Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. 
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och 
kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att 
OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör 
man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. 
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books 
are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always 
visually compare it with the images to determine what is correct.
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
C
M
DAGrHY
Rp TöIjd V arg. ftäTt. BSo
TIDSKRIFT FÖR SOCIALA * * 
OCH LITTERÄRA INTRESSEN
UTGIF VEX AF Qqqqqqqqqq
FREDRIK A-BRE M ER-FÖRBUNDET
REDAKTÖR: LOTTEN DAHLGREN «■ Q <$■
C3 (ü I 
t O)
GO J3 I
CC £
. o w
cs ^ S
^ ®
5 «5
-es s_ r< -52 c >5
INNEHALL-
Ebtia Ramsav : Eligabetli a£ Valois.
F. E.: Elizabeth Cady Staftton f. En kvinnoemancipationens veteran. 
Litteratur: L. D., Ett främmande namn af Annie Quiding. — L. D.. Dag­
gryning af Mathilda Mailing.
Ai1UBKT Hbnning : Den första, hvita dag. Poem.
Föreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Böcker för barn och ungdom julen 1902. Från Frédrilca-Bremer-Förbundets 
bokkomité.
Innehållsförteckning.
0CC
SVECIR, Solicit, tidsenligt Lifförsäkringsbolag. Omsesidighetsprincip. — Svensk dödlighei»JContor: Regeringsgatan bQ.
Qlycksläll-lörsäkringsanstalten GOTHIA.
Arslutar olycksfallförsäkringar pä liberalaste och tidsenligaste vilkor.
Hufvudkontor : i\e gering sgatan 4-0, 2 tr.
Nordiska kompaniets
(F. d. K. M. Lundberg- & Joseph Leja) 
STOCKHOLM
hineMllanAe c:a 2,500 illustrationer sinnlos i>a lieghran gratis 
ocli franco om denna annons alieronas
------ Aktiebolaget Nordiska Kompaniet. ------
Textilafdelningr> Thyra Grafström.
Färdiga och påbörjade Broderier på siden-, kläde-, läri't- och yllestramalj, 
passande för Dukar, Portierer, 31 åttor, Kuddar, Serveriiigsdukar ni. m. Mönster 
uthyras. Hekvisitioner från landsorten ombesörjas pr omgående.
Obs.! Ändrad adress: Regeringsgatan 5.
P
o>
HST Husliållsskolan
(för bildade flickor). Grundad 1881.
Föreståndarinna: Fröken U. Cronins.
Nya IIusliàllssKolans Matsalar
Vestra Trädgårdsgatan 19.
OBS.! Särskild'matsal för fruntimmer.
-n -P CJJ ©•
Vft P3
^ljeliolnieiis^n]uonk^ S US. p*1
^Jjföckholm.
Klagomål öfver svårighet att 
få köpa verkligt god Ättika har 
föranledt Liljeholmens Vinfabrik 
att tillhandahålla sin, sedan många 
år för god smak oeh fin arom 
kända Ättikssprit, på förseglade 
flaskor försedda med fabrikens 
etikett och spädningstabell.
'P or kapitalister, särskildt fruntimmer, kar det, länge varit 
X ett önskningsmål att kunna öfverlämna vården af sina värdepapper 
och skötseln af sina affärer åt någon person eller institution, som med 
absolut säkerhet förenade punktlighet och noggrannhet i utförandet af 
det anförtrodda uppdraget äfvensom prisbillighet. En sådan institution är
Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelninff
fT 211*. O'* ----------ju:_____ j.-1 m(Lilla Aygatati 27. expeditionstid W--4),
som under garanti af Stockholms Enskilda Bank åtager sig vård 
och förvaltning af enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1. Om en person hos Notariatafdelningen deponerar 
obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna kupon­
ger och tillhandahåller deponenten influtna medel. Vidare efterser 
Notariatafdelningen utlottningar af obligationer och underrättar depo­
nenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad 
Jamt lämnar förslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2. Om inteckningar deponeras hos Notariatafdelningen. 
underrättar Notariatafdelningen gäldenären därom att räntorna k in­
teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, som 
inflyta, till deponenten redovisas. Vidare tillser Notariatafdelningen 
att inteckningarne blifva i vederbörlig tid förnyade. Om en hos afdel- 
umgen deponerad inteckning genom underlåten förnyelse skulle förfalla, 
ersätter Stockholms Enskilda Bank därigenom uppkommen skada, 
r orvaringsafgift : 50 öre för år pr 1,000 kronor af deposi­
tionens värde, dock ej under två kronor.
Hylin & C
FABRIKSAKTIEBOLAG
KONGL. IIOFLEVERANTÖR.
UTSTÄLLMNGSTVÅLAR:
VIOL, HYACINTHE, HÉLIOTROPE, SYREN M FL
THEA-ROS-PARFYM M. fl.
prisbeLönta ined
GULDMEDALJ I STOCKHOLM 1S97
: . I GEFLE 1901.
FörsäljCs i vära butiker
i2 Regeringsgatan — Vesterlanggatan 16
A. T. 64 69. A. T. 24 97.
, , samt hes^alla finare parfyinhandlare i riket. 
(S. T.A. 99922)
Svensk Dam-Tidning
1903.
Svensk dam tidning ingår ar IlKld i sin I4:c argång 
och aiimiiles härmed till prenumeration. Tidningen ut­
kommer fortfarande hvarje Fredag i samma format som 
hittills och med samma tendenser och syften, nämligen 
att vara ett organ för kvinnan och hemmet och för den
1 nid n i ngssökand e un gdomen.
Att dessa syften beaktats af allmänheten, bevisas häst 
däraf att tidningen lyckats förvårtva sig en m\ eket stor 
läse- och vänkrets inom alla samhällsklasser. Tdl alla dessa 
hem i när och fjärran, som hvarje vecka mottaga Svensk 
Dam-Tidning såsom en god vän, bringas härmed en hjärtlig 
hälsning, och vi hvsa en glad förhoppning att denna vän­
skap skall trofast bestå och betryggas.
För år 1903 hafva vi många intressanta nyheter. 
Berättelser och skisser, samt andra uppsatser af omväxlande 
humoristisk och allvarlig samt instruktiv och underhållande 
karaktär, komma att meddelas, hvartill många goda pennor 
medverka.
Årets följetong, hvilken som vanligt år anordnad i 
bokformat, upptager författarinnan Ida Bog-Eds nyaste bok :
Den sående handen», soin i rFyskland erhållit ampla lafofd 
och som utgör en god och värdefull lektyr för hemmet.
Prenumerationspriset är oförändradt, sålunda:
För Vi år kr. 2: 20.
» V"2 » » 1: 20.
> y4 » » 0: 70.
Stockholm i Deeember 1902.
Redaktionen.
Elisabeth af Valois.
Fort.-?, från hilft. 19.
Under Elisabeths sjukdom försiggick uti Toledos katredal Corte» 
högtidliga hyllning af Don Carlos som tronföljare, h varvid det sär» 
•'k il di bemärktes, att de spanska höf damerna gladdes öfver, att 
de franska genom drottningens opasslighet blifvit förhindrade frän 
att deltaga.. Möjligen öfverglänste de senare de förra i elegans 
och lyx och hade på så sätt antagligen redan väckt afund och1 
ond blod. Det vittnar högt om Elisabeths klokhet och godhet, 
att hon snart nog förstod de svårigheter, som härigenom kund© upp­
stå emellan de .olika elementen i hennes hof och så småningom 
sände sina franska damer tillbaka till deras fädernesland, dock 
icke utan ätt först hä|va gjort sig underrättad om hvars och ens 
förhallanden och sökt sörja för hennes framtid. Detta, säväl som 
den verkliga kärlek hon fattade för sitt nya fädernesland, gjorde 
henne snart mycket älskad i Spanien. I synnerhet behagade hon 
spanjorerna därigenom, att hon på tre månader Lärdo att något så när 
flytande tala deras språk samt genom den lätthet, hvarmed hon 
fogade ‘sigj efter deras seder och bruk. De Moüy, den historiker, 
som grundligast studerat hennes korta lefnadssa.ga, säger härom: 
»Underkastad ett tvång, som ofta borde förekomma henne plågsamt, 
fullgjorde hon dock sina plikter utan att klaga; van vid det franska 
hofvets lysande fester och vid ett Hf, livilket det sedermera skulle 
förekomma den unga Maria Stuart så svårt, att lämna, förstod hon, 
trots, sin stora ungdom, att vänja sig vid den stränga disciplinen och 
det allvarsamma Iifyet vid Filip II :s hof.» Hon blef också till 
den grad ett föremål för hela folkets kärlek, att det påstås att, med 
undantag af den oförlikneliga Isabella la Catolica, ingen drottning 
hvar ben förr eller Istenare vaiit sa älskad och uppburen som hon. 
Så ofta hon besökte kyrkorna eller visade sig i någon af de offentliga 
parkerna, skyndade ofantliga människomassor till för att försöka 
uppfanga eu enda skymt af henne. »och», säger Brantôme, »den 
som på aftonen kunde säga, ’jag har sett drottningen’, skattade sig 
öfver lycklig». Allt efter som man lärde känna henne närmar© lade 
man till hennes vackra spanska benäjmding ännu en: »Isabel de la 
pa.z y de bondad», (fridens och godhetens Isabella) och man såg 
isynnerhet därpå ■ folkets käriek, * att det, om hon blott var det
432
minsta sjük, genast ,skyndade till kyrkorna och elär slösade med 
både tårar och böner för hennes skull.
Elisabeth lefde i stor lys och rikedom, något seätt förvånar, da 
man hör Filips sparsamhet omtalas. Då, Brantôme skall beskrifva den 
elegans, hvarmed hon klädde sig, finner han knappast uttryck for 
sin beundran. Få af hennes klIiduirigar, påstår han, kostade mindre 
än tre à fyrahundrade duka!er och, liksom Elisabeth af England, 
begagnade hon sällan en klädmng två gånger. Olik denna drottning, 
som till sin lefnads slut gömde alla-, sina aflagda kläder, skänkte 
hon däremot alltid bort sina till sina hofdamer. Dessa voro ganska 
talrika iAdi trettio af dem voro alltid närvarande, då drottningen 
åt middag, h vilket, enligt spansk etikett, både konungen och drott­
ningen gjorde ensamma, hvar för sig. Tvenne daiiier tjänstgjorde då, 
som förskärare samt betjänade drottningen, under det att de ofri,ga 
s-todo' mnät omkring i rummet konverserande och skämtande, med 
de uppvaktande hofkavaljererna.
Emellan Frankrikes mäktiga regentinna och hennes ä,lsklingsdot-
ter pågick den lifligaste brefväxling, hvilken ,äniru finnes, i behåll. 
Ehuru man där s,er, att Katharina mer än en gång försökte att af 
Elisabeth göra'ett lydigt verktyg för sin politik, lyckades detta henne 
aldrig, den unga drottningen förblef städse Spaniens intressen trogen 
och samtyckte aldrig att spela den roll hennes moder påpekade.
Efter sin äldsta dotters födelse den 12 augusti 1565 var Elisa­
beth ganska- sjuk oc.li det såg ut, som vore hennes död nära före­
stående, livarför Fourqueva.ulx, den franske ambassadören i Madrid, 
skref till Karl IX; att drottningen stått liksom vid grafvens brädd. 
Infantiiiinans födelse gaf anledning till stora fröjdefester öfver hela 
landet och konungen sade till alla, att han hu ansåg sig vara 
den lyckligaste, furste i hela världen, samt att han till och med 
gladde sig mera, åk att hafva en dotter, än om det varit en son. 
Elisabeth själf förklarade för den franske ambassadören, som kom 
för att lyckönska henne, att hon icke hyst någon bestämd Önskan 
angående barnets kön, men a,tt hon nu gladde sig öfver. att det 
vax en dotter, »därför att konungen hade låtit henne förstå, att 
han var nöjdare därmed, än om det varit, en son».
Den nyfödda döptes samma dag hon föddes i slottskapellet 
iitaf den påflig© nuntien Griovanni Battista Castagna. Taddiarna 
voro hennes halfbröder, Don Carlos, och hennes faster Iuana och 
det var den unge Don Inan af1 Österrike,. Filips halfbrodei, som 
'höll henne öfver dopfunten och sedan bar henne tillbaka till drott­
ningens rum. Barnets namn voro Isabella Clara Eugenia, dek första 
efter den stora, Isabella, det andra därför, att hon var född pa den
433'
heligà Olaras dag och det tredje till följe, af ett löfte hernies moder 
före hennes födelse gjort till den helige Eugenius.
Uti ett bref till infantinnans mormoder, Jtviiket högeligen måtte 
liafva gladt denna, beskrifver Fourqueyaulx den nyfödda på följande1 
vis:. »Jag säger det ej för att smickra-, men hon är mycket vacker, 
liar /e:n hög- panna och en något stor näsa, liknande konungens, 
hvilben hon äfven liknar på munnen — korteligen, hennes färg och 
hennes drag lofva, att hon blir en stor skÖDliet. Några veckor 
senare skrifver han än en gång till Katharina: »Infantiiinan är vac­
ker som en dag».
Det var detta barn, s om., då. det växte upp, blef den enda mänsk­
liga varelse nian verkligen kunde säga att Filip II älskat.
Den 10: de oktober'följande år er hö U han emellertid ännu en 
dotter, kallad Katharina, efter drottningen-regentiiinan af Frankrike. 
Efter detta barns födelse Tolef det svårt för den unga modern att återfå 
sina. krafter. Hon led a.f oupphörliga svimningsanfall, åtföljda af 
svåra, kräkningär, och läkarna, som alldeles icke förstodo orsaken 
härtill, behandlade henne, såsom det sedan visade sig, alldeles. orik­
tigt, Ganska rörande är det att i hennes bref läsa, om den oro och 
'det bekymmer för dottern, aom härvid fyllde Katharina af Medicis 
hjärta. Alla utländska ambassadörer i Madrid beskärma sig med 
anledningen af denna Elisabeths sjukdom öfver de spanskä läkarnas 
okunnighet ocli oduglighet och beklaga i synnerhet deras ma.ni att 
ständigt, och jämt åderlåta henne.
Efter att. i två års tid hafva fört en tynande tillvaro afled 
Elisabeth den 3 : dje oktober 1568, endast tjugotre år gammal. En 
timme förut hade hon gifvit lifvet åt en dotter, Soin likväl endast 
lefde en kort stund och följde sin moder i grafveni. Drottningens 
död' förorsakade en allmän sorg bch bestörtning’ ocK den franske am­
bassadören kunde sanningsenligt skrifva till hennes moder: »Det 
'finnes här livarken stor eller liten, som icke fäller tå.rar och prisar 
henne såsom den bästa drottning de liait eller någonsin kunna. få». 
Den påflige nuntierns bref gif va uttryck åt. samma känslor. »Denna 
händelse», skrifver han, »har förorsakat alla människor stor, sorg 
och smärta., ty alla älskade drottningen. Ingen tror ■ huru verkligen 
god, välgörande och kristlig hon var och det finnes här ingen, som 
kan säga ett enda ondt ord om henne».' *
Flere ögonvittnen berättade liuru Elisabeth drog sina, sista ande­
tag’ vid fullt medvetande och med ©tt sådant lugn, att det såg: ut 
som somnade hon blott in i den ljufvaste sömn, »»Konungen, hennes 
gemål», berättar åter den franske ambassadören i bref till Katharina, 
»hade besökt henne tidigt på morgonen före daggryningen och som
434
en sannt kristlig prinsessa tog drottningen da afsked af honom för 
alltid i detta lif, ocli det med sådana uttryck och på ett sådant 
språk, att ingen kunnat göra det häri re. Hon anbefalld© åt honom 
omsorgen om sina döttrar och vänskapen med Edra Majestäter, 
friden de båda konungarikena emellan samt sina uppvaktande damer 
och tjänare samt tilläde ännu många ord, väl ägnade att komma 
hjärtat att brista på en så god make, som: konungen visat sig vara. 
Han svarade henne ock på samma vis, och, ehuru han ej ville tro, 
att hon var så nära sitt slut, lofvade han dock att göra allt hvad 
hon af honom begärde. Därpå drog han sig tillbaka till sina rum 
uti stor sorg och ängslan». Då Elisabeth alltjämt kände slutet nalkas 
begärde hon att få se Eourquevaulx ännu en gäng, han, som så 
länge- och troget tjänat hennes lins i hennes farfars, faders ocB 
tvenne bröders tid. Nu var det icke längre tal om hennes lycka och 
dödena närhet kom henne att tala så, som hon verkligen kände. 
»M. de Eourquevaulx», sade hon till honom, »ni ser mig nu på väg 
att lämna denna eländiga värld för att begifva mig till ett långt 
skönare rike och jag hoppas snart vara hos min Gud uti den eviga 
härligheten, som icke tager något slut». Då nu äfven Eourquevaulx 
sökte intala henne, att hon öfverdref sin fara, svarade hon ifrigt: 
»Nej, nej, herr ambassadör, jag önskar att gå bort för att skåda det 
jag tror att jag snart får se». Ett par timmar därefter hade hon 
insomnat och det så stilla, att man ej märkte det ögonblick, då hon 
uppgaf andan. »Men», tillägger Eourquevaulx, »hon öppnade straxt 
förut sina stora, klara ögon och, som hon vände dem direkt mot mig, 
förekom det mig som hade hon ännu velat säga eller befalla mig 
något». Var det månne tanken på Frankrike och en önskan att sända 
ännu en hälsning dit, som i detta ögonblick uppfyllde den döe-n- 
d-es sinne ?
* *
Filip hade nu förlorat den barmhärtighet-ens ängel, som stått vid 
hans sida, lugnande och mildrande det .dystra lynne, som förskaffat 
honom namnet »Söderns demon». Ehuru han tycktes uppriktigt sörja 
henne var dock hans hjärta långt ifrån, att brista och knappast hade 
Elisabeth slutit sina ögon till förr än han började se- sig -o-m efter 
hennes eft-erträdarinna på tronen.
Angående den unga drottningens förhållande! till sin styfson Don 
Carlos, hvilket af eftervärlden ge-nom dikten i så hög grad blifvit 
romanti-seradt, återstår det oss nu att äfven säga några -ord. Sedan 
man, tack vare nyare tiders- forskningar uti spanska stadsarkivet i 
S-imancas, fått full klarhet angående Eilips olycklige son, framstår 
äfven detta för oss så-so-m ett helt naturligt förhållande och höjdt
435
öfver alla misstankar. Då Elisabeth först kom till Spanien var 
Don Carlos en gosse, något yngre än hon själf, försvagad af sjukdom, 
föga begåfvad och litet ägnad att ingifva henne andra känslor än 
medlidandets. Man har fiere beskrifningar på, den unge prinsen och 
huru han vid den Kiden tedde sig för de olika statsmännen vid 
Ifilips hof, men den tillförlitligaste af alla är antagligen den, som 
afgafs af baron Dietriohstein till käjsar Maximilian. Det hade näm­
ligen varit fråga, om ett äktenskap, mellan Don Carlos och änkehertigin- 
nen Annai Maximilians äldsta dotter*, kvarföre ambassadören tydligen 
gör sig'- besvär att för sin herre utförligt skildra både hans yttre och 
inre personlighet. »Prinsen af Spanien», skri i ver han, »befinner sig 
för tillfället något så när väl och ser icke alltför illa ut. Han har 
slätt brunt hår och ett medelmåttigt hufvud, tämligen låg panna 
och gråa ögon, hakan väl lång och ansiktsfärgen mycket blek. In­
tet hos honom påminner om att, Habsburgarnas blod flyter uti hans 
ådror. Han är hvarken axelbred eller storväxt och den ena axeln är 
något högre ä.n den andra. Bröstet är insjunket och han har en 
liten puckel på ryggen ungefär vid samma höjd som magen. Det 
vänstra benet är betydligt längre än det högra och han oetjänar 
sig med mindre lätthet af den högra sidan än af den, vänstra. Hans 
röst är fin och flöjtlik och då han börjar tala ,är det med 
svårighet som orden komma fram. Han uttalar endast med svårig­
het bokstäfyerna r och 1, men kan dock s,äga livad han vill och 
lyckas att göra sig rätt bra förstådd. Hitintills har han icke visat 
fallenhet för någonting' utom för bordetsi njutningar, på hvilka han 
är mycket begifven. Han ställer en mängd frågor på alla människor 
men ett sjuårsbarn förstår mera än han. Hanj Iir dock rätt from 
och hatar osanning och orättvisa och förlåter aldrig den, som en 
gång ljugit för honom».
Denne stackars prins såg uti Elisabeth en varelse full af med­
lidande och godhet och fastade sig redan ifrån första stunden vid 
henne, besökte henne ofta och gjorde henne presenter af olika slag. 
Hon var den enda, till hvilken han med vördnad såg upp och som 
genom sin mildhet förmådde lugna hans onaturligt häftiga lynne, 
Enligt sin moders önskan gjorde hon dessutom allt livad i hennes 
förmåga -stod för att främja hans giftermål med sin yngre syster, 
den sköna Marguerite af Yalois, något, söm dock alldeles misslycka­
des. När Don Carlos en gäng låg* för döden, tillbringade Elisabeth 
tillsammans med sin svägerska Iuana en hel natt med att bedja för 
hans tillfrisknande, och då han föll i onåd hos sin fader och af 
denne inneslöts i fängsligt förvar, sörjde hon mycket däröfver samt 
visade äfven, då den olycklige unge mannen slutligen afled, en upp-
riktig sorg. Knappast trenne månader sednare skulle Iioii dook själ! 
stå vid slutet af sin egen korta lefnadsbana. Det var dessa båda så
4
tätt på hvarandra följande dödsfall, som satte det på den tiden så 
vanliga ryktet om förgiftning i omlopp. Brantôme omnämner det­
samma och berättar om en jesuit, som i en predikan låtit undfalla 
sig det yttrandet, att det var en stor synd att hafva tagit. ep. så 
oskyldig varelses lif, livarpå han af Filip förvisades till en af 
Vestindiens mest1 otillgängliga öar. Huru det än i detta afseende 
kan förhålla sig med Don Carlos, rentvår dock den historiska kri­
tiken Filip fullkomligt från detta brott; hvad Elisabeth angår, och de 
bästa af nutidens forskare komina i denna fråga till alldeles sam­
ma slutsatser.
Elisabeths begrafning firades af Eilip med dyster prakt och i 
sinom tid nedsatte« hennes och styfsonens kistor uti Escorialens graf- 
hvalf, där man ännu i dag kan se dem sida vid sida. »Isabel de la 
Paz» är den enkla inskrift, som pryder den hvita marmorsarkofag, 
där den unga drottningen Kviiar.
Åtskilliga spanska poeter strängade vid hennes frånfälle sina lyror 
till Elisabeths ära och en af dem — Pedro Lainez —• utropar bl. a. : 
»0, hänförande drottning ! Din ungdom och din oskuld tycktes kunna 
tillförsäkra dig ett långt och lyckligt lif, men den obevekliga Parken, 
som slår både mäktiga och svaga, kom och slag dig till jorden i 
all din liljehvita skönhet!»'' Bättre uttrycker sig De Mpiiy, då han 
säger: »hon ägde det behag, den särskilda! tjusning, som tillhöra, de 
kvinnor, h vilka äro bestämda-att dö midt i sin ungdom och fägring-, 
de mödrar, hvars barn aldrig lära känna dem och de drottningar, som 
välkomna jordisk storhet och döden med samma melankoliska leende. 
Hon var dessutom ett föremål för den vördnadsfulla kärlek och 
beundran, som folken äro så njugga om och som smickret aldrig- för­
mår efterlikna».
Ebba Bamsay.
Elizabeth Cady Stanton t.
En kvinnoemancipationens veteran.
Det namn, som här ofvan läses, bars i tiden af en bland 
Amerikas mest framstående kvinnor och tillika en af kvinnosakefas 
märkligaste pioniärer, hvarför också hennes för några veckor sedan 
inträffade bortgång i vida kretsar uppväckt den största sorg och 
saknad.
437
Elizabetli Gady var född i Johnstown den 12 no v. 1816 och. 
dotter till den framstående juristen Daniel CJady. Hennes mor, 
•hvars namn var Margaret Livingston, lär äfvenledes hafva utmärkt 
sig för en klar ock liflig intelligens.
Ordspråket »arten röjes hos de unga»,, passade i ovanlig grad 
in på det barn, kvilket en gång skulle komma att insätta sina rika 
gåfvor ock sin sällsporda kraft i kampen för kvinnans rättighet»!'. 
Elizabeth har själf på följande sätt böskrifvit de barndom,sintryck, 
som blefvo afgörande för liela hennes Iifs riktning.
»Medan jag ännu var en liten flicka, tillbragfce jag mycken tid 
i min faders arbetsrum. Där hörde jag ofta hur kvinnor bittert 
klagade öfver lagarnas orättvisa. Vi bodde i närheten af ett skotskt 
samhälle, där ett flertal af invånarne ännu fasthöllo vid de gamla! 
feodala åsikterna om egendomsfördelningen och kvinnans ställning. 
Lnligt dessa åsikter kunde en man vid sin död testamentera sin 
förmögenhet till äldste sonen, och âet var ingenting ovanligt att 
modern —! som kanske fört med sig hela förmögenheten i boet — 
kom i ett olycksdigert beroende af en utsväfvande sons godtycke. 
De tårar och klagomål, jag fick bevittna från dessa kvinnor, som 
kommo till min fader för att söka lagens hjälp, rörde mitt hjärta, 
och jag vände mig ofta tii! pappa med bön om att han strax skulle 
■afhjälpa deras bekymmer. Vid ett tillfälle tog han ned en lagbok 
och försökte visa mig, att något som kallades BlagafBhindrade 
honom från att sätta en gräns för sådana' grymma och orättvisa för­
hållanden. På det sättet fylldes mitt sinne med häftig ovilja mot 
cjessa lagar. De unga juristerna på kontoret funno dessutom ett nöje 
i att reta mig genom att tala om för mig alla orättvisa lagar, som 
de träffade pä under sina studier. Mitt inre uppreste sig till den 
grad mot orättrådigheten i de utpekade lagparagraferna, att jag ©n 
dag strök för dem med en blyertspenna och beslöt ätt taga en sax 
och klippa ut dem ur boken — emedan jag föreställde mig, att min 
far och hans studerkammare voro lagens “begynnelse och ände’. Jag 
trodde, att om jag bara kunde förstöra de där' lagarna, skulle de 
stackars kvinnorna inte längre ha några svårigheter. Men då de 
unga juristerna underrättade min far om mitt tillämnade stympande 
af hans lagböcker, förklarade han för mig, att orättvisa lagar måste 
upphäfvas på ett helt annat sätt.»
Makarna Cady hade fem barn, fyra döttrar och en enda son 
Då Elizabeth var omkring tio år, bortrycktes den sistnämde af döden1,. 
Faderns sorg var gränslös, och Elizabeth, som djupt greps liäraf,
438
anade med sin barnsliga instinkt att förlusten af denne son betydde 
mera för honom, än om han mistat alla sina döttrar. Hans fram­
tidsdrömmar lågo med ens slagna i spillror, och hans hjärta hade 
fått ett oläkligt sår. Då han. förkrossad af sin sorg, satt vid sonens 
kista, kom lilla Elizabeth och klättrade upp i hans knä. Han slog 
då sina armar omkring henne oeh utbrast suckande: »Ack, min 
flicka, hvad jag önskar att du vore en gosse!» I
»Då skall jag bli en gosse», svarade den lilla flickan. »Jag- 
skall göra allt som bror brukade göra.»
Om den tid, som nu begynte, skrifver hon vidare : »Jag trodde 
att det förnämsta var att bli lärd och manhaftig, såsom jag- 
trodde att alla gossar voro. Och så beslöt jag att lära mig grekiska 
och lära mig rida. Pastorn i församlingen, dr Hosack, blef min 
förare i grekiska. Jag uppbjöd alla mina krafter i hopp om att 
någon dag få höra min far säga; ’När allt kommer omkring, är 
en flicka lika bra som en gosse’. Men det 'sade han aldrig. Då 
doktorn kom och tillbragte aftonen hos oss, brukade ]ag hviska i 
hans öra: ’Tala om för pappa hur långt jag hunnit!’ Och doktorn 
talade om det och berömde mig till på köpet. Men pappa gick bara 
fram och tillbaka i rummet och suckade: ’Ack, hon skulle ha varit 
en gosse!’ Till slut kom jag in vid läroverket och studerade ma­
tematik, latin och grekiska i en klass, som hufvudsakligen bestod 
af gossar. Två pris voro utfästa för framsteg i grekiska språket. 
Jag sökte det ena och fick det. ’Nu’, sade jag till mig själf, 'skall 
väl pappa bli nöjd . Jag skyndade hem, rusade in i hans arbets­
rum oeh lade det nya testamente på grekiska, som utgjorde mitt 
pris, i hans knä. Han tog boken, bläddrade i den, gjorde mig 
några frågor och såg helt belåten ut. Därpå gaf han mig boken 
tillbaka, och medan jag stod där, trängtande efter ett ord, som kunde 
visa mig, att han ansåg sin dotter lika mycket värd som en son, 
kysste lian mig på pannan och utbrast med en suck: ’Ack. du 
skulle ha varit en gosse!’
Femton år gammal aflade Elizabeth Cady sin afgångsexamen 
vid the Jonstown Academy». Hon önskade nu vinna inträde vid 
Union College, där hennes broder studerat, men måste till sin sorg 
afstå härifrån, då flickor icke antogos vid läroanstalten. I stället 
kom hon till ett berömdt kvinligt seminarium i Troy. Hennes fria 
ande, bvilken ytterligare utvecklats genom samundervigningen vid 
akademin, hade dock svårt att finna sig i de trånga former, som
439
■voro rådande vid seminariet, och hon betecknade sedermera de två 
år, hon vistades där, som de tråkigaste åren i hela hennes HL
Härpå följde sju år, som Elizabeth tillbragte i hemmet, delad 
mellan inlärandet af de kvinliga talanger: musik, akvarellmålning 
och handarbeten, som modern önskade att hennes dotter skulle för- 
värfva, och de studier i juridik, hvartill fadern ifrigt uppmuntrade 
henne.
Ett besök, som hon afiade hos en af sina kusiner, Gerrit 
Smith, blef af stor betydelse för hennes framtid. Här greps hon af 
det varmaste intresse för den rörelse, som pågick i afsikt att afskaffa 
slafveriet. Här var det äfven, som hon sammanträffade med sin 
blifvande make, juristen och tidningsmannen Henry B. Stanton, en 
i frig motståndare till negerslafveriet. Bröllopet firades 1840. Under 
sin bröllopsresa bevistade de unga makarna antislafverikongressen i 
London, vid hvilken mr Stanton var ombud. Denna kongress gjorde 
sig bedröfligt ryktbar genom att från sina förhandlingar utesluta de 
kvinliga ombuden, en åtgärd, som hos många väckte så stark ovilja, 
att t. ex. amerikanaren William Ifioyd Garrison, som enkom rest 
Sfver Atlanten för att bevista kongressen, gripen af harm nekade att 
intaga sin plats bland ombuden och i stället satte sig på läktaren 
bland de uteslutna kvinnorna. I Elizabeth (!ady Stantons Hfliga sinne 
uppväckte naturligtvis kvinnornas tillbakavisande en skarp motvilja.
Bland de uteslutna ombuden befann sig äfven den namnkunniga 
kväkerskan Lucretia Mott, med hvilken mrs Stanton vid detta till­
fälle stiftade en lifslång vänskap. Betecknande för den ifver hvar­
med dessa båda kvinnor omfattade de idéer, som likt unga. Iifs- 
kraftiga frön grodde i deras sinnen, är en episod, som omtalas från 
detta tillfälle. De båda vännerna ämnade tillsammans besöka Bri­
tisch Museum och satte sig ned strax vid ingången för att hvila sig 
några minuter. Härvid kommo de in på talet om $ kvinnans rättig­
heter», ett ämne som upptog dem så helt och hållet, att de plöts­
ligt funno sig ha tillbragt tre timmar inbegripna i samtalet, och 
följden var, att de måste gå hem igen ntan att ha sett något museum. 
Då mrs Stanton sedermera tillfrågades, om livad som tilltalat henne 
mest i London, svarade hon: GLucretia Mott. W Samvaron med 
denna framstående kvinna hade varit af stor betydelse för Elizabeth 
och ytterligt stärkt hennes beslut att, i den mån hennes husliga 
plikter medgåfvo, ägna sitt Iif åt förbättrandet af kvinnans ställning.
440
I makariia Stantons hem i Seneca i Fall’s NewYork-state upp­
växte småningom en talrik barnaskara, fem gossar och två flickor, 
och de år som följde på kongressen i London blefvo således för den 
unga modern strängt upptagna af nya plikter, hvilket icke hindrade, att 
hennes tankar oaflåtligt voro fastade på de samhällsfrågor, som en 
gång bränt sig in i hennes själ. Midt under dessa af hemplikter 
rikligen fyllda år fann också Elizabeth Stanton tid till den handling, 
som kanske var hennes Iifs mest betydelsefulla verk. Under sam­
verkan med Lucretia Mott och några andra liktänkande män och 
kvinnor höll hon 1848 det historiskt ryktbara mötet i Seneca Falls, 
den första kongress i hela världen, där kvinnans rättigheter behand­
lades. Allt hvad som förut talats, skrifvits eller verkats för kvin­
nornas sak hade varit, af mera enskild natur, men från denna stund 
hade densamma blifvit en världsomfattande rörelse, hvars verkningar 
på det mäktigaste skulle ingripa i samfundslifvet.
De politiska krafven stodo från början ej på programmet 
utan mötet var sammankalladt för att afhandla xkvinnafls cociäla, 
borgerliga och religiösa lefnadsvillkor och rättigheter»;- Men tvärt­
emot såväl sin mans som mrs\ Motts åsikter påyrkade mrs Stanton, 
att mötet skulle affatta eri resolution till förmån för kvinlig röst­
rätt, och trots alla afrådanden och svårigheter dref hon i detta fall 
sin vilja igenom.
Utom i Lucretia Mott hade mrs Stanton i en annan af Ameri­
kas mest framstående kvinnor funnit eu besläktad ande, som skulle 
komma att utöfva ett stort inflytande på hennes utveckling. Tre 
år efter mötet i Seneca Falls lärde hon nämligen känna miss Susan 
D- Anthony, med hvilken hon knöt ett innerligt vänskapsband. De 
båda vännerna kompletterade hvarandra i hög grad, ty medan mrs 
Stantons styrka låg i hennes litterära begåfning, i lättheten att med 
det skrifna eller talade ordet elda allmänheten för sin sak, hade 
miss Anthony en stor praktisk och organisatorisk förmåga, som 
äfvenledes var af största vikt under det omfattande samarbete för 
kvinnosaken, dessa två tillsammans utförde. Om de för litterär 
produktion tämligen ogynnsamma förhållanden, under hvilka de båda 
kvinnorna arbetade, skrifver mrs I, Harper i sin IefnadSteckning 
öfver Susan B. Anthonj7:
»Mrs Stanton hade ett stort hushåll och en ständigt växande 
familj, livilket gjorde det särdeles svårt för henne att finna tid för 
litterära sysselsättningar. Då någon officiell skrifvelse skulle af- 
fattas, var miss Anthonj7 därför tvungen att resa till Seneca Falls.
441
Sedan 'barnen gått till sängs, siitto de båda vännerna uppe långt 
in på natten, samlande material oefa uppgörande planer för sitt 
arbete.
Dagen därpå sökte mrs Stanton upp den lugnaste vrån i huset 
och började skrifva, medan miss Anthony gjorde i ordning barnens 
frukost, skickade iväg de äldre till skolan, lagade till efterrätten 
och gick ut och gick med småbarnen, under det att hon allt emellanåt 
rusade in för att hjälpa författarinnan ur någon klämma».
.Det var som man lifiigt kan föreställa sig icke lätt att få arbeta 
ostörd, omgifven af denna glada barnaskara, midt ibland de fem 
ystra pojkarnas glam och upptåg. Men mrs Stanton hade den ovan­
liga förmågan att, på samma gång hon var en god moder för sina 
barn, genom sin stora arbetsförmåga och brinnande entusiasm finna, 
tid , till ett verksamt arbete i det allmännas tjänst. Hon skrifver 
själf på tal härom:
,»Det vår midt, upp i sådana glada scener, som miss Anthony 
och jag skrefvo våra upprop i fråga om nykterhet, antislafveri, upp­
fostran och kvinnans rättigheter. Här författade vi resolutioner, 
protester, upprop, petitioner, landtbruksredogörelser och reformför­
slag, ty vi gjorde det till en samvetssak att antaga hvarje uppma­
ning, Vi fingo att yttra oss öfver olika frågor för att såmedels vid­
makthålla kvinnans rättighet att göra detta. De som verkligen känna 
miss Anthony ha ofta sagt, att hon var min goda ängel, som stän­
digt, sporrade och vägledde mig i mitt arbete, och kanske skulle jag 
under omsorgen för min stora familj så småningom fullständigt hafva 
gått upp i trång själfviskhet, i likhet med hvad alltför många kvin­
nor göra, iom inte min vän oafbrntet hade uppspårat nya arbets­
fält ».
Mrs Stanton var tillika: med miss Anthony m. fl. stiftare och 
utgifvare af tidskriften The Revolution. Efter några få år uppgick 
dock denna i den unitariska tidskriften The Liheral Christian, h vilket 
gaf mrs Stanton anledning till det yttrandet, att hennes tidning »fått 
en kristlig begrafning i vigd jord».
De kvinnosaksmöten och komitéer, i hvilka mrs Stanton deltog, 
och de tal och skrifter, som i denna fråga ntgingo från henne, äro 
snart sagdt, oräkneliga. Hon ägde en mindre vanlig vältalighet, full 
af glad och okonstlad kvickhet, men ännu större var hennes förmåga 
att genom det skrifna ordet uttrycka sina tankar. Ehuru främst 
och varmast intresserad af de frågor, som direkt beröra kvinnans 
ställning, hyste hon äfven ett lifligt intresse för arbetarfrågan, freds-
442
rörelsen och tindra företeelser af liknande natur. Under flera år 
var hon ordförande i National Womens SuSrage Association och till 
sin död hedersledamot i National American Women Sufirage Associa­
tion. Tillika med miss Anthony och mrs Gage påbörjade mrs 
Stanton ett digert arbete öfver den kyinliga rösträttens historia. 
Dessutom har hon under titeln !»Från en mer än en åttioårig lefnad » 
på ett IifiniIi och underhållande sätt skildrat minnen och intryck 
från sitt mångskiftande lif. De mindre uppsatser och tidnings­
artiklar, som flutit ur hennes penna, stå knappast att räkna.
*£ #
Mrs Stanton beskrifves som en ståtlig kvinna, vacker ännu 
under sina hvita lockar, och med ända in i ålderdomen fullt bibe­
hållen spänstighet i själen. I sin ungdom var hon af en ovanlig 
skönhet, och äfven sedan hon omgafs af fullvuxna barn, bibehöll 
hon sina klara blå ögon och rosiga kinder. Hennes ovanliga ung­
domlighet till kropp och själ hade helt visst sin förklaring i det 
friska och förnöjsamma sinnelag, som städse utmärkt henne. » Lifvets 
vedermödor», brukade hon säga, »äro tillräckligt svåra att bära, utan 
att man behöfver öka dem med missnöje och knot.»
Då mrs Stanton fyllde 80 år, blef hon föremål för en stor­
artad hyllningsgärd från Amerikas kvinnor. I NewYork, där hon 
under de senare åren haft sin hostad hos en af sina gifta döttrar, 
samlades på the Metropolitan Opera en skara af 8,000 kvinnor, hvar­
ibland befunno sig ombud från de flesta kvinnoföreningar inom 
Förenta staterna, och till de närvarandes varma hyllning sällade sig 
ett stort antal bref och telegram från olika länder och världsdelar.
Elizabeth Stanton var dock aldrig en af dessa kvinnor, som 
varmast hyllas af offentligheten. Ingenstädes var hon högre upp­
skattad än inom sitt eget hem. Hennes omfattande beläsenhet, 
politiska insikter och vidtgående vyer i ,allmänhet hade aldrig hindrat 
henne från att inom detta hem vara den mönstergilla husmodem 
och sina barns intresserade och glada kamrat. Då hennes långa 
och verksamma lif vid nära 80 års ålder slöts efter en kort sjukdom, 
stodo därför hennes sex öfverl-efvande barn i djup sorg vid hennes 
bår. Men denna sorg delades i fullt mått ej blott af de många 
trofasta vänner hon förvärfvat, utan äfven af alla dem, som i henne 
sett en af kvinnosakens varmaste och rikast utrustade förkämpar.
/•’. E.
448
Litteratur.
Ett främmande namn. Roman af Annie Quiding.
Att bedöma ett litterärt verk som ett fullkomligt fristående, af ett 
föregående oberoende företeelse, faller sig-icke lätt. Jämförelsepunkter — 
vare sig de visa på analogier eller skiljaktigheter mellan det nuvarande 
och det som gått förut — framställa sig så ovillkorligt, att man med 
bästa vilja i världen ej kan frigöra sig från påverkningen af en i 
viss mån förutfattad mening. När man som nu åter har en ny bok 
af Annie Quiding framför sig, är det svårt att icke se denna mot 
bakgrunden af hennes två föregående betydande romaner, de ar­
beten som förvärfvat henne ett aktadt, inom vissa kretsar t. o. m 
högt uppburet, namn i vår litteratur.
Annie Quiding har kanske i högre grad än hon sjäif åstuedat, 
fått ropet om sig att vara en reaktionens apostel, jag menar den 
som motvikt till en depraverad nutidsriktning ställda reaktion, hvilken 
åter sätter det goda gamla i högsätet, under det att det nya 
framhålles som blottadt på allt verkligt värde. Med rätt eller 
orätt har tendensen i hennes arbeten, den atmosfär af gammal­
dags heder och tro, som genomströmmat dem, betraktats som det 
väsentliga, under det att den eminenta skriftställaretalangen: satts i 
andra planet. Det är emellertid ej min afsikt att här ingå på någon 
närmare utläggning af andan i fröken Quidings hittills utgifna böe* 
ker, hvilken, som kändt, varit föremål för så olika tolkningar, jag 
vill endast med det ofvan sagda liksom understryka hur öfverras- 
kande den nu framträdande romanen måste verka på hvar och en, 
som ännu har ett lefvande intryck af dess föregångare. Ar det ett 
affall, eller en utveckling? Det är svårt att afgöra. Visst är, att 
den Annie Quiding1 som med så sträng kritik, ja, en påfallande 
hätskhet, nagelfor sin samtid, förvandlats till, om ej precis en Iof- 
prisare, så åtminstone en sympatiserande åskådare af den nu lef­
vande mänsklighetens karaktäristiska typer och företeelser.
Den kvinliga hufvudpersonen i boken är just en sådan för vår tid 
betecknandeityp : — ett undantag icke en regel, vilja vi hoppas y-den af 
allå familjehänsyn obundna, från hemplikter frigjorda imticlskvinnan, 
som kallt och utan inre öfvervinnelse résonnerai- som så. att emedan 
»hon är konstnär och ung, måste och skulle hänsynen mot en 
far vika för plikten mot den egna personligheten: . Och i sin 
Gordis — det något egendomliga namn hvarmed förf. utstyrdt hjält­
innan — har hon velat framställa »en af representanterna för framti­
dens fosterlandslösa mänsklighet», icke, säger förf. i de slutord, däri 
hon liksom sammanfattar hennes karaktär, »genom sitt oberoende 
eller genom sitt skiftande kosmopolitiska lif, utan genom sin oför*
måga att underordna sig och se yärlden från en annan synpunkt ärt 
det egna jagets», ‘f&K-* " . t \.'s ,1
Möjligen reserverar sig förf. i sitt stilla sinne mot det berättigade 
i en kvinnotyp af denna kaliber ock ställer sig kritisk gent emot den­
samma, men hennes ståndpunkt i detta afseende är ej klar och det är syn­
barligen mycken kärlek hon nedlagt på teckningen af den unga koiist- 
närinnan, som med sina fria, kantiga fasoner ej verkar odeladt sym­
patisk på läsaren. Att den något kalla och tvärhuggna nordiska 
unigmöfi ej förmår fängsla den i ett annat föreställningssätt om 
kvinligt behag och kvinlig värdighet rotfasta unga greken, med hvil­
ken hon på sina irrfärder sammanträffar och som är medelpunkten 
i 'den lilla kosmopolitiska idyll som utspelas, är ej underligt.
»Ett främmande namn» är en roman, hvaraf största delen är 
förlagd till det solbelysta Hellas och till Bosporens strand, under det 
att nordens mörka furuskogar endast bilda som en infattning till de 
ljusmättade sydliga scenerierna. Och det är i landskapsmåleriet. 
förf. äger sin styrka. På själfva platsen synes hon ha studerat så­
väl Hellas klassiska minnesmärken som egendomligheterna i det gre­
kiska landskapet; hon har förälskat sig i det senar es solglöd och 
färgprakt, och det lilla hvitskimrande, roseninbäddade nutida Athen 
är hennes sista kärlek, liksom hon, med den för henne egna person­
liga dragningskraften mot det förbisedda och ringaktade, vare sig 
det gäller en afsigkommen dynasti eller ett efterblifvet folk, anar 
att historien ännu har i beredskap stora ting åt den lilla lifskraftiga,- 
med orätt af Europa öfver axeln sedda grekiska nationen. Framti­
dens Grekland är personifierad i en ädel ung patriot med det klas­
siskt klingande namnet »Aristoteles Angelides», samme unge man for 
hvars skull den annars mot vanliga kvinliga svagheter så bepans­
rade Tordis är nära att förlora sitt lugn, och det är med något af 
de grekiska gudarnes plastiska värdighet denne moderne »siste 
athenare» är utsmyckad.
För öfrigt finner man i denna af så många skilda element 
sammansatta roman, en slags vendetta-historia, med Konstantinopel 
till skådeplats, där det kuriösa består däri, att det är en hederlig­
svensk brukspatron, Tordis far, som, jämte en rysk spion, är in­
blandad i intrigen, hvilken dock upplöses af sig själf utan någon 
blodsutgjutelse.
I sin helhet efterlämnar emellertid »Ett främmande namn» ett 
angenämt, om än något oklart intryck. Man skall ej undgå att känna 
sig medryckt och fängslad af den fina, behärskade skildringskonst, 
som gör sig gällande på hvarje sida, och som skänker förf. en 
plats vid sidan af våra främsta kvinliga diktare. L. I).
Daggrvning. Boman af Mathildä Mailing.
Mathilda Mailing har nog gjort klokt i att återgå till sin första 
kärlek: den historiska romanen. Här är hon i sitt rätta element, 
under det att försöket af nutida societetsskildring, som gjordes i
445
fjor med ,»Damerna på Markbv , kan anses tämligen misslyckadt. 
Förf:s framstående berättaretalang kommer nämligen bäst till sin 
rätt, då hon, med ett historiskt stoff som underlag, inmänger i skil­
dringen det romantiska motivet,
. Receptet för den romantiserade liistorie-framst.ällningen har fru 
Mailing numera på sina fem fingrar. En viss historisk insikt vill 
det ju till och förf. fördummar ej häller att låta sina böcker åt­
följas af några --anmärkningar», där de källor, ur hvilka hon öst, 
äro angifna — men. eljest- får man det intrycket af hennes arbeten,’ 
att de tillkommit med samma slags snabbhet- och ackurat.ess, som 
den en väl tränad och skicklig kokfru utvecklar vid skapandet af 
sina kulinariska mästerstycken: alla ingredienserna väl afvägda, det 
rätta måttet af kryddor iakttaget, det hela serveradt i god tid och 
på sin rätta plats. Det är, som sagdt, på blandningen det komme r 
»i och på dess väl afpassade proportioner, och i den konsten är 
fru Mailing mäst-arirma.
Det är för öfrigt ingenting krystad i och bemodadt öfver hennes 
författarskap ; att skrifva romaner faller sig för henne lika naturligt 
som för en vanlig dödlig att andas. En bok om året — ibland två 
— publiken väntar sig ej mindre, och en Mallings-roman till jul är 
något lika själfskrifvet som julgröten och lutfisken. Jag säger det 
ej som ett klander. Har man fått den lätt flytande stilen som en 
himmelens gåtva, är man ifråga om idéer icke beroende af den ofta 
något opålitliga källa som heter fantasin, utan förstår att- när denna 
tryter som biet hämta näring nr livarjc liten planta i häfdernas 
rika blomstergård, är män dessutom säker på att bli läst och få 
god afsättning för sin vara, så Ii varför skulle man ej blifva vid at-t. 
skrifva? Du och jag skulle göra likadant, kära läsare. Den ill­
villiga insinuationen om '■,» Geschäft», hur lätt bemötes ej den med 
hänyisning på en lång rad af litteraturens stormän, som beskyll­
ningen träffar ?
En förtjänst bland många, som Mathilda Mailings arbeten äga, 
år deras stora lättlästhet. Det historiska underlaget verkar < ej tyn­
gande. I hennes sista roman är detta mer än någonsin fallet. Här 
är det icke som i hennes »napoleonader» endast kring en historisk 
person hon - spinner intrigens tråd, nej, det är en stor folkrörelse, 
det nordamerikanska frihetskriget, hon lagt till grund för sin skil­
dring. Det är således ej en enstaka historisk episod utan en hel 
världshistorisk epok, kring hvilken berättelsen rör sig. Och trots det vid- 
Iyftiga sceneriet är det Iif och färg däröfver, och med samma ledig­
het och behag manövrerar förf. mellan Washington och hans samtida 
som fordom mellan Napoleon och hans hjältar. Endast förefalla 
de förra betydligt blekare och mer skuggartade än. de varmblodiga 
fransmännen. '
Kärlekshistorien, som genomgår det hela, kunde dock ha ut- 
spelts i livilken del af världen som hälst. De mänskliga passionerna 
te sig väl öfverallt lika/ ehuru deras yttringar kanske äfven de få en 
af tid och ras och förhållanden betingad färgläggning. Men Mathilda
448
Mailing tecknar kärlek alltid på samma sätt, en obehärskad lidelse, som 
Hk en sjukdom anfäktar sina offer. I den sista hoken förekommer svart ­
sjuka och brödrahat och en hustru, som gifter sig med ena brodern 
men älskar den andra. Det hela slntar i en tragisk katastrof, som 
snarare påminner om en dyetter solnedgång än om den ljusbebådande 
daggryning», som titeln innebär. Denna är således icke symbolisk för 
den romantiska händelsen, utan för den historiska: Amerikas befri­
else från det engelska oket.
Det värdefullaste i fru Mailings böcker ligge-r i deras väl lyc­
kade tidsfärg. Yi minnas den vackra och färgrika gammaldagsprägel 
hon förstod" att skänka den behagliga idyllen .» Skyttes på Munké- 
boda», och som gjorde den så populär. Samma doft genomströmmar 
beskrifningen på det gamla Pennsylvaniska hemmet, det Hattingska, 
familjegodset, ännu stämpladt af Sgarnes gamla svenska anor och 
historiska traditioner. Det är i sådana friskt och diskret återgifna 
interiörer förf. röjer mästerskap. tL. D.
fDen första, Iwita dag.
I natt, dä slättens mörka land 
sof under molnfylld himmel, 
strök lätt däröfver vinterns hand 
ur molnens svarta vimmel.
Så skedde undret. Mok, hur gladt, • 
hur ljust står åter Iifvet! 
cUr sorgens oromörka natt 
skall lyckans lugn bli gifvet.
cBu- första, hvita snö, hur snart 
du vet att allt försona; 
med klang af julens röst hör klart 
jag hära minnen tona.
cDen första, hvita- dag! — JIar ljus, 
hur Ivoit står världen åter; 
vid alla hära minnens sus 
mitt hjärta lyckligt gråter.
JHbert Pfenning.
447
Föreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Den 4 juni detta år bildades, som bekant, föreningen med detta, 
nanin. Den vid det organiserande mötet tillsatta, af 15 personer 
bestående styrelsen, trädde omedelbart i verksamhet. Dess första 
åtgärd var att till k. m:t aflåta en petition med anhållan, att en kom­
mande rösträttsutredning äfven måtte omfatta kvinnorna. Denna 
petition, hvilken i sin helhet meddelats i ett föregående häfte, in­
lämnades den 15 juli. Dessförinnan hade styrelsens ordf., fru Broomé, 
och en af dess medlemmar, fröken Adelborg, uppvaktat statsminister, 
frih. von Otter, för att inhämta hans mening i saken. Frih. von 
Otter ansåg visserligen att kvinnans rösträtt hade framtiden för sig, 
men hänvisade, då han inom kort skulle afgå från ämbetet, till sin 
efterträdare.
Då styrelsen på hösten åter upptagit arbetet, uppvaktade fru 
Broomé och fröken Adelborg, följande det gifna rådet, den nyvalda 
statsministern, hr Boström, och äfven chefen för justitiedepartementet, 
stadsrådet Berger. Hvad föreningens ombud inhämtade på dessa 
besök var föga uppmuntrande. De två viktiga ärendena om den 
allmänna rösträtten och de proportionella valen, som skulle fram 
läggas af regeringen, omöjliggjorde, sades det dem, ett samtidigt upp­
tagande af frågan om kvinnans politiska rösträtt. Stadsrådet Berger 
menade dock, att när densamma en gång komme på tal, borde den 
tagas i sin vidsträcktaste räckvidd, nämligen äfven omfatta de gifta 
kvinnorna.
Styrelsens nästa åtgärd var att söka få utrönt, huru frågan 
om den gifta kvinnans kommunala och politiska rättigheter ställde 
sig, då alltjämt olika meningar göra sig gällande bland de rättslärde 
beträffande densamma. Till den ändan har styrelsen uppsatt ett 
frågeformulär, som tillställts alla justitieråd, presidenter, revisions­
sekreterare, juris professorer, häradshöfdingar och borgmästare, 
justitiekanslern och justitieombudsmannen samt styrelsemedlemmarna 
i Sveriges advokatsamfund, för att före den 15 januari 1903 erhålla 
deras utlåtande. Frågorna hafva följande lydelse :
Kan enligt gällande lag gift kvinna under vissa förutsättningar an­
ses berättigad att personligen ntöfva kommunal rösträtt, och Irur har en­
ligt Eder erfarenhet härutinnan praktiserats?
Kunna gällande civilrättsliga bestämmelser om mannens målsman­
skap anses utgöra hinder för gift kvinna att erhålla politisk rösträtt?
Styrelsens verksamhet under hösten har emellertid hufvndsak- 
ligen varit riktadt på att få en fast organisation till stånd. Så hafva 
stadgarna, sedan förslag därtill utarbetats af frökarna Whitlock och 
Skoglund, under flera sammankomster underkastats en noggrann
448
•granskning. ViJ sidan af detta arbete har styrelsen, som lifligt 
kännt betydelsen af att intresset för rösträttsfrågan blefve sprid t 
bland kvinnorna själfva, beslutat utsända ett af fru .Holmgren och fröken 
Lithner författadt upprop, ställdt till -Sveriges kvinnor® Om denna 
åtgärd har dock föreningen icke varit ensam. Det lifliga intresse, 
som äfven Göteborgs kvinnor visat för rösträttsfrågan och som i 
våras gaf sig uttryck i bildande af en kvinlig rösträttsförening med 
samma syfte som den i hnfvudstaden, gjorde ett samarbete mellan 
de båda föreningarna själfskrifvet. På anmodan af Stockholmsför- 
oningen anslöt sig den i Göteborg med beredvillighet till förslaget 
angående - uppropet, och det är nu i båda föreningarnas namn och 
genom bådas försorg detsamma Dlifvit utfärdadt och kommer att 
spridas. Angående uppropets inuehåll hänvisas till näst föregående 
häfte, där det återgi-fvits i sin helhet.
Rösträttsföreningens första allmänna sammankomst, där styrelsen 
önskade framlägga de utarbetade stadgarna och öfriga af densamma 
vidtagna mått och steg, ägde rum den 8 dec. i Ateneums stora sal. 
Mötet var besökt af en så stor samling, som den rymliga lokalen 
tillät och visade, att det politiska intresset, som i våras var så lifligt 
bland Stockholms kvinnor, icke hunnit slappna.
Sedan ordf. redogjort for styrelsens verksamhet, skred försam­
lingen till diskuterandet af stadgarna. Ehuru en del skil jäktigheter 
i ett par oväsentligare punkter gjorde sig gällande, antogos dessa, 
på ett par mindre ändringar när, i enlighet med styrelsens förslag.
Sammankomsten afslöts med ett kortare föredrag af fröken 
Alexandra Skoglund öfver åfden kvinliga rösträtten i Australien-, 
däri tal. visade, att dessa unga lifskraftiga stater vetat upptaga i 
det statsrättsliga lifvet den nya principen om kvinnans rösträtt, 
och att allt visade att denna reform Varit till samhällets båtnad,
Bdcker för barn och ungdom 
Julen 1902.
Från Fredrika Bremer-Förbundets Bokkomité.
Kuiig1 Yaldeiuar ocli Iiisp Aksaloii i fejd mot Venderna. 
Efter Saxos Historia Danica. Af A. U. Bååth. Pris 2 kr.
Om böcker sådana som denna kan man med skäl säga, att de 
fylla en lucka i vår ungdoms litteratur. Vi liafva hittills endast ägfc 
några få berättelser ur Danmarks historia på vårt modersmål, och 
egendomligt nog behandlar ingen af dessa de stora Valdemarernas 
tidehvarf. Detta hör dock till de mäst glänsande i vårt grannlands 
häfder, och dess hjältegestalter höra till dem, som alltid göra ett 
djupt intryck på de ungas fantasi.
Detta arbete utgör emellertid ej endast en värdefull insats i 
vår historiska litteratur, emedan det behandlar en period, om h vilken 
ännvt intet är skrifvet på svenska, utan ännu mera därför att den, 
är en trogen öfversättning af Saxos historiska berättelser och ej en 
bearbetning eller förkortning däraf. Det är framstående författares 
verk vi skola sätta i händerna på vår ungdom, sådana som de gifvit 
oss dem, för så vidt de ej innehålla saker, som den ej kan tillgodo­
göra sig, och ej bearbetningar eller förkortningar. Saxos verk kan 
läsas med intresse af både unga och gamla, och därför glädja vi oss 
åt att nu äga en del däraf på vårt språk i dess ursprungliga skick. 
För barn på 12 år och däröfver, som äro intresserade af historisk 
läsning och som kunna finna nöje i böcker af ett allvarligt och ge­
diget innehåll, passar det särdeles väl.
Saxo har som bekant skrifvit sin danska historia på latin. Defc 
torde ej varit en lätt uppgift att öfverföra den latinska texten till ett 
modernt språk då, efter hvad historieforskarne påstå, den gamla 
, runomästaren: ej utan ett visst koketteri gifvit sina tankar många' 
olika, stundom rätt invecklade, vändningar. Så vielt vi förstå hafva 
svårigheterna här blifvit lösta på ett,förträffligt sätt. Den klara 
och, kraftiga stilen gör ej mindre än de lifliga och åskådliga skild
450
rkigarmt, hvilka ingalunda förefalla föråldrade, läsningen af det gamla 
arbetet till ett verkligt nöje. De stycken, som öfversättaren utvalt ur 
Saxos krönika, förefalla ovanligt friska och lefvande, en egenskap, som 
kanske beror på den omständigheten, att förf. antingen stått de hän­
delser nära, som han här skildrar, eller ock, som det säges, tecknat 
opp dem efter muntliga berättelser af den, som jämte kung Valdemar sjö,If 
tagit den mäst verksamma del däri, nämligen ärkebiskop Absalom-
Vi hoppas att öfvers. ett annat år skall gifva oss en fortsätt­
ning af det intressanta .arbete han i år påbörjat.
De gyllene böckerna. Plutark. Eyktbara grekers lefnad i 
urval. Ny bearbetning för ungdomen. Pris 3 kr.
Endast en enda . öfversättning af Plutarks berömda lefnads- 
teckningar har förut blifvit gjord till vårt språk, och denna har 
redan länge varit utgången ur bokhandeln. Den är ej heller full­
ständig och är i språkligt hänseende, mycket föråldrad. Den nyss 
utkomna njm öfversättningen bör därför -Jalifva mycket välkom­
men hos de bildningssökande af alla klasser och åldrar, så mycket 
mer som den i alla afseenden är särdeles förträfflig. Stilen är klar, 
lättläst och behaglig, och de uteslutningar, som befunnits nödvändiga, 
äro gjorda med smak och omdöme. Intet af det, som kan anses 
vara karaktäristiskt för antikens åskådningssätt eller behöfligt for 
uppfattningen af sammanhanget, har blifvit förbigånget; endast sådana 
detaljer, som äro utan historiskt, värde eller som äro onjutbara för­
vår tid, hafya blifvit utelämnade. Den sammanställning mellan två 
berömda män, en grek och en romare, som förekommer hos Plutark 
liksom äfven den jämförelse mellan de båda, som följer efter Ief- 
nadsskildringarna, finnes ej hos den moderna öfversättaren Och be- 
arbetaren. Den första nu utkomna delen omfattar uteslutande bio­
grafier af namnkunniga greker; de romerska stormännen skola, hoppas 
vi, komma att skildras i en följande del.
Till läsning i skolorna passar detta arbete särdeles förträffligt. 
Både det som berättas för lärjungarna under lektionerna och det 
som af dem inläres efter läroboken af de klassiska folkens historia 
skall härigenom få färg och Iif, ty en bättre källa än Plutarks 
lefnadsbeskrifningar för kännedomen om lifvet och åskådningssättet 
hos de antika kulturfolken står väl knappast att finna. Deras upp­
fostrande betydelse har ju dessutom i alla tider blifvit högt skattad, 
och vår uppväxande ungdom behöfver ej mindre än förgångna år­
hundradens väckas till entusiasm för den uppoffrande fosterlandskär­
lek och de dygder, som utmärkte så många af forntidens män. Sådana 
arbeten som detta äro så mycket mera behöfliga för de unga som 
de väl behöfva lära sig att läsa och älska allvarlig och instruktiv 
litteratur, om de ej skola helt och hållet förflackas af den ytliga 
nöjesläsning, som i allt för riklig mängd står dem till buds.
Vi hoppas därför att det utmärkta arbete, som nu utgifvits till 
de ungas tjänst, skall få stor spridning både i Skola och hem. Dex kan
451
läsas af ungdom från 12 år. Boken prydes af sju helsidesplanscher 
efter antika -konstverk.
Dc gyllene böckerna. Kalevala. 1 n.y bearbetning. Af Elsa 
Dalström. Med 10 helsidesplanscher. Pris 2: 25.
Kalevala är föga känd i vårt land. Det är «tan tvifvel en 
ged idé att söka äfven hos oss vinna terräng för dessa äkta uppen­
barelser af det finska folkets individualitet, som inspirerat så många 
af dess författare. Bearbetningen i fråga har stora formella för­
tjänster. Här och där äro poetiska bitar. inströdda, om än mycket 
sparsamt. Illustrationerna äro förträffliga, de gif.va en verklig in­
blick i finsk natur och finskt folklif. Men äfven detta arbete lider 
af bearbetningarnas vanliga fel. Det gifver icke någon hel före­
ställning om originalverket. För barn är bearbetningen af Kalevala 
för tung och tröttande och för den verkligt litterärt intresserade ur 
flera synpunkter otillräcklig. Är detta folkepos i sin ursprungliga 
gestalt för omfångsrikt, gif oss då endast de vackraste sångerna med 
den nödvändiga utfyllningen af innehållet i kortaste form på prosa.
För barn och ungdom öfver 12 år.
TSrnrosens 1>ok. Af G. J. L. Alnupist. Folklif sberättelser. 
Pris 4 kr.
Att Almqvists : Kapellet» | är en folkläsning af yppersta slag, 
är allt sedan dess första framträdande allmänt erkändt. Af de här 
intagna berättelserna är väl -Målaren» den minst kända, men för­
svarar till fullo sin plats bland de öfriga och erbjuder här och hvar 
förtjusande enskildheter, som för nutida läsare föra tanken på Selma 
Lagerlöf. Huruvida ungdomen fullt uppskattar dessa djuptänkta 
berättelser, kan möjligen ifrågasättas, men experimentet är i alla hän­
delser uteslutande lofvärdt.
Berättelserna äro sammanförda från Almqvist valda skrifter, 
som för närvarande äro under utgifnjng.
För barn och ungdom öfver 12 år.
YIlda djur som jag lärt känna af Ernest Seton-Thompson. 
Öfversättning från engelskan af d:r Henning Wendell. Pris 2: 25.
Att ofvanstående bok hos sina läsare vill väcka kärlek och 
sympati för djur, därom kan man vara viss, då man ser d:r Ven- 
dells namn som öfversättare. Det är han som gjort » Vackra Svarten» 
känd bland så många svenska barn. Dessa »vilda djur» stå dock 
i värt tycke vida öfver »Vackra Svarten», ty de uppträda ej med mänsk­
liga tankar och mänskliga talesätt. Nej, förf. har i sitt hemland 
— Nordamerika — studerat och iakttagit de djurs Iif han skildrar, 
och han har studerat dem — dessa vargar, hundar, räfvar och 
kaniner — med den allra finaste förståelse. Därtill äger han för­
måga att skildra på ett fängslande och intresseväckande sätt. En 
förträfflig ungdomsbok.
452-
Skogsbodsi gård af Cecilia BåAth-Holmberg. Pris 4:50,
Uti inledningen, som författarinnan ställer till svenska föräldrar, 
säger kon sig tillägna sitt verk åt svenska gossar, under den för­
hoppning, att genom sin skildring af åkerns, trädgårdens, skogens, 
djurens och människornas Iif, väcka de ungas Inst för det sunda 
landtarbetet och öppna deras ögon för naturens skönhet samt här­
igenom lägga grund för en fosterlandskärlek af äkta slag. För­
fattarinnan har tänkt, att boken särskildt skulle lämpa sig för hög­
läsning inom familjekretsen och att denna läsning med däraf följande 
samtal borde kunna gifva anledning till för de unga väckande im­
pulser. Emellertid anser förf., att ett sådant ämne som hennes skulle 
blifva onjutbart, om det behandlades enbart teoretiskt och i analogi 
med en vanlig landtbrukspraktika. Hon har därför iklädt de lär­
domar, hon vill gifva formen af en berättelse om en liten klen 
stockholmsgosse, som får tillbringa en sommar på Skogsboda gård 
och där se och lära allt möjligt rörande landtbruk, trädgårds- och 
skogsskötsel, botanik, husdjurens vård m. m. Huruvida denna form 
är den bäst valda, därom kunna nog meningarna vara delade. Vi 
tro, att i vår praktiska tid och med våra af realiteter intresserade 
gossar hade en lättfattlig och icke af allt för många detaljer tyngd 
handbok verkat mer tilltalande, så mycket mer som alla uppgifter 
synas grundade på verklig sakkunskap. Det blir lätt något tråkigt 
och tröttsamt uti att finna en lärdom förstucken under k varje den 
enklaste mening. Förf. hade säkert ändå kunnat inflicka många af 
de vackra naturskildringarna och de varma väckande ord hon säger 
om arbetets välsignelse och ära.
Det är emellertid en bok, som andas så mycken kärlek till 
sitt ämne, och själfva ämnet är så rikt och så fullt af intresse, att 
vi icke kunna annat än på det Migaste önska den framgång hos 
vår ungdom. Hos barn, uppvuxna på landet, lär nog dess fram­
gång vara ganska viss.
Boken är försedd med många vackra och goda illustrationer, 
som i hög grad bidraga till dess värde. Förf. säger själf. att boken 
passar för 12f§el5-åringar.
RiMarsagor efter dikter af Alfred Tennyson. I fri bearbetning 
af Helga Thorolf. Pris 2 kr.
Den keltiska sagokretsen om Artur och hans riddare bär vittne 
om en mäktig fantasi och en glödande känsla hos ett högt begåfvaåt 
folk. Legenderna om Lancelot och Gfuinevra, om Percival och Gala- 
had, om den heliga Gral ha också i alla tider burits af en egendomlig, 
trollkraft De ha vandrat världen rundt och inspirerat många för­
fattare och konstnärer. I A. Tennysons romantiska diktcykel, »Idylls 
of the KiflgK förekomma dessa sagor i den mest tjusande omkläd­
nad i denna en den yppersta ungdomsläsning.
I föreliggande arbete är- innehållet i dessa dikter återgifvet. 
på, prosa. Omskrifningen förefaller att vara gjord med intresse
453
för Iimnet Oeli med god uppfattning. Men kan verkligen någonsin 
ett dylikt återberättande i prosans form, om aldrig så vä i utfördt, 
gifya full föreställning om innehållet i ett diktverk och om dess 
skönhet? Kan i själfva verket en svårare förbrytelse begås 
mot ett poem än att förvandla det till prosa? Om af sikten är 
att endast gifva de unga en föreställning om innehållet, hvarför då 
ej låta de gamla sagorna själfva tala i stället för denna bearbetning 
i tredje litundm De skulle säkert i sin ursprungliga skönhet kunna 
fullt njutas af vår tid —- åtminstone med några förkortningar. 
Eller också: låt oss få en poetisk öfversättning af Tennysons dikt­
cykel eller en ny upplaga af den gamla öfversättningen från 1876, 
som väl nu knappast står att erhålla i bokhandeln.
Från Danmarks medeltid efter Barfod m. fl. af L. Böös. 
Pris 1: 25.
Yi hoppas, att livarje lärjunge i skolans mellanklasser skall 
komma i tillfälle att taga kännedom om dessa underhållande berät­
telser från Danmarks medeltid, hvilka på ett förträffligt sätt utfylla 
de något torftiga skildringar ur vårt grannlands historia, hvilka man 
vanligen bjuder lärjungarna i våra skolor.
Det är Sven Estridsons söners och de stora Valdemarernas 
historia förf. valt] till ämne för sina skildringar. Denna period är, 
som vi veta, eu af de intressantaste i Danmarks historia och utan 
tvifvel den, af hvilken ungdomen känner sig mest tilltalad.
Förf. har gjort ett godt val nr det rikhaltiga historiska mate­
rial. som finnes från denna tid och berättar händelserna med Iif och 
fart. På ett och annat ställe skulle kanske berättelsen hafva vunnit 
på att göras mera detaljerad och dramatisk. Så t. ex. kunde skil­
dringen af musikens makt öfver Erik Ejegod, då han, hetsad till ur­
sinne af skaldens ■ stridssåug, dödar ett par af sina män, varit mera 
utförlig. En och annan folkvisa, hvars innehåll berör någon historisk 
tilldragelse, skulle också, här hafva varit på sin plats. Arbetet är 
emellertid i sin helhet alldeles förträffligt och passar naturligtvis 
lika bra tid nöjesläsning i hemmen, för ungdom och barn öfver 10 
nr som till själfstudium och i skolan. Det är sådana böcker som denna, 
ungdomen behofvei till motvikt mot den lätta och ytliga litteratur, 
som tyvärr utgör lejonarten af det uppväxande släktets läsning.
Kalulu. Prins, kung och slaf. En berättelse från Cjentral- 
afrika af Henri/ 21. Stanley. Pris 3: 75.
Det torde egentligen vara öfverfiödigt att yttra sig om denna 
bok. De föräldrar, som önska gifva sina barn en ny »indianbok» 
böra vara glada öfver, att Stanley, den store upptäcktsresanden,, 
skrifvit denna bok för ungdomen. Han har själf sett och lefvat i 
det land han talar om, och äfvent vren. som skildras, äro ej onatur­
liga och hårresande, som i så många andra äfveutvrsböcker. 
Stanley säger själf i företalet : »dag har icke berättat några osanno-
454
likheter». Naturligvis är berättelsen doek något romantiserad. Förf. 
har dock icke som enbart syfte det att berätta om Afrika, han vill oc-kså, 
väcka indignation mot slafkandeln. Han säger, att han skrifvit boken 
för »kloka, klarögda gossar af alla samhällsklasser». Vi äro öfver- 
tygade om att den också skall roa flickor. De böra väl också kunna 
ha intresse för dylika böcker.
Hland Tennessees klippdalar af Charles Egbert Craddock (Mary 
N. Mtirfree). Öfversättning från engelskan. Pris 1: 25.
Om denna bok är ingenting annat att säga än att den är 
rolig och skrifven med amerikansk humor. Den i grunden redbare 
och duktige ynglingen Bert upplefver allehanda äfventyr, dock icke 
af den onaturliga och bloddrypande sorten. Han och hans trofasta 
lilla syster komma lyckligen igenom alla motgångar och vedervärdig- 
beter. Vi äro öfvertygade om att barn från ungefär 12 år skola 
läsa den med nöje. Priset är anmärkningsvärdt billigt. Ofvers. är 
i allmänhet god,, men åtminstone för uppsvenskar är »sleket ett 
fullkomligt främmande ord.
Henoiii den försvunna syd polen. Af Gustaf Dillberg. Be­
myndigad öfversättning från engelskan af Disa Törnqvist. Pris 2: 'J5.
I prologen till detta märkliga arbete säges det, som det förefaller, 
på fullt allvar, att dess utgifvare torde lägga ett nytt kapitel till 
vår jords historia, hvilket skall ställa i skuggan till och med de 
nie.st sensationella händelser, som hittills ingått i dess annaler.
Efter en sådan inledning känner man sig helt nyfiken oeh 
undrar, hvad som komma skall. Men det som kommer är bara 
tokerier.
Till att börja med få vi veta, att herrarna Georg och Jaek 
byggde sig ett luftskepp af järn. Detta besattes med manskap, 
Georg blef dess chef och Jack hans närmaste man. Genom att på 
»naturligt sätt»»för ögonblicket upphäfva järnets tyngd lät Georg 
skeppet »hoppa upp» i vädret. Och så bar det af med en hastighet 
af åttio engelska mil i timmen.
Resans mål var till att börja med sydpolen, den de snart nog 
trodde sig ha i sikte. Men se, då de komme närmare, var Syd­
polen försvunnen! Någon hade varit där före dem och graft upp 
den och stulit bort den.
Där den stått syntes nu en afgrundslik håla eller gång. Na­
turligtvis måste de undersöka, hvart denna ledde. Och så fattade 
de det djärfva beslutet att på sitt luftskepp fara hed i hålan.
Efter sjuttio, åttio mils nedstigning kommo de till ett af Syd­
polens underjordiska riken och därifrån till andra för hela mänsk­
ligheten okända trakter. Slutligen kommo de till nordpolen, men 
där blef deras skepp krossadt mot klipporna och de höllo på. än 
att svälta ihjäl och än att blifva lefvande begrafna i den arktiska
regionen. De ItHfva dock på underkart sätt räddade och stå vid 
kokens slut åter på brittisk mark:
De märkvändiga äfventyr, som' luftseglarna upplefde under sina 
resor, äro allt för vidlyftiga att referera. Språket är rent och godt, 
fritt "från alla simpla grofheter. Men för. öfrigt finna vi boken 
värdelös.
KlosteiT ofv et i Sko Kloster. Ai Vilhelm Grmmth. Med 
illustrationer. Pris 2: 25.
Berättelsen utgör dels en skildring af Gustaf Vasas öden från 
det lian lyckades komma från Lübeck och till dess han blef konung, 
dels jungfru Signe Gustafsdotter Sparres och riddar Gustaf Axelson- 
Lindenkronas kärlekssaga. Eofvet ur klostret af jungfru Signe, 
bvars fader motsatte sig de ungas förening, har gifvit boken dess 
titel. Karaktärsteckning förekommer ej mycket af, men boken är 
rätt underhållande och lättläst med här och där inströdda folkvisor.
Yngste fältkornetten. Af Jan Ten Bergh.
Boerfainiljen vid Klaarfontein. Af O. V. von Horn.
Tvänne berättelser. Ofversafitning af Math. Langtet. Pris 2: 25.
Ofvanståendé två berättelser äro inbundna i samma band. 
Den första af dem börjar med boerkrigets utbrytande och slutar 
med att berättelsens unge hjälte, den yngste .fältkornetten, efter 
slaget vid Bloemfontein tillfångatages och dör. Inom ramen af 
dessa båda händelser upprullas den ena taflan efter den andra från 
krigsskådeplatsen, alla vittnande om boernas brinnande fosterlands­
kärlek, mod och tapperhet. Deras hat till - rödrockarna», som de 
kalla engelsmännen, framträder mycket bjärt ; och lika tydligt märker 
man, att författaren af allt sitt hjärta delar boernas känslor för 
engelsmännen, hvilket torde vara helt naturligt, då han själf är 
holländare,
Den andra berättelsen »Boerfamiljen vid Klaarfontein» för­
sätter oss omkring sjuttio år tillbaka, nämligen till den tid, då 
boerna bodde på det område, som nu kallas engelska kapkolonien. 
Boerna lågo här i ständig fäjd med kaffrerna. Men en kärleksför­
bindelse mellan en boer och en kaffrerflicka (hvilken förbindelse är 
mycket romantiskt skildrad) blir slutligen en anledning till rashatets 
mildrande.
Mot slutet af berättelsen följa vi boerna på deras utvandring 
norrut, den de år 1835 företogo för att undkomma de engelska 
kolonisternas välde, och vi se dem grunda Oranjefristaten samt 
sedan Transvaalska republiken.
Båda berättelsers« äro fait roliga, den sista särskildt in­
tresserande som en kulturhistorisk teckning af boernas seder och 
léfhattesätt. ■
Händelserna i den första berättelsen göra dock ett mera Migfc 
•ntrvek af att vara verkligt sanna och npplefväde.
Boken bör kunna intressera både gamla och unga.
En försvunnen nation. Af Herbert Hayens. Från engelska,* 
af Ebba Nordenadler. Pris 2: 50.
Rätt ofta ha vi ju anledning till den anmärkningen, att hvad 
som berättas för barnen är för tamt och för litet händelserikt. Meu 
för dessa brister kunna vi sannerligen ej anklaga den bok vi här 
ha att anmäla. Det vore nog omöjligt att på 263 trycksidor få 
ram med Uera spännande händelser än de, som här bestås.
Det är kriget på 1860-talet mellan Paraguay och de allierade 
makterna Brasilien och Argentina, som utgör ämnet för berättelsen; 
.. och författaren uppehåller sig med förkärlek vid skildringen af Para­
guays presidents, Lopez den yngres, grymma och svekfulla karaktär.
Den som berättar är en engelsk yngling vid namn Fred Bann- 
ok, hvilken har åtföljt sin onkel till Paraguay, där denne af Lopez 
ämnade utverka tillstånd att föra sin bror — en sjuklig läkare — 
at ur landet. Onkeln, som var bekant med Lopez och en gång 
hade gjort honom någon stor tjänst, kände sig alldeles viss om hans 
. bevågenhet, men blef på det grymmaste besviken. Lopez, som låt­
sade sig ej igenkänna honom, sade sig antaga att han var en engelsk 
konspiratör och lät kasta både honom och brorsonen i fängelse samt 
dömde dem båda till döden. De benådades dock snart, ty Lopez, 
som väl visste, att Freds onkel var en skicklig ingeniör. tvingade 
honom att leda arbetet i löpgrafvarna, där han väl behöfdes. Fred 
iämte onkelns betjänt -o- bokens pajazzo — blefvo insatta i deri 
stridande armén och fingo utstå de rysligaste vedermödor.
Efter hundratals genomgångna lifsfaror och äfventyr af alla 
slag, lyckades dock onkeln vid krigets slut att med sina båda följe­
slagare samt sin nu döda broders änka och dotter komma lyckligt 
hem igen. Och naturligtvis blef den unga kusinen Freds ljufva löu 
lör alia hans med så mycket hjältemod utståndna lidanden.
Händelserna äro liffullt och bra berättade. Boken kommer helt 
risst att af Imlfvuxna gossar kfg och hvarför ej äfven flickor — 
läsas med nöje såsom en nära släkting till de kära indianböckerna.
Niir ankaret föll. En julberättelse. Af (?. Aagmrd. Öfver- 
sättning frän norskan af S—e IV. Pris 0: 60.
En gammal sjömans död, som skildras på bokens sista sidor, 
.Ir anledningen till titeln. För öfrigt är den lilla berättelsen inte 
ils sorglig utan snarare tvärtom.
Författaren börjar med den bekännelsen, att han är förälskad. 
t Sedan följer en liten skämtsam definition på ordet förälskad och 
därefter en ganska fin och originell beskrifning på förälskelsens 
föremål. Och föremålet är hafvet. Allt ifrån barndomens dagar 
har hafvet ägt hans kärlak — en kärlek, som aldrig förkolnat.
457
Näst efter hafvet älskar lian »dess bara» — sjömännen; och det 
är med några typer för trohjärtade, fromma gamla sjöbussar, som 
vi sedan få'göra bekantskap.
1Ii få vara med om en julfest i Pensacola, tillställd af prästen 
och hans familj för de skandinaviska sjömän, som där lagt till 
under julen. , Såväl gästernas som värdfolkets enkla, oskrymtade 
gudsfruktan ger en kristligt allvarlig prägel åt den högtidliga festen, 
men på samma gång råder där en ganska glad stämning i följd af 
sjömännens fröjd och breda humor vid mottagningen af alla jul- 
gåfvornä med deras skämtsamma påskrifter.
Boken är tillägnad »våra käcka sjömäaa-B och sannolikt är 
den skrifven i syfte att väcka intresse hos både gamla och unga 
för sjömännen och deras julglädje. Och vi hoppas, att den ej 
kommer att förfela sitt mål. Man kan med sanning säga, att den 
är en vacker liten bok med en enkel och sund religiös tendens.
Àfven ungdom från ungefär 14 år bör kunna läsa den med 
intresse.
Din broders blod. En berättelse om de kristnas lidanden t 
Armenien. Af M. v. 0. Ofversättning från tyskan. Pris 1: 75.
En gripande och allvarlig skildring af de lidanden, livilka de 
olyckliga armenierna hade att utstå af turkarna 1895. Berättelsen 
här alltigenom prägeln af trovärdighet, har stark lokalfärg och synes 
vara skrifven af någon, som är väl förtrogen med förhållandena. 
Stundom blifva skildringarna bloddrypande, men det ligger i ämnets 
natur, och de äro oaktadt detta gjorda med rättvisa och fin­
känslighet.
Bör barn passar boken ej, men för allvarlig och mogen ung­
dom. rekommenderas den.
Jem o (di Rudolf. Af O. V. Gaine. Ofversättning af Ebba 
Nordenadler. Med illustrationer. Pris 2: 25.
Boken utgör ett slags, fortsättning af samme författares »Inför 
Napoleon» och behandlar tiden för Napoleons flykt från Elba och 
hans återkomst till Paris. En hel del historiska personligheter före­
komma i boken, som utmärker sig för lättlästhet och ett vårdadt 
språk. Illustrationerna äro medelmåttiga.
Torde intressera läslysten ungdom från omkring 14 år.
Sagor ooli berättelser från Alhambra. Af Washington Irving. 
Ofversättning af O. Y. Aluncl. Pris 2: 75.
Denna välbekanta bok utgifves nu i en ny upplaga och med 
fina, tilltalande teckningar. Boken, af hvilken några berättelser 
plägat läsas i skolorna, hör ju till »standard works» och rekom­
mendation är således öfverflödig, Eör dem af ungdomen, som icke 
knogat igenom boken som öfversättningsöfning, torde skildringen af
558
Granada och de moriska sagorna vara mycket intressant som nöjes-
läsning.
Stackars Jack. Af Kapten Marryat, . Ofversiittning af Anton 
Blomberg, Med illustrationer. Pris 3:75,
En sjöroman af Marryat plägar ju utgöra en rolig läsning för 
Sfventyrslysten ungdom, särskildt för de pojkar, för hvilka sjömans­
yrket hägrar som ett härligt mål. En slags mättnad ior dylik hunger 
erbjuder ju denna bok, men den andliga behållningen torde blifva 
mycket ringa. Boken förefaller föråldrad, förhållandena passa ej 
alls in i våra, och stackars Jack har en så onaturlig moder, att 
Jivarje svensk gosse bör vara tacksam att icke vara i hans'kläder. 
Illustrationerna äro ganska underhaltiga och språket lider af svåra, 
öf versât t ning,siVl och osvenska uttryck. På måfå må anföras: När 
hon tog en passage (— for öfver) ; min fader fortfor att puffa (= röka) ; 
det är det (— jaså); sjömansmaten, felaktig ocli vilseledande öfversätt- 
nmg af det engelska ordet mate, och till slut det lika obegripliga 
som öfverraskande uttrycket å sid. 4 »hon bölade under kläderna 
efter mera betäckning». Exemplen på dylika oriktiga, vårdslösa ut­
tryck kunde mångfaldigas, men de anförda må vara nog. En dylik 
af öfversättningsfel vimlande bok är ingen vinst för ungdomslittera­
turen.
»Buffalo Bill», den siste store gränskrigaren, öfverste W 
F. Cody s lefnadsöden, Af Helen Gody Westmore. Öfversättning 
af Karin Jensen. Med 18 illustrationer. Förord af Seved Bibbing. 
Pris 2: 75.
Det är den beryktade BuSalo Bills lefnadsöden, som här af 
hans syster skildras. Vi följa honom alltifrån den tid, då den åtta­
årige modige amerikanske gossen Will Cody möter sin förste indian, 
till den stund, då Buffalo Bill — så kallad, emedan han en tid var 
anställd i ett bolags tjänst såsom buffeljägare — åter befinner sig 
sitt fosterland efter sitt långa triumftåg i Europa, där han med 
det lefvande material han dit medfört, förevisat en trogen bild af 
lifvet i »Vilda Västern».
En mera spännande, verklighetstrogen och intressant skildring 
kan knappast bjudas läslysten och äfvéntyrsbungrig ungdom. Faror 
af olika slag förekomma på snart sagdt hvarje sida i boken, och 
Buffalo Bills oförskräckthet och fintlighet uti dessa skall säkert med 
en rysning full af tjusning följas af bokens läsare. Och samtidigt 
ha de fått en verklighetsbild af lifvet i den vilda västern, sådant 
det var, då indianerna ännu voro okufvade, och sådant det nu är. 
Skildringen af ej blott den modige och beryktade mannen utan ock 
af den ömme sonen och brodern, den kärleksfulle fadern William 
Oody är gjord med en systers kärleksfulla sinne.
Öfvefsättningen är utmärkt, illustrationerna goda och priset 
särdeles billigt L förhållande till hvad som bjudes.
459
Rekommenderas varmt såsom julgåfva åt ungdom från unge­
fär 12 år.
Kaskelotten, En livalfångares världsomsegling af Frank Tr ; 
Buttert: Förste styrman. Ofversäftning från engelskan af Louiae 
Âroseriius. Pris B: 7-5.
Boken har som ett sorts företal ett litet bref från Rudyard 
Kipling, hvaruti denne säger sig aldrig hafva läst något, som går 
upp emot dess utomordentliga hafsmystik, kallar den för storartad 
och säger den innehålla stoff nog till fem böcker. En sådan 
inledning af en sådan man, borde vara till rekommendation. Dock 
måste vi erkänna, att af här of van anförda omdöme är det nog- _ 
egentligen slutorden om stoffet, som kunde fylla fem böcker vi 
hälst nnderskrifva. Tj- lång är boken onekligen. Nära 400 sidor 
segelbeskrifning och omkring '50 st. hvalar, som fångas under tem- 
Mgen likartade förhållanden, det blir nästan för mycket af det goda. 
Detta är skada, ty boken är annars mycket intressant med alla sina 
egendomliga detaljer om lifvet ombord i en hvalfångare, om Jivalarria 
och deras lefnadssätt samt om beredningen af den dyrbara sper- 
macetti-oljan. Mycket vackra och fina naturskildringar finnas det 
äfven. Stilen har en viss tilltalande enkelhet och trovärdighet; 
skada blott att öfversättningen på sina ställen är mycket illa 
gjord. Sjomanstermerna äro i många fall alldeles oriktigt återgifna, 
att »handa», antagligen af det engelska »to hand», är intet, svenskt 
ord, och att tala om en kapten, som med sin bössa levererar dunder­
slag, är mer originellt än egentligen vackert.
Boken torde passa för gossar öfver 14 år.
Panterjägaren Boinboiinel. Hans jakter och äfyentyr, berättade 
af honom själf. Pris 2 kr.
Boken innehåller utdrag ur panterjägaren Bombonnels dag­
boksanteckningar, däri han på ett lifiigt sätt skildrar sina jakter 
i. norra Afrika. Här finnas många spännande episoder, men äfven 
inånga besferifningar öfver lians hänsynslösa grymhet mot djur, sär­
skild t dem han begagnar som lockbete för pantrarna. Dagboks- 
författaren gör personligen ett mycket osympatiskt intryck, han 
förefaller egenkär, grym och osann. Han synes oss icke, Oaktadt 
sitt obestridda fysiska mod, vara något godt sällskap för våra gossar 
och kan därför ej rekommenderas.
Max och Moritz. En historia i sju pojkstreck af JVilhelm 
Busch. Efter tyskan af Alceste. Pris 2: 50.
Litet hvar af oss äldre minnas nog ännu hur mycket nöje 
Busch beredde oss i vår barndom och ungdom, och därför hälsa vi 
med glädje den nya och försvenskade upplaga af en del af Buschs 
karikatyrer, som utkommit till denna jul. Vi måste medgifva, att vi
460
på senare år blifvit bortskämda med dylika böcker, som i konst­
värde stå mycket högrb än det som kär bjudes oss, men öfver nästan 
allt hvad Bnsck gjort hvilar ett drag af sådan sann ock omedelbar 
humor, att man lägger bort jämförelserna och i stället bara har 
roligt. Bilder och text äro väl afpassade efter hvarandra, och ver­
serna smyga sig lätt in i minnet, en sak som alltid roar våra småt­
tingar. De kunna gerna få den redan vid sex års ålder men vi tro 
att far och mor och de stora syskonen kunna ha lika mycket nöje 
af boken som de små.
Marian. Mestisflickan. Bearbetning för ungdom efter kapten 
Mayne Beid. Pris o: —.
01(1 Shatterhand och de tyska utvandrarne. Berättelse från 
Mexiko af Earl May. t Ifversättning från engelskan af d:r P. Eail 
ström. Pris 3 kr.
Präriens soil. Berättelse från amerikanska västern af Arthur 
Paterson. Ofversattning från engelskan af H. Östberg. Pris 3 ler.
Med Rödskinn på krigsstråt af 8. Walkey. Pris 2: 25.
Bearbetning för ungdom står det på Mayue Reids Marian, men 
denna bearbetning är gjord till tyskan och denna i sin ordning 
öfversat.t till svenskan. Det måste betecknas som ytterst olämpligt 
att bearbeta ett arbete af. en redan förut så pass populär författare 
som Mayne Reid, dock får detta förfaringssätt skrifvas på den tyska 
bearbetarens syndaregister. Men på den anonyma svenska öfver- 
sättarens måste uppföras, att han föredragit den tyska bearbet­
ningen framför det engelska originalet. Boken måtte från början 
varit ovanligt rolig, efter som den ännu, oaktadt all misshandel, 
kan väcka ett visst intresse. Den är för öfrigt försedd med illustra­
tioner, som söka sin like i fulhet.
, Old Shatterhand utgör fortsättning på den till förra julen ut­
komna Old Shatterhand och Yumaindianerna. Vi hade om denna 
tillfälle att anmärka, att den saknade slut, om årets Shatterhand 
kan en motsatt anmärkning göras. Den saknar nämligen början, 
åtminstone måste vi bekänna, att flera af de personer och många 
af de händelser som funnos omtalade i den förra boken för oss för­
svunnit i glömskans natt. Med sina hardt när oräkneliga händelser, 
alla hvarandra tämligen lika och åe flesta skäligen obetydliga, är 
hoken rätt tung att läsa, Ofversättning och typografisk utstyrsel 
äro mönstergilla.
En rolig och därtill väl skrifven bok är däremot Präriens son. 
Däri finnas många spännande händelser, och människorna äro verk­
liga och naturliga. En viss portion kärlek är ju med i spelet, och 
som detta ej alls roar mindre barn, torde boken bäst lämpa sig för 
åldern öfver 14 år.
Siktigt rolig är också Med rödskinn på krigsstråt. Det är en.
461
spännande'.äfventyrsbok, som dessutom innehåller flera verkligt lustiga 
episoder. Den lilla mantra hnsarofficern Jack Lovelace är en så 
rolig och originel typ, att han säkert kommer att tillvinna sig många 
Vänner och beundrare.
Jtist sa — historier. Af Ilmlyard Kipling. Of ver sättning från 
engelskan af H. Flygare. Med illustrationer af författaren. Pris 
3 kronor.
Det är alltid med en känsla af glad förväntan man tar en ny 
bok af Djungelbokens författare i sin hand. Den säregna , doft, den 
oefterhärmliga blandning af fantasi och verklighet, som göra Kip­
lings arbeten till något enastående, finnes i denna bok i rikt mått. 
Samlingen innefattar tolf historier, alla i sitt slag utmärkta. En 
del af dem äro fantastiska förklaringar öfver uppkomsten af ele­
fantens . snabel, kamelens puckel, noshörningens veckiga hud', leo­
pardens fläckar. Berättelser sådana spm .»Hur det förstå brefvet 
blef skrifvet»,v* Hum alfabetet blef uppfunnet» äro pärlor af fantasi­
rikedom och originalitet i framställningen. Till livar och en af be­
rättelserna hör ett litet poem och af författaren egenhändigt gjorda 
teckningar, försedda med muntrande förklaringar.
Kipling kallar boken »berättelser för små barn» 4—det är där­
för ej rådligt att sätta någon åldersgräns, men de skola roa gamla 
fullkomligt lika väl som de unga. ( )fversftttningen — en svår sak, 
då det gäller Kipling — är ledig och god.
Boken rekommenderas varmt såsom präktig julgåfva.
Petter Napoleon. En pojbhistoria. Af Mernt 'Lie: Öfver- 
sättning af Fickard Melander. Pris 2 kr.
Petter Kapoleon heter ju egentligen bara Petter, men har fått till­
namnet !Napoleon i anledning af sin stora, gränslösa kärlek ocli beun­
dran för Napoleon I. Petter är för öfrigt en ovanligt rar liten pojke, 
käck och manhaftig, varmhjärtad och tänkande ocli just lagom full 
af odygd för att vara en riktigt treflig gosse. Hans Iif först ute på 
sommarnöjet och sedan i skolan med kamraterna är skilclradt med 
en Iiflighet och en friskhet, som äro i hög grad fängslande; man. far 
det intrycket att Bernt Lie måtte vara god vän ocli bekant med 
lilla Petter, för att kunna g if v a oss hans bild så klar och lefvande. 
Petters-'syster Kata är också rolig och väl träffad, men Petter själf 
har nog stått författarens hjärta alldeles särkildt nära.
Yi ha bara en anmärkning att göra mot Petter, han är väl 
ogenerad i sitt tal och sitt sätt mot gammalt folk, men äfven i 
detta fall sympatiserar han ,med förf., som äfven han ibland har ett 
mycket pgeneradt sätt att uttrycka sig.
Frånsedt denna lilla anmärkning, tycka vi mycket om både 
boken och lille Petter själf och äro säkra på att våra barn komma 
'att göra detsamma. Dock tro vi att de böra vara omkring 12 år, innan
462
de kunna rätt uppskatta den. Ofve'rsättülogen af Kictard Melander 
tir särdeles ledig och väl gjord.
Peder Most. En duktig pojkes historia. Af Walter Christmas. 
Benwndigad öfversättning frän danskan. Pris, 1: 75.
Peder Most och hans goda vän Fritz, två danska pojkar om 
14 år, få en sommar medfölja ett fartyg från Svendborg. De lida, 
skeppsbrott i Spanska sjön, men blifva räddade ombord på en gammal 
spansk ångare med den mest egendomliga besättning och få åtfölja 
denna till Venezuela, dit den går med krigskontraband till de upp­
roriska. Här rymma gossarna från fartyget och komma efter många 
äfventyr helbregda hem igen. Naturligtvis ha de under hela tiden 
uppfört sig mycket duktigt och bra, men inte bättre än hvad de flesta, 
raska gossar nog i verkligheten kunnat komma ut med.
Boken är väl skrifven och särdeles fängslande och komma 
säkert att i hög grad intressera ungdomen, såväl gossar soai flickor. 
Den torde bäst passa för åldern omkring 12 år.
Grankottarna. En pojkbok. Af Karl-Erik ForsslmuL Med, 
illustrationer. Pris 2: 75.
Harald och Hejmer, ' »Grankottarna», äro två hurtiga, lefnads-' 
friska gossar, som ingått ett trofast vänskapsförbund. Boken skil­
drar i kraftiga färger deras Iif i staden och på landet, i hemmet 
och i skolan. Af hjärtans lust hänge de sig åt lekar och idrotter 
af alla slag. Och hvilken öfverflödande repertoar! Den mest -Vidt- 
sväfvande pojkfantasi kan här finna sitt lystmäte. »Grankottarna» 
leka igenom de böcker de läst. De resa »Till jordens medelpunkt», de 
äro med Giistaf Vasa i Dalarne, med Robinson på hans ö, o. s. v. i stän­
dig omväxling. Här och där träffar man stämningsfulla naturmålningar. 
Det hela berättas med fart och friskt humör, och man håller riktigt af 
de duktiga pojkarna trots alla deras upptåg. Hyad man kunde an­
märka är den väl starkt docerande tonen, men denna svaghet genom­
går nästan allt hvad denna författare skrifver.
Boken passar för 10- à 12-åringår.
Uppåt eller - familjen Percy. Af E. Prentiss. Öfversättning 
af C. A. Pris 2: 50.
Hela denna ganska digra bok handlar nästan uteslutande om 
en enda familj familjen -Percy, hvilken består af farföräldrar, för­
äldrar och sju barn. De ,.två äldsta barnen — en gosse och en 
flicka — äro satta i hvar sin skola i New York, och det är bref- 
växlingen mellan dessa barn och deras föräldrar och syskon, som 
utgör en dryg del af bokens innehåll. Dessa bref äro’ visserligen 
så vackra och uppbyggliga som möjligt, äfven de nästan felfria bar­
nens; men nog Iran man befara, att de elfva-tolfåriga barn, för hvilka 
boken tycks vara skrifven, möjligen tröttna vid åef myckna talan-
463
■let Barn tycka nog i allmänhet mer om händelser, som tala för 
•;g. själfva. Men i hela den långa boken händer just ingenting 
mér än att syskonen få mässling och lillebror dör.
Beskrifuingen på barnens Iif i det utmärkta hemmet samt' på 
teras ofta lustiga prat med hvarandra kommer dock helt visst att 
: na bokens läsare. Vi vilja särskild t nämna den rätt roliga scenen, 
när de små gossarna Bio och Lio efter lillebrors död göra upp sitt 
testamente för den händelse att de också snart skulle komma att dö.
Arturs hustru. Af Charlotte M. Yonge. Fri öfversättniag 
irån engelskan af Signild Wejilling. Pris 4: 75.
Denna bok från det engelska originalet »Heartsease» utgör nio 
6 uti det bibliotek af gamla ungdomsböcker i nya upplagor, som 
uider de senare jularna utkommit, och torde för den äldre genera­
tionen vara nästan lika välbekant som Stora vida världen, Lykt- 
■åndaren, Arfvingen till BedcljMe m. fl. Till dessa sluter sig ofvan- 
ståenåe bök yärdigt såväl till ton som innehåll.
Vid bokens genomläsning erfar man samma känsla, som då man 
'nervänder efter en lång promenad i en vacker och välkänd trakt, 
ingenting märkvärdigt har händt under densamma, inga spännande 
äfventyr ha mött en, vägen har varit sig lik, och man återvänder 
till och med litet trött af dess längd, ölen den rena luften, na- 
■ urens lugna, frid ha skänkt trötta nerver och ansträngd hjärna ny 
.kraft,’ sinnet har kommit i jämvikt, och oaktadt enformigheten i de 
välbekanta ställena har man njutit och känner tröttheten efter pro­
menaden endast behaglig. Så ungefär käns det, när man lagt ifrån 
sig denna bok med sina 599 sidor.
Innehållet torde vara alltför välbekant för att behöfva mer än 
antydas. Hjältinnan, den nygifta 16-åriga (!) Violet är en typ af 
blyghet och vek, drömmande blidhet, men innerst besitter hon en 
jiioralisk kraft, en förmåga att handla rätt och att i detta afseende 
inverka på mycket bestämdare och äldre personer, en egenskap v.i 
skulle önska funnes icke endast i romaner utan litet mer i det dagliga 
lifvet. Säkert, ehuru omärkligt, vinner hon härmed sin mans familj 
och blir till slut, hvad bokens engelska titel antyder, familjens 
hjärtetröst»',»
Hemvärld och skollif. Skildrade för de unga af Hanna, 
Frosterus Segerstråle. Pris 2: 50.
Författarinnan till ofvannämnda bok har förut gjort sig känd 
och mycket omtyckt af de mindre barnen genom sin berättelse 
Klöfverbladet på Gammalgård, hvaraf andra upplagan nyss Utkom­
mit. Hon bjuder nu här de något äldre barnen på en lika god och 
underhållande skildring af några treftiga ungdomars hem och skol­
lif i vårt grannland Finland.
Bektor Ek och general Falkenberg bo i samma hus i Helsing­
fors. Deras barn äro goda vänner, och de ha af sina utmärkta för-
äldrär Jxitt en omsofgsfull uppfostran, men liafva ändå åtskilliga 
fel och brister att strida emot. Vi tro, att livart ofördärfvadt liarn 
skall kunna känna igen sig i någon af de typer för snälla men ändå 
ofullkomliga gossar och flickor, som här äro tecknade.
Tyvärr torde de också, känna igen de mindre snälla skolkam' 
rater, som söka förleda, sina vänner till dumma och dåliga upptåg. 
Rektorns son var en gång nära att taga skada af en sådan 
kamrats menliga inflytande, men räddades i tid af sin vaknande 
rättskänsla.
I fröken Bergenskölds flickskola, där generalens och rektorns 
flickor få -undervisning, intages också en fattig landtllicka vid namn 
Emma Ström. Till en början får Emma af sina mera ytliga kam­
rater lida mycken, smälek för sina tarfliga kläder och sitt landtliga 
skick. Men snart upptäcks det, att hon är den mest begåfvade. 
Ilickxin i hela klassen. Härigenom uppväcks de sämre kamraternas 
afund, hvilket blir anledning till åtskilliga små konflikter i flick­
skolan. Berättelsen har en allvarligt moralisk tendens men är alls 
inte tnng eller predikande.
Med afseende på språket skulle man kanske kunna anmärka, 
att några af oss svenskar okända ord och talesätt förekomma, men 
då författarinnan är finska, torde detta vara ganska naturligt. Sti­
len är för öfrigt mycket god och ledig.
Vi kunna med allt skäl rekommendera boken till 12—13 åriga 
gossar och flickor.
Stugornas vän. Berattfelser af H. FrosteniH Segerstråle. Förstå 
samlingen. Pris 1 kr.
Själfva titeln angifver ju bokens syfte. Den vill nämligen vara 
en vän i de fattigas stugor. De flesta af de ban:., som här skildras, 
kunna tjäna till förebilder för barn af alla klasser, ty de äro så 
lydiga, så plikttrogna och så själfnppoörande, att man nog undrar 
emellanåt, om sådana mönsterbarn verkligen finnas till.
Själfva händelserna i dessa berättelser äro mycket litet spän­
nande, men författarinnans , talang att berätta sympatiskt ger ändå 
en viss stämning åt de små rörande teckningarna ur de fattigas lif.
Vi skulle blot-t vilja fråga förf., hvarför den vän, som hon så 
vänligt skickar ut till barnen i stugorna, är så grufligt allvarsam. 
Skulle inte vännen kunnat berätta något roligt också, som varit 
upplifvande för de på yttre glädjeämnen så fattiga små barnen? 
Men kanske blir nästa samling hållen i en något gladare tonart.
Den lilla boken lämpar sig till julgåfva åt barn från 10—12 år.
Trohet i det lilla. Tre berättelser af M. v. O. Ofvers från' 
tyskan af E. W—«. Pris 1: 25.
Den första, och den sista af dessa berättelser visa, att allt för 
stränga eller nervöst otåliga föräldrar icke blott gå miste om sina 
barns förtroende utan att de äfveri inleda barnen i frestelse att af
465
fruktan för straff ocli häftiga bannor dölja sina felsteg och narras 
för sin omgifning. Här framhållen också, hur mottagligt barnalijärtat 
är tor kärlek samt att således det bästa uppföstriugsmedlet är att 
själf visa kärlek samt att först och främst leda barnen till all kär­
leks källa.
Bokens titel har mest afseende på den mellersta berättelsen, 
hvilken betonar den sanningen, att glömska af löften man gifvit 
eller af dugliga plikter ieke får räknas som ett ursäktligt litet fel 
utnn rätt och slätt som brist på trohet i det lilla.
Händelserna äro lifligt skildrade och bokens sens moral är sund 
Ocli god. Men barn skulle kanske af Lsta och otdje berättelsen 
få den föreställningen, att all stränghet mot dem är fullkomligt otill-, 
börlig. Vi vilja därför rekommendera denna bok åt föräldrarna 
hällre' än åt barnen.
Fyra kusiner af Dikken ZwUgmeyer. (Inger Johanne). Öfvers. 
från norskan af Hellen Lindgren. Pris 1: 75.
Inger Johanne är de norska skolflickornas favoritförfattarinna 
Uenom det numera moderna sättet att utforska hvad skolbarn läsa 
på egen hand, har det i en högre flickskola i Kristiania visat sig 
att 71 procent af lärjungarna läst Inger Johanne. Hon står främst 
på flickornas lista liksom Bernt Lie på gossarnas. Detta är ej 
häller underligt. Inger Johannes böcker äro friska, roliga och varm­
hjärtade. Af dem, som öfverflyttats till svenska, sätta vi denna 
främst. Men den borde läsas på norska -fe den förlorar något af 
sin friskhet och urspunglighet vid öfversättningen, huru omsorgsfullt 
detma än är gjord. Boken är ej skrifven för Småbarn, som ännu 
kunna vara så pass osäkra i läskonsten, att det norska språket kan 
verka förvirrande på det svenska, utan för barndomens jf medel­
ålder»*). Men nu finnes den en gång på svenska och kommer helt 
visst att också läsas med begärlighet af svenska skolflickor. De 
fyra kusinernas mormor, den gamla frun på Blomdala, finner lifvet 
tomt och ensamt och bjuder därföre sina fyra barnbarn till sig. De 
fyra kusinernas karaktärer äro utmärkt tecknade, d. v. s. man lär 
känna dem under deras Iif på Blomdala. Vi kunna dock ej annat 
än finna att den stackars »storstadsflickans Ebba är något öfver- 
drifvet tecknad ; hon uppträder med bra många ytlighefsattribflt : 
solfjäder, krustång, cigaretter, romaner, eleganta toaletter etc. etc. 
Hon är dock ej mer än 14 år. Hvad nu mormor själf angår, så
'- ) Vi anse oss skyldiga omtala, att i det norska originalet' är bo­
kens »béte noire», den 14-åriga Ebba, seenaka ; Hennes mor är nämligen 
gift i Stoekliolm). Då man vet, att Inger Johanne hittar vägen till de 
flesta norska skolflickor, kan det ej annat än såra och bedröfva oss att eu 
svensk flicka framställes som en typ af ytlighet och flärd i motsats till 
de präktiga norska flickorna. Lyckligtvis känna vi norska flickor, söm 
kännt indignation öfver skildringen! Vi kunna ej hindra oss från att undra*, 
orn ijj-f. känner svensk ungdom;
Bäga vi blott : gör bekantskap ined henne, den präktiga originel - 
och så hjärtegodä gamla damen — hon förtjänar det.
Afven i denna bok är det norska ordet »smaapiger» återgifve: 
med småflickor i st. för blott med i flickor Ä Sid. 51 får man t. o. r. 
läsa om de stora småflickorna»“1 i skolan. Ordet »kjole» betyde" 
Idädning och ej kjol. ■
Då mor t ur liten af Ågot Gjems Selmer. Från norsk» _ 
Pris 2: 50.
Den sedan i fjol välbekanta norska författarinnan berättar dem 
gång för sina barn minnen från sin egen barndom. Ai veta ju all... 
att imor kan ej berätta något roligare — detta att mor en gång 
varit liten och gått i skola och varit odygdig, ja, t. o. m..olydig — 
allt detta är den roligaste af alla sagor. Och ;»Mor» berättar A 
enkelt och trovärdigt, att vi alla både stora och små gärna lyssn :. 
Och fastän ju mor är ung och barnen små, ha dock tiderna ItnUnA 
förändras så pass mycket, att många af de upplefda händelser»:, 
tiga nästan »kulturhistoriskt» intresse. Hvilka storstadsbarn kura.;, 
väl tänka sig en skola som jungfru Bakkes, där det t. ex. kund» 
bända, att man blef utkallad pen bjuden på choklad i kök.: 
under förevändning att skomakarn skulle ta mått till skörd Då mr 
vidare läser en del roliga skolhistorier, kan man ej hindra sig fri 
att vid ett tillfälle dfa på munnen och tänka: är detta nödvändig: 
för att göra berättelsen IifiEull*? Vidare berättar mör om .eldsvådor, 
utfärder och lekkamrater och allt som roar barn. Ett bland rir 
roligaste kapitlen är »då jag bröt nyckelbenet». Sedan värst:, 
svedan var öfver, säger mor att hon hade det riktigt härligt. Hon 
■var nummer ett i huset och lefde i ett ständigt öfverfiöd af saft 
och vatten, hallonkarameller och bagar Gundersens finaste kojérak:.- 
kor — och så en rad besökande för att höra efter hur patienten 
mådde. Det var något för en liten flicka !
I år liksom i fjol har förf. till afslutning på sin bok ett mycket 
ybelærende» kapitel. I år är det en liten af handling om kons» 
Detta kapitel heter »det roligaste af allt» .jA1 men däri tro vi 
knappast, att de läsande barnen skola instämma. Den OfverskrifteF 
hade de nog satt öfver något af de andra kapitlen. För barn : : 
omkring 10—12 års ålder.
Svag men dock stark. En berättelse ur lifvet. Af L. Eld­
härd. Ôfversftttning af E. W—». Pris 1: 50.
Äfven om vi ej af författarnamnet kunde förstå, att det“:, 
arbete är af tyskt ursprung, skulle vi snart märka det på hj 
iinnans." änglarena karaktär och hjältens utomordentliga ädelhet.. 
Att de äro felfria dessa bokens hufvudpersoner — han och hon, 
som älska ■ hvarandra — vore alldeles för litet sagdt, man kan ej 
ons spåra den minsta skymt af en brist hos dessa öfveränglar.
Här i Sverige är det nog så pass ondt om dylika fullkomlig-
467
heter, att sådana ej på oss verka som naturliga människor med 
kött. ock blod, när vi ibland träffa på dem i de tyska romanerna.
Öfversättningen är gjord med mycken omsorg.
Rent guld. Af Emma Marshall. Ofversättning af Anna Ly- 
becker. Jftris 1: 75.
En rik och förnäm mans ende son gifter sig utan faderns 
tillåtelse med en fattig men ädel och skön prästdotter. Fadern 
förskjuter sin son och vill ej kännas vid hans familj, inte ens när 
sonen är död och hustru och barn lämnade i Stor fattigdom. Men 
då sonhustrun ej har någon annan utväg än att i sin nöd bönfalk 
om sin svärfaders hjälp, bestämmer han sig slutligen för, att adoptera 
hennes yngste son, den nioårige Roland. Detta barn vinner far­
faderns kärlek, uppmjukar hans hårda hjärta och blir anledningen 
till en fullständig försoning mellan farfadern och hans närmaste.
Vid tretton års ålder får Roland sin högra arm af sk juten vid 
jakt. Denna pröfning förädlar hans förut så ädla karaktär liksom 
guldet renas i degeln.
Detta är anledningen till titeln. Boken kan rekommenderas 
som en mycket händelserik och roande nojesläsning för barn öfver 
10 år.
Ensam. Af Amy le Feuvre. Ofyersättning från engelskan 
Tif Xelly. Pris 2: —.
Afveh för 2 à 3 år sedan riktade Amy le Feuvre vår bokmarknad 
med en god liten barnbok, som bar det mycket egendomliga namnet 
»Förgjordade sönerfe; Här skildras på ett tilltalande sätt, hur en 
liten Hicka genom sin i bog grad naiva men ändå rena och klara 
uppfattning, af andliga ting . omedvetet verkar väckande och för­
ädlande på de äldre.
Vi återfinna Iiu i » Ensam Æ samma tema med mycket nätta 
variationer.
Lilla Betty har två äldre ocli två yngre syskon. Två och 
två af dessa hålla tillsammans, och Betty, som till sin stora be- 
dröfvelse är sudda», — som hon uttrycker sig, — känner sig ensam 
midt i syskonringen. Hon vänjer sig därför vid att tänka och 
fundera, särskildt öfver andliga ting, mer än vanligt är vid 8' à 10 
års ålder. Och så blir hon genom sitt fullkomligt barnsliga men 
ändå så rörande kristliga allvar andra till stor välsignelse, utan att 
själf ana det. Liksom hjältinnan i förra boken, så missuppfattar 
också liten Betty allt som oftast den rätta betydelsen af vissa ord 
och uttryck och tyder dessa- efter sitt eget lmfvud : och hon gör 
detta på ett så lustigt sätt, att boken därigenom blir riktigt rolig.
Detta oaktadt tro vi ej, att den kan senteras af Bettys jämn­
åriga. Författarinnan har kanske heller aldrig menat att skrifva 
för små barn utan endast om små barn för något äldre. At dem
kuuuii vi med nöje rekommendera dessa rätt originella små teck­
ningar ur barnavärldén.
(.>fversättningen är i allmänhet god. Men lilla ■ Bettys -näpna 
naivité framträder dock ej alltid i en så naiv forai, som man 
skulle önska.
Haralds brud. Berättelse af A. L. O. E. Ofversättning 
från engelskan. Pris 8: —,
Man skulle väl kunna tänka, att en penna, som varit brukad 
under så många tiotal af år som A. L. O. E:s Siiart kunde vara 
färdig att för alltid bli bortlagd. MenOzHaralds brud», författarinnans 
senaste romrtn, ger oss ingen anledning till en sådan tanke. Yi 
skulle tvärtom vilja säga, att den ar roligare än något af hennes 
föregående arbeten.
Den gamle aktade missionären har också för denna bok valt 
ett ämne. som hon om någon bör vara vuxen att behandla. Det 
är nämligen en missionärsfamiljs Iif i Indien hon här skildrar.
Haralds brud är en mycket äskvärd men bortskämd ung 
engelska, som endast af kärlek gifter sig med den unge nitiske 
missionären Harald Hartley utan att på förhand kunna sätta sig in 
i det IefnadsSatt och de plikter, som vänta henne.
Vi få först vara med om den nygifta hustruns ankomst till 
den tarfliga missionshydda, som skall Mfva hennes hem, och sedan 
om rle svårigheter den stackars lilla damen har att öfvervinna, 
innan hon kan blifva en någorlunda lämplig hustru åt en fattig 
missionär. Och dessa den unga lilla fruns strider och segrar äro 
skildrade med en sådan glädtig friskhet, att de Hörde kunna in 
tressera både unga och gamla.
Meningen med boken är dock ej endast att roa. Den vill 
äfveu gifva de utanför stående en allvarlig inblick i missionslifvet 
och särskildt påpeka för dem, som mera på grund af ett romantiskt 
lynne-'än af verklig kallelse, vilja ägna sig däråt, hvad det innebär 
att vara missionär eller missionärs hustru.
Vi rekommendera varmt denna goda och intresserande bok åt 
både gamla och unga.
Doktorns nièce. Af Eliza F. Pollard. Läsning för tinga 
flickor. Från engelskan af Ebba Nordenadler. Pris 2: —
En romantisk berättelse från tiden strax före och strax efter den 
förste konsulns återkomst från Egypten. Hjältinnan är, med sitt 
sköna yttre och sitt alltid lika försakande och kärleksfulla sinnelag, 
hard; när fullkomlig. Hon uppfostras, omedveten om sin höga 
hörd, i stor Tandtlig enkelhet hos sin fosterfader, en aktningsvärd 
bydoktor i Bretagne, och hans hustru. I närheten af deras hem 
ligger ett gammalt slott, hvars forne ägare, markis de S:t Croix, för 
ej så många år sedan lilifvit jämte sin familj mördad T ett pöbel-
469
upplopp. Efter fosterfaderns död söker den unga flickan plats så­
som lärarinna hos de nuvarande innehafvarna af slottet, dels för att 
förtjäna sitt eget bröd och dels för att vara i stånd att skaffa sin 
goda fostermor en ko och mera sådant, som var behöfligt i det lilla 
hushållet. Mycken försmädelse får hon utstå från ett par af upp- 
komlingsfamiljens medlemmar, men hon är tålig och får till be­
löning. att det inom kort uppdagas, att hon är dotter till den mör­
dade markisen, samt att hennes mor ännu lefver och har tagit sin 
tillflykt i en grotta uppe bland bergen, omgifven och skyddad af 
en handfull rojalistiska upprorslystne, som där ha sitt tillhåll. Dot­
tern, som begifver sig ditupp för att vårda sin sjuka mor, finner 
där äfven en ung ädling, hennes blifvande make, hvilken under de 
svåra tiderna emigrerat, men ej uthärdat att lefva utom fädernes­
landet, utan föredrager att hålla sig dold i bergstrakterna.
Ryktet om Kapoleons generositet uppmuntrar dem att åter 
våga sig fram bland människor, de återfå sitt stamgods och lefva 
lyckliga.
Boken är ganska underhållande och förvränger ej ondt och 
godt. Den har ju ock en — om än liten — historisk botten och 
kan kanske locka några ungdomar att grundligare än i den kan 
ske, försöka på annat håll med säkrare källor satta sig in i de 
historiska förhållanden den vidrör.
Peggy i prästgården. Berättelse för unga flickor. Af Jessie 
Mnnscrgli. < Ifversättning af E. Silfverstolpe. Pris 2:25.
Kya liemtnet. Berättelse för unga flickor, Af S. M. CallweU, 
Dfversätfcning af E. Silfverstolpe. Pris 2: 25.
Dessa båda böcker ingå såsom n:r 30 och 31 i serien »Nytt 
liibliofek för barn och ungdom». Det förefaller oss, som om den 
första af dem bjöd på ett temligen tunnt innehåll. Den skildrar 
lifvet i en prästgård på landet , i England, där man har helpensio- 
nfirer. Pastorn och hans fm äro nog snälla och uppfyllda af väl­
vilja mot sina unga vänner, hvilka också finna sig mycket väl i 
deras hem, men de själfva liksom äfven de 15—16-åriga gossar och 
flickor, med hvilka man i boken gör bekantskap, äro svagt tecknade 
— ha ej nog lifskraft uti sig att särdeles intressera. Till och med 
hjältinnan, Peggy, synes oss, med alla sina utmärkta egenskaper, 
så pass intresselös, att vi undra, om ej de unga läsarna komma 
att känna sig temligen likgiltiga för förf:s löfte att i en kom­
mande bok låta dem få, höra om hennes öden äfven vid 20 
;ärs ålder.
Enligt vår mening är berättelsen blek och grund, utan någon 
stadig stomme, och man frågar sig: Hvad är meningen med en 
såelan bok fl Hvad uträttar den?
Den andra: Nya liemmet har nog rätt mycken smak af ett 
gammalt ofta nyttjadt engelskt recept: Fader-och moderlösa syskon,
470
hvaraf de äldsta aro utmärkt exemplari ska, de yngre mera ostyrigs-.,- 
en gamma] oförsonlig onkel, en kuriös tant o. s. v., men livad sûiu 
höjer denna bok är, att tanten testamenterar barnen ett uråldrigt 
gammalt landthem, beläget på Irlands kust, omgifvet af klippor, 
möt hvilka Atlanten vräker upp skyhöga vågor. Sedan de fyra 
syskonen utbytt Londonlifvet mot det betydligt mer intresseväckande 
lifvet på denna ort, blir boken mera underhållande. Berättelsen får­
en viss — om än ej mycket genomförd — irländsk färgto-n, mån! 
får litet känsel på det landets människor, på deras torftiga, trångs, 
Jefnadsviilkoi', primitiva seder o. s. v. Händelsernas gång, och ut­
veckling är nog ofta tämligen onaturligt ,hopkommen.
Ofversättningen af båda böckerna är mycket ledig.
Rosor Ufver ruiner. Af Guy Chantepleure. Uugdomsbibi o- 
teket »På lediga stunder».; Redigeradt af M. Langlet. Pris 2: 2’.
Man behöfver ej läsa mer än » prologen>ti för att kunna tro sig 
ha fått tag uti en bok ur mormors eller mormorsmors bokhylla, c,ek 
hela tiden, under det man läser igenom boken, måste man förblifva 
i samma illusion. Titel, titelvignett — allt — bidrager därt 1 
Man är i sanning inné i ‘ den mest oförfalskade romantik. Be­
rättelsen är fransk — från den Första Konsulns tid och skildrar er. 
gammal. förnäm adelsfamilj, hvilken plundrad på sitt gamla fäder:.-- 
slott, låtsar emigrera, men i stället under skydd af nattens mörker 
vänder åter och tillsammans med ett par gamla trogna tjänare tager; 
sin bostad i en förfallen undervåning i deras förra hem; där härda 
de ut- en ganska lång tid, vidhålla gamla seder, bruk och tänkesätt 
samt hoppas att »konungatiden snart skall återkomma i deras kära 
fädernesland; och för att ej bli upptäckta och bortkörda förvandla 
de dag till natt, och tvärtom. En ung, skön dotter fins i famil;e- 
kretsen, hvilken sedan sin barndom väntat på sin utkoradei en] 
hertiglig släkting, som dock tros ha omkommit vid en eldsvåda. I 
skepnaden af en ung tapper öfverste i Bonapartes armé — en re­
publikan och simpel medborgare — står han dock en stormig natt 
framför henne. Han har sökt skydd möt ovädret i det, som han 
trodde, öde slottet, men befinner Sig snart ansikte mot ansikte med 
den undersköna flickan, till hvilken han under andra omständigheter 
ej vågat lyfta sina ögon. Nu utplåna längtan och bekymmer 
«krankorna å ömse håll, de börja ett samtal, den ena upptäckten 
leder till den andra, och omsider står han framför henne som den 
legitimerade hertigen, kusinen och tilltänkta maken. Tid afveck- 
lingen spela underliga ringar, silfver- och. guldnycklar en viktig 
roll ; allt går i hvart annat — allt är fullt af känsla och dygd och 
kan ju hafva ett visst, den ålderdomliga sirlighetens behag, men 
om boken mäktar fängsla vår nutida ungdoms intresse damn 
känner man sig ganska oviss. Det kan. ej hjälpas, att den förefa5. : v 
föråldrad och förlegad.
471
Barnbibliotebet Saga. 4:de årgången. 2 delar. 1 kr. boken.
I. Gullivers underliga resor till Lillepnttariies och Jättarnes 
land. Bearbetning för svensk ungdom af Hugo Hyllander. MeA 
teckningar af D. Ljungdahl.
II. Stiirman Hurtig. För Sveriges ungdom fritt berättad efter 
kapten Marryat af Henrik Wranér. Med teckningar af Nils Larsson.
Detta bibliotek, som haft att glädja sig åt en allmän spridning- 
biand barn och ungdom, är så väl kändt, att det ej torde be: 
höfvas att vi här tala om det därmed afsedda ändmålet, synner­
ligast som detta redan i en af Bokkomiténs föregående julrevyer 
Silifvit omnämndt. Innehållet i de i år utkomna delarne är liksom 
i de föregående utan tvifvel både passande för barn och mycket 
roande, men vi beklaga dock, att redaktionen af rSaga» bjuder de 
unga idel bearbetningar och det därtill af arbeten, som om de blott 
Siicfve öfversatta, kunde i deras ursprungliga skick med både nytta 
och nöje läsas af barn. Yi veta väl, att ett billigt pris här är af 
stor vikt, men ett tillägg af ett trettiotal sidor torde väl ej i nämn­
värd grad höja detsamma. Vi våga därför hoppas, att i detta biblio­
tek, hvars ändamål är så högst belijärtansvärdt, skola hela arbeten, 
som ej blifvit stympade eller afkortade, äfven komma att inflyta.
'Bearbetningen är i båda böckerna väl gjord och stilen är klar 
och flytande.. Torde bäst passa för barn mellan : 8—12 år.
Onkel Töms stuga. Af Harriet Beecher Stowe. Bearbetning 
för ungdom. Pris 1 kr.
Den tämligen digra originalberättelsen har här blifvit så sam- 
manprässad, att den rymmes i en helt tunn, liten bok. Händelserna äro 
roligt berättade, men de äro högst betydligt förkortade. Den poesi, 
som hvilar öfver Harriet Beecher Stowes arbete, har tyvärr här gått for­
lorad genom sammandragningen. Enligt vår åsikt är det stor skada 
att stympa fett sådant arbete som Onkel Torns stuga, livilket under 
många generationer utgjort en kär läsning för snart sagdt hela värl­
dens ungdom. Det vore bättre att söka åstadkomma billiga upp­
lagor, .så att äfven de barn, h vilkas föräldrar ej haï va råd att skaffa 
dem dyrbarare böcker, kunde få läsa det berömda verket i dess 
ursprungliga - skick. Kan ej rekommenderas.
ITr medeltidens stjärneuatt. Berättelser för barn och ung­
dom af Sigrid Kruse. Pris 1: 50.
Att skrifva historiska berättelser är ingalunda någon lätt upp­
gift. Därtill kräfves djupgående historisk kunskap, en fantasi till­
räcklig att verkligen tränga in i en annan tids Iif samt dessutom en 
intuitiv uppfattning af det hela,; som gifver den rätta historiska 
stämningen.
Föreliggande berättelsesamling kan ej sägas fylla dessa for­
dringar. Visserligen påträffar man medeltidens yttre apparat- ■—-
472
- iddare, borgfröknar, pilgrimer etc., men bilderna bli ej därför mera 
verkliga. Inom den historiska ramen kunde ju åtskilliga kunska­
per meddelas, men då får den ej vara så abstrakt och allmänt hållen 
-om här. Man får ingen föreställning om hur det verkligen gick 
rill i en riddarborg, hur det såg ut i ett kloster, i en medeltidsstad. 
Personerna äro lika färglösa och onyanserade som den omgifning de 
elva uti, och tankar och känsfor bära en ällför modern prägel. 
Naturskildringar förekomma ofta. och de äro känsligt och väl skri fna, 
men medeltidens människor hade näppeligen vår tids blick för na­
turens stämningar.
Berättelserna, som ju i formellt afseende äro förtjänstfulla, 
'kulle ha vunnit på att ha varit färre och mera utförda.
Läsning för barn af Z. Topelim. Illustrerad af finska ocb 
svenska konstnärer. Förra delen. Pris 12:50.
5 i beliöfva endast omtala, att denna bok, som mer än någon 
-,iman bok skrifven på svenskt tungomål trängt in bland de svenska 
.'lemmens barn, nu utkommit i en illustr. upplaga. Man må Hu lia 
.3vilka tankar som hälst om nödvändigheten af illustrationer — m 
i or en stor del af dessa illustrationer måste man endast beundra 
ch bli glad om hjärtat. Kan man se en roligare och sötare liten 
vicka än den Lilli, som af den lilla gumman utbeder sig en något 
-torre näsa. Om illustrationerna till »Gamla stugan behöfver vi 
endast säga att, de äro af Edelfeit. Ädlare och ,finare teckningar 
kunna vi ej bjuda barn.
Alla teckningar äro likväl ej lika goda.
Carrots. En liten gosses historia af dits 'Molesworth. Öfvers. 
irån engelskan af Hedvig Lagerlöf. Pris 2: 25.
Mi's Molesiyorth hör utan tvifvel till de bättre af de engelska 
1 arnboksförfattårinnorna. Åtminstone i denna bok bjuder hon hvar- 
ken på alltför långdragna samtal mellan små barn eller på historier 
•m skurkar och banditer i barnakläder eller på mer eller mindre 
:• omaneska äfventyr, som bilda inledningen till Molly Bawn-Iitteratu- 
: en. Ty man kan 'ju verkligen indela den engelska barnlitteraturen 
i obetydlighetsböcker, skurkböcker och små medelmåttiga romaner.
Carrots är berättelsen om en liten gosse, en varmhjärtad och 
naiv liten, som icke vet något bättre i världen än sin kära syster Floss. 
Hon hjälper honom också i alla de svårigheter, som den lilîa stackarn 
råkar ut för. I boken äro också historier om andra små barn än 
Carrots behörigen inpassade. »Så t. ex. den om de små tultorna. 
Boken är fint skrifven och med förståelse af barnnaturen.
Ben torde passa för barn från ungefär 10 år.
Eu brödtuggas historia af Jean Macé. Andra svenska upp­
lagan. Pris 3:
Denna bok är en ganunal bekant för en något äldre genera-
473
tion. \ i frukta att vår tids bare, som läsa naturkunnighet och 
bälsolära, ej finna den Särdeles - tilltalande, ",
Sagas Julbok 1902. Sagor och berättelser af svenska för­
fattare. Första samlingen. Med originalteckningar. Pris 0: 40.
Pn innehållsrik liten bok, Iivilkon1 jämte det att den bjuder 
på ett godt ooli roligt innehåll, har den stora förtjänsten att vara 
en billig bok. Den kan, liksom ofta verkligt roliga barnböcker, 
läsas med riktigt nöje af både stora och små. Hvem skulle t. ex, 
vara för gammal för att ej med största intresse läsa både »sann­
sagan» om vår märklige samtida — den ädle, svarte mannen Booket' 
Washington, eller berättelsen från våren 1809 om Liil-Oiies bragd ? 
Båda göra ,en varm om hjärtat. Och de Briktiga sagorna äro 
också roande. Den, som älskar mest det poetiska, känsliga, må 
läsa »Trädet och kinden»,;:»»Julgranen», «Fiolen», och mera vanligt 
folk — stora och små finna nog nöje uti ::SPojken som inte 
ljög», »Trhbbnos' nya mamma»» eller »Sju pojkar mot en jätte: .
Den lilla boken, hvars illustrationer också äro bra och talande, 
rekommenderas varmt.
Blåklint. Berättelser för barn af Amanda Kèrfstedt. Pris 2: 50
Författarinnan till den af barnen — och de stora — så om­
tyckta berättelsen ,,.»Bland fält och ängar» här i år mgifv.it en ny 
samling barnberättelser vid namn Blåklint, Det är en hel liten 
bukett blommor, plockade bland den allvarliga, matnyttiga säden på 
åkern. Enkla och anspråkslösa äro de, men det unga barnahjärtat 
skall helt säkert af dem mottaga väckelser till det goda, på samma 
gång barn skola känna igen sig och sitt hvardagslif i dem. Den 
blandning, af mildt allvar och humoristisk uppfattning, som utmärker 
Amanda Iverfstedts barnböcker, gör dem till en synnerligen lämplig 
och välkommen gåfva på julbordet.
Rekommenderas varmt för barn från 10 års ålder.
Mor Sågas skymningsprat. Upptecknadt i åtta sagor af 
Amalia Fahlstedt. Med illustrationer af Elsa Beskow. Pris 3 kr.
En ganska underhållande samling sagor, af hvilka vi särskild! 
vilja framhålla »Farmor ströja», där både språk och innehåll utmärka 
sig for ganska mycken finhet, och den originella saga, som utgör 
en förklaring och utläggning af den välbekanta barnkammar visan. 
»Kung Orre, han skulle .till gästabud fara . Illustrationerna äro 
roliga och tilltalande som alltid, då de härstamma från Elsa Beskovr
Torde säkert roa småttingar, som kunna läsa obehindradt 
innantill.
Ur sagans värlil. I. Psykesagan af Apulejus. II. Sagan 
om lifvets slott af Ldbgulgye. Öfversatta af G. von Düben. Med 
fyra illustrationer. Pris 1: 75:
474
Båda dessa poetiska sagor finnes i Samma band.
Den förstnämnda är, som de fiesta kanske veta. en episod ur 
eu lärorik sedemålning vid namn ».Den gyllene åsnan», hvilken den 
lärde filosofen Lucius Apulejus utgaf i Alexandria under 2:dra år­
hundradet efter Kristi födelse. Och torde denna saga vara så all­
mänt känd, att det är öfverflödigt referera dess innehåll.
Den andra sagans fräjdade författarenamn bör väl också vara 
en tillräcklig borgen för både dess poetiska och dess moraliska värde.
Båda sagorna äro utmärkt väl berättade och komma helt visst 
att senteras af ungdom öfver IBj—14 år.
Jiiltonitarnes irrfärder. Berättelser af ,/. K. BIed illustra­
tioner. Pris 1: 50.
En liten samling sagor, berättelser och sånger af okänd 
finsk författare. Somliga af dem äro ganska nätta, men på det 
hela taget äro de bra obetydliga; innehållet i berättelserna rör 
sig mest i hvardagslifvets småbestvr och sakna den glimt af humor, 
det stänk af poesi, som höja dylika skildringar öfver det schablon­
mässiga. Bär och där afbryta sagor och verser Iivardagsenformig- 
heten, men icke häller dessa bringa läsaren någon stämning. Bäst 
torde skildringen af ,'.Hungersnöden i Pinland 1861 Ip vara.
Sagor, sånger och berättelser för barn ocli ungdom. Be­
arbetade från tyskan af Arvid Isberg. Pris 2: 50.
Om denna bok kunna vi endast säga, att den innehåller en 
del bekanta tyska folksagor, t. ex. Biibezahls middagsbord, omväx­
lande med öfversättningar af småbarnsverser från tyskan, ledigt 
rörsvenskade.
Af böcker för småbarn Iwfva utkommit :
Eida ranka, en gammal ramsa illustrerad af Gisela HenckeL 
Pris 3: —.
Den illustrerade ramsan skall helt visst roa de små. Vi kunna 
likväl ej förstå hvarför t. ex. den lilla Anna Margreta skall vara 
sft ful. Hennes ansikte liknar mest en pépparkaksgummas, Barn 
älska nog litet mer utförda teckningar.
Af den välkända Svenska barnboken har utkommit en ny 
upplaga. Pris 1: 75.
Vidare nämna vi Småttingarnas bok af Märta Stamberg. 
Pris 1: 50, som torde bli mycket välkommen för det första skol­
årets publik. Den torde vara en god öfvergång från abcboken till 
andra böcker,
Sagan om vindarna af Siri Magnus. Pris 2: 25.
Om denna bok kan ingenting annat sägas,, än att den är gan­
ska rolig oéh det finna nog också småbarnen.
475
Barnens julkalendrar uppträda med vanligt godt innehåll 
Wi nämna blott Fogel blå, Tomtefars sagor och berättelser. Pris 
P. 25 och Ghildslottet pris 1: 25. Korn åt små fåglar, pris 1: 25.
Af tidningarna nämna vi de vanliga julgästerna och främst 
iland dem Jultomten i praktupplaga, pris 60 öre. Där finner man 
bl a. den stora roliga taflan af Ottilia Adelborg »Hur nämndemans- 
jjioran tog emot prinsessan». Vidare en enklare Jultomte för 25 
Ae och Tumme liten för 15 öre. Julklappen 25 öre och Jal- 
Mrfven 1 5 öre och Snöflingan pris 60 öre.
KÎIMZ.
Hygieniska Skodon tillverkas för Herrar, Damer och Barn,
OBR.! PrisBeloiita af Dräktliefoimföreningen.
Skodon tillverkas äfven efter modern fason. &
WMT Alll arbete ntföres nAgrjrraiiiit och af Itiisla material. "IS® 
Reparationer verkställas väl och på bestämd utlofvad tid
P. GUST. PETTERSSON,
25 Drottninggatan 52.
Froms Velocipeder
Obs.I äro utmärkta och af alla. som an-
Priserna nedsatta, vända dem, mycket omtyckta för deras 
Begär priskurant. stora hållbarhet och stadiga, lätta gång.
PER FROMS Yelocipecirabriks Akliebolag
(Koiigl. Iloflevpiantör)
STOCKHOLM, Miister-Saiiinelssatan IM.
Ellen fries’ bibliotek
är öppet Mandaffar kl. 1 212—1 > i e. m.
» Onsdaffar 3 4 » »
Fredaffar » 3—4 »
Biblioteket är mot skriftlig borgensförbindelse ut'känd 
Jorb 11 nd smedi em utgifts frit t tillgängligt Bör kvinnor, som 
egmi sig ät studiet ut historia och närliggande ämnen.
Bet är dessutom tillgängligt för Fredriku-Iiremer- 
Förhundet.
Sjuksköterskor
med goda betyg öfver genomgångna lärokurser och utöfvad 
praktisk verksamhet finnas anmälda å Fredrika-Bremer-För- 
bnndets Sjuksköterskabyrå, 25 Tunnelgatan. — Allm Tel 8211 
Riks Tel. 68 98. ' ’
 Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, 
Stockholm, 54 Drottninggatan,
tiiiinis anmälda kviuliga arbetssökande såsom : lektionsgifvare i olika imnen 
svenska och utländska lärarinnor för hem och skolor, kontors ‘ 
biträden, bonner, husföreståndarinnor, sällskap och biträden i 
läserskor. gymnaster m. 11.
och skrif- 
liern, före-
jfînmalan.
'Dayny, utgifven af och organ för Fredrika-Bremer-Förbundet, 
anmäler med tiff t Ii sin IS.rie avgång. Tidskriften skall fort 
farande ha till sin hufvuduppgift att verka för en sund och lugn 
utveckling af arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intellektuellt, 
såväl som i socialt och ekonomiskt hänseende.
Liksom tillförerie skall Dagny beakta kvinnofrågan och alla dess 
företeelser samt ägna sin uppmärksamhet åt olika områden af kvin- 
Iig verksamhet, så väl de praktiska som de ideella. Ehvru största 
utrymmet är förbehållet åt sociala frågor, stå de litterära intres­
sena. i all synnerhet de litteraturalster, som behandla kvinnorörelsen 
i in- och utlandet, äfren på tidskriftens program. Ofversikter och 
notiser, kortare berättelser, resebref, biografiska och historiska utkast 
m, m. skola alltjämt rikligt i. tidskriften inflyta.
Dayny redigeras af fröken Lotten Dahlgren, till Iwilken, 
under Förbundets adress, alla bidrag till och meddelanden rörande 
tidskriften böra ställas.
Dayny utkommer IffOS med 20 häften, utgörande minst 28
tryckark.
Friset för hel årgång:
För medlemmar af Fredr i ka- Bremer-Förbundet ... kr. 3.50.
För icke medlemmar af Fredrika-Fremer-Förbundet » 5,00.
Förbundsmed! emmar prenumerera å Fredrika-Bremér-Förbun- 
dets byrå, 54 Drottninggatan, personligen eller medelst postanvisning. 
Icke förbundsmedlemmar kunna prenumerera de/s rid alla postan­
stalter i riket, dels på förbundsbyrån, dels äfven hos hrr bokhandlare.
Lösnummer kunna erhållas å Fredrika-Bremer-Förbundets byrå 
till ett pris af 30 öre för enkelhäfte.
Annonser för DAGNY
upptagas af
fröken Ingeborg Bergström, 31 Östermalmsgatan 31.
Adress:
Frearika-Bremer-Förbundet: Drottninggatan 54.
Eikstelefon 27 62, Förbundets byrå öppen 11—4. Alim. tel. 48 16.
Stockholm, Aftonbladets tryckeri, 1902.