andraspråk. Några utgångspunkter Det har gjmis en hel del mindre undersökningar som jämför skrivstrategier hos förstaspråksskribenter och andraspråksskribenter. I de flesta fall har engelska varit målspråket. I Silva (1993) görs en sammanställning av de väsentligaste resultaten från 72 forskr1ingsrapporter so111 analyserar skrivande på ett andraspråk hos vuxna ur en rad olika infallsvinklar. Dessa studier visar att det finns avgörande skillnader mellan skrivande på Ll och L2, även om det finns vissa strategier som är gemensamma, t.ex. den rekursiva skrivprocessen. En 119 sådan skillnad är att andraspråksskribenter inte planerar, bearbetar och läser igenom sina texter i samma utsträckning som modersmålsskribenter. En annan viktig skillnad som lyfts fram i dessa studier är att L2-texter uppvisar mindre lexikal variation än LI-texter (se t.ex. Linnarud 1986). I en studie av textbindningsmönster i Ll- och L2-texter har Connor (1984) visat att de senare innehåller fler bindningar av typen identitet, som innebär att samma referent upprepas i identisk form. LI-skribenterna däremot utvecklar och varierar i högre grad nya referenter som införs i texten. Dessa resultat relaterar Connor till skillnader i ordförråd mellan första- och andraspråksskribenterna .. En annan infallsvinkel på skrivande på L2 rör kulturella aspekter. En rad amerikanska studier inom den s.k. Contrastive Rhetoric-traditionen har visat att det kan finnas kulturspecifika textmönster som interfererar i skrivandet på L2. En viktig utgångspunkt för denna studie är vad vi hittills vet om iranska textmönster. Det finns undersökningar som tyder på att iransk prosa utmärks av ett induktivt argumentationsmönster, men även av vissa andra drag på lexikal nivå, som t.ex. upprepningar och användning av synonymer i ordpars­ kombinationer (se t.ex. Dehghanpisheh 1973:116 ff.). Dehghanpisheh (1973) har pekat på hur dessa mönster interfererar i persiskspråkigas texter på engelska som främmande språk. Ordparskombinationer En tydlig retorisk skillnad mellan den svenska och den persiska texten återfinns på lexikal nivå. Ord och uttryck i den persiska texten varieras i form av synonympar. Det innebär att två synonyma, eller två semantiskt nära besläktade ord kombineras med hjälp av den samordnande konjunktionen och. I tabell 1 ges en sammanställning av andel synonympar i förhållande till antal löpord i den svenska och den persiska texten hos samtliga fem skribenter. Som framgår av tabellen är mönstret mest framträdande i den persiska texten, medan det uppträder i mycket liten omfattning i den svenska texten. Dessutom kan man iaktta att en av skribenterna nästan inte alls använder strategin vare sig i den persiska eller i den svenska texten. Att det skiljer så lite procentuellt i förekomst mellan de båda texterna trots att de absoluta talen uppvisar större variationsvidd har att göra med textlängden. Den persiska texten är hos samtliga skribenter längre än den svenska. 120 Tabell 1. Procentandel synonympar i relation till antal löpord i den svenska och den persiska texten hos Gholam1, Nasrin, Kaveh, Fatemeh och Reza (absoluta tal inom parentes). Skribent Gholam Nasrin Kaveh Fatemeh Reza Den svenska texten 0,4 (1) 0,3 (1) 0,3 (1) 0,0 (0) 0,4 (2) Den persiska texten 2,9 (33) 0,2 (1) 4,1 (12) 1,4 ( 4) 1,7 (17) Mönstret att variera ett uttryckssätt med hjälp av synonympar illustreras av textexempel (1) från Gholams persiska text: (1) Allmänt kan man säga att våldet sprids och är på fi'mnmarsch inte bara i vårt land, utan förekomsten av våld och dess spridning har blivit ett allomfattande och globalt problem även utanför vårt hemlands gränser. I exemplet ovan består ordparet allomfattande och globalt (hamegir o jahäni) av två synonyma uttryck. I samma mening uppträder ordparet sprids och är på fi·ammarsch (gostaresh o pishravi). Den semantiska innebörden hos dessa ord är ungefär densamma, även om orden inte är helt synonyma: något som sprids kommer rimligen även att öka och tillta, vilket är betydelsen av uttrycket är på fi·ammarsch. Ytterligare exempel på synonympar från samma text är oväntad och forvånande (gheyr-e montazere va ajib), stark och la'aftig (qavi o niroumand), skmpt och rättji·amt (tond o sarih), dekadans och fö1fall (tabähi o zaval),förfall och nedgång (nozul o enqeräz), diskussioner och debatter (bash­ hä va mojädele-hä). Från Rezas persiska text kan nämnasforklara och besla·iva (toujih o tashrih), regerande och härskande (mosallat o häkem), olika och skiftande (gunägun o motanavve), dialog och samtal (goftegu o dialog). I vissa fall har det enligt översättaren varit svårt att hitta två synonymer på svenska som motsvarar det persiska synonymparet. Som exempel kan nämnas förklara och besla·iva som är en översättning av persiskans toujih o tashrih. De persiska orden ligger i detta fall betydelsemässigt närmare varandra än de svenska. Det semantiska sambandet mellan de persiska orden förstärks dessutom av den ljudmässiga likheten som uppnås genom slutrim och/eller allitteration. Sådana nyanser är naturligtvis svåra att överföra till den svenska översättningen. Flera exempel på rimmande ordpar i det persiska textmaterialet 1 Alla namn på skribenterna är fingerade. 121 är tahqir o tahdid (förolämpar och hotar), nabudi o nisti (utplåning och sönderfall) samt moshkelat o mo 'zelat (svårigheter och krångel). Textbindning Att ord och uttryck i den persiska texten har en tendens att återkomma i varierad form får konsekvenser för textbindningen. I beskrivningen av textbindningen i texterna har jag koncentrerat mig på tema-remabindning och referensbindning. Jag bygger analysen på den textlingvistiska modell som presenteras i Josephson 1991. Ett drag i den persiska texten är att det semantiska sambandet mellan referenter tydliggörs genom att remat i en mening tematiseras i nästa mening med hjälp av en omskrivning och ett synonymt uttryck, ofta en utbyggd substantivfras. I textexempel (1) tematiseras referenten våldet sprids och är på fi'ammarsch i den efterföljande satsen med hjälp av substantivfrasen förekomsten av våld och dess spridning. Samma tematiska koppling kan iakttas i följande textexempel från Rezas persiska text: (2) En del av dessa har inte haft någon kontakt med sitt land på grund av politiska, kulturella och sociala skäl och som en följd därav har de och deras barn ingen avspänd och mångsidig kontakt med sitt ursprungliga samhälle och språk. Denna avsaknad av kontakt har haft en förödande effekt på iranska barns - och i vissa fall på deras föräldrars språkkunskaper i persiska. I textexempel (2) är substantivfrasen i andra meningen, Denna avsaknad av kontakt, en tematisering av remat i föregående mening, ingen avspänd och mångsidig kontakt. Ytterligare två exempel, det första från Gholams persiska text och det andra från Nasrins, får illustrera den starka textbindningen: (3) Eftersom rätten till att lära sig hemspråket är bland de rättigheter som har säkerställts i svensk lag, åtnjuter iranska barn, som bor i Sverige, möjligheten till att ha hemspråks lärare. Denna lag­ stadgade rättighet blir mer begränsad dag för dag p.g.a. ökat antal invandrare till detta land under de senaste åren, ... (4) I en värld som har utformats på grund av ägande och samlande eller med andra ord i en värld där människornas värde bestäms efter klass, ekonomisk makt, och etnisk, kulturell och religiös tillhörighet, i en sådan värld kan man säga att våldets existens och dess spridning inte är helt oväntad och förvånande. I textexempel (3) är fundamentet i andra meningen, Denna lagstadgade rättighet, en tematisering av remat i föregående mening, åtnjuter iranska bam, 122 som bor i Sverige möjligheten att ha hemspråkslärare. I textexempel (4) upprepas referenten i en värld tre gånger i samma mening och varje gång specificeras referenten med ett bestämningsled. Andra gången referenten upprepas utgörs bestämningsledet av en relativsats, som är en specificering och variation av relativattributet i föregående sats, som har utfonnats på grund av ägande och samlande. På så sätt tillför de återkommande referenterna ny information. Även i den svenska texten sker en tematisk koppling mellan satser och meningar, men den är inte alltid lika tydlig som i den persiska texten. Detta har att göra med att osäkra bindningar uppstår. Att textbindningen inte är lika stark i den svenska texten framgår av följande exempel från Gholam: (5) Under de senaste åren har jag märkt ett ökande våld i samhället. Många hävdar att ekonomiska omständigheter har bidragit drastiskt till en sådan situation. Men är ekonomiska problem och svårare tider en bra ursäkt eller kanske saknas någon ting inom oss själva och samhället? I exemplet ovan fungerar bindningen mellan första och andra meningen: remat i första meningen, ett ökande våld i samhället, återkommer i andra meningen i form av en omskrivning, en sådan situation. Mellan andra och tredje meningen däremot är den tematiska kopplingen inte lika stark på grund av att det är oklart hur remat, en bra ursäkt, förhåller sig till föregående mening. Osäker bindning av den kategori som illustreras i textexempel (5) påträffas i Gholams och Fatemehs svenska texter samt i Kavehs persiska text. Tabell 2. Antal gånger som ett centralt begrepp som bildar ledfamilj förekommer i identisk eller modifierad identisk form i den svenska och den persiska texten hos samtliga skribenter (totalt antal referenter i ledfamiljen inom parentes). Skribent Den svenska Den persiska texten texten Gholam 3 (8) - (13) Nasrin 8 (14) 2 (26) Kaveh 1 (13) 1 (11) Fatemeh 2 (6) - (9) Reza 8 (19) - (28) Denna skillnad i hindningsmönster kan illustreras med Gholams texter. Ett centralt begrepp som bildar ledfamilj i Gholams båda texter är 'våld och ökning av våld'. En jämförelse av referenterna som ingår i denna ledfamilj i den svenska och den persiska texten visas i figur 1. I figuren är referenterna angivna i den ordning som de uppträder i texterna. Som framgår av figuren är 123 referenterna i den persiska texten betydligt mer varierade och utbyggda än i den svenska texten. Av de åtta referenter som ingår i ledfamiljen i den svenska texten utgörs inte mindre än tre av ordet våld i identisk form. Den svenska texten Den persiska texten ett ökande våld, en sådan situation, spridningen av våld, våldet sprids och våld, krig och våld, våld, våld, våld i är på frammarsch, förekomsten av samhället, våld inom oss själva våld och dess spridning, våldet sprids, ökning av våldet, våldets existens och dess spridning, ökningen av våld och fientliga relationer bland människor, denna abnorma situation, det våld vi möter i vå1t samhälle, samma våld och mindervärdighet, våld och fientliga relationer mellan människor och raser och kulturer, våldsproblematiken i dagens samhälle, våld och krig Figur 1. Ledfamiljen våld och ökning av våld i den svenska och den persiska texten hos Gholam. Samma skillnad mellan den svenska och den persiska texten vad gäller referensbindningen kan observeras hos de övriga skribenterna. I figur 2 jämförs referenterna i ledfamiljen ungdomar och våld i Fatemehs texter. Att inte skillnaden mellan texterna är lika stor vad gäller antalet referenter som i föregående fall kan förklaras med att Fatemehs persiska text är avsevärt kortare än Gholams. Men strategin att omnämna ett centralt begrepp i en text på ett varierat sätt är ändå densamma. Den svenska texten Den persiska texten våld, brottslighet och våld speciellt våldet, dessa våldsamheter, bland ungdomar, sådana nyheter, beväpnade, döda och sårade, barnens våld, brott och våld, våldet i Tierp moraliska dekadans, bära vapen, ha vapen, ungdomarnas situation, dessa frågor Figur 2. Lt:dfamiijen ungdomar och våld i Fatemehs svenska och persiska text. 124 Dispositionella mönster Hittills har jag uppehållit mig vid ordanvändning och textbindning i texterna och funnit att skribenterna använder olika strategier på sitt modersmål och på sitt andraspråk i dessa avseenden. Vad beträffar mönster på textens dispositionella nivå finns en större överensstämmelse mellan den svenska och den persiska texten. Hos tre av skribenterna följer båda texterna ett induktivt argumentationsmönster, vilket innebär att de börjar med en allmän inledning och successivt arbetar sig fram till tesen och huvudpunkten. Detta mönster gör sig exempelvis gällande i Gholams texter. I textexempel 1 och 5 ovan finns de inledande meningarna återgivna till dessa texter. Som framgår av citaten börjar båda texterna att tala allmänt om våld. Hos två av skribenterna däremot kan olika dispositionella lösningar identifieras i den svenska och den persiska texten. Medan den persiska texten inleds med en allmän bakgrundsbeskrivning på ett globalt plan, börjar den svenska texten direkt med det konkreta problemet. Dessa olikartade textlösningar illustreras av Rezas texter, som börjar på följande sätt: (6) Hemspråket är viktigt för barn med annat språk än svenska, och har ett stort betydelse för dessa barns identitet. Jag tror inte att det finns någon orsak att inte ta "hemspråket" på allvar. [---] (7) Just nu bor fler än tusen iranier i landet Sverige. Många av dem, som har kommit till detta land i början av åttitalet och var tonåringar och unga, har nu passerat trettioårsgränsen, har bildat familj och många av dem har fått barn. [---] Textexempel (6) är hämtat från Rezas svenska text och exempel (7) från samma författares persiska text. Det centrala budskapet i bägge texter är att framhålla vikten av hemspråksundervisning. Denna tes framförs redan i den inledande meningen i den svenska texten. I den persiska texten blir läsaren successivt invigd i problemet genom att författaren bäddar för tesen i en utförlig bakgrundsbeskrivning. Samman/ attning och diskussion I denna artikel har jag beskrivit retoriska mönster i fem skribenters textlösningar av samma skrivuppgift på sitt modersmål persiska och på sitt andraspråk svenska. Huvudresultatet av min studie visar att de avgörande skillnaderna mellan texterna återfinns på lexikal nivå och i textbindningen. Detta tyder på att dessa kategorier är mer beroende av den språkliga kontexten. Mönster på dispositionell nivå däremot hålls mer konstanta, vilket skulle kunna tyda på att 125 dessa mönster i enlighet med Cummins (1986) hypotes är språkoberoende och överförbara mellan två språk. En intressant fråga är vad skribenterna själva säger om sina texter och vad de har för uppfattning om sin språkbehärskning på de båda språken. Reza, Gholam och Fatemeh uppger tveklöst att persiska är det språk som de behärskar bäst och uttrycker sig mest ohämmat på i skrift. Nasrin är mer vacklande i sitt svar och Kaveh uppger tvärtom att svenska är det språk som han uttrycker sig bäst på. En annan intressant fråga gäller vad skribenterna har för uppfattning om hur man ska skriva en text av uppgiftstypen. I intervjuerna har framkommit att de skribenter som har valt olika textlösningar på dispositionell nivå också är de som är mest medvetna om att de olika kulturella kontexterna ställer skilda krav på textens utformning. Flera faktorer talar för att skillnaderna mellan texterna som avser ordanvändning och textbindning skall relateras till skribenternas språkbehärskning - man skriver mer kohesivt och varierat på det språk man behärskar bäst. Dessa kategorier uppvisar de största variationerna mellan texterna och samma variation påträffas hos så gott som samtliga skribenter. Detta stämmer också med vad tidigare forskning säger om skrivstrategier på första- och andraspråket Gfr Connor 1984 m.fl.). I den mån dispositionella lösningar varierar mellan texterna verkar det ha skett medvetet hos skribenterna som en strävan att anpassa texten till den kulturella kontexten. Även detta resultat är i överensstämmelse med vad tidigare undersökningar har kommit fram till om typiskt iranska textmönster. Att användningen av synonymparskombinationer, som också har påvisats vara ett typiskt stildrag i iransk prosa, inte överförs lika lätt mellan språken måste förklaras med att lexikala mönster är mer språkberoende. Under senare år har betydelsen av minoritetsspråkens ställning i Sverige betonats av språkforskare ur framför allt språkvårdssynpunkt. En intressant fråga som väcks i detta sammanhang är i vilken riktning mina informanters tvåspråkighet kommer att utvecklas i framtiden. 126 Referenser Connor, Ulla, 1984: A study of cohesion and coherence in ESL students' writing. I: Papers oj Linguistics: International Journal oj Human Communication 17, nr 3. S. 301-316. Cummins, Jim & Swain, Merrill, 1986: Bilingualism in education: Aspects oj theory, research and practice. London & New York. Dehghanpisheh, Elaine, 1973: Contrastive analysis of Persian and English paragraphs. I: Proceedings oj the second annual seminar oj the association oj professors oj English in Iran. Tehran: Association of Professors of English in Iran. S. 106-123. Jansson, Gunilla, 2000: Tvärkulturella skrivstrategier. Kohesion, koherens och argumentationsmönster i iranska skribenters texter på svenska. (Skrifter utgivna av institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 49.) Uppsala. Josephson, Olle, 1991: Varför en lätt text kan vara svår att förstå. I: Wijk-Andersson, Elsie (red.), Kultur-text-språk. Det fhins mer i en text än ord. Uppsala. S. 27-38. Lindberg, Inger, Juvonen, Päivi & Viberg, Åke, 1990: Att berätta på två språk - en studie av tvåspråkiga barns återberättelser på första- och andraspråket. I: Nettelbladt, U. & Håkansson, G. (red.), Samtal och språkundervisning. Studier till Lennart Gustavssons minne. Universitetet i Linköping. S. 169-192. Linnarud, Moira, 1986: Lexis in composition: A pe1formance analysis oj Swedish. Lund. Silva, Tony, 1993: Toward un understanding ofthe distinct nature of L2 writing: The ESL research and its implications. I: TESOL Quarterly 27. S. 657-677. Hotbilder mot och försvar för euskara, det baskiska språket, i nationalistiska baskiska affischer Johan Järlehed Göteborgs universitet 127 Att gå runt på baskiska gator och torg är som att bläddra i en bok. Blicken möter en värld av tecken, bilder och text. Husväggar, murar, lyktstolpar och elposter är täckta av affischer, klistermärken och graffiti. Precis som i alla moderna städer kan tyckas - folk gör väl reklam· för olika evenemang, försöker sälja in sina budskap ... Jo visst gör de det även i Baskien, men här handlar det väldigt ofta om en speciell typ av evenemang, ett särskilt slags budskap: de politiska. Det baskiska samhället genomgår sedan årtionden tillbaka en kraftig politisering där de stora frågorna är: Vad är Baskien - igår, idag och imorgon? Vem är bask? Hur och vad känner, tänker och gör den som är bask? Frågorna kretsar alla i någon mening kring begreppet baskisk identitet. Utan att närmare behandla den mycket omfattande teori­ bildningen kring identitetsbegreppet, bör vi komma ihåg att varje bestämning och definition av en identitet med nödvändighet alltid innebär ett gränsdragande vilket på en gång både inlemmar och utesluter. Svaren på de frågor jag återgav säger alltså också vad Baskien inte är, vem som inte är bask, samt hur den känner, tänker och gör som inte är bask. Tidigare studier av förhållandet mellan euskara - det baskiska språket - och baskisk identitet har visat hur identiteten under de senaste hundra åren kommit att bli allt mer beroende av euskara, inte bara som symbol, utan också som kriterium. Förskjutningen har gått från fokus på etniska och biologiska aspekter på denna identitet till socio-kulturella dito. Språket har kommit att bli det främsta särskiljande kriteriet för den nationella baskiska identiteten (Tejerina Montafia 1993:268). I den här artikeln kommer jag att närma mig det baskiska gaturummets text- och bildvärld genom sex affischer från åren 1975 till 1989.1 Att valet föll på just dem förklaras av att de på ett tydligt sätt illustrerar skillda tendenser i behandlingen av det baskiska språket och dess situation. Trots att de alla kan sägas vilja föra fram samma budskap - det handlar om att motarbeta sådant som upplevs som hot mot euskara och att söka främja dess framtid -, så medför de förändringar det baskiska samhället genomgår under 1 Affischerna återges här med vänligt beviljande från förlaget Txalaparta. 128 denna tid att vissa grepp i formgivningen av affischerna tycks resultera kontraproduktiva. Samma affischer uppvisar - tvärtemot vad som verkar vara den ursprungliga avsikten - en samtidig förekomst av olika, och ibland motsägelsefulla, diskurser.2 Titelns "hotbilder" existerar alltså på två skilda nivåer: dels utanför affischerna, dels i desamma. Genom att ställa affischer från olika tidsperioder mot varandra blir det möjligt att se hur förutsättningarna för återgivandet av olika politiska och kulturella element, symboler och motiv förändras med samhällets utveckling och människornas förväntningar, attityder och önskemål. När jag talar om "nationalistiska baskiska affischer" så avser jag inte bara affischer gjorda av baskiska nationalistpartier, utan alla de affischer som utt1ycker en positiv attityd till föreställningen om den baskiska nationen, de affischer som på något sätt främjar eller stärker den nationella baskiska identiteten. 3 Som Jorunn Veiteberg (1998:48) säger i sin bok om den norska affischen: "Nasjonalisme er ikkje berre ein art politisk ideologi og ei sosial rnrelse, men like mykje ei form for kultur, og i kulturen er symbole viktige." Genom sitt sätt att visualisera landet, nationen och kulturen bidrar affischerna aktivt till att bestämma och definiera begrepp som det norska, det fi·anska och det baskiska. Även om diskussionen om det baskiska går tillbaka minst 100 år i tiden Qfr. Järlehed 2002), så är de sociala och politiska förutsättningarna och bestämmelserna för de fora och rum i vilka den pågår ständigt föränderliga. Det offentliga rummet i den spanska delen av Baskien var under Francos diktatur mycket strängt kontrollerat och censurerat. En förändring ägde dock rum under dikaturens sista år, särskilt efter 'det att premiärministern och Francos tilltänkta arvtagare, Carrero Blanco, sprängdes till döds 1973. Gaturummet i Baskien och många andra delar av Spanien fylldes då plötsligt av färger och bilder i form av affischer, klistermärken och graffiti. Det privata rummet invaderade det offentliga, som länge varit tomt på baskiska betydelser och symboler, och förvandlade det snabbt till ett baskiskt rum, där 2 Det här är naturligtvis inte unikt för vare sig just detta material eller för affischer i allmänhet, utan något som gäller flertalet av människans lite mer elaborerade uttrycksformer. Jaqueline Urla (1999:46) utgår exempelvis från samma tanke när hon i baskiska seriemagasin studerar alternativa sätt att förstå och förhålla sig till euskara - allt handlar inte om att utmana språkets marginalisering. 3 Sammanställningen jag här använt som huvudkälla, Ubierna (1997) Euskal Herriko Kar/elak: askatasunaren irudiak, är klart tendentiös; dels menar redaktören i inledningen att verket är en del i skapandet av ett "nytt land" - Euskal Herria, dels har förlaget Txalaparta en uttalat nationalistisk (a be rtza le) ideologi (jfr. http://www.txalaparta.com/g_default.htm). Bakom fem av de sex affischer jag valt står organisationer som alla har det gemensamt att de uttryckligen verkar för euskaras ställning i det baskiska samhället. Bakom den sjätte står en sammanslutning av föreningar som främjar traditionell baskisk dans. 129 det baskiska var något som bestämdes av en hegemonisk och radikalt antispansk baskisk nationalism. (Tejerina Montafia 1992: 140) Ju närmare vi kommer dagens situation, desto svårare verkar det dock vara att beskriva och definiera ett sådant offentligt baskiskt rum. Dels saknas studier i frågan, dels har det blivit allt tydligare att man inte längre kan tala om baskisk nationalism som en enhetlig och sammanhållen rörelse, ideologi eller världsuppfattning. Baskisk nationalism innebär idag helt enkelt olika saker, såväl hos olika baskiska partier och organisationer, som hos olika basker. Men det finns också något mer generellt, något i själva historieskrivandet och dess förutsättningar, vilket begränsar vår förmåga att beskriva och förstå det som är oss i rummet och tiden närliggande. Jag är inte historiker och vill inte påstå att vaije studie av samtiden är en omöjlighet, bara att man bör vara medveten om dess begränsningar. Samtidigt finns det naturligtvis identifierbara orsaker till att vi uppfattar en viss tid som tydlig eller otydlig: ju mer makt (militär, politisk, ekonomisk) en given historie­ skrivning lutar sig mot, desto lättare brukar den ha för att sprida och etablera sig i ett samhälle. De affischer som den här studien behandlar är alldeles för få för att med någon större säkerhet kunna peka på några allmänna tendenser i den baskiska text- och bildvärld jag studerar. Sådana bildelement som färg, motiv och symboler är dock relativt lätta att identifiera, varför jag kunnat göra en ytlig analys av ett större material bestående av ett par hundra affischer och klistermärken. Det allmänna intrycket är då att materialet med avseende på nämnda element under hela 1970-talet och en bra bit in på 1980-talet uppvisar en stor enhetlighet, vilken sedan under 1990-talet bryts upp och fragmenteras. Det mest slående exemplet utgör användningen av ikurrii'ia, den baskiska flaggan, och dess färger rött, grönt och vitt, vilka fullständigt dominerar bilderna under de första åren för att sedan successivt kompletteras eller bytas ut. I en jämförande studie av baskisk litteratur från 1980- respektive 1990-tal iakttar Gabilondo (1999:57) en tydlig förskjutning från ett nationellt, kollektivt och samhälleligt subjekt till ett individuellt och privat dito. Denna förskjutning förklaras, enligt honom, av övergången i det baskiska samhället från en nationalistisk till en postnationalistisk 4 ordning, från en ordning utan tydlig uppdelning mellan en offentlig och en privat sfär till en ordning där en sådan uppdelning institutionaliseras (ibid. 58).5 Eftersom det offentliga 4 Gabiiondo menar att den mångfaid av konkurrerande nationalismer och språk som idag präglar Spanien, tillsammans med dess förflutna, gör det tämligen unikt, och att det bäst förstås genom att teoretisera begreppet postnationalism (id:48ss ), 5 Den nationalistiska ordningen varade enligt honom åtminstone fram till övergången till demokrati och omöjliggjorde någon annan position för subjektet än en samhällelig och politisk dito. Den postnationalistiska ordning som nyligen uppstått tillhandahåller däremot en privat sfär för subjektet (id:58). 130 rummet under diktaturen var utsatt för censur blev det privata rummet, hemmet, till en politisk plats framför andra (ibid. 56). Först med demokrati­ sering och "postnationalism" uppstår en mångfald av både privata och offentliga rum, vilka de olika nationalismerna och de därmed förbundna nationella identiteterna på olika sätt försöker förhålla sig till och styra. Denna diskussion om offentliga och privata rum, om kollektiva och individuella subjekt eller identiteter, förfaller kanske som en onödig utvikning, men jag tror att den utgör en viktig bakgrund för att närma sig frågan om baskisk språkpolitik. Syftet med den här studien sa vi ju var att studera hur baskiska affischer hanterar förhållandet mellan euskara och baskisk identitet. Mer precist uttryckt är frågan snarare dels hur affischerna förhåller sig till de hotbilder som UNESCO målat upp mot minoritetsspråk och minoritetskulturer i allmänhet6, dels hur de förhåller sig till den språkpolitik som sedan ett par år tillbaka formulerats inom ramen för projektet Bai Euskarari (Ja till euskara). Projektet samordnas av Kontseilua 7, ett paraplyorgan för ett 80-tal baskiska institutioner och organisationer, och stöds av samtliga baskiska partier, den baskiska regeringen samt ett stort antal företag, vilket torde göra det till det mest ambitiösa och omfattande försök till aktiv språkpolitik som hittills utfonnats i Baskien. Så vitt jag förstår bygger den här språkpolitiken på följande resonemang: En nationell och kulturell identitet beror i stor utsträckning av det eller de språk som talas av de människor som omfattar den. Baskisk identitet och kultur beror av euskara. Euskara är hotat. Alltså är även den baskiska identiteten och kulturen hotad. Det här medför att jag, när jag studerar hur det baskiska språket och dess situation uppfattas och behandlas i affischer, utgår från att det samtidigt innebär att studera uttryck för baskisk identitet. Språkpolitiken bör här ses som en del av en mer övergripande identitetspolitik. Ledordet i projektet Bai Euskarari's språkpolitik är normalisering. Samtidigt talas om vikten av avpolitisering. Vissa sektorer av det baskiska samhället, exempelvis sådana centrala aktörer i tolkningen och omtolkningen av den baskiska identiteten som universitet och reklamvärld, tycks betrakta dessa två begrepp som förutsättande varandra. Jag skall längre fram försöka utveckla detta något, eftersom jag tror att det är av stor betydelse för att förstå förhållandet mellan språk och nationell identitet. Innan vi går över till att titta närmare på affischerna är det plats för ett par förtydliganden om Baskien och ytterligare några fakta om euskara. Dessa återges i dokumentet "Informe sobre !as lenguas del mundo" vilket jag återkommer till längre fram. 7 Ungefär De sociala organens råd i Euskal Herria - en sammanslutning av baskiska sociala föreningar och organisationer. 131 Baskien - Euskal Herria, Euskadi, Pafs Vasco, Pays Basque De flesta människor utanför Baskien kopplar detta namn till det landområde i norra Spanien som enligt spansk lag utgör den autonoma regionen Baskien (Comunidad Autonoma del Pafs Vasco). Detta område sammanfaller med vad de flesta basker ser som tre historiska baskiska territorier, Bizkaia, Gipuzkoa och Araba - på euskara vanligen kallat Euskadi. När man i Frankrike talar om le Pays Basque så avser man oftast tre andra historiska baskiska territorier: Lapurdi, Zuberoa och Nafarroa Beherria. På baskiska går dessa tre territorier tillsammans under benämningen Iparralde, vilket kort och gott betyder 'norr'. På samma sätt benämns den del av Baskien som ligger i Spanien för Hegoalde, 'söder'. Utöver Bizkaia, Gipuzkoa och Araba omfattar detta namn också Naffaroa, det sjunde och sista historiska baskiska territoriet. I Spanien har även Naffaroa (Navarra) status som egen autonom region. En gammal och väl använd benämning på alla de sju territorierna tillsammans är Euskal Herria, vilket på euskara betyder ungefär 'landet där man talar euskara'. Här lever idag sammanlagt knappt tre miljoner människor. För tydlighetens skull kommer jag fortsättningsvis att använda bara de baskiska namnen. Allt fler baskisktalande på allt mindre yta En av de första saker man i Hegoalde försökte ta reda på när Francos diktatur föll var hur situationen såg ut för euskara, hur många som talade språket, i vilka sammanhang och hur det fördes vidare mellan generationerna. Avsaknaden av kunskap och statistik var i det närmaste total. De få tidigare studier som genomförts uppvisade mycket motsägelsefulla resultat och saknade en tydlig och gemensam metod och begreppsapparat (Tejerina Montafia 1992: 141 ). När ett antal studier nu gjorts uppskattar man att det idag finns mellan 600.000 och 700.000 människor som kan tala euskara. Räknar man också med dem som har en passiv kunskap i språket sträcker sig siffran möjligen till dryga 800.000. De kallas med en baskisk term för euskaldunak - eller med en försvenskning euskalduner - och är ojämnt fördelade i Euskal Herria. I Euskadi är det exempelvis endast i de nordöstra delarna som andelen euskalduner är i majoritet. 8 Något tiotusental baskisktalande finns dessutom i olika länder i Sydamerika och i USA (Siguan 1994:152-53; Moreno Cabrera 2000:274; Tejerina Montafia 1992:141ff.; Kurlansky 1999:315). 8 Eustat 2000. Poblaci6n euskaldun. Online. Tillgänglig på: http:/ /www.eustat.es/varios/atlas/ tb!O000 100/pdfl 08 .pdf. 2001-03-23. 132 Inget tyder på att det någons~n skulle ha funnits fler euskalduner än idag. Däremot har den procentuella mängden euskalduner av alla basker varierat genom åren. Om den idag anges till ungefär 20-25% i Iparralde, och 25-30% i Hegoalde, så uppskattas den på bägge sidor ha varit betydligt högre fram till 1800-talets mitt (Kurlansky 1999:315). De stora migratoriska rörelser som då tog fart förändrade bilden ordentligt. In till de industritäta Bizkaia och Gipuzkoa flyttade tiotusentals människor från olika delar av Spanien liksom också fattiga lantarbetare från de baskiska byarna - något som vissa historieskrivare idag blundar för. Samtidigt for hundratusentals basker, många av dem förmodligen euskalduner, över Atlanten till Nord- och Sydamerika, främst till Rio de la Flata-området. För baskerna i Hegoalde innebar sedan också Francos diktatur (1939-75) att euskara blev ett språk som bara kunde brnkas i hemmet och bland vänner, all offentlig och officiell användning av euskara var ålagt med stränga straff (Järlehed 2002; Marenales Rossi 1991). Även om euskara sedan 20-talet år tillbaka nu sakta vinner fler användare så har språkets geografiska utbredning emellertid minskat sedan mycket lång tid tillbaka. Bild 1. Euskaras geografiska utbredning genom historien. (Siguan 1994:331) EUSKERA. TERJI.TTORIO wmuimco 'i E\'OUJaO.~ IHSTORICA --<•l<~tp;xo""""-" II:II!u•""'"'-"'r*k~•n><•< E333 .lru d< I.i "'"""' ""' ,a ,J • xvm E!!3;,~,""'~ Enligt Siguan (1994:331) talades euskara under romartiden från Burgos i väster till Andorra i öster, och från Zaragoza i söder till Bordeaux i norr. På . 500-talet e.Kr. hade området minskat till ungefär hälften, särskilt i de områden som idag är Frankrike. Under det följande millenniet minskade sedan utbredningen mest på den spanska sidan. Väl framme på 1700-talet så talas euskara bara i delar av Euskal Herria: i Zuberoa och Nafarroa Beherria 133 dominerar franskan och i de södra delarna av Nafa1Toa och Araba dominerar spanskan. Unesco9 och Bai Euskarari1° - hot och försvar Enligt en preliminär analys av en stor enkätundersökning som Unesco gjort bedöms 68% av alla språk hotas av snart utdöende. Merparten av de som svarat anser att ett språks försvinnande dessutom skulle medföra utdöendet av dess talares samhälle och kultur. Upphörandet av ett språks överföring mellan generationerna beskrivs som ett av de största hoten. Främsta skälet till detta anses vara att ett språk ersätts av ett annat. 64% av språken i enkäten har fått se sina geografiska gränser förändras. Flertalet av dessa har förlorat territorium. Eftersom de här svaren rör "alla världens språk" är de naturligtvis mycket generella. Jag skall därför kontrastera dem med svaren i en undersökning som gjorts specifikt för euskara. Denna undersökning utgör första steget i ett projekt kallat Bai Euskarari (Ja till Euskara) vars målsättning är att aktivera hela det baskiska samhället i en öppen process till fromma för vad man kallar "full normalisering av euskara". 11 De förklarar dock inte vad de avser med "normalisering". Som ett första steg i denna normaliseringsprocess har 23 sektorer av det baskiska samhället listat interna och externa faktorer som bedöms verka för respektive mot euskara. Jag skall som exempel bara nämna två av dessa sektorer och kommer därpå att diskutera två faktorer som de gemensamt pekar ut som hot mot euskara. Såväl universitet som reklamvärld anger att externa hot bland annat utgörs av en "symbolisk och folkloristisk användning" av euskara, liksom av politiseringen av språket. Med det första avser man ett bruk av euskara begränsat till vissa tillfällen och bestämda kulturella evenemang där språket anses vara "på modet". Reklamsektorn menar att detta hindrar att det ses som del av det moderna samhället och ett bra språk att göra reklam på. 12 Med politisering avses här att euskara förknippas med politik i allmänhet och med nationalistiska politiska partier och organisationer i synnerhet. Universiteten 9 De uppgifter från Unesco som jag i detta stycke refererar till kommer från deras rapport "Informe sobre !as lenguas del mundo", http://www.unescoeh.org/ informelenguasmundo/ informe I .html. 10 En sammanslutning av baskiska sociala rörelser, Kontseilua (De sociala organens råd i Euskal Herria), tog fasta på Unescos rapport och har tagit initiativ till ett brett upplagt projekt till försvar för euskara. Detta projekt går under namnet Bai Euskarari, Ja till Euskara. 11 Kontseilua 2000. http://www.baieuskarariakordioa.org/indexg2.htm, s.1. 2000-10-12 12 Kontseilua 2000. http://www.baieuskarariakordioa.org/indexg2.htm. 2000-10-12 134 fruktar då att de basker som inte identifierar sig med dessa organisationer och deras politik drar sig för att lära sig och använda euskara. 13 Samtidigt som det man kallar för politisering ses som ett hot, skönjer man en positiv tendens till "avpolitisering". Det här finner jag mycket intressant eftersom man förklarar denna avpolitisering som en följd av att "[ ... ] uppfattningen av euskara som ett medel för identifikation med den baskiska kulturen och som ett uttryck för identitet blir allt vanligare". 14 Man vill röra sig bort från en rådande allmän politisering av det baskiska samhället, vilken man uppfattar som något i sig dåligt, och både målet och medlet tycks bestå i normalisering. Jag vill dock göra gällande att detta bara är en avpolitisering på ett ytligt och skenbart plan. Det bör definitivt inte förstås som att det inte längre rör sig om en politisk fråga. Inget kunde tvärtom vara mer politiskt. Citatet uttrycker önskan att språket inte längre knyts till specifika partier och organisationer, utan till den nationella identiteten och kulturen i sin helhet. Ett problem uppstår då alla invånare i Baskien inte identifierar sig med en sådan identitet eller kultur. Därav antagligen målsättningen att "avpolitisera" och "normalisera" de baskiska identitets- och kultur­ begreppen, det vill säga att motarbeta folklorisering och över huvud allt som verkar alltför specifikt. Det universella ställs med detta som så många gånger tidigare mot det partikulära. Men här finns också en motsättning mellan det etablerade och det ifi·ågasatta som är väldigt typisk för konflikter mellan alla slags majoriteter och minoriteter. Ser man till gamla väletablerade nationer som Sverige och Frankrike, så kan man hävda att de i någon mening är lika nationalistiska som en - på den internationella arenan - ifrågasatt nation som Baskien. Skillnaden, det som gör att de flesta svenskar och fransmän förmodligen tycker att ett sådant påstående är överdrivet, består då i att den svenska respektive franska nationella identiteten verkar mer självklar, naturlig och normal, och att den är baserad på autonomi i form av en nationalstat. Allt det som gör dessa identiteter och som far oss att känna och tro på dem har helt enkelt etablerat sig som en naturlig del av vår vardag, våra traditioner, symboler och vanor (Ehn et al. 1993:14, 28ff., 51,79). Ser man det så är det fullt förståeligt att normal blir nyckelordet, att normalisering av språket på sätt och vis likställs med avpolitisering. 13 Kontseilua 2000. http://www.baieuskarariakordioa.org/gaztela/fase 1/1 unica.htm. 2000-10-12. 14 Kontseilua 2000. http://www.baieuskarariakordioa.org/gaztela/fase 1/1 unica.htm. 2000-10-12. 135 Affischer som hjälper, affischer som stjälper Vi kan börja med att titta på hur affischerna hanterar uppfattningen att kulturen dör om språket dör. Bild 2. "Dansare för yttrandefrihet". Euskal Dantzarien Biltzarra (De baskiska dansarnas organisation) 1982. (Ubierna 1997. Vol 2. S. 109, affisch nr. 1089) Den här affischen är från 1982 (Euskal Dantzarien Biltzarra - De baskiska dansarnas organisation). Det textuella meddelandet når oss på både spanska och euskara: "Dansare för yttrandefrihet". Bilden meddelar något liknande men uttrycker samtidigt en romantisk syn på vad baskisk kultur är för något - traditionell folklore. Denna syn binds dessutom till ett traditionellt baskiskt nationalistiskt bildspråk - där är i bakgrunden ikurrifia, den baskiska fanan, och dansarnas profiler med de långa, spetsiga näsorna representerar en stereotypisk ide om baskisk rasrenhet. Här finns alltså både den folk­ lorisering och politisering som Bai Euskarari vill avlägsna sig från, vilket gör att affischen alltså enligt detta synsätt motverkar det baskiska språkets överlevnad. · Den baskiske författaren och filosofen Unamuno väckte redan 1901 stor bestörtning när han hävdade att euskara var ett språk utan framtid som snart skulle försvinna. Det baskiska språket dör ut utan att där finns någon mänsklig kraft som kan förhindra dess utslocknande; det dör i enlighet med livets lag. Låt oss inte tyngas av att dess kropp förgås, ty den gör det för att dess själ skall överleva. (Unamuno 1949:119) 136 Han utvecklade i det tal varifrån dessa ord hämtats tanken att euskara var ett språk för filologer, inte för vanliga människor i ett modernt samhälle med en levande kultur Gfr. Järlehed 2002). Tanken har levt kvar ända till våra dagar och avfärdas i en affisch från 1987. Bild 3. "Språken är gjorda för att leva med, inte för museum." Euskal Kultur Batzordea (Kommissionen för baskisk kultur) och European Bureau for Lesser Used Languages 1987. (Ubierna 1997. Vol 3. S.79, nr. 1930) ·#EJ ~ ·~ @Iw,i,6) ~!_,<_!i) .lfj ·- IU ~~ ~~ HIZKUNTZAK BIZITZEKO, EzGoRDETZEKO #;:;:;~~ {_~·t.1/" Herri hizkunti.ak, zure altxorrik preziatuena. -·-·-"·-··-~ ____ ., _ Det är EKB, Euskal Kultur Batzordea (Kommisionen för baskisk kultur), ett paraplyorgan för alla organisationer som arbetar för euskara, och European Bureau for Lesser Used Languages som tillsammans hävdar att "Språken är gjorda för att leva med, inte för museum". Det är en stark och mycket talande affisch som borde tilltala även Bai Euskarari - ingen folklorisering och ingen politisering, åtminstone inte någon som man direkt kopplar till en baskisk nationalism. Associeringen med elva andra minoritetsspråk - frisiska, occitanska, katalanska med flera - bör i och för sig ses som en slags solidaritetshandling dem emellan, och som sådan uttalar affischen ett klart och tydligt NEJ!, EZ!, till all form av fördom mot och förtryck av dessa språk. Det vill säga ett tydligt politiskt ställningstagande. Unescos utvärdering visade som sagt att det kanske största hotet mot ett språk bestod i upphörandet av dess överföring mellan generationerna, något 137 som ofta anses vara en följd av att det ersätts av ett annat språk (vanligen ett majoritetsspråk). Vi kan titta på hur denna fråga behandlades i två affischer 1977. Bild 4. "Kommunal ikastola för alla" 1977 (Ubierna 1997. Vol l. S. 224, nr. 515) Först en bild av en glad piprökande jätte som kommer vandrande över de baskiska kullarna med en säck över axlen och ett hus hängande i en kedja i handen. Över hans huvud kräver en slogan på euskara och spanska "Kommunal ikastola för alla". Alla baskiska barn i Hegoalde tvingades under Franco-tiden gå i spansk skola med spanska som enda tillåtna språk. På 1950- och 1960-talen startades dock i all hemlighet flera ikastolak - baskiska skolor med all undervisning på euskara. Eftersom de inte var lagliga tvingades de använda sig av lokaler i hemmen (Tejerina Montafia 1993:300). Huset som jätten bär på är ett baserri, ett traditionellt baskiskt lanthus av den typ som kommit att bli en av de främsta symbolerna för baskisk identitet (Kurlansky 1999:6). Nu bär det tydligt skylten Ikastola, och man kan väl tänka sig att hela bilden talar om för oss att nu kommer skolorna ner till byn och barnen från sin undanskymda tillvaro bland kullarna. Jättens breda, trygga leende och stora kliv uttrycker säkerhet och framåtanda. Så långt känns det inte som det kan ligga något hot i denna bild. Men om vi tittar lite närmare så ser vi för det första de tre färgerna rött, grönt och vitt - de baskiska färgerna, färgerna i ikurrii'ia, den baskiska fanan. De dominerar helt och hållet bilden - precis som i de allra flesta affischer från denna tid. Det är väldigt lätt att koppla dem till 'det baskiska' i allmänhet och en nationalistisk symbolvärld i synnerhet. Jättens klädsel är också värd en kommentar. Han bär en txapela, en basker, som ju länge var baskernas främsta bidrag till det internationella modet. De röda skorna med snörband 138 över vita sockor bärs av dantzaris, de traditionella baskiska dansarna. Sam­ mantaget går detta på tvärs med Bai Euskararis rekommendationer och skulle därför kunna ses som något som idag motverkar situationen för euskara. Vi kan jämföra med en annan affisch som på sätt och vis behandlar samma sak. Kilometroak är ett årligt evenemang som arrangeras för att samla in pengar till ikastolas i Gipuzkoa. Motsvarande evenemang finns i vart och ett av de sju baskiska territorierna. Under en dag strömmar tiotusentals människor till för att gå några kilometer utefter en snitslad bana kantad av diverse uppträdanden, tävlingar och stånd. Det är traditionell baskisk dans, musik och sport. Ett viktigt inslag utgörs alltid av bertsolariak, populära folksångare som improviserar fram texter där de blandar gamla folksagor med politisk kommentar och satir. De för den orala poesitraditionen vidare och åtnjuter ett mycket stort anseende i stora delar av det baskiska samhället (Valle 1994). Detta förklaras nog till stor del av att de själva är en del av en annan tid, en tradition som hotats, men samtidigt några av de främsta budbärarna och medlarna mellan generationer - de för det baskiska språket och minnet vidare. Bild 5. "Kilometroak 77" Gipuzkoako ikastolen elkarte batza 1977. (Ubierna 1997. Vol l. S. 231, nr. 525) Viljan till kontinuitet mellan generationerna uttrycks också klart i denna färgglada och livfulla bild där några personer kommer dansande på led. De 139 tre personerna i mitten kan med de frisyrerna knappast vara annat än son, far och farfar, som här gör gemensam sak för att stötta euskara. Det färgglada natursceneriet och de muntra figurerna uttrycker tillsammans med den ordnande rörelsen framåt hopp och motiverar alla att lära sig och stödja euskara. För att vara från 1977 är affischen förvånansvärt fri från de mest uppenbara nationalistsymbolerna ( den rymmer t ex många fler färger än rött, grönt och vitt). Den tredje och sista stora anledningen till språkdöd stod enligt Unescos rapport att finna i att språk förlorade territorium. Vi såg tidigare att detta länge varit en realitet för euskara. Bild 6. "Euskara, Navarras språk." (Ubierna 1997. Vol 2. S. 23, nr. 876) Den här affischen kunde knappast vara tydligare. "Euskara, Nafarroas språk" utropar den och vill sätta stopp för vad som upplevs som den dystra utvecklingen de senaste 1000 åren: euskara har i Nafarroa successivt tappat mark och talas nu bara i den norra tredjedelen. (Bilden är svår att återge pga de mörka färgerna. Territoriet Nafarroa återges i djupt rött på svart botten. Vita linjer visar språkets successiva återgång.) Gränser och tenitorier är dock inte alltid geografiska. Det finns bland basker också de som vill dra mentala gränser mellan olika människor, som vill skilja basker från basker Ufr, Järlched 2002). Som i affischen från 1989 (bild 7) som kort och gott konstaterar "Att vara bask är inte nog - var euskaldun!". Ett hårt budskap utan utrymme för missto]knlngar" AEK, organisationen bakom affischen, samordnar sedan slutet av 1960-talet baskundervisningen för vuxna i hela Euskal HetTia. En av deras huvudsakliga målsättningar är att skapa ett utbrett nationellt medvetande bland baskerna, eftersom ett sådant, enligt AEK, i sin tur motiverar dem att lära sig "sitt" språk (Tejerina Montafia 1993:245-6). 140 Bild 7. "Att vara bask är inte nog - var euskaldun [tala baskiska]!" Alfabetatze Euskalduntze Koordinakundea (Samordnare för alfabetisering och euskalduni­ sering [förbaskning]) 1989. (Ubierna 1997. Vol 3. S. 241, nr. 2420) eu Slutdiskussion Affischer som under 1970- och 1980-talet identifierade hotet mot euskara med ett (politiskt) förtryck av baskisk identitet och kultur, och som sökte motverka detta genom ett konsekvent bruk av symboler, färger och motiv vilka då ansågs representera det baskiska, framstår i ljuset av senare års baskiska språkpolitik som delvis kontraproduktiva. Denna språkpolitik, uttolkad genom några av Bai Euskararis ståndpunkter och rekom­ mendationer, ser dylika symboler, färger och motiv som uttryck för politi­ sering och folklorisering. Euskara kopplas enligt dem samman med specifika politiska och kulturella grupper och sammanhang. De människor som inte kan identifiera sig med dessa känner sig då mindre motiverade att lära sig euskara, eller använda det om de redan kan det. Dagens hot mot euskara ligger enligt detta synsätt inte så mycket i ett yttre (läs spanskt och franskt) förtryck, som i en alltför snäv definition av baskisk identitet - vem är bask, vad och hur känner, tänker och gör den som är bask. Det tycks följaktligen vara av stor vikt för euskaras spridning och vitalitet att vidga inte bara definitionen av den baskiska identiteten, utan också formerna för represen­ tation av densamma. När jag med detta i åtanke tittar på affischer från 1990-talet, tycker jag mig iaktta en allmän tendens till ökad sönderdelning och komplexitet. Men vad svarar den på och vari består den? Har fmmgivningen verkligen tagit fasta på den typ av fi..1nderingar som Bai Euskarai nu formulerat, eller är det jag som missar något? Färgerna, symbolerna och motiven tycks oveder­ sägligen ha blivit fler, men innebär det nödvändigtvis att de - såväl enskilt som tillsammans i affischen som helhet - blivit mångtydigare? Om detta nu är ett uttryck för avpolitisering och normalisering, är det då så att represen­ tationerna av det baskiska med ens blivit vidare och öppnare, att de i 141 förlängningen låter fler av invånarna i det baskiska samhället identifiera sig med euskara? Det vill man gärna tro. Står vi i så fall här också inför ett exempel på tanken att det onormala och det politiska alltid står för en annan tydlighet än det normala och det opolitiska? Också det vill jag gärna tro. Fast hur mycket av denna vår uppfattning av "ökad komplexitet" beror i själva verket på brist på distans till det vi betraktar? Vi befinner oss förmodligen tidsmässigt alldeles för nära de senare affischerna för att klart kunna urskilja alla dess olika betydelser. Var tid har sin tydlighet, och kanhända avslöjar den sig inte i förtid. Referenser Ehn, Frykman & Löfgren 1993. Försvenskningen av Sverige. Stockholm: Natur och Kultur. Eustat 2000. Poblaci6n euskaldun. Online. Tillgänglig på: http://www.eustat.es/varios/atlas/tblOOOO I 00/pdfl 08 .pdf. 2001-03-23. Gabilondo, Joseba 1999. Travestismo y novela terrorista: masoquismo femenino y deseo en la literatura vasca postnacional. I: La halsa de la Medusa. Revista trimestral. Madrid. Nr. 49-1999. S. 45-76. Järlehed, Johan 2002. "Våldsamma är de och inte vet man vart de kommer ifrån heller ... " Fördom och förkunnelse i fallet baskerna. I: Söhrman, Ingmar (red.), Minoriteterna har vaknat. Stockholm: Arena. Kontseilua 2000. Bai Euskarari. Online. Tillgänglig på: http://www.baieuskarariakordioa.org/. 2000-10-12. Kurlansky, Mark 1999. The Basque history ofthe world. New York: Walker. Marenales Rossi, Martha 1991. La aventura vasca. Destino: Montevideo. Uruguay: Gamacor. Moreno Cabrera, Juan Carlos 2000. La dignidad e igualdad de !as lenguas. Crftica de la discriminaci6n lingiifstica. Madrid: Alianza. Siguan, Miguel 1994. Espai'iaplurilingiie. Madrid: Alianza. Tejerina Montafia, Benjamin 1992. Nacionalismo y lengua. Madrid: Centra de investigaciones sociol6gicas & Siglo XXI. Tejerina Montafia, Benjamin 1993. Lengua e identidad nacional. Cambios en la definici6n de la identidad vasca. I: Azurmendi, Joxe (red.) Hizkuntza eta talde - nortasuna. San Sebastian: Servicio Editorial de la UPV. S. 267-309. Ubierna, Jabi (red.) 1997. Euskal Herriko Kartelak: askatasunaren irudiak. Tafalla: Txalaparta. Vol. 1-3 + index. Unamuno, Miguel de [1902] 1949. La cuesti6n del vascuence. I: La dignidad humana. Buenos Aires: Espasa Calpe, Colecci6n Austral. S. 119-48. UNESCO 2001. Informe sobre !as lenguas del mundo. Online. Tillgänglig på: http://www.unescoeh.org/informelenguasmundo/informe I .html. 2001-03- 23. 142 Urla, Jacqueline 1999. Basque language revival and popular culture. I: Douglass, Urza, White & Zulaika (red.) Basque Cultural Studies. Reno: University of Nevada Press. S. 44-62. Valle, Teresa del 1994. Korrika: Basque ritual for ethnic identity. Reno: University ofNevada Press. Veiteberg, Jorunn 1998. Den norske plakaten. Oslo: Pax Forlag. Två länder, två språk? Godelieve Laureys & Ellen Bijvoet Gents Universitet, Belgien 143 Det är snarare regel än undantag att gränserna för ett språkområde samman­ faller med nationella gränser. A ena sidan talas mer än ett språk i de flesta länder och å andra sidan talas många språk i mer än ett land. Språk som talas i mer än ett land betecknas som pluricentriska (Kloss 1952, Clyne 1992). 1 Tennen anger att språkbrukarna orienterar sig mot olika norm­ givande centra. Pluricentrism ger upphov till språkvariationsmönster som just korrelerar med nationella gränser. Det är dock sällan fråga om absoluta skillnader, utan snarare om olika frekvenser och olika stilvärden av samma språkliga manifestation. I de flesta fall rör det sig om ett asymmetriskt förhållande mellan en i språkligt avseende dominerande nation (som i fo1isättningen betecknas som D-området) och ett/flera språksamhälle(n) som av historiska skäl befinner sig eller har befunnit sig i ett underläge (i fortsättningen kallat Ö-området d.v.s. den övriga delen utanför den dominanta). Dylika pluricentriska språk­ områden kan antingen vara geografiskt sammanhängande områden (t.ex. det koreanska språkområdet) eller geografiskt vittspridda områden · (t.ex. det portugisiska). Pluricentriska språk kan även talas både i geografiskt sammanhängande och vittspridda områden samtidigt (så ärt.ex. fallet i fråga om franskan). Även i det forna Östeuropa, där språkplaneringen utgjorde en viktig länk i genomförandet av de politisk-ideologiska ideerna, erkändes existensen av s.k. nationella språkvarieteter på ett tidigt stadium. Termen nationell varietet introducerades i ryskan på femtiotalet. För att beteckna varieteterna som talas i de olika delarna av språkområdet används här termen natiolekt (Laureys 1997). Intresset för frågor i samband med pluricentrisk språkvariation är som regel störst i Ö-området och dikteras där ofta av emancipatoriska sträv­ anden. I den dominanta delen av språkområdet tenderar man däremot att betrakta denna variation som avvikelser från normen, och en natiolekt jämställs där med dialekter och regionala varieteter. Clyne (1992b) anser dock att natiolekter å ena sidan och dialekter/regionala varieteter å andra sidan skiljer sig i fråga om status. Att på rent lingvistiska kriterier skilja 1 Tyskan har till exempel officiell status i 6 länder med sammanlagt drygt 90.000.000 talare; portugisiskan är officiellt. språk i 7 länder och talas av ca 150.000:000 män­ niskor och spanska talas av mer än 300,000.000 människor i 23 officiellt spansk­ språkiga länder, Engelskan intar med sin unika roll som världens lingua franca en all- deles egen, speciell ställning. 1' 144 natiolekter från dialekter/regionala varieteter är inte helt självklart, men detta är föga överraskande eftersom det överlag är omöjligt att enbart på lingvistiska grunder skilja mellan språk och språkvarietet. Extralingvistiska faktorer - politiska faktorer, attityder, identifikationsmönster o.d. - spelar en avgörande roll vid dylika avgränsningsfalI2 och detta gäller i synnerhet vid beskrivning av pluricentrisk språkvariation. Diskussionen kring pluricentriska språk är oupplösligt förbunden med två frågor: å ena sidan förhållandet mellan språk och identitet, å andra sidan förhållandet mellan språk och makt. Maktrelationer är inte statiska, utan de utvecklas i takt med förändringar i ekonomisk och politisk styrka och demografisk kon­ centration. Förhållandevis små skillnader mellan två eller fler natiolekter kan genom språkplanering avsiktligt förstoras i syfte att stimulera språkets symbolfunktion därför att en del/delar av ett språkområde vill profilera sig som separat(a) politisk(a) och kulturell(a) enhet(er). Så delades t.ex. under 1990-talet serbokroatiskan upp i två skilda språk, serbiska och kroatiska, t.o.m. med var sitt alfabet. På samma sätt divergerade nord- och sydkoreanskan efter den politiska uppdelningen av Korea. Likaså före­ kommer det att man genom språkplanering söker förminska avståndet mellan två natiolekter. Så hart.ex. sedan Berlinmurens fall den öst-västtyska distinktionen kommit på glid och det är inte längre tal om en BRD- och en DDR-variant av det tyska språket. Spänningsfältet mellan strävan att åstadkomma eller behålla en språklig enhet å ena sidan och profileringen av en ( sub )nationell identitet å andra sidan kan med fördel studeras utifrån begreppsparet konvergens/divergens. Olika typer av natiolekter kan uppstå beroende på det sociala och kulturella avståndet mellan de olika delarna av språkområdet. Dessa typer kan rangordnas på en skala från total endonormativitet till total exonormativitet. En modell för beskrivning av de olika typerna har utarbetats av Ammon (1989). Språket i ett Ö-område kan utvecklas på olika sätt beroende på följande, delvis överlappande faktorer: 1. identifikationsvärdet som den egna natiolekten har för talarna från ett Ö-område 2. graden av ojämlikhet i relationen till D-området (styrs t.ex. språk­ användningen i de berörda länderna helt utifrån D-området, bl.a. i form av ordböcker, stilhandböcker, grammatikor?) 3. natiolektens status inom det aktuella Ö-området (är det t.ex. det enda officiella språket eller konkurrerar det med andra officiella språk?) 4. befollrJ1ingsstorleken cch andra demografiska och etniska faktorer i Ö­ området 5. Ö-områdets politiska och ekonomiska status 6. historiska faktorer som ligger till grund för utvecklingen av ett gemen­ samt språk i D- och Ö-området (kolonisering, emigration o.s.v.) 2 Jfr svenskan och norskan som har status som två skilda språk trots ansenliga likheter på de olika lingvistiska nivåerna. 145 Nederländskan och svenskan som pluricentriska språk Både nederländskan och svenskan är pluricentriska, eller rättare sagt bicentriska språk. Svenska är officiellt språk i Sverige och Finland, och nederländska i Nederländerna och Belgien.3 I båda fallen är det fråga om ett binationellt språkligt rum, på så sätt att nederländskan är det enda officiella språket i Nederländerna (D-området) och ett av de officiella språken i Belgien (Ö-området), medan svenskan är det enda officiella språket i Sverige (D-området) samt ett av de två officiella språken i Finland (Ö­ området). I det följande vill vi närmare belysa likheter och skillnader mellan det nederländska och det svenska språkområdet. 3 I själva verket har nederländskan status som officiellt språk även i SU1inam och de Nederländska Antillerna, och det talas dessutom i viss utsträckning i Indonesien. Vi kommer dock i detta sammanhang inte att beakta dessa utomeuropeiska varieteter. Eftersom förhållandena i det nederländska språkområdet historiskt sett är komplicerade anser vi det angeläget att klargöra dessa något mer utförligt i det här sammanhanget. Den nederländsk-belgiska riksgränsen etablerades formellt med anledning av Belgiens självständighet 1830. I själva verket hade Flandern skiljts från Nederländerna redan 175 år tidigare i samband med Westfaliska freden, där de 17 förenade provinserna upphävdes och det nuvarande belgiska området anslöts till det habsburgska riket medan Nederländerna blev självständiga. Från och med 1600-talet - det gy)lene seklet - tog nationsbygget i Nederländerna fart och ett enhetsspråk etablerades, baserat på stads­ dialekterna i provinsen Holland. l Flandern tog franskan över i alla domäner i den offentliga sfären och nederländskan, eller rättare sagt de flamländska dialekterna, reducerades till ett hemspråk. Under dtygt 200 år fanns det således en faktisk separation mellan den nordliga och den sydliga delen av språkområdet. Efter Napoleon­ kiigen bestämde Wienkongressen att de sydliga och de nordliga delarna av Nederländerna skulle återförenas under kung Wilhelm I. Dennes aggressiva (språk)politik väckte motstånd hos det franskspråkiga borgarskapet, vilket ledde till det belgiska upproret 1830. I den nya belgiska nationalstaten var ftanskart enligt grundlagen det enda officiella språket, trots att en stor del av befolkningen hade nederländska eller snarare en flamländsk dialekt som modersmål. Först 1898 fick nederländskan status som officiellt språk tack vare den flamländska rörelsens bemödanden. Under första hälften av 1900-talet vann nederländskan allt mer terräng och etablerade sig som undervisnings- och kulturspråk. Till en början låg tonvikten på kampen för utvecklingen av ett vitalt kulturspråk och hävdandet mot franskan. Under andra hälften av 1900-talet försköts den ekonomiska tyngdpunkten i Belgien allt mer till Flandern, vilket ledde till utvecklingen av en federal modell i Belgien, där de flamländska och vallonska delstaterna har en långtgående autonomi. I takt med den fortskridartde språkliga självmedvetenheten finns det i Flandern på senare tid utrymme för en debatt där även förhållandet till nederländskan i Nederländerna får plats. 146 Likhet föreligger på följande punkter: 1. I båda fallen talas det aktuella språket i två grannländer som har nära historiska band och som t.o.m. under en viss period har utgjmt delar av samma rike. 2. Den geografiska närheten av resp. D- och Ö-området medför att massmedierna har en stor utbredning över riksgränserna, att förläggare utan hinder kan marknadsföra sina produkter i hela språkområdet4, och att ett livligt kulturutbyte äger rum. 3. I båda fallen är Ö-området ett officiellt flerspråkigt land. Det har till följd att svenskan i Finland påverkas av finskan, och att nederländskan i Belgien påverkas av franskan. Detta inflytande kan gälla såväl lexikon som uttal, prosodi, morfologi, syntax och inte minst pragmatik. Framför allt när det gäller samhällsord används många gånger lånöversättningar från landets andra officiella språk eller utnyttjas isomorfin mellan språken: ex. nl. consumentenbond, flaml. verbruikersunie Gfr. franska union des consommateurs); ni. fysioterapeut, flarn. kinesiterapeutlkinesist Gfr. franska kinesitherapeute); ni. gezinsverzorgster, flarn. familiale helpster Gfr. franska aide familiale); sv. sjukgymnast, fisv. fysioterapeut Gfr. finska fysioterapeutti); sv. riskavfall, fisv. problemavfall Qfr. finska ongelmajäte); sv. övergångsställe, fisv. skyddsväg Gfr. finska suojatie). Även i fråga om prepositions bruk förekommer konvergens med det andra nationalspråket: ex. ni. menu voor 50 gulden, flarn!. menu aan 1000 frank Gfr. franska menu a 1000 fi'ancs); nl. iemand de deur uit zetten, flarn!. iemand aan de deur zetten Gfr. franska mettre quelq 'un a la porte); sv. avkörning, fisv. utkörning Gfr. finska ulosajo). Det råder med andra ord en tendens till konvergens mellan de två nationalspråken i de resp. länderna, vilket kan kollidera med strävan att konvergera med D-natiolekten. 4. I både Finland och Belgien intar språkfrågorna en central plats i sam­ hällsdebatten. Man försöker hitta en balans mellan profilering, d.v.s. utvecklingen av en autonom språklig nmm som uttryck för den egna identiteten, och integrering, d.v.s. bevarandet av språkområdets enhetlighet. Integrationisterna menar att det gemensamma språket utgör en bindande faktor tvärsöver riksgränserna. De anser t.o.m. att starka band med D-området är en förutsättning för en fullfjädrad utveckling av den flamländska resp. finlandssvenska natiolekten. I synnerhet i Finland ses ett avlägsnande från sverigesvenskan mot bakgrund av de kvantitativa förhållandena som ett hot mot finlandssvenskans överlevnad. 5. I både Belgien och Finland finns ett antal organisationer som värnar om natiolektens specifika ställning: jfr. De Zuidnederlandse maatschappij 4 Lies bet Vannyvel (2000)' har emellertid påvisat att gränsöverskridande marknadsföring av böcker ter sig mycket svårare från Ö- till D-området än tvärtom i båda språk­ områdena. 147 der Letteren och Svenska litteratursällskapet i Finland. I Finland finns Svenska Finlands folkting, som grundades år 1919, för att bevaka det svenska språkets ställning i utformningen av grund- och språklagen. Liksom det finns en språkskyddssekreterare i Finland som ska bevaka myndigheternas service på svenska, finns det i Belgien en Vast comite voor taaltoezicht som bevakar hanteringen av nederländskan i officiella sammanhang. 6. Påfallande är dessutom att språkbrukarna i Ö-området i båda språkområdena har ambivalenta attityder till den normgivande varietet som talas i D-området: å ena sidan tillskrivs denna varietet en hög prestige, å andra sidan kan man känslomässigt inte identifiera sig med den. Om en talare från Ö-området anammar högstatusvarieteten innebär detta en stigmatisering, på så sätt att vederbörande kommer att betraktas som illojal av den egna gruppen, medan han/hon samtidigt aldrig kommer att accepteras helt av den normgivande gruppen. Om, och i vilka situationer, en språkanvändare är beredd att betala detta pris beror bl.a. på vilket status- och solidaritetsvärde han/hon tillskriver de olika språkvarieteterna. 7. I båda fallen är s.k. arkaismer på lexikal nivå vanligare i Ö-området: t.ex. ni. huilen, flarn!. wenen; ni. toch, flarn!. nochtans; ni. wastafel, flarn!. lavabo; sv. frisör, fisv. barberare; sv. skolbänk, fisv. pulpet; sv. tvättställ, fisv. lavoar. 8. I båda fallen utmärks natiolekten som talas i Ö-området av en högre grad av dialektala inslag och en högre vitalitet hos dialekterna. 9. I båda fallen har de natiolekter som talas i Ö-området fått en mer specifik beteckning: flamländska resp. finlandssvenska, i motsats till natiolekterna i Nederländerna resp. Sverige som mestadels enbart betecknas som nederländska resp. svenska. Detta kan ses som ett utslag av stigmatiseringen, styrd ifrån D-området, som även kommer till uttryck i ordböckernas metaspråkliga beteckningar som t.ex. gewestelijklprovinciellt i fråga om flamländismer/finlandismer. Termerna sverigesvenska (Saari 1995) och rikssvenskt standardspråk (Melin-Köpilä 1996; Tandefelt 1997) å ena sidan och Algemeen Noord-Nederlands (Maitin 1997) å andra sidan utgör ett försök att problematisera norm begreppet. 10. I båda Ö-områdena upplever man ett behov av att skapa konsensus kring subnormer för att ta b01i den basala språkliga osäkerhet som har uppstått i ett onmmerat tomrum. Riktlinjer för en allmänt vedertagen nationell varietet efterlyses i synnerhet av journalister och professionella skri­ benter, vars språkbruk verkar normgivande för språkgemenskapen i stmi. Kanoniseringssträvandena tar sig konkret uttryck bl.a. i skapandet av ordböcker och ordlistor, språkvårdsskrifter och handböcker. 11. I både Belgien och Finland diskuteras huruvida finnar resp. valloner måste anamma D- eller Ö-normen när de lär sig det andra national­ språket. 148 12. I båda språkområden möter man en viss form av mytbildning om de språkliga skillnaderna och graden av ömsesidig förståelighet. Det finns självfallet också en del olikheter mellan det nederländska och det svenska språkområdet: 1. Den största skillnaden mellan Ö-delarna av det nederländska och det svenska språkområdet ligger på det kvantitativa planet. Nederländskan i Belgien talas av mer än hälften av befolkningen (6 miljoner flamländare utav drygt 10 miljoner belgare), medan finlandssvenskarna utgör en klar minoritet ( ca 6% av Finlands befolkning). Dessutom är den nederländsk­ språkiga befolkningen i Belgien koncentrerad i sin bosättning till landets nordliga del, och det finns en skarp, i lagen fastlagd språkgräns mellan den nederländska och den franska landsdelen. Finlandssvenskarna där­ emot är spridda över många olika språköar längs Finlands väst- och sydkust. Här finns inga skarpa språkgränser, och kommunens språkstatus bestäms av det procentuella antalet svensk- och finsktalande invånare. 2. Det nederländska språkområdet utgör i motsats till det svenska ett språkligt kontinuum, vilket medför många isoglosser på var sida om riksgränsen. 3. Finlandssvenskarna var länge överrepresenterade inom den finländska överklassen och hade kulturmonopolet till mitten av 1800-talet; i Belgien hade den flamländska befolkningen länge en underlägsen position i förhållande till den franskspråkiga eliten. 4. Områdena skiljer sig i fråga om det andra officiella språkets status: finskan är ett relativt litet språk som har officiell status endast i Finland, medan franskan är inte bara det officiella språket i grannlandet Frankrike utan dessutum ett internationellt språk med hög prestige och officiell status i många andra länder. 5. Det nederländska språkets utveckling i Nederländerna och Belgien över­ vakas av en gemensam språkvårdsinstans De Nederlandse Taalunie. Denna organisation grundades 1980 som en mellanstatlig institution och sorterar direkt både under den nederländska regeringen och den flamländska delregeringen. Dess viktigaste uppgifter är att värna om och att främja det nederländska språket genom språkvårdsåtgärder, kvalitets­ bevakning av modersmålsundervisningen och undervisningen i nederländska som andraspråk, impulser till nederländskundervisningen i utlandet, övervakning av nederländskans ställning i EU etc. I det svenska språkområdet finns det ett icke-institutionaliserat samarbete mellan de nationella språkvårdsinstitutionerna, som därutöver har ett gemensamt forum i form av Nordiska språkrådet. I Finland finns det en gemensam språkvårdsinstitution för de båda nationalspråken, Forskningcentralen for de inhemska språken, något som inte finns i Belgien. 149 Från enskilda iakttagelser till ett forskningsprojekt. Systematiska, komparativa analyser av. språkattityder till olika natiolekter i pluricentriska språkområden har hittills veterligen inte utförts 5• Ovanstående observationer gmndar sig dels på forskningslitteraturen, dels på egna erfa­ renheter. Vid Institutionen för nordiska språk vid Gents universitet startades år 2000 ett forskningsprojekt, vars syfte är att med utgångspunkt i en jämförande analys av empiriska data beträffande den språkliga variation som råder inom det nederländska och det svenska språkområdet studera om det finns övergripande mekanismer som styr binationell språkvariation, och i så fall vilka de är och om de är generaliserbara6. Hypotesen är att det - trots ansenliga skillnader i det makrosociolingvistiska språkläget - föreligger en långtgående parallellitet i fråga om språkpolitik, normering och attityder i båda språkområdena. Just därför att det inte kan vara tal om ömsesidig påverkan eller mönsterbildning är det intressant att undersöka parallelliteten. Härvid är det av stor vikt att inte endast studera den faktiska språkanvändningen i Nederländerna och Belgien resp. Sverige och Finland, utan även attityderna till de aktuella språkvarieteterna bland talare av dessa natiolekter. Relevansen av vårt projekt vill vi gärna underbygga med följande citat: Vad angår framtida forskning i nationella varianter, så kan det, som Hellman framhäver för tyskan, vara aktuellt också i andra sammanhang. [ ... ] Detta vore angeläget att undersöka systematiskt också när det gäller förhållandet svenska­ finlandssvenska och andra språk i officiellt flerspråkiga länder. Diskussionen har hittills nästan uteslutande förts på grundval av språk som används som enda standard av hela. befolkningen i ett land. Därigenom blir en del problem obeaktade: språk- och kulturkontaktfenomen i form av lingvistiska och situationella interferenser kan öka det strukturella avståndet mellan varianter och minska deras funktionella möjligheter. När en variant existerar i en helt annan sociokulturell mi-Oö, så är det ett naturligt fenomen, att detta inverkar på den och dennes användningsnormer, eftersom den ju måste anpassas till samhällets och gruppens behov (Els Oksaar 1989:19). 5 Eero Laine (1995) jämfdr visserligen just Belgien och Finland med avseende på språkattityderna, men hans undersökning gäller attityder till det andra officiella språket inom lat1det. 6 Projektet "Binationella variationsmönster i det svenska och det nederländska språkområdet. En jämförande undersökning om språkanvändning och språkattityder" finansieras av Gents Universitets Forskningsfond. Vi har i initialskedet också erhållit medel från HSFR och från det flamländska forskningsrådet. Projektet är upplagt på tre år. Projektledare är prof.dr Godelieve Laureys. Dr Ellen Bijvoet har under läsåret 2000- 200 I arbetat på projektet på halvtid och därutöver är en doktorand, lie. Liesbet Vannyvel, knuten till projektet på heltid i tre år. 150 Projektets uppläggning och metod Variationen i språkbruk inom det svenska och det nederländska språk­ området och attityder till svenskan i Sverige och Finland resp. neder­ ländskan i Nederländerna och Belgien kommer att mätas på olika sätt för att kunna ge en så fullständig och mångsidig beskrivning som möjligt. Projektet omfattar följande delundersökningar: Kartläggning av de olika natiolekternas vitalitet och status De aktuella språkvarieteternas sociala ställning och behandling i samhället studeras genom s.k. direkta observationer. Denna del av projektet omfattar en analys av de olika natiolekternas standardiseringsgrad, den språkpolitiska behandlingen i de respektiva länderna, språkbehandlingen inom EU, språk­ hanteringen i massmedia (t.ex. förekommer textning av den ·andra natiolekten på TV?), natiolekternas domäner (vem talar den aktuella varieteten och i vilka situationer? vilken natiolekt används i läroböcker? företar förlagen en systematisk språkgranskning av litterära och/eller icke­ litterära texter som publiceras i Ö- resp. D-området?). En inventering av ordböcker, tidningsdebatter om språkfrågan, recensioner av språkvårds­ böcker o.d. ingår också i denna beskrivning på makronivå 7 • Attitydundersökning 1. Matched guise-test För att mäta språkattityder bland representanter för de fyra natiolekterna använder vi en anpassad version av matched guise-testet, som Ellen Bijvoet har utvecklat i samband med sin undersökning av sverigefinnarnas språkattityder (Bijvoet 1998). Anpassningarna gäller antalet språkvarieteter, antalet talare och stimulustexten. Vi har sammanställt två ljudband med språkprov från de aktuella språk­ områdena. De för undersökningen centrala språkvarieteterna (den allmänna svenska och finlandssvenska resp. nederländska och flamländska varieteten, d.v.s. varieteten utan regional färgning) är representerade två gånger var på 7 Vi kan inte genomföra analyser på samtliga punkter inom projektets ram. Vi har i stället valt att låta studenter utarbeta vissa delundersökningar som D-uppsats, På så sätt har Liesbet Vannyvel undersökt förlagens hantering av den binationella språk­ variationen i båda språkområdena. Hon kom fram till att det främst är förläggare från D-området som har en stark ställning även i Ö-området, medan det för en förläggare från Ö-området är betydligt svårare att komma in på D-marknaden. Dessutom genomgår flamländska manuskript en språkgranskning och de underläggs en språktvätt, innan de ges ut av holländska förlag. I detta avseende skiljer sig praxis hos svenska förlag, som mera sällan ändrar på språket i finlandssvenska manuskript. Freek Adriaans har undersökt finlandismer och flamländismer i reklamspråk och Sofie Steen har undersökt tematiseringenav variationsmönstren i respektive modersmålsläroböcker. 151 stimulusbandet. För att avleda lyssnarnas uppmärksamhet har vi även tagit med tre varieteter med regional färgning. Varje stimulusband innehåller således 7 språkvarieteter, intalade av 7 olika talare. Detta innebär att vi går ifrån den ursprungliga tanken med matched guise-tekniken att använda tvåspråkiga talare som talar in två versioner av stimulustexten ( ett på varje språk) i syfte att hålla den talarspecifika variationen (röstläge, taltempo, flyt) som kan påverka bedömningen, konstant. Vi har dock vinnlagt oss om att välja talare som har en jämförbar röst, för att undvika att påfallande olikheter i röstkvalitet påverkar bedömningen. I den ursprungliga versionen av matched guise-tekniken använder man högläsning av en prosatext som stimulus för att på så sätt kunna hålla innehållet i texten konstant. Ett varierande innehåll kan ju påverka attityderna. Högläsning har vi emellertid förkastat, eftersom vi anser att detta är en onaturlig kontext. I stället har vi valt en bandinspelning av ett av oss inscenerat telefoniskt meddelande från ett s.k. call-center från en internationell hotellkedja. Innehållet i texten hålls således konstant, och den valda situationen är en realistisk samtalssituation där alla de i under­ sökningen ingående språkvarieteterna ter sig naturliga. Försökspersonerna måste värdera olika egenskaper hos stimulustalarna med hjälp av en semantisk differential, bestående av 15 adjektivskalor. Adjektivskalorna är jämnt fördelade över solidaritets- och status­ dimensionen. Upprepade matched guise-undersökningar världen över har visat att det främst är beträffande dessa bedömningsdimensioner som omdömen om kontrasterande språkvarieteter går isär. Bedömningar som gäller statusdimensionen speglar den bedömda gruppens relativa socio­ ekonomiska status och prestige. Bedömningar som gäller solidaritets­ dimensionen mäter vilket identifikationsvärde den bedömda gruppen och dess språkvarietet har för en v_iss bedömargrupp. I slutet av själva testet frågar vi lyssnarna hos vilken av de 7 talarna de skulle' kunna tänka sig att boka hotellet. Matched guise-testet genomförs på två orter i de fyra berörda länderna och omfattar 25 personer från varje ort (sammanlagt alltså 100 personer per språkområde). 2. Bedömning av natiolektspecifika ord och uttryck I denna delundersökning presenterar vi ett antal natiolektspecifika ord och uttryck för infmmanter från Ö- och D-området de aktuella språksamhällena. Informanterna tillfrågas om de käm1er till uttrycket i fråga, om de själva använder det och i så fall i vilka situationer (Hoppenbrouwers 1991). Vårt mål är att få 40 personer från vaije ort (sammanlagt alltså 320 enkäter). 3. Enkätundersökning om stereotyper Genom en enkätundersökning vill vi kaitlägga vilka stereotypa uppfatt­ ningar naiva språkbrukare har om (talare av) den andra natiolekten. Detta 152 ansluter väl till den ovannämnda mytbildningen om den existerande språkliga variationen och den ömsesidiga förståeligheten som förekommer i båda språkområdena. Vi kommer att arbeta med påståenden som informanterna ska ta ställning till (t.ex. 'Finlandssvenskan är vacker', 'Flamländskan låter lustigt'). Visserligen styr man genom sådana direkta attitydfrågor informanterna i betydligt större omfattning än vid tillämpning av en indirekt metod som matched guise-testet ovan, men en dylik enkät­ undersökning kan ge intressanta kompletterande upplysningar. Till varje natiolekt utarbetas självfallet en särskild enkät, som utgår ifrån i forsknings­ litteraturen registrerade stereotypa utsagor. Studie av naturliga språkkontaktsituationer Vi vill även studera naturliga språkkontaktsituationer där talare från Nederländerna och Belgien resp. Sverige och Finland samtalar. Det finns gott om företag och föreningar där denna typ av språkkontakt ter sig naturlig. Utifrån bandinspelningar av samtal och möten vill vi kartlägga de språkliga anpassningar som förekommer, vem som anpassar sig till vem, vilka anpassningsstrategier som används, o.s.v. Särskild vikt läggs vid variationsmönster på det pragmatiska planet (hälsningsfraser, tilltalsskick, tackformuleringar, diskursmarkörer, graden av direkthet m.m.). För att undvika risken att styra språkbruket får föresökspersonerna inte reda på det egentliga syftet med vår undersökning. Djupintervju med s.k. priviligierade vittnen Med utgångspunkt i resultaten från ovannämnda delundersökningar sammanställs en frågelista som bildar underlag för en djupintervju med några infmmanter. Här kommer vi att välja s.k. priviligierade vittnen, d.v.s. människor som utifrån sitt arbete och/eller livssituation har byggt upp en erfarenhet av den existerande språkvariationen, och som regelbundet konfronteras med denna variation och den därmed förknippade ömsesidiga känsligheten. Som informanter kommer att tillfrågas personer från D­ området som är bosatta och/eller verksamma i Ö-området och vice versa. *** Resultaten av denna komparativa undersökning hör leda till en taxonomi av binationella variationsmönster. Det är vår förhoppning att den kontrastiva beskrivningen kommer att utgöra ett värdefullt komplement till befintliga lägesrapporter från de båda språkområdena. Genom att jämföra det svenska och det nederländska språkområdet med varandra hoppas vi kunna anlägga ett metaperspektiv och dessutom kunna lämna ett angeläget bidrag till studiet av de aktuella' språkpolitiska förhållandena inom Europa i ett transnationellt perspektiv. Detta ter sig som angeläget i en tid då konceptet 153 nationalstat håller på att omdefinieras, samtidigt som gränsöverskridande språk- och kulturregioner vinner i betydelse. Referenser Ammon, U. (ed.), 1989: Status and function of languages and language-varieties. Berlin. Bijvoet, E., 1998: Sverigefinnar tycker och talar. Om språkattityder och stilistisk känslighet hos två generationer sverigefinnar. Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 44. Uppsala. Clyne, M. ( ed.), 1992 a: Pluricentric languages. Differing norms in different nations. Berlin & New York. De Caluwe, J., 1992: Attitudes van Vlamingen tegenover de taal van het Noorden. I: Nederlands van Nu. Nr 40. S. 53-65. De Schutter, G., 1973: Eksogeen taalgebruik in Zuidnederland. I: Album Willem Pee. Tongeren- Gent. S. 117-123. Finlandssvenska-rikssvenska i svenskundervisningen i Finland. (Seminarie­ rapport 19, Nordiska språk- och informationscentret). 1986. Helsingfors. Gambier, Y., ( ed), 1989: Le bilinguisme en Finlande. Pratique et evaluations. Cahiers de linguistique sociale No 15, Universite de Rouen. Geerts, G., 1989: In Vlaanderen Vlaams? I: Ons Erfdeel 32. S. 525-533. Geerts, G., 1992: Is Dutch a pluricentric language? I: M. Clyne (ed.), Pluricentric languages. Differing norms indifferent nations. Berlin & New York. S. 71- 91. Giles, H., 1977: Social psychology and applied linguistics: toward an integrative approach. I: ITL 35. S. 27-42. Giles, H. e.a., 1987: Research on language attitudes. I: U. Ammon, N. Dittmar, N. & K.J. Mattheier (eds.), Sociolinguistics. An international handbook of the science oflanguage and society I. Berlin & New York. S. 585-597. Giles, H. & Coupland, N., 1991: Language: contexts and consequences. Milton Keynes. Griinbaum, C., 1992: Mediespråket - överspråkligt eller regionalt. I: S.-E. Hansen & C. Lauren (eds.), Finlandssvenskans framtid. Vasa. S. 65-72. Hoppenbrouwers, C., 1991: Nederlanders over het Nederlands van Vlaanderen. I:· M. Demoor (ed.), De kracht van het woord - I. Gent. S. 13-38. Ivars, A.-!vf., 1991: Finlandssvenskans stäiining i ilirhåiiande till det svenska riksspråket. I: Språkbruk 411991. S. 3-6. Kloss, H., 1952/1978: Die Entwicklung neuer germanischer Kultursprachen seit 1800. Dtisseldorf. Laine, E., 1995: Leaming secon.d national languages. Mtinchen. Laureys, G. & De Groot, H., 1996: Norstedts svensk-nederländsk/nederländsk­ svenska ordbok. 154 Laureys, G., 1997: Mellan nationalstat och europeisk union. En jämförelse mellan Norden och Benelux. I: A.-M. Ivars & M. Saari (eds.), Norden i Europa. Brott eller kontinuitet? Meddelanden från Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet B:17. S.16-26. Laureys, G., 1999: Den svensk-nederländska/nederländsk-svenska ordboken. En bidirektionell ordbok i ett dubbelt binationellt perspektiv. I: Nordiske studier i leksikografi IV. S. 249-254. Lauren, Ch., 1978: Normer för finlandssvenskan- då och nu. I: Finlandssvenska - fakta och debatt. Helsingfors. S. 25-38. Loman, B., 1979: Vilken variant av svenska skall de finskspråkiga lära sig? Skrifter utgivna av Institutionen för filologi vid Tammerfors Universitet 4. Martin, W. i samarbete med Smedts, W. & Laureys, G., 1997: Belgicismen in het referentiebestand Nederlands. CL VV. Den Haag. Melin-Köpilä, Ch., 1996: Om normer och normkonflikter i finlandssvenskan. Språkliga studier med utgångspunkt i nu.tida elevtexter. Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 41. Uppsala. Oksaar, E., 1990: Språket i sociokulturell kontext. I: K. Nikula & A.J. Pitkänen (eds.), Svenskan i Finland (SiF rapport 1). Tammerfors. S. 1-26. Reuter, M., 1992: Swedish as a pluricentric language. I: M. Clyne (ed.), Pluricentric languages. Differing norms indifferent nations. Berlin & New York. S. 101- 116. Reuter, M. & Tandefelt, M., 1991: Myter om finlandssvenskan. Porträtt av en debatt. I: Stilistik och finlandssvenska. Umeå. S. 152-186. Ryan, E.B., Giles, H. & Hewstone, M., 1988: The measurement of language attitudes. I: U. Ammon, N. Dittmar, N. & K.J. Mattheier (eds.), Sociolinguistics. An international handbook of the science of language and society 2. Berlin & New York. S. 1068-1081. Saari, M., 1982: Finlandssvenskan i funktionellt perspektiv. I: Svenskans Beskrivning 12. S. 7-18. Saari, M., 1994: Diskurspartiklar i sociokulturell belysning. I: Språkbruk, grammatik och språkförändring. En festskrift till Ulf Teleman 13.1.1994. Institutionen för nordiska språk, Lund. Saari, M., 1995: Synpunkter på svenskt språkbruk i Sverige och Finland. I: Folkmålsstudier 36. S. 75-108. Saari, M., 1997: Finlandssvenskan i sociokulturell belysning. I: A.-M. Ivars & M. Saari (eds.), Norden i Europa. Brott eller kontinuitet? Meddelanden från Institutionen föv" nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet B:17. S. 27-43. Taeldeman, J., 1993: Welk Nederlands voor Vlamingen? I: De Grauwe, L. & De Vos, J. (eds.), Van sneeuwpoppcn tot tasmuurtje. Aspecten van de Nederlandse Taal0 en Literatuurstudie. Spieghel historiael. Jaargang 33. S. 9-28. 155 Tandefelt, M., 1988: Mellan två språk. En fallstudie om språkbevarande och språkbyte i Finland. (Acta Universitatis Upsaliensis, Studia Multiethnica Upsaliensia 3.) Uppsala. Tandefelt, M., 1997: Rikssvensk syn på svenskan i Finland. I: Språkbruk 2. S. 4-8. Tandefelt, M., 1997: Några ord om språkets identitetsskapande roll. I: A.-M. Ivars & M. Saari (eds.), Norden i Europa. Brott eller kontinuitet? Meddelanden från Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitetB:17. S.56-65. Theissen, S., 1991: Een Waalse kijk op Noord- en Zuidnederlands. I: M. Demoor ( ed.), De kracht van het woord - I. Gent. S. 39-50. Vannyvel, L., 2000: Twee landen, twee talen? Onderzoek naar het taalbeleid van uitgeverijen in NederlandNiaanderen en Zweden/Finland. Gent ( opublicerad licentiatsavhandling). Language diversity and the internet Elena Maceviciute Högskolan i Borås Introduction 157 As the Internet came into being and started developing as a key feature ofthe present and future information societies, most of its users and researchers were supporting an idea that it would be the main tool of globalisation, totally devoid of any specific cultural features. Even language, the main feature of national identity, is unified on the Internet. Multiple fears of weakening social links, estrangement, ruthless dictatorship of unification, etc. blossomed in response. Despite this, very little social science and humanities research addresses the conditions of connecting to the Internet and consequences of its diffusion. These consequences, especially those determined by spatio­ temporal convergence of unprecedented leve! and scope, are not well understood because no technological innovation had such an impact on communication and knowledge-intensive activities. Nor is the role of languages used on the Internet sufficiently explored; though it is evident that the linguistic barrier is the main one on the net. The aims ofthis presentation are: • to introduce some research findings related to language use on the Internet; • to assess the multilingual situation on the net as it is now and what it can become in the future; • to estimate the advantages of the net for "small" languages and the possibilities provided by Internetfor multicultural diversity; • to introduce factors influencing the creation of a multilingual net. The present paper draws together results of research and surveys published by different organisations and individuals to provide an overview oflnternet­ related language diversity issues. Dr. M. Saulauskas (Vilnius University) stipulates that the "globalising effect of the information society ( and computer networks) does not mean common uniformity of all involved structures Qf social, political and cultural being; on the contrary, it multiplies the variety ofthe diversity ofthe world's social fabric. It stimulates sporadic proliferation of social morphology making total unification more and more inconceivable ... " (Saulauskas 2000). The present language situation on the Internet proves his point. 158 The Internet is essentially non-geographic, but it is possible to look at the geography of its users as well as of information placed or exchanged on the web. For most of Internet's existence, U.S. users and English language content (which is also U.S. centred) dominated the Internet. What is the present situation? "The art of estimating how many are online throughout the world is an inexact one at best. Surveys abound, using all sorts of measurement parameters. However, from observing many of the published surveys over the last two years, here is an "educated guess" as to how many are online world-wide as of September 2000. And the number is 377.65 million" (Nua Internet Surveys 2000). Table 1: Users ofthe net worldwide Area Number of users World Total 377.65 million Africa 3.11 million Asia/Pacific 89.68 million Europe 105.89 million MiddleEast 2.40 million Canada&USA 161.31 million Latin America 15.26 million (Compiled by: Nua Internet Surveys (2000)) Between the years 1994-1998 the use of the system has more than quadrnpled not only in the United States; it has shown similar popularity in Finland, Sweden, New Zealand, and Australia. Finland and Sweden use their own national languages on the Internet. Language situation on the Internet: sites and users The US Internet Council has produced a report "State ofthe Internet 2000". One of the main themes of the repmi is the continuing globalisation of the Internet. As the authors comment, " ... the Internet is becoming multicultural, multilingual, and multipolar." The report's authors emphasise that only 50% of present users of the Internet have English as their first language. The majority of future Internet users will be non-English speakers, who will expect Internet content in languages other than English. However, quite recently it was suggested that the language of the country together with wealth, education, and pricing of connectivity are important correlates of Internet diffusion in different countries. The countries with English as native language or having high rates of proficiency in English would have more hosts connected to the Internet. Eszter Hargittai in her investigation into the factors of connectivity among OECD countries has tested the proposition ,that: "English language exposure will influence the 159 connectivity by favouring native speakers [of English] mast, followed by [speakers of other languages in] countries with populations exhibiting high levels of English training, and discriminating mast against populations with low English exposure and proficiency" (Hargittai 1999:706). She expected that a native English speaking population would encourage Internet spread compared to countries with other native languages. However her data shows "that having a population of native speakers versus good English speakers does not make a difference ... even lower levels of English exposure does not have a !arge impact on connectivity" (Hargittai, 1999:710). According to USIC: 51,3 percent of Internet users' first language is English; 7,2% - Japanese; 6,7% - German; 6,5% - Spanish; 5,2% - Chinese; 4,4% - French; 3,6% - Korean: 3,3% - Italian; 2% - Dutch; 9,8% speak other languages. But these others include inhabitants of the countries with highest connectivity to the Internet, like Finland (first according to number of host computers per 10000 inhabitants ), Denmark and Sweden ( estimated to be fifth and sixth) (Network Wizards 2000). Germany and France follow the US and UK closely in the rates of penetration inta the households: Germany - 25.8 percent (8.8 million households), France - 17.6 percent, accounting for 4.2 million households online (NetValue 2000). But four northern countries lead the overall national Internet penetration rate in Europe: Table 2: National Internet Penetration rate Country Rate No1way 49% Sweden 44% Finland 38% Denmark 35% UK 26% Benelux 24% Switzerland 23% Slovenia 23% Germany 19% Italy 16% France 15% Greece 12% Spain 9% Portugal 6% (Nua Internet Surveys 2000) In addition, Sweden leads the list in offering students access to the Internet from their schools (age 12-24) as estimated by a multi-country survey, "The 160 Face ofthe Web". Only three ofthe top ten countries in this list have English as a majority native language. Table 3: Availability ofinternet access from schools % of students accessing the internet from school Country (a),school Sweden 78% Canada 74% Taiwan 63% UK 59% us 59% Japan 28% Italy 28% Germany 25% France 25% Urban China 13% (Angus Reid Group 2000) Among other things the study found that more than nine out of ten students who have Internet access in Australia, Canada, the U.S., and Sweden report using the World Wide Web to complete their school assignments. English proficiency of most children in non-English speaking countries will not be good enough for this type of task, so this group of users is mainly interested in native language sites (with exception of the ente1tainment purposes, in most cases ). In Russia penetration of the Internet has increased slowly over the past year, according to the latest findings from the "Russian Internet Monitoring 111-2000" report O::J:a:11):l)KecT Momnop1rnr 2000). The maximum Internet audience is estimated to be 9.2 million, or 8.3 percent of the adult population, but it is growing fast and will reach 11 million by January 2001. The survey has found out that 84% ofRussian users prefer Russian language sites for shopping, entertainment, or other activities. China is expected to double its number of Internet users every six months, as the present number makes up only 1.3 percent of its total population of 1.275 billion. More and more young people use Internet in India. The most popular services there are e-mail and online chat. There wiil be 12 miilion Arab Internet users by the end of 2002, according to a new study from the Research Unit of Internet Arab World magazine. The number ofusers is cu1Tently doubling every year. The African world is multilingual in many respects though the percentage of African populati<;m on the net is low. Almost all Internet users in Morocco speak Arabic and French and the majority also speak English. About a quarter also speak Spanish or Berber. Internet usage in Mexico, Brazil, and 161 Argentina is continuing with e-commerce services becoming more and more popular (Nua Internet Surveys 2000). Most of the users from these regions will be looking for non-English sites. The surveys of Web sites and homepages also reveal the diminishing role ofthe English language. A study conducted by Cyveillance in June 2000 found over 2 billion unique, indexable pages (their number doubled in 6 months). Quite recently almost all ofthem were in English. However, the situation is changing. The account on the state of the Internet claims that 76 per cent (State of the Internet 2000) or even only 53 per cent, according to the Melbourne based Information Technology Internationalisation Group, ofthe web sites in the world are in English. But non-English sites are growing at a faster rate and may soon outnumber English by 2:1 (Binning 1999). According to ITIG, Spanish accounts for roughly 20 per cent of the world's Web sites with French and Japanese also comprising a large portion. About 28 percent of Hispanic Internet users visit Spanish-language sites (Binning 1999). If we look at the representation of languages on the Internet the picture will reflect the status of connectivity of the regions and countries. One can find pages in practically any European language and even dialects, despite the small number of native speakers ( or in some case, despite the fäet that nobody speaks that particular language anymore, like Sudovian or Old Prussian). It is impossible to find sites in most languages used in Africa, though there are plenty ofpages in Arabic. The major languages of Asia are much better represented; Chinese, Japanese, Hindi, Farsi, Gujarati, Punjabi, Thai, and many other language pages are abundant, but one may guess that the inequality in representation of many others will be great. The same situation is notable with the languages of the Pacific area. There are very many pages on Native American Ianguages though few of them appear in these languages themselves. I have deliberately chosen the regional, not linguistic (like language families), division, as it corresponds to the "global digital divide" primarily between Nmth and South. It is quite clear that the number of Ianguages represented on the Internet is growing together with the number of new pages. There is another trend of change that one notices browsing through Inter­ net fora longer time. In 1997, L. Rudokaite carried out a survey of existing Lithuanian homepages (fora Master's thesis). It led toa conclusion that most ofthe Web sites and homepages ,vere bi!ingual (Lithuanian and English). !vforeover there was a tendency to start the creation of homepages using the English version. I have repeated on a small scale the survey of Lithuanian W eb si tes and homepages and have found that most sites belonging to the central institutions and organisations have an English version. However, there are many new categories that have only Lithuanian versions. Most of the pages created in the provinces are only Lithuanian; over 100 e-magazines and 162 newspaper versions are only Lithuanian, only in some instances are they in another language (Russian, Polish, English, Yiddish, etc.); two thirds of the e-commerce pages that I have found are only in Lithuanian, a few support several languages on the same page, some have versions in several other languages (mainly English, Russian, or German), and a minority have only Lithuanian and English versions. I have not come across one entirely in English. On the other hand, I have found pages composed only in specific dialects, like literature items in Samogitian. (http://samogitia.mch.mii.lt/LITERA TURNproza.lt.htm) It seems that African countries - newcomers on the Internet - are re­ peating the Lithuanian pattern to some extent. Language resources 011 tlze net The dominance ofEnglish language on the Web fora long time was ensured not only by the place of its origin and international character but by technology and standards, which did not support difft~rent characters and other multilingual features. At present these technical problems are either solved or solutions are in progress. Barriers to localisation and multilingualism are fälling away. The possibilities and diversity of language resources as well as means of teaching, learning, promoting, and practising language are constantly growing. The major move was creation of means supporting different character sets. Later came multilingual search engines, translation software, etc. The diversity of linguistic sites on the net is overwhelming. There are language lists registering languages in different forms and for different purposes. Research and educational organisations, NGOs, or individuals maintain them. Some of them list only some languages (e.g., endangered languages of one region), the others up to 4900 (like the Global Recording Network for promotion of evangelism). All kinds of dictionaries are also available: one language, two languages (like Swedish-English, Swedish-Finnish, Swedish-Greek on http://www­ lexikon.nada.kth.se/ skol verket/lexin-en.html ), multilingual, subj ect multilingual, etc. Special dictionary retrieval sites like www.yourdictionary.com (registers over 200 language dictionaries) are maintained and continuously updated. Grammars and teaching material, textbooks, free and paid Ianguage courses, research findings and projects for revival of dying languages - it is impossible even to name all ofthem. It is important to mention software for translation of original texts and for translation of retrieved pages. It seems that there are many professionals trying to create solutions for this major obstacle for global communication. Quite recently there were only few programmes for translation between the major languages, but more new ones appear allowing translation not only 163' between languages using the same script, but also between different writing systems. Browsing and search tools for the net are becoming multilingual too. Alta Vista allows searching in 25 languages, including Chinese, Japanese, Hebrew, and Korean. New software is developed allowing users to conduct searches in their native language across the Web sites. One of the explanations for connectivity to the Internet not depending on proficiency in English is that communication services (like e-mail, chat groups, etc.) are language independent. These services allow not only the use of any natural language, but any dialect, slang, or cipher. Several ethnographic studies ofyouth chat groups and other on-line communities in different countries have noted this particular usage of languages. In fäet a natura! language may be used as a rhetorical code ( or a secret language ), which becomes a distinguishing feature of on-line community allowing not only the unification of its members but the exclusion of 'outsiders'. The representatives of "small" native languages take advantage ofthis possibility, especially if they are scattered throughout the world. The number of non­ English language discussion groups or lists is also constantly growing. I have found many lists in which people interested in other languages are communicating in English. They are of two different types: created by people interested in non-English language study or research and members of small nations like Hopi, Cheyenne, Navaho, etc. scattered over the world. It seems as though most of the latter represent languages without strong written traditions. Same of their language si tes provide audio materials for language demonstration and leaming. It is possible that with other audio and video communication possibilities emerging on the Web same of these languages will find their users as well. Even at present the Internet allows each and every language to be represented in different ways on the net. What are the factors ensuring and promoting this representation of language diversity? Factors ensuring language diversity on the net At present, user groups of different languages ( enjoying the status of national languages or not) are ensuring their presence and usage by network communities. Different movements of enthusiasts defending language diversity in general or specifically on the net may act as a power driving multilingualism on the net as well. On one hand, I would name those who, like Yukio Tsuda, consider that the dominance of English signifies continuity of neo-colonialism through colonialisation of consciousness and ensures social and communication inequality as well as language discrimination. The only answer to this is promotion of the "Ecology of language paradigm" that advocates the right to language, equality in communication, multilingualism, and multiculturalism (Tsuda 2000). On the 164 other hand, there is a research community and those who consider language diversity to be the source of cultural diversity and vitality for humanity (like Paul Treanor who maintains a page "Language futures Europe" http://web.inter.nl.net/users/Paul.Treanor/eulang.html) or who maintain various sites for endangered languages. The NGO Internet Societal Task Force (ISTF) was created in 1999 in Sweden. In March 2000 it established its working group "Cultural and language diversity of the Internet" (http://istf-docs.norrnod.se/stfdoc/ stfdoc6 .html). National governments continue their policy on the Internet and introduce the new aspect of it into governmental discourse. France caiTies out an active national language policy for the Web. At the opening ceremony of a Francophone summit in Hanoi in 1997, French President Jacques Chirac said that the world could end up speaking and thinking the same way unless nations fight to preserve their linguistic and cultural diversity, especially on the Internet. He was speaking to leaders and representatives of the 47 member and two observer countries of La Francophonie, a loose association of states that have the French language in common. Chirac stressed that linguistic diversity on the Internet should be both defended and imposed and promised that France would put $3.45 million into a special fund created by Francophone nation ministers to ensure that Francophone text, sound, and images would be massively present on the net (Reuters 1997). Programmes of international governmental organisations, like the European Union and UNESCO mirror the policies of governments. UNESCO runs a project called Linguapax (http://www.linguapax­ unesco.com) "which aims at promoting a culture of peace through multilingual education and respect for linguistic diversity." Linguapax also aims to publish, in 2001, a W orld Languages Rep ort (http://www.unescoeh.org) which will provide ( 1) "a complete documented register of all the languages that exist throughout the world," (2) "objective data so as to diagnose and explain the current situation and development of the languages, with information of their degree of knowledge, use and evolution", and (3) an analysis of "the prospective sociolinguistic trends in different geographical areas." The European Commission pays special attention to the promotion of online content in languages other than English in its action plan "eEurope for 2002: an information society for all". It launches, as a follow-up on of the INFO2000 and Multilingualism in Information Society, a new programme supporting European digital content on global networks and promoting linguistic diversity in information society ( eEurope 2000:26). IIowever, the main factor promoting language diversity on the Internet is the users need for sites in native languages. This factor is recognised by business community, which is becoming more and more interested in providing services in different languages in order to 165 reach their customers. "Being successful in an [ electronic] market requires not only understanding the needs of the clients but also being able to communicate with them in their language. Multilingualism is good business, is good for business and those developing [ electronic commerce via the Internet] products and services should think multilingual from the staii" (Knoppers 1998:101). This strategy has been adopted by entrepreneurs and implemented in services like the multilingual portal for businesses on http://www.globaloz.com/, and others. The same demand to reach customers leads businesses to cater to the national customer in their own language. A large number of commercial web sites in Europe are in the national language only. The European Commission launched a study as part of a programme to promote linguistic diversity in the Information Society. Results are based on a random sample of 1 % ofweb sites opened by European companies. 60% of sites in Sweden were in the national language only. This percentage was 50 % in Denmark, 47% in Finland, and 42% in the Netherlands. English only web sites in non-English speaking countries were most common in Flanders (47%) and Greece (35%). The highest share ofmulti-lingual sites was found in Luxembourg with 60% (Global Reach 1999). My findings on Lithuanian network sites confirm the same trend found in the Lithuanian business community. Conclusion "Despite the bright outlook for continued Internet penetration, there i~ a significant global digital divide, primarily between North and South. Only 1,5 million people are online in Africa, and 1 million of them are in South Africa" (State of the Internet 2000). It will take more than a decade and conscious efforts at least to dimiriish the gap. "Multilingualism on the Weh is the logical and natura! consequence ofthe diversity of human populations" as persons interviewed by Marie Lebert state (Lebert 1999). However, we should not depend on natura! consequences as there are many factors influencing the development on the net. The ensuring of multilingualism demands comprehensive resources and investments, far greater than businessmen may be inclined to contribute or enthusiasts can afford. The development and sustaining of special language policies on international and national levels is necessary to achieve equality of languages and citizens in an electronic environment. 166 References Angus Reid Group 2000, Internet Invaluable to Students Worldwide http:/ /www.angusreid.com/media/content/displaypr .cfm?id _ to _ view= 1073 [Site visited 2000-10-27] Binning D. 1999. Digital age, global talk http://www.it.fairfax.com.au/e-commerce/19990614/ A50996- l 999Junl 4 .html [Site visited 2000-I0-27] eEurope 2002: an information society for all: draft action plan, prepared by the European Commission for the European Council in Feira, 19-20 June, 2000. ftp://ftp.cordis.lu/pub/documents _r5/natdir0000002/s _ 1429005 _ 20000615 _ 182623 _ GFPL00 1248en.pdf The Global Reach Express (1999, 22 February). http://www.glreach.com/eng/ed/gre/220299.html [Site visited 2000-11-07] Hargittai E. 1999. Weaving the Western Web: explaining differences on Internet connectivity among OECD countries. Telecommunication Policy 23. P. 701- 718. International Clearing House for Endangered Languages http://www.toyoo.l.u­ tokyo.ac.jp/ichel.html [Site visited 2000-10-27] Lebert M. 1999. Multilingualism on the Web http://www.ceveil.qc.ca/multieng2.htm [Site visited 2000-11-07] Knoppers J. V. Th. 1998. Global electronic commerce through localization and multilingualism. Computer standards & Inte1faces 20. P. 101-I09. NetValue 2000, the first panel-based service that measures all Internet activity -­ including Web, e-mail, chat, audio, video, games, ICQ, and FTP - http://www.netvalue.com/ corp/presse/index _ frame.htm ?fichier=cp00 14 .htm [Site visited 2000-11-07] Network Wizards 2000. http://www.isc.org [Site visited 2000-11-06] Nua Internet Surveys 2000. How Many Online? Dublin/New York: Nua Ltd. and others. http://www.nua.ie/surveys/how _ many _ online/index.html [Site visited 2000-10- 24] Reuters 1997. French president ur ges language di vers ity http://seattletimes.nwsourcc.com/extra/browse/html97 /phon_ 111497.hlml [Site visited 2000-11-07] Saulauskas M. P. 2000. The spel] ofHOMO IRFETITUS amidst superstitions and dreams. Information research: an intemational electronicjoumal 2000:4, http://www.shef.ac.uk/-is/publications/infres/paper80.html [Site visited 2000-10-24] State of the Internet 2000 / United States Internet Council & International Technology and Trade Associates Inc. http://www.usic.org/ [Site visited 2000-10-25] 167 Tsuda, Yukio 2000. The hegemony of English and strategies for linguistic pluralism: proposing the ecology of language paradigm. http://www.toda.org/ conferences/hugg_ hon/hugg_ hon _papers/y _ tsuda.html [Site visited 2000-11-07] ,D;aftg)KeCT MomIToprrnr PoccnftcKoro I1HTepHeTa III'2k 2000. http://www.monitoring.ru/internet/digest.html [Site visited 2000-11-08] Ny språklag i Finland - .en omöjlig ekvation? Mikael Reuter Forskningscentralen för de inhemska språken, Helsingfors 169 När Finland förklarade sig självständigt år 1917 och fick sin nya regerings­ form 1919 hade det bara gått ett drygt årtionde sedan finskan i samband med lantdagsreformen 1906 i praktiken hade fått sin rättmätiga position som landets första språk. Antalet svenskspråkiga var vid tiden för självständig­ hetsförklaringen 340 000 eller 11 % av befolkningen. I de centrala ämbetsverken hade svenskan fortfarande en stark position och de flesta ledande kulturpersoner var ännu i praktiken svenskspråkiga eller tvåspråkiga. Finska hade fram till 1906 använts huvudsakligen inom lokalförvaltningen och kyrkan i de finskspråkiga områdena och hade också haft en dominerande ställning inom prästeståndet och bondeståndet i lantdagen, vars två andra ständer, borgerskapet och i synnerhet adeln, hade svensk dominans. Senatens arbetsspråk hade varit svenska och i viss mån ryska. Språkbestämmelserna i den nya regeringsformen var ingen självklarhet. Det fanns en stark opinion för att göra Finland enspråkigt finskt, med vissa minoritetsrättigheter för den svenska befolkningen. Målet för den svenska samlingsrörelsen, med Svenska folkpmtiet som politisk företrädare, var i sin tur att skapa självstyrande svenska enheter både geografiskt och kulturellt, samtidigt som man slog vakt om de svenskspråkigas individuella rättigheter i förhållandet till bl.a. myndigheterna. Samlingsrörelsen utgick från att svenskarna i Finland bildade en egen svensk nationalitet inom ramen för nationen Finland - en nationalitet som tillsammans med den finska nationaliteten byggde upp det gemensamma fosterlandet (von Bonsdorff 1950: 17 f., Rask 1999:22-25). Tanken på att landets svenskspråkiga regioner skulle bilda ett antal självstyrande svenska "landskap" stötte på kraftigt motstånd på finskt håll och kunde aldrig genomföras. Satsningarna på enspråkiga organisationer och institutioner lyckades däremot bättre. Det svenska skolväsendet fick en hög grad av autonomi, och inom kyrkan inrättades ett svenskt stift omfattande alla de svenska församlingarna. Av stor betydelse var de kultur­ organisationer som kommit till redan på 1800-talet, bl.a. Svenska litteratursällskapet (grundat 1885) och Svenska folkskolans vänner (1882). Det svenskspråkiga universitetet Åbo Akademi instiftades 1917 genom privata donationer och öppnades 1918 som ett privat universitet. Åbo Akademi liksom den senare tillkomna Svenska handelshögskolan har sedermera övertagits av staten. 170 De språkstadganden man stannade för i regeringsformen av år 1919 var i viss mån en kompromiss, men de visade sig i praktiken vara funktionella och har i allmänhet uppfattats som lyckade. I den nya grundlag som trädde i kraft år 2000 upprepas de med bara vissa smärre ändringar, som snarast är ägnade att stärka tvåspråkigheten: RF 1919 14 § Finska och svenska äro republikens nationalspråk. Finska medborgares rätt att hos domstol eller förvaltande myndighet i sin sak använda sitt finska eller svenska modersmål samt att utfå ex­ pedition på detta språk skall tryggas genom lag, med beaktande av att landets finskspråkiga och svensk­ språkiga befolknings rätt enligt enahanda grunder tillgodoses. Den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolkningens kulturella och ekonomiska behov skola av staten enligt enahanda grunder tillgodoses. 22 § -Lagar och förordningar, såsom ock regeringens propositioner till riks­ dagen samt riksda~ens svar, fram­ ställningar och övnga skrivelser till regeringen avfattas på finska och svenska språken. GrL 2000 17 § Finlands nationalspråk är finska och svenska. Vars och ens rätt att hos domstol och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt att få expeditioner på detta språk skall tryggas genom lag. Det allmänna skall tillgodose landets finskspråkiga och svensk­ språkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. [Här följer ett nytt stycke om samiska och andra minoritetsspråk.] 51 § Språket i riksdagsarbetet I riksdagsarbetet används finska eller svenska. De handlingar som behövs för att ett ärende skall tas upp i riksdagen skall regeringen och andra myndig­ heter överlämna på finska och svenska. Riksdagens svar och skriv­ elser, utskottens betänkanden och utlåtanden samt talmanskonferensens skriftliga förslag skall likaså avfattas på finska och svenska. 79 § Publicering och ikraftträdande Lagarna stiftas och publiceras på finska och svenska. De väsentliga förändringarna är här att regeringsformens "finska med­ borgare" i den nya grundlagen ersatts med "var och en", liksom "modersmål" ersatts med "eget språk", "staten" med "det allmänna" och "kulturella och ekonomiska behov" med " kulturella och samhälleliga behov". Finlands gällande språklag från 1922 bygger på språkbestämmelserna i RF 1919. Den är relativt lång och komplicerad, men de väsentliga bestäm­ melserna kan sammanfattas enligt följande: 171 En kommun är tvåspråkig, om språkminoriteten • uppgår till 8 % (1922-1975: 10 %) • omfattar minst 3 000 personer (infö1t 1975) Ämbetsdistrikt som omfattar flera kommuner är tvåspråkiga om de omfattar • kommuner med olika språk • tvåspråkiga kommuner. Distrikten anses beträffande varje kommun ha samma språk som kommunen i fråga. I tvåspråkiga ämbetsdistrikt skall domstolar och myndigheter utfärda expedition på det språk sakägaren har använt. En högre rätt eller myndighet skall i varje enskilt fall utfärda expedition på det språk som den lägre myndigheten enligt språklagen har använt. Tillägg 1995: Statliga affärsverk och sådana tjänsteproducerande bolag där staten eller en eller flera tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk har bestämmanderätt skall betjäna och informera allmänheten på finska och svenska, om det inte är obehövligt eller som helhet bedömt oskäl­ igt för bolaget. Problemet med den gällande språklagen är att den både lagtekniskt och språkligt är föråldrad och svårtolkad. Den är skriven för ett samhälle och en offentlig förvaltning som såg helt annorlunda ut än dagens. På grund av ett flertal ändringar under årens lopp är den dessutom något av ett lappverk. Till sitt huvudsakliga innehåll är den emellertid fortfarande en bra lag. Alla vet i varje fall att språklagen inte i dag följs i praktiken. Det beror delvis på de krångliga och oklara bestämmelserna som inte alltid kan tillämpas på det moderna samhället, men det beror naturligtvis också i hög grad på att de offentligt anställda har allt sämre kunskaper i svenska. Klago­ målen över bristande offentlig service på svenska är legio, inte minst i de svenskspråkiga tidningarnas insändarspalter. Språklag för 2000-talet Den finländska befolkningens språkliga sammansättning vid millennieskiftet framgår av följande tabell: 172 Tabell 1. Kommuner efter ämbetsspråk och befolkning efter språk 31.12.1999 Antal kommuner Antal invånare Finska Svenska I Finskspråkiga kommuner 389 3 561 705 12 571 II Tvåspråkiga kommuner 42 1 219 245 239 037 A Majoritetens språk finska 20 1 173 058 133 182 B Majoritetens språk svenska 22 46 187 105 855 III SvensksEråkiga kommuner 21 2 274 40831 Hela landet 452 4 778 604 292 439 Källa: Statistikcentralen. Befolkningens sammansättning 1999, 2000:8 De svenskspråkiga utgjorde alltså totalt 292 439 personer eller 5,7 procent av landets befolkning. Av dessa bodde hälften, 50,2 procent, i enspråkigt svenska kommuner eller i tvåspråkiga kommuner med svensk majoritet. Den andra hälften, 49,8 procent, bodde i enspråkigt finska kommuner eller i tvåspråkiga kommuner där finska är majoritetens språk. I enspråkigt finska kommuner bodde 4,3 procent av samtliga svenskspråkiga, sammanlagt 12 571 personer. Av de finskspråkiga bodde 1,22 miljoner eller 25% i tvåspråkiga eller svenskspråkiga kommuner. Trots att 389 av 452 kommuner är enspråkigt finska bor alltså var fjärde finskspråkig i en kommun där svenskan utgör ett synligt inslag bl.a. i form av offentlig skyltning. Utgångspunkten för arbetet på en ny språklag för Finland var dels bestämmelserna i den nya grundlagen, dels de språkliga och andra samhälle­ liga förhållandena i Finland vid millennieskiftet. På justitieministeriets webbplats presenteras beredningen av en ny språklag bl.a. på följande sätt: Statsrådet har den 26 augusti 1999 tillsatt en kommitte på bred bas, vars uppgift är att bereda ett förslag till en ny språklag och lagstiftning har samband med den. Genom den nya språklagen preciseras de språkliga rättigheterna i Finlands nya grundlag, som kommer att träda i kraft 1.3.2000. Kommitten skall utvärdera den nuvarande språklagen i ljuset av de grundläggande rättigheterna i grundlagen och Finlands folk­ rättsiiga förpliktelser. Kommitten skall också föreslå praktiska åtgärder för förverkligandet av de språkliga rättigheterna. Därtill skall lagstiftningen göras klarare i såväl språkligt som system­ atiskt avseende. Målet är att korrigera i praktiken förekommande missförhållanden och att stärka den språkliga jämlikheten. Finska och svenska förblir landets nationalspråk. I och med reformen stärks den språkliga jämlikheten och skapas för­ utsättningar för att korrigera de missförhållanden som förekommer i praktiken. De största missförhållandena beror på konflikten mellan å ena sidan språklagstiftningen och å andra sidan rättsverkligheten. Språklagens krav förverkligas inte i praktiken i myndigheternas verksamhet. I samband med beredningsarbetet skall utvärderas hur denna konflikt kunde lösas på ett ändamålsenligt sätt. I beredningsarbetet skall i högre grad än för tillfället fästas uppmärksamhet vid förverkligandet av de språkliga rättigheterna i samband med muntlig kommunikation med olika myndigheter. 173 Det råder alltså inte några tvivel om att regeringens syfte är att slå vakt om tvåspråkigheten. Intrycket förstärks ytterligare när man ser till språklags­ kommittens sammansättning. Ordförande är presidenten i högsta förvaltningsdomstolen (motsv. regeringsrätten) Pekka Hallberg, känd för sin positiva inställning till svenskan. Av de elva medlemmarna i kommitten är fyra svenskspråkiga och flera av de andra kända som svenskvänliga. Tre av fyra s.k. permanenta sakkunniga är svenskspråkiga, liksom tre av de fyra sekreterarna. Detta har förståeligt nog finskhetsförbundet, Suomalaisuuden Liitto, tagit fasta på i ett öppet brev till kommittens ordförande · i förbundets organ Suomen Mieli (ung. 'Finlands åsikt'): "Finskhetsförbundet oroar sig över finska språkets ställning i vårt land. Språklagskommittens sammansättning och dess sakkunniga är inte enligt förbundets åsikt till alla delar sådana att de finskspråkiga kan vänta sig ett rättvist betänkande." (Min översättning) På ett ännu mer rättframt finskt sätt uttrycks samma sak i ett flygblad som spreds under hösten 2000: "Kommittens sammansättning berättar på sitt kärva språk vad vi finskspråkiga kan vänta oss av kommitten. Den har till stor del besatts med fanatiska förespråkare för tvångssvenskan [= den obliga­ toriska svenskan i den finska skolan], t.ex. Lax [riksdagsledamot för Svenska folkpartiet, ordf. för Svenska Finlands folkting] och Krohn [riksdagsledamot för de gröna, finskspråkig kulturarbetare]. Det är svå1t för en finsksinnad person att finna en likatänkande i kommitten, så noggrant har medlemmarna sållats. Saken väcker tankar - tankar som har fått finnar som tröttnat på· de svenskspråkigas diktatpolitik att agera och dela ut detta flygblad." (Min översättning och mina kommentarer inom hakparentes) Finskhetsförbundet fmtsätter så här i Suomen Mieli: Vi kan konstatera att det svenska kolonialväldet på sätt och vis fortsätter i Finland. Detta märks på att man utan att beakta de svenskspråkigas procentuella andel (5,7 %) fortfarande jämställer 174 det finska och det svenska språket som fullt likvärda 'nationalspråk', --- Finskhetsförbundet förutsätter att det minsta man bör åstadkomma med språklagstiftningen är att slopa tvångssvenskan i skolorna och högskolornas kvoter för svenskspråkiga. Dess­ utom finns det skäl att se till att verksamheten med språkbad för små barn även i rätta proportioner inbegriper språkbad i finska för svenska barn. Om ni i ert kommittebetänkande inte beaktar de åsikter som Finskhetsförbundet fört fram utan tvärtom försöker effektivisera den konstgjorda andning som ges åt det sakta borttynande svenska språket, kommer ni i historiens hävder att jämföras med Casimir von Kothen, A.O. Freudenthal och Nikolai Bobrikov, och därtill sätter ni i gång en rörelse som säkert kommer att uppmärksammas i andra EU-länder, där man inte alltför lättvindigt kryper för en minoritet på 5 procent. Flygbladet avslutas i sin tur med följande uppmaning: Finne! Varför underkasta oss svenska folkpartiets (sfp) diktatpolitik? Finns det över huvud taget en enda vettig motivering för tvångssvenskan? Vill du att ditt barn lär sig en avart av svenska i stället för något världsspråk? Vill du att ditt barn förvägras tillträde till universitetet för att en mindre begåvad svenskspråkig tack vare kvoterna får en studieplats? Hur länge ska man hålla på och föra det här folket bakom ljuset - ska sfp få diktera hela det finska Finlands språkpolitik och likt en kolonisatör förnedra oss gång efter annan? Nej! Nu får det vara nog! Det måste bli slut på detta! Till detta vill jag för det första säga att det handlar om åsikter som anses representera en mycket liten men högljudd minoritet av de finskspråkiga. Undersökningar som gjorts bl.a, av Svenska Finlands folkting visar att det finns ett brett stöd för tvåspråkigheten hos majoriteten av finnarna, även om motståndet mot den obligatoriska svenskan i den finska skolan är omfattande (Vårt land, vårt språk 1997, Svenska på stan 2000). För det andra bör det påpekas att varken den gamla eller den nya språk­ lagen i sig tar stäiining tiii den obligatoriska svenskan eller till de kvoter för svenskkunniga (inte svenskspråkiga) studerande som finns vid de juridiska och medicinska fakulteterna vid Helsingfors universitet. En annan sak är sedan att en förutsättning för att språklagen ska fungera är att tjänstemännen kan svenska och att det finns tillräckligt många jurister och läkare m,ed stark svenska. 175 Det behöver knappast heller påpekas att de språkliga rättigheterna för minoriteten inte innebär försämrade rättigheter för majoriteten - en sådan tanke är väl rentav befängd. En språklig minoritet i en demokrati är aldrig privilegierad. En av de främsta utmaningarna för språkl,agskommitten har varit att motivera och förankra sina förslag, och det har man bl.a. gjort genom att ordna seminarier på olika orter i landet. I det stora hela har förslagen fått ett positivt mottagande bl.a. i medierna. Vad lagens innehåll beträffar var en av utmaningarna att finna en balans mellan piska och morot. Kommitten valde medvetet att undvika en lag med uttalade sanktioner, och i stället satsa på att framhålla myndigheternas ansvar för att den språkliga servicen fungerar. I lagen föreslås ingen språk­ ombudsman och inga straff för dem som inte följer lagens bestämmelser. I stället förlitar man sig på att tjänstemän allmänt taget är laglydiga. Likaså föreslås att de nuvarande relativt formalistiska bestämmelserna om språk­ kunskapskrav för tjänstemän blir mer flexibla och att myndigheten själv bättre kan bedöma behovet av språkkunskaper och tillgodose det bl.a. genom utbildning eller fördelning av de anställda på olika uppgifter. Här följer ett urval av paragraferna i det förslag till lagtext som ingår i språklagskommittens betänkande av den 15 juni 2001: 2 § Syftet med lagen Syftet med denna lag är att garantera den i grundlagen tillförsäkrade rätten för var och en att hos domstolar och andra myndigheter använda sitt . eget språk, antingen finska eller svenska. Målet är att envars rätt till rättvis rättegång och god för­ valtning skall garanteras oberoende av språket samt att indi­ videns språkliga rättigheter skall förverkligas utan att han eller hon särskilt behöver begära det. Myndigheterna far utan hinder av vad som föreskrivs i denna lag ge bättre språklig betjäning än vad lagen förutsätter. 10 § Myndigheternas skyldighet att förverkliga individens språkliga riiitigheter Myndigheterna skall i sin verksamhet självmant se till att individens språkliga rättigheter förverkligas i praktiken. En tvåspråkig myndighet skall visa allmänheten att den be­ tjänar på båda finska och svenska samt se till att båda språken syns i dess verksamhet. 176 När en tvåspråkig myndighet tar kontakt med enskilda indi­ vider eller juridiska personer skall myndigheten använda deras eget språk, om den känner till det, eller använda både finska och svenska. 13 § Individens språkliga rättigheter hos myndigheterna I kontakter med tvåspråkiga statliga och kommunala myndig­ heter har var och en rätt att använda finska eller svenska och att :fa expeditioner på det språk han eller hon har använt. Dessutom skall var och en ges möjlighet att bli hörd på sitt eget språk. Hos enspråkiga statliga myndigheter har var och en rätt att i egen sak använda finska eller svenska och :fa expeditioner på det språk han eller hon har använt samt att bli hörd på sitt eget språk. Hos enspråkiga kommunala myn.digheter används kommun­ ens språk, om inte myndigheten på begäran beslutar annorlunda eller något annat föreskrivs särskilt i lag. Var och en har dock rätt att bli hqrd på sitt eget språk och att använda sitt eget språk samt att :fa expeditioner på sitt eget språk i ärenden som anhängiggörs av en myndighet och som direkt gäller grundläggande rättigheter för honom eller henne eller någon som är i hans eller hennes vård eller om myndigheten ålägger honom eller henne någon skyldig­ het. 31 § Myndigheternas information I information som myndigheterna riktar till allmänheten skall i tvåspråkiga kommuner användas finska och svenska. Det behör­ iga ministeriet skall se till att information som är väsentlig för individens liv, hälsa och säkerhet ges på båda nationalspråken i hela landet. En tvåspråkig myndighets meddelanden, kungörelser och an­ slag samt annan information till allmänheten skall finnas på finska och svenska. Att utredningar, beslut eller andra liknande texter som en myndighet utarbetat publiceras medför inte i sig att de behöver översättas. Myndigheten skall dock se till att både den finsk­ språkiga och den svenskspråkiga befolkningens behov av information tillgodoses. 32 § Skyltar, trafikmärken och ortnamn Skyltar, trafikmärken och motsvarande information som myndigheterna sätter upp i tvåspråkiga kommuner skall ha finsk och svensk text På flygplatser och järnvägsstationer skall skyltar och informationstavlor i hela landet finnas åtminstone på finska och svenska. Namn på orter utomlands f'ar dock alternativt anges enbart på ett främmande språk. Skyltar som sätts upp i allmänna farleder på havet skall ha finsk och svensk text. Närmare bestämmelser om språket på trafikmärken och andra trafikanordningar finns i vägtrafiklagstiftningen. Statsrådet kan efter att ha inhämtat utlåtande av Forskningscentralen för de inhemska språken fastställa vilka ortnamn som skall användas på offentliga skyltar och vägvisare. 34 § Atgärder för att fi·ämja språkliga rättigheter Det allmänna skall i enlighet med grundlagen tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. När förvaltningen organiseras skall en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finskspråkiga och den . svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. Myndigheterna skall i sin verksamhet förvalta landets språkkulturarv och främja användningen av båda nationalspråken. När omständigheterna kräver skall det allmänna vidta särskilda åtgärder för att säkerställa kulturella eller samhälleliga behov som gäller nationalspråken. 35 § Tillsyn _och uppföljning Varje myndighet skall inom sitt verksamhetsområde övervaka att denna lag följs. Justitieministeriet följer tillämpningen av denna lag och kan ge rekommendationer i frågor som gäller lagstiftningen om nationalspråken. Vid behov skall ministeriet ta initiativ och vidta andra åtgärder för att rätta till brister som har konstaterats. 36 § Berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen Statsrådet skall varje valperiod lämna riksdagen en berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen och om hur de språkliga rättigheterna förverkligats samt vid behov även om andra omständigheter som gäller språk. I berättelsen behandlas utöver finska och svenska åtminstone samiska, romani och teckenspråk. 177 Den ekvation som rubriken till den här artikeln syftar på gäller möjligheten att förena å ena sidan kommittens (och regeringens) mål att bevara och om 178 möjligt stärka minoritetens (dvs. i praktiken oftast de svenskspråkigas) språkliga rättigheter, och å andra sidan de försvagade kunskaperna i svenska bland de finskspråkiga och därmed svårigheterna att rekrytera personal som kan tillräckligt bra svenska för att lagen ska kunna följas. Finns det en politisk vilja att stärka svenskan i den finska skolan och ett språkpolitiskt klimat som medger detta? I dagens läge verkar det osannolikt att så vore fallet. Antalet timmar i svenska i den finska grundskolan och det finska gymnasiet har kontinuerligt minskat under de senaste årtiondena, och ett förslag att utöka det igen skulle sannolikt stöta på hårt motstånd. Den väg som då förhoppningsvis återstår är att locka myndigheter och offentligt anställda att satsa på fortbildning i svenska. Förutsättningar för detta finns både i den föreslagna språklagen och i förslaget till lag om den språkkunskap som krävs av offentligt anställda. Det kommer att fordra både pengar och god vilja, men så som lagförslaget är utformat borde det gå att uppbåda bägge två. Den föreslagna lagtexten har allmänt taget bedömts vara klar och tydlig, och redan det gör att lagen - om den antas - kommer att vara lättare att följa än den gamla. Nu återstår det att se vilka kommentarer det kommer in från remiss­ instanserna, hur regeringen ställer sig till förslaget och hur den slutliga propositionen tas emot i riksdagen. Avsikten är att den nya språklagen ska träda i kraft år 2004. 179 Referenser Finlands grundlag. Helsingfors 2000: Riksdagens kansli Finlands lag 1992 Ny språklag. Språklagskommittens betänkande. Helsingfors 2001 Rask, Henry 1999. Finland och Sverige - finskt och svenskt. Finlands svenska litteraturhistoria. Första delen. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet. Suomen Mieli. Tidning utgiven av Suomalaisuuden Liitto (finskhetsförbundet). Mars 2000 Svenska på stan 2000 = Svenska på stan - Stadin ruotsi. En attitydundersökning analyserad av professor Erik Allardt. Finlandssvensk rapport 39. Helsingfors 2000: Svenska Finlands folkting von Bonsdorff, Göran 1950. Självstyrelsetanken i finlandssvensk politik. Helsingfors: Söderström & Co Förlagsaktiebolag Vårt land, vårt språk 1997 = Vårt land, vårt språk - Kahden kielen kansa. En attitydundersökning om det svenska i Finland. Finlandssvensk rapport 35. Helsingfors 1997: Svenska Finlands folkting 181 Språkpolitik behövs för hela världen för att upprätthålla mångfald Tove Skutnabb-Kangas Roskilde universitet Världens hotade språk Hur många språk finns det? Jag startar med en sammanfattning av grundläggande bakgrundsfakta om språkens situation i dag. Hur många språk finns det i världen? Det är omöjligt att ge ett exakt antal, av två orsaker. Dels handlar det om definitionen av språk. Gränsen mellan vad som betraktas som ett språk och vad som betraktas som en dialekt definieras politiskt, inte språkveten­ skapligt. Språk är eliternas dialekter: den som har tillräckligt med makt kan bestämma att det som hans eller hennes grupp talar är "ett språk" medan det som vissa andra mindre maktfulla grupper talar är "en dialekt". Det finns inga objektiva kriterier. Table 1. Basic information about languages • We have 6-7,000 spoken languages (see The Ethnologue, ), and maybe equally many sign languages. · • The median number of speakers of a language is probably around 5-6,000. • 95% ofthe world's spoken languages have fewer than 1 million native users. • Ralf of all the languages have fewer than 10,000 users. • A quarter ofthe world's spoken languages and most ofthe sign languages have fewer than 1,000 users. • More than 80% ofthe world's languages ~re endemic: they exist in orre country onlv. De flesta språkforskare i dag antar att det finns mellan 5,000 och 10,000 språk, och siffran man oftast ser är kring 6,500-7,000 (Tabell 1). The Ethnologue http://www.sil.org/ethnologue/ är fortfarande den mest omfattande källan, trots att den har många fel. Den uppräknar något över 6.800 språk i 228 länder. Men de flesta beräkningar av antal språk tar hänsyn endast till talade språk. I tillägg till dem kan det dessutom finnas lika många 182 teckenspråk - och ingen vet deras antal (The Ethnologue uppräknar 114 - se http://www.sil.org/ethnologue/special.html/). Alla samhällen har döva personer, och där hörande personer har utvecklat talade språk, har döva utvecklat teckenspråk. Dessa är lika komplexa och fullständiga som talade språk, med sin egen grammatik osv. Det kan alltså finnas upp till 12,000- 14,000 språk i världen. Den nya 14. upplagan av The Ethnologue kom i november 2000. Var är världens språk? Table 2. Distribution ofthe world's languages Area Percentage Approximate Source Comment ofthe nurnber of world's languages languages Europe& 4% 275 Krauss 1992 Europe excl. USSR: over MiddleEast 40; USSR over 100, Gunnemark 1991 Arnericas 15% 900 Krauss 1992; (North, or over Gunnemark Central, South) 1991 Africa, Asia & 81% 4,900 Krauss; Africa ( over 1.400, the Pacific Gunnemark 1991 :102 (at least 1.200, perhaps 1.500 4,200 Gunnemark or even more); 1,900, Krauss 1992:5); Asia (excluding ex-USSR) about 1.600, Gunnemark 1991: 102) and the Pacific (about 1.200, ibid.); Asia and the P acific together 3,000, Krauss 1992:5; more in recent estimates, e.g. in the 13th edition of the Ethnologue (The table is based on counts of oral languages only but a count based on sign languages would probably_.give a similar distribution). Europa är en språkligt sett fattig kontinent (tabell 2). Om man inte räknar med de nya invandrar. och flyktingminoriteternas språk, har Europa endast 3% av världens språk\ .Nord-, Central- och Sydamerika har ca 1.000 talade 183 språk, ca. 15% av världens talade språk; Afrika och Asien har bägge ca 30% och Stillahavsområdet under 20%. Table 3. The 22 most linguistically diverse countries in the world (in terms of number of languages) OVER500 OVER200 OVER 100 LANGUAGES LANGUAGES LANGUAGES Papua New 1. Nigeria 410 1. Phillippines Guinea 850 2. India 380 2. Russia Indonesia 670 3. Cameroon 270 3. USA 4. Australia 250 4. Malaysia total 1,520 5. Mexico 240 5. Peoples' Republic of 6.Zaire 210 China 7. Brazil 210 6.Sudan subtotal 1,970 7. Tanzania TOTAL3,490 8. Ethiopia 9. Chad 10. New Hebrides 11. Central African Republic 12. Myanmar (Burma) 13. Nepal Mer än en fjärdedel av alla världens talade språk finns i bara två länder, Papua New Guinea (över 850) och Indonesien (tabell 3). Sju andra länder har över 200 språk var. Dessa 9 länder har alltså över hälften av världens talade språk ( och antagligen också en lika stor andel av världens teckenspråk), och de 22 megadiversitetsländerna, cirka 10% av världens länder, har ungefär 75% av världens språkliga diversitet. Lägg också märke till var dessa länder finns. De allra flesta av dem eller delar av dem ligger inte långt från ekvatorn. Hur många brukare (talare/tecknare) har språken? Vi kan i alla fall fastslå att de flesta av världens språk har få talare/tecknare (vi följer indelningen i talade språk och teckenspråk). Om man delar talade språk itu så att hälften av dem är på den ena och hälften på den andra sidan av mittpunkten, medianen, har språken nära medianen antagligen omkring 5- 6.000 talare (Posey 1997). Om man definierar ett "stort språk" som ett språk som har över en miljon talare, är betydligt mindre än 5% av världens språk (något över 200) "stora språk". Inget av de samiska språken är ett "stort språk", ej heller färöiskan eller isländskan eller inuitspråken. Estniskan, med 184 något över en miljon talare, är ett "stort språk". Norskan, finskan och svenskan är bland världens 200 största språk. Hälften av världens talade språk har mindre än 10.000 talare, och en fjärdedel av världens talade språk och de allra flesta teckenspråken har mindre än 1.000 talare. Mer än 80% av världens talade språk och de flesta teckenspråk är endemiska, de talas enbart i ett land. Endemiska små språk är de mest hotade språken i världen. Alla samiska språk är små, men några av dem, och särskilt nordsamiskan, är inte endemiska eftersom de talas i mer än ett land. Av de samiska språken är de endemiska de mest hotade. Table 4. The top 20 languages by population Rank Language name Primary country Population 1 Chinese, Mandarin China 885,000,000 2 Spanish Spain 332,000,000 3 English UK 322,000,000 4 Bengali Bangladesh 189,000,000 5 Hindi India 182,000,000 6 Portuguese Portugal 170,000,000 7 Russian Russia 170,000,000 8 Japanese Japan 125,000,000 9 German Germany 98,000,000 10 Chinese, Wu China 77,175,000 11 Javanese Indonesia 75,500,800 12 Korean SouthKorea 75,000,000 13 French France 72,000,000 14 Vietnamese Vietnam 67,662,000 15 Telegu r sic!l India 66,350,000 16 Chinese, Yue China 66,000,000 17 Marathi India 64,783,000 18 Tamil India 63,075,000 19 Turkish Turkev 59,000,000 20 Urdu Pakistan 58,000,000 Källa: The Ethnologue, Men det är symptomatiskt att vår kunskap om antal talare av de olika språken är vacklande. Till och med siffrorna för de tio eller tjugo språken i topp på antalslistan varierar, beroende på vilka källor man använder. Och ändringar sker. År 1998 skulle listan på de 11 största språken i världen, baserad på en kombination av The Ethnologue, Crystal, Harmon och Graddol (se bibliografin) ha varit: 1. kinesiska, 2. engelska, 3. hindi/urdu, 4·. spanska, 5. arabiska, 6. portugisiska, 7. ryska, 8. bengali, 9. japanska, 10. tyska och 185 11. franska. Dessa stora "dödarspråk" ("killer languages" - termen kommer från Anne Pakir i Singapore) talas av cirka hälften av världens befolkning. Listan skiljer sig avsevärt från de senaste siffrorna i The Ethnologue (från uppdateringen i februari 1999; en ny uppdatering kom, som sagt, i november 2000) (tabell 4). Många av siffrorna (och till och med namnen) är till och med för dessa stora språk endast ungefärliga, om ens det (se min diskussion om reliabiliteten av statistiken, 2000, kapitel 1). Table 5. 208 languages with more than 1 million native users Achinese, Afrikaans, Akan, Albanian, Amharic, Arabic, Armenian, Assamese, Aymara, Azerbaijani, Bai, Balinese, Baluchi, Bambara, Bashkir, Batak, Bemba, Bengali, Berber, Bete, Beti, Bhili, Bhojpuri, Bikol, Buginese, Bulgarian, Burmese, Buyi, Byelorussian, Catalan, Cebuano, Chinese, Chokwe, Chuvash, Congo, Czech, Danish, Dinka, Dong, Dutch, Edo-Bini, Efil-Ibibio, English, Estonian, Ewe, Finnish, Fon, French, Ful, Galician, Ganda, Garhwali, Georgian, German, Gisu, Gondi, Greek, Guarani, Gujarati, Gurma, Hadiyya, Haitian, Hani, Hausa, Haya, Hebrew, Hehe, Hiligaynon, Hindi, Ho, Hungarian, Igbo, Ijo, Iloko, Indonesian, Italian, Japanese, Javanese, Kamba, Kannada, Kanuri, Karen, Kashmiri, Kazakh, Khmer, Kirghiz, Kisii, Konkani, Korean, Kumauni, Kurdish, Kurukh, Kuyu, Lao, Latvian, Li, Lingala, Lithuanian, Low German, Luba, Luhya, Luo, Macassar, Macedonian, Madurese, Magahi, Maguindanao, Maithili, Makonde, Makua, Malagasy, Malay, Malayalam, Malinke, Manipuri, Marathi, Marwari, Mbundu, Mende, Miao, Minangkabau, Mongolian, Mongo-Nkundu, Mordva, More, Mundari, Nahuatl, Nandi, Nandi-Kipsigis, Ndebele, Nepali, Nkore-Kiga, Norwegian, Nuer, Nupe, Nyamwezi, Nyanja, Occitan, Oriya, Oromo, Pampangan, Pangasinan; Panjabi, Pashto, Pedi, Persian, Polish, Portuguese, Quechua, Romany, Romanian, Ronga-Tsonga, Russian, Rwanda-Rundi, Santali, Sasak, Senufo, Serbo-Croatian, Serer, Shan, Shona, Sindhi, Sinhalese, Slovak, Slovenian, Somali, Songe, Songhai, Sotho, Spanish, Sundanese, Swahili, Swazi, Swedish, Tagalog, Tajiki, Tamil, Tatar, Teke, Telugu, Temne, Teso-Turkana, Thai, Tibetan, Tigrinya, Tiv, Tonga, Tswana, Tulu, Turkish, Turkmen, Ukrainian, Umbundu, Urdu, Uygur, Uzbek, Vietnamese, Waray, Welamo, Wolof, Xhosa, Yao (Man), Yao (Chiyao), Yi, Yoruba, Zande, Zhuang, Zulu. Tabeil 5 visar de 208 språk som enligt Gunnemark (1991 :169-171) hade mer än 1 miljon talare för ett decennium sedan. Gunnemark är i gång med att revidera sin bok, och tabellen har vissa fel. T.ex. mordva borde enligt Comelius Hasselblatt, en mordvaexpert, inte finnas med på listan (personlig kommunikation). · · 186 Vad sker med världens språk? Vad sker med världens språk? I dag blir språken mördade i snabbare takt än någonsin tidigare i mänsklighetens historia, och den språkliga mångfalden, diversiteten, försvinner betydligt snabbare än biodiversiteten. Massmedia, speciellt television (vår tids giftgas, som språkforskaren Michael Krauss i Alaska kallar den) är, tillsammans med utbildningsystemen, de viktigaste direkta faktorerna i detta språkmord. Bakgrundsagenter är givetvis olika politiska, ekonomiska, militära och sociala faktorer. Västvärldens eliter är, tillsammans med eliterna i andra delar av världen, till stor del ansvariga. Språkforskare arbetar i dag med att beskriva världens språkliga mångfald på samma sätt som biologer beskriver och listar världens biologiska mång­ fald, biodiversitet. Det finns Röda böcker för hotade språk (Red books for threatened languages) på samma sätt som för hotade djur, växter och andra biologiska arter. Tabellerna 6 och 7 ger en lista på webadresser för dem. Table 6. Red lists for threatened animals and plants The web-sites for the Red Lists of Threatened Plants and Threatened Animals are ; ; . These lists are monitored by World Conservation Monitoring Centre, 219 Huntingdon Road, Cambridge CB3 ODL, UK; phone 44-1223-277 314; fax 44-1223-277 136; email ; more general web-site Table 7. Red books for threatened languages Forlanguages, see Europe: Northeast Asia: Asia and the Pacific: Africa: Databanks for Endangered Finno-Ugric Languages: http://www.suri.ee> Russia: De Röda böckerna har detaljerade definitioner av graden av hot eller fara. Ett språk är hotat om det har få brukare och svag politisk ställning, och speciellt 187 om barn inte längre lär sig det, dvs när språket inte längre överförs till nästa generation. Till och med de mest optimiska realistiska uppskattningarna säger att endast hälften av nuvarande talade språk kommer att vara vid liv eller vara livsduktiga år 2100, om hundra år. Andra är döda, eller "på dödsbädden", dvs barn lär sig inte längre dessa språk. Pessimistiska men fullt realistiska uppskattningar (t.ex. Krauss 1992) antar att 90% av dagens språk kommer att vara döda om hundra år. Eller ännu fler. Det är klart att det också uppstår nya språk, eller tidigare "dialekter" blir !'språk" (serbiska och kroatiska är närastående exempel), eller mer eller mindre "döda" språk revitaliseras eller uppväcks till liv igen. Det finns en handfull exempel på detta; Kaurna i Australien är ett nytt exempel. Rob Amerys nya bok (2000) beskriver detta. De som nu talar kaurna säger att språket aldrig dog (trots att den sista talaren dog i slutet på 1920-talet); de säger att språket bara sov, i väntan på att bli uppväckt - men allt detta är långt ifrån allmänt. Dessutom är det ganska dumt att först döda språk, och sedan med stor möda försöka återuppliva dem. Detta är ju vad som har skett och fortsätter att ske i många västliga industriländer. Det vore bättre att försäkra språkens fortbestånd nu. Urfolk, som samer och inuiter, utgör mindre än 5% av världens befolk­ ning, men de lever på och administrerar miljömässigt nästan 20% av värld­ ens beboeliga yta och är ansvariga för 60-80% av världens talade språk (t.ex. Posey 1997). Därför är det som sker med urfolks språk avgörande, inte en­ bart för språklig mångfald i världen, men för världens framtid generellt. Vad sker med biodiversiteten? Så här långt har det varit bakgrun:dsfakta om språk. Nu går vi över till bakgrundsfakta om biodiversitetens försvinnande. Antalet biologiska arter på jorden har uppskattats till mellan 5 och 30 miljoner (tabell 8) Enligt kon­ servativa, dvs optimiska uppskattningar försvinner mer än 5,000 arter varje år; pessimistiska evalueringar påstår att det kan vara så många som 150,000 (Jag baserar dessa beräkningar på en sammanfattning av uppgifter i flera av artiklarna i Heywood, red., 1995 och i Maffi, red., 2001). Om man använder den mest "optimistiska" siffran för både antalet arter (30 miljoner) och antalet som försvinner/dödas årligen (5,000 per år), blir extinktionssiffran 0,017% per år. Med de motsatta, mest "pessimistiska" siffrorna (5 miljoner arter, 150,000 försvinner per år) utgör den årliga extinktionen 3%. 188 Table 8. Endangered, threatened, moribund - comparison between biological species and languages . Number of species Extinction rate Extinction rate in percent, peryear, in various alternatives "pessirnis tic" "optirnistic" thousands NP NO' pess. opt. EP EO 5 million 30 million 150 5 NO+EO (30m+ 5,000)0,017% NP+EP(5m+ 150,000) 3% NO+EP(30m+ 150,000) 0,5% NP+EO (5m+ 5,000) 0,1% "pessirnistic realistic'' 0,2% "optirnistic realistic" 0,02% Endangered/ threatened* mamma! species 4.400 326 7,4% birds 8,600 231 2,7% LANGUAGES 6,700 ** ca 6,000 90% *"Endangered" species= "species that are in imminent danger of extinction"; "Threatened" species = "species that in the foreseeable future will be in imminent danger of extinction": ** Languages: 90% moribund, endangered, or threatened. Å andra sidan använder de forskare, som antar att de höga dödssiffrorna gäller, ofta också högre uppskattningar av antalet arter. Om man uppskattar antalet arter till 30 miljoner, och 150,000 av dem försvinner årligen, är extinktionstalet 0,5 per år. Det ser ut som många forskare använder årliga extinktionstal som varierar mellan 0,2 - jag kallar dessa "pessimistikt realistiska" - och 0,02 - dem kallar jag "optimistiskt realistiska". Vi har de mest exakta siffrorna för sådana arter som många människor är intresserade av och kan iaktta, t.ex. däggdjur, fåglar och stora växter, medan vi endast har vaga uppskattningar för andra mindre synliga arter, t.ex. bakterier. Av de ca 4,400 däggdjursarterna ärt.ex. 326, 7,4% på de hotades lista och av de ca 8,600 kända fågel~rtema är 231, 2,7% på de hotades lista. Om vi b01iser från den kumulativa effekten och utför ett förenklat räkne­ stycke, kan 20% av de nuvarande arterna vara döda om hundra år, kring år 2100 enligt de "pessimistiskt realistiska" forskarna. Enligt de "optimistiskt realistiska" skulle siffran vara 2%. 189 Table 9. Estimates of dead or moribund species and languages in 2100 Percentage ESTIMATES Biological species Languages estimated to be dead "Optimistic 2% 50% or moribund around realistic" the year 2100 "Pessimistic 20% 90% realistic" Min slutsats blir då följande (tabell 9): OPTIMISTISK: 2% av biologiska arter men 50% av språk kan vara döda eller allvarligt hotade om 100 år PESSIMISTISK: 20% av biologiska arter men 90% av språk kan vara döda eller allvarligt hotade om 100 år. Hotet mot världens språk är alltså mycket mycket stön-e än hotet mot världens biologiska arter. Vi människor dödar i dag den språkliga diversi­ teten i betydligt snabbare takt än biodiversiteten. Många människor är bekymrade för biodiversitetens försvinnnde. Varför är det så otroligt få som ens vet om att den språkliga diversiteten försvinner? Varför ropar och skriker folk inte om språkligt folkmord? Var är de stora organisationerna, världskongresserna, toppmötena, forskningsmiljarderna? Och var är handlingen? Det är bl.a. detta min senaste bok (2000) handlar om. Varför borde den språkliga mångfalden bevaras? Det finns också många människor som säger världen skulle vara ett bättre ställe om vi hade färre språk - det är bara språkforskarna som är i_ntresserade av att vi har många språk och vill bevara till och med de små. När några människor säger att språket är ett.folks själ, är inte detta extrem nationalistisk romantik? Vore det inte bättre om alla talade ett enda språk, engelska, och glömde alla andra språk? Då skulle alla förstå varandra, och vi kunde äntligen få fred i världen? Vad världen behöver är några tusen döda språk och ett stort, engelskan, sade en brittisk språkforskare för inte så länge sedan. Det finns många epistemologiska, filosofiska, språkliga, kulturella, psyko­ logiska och sociologiska argument för bibehållandet av språklig diversitet, någonting som UNESCO har förbundit sig till att göra. Jag skall i det följande ta upp två specifika argument, diversitetsargumentet (som handlar om förhållandet mellan språklig diversitet och biodiversitet) och kreativitets­ argumentet (som handlar om en aspekt av den högklassiga flerspråkighetens ekonomi). 190 Diversitetsargumentet: förhållandet mellan språklig diversitet och biodiversitet När språk försvinner, försvinner också de kunskaper som är lagrade i språk. Detta omfattar bl.a. kunskaper om hur man upprätthåller en ekologisk balans i naturen ( och mellan människor, och vidare mellan mänskligheten och kosmos). Språklig och kulturell mångfald, diversitet, visar ett korrelationssamband med biodiversitet. Där det finns stor biologisk mångfald finns det ofta också många språk och kulturer, och där det finns få språk, finns det också ofta få arter (set.ex. Harmon 1995, 2002). · David Harmon (1995:14) som är generalsekreterare i Terralingua, en organisation som stöder världens hotade språk och undersöker relationerna mellan språklig, kulturell och biologisk diversitet (http://www.teITalingua.org), har sett på korrelationer mellan biologisk och språklig mångfald (tabell 10). Han har t.ex. jämfört endemism av språk och högre ryggradsdjur (däggdjur, fåglar, reptiler och amfibier), så att han har använt listor med de 25 länder i världen som har mest språk och mest högre ryggradsdjur. Jag har i tabell 10 markerat de länder som finns på bägge listorna med feta stora bokstäver. 16 av de 25 länderna är på bägge listorna, ett sammanfall på 64%. Enligt Hannon (1995:6) "är det mycket osannolikt att sammanfallet skulle vara tillfälligt". David Harmon får samma resultat med blommande växter och språk, :fjärilar och språk, osv., en hög korrelation mellan länder med biologisk och språklig megadiversitet (tabell 11 ). Och både biodiversitet och språklig diversitet tenderar att växa ju mer vi närmar oss ekvatorn. Men ny spännande forskning visar att förhållandet mellan språklig diversi­ tet och biodiversitet antagligen inte är endast en korrelationsrelation utan också en kausal relation: bägge typer av diversitet ser ut att ömsesidigt påverka och stöda varandra (se Maffi 2000). Detta är ju någonting som urfolk alltid har vetat, men nu börjar vi också få andra typer av vetenskaplig evidens för det. Den första stora bok som sammanfattar evidensen för kausaliteten (redigerad av Darrell Posey, för FNs Environmental Programme, UNEP) kom ut i december 1999. Den heter Cultural and Spiritual Values oj Biodiversity. A Complementary Contribution ta the Global Biodiversity Assessment. Den andra (redigerad av Luisa Maffi), kom 2001. I Poseys bok har Luisa Maffi, TeJTalinguas president, och jag, skrivit största delen av artikeln om språk (Maffi, Skutnabb-Kangas & Andrianarivo 1999; se också artiklar i Maffi 2001). 191 Table 10. Endemism in languages and higher vertebrates: a comparison ofthe top 25 countries Endemic languages Number Endemic higher Number vertebrates 1. PAPUA NEW GUINEA 847 I. AUSTRALIA 1.346 2. INDONESIA 655 2.MEXICO 761 3. Nigeria 376 3.BRAZIL 725 4. INDIA 309 4. INDONESIA 673 5. AUSTRALIA 261 5. Madagascar 537 6.MEXICO 230 6. PHILIPPINES 437 7.CAMEROON 201 7. INDIA 373 8.BRAZIL 185 8.PERU 332 9.ZAIRE 158 9.COLOMBIA 330 10. PHILIPPINES 153 10. Ecuador 294 11. USA 143 11. USA 284 12. Vanuatu 105 12. CHINA 256 13. TANZANIA 101 13. PAPUA NEW GUINEA 203 14. Sudan 97 14. Venezuela 186 15. Malaysia 92 15. Argentina 168 16. ETHIOPIA 90 16. Cuba 152 17. CHINA 77 17. South Africa 146 18. PERU 75 18. ZAIRE 134 19. Chad 74 19. Sri Lanka 126 20. Russia 71 20. New Zealand 120 21. SOLOMON ISLANDS 69 21. TANZANIA 113 22. Nepal 68 22. Japan 112 23. COLOMBIA 55 23. CAMEROON 105 24. Cöte d'Ivoire 51 24. SOLOMON ISLANDS 101 25. Canada 47 25. ETHIOPIA 88 26. Somalia 88 192 Vår slutsats är att om den långvariga sam-evolutionen (gemensamma utveck­ lingen) som människor har haft med sina omgivningar sedan urminnes tider, plötsligt blir avbruten, på det sättet som den blir när språk plötsligt dödas, utan att människor och natur få en möjlighet att anpassa sig, kan vi vänta oss en katastrof. Den anpassningen räknas i hundratals år, inte decennier (se Mi.ihlhäusler 1996). Nyanser i kunskaper om t.ex. medicinalväxter försvinner t.ex. hos urfolk i Mexico när ungdomen blir tvåspråkig utan att få undervisning i och på sitt eget språk - kunskapen överförs inte till spanskan som inte har ett ordfön-åd för dessa nyanser (se Luisa Maffis doktors­ avhandling 1994). Det betyder att om språk dödas, försvinner också många av förut­ sättningarna för att upprätthålla biodiversitet. I sista ändan kan det betyda planetens död. Världens språkliga ( och därmed oftast också kulturella) mångfald är vår skattkammare för historiskt utvecklad kunskap. Den omfattar kunskap om hur man upprätthåller och använder på ett förnybart sätt några av världens mest sårbara och mest artrika omgivningar. Om vi under de följande 100 åren dödar 50-90% av världens språk, dödar vi också denna kunskap och underminerar därmed allvarligt våra möjligheter för liv på denna planet. Att döda språklig diversitet är precis som att döda biodiversitet en farlig typ av reduktionism. Monokulturer är sårbara, obe­ roende av om vi talar om jordbruk (agrikultur - "cultura" på latin betyder "odling"), hortikultur, ensartade husdjur, eller språk och kulturer. Vi ser denna sårbarhet på allt mer dramatiska sätt när djur, bakterier och växter blir mer och mer resistenta mot antibiotika, pesticider, osv., och när dessa resistenta arter börjar sprida sig - och vi har bara sett spetsen av isberget. Med genetisk manipulation tornar problemen sig snabbt. För att kunna lösa de problem som vi själv skapar behöver vi ett potential för lateralt tänkande. Vi behöver så många och så sinsemellan olika kulturer o'ch språk som möjligt, med så många olika typer av kunskaper och ideer som möjligt. Ingen vet vilka grupper som har den rätta medicinen för varje speciellt problem - därför måste all kunskap bevaras levande. Därför måste mångfalden fortsätta att blomstra. För att detta skall kunna ske är högklassig flerspråkighet nödvändig. De som är flerspråkiga i dagens värld, av nödtvång och frivilligt, är minoriteter och urfolk. Men alla behöver bli flerspråkiga, också språkliga majoriteter, och att kunna enbart engelska eller engelska i tillägg till modersmålet, räcker inte på långt när. Efter att nu ha diskuterat en aspekt av diversitetsargumentet för varfilr alla världens språk borde bevaras går jag härnäst över till en kort presentation av kreativitetsargumentet. 193 Table 11. Endemism in language compared with rankings ofbiodiversity Rank, Number af .. On Country Endemic Endemic Flowering Endemic Megadiversi Languages Vertebrates Plants BirdAreas ty List? Papua New 1 13 18 6 Yes Guinea Indonesia 2 4 7 1 Yes Nigeria 3 India 4 7 12 11 Yes Australia 5 1 11 9 Yes Mexico 6 2 4 2 Yes Cameroon 7 23 24 Brazil 8 3 1 4 Yes Dem Rep of 9 18 17 Yes Congo Philippines 10 6 25 11 Yes USA 11 11 9 15 Yes Vanuatu 12 Tanzania 13 21 19 14 Sudan 14 Malaysia 15 14 Yes Ethiopia 16 25 China 17 12 3 6 Yes Peru 18 8 13 3 Yes Chad 19 Russia 20 6 Solomon 21 24 Islands Nepal 22 22 Colombia 23 9 2 5 Yes Cöte d'Ivoire 24 Canada 25 F1gures for Eth10prn mclude Eritrea. Endem1c vertebrate figures for Papua New Guinea, China, and USA do not include reptiles because the number of endemic species is not reported in the source table. Flowering plant species include non­ endemi1,;s, "Megadiversity countries" (17 totai) have been identified as those likely to contain a !arge percentage of global species richness. Thirteen out ofthe 17 (all except for South Africa, Venezuela, Ecuador, Madagascar) are listed above. See Harmon, forthcoming, for sources. · 194 Kreativitetsargumentet: enspråkiga är OUT: världen och arbetslivet behöver flerspråkiga I industrisamhället producerade man mest konkreta saker: kläder, bilar, kylskåp, osv., och i ett senare skede också service: barnpassning, hårklipp­ ning, städning, matlagning, äldreomsorg. I det framtida informations­ samhället väger många konkreta produkter, t.ex. datachips, väldigt lite, jämfört med industrisamhällets tunga produkter. Och service väger också lite. Det är klart att informationssamhället också producerar materiella produkter, men en stor del av den materiella produktionen kommer att utföras av robotar. Det som människor kommer att producera är i hög grad kunskap och ideer, och dessa fö1medlas givetvis främst genom språk ( och visuella symboler). När man transporterar industrisamhällets tunga pro­ dukter, tär det på världens resurser och orsakar förorening. Det mesta av dessa produkter borde därför produceras så lokalt som möjligt och transporteras så lite som möjligt - och detta omfattar också mat. Genom­ snittligt har t.ex. maten på bordet i USA rest 2000 mil (Lehman & Krebs 1996: 122), och det är vanvett. Informationssamhällets lätta produkter, ideer och kunskap, borde däremot cirkulera internationellt så mycket som möjligt. I informationssamhället kommer de länder att klara sig bra som har tillgång till mångfaldiga ideer och kunskaper. Det förutsätter att de har många flerspråkiga, flerkulturella personer. Dessa har nämligen en hög kapacitet för divergent tänkande och kognitiv flexibilitet, som vi snart skall se. Därför kan de som grupp producera mycket nytt kulturellt kapital, nya ideer och ny kunskap, som sedan kan omsättas i ekonomiska kapital av olika slag. Men det har varit en tendens i många västliga länder att förhindra den typ av utbildning och verklig integration av samhället, som skulle "producera" de flerspråkiga flerkulturella kreativa individerna i stor skala. Och här heter den konkreta skurken skolan. Högklassigt tvåspråkiga har klarat sig bättre än motsvarande enspråkiga ( och mindre tvåspråkiga) på olika test som mäter - vissa aspekter av allmän intelligens - vissa aspekter av kreativitet - divergent tänkande - kognitiv flexibilitet, och - förmåga att observera och avkoda icke-språklig återkoppling (feedback). Det finns också belägg för att högklassigt tvåspråkiga lär sig ytterligare språk bättre och fortare än de som är mer eller mindre enspråkiga när de startar, och bättre än de som visserligen är tvåspråkiga men inte kan läsa och skriva det ena språket, modersmålet (t.ex. Swain et al. 1990). Dessutom vet man t.ex. från en liten undersökning från ett flyktingläger i Laos bland två grupp­ er av flyktingar från en urfolksgrupp (som inte hade lao som modersmål) att de, som kunde läsa sitt modersmål trots att de aldrig hade gått i någon skola, lärde sig engelska snabbare än andra från samma grupp som hade gått i 195 skola, men på lao, och som kunde läsa och skriva lao men inte läsa eller skriva sitt eget modersmål. Kreativitet, kognitiv flexibilitet och divergent tänkande är förutsättningar för innovation, både när man producerar ting och när man producerar ideer och kunskap. Flerspråkighet främjar både kreativitet och divergent tänkande, och investeringar följer i kölvattnet av innovationer och kreativitet. I informationssamhället kommer alltså de länder att ·klara sig ekonomiskt bra där flerspråkighet har varit och är normen, också bland människor som har ingen eller lite formell utbildning, och där det finns en rik språklig och kulturell mångfald som ju omfattar en mångfald av olika typer av kunskap. Det förutsätter att de flerspråkiga får tillgång till att utväxla och förfina sina kunskaper och ideer - och det kan vara fullt möjligt i en framtida värld som styrs av chips- och satellitdrivna infmmationsnätverk. Table 12. Share ofworld economy ofthe Big Five Share ofworld economy 1997 2020 The Big Five (Brazil, 21% 35% China, India, Indonesia, Russia) Europe and North America 23% ? under 10%? Källa: McRae 1997, reported in Global English News/etter 2, 1999, item 5 Jag sade tidigare att Europa är språkligt sett otroligt fattigt, och Nordamerika är också relativt fattigt. I det informationssamhälle som jag har skisserat, kommer Europa och Nordamerika, trots vårt teknologiska försprång, sanno­ likt att vara också ekonomiskt relativt mycket fattigare än nu, delvis eftersom vi mördar våra språkliga och kulturella förutsättningar för att klara oss. Jag visar endast två mycket förenklade tabeller från lingvister som förutser detta. Den första (tabell 12) visar några världsdelars relativa andel av världs­ ekonomin. De Fem Storas (Brasilien, Kina, Indien, Indonesien och Ryssland) andel av världsekonomin är nu 21 %, men denna andel förutses stiga till 35% redan år 2020. Europas och Nordamerikas andel (i dag 23%) förutses gå ned drastiskt, eventuellt så lågt som till 10%. Språkligt sett ser det ut som endast Indien främjar växten av engelskan. Table 13. Share ofthe world's wealth Share ofthe world's wealth 1997 2050 "Asia" (excluding Japan) 21% 60% The Big Three (Europe, 55% 12% North America & Japan) The rest ofthe world 24% 28¾ Källa: Graddol 1997:29 196 David Graddol (1997:29) har en liknande prognos. "De Tre Stora", Europa, Nordamerika och Japan, råder i dag över 55% av världens rikedom medan Asien har 21 % och resten av världen 24%. År 2050 kommer de Tre Stora att ha fallit till 12% medan Asien är vid 60% och resten vid 28%. Den växande medvetenheten i stora delar av Asien om förhållandet mellan att stöda sitt eget språk och sin egen kultur, och ekonomisk växt, och motståndet mot både kulturell och dels också språklig imperialism (se Phillipson, 1992, 1998; Pennycook, 1994, 1996), kommer säkert att påverka prognosen. Vi kan redan nu se att eliterna i "tigerekonomierna" (t.ex. två av Singapores premiärministrar) ångrar att de har bidragit till den subtraktiva spridningen av engelskan; det finns planer att stärka de asiatiska modersmålens roll i utbildningen. Ekonomen Frarn;ois Grin skriver att många människor i världen redan har mycket bra kunskaper i engelska, och ännu fler kommer att ha det framtiden. Trots att engelskkunskaperna ännu i dag kan ge ett högt avkast ekonomiskt, kommer detta inte längre att vara fallet om ganska ta år. Grin argumenterar att folk som endast har bra engelska plus sitt modersmål, kommer att ta färre chanser och mindre ROI (Return On Investment), mindre avkastning på sin investering, än högklassigt flerspråkiga. Detta kommer speciellt att vara fallet för dem vilkas modersmål INTE är ett av de övriga stora språken. Mycket bra kunskaper i flera språk kommer att vara en nödvändig förutsättning för många jobb på hög nivå, jobb med hög lön, och många av de verkligt intressanta jobben (se också Garcia, 1995; Garcia & Otheguy, 1994; Lang, 1993). Men i denna typ av flerspråkighet kommer belöningen av investeringen att vara högre för andra språk än engelskan, som Grin också visar i en stor studie i Schweiz (Grin, 1995a,b, 1996 - se också andra referenser till Grin för flerspråkighetens ekonomi). I Grins undersökning, gav "perfekt" engelska (10-15% av de intervjuade, beroende på dimensionen) den högsta lönenivån, för talare av både tyska och franska i Schweiz. Men redan i dag ger "bara" "goda kunskaper" i engelska (nivå 2 i undersökningen) mindre i lön för både tysk- och fransktalande än det att de har goda färdigheter i varandras språk, alltså goda kunskaper i tyska för fransktalande och goda kunskaper i franska för tysktalande. Också andra prognoser från flera länder (t.ex. Graddol 1997) förutser att engelskkunskaper, t.o.m. på mycket hög nivå blir allt vanligare. Om kort tid, när Europa, USA och Kanada_ blir internationellt sett mindre viktiga ekonomiskt sett, någontin.g som ser ut att bli fallet, kommer t.o.m. infödda kunskaper i engelska att föra ingenvart - det kommer att finnas för många människor som har denna kvalifikation. Högklassig kompetens i engelska kommer att vara som läs- och skrivfärdighet i går och färdigheten att an­ vända en datamaskin i morgon ( eller redan i dag i västvärlden), en självklar, nödvändig grundläggande förutsättning, ett självklart krav, men inte tillräckligt för någonting som helst. Teorier om tillgång och efterfrågan 197 förutsätter att när många människor har det som tidigare var en sällsynt vara, går priset ner. När en relativt hög andel av ett lands eller en regions eller världens befolkning har "perfekta" engelskkunskaper, kommer värdet av dessa kunskaper som ett ekonomiskt incitament att gå ner. Table 14. Average number oflanguages spaken by business executives Netherlands 3,9 Sweden 3,4 Brazil 2,9 Germany; Philippines, France 2, 7 Singapore, Japan 2,6 Mexico, South Korea 2,5, Hong Kong 2,3 Canada 1,8 New Zealand 1,6 UK, USA 1,5 Australia 1,4 Rosen et al. (2000), 75 CEOs from 28 countries; total yearly sales of companies US$ (725 billion); number of employees 3,5 million, number of countries with company operations 200 (p. 27). De ekonomiska eliterna i länder utanför dem, som har engelska som det dominanta modersmålet för befolkningen, börjar givetvis vara förberedda för detta, och ser fördelarna med att kunna flera språk (Tabell 14). I Rosen et al.'s intervjustudie (2000) intervjuades 75 direktörer (CEOs) av stora multinationella företag från 2.8 länder. Företagens totala årliga försäljning var på 725 miljarder US$ (725 billion); de hade sammanlagt 3,5 miljoner anställda; företagen opererade i 2b0 länder (p. 27). Vad många av dessa studier visar är alltså att högklassig flerspråkighet lönar sig, och att man helst skall kunna ett eller flera språk utöver de "stora". Enbart engelska och modersmålet klarar man sig inte långt med. Och enspråkigt engelskspråkiga kommer att vara de stora förlorarna. Om hundra år kommer vi flerspråkiga antagligen att visa fram frivilligt enspåkigt engelskspråkiga, dvs sådana som kunde ha lärt sig andra språk men soni valde att inte göra det, i patologiska museer. Språk som problem, räii eiler resurs? Speciellt i den nordamerikanska diskussionen har man använt en distinktion som presenterades av forskaren Richard Ruiz (1984). Han påstod att ett minoritetsspråk kan ses som ett problem, som en rätt eller som en resurs, och såg alla dessa tre som alternativ till varandra. I den amerikanska diskussionen har vissa därför ansett att det att tala för språkliga rättigheter 198 står i motsättning till att se minoritetsspråk som en resurs. Detta är givetvis en falsk motsättning: minoritetsspråk och urfolksspråk måste få språkliga rättigheter för att de skall kunna bli och upplevas som resurser, inte som problem (se Kontra et al. 1999 för en diskussion). Vad man borde göra är att medvetet arbeta för en kombination av att se minoritetsspråk och urfolksspråk som både en rätt och en resurs, och att basera alla undervisningsinitiativ och andra tilltag på att främja den filosofin. Detta är vad många forskare och lärare i t.e.x Sydafrika med dess 11 officiella språk försöker göra (t.ex. Alexander 2000, Desai 2000, Heugh 2000). Jag konkretiserar med ett samiskt exempel. Den äldre generationen av samer och eventuellt också vissa grönländare, de som blev mobbade på grund av samiskan, som inte hade någon undervisning i skolan i eller på samiska, som ofta blev tvingade att skämmas för samiskan och samiskheten, och som blev lurade till att tro att de hjälpte sina barn om de inte talade samiska med dem, har varit tvingade av samhället att uppleva samiskan som ett problem. En del av dem ( och eventuellt också deras barn) kan till och med i dag motsätta sig språkliga rättigheter till samiskan, och det är svårt för dem att se samiskan som en resurs. Många av dem kan också tro på en annan gammal antingen/eller myt (maximum exposure fallacy, set.ex. Cummins 1996, 2000) den som säger att man, för att kunna lära sig norska (eller svenska eller finska) verkligen bra, måste tidsmässigt satsa på så mycket norska som möjligt, också när det leder till dåliga eller inga kunskaper i samiska. Man kan anta att en del av dem i den samisktalande gruppen som i en ny stor samisk undersökning (Bruk av samisk språk, 2000) är negativa till (fler) rättigheter till samiskan representerar dessa "samiskan som ett problem" och "antingen samiska eller norska, bägge är inte möjliga" åsikter/myter. Mera information om den högklassiga flerspråkighetens fördelar, och om de falska myterna, borde finnas tillgängligt för vanliga människor. Språkligt folkmord i utbildning Definitioner av (språkligt) folkmord Termer som "att döda/mörda språk" och "språkligt folkmord" är emotionellt starka och måste definieras. Jag använder två typer av FN:s definitioner av folkmord, de två som fortfarande finns med i FN:s Folkmordskonvention och en som fanns med i det sista utkastet men som röstades ut i FN:s generalförsamling 1948. De två för oss relevanta definitionerna från konventionen är IIe och Ilb, se Tabell 15. 199 Table 15. 1948 UN International Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide (E 794, 1948), definitions of genocide 1948 UN Intemational Convention on the Prevention and Punishment ofthe Crime of Genocide Article II(e), 'forcibly transferring children ofthe group ta another group'; and Article II(b ), 'causing serious bodily or mental harm ta members oj the group '; emphasis added). Table 16. 1945 final draft ofthe UN Genocide Convention, definition oflinguistic genocide Article III(l) Prohibiting the use oj the language af the group in daily intercourse ar in schools, ar the printing and circulation oj publications in the language ofthe group' Included in Article III in the final draft ofwhat became The Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide (E 794, 1948) of the United Nations. Article III was voted down, and is NOT part of the final Convention. CLAIM: "PROHIBITION" CAN BE DIRECT OR INDIRECT. If the minority language is not used as the main medium of education and childcare, the use ofthe minority language is indirectly prohibited in daily intercourse/in schools, i.e. it is a question oflinguistic genocide. Den andra typen är den specifika definitionen om språkligt folkmord som röstades ned av 16 stater 1948 när FN:s generalförsamling behandlade kon­ ventionen. Trots att artikel III från det sista utkastet inte kom med, var det bred enighet om själva definitionen av språkligt folkmord. Förhindrandet, "prohibition", kan vara direkt eller indirekt. Om man inte har minoritetslärare i förskolan/skolan och om minoritetsspråket inte används som det huvudsakliga undervisningsspråket, har man indirekt för­ hindrat användandet av språket "i daglig samvaro eller i skolan", dvs. det är en fråga om språkligt folkmord. Min senaste bok (2000) ger hundratals exempel på detta förhindrande och de skador som kan följa. Tillämpning på utbildning Det finns en ganska omfattande litteratur, både i forskning och i skönlittera­ tur, där man beskriver hur det första språket tynar bort och försvinner. Språklig assimilation är ett nästan oundvikligt långtidsresultat av formell utbildning som inte sker på barnets modersmål. Ett par exempel. Sandra Kouritzin (1999) beskriver många fall i Kanada där folk som hon intervjuade 200 hade förlorat så mycket av sitt modersmål innanför en generation att de t.ex. inte längre var i stånd att tala med sina föräldrar eller släktingar på det gamla modersmålet. Lily Wong Fillmore har beskrivit följderna av detta för familjer i USA (1991). Peter Milhlhäusler diskuterar resultat av språklig imperialism i Stillahavsområdet (1996). Pirjo Janulf (1998) visar i sin longi­ tudinella studie av finska invandrares barn i Sverige att inte en enda av dem som hade hela sin utbildning på svenska talade finska till sina egna barn. Också om de själva kanske inte hade glömt sin finska helt, kan man säga att deras barn hade "med tvång överflyttats" till majoritetsgruppen, i alla fall språkligt. Och detta är vad som sker med miljoner av brukare av hotade språk överallt i världen. Föräldrarna har inte "valt" en undervisningsmodell som leder till påtvingad assimilation, när föräldrarna måste placera sina barn i majoritetsspråkiga förskolor och klasser eftersom det inte finns alternativ där det hotade urfolksspråket eller minoritetsspråket skulle vara det huvudsakliga undervisningsspråket. På samma sätt kan man inte tala om föräldrarnas frivilliga "val" om föräldrarna har tvingats till att skämmas för sitt språk eller till att genom falska argument tro att de "hjälper" sina barn om de talar majoritetsspråket hemma. Tvungen assimilation är inte frivillig om föräldrarna inte har tillräcklig tillgång till pålitlig information om långtids­ konsekvenserna av de olika utbildningsalternativen och -valen. Eller om man har fatt dem att tro på falska "antingen/ eller"-teorier: "du måste välja mellan en (romantisk) stark identitet för ditt barn, genom modersmålet, eller möjligheter på arbetsmarknaden, genom det dominanta språket - du kan inte få bägge." För att överflyttandet till den maj oritetsspråkstalande gruppen skulle kunna vara frivilligt och alltså inte påtvingat, borde utbildnings­ alternativ finnas och föräldrarna borde ha tillräckligt med information om långtidskonsekvenserna. Detta är ytterst sällan fallet. Därför kan man beteckna situationer där barn förlorar sitt första språk som ett resultat av påtvingad assimilation och där de alltså "med tvång överflyttas till en annan grupp" som folkmord enligt Artikel lie. Det finns också en mängd forskning och statistik om de mentala skador ("mental harm") som påtvingad assimilation kan orsaka, i utbildning och i övrigt. Detta omfattar också hot mot demokrati och jämlikhet. Jag har i en artikel i tryck beskrivit flera exempel från Afrika, Australien och Nordamerika samt från utbildning av döva. Här presenterar jag bara några konklusioner av exemplen. I Edward Williams' undersökning med nästan 1500 elever i Zambia.och Kenya klarade sig de barn som undervisades på modersmålet bättre också i engelska än de barn som undervisades helt på engelska. Dessutom blev de betydligt mera tvåspråkiga. Undervisning på modersmålet ledde till mindre sociala och könsmässiga klyftor, medan undervisning på engelska också ledde till att största delen av eleverna "have very weak or zero reading competence in two languages" (Williams 1998:62). Williams konkluderar att 201 [f]or the majority of children in both countries the test results, and classroom observations, suggest there is a clear risk that the policy of using English as a vehicular language may contribute to stunting, rather than promoting, academic and cognitive growth (ibid., 63-64; emphasis added). Detta faller in under FN:s folkmordsdefinition "causing serious \odily or mental harm to members ofthe group". En liknande konklusion kommer Anne Lowell och Brian Devlin i Australien till i sin artikel (1999) "Miscommunication between Aboriginal Students and their Non-Aboriginal Teachers in a Bilingual School": It is clearly demonstrated that "even by late primary school, children often did not comprehend classroom instructions in English" (p. 137). "Communication breakdowns occurred frequently between children and their non-Aboriginal teachers" (p. 138), with the result that "the extent of miscommunication severely inhibited the children's education when English was the language of instruction and interaction" (p. 137; emphasis added). In the conclusiöns and recommendations the authors say that "the use of a language of instruction in which the children do not have sufficient competence is the greatest barrier to successful classroom Iearning for Aboriginal Children" (p. 156; emphasis added). John Baugh från Stanford University drar i sin artikel "Educational Mal­ practice and the Miseducation of Language Minority Students" (2000) en parallel mellan hur läkare kan felbehandla (maltreat) patienter och hur minoritetselever ( också elever som inte har "mainstream US English" som sitt första språk, t.ex. talare av Ebonics/Black English), ofta behandlas i utbildningssystemet. Skadan som de blir påförda av denna "maltreatment and miseducation" faller också in under FN:s definition "causing serious bodily or mental harm to members ofthe group". Ytterligare ett exempel av assimilationistisk språkdränkningsutbildning har vi i oral utbildning av döva där teckenspråk inte används. Detta orsakar också ofta psykologiska skador, bl.a. "serious prevention or delay of cognitive growth potential" (e.g. Branson & Miller 1998, Jokinen 2000). Alla dessa exempel faller in under folkmord enligt Artikel Il(b). I alla dessa situationer är det skolan som "förhindrar brnk av gruppens språk". Vi kan sammanfatta diskussionen här genom begreppen subtraktiv och additiv inlärning (av språk eller kulturer), och sedan begreppen assimilation och integration. Subtraktiv inlärning betyder att det nya lärs in på bekostnad av det gamla; man subtraherar från den existerande kompetensen, i stället för att lägga till. Igen ett eksempel från samiskan. När en stor del av dagens gamla samer startade i norsk skola, var inlämingssituationen fortfarande subtraktiv; norskan skulle inläras på bekostnad av samiskan som inte vidareutvecklades av skolan och som skolan ofta försökte begränsa eller rentav döda. Att dessa 202 samer inte har givit upp samiskan har skett trots skolan, och de borde hedras för det. I additiv inlärning lärs det nya i tillägg till det gamla, och bägge utvecklas. Många samisktalande barn och unga får i dag lära sig norska additivt (i språkskyddsprogram). En del norsktalande barn med samisk familjebakgrund, och ganska få norsktalande barn utan samisk familjebakgrund, får i dag lära sig samiska additivt (i språkbadsprogram). Additiv språk- och kulturinlärning är alltid bra; subtraktiv inlärning visar på gruppnivå dåliga resultat och borde inte få förekomma i utbildnings­ institutioner i länder som vill kallas civiliserade, och som följer internation­ ella standarder om mänskliga rättigheter som Haagrekommendationerna (se nedan) presenterar dem. Assimilation och integration kan analyseras och definieras på hundratals olika sätt. Jag definierar dem för ändamålet här på följande sätt: Assimilation är påtvingad subtraktiv inlärning av en annan (dominant) kultur och ett annat språk av en (dominerad minoritets)grupp. Assimilation betyder tvångsmässig ( och i några få fall frivillig) överflyttning till en annan grupp. Integration är formande av gemensamma karakteristika i en etniskt heterogen population. Integration karakteriseras av frivillig ömsesidig additiv inlärning av andra kulturer och språk. Integration betyder att man väljer att tillhöra fler än en (inklusiv) grupp. Om subtraktiv inlärning av ett dominant språk görs till en villkorslös plikt för en dominerad grupp, har vi att göra med assimilation. Att göra additiv inlärning av ett dominant språk till en rätt för de dominerade grupperna, samtidigt som additiv inlärning av minoritetsspråk görs till en rätt för den dominerande gruppen, karakteriserar integration. Subtraktiv inlärning är vad som dödar språk, additiv inlärning kan bibehålla och vidareutveckla dem och leda till högklassig flerspråkighet på individuell nivå. Det som världen behöver för att språklig mångfald skall kunna bestå är därför bl.a. additiv inlärning av andra språk. I Europa och Nordamerika deltar både invandrar­ minoritetsundervisning och utvecklingssamarbete i att döda små språk eller att inte utvdga västvärldens mångfaldspotential. Alla dödarspråk är in­ volverade i liknande destruktiva subtraktiva processer (arabiska, bahasa, spanska, kinesiska ... ), med engelskans som dagens Tyrannosaurus Rex (Swales 1997). En diglossisk arbetsfördelning, med europeiska språk för högstatus­ funktioner och andra språk för "mindre värda" funktioner bekräftar en ojämlik odemokratisk språklig världshierarki. Vi övertalas till att tro på att globalisering på något sätt förutsätter och kräver homogenisering, också språkligt sett. Denna falska tro måste problematiseras, dekonstrueras och motarbetas - det är helt enkelt inte sant. 203 Kan dagens språkliga mänskliga rättigheter i utbildningen motarbeta språkligt J1,:kmord? Människorättighetsinstrumenten beskyddar inte språkliga människorättigheter i utbildning Att använda systemet med mänskliga rättigheter skulle kunna ses som en möjlig väg framåt. Katarina Tomasevski, jurist specialiserad på mänskliga rättigheter och just nu FN:s specialrapportör på utbildning, säger följande (1996:104). I stället för att ge marknadskrafterna fritt spel, borde mänskliga rättigheter, speciellt ekonomiska och sociala rättigheter, fungera som korrektiv gentemot den "fria marknaden". Det första internationella människorättighetsdokumentet förbjöd slaveri. Det betyder att människor inte borde behandlas som ting som kan säljas och köpas på marknaden. ILO (The International Labour Organisation) har lagt tili att arbetskraft inte bör behandlas som ting på marknaden. Men prislapparna skall tas b01t från andra områden också. Tomasevski (ibid., 104) säger: The purpose of international human rights law is ... to overrule the law of supply and demand and remove price-tags from people and from necessities for their survival. Dessa "nödvändigheter för att upprätthålla livet" omfattar inte enbart grund­ läggande mat och bostad (som faller in under ekonomiska och sociala rättigheter), men också det basala för att kunna upprätthålla ett värdigt liv. Detta omfattar flera basala civila, politiska och kulturella rättigheter, och bland dem språkliga mänskliga rättigheter. En förutsättning för att göra slut på språkligt folkmord i utbildning är alltså att språkliga mänskliga rättigheter, speciellt i utbildning, existerar och blir respekterade, på papper, genom ratifikationer, och i praktiken, genom implementering. Jag behandlade många av instrumenten ingående förra gången jag höll ett plenarföredrag på ASLA (1996), också de "nya" instrument .som Sverige nyligen har ratificerat, och vill inte upprepa något av det här, speciellt eftersom ganska lite har skett på 4 år. Jag har också ett kapitel på nästan 90 sidor om dem i min nya bok för dem som vill läsa mer. Jag och andra har visat i många analyser av både aktuella och planerade instrument att mänskliga rättigheter som de ser ut i dag är fullständigt otillräckliga för att beskydda språkliga rättigheter, och speciellt de viktigaste rättigheterna som har att göra med rätten till utbildning på modersmålet (se bibliografin). Språk, speciellt i utbildning, få.i en betydligt ririgare behand­ ling i dessa instrument än andra mänskliga karakteristika, t.ex. kön, "ras" eller religion. Språk försvinner i många fall i de artiklar som behandlru; utbildning. Om språk tas med, är utbildningsartiklarna så fulla av modifika­ tioner, undantag och vaga formuleringar att myck~t av det är i stort sett oanvändbart. Ytterligare skäl för pessimism ger det faktum att människo- 204 rättigheter i allt högre grad används som en ny hypokritisk mantra i stormakts­ politik. Alternativ som respekterar språkliga mänskliga rättigheter i utbildning och stöder flerspråkighet och språklig mångfald Jag ger här endast en lista över några positiva utvecklingar, med webadresser där man kan läsa mer om dem (Tabell 17). Table 17. Examples of positive recent human rights instruments, draft instruments, recommendations, declarations or comments 1. UN, Human Rights Committee: General Comment on UN International Covenant on Civil and Political Rights, Article 27 (4 April 1996, UN Doc. CCPR/C/21/Rev.UAdd.5). 2. UN, Working Group on Indigenous Populations: Draft Declaration on the Rights of Indigenous Peoples; http :iiwww.unhchr.ch/html/menu4/subres/944 5 .htm. 3. CIEMEN (Mercator Programme, Linguistic Rights and Law); The International Pen Club (Committee for Translation and Linguistic Rights): The draft Universal Declaration of Linguistic Rights (handed over to UNESCO in June 1997); <(http://www.troc.es/ciemen/mercator/index­ gb.htm>. 4. The Third World Network, Malaysia; The Cultural E11vironme11t Movement, USA; and the Wor/d Association of Community Radio Broadcasters, AMARC: People's Communication Charter (including an International Hearing on Language Rights, in May 1999, in the Hague; http:/ /www. waag.orgipcc. 5. OSCE, High Commissioner on National Minorities: The Hague Recommendations Regarding the Education Rights of National Minorities & Explanatory Note; http://www.osce.orgi. 6. The 1997 Harare Declaration from an OAU (Organisation for African Unity) Conference ofMinisters on Language Policies in Africa. 7. The Asmara Declaration on African Languages and Literatures, 17 Jan. 2000; h ://www.outreach. su.edu/C&I/AllOdds/declaration.html. Den mest direkt utbildningsrelaterade är nummer 5 på listan, The Hague Recommendations Regarding the Education Rights oj National Minorities & Explanatory Note (1996), från OSCE (Organisation for Security and Cooperation in Europe, 55 medlemsstater) High Commissioner on National Minorities. De representerar en autoritativ tolkning av minimiskyddet i dagens standarder för människorättigheter, och gäller också för invandrar­ minoriteter. Tabell 18 visar de viktigaste artiklarna i rekommendationerna. Lägg speciellt märke till den sista meningen, den om språkdränknings- 205 program, dvs den form av utbildning som är den vanligaste i västvärlden för de allra flesta urfolk och r.inoriteter: [S]ubmersion-type approaches whereby the curriculum is taught exclusively through the medium of the State language and minority children are entirely integrated into classes with children ofthe majority are not in line with international standards. Sverige bryter alltså grovt mot Raagrekommendationema i sin utbildning av både urfolk och alla minoriteter. Det gör de flesta andra medlemsländer också. Det språkliga folkmordet fortsätter ohindrat. Om Raagrekommenda­ tionerna efterlevdes, kunde det språkliga folkmordet stoppas. Och det vore fullt möjligt att göra det i praktiken, såsom många exempel visar (artiklar i Multilingualism for All (Skutnabb-Kangas, ed., 1995) eller Indigenous community-based education (May, ed., 1999) beskriver i detalj hur detta skulle kunna göras; se också Cenoz & Genesee (eds) 1998, Cenoz & Jessner (eds) 2000, Cummins 2000, Russ 1999, Russet al., i tryck, Skutnabb-Kangas 1996a, b, 2000). Table 18. Articles 11-14 and the Note on submersion education from The Hague Recommendations Regarding the Education Rights of National Minorities & Explanatory Note 11) The first years of education are of pivotal importance in a child's development. Educational research suggests that the medium of teaching at pre-school and kindergarten levels should ideally be the child's language. Wherever possible, States should create conditions enabling parents to avail themselves of this option. 12) Research also indicates that in primary school the curriculum should ideally be taught in the minority language. The minority language should be taught as a subject on a regular basis. The State language should also be taught as a subject on a regular basis preferably by bilingual teachers who have a good understanding of the children's cultural and linguistic background. Towards the end ofthis period, a few practical or non-theoretical subjects should be taught through the medium of the State language. Wherever possible, States should create conditions enabling parents to avail themselves ofthis option. 13) In secondary school a substantial part ofthe curriculum should be taught through the medium of the minority language. The minority language should be taught as a subject on a regular basis. The State language should also be taught as a subject on a regular basis preferably by bilinguai teachers who have a good understanding ofthe children's cultural and linguistic background. Throughout this period, the number of subjects taught in fue State language, should gradually be increased. Research findings suggest that the more gradual the increase, the better for the child. 14) The maintenance of the primary and secondary levets of minority education depends a great deal on the availability of teachers trained in all disciplines in the mother tongue. Therefore, 206 ensuing from the obligation to provide adequate opportunities for minority language education, States should provide adequate facilities for the appropriate training of teachers and should facilitate access to such training. Finally, the Explanatory Note states that [S]ubmersion-type approaches whereby the curriculum is taught exclusively through the medium of the State language and minority children are entirely integrated into classes with children ofthe majority are not in line with international standards (p. 5). Men det är ändå inte så enkelt. Trots att det är otroligt viktigt att kämpa för språkliga mänskliga rättigheter, räcker det inte. Det är ytterligare annat som skall till. Språkliga rättigheter är en nödvändig men inte tillräckligförutsättningför att vidareföra minoritetsspråk - både affektiv och instrumentell "belöning" behövs Teresa McCarty och Lucille Watahomigie diskuterar i sin artikel om urfolkens språk (1999) problem och möjligheter för språken, på grund av sin breda erfarenhet av de senaste två decenniers revitaliseringsprogram. De konkluderar att "språkliga rättigheter har inte garanterat språkens fort­ bestånd, som sist och slutligen beror på modersmålstalarnas val av hemspråk" (s. 91, min översättning). Det betyder att det som vanliga människor gör hemma avgör språkens framtid. Därför måste folk kunna uppleva att det "lönar sig" att välja att använda urfolksspråket hemma och att vidareföra det till barnen. De måste kunna se "belöningen" i både affektiva termer (känslomässigt, när det gäller identifikation, kulturarv, osv.) och in­ strumentellt (fördelar av urfolksspråkskunskaper och högklassig fler­ språkighet i skolan, på arbetsmarkinaden, i internationellt samarbete, osv.). En ny undersökning gjord för Svenska Finlands Folkting (1998) visar att i Helsingforstrakten(Helsingfors är en officiellt tvåspråkig kommun) använd­ er finlandssvenskarna tämligen sällan svenska med myndigheter, i affiirer, när de startar en diskussion med okända, osv. Både finlandssvenskar och finskspråkiga tillfrågades också om sina attityder till det svenska språkets ställning och rättigheter i Finland. Finlandssvenskarna tillfrågades också vad de trodde att de finskspråkigas attityder var, både till svenskans ställning och rättigheter, och till att bli tilltalade på svenska och till att svenskspråkiga överhuvudtaget använde svenska. De finskspråkigas attityder till dessa frågor kartlades likaså. Det visade sig att det var en otroligt stor skillnad mellan vad finlandssvenskarna trodde om de finskspråkigas attityder, och vad de finskspråkiga själva sade om sina attityder. Minoriteten trodde att majori­ teten var tämligen negativ, medan majoriteten i själva verket var mycket positiv gentemot det svenska språket, dess rättigheter, och dess bruk. Det visar alltså att det att ha lagstadgade rättigheter långtifrån garanterar att dessa 207 rättigheter används. Missuppfattningar om majoritetens attityder, ängslighet för att använda rättigheterna eftersom man förväntar/är rädd för negativa reaktioner, och andra affektiva faktorer, spelar alltså en stor roll. Språkliga rättigheter, nedfällda i lagar, är en nödvändig men inte tillräck­ lig förutsättning för de små språkens framtid. Alla åtgärder som ka'1 ses som "belöningar" för att välja ett litet språk som förstaspråk och hemspråk, och förskolespråk och undervisningsspråk i skolan och på universitet, måste stödjas, attitydmässigt, administrativt och ekonomiskt. Det omfattar både informationskampanjer om fördelarna och ekonomiska incitament. Likaså omfattar det, speciellt utanför de områden där språken är koncentrerade, men också där, aktiv organisering av fler situationer och omgivningar, som fungerar helt på de små språken och där det helt klart förutsätts att urfolks­ språket eller minoritetsspråket är det språk som normalt används, och där man erbjuder tolkning till dem som inte kan språket. Det måste bli normalt i många officiella situationer att använda ett minoritetsspråk utan att man i förväg har behövt informera om att man kommer att göra det. Det måste bli normalt att icke-minoritetsspråkiga uppfattar att det är DE som orsakar kostnaderna för tolkning, inte de minoritetsspråkiga (som oftast är två- eller flerspråkiga). Kunskaper i urfolksspråk och minoritetsspråk (både första­ språkskunskaper och andraspråkskunskaper) måste göras till en eftertraktad resurs. Folk måste veta om att de, samtidigt som de lär sig, talar, läser och skriver ett urfolksspråk eller ett minoritetsspråk, och vidareför det till nästa generation, också gör någonting oerhört viktigt för både mänsklighetens och planetens framtid. Detta kan göras utan någon onödig "romantisering". Minoriteter och majoriteten måste ha korrekta kunskaper och uppfatt­ ningar inte end.ast om rättigheter (och plikter) men också om varandras attityder. Det kan finnas ömsesidiga hotbilder (minoriteten får och kräver för mycket; majoriteten anser att vi har/får/kräver för mycket och reagerar negativt om vi använder vårt språk och/eller förväntar att bli betjänade på det); dessa hotbilder måste bekämpas. Information behövs till bägge/alla grupperna. Språkliga och kulturella ekologier Vi väntar fortsatt på att se om senaste tids få positiva steg för att motverka språkligt folkmord i utbildningen och förhindra dödandet av språklig mångfald har haft någon inverkan. Knappast, är min värdering. Men vi skulle kunna ta lärdom av historien om dödande av biodiversitet. Jared Diamond undersöker i en av sina böcker (1992), i kapitlet "The Golden Age That Never Was", vittnesbörden om under vilka förhållanden människor och kulturer före oss har fullständigt ruinerat förutsättningarna för sitt eget liv genom att förinta sin omgivning eller genom att utrota ett stort antal arter. Detta har skett på många områden och i olika faser av mänsklighetens 208 historia, och det får "the supposed past Golden Age of environmentalism look increasingly mythical" (Diamond, 1992:335). Om vi är intresserade av att en upprepning av detta inte sker globalt ( och det finns en uppenbar risk för det), borde vi lyssna på hans råd. Diamond påstår (ibid., 335-336) att människor har antingen tagit hand om eller totalförstört sin omgivning under följande förhållanden (Tabell 19; jag har summerat Diamonds negativa faktorer i slutet av tabellen): Table 19. When do people ruin their environment beyond repair, according to Jared Diamond? ' ... small long-established, egalitarian societies tend to evolve conservationist practices, because they've had plenty of time to get to know their local environment and to perceive their own self­ interest. Instead, damage is likely to occur when people suddenly colonize an unfamiliar environment (like the first Maoris and Eastern Islanders); or when people advance along a new frontier (like the first Indians to reach America), so that they canjust move beyond the frontier when they've damaged the region behind; or when people acquire a new technology whose destructive power they haven't had time to appreciate (like modern new Guineans, now devastating pigeon populations with shotguns). Damage is also likely in centralized states that concentrate wealth in the hands of rulers who are out oftouch with their environment'. My summary ofDiamond's factors: Colonize an unfamiliar environment; Advance along a new frontier; Acquire a new technology whose destructive power people haven't had time to appreciate; Centralized states that concentrate wealth in the hands of rulers who are out of touch with their environment'. Som vi kan se, har vi idag de perfekta globala förutsättningarna för att förstöra hela vår planet oåterkalleligt. Små samhällen med långa traditioner håller på att brytas upp. Och med urbanisering och migration konfronteras folk med nya omgivningar. Nya teknologier är mer destruktiva än någonsin, och resultat av biokemiska och andra experiment (t.ex. genetiskt modifierade växter och djur) tas i användning långt innan vi vet tillräckligt om deras långtidskonsekvenser för människor eller resten av naturen. Vi har växande klyftor, och alienerade eliter. Och vi har i alla fall inte ärm.u någon riy planet som vi kan flytta till när vi har förintat vår nuvarande planet ... Det finns många liknande analyser av destruktiva paradigm på flera andra områden. Liknande processer är på gång när det gäller att oåterkalleligt förstöra våra språkliga och kulturella ekologier. En del forskare har börjat diskussionerna för att identifiera språkrelaterade destruktiva processer som liknar de faktorer som Diamond presenterar. Jag skall avsluta med en av 209 dem. Det är min senaste modifikation av faktorer i två paradigm som ursprungligen föreslogs av den japanska forskaren Yukio Tsuda (1994) i hans analys av engelsk språkimperialism i Japan. Han identifierade två paradigm som han kallade "the Diffusion of English paradigm" och "the Ecology of Language paradigm". I sin analys av spridningen av engelskan presenterar Tsuda flera andra faktorer som är relaterade till spridningen (Maher & Yashiros 1995 beskrivning av Japan verkar identifiera liknande samverkande faktorer till spridningen av engelskan i Japan; Masaki Odas artiklar stöder detta; se också Honna, 1995). I Tsudas alternativ till den negativa spridningen, "ecology of language" paradigm, inkluderar han att alla är minimalt tvåspråkiga men helst flerspråkiga. Robert Phillipson och jag har arbetat vidare på Tsudas förslag (se vår diskussion i Phillipson & Skutnabb-Kangas, 1996; se. också andra referenser till våra gemensamma artiklar för diskussioner om det engelska språkets ställning). Tabell 20 presenterar bägge paradigm i min senaste version (2000), där jag har lagt till flera nya dimensioner till Tsuda (se också hans 1998). Listorna är mycket klart polariserade och förenklade - "goodies" och "baddies". Trots det ser subdialect > dialect > Ianguage Of course, there are no clear Iimits between the first three categories. Since we are here more concerned with the nation language, we will only discuss the difference between the last two nations, and, as will be shown, the concepts can not be defined from purely Iinguistic criteria. Another question is if a language could actually change from being a dialect to becoming a language and then back to a dialect again and so on. From a purely Iinguistic classification, it would be hard to see this happen, but the definition of what a language is has more to do with political and economic power than with pure linguistics. A concrete example of how a Iinguistic variety can change from a dialect to a language and back again is Galician in Spain. After the Moorish invasion of Spain in 711 AD and the establishment of the economically and culturally flourishing centers in Southern Spain - Cordoba, Granada and Seville - the languishing North desperately needed a counter weight. Revenge and glory are not by themselves enough to create a nation. A marginalized people need something more prestigious to achieve that status. Historical tradition more than true history is a good base for the creation of an ethnic myth on which a self-conscious nationalistic feeling can be founded and lead to a struggle for independence and even expansion. This historical tradition can be based on political and cultural prestige or religious zeal and strength. The Spanish Reconquista, starting in 720 AC with king Pelayo in the Cantabrian mountains, truly needed something prestigious to give strength and reason to its cause in order to fight the strong and rich Muslim realm. The economic strength of a territory is fundamental to the outcome of its fight for independence. Thus Saint Jacob's body was conveniently found in Galicia and buried in Santiago de Compostela in northwest Spain. An enormous cathedral was erected, and the myth made Santiago the third mast important pilgrimage site in the Christian world in medieval times. The political prestige gained from this new religious and economic center helped the kings of Asturias and later as the kingdom expanded, kings of Le6n and Castile in their efforts to unite the growing kingdom in its reconquering of last territory. This newly gained prestige also rendered valor to the Romance variety spaken in Galicia, and Galician poetry flourished and many non-Galician writers used the language for centuries to come. Galician changed from being a 219 regional linguistic variety to being considered a language with a literary tradition. However, the situation changed. The political power moved to Castile, and Galicia tumed into a forgotten comer of an expanding empire. Galician fell into oblivion and turned into the vemacular of peasants and fishermen. It was once again a dialect (Söhrman 1993: 23-24). Romantic ideas led to a resurrection of the language (with Rosalfa de Castro as its figurehead) as in many other countries in the mid 19th century (Söhrman 1993:23). This shmt prosperous period ended in marginalization, and once again, the language was a dialect with a short comeback orsteinn Kåri Bjarnason (utg.): Skrå um doktorsritger5ir islendinga, prenta5ar og 6prenta5ar 1986-1990, Serprentun ur Arb6k Lands­ b6kasafns 1990, Reykjavik 1992 Språkkulturell infrastruktur i Tornedalen Meänkieli, finska, svenska och samiska i kontext Birger Winsa Stockholms universitet Inledning 255 Skillnader i socioekonomisk status mellan olika grupper söker man nuförtiden hänföra till bl a något som betecknas som individuella resurser hos individen som en komponent som påverkas av sociala strukturer, ett så kallat socialt kapital. Det sociala kapitalet definieras utifrån dess funktioner och är en flora av produktiva entiteter som främjar individens möjligheter att uppnå uppsatta mål. Humankapitalet utvecklas i institutioner (universitet, grundskola etc) medan det sociala kapitalet är invävt i sociala strukturer inom familjen, i relat­ ioner, i den sociala organiseringen, i ideell föreningsverksamhet, och i den privata och offentliga gemenskapen och antas inverka på individens enskilda kognitiva och sociala färdigheter (Coleman 1990:300ff; Putnam 2000). Man kan enligt iden beteckna det sociala kapitalet som grundläggande för en kollektiv identitet som konstitueras · och inympas i framförallt det civila samhället. Den sociala organiseringen kan dock under vissa omständigheter leda till isolering och tillbakagång om inte det sociala nätverket reglerar verk­ samheten produktivt, menar Putnam (2000:319ff). Man bör därför även kunna beteckna det sociala kapitalet som en negativt inverkande faktor i t ex minoritetsområden. Utifrån iden att kommunen bildar en sammanhängande helhet som styrs av politiska opinioner som normerar och återspeglar individernas kultur- och samhällsuppfattning kan man förvänta sig att kulturverksamhet i respektive kommun återspeglar i en abstrakt form den allmänna opinionen mot olika fenomen. Författare/skrivare som är uppvuxna i en kommun är även influerade av den särskilda kulturen som har påverkat deras relation till kulturverksamhet, format deras identitet och strukturerat deras handling till att reflektera den rådande opinionen, attityderna och inställningarna till olika sociala fenomen. I ett minoritetsområde är det framförallt ofta den kluvna inställningen till minoritetsspråket som antas inverka på socialt kapital och identitet, förhållande till den lokala kulturen och därmed kulturverksamhet. Man kan förvänta sig att en positiv association till lokal kultur är mest framträdande i kommuner där man under längre tid har främjat flerspråkighet, medan man i kommuner där 256 man tar avstånd från de lokala språken främjar även ett avståndstagande till lokal kultur i allmänhet. Följden av respektive språkpolitik förväntas bli en aktivare/svagare verksamhet inom kulturområdet, framförallt i bruket av minoritetsspråk. En negativ inställning till lokala språk kan dock medföra en kluven inställning till kulturverksamhet även på majoritetsspråket, eftersom även det språket är en integrerad del av den lokala kulturen och påverkas av förändringar av det sociala kapitalet och identiteten. Tillämpat på förhållandena i Tornedalen bör man kunna förvänta sig att om meänkielis/finskans/samiskans status höjs genom bl a en institutionalisering av språken bör denna förändring vara synlig inom kulturverksamhet, dels inom tornedalsfinsk, finsk och samisk verksamhet, men även där svenska språket används som medium. Den språkkulturella infrastrukturen bör enligt antagandet korrespondera med den lokala opinionen mot/för meänkieli, finska och samiska. Demografiska uppgifter Tabelll. Några demografiska uppgifter från de undersökta kommunerna1 1999 Pajala Övertorneå Haparanda Gällivare Kiruna Länet/Luleå Utländska medbore:are 38% 105 % 25 8% 1,9% 39% 39% "Berättigade" att läsa finska/ 99% 56% 38% 22% 35% 8,8 meänkieli i grundskolan Luleå % som läser finska/ meänkieli i 18% 4% 17% 2% 11% 2,6 grundskolan (>70%) Luleå Minst tre år eftergymnasial 8,9 (kv) 8,3 (kv) 7,7 (kv) 8,8 (kv) 9,1 (kv) 14,1 (kv) utbildning, 1998 4,5 (män) 4,4 (män) 5,8 (män) 5,1 (män) 6,6 (män 12,3 (män) Kvinnor/män% Luleå Befolkning 991231 7 647 5 746 JO 495 20 504 24 834 258 094 Om det finns ett samband mellan kulturverksamhet på finska/meänkieli och intresset för modersmålsundervisning bör man kunna påvisa att Haparanda, Pajala och Kiruna har mest verksamhet där finska och/eller meänkieli är mediet ( dvs om det i övrigt vore jämförbara sociala förutsättningar). Kompetensen i standardfinska är dock bättre utvecklad bland finska invandrare, medan svenska tornedalingar generellt har svag litteralitet i meänkieli och finska. Intresset för modersmålsundervisning i finska korresponderar svagt med andelen finska invandrare i kommunen. Pajala är den enda kommun som infört meänkieli som en del av kommunens skolplan för grundskolan. Syftet är att barn i förskole­ verksamhet lär sig ett antal tornedalska visor och ramsor, och att minst 70% av eleverna efter genomgången grundskola läser och skriver enkel text på 1 Uppgifter: www.n01Tbotten.se (SCB) och www.skolverket.se 257 meänkieli (Pajala kommunfullmäktige beslut: Dnr 2000.22 600 § 5 Dnr 1999.697 610. Det är välbelagt att utbildningsnivån i städer är generellt högre än på landsbygden, något som också gör sig gällande i No1Tbotten (www.no1Tbotten.se). Den genomsnittliga utbildningsnivån i de befolknings­ mässigt minsta kommunerna Pajala och Övertorneå är för män lägre än de större kommunerna Haparanda, Gällivare och Kiruna, medan kvinnornas nivå på utbildningen inte fullt ut följer det traditionella mönstret glesbygd/lägre utbildning - urban miljö/högre utbildning. Det är även välbelagt att läsintresse och antal bokinköp kotTesponderar med högre utbildning och storleken på samhället där individen bor (Kulturst. 1993). Av detta kan man anta att utbildningsnivån förutsäger intresset för kulturverksamhet inom åtminstone skönlitteratur, men möjligen även inom amatörforskning, -teater, musik och sång. Man kan förvänta sig att kulturverksamheten inom dessa områden är aktivast i tätorter och städer. Offentlig språkplanering i Tornedalen och Malmfälten Färdighet i finska/meänkieli är bäst bevarad i mindre byar, medan språkbytet har gått fortare i tätorter. Det ko1Tesponderar med enkätstudier som indikerar att kompetens i finska/meänkieli i tätorter (Övertorneå) tidigare har associerats mer med stigma i jämförelse med mindre byar (Aapua) (Winsa 1998). Således kan man förvänta sig att opinionen vid en institutionalisering av minoritets­ språk lättare svänger till förmån för finska och meänkieli i orter där stigmat har varit svagare och att denna sociala förändring i språkliga attityder även är möjlig att reflektera i kulturverksamhet. Men detta indikerar även att dessa kommuner inte har haft en lika utbyggd social grupp som normerat språkbruk och språkliga attityder i relation till majoritetsspråket. Det är sannolikt orsaken till att Pajala är den enda kommun där nästan samtliga grundskolelever, enligt kommunens egen inställning, är berättigade till att läsa finska/meänkieli i grundskolan (se tabell ovan). Enligt Skollagen (SFS 1994:1194) är samtliga elever i dessa fem kommuner berättigade att läsa "modersmålet" eftersom kravet för tornedalingar inte är att minoritetsspråket skall talas i hemmet. Samer, romer och tornedalingar har inte ens längre krav på att det skall talas i hemmiljön. Sveriges riksdag beslutade i december 1999 att meänkieli, finska och samiska är Sveriges te1Titoriella minoritetsspråk i kommunerna Jokkmokk, Arjeplog, Kiruna och Gäilivare för samiska, och Kiruna, Gäiiivare, Pajala, Övertorneå och Haparanda för meänkieli och finska. Det beslutet föregicks dock av ett betänkande som föreslog att meänkieli bör betecknas som en finsk varietet. Staten ändrade ståndpunkt i propositionen, kanske på grund av att tre 258 berörda kommuner (Pajala, Kiruna och Övertorneå), Non-bottens läns landsting och tre universitetsinstitutioner i sina remissvar menade att meänkieli bör jämställas med finska (Prop 1998/1999:143; SOU 1997:192, 193). Stödet för samiska och samisk kultur är sedan en tid tillbaka omfattande i framförallt Kiruna kommun där det finns en rad offentliga institutioner som främjar samiska: bl a Sametinget, Sameradio, Same TV, tre Sameskolor (63 elever), samisk kulturturism och hantverksförsäljning och Samiska Teatern (www.sametinget.se). I Gällivare finns det dock avsevärt fä1Te institutioner som främjar samiska. Förutom de i allmänhet förekommande samiska inslagen i museer, varierande samemonument, och olika an-angemang för turister där samisk kultur står i centrum, finns en Sameskola med 40 elever (www.gellivare.se ). Bristen på samiska institutioner associeras förmodligen med ett generellt svagare intresse för samiska, och Gällivare tycks generellt vara en kommun som har litet offentligt intresse för att utveckla minoritets­ kulturell verksamhet. Pajala kommun har som enda kommun -an-angerat distansundervisning i meänkieli som arrangeras av universiteten i Luleå och Stockholm (ht-vt 2000); Övertorneå är en av utbildningsorterna. Kangos friskola (54 elever) är den enda grundskola där meänkieli är obligatoriskt ämne. Lokalradion i Pajala har sedan 1980-talet sänt på meänkieli 3-5 timmar/vecka, och sändningar på finska planeras eftersom finska är ett av minoritetsspråken i området. I Pajala kommer man att etablera en fast teaterscen för den existerande mycket aktiva tvåspråkiga amatörteaterverksamheten inom kommunen. Den enda tidskriften skriven på meänkieli har sitt kansli i Pajala. I Matarenki-Öve1iorneå finns ett Nordkalottbibliotek som innehåller litteratur som berör Nordkalotten. Man ämnar även etablera ett Nordkalottens Forsknings- och Kulturcentrum. Svenska Tornedalingars Riksförbund, STR-T, och bokförlaget Kaamos, som utger böcker på meänkieli, har sitt kansli i Övertorneå. Det tycks överhuvudtaget inte finnas någon institution som söker utveckla standardfinskan inom kulturverksamhet, och den enda kommun som faktiskt utvecklar och främjar standardfinska inom en rad administrativa och formella domäner är Haparanda där en hög andel av invånarna har invandrarbakgrund, liksom i Övertorneå. Haparandabladet är en tvåspråkig (svenska/finska) tidning med ca en halv sida på meänkieli. Bland andra innovativa försök har man under en period tolkat kommunfullmäktigemöten till finska. En åtgärd för att förstärka kulturverksamheten i Haparanda är även beslutet att integrera teater och bildkonst under en gemensam kulturverksamhet i samarbete med kommunerna Torneå och Kemi (HB 001128). Man kan förvänta sig att Haparanda kommun har aktivast intresse för att främja finska i utbildning, följt av Övertorneå. Men i realiteten är intresset för finska svagt i Övertorneå, och befolkningen i Haparanda är uppdelad i tre olika 259 grupper: finsktalande med invandrarbakgrund, enspråkiga och tvåspråkiga som är födda och uppvuxna på den svenska sidan om gränsälven. Attityderna mot meänkieli är ofta negativa bland en del grupper, medan enspråkiga svenskar i Haparanda ofta är kritiska både mot meänkieli och finska. Metod och definition på författare/skrivare och musiker Definitionen på en författare/skrivare från Tornedalen eller från Malmfälten (Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå och Haparanda kommuner) är att denne skall vara född i området, eller under en längre period ha varit bosatt i kommunen (minst tre år). I tidsaxeln fanns ambitionen att samtliga som publicerat icke-facklitteratur under 18- och 1900-talen är inkluderade, men sannolikt finns det några okända äldre författare som inte är upptagna i allmänna förteckningar. Författare/skrivare har kategoriseras utifrån födelse- och bostadsort. De som bor eller är födda i kommunen hamnar i en gemensam kategori (dvs. "i kommunen"), och de som är födda men bosatta någon annanstans, eller de som under en period av sitt liv bott i kommunen men som återigen flyttat har placerats i en gemensam kategori (dvs. "från kommunen"). De som är födda i de fem kommunerna och flyttat mellan kommunerna, eller lämnat regionen hänförs till födelsekommunen ( dvs. kategorin "från kommunen" i tabell 2), medan de som flyttat in i regionen hänförs till nuvarande kommun där de har bostadsort ( dvs. "i kommunen"). På motsvarande sätt görs en distinktion på producerade böcker mellan "böcker i kommunen" och "böcker från kommunen". Böcker skrivna av författare födda under 1940-talet, eller efter . 1950 placeras i separata underkategorier i "i/från kommunen", liksom författare som är födda efter 1950. Även om författaren/skrivären sedan länge bor/bodde någon annanstans inkluderas samtliga böcker som författaren skrivit och som tillhör skönlitteratur eller amatörforskning i dennes produktion. Böcker om kommunen/den etniska gruppen är utelämnade om författaren inte är förankrad i den lokala gemenskapen. Förteckningen grundar sig på information om författare erhållen från lokala bibliotek, författarbiografier och databaser på Internet, Norrländsk uppslagsbok (NU), Svenskt författarlexikon (SFL ), egna informella observationer från en rad källor, samt tilläggsinformation under de senaste åren från lokala nyhetstidningar (NSD och Haparandabladet) och lokala förlag. Några enstaka översiktiiga aitikiar har även skrivits i ämnet (t ex Jama 1995; Alatalo 1997; Mattson-Barsk 1997; Kauhasjärvi 1997), samt några författarbiografier (Bergström et al. 1992; Lundgren & Linne 1993; 1997). Libris och Bothnica Webbsök har varit ovärderliga elektroniska databaser. De elektroniska data- 260 baserna lämnar dock inte upplysningar om födelseort, vilket däremot är medtaget i SFL. Listan är därför inte fullständig, men möjliga avvikelser upp­ skattas vara små. I förteckningen över böcker har inte medtagits översättningar eller nyutgåvor. Ej heller har redaktörer och författare av enstaka noveller och dikter som ingår i en rad antologier och tidskrifter medtagits. Författare som medtagits har publicerat eller förfärdigat minst en bok på eget förlag eller på ett kommersiellt förlag, och boken är upptagen i Libris bibliotekskatalog. Information om musik- och teatergrupper har framtagits genom intervjuer med aktiva musiker och med lokalbefolkningen samt information ur lokaltidningar, musikförlaget Ton i Norr i Pajala (2000) och med bruk av en elektronisk databas SLBA. Alla uppgifter om musikverksamhet har kontrollerats i SLBA (http://www.ljudochbildarkivet.se/slba.htm). Enbart musiker och musikgrupper som är medtagna i SLBA är medtagna, dvs de har producerat/deltagit i minst en skiva, kassett eller CD och är därför upptagna i SLBA. Felmarginalen är dock sannolikt stÖlTe i denna kategori, eftersom det är svå1t att få uppgifter på alla utflyttade individer som senare spelat ensamma eller i musikgrupper, och att musiker är mer rörliga och byter musikgrupp relativt ofta. Antalet amatörteatergrupper är dock relativt exakt, medan antalet uppsatta amatörteaterföreställningar är exakta för uppgifter om Tornedals­ teaterns verksamhet, medan övriga gruppers föreställningar baserar sig på skriftliga och muntliga uppgifter från respektive grupp. En brist med rent kvantitativa data är dock bl a att de inte tar hänsyn till skillnader mellan urban och rural miljö, något som kan förväntas inverka negativt på Pajalas kulturstatistik och i viss mån positivt på urbana miljöer som Kiruna. Även det geografiska läget och den särskilda sociala miljön kan påverka litteraturen. I t ex Kiruna har det ofta funnits präster som verkat i kommunen under en period och som skrivit en rad böcker om samisk kultur, socialantropologi och skönlitteratur, något som kraftigt påverkat Kirunas kulturindex. Kvantitativa studier tar heller inte hänsyn till en författares/musikers inverkan på den sociala miljön lokalt eller regionalt eller andra kvalitativa värden. Bibliotekens klassifikationer av böcker Till kategorin litteratur har även inkluderats biografier, amatörforskning, bygdehistoria, bygdeskildringar, naturskildringar, barn-, jakt- och fiskelitteratur, dvs en relativt vid kategori. Den främsta kategorin som i följande förteckning utelämnats är författare av facklitteratur, eftersom det mesta som ges ut inom denna kategori är professionell verksamhet, eller ibland 261 oavlönade beställningsarbeten som skrivs på fritiden, men ofta med garanterad publikation. Kriteriet på en skönlitterär författare/skrivare har varit att författaren­ /skrivaren är upptagen i Libris under framförallt kategorin H (skönlitteratur) och en rad undergrupper till H med minst en bok. Dessutom finns det ett antal natur- och hembygdsskildrare under kategorin N och M och jakt- och fiske­ skildrare under kategorin "övrigt". Gränsdragningen mellan en amatörforskare som arbetar ideellt och en professionell fackboksförfattare är inte alltid absolut given och författarna uppställs även efter biblioteksklassifikation och deras respektive underklasser. Nedanstående uppställning är även en rangordning. H 'skönlitteratur', Hc 'svensk skön!.', Hc.08 'skön!. på svensk dialekt', Hub 'skön!. på finska', Hub08c 'skön!. på meänkieli' Hue 'samisk skön!.', Hu, Ref 'skön!. för barn och ungdom', Huf 'skön!. för småbarn', etc. L 'biografi med genealogi', Lz 'biografi om särskild person'. M 'etnografi, socialantropologi, etnologi', Mc 'M i Sverige', Mes 'M samer'. N 'geografi', Ncc 'geografi Norrland', Ncch 'geografi, Norrbotten', Ncci 'geografi, Lappland', Ncchz 'geografi, Norrbotten, monografi, ett särskilt ämne'. Övriga, framförallt Qga 'jakt', och Qgb 'fiske', men även t ex E 'uppfostran och undervisning' (Klassifikation för svenska bibliotek 1997). Amatörteater i Tornedalen o<:h Malmfälten Amatörteatergrupper har inkluderats om de har satt upp minst en föreställning under de senaste 10-15 åren. Den inom teaterområdet självlärde Bror Astermo har regisserat ca 128 amatörteateruppsättningar, skrivit manus till ca 60 stycken, varit kursledare, ljussättare och scenmästare för teater och dramakurser ett tiotal gånger, och svarat för en rad andra former av medverkan i totalt ca 180 stycken uppsättningar sedan 1986 när Tornedalsteatern (ToTe) bildades och den första föreställningen Jää lähtee/Isen går sattes upp i Kiruna .. Tvåspråkiga föreställningar (svenska och meänkieli) påbörjades av Tornedalsteatern och förekommer framförallt i Pajala, men även i viss mån i Kiruna (Krutrök 2000). 2 2 Skriftlig uppgift från Bror Astermo, Krutrök 2000. 262 Index på amatörteater, musiker, och musikgrupper I Tornedalen och Malmfälten 3S) :m a· ~ I} "" ~~ fj 20J "ij~ H '"' n ·,':l jfi 100 "' ■ Amatörteater m Musiker, -grupper Kommuner Figur I. Index på amatörteater, musiker och musikgrupper Malmfälten Tornedalen och Index på antal rrtterära författare och f,tterära böcker I Tornedalen ~ och Malmfälten g 250 ~ 200 ~~ i"' 150 =~ ~8 100 a g 50 ... a Författare i kommunen ■ Förf. från kommunen 79 91 182 112 ■ Böcker I kommunen 204 149 42 70 a Böcker från kommunen 119 105 119 104 11Totallndex 145 108 111 87 Kommuner Figur 2. Index på antal litterära författare och litterära böcker Malmfälten 37 35 54 50 Tornedalen och 263 Diskussion och slutsatser I kulturstatistik över området kan man konstatera att Gällivare och Haparanda i vissa avseenden indikerar svagare intresse för bokläsning och kulturarrangemang än de tre övriga kommunerna (www.norrbotten.se). Under kategorin litteratur på finska eller meänkieli finner man en påtaglig skillnad i skriftlig verksamhet mellan kommunerna. I absoluta tal torde Kiruna och Haparanda kommuner ha flest invånare med färdighet i meänkieli och/eller finska, men trots detta finner man att det är individer i framförallt Pajala som driver meänkielirörelsen. Det finns lite skönlitteratur på standardfinska överhuvudtaget, och övervägande delen av litteraturen på finska och meänkieli skrivs av författare födda/bosatta i Pajala. Tabell 2. Språkkulturell infrastruktur i Tornedalen och Malmfälten 3 2 3 4 5 6 7 Kommuner Författare Författare Antal författa- Böcker i Böcker från Böcker på meänkieli från kom- re kategori H och finska (L,N,M) (Böcker på samiska; övri a Pa'ala 8 Kiruna 38 Övertorneå 6 Ha aranda 15 Gällivare 20 Totalt 87 I 9 10 Il 12 13 Kommuner Antal kv/man Antal förenin- Antal invå- % elever som Medlemmar i författare gar4 (kultur- nare/förening läser finska/ STR-T i kommunen föreningar)' (inv./kulturföre meänkieli i (enskilda (från kommunen) ning) grundskolan, föreningar) 1999 (SCB) Pajala 6m/8kv (15m/4k) 209 (3) 36 (2 549) 18 (>70%) 183 (14) Kiruna 27m/14k (20m/12k) 395 (22) 63 (I 129) Il 169 (10) Övertorneå 6 m/lk (7m/6k) 105 (3) 55 (I 915) 4 98 (9 Haparanda 11m/4k (13m/4k) 145 (4) 73 (I 749) 17 15 (2 Gällivare 18m/6k (I 9m/6k) Ingen unnQift -------- 2 38 (4 Totalt 68 m/33k (74m/32k) Gmsnitt 10,4% 503 (39) (forts. nästa sida) 3 En detaljerad förteckning på antal författare, böcker, musiker och amatörteater­ föreställningar ges i en artikel som är under utgivning. 4 Uppgifter på antalet ideella föreningar är lämnade av respektive kommun (1999-2000). Pajala kommun har ett föreningsregister på kommunens hemsida. 5 Med "kulturförening" avses ideella föreningar som organiserar eller producerar aJ11atör­ teater, musik, litteraturföreläsningar, dans, film, konst. Föreningar som är närmast renodlat kommersiella, tex en Folkets husförening är ej betecknade som kulturförening. 264 1 14 15 16 17 Kommuner Tomedalsteatern för vuxna; Amatörteater senaste Antal musiker/ grupper Befolkning /barn och ungdom )6 10--15 åren' i SLBA I antal oosterl' 991231 Pajala 87 (56) 87 22 (45) 7 647 Kiruna 19 (3) Ca52-75 23 (39 + (102)' 24 834 Övertorneå 5 (3) 10--15 9 (32 5 746 Haparanda 1 5-10 10 !16) 10 495 Gällivare 1 15-20 18 (51) 20 504 Totalt I 13 + (62) - 175 170--210 82 (285) 69 226 Detta stöds bl a av det faktum att av totalt ca 31 individer/grupper som ofta skriver/sjunger/framträder på meänkieli och finska i Tomedalen så är 22 av dessa bosatta, har hemort, eller är födda i Pajala. I Pajala finns även den enda 6 I tabellen uppräknas samtliga amatörteateruppsättningar, musikaler, . revyer, teater­ festivaler, teater- och dramakurser och våga-uppträda-kurser där Bror Astermo har medverkat som regissör, manusförfattare, scemnästare, kursledare och ljussättare. 7 Enbart amatörteateruppsättningar för vuxna är medtagna. Uppgifterna baserar sig på information given av respektive idag känd amatörteaterförening och av en amatör­ teaterkonsulent i Norrbotten. Statistiken är inte absolut tillförlitlig. Uppgifter om samisk teaterverksamhet i Kiruna kommun är från NU. Kvinnokraft i Övertorneå lär ha haft 5-10 föreställningar under sin tid, enligt Ma1ja Stålnacke i Övertorneå. I Karungi, Haparanda kommun, har några teaterföreställningar uppsatts under senare delen av 1990-talet (revyer, musikaler). I Gällivare har Malmbergets amatörteater satt upp ett tiotal föreställningar under samma period. Hakkas amatörteater i Gällivare kommun har producerat några pjäser och revyer. I Kiruna har teater Lingonpajen satt upp 26 föreställningar. Tillkommer även vad Kiruna amatörteaterförening har producerat, bl a 13 nyårsrevyer. Tabellen läntnar sannolikt en god ungefärlig fördelning av verksamheten mellan kommunerna. Däremot är det möjligt att det finns särskilda lärare som i grundskola, gymnasium och möjligen även folkhögskolor arbetar med drama och teater för ungdomar och barn i de olika kommunerna. Deras verksamhet kan möjligen bidra till .ökad balans inom kategorin barn- och ungdomsverksamhet inom drama och teater. 8 Statistiken är inte exakt, inte ens från 1987 när alla musikaliska verk borde ha inkluderats i den elektroniska databasen .. Några musiker/musikgrupper som enligt tillförlitliga källor har gett ut en kassett/CD är också medtagna. Därtill finns det enskilda sångare omnämnda i SLBA som deltagit i skivor tillsammans med andra enskilda sångare, men som i övrigt inte tycks vara aktiva inom det musikaliska området. Dessa är inte alltid medtagna. Några musiker har sannolikt producerat kassetter/CD:n i Finland; dessa är inte heller medtagna. Inom parentes anges antal poster i SLBA och kassetter utgivna av Ton i Norr. Från Gällivare kommer Bo Nilsson, vars vanliga namn kan vara orsaken till 44 poster. Jag har uppskattat 5 poster för honom. Tabellen lämnar därför enbart en relativ översikt av den musikaliska verksamheten i respektive kommuner. Även andra allmänna namn gör det svårt att få exakta uppgifter på antalet poster i SLBA. Inom parentes anges antal poster i SLBA och kassetter utgivna av Ton i Norr. 9 "Shanes" har ensam 85 poster, och den kirunafödde Gunnar Idestam har 17 poster. 265 tidskrift i området som publicerar aiiiklar på meänkieli och finska, Met-aviisi utges sedan 1981 4 ggr/år. Få i Haparanda använder meänkieli som medium i konstnärliga framträdanden. Nästan all samisk litteratur skrivs i Kiruna. Dessutom finns det en tydlig koppling mellan antal författare som är födda 1940 eller senare i respektive kommun och antalet böcker skrivna utifrån ett etniskt perspektiv, ofta med bruk av minoritetsspråken samiska och meänkieli som medium.Det hävdas att det sociala kapitalet för t ex kulturverksamhet inympas i kulturföreningar, men man finner dock föga k01Tespondens mellan språkkulturell verksamhet och antalet (kultur)föreningar. I Kiruna finns dock som väntat de flesta föreningarna med ett etniskt perspektiv. Antalet förenin­ gar/klubbar/grupper styrs dock i viss mån utifrån hur man definierar olika föreningar. Oavsett bristen på generell korrespondens mellan kulturföreningar och kulturell verksamhet finner man dock samband mellan medlemstalen i en etnisk förening som främjar meänkieli och kulturell verksamhet. År 2000 uppges Svenska Tornedalingars Riksförbund, STR-T, ha ca 1700 direkt anslutna medlemmar och 39 föreningar som representerar uppskattningsvis 3500 medlemmar. Den geografiska spridningen av enskilda medlemmar och föreningar i de fem kommunerna korresponderar med verksamhet inom sång/musik, teater och litteratur. Pajala, Kiruna och Övertorneå har flest enskilda och föreningsmedlemmar, medan Gällivare och Haparanda har få medlemmar. 1° Kiruna har efter Pajala flest medlemmar i absoluta tal och är den enda kommun i Norrbotten som har/har haft en lokalavdelning av STR-T, vars kansli ligger i Aapua, Övertorneå. Bildandet av STR-T och dess arbete för att få ett erkännande av meänkieli är sannolikt en bidragande orsak till den aktiva kulturella verksamheten i gränskommunerna. Samisk kulturverksamhet i Kiruna En möjlig bidragande orsak till Kirunas relativt höga kulturindex är, förutom att det är en tätort, även Kirunas geografiska läge och den samiska kulturen, något som attraherat åtskilliga individer och sannolikt inverkat förstärkande på många författarskap. I Kiruna har det funnits/finns det flera präster och religiösa förkunnare som skrivit ett st01i antal böcker. Till exempel har ca 5-6 präster som skrivit tillsammans ca 54 böcker varit bosatta i Kiruna. Men i relativa tal är totala antalet författare under kategorin H blygsam. Analogt med kulturell verksamhet i Pajala tycks det finnas en korrespondens mellan samiska institutioner i Kiruna, antalet etniska föreningar och språkkuitureli verksamhet inom kommunen. Samerna utgör både procentueilt och befolkningsmässigt en minoritet i Malmfälten och Tornedalen .. Men trots 10 Skriftlig uppgift från STR-T:s kansli i Aapua. 266 den i numerära tal underordnade positionen är deras kulturverksamhet relativt livlig i åtminstone Kiruna ( enbart de fem nordligaste kommunerna är medtagna i denna studie). Ett incitament för kulturverksamhet är sannolikt det särskilda och rätt omfattande ekonomiska stöd som samer mottar för att främja den samiska kulturen, och att samisk kultur uppmärksammas inom en rad olika turistevenemang. Men bägge resultaten är även effekter av det långvariga arbetet med att främja samisk identitet. Organiseringen av en samisk identitet inom samhällsliv i allmänhet inverkar tveklöst på kulturlivet i Kiruna. Även kulturell verksamhet inom teater utövad på meänkieli är relativt livlig i Kiruna kommun, men föga framträdande inom litteratur och musik. Svag kulturverksamhet i Haparanda och Gällivare Haparanda kommun särskiljer sig från övriga kommuner i och med att kommunen har en hög andel invandrare och investerar avsevärda resurser i att utveckla finskan som formellt kommunikationsmedel inom bl a förvaltning och utbildning. Det finns bl a en Språkskola och ett gymnasium i Haparanda där finska är undervisningsspråk. I Haparanda läser ca 17% finska i grundskolan, trots att 30-40% av befolkningen har invandrarbakgrund och att 43% av gymnasieeleverna (1999) är födda i utlandet, eller vars bägge föräldrar är invandrare (http://www.jmftal.artisan.se). Trots en befintlig musiklinje på Sverigefinska Folkhögskolan och en rad offentligt arrangerade kulturarrangemang sommartid i samarbete med Torneå sedan 1973 (NU) har det inte lämnat nämnvärda spår inom det ideella kulturlivet. Intresset att främja finska som ett kulturspråk inom den ideella sektorn är svagt. Opinionen i Haparanda, en stad som ända från dess grundande främjat svenska, tycks besitta i en olöst konflikt mellan enspråkiga och tvåspråkiga och mellan anhängare av finska och meänkieli. Det som förenar dem tycks dock vara den negativa inställningen till meänkieli. Enspråkiga haparandabor och sverigefinnar debatterar i lokaltidningen om faran med finskan, att Haparanda håller på att förfinskas och att det finns enspråkiga som flyttat på grund av den expansiva finskan i kommunen (tex. HB 000623). I denna olösta konflikt kan man möjligen även finna orsaken till Haparandas svaga kulturella verksamhet på finska, meänkieli och på svenska. Det är anmärkningsvärt att man i Haparanda inte har en enda skönlitterär författare/skrivare som skriver på finska, och att den litterära verksamheten tycks vara livligare i grannkommunerna Torneå och Kalix. Sammantaget kan det tänkas att dessa attityder orsakar en genereil nedvärdering av den lokala och kontextbundna kulturen, medan högkulturen projiceras på det finska respektive det svenska, de idealt föreställda enhetliga kulturerna som inte finns i den egna erfaren­ hetsvärlden eller närmiljön. 267 Övertorneå står i en position mellan Pajala och Haparanda och har av tradition varit ett starkt fäste för den svenskspråkiga kulturen. Öve1torneås totala kulturindex påverkas väsentligt av att tre produktiva författare är/var födda i kommunen (Gunnar Kieri, Gerda Antti och Hilja Byström). Liknande orsaker som diskuterats för Haparanda kan vara en förklaring till den relativt svaga språkkulturella infrastrukturen. Bägge kommunerna har under längre tid haft en relativt utvecklad medelklass som närmast utan undantag enbart främjat den svenskspråkiga kulturen och normerat kulturell verksamhet och attityder till den omedelbara kontexten inom kommunen. Den finska kulturen har under lång tid betraktats nedsättande och opinionens attityd har upplevt finsk kultur som av sekunda värde (Winsa 1998). I jämförelse är Gällivare kommun i den~ kvantitativt svagaste positionen, men möjligen i en kvalitativt bättre position än Haparanda. Svenskan dominerar närapå fullkomligt all offentlig verksamhet i Gällivare. Gällivare har i relativa termer få författare, musiker och lite amatörteaterverksamhet, och närmast ingen litteratur eller amatörteater på meänkieli eller samiska. En del sång förekommer dock på meänkieli. Korrespondens mellan amatörteater, musik och litteratur och opinion för/mot meänkieli I Pajala och Kiruna korresponderar amatörteaterverksamheten med ett högre intresse för författarskap, amatörforskning och skrivverksamhet. I bägge kommunerna har tvåspråkiga föreställningar påfallande stark position, i synnerhet i Pajala kommun. Kiruna och Pajala kommuner har avsevärt fler författare/skrivare som även producerar fler böcker än övriga kommuner. Om man delar upp författarnas/skrivarnas produktion i enlighet med bibliotekens klassifikationer finner man att de flesta författare under kategorin H i relativa tal finns i Pajala och i absoluta tal i Kiruna. Under kategorin biografier, bygdehistoria, och etnologi har Kiruna kommun en tydlig dominans. Det är betecknande att även bokförlagen i Tornedalen och Malmfälten etablerades under 1980-talet när den etniska mobiliseringen påbörjades. Före 1980-talet fanns bara Tornedalica, som främst var ett förlag för facklitteratur om Tornedalen. Kaamos bildades 1985 av Bengt Pohjanen och övertogs sedermera av STR-T. Förlaget har gett ut ca 21 böcker. 1997 bildade Pohjanen ett nytt förlag som riktade sig mot hela Barents, Barentsförlaget, som redan gett ut flera böcker. Det institutionellt förankrade Gellivare sockens hembygdsförening har sedan 1982 publicerat 25 böcker, medan Gällivare kommuns Skriftserie har utgivit 6 böcker (Libris). Under slutet av 1980-talet utg::iv Olof Hederyd, bosatt i Haparanda, sin första bok på eget förlag, 268 Birkkarlen och har gett ut totalt 8 böcker, varav 5 som skönlitteratur. Det ideellt arbetande bokförlaget Kaamos och utgivning av samisk litteratur stöds med särskilda litteraturanslag från Statens kulturråd, vilket skulle kunna motivera ett ökat antal författare. Även om det ekonomiska stödet för utgivning av litteratur på minoritetsspråken sannolikt utgör ett incitament för litterär verksamhet återstår det fortfarande att skriva böckerna. Det ekonomiska stödet förklarar inte det i relativa termer stora antalet författare/skrivare i Pajala kommun, i synnerhet individer födda 1940 eller senare, och bara till liten del det stora antalet författare/skrivare i Kiruna kommun. Det är dock möjligt att stödet för minoritetslitteratur kan bidra till att författare/skrivare blir mer aktiva i att skriva på minoritetsspråken, men att de övergår till att skriva även på majoritetsspråket. Följaktligen är det både författare/skrivare av texter på meänkieli och svenska som är kraftigt överrepresenterade i Pajala och Kiruna kommuner. Den skriftliga kulturens utveckling och dess koppling till STR-T och 1980- talets etniska och språkliga revitaliseringsrörelse tycks vara tydligt förankrad. Men eftersom amatörteaterverksamhet kräver bl a musiker är det föga överraskande att även antalet musiker/musikgrupper/sångare är mest framträdande i Pajala (22) och Kiruna (23). Dessutom har sannolikt även musikförlaget Ton i Norr i Pajala inverkat på musiklivet i kommunen. Inom musikens område kan man således finna en motsvarande konespondens med övrig språkkulturell verksamhet. Man kan sannolikt anta att antalet musiker och författare/skrivare som är upptagna i SLBA och i Libris avspeglar att det även i relativa termer finns långt fler utövande musiker/författare/skrivare i nämnda kommuner som inte har producerat ett musikverk/bok, men som skapar och bidrar till den skriftliga och musikaliska kulturen genom sin ideella verksamhet. Men blott ett fåtal når fram till försök att kommersialisera den egna kulturprodukten. Musik/sång, teater och litteratur bildar tillsammans den språkkulturella infrastrukturen. Det finns en relativt god korrespondens mellan antal författare, utgivna böcker, böcker på finska och meänkieli, amatörteaterverksamhet, antal musiker och musikerns/musikgruppens antal poster i SLBA. Enligt det totala kulturindexet ligger Pajala i främsta position i samtliga ovannämnda kategorier. Den sociala nätverket skapar amatörteater, för/ attarskap och musiker Vad som tycks vara karakteristiskt för den kulturella infrastrukturen i Tornedalen är det informella nätverk som bildas i ideell verksamhet där enskilda individer och olika kulturformer integreras in i nätverket och stöttar 269 och sporrar varandra. En författare behöver en läsekrets, en marknad för sina produkter, en musiker behöver en publik, och en teater behöver goda manus, duktiga musiker och danskunniga för att kunna attrahera en publik, samtidigt som amatörteatern kräver en mycket stor krets av aktiva utövare från åtskilliga byar, liksom engagemang från flera samhällsklasser och generationer. Tornedalsteatern har under sin drygt 15-åriga verksamhet byggt upp ett informellt nätverk och integrerat de tre verksamhetsformerna tillsammans med meänkieli och finska i den lokala infrastrukturen. Detta har till synes utvecklat ett socialt kapital som blir självförstärkande av sin egen dynamik. Eftersom Pajala av givna orsaker blivit centralort för verksamheten är det följaktligen knappast en slump att det finns en stor öveiTepresentation av författare, amatörteater och musiker inom kommunen. Åtskilliga musiker och musikgrupper har utvecklats i amatörteatern och fått ett forum för sina sånger och sin musik. Meänkieli och finska har varit allmänna delar av verksamheten, men flera skriver på minst två språk. Författare, amatörskådespelare och musiker som tagit avstånd från det lokala språket har i praktiken ofta förlorat möjligheten att utveckla det sociala kapital som nätverket etablerar, och har därmed försvårat möjligheten att skapa en plattform i det sociala rummet där författarskapet, skådespelarkonsten och musiken kunnat utvecklas. Om man gör enkla kvalitativa jämförelser mellan enskilda författare finner man motsvarande skillnader till "pajalaförfattarnas" fördel. I termer av sålda böcker och allmän popularitet är Bengt Pohjanen (mottagare av Ivar Lo-priset) och Mikael Niemi (August-priset 2000 och en rad andra litterära priser) de mest välkända. Den sociala omdaningsprocessen bör även främja identiteten hos närmast enspråkiga och de som skriver och framför teater på svenska. Tornedalingens utanförskap har beskrivits tidigare av bl a Gunnar Kieri som ett förtryck som kväste barnet, kreativiteten och självförtroendet. Men i t ex Mikael Niemis senaste bok ("Populärmusik från Vittula" 11) behandlas tvåspråkigheten och utanförskapet utifrån ett humoristiskt och ömsint perspektiv som inbjuder läsaren till medkännande, samförstånd, motstånd och delaktighet. Därigenom bidrar boken till ett upphöjande av utanförskapet och det stigmatiserade till att bli en accepterad del av den sociala vardagen. Stigmat reduceras genom inkludering snarare än avvisande, och utanförskapet upphöjs till norm. Utanförskapet blir därigenom en av rörelsens drivkrafter, och detta är väl vad som avses med etnisk emancipation. Frigörelse från utanförskapet finner man knappast genom att avvisa etniciteten, men genom att inkludera den i konstnärligt skapande. Det finns en rad andra författare, regissörer och musiker som uppnått en avsevärd kreativ utveckling inom det flerspråkiga kulturella nätverket. 11 Populärmusik från Vittula har i oktober 2001 sålt mer än 300 000 exemplar. 270 Den flerspråkiga och mångkulturella infrastrukturen är bräcklig men etablerad i Pajala och i viss utsträckning i Kiruna. En vidareutveckling av den kulturella verksamheten är det hastigt växande intresset för film. Två professionella kortfilmer är nyligen producerade. Bägge filmmanusen är skrivna av "pajalaförfattare". Det är således knappast en tillfällighet att det finns mycket liten ideell verksamhet inom kulturområdet som främjar standardfinska. Pajala kommun har även i relativa termer en svag ekonomi, men har nuförtiden flest antal småföretagare av samtliga kommuner i Norrbotten (Rantakyrö 2000). Det återstår att se om det sociala kapitalet som utvecklas i den kulturella rörelsen inverkar på företagsamhet, utbildning och näringsliv i allmänhet. Referenser Alatalo, Hasse 1997. Det finns ingen folkmusik i Tornedalen. I: Tornionlaakson vuosikirja. S. 245-254. Torneå. Bergström, K., Lundström, A-K., Niemi, F., Nilsson, A., Nordberg, J., Nyberg, S., Scheynius, J. & Sonebo, L. 1992. Ett urval norr bottenspoeter. Stencil. Haparanda. Coleman, James, S. 1990. Foundations oj Social Theo,y. Cambridge: Harvard University Press. Haparandabladet-Haaparannan lehti. Lokal tidning. Haparanda. Jama, Olavi 1995. Haaparannan lukiosta Sipirjaan. Tornionlaakson kirjallisuus kahden kansalliskirjallisuuden marginaalissa. I: Savolainen, Matti (red. ) Marginalia ja kirjallisuus. S. 93-144. Helsinki: SKS: Kauhasjärvi, Ulla 1997. Tornionlaaksolaisia naiskirjailijoita. I: Tornionlaakson vuosikirja. S. 255-278. Torneå. Klassifikation för svenska bibliotek 1997. Bibliotekstjänst. Stockholm. Kulturst. 1993 = Kulturstatistik 1985-1992. SCB. Stockholm Lundgren, A-L. & Linne, B. (red.) 1993. Tiden snöarfrån trädet. Kantele: Luleå. Lundgren, A-L. & Linne, B. (red.) 1997. Spåret lockar vid källan. Kantele: Luleå. Mattsson-Barsk, Marita 1997. Tornedalen ur kvinnligt perspektiv - kvinnliga författare. I: Tornionlaakson vuosikirja. S. 279-288. Torneå. NF = Norrlandsfö1fattare 1981. Programkatalog. Nordmaling. NSD = Norrländska Socialdemokraten. Regional tidning. Luleå. Prop. 1998/1999:143. Nationella minoriteter i Sverige. Proposition. Riksdagen. Stockholm. Putnam, Robert, D. 2000. Bowling alone. The collapse and revival of American community. New York: Simon & Schuster. 271 Rantakyrö, Lena. 2000. Pajala-sisu och Gnosjöanda. Forskningsrapport. Luleå tekniska universitet. SFS 1994: 1194 via Riksdagens hemsidawww.riksdagen.se (rixlex). SOU 1997:192. Steg mot en minoritetspolitik. Europarådets konvention om historiska minoritetsspråk. Betänkande av Minoritetsspråkkommitten. Jordbruksdepartementet. Stockholm. SFL = Svenskt författarlexikon 1942, 1953, 1959, 1963, 1968, 1975, 1981. Band 1-7. Stockholm. Winsa, Birger 1998. Language Attitudes and Social Identity. Oppression and revival of a minority language in Sweden. Occasional Paper Nr 17. Canberra: Applied Linguistics Association of Australia. Otryckta och muntliga källor Astermo, Bror. Bror Astermos verksamhet i Tornedalsteatern, ToTe, 2000-10-12. Krutrök, Per-Olof 2000. Kartläggning av det kulturella landskapet i Tornedalen. Stencil. STR-T. Aapua. STR-T:s medlemsregister. Aapua. 2000-10-13. Ton i Norr 2000. Förteckning på allt utgivet av detta musikförlag. Granberg, Bengt. Musikförläggare för Ton i Norr. Pajala. Använda Internetsidor och sökmotorer Arcticult, http://arcticult.nll.se (augusti 2000) Statens ljud- och bildarkiv (SLBA), _htttp://www.ljudochbildarkivet.se/slba.htm ( oktober-januari 2000-2001). Barents Literature Centre, http://support.overkalix.se/-blc/index.html Bothnica Webbsök, http://www.bothnica.nu/scripts/SearchForm.asp Pajala kommuns hemsida, http://www.pajala.se/komrnun/protokoll/kf1/200l022l.htm (den 8 juli 2001) Kulturnät Sverige, http://www.kultur.nu (augusti 2000) Libris, http://www.libris.kb.se Multingual Matters, maj 2000: http://www.multilingual-matters.com/ Riksförbundet Lokalrevyer i Sverige, http://www.lis.nu/ Skolverkets hemsida, 1 juli 20000: http://www.jmftal.artisan.se. SUNET, http://www.sunet.se/sweden/art_ drama_theater-sv.html (augusti 2000) Svenska Teaterlänken, http://hem.passagen.se/bjorn000/teater/ (augusti 2000) ASLA:s skriftserie I. Barns tvåspråkighet. Rapport från ASLA:s höstsymposium, Uppsala 6-7 november 1987. 8.-L. Gunnarsson, C. Liberg, & A. Nesser (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala I 988, 3:e upplagan I 990. 2. Skrivande. Rapport från ASLA:s nordiska symposium, Uppsala 10-12 november 1988. 8.-L. Gunnarsson, C. Liberg, & S. Wahlen (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 1989. a. På väg mot ett nytt språk. Rapport från ASLA:s höstsymposium, Linköping 9-10 november 1989. V. Adelswärd & N.F. Davies (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 1990. 4. Barns läsutveckling och läsning. Rapport från ASLA:s hästsymposium, Stockholm 15-16 november 1990. B. Hene & S. Wahlen (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 1991, 2:a upplagan I 993. 5. Språk, språkbruk och kön. Rappm1 från ASLA:s nordiska symposium, Uppsala 7-9 november 1991. 8.-L. Gunnarsson & C. Liberg (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 1992. 6. Text and Talk in Professional Contexts. Selected Papers from the lnternational Conference "Discourse and the Professions", Uppsala, 26-29 August, 1992. 8.-L. Gunnarsson, P. Linell & 8. Nordberg (eds), ASLA, The Swedish Association of Applied Linguistics. Uppsala 1994. 7. Språkundervisning på universitet. Rapport från ASLA:s hästsymposium, Göteborg, 11-13 november 1993. L.-G. Andersson & F. Börjeson (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 1995. 8. Språk - utvärdering - test. Rapport från ASLA:s höstsymposium, Karlstad, I 0-12 november 1994. Moira Linnarud (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala I 995. 9. Språkförståelse. Rapport från ASLA:s hästsymposium, Lund, 9-11 november 1995. Gisela Håkansson & Ulrika Nettelbladt (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 1996. I 0. Tvärkulturell kommunikation i tid och rum. Rapport från ASLA:s höstsymposium, Umeå, 7-9 november 1996. Nils Granberg (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 1997. ASLA:s skriftserie 11. Samtal och språkanvändning i professionerna. Rapport från ASLA:s hästsymposium, Linköping, 6-7 november 1997. Per Linell, Lars Ahrenberg & Linda Jönsson (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 1999. 12. Översättning och tolkning. Rapport frän ASLA:s höstsymposium, Stockholm, 5-6 november 1998. Birgitta Englund Dirnitrova (utg). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 2000. 13. Korpusar i forskning och undervisning. Rapport från ASLA:s hästsymposium Växjö, 11-12 november 1999. Corpora in Research and Teaching. Papers from the ASLA symposium Corpora in Research and Teaching Växjö, 11-12 November 1999. Gunilla Bynnan, Hans Lindquist & Magnus Levin (utg/eds.). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 2000. 14. Språkpolitik. Rapport från ASLA:s hästsymposium Göteborg, 9-10 november 2000. Sally Boyd, Beatriz Dorriots, Monica Haglund-Dragic & Roger Källström (utg.). ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap. Uppsala 2002. Beställning av böckerna sänds till följande adress: ASLA. c/o FUMS, Box 527, 751 20 Uppsala ISBN 9 I -87884-14-3 ISSN I I 00-5629 Universitetstryckeriet. Uppsala 2002