Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. This work has been digitised at Gothenburg University Library. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. This means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct. 0 CM 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 VECKOSKRIFT FÖR POLITIK OCH LITTERATUR ÜTGTFVEN AF C. F. BERGSTEDT. 7. Lördagen den 15 Februari 1873. Justitieombudsmannens einbetsberättelse. Lagutskottet har i de sedvanliga orda­ ten pa rottan och rottan på repet, genom lagen uppstält sin orlofsedel för riksdagens de på kontroller hopade kontrollerna (1872, främsta förtroendeman och följaktligen in­ n:o 5, s. 65). Vi skola icke upprepa nå­ tygat att han »genom nit, oväld och skick­ got af hvad vi då yttrade om justitieom- lighet fortfarande motsvarat riksdagens för­ budsmansinrättningen eller om det sätt troende», och det har icke visat sig något, hvarpa institutionens ändamål blifvit upp- tecken att kamrarne ämnat jäfva det af- fattadt af embetets särskilda innehafvare. gifna vitsordet, hvartill för tre är sedan Men detta område är ej det enda som gjordes ett misslyckadt försök. Om det innebär frestelse till en demonstration af sista årets embetsutöfning torde icke nå­ maktfullkomlighet, som kunde blifva för­ gon vilja säga att det förrådde bristande nit; tryckande, om den icke rörde sig inom så möjligen har man från någon sida tyckt snäfva gränser. Vi sågo i vårt förra num­ sig hafva något skäl att klaga öfver ett mer, huru statsrevisorerne ansett sig böra öfvermått af samma egenskap. Vi hafva göra sin maktfullkomlighet känd af åtskil­ ingen anledning att undersöka på hvilken- liga inrättningar, föreningar och korpora­ dera sidan rätten befinner sig, i fall den tioner, med hvilka de efter vår föreställning nödvändigt måste befinna sig på endera icke hafva något att beställa, genom att sidan. Förmodligen har justitieombuds­ infordra deras arbetsberättelser, tillrätta­ mannen icke saknat giltigt skäl att fram­ visa dem för deras hushållning och obe- ställa sin formella anmärkning mot lång­ sväradt förklara att de icke varit tillräck­ samheten i ett af rikskollegiernas arbets ligt flitiga. Det ligger efter vår föreställ­ sätt, men kanske hade på samma gång ning en icke så liten fara i allt detta, icke billigheten fordrat att uppmärksamheten för något verkligt förtryck, som kan göra blifvit mera fästad på de förhållanden som den på riksdagens vägnar utöfvade myn­ under de allra sista åren i så hög grad digheten förhatlig, men väl för ett försök förökat göromålen i samma embetsverk. till småförtryck, som blir löjligt genom I alla händelser är riksdagen villigare sin frånvaro af sakkännedom och genom att förlåta ett öfvermått af anmärknings- sjelfva sin litenhet. nit än motsatsen, och hos en stor del af På justitieombudsmannens embetsutöf­ den samma länder det gjorda till beröm­ ning inträffar ingendera af detta: han har melse. Vi yttrade för ett år sedan att det största utrymme för sin makt som några af våra offentliga inrättningar och gema kan tänkas, och känslan af hans vanor erinra om den gamla amsagan, kat­ stora ansvar hindrar honom från att upp- träda såsom en småtyrann, äfven om en na­ oförstånd i utöfning af sin tjenstbefatt- turlig disposition dertill skulle undantagsvis ning bota 50 rdr till kronan samt för öf- någon gång röja sig hos någon innehaf- rigt utgifva skadestånd till den part som vare af embetet. Det går icke an för en blifvit lidande genom hans försummelse; sådan embetsman att vara okunnig, eme­ ej heller är det någon ting anmärknings- dan hvarje hans åtgörande på det strän­ värdt att några borgmästare, antingen en­ gaste kontrolleras af sjelfva de myndig­ samme eller i sällskap med sina rådmän, blif­ heter hvilka han är satt att öfvervaka, och vit bötfälde för orätt dom eller hvarjehanda emedan han af sin instruktion är bunden småförseelser. Det är nu så vanligt med till att anställa åtal i många fall der han våra underdomstolar att sådana förbiseenden inom sig sjelf måste vara öfvertygad att eller försumligheter komma dem till last, de skola blifva underkända, ålägger honom hvarigenom till exempel utslag rörande den vanligaste klokhet att uppträda med häktade personer fördröjas, böter blifva ytterlig varsamhet. Han har lagens hela oriktigt förvandlade, domstolsarkiv befin­ maskineri i sina händer, och det åligger nas vanvårdade o. s. v., att det nästan honom att allt emellanåt pröfva dess fje- icke förekommer något år då ej dylika drar, men han får aldrig spänna någon så förseelser blifvit af justitieombudsmannen hårdt att den är i fara att springa. Ett beifrade och de skyldige sakfälde. Straff­ mera grannlaga uppdrag låter knappast lagens bestämmelser, ehuru stränga emot tänka sig, och det länder hela raden af vanliga öfverträdare, äro milda i afseende dess innehafvare till stor heder, att det å sådana förseelser som begås af embets- knappast i ett enda fall blifvit missbrukadt. män, om hvilka 25 kap. handlar; boter Granskningen af justitieembetsmannens för mottagande af mutor, för utpressning, diarier och registratur förrättas inom lag­ orättmätighet i uppbörd af skatter eller utskottet, som har att bedöma, huru vida annan utskyld, eller ock afkortning af de han fästat eller underlåtit att fästa till­ samma, olagligt lössläppande af fångar, börlig uppmärksamhet vid de inkomna kla­ vårdslöshet, försumlighet, oförstånd eller gomålen. Ganska ofta hafva dessa genom oskicklighet i embetet, äfven som rätts- de klagandes egen försorg blifvit förut of­ kränkningar, af hvilka ingen större skada fentliggjorda i tidningarna, men endast un­ följer, kunna försonas med böter, hvilkas dantagsvis lärer väl allmänheten vara i be­ maximum är ett års lön och öfriga inkom­ sittning af den kännedom om alla omstän­ ster som åtfölja embetet, men något mi­ digheterna hvilken fordras för att inse huru nimum fins ej för dessa fall i lagen utsatt. vida de äro befogade eller icke. Natur­ Att dömma en person till fem års förlust ligtvis måste lättheten att förebringa så­ af medborgerligt förtroende i ett mål der dana klagomål, utan någon nämnvärd kost­ vanfrejd icke rätteligen skulle följt, kostar nad, och utan något ansvar i fall de äro i medeltal 20 rdr, och till detta pris hafva ogrundade, framkalla hvarjehanda försök borgmästare och rådmän i en af våra små­ att skaffa sig rätt emot förmenta kränk­ städer betalt förseelsen att dömma en per­ ningar, som icke förtjena det ringaste af- son för snatteri från husbonde till nyss seende, men det länder rättsväsendet i vårt nämda ärestraff. För oriktig förvandling land till ingen ringa berömmelse att an­ af böter till fängelse vid vatten och bröd talet af sådana klagoskrifter i alla händel­ genom förbiseende af den brottsliges ålder, ser är ganska ringa, att det nu under en som var under 18 år, hafva landssekrete- följd af år befunnits i ständigt nedgående, rare och landskamrerare i ett af de nord­ så att det under förlidet år uppgått endast liga länen blifvit af hofrätten dömde till till 51, hvaraf icke mer än 8 föranledt 20 och 10 rdrs böter. Det förra af dessa till någon åtgärd. Berättelsen för 1872 båda belopp får en länsman betala för redovisar för ett tjugotal af förut började fylleri under utöfning af tjensten; deremot åtal, och då lagskipningens allmänna till­ kostar det 150 rdr för en advokatfiskal, stånd i viss mon deri uppenbarar sig, skola i som under ett helt års tid godtyckligt un­ vi först egna några ögonblicks uppmärk­ derlåter att utföra ett af justitieombuds­ samhet åt denna del af berättelsen. mannen anbefaldt åtal mot ett landshöl' Vi kunna förbigå det första målet, hvari dingembete. För sitt dröjsmål med att en länsman blifvit dömd att för visadt I anställa auktion på rättigheterna till lör- — 99 — säljning af spirituösa drycker har magistra­ tarekall äfven det teoretiska uppdraget att ten i en af våra större handelsstäder fått under aktgifvandet på lagarnes tillämpning plikta, borgmästaren med 40 rdr, ett par tillse hvad som i sjelfva lagbuden kan rådmän med 20, en annan rådman och vara ofullkomligt och otillfredsställande magistratssekreterare 10 rdr hvardera. Till samt i ett eller annat afseende hinderligt landssekreterarnes göromål hörer att tillse för samhällsutvecklingen, och af denna det riktiga verkställandet af utslag rörande anledning framlägga förslag till de lag­ häktade personer, så att. de på rätt tid ur reformer hvilka han kan finna vara af häktet frigifvas, och en af dessa embets- nöden. män har med 50 rdr fått betala sin för­ Då vi sista gången talade om justitie- summelse i detta afseende, hvarigenom eji ombudsmansinstitutionen, uppkastade vi straffånge blifvit utsläpt omkring fyra vec­ den frågan, huru vida ett sådant anspråk kor för tidigt. I ett annat fall, hvarvid på en enda man, hvilken, utom den oaflåt- genom misskrifning i det expedierade ut­ liga uppmärksamheten på domstolar, em- slaget en tjuf gått miste om honom rätt­ betsverk, exsekutiva myndigheter och straff­ mätigt tillkommande fyra månader straff­ anstalter, skulle hafva att verka såsom en arbete, har domaren, borgmästare i en af permanent lagberedning, kunde vara för­ våra minsta städer, fått försona sin för­ enligt med en äfven högt begåfvad och sumlighet med 20 rdr. En landtdomare, bildad mans höfva, och vi trodde oss finna, som genom oriktig bötesförvandling be- att om sådana anspråk hade någon rim­ röfvat en person sex dagars straffarbete, lighet för sig den tid då riksdagarne sam­ pliktar för denna orättfärdighet 20 rdr. manträdde blott hvart femte år och den En kronofogde, som försummat att bringa juridiska diskussionen ännu låg i sin linda, till verkställighet en anbefald häktnings­ så äro de alldeles orimliga nu, med årliga åtgärd, hvarigenom brottslingen kommit i riksdagar och en så rikt utvecklad littera­ tillfälle att afvika från orten och begå nya tur i lagfarenheten och alla de. sociala äm­ brott, har fått umgälla denna försummelse nen som inverka på lagstiftningen samt med förlusten af en half månads kronofogde- af den samma mottaga återverkan, att det lön med 104 rdr 16 | öre, och en landtdo­ fordrar icke ringa tid redan att taga känne­ mare inom norra Sverige, som låtit komma dom om det vigtigaste af denna vidsträckta •sig till last en .mängd grofva försummel­ litteratur. Det vore derför orimligt att ser i utöfningen af sitt embete, har för fordra, att justitieombudsmannen skulle i «Ut detta fått ersätta kronan med 300 rdr, hvarje års berättelse taga lagstiftning och hvaraf emellertid advokätfiskalen skulle er­ lagskipning under skärskådande i hela de­ hålla hälften. ras omfång, och den närvarande innehaf- Vi hafva sett huru justitieombudsmannen varen af embetet har valt den enda väg fattat den första bestämmelsen i den för som rimligtvis stod honom öppen, nem- honom utfärdade instruktionen, enligt hvil- ligen att för hvarje gång upptaga till be­ ken det åligger honom att anmärka och traktande någon särskild detalj, som han bevisa sådana af domare, embets- och tjen- ansett förtjena någon särdeles uppmärk­ stemän begångna fel som synas honom samhet. antingen härröra från egennytta, vrangvisa, Vi hafva sålunda i de senare berättel­ väld eller grof försumlighet, eller bereda serna sett tänkvärda framställningar om allmän osäkerhet för medborgares rättig­ lasskipningens långsamhet, till väsentlig heter. Detta är otvifvclaktigt hufvudsyf- del härflytande af de täta ombytena af do­ tet med hans vackra kall, att han skall mare i underrätterna, samt »från ett icke vara en ständigt uppmärksam väktare öfver alltid nog strängt iakttagande af domsto- de dömmande och verkställande myndighe­ larnes i lag grundade rätt att leda rätte­ terna, som är beredd att vid minsta rätts- gången och afstyra oskickliga eller illvil­ kränkning hvilken må träffa den ringaste liga sakförares oförståndiga anslag eller medborgare genast gripa de medel som egennyttiga sträfvanden att uppehålla tviste­ stå till hans förfogande, i ändamål att målens tillbörliga utredning». Denna gång skaffa den lidande upprättelse och befor­ har han såsom fortsättning af en före­ dra den skyldige till straff. Men han er­ gående framställning upptagit ett ämne höll såsom*en följd af detta praktiska väk­ som kan i hög grad sägas stå pa dagord- — 100 — ningen, nemligen bristen på följdriktighet Högsta domstolens utslag i sådana mål som i Högsta domstolens beslut. j i någon högre grad intressera allmänhe­ Vi skulle tro att det icke fins någon ten blifva föremål för talrika pari och de punkt i vår lagskipning som för ögon­ ' sportlystues betting-books fyllas af namnen blicket väcker så lifligt och allmänt be­ på medlemmarne af rikets högsta domare­ kymmer som oberäkneligheten af den hög­ kår, med en ganska invecklad beräkning sta dömmande myndighetens domar. De öfver chancerna för att deras röster skulle vigtigaste konstitutionella och juridiska i hvarje mål falla på ett sätt eller på ett frågor afgöras på dén ena eller den andra motsatt. Det fins nästan ingen civil fråga divisionen med en rösts öfvervigt, och en som icke kan komma att betraktas ur olika af denna domstols egna ledamöter, hr ju- synpunkter, och vi erinra oss från några stitierådet Ch. Naumann, har i det nyss få år tillbaka, huru en tvist om disposi­ utkomna första häftet af sin »Tidskrift för tionsrätten till en större oskiftad egendom Lagstiftning, Lagskipning och Förvaltning» afgjordes på den ena divisionen, men ett för 1873, kunnat yttra, att i händelse af alldeles likartadt mål tre månader derefter tvist angående en af de vigtigaste med­ i fullkomligt motsatt syftning afgjordes af borgerliga rättigheter, tillgodonjutandet af den andra. en på gällande författning och formligt Justitieombudsmannen har, med den fog- uppgjorda aftal grundad nyttjanderätt, ut­ ligliet i språk som från hans sida var att gången af saken »kan komma, i anseende vänta, yttrat sig om »det menliga infly­ till olika lagtolkningar, att bero på hvil- tande rättstillståndet lider deraf att högsta ken domstolsdivision som handlägger den, domstolsinstansen i dömmande nog litet ta­ huru vida den ena eller andra dömmande ger hänsyn till förut i samma instans uti personen får med saken att skaffa». likartade rättsfrågor gifna domslut, eller till Detta för rättssäkerheten i landet, och så kallade prejudikat». Huru vida det är för den korporations anseende i hvars hand en domares pligt att med frångående at högsta vården om rättssäkerheten hvilar, sin individuella mening följa ett prejudikat, i sanning förkrossande omdöme af en bland hvilket han för sin enskilda del anser stri­ sjelfva domarne är denna gång grundadt dande mot lagens rätta mening, eller om på osäkerheten af intecknade arrendekon­ han i sådana ting endast har att följa trakt, hvarpå både nu och .till förene ett hvad hans samvete bjuder honom, är en stort antal exempel blitvit förebragta. Men allt för omfattande och djupgående fråga ehuru vigtigt det må vara för jordbruk att vi här skulle försöka besvara den. Den och industri, eller blott och bart för sam- åsigt som i föregående berättelser blifvit hällsmedlemmarnes personliga trefnad, att af justitieombudsmannen framstäld, att en lagligt uppgjorda kontrakt om arrende, domare måste i det hufvudsakliga under­ hyra eller annan nyttjanderätt tillbörligen ordna sin enskilda mening under den grund­ respekteras, är detta långt ifrån det ena sats som vid lagtolkningen blifvit genom eller vigtigaste fall då den allmänna trygg­ formel lagförändring införd, synes oss vara heten sväfvar i fara under en vacklande så billig att man icke kan fordra någon lagtillämpning. Att lagligheten af valen längre gående frihet för den dömmandes till folkrepresentanter skall i sista hand individualitet. Han erinrar om den sats pröfvas af Högsta domstolen kan, med det som en utmärkt jurist någon gång skall exempel man senast fått för ögonen, icke hafva framkastat, att liksom det icke gif- betraktas annorlunda än som en politisk ves två menskliga ansigten som till sina olycka. Det berodde på en enda röst, huru drag äro fullkomligt lika, så gifves det vida Stockholms kommun skulle represen­ icke heller· två rättsfall som äro alldeles teras på ett sätt som, om icke i allo ly­ lika. Satsen må vara sann såsom en psy­ sande, dock erbjuder en önskvärd trygghet kologisk iakttagelse, men det är icke till- mot allt för stora politiska äfventyrlighe- låtet att derpå bygga en juridisk paradox· ter, eller af personer för hvilkas åsigter Vore den något annat än en paradox, politisk äfventyrlighet icke torde kunna skulle nemligen icke blott allt prejudikat sägas vara en alldeles opassande benäm­ vara en orimlighet, efter som det ju aldrig ning. Vore svenskarne en vadälskande förekommit ett fullkomligt lika fall förut; nation såsom engelsmännen, skulle nog men hvad värre är, all lagstiftning skulle — 101 — blifva fullkomligt absurd, och det, vore icke tystnad förbigå det nog allmänt öfverkla- hjelpt med den allra största tänkbara an­ gade förhållandet, att domsluten i vigtiga vändning af latitudsystemet, ty det skulle rättsfrågor inom Högsta domstolen äro så oupphörligt förekomma fall i hvilka ett vacklande, att det i viss mon kan sägas att straffmaximum vore för litet och ett straff­ i dessa frågor saknas lag i vart land, ty minimum för stort. Men dermed vore en lag som i samma domstolsinstans icke också lagen, såsom någon ting allmänt, re­ tolkas lika i de rättsfall der den skall ducerad till en lex in casu, och domaren tillämpas är icke bättre, snarare sämre, än upphöjd till ett slags okontrollerad mensk- ingen lag.» Justitieembetsmannen fortgår lig försyn af det diktatoriska slag som derefter till bevisen för detta onekligen knappast mer finnes till bland mongoler starka uttryck. Rättegångarnas antal ökas, eller röda indianer, och som noga taget ty ingen vill gilva sin sak förlorad, då han väl aldrig funnits till, ty äfven under de icke vet huru vida icke någon ny rätts- mest ursprungliga samhällstillstånd har men- åsigt kan uppstå, som i Högsta domstolen uiskosinnet städse sträfvat efter en allmän kan hjelpa honom till att vinna: proces- regel, och sådana satser hafva i alla tider sandet antager skepnaden af ett lotterispel, förvärfvat sig en aktning som icke ens de hvari man hoppas mer af lyckans gudinna värsta despoter vågat helt och hallet trotsa. än af rättvisans. Vidare kan ingen, då Men hvart skulle det taga vägen om ^kol­ icke ens den lagfarne vet hvad som till legiala domstolar handlade efter eu sådan slut blir rätt i en tvistefråga, bedömma om grundsats? De skulle ju då nedsjunka till han skall börja och när han skall sluta debatterande advokatklubbar, hvilka roade en rättegång, och man finner det vanligen sig med att genom votering slita upp­ klokast att på vinst och förlust fullfölja kommande meningsskiljaktigheter om finge­ den alla instanserna igenom. Asigterna rade rättsfall, endast, ty värr för dem som om hvad som är laglig rätt kunna natur­ stode utanför, med den skilnaden att rätts­ ligtvis i tidernas lopp förändras, och en fallen vore verkliga, och att menniskors domstol kan finna sig nödsakad att ogilla väl och ve vore beroende af voteringsspe- en praxis som icke är bättre grundad i let. Det fins kan hända icke så få men- lag än en annan, men som kanske visat niskor i landet som icke förraå inse någon sig i tillämpningen medföra skadliga följ­ rätt skilnad mellan ett sådant för sin egen der. Men då bör lagstiftningen träda emel­ uppbyggelse debatterande juristkollegium lan och påbjuda en ny lag, eller åtminstone °ch Högsta domstolen. bör den nyvunna tolkningen af den gamla Justitieombudsmannen vidrör derefter nå­ lagen offentligen kungöras, för att hädan­ gra lagrum af hvilka olika tolkningar efter följdriktigt tillämpas. Så länge saker­ inom Högsta domstolen plägat göra sig nas utgång hänger på en röst i en dom- gällande, såsom giltigheten af testamenten, stolsdivision, är icke rättssäkerheten ens beroende deraf att båda vitnena varit pa i aflägsen mon betryggad. liflig ed hörda, äfven som rättigheten ellei Då justitieombudsmannen ieke finner förbudet för efterlefvande make att ändra det onda kunna afhjelpas genom lagför­ dispositioner uti inbördes testamente röran­ klaringar, emedan en sådan förklaring lätt de annan person, och han berör äfven skulle kunna komma att erhålla en lika giltigheten af intecknade nytjanderättskon- j omskiftande tillämpning som den gamla trakt i förhållande till innehafvare af in­ lagen, har han funnit det förtjent att öf- tecknad penningfordran. Exemplen kunna vervägas, om det icke skulle finnas något mångfaldigas, men det är öfverflödigt, all annat sätt att minska de nu varande olä­ den stund förhållandet lärer af ingen be­ genheterna samt åt lagskipningeu bereda stridas. Det kunde icke tillhöra en em- bättre stadga och följdriktighet. Huru betsberättelse att anföra, huru justitieom­ han tänker sig en sådan möjlighet, derom budsmannen sjelf ansåge att det i hvarje säi- hafva de flesta af våra större tidningar skildt fail sådant borde dömmas, men dere- omständligt berättat. Han föreslår att då mottillhörden utredning rörande lagskipnin- ett mål blifvit afgjordt genom öfvervigten gens bestånd i riket hvilken det enligt in­ af en enda röst på någondera af Högsta struktionen åligger justitieombudsmannen domstolens divisioner, skall hela domstolen att meddela i sin berättelse, »att icke med sammanträda in pleno och företaga gemen- — 102 — sam omröstning- om saken, samt att detta ras. Vi stå icke heller ensamme om en utslag skall jemte domstolens protokoll sådan öfvertygelse, och vi hafva nyligen omedelbart derefter offentliggöras. Detta haft den tillfredsställelsen att höra den delas hade naturligtvis den onekliga fördelen att af en mycket framstående jurist. Vid den ena divisionen finge kunskap om hvad Första kammarens behandling förliden lör­ den andra gör, och att de genom denna dubla dag af lagutskottets memorial rörande behandling vunna utslagen skulle kunnagöra granskningen af justitieombudsmannens em- sig gällande som verkliga prejudikat, af betsberättelse, yttrade sig nemligen utskot­ hvilka efter hand en jurisprudens skulle tets ordförande hr von Gegerfelt med myc­ kunna uppbyggas. Men för att detta ar­ ken styrka i denna syftning. Vi hafva ett betssätt skulle kunna införas fordras en gammalt lagverk, sade han, som i många förändring i g 22 Regeringsformen, som delar icke vidare motsvarar tidens behof, stadgar att icke mer än åtta justitieråd och vid sidan deraf lagkommissionens och ega rätt att deltaga i behandlingen af ett lagberedningens omfattande, af mera mo­ mål, och, hvad värre är, den utförligare derna idéer uppfylda arbeten. När nu en diskussion af frågorna som måste blifva | tvistefråga behandlas af en kollegial dom­ en följd af deras itererade behandling, i stol, hvars medlemmar stå på höjden af fall det åsyftade ändamålet dermed skulle sin tids juridiska bildning, kan det icke uppnås, komme att väsentligen försena undvikas att de nya föreställningar som Högsta domstolens arbete, då den säkert innehållas i de nyssnämda stora lagförbätt­ icke i sin närvarande fördelning på endast ringsarbetena komma i konflikt med de två divisioner, och utan betydligt förökade kodifierade men till sin inre natur förål­ kostnader för statsverket, skulle hinna med drade stadgarna, och derigenom uppkom­ sina göromål för året utan förfalla i de ma flere meningsskiljaktigheter än det vore gamla balansernas bottenlösa elände. Det önskligt. Äfven denne talare lade stor vigt är möjligt, och vi skulle nästan vilja säga på nödvändigheten att i högsta instansen troligt, att det allmänna tänkesättet icke fullständigt genomdiskutera de förekom­ skulle nöja sig med ett sådant palliativ, mande rättsfrågorna, ehuru han af natur­ då fordringarna på en genomgående re­ lig gran niagenhet undvek att undersöka form af våra underdomstolar blifva med huru vida en sådan diskussion också i hvarje dag mera högljudda, och att man verkligheten eger rum, men den största snarare skulle yrka på en sådan ombild- vigten lade han emellertid på det förhål­ uing af hela vårt lagskipningsverk, att Hög­ lande vi nyss antydt, och hans yttrande sta domstolen kunde befrias från sina nu­ kan derföre anses såsom ett vigtigt kom­ varande dömmande förrättningar och för­ plement till justitieombudsmannens behand­ vandlas helt och hållet till en kassations- ling af saken. Att den senare handlat domstol. Vi våga ej yttra oss i denna särdeles välbetänkt, då han ur sin synpunkt, vidtutseende fråga, äfven om vi ej för det bragt ett mera allmänt erkändt missför­ närvarande dertill saknade all anledning. hållande under riksdagens uppmärksamhet, Vi undra också, om ej det onda ligger derom torde icke gifvas mer än en me­ djupare än att det skulle kunna helt och ning. hållet eller till någon hufvudsakligare del Den ojemförligt största delen af berät­ afhjelpas på det föreslagna sättet. En telsen upptages af en utförlig och särdeles lag som kan tolkas på fiere än ett sätt erkännande exposé af justitierådet Olive- är i sjelfva verket en motsägelse, och ju­ cronas bekanta arbete »Om orsakerna till stitieombudsmannen har sjelf sagt att om återfall till brott». Vi hörde någon riks­ det skulle hända att de dömmande myndig­ dagstalare uttrycka sitt ogillande deröfver heterna af en eller annan anledning känna att justitieombudsmannen fyller sin em- sig uppfordrade att frångå en praxis i lag­ betsberättelse med hvad af denna talare tolkning som en gång blifvit antagen, då kallades »bokrecensioner». Vi kunna icke är det ingen annan hjelp ån att stifta en dela denna förtrytelse, och vi tro icke hel­ ny lag. Frågan blir då den, om vårt lag­ ler att den var så allvarligt menad. Det verk öfver hufvud är af den beskaffenhet är icke första gången hr Fröman under att föranleda olika tolkningar, och vi be­ sin embetstid sysselsatt sig med frågor fara att denna fråga måste med ja besva­ om straffväsendet och fångvården, och hr 103 — Olivecronas bok var af den betydenhet att samma betänkligheter mot bevisningskraf- den utan tvifvel förtjente den åtnjutna ut­ ten hos de af hr Olivecrona uppgjorda statis­ märkelsen. Såsom en sådan räkna ock­ tiska tabellerna, och han antager med skapa­ så vi den uppmärksamhet justitieombuds­ ren af det progressiva eller irländska fängel­ mannen egnat åt våra egna artiklar förli- sesystemet sir J. Crofton, att en viss procent den höst om »Strafflagar och fängelsevä­ af fångarne, t. ex. en fjerdedel, är absolut sende», och det är oss mycket kärt att oförbätterlig. Slutligen sammanfattar han den åsigt vi dcri framstälde om sättet resultatet af sina egna erfarenheter om fän­ att ordna räddningsanstalter för unga för­ gelseväsendet och af andras arbeten öfver brytare vunnit hans understöd. Med hr samma ämne i följande tre postulat, hvilka Olivecrona är justitieombudsmannen ense han anser nödvändiga och verkställbara för i det stora hela, och han tillägger sjelf ur det närvarande, nemligen 1:0, att de unga sin långa embetserfarenhet några drag, som förbrytarne skiljas från de äldre och fa äro betecknande för brottslingarnes egen umgälla sina brott i särskilda för dem in­ uppfattning af de nu brukliga straffgra­ rättade straff- och förbättringsanstalter ; derna. Så berättar han att han under en 2:o att de äldre brottslingarne äfven skil­ embetsresa öfvervar ett urtima ting pa en jas åt under fristunderna och nätterna, för gästgifvaregård i landsorten, der ransakning hvilket ändamål det redan begynta inrät­ föregick med ett par personer som förut tandet af nattceller bör fortsättas och ju varit straffade för stöld och nu voro häk­ förr dess hellre fullbordas; samt 3:0 att tade för upprepande af samma förbrytelse. enskilda menniskovänner förena sina be­ De hade efter frigifningen från kronoar- mödanden att åstadkomma understöd, vård betskåren eller fängelset förgäfves sökt att och tillsyn åt frigifna fångar, så äldre som erhålla arbete, voro utsvultna och bröto yngre, hvilka sakna skydd och omvårdnad sig tidigt en morgon in i en enstaka af föräldrar och anförvandter eller egna bondgård för att tillgripa några lifsmedel. medel att försörja sig. De gjorde detta, och sedan brottet var för- De mindre vigtiga redogörelserna och öfvadt uppstod mellan dem en öfverlägg- sifferöfversigterna kunna vi helt och hållet ning huru vida förbrytelsen var stor nog förbigå, och nämna endast att någon lag­ att medföra straffarbete under mer än två förklaring, i den ordning § 19 Kegerings- års tid, eller om de borde försvåra den formen föreskrifver, icke blifvit sedan sist­ genom att tända eld på gården, för att lidna riksdags början af kongl. maj:t med­ kunna med säkerhet påräkna att blifva delad. Sist förekommer den vanliga listan dömde till sådant straff som finge aftje- öfver »de genom af föregående riksdagar till uas i gemensamt fängelse. kongl. maj:t aflåtna underdåniga skrifvelser Justitieombudsmannen har icke inskränkt anhängiggjorda ärenden, hvilka i justitie·» sig till att referera hr Olivecronas bok ombudsmannens senaste embetsberättelse utan underkastar den i vissa afseenden blifvit upptagna såsom i sin helhet ellei en kritisk behandling, för hvars enskild­ till någon del hos kongl. maj:t afgjorda, heter det dock skulle föra oss för långt äfven som å de åtgärder hvilka sedermera att här försöka redogöra. Så motsätter blifvit med dem vidtagna». Katalogen är han sig tills vidare någon mera genomgri­ som vanligt temligen lång, och den upp­ pande förändring af strafflagen, hufvud- tager i allt icke mindre an 73 mål, hvarai sakligen på den grund att den icke skulle dock de flesta på ett eller annat vis kunna uppbäras af det allmänna medvetandet, sägas vara under förberedande handlägg och hr Olivecronas förslag att minska ning. Bland dem som befinna sig i full­ fångkosten motsätter han sig på det all­ komlig hvila är den genom 1868 års riks­ varligaste, ehuru han gerna såge spisord­ dags skrifvelse väckte frågan om den ad­ ningen i olika landskaps fängelser satt i ministrativa domsrättens upphörande, hvi - »armare öfverensstämmelse med folkets ken i några departement säges vara under vanor, hvarigenom vissa dyrare födoämnen, beredning till föredragning, i andra bord­ färskt kött och fläsk till exempel, skulle lagd till framtida behandling och i annu kunna till fördel för fångarnes helsa och väl­ andra af kongl. maj:t hittills icke pröfvad befinnande utbytas mot större qvantiteter af Ålderspresidenten bland denna langa rad af vissa gröfre och billigare. Han har allvar­ förbisedda underdåniga skrifvelser är emel- 104 — lertid den som afläts af rikets ständer om vård, som på tio rader omtalar den ovanliga våren 1851 rörande åtgärder för en förbätt­ händelsen att komiterade fått mottaga en rad själavård inom hufvudstaden ; först i skrift till granskning, kallad »Den religiösa december 1872 beslöt kongl. maj:t att låta friheten». Komiterade hafva emellertid öfverlemna handlingarna till den nämd som funnit den vara af sådan beskaffenhet att har i uppdrag att ordna presterskapets af- de icke ville åtaga sig ansvaret för dess löning inom hufvudstadens territorial» för­ offentliggörande, och det vore högst be­ samlingar. Den närmaste i ålder och an­ synnerligt om de någonsin skulle göra det. seende fyller just i dessa dagar femton år; Till och med i upplagor af katekesen och det är rikets ständers underdåniga skrifvelse bibeln kunna insmyga sig tryckfel, som af den 28 febr. 1858 i fråga om lag till skulle kunna ådraga komiterade obehag, och ordnande af notarii-publici-befattningen, ett i de äro derföre i sin goda rätt, då de en ärende som »ännu ej till slutligt afgörande gång för alla visa ifrån sig det ansvar som förekommit». I någon mycket naiv och oerfaren författare Till . sist förekommer den vanliga be­ ! någon enda gång får i sinnet att vilja på- rättelsen af komiterade för tryckfrihetens I börda dem. E Il öfversättning af Talmud. Hvilken betydelse ett inträngande stu­ I nisk litteratur, som supplerar de bibliska dium af de förkristliga religionernas urkun­ böckerna i Gamla testamentet och till en der har för en riktig uppfattning af vår viss grad anses ega en liknande myndighet. egen bekännelses hufvudläror, och hvilka Huru vigtig en närmare bekantskap med betydande arbeten, särdeles i de tider som dessa urkunder måste vara för kristendo­ ligga oss helt nära, blifvit utförda i afsigt men, låter sig lätt begripas när vi veta att göra denna kännedom rätt djup och att de traditioner som ligga till grund för fruktbärande, derom hafva vi mer än en Talmud taga sin början åtminstone två gång sökt att gifva våra läsare en före­ århundraden före vår tideräkning och under ställning och senast i vår artikel om »Re­ mer äu ett halft årtusende utbildat sig så ligionsvetenskap» i n:o 41 sid. 647 följ. att säga jemnlöpande med kristendomen. Det är emellertid högst eget att vi sedan På dessa traditioner ser man hänsyftningar ett antal år ega franska, tyska, engelska snart sagdt pa hvarje sida af evangelierna, och italienska öfversättningar af hufvud- och man kan ofta nog endast ofullständigt ferken för de flesta stora asiatiska religio­ begripa de senare, om man saknar all be­ nerna, Vèda, Manu’s Lagar, Zendavesta, kantskap med de förra. Liknelserna och Koran, Konfutzé och det vigtigaste af Bud- ordspråken i Talmud äro nära beslägtade dhismens ofantligt vidlyftiga kanoniska litte­ med dem som vi återfinna i Nya testa­ ratur, men hittills saknat alla öfversättnin­ mentet, och ett öfvadt öga har ingen svå­ gar på något för européer i allmänhet till­ righet att i sjelfva bilderna, uttrycken och gängligt språk af en urkund som mer än ordvändningarna upptäcka en genomgående alla andra bör intressera kristendomens förvandtskap mellan de båda litteraturerna. bekännare, nemligen den judiska Talmud. Vi yttrade att Talmud hittills icke blif­ Det är väl få af våra läsare som icke nå­ vit tillgänglig på något för européer i all­ gon gång hört talas om detta namn, men mänhet fattligt språk, men detta yttrande det är kanske icke många flere som hafva far icke så förstas som om den icke varit ett tydligt begrepp om hvad dermed menas. föremål för de lärdes uppmärksamhet. Tvärt Det torde derföre icke vara alldeles öfver- om har detta varit förhållandet i mvcket flödigt att till en början i största korthet stor utsträckning: några af reformationens förklara, att Talmud eller Thalmud betyder och renaissansens äldsta kämpar hafva be­ egentligen »undervisning» eller »upplysning» gagnat stympade eller illviligt tolkade de­ och omfattar i vidsträcktaste mening hela lar af den hebreiska urkunden såsom stöd den senare utvecklingen af den mosaiska för judeförföljelser, andra, mera frisinnade religionen, en stor och omfångsrik kano- och upplyste, hafva gjort forskningar deri 105 — för att belysa lagfarenhetens och rättsvä­ fjerde seklet af vår tideräkning; den inne- sendets historia: nyare lärde hafva behand­ ! håller summan af den judiska eller pale­ lat den hufvudsakligen såsom en historisk I stinska rabbinskolans lärdom och har der- urkund. Enskilda delar deraf hafva blifvit för blifvit kallad Talmud Jeroschalmi eller öfversatta eller resumerade, dels på latin Jerusalems Talmud; den andra yngre och dels på tyska, men hvad som hittills allt betydligt omfångsrikare affattningen är bör- jemt fattades var en öfversigt af det hela. jad af Aschi, chefen för babyloniska sko­ Det torde icke vara öfverflödigt att pa lan, efter honom fortsatt af hans son och detta ställe erinra om hvad som är väl en af hans förnämsta lärjungar men full­ bekant för dem som något sysselsatt sig bordades först i början af sjette seklet; med kyrkohistorien, att Talmud bestar af den är skrifven hufvudsakligen på en senare två hufvuddelar, Mischna och (remara, hvil- kaldeisk dialekt. På en öfversättning af ka förhålla sig till hvarandra ungefär så­ båda redaktionerna var det nu icke att som lilla och stora katekesen. Mischna, tänka — en enda mans lif skulle dertill egentligen »upprepning» eller »omredak­ hafva varit otillräckligt — och den baby­ tion», är på det hela en samling af texter, loniska texten skulle efter mr Schwabs upp­ lagställen och grundsatser, som afsågo att gift hafva i fransk öfversättning fordrat icke supplera den mosaiska lagen och Gamla mindre än 60 oktavbaud. Den palestinska testamentets kanon, bibehållna genom redaktionen har tre förtjenster, att vara muntlig öfverlemning bland de äldsta mo­ äldre, klarare och framför allt kortare; den saiska religionslärarne, de så kallade syna­ kan sammanträngas i 12 franska delar. gogans fäder, till dess man, för att rädda Det var klart att mr Schwab skulle välja dem från glömskan, fann nödvändigt att denna, men för att sätta sina läsare i till­ uppteckna dem, ett redaktionsarbete som, fälle att domina mellan båda texterna har ehuru sannolikt börjadt före hans tid, till- han i denna första del, dock endast för skrifves den store rabbinen af den Gamaliel- den gången, gifvit en parallel öfversättning Hillelska familjen Juda-ben-Simeon eller äfven af Babylons-texten samt för öfrigt den helige, som lefde i början af tredje utrustat sitt arbete med noter, jemförelse- århundradet efter vår tideräkning, och den är tabeller, exkurser och en vidlyftig inledning, uedskrifven på nästan ren hebreiska. Ge- hvari författaren ger en allmän öfversigt mara är en vidare utveckling af några bland öfver Talmud-urkundernas innehåll och de i Mischna upptagna traktaterna, åstad­ historia. kommen tid efter annan genom rabbiner­ Så intressant än denna inledning må nas diskussioner ända ned till sjette seklet, vara, i synnerhet för sådana läsare för °ch skrifven till en del på mycket svår- hvilka ämnet är främmande, anmärker re­ förståndliga dialekter. ferenten att författaren skulle hafva gifvit En israelitisk lärd, som lefver i Paris, denna Introduction ett ännu högre värde, har företagit sig att öfversatta Talmud på om han, i stället för att sammansatta den franska språket, och första delen deraf är af beståndsdelar som han till en stor del sedan någon tid utkommen. Följande sidor tagit ur andra hand, till och med revy- äro en sammanfattning af det utförliga och tidningsartiklar, inskränkt, sig till de referat af boken som i Académie des scien­ ursprungliga texterna och förklarat dem ces morales et politiques nyligen blifvit »enom en sund och ingripande kritik. Vi föredraget af dess ledamot mr Ad. Franck. förbigå emellertid alla dessa anmärkningar, Innan mr Schwab, ty detta är den franska äfven som den som rörer sjelfva öfversätt- öfversättarens namn, började sitt svåra före- ningen, utom en enda, som är karakteristisk taS hade han att fatta ett vigtigt beslut. för svårigheterna af ett dylikt företag. Det Af Mischna fins det blott en enda redak- är i fråga om en berättelse hvari en af de tl°n, med en jemförelsevis klar och enkel äldsta och berömdaste rabbinerna Simon text, men afGemara finnes det två, väsent­ Ben-Sehétack spelar hufvudrolen. Nära ligt olika, och frågan var nu hvilkendera beslägtad ined konung Alexander Jannæus, han skulle välja. Den ena af dem, den hade han i följd af en falsk angifvelse blif­ äldre men nu mera mindre brukliga, anses vit tvungen att fly, men då konungen er­ vara hufvudsakligen författad af rabbi Jo­ farit sitt misstag, återkallade han honom, hannen och fulländades i Tiberias inemot i gaf honom en plats vid sitt bord och bad — ιοΰ — honom, såsom ett bevis på sin aktning, att afton-ó'cAema eller den formel i V Mosebok uttala den vid hvarje måltid brukliga väl­ som innehåller den israelitiska bekännel­ signelsen af brödet och vinet, hvarvid den sens symbolum, och hvilken begagnades förebedjande fattar kalken i sin högra hand. såsom morgon- och aftonbön. Den börjas Bedragen af likheten mellan de båda he­ med dessa ord: »Hör Israel: Herren vår breiska orden låter öfversättaren konungen Gud är en enig herre» o. s. v. (VI kap. befalla palatstjenarne att bringa rabbinen 4 o. 5 v.). en tron i stället för eu bägare. Detta Man kan väl tänka sig att eu sådan doek endast i förbigående: några fläckar i skolastik allt emellan blir torr och ande­ ett porträtt, säger mr Franck, utplåna icke fattig, men den genomblixtras ej sällan af likheten ined originalet. de renaste och ädlaste tankar, såsom då Den del af Talmud som mr Schwab hit­ det heter på ett ställe i Mischna: »kände tills utgifvit på franska heter »Afhandling du än en huggorm slingra sig kring din om välsignelserna». Denna titel är redan fot, må du icke afbryta din bön». Der- tillräcklig att för oss öppna ett helt perspek­ jemte förekomma många vackra legender, tiv och låta oss kasta en lång blick in i erinrande om de katolska Acta Sanctorum, ett samhälle och en trosbekännelse der många fina och träffande anmärkningar äfven den simplaste förrättning i lifvet var öfver naturen och menniskolifvet, då och föremål för böner och välsignelser. Liksom då en stråle af äkta poesi, men allt ige­ vi nyss sett att man vid måltiderna väl­ nom den oryggligaste tro på försynens signade brödet och vinet, så välsignade allmakt och kärlek. man frukten som man plockade af träden Se här några exempel. Huru skall man och skördarne som man upphemtade af igenkänna rätta ögonblicket när dagen jorden; man välsignade regnbågen, elden, slutar och natten börjar? Först hafva vi stormen, blixten och nymånen, man bad då stjernorna: synes blott en är det ännu och välsignade vid alla tillfällen och för­ dag; synas två är det tvifvelaktigt, men rättningar i lifvet, då man lade sig till så snart vi kunna räkna tre är det gifvet hvila, uppsteg, började sitt arbete, då man att natten inträdt. Men det är ännu andra var närvarande vid en barnsbörd, ett gif­ tecken på hvilka ett barnsligt natursinne termål eller en dödssäng, då man passerade igenkänner natten. Så länge himmelen i en begrafningsplats, då man såg en konung vester ännu är röd är det dag, när han eller furstlig person färdas förbi. »Gifve börjar mörkna är skymningens ögonblick, Gud», utropar författaren af Jerusalems- men när den nedre himmelen blifvit lika Talmud, den lärde och fromme rabbi Jo­ mörk som den öfre, då är det natt. »När hannen, »att menuiskor bådo hela dagen i vid fullmåne solen går ned under det mån- ända, ty bönen är aldrig förlorad, äfven skifvau visar sig vid horisonten, är det om hon upprepas än så ofta». Då princi­ skymning.» Litet längre ned jemföres skym­ pen en gång är erkänd, måste man taga ningen vid det flyktiga ögonblick under alla dess följder. Sedan bön- och välsignelse hvilken en droppe blod förblifver fästad formlerna en gång voro bestämda af lagen, vid ett svärd, innan den afrinner. Denna återstod att noggrant afgöra ,när de skulle tidrymd är så svår att iakttaga och be- ii brukas; följaktligen bestämde man med den stämma äfven för de lärde, att endast en mest ängsliga försigtighet det ögonblick profet kan hjelpa oss ur förlägenheten: som skiljer dag och natt, eller arbetsdagen »när profeten Elias åter kommer till den- I från den lagstadgade hvilodagen. Med na jorden och säger ifrån hvad skymning samma noggranhet bestämde man de sär­ är, skall ingen bestrida det.» Vi veta af skilda ställningar och vilkor i hvilka men· Nya testamentet, huru judarne väntade på niskan är värdig att åkalla och välsigna hans återuppenbarelse. sin skapare, med andra ord när hon skall Det är en bön kallad Amida, hvilken de 1 lagligen anses vara ren eller oren, och en troende böra upprepa stående och med | afhandling, eller hvad vi skulle kalla en båda fotterna tätt sammanslutna, emedan stadga, rörande välsignelserna blef ovilkor- de i denna ställning likna englarne, hvil ligen nödig. Den afdelning vi här hafva kas nedre lemmar efter profeternas beskrif- I under ögonen börjar med den frågan i ning sakna leder: de »skrida» utan steg, | hvilket ögonblick man skall börja att uttala liksom antikens gudomligheter. 107 De småaktigaste föreskrifter adlas at försummat ungdomens undervisning. Ur rabbinernas stränghet. Rabbi Meir förkla­ sorlet af barnen som lära sina lexor utgår rade det för tillåtet att på sabbaten bereda verldens räddning. Två rabbiner mötte en en salfva af vin och olja för att smörja gång ett liktåg. Den ena al dem uttalade de sjuke, men då han sjelf blef sjuk på då med stöd af Predikareboken att de Herrans dag, vägrade han att lata smör- döde voro utan medvetande. Hans följe­ jelsen beredas för sitt eget bruk, och da slagare svarade: »nog förstår du att. läsa hans lärjungar förehöllo honom motsägel­ skrifterna men icke att tyda dera. De lef­ sen, svarad han: »Det är nog att några vande som veta att de skola dö äro de visat sig mera stränga än jag, för att jag vise, hvilka äfven efter döden äro att be­ förbjuder mig sjelf hvad jag tillåter andra.» trakta såsom lefvande, och de lefvande som Men alla lagens föreskrifter voro af in­ ingen ting veta kunna redan under litvet tet värde i jemförelse med rättfärdighet betraktas såsom döde.» Påminner icke och insigt. Konung David brann af begär detta om Frälsarens förmaning till lärjun- att få uppbygga den Eviges tempel: det garne: »låt de döde begrafva sina döde»? var hans lefnads enda tanke, och hans fi- ¡ De judiska filosoferna Moses Maimonides ender gäckades ofta med honom deröfver; och Spinoza hafva tydt Predikarebokens de gingo under hans fönster och ropade | ord, »de lefvande veta att de dö skola, hånfullt: »David, när blir templet färdigt? । de döda veta intet», på ett annat sätt, När få vi inträda i den Eviges hus?» Da­ nemligen så att de okunnige, den råa ho­ vid fördrog tåligt dessa förnärmelser i pen, skola dö med kropp och själ, men de det hopp att man snart skulle skåda det som redan här höjt sig till de rena idéer­ stora verkets fullbordan. Men en dag sade nas rymder skola ärfva odödlighetens her- Herren till honom: »David, dina dagars tal lighet. skall icke varda förkortadt, men det är Men detta är icke den enda likheten icke du som skall uppbygga mitt tempel. mellan Talmud och evangelierna, och lik­ Det är din son Salomon, emedan de offer nelsen om vingårdsmännen återfinnes i man der skall hembära mig skola blifva nästan enahanda ordalag. Det är fråga mig mindre välbehagliga än dina verk, nem- ' om att. bevisa att en from och vis lärare, ligen din aktning för hvad soin är rätt som i blomman af sin ålder skördas af och tillbörligt.» Huru ofta hafva ej Gamla döden, ingen ting skall förlora af den ve­ testamentets siare uttalat samma tanke, att dergällning som väntar Herrans trogna doftet af ett fromt hjerta behagar den tjenare efter väl förrättadt arbete. »Hvar­ Högste bättre än röken af offer! på», frågar Talmud, »kommer oss den unge Hvem har uppfunnit, eolsharpau ? 1 almud rabbi Buns ändalykt att tänka? På en ko­ svarar att det var samma gudfruktiga ko­ nung som tagit många arbetare i sin tjenst, nung hvars namn nyss nämdes. Han af hvilka en är mera nitisk i sitt arbete lät hvarje afton upphänga ett sådant tou- än de andra. Han tager denna till sig verktyg under sina fönster. Vid det första och vandrar med honom fram och åter ljud som morgonvinden derur framlockade öfver vingården. Om aftonen kommo ar- vaknade han och sjöng till vindharpans betarne för att få sin daglön, och konungen toner en af de inspirerade sånger som än utbetalte fulla dagspenningen till den som i dag bära hans namn. vandrat med honom. Då de andra sago det, Talmuds lärde gifva samma höga rang beklagade de sig, sägande: vi hafva burit åt vetandet som åt rättvisan, emedan, säga dagens tunga och heta, och denne, som de, man måste veta hvad som är rätt för arbetat knappast två timmar, gifver du lika att kunna göra det. En dag afhandlade I stor lön som oss! Då svarade konungen, man uti en af deras förnämsta skolor den denne har på två timmar gjort, mer an I frågan hvilket är förnämligare, vetenskap andre på hela dagen. Således kände laobi eller handling; slutligen erkände alla att. Bftn, fastän han endast studerat lagen till vetenskapen var högre, emedan den leder sitt tjugosjunde år, dess föreskriftei bättre till handlingen: »en okunnig kan icke vara än en som studerat den ända till sitt hun­ from». De satte vetandet till och med drade.» Man ser att tillämpningen är en öfver profetian och sade att en af orsaker­ annan, men andan, tanken, scenen och na till Jerusalems förstöring var att man ordvändningarna äro de samma som i evan- 108 gehet. Allegorien är ett genomgående drag skrift, hvilken de anse särdeles vigtigt att i Talmud. Sålunda förklaras i afhandlin- inskärpa. För öfrigt är vanan att åberopa gen om välsignelserna den dunkla versen heliga texter allmän i hela österlandet. i Höga visan: «Min vän är nedergången i Ett eget exempel derpå förtjenar att an­ sin örtagård till örtesängarne, att han sig föras. Israeliterna tänkte så högt om qvin- der förlusta skall i örtagårdarue och hemta nan, att det fins ett bud som lyder: hedra rosor.« (VI. 2 ett uttryck om att beta, din nästa såsom dig sjelf och din hustru sig sjelf eller sina hjordar, är i den svenska mer än dig sjelf; en god hustrus död är öfversättningen öfverhoppadt.) Talmuds- för hennes man en förlust jemförlig med läraren anmärker i förbigående att det här Jerusalems förstöring. Men just derför att blott är fråga om en örtagård, ehuru ordet de icke ville att ett strängt uppfyllande straxt upprepas i pluralis, och han tillägger af den levitiska lagen skulle tvinga hus­ vidare, att vännen som nedstiger är den modren att försumma sina menskliga ålig­ Evige, örtagården dit han nedstiger är verl- ganden, befriade henne synagogans lärare den, örtasängarne Israel, örtagårdarue der från alla religiösa pligter som borde upp­ han betar sina hjordar äro de andra folken fyllas på en gifven tid, såsom upprepandet på jorden, och rosorna som han hemtar af de tre dagliga bönerna och skyldigheten äro de fromme och vise, hvilka han hemtat att på den mosaiska nyårsdagen höra lju­ från de öfriga nationerna för att införlifva det af vädurshornen, Shofar, hvilka ännu i dem med det utkorade folket. En ny bild, synagogorna blåsas på den dagen, eller väl­ uti hvilken Talmud-författaren liksom i en signelsen af palmlöfven under tabernakel­ enda tafia förenar alla de spridda dragen. festen o. s. v. Men man behöfde en auk- En konung har en son, hvilken han högt torisation i Moseböckerna, och man fann älskar, och åt hvilken han låtit inrätta en den i en vers af den femte som säger: skön trägård. Så länge sonen gör sin fa­ »I skolen lära dessa bud åt edra söner». ders vilja, finner fadren behag uti att från ¡ Gud sjelf hade ju således befriat qvinnorna alla jordens länder samla de skönaste och | från hörsammandet af vissa bland hans sällsyntaste växter för att fiytt.a dem till stadgar. sonens trägård, men om denne är olydig, | Vi skola nu också anföra ett prof på upprycker fadern alla de plantor som han legenderna. En dag hörde en israelit, un­ med glädje och kärlek der planterat. På der det alt han brukade sin åker, sin ko samma sätt också, när Israel förtörnar uppgifva några klagande läten. En arab Herren genom sin olydnad, är det icke i som gick förbi sade till honom : son af endast de fromme af andra folk som öfver- ’ Juda, son af Juda, lemtia din ko och din gifva honom utan äfven de som voro födde plog, ty din undergång är nära. Kon bö- i hans eget sköte. lade ännu en gång, och araben sade åter: Vi se här huru allegorien förklaras eller son af Juda, son af Juda, återtåg din ko förfullständigas genom en uy allegori. I och din plog, ty nu är född Messias. Huru båda åter finner man den tanken att ett heter han? — Menahem (hugsvalaren). — folk icke uppfylt sin bestämmelse eller rätt­ Israeliten frågade derefter om hans faders färdigat den förkärlek som den Högste hy- ¡ namn och hans födelseort, hvarpå araben ser för det, förr än det med sin egen I nämde· Ezechias, judarnes konung och Da­ vishet och dygd förenat alla andra folks ! vids ättling samt »den kungliga staden, vishet och dygd. Samma tanke återfinnes Bethlehem i det Judiska landet». Hebrén i Kabbala, der den tagit en på samma gång 1 begaf sig då till Bethlehem och medtog en spekulativ och sedolärande form: »Den stor mängd barnkläder. Alla qvinnor ville sanna gudens religion», säga kabbalisterna, köpa eller få till skänks af honom utom »skall draga till sig allt det sanna och ; Menahems moder. Då de andra qvinnorna heliga som fins i alla andra religioner.» [ uppmanade henne att följa deras exempel, Protestantiska teologer pläga beskylla svarade hon endast: 0, jag ville att alla synagogans lärare för en servil bokstafs- Israels fiender vore döde, ty den dag då dyrkan; det kan så synas ibland, men då Messias är född vet jag att Jerusalems är detta å deras sida en medveten inten­ tempel är nära sin undergång. Två dagar tion, för att ställa under den gudomliga i derefter kom den resande araben och sporde skriftens särskilda skvdd en regel eller före- ' efter Messias. Modren svarade honom att 10!) hon icke visste hvart han tagit vägen, ty qvitt. Andra förklaringar äro icke mindre för två dagar sedan hade en häftig stormil träffande. borttagit honom ur hennes händer. Här Talmuds funderingar om verldssystemet upphör legenden, och debatten böljar: en af äro naiva och betecknande. Kabbalisterne, lärarne försvarar tron på Messias, men en som lefde några hundra år senare, hade, som skulle komma i framtiden, enligt Esaias’ utan att ens känna de ptolemeiska läror­ profetia om telningen af Jesse rot. Man na, en aning om det riktiga sammanhanget, igenkänner utan svårighet den evangeliska men Talmuds lärare hade aldrig varit i berättelsen, ehuru herdarne blifvit en landt- beröring med vesterlandets spekulation. man, eugeln en resande arab, och Mena- Likväl hafva de ett högt begrepp om ska­ hems födelse blir en källa till lidande för pelsens omätlighet. Dé ansågo att det modren. En sådan omformning måste ju skulle erfordras 500 års oafbruten resa för legenden undergå hos kristendomens fien­ att komma från jorden till himlen, 500 år der. vidare för att genomtränga det första himla- Det är bekant att judarne voro utsatte lagret, och lika mycket för att hinna ige­ för blodiga förföljelser från de kristna kej- nom tomrummet som skiljer den första sarnes sida. En af deras ädlaste lärare, himmelskretsen från den andra. Men detta Akiba, bief under Hadrianus dömd till dö­ uaktadt är, som de säga, Gud oss tillräck­ den derföre att han tagit parti för Bar- ligt nära för att höra den bön som i en chokbah. När han stod inför den gud- undangömd vrå framstammas i en ohörbar löse Turnus Rufus, färdig att lida döden, hviskning, och de bevisa det med ett citat, kom timmen för Schema-böneu. Under ur 1 Samuels bok: »Hanna talade i sitt det han uttalade de heliga orden for en hjerta: allenast hennes läppar rörde sig, blixt af glädje öfver hans ansigte. Gubbe, men hennes röst hördes icke; då mente ropade prokonsulu, har trolldomen lärt dig Eli att hon var drucken.» Den tysta bö­ konsten att döfva dina plågor, eller är det nen, säger Talmud, är ofta en värdigare för att håna mig som du 1er midt under hyllning åt Guds majestät än den högt marterna? Lugna dig, svarade Akiba; troll­ uttalade, och tystnaden är bättre än ett domen har icke lärt mig någon hemlighet, djerft uppräknande af hans egenskaper. och jag tänker icke på att trotsa dig. Men | För öfrigt hade Talmuds lärare en gan­ i hela mitt lif, så ofta jag uttalat denna ska barnslig uppfattning af försynens in­ vers, »du skall älska Herren din Gud af ' gripande i meuniskornas öden, och de dis­ Mit ditt hjerta och af alla dina krafter och putera med skolastisk ifver om de medel af all din hog», har jag alltid med smärta Gud begagnade för att rädda Moses ur frågat mig sjelf, om jag aldrig skulle få Faraos händer, ty huru kan en undersåte sätta i verket de tre sätten att tillbedja 1 utan ett synbart under undkomma en ko­ Gud som vår lag föreskrifver, men jag har nung? Några mente att bödelns svärd åter- icke ännu kunnat bevisa honom min kärlek ! studsade mot Moses hals och dödade den genom att gifva honom min själ. Jag , som förde det, andra att Faraos tjenare aflägger i dag detta vitnesbörd i det ögon­ slogos med blindhet, andra att en engel blick då det är bruket hos oss att upprepa nedsteg från himmelen och bytte kläder de ord hvari denna pligt ålägges oss. Detta med Moses i fängelset, o. s. v. Drag af är orsaken till min glädje. Med dessa ett verkligt frisinne möta oss stundom. °rd uppgaf han sin anda. Rabbi Gamaliel välsignade en gång en skön Det fins i Talmud mycket annat än sko­ hednisk qvinna. Huru kunde en så from lastik och legender, många fina iakttagelser man se på en qvinna och spilla välsignel­ öfver menskliga seder och karakterer, och sens nåd på en ovärdig? Kasuistiken kom en stor fond af naturlig qvickhet. ' 1 af- till hjelp: han hade mött henne oförvaran- handlingen om välsignelserna uppräknas sju des i ett gathörn, och välsignelseformeln slag af fariséer, och den första af dessa som han uttalade, »välsignad vare den Evige typer säges vara »den som mottager lagen för de sköna ting han skapat på jorden», såsom en börda». I förklaringen heter det, var ju lika användbar här som på vackra ■att denne liknar en man som vill taga åsnor eller hästar. budorden på ryggen och bära dem så långt Vi hafva sökt att gifva våra läsare ett som möjligt för att med ens blifva dem begrepp om hvad Talmud är. Det är icke en menniskas verk, icke ens eu särskild som sin nationalkärlek. Det är ett histo­ skolas eller religionssekts, utan det kollek­ riskt och religiöst monument, som, ehuru tiva verket af en stam och eu religion. af en lägre ordning, fortsätter bibeln och Judafolket har arbetat derpå många sekler väl förtjeuar uppmärksamhet af de kristne, igenom och deruti nedlagt sin tanke, sitt lif, hvilka deri återfinna många af sina egna sin tro, sitt evighetshopp, sina vidskepelser fromma traditioner. liksom sin upplysning, sitt nationalhat lik­ Blick på pressen. Det. börjar röja sig en viss oro hos vi anteckna, ehuru vi icke för vår del hört landsortspressen öfver den agitation mot något derom; i allmänhet tycks det talas grundskatterna och indelningsverket hvil- mycket litet om myntfrågan. Märkvärdi­ ken utan fråga är riksdagens vigtigaste gare är uttryck som N. 1). A. fäller, att företeelse och kommer att gifva den dess om norska Storthinget förkastar den vän­ egentliga karakter. Man synes hafva räk­ tade kungliga propositionen, då »återfår nat på ett starkare motstånd mot tan­ Sverige sin handlingsfrihet.» Hvar är då ken på afskrifning hos Andra kammarens i vår »handlingsfrihet» nu, eller har väl rege- så kallade center, och man häpnar öfver Í ringen, tvärt emot den uttryckliga lydelsen det tillmötesgående som flere af dess i § 70 Regeringsformen, kunnat bortskän­ mest konservativa medlemmar uttalat. Det ka den genom en konvention med främ­ är icke otroligt att anledningarna till öf- mande makter, som blifvit ingången utan verraskniug kunna blifva ännu större, men riksdagens hörande? derom är det nu för tidigt att uttala sig. Den lilla i Orebro utgifna tidningen Vi anteckna emellertid såsom ett icke ovig- Allehanda for Folket, som vi redan en tigt faktum, att medan några af våra stör­ gång förut omtalat, och hvaraf på utgif- re blad helst sysselsätta sig med »Polens varens derom framstälda önskan ett prof- affärer» samt kåserierna ora kaféer, teatrar blad såsom bihang till våra prenumeranter och detta onämnbara mellanting mellan intet i landsorten utdelas med detta nummer, och något som efter Posttidningens qvicka har under sin korta tillvaro innehållit flere diatrib fylla en kåsörs hjerna, söka lands­ nätta och väl skrifua uppsatser i allmän­ ortstidningarna att gripa fatt i de verk­ na frågor och har i lördags äfven lili be­ liga riksdagsfrågorna med ett allvar som svarande upptagit den vigtiga frågan: »Ar gör dem heder. Vi torde snart få anled­ arbetet en vara, och hvem bestämmer pri­ ning att återkomma till detta ämne. set?» Svaret är ej ovilkorligt jakande för En insändare, som tydligen är väl för­ den första delen af frågan ; arbetaren har trogen med sjövapnet, har i Nya Dagligt sjelf antagit att så är, och att det är säl­ Allehanda fått införd en serie uppsatser, jaren ensam 'som bestämmer priset. 0- som gå ut derpå att Sverige bör hufvud- rimligheten af det sista antagandet bevisas sakligen inskränka sig till ett minförsvar, på ett lika kortfattadt som bindande sätt: med ett mindre antal större sjögående men köparen kan ej alltid gifva det pris som icke pansrade ångfartyg, och ett mycket arbetssäljaren fordrar, och om han äfven stort antal små minbåtar med några få kan, så är det icke sagdt att han vill det. inans besättning. Alltid vinnes något ge­ Förhållandet mellan tillgång och efterfrå­ nom en sakrik diskussion, äfven om de gan är det som bestämmer priset på ar­ särskilda förslagen icke skulle förvärfva betet, liksom på allt annat i verlden, och understöd. det är icke värdt att staten försöker lägga Nya Dagligt Allehanda har för egen sig i den saken. del upptagit myntfrågan i syfte, så vida »Ar arbetet en vara,» säger författaren, vi förstått dess uppsatser, att förorda den »så har ock den som betalar rättighet att skandinaviska myntkonventionen, mot hvil- uppställa hvilka fordringar som helst, blott ken »en stormlöpning» säges förberedas han betalar; öfverarbete, nattarbete, utsu­ vid riksdagen. Detta är en nyhet, som gande af krafterna till det yttersta, allt är ill berättigadt mot betalning, och när maski­ ungdomen lär sig att utlägga något för nen är utsliten, kan han bortkastas liksom morgondagen, har han mer i sin makt att annat obrukbart skräp. Detta är det skö­ bestämma ett högre pris pa det forcerade na mål till hvilket denna ensidiga lärosats arbetet, som icke alltid lärer kunna und­ om arbetets frihet leder.» vikas, och i den mon han blir mer intel­ Om författaren kan i stället för denna ligent, får äfven det förädlade arbetet ett förfärliga arbetets frihet sätta ett arbetets högre värde, medan det rent mekaniska arbe­ skydd eller tvång, som icke för arbetaren tet, som lika väl kan åstadkommas med ma- sjelf blir mera förstörande än friheten, i skiner, oupphörligen sjunker. Detta är ef- skola vi med nöje upptaga hans förslag I ter vår tanke arbetsklassens räddning, den till diskussion. Lilis vidare tro vi att bi enda, men också en säker, och framtiden heten är bäst, ehuru den icke saknar sina kommer nog att visa, att det intelligenta olägenheter. I den mon arbetaren Iran arbetet får den största marknaden. Strödda underrättelser. Skick, seder och bruk i Océanien. stycke bokföring för en anglikansk prest. Ett nyligen i Tyskland utgifvet arbete af Denne räknade 872 stycken; så många Christmann och Oberländer, kalladt »Océ­ menniskor hade fallit offer för denna fur­ anien eller Söderhafsöarne, äldre och nyaie stes kannibalism. forskningsresor bland Stilla Hafvets ögrup­ En annan inföding förvärfvade sig ett per», kastar mycket nytt och till en del namn genom sin afskyvärda grymhet. Han ganska öfverraskande ijus öfver lifvet i lät sin hustru bygga en ugn, framskaffa dessa aflägsna trakter. Oberländer hat° 1 ved och ställa i ordning öfriga förnöden­ denna verldsdel tillbragt fjorton hela ai, heter; så snart hon var färdig mördade och om han icke vore en mau af anseende han, stekte och uppåt hennç. Det fattas och sanningskärlek, skulle man tro att han aldrig glada anledningar till anställande af gjort sig skyldig till betydliga öfverdrifter, detta slags måltider, uppbyggandet af ett särdeles i sina skildringar af kannibalismen hus. förfärdigandet af en båt och anlöp- pä Fidjiöarne. ningen af en ny plats. Seglar en höfding Inbyggarne på dessa intagande öar tyc­ in i en vik utan att nedfälla båtmasten, kas vara verkliga barbarer. Så högt star så vet folket hvad han vill och bringar menniskoköttet, som betecknas hos de bil­ honom ett offer för att han skall dröja dade fidjianerne med det valda uttrycket Ofta sätta höfdingarne, för att alltid »långsvin», i värde, att det begagnas säi- hafva ett antal offer till hands, en mängd skilda kärl för dess tillagning och serve­ menniskor, någon gång hela distrikt, på ring, hvilka jemte innehållet anses för tabu den svarta listan, och bödeln har då en­ eller heliga, och att man icke får vidröra dast att för hvarje tillfälle gripa och af- det med fingrarne utan dertill begagna en lemna det reqvirerade antalet. En fruktad särskild gaffel, som går i arf från far till höfding vid namn Varini gick en dag i son, och när den kommit till en viss al­ land på ön Takanova för att hemta sig en der erhåller ett särskildt hedersnamn, t. ex. menniskostek, men alla menniskor flydde Undro-Undro, hvilket betyder en liten pei- vid hans ankomst; ändtligen höllo två tappra son som bär en stor börda. krigare stånd, men de blefvo snart ned­ Mången skryter med den stora mängd af gjorde och förtärde. Följande dag gick menniskor som han uppätit. En höfding Varini åter i land och fann i ett tempel hade genom sina bragder i den vägen förvärf- ett antal sofvande menniskor, som der vat sig namnet »Sköldpadd-dammen». Han hade sökt skydd och säkerhet. Han spar­ kunde ensam förtära en hel menniska, och kade till den ena efter den andra, sa att han förde bok öfver sina måltider genom de vaknade och slog derefter i hjel dem att för hvarje ny stek lägga en sten pa med sin klubba. Derpå gick han med sina marken. Hans son visade detta ohyggliga män in i husen, och der de funno menm- 112 — skor slogo dern såsom grodor, till dess att trötthet och utmattning gjorde ett slut mineralsalter vid dess qvardröjande i växten· pa det blodiga arbetet. Denna lösning kommer nemligen i beröring Ofta företagas krigståg endast för att få med de af växter frambragta sura safterna, göra fångar. Vid sådana tillfällen bindas hvilka städse innehålla en viss mängd fria de till händer och fötter, så att de icke växtsyror (oxal-, vin-, äppelsyra o. d.) Då kunna röra en lem, inskjutas betäckta af det kan betraktas som ett faktum att väx­ jord och växtblad på de glödande ugns- terna i allmänhet upptaga salpetersyrade bottnarne och stekas sålunda lefvande. I salter ur jorden, och oxalsyran förekommer dessa fall hålles måltiden, i hvilken endast i de mesta växter, så undersökte Emmer­ höfdingar och prester deltaga, under reli­ ling dernäst oxalsyrans inverkan på de giösa ceremonier uti något tempel. salpetersyrade salterna af kalk, kali och Qvinnoköttföredrages männernas, och vid natron. Han fann dervid att salpetersyrad lätt stora högtidligheter konsumeras hun­ kalk och oxalsyra i utspädda lösningar dratal af det svagare könet. Så djupt ro­ under alla omständigheter inverka så på tad är kannabalismen hos detta folk, att hvarandra, att under frigörande af salpe­ många som blifvit omvände till kristendo­ tersyra kristallinisk oxalsyrad kalk afskiljes, men knappast kunna lösgöra sig från den och att äfven de salpetersyrade alkaliern» samma. Takombo, konung af Mbåu, hade i mycket utspädda lösningar delvis sönder­ blifvit kristen, men hvad hände när han delas af oxalsyra under frigörande af sal­ från döpelseakten återkom till sitt område? petersyra. Då dessa ämnen nu i alla hän­ Cnder smattrandet at musseltrumpeter skred delser äfven sammanträffa i växternas saf­ han fram genom en dubbel rad af lefvande | ter, så skola här samma reaktioner inträda, slagtoffer, män, qvinnor och barn, hvilka hyaraf följer att växtsafterna måste inne­ till hans urval voro upphängda vid fotterna. ' halla fri salpetersyra. Genom dessa under­ Den hoppgifvande kristne neofyten mottog sökningar erhålla vi sålunda bilden af ett gåfyan cch rörde med sin klubba vid de bestämdt kemiskt förlopp, så som det e^er individer som föllo honom i smaken. lum hos växten. Vi se hvilka processer Lyckligtvis hafva dessa menniskor icke den sa oíta i växter anmärkta oxalsyre.de något rätt behag till de hvites kött, som kalken, liksom äfven det sura oxalsyrade skall hafva en oangenäm saltaktig smak kalit, har att tacka för sitt ursprung, och och äfven luktar tobak; men sin illvilja komma till det vigtiga faktum att den fria gifva de blott allt för ofta fria tyglar mot salpetersyran är ett i växten verksamt agens, européerna. Mången sjöfarande har fått som vid bildningen af qväfvehaltiga organ­ plikta med lifvet för sitt blinda förtroende. | iska substanser i alla händelser spelar en betydande rol. bå hade den franska sjökaptenen Bureau 1833 länge med sitt fartyg kryssat mellan öarne, då en ung fidjian, hvilken han redan Manens fotografi. Medelst det stora haft med sig i Tahiti, och som syntes vara teleskopet på Observatorium i Melbourne honom mycket tillgifven, kom om bord med hai astionomen Ellery förfärdigat några nagra beväpnade och med vänligaste min fotografier af månen, hvilka äro bättre än uppmanade kaptenen att med sin kikare alla hittills erhållna. Bilderna hafva en se at land, der en af hans båtar nyss hade diameter af tre tum, under det att diame-1 strandat. Knappast riktade denne tuben tern af de förut offentliggjorda fotografierna åt den utpekade punkten förr än infö­ af månen endast uppgick till » eller j tum, dingen med ett klubbslag sträckte honom ehuru de förstorade kopiorna af dessa bil­ till marken; äfven den öfriga besättningen der äro ungefär 2 fot stora. dödades, och fartyget blpf utplundradt. I ii n e h äll: --------- (Slut n. g.) Sid· Den kemiska processen hos växter­ Justitieombudsmannens embetsberättelse 97· na. A. Emmerling meddelar i en tysk tid­ En öfversättning af Talmud.................... 10-1 ■ skrift för kemi resultaten af några vigtiga för­ Blick på pressen.................................... 110.Strödda underrättelser: sök, som kasta ett ljus öfver omvandlingen Skick, seder och bruk i Océanien m.m. H1· af den af växtroten uppsugna lösningen af Stockholm, tryckt hos A. L. Norumu. 1873.