Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. 
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och 
kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att 
OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör 
man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
This work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. 
This means that you can search and copy text from the document. Some early printed books 
are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always 
visually compare it with the images to determine what is correct.
0 CM 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
N:o 49 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 43 årg.
5 Dec. Redaktion: Signe och A. Walder. 1926
Bereden väg för konungen.
Jes. 40: 3—8.
Förr hade konungarna då de reste genom landet en 
härold, som red framför dem oeli förkunnade de­
ras ankomst. När folket hörde häroldens rop visste 
det, att konungen var nära. Då Jesus kom, hade 
han också en härold, som förkunnade hans an­
komst. Det var Johannes döparen. Med hög röst 
och med en kraftfull predikan beredde han väg i 
människornas hjärtan för Jesus.
Profeterna i Israel voro också vägrödjare för 
Gud. De visade människorna genom sin förkunnelse, hur de skulle leva 
ett heligt och rättfärdigt liv. Profeterna voro andekraftiga män, som av 
hela sitt hjärta nitälskade för Guds sak. De ville också folkets bästa, ty 
ett folk som fruktar Gud, är lyckligt.
Johannes var den störste vägrödjaren i Israel. Mäktiga allvarliga och 
hjärteransakande ljödo hans ord till skarorna, som samlades omkring ho­
nom. Han blottade skoningslöst deras synder. Somliga, som lyssnade till 
hans predikan, menade sig vara rättfärdiga på grund av de goda gärningar, 
som de hade gjort. Men han tog dem ur denna villfarelse.
Barnavännen
Vägrödjarens uppgift var att bereda stra upp och gå under och riken bil­
väg för Gud till människornas hjär­ das och upplösas.
tan, på det att Herrens härlighet skulle Det finnes dock något som icke för­
varda uppenbar. Då på Elias bön eld ändras. Det är Guds ord, som förbli­
föll ned från himmelen, blev Herrens ver evinnerligen. Och genom detta ord 
härlighet uppenbar för hela Israel. De förberedes väg för Herren på jorden, 
sågo, hur stor och väldig Elias Gud så att alla folk i världen skola se Her­
var, den Gud som de genom sitt avgu- rens härlighet. Genom att vara med 
deri förkastat. När judarna fingo vän­ och sprida detta ord får du också vara 
da tillbaka från fångenskapen i Ba­ en vägrödjare. Mången gosse ocli flic­
bel uppenbarades Herrens härlighet ka har fått vara medlet till sina för­
för Israels folk och för hedningarna. äldrars frälsning. De ha sagt ett ord 
Vägrödjaren skulle predika om om Jesus, och detta ord har trängt 
människans förgänglighet. Ett män­ in i deras föräldrars hjärtan.
niskoliv är så kort. Det försvinner så Tänk, att du kan få vara en väg­
fort. I dag hör du till de unga. Häl­ rödjare för Jesus. Du kan tala med 
sans rosor glöda på dina kinder. Du dina kamrater och vänner om honom, 
känner, hur hälsa och liv sjuda i din som är barnens bäste vän. Genom att 
kropp. Du har inga plågor, och du är lägga slantar i missionsbössan får du 
frisk och sund. Du drömmer stora vara med och rödja väg för Jesus i 
vackra framtidsdrömmar. När du läm­ hednavärlden. Ännu är det så många 
nar ditt barndomshem, menar du, att människor, som icke ha hört något om 
lyckan skall le mot dig. Gud. Det är millioner och åter mil­
Men kom ihåg, att livet är så kort. lioner barn, som icke känna Jesus. Jag 
Tiden ilar som en löpande lakej. Du, är viss om, att du vill vara med och 
som i dag är en ung strålande gosse bereda väg för Herren till deras hjär­
eller flicka, skall snart ha hunnit din tan. Och detta kan du göra, när du 
medelålders dag. Vi, som äro äldre, lägger din slant i missionsbössan och 
ha sett, hur fort tiden hastar. beder Gud välsigna den, så att någon 
Allting på jorden är föränderligt. genom din gåva blir förd till Jesus.
Allt skiftar form och utseende. Klip­ Ja, må vi alla bliva vägrödjare för 
por och berg förvittra. Städer blom­ den store konungen.
A. Walder.
Coms historia.
(Forts, fr. n:r 48.)
Det finns knappt någon smärta så Herren Jesus smädades, anklagades 
svår att bära, som att vara orättvist och dömdes fast han var utan skuld.
anklagad. För Tom, som kämpat emot Det blev lugnt i hans själ. Han bad 
varje tanke till oärlighet, var denna om nåd att bära allt och om möjligt 
misstanke nästan outhärdlig. finna den brottslige. Snart var han 
”Jag kunde ha fördragit vad som åter fullt intresserad av sitt arbete.
helst”, sade han till sig själv, ”utom När arbetet var slut för dagen, möt­
dessa grymma misstankar.” Hans hjär­ tes Tom av en ny prövning. Han hade 
ta ville fyllas av bitterhet, men Guds märkt att kamraterna på kontoret be­
ande övergav honom ej i denna svåra traktade honom med ett visst misstro­
stund. Han påminde honom om, hur ende, och viskade till varandra då han
— 394 —
Barnavännen
gick förbi. Han fattade dock ej inne­ En kväll då Tom som vanligt läste 
börden av deras beteende. Men när högt för fru Berndtson, rusade Henrik 
han kom hem, sade hans moderliga in med ett förstört utseende.
värdinna: ”Tom, min käre gosse, bliv ”Jag har lämnat min plats”, ropade 
ej modfälld om du får höra något ont han, ”jag återvänder aldrig till en 
sägas om dig. Vi få ofta gå genom ont man, som behandlar mig på detta 
rykte och gott rykte, men ha vi ett sätt.”
gott samvetes vittnesbörd, så kunna 
vi lugnt gå vår väg fram. Jag tror på ”Vad vill det säga”, utropade fru 
dig, min gosse, var du glad och hoppas Berndtson och Tom på en gång.
på Herren.” ”Det vill säga att jag lämnat min plats för alltid.”
Dessa vänliga ord gjorde Tom gott, ”Men varför, Henrik?”
på samma gång som han nu förstod ”Därför att min husbonde sade, att 
innebörden av kamraternas beteende. han ej kunde lita på mig. Jag svarade, 
Herr Miller företog en grundlig un­ att jag efter en sådan förklaring ej 
dersökning av saken. Följande dag in­ kunde stanna kvar, och nu är jag här.”
kallade han hela sin personal och höll ”Ack, Henrik, vad skall det bli av 
till dem följande tal: dig”, snyftade hans fostermor, ”varför 
”En ledsam händelse har inträffat skulle du lämna en sådan plats? Och 
här. Då jag i går lämnade mitt pri­ vad tänker du nu göra?”
vatkontor låg en större sedel i ett ku­ ”Jag tänker skaffa mig en ny plats 
vert på min pulpet. Vid min återkomst och därmed jämt”, snäste Henrik i 
var sedeln borta. Under min frånvaro det han skyndade in i det rum, som 
hade endast Henrik Brun varit inne i han och Tom delade med varandra.
ett ärende åt mig. Han kom strax till­ Fru Berndtson skyndade emellertid 
baka och jag har ingen orsak att tvivla till hans husbonde, för att höra hur 
på hans ärlighet. Är det någon av det förhöll sig, och fråga om han möj­
eder som vet något om sedelns bort- ligen finge komma tillbaka.
kommande?” Om en stund kom hon tillbaka med 
Alla försäkrade, att de ingenting djup smärta avspeglad i sitt ansikte.
visste om saken. Därmed måste herr ”Tom”, sade hon sorgset, ”det är 
Miller låta sig nöja. värre än jag trodde. Henrik har in­
Dagar och veckor gingo utan att gen utsikt att få igen sin plats. Hans 
han vann någon klarhet i saken. Han husbonde sade, ’att han länge nog haft 
vågade ej anse Tom skyldig, men han fördrag med honom, ty han är både 
behandlade honom ej på samma för­ vårdslös och lat ocli därjämte upp­
troliga sätt som förr. Alla skåp och studsig’.”
lådor låstes noga, och en bokhållare Tom gjorde allt för att trösta den 
flyttade in i rummet, där Tom ar­ stackars frun, och lovade att bedja 
betade. herr Miller om att återtaga honom i 
Under denna tid såg Tom sällan till sin tjänst. Detta lyckades dock ej hur 
Henrik. Denne tillbringade all sin le­ mycken vältalighet än Tom utveckla­
diga tid med sina kamrater och kom de. Herr Miller ville ej ha Henrik till­
hem först sent om kvällarna. Då lät baks.
han sitt retliga lynne gå ut över foster­
modern. Henriks husbonde beklagade Med bedrövat sinne måste Tom 
sig över hans slarv och skulle gärna meddela fru Berndtson det.
velat avskeda honom, men behöll ho­ ”Vad skall det bli av dig, min stac­
nom av hänsyn till sin gamle vän herr kars Henrik”, suckade hon.
Miller som rekommenderat honom. (Forts.)
— 395 —
Barnavännen
tirs
BS
"
;why. th.
ml .6
Fyra pojkar och en ”häst”.
— 396 —
Barnavännen
fyra pojkar och en "häst".
Det gick i trav, och det gick i skritt, Den tredje styrde mot Österland, 
de foro långt, och de foro vitt, och ingen gav sig det minsta grand, 
men sä en dag alla fgra den fjärde pojken, den lille, 
begynte vilja att styra. bestämt rakt västerut ville.
En ville fara till nordens pol Och ”hästen” sen, som de redo på, 
att skåda ishav och midnattssol, alls ej begrep vart han skulle gå, 
en annan ville till söder, — och därför stod han och stampa 
å, tänk så rysliga bröder! och bara trampa och trampa.
Så blev det alls ingen färd och fröjd, 
och ingen kände sig glad och nöjd, 
tills de pä nytt kunde enas, 
och deras viljor förenas.
ELLA.
Flyttfäglar.
itta på telefontrådar­
na på bilden så se 
ni en mängd små 
prickar. Vad är det 
för prickar, tror ni? Jo, det 
är svalor. Vid sommarens slut 
kommo dagligen skaror av 
svalor till samma gård, som 
skymtar på bilden och slogo 
sig ned på telefontrådarna. 
Där höllo de någon slags ge­
neralmönstring för att utröna, 
om alla dugde till att företa 
den långa resan till södern. 
Agaren av gården berättade, 
att de i åratal samlats på det­
ta sätt flera dagar före avfär­
den. Fanns det någon svag 
stackare i skaran, så anfölls 
den av de andra och jagades 
och hackades tills livet flytt. 
Detta ser grymt ut, men kan­
ske det ej vore mindre svårt 
att ej orka med de andra utan 
övergivas och dö under färden.
När svalorna på detta sätt 
”mönstrat” i flera dagar, sam- Flyttfäglar.
- 397 —
Barnavännen
las de i hundra-, ja, kanske tusental på kommer den glada sångarskaran åter 
samma plats och flyga sedan i samlad till våra trakter.”
trupp mot söder. Sök att studera fåglar och andra 
Vemodet griper en när man ser flytt­ djur, när du blir i tillfälle därtill, då 
fåglarna draga bort, ty då vet man, att skall du något litet förstå hur stor och 
hösten kommer med sina kulna da­ underbar Guds skapade värld är.
gar. Men hoppet viskar i ens hjärta: 
”Det blir vår ännu en gång, och då S. W.
Små tjänare.
adame, vi vilja bliva tjänare Vilja ni bliva mina tjänare? Men 
åt dig”, säger en av de tre vad skulle ni då kunna uträtta, ni, 
små parvlarna, som stå utan­ som äro så små? ”Jag vill bliva gryt- 
för staketet vid min tillfäl­ pojke”, svarar den störste av de tre, 
liga bostad i Oesso. De veta ej rik- glad över, att för sin egen del ha hit-
Små tjänare.
tigt, om de våga gå innanför staketet, tat på en bra syssla. Grytpojke, vad 
men då jag 1er mot dem, bliva de strax är det för något, kanske du frågar? Jo, 
frimodiga och komma närmare. De det är en gosse, som diskar och sku­
äro samma småttingar, som följde mig rar alla kokkärl åt den vite. Arbetet 
hack i häl i går, då jag var uppe i byn är inte så dumt. Det händer allt som 
och tittade in lite varstans i de olika oftast, att både någon potatis, lite sås 
negerhyddorna. eller något köttben följa med kastrul-
— 398 —
Barnavännen
lema ut till diskningen och allt sådant let sprungo de mycket fort, var och en 
är grytpojkens rättmätiga egendom. till sitt, för att visa, vad de fått av den 
Det är även en av de lättaste och enk­ vita damen.
laste sysslor en liten negergosse kan På kvällen talade Tomti om för mig, 
tänka sig utföra lios den vite. att på vägen till källan hade en av dem 
Jag behövde ingen grytpojke, men undrat, om de skulle få någon gåva 
för att de små rara gossarna ändå för sin vattenhämtning. En annan hade 
skulle få något att göra åt mig, sam­ då svarat: ”Det gör detsamma, om vi 
lade jag ihop de vattenflaskor jag hade ingenting få, vi gå efter vatten åt hen­
ocli bad dem följa med Tomti, en li­ ne ändå.”
ten gosse, som jag hade med mig, till Det var dessa ord, som nitade sig 
vattenkällan för att hämta gott dricks­ fast i mitt hjärta och som givit anled­
vatten. Tomti visste ej var källan ning till denna berättelse. Det är ett 
fanns, vilket däremot de visste. Det sådant sinnelag, Jesus vill, att vi skola 
dröjde icke länge, förrän de kommo äga, då vi gå hans ärenden. Tjäna vil­
tillbaka, glada och under livligt sam­ ligt och glatt, utan tanke på lön, eller, 
språk. Sedan de fått var sin gåva hop­ som det heter: ”Gören gott och lånen, 
pade de än på det ena benet än på det utan att hoppas få något igen” Luk. 
andra, av förtjusning. Det blev ej mera 6: 35.
tal om, att de ville bliva tjänare, i stäl­ Emma Svensson.
Bibelläsning
för veckan 6—12 dec. Söndagsskoltexter.
(Ur Svenska Bibelläsningsförbundets textlista. Söndagen den 12 dec.
Eftertryck förbjudes.) SMABARNSAVDELNINGEN.
6 M. 5 Mos. 4: 29—40. Fråga framfarna Ängelns budskap. Luk. 1: 26—38.Minnesvers: Honom skall du giva namnet 
tider. Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras 
7 T. 5 Mos. 33 : 24—29. Så länge du lever. synder. Matt. 1: 21 b.
8 O. Ps. 102: 12—28. Du förbliver. MELLANAVDELNINGEN.
9 T. Hab. 3: 1—19. Förnya i dessa år dina Ett nådigt Herrens år. Jes. 61: 1—8.
gärningar. Minnesvers: I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron. Luk. 4: 21 b.
10 F. Luk. 4: 14—34. Ett nådens år från 
Herren. ÖVRE AVDELNINGEN.
II L. Ps. 65: 1—14. Du kröner året. Johannes döparens död. Matt. 14: 1—12.Minnesvers: Men den som är ståndaktig in­
12 S. Jes. 61: 1—8. Ett nådigt Herrens år. till änden, han skall bliva frälst. Matt. 24: 13.
— 399 —
Barnavännen
Prisuppgifter.
N:o 21. Gåta. N:r 22. Dolda städer.
Jag är en mycket mäktig man, i) Den oumbärliga tryckpressen uppfanns 
av Gutenberg.
Som rädda och fördärva kan. 2) Bas eller arbetsledare kallas den man, 
Jag bringar liv, jag medför död som har uppsikt över arbetarna.3) Modern sade till barnjungfrun att se 
Är hjälpare i eldsvädsnöd. väl efter lille Olle.4) Vad tänker du bli, Maria, när du blir 
I översvämning lita dock ej på mig stor?
5) Klagoskrik uppfyllde luften var man 
Ty mycket säkert sviker jag då dig. gick, där olyckan skett.
Anmälan.
ven under detta år har ”Bar­ fortsättningsberättelser, korta berät­
navännen” fått vara en bud­ telser, brev och skildringar från våra 
bärare till tusentals barn i missionsfält, poem, sånger, skildringar 
hem och söndagsskolor. Re­ ur naturens värld, biografier m. m.
daktionens innerliga önskan är, att tid­ ”Barnavännen” illustreras av nya 
ningen skall peka på den store Bar­ vackra bilder.
navännen och sprida glädje i läsekret­ Priset blir kr. 2: 25 vid prenumera­
sen. tion på posten. Direkt rekvirerad från 
Till tidningens många trofasta vän­ Svenska Missionsförbundet, Stockholm 
ner och medarbetare vilja vi säga ett C, erhålles den för kr. 1: 50 pr exem­
innerligt tack. Tack för edra förböner plar, om minst 10 ex. tages under en 
och edert aldrig sviktande intresse. Vi adress. Gratis medföljer söndagssko­
bedja ock att få påräkna samma in­ lans textbok.
tresse under kommande år. Rekvisitioner av tidningen ställes till 
Under 1927 utkommer tidningen i Svenska Missionsförbundet, Stock­
sin fyratiofjärde årgång. holm, men allt som rör tidningens in­
Dess redaktion och program blir nehåll, fotografier av söndagsskolor 
detsamma som föregående år. m. m. sändas direkt till Barnavännens 
Varje nummer inledes av en artikel redaktion, Upsala.
behandlande söndagens text för mel- För att tidningen skall kunna expe­
lanavdelningen. Bibelläsning för vec­ dieras utan avbrott, bedja vi våra vän­
kan, texter och minnesverser för kom­ ner att prenumerera snarast möjligt.
mande söndag införes även. Upsala i nov. 1926.
Dessutom innehåller den trevliga Bedaktionen.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1926