Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M N:o 44 (1712) A. 32:A ÅRG. SONDAGEN DEN 2 NOVEMBER 1919. LÖSNUMMER 30 ORE. UPPLAGA A. HUFVUDREDAKTOR : RED.-SEKRETER ARE : ERNST HÖGMAN. EBBA THEORIN. Tiösffanfasi. Tiv Tldoff 72ordgren. / går sieg frosten i mitt fönsterglas — jag kände ångest i mitt sinne redan. Nyss uar jag uän med klövern och resedan. Nu fyller ensamhet och kyligt stoft mitt hjärtas blomstervas. Mitt spröda hölje, du är blott ett sken, en stoftets milda välfärdsdröm om anden: — i blommigt fjärran vinka Iyckolanden, och fåglar sjunga där bland vårlig växt och rikedom i fröjd från gren till gren. Men til! min längtans trånga valplats når ett brus från höstligt tunga floders vatten. Det blir så övergivet tomt i natten . .. Mitt stoft, vart gled din dröm? I ångst och bitter oro färdevill den går. Dock alltid dröja dina solar kvar och dina dimmor, sinnande oktober. Dig klär en horisont i dunkelröd cinnober. Och i din blick är allt som blommar och som dör och väntar på ett svar. Tidstecken. Tiv (junfiifd ‘Pafmcer. ”TIDEN ÄR OND OCH DEN ONDA Ti­ dens lecken äro mångahanda.” Finns det många, som känna frestelse att protestera, då den satsen med övertygelsens skärpa utslungas? Nicka vi inte i stället bekräftande, och beledsaga vi inte åtbörden med en suck, som innebär ungefär så myc­ ket som: ”tiden är i själ och hjärta ännu on­ dare, än vi veta om, tidstecknen tyda på en allmän rasering av våra begrepp om vad som är gagneligt och rätt!” De som ej äro så stora pessimister vilja emellertid inte vara med på denna sista erbarmlighef, alldeles raserade skola vi väl inte låta våra fästningsmurar kring moral och hedersbegrepp bli ändå; i tider av förvirring gäller det tvärtom att värna dem mer än nå­ gonsin och att ha fanan svajande högt — så är gångna generationers vittnesbörd! Men efter den inskränkningen kunna vi medge, att här möta somliga ”tecken”, som Verkligen tyda på en något förvirrad tid, det är dagsens sanning. ”Nationalkänslan försvinner”, klagas på ett håll, ”del är värl­ dens upplösning.” ”Nationalismen måste försvinna, internatio­ nalen träda i stället, det är räddningen”, shri­ kes från motsatt sida. Nå, varken det ena eller andra är nu rik­ tigt sannt, det finns verkligen, områden, där nationalkänslan är sprudlande frisk i våra da­ gars Sverige — och om, ”nationalismen” inom dem skulle försvinna, så bleve det en gapande tomhet i tillvaron för stora lager av våri högt strävande folk. Härom dagen gick en person över en öppen plats i staden Göteborg, vars inne­ vånare ej anses höra till de mest tempera- menisfulla bland Sveamoderns barn, det är erkänt. Det var en söndag, och ”högfids- klädda - familjefäder spalserade med sina telningar ute i det fria, njutande av Guds klara solsken”, såsom beskrivningen lydde i en uppsats från aderfonhundrasjuttiotalei om gafulivei i storstaden. Den passerande upptäckte emellertid, att de allra flesta av de högtidsklädda fäderna, liksom telningarna i olika åldrar, samlades framför ett stort fönster, där en man satte upp ett plakat. Hopen växte, platsen fyll­ des, mummel och oro förnummos, spännin­ gen steg för var sekund. Var det landets väl och ve, som kungjor­ des i de där telegrammen? Var det någon ny -livsbetingelse, som beviljats svenska fol­ ket — rösträtt utsträckt till åldern under femton år, sextimmarsdagen genomförd eller annat i den vägen, som vi sucka efter? Eller var det utrikespolitik — Ålandsfrå­ gans lyckliga lösning kanske? Eller hotade någon yttre fara gamla Sverige och stodo dess söner här med sammanbitna tänder — för där fanns verkligen sammanbitna tän­ der och rynkade ögonbryn och bistra miner — och svuro invärtes att värna om foster­ landet och dess frihet? Spänningen sfeg. Och så med ens — ett nytt plakat i fönstret, ett viftande därinne från honom, som satte upp det — och därpå plötsligt, spontant, oemotståndligt, ett jubel, som sfeg upp mot hustaken och kom fön­ sterrutorna att skallra! ”Bravo, bravo, bra, ■bra! Gamla Sverige höll, vi redde oss — styvt, härligt, än gå vi inte av för hackor, vi — hur-ra-a-a-h!” Familjefäderna slum­ pade, telningarna hoppade, tre par logo i ring och dansade en sorts mazurka på tor­ get, stolthet och nationalkänsla drevo tårar i mångas ögon, poliskonstaplarna snöto sig av sinnesrörelse, Sverige var räddat, Sve­ riges heder garanterad, höger och vänster enades i jubel och klang, alla tvister glöm­ des — gloryglory, jublom högt, svenska laget segrade just nu i Stockholm över danskarna! Jaha, det var fotbollsmatch i huvudstaden, och det var den, som drev spänning och ju­ bel nil höjdpunkten i rikets andra; det var den, som kom oss alla att känna samhörig­ heten, blodsbandet — och som förmådde den argaste vänstersocialist och internatio­ nal att svära högt och mustigt på sina äl­ skade landsmäns överlägsenhet. Alltså ett område, där fosterlandskänslan blomstrar, låfom oss med tacksamhet be­ sinna detta; bland den ”onda tidens tecken” är företeelsen, om inte precis en stjärna på en hösfsvart himmel, så i alla fall såsom skenet från en liten, lysmask. Och man, skall aldrig förtvivla, hur konstigt det än ser ut omkring en. ”Nu begriper j a g ingenting mer”, yttrade en äldre, vördnadsvärd dam och lade ifrån sig tidningen, sköt glasögonen upp i pan­ nan och placerade händerna i knä’t, ”ska’ vi nu göra våra svenska pojkar till fransmän, vad i all frid skall det vara nyttigt till? Här står, att de ska segla i- väg och bosätta sig därute, skrivas in i franska gymnasier, taga fransk studentexamen — är den bättre än vår, den?” ”Nej, men detta är för att i framtiden un­ derlätta de kulturella förbindelserna mellan Frankrike och oss.” ”Jaså”, sade den gamla damen, ganska ut­ trycksfullt, ”och de förbindelserna kunna in­ te uppehållas, om inte våra barn bli n.aiura- liserade fransmän? För det kan var och en med något förnuft begripa, att om pojkar i sina mest mottagliga år bli omplanterade i främmande tand och få dess uppfostran, sedvänjor och tänkesätt, så bli de i många fall för all framtid med sitt intresse fästade där. Och det kan ju vara bra för det främ­ mande landet — i fall det önskar sig utländskt tillskott — men vad det egna har för fördel av att bli av med en del präktiga medbor­ gare, det begriper inte jag. Utskott lära de inte vilja ha därborta, om jag känner dem rätt, annars kunde det ju vara bra att bli kvitt en del sådant.” ”Men infe behöver man tro, alla pojkar glömma sitt eget land, om de också upp­ fostras i ett annat?” ”Ja, glömima de det inte rejält, då blir det synd om dem,, för då veta de i framtiden infe, var de höra hemma, och halvhet är det värsta, som finns på jorden! Fara utomlands och studera språk, kultur och samhällsinrättningar, när man är så pass mogen, att man kan ta’ det till godo, det är alldeles utmärkt utvecklande på alla sätt, men plantera om sin pojke och låta honom komma hem med franska statens student- betyg, när han 'kan få ett svenskt, det tyc­ ker jag är enfaldigt! Om jag fortfarande vill ha hans framtid här, som svensk.” Den gamla damen suckade — nej, hon fnös nästan, fy hon var mycket fempera- menisfull: ”Det är den här förvirrade tidens fel förstås”, sade hon med koncentrerad in­ dignation mot föremålet, ”människorna bli ställda på huvudet och mista alla förnuftiga begrepp!” Det sade hon, för hon var gammal; erfa­ renheten hade gjort henne vis inför det, som hon begrep, men anordningar av detta kul­ turella slag fann h o n vara ett tecken på den ”onda tidens” framfart med människor­ nas förnuft. Och att det inte är national­ känsla, som driver fram dem, därom var hon övertygad. Och likväl är det kanske så, att de, som härvidlag gilla och förstå, anse det vara just samma nationalkänsla, somi driver dem till att tänka och handla som de göra — så att en smula förvirrat är det ju, det kan man gå in på. ”Ett annat tecken på vår förvirrade tid är väl då också den här butiksstängningslagen”, yilrade sig den gamla damens svärdotter, som för sin del infe fann det kulturella ut­ bytet så fördömligl, fastän hon inte ville energiskt motsäga sin svärmor — hon hade ingen pojke att skicka ut och intresserade sig ej vidare våldsamt för andras. ”Här kom jag i söndagskväll in i konfityr- och fruktaffärn på hörnet, Willmans skulle komma upp och jag ville ha lite konfekt. Då svaras det, att de inte sälja. Varför har ni öppet d å? spörjer jag. — Jo, om, frun vill äta här, så ska’ vi servera! — Skall ja,g äta ett halvt kilo konfekt här på rak arm, tror ni? und­ rar jag. — En axelryckning är allt svar jag får, men så säger en ljusens ängel ibland dem: ”Ja, för frun kan väl inte stoppa det i fickan heller?” — Det kan jag visst, väg genast upp, var god och, skynda, så jag hinner stoppa innan någon kommer! — Men frun måste äta också. — Och så fick jag mitt halva kilo serverat på en glastallrik, och så satt jag vid ett litet bord och åt upp två bitar, medan jag energiskt stoppade undan resten t fickan på underkjolen och i båda kappfickorna. Och sedan gick jag hem och plockade upp bitarna i triumf och skröt med mitt dåd och kände mig som en glad lag­ brytare igen — precis som under kommis- sionsiiiden, det var riktigt hemtrevligd. Vad säger farmor , om det?” ”Alldeles i stil med allting annat”, sucka­ de den gamla damen, ”reformera och refor­ mera och inte taga konsekvenserna i ögon­ sikte förrän efteråt. Kan någon säga mig, varför ett butiksbiträde far sämre av att läg­ ga ett päron i en påse än på en glastallrik — kan du inte fråga butikstängningskom- missionen eller vad den heter, om den sa­ ken?” — ”Eller om kaffe och två bakelser, serverade på bricka, mindre anstränger kon­ ditorifrökens nerver, än bakelserna, stop­ pade i en påse och räckta till en köpare på andra sidan disken?” tillfogade den yngre. Se, ungdom och ålderdom ha som man vet inte alltid samma syn på reformerna i samhället, men ibland händer det. Och då blir den skönaste endräkt rådande mellan vishet och ungdomlig entusiasm, det är i alla •fall en god följd det — av ”tidens tecken.” Enbart av ondo äro de alltså inte, tidens tecken, om vi också bli en smula huvud­ yra infor dem. När vi läsa om den stora ”f i g h t-o f-f a- m i n e”-rörelsen i England, som lord Cecil är en drivande kraft i, och som skall arbeta för att ”hjälpa tyska barn undan de svåra­ ste följderna av hungersnöden”, så gnugga vi oss förstås i ögonen för att bli riktigt vak­ na och tänka: ”Herre Gud, vem var det, som styrde om hungersnöden? Vad bety­ der nu det här? Skall här bli reparation av det som aldrig kan repareras, unga liv, ut­ pinade i svältdöd?” Men minuten efteråt glädjas vi naturligtvis Iduns byrå och expedition, Mästersamuelsgatan 45, Stockholm. Redaktionen: kl. 10—4. Riks 1646. Allm. 9808. Red. Hög-man: kl. 11—1. Riks 8660. Allm. 402. Iduns prenumerationspris: Expeditionen: kl. 9—5. Riks. 1646. Allm. 6147. Annonskont. : kl. 9—5. Riks 1646. Allm. 6147. Idun A, vanl. uppl. med julnummer: Helt år ............................... Kr. 14: — Halvt år ....................... » 7: 25 Kvartal ............................... » 3:75 4 :de kvartalet ..................... » 4:50 Idun B, praktuppl, med julnummer: i Helt år ...................... ......... Kr. 18:— ! Halvt år ............ ........... » 9:25 j Kvartal ................ i...... . » 4:75, Månad ........................ » 1: 75 ' Iduns annonspris: Pr millimeter enkel spalt; 40 öre eft. text. I Utländska annonser : 45 öre å textsida. 45 öre efter text., 50 öre 20 o/0 förhöjning för å textsida, 20 o/o förh. särskilt begärd plats, för särsk. begärd plats. — måste glädjas, skola glädjas, åt det om­ slag i människors hjärtan, som inriktar in­ tresset icke längre på att döda, utan att för­ söka göra levande i stället. Vad som är gjort, kan aldrig ändras, så­ ren kunna läkas, ärren sitta kvar — men varje tecken till önskan alt försöka 'läka bör tagas emot med tacksamhet och välsig­ nelse; väcka de senkomna ansträngningarna ock i första sekunden ett visst bittert löje i sinnet, tycka vi oss också här få bevis på farmors påstående, att tidens tecken äro ägnade att bringa en del förvirring i vårt stackars ramponerade sunda förnuft! Det var en gång i den gamla goda tiden en jungfru från landet, som av sin vidsynta matmor blev bjuden att skåda ett Shakespe­ aredrama på teatern. Tillfrågad, hur hon fun­ nit upplevelsen svarade hon: ”Jo, nog förde de elf fasligt liv där och sprang om varandra, och nog var det svårt för en ann’ atf få nå­ got håll på’et, så konstigt som de buro sig åt allihop — men något riktigt var det väl ändå i’et, det hade man likasom på känn, det.” Kanhända ett liknande omdöme bleve det närmast riktiga om ”denna tidens tecken”, nog kommer där ”något riktigt” fram ur för­ virringen till slut, till båtnad för gamlä och för unga, för ”nationalister” och ”internatio­ nella”, för optimister och skeptici, för far­ mor och oss alla andra — vi måste hoppas det. Arvet. Av OVE EKELUND. DET FANNS INTE MYCKET KVAR EFTER Janson, när han drog, den suck, som blev hans sista, och för alltid lade sina knalliblå ögon tillhopa. En uppsättning sikomiakar- verktyg, en trebenf stol, några par läster och ett gammalt ryggbrutet bord. Av värde -egentligen ingenting annat än hans garde­ rob, men den var också magnifik — om- man betänkte, att den tillhört en på samhällsste- gen så föga -högt uppkliven man som by­ skomakaren Janson. Huset hörde änkan till, och -de torftiga möblerna hade hon, jämte en Singers,yma- skin och en kammarorgel av enklaste slag, också fört med sig i boet, när hon- vid Jan­ sons sida- för första gången steg upp i den äktenskapliga sängen. Jansons garderob — det var haffar och skor av alla möjliga kulörer och fasoner, brokiga, broderade västar, tre långrockar och tolv kostymer. Janson, ha­ de redan vid ett mycket tidigt stadium av sitt 1-iv ljusligen uppenbarat sanningen i tale­ sättet, att det är kläderna, som gör mannen. I sina un-ga dar hade han- varit en stor spräit och kvinnodårare inför vår herre. Janson -blev på hävdvunnet sätt, under sfor veklagan samt mycken gråt och tandagniss­ lan buren -bort från sin änkas hus och stoppad ned i det rektangulära hål på byns- kyr­ kogård, som skulle bli bans trötta kropps sista viloläger. Det talades många och vackra ord på han,5 döda stoft, och mer än en kvinnofår tillrade ljudlöst ner i hans öppnade grav. Efteråt blev där drucket Koppar-Matte. De båda med högsta prisen belönade för­ slagen till ett Stortorgsmonument. Manuskript och brev Det var infe elf arv, som genom klok om­ vårdnad kunde formeras, växa och bli till en: mer eller mindre betydande inkomstkälla,- Men det var dock ett arv, som genom pie­ tetsfull skötsel kunde -underhållas och för­ bli vid vad det var, mänskligt alt döma åt­ minstone under den tid, som återstod, tills Jansons änka- skulle få stiga ned med Karon i -han-s båt och kryssa efter Janson över Styx. kaffe i Jansons, änkas hus, där Jansons ande icke längre var levande bland de församlade, men där hans minne ännu dröjde kvar likt en mild doft under de låga, flugsmufsade taken. Där blev också s-uckat vidare och fällt än fle­ ra kvinnotårar — och under dyster tystnad upptände männen den rökelse, som- Jansons änka bestod, Jansons minne till en evinnerlig, ehuru för -mera pretentiösa näsor något illa­ luktande ära. Till sist spelade byns folk­ skollärare, som., vid sidan av sin egentliga verksamhet, också på ett lyckat ocbi allmänt omtyckt sätt utövade en kantors kall och gärningar, en -psalm på Jansons änkas kam­ marorgel. I sinom tid tog Jansons änka arvet e-ffer Janson. Hon hängde upp det i en garderob på vinden, rock vid rock, haft vid hatt. På golvet ställde hon skorna i en lång ra-d. Var vecka bar Jansons änka ut sitt arv på farslubron. Det måste vädras och p-iskas och borstas och gnos. Janson kunde sova lugnt i sin grav. Hon skulle nog hålla allt snyggt oc-h -.fint och helt och rent och glänsande. Ingen skulle kunna komma stic­ kande med pekfingret: där är en fläck, där är en dammrand! På med -pressjärnet! Skarpa som knivseggar måste vecken vara på Jansons byxor! Fram, med blanksmörjan)! Som midsommarsolar eller som vackra -flic­ kors ögon skulle Jansons resårkängor tindra oc-h lysa! Där saknades en knapp, som bor­ de sys i. Där hade rnale-n gjort ett litet hål, som måste stoppas. Du har ingen som helst anledning att vri­ da och vända, dig i din kista, Janson! Om det vore dig möjligt, skulle du när so,m- helst kunna stå upp igen i-fråm, de döda och ta dill arv i besittning. Du skulle finna al-lf i bästa skick. Du skulle kunna skruda dig i dina kläder och gå ut på nytt bland männi­ skorna, och sannerligen — du skulle inte behöva skämmas för ditt yttre! Och vårar töade och somrar värmde och höstar regnade och vintrar snöade. Men allt som tiden gick, blev det mer och mer uppenbart för Jansons änka, att arvet efter Janson infe var komplett. Det var nå­ gonting, som fattades i Jansons garderob. Hon kände det på sig — rent instinktivt — m-en- hon kunde inte göra sig reda för, vad def var. av redaktionell natur torde alltid adresseras till Redaktionen av Idun, ej till någon särskild medlem av densamma. Ingen sorts huvudbetäckning — sådana var det gott om, och av alla de sju sorter. Infe heller stövlar eller kängor av något slag — aha kända arter och avarter, ja, till och med ett -par kuriositeter, funnos- represente­ rade med åtminstone ett exemplar i Jansons efterlämnade fofbeklädningsherbarium'. Tolv kostymer och tre långrockar var också till­ räckligt — ja, mer än nog. Vad var def, som: fattades? Frågan vek varken dag eller natt -från hen­ nes hjärna den återkom ständigt, och gav henne ingen ro. \ änta nu — tretton- hattar, tolv kostymer, två par långstövlar, ett par bruna kängor och åtta par svarta, fre långrockar och fyra broderade västar ... Men galoscher! Där hade hon det! Def fanns faktiskt inte ett enda par galoscher! Och nu stod hösten för dör­ ren med regn och rusk. I fre dagar och- fre nätter kretsade Jansons änkas tankar likt utestängda duvor kring detta sorgliga faktum. Rå den fjärde dagens morgon vankade hon beslutsamt och med ett förklarat skimmer över pannan ned till byns handelsbod för att köpa ett par prima gummi- galoscher åt Janson. Jansons efterlämnade garde­ rob måste vara fullständigt komplett. Venus’ födelse Husmödrar klaga ofta över att | tvätten blir skör och full av i -Hnnmmnimmimninmmmmnnnmmmnimnninmnnmimnnt CHROMOL TVÄTTPULVER ÎTAPETKOMPÂNÏET I i Kaiarinavägen 7, STOCKHOLM hål. En garanti häremot är ^BIllllHiffllW'lilllllllllllllllllllUlllllllllllüllllllllllllllllln j R T. g905. T,Icgr..adr, T.r_ _ _ _ _ _ Säljer bästa TAPE TEE över hela ■ riket. Största sortering- av modernaste ■ in- och utländska kvalitéer till lägsta 5 priser. Begär omgående prover från k oss. Till landsorten mot postförskott b eller efterkrav. Bästa inköpskälla för “ målare och slörre förbrukare. ■ fö/j) 5^|E3 Syskonen. Av GRETA ANDERSON. HAN HETTE AUGUST MED TILLNAMNET Snisus. Hur han fått det föga vackra tillmål ei ar obekant — säkert är, att det passade honom som handsken till handen. För övrigt bar han sina 60 år med heder, åtminstone vad humöret be­ träffar. Till utseendet däremot föreföll han nå­ got ”möglig”, som han själv uttryckte sig, när man i hövlig ton frågade, hur det stod till. Brast man i vördnad kunde det hända, att han vände en ryggen och muttrade något, som kunde tyc­ kas som: ”Ser du inte, att jag ar en fin karl, människa!” Ty def var det egendomliga med denne gam­ le stofil, att han led av något slags storhets­ vansinne, som yttrade sig i en pretention på hedersbetygelser. Blev man närmare bekant med honom, kom man snart underfund med att han inte bara var ett stort original utan också en ovanligt intelli­ gent människa. Men som sagt! Han hade sina små egenheter. Så t. ex. brukade han aldrig gå in i stugorna Utan att först knacka på fönstret. När man öppnade, viskade han i hemlighetsfull ton: ”Är frun inne? Var snäll och låf mig få tala vid frun!” Och då gällde det för husmodern att så snart som möjligt gå ut för att höra den gamle i samma hemlighetsfulla ton bedyra sin ursäkt för att han var så smörjig om fotterna, att han omöjligt kunde gå in sådan. Ville hon därför låna honom en borste, vore han tacksam. Det hjälpte inte, om man försäkrade, att det in­ genting gjorde, att skorna voro litet dammiga. ”Nej, jag är van vidi renlighet, ser frun.” När han så äntligen kommit in och man satt fram en be­ kväm stol och bjudit kaffe med dopp och för övrigt tilltalat honom i den hövliga ton, han ön­ skade, kunde det hända, att man fick honom att berätta något om sig själv. Då måste man lyss­ na stilla och andäktigt, och man gjorde det utan tvång. Ty den gamle vite landsvägsriddaren, bohèmenaturen, som inte trivdes med att sitta dryg och död i mänskohus, var poet. Ingen var- dagspoet utan en festdagens av Guds nåde. Det .grep en på ett underligt vis, när han med sin Tunna och fladdrande röst drog historien om sin mor, den uppoffrande, fattiga kvinnan. Det är som historien om Peer Gynt, som diktade sin mor in i himlen, när han, sonen, efter många och oroliga vandringsår kom hem för att se sin mor $0. - , ”Det var vitt och blommande vart man sag den våren jag vände åter och jag trodde mor skulle sitta sollockig och varm som den dagen för längese’n, då jag lämnade henne för att följa mitt oroliga hjärta. Stugan var sig lik, det växte ängsstarr och mossa på taket som förr, träden och buskarna runt omkring stod och hälsade mig välkommen hem, och när jag trampade mar­ ken, där jag sprungit som barn, blev jag våt i ögonen utan att jag ens förstod varför. la, jag kom in i stugan, där var uselt och mörki och nånting var det, som höll på att dö, och det var livet självt det. Hon låg i sängen, när jag kom in, och när jag såg henne sådan, hade jag velat trampa på allt, som gjort min unga, härliga mor till en gammal trött kvinna, som låg och väntade på att få dö. Hon log mot mig när jag kom, de många fårorna i hennes ansikte slätades ut, tyckte jag, och när hon räckte mig händerna, kände jag det, som om .jag kunnat falla ned och be till Gud — jag gamle hedning, som knappast gjort annat än förbannat. Gud Fader i himlen! Hon dog, ser ni, det .hjälpte infe, att jag bad henne stanna kvar! ”]ag går nu”, sade hon bara, ”men var har du varit alla dessa år, barnet mitt?” Och så ville jag berätta för henne alltsammans, mina tusen syn­ der och mina fattiga, ensamma år, ville bikta mig och be om nåd. Men hon suckade bara till ett tag, såg på mig, så att jag måste sluta och torka ögonen, och så lämnade hon mig, och där satt jag och förbannade mig själv som den store syndare jag var.” ■ Så var det en annan historia. Om Pute, ka­ nariefågeln, hans jaktfalk och fosterbarn, som han hittat mitt på en landsväg en frostig vinter­ morgon. Den hade en gråspräcklig katt bitit ihjäl mitt för hans ögon en gång, och sen dess hatade han kattor. Odränkta skapelser av Gud! Men hundar och hästar voro hans älskhr.gsdjur. En gång. hade han köpt en brun hynda för en spottstyver. Om den kunde han också göra en ■historia, som inte var illa. Hon hette drottning Kristina. Ett namn, som kunde göra sig vid tillrop. Var­ för hon fått namnet? Jo, drottning Kristina, guld­ kungens dofter, var en härlig kvinna, och August Snisus ville bevara hennes namn åt eftervärlden på detta sätt. Drottning Kristina thyndan] ägde ett par djupa, vemodiga ögon, en glänsande päls och ett humör som en liten djävuls. Hon kunde bitas för fem stora murvlar, om de ansatte hen­ ne, och folk flög hon också på, när det bar sig, men det fick hon vänja sig av med. Honom själv var hon trogen som guld, och han älskade hen­ ne. Allt detta berättade August Svisus med sin lilla lustiga röst, som sjönk och steg ocfi ibland alldeles försvann. Men hans fal var poetens. Om sig själv för övrigt, sitt liv och de även­ tyr han mött, talade han föga. Men en och an­ nan gång kunde det skymta fram en ävenfyrlig- het, han varit med om, en storslagen bedrift helst, som han utfört och stoltserade över. Men sanmn- gen i hans fal tvivlade man på, ty hans minne var dåligt, som en gammal mans vanligen är. Och hans fantasi skenade oftast iväg med honom, fast han själv aldrig tappade tråden eller trass­ lade in sig. ”August Snisus, August Snisus, inte kunde det vara så?” brukade vi ibland avbryta honom •med. ”Det kan inte vara sant, August Snisus.” ”Lilla kyckling”, sade han då utan att bli för­ lägen, ”en liten kyckling som du håller mun, när folk talar.” Men ville man retas och fortsatte i sina tvivel, kunde August Snisus förlora tålamo­ det. Och hans röst sprang upp i falsetten, när ■han skrek: ”Du, är så god och tiger, din ovelii-p ga haparandus!” Det senare var ett uttryck, som var hans eget och som han med förkärlek an­ vände både som smek- och öknamn. )a, August Snisus hade många ord, som voro hans egna, och som folk gapade inför. En egendomlighet hos honom var som sagt hans röst. Den blev till en ren lustighet, något som vår Herre måste ha skapat i gott humör, när han skapade August Snisus själv. Ty Au­ gust Snisus själv, sån han gick och stod bland människones barn, var en jätte till sina kropps- dimensioner. Hög och stor och axelbred ännu som 60-årig gubbe. Och hans ansikte var som Pans själv, skogsguden, som han måtte ha varit släkt med i mer än ett avseende. En hög panna, ett uppstruket hår och ett par stora rödkantade ögon. Lägges härtill ett bock­ skägg och ett par utstående tänder, så är def lätt att föreställa sig hans utseende. Vi brukade, också kalla honom poeten Pan. När han hörde det, log han och sade, att det var inte illa. Om han hade några släktingar! Ja, aldrig ta­ lade han om det, men en dag kom en kvinna fall vår gård och frågade efter August Palm. Hon var en lång, ljus kvinna med ett ansikte, som varken var gammalt eller ungt, men det ägde en egendomlig charm, som lockade en, något obe­ stämt, som intet svar gav. Eljest såg hon ut att vara omkring femtio år, och i hennes ögon stod en historia att läsa, % Ja, vi bjödo henne sitta och förstodo genast, att August Palm infe var någon annan än Au­ gust Snisus, ty de hade starkt släkttycke, de båda. Hon fick veta, det hon ville om brodern. Hela tiden teg hon och lyssnade, slukade varje ord och snyftade till ibland. Hon verkade trott och satt och hängde mot bordskanten, och hu­ vudklädet hade fallit ned på axlarna, så att man riktigt kunde se, hur vackert hennes ansikte var. Håret lockade sig i pannan, och hårfästet var alldeles likt broderns. När vi slutat saft hon en stund alldeles stilla, och det såg ut, som om hon kämpade mot grå­ ten. Men när hon se’n talade, lät hennes röst kort och bestämd, och den var mjuk och varm tillika. ”När kommer han hit härnäst”, undrade hon. ]a, def var inte gott att säga, det kunde bli samma dag och dröja i veckor. Då bad hon att få stanna som hjälp i huset, sköta .ladugården eller vad som helst tills August Snisus kom nästa gång. Så fick hon en bädd i kammarn, och där fick hon också hysa in de pal­ lor, hon bar med sig i knytet. Def var en ovanligt stillsam människa, vi fått alt göra med. Hon hade inte mycket att säga på dagen, men säkert är, att hon tänkte så myc­ ket mer. Sina sysslor skötte hon nog, men ibland kunde det visst komma över henne ett svårmod, som gjorde, att hon alldeles glömde bort, vad hon hade för händer. Då satt hon bara och stirrade framför sig med händerna i skötet, och tilltalade man henne då, spratt hon till och såg på en, som om hon trodde, man hade ont i sin­ net. Mot barnen var hon alltid vänlig, smekte dem ofta skyggt och hjälpte dem tillrätta. Men de vuxna gick hon helst ur vägen för. En kväll låg hon och grät på soffan, när jag kom in. Infe häftigt utan stilla och lidelsefullt, i en gråt som gjorde gott för en sjuk själ. När jag såg henne sådan, ville jag gå ulan att hon sett mig, men hon reste sig upp och bad mig stanna. Och så fick jag hennes historia. Jag minns än­ nu, alt jag^ då tyckte det var en saga, jag fick höra, en sång, som betog mig, och ändå var in­ nehållet, ett stycke av ett tiv, som varit fullt av li­ dande och ve, en via dolorosa men. också ett äventyr, egendomligt för en kvinna. ”När jag föddes var August 10 år. Vem vår far var, visste vi aldrig, men kanske var han en äventyrare, som vi barn sedan blev, ty del måtte vi fått i blodet, vår eviga oro, som gjor­ de, att vi inte kunde sätta oss fast som andra. Mor berättade oss aldrig något om honom, och vi frågade aldrig, se’n vi en gång förstått, att det pinade henne. Vi tillbad henne, och hon strä­ vade också för oss sent och tida. En dag var August försvunnen. Vart visste in­ gen, och mor sörjde, blev blek och föll av men sade ingenting. Det var, som om hon väntat det, ett öde, som hon inte kunde undgå. Nu sjöng hon inte längre, när hon satt och vävde, och ögonen hennes blev större och svartare för var dag, som gick. Men jag förstod min bror, jag som gick och bar på samma underliga åtrå ut till det stora okända som han. Herre Gud! Så många nätter jag vakade, då det brann som svårast inom mig. Jag började hata allt om­ kring mig, mest stillheten och ron, men om da­ gen dolde jag det, försökte dölja det, så att inte min vackra och sorgsna mor skulle se, vad som hotade. Och jag, som älskade henne så botten­ löst! la, jag gick jag också, lämnade henne utan ett ord. Gud förlåte mig, syndare, tror ni att en sådan synd nånsin kan förlåtas! Men jag kunde inte annat, vet inte, vad det var, som gjorde def. Jo, det måste ha varit ett arv från vår okände far, som jag både hatade och älskade. Vad jag upplevat under alla dessa år! Äh, barn, en människa kan lida så, att det övergår allt förstånd. Jag svalt och frös och for illa under mina oroliga år men kunde inte förmå mig till att stanna nånstans, drevs bara bort av det star­ ka och underliga inom mig. Kan ni tänka er det! En ensam kvinna, som driver omkring utan rast eller ro i nu över 30 år! Var jag varit? Ja, över hela Sverge. I de stora städerna och i de ändlösa skogarna har jag bott ungefär lika län­ ge, botf på landsvägarna, i rännstenen, och kan­ ske nån gång en hygglig människa gelt mig hus­ rum och ett mål mat. Tidvis har jag sålt knap­ par och nålar för att kunna leva, men svälta lärde jag mig, och det kunde gå dagar, då jag inte såg en matbit. Jag är en gammal kvinna nu, och mina van­ dringsår är slut. Min mor är död, hon var död när jag kom till vår stuga och främmande män­ niskor hade flyttat in. Och nu vill jag möta min bror, som jag inte sett se’n jag var barn. Då jag händelsevis fick höra, att han skulle vara här i trakten gick jag hit. Men säg, tror ni, att en synd, som min kan förlåtas? Tror ni att Gud, om han finns, kan ha tålamod med en sådan som jag?” Hennes röst, som hela tiden flutit stilla och jämn, blev plötsligt ängestfull, och hon såg oroligt på mig. Vad skulle jag säga? Vad visste jag om hur mycken förlåtelse en människa kan få! Men jag måste lugna ögonen framför mig. Och så sade jag i min 17-åriga visdom: ”Ingen människa kan synda så mycket, att hon ingen förlåtelse kan få.” ”Tror ni, tror ni det!” sade ögonpn förhopp­ ningsfullt, men munnen teg. Och just då hände det besynnerliga, att Au­ gust Snisus knackade på fönstret. Det blev de vanliga ceremonierna förstås, och därunder ville jag hela tiden berätta nånting om en kvinna, som salt och väntade på honom i kammaren. Men hur det var, kom jag mig. inte för att säga något. Jag sköt honom bara in till henne utan ett ord och stängde dörren. ■Det blev tyst därinne, fortfor att vara tyst en lång stund, och när jag sedan öppnade dörren, suite syskonen därinne och höllo varandras hän­ der. De hade tagit återseendet så lugnt, de hade infe ens gråtit. Men en stor glädje hade skett, def förstod jag. Så kom det sig, att de trötta vildfåglarne änt­ ligen funno varandra, mänskobarnen av det van­ dra,ndie släkte, som lever kvar se’n den dag, då den första oroliga själen gick ut att fånga även- tvret, som lockade, och som skall leva kvar, så länge längtan bor på jorden. De äro döda nu, August Snisus och hans sy­ ster. Men deras historia lever kvar i den bygd, där de slöio sina ögon för att gå mot det sista, stora äventyret. ®T uppens Zephyr Iduns Kokbok Al ELISABETH ÖST WAN. Sr den bfista kokteok för det svenska hemmet. - - - - 9:de upplagan nu utkommen Pris kr. 7: — inbunden. - - - Hilda Ahnfelt, ungdomsporträtt. DEN 27 OKTOBER FYLLDE EN AV HELA Stockholm cch en god del av Sverige känd dam, dokiorinnan Hilda Ahnfelt, 75 år, sam­ tidigt som hennes skapelse, Stockholms Plymfabrik, fyllde 40. Fru Ahnfelt var allt­ så en kvinna med sin position given när hen­ nes verksamheisbegär drev henne till en självständig gärning, som varit banbrytande såtillvida som hon var den första här i landet som yrkesmässigt drev förädling av plymer. Som hustru till den kände skriftställaren d:r Ahnfelt, den mångibeirodde utgivaren av Da­ gens Krönika, åttiotalets roliga och kulturhis­ toriskt sett mycket intressanta intellektuella tidskrift, är det givet att fru Ahnfelt hade fullt upp av ting att sköta och intressera sig för. Det visar alltså en mindre vanlig vitalitet att jämnsides med husmoders- och värdinneplik­ terna åstadkomma något i sitt slag så först­ klassigt som Stockholms Plymfabrik under hennes ledning blivit. Intill 1912 styrde fru Ahnfelt ensam sin firma, men detta år överlät hon det egentliga ledareskapet på sin son, utan att hon därför alldeles upphörde att intressera sig för sitt livsverk. — Ännu den dag som i dag är, hän­ der det att fru Ahnfelt får stora sändningar råvaror ner till sitt hem i Skåne, där hon nju­ ter sitt otium cum dignitate, men där hon dock lärt upp traktens kvinnliga ungdom i det ömtåliga arbetet att syssla med plymer och andra fjädrar. Dokiorinnan Hilda Ahn- feli 75 år. Det är inte en så liten del av det svenska modets historia under det senare aderion- hundratalet som fru Ahnfelt har sett och följt. När hon började sin firma på Norr- malmsgatan 15 var den stockholmska damens dröm en liten, plymbuske i kapoitlhatten och om det var fråga om en dam med en so­ cial ställning även en plym-solfjäder, helst svart, att ståta med på hovbalen eller de tre eller fyra tillställningar som under året kunde räknas som vederbörandes fina bjudningar. Litet längre fram, under den tid vi sena ti­ ders barn i vår fåvitsko kort och gott be­ teckna med nittiotalet, var det även brukligt att de välklädda damerna ökade sin dräkts glans med panacher av plymer på både liv och kjol, och då hade fru Ahnfelt en hel del att göra. Fotografierna av den tidens societelsdamei visade att vad fru Ahnfelt gjorde, det gjorde hon bra', men man kan vara ganska säker på att dessa vackra re­ sultat nåddes icke Utan både arbete och missräkningar — en sak som dock icke kom kunden vid. I utlandet har ju sedan över ett sekel det kvinnliga koketteriets fordringar tvingat in­ dustrien alt specialisera sig på olika spår, där finnas fabriker för 2-färgning, fabriker för alla sorters gester man kan tänka sig att en plym kan göra. — Här i Sverige har Plymfabriken i huset längst till höger vid Slure- plan på 1870-talet. Lagerkällaren vid Norra Smedjegatan, det varit annorlunda, här ha vi bara haft. fru Ahnfelt att hålla oss till, och det har varit goti nog det. Men det dr givet att förtroen­ det ibland har varit besvärligt, och av sin ulövarinna fordrat en yrkesskicklighet som i sig omfattar alla de olika branscher som' kun­ na innefattas i begreppet plymförädling. Det länder fru Ahnfelt till stor ära alt hon för­ sökt alt inom en firma sammanfatta alla dessa olika, färdigheter. Del kan också nu­ mera sägas all del verkligen lyckats hennes firma att tillfredsställa alla berättigade an­ språk som kunna förekomma inom facket. Det är ett ofta hört påstående all hantver­ ket, den rent tekniska yrkesskickligheten icke ligger för oss kvinnor. Tillåt mig säga: Nonsens! Den ligger all­ deles utmärkt för oss! och beviset finns i en he! massa av de svenska kvinnornas verk­ samhetsfält, bland andra i dokiorinnan Hilda Ahnfelts. Hon har i Stockholms Plymfabrik skapat en för oss ny yrkesgren, hon har med omutlig redlighet höjt den till full fackkunnig- hef, och hon har kunnat överlämna en fullt färdig och kraftig industri, sysselsättande ett femtiotal arbetare, till sin son att fort­ sätta traditionerna med. Det är enbart att beklaga att det är få sjuttioåriga damer i vårt land som kunna visa på maken till gärning. Men fru Ahnfelt är att gratulera på sin hedersdag! G WEN. Tvättnings- och färgningsrummef. Lunfmakargaian 18, där plymfabriken hade sift första hem. 631 om nya sv ens fia dockor. En tedocka av E. Nerman. MINA VÄNNER FRÄN LONDON SKULLE RESA hem igen och jag ville skicka något roligt och vackert med hem till deras lilla Cynthia, fern år gammal. Naturligtvis skulle det bli en docka, men en svensk docka. Och så gick jag ur bod och i bod och sökte efter den svenska doc­ kan, men — — var fanns den? Jag lärde emel­ lertid känna en stor del av Stockholms dock­ värld, — bra dockor, dåliga dockor, vackra: doc­ kor, rysliga dockor. Ofta och i stort antal såg jag den demoraliserande dockan, än bil­ lig, än dyr, men i båda fallen för dyr. Hon är demoraliserande på samma sätt som trasgran-' na konfektionsdalmkläder äro demoraliserande. Hon betyder tanklöst utkastade pengar. Hon provocerar slarv och vainvård och sitt eget bråda . slut på sophögen. Den billigare har nu i mafe- rialbristens tid en skräpigare utstyrsel än någonsin, kjolar av pappersserviett med simplaste spetskanter pålimmade i kan­ ten, granna iygklutar med gull- pappersbårder. Den kostar kanske kr, 1:75. Den dyrare står i 80 kr. och är icke desto . mindre lika demoraliserande. Den har oftast en förfärlig him­ melsblå sidenstass i Orönkö- böpingsfantastik, en himmels- Häxan blå hatt med fjäderruska över celluloidlockarna Den billiga köps väl av eftergivna och korttänlkta mammor, som tro att de äro sparsamma, den dy- Hans och Greta, Svamevit, Per Svinaherde, Nermandockor. Vaxdockor. rare köps kanske av någon rik farbror, som var­ iken förslår barn, dockor eller sidenklänningar. Dockan som mindervärdig massvara måtte vara outrotlig. Vanligen har den tyskt fabriksmärke. Och ändå är det i Tyskland och Österrike, som dockfillverkningen på sista åren blivit till ett verk­ ligt gott konsthantverk eller -industri med tillämp­ ning . av grundvillkoren kvalitet och smak. De mest omtyckta av de tyska dockorna äro nog Käthe Krusedockorna. Ingen dockhandel med självaktning här i staden är utan en samling Käthe Kmsedockor. De äro infe billiga, kosta omkring 40 kronor, men de äro värdia all betalas goti, solida i högsta grad, ansiktena äro på väv av någon hållbar färg eller pasta och klä­ derna solida och ordentliga, ingen grann­ låt. Käthe Kruse, som är lycklig mamma till 5 barn, säger om sina dockor att hon har bara en medveten av­ sikt med dem: att barnen hålla riktigt av dem. Hon bryr sig föga om stilisering, dekor, avsiktlig konstnärlighet. Hon framställer helt realistiska in­ dividualiserade små dockbarn. Var och en har sitt eget ansik­ te, som man inte förblandar med de andras, allvarliga och troskyldiga ansikten, litet fun- Lustiga familjerna. Nermandockor. Två Käthe Krusedockor och en japanska från ’Tre rosor’. 632 Hans nåds fesfa= mente. iiiiiiiiiiiiii Men var får Cynthia sin svenska docka? Jo, jag har funnit den i eff stori nytt dockskåp, som i dessa dagar för första gången slår upp dörrarna och rymmer mängder av vackra, roliga, svenska- dockor. Dockskåpet är en originellt anordnad utställning i Strandvägen 7 av N -e r m a n-dockor. Den blir starten för ett nytt svenskt ikonsthantverk: dockor komponerade av en svensk konstnär, med kända svenska motiv ur saga och historia, helt och hållet av svenskt material. Lisa Ekström är initiativtagaren- till företaget, dess organisatör och finansiella ledare. E j n a r Nerman gör modellerna. Fru Kajsa Ner man- har en specialitet om hand: fe dock orna och deras toa- letter i krinolin, rococo- eller ballerinakjol. Det är dockor a-v trä, svar­ vade med målade ansikten och kläder. Im-om parentes, varför finns det så litet dockor i d-etta tacksamma och tåliga material? Under mina- vand­ ringar i- dookbodar hittade jag en, säger en, liten bortglömd trädocka av tyskt ursprung. Den d-ocktypen blir talrikast representerad på utställ­ ningen-. Men det kommer också dockor av tyg och- av vax, av filt och av pa-pp. Och vilken- variation av dockpersonligheter! Dockbabyn som vair och -en får ge sitt eget -favoritnamn, och sagofigurer, som Hans och -Greta och häxan, Per Svinaherde och Prinsessan Snövit, Prinsen och Dvärgarna, karaktärsdockor från -olika tider, som Familjen Dardanetl, -Prosten och läsgossarna, Rococoherr- skiapet med betjänterna och sjiugla-svagnen och andra- ”Lustiga Familjer”, ja titta bara på bilder­ na. Allesammans, tedockan, mamsell Ma-rie, Lu- ciad-ockan med ljusen och sagodockoma- och fol-kdräiktsdockorna- ha den touche av humor, fyn­ dighet och konstnärlig förenkling som är karak­ täristisk för Ejn-ar Nerman. Och de visa den lätta oc-h stilriktiga hantering av materialet, en­ kelt eller dyrbart, som- är grundbetingelsen för en riktigt bra docka. . Nu vet jag att inte en utan en hel familj Nermandockor blir Cynthias julklapp från Sverige. IDA BUE-RGEL GOODWIN. dersamma- eller förlägna i blicken, de vinna ens hjärta, det är säkert. Men var är min svenska docka? — Ja så, en nati-onialdocka, säger fröken bakom disken glatt tillmötesgående när hon hör min numera som ett hopplöst proforma upprepa­ de fråga efter en svensk d-ocka. Nu kommer na- ii-onal-dockan-, den oundvikliga Räitvikskulla-n med toppmössan och det tvärrandiga förklädet, och dalmasen. Båda två äro solitt oc-h bra nog klädda, kostym-historiskt sett. Men varför äro de så -illa- tråkiga? För det första därför, att det tröskas evin-nerlig-en- med Rättvik och Leksand, som om det -inte funnes andra allmogedräkier att leta fram. Vidare är det något iunfnkiigt, knäpigt och ängsligt detaljrikt i dräkten som imiterar stort folks, ingen schwumg, ing-en förmåga aft konst­ närligt förenkla dräktens detaljer -och därmed föröka helhetsverkan. Och det värsta, under toppmössan sitter samma kn-ollriga stirrande röd­ mosiga d-ockhuvud av f-abrikstyp som fin-n-s i alla bufikslager i al-1 världens städer. Till slut glömde jag Cynthia och roade im-ig -att se på d-ockor för stort folk: Miinchner-tedoc-kor i Biedermeierstil och Lotte Pritzeldockor, deka- denta och fascinerande som Aubrey Beardsleys teckningar. Lotte Pritzel, som ja-g tror bor i München, modellerar sinia dockor i vax, utdragna, för­ vuxna, spröda i formen, klär dem gärna- i rococop-enuk, W-atteaukappor och -moln av spetsar, ger dem- modernt expressiva -ansikten eller .-rättare en antydan till ansikte. -M-ed a-l-lt raffinemang- äro d-e dockor, ha doc­ kans stel-a högdragenihet och tafatta- charm. Del är grundbetingelsen för den konstnärligt värdefulla dockan att man i-nie går miste om detta lustiga ”make believe”: en männis-ko liknande figur och på samma gån-g bara ett stycke trä, en- bit vax eller filt eller pap-p. Blir materialet för noggrant genomarbetat, då uppstår en statyett, en träsik-ulptur, e-n målning, -m-öjligen en god- konstsak, — men en g-od- docka är det inte. På Leipzigerm-ässan i våras beundrades myck-et en serie nya- dockor ut­ förda- i papper. De voro c-harmamta i färg, teckning, rörelse, dessa spe­ lande -piierroler eller springande slavar eller svävande dansöser, men d-e voro för mycket utarbetade. Man glömde, nej, man fick -aldrig den- naiva fröjden för sin fantasi att se -h-ur en b-it papper tog form av en docka. Man så-g- e-n målad f-igur liksom en detalj ur en modernistisk tavla — inte en docka! Bilder ur filmen ”Hans nåds testamente”, ef­ ter Hjalmar Bergmans berättelse, som i da­ garna- -har sin- premiär på Röda -Kvarn. Av de -medverkande må nämnas d : r KarlMant- zius från Köpenhamn, fru Augusta Lindberg och hr Carl -Br-oval- lius frå-n Dramatiska teatern samt hr Victor Sjöström, vilken även iscensatt det m-untra stycket, som inspe­ lats på det historiska Tyresö i Södertörn. - 633 - Kos Tinders Öst er fing, Svenska Tlkaàemiens yngste, Gffnyffßem ocß en ny gärning. köpt för en 50-centime .av en gatuförsäljare i Paris, en persisk vävnad, ett par bidder med Shakespeare-scener — finns 'här böcker, böcker, som på sina hyllor täcka väggarna och vilkas milda ande talar i tystnaden till den själ, som vill lyssna. Allehanda litteraturer äro här represente­ rade, och på bordet ligga en Péguys samla­ de verk bredvid en biografi över Words­ worth. — I min verksamhet som kritiker har jag ju, säger- diktaren på vår fråga, sökt draga in också utländsk, och på sista tiden särskilt engelsk litteratur — man vill ju gärna göra horisonten ej för trång. Det är f. ö. påfal­ lande, så ivrigt folk nu för tiden börjat läsa just engelsk litteratur. I mitt tycke ligger det en viss trolöshet i det där — det är, som om 1. Exteriör av villan vid Äppelviken. 2. Författaren! Änders Österling och fru Greta Österling med den blomstrar. Men det är väl överallt på samma sätt: det är så många olika omstän­ digheter, som skota till för att ett stort konst­ verk skall kunna uppstå, och i vår tid äro betingelserna för god konsts skapande över­ allt förringade och försämrade. — Betingelserna? Anders Österling, vars egna verk synas helt tillkomna i en värld ovan alla små ömk­ liga ”betingelser”, ovan dygnets tillfällighe­ ter och livskampens mödor, dröjer ett ögon­ blick, och så tillägger han: — Ja, man behöver bara tänka på en så­ dan yttre sida som det rent ekonomiska: inte mången har väl numer lust att sätta sig ner och skriva en bok, när han på tusen andra sätif kan förtjäna sitt bröd bättre och lät­ tare. Och vidare t. ex. denna allmänna deras barn. 3. Arbetsrummet. 4. Dagligrummel. 5. Matsalen. O. 'Ellgvist foto. ANDERS ÖSTERLING ÄR SKÅNING - därom har han i sin diktning lämnat sub­ tilare och i själva verket också mäktigare vittnesbörd än någon kyrkoboks fakta kun­ na ge. När han för en tid sedian med sin familj flyttade från Lund till Stockholm för att bekvämare kunna öva sin nya gärning som litterär kritiker i Svenska Dagbladet, var det väl också hans mening, att uppe­ hållet här skulle vara blott en tid. Genom invalet i Svenska Akademien, som, kom som en överraskning för honom själv och en Överraskning, och en gtad sådan, för många — detta sista förvisso blott på grund, av hans levnadsårs ringa antal och ej med ianke på v ad de åren givit vår dikt­ ning och odling — ' har han nu fasta­ re bundits vid Stockholm. I Nobelkom­ mittén väntar honom väl nu en annan och ännu mer omfattande gärning; och så dröjer det nog länge, innan han och hans fru resa ”hem” igen — ”hem”, ty för dem är detfa alltjämt den lilla staden med de många små trädgårdarna, de lummiga lind­ alléerna och den vida utsikten över slätten. — Se här, säga diktareni och hans fru, när vi stå där ute i det nya diktarhemmet i Äppelviken, för vilket inom parentes sagt Svenska Dagbladet är hyresvärd, det är bg- ra tallar och knallar runt omkring här, inte den vida horisonten som i Skåne ... Men i diktarens arbetsrum högst uppe i tornet är förvisso ett sådant stycke hem, som anden skapar sig oberoende av orten och landet. Det tigger ovan furornas top­ par och i avskild ro. Förutom några erin­ ringar om främmande länder och om- andra andens världar — en Paul Verlaine-mask, " _.... ■ pi ■»Hill — Lund säger diktaren i förbigående, man hade’där nere lika mycket som här den känslan att vara mitt inne i tidens andliga liv. Och där nere var litaliien den där ”ro­ mantiska horisonten”, man behöver; har uppe förflyttas den, man kommer längre bort ... I den i ljusa, glada färger hållna matsalen, vars väggar dekorerats av fru Österlings syster, fru Christian Günther, bidar tåligt framför kameran lilla Ingrid, två och dt halvt år gammal, ännu omedveten om att hors vandrat rakt in i en sin pappas dikt, skälmsk och leende och en liten barnsligt välvis härskarinna. Och i sin mammas knä sitter Karin, halvårs gamm al, född just på sin pappas t-re-ttiofemårsdiag och till på köpet söndagsbarn — om detta sista förf mied sig, att hon ser även det för os-s andra osynliga lämnas osagt, men nog tyckas de pigga bar­ naögonen se ovanligt mycket för att vara ba­ ra en halv årings ... Må det förlåtas, att vi uppehålla oss så länge vid diklärboets kvittrande minsta i samband med en så allvarlig händelse som ett inval i Svenska Akademien; men ett är ju säkert: att ingen av de vördnadsvärda Akademiledamöterna har så pass unga älb lingar, (och väl inte heller så mycken grön­ skande gröda på den litterära åkern), medan däremot de flesta mycket väl skulle kunna ha en son av Anders Österlings ålder. Den lilla idyll, vår fotograf låtit oss få med här, må väl därför ha sitt berättigande som illustration till en sida i den stora ”Idyller­ nas bok”, som livet själv här har skapat åt diktaren. E. TH. folk inte längre ens tyckte det vore lönt att läsa vad Tyskland har att bjuda. — Men skall det då månne kamma något nytt fram i Tyskland? — Det skall nog det — så småningom. Men ännu så länge är där något så kaotiskt i vad dessa unga revolutionära frambringa — och diktaren väger i handen en av de dar kalendrarna ”Vom jüngsten Tag”, i vars till formel vordna namn de unga samlats och tagit som den ende värdige bland de äldre med sig Heinrich Mann. — Det är kanske så, att dessa unga skola liksom frambrimga myllan för e-ni komimande gröda, tillägger han. — Men befinna vi oss infe också i Sve- rige i en litterär vågdal? — Åhjo, vi göra väl det, och inte miinst inom den yngre lyriken tycker jag vi ha det fattigt i jämförelse med t. ex. Danmark, där nervositet — alla ha ju känning av tidens nervspänning, arbetarhustrur och vem man talar med. Men är det alltså inte mycken god konst, som kan uppstå, så grips man ju av så mycket större beundran inför det, som verkligen kommer — som sfode man då inför något rent av mirakulöst. — — — Nu hörs ett svagt kvitter från barnkam­ maren inunder — en liiten påminnelse från den värld där nere, som ligger närmare jor­ dens grund och ger diktaren det jordiskas ro och kraft. De små ha vaknat, färdiga att komma inför fotografens kamera, och vi gå ner i det vackra hem,' varpå den älskvärda och charmanta värdinnan, fru Grefa Öster­ ling, satt sin prägel. Här finns bland- mycket nytt gam-l-a vackra möbler och tavlor; på ena väggen en gammal ven-etianare och mitt emot en Kumliensk Lundastäimniing ... i Löfieis land, Berättelse av HILDUR DIXELIUS-BRETTNER. (forts. fr. n:r 42). DE SÅG O STOROGD A EMOT HENNE där hon kom i dörren. Men Sara Alelia räckte dem blott var och en handen och sade att hon skulle göra en resa. Hen­ nes ansikte var vitt innanför den mörka ylleduken, som det varit dien sista tiden, ladugårdspigan börjadie gråta och strök ögonen mot lintygsärman. Men Sara Ale- lia började tala meid henne om de två fö-rejulskornu, vilken kalv som- skulle sät­ tas med ooh vilken som skuille slaktas. Hon talade om fårklippningen, och att ullen skulle spinnas och tvinnasf y rt r åidig till vad,- malsvarpen, men att kyrkvaktaren skulle ha två skålpund hälften svart ooh hälften vit, för det besvär han haft för begravningen. Köksan, som1 led av faUandesot och som. de endast hade i tjänst av barmhärtighet, för­ manade hon att ligga die dagar hon kände av huvudvärken, det förebådade alltid an­ fallen och Sara Allelia hade alltid haft oro för att den olyckliga en gång skulle ramla in i elden, då hon- stod vid spiseln i sina sysslor. Så talade hon om slakten och ljus- stöpningen, om hon infe skulle komma- hem i tid före -julen — det skulle stöpas för ka- pellet också och man- finge inte glömma- stor­ ljusen för armstakarn-a. Men drängen hade gått ut och nu kom han in och sade, att hästen var framme. Sara Alelia räckte pigorna än en gång handen och bad dem sköta- väl om sig. Så gick hon. 1 förstugan to-g hon matsäcksskrim-et, som hon packat föregående kväll. Risslan var stor och bred och väl bäddad med hö och renhudar och fällar, ehuru det ju ännu icke var någon kyla. Det var det första slädföret. Här och där gnisslade medarna mot vägens stenar, men det låg snö i luften som helt visst skulle hjälpa upp -föret. Då- de lämnade gården-, slöt Sara Alelia ögonen och det var som om an­ siktet blivit än vitare. Drängen var tillsagd, att det skulle köras upp till lappskolan och vek av dit uppåt. Det lyste i köksfönstret av elden från spi­ seln och Sara Alelia såg Norenius sitta färd- klädd men skrivande vid fönsterbordet. Bredvid honom stod en lappklädd man, den Sara Alelia förstod vara Norenius’ vicarius, stipendiaten Joel Sahlén. Sara Alelia sände in drängen att säga No­ renius att slkj-uts väntade. Hon- såg Norenius plocka samman sina papper och i nästa ögonblick kom han ut. Han var vid strålan­ de humör. Dessa sörlandsfärder var, i an­ seende till höga vederbörandes onåd, som han därmed ådrog sig eller ökade, det dyrt b.etalta saltet i ha-nis lliv. Tomhänt som -han kom, steg han upp i risslan. Då ko-m hans vicariu-s ut på trappan. Sara Alelia-s 'bleka kinder överdnogos av en svag rodnad. Joel Sahlén hade en gång jagat ripor med Lars Magnus Görling uppe på fjället och ipå morgonen, sedan de sovit ett par timmar, efter vad Lars Magnus Gör­ ling berättat, frågat vad han drömt, då han tre gånger i sömnen högt ropat prästfruns namn. Men Joel Sahlén kom fram till risslan och sade lågmält något till Norenius. Sara Ale- li-a hörde, att -det var fråga om penningar och arvode. Norenius klappade sin vicarius på axeln. ”Patience betyder tålamod, min vän.” - Så ga-v han drängen tecken att köra. Och- risslan susade i väg n-e-di mot älven medan nattens sista stjärnor slocknade över horisonten. VII. Det var på Nordmalings gästgivaregård -i södra Västerbotten. Norenius och Sara Alelia hade spisat av matsäcken i förstugu- kammaren. Då de kommo in i salen för att bekomma det kaffe de beställt, stod fänrik David Thuné och värmde sig framför elden i spiseln. Denne, som varit anställd som page vid hovet, var systerson till prosten i Skellefteå, hos vilken Norenius råkat honom och hade han då varit föremål för den unge mannens överlägsna gäck. Sannolikt ville han nu taga hämnd, ty då han kom in och blev varse fänriken, sade han anmärknings­ värt högt till Sara Alelia: ”Här tyckes intet fattas oss, kaffe, service och” — han visade mot fänriken, ”en page”, han sköt fram en stol åt Sara Alelia och vi­ sade åt fänriken atf taga plats bakom. Den unge mannen snodde sig harm-fullt om mot elden och ämnade i nästa ögonblick lämna rummet, då Sara Alelias vackra ögon tycktes kyla av hans harm.. Han tvekade ett ögonblick, så gick han fram till Norenius, hälsade hövilsk, kallade -honom herr pastor och bad att få bli presenterad för hans vack­ ra ressällskap. Men då fänriken galant och höviskt hälsade Sara AleJiia-, -överdrogos- hennes kinder av en brännande rodnad och ögonen sökte sig mot golvet. Hon kände sig värd allas förakt och det skeva i hennes ställning var henne till ständig plåga. Men fänriken sköt fram fre stolar till elden, att de skulle tillsammans till­ bringa väntetiden. Fänriken var stadd på resa till Sundsvall och hade att motse häst fram mot kvällen. Men där de sutto märkte Sara Alelia em sfo-r reva på ärmen av fän­ rikens b-lå klädes,j-acka, den var klumpigt hoptråcklad, sannolikt av någon piga på gästgivaregården. Då det plågade henne att deltaga i samtalet, då fänrikens ögon alltför ofta sökte hennes, bad hon att få -bota hans jacka medan de väntade. Fänriken g.jorde galanta invändningar, men Sara Alelia gick ut och- hämtade -sin- sydoning, som- -hon hade i sälskinnsväskan, då hon kom- in hade -fän­ riken avtagit sin -jacka, som han räckte henne under många ursäkter och complimenter. Så sutto de framför elden. Men då Sara Alelia en gång vände på jackan-, föll en liten- tingest från någon av dess fickor filt golvet. Den var mest lika ett litet sigill av matt silver. Fänriken tog muntert upp den, han sade att den var en amulett och han bar den stän­ digt, den skulle skänka framgång i- kärlek, förklarade han och -skrattade. D-en hade i tio år burits av en av hans vänner, vilkens högst avundsvärda lott var atf ständigt få plocka rosor från de skönaste kvinnoläpparna, och HYLINS PARFYM I PULVER bör ej förväxlas m,ed puder. Hylins parfym i pulver är nämligen koncentre- rad parfym- -i- pulverform framställd enligt av oss uppfunnet förfaringssätt. En ask av detta pulver innehåller mera koncentrerad parfym än en fla­ ska flytande parfym- till samma pris. H y 1 i n s p ar.fymi i p u 1 ve r möjliggör även i motsats till flytande parfym e n genomgående diskret parfymer ing av kläder, hud och hår. Allt kan parfymeras med ”G 1 o i r e” parfym i pulver. Lämnar inga fläckar å ömtå­ liga vävnader. ”G 1 o i r e” parfym i pulver (odeur ”La Couronne”, Liljekonvalj och Syrén) utmär­ ker sig för en utsökt fin, och- varaktig d o f t och är den eleganta världens parfym par préférence. Till salu i alla parfYmaffärer. Pris Kronor 3: — per ask. Hylin & C: os F a b r i k s -A k t i e b -o 1 a g, Stockholm. - 636 - f-------------- ------------------N £>l/Sf täckem Högsta komfort. Idealet för all säng­ beklädnad. j. mi & inni SPECIALFflBRIK - fill (HMUSTOhiri S IiIibmv 41 ont iCunOfeokfts Pi«moma$asln3*lotob»r@,aaÉid allmän sOaghet, nzr\} ?sit el. ^Vsransträng-, ning-och sömnlöshet.ev: BsaæmeEEÊaeij&ijan I A. B. PHARMACIA, STOUWOtM 1 Mt/MTOM» A.yeSTCRBIRO? ID DN, bästa annonsorgan till julen! Fakt och kyla haden. ej tål Änuänd dagligen. G ahns Maniol SVAR (Fort-i. fr. B-numret). N:r 194. Ni har kanske hört talas om Gedergrenska fonden? Försök där. Ansökan skall meddela i vilken rikt­ ning utbildning önskas (här musik), bifogas av utdrag av prästbetyg, lä­ kare- och skolbetyg samt intyg av lärare eller annan person om sökan­ dens begåvning, vandel, ekonomiska förhållanden; uppgift på lämplig per­ son (ej nära anhörig) som, därest sökanden antages till stipendiat, kan vaka över dennes utbildning och läm­ na upplysningar till fondens förvalt­ ning om honom och hans arbete. Egenhändigt skriven ansökan insändes under oktober månad till »Förvalt­ ningen av telefondirektör H. T. Ce- dergrens uppfostringsfond, Rosenbad 2, Stockholm O. Möjligen kan ni annars få något stipendium genom Fredrika Bremer- förbundet, om ni hör eder för där. De kunna i varje fall ge eder an­ visning på vart ni skall, vända eder. Dieselbe. N :r 195. Kära'ni, hur har ni mist förmågan att undervisa och, framför allt, hur vet ni att er förmåga är borta? Yet ni inte, att det man har kvar sedan man har »glömt» allt, det är just detta, som är ens eget, och som har egentligt värde. Hur skulle det vara möjligt att gå och bära i minnet allt som pluggades in på »Semis», och vad skulle det gagna till. Trots alla väl inlärda metoder står man en vacker dag handfallen, om man ej kan lirka sig fram till vars och ens barnunges ståndpunkt och fattningsförmåga. Jag har varit småskollärarinna i snart 9 år och har ännu inte tänkt ge tappt, trots det ser allt annat än lovande ut ibland. Allting här i världen har sina vansk­ ligheter och inte minst lärarinnekal- let. Det är mycket törnen som stin­ ger rätt svårt. Och förmågan och resultatet? Ja, det tillkommer egent­ ligen inte oss att varken gruva oss över eller y vas över. Vilken kan stiga fram och säga: »Jag är så utmärkt skicklig att undervisa». Den ene kom­ mer långt med det ena barnet, den andre med ett annat och till slut beror det mera på barnmaterialet, hur resultatet blir och mindre på den, som undervisar. Den allra lär­ daste och skickligaste förmår ej -— skapa av intet. Alltså: huvudet upp och hugg i med nya tag! Vill ni höra mina erfarenheter som lärarinna, så skriv till mig. Adress får ni hos Idun mot insändande av svars­ porto. Ällkå. — Kanske skulle det lämpa sig bättre för eder att få plats att läsa med barn i ett vänligt hem — försök det. Eller har ni förutsättning att på egen hand sköta ett hem och hushåll och kanske trivs bättre med sådant arbete. Svara på annonser och annonsera själv. Kontorsarbete eller som skrivbiträde lönar sig bra. Men då bör ni lära maskinskrivning och helst även stenografi, samt språk så småningom. Dieselbe. (Forts.) BREVLÅDA. RED:s BREVLÅDA. Prenumerant. De få nummer av bilagan vari berättelser varit införda och som fortsätta i huvudnumret kun­ na mycket väl inbindas i årgången -— de tillföra volymen ingen synbar ök­ ning. Berättelsen i fråga avbröts ge­ nast, enär vi kommo underfund med att någon litterär marodör varit fram­ me och insmugglat en å annat håll tidigare publicerad historia. Çuidam. Hos oss är det hopplöst att försöka. Vi nödgas tillgripa loc­ kout mot alla versmakare. Mel ilotus, som »trevar på sin vio­ lin». ombedes vänlig-en att försöka sig på något annat handens yrke. Nan ja Bjerre. Avböj es. Håkan Hake. Ha ej plats. Never mind. På oss verkar det hela som en efterklang av erotiska romaner Ni läst. Är för övrigt utan allt in­ tresse. Wanja. Eder dikt är mer än lovligt skral. Margareta. Duger utmärkt för papperskorgen. - 640 - Kvinnlig arbetskraft Inom såväl hemmens som andra kvinnliga arbetsområden kan Ni med bästa resultat erhålla genom att sätta in en annons i IDUN, specialorga­ net för kvinnliga platsannonser av alla slag. Insänd Eder annons till Iduns Annonskontor, Sthlm,- och ni er­ håller omgående prisuppgift. LEDIGA PLATSER FLICKA ej under 2-5 år, kunnig i matlagning, slakt, bak, konservering samt klädsömnad, renlig och proper, med ett friskt och glatt väsen får plats 1 dec. på lantgård nära stad som ung husmors hjälp o. sällskap. Köks- jungfru finnes. Svar till »Förtroende­ plats» , Sydsvenska Dagbladet, Malmö. HUSHÄLLSFRÖKEN, kunnig i mat­ lagning och bakning, villig att i fram­ tiden förestå ett skolhushåll, erhåller plats i sörmländsk prästgård. Svar med löneanspråk till Kyrkoherde Ed- ström, Björkvik. EN BÄTTRE, ENKEL FLICKA kun­ nig i ett enkelt hems skötsel, villig att på egen hand sköta hemmet åt änkeman med 13-årig dotter erhåller plats. Hjälp till grövre sysslor er- hålles. Svar sändes till John Larsson, Falkenberg. Vid bakning av kakor, tårtor, småbröd, puddingar och för ' övrigt alla slags finare bakverk be­ höver man numera icke använda jäst­ pulver och bakpulver. I stället användes Ahlgrens Äggersättningspulver, som är oöverträffat som jäsmedel på samma gång som det även i viss mån ersätter de dyra äggen. Varnas för mindervärdiga efter- apnlngar. ^lllllilillllllllHilillillllllllllilllllljllilllli^ LANTBRUKAKDOTTER får nu plats å medelstor lantgård att tillsammans med husets dotter sköta mindre hem. ! Familjemedlem. Rek., löneanspråk och foto snarast till Fru Yelva Johanson, 1 Dagöholms gård pr. Walla._________ PLATS SOM SLOJDLÄRARINNA vid | Hola folkhögskola är ledig att tillträ­ das den 10 nov. Med befattningen är undervisningsskyldighet i modersmålet 6 tim. i veckan förenad. Lön 1800 kr. och dyrtidstillägg. Ansökan insändes genast till skolans rektor, adr. Präst- Sjttkskötersketjänsten på försörjningshemmet Falkenberg är till ansökan ledig for examinerad sjuk­ sköterska att tillträdas den 1 nästkom­ mande dec. Lönen är 450 kr. varå utgår dyrtidstillägg .efter samma grun­ der som för statens befattningshavare varjämte förmån tillkommer av fri bo­ stad, kost, lyse, värme och tvätt, sköterskebiträde finnes och har styrei­ sen gått i författning om att an­ ställa ännu en sjuksköterska- Ansök­ ningar ställas till Fattigvårdsstyrelsen i Kalmar före den 10 november. FLICKA MED ELEMENTARSKOLE- BILDNING- eller folkhögskola, frisk och bamkär och intresserad av hus­ ligt arbete, villig att deltaga i allt inom ett hem förekommande arbete får plats på lantgård i Södermanland. Tjänare finnes och alla hemmets med­ lemmar hjälpa till med arbetet inom hemmet. Lön 50 kr. i mån. Svar med betygsavskrifter och rekommenda­ tioner till xiSörmlandsgård» under adir. S, G-umaelii Annonsbyrå, Sthlmt f. v. b. FÖR EN SNÄLL, rask och villig i husliga sysslor kunnig bättre flicka, som vill åtaga sig ensamjungfrus syss­ lor, erhåller god plats nästa 1 nov. i mindre familj. Hög lön _ gives till verklig duglig flicka. Familjemedlem. Insänd referenser till »N. N. ordnings- sinne», Falköping R., p. r. BARNJUNGFRU eller barnsköterska ined verkligt intresse för barn erhåller anställning i köpmansfamilj i Göte­ borg den 1 dec., att med husmoderns hjälp sköta 5 barn. God lön till kompetent sökande med sinne för ord­ ning och renlighet. Svar med betygs- avskrifter och lönepret. torde sändas under adress »Barnsköterska, 1 Dec.», Kiosken, Järntorget, Göteborg. Kompetent köksföreståndarinna sökes _ till länslasarettet i Uddevalla. Tillträde 15 dec. Ansökan åtföljd av åldersuppgift, läkarebetyg, intyg om­ för eg. verksamhet samt lönepret. in­ sändas före den 8 nov. till Syssloman­ nen, som lämnar närmare upplysningar. Uddevalla i okt. 1919. Lasarettsdirektionen. PLATSSÖKANDE Ett MMmsSg, BÄTTRE SYKUNNIG FLICKA som genomgått kurs i finare »handarbeten önskar plats å större gård, där till- ... . fälle gives att få lära matlagning, kont., Gust. Ad. torg, Stockholm. Svar till »Villig», p. r. Malmö. musikalisk flicka, som genomgått. hus­ moderskurs önskar plats till 1 jan i en liten famil] som hjälp och sällskap. Svar till »E. S. 21 år», Allm. Tidn. Ensamjungfru, fullt kunnig i matlagning och bakning får väl avlönad plats i närheten - av Göteborg, vid Säröbanan, hos ensam sjökapten. Svar till »Sjökapten», A.-B. S.Gumaelii Annonsbyrå, Göteborgf. v.b. ENKEL. BÄTTRE FLICKA barnkär och fullt pålitlig samt frisk o. stark önskas omkr. 1 nov. till egendom i Värmland att sköta två gossar om 3 o. 1 år. Sökande bör vara sykun- nig samt f. ö. villig hjälpa till med förefallande arbeten inom hemmet. Sv. under adr. Fru Ebba Swahn, ,.Skogs- berg, Väse. Sjuksköterska får plats å Gevle stads sinnessjukpa­ viljong. Grundlön 540 kr. pr år jämte dyrtidstillägg enligt statens bestäm­ melser, samt fri bostad kost och fria tjänstekläder. Företräde lämnas den som är kunnig i sömnad. An- : sökningar åtföljda av ålders- och lä­ kareintyg ställas till Översköterskan, Sinness j ukpavil j ongen, Gevle. I goda hem finnes väl avlönade platser för ex. barnsköterskor, barn- och ensamjung­ frur, husor, kokerskor och andra hem­ biträden. Stockholms Stads Arbetsförmedling Regeringsgat. Högbergsgat. 37. Exped.-tid 9—4, dag före helgdag stänges 2. Obs.! Betyg och rekommendationer böra medhavas. Även tillf, anställda formellas. Avgiftsfritt för både- hus­ mödrar och tjänare. Husmoder- tjänsten vid länslasarettet i Falun kungö- res härmed till ansökan ledig. Sö­ kanden bör ha sköterskeutbildning. Tjänsten innefattar handledning av elever, vård över inventarier och kvinn­ lig personal, däremot ej direkt sjuk­ vård, ej heller ledning över köket. Förmåner under 1919 : allt fritt och c:a 1700 kronor kontant. Tillträde snarast möjligt efter 1 inst. januari. Ansökningar ställda till Lasarettsdi­ rektionen insändas före 20 instundande november. Falun i oktober 1919. Lasarettsdirektionen. 17 ÅRS FLICKA från gott hem önskar plats att under god husmoders ledning lära och deltaga i husliga sysslor helst där jungfru finnes. Svar till A. E. Bodum, Örnsköldsvik. UNG, ELEMENTARBILDAD FLICKA önskar plats i fam., där barn finnes, för att hjälpa till med läxor och del­ taga i husliga sysslor. Svar till »För­ söka skadar aldrig», Örebro p. r. I LANTBRUKAREDOTTER önskar plats' i Nov. som hushållselev å större gärd eller prästgård, helst i Skåne. Svar inom 14 dagar till »Lantbrukaredotter», Ystads Nya Annonsbyrå. I TYÅ UNGA elementarbildade flickor önska, mot fritt vivre, plats som' hjälp och sällskap. (Hjälp med läx­ läsning) där jungfru finnes. Svar till »Familjemedlemmar», Iduns exp. f. v. b. DEUTSCHE KINDERGÄRTNERIN I Kl. sucht per sofort od. später Stellung. Öff. u. G. Semper. Hirsch­ berg i Schles. Wilhelmstr. 9 a. INACKORDERINGAR DoktorSnnan Vilma Erikssons Vilohem, beläget 15 min. skogsväg från Ar­ vika. Adr. Högåsen, Arvika. Bröst- klena mottagas ej. TILL BRUK eller herrgård önskar flicka komma, för att vara frun be­ hjälplig med hemmets skötsel är villig och pålitlig. Svar till »Gamla Ekran». Långedrag. Ex. sjuksköterskor erhålla sjukvård samt bostad. Gihls sjuksköterskehem, Ostermalmsgat. 86, Stockholm. Vid “ ' Kindergarten är ledarinneplatsen ledig från 1920 års början. Den sökande bör äga fullständig, utbildning vid kindergarten- seminarium, någon färdighet i sång och musik samt anlag för teckning och målning. Ansökningar, som böra åtföljas av betyg, löneanspråk och åldersuppgift ställas till styrelsen för Hedemora Kindergarten genom Fru Fredrika Collin, som lämnar vidare upplysningar. An­ sökningarna böra vara inlämnade före den 5 Nov. UNG. LEG. SJUKGYMNAST önskar fr. o. m. den 15 nov. plats i verkligt god familj i Stockholm eller gärna i landsorten. Deltager gärna i förekom­ mande husliga göromål. Sv. till »Gym­ nast 24», postkont., Vasagatan, Sthlm. TVÅ öiSTGöTÄFLICKOR önska" kom­ ma på större herrgård såsom elever för att få låra allt vad till ett väl­ ordnat hem hörer. Svar till »Frielever», Iduns exp. f. v. b. FÖR ATT LÄRA OCH DELTAGA” i hushållsgöromål önskar 26rårig lant- brukardotter under dec. event längre komma till hem under god ledning, gärna i någon trakt av Bergslagen. Svar med prisuppgift till »Hushålls- praktik», Iduns exp.• . MOT FRITT VIVRE eller någon betal­ ning önskar 30-årig flicka komma i gott hem, event, prästgård, för att deltaga i de husliga göromålen eller sällskapa äldre personer. S-var till »1 nov.», Box. 23, Växiö._______________ HEM för klena event, något efterblivna bam öppnas 1 nov. i Rönninge. Förutom omsorgsfull vård kommer skolundervis­ ning att meddelas barnen i hemmet. Bästa ref. Förfrågningar besvaras o mg . av Föreståndarinnan under adr. Ellen- hill, Rönninge. Riks 264. Smålands Taberg. De som önska sig en lugn och ange­ näm vistelse på längre eller kortare tid för rekreation i ren, hög luft, gott bord m. m. till skäjigt pris behagade hänvända sig till mig för närmare upp­ lysning. Bergshyddan, Smål. Taberg i okt. 1919. Alin v. Schéele. Mot grått bår ocb mj&ll. Härmed meddelas att det utmärkta 'och så mycket efterfrågade hårvattnet mot grått hår som förhindrar hår­ avfall och fullständigt bort­ tager mjäll och som i över 40 års tid förts i Fanny Gelins Par- fymmagasin, Malmtorgsgat. 5, Sthlm, numera fås under adr. Firma Fanny Gelin, Norrviken, Riks- och Sthlmstel, Norrviken 214. Pris 6:30 kr. fraktfritt. UNG BILDAD DANSKA önskar sig upptagen i hemmet på större gård, herrgård eller liknande där ungdom finnes helst i närheten av större stad, för att under kunnig ledning deltaga i förekommande husliga göromål. Man torde tillskriva Direktör Köhler, Lil- lienäs Gård, Torskinge, med uppgift om vedergällning m. m. Plats sökes genast för 18-årig rask, villig flicka av god familj att under god och bestämd husmoder o. mot fritt vivre deltaga i alla husliga göromål. Referenser önskas o. lämnas. »D. S.» Iduns exp. 25-årig, huslig lantbrukardotter önskar komma i god familj som husmoders verkliga hjälp. Svar emotses tacksamt under sign. »Familjemedlem Nov.», Iduns exp. f.. v. b. Kristligt socialt intresserad hushållsfröken söker lämplig anställ­ ning å anstalt eller hem. Svar till »Husmor», Iduns exp. För den nyfödde Komplett utstyrsel särd. präktiga plagg i stor modell. Välsydd av en­ dast bästa tyger. Pris pr provkar­ tong »Extra elegant» 15 kr. och 20 kr. Mössor, tunna, fina 3 kr.. Eru ■Caspersson, Örebro. Annonsera i Idun! ETT FRISKT ooh välskapat barn, av aktnings värda föräldrar, • upptages som eget mot en summa ett för allt. Svar märkt »God uppfostran 77» till Iduns exp., Stockholm. IGUIDPLÄTERADEI ; UR' KEDJOR ft VARAKTIGAST SMAKFULLAST! I BILLIGAST t |f Säljas "av alla urmakare. J Till skydd dä Amor bjuder fäst, «Pix är bra o. Pix är bäst! Pris kr. 85s - Linnet' bl_ir_ blända n d e vitt och slites ej om det tvättas med TVKTTMASKINEN PATENT-SO LIDAR Kommo.nd.Ubol. Sjöstedt & Cto, Riks 9991. Stockholm» Allm. Va 4409. Nobynäs Hushållsskola Vårkurs fråra den 15 jan.—15 Maj 1920. Bildade flickor mottagas å Nobynäs Herrgård, beläget på Småländska höglandet i vacker trakt, 7 minuters gångväg från Stjärneborgs hållplats linjen Stockholm—Malmö. Grundlig undervisning i hushåll och slöjd meddelas av skickliga, examinerade lärarinnor. Gott hem. Förfrågningar cch anmälningar ställas till föreståndarinnan Fru E. von Kothen, Nobynäs, Frinnaryd. Rikstelefon Munkakvarn 4. Strängnäs Husmodersskola. Husmöderskurs 26 januari—26 maj. Grundlig och praktisk undervisning; Prospekt mot porto genom Eru M. Braune, Strängnäs. Tel. 898. - 641 D:r A. KARSTEN Medicinskt Elektricitets-, Ljus- och Röntgeninstitut Kungsg. 60, STOCKHOLM Behandling av veumattsha ähommat*. Gymnastikdirektörsexamen avlägges efter ! 2-årig kurs av kvinn­ liga elever vid Hy kurs börjar 1 sept. Prosp Major J. G. Thulin, LUND. Kvinno sjukdomar. Underlivslidande och liknande undvikes S bäst genom Haralds livmoderspruta. Pris Ss 12,16,20 kr., med båda rören 16,20,24 kr. ff Haralds Sköljningspulver 2 kr. pr ask. I ! Livmoderspe.fllar 3, 5 och 10 kr. Bok- prislistan 22 och ill. kat. 23. mot 12 öre rct porto i försegl. brev utan firmatryck. fjJ jTil! landsorten mot postförskott eller Jjt förut insänd likvid. — Constantin Harald - Liiméeatan 18. GÖTEBORG. Mlssprydande hårväxt, vårtor, födelsemärken, avlägsnas me­ delst eiektro ly s behandling. Råd­ fråga läkare ang. metodens tillförlit­ lighet. Birger Jarlsgatan 5S, invid Tegnérgat. R. Öst. 19 53. A. 9606; Karin Mårtensson, Stockholm. «H ur G I N«, årg. 1916, 1917, 1918, samt »FRU MUSICA», 1 :-sta oöh 3:dje bandet köpas. Svar med prisuppgift snarast till »O.», Iduns exp. PIANISTER! Ny katalog över c: a 1,200 steppar, val­ ser, salongs- stycke, sånger m.m. för piano sändes gratis. aima 23. U n derlivslidande och dylikt undgås bäst med livmodersprutan Noliber, av • förnicklad och förtent metall,. ingen rostande, mindrevärdig bleckspruta. Pris 15, 19, 23 kr., med båda rören 20, 25, 30 kr. Lämpligaste lösning är Noliberpulver 5 kr. pr ask. Livmoderspeglar 10 kr. Även andra sjuk vårdsartiklar. Pris­ lista mot 15 öre porto. CARL G. SCHRÖDER, Möllevångsgatan 53 b. Malmö. Beställ i god tid till julen, naste och hållbaraste arbete. FOTOKOMPANIET. Roslagsgatan 2, Stockholm. Fi- Spädbarnshemmet Adress Furuhill, Sigtuna emottager elever, som önska utbilda sig i barna­ vård. Ansökningar insändas till Föreståndarinnan. R.F.WICHMflNN PERUKMflKRRE Finare hårarbeten av alla slag, samt hållbar vatten- ondolering enligt franskt system utföres väl. Spécialité: Dampefuker. Mångårig praktik i flera av utlandets större städer. Allm. Tel. Värtan 33. Postadress: Värtan. Velvet Gortaplexion. g Oöverträffligt hudmedel. »Velvet Complexion» är en mjölklik- nande vätska som utan tvivel är fram­ ställd av mandel. Vilka ytterligare ingredienser, som släta ut rynkor, göra musklerna fasta och giva hyn klarhet och vithet, vet jag ej.- Något trolleri är det. Ur Anna Söderberg: Skön- hetsvård. Pris kr. 8:— plus porto. FRANSKA PARFYMM A G AS INKT, Ho v leverantör. Drottninggatan 21, Stockholm. i varje välskött kök är: Peppar, salt och Kraftox. Den som vill koka billigt men ändock gott, begär hos sin handlande Kraftox — Krydda, Köttextrakt eller Buljongtärningar, Kokböcker utlämnas gärna genom SVENSKÄ AKTIEBOLAGET PÄRÄGUÄY KÖTTEXTRAKT SUNDBYBERG FÖRNÄMSTA PASTILLEN FÖR HALS OCH BRÖST PR.A5K CHOKLAD«-KONFEKTFABR. FREJA GEFIE DEN NYA ENGELSKA ”PH. DEGRADER Flera brittiska universitet ha nu inrättat en ”Ph. D.”- grad, som torde lämpa sig speciellt för svenska studenter. 1 Varje med universitetsexamen försedd studerande, till­hörande något, av härvarande universitetsmyndighe- ter, godkänt svenskt universitet, äger inskriva sig vid brittiska universitet för att idka studier i och för vin­ nande av ”Ph. D.”-graden. Denna grad kan vinnas inom alla fakulteter, den teo­ logiska, juridiska, medicinska, humanistiska, naturve­ tenskapliga, tekniska och kommersiella. 3 4 Den beräknade studietiden uppgår till omkring 2 år. vid brittiska universitet Graden i fråga kan vinnas genom en avhandling jämte • skriftlig eller muntlig tentamen, om så anses önskvärt. ALLA UPPLYSNINGAR beträffande kurser, levnadsomkostnader jämte andra de­ taljer, kunna på begäran erhållas från THE UNIVERSITIES BUREAU IMPERIAL INSTITUTE, LONDON. I Storbritannien finnas 18 universitet, vilkas lärarstab och elevantal äro ungefärligen följande: Lärarstab Studenter i Aberdeen ................. ... 84 1024 (328 kvinnliga) „ Belfast ...................... 66 685 „ Birmingham ............ 141 874 „ Bristol ..................... 222 895 (241 kvinnliga) „ Cambridge ............. 138*) 3676 (1914) „ Dublin (T. C. D.) . 100 1285 „ Durham .................... 151 961 (33 kvinnliga) „ Edinburgh ............... ... (c) 200 2529 (546 kvinnliga) „ Glasgow ................... ... 158 2916 (662 kvinnliga) tionaluniversitetet ........ 157 1774 i Leeds ......................... 186 1065 (204 kvinnliga) „ Liverpool ........ 214 1170 (305 kvinnliga) „ London ................... 800—900 4086 „ Manchester .............. 238 1268 „ Oxford ...................... 159*) 3045 (450 kvinnliga) „ St. Andrews ............ 93 508 (200 kvinnliga) „ Sheffield .......... 146 399 „ Wales ...................... 164 1319 (437 kvinnliga) *) Dessutom finnes ett stort antal kursledare och docenter. (Universitetsnotarierna lämna på begäran alla närmare upplysningar.) Idun utgives denna vecka i A och 5. - 642 Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1919,