 Den starka kvinnan och 
den mjuka mannen 
En kvalitativ analys av gestaltningen av kön och normbrott i 
personporträtt i Elle och Café
Författare: Emilie Wahlström  
Handledare: Gabriella Sandstig 
Kursansvarig: Marina Ghersetti
Kandidatuppsats i 
journalistik
2018-05-23
Institutionen för journalistik, 
medier och kommunikation
www.jmg.gu.se
Abstract 
This bachelor thesis in journalism explores how gender and gender roles are being portrayed in 
profile interviews in the two Swedish lifestyle magazines Elle and Café. Elle is a magazine that is 
marketed towards women, and Café is a magazine marketed towards men. In every issue, there is a 
profile interview portraying a famous person. These are the texts that are being analyzed. 
The theories that the study is based upon are gender theory and framing theory. The gender theories 
that are used are theories about masculine and feminine stereotypes and theories about performance, 
the heterosexual matrix and subversive acts. With the method of qualitative textual analysis, this 
study explores how the person in the profile interview is portrayed and if there are any differences 
in portraiture based on the gender of the person. It also explores if there are any frames that reoccur 
throughout the texts and if there is anything outside of the gender norms or any subversive acts that 
are being portrayed. 
The main results show that there are no subversive acts represented in the profile interviews. The 
results also show that the men often are portrayed as sensitive: they get to talk about subjects that 
are not commonly associated with interviews about men, and that the women often are portrayed as 
strong: they are described as confident and authoritative and they also get to voice their opinions 
about subjects such as feminism. 
Keywords: Gender, Gender roles, Profile interview, Framing, Journalism studies, Gender studies 
Nyckelord: Kön, Könsroller, Personporträtt, Gestaltningar, Journalistik, Genus  
 2
Innehållsförteckning 
1. Inledning 4 ...........................................................................................................................
2. Tidigare forskning 5 .............................................................................................................
3. Teoretiskt ramverk 6 ............................................................................................................
3.1 Performativitet, den heterosexuella matrisen och subversivitet 7 ................................
3.2 Maskulina och feminina attribut 8 ................................................................................
3.3 Gestaltningsteorin 9 ......................................................................................................
4. Syfte och frågeställningar 10 ...............................................................................................
5. Metod och urval 10 ..............................................................................................................
5.1 Metod 10 .......................................................................................................................
5.2 Urval 12 ........................................................................................................................
5.3 Validitet 12 ....................................................................................................................
5.4 Introduktion till texterna 13 ..........................................................................................
6. Resultat och analys 17 .........................................................................................................
6.1 Hur den intervjuade gestaltas 17 ...................................................................................
6.1.1 Karriär 17 ..............................................................................................................
6.1.2 Familj och relationer 21 ........................................................................................
6.1.3 Utseende och stil 24 ..............................................................................................
6.2 Gestaltningar som återkommer 25 ................................................................................
6.3 Könsroller och normbrott 28 .........................................................................................
7. Sammanfattning av resultat och analys samt återkoppling till tidigare forskning 31 ..........
7.1 Sammanfattning av resultat och analys 31 ....................................................................
7.2 Återkoppling till tidigare forskning 32 .........................................................................
8. Referenser 35.......................................................................................................................
 3
1. Inledning 
I samhället i dag finns det väldigt mycket information att tillgå, som berättar hur vi människor kan 
leva våra liv. Vilka yrken som är populära, vilka kläder som anses snygga, vilka åsikter som anses 
okej. Det går även att argumentera för att mycket av det vi tar till oss kommer i från medier av olika 
slag. Vi kan läsa om allt som sker i världen, och om hur saker och ting ter sig och ser ut. Vi lär oss 
helt enkelt om världen runt om kring oss genom att konsumera medierad information. En typ av 
sådan medierad information är information om hur kända personer lever sina liv, och det är lätt att 
influeras och inspireras. En annan typ är information om kön och könsroller. Detta kanske inte alltid 
är explicit i de texter vi läser, men det finns ofta mellan raderna. Vi lär oss helt enkelt vad som är 
accepterat och hur vi ska agera utifrån från det kön vi är.  
Med detta som bakgrund undersöker den här studien personporträtt i tidskrifterna Elle och Café. I 
dessa personporträtt intervjuas kända människor om sitt liv – de berättar om sitt jobb, sin familj och 
vad de tycker och tänker om olika saker. Det som studeras i personporträtten är gestaltningar av kön 
och könsroller, men också om det är några normbrott som sker i texterna, och i så fall hur. Syftet är 
alltså att försöka se om personporträtten följer de könsnormer som finns i samhället, eller om det 
finns representationer i texterna som på något sätt bryter mot normen. Eftersom vi människor får 
kunskap om vår omvärld genom den information vi tar till oss via medier, är det intressant att se 
vilken information om just kön och könsroller som presenteras i personporträtten i Elle och Café. 
 4
2. Tidigare forskning 
Hur kön, könsroller och kvinnor och män gestaltas i medierna har studerats på många olika sätt, 
med flera olika infallsvinklar och fokuspunkter. Jonita Siivonen (2007) är en av de som studerat 
ämnet. I avhandlingen Personporträttet som tidningsgenre undersöker Siivonen personporträttet 
som genre utifrån olika teman, däribland kön. En av slutsatserna är att det inom genren 
personporträtt finns särskilda normer som fungerar som en sorts mall som alla personporträtt 
förhåller sig till. Vidare menar Siivonen att det finns en feminin personporträttsnorm och en 
maskulin personporträttsnorm. Den feminina normen innebär att kvinnan befinner sig nära hemmet, 
att hon förväntas ha barn – har hon inga än förväntas hon skaffa barn – och att hon är föräldern som 
tar hand om barnen och sköter hemmet. Vad gäller karriären är hon ödmjuk inför sin framgång. I 
normen ingår det även att ”kvinnor gillar flärd” (ibid:384), alltså att kvinnan förväntas bry sig om 
sitt yttre. I den maskulina normen är ambition karriärmässigt underförstått. Mannen kan vara långt 
hemifrån och han förväntas inte heller ha barn. Om han har barn är han ”förälder på fritiden”(ibid:
384) och snarare den försörjande föräldern än den med ansvar för barnens omsorg. Det förväntas 
inte heller att han ska ha ett intresse för sitt utseende utan ”män är som dom är”(ibid:384). 
Även Lisa Grettve och Ida Nordén (2015) har studerat personporträtt, men med fokus på hur 
mammarollen gestaltas. I kandidatuppsatsen Allt om förlossningen, amning, kärleken och karriären 
har de undersökt hur mammarollen gestaltas i personporträtt i tidskriften Mama. Författarna menar 
att de mammor som porträtteras i tidskriften är kvinnor som gör allt och lite till. De är ”…
genomgående framgångsrika, både i sitt yrkesliv och familjeliv.”(ibid:46). Mamman som gestaltas 
här ”…är i förstahand mor, i andra hand allt annat.”(ibid:47).  
Både Siivonen och Grettve och Nordén menar alltså att det presenteras en bild av kvinnan som en 
person som i första hand ska ta hand om sina barn, och har hon en karriär så är det en ständig 
balansakt som sker mellan karriären och barnen. Medan Grettve och Nordén enbart undersökt 
personporträtt gjorda på kvinnor som redan är föräldrar, har Siivonen undersökt även kvinnor som 
inte har barn – än. Förväntningen är, enligt Siivonen, att kvinnor som inte har barn vill och kommer 
att skaffa barn. Grettve och Nordén undersöker specifikt hur mammarollen gestaltas, medan 
Siivonen även har tittat på hur män porträtteras. Männen har inte samma krav på sig att ha både 
karriär och familj, utan är snarare den roliga pappan som tar hand om barnen på sin fritid. En fråga 
som kan ställas med detta som bakgrund är om detta är något som stämmer in på de personporträtt 
som publicerats i Elle och Café? Eller är det så att de på något sätt bryter mot detta mönster? 
Att det inte finns samma förväntningar på män som på kvinnor menar även Elizabeth Castle. I 
masteruppsatsen Unapologetically Elle: how personal experience in Elle contributes to the 
magazine’s third-wave feminist identity undersöker Castle (2015) hur tidskriften Elle använder sitt 
redaktionella material för att representera kvinnors erfarenheter och hur detta material förhåller sig 
till tredje vågen-feminism. Det material som studerats är redaktörstexter, personliga essäer och 
personporträtt publicerade i Elle under 2014. Castles slutsats är att Elle, genom sitt redaktionella 
material, förespråkar kvinnors rätt att själva välja hur deras liv ska se ut, vilket kan ses som en sorts 
tredje vågen-feminism. Castle menar dock att det är stort fokus på att kvinnor kan vara och göra allt 
samtidigt – ha en karriär, fokusera på sitt yttre och ha ett aktivt privatliv – vilket Castle menar visar 
på att man inte tar hänsyn till patriarkala strukturer där kvinnor förväntas göra mycket mer än män.  
Kerstin Engström (2008) är ytterligare en av de som studerat journalistiskt material utifrån ett 
genusperspektiv. Engström har dock en annan infallsvinkel än de som nämnts ovan. Det som skiljer 
 5
Engströms studie från de studier som nämnts tidigare är att Engström valt att studera en annan typ 
av journalistiska texter. I avhandlingen Genus & genrer – forskningsanknutna genusdiskurser i 
dagspress undersöker Engström hur olika journalistiska texter som har forskning som utgångspunkt 
gestaltar kön och genus, kvinnor och män och kvinnligt och manligt. Studien är gjord på material 
publicerat i Dagens Nyheter och Aftonbladet under 2001. Resultaten, menar Engström, visar att 
gestaltningarna ser olika ut beroende på vilka genrer man tittar på. I nyhetstexter är den bild av kön 
som presenteras biologisk-essentialistisk. Här ligger fokus på ”…kön som biologi och som 
skillnad” (ibid:238), alltså att kvinnor och män är två fasta biologiska kategorier som är essentiellt 
olika. I rapportering om sjukdom och behandling förkommer kvinnor oftare än män, vilket 
Engström menar bidrar till att skapa en bild av kvinnan som svagare än mannen. I texter som ingår i 
tidningarnas kultur-delar är den bild av kön som representeras annorlunda. Här finns ett tydligare 
fokus på jämställdhet menar Engström, och här gestaltas kön och genus som sociala konstruktioner. 
Texter i den här kategorin, skriver Engström, kan bidra till nya normer och tankar kring kön. Här 
finns ”…starka, framgångsrika kvinnor och ’mjuka’ män…”(ibid:240). 
Både Engström och Castle skriver om kvinnor som beskrivs som framgångsrika. Engström menar 
att detta kan vara en del i att skapa nya normer, medan Castle menar att den typ av framgång som 
presenteras i Elle snarare är en del i det patriarkala system som råder i dagens samhälle. Vidare är 
Engström och Siivonen de två som studerat både hur män och kvinnor framställs. I Siivonens studie 
ligger fokuset på hur skildringen av män och kvinnor skiljer sig åt i personporträtt, medan det i 
Engströms studie är fokus på texter med utgångspunkt i forskning. Det de har gemensamt är att 
båda studierna kommer fram till att gestaltningen av kvinnor och män ser olika ut. 
Utifrån den forskning som nämnts ovan kan man se att det finns flera olika vinklar att välja när man 
ska studera hur kön och könsroller gestaltas i medierna. Det har gjorts studier där man tittat på 
gestaltning i personporträtt, och det har även gjorts studier med ett genusperspektiv där materialet 
bestått av andra typer av journalistiska texter. Både Siivonen (2007) och Grettve och Nordén (2015) 
har studerat personporträtt, medan Engström (2008) i sin studie har undersökt hur kön och genus 
gestaltas och konstrueras i journalistiska texter som har utgångspunkt i forskning. Slutligen har 
Castle (2015) i sin masteruppsats studerat det redaktionella materialet i Elle, för att se hur det 
förhåller sig till tredje vågen-feminism. Det fokus jag valt att ha på min studie är hur kön och 
könsroller gestaltas i tidskrifterna Elle och Café, genom att studera personporträtt från båda 
tidskrifterna. I den forskning som tagits upp här har det gjorts flera liknande studier, där man tittat 
på personporträtt. De personporträtt som studeras här är dock publicerade i andra typer av tidskrifter 
eller tidningar än de som ingår i mitt material. Vidare har Castle studerat en av de tidskrifter jag valt 
att ha med i min studie. Castles studie har dock ett annat fokus, eftersom den studerar andra typer av 
texter som publicerats i tidskriften. Castles fokus på tredje vågen-feminism skiljer sig även det från 
det fokus jag valt att ha i min studie. Det kan alltså sägas att det finns en plats för den studie jag vill 
genomföra, då den skiljer sig från den tidigare forskning som finns på området. 
3. Teoretiskt ramverk 
Det teoretiska ramverk jag kommer att använda mig av är delvis genusteoretiskt och delvis 
journalistisk teori. Inom genusteori menar man att kön inte är en statisk identitet eller fast given 
kategori. Det är inget som man bara är. Som Simone de Beauvoir skriver i sitt välkända verk Det 
andra könet: ”Man föds inte till kvinna, man blir det.”(deBeauvoir, 2002:325). Raewyn Connel 
skriver i Om genus att vi hela tiden arbetar med att ”…skapa genusskillnader genom att visa upp 
perfekta exempel på maskulinitet och femininitet.”(Connell, 2015:19). Kön och könsidentiteter är 
 6
något som hela tiden konstrueras, genom att människor förhåller sig till genusordningen som råder i 
samhället. Man skapar sin identitet som ett visst kön genom att följa de normer som gäller för det 
könet (ibid:18-20). Man kan alltså säga att genusordningen inte är något som existerar utanför oss 
människor, utan att vi snarare hela tiden är med och bidrar till dess konstruktion. 
3.1 Performativitet, den heterosexuella matrisen och subversivitet 
Judith Butler är en av de mest välkända teoretikerna när det gäller queer- och genusteori. Två 
begrepp som Butler använder är performativitet och heterosexuell matris. I Genus ogjort skriver 
Butler (2006) att ”Genus är inte exakt vad man ’är’, och inte heller något man ’har’”(s. 59-60). Det 
kan alltså sägas att kön och genus inte är något som finns inneboende i en person. Enligt Butler 
finns det inget biologiskt kön som påverkar hur en person uppträder och uppför sig (Butler, 
2005:83-84). Snarare är det så att en persons kön och genus är konstruerat utifrån sociala normer 
och genom upprepning av olika typer av agerande – det är performativt. Fanny Ambjörnsson 
beskriver det på så sätt att ”[k]önsidentiten är […] en effekt av ständigt upprepade handlingar. 
Känslan av att vara [t.ex.] pojke uppstår på grund av att man handlar på vissa specifika sätt och låter 
bli att göra annat” (Ambjörnsson, 2006:137). Performativitet innebär alltså att det genus som en 
person har skapas genom ständiga upprepningar av olika typer av handlingar. En persons genus, 
eller könsidentitet, måste enligt Butler inte hänga ihop med det biologiska kön personen har. Butler 
skriver att det inte finns ”något ’korrekt’ genus, ett genus som är korrekt för ett kön snarare än ett 
annat, och som i en mening är det könets kulturella egendom.” (Butler, 2005:72) En man måste 
alltså inte vara maskulin och en kvinna måste inte vara feminin, enligt Butler.  
I boken Vad är queer? beskriver Fanny Ambjörnsson (2006) Butlers begrepp heterosexuell matris. 
Den heterosexuella matrisen kan ses som en sorts tvingande heteronormativitet. Den heterosexuella 
matrisen innebär att det enbart finns två kön – man och kvinna – som har två genus kopplade till 
varandra – manligt och kvinnligt. Dessa två kön är varandras motsatser, och de förväntas attraheras 
av varandra. För att passa in i den heterosexuella matrisen ska en persons kön, genus och begär 
stämma överens med denna ram. En kvinna förväntas alltså ha en kvinnlig kropp, uppträda 
kvinnligt och attraheras av män och en man förväntas ha en manlig kropp, uppträda manligt och 
attraheras av kvinnor (s. 112-113). 
Vidare skriver Ambjörnsson om instabila identiteter och subversivitet. Detta innebär att personer på 
olika sätt bryter mot de förväntat fasta identiteter som finns i den heterosexuella matrisen. Butler 
menar, enligt Ambjörnsson, att nyckeln till förändring finns i det system som råder nu. Denna 
förändring uppstår ”…när vi medvetet, eller omedvetet, uppträder på otillåtna, oväntade och 
omvälvande sätt.”(Ibid:139). Instabila identiteter är ett sätt att kritisera den syn som finns på 
identiteter som fasta och stabila, till exempel att identiteten kvinna skulle innebära samma sak för 
alla kvinnor. Detta är dock ”…ett både felaktigt och farligt antagande…” enligt Butler (Ibid:142). 
Subversivitet kan ses som en sorts brott från och ifrågasättande av den gällande ordningen. Detta 
kan ske genom att en persons handlingar och erfarenheter inte stämmer överens med de förväntat 
fasta identiteterna. Exempel på subversivitet är bisexualitet, eller den lesbiska butchen. Bisexualitet 
blir en sorts subversivitet eftersom den ”…ifrågasätter […] den heteronormativa ordning som säger 
att kön är avgörande för vår sexualitet.”(Ibid:144). Butchen blir subversiv eftersom det är en 
identitet där en kvinna som inte är hetero använder sig av typiskt manliga attribut och klär sig i 
manliga kläder. Båda dessa identiteter kan ses som brott mot de förväntat fasta identiteter som finns 
i den heterosexuella matrisen. 
 7
3.2 Maskulina och feminina attribut 
I boken Gendered Lives lägger Julia T. Wood (1998) fram olika stereotypa sätt medier väljer att 
porträttera kvinnor och män. Bland dessa stereotyper ingår till exempel att porträttera kvinnor som 
vackra objekt som är beroende av män, och män som självständiga, självsäkra personer som innehar 
roller med hög status. Wood menar att dessa stereotyper påverkar oss på så sätt att den bild vi får av 
kön och könsroller blir väldigt begränsad. Stereotyperna gör att vi enbart ser en viss yttring av kön 
som den normala, menar Wood (s.303-305). De maskulina och feminina stereotyper Wood nämner 
ser ut som följer: 
Tabell 3.1 Stereotypa framställningar av kvinnor och män, enligt Julia T. Wood

Även Liesbet Van Zoonen (1995) tar upp maskulina och feminina stereotyper. I ”Gender, 
representation and the media” skriver Van Zoonen att de stereotyper som används i mediers 
porträttering av kvinnor och män inte bidrar till en förvrängd bild av kön, då kön kan ta sig många 
olika uttryck. Snarare är det så att de, enligt Van Zoonen, bidrar till att cementera och bekräfta den 
ordning där män står över kvinnor (s.318-320). De stereotyper som Van Zoonen beskriver är: 
Tabell 3.2 Kvinnliga och manliga stereotyper enligt Liesbet Van Zoonen

Feminina stereotyper Maskulina stereotyper
Young Aggressive
Thin Dominant
Passive Independent
Dependent on men In charge
Enmeshed in relationships or housework Serious
Satisfying men’s sexual fantasies Confident
Ornamental objects Competent
Please men Powerful
Stay quietly on the periphery of life In high-status positions
Sexually aggressive
Unafraid
Violent
Totally in control of all emotions
Kvinnor Män
Underrepresentation Overrepresentation
Family context Work context
Low status jobs High-status jobs
No authority Authority
No power Powerful
Related to others Individual
Passive Active
Emotional Rational
Dependent Independent
Submissive Resistant
Indecisive Resolute
 8
Utifrån de maskulina och feminina stereotyper som Wood och Van Zoonen beskriver, har 
nedanstående lista med stereotyper, eller attribut, utformats. 
Tabell 3.3 Studiens egen modell med feminina och maskulina attribut

Listan har tagits fram genom att sammanfoga de stereotyper som Wood och Van Zoonen använder, 
utifrån olika teman. Attributen passiv och aktiv kommer från Van Zoonen. Fokus på familj och 
relationer är framtaget utifrån stereotyperna family context och enmeshed in relationstips or 
housework. Fokus på arbete är framtaget utifrån work context, high-status jobs och in high-status 
positions. Fokus på utseende är baserat stereotyperna young, thin och ornamental objects, medan 
fokus på kompetens är baserat på competent och serious. Attributet makt är framtaget utifrån 
stereotyper som powerful, authority, dominant och in high-status positions, medan maktlöshet är 
framtaget utifrån no power, no authority och Stay quietly on the periphery of life. I relation till 
andra baseras på related to others, dependent och dependent on men, medan självständig baseras på 
independent och individual. Slutligen kommer emotionell från Van Zoonens emotional, och 
rationell baseras på rational, totally in controll of all emotions. De fyra sista attributen, livspussel 
och karriär samt ödmjuk och självsäker är framtagna genom att läsa personporträtten och se om det 
fanns några attribut närvarande i texterna som inte redan fanns med i attributschemat.  
3.3 Gestaltningsteorin 
Inom journalistisk teori finns det en teori som kallas framing, eller gestaltningsteorin på svenska. 
Gestaltningsteorin handlar om hur medier gestaltar olika saker. Det kan vara på vilka sätt saker 
beskrivs, om det används olika värdeladdade ord eller vem som får komma till tals i en text.
(Shehata, 2015:359-363). Enligt Robert M. Entman (1993) kan gestaltningar, eller frames, ses som 
att det görs ett urval, där vissa aspekter av en verklighet väljs ut för att belysas och lyftas upp i en 
kommunicerande text (s. 52). 
Gestaltningsteorin kan alltså ses som en teori kring vilket sätt en text ramar in det den berättar om. 
David Altheide (1996) beskriver gestaltningar som en ram som agerar som en sorts gräns som håller 
vissa ämnen inne men stänger andra ute. En gestaltning bestämmer, enligt Altheide, vad som 
kommer diskuteras i en text och på vilket sätt. Gestaltningen bestämmer också hur det inte kommer 
att diskuteras (s. 31). Det finns alltså olika sätt att gestalta något på, och beroende på vilken 
gestaltning som används är det olika ämnen som blir aktuella att ta upp. Vidare menar Entman 
(1993) att ju mer gestaltningar belyser vissa aspekter av ett ämne, desto större chans är det att 
läsaren uppfattar informationen och kommer ihåg den (s. 52-53). 
Feminina attribut Maskulina attribut
Passiv Aktiv
Fokus på familj och relationer Fokus på arbete 
Fokus på utseende Fokus på kompetens
Maktlöshet Makt
I relation till andra Självständig
Emotionell Rationell
Livspussel Karriär
Ödmjuk Självsäker
 9
I Makt, medier och samhälle skriver Jesper Strömbäck (2009) att gestaltningsteorin delvis handlar 
”…om hur mediernas gestaltningar av verkligheten påverkar människors uppfattningar […] av 
samma verklighet.” och att den även handlar ”…om hur medierna, genom att gestalta verkligheten 
på vissa sätt men inte andra, reproducerar och sprider olika maktcentras och ideologiers sätt att 
betrakta verkligheten.”(s. 119). Vidare kan gestaltningar kan bidra till att normalisera olika 
förhållanden eller maktstrukturer, även om dessa maktstrukturer kan vara förtryckande mot olika 
grupper. Ett exempel på en sådan maktstruktur som kan normaliseras genom gestaltningar är den 
patriarkala strukturen (Hardin & Whiteside, 2010:314-315). Med hjälp av gestaltningsteorin går det 
alltså se hur den information som medier förmedlar via olika gestaltningar bidrar till den världsbild 
och till vilka åsikter människor har. Entman (1993) menar dock att det inte alltid är så att de 
gestaltningar som en forskare ser i en text når läsaren på samma sätt. Detta eftersom vilken 
information som läggs vikt vid och uppfattas som det viktiga i en text skapas i interaktion mellan 
mottagaren och texten. Det är alltså inte alltid så att de gestaltningar som uppfattas av en forskare 
påverkar publiken (s. 53). 
4. Syfte och frågeställningar 
Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt kön och könsroller gestaltas i personporträtten i 
tidskrifterna Elle och Café, och om den bild som presenteras i tidskrifterna följer den rådande 
normen eller om de på något sätt är normbrytande och hur. 
De empiriska frågorna är: 
- Hur gestaltas den intervjuade i personporträttet? Skiljer det sig åt beroende på vilket kön den 
intervjuade är? 
- Finns det några gestaltningar som återkommer i personporträtten, vilka? 
- Bryter något i texten mot den heterosexuella matrisen, hur då? 
5. Metod och urval 
5.1 Metod 
Den metod som använts i studien är kvalitativ textanalys. Den kvalitativa textanalysen är ett sätt att 
söka efter det dolda i en text, genom att ställa frågor till materialet för att sedan se vilka svar som 
kommer fram (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2012:210). Valet att använda en 
kvalitativ metod har att göra med just detta: den typ av frågor som studien bygger på handlar mer 
om materialets latenta budskap – det som finns implicit i texterna. Det passar därför bättre med en 
kvalitativ metod, snarare än en kvantitativ metod eftersom kvantitativ metod snarare går ut på att 
räkna enheter. 
Analysen av texterna är uppbyggd i två steg. Den första forskningsfrågan besvaras med hjälp av ett 
analysschema uppbyggt av feminina och maskulina attribut. Detta schema är skapat med grund i 
den teori om feminina och maskulina stereotyper som behandlas i teorikapitlet. Det som undersöks 
med hjälp av detta schema är vilka feminina och maskulina attribut som finns i de olika texterna. I 
detta steg har alla 20 texter analyserats, för att kunna besvara studiens första forskningsfråga. Med 
hjälp av detta schema har även de texter som analyseras i fråga två och tre valts ut. Texterna har här 
valts ut på så sätt att de texter som handlar om en man har tagits vidare om de haft tre eller fler 
feminina attribut, och de texter som handlar om kvinnor har tagits vidare om de haft tre eller färre 
 10
feminina attribut. Anledningen till att texterna har valts ut beroende på antalet feminina attribut är 
att många av de maskulina attributen var närvarande i alla texterna, oberoende av om texten 
porträtterar en kvinna eller en man.  
Steg två av analysen utgår från forskningsfråga två och tre. Här har ett analysschema använts som 
är uppbyggt med hjälp av de teorier kring performativitet, den heterosexuella matrisen och 
subversivitet samt gestaltningsteorin som beskrivs i teorikapitlet. Analysschemat är uppbyggt av 
olika frågor som är kategoriserade i två teman, ett tema för forskningsfråga två och ett tema för 
forskningsfråga tre. Temat för forskningsfråga två är könsidentitet och normbrott och temat för 
forskningsfråga tre är gestaltning. De två temana ser ut som följer: 
Tema: Könsidentitet – Normbrott 
- Är kön/könsidentitet något som tas upp i texten, och i så fall på vilket sätt tas det upp? 
- Hur förhåller sig den intervjuade till sitt eget kön/sin egen könsidentitet? Är detta något som tas  
upp eller ges utrymme i texten? 
- På vilket sätt skapas personens kön i texten? På vilket sätt sker performativiteten? 
- Är det något i performativiteten som bryter mot den heterosexuella matrisen? Alltså: upprepas 
femininet i en text om en man, eller maskulinitet i en text om en kvinna? 
- Nämns något om den intervjuades sexualitet? I så fall hur? 
- Är valet av partner något som tas upp i texten eller är det ett ämne som inte tas upp? 
- Nämns något om den intervjuades partner? 
- Om partnern nämns, hur beskrivs relationen till partnern? 
- Hur förhåller sig den intervjuade till sin partner? 
Tema: Gestaltning - Framing 
- Vilka ämnen tas upp i texten? 
- Går dessa ämnen koppla till en gestaltning/frame? 
- Är det något i texten som ramas in/gestaltas på ett särskilt sätt? I så fall vad visas i texten? Vad 
visas inte? 
- Om det är en  särskild gestaltning som används, skulle någon annan gestaltning/frame kunna 
användas? I så fall vilken? 
I Qualitative Media Analysis beskriver David Altheide (1996) tillvägagångssättet för metoden 
kvalitativ dokumentanalys. Altheide går här igenom 12 olika steg som kan användas i en kvalitativ 
studie. Dessa 12 steg är uppdelade i fem olika stadier. Det första stadiet är dokument och källor, det 
andra stadiet är protokoll och datainsamling, det tredje är kodning, det fjärde analys av data och det 
femte att skriva en rapport (s. 23-24). Metoden i denna studie har delvis utgått från de sex första 
stegen i Altheides beskrivning. Dessa steg är 1. Hitta ett problem att studera 2. Lär känna den 
kontext och process där informationskällan kommit till 3. Bli familjär med ett flertal olika exempel 
på dokument som kan vara relevanta och välj en analysenhet 4. Gör en lista med kategorier för att 
guida datainsamling och skapa ett preliminärt protokoll eller analysschema 5. Testa analysschemat 
mot några av de tänkta dokumenten 6. Revidera analysschemat och välj ut fler dokument att testa 
schemat mot (Ibid:23-26).  
Rent praktiskt har detta gått till så att efter att de empiriska frågorna valts ut, undersökte jag hur 
personporträtt i tidskrifterna Elle och Café ser ut: om de publiceras i varje nummer, hur långa de är 
och om de följer ungefär samma struktur i varje nummer. Efter detta skapades ett första utkast till 
analysscheman för datainsamling. Dessa scheman skapades utifrån de teorier om feminina och 
 11
maskulina attribut som nämnts tidigare, och teorin om performativitet, den heterosexuella matrisen 
och subversivitet samt gestaltningsteorin. Schemana har sedan testats mot flera av texterna, för att 
sedan revideras för att bättre kunna fånga upp det i texterna som är relevant för att kunna besvara 
studiens empiriska frågor. Jag försökte här vara öppen för saker som dök upp i texterna som kanske 
inte nämns i teorierna. Exempel på detta är attributen livspussel och karriär samt ödmjuk och 
självsäker. Altheide skriver vidare att det viktiga i ett analysschema är att fråga hur något 
presenteras, och vad det är som visas och beskrivs (s. 24). Detta är ett tankesätt som har använts när 
analysschemana till denna studie har skapats. 
5.2 Urval 
Det material jag valt att använda i min studie är personporträtt från tidskrifterna Elle och Café. 
Anledningen till att jag valt dessa två tidskrifter är att båda är livsstilsmagasin med inriktning mot 
mode. Det kan alltså sägas att de två tidskrifterna är relativt lika varandra. Det som skiljer dem åt är 
att de riktar sig till två olika målgrupper – Elle är riktat till kvinnor och Café är riktat till män. Detta 
är dock en fördel, eftersom det gör att materialet får en större variation, då de personporträtt som 
publiceras i Elle handlar om kvinnor och de personporträtt som publiceras i Café handlar om män. 
Både Café och Elle är tidskrifter med stor spridning. Café är den tidskrift med störst upplaga i 
kategorin Livsstil man, med en upplaga på 22 600 sålda nummer 2016. Elle är en av de större i 
kategorin Livsstil kvinna, med en upplaga på 50 200 sålda nummer 2016 (ts.se, 2016). Det går 
därför anta att de når ut till relativt många läsare varje månad. Eftersom bakgrunden till studien är 
att se vilken information läsare får om kön och könsroller från medier, är det relevant att det 
material som studeras är medier som når ut till många. Här passar både Elle och Café in. 
Vidare har jag valt att analysera personporträtt som blivit publicerade i tidskrifterna under 2017. 
Anledningen till att jag valt texter publicerade under 2017 är att jag vill ha med så pass aktuella 
texter som möjligt, som är publicerade under samma år. Båda tidskrifterna har ett längre porträtt i 
varje nummer, och det är alltså dessa porträtt jag valt att ha som mitt material. Café gav ut 10 
nummer 2017, och varje nummers porträtt är med i urvalet. Elle gav ut 12 nummer 2017. Dock var 
det två porträtt som inte stämde in på den typ av porträtt jag är intresserad av att undersöka. Dessa 
valdes därför bort. Från Elle är det därför 10 porträtt som är med i urvalet, vilket gör att urvalet blir 
allt som allt 20 personporträtt fördelat på 10 från vardera tidskrift. 
Till varje personporträtt som ingår i materialet har det även publicerats ett flertal bilder på den 
intervjuade personen ifråga. Bilderna är dock inte del av det material som kommer att analyseras i 
den här studien. Även om bilderna kan sägas vara av ett visst intresse vad gäller ämnet för studien, 
så har de inte samma komplexitet som själva texterna som de tillhör. De flesta bilder är relativt lika 
varandra – det är ofta ett flertal bilder på den intervjuade i olika poser, med olika klädutstyrslar på 
varje bild. Bilderna har därför valts bort ur urvalet. 
5.3 Validitet 
Validiteten i en studie har med flera saker att göra. Validitet kan delas upp i flera olika typer, 
däribland begreppsvaliditet och resultatvaliditet. Begreppsvaliditet innebär i stora drag huruvida 
man operationaliserat – eller ”översatt” – teorin  på ett bra sätt och på så sätt undviker systematiska 
fel. Detta innebär alltså om de frågor man använder för att analysera sitt material faktiskt kan visa 
på det som det är tänkt att de ska visa på. Resultvaliditet har att göra med huruvida en studie 
verkligen mäter det den påstår att den mäter (Essaiason, et. al. s. 58-63).   
 12
Jag har för att kunna utvinna de data som är intressanta för syftet med den här studien baserat de 
analysscheman som använts på olika teorier. De teorier som stått som grund för analysschemana är 
Judith Butlers teorier om performativitet, den heterosexuella matrisen och subversivitet, Julia T. 
Woods och Liesbet Van Zoonens teorier om feminina och maskulina stereotyper samt 
gestaltningsteorin. För att kontrollera den operationalisering, eller översättning, som gjorts av 
teorierna till olika frågor har jag testat schemana mot ett flertal texter, för att kunna se om frågorna 
får fram det relevanta i materialet. Jag har sedan tagit bort eller omformulerat de frågor som inte 
bidragit till att få fram det relevanta, eller som resulterat i svar som inte har med studiens syfte att 
göra. Efter att ha gjort om schemana har jag sedan återigen testat dem mot materialet. Detta kan 
sägas bidra till en god begreppsvaliditet, då det bidrar till att säkerställa att de teorier som använts 
blivit operationaliserade på ett bra sätt. 
Vidare bidrar begreppsvaliditeten till en god resultatvaliditet. Eftersom resultatvaliditeten innebär 
att det som mäts är det som påstås mätas, behöver de verktyg som används vid denna mätning vara 
korrekta (Essaiason et. al. s.63). Då de analysscheman som använts i den här studien kontrollerats 
ett flertal gånger, och att det därför kan sägas att begreppsvaliditeten är god, kan det alltså även 
sägas att resultatvaliditeten är god. Analysschemana mäter alltså det som studien säger att de mäter. 
Något som ytterligare talar för en god validitet är att resultaten i den här studien överensstämmer 
med de resultat som studierna i kapitlet tidigare forskning har kommit fram till. Detta är något som 
talar för att resultaten från den här studien kan ha bäring för mer generella slutsatser. 
5.4 Introduktion till texterna 
Här presenteras kortare introduktioner till de texter som ingår i studiens urval. Detta för att 
underlätta för läsaren. Förhoppningsvis bidrar dessa korta introduktioner till att läsaren lättare ska 
kunna följa de resonemang som förs kring texterna, och att göra det lättare att förstå studiens 
resultat och slutsatser. 
Queen Z 
Personporträtt av Zara Larsson skrivet av Katarina Matsson, publicerat i Elle nr 1, 2017. 
Zara Larsson är artist, och har slagit igenom i stora delar av världen med sin musik. Personporträttet 
är uppbyggt av tre delar, där Larsson intervjuats vid tre olika tillfällen. Första gången i Nashville 
den 18 oktober, den andra gången i London den 28 oktober och den tredje gången i Västberga den 2 
november. I porträttet tas hennes framgång upp och hur det känns att ha varit förband till Beyonce, 
som är Larssons största idol, om att hon inte vill ha någon kärleksrelation – hennes vänner är 
viktigast – men också hennes feministiska åsikter. Andra ämnen som tas upp är hennes intresse för 
smink och att hon är väldigt fokuserad på sin karriär. 
Modiga Magnetiska Michelle 
Personporträtt av Michelle Williams skrivet av Boris Kachka, publicerat i Elle nr 3, 2017. 
Michelle Williams är en amerikansk skådespelare. Williams intervjuas för att hon blivit nominerad 
till Bästa kvinnliga biroll för sin roll i filmen Manchester by the sea. Williams bor med sin elvaåriga 
dotter i Brooklyn. Personporträttet handlar om hennes karriär som skådespelare, men också om livet 
med hennes dotter. Porträttet tar även upp Williams relation till Heath Ledger, som är pappa till 
hennes dotter, och sorgen efter hans bortgång 2008. Andra ämnen som tas upp är hennes uppväxt 
och hur hon arbetar när hon tar sig an en ny roll. 
 13
Dianas värld 
Personporträtt av Diana Orving skrivet av Susanna Strömquist, publicerat i Elle nr 4, 2017. 
Diana Orving är modedesigner. Orving intervjuas i samband med att hon vunnit Årets designer på 
ELLE-galan. Personporträttet fokuserar på Orving som designer – hur hon började, var hon hämtar 
inspiration och om visningen av den senaste kollektionen. Visningen framförs av ett danskompani, 
och i porträttet tas det även upp att Orving själv ville bli balettdansös innan hon blev designer.  
Emmas eget Lalaland 
Personporträtt av Emma Stone skrivet av Tina Jøhnk Christensen, publicerat i Elle nr 5, 2017. 
Emma Stone är en amerikanske skådespelare. Stone intervjuas för att hon vunnit en Oscar för sin 
senaste film, Lalaland. Personporträttet tar upp hur hon blev skådespelare och hur hennes karriär ser 
ut. I porträttet får man även läsa om att Stone anser sig vara en känslig person, och om att hon hon 
tampas med ångest. 
Saint Solange 
Personporträtt av Solange Knowles skrivet av Salamishah Tillet, publicerat i Elle nr 6, 2017. 
Solange Knowles är musiker och lillasyster till artisten Beyonce. Personporträttet handlar om 
Knowles som artist och hur hon kommit dit hon är idag. Det tar även upp hennes roll som mamma, 
och att hon blev mamma vid en väldigt ung ålder, samt hur hennes uppväxt sett ut. I texten finns det 
med citat från Knowles mamma, Tina Knowles-Lawson. Texten behandlar även att Knowles senaste 
skiva är relativt politisk, då den tar upp ämnen kring hur det är att leva som svart i USA. 
Sofias värld 
Personporträtt av Sofia Coppola skrivet av Virginie Dolata, publicerat i Elle nr 7, 2017. 
Sofia Coppola är en amerikansk filmskapare och regissör. Personporträttet handlar om Coppolas 
karriär som regissör, att hon nu är aktuell med filmen The Beguiled och att hon gör både långfilmer 
och reklamfilmer. Texten tar även upp Coppolas familj, de två döttrarna Romy och Cosima och 
maken Thomas Mars, och att hon och hennes man har ett distansförhållande. Andra ämnen som tas 
upp är mode och feminism. 
Missy E 
Personporträtt av Missy Elliott skrivet av Rachel Kaadzi Ghansah, publicerat i Elle nr 8, 2017. 
Missy Elliott är en amerikansk hiphopartist som varit aktiv i 20 år. Personporträttet handlar om 
Elliotts karriär som hiphopartist, och går igenom hur hon började med musiken och vilken påverkan 
hon haft på genren. Genomgående för porträttet är att det fokuserar på Elliott som artist och hennes 
musik. Texten tar även upp hennes barndom och uppväxt, med en pappa som misshandlade hennes 
mamma och att Elliott blev sexuellt utnyttjad av en släkting.  
Who’s the boss? 
Personporträtt av Jessica Alba skrivet av Justine Cutten, publicerat i Elle nr 9, 2017. 
Jessica Alba är skådespelare och entreprenör – hon var med och grundande företaget The Honest 
Company. Intervjun fokuserar på Albas roll som chef för företaget The Honest Company, och inleds 
med att beskriva hur Alba är kvinnan som har allt: skådespelarkarriär, hon är entreprenör och 
mamma. I texten nämns Albas två döttrar flera gånger och hur det är att bolla jobb med att ta hand 
om barnen. Texten tar även upp hur det är att vara chef för ett företag jämfört med att jobba som 
skådespelare. 
 14
Allt ljus på Julia 
Personporträtt av Julia Roberts skrivet av Virginie Dolata, publicerat i Elle nr 10, 2017. 
Julia Roberts är en amerikansk skådespelare. Intervjun görs med anledning av att Roberts är aktuell 
med filmen Wonder och att hon är modell för klädmärket Calzedonia. Personporträttet fokuserar på 
Roberts karriär som skådespelare, men tar också upp hennes liv som mamma och relationen till 
hennes man Daniel Moder och de tillsammans har tre barn tillsammans. Texten behandlar även hur 
Roberts fick sin roll i filmen Wonder och hur det var att spela in den. 
Veronicas värld 
Personporträtt av Veronica Maggio skrivet av Lovisa Lundström, publicerat i Elle nr 11, 2017. 
Veronica Maggio är artist och författare. Anledningen till intervjun är att Maggio ska debutera som 
författare, med boken Allt är för bra nu. Fokuset i personporträttet är Maggios relation till 
skrivande, och hur det är att vara ensamstående mamma till sonen Bosse. Föräldraskapet tas upp på 
flera olika sätt i texten, som hur det kändes att bli förälder och att Maggio vill vara en bra mamma. 
Texten behandlar även känslor på flera sätt, bland annat hur Maggio ser på kärlek och 
kärleksrelationer.  
The Erik Niva Show 
Personporträtt av Erik Niva skrivet av Emil Persson, publicerat i Café nr 1, 2017. 
Erik Niva är sportjournalist med fokus på fotboll. Niva intervjuas eftersom han ska vara med och 
tävla i tv-programmet På Spåret i SVT. Texten handlar om hans jobb, och man får följa med Niva 
en dag på jobbet, då han även har med sig sin son Hugo. Nivas familj tas upp flera gånger i texten, 
och man har även med citat från Nivas sambo Anna Tiberg. De har två barn tillsammans, sonen 
Hugo och dottern Margit. Andra ämnen som tas upp är att Niva är en ganska pessimistisk person, 
och hur tagit sig dit han är idag i sin karriär. 
Adams många ansikten 
Personporträtt av Adam Pålsson skrivet av Johan Kellman Larsson, publicerat i Café nr 2, 2017. 
Adam Pålsson är skådespelare och före detta musiker. Personporträttet görs då Pålsson är aktuell 
med filmen Ted – för kärlekens skull, där han spelar Ted Gärdestad. Texten handlar om hans karriär 
som skådespelare, men tar också upp att Pålsson känner ett sug efter att ha ett annat lite enklare 
jobb – han vill hoppa in och jobba lite då och då på restaurang. Texten tar även upp att Pålsson har 
en två år gammal dotter som heter Dylan. Andra ämnen som berörs är känslorna kring karriären och 
Pålssons uppväxt. 
Räddaren i nöden 
Personporträtt av Henrik Schyffert skrivet av Malena Rydell, publicerat i Café nr 3, 2017. 
Henrik Schyffert är komiker. Personporträttet görs eftersom Schyffert är aktuell med sin nya 
föreställning Var inte rädda. Texten handlar delvis om hans karriär och varför han valde att bli 
ståuppkomiker. Den handlar även om hur relationen med exfrun Bea Uusma såg ut, och att 
Schyffert har social fobi. Andra ämnen som tas upp är politik och föräldraskap. 
Room for Renck 
Personporträtt av Johan Renck skrivet av Emil Persson, publicerat i Café nr 4, 2017. 
Johan Renck är regissör och före detta musiker. Personporträttet handlar om Rencks karriär och liv. 
I texten får man läsa om hur hans karriär som regissör ser ut, vilka jobb han gjort och vad han 
tänker kring sin karriär. Renck berättar även om sin ungdom, hur det var att vara musiker och varför 
 15
han började jobba med film. Man får även läsa om varför han valde att flytta till USA, hur han 
träffade sin fru och hur det är att vara pappa. 
Zlatans hemlighet 
Personporträtt av Zlatan Ibrahimovic skrivet av Daniel Lindström, publicerat i Café nr 5, 2017. 
Zlatan Ibrahimovic är fotbollspelare och har en eget parfym-märke. Intervjun görs eftersom han ska 
lansera sin nya parfymkollektion. Personporträttet handlar nästan enbart om karriären som 
fotbollspelare och om parfymkollektionen och hur den kom till. Andra ämnen som tas upp är att 
Sverige är viktigt för Ibrahimovic, och att när karriären är över skulle han vilja bosätta sig 
någonstans i den svenska landsbygden, långt bort från storstäder. 
Hem till gården 
Personporträtt av Kim Källström skrivet av Oskar Månsson, publicerat i Café nr 6, 2017. 
Kim Källström är fotbollspelare. Personporträttet görs eftersom Källström precis flyttat hem till 
Sverige igen och börjat spela för fotbollslaget Djurgården, där han tidigare spelat. Det huvudsakliga 
fokuset i texten är Källströms fotbollskarriär. Detta tas upp på olika sätt: hur han blev en stor 
spelare, vilka lag han spelat för, hur det känns att inte längre spela i det svenska landslaget. Texten 
tar även upp hur det fungerar att ha familj och samtidigt vara fotbollspelare på elitnivå.  
Fördel, Sverrir 
Personporträtt av Sverrir Gudnasson skrivet av Emil Persson, publicerat i Café nr 7, 2017. 
Sverrir Gudnason är skådespelare. Gudnason intervjuas eftersom han är aktuell med filmen Borg, 
där han spelar den svenska tennisspelaren Björn Borg. Personporträttets huvudsakliga fokus är 
Gudnasons karriär som skådespelare, och man får i texten följa en del av inspelningen av filmen 
Borg. Texten tar även upp hur Gudnason förberett sig inför rollen, och hur han ser på skådespeleri. 
Andra ämnen som tas upp är hans uppväxt, både på Island och i Sverige och att han är pappa. 
Har Bill DET? 
Personporträtt av Bill Skarsgård skrivet av Klas Ekman, publicerat i Café nr 8, 2017. 
Bill Skarsgård är skådespelare och näst yngsta brodern i familjen Skarsgård. Personporträttet görs 
eftersom Skarsgård är aktuell med filmen DET, där han spelar den skräckinjagande clownen 
Pennywise (eller Snåljåp på svenska). Porträttet handlar om Skarsgårds karriär som skådespelare –
hur han kommit dit han är idag och varför han ville jobba med skådespeleri. Texten handlar även 
ganska mycket om Skarsgårds familj, och relationen till de två äldre bröderna. 
Stefans sista strid 
Personporträtt av Stefan Löfven skrivet av Staffan Heimerson, publicerat i Café nr 9, 2017. 
Stefan Löfven är Sveriges stadsminister. Personporträttet utspelar sig under en kampanjresa som 
Löfven gör istället för att åka till Almedalen. Texten fokuserar därför mycket på Löfven som 
politiker, och vad det är som händer under kampanjresan. Texten består även mestadels av 
återberättande från reportern och har inte så många citat från Löfven. 
Ruben utanför rutan 
Personporträtt av Ruben Östlund skrivet av Sigge Eklund, publicerat i Café nr 10, 2017. 
Ruben Östlund är regissör. Personporträttet görs eftersom Östlund är på filmfestivalen i San 
Sebastian, där han ska visa sin senaste film The Square. Texten är uppbyggd på så sätt att reportern 
följer med Östlund under en helg i San Sebastian. Beskrivningar av vad som händer varvas med 
 16
intervjufrågor och citat av Östlund. Det huvudsakliga fokuset är Östlund som filmskapare och hans 
karriär.  
6. Resultat och analys 
Här presenteras resultaten för studien. Redovisningen av resultaten är uppdelat på så sätt att först 
presenteras resultaten som hör till fråga ett, sedan följer de resultat som hör till fråga två och sist de 
som hör till fråga tre. Fråga ett är uppdelad i tre teman: karriär, familj och relationer och utseende 
och stil.  Fråga två fokuserar på vilka gestaltningar som är återkommande i personporträtten. Fråga 
tre fokuserar på hur kön presenteras i personporträtten och om det förkommer någon form av 
subversivitet i texterna. 
6.1 Hur den intervjuade gestaltas 
6.1.1 Karriär 
De som intervjuas i personporträtten är på något sätt kända personer, med en karriär där de är 
framgångsrika. Den som porträttet handlar om har blivit intervjuad för att hen är aktuell med något 
relaterat till sitt jobb. Detta gäller oavsett om personen som intervjuats är en kvinna eller en man. 
Det dominerande är att personens framgångsrika karriär presenteras i första delen av texten, med en 
kort sammanfattning eller genomgång av vad hen åstadkommit. Denna sammanfattning fungerar 
som ett sätt att visa hur kompetent personen är i sitt område och även som ett sätt att placera hen i 
ett sammanhang. Ett annat sätt är att presentera personens framgång redan i ingressen, med hjälp av 
några slagkraftiga ord eller meningar. 
Ett exempel på hur en persons aktualitet kan beskrivas i personporträtten finns i texten om Michelle 
Williams. Williams, som är en amerikansk skådespelare, har blivit nominerad till en Oscar. I 
ingressen till texten står det: 
”Hon har kredden, begåvningen och fingertoppskänslan (både vad gäller roller och kläder) sedan 
länge. Det nya? Friheten. Nu har Michelle Williams dessutom chans att äntligen knipa den 
åtråvärda Oscarsstatyetten.” 
Ytterligare ett exempel på aktualitet finns att läsa i personporträttet om Stefan Löfven. Löfven är 
Sveriges stadsminister och han är aktuell eftersom det snart kommer vara val i Sverige. Textens 
ingress beskriver hur Löfven varit ute på en kampanjresa. Det står: 
”Stefan Löfven är hårt pressad. När vi går till val om ett år är frågan om arbetarsonen från Ådalen 
– efter misstroendeförklaringar och IT-skandaler – får förnyat förtroende. Cafés reportageteam 
följde Sveriges mäktigaste man på  en intensiv charm- och propagandaresa genom landet.” 
Båda dessa citat visar hur en persons aktualitet kan tas upp i personporträtten. Vidare finns det 
exempel på hur en persons framgångsrika karriär presenteras i personporträttets första del, genom 
en sammanfattning eller genomgång. Ett sådant exempel är personporträttet om Solange Knowles. 
Knowles är en amerikansk artist och musiker. I textens första del beskrivs framgången hon haft med 
sitt senaste album. Det står: 
”Förut var Solange mest känd som Beyoncés lillasyster, en stilsensation och flitig besökare på 
indiefestivalerna. När hon oväntat släppte sitt tredje album A seat at the table i höstas, hände 
något. Knappt en vecka senare toppade skivan Billboardlistan…” 
 17
Längre ner i texten beskrivs Knowles kompetens och framgång som musiker ytterligare: 
”De tillhörande musikvideorna, dels för Grammy-nominerade Cranes in the sky, dels för Don’t 
touch my hair, har haft nästan 21 miljoner visningar på Youtube och hyllats av en enad kritikerkår. 
Sedan dess har hon både utsetts till musikalisk rådgivare för Issa Raes nyskapande sitcom Insecure 
på HBO och varit modell för Michael Kors allra första street-kampanj.” 
Även i personporträttet som handlar om Zlatan Ibrahimovic finns exempel på en kort 
sammanfattning av karriär och framgång. Ibrahimovic är både fotbollspelare och har ett eget 
parfymmärke, Zlatan Ibrahimovic Parfums. I texten finns det sammanfattningar av både hans 
karriär som fotbollspelare och av framgången för parfymmärket. Om karriären inom fotboll står det: 
”35-åringen har, sedan ankomsten till Manchester förra sommaren, vuxit ut till storklubbens kanske 
viktigaste spelare. När detta skrivs har Zlatan gjort 17 mål på 27 ligamatcher och 28 mål på 39 
matcher totalt för klubben.”  
Längre ner i texten finns även ett citat med från tidningen Goal. Det står: 
”’Zlatan Ibrahimovic kan vara den främste veterananfallaren sporten har sett genom alla tider.’” 
Om framgången för parfymmärket står det: 
”Onlinebutiken Mankind, som var först ut med att saluföra Zlatan Ibrahimovic Parfums, talar 
redan om en stor kommersiell framgång (…) På kort tid har Zlatan-parfymerna blivit en av sajtens 
bästsäljare, i hård konkurrens med stora varumärken som Calvin Klein och Paco Rabanne.” 
Citaten från personporträtten om Solange Knowles och Zlatan Ibrahimovic är alltså exempel på hur 
en kortare sammanfattning eller genomgång av en persons karriär och framgång kan se ut. En 
persons framgång kan även presenteras i ingressen med hjälp av slagkraftiga ord eller meningar.  
I personporträttet om den amerikanska hiphopartisten Missy Elliott presenteras framgången redan i 
ingressen. I ingressen står det: 
”Det har gått 20 år sedan hon släppte sitt första banbrytande album, men Missy Elliott fortsätter 
att pusha gränserna. Elle går på djupet med det kreativa, stilbildande och superprivata geniet.” 
Även i personporträttet om Jessica Alba presenteras framgången redan i ingressen. Alba är 
skådespelare och chef för företaget The Honest Company. Ingressen ser ut som följer: 
”Skådespelerska. Mamma. Och framgångsrik superentreprenör. Jessica Alba är kvinnan som tar 
begreppet ”att ha allt” till en ny nivå!” 
Ett annat exempel på ett personporträtt där personens framgång presenteras i ingressen är texten om 
regissören och före detta musikern Johan Renck. I ingressen står det: 
”Breaking Bad sparkade upp dörren till Hollywood och sedan dess har Johan Renck arbetat med 
allt från Bowie till Bloodline. Den svenske storregissören bjöd hem Café för en sista intervju…” 
Ytterligare ett exempel på ett personporträtt som har en slagkraftig ingress är texten om regissören 
Ruben Östlund. Östlund är en svensk filmskapare och regissör. I ingressen står det: 
”Succéfilmen The Square har gett honom Guldpalmen, chansen att representera Sverige på 
Oscarsgalan och förfrågningar från Hollywoods största stjärnor.” 
Jobb och karriär är alltså högst närvarande i texterna. Detta bidrar också till att det i texterna är så 
att de andra ämnen som tas upp blir relaterade till personens arbete. Även detta gäller för 
 18
personporträtt om både kvinnor och män. Ett exempel på detta är huruvida personen som intervjuas 
porträtteras som en självsäker person, eller om personen porträtteras som ödmjuk eller i vissa fall 
båda två. När det gäller hur männen porträtteras är det vissa som framställs som självsäkra i sin 
yrkesroll. 
Ett exempel på detta är när sportjournalisten Erik Niva pratar om sin praktik på sportmagasinet S, 
och att han jobbade väldigt hårt: 
”Jag har aldrig jobbat hårdare i mitt liv än under den våren, säger han. Jag var på sportmagasinet 
mellan 08 och 17 och körde sedan extrapass på Sportbladet mellan 17 och 03. Det är som det alltid 
tjatas om: tur, talang och tajming. Jag tänker inte sitta och vara självförminskande – jag hade idéer 
och driv och ett tänk som låg rätt i tiden – men det låg just rätt i tiden…” 
Längre fram i texten säger Niva: 
”Jag har alltid varit rätt övertygad om att jag har en egen väg att gå och ett värde i att följa den.” 
Ytterligare ett exempel är personporträttet om skådespelaren Sverrir Gudnason. I texten pratar 
reportern och Gudnason om olika sätt att se på skådespelaryrket: 
Reporter: ”Är vi överens om att man, med lite god vilja och generalisering, kan kalla alla skådisar 
pretentiösa?” 
Gudnason: ”Det finns olika sorters skådisar. Vissa är väldigt seriösa. Man får inte säga ’skådis’ 
utan måste säga ’skådespelare’ och så där. De pratar om sin ryggsäck med verktyg som de har med 
sig från scenskolan. För mig är det lite enklare än så: jag spelar den här rollen och ska försöka 
göra mitt bästa för att vara så trovärdig som möjligt och lura folk att jag känner saker på riktigt. 
Och… ja, det är väl inte svårare än så egentligen.” 
Andra män framställs istället som mer ödmjuka inför sin yrkesroll och sin framgång. I texten om 
komikern Henrik Schyffert frågar reportern om Schyfferts val att skola sig till standup-komiker, för 
att komma ifrån känslan av att vara en person som kan lite om allt men inte är bäst på något.  
Reporter: ”Vad gjorde det för dig, kändes det värdigare?” 
Schyffert: ”Mycket värdigare. Jag hade ju en extremt självsäker ton innan – som helt var baserad 
på rädsla förstod jag ju efteråt. Jag insåg att ju svagare jag vågar erkänna mig, desto starkare blir 
jag. Nu förstod jag att det var bättre att erkänna mina fel och brister.” 
I personporträttet om skådespelaren Adam Pålsson frågar reportern om att Pålsson vill arbeta några 
pass på en restaurang för att komma ifrån sitt jobb skådespelare.  
Reporter: ”När jag frågar Adam Pålsson om det där – att jag tycker att det känns som en kuriositet 
att han, som står på toppen av sitt livs kreativa högtryck, drömmer om att torka senapsvinaigrette 
från restaurangbord och hälla upp husets vita till vildvuxna reklamskägg – så viftar han avvärjande 
bort det med handen.” 
Pålsson: ”Är jag det då, framgångsrik? Och enligt vem? Och om jag nu är det så kan det nog gå 
över lika fort.” 
Längre ner i texten säger Adam Pålsson: 
”Det finns en hel drös begåvade skådespelare i min ålder och mitt kön. Mitt arbete går ut på att 
vara oumbärlig för verket. Det kanske jag kan se i vissa fall. Att jag gjort något som adderat till 
resultatet. Torka aldrig tårar till exempel. Eventuellt bidrog min insats där till att göra verket 
bättre. Det tror jag faktiskt.” 
 19
Som nämnts ovan är det i vissa fall så att personen som intervjuas framställs både som självsäker 
men samtidigt också framställs som ödmjuk. 
I texten om Ruben Östlund får man läsa att det uppstått ett missförstånd kring visningen av 
Östlunds film The Square på filmfestivalen i San Sebastian. Östlund tror att hans film ska öppna 
festivalen, men det visar sig att den inte ska det utan är en av de första filmerna som kommer visas. 
Östlund: ”Det är ju sjukt. Att de får mig att komma till festivalen genom att säga att The Square är 
öppnangsfilmen, och sedan, ja…” 
Reporter: ”Så varför skrattar du?” 
Östlund: ”För det är ju så underbart skamlöst av dem” 
Reportern reflekterar sedan över Östlunds reaktion: 
”Kanske är denna reaktion talande för vad som skiljer Ruben Östlund från tidigare generationers 
framgångsrika konstnärer och kulturmän. Han blir inte kränkt av att bli bortvald, utan tycks 
snarare imponerad av spanjorernas fräckhet.” 
Längre fram i texten säger Östlund, angående att han och kollegan Erik inte blev nominerade till en 
Oscar: 
”Man måste försöka vända motgångarna till något positivt. Som när han och jag filmade 
Youtubeklippet Swedish director freaks out when he misses out on Oscar nomination […] Vi var så 
jävla besvikna, men sedan visade det sig att den absolut roligaste stunden på hela USA-turnén var 
eftermiddagen då vi spelade in och publicerade det klippet.” 
Senare i texten pratar reportern och Östlund om att han aldrig varit med om att göra en film som 
publiken inte tyckt om, och att han tror det måste vara väldigt jobbigt att skapa något som ingen 
gillar. 
Reporter: ”Att du utrycker dig så tyder på att du inte varit med om det.” 
Östlund: ”Nej, det har jag ju inte.” 
Reporter: ”Men någon gång kommer det hända.” 
Östlund: ”(Tystnad) Vad?” 
Reporter: ”Det kommer ju att hända en dag, att du gör något som du tycker är bra, men som 
publiken tycker är dåligt.” 
Östlund: ”Kanske.” 
Reporter: ”Menar du verkligen det? ’Kanske’? Jag tänker att det inte går att undvika. Det händer 
ju alla konstnärer förr eller senare.” 
Östlund: ”Kanske. Men det kommer inte hända med nästa film.” 
Männen porträtteras alltså dels som självsäkra i sin yrkesroll eller som ödmjuka. De kan även 
porträtteras som både självsäkra och ödmjuka. Vad gäller de personporträtt som handlar om kvinnor 
är det snarare så att den dominerande framställningen är att de framställs som både självsäkra och 
ödmjuka. Männen porträtteras som självsäkra på så sätt att deras kompetens inom yrket är något 
som tas för givet. Kvinnorna porträtteras istället som självsäkra i sin yrkesroll, men deras 
kompetens och hur bra de är på sitt jobb är samtidigt inte något som tas som en självklarhet. Här 
ligger snarare fokus på att visa hur de nått sin framgång, och hur det känns att inneha den yrkesroll 
de har och hur de klarar av att hålla sig på den höga nivå de är. 
I  texten om Jessica Alba pratar reportern och Alba om hennes olika yrkesroller och hennes roll som 
förälder: 
 20
Reporter: ”Det går väldigt bra för The Honest Company, hur klarar du av att vara både 
skådespelerska och affärskvinna samtidigt som du är mamma till Honor och sexåriga Haven?” 
Alba: ”Jag klarar nog inte av något av det där särskilt bra, om jag ska vara ärlig. Det känns alltid 
som att jag måste kompromissa.” 
I texten om Missy Elliott skriver reporten om Elliott: 
”Hon skördar helt enkelt framgången av att vara en 45-årig ödmjuk rappare som fortfarande är 
hett eftertraktad när andra artister i samma ålder sedan länge hamnat på utlista.” 
Längre fram i texten behandlas Elliotts uppträdande på superbowl. Reportern skriver: 
”Historien från Super Bowl får henne att berätta att hon helst skulle sitta på golvet och ha det här 
samtalet” 
Reporter: ”För att vara jordnära?” 
Elliott: ”Ja, och ödmjuk.” 
I texten som handlar om den amerikanska skådespelaren Emma Stone kan man läsa om att Stone 
lärt sig att det är okej att göra fel. Reportern skriver: 
”Med åren har hon mognat och inser i dag att hon faktiskt bara är mänsklig: Det är okej att göra 
fel och fatta knasiga beslut, men man måste gå vidare och lära sig av misstagen.” 
Längre fram i texten säger Stone: 
”Det där händer ju inuti mig […] Det är andra människor som tycker att jag gör något bra. Om jag 
skulle förlita mig på vad andra tycker så skulle det bara göda min oro. För mig handlar det mer 
och mer om att hitta grundorsaken till de beslut jag fattar och att äga mina misstag, säga till mig 
att själv att jag är okej. Det handlar inte om självförtroende, inte om: ’Du är bäst, du gör så bra 
grejer’. Tvärtom, faktiskt: ’Du gjorde bort dig nu och det är okej.’” 
Kvinnorna porträtteras alltså som både självsäkra och ödmjuka i och inför sin yrkesroll och sin 
karriär. Det skiljer sig även åt mellan texterna om män och texterna om kvinnor då kvinnorna oftare 
ges mer utrymme att reflektera över sin yrkesroll. I texterna om män är det snarare så att det ställs 
frågor om karriären som inte handlar om hur de känner kring sitt yrke utan snarare vad de gör i sin 
yrkesroll och vad som kommer här näst. 
6.1.2 Familj och relationer 
Det dominerande är att personporträtten berör familj eller relationer på något sätt. Det finns också 
personporträtt där detta inte nämns över huvud taget. Detta gäller texter som har huvudsakligt fokus 
på personens karriär. Ett exempel på en sådan text är texten om designern Diana Orving, som 
fokuserar helt på hennes karriär som modedesinger. Andra personporträtt nämner familj kort, men 
att det då inte läggs något större fokus på hur den intervjuade personen ser på sin familjesituation 
eller vad hen tänker och känner kring möjliga kärleksrelationer. Detta gäller främst personporträtt 
som handlar om män. Ett exempel på ett sådant porträtt är texten om Zlatan Ibrahimovic.  
Ibrahimovic får i slutet av texten en fråga om var han vill bo när karriären är över. Ibrahimovic 
svarar då att han vill bo någonstans i Sverige, nära naturen och att han vill komma bort från 
storstäderna. Här nämner Ibrahimovic sin familj. Det står: 
”Jag vill bara vara ifred med familjen och ha lugn och ro.” 
 21
De familjerelationer som är dominerande i texterna är de intervjuades barn och/eller partner. Det 
kan även vara så att texten berör hur deras familjerelationer med syskon eller föräldrar ser ut. Detta 
gäller för både personporträtt som handlar om kvinnor och personporträtt som handlar om män. Den 
punkt där det skiljer sig åt, utifrån den intervjuades kön, är att i de personporträtt som handlar om en 
kvinna nämns inte hennes partner lika ofta som partnern nämns om det är en text som handlar om 
en man. Det skiljer sig även åt på vilket sätt familj – barn och/eller partner – omnämns i texten 
beroende på om texten handlar om en kvinna eller man. Kvinnorna får oftare frågor om hur det är 
att vara förälder, medan det snarare konstateras att männen är föräldrar. 
Ett av de personporträtt där det behandlas hur det är att vara förälder är texten om artisten och 
författaren Veronica Maggio. Reportern och Maggio pratar i sista delen av texten om livet som 
förälder: 
Reporter: ”Hur beskriver du föräldrakärleken?” 
Maggio: ”Den är så stor. Och konstant. Får mig att vilja ändra på mig utan att det känns 
betungande.” 
Reporter: ”Hur är du som förälder?” 
Maggio: ”Aktiv, jag tycker att det är tråkigt att sitta hemma och rita. Vi går på utställningar, åker 
till Tom Tits, testar att dreja. Vi har varit på semester bara vi två på Island och i Italien. Vi trivs 
båda bäst när det händer saker.” 
Även i personporträttet om Michelle Williams behandlas föräldraskapet. När reportern och Williams 
träffat Williams dotter Matilda säger Williams: 
”Jag slutade den vanliga skolan när jag var 15. Det är nog därför jag verkligen vill att Matilda ska 
få ett normalt liv…” 
Längre fram i texten pratar reportern och Williams om hur livet sett ut för henne och dottern efter 
Heath Ledgers bortgång, och att de har en bra period nu. Det står: 
Reporter:”Williams berättar att Matilda verkar vara i sett esse just nu.” 
Williams: ”Jag skulle aldrig kunna påstå att föräldraskapet är något annat än en lång och svår 
resa, men vi verkar ha kommit till något slags magiskt samförstånd. Vi hade till exempel en väldigt 
härlig sommar.” 
De kvinnor som porträtteras som har barn, där barnen nämns mer ingående får alltså prata om hur 
föräldraskapet är, eller vad de känner inför det. I de porträtt som handlar om män som har barn 
behandlas inte föräldraskapet på samma sätt. För männen är det snarare så att det konstateras att de 
har barn, och att mannen i fråga säger något kort om det. Det är dock några texter som sticker ut 
här. I texterna om Erik Niva och Henrik Schyffert behandlas föräldraskapet mer ingående än i de 
andra texterna om män.  
I texten om Erik Niva, får man i början av texten läsa om när Niva är med på sin sjuåriga son Hugos 
fotbollsträning. När de är på fotbollsträningen får man läsa en konversation mellan Niva och en 
annan förälder. Reportern frågar Niva hur det är att vara förälder i sådana situationer: 
Reporter: ”Nu har jag ju inte barn – och jag fattar att det generellt är ljuvligt – men det måste ändå 
vara rätt höga ’det var så här det blev’-poäng i just de här situationerna.” 
Niva: ”Jo, men det var egentligen starkare när Hugo först började umgås med kompisar i 
treårsåldern och krävde att man skulle följa med.” 
 22
Ram-berättelsen för porträttet är att reportern är med Niva på jobbet, och då är även sonen Hugo 
med, eftersom sambon Anna blivit sjuk och är hemma med dottern Margit som fortfarande är ett 
spädbarn. 
I slutet av texten berättar Niva om när dottern Margit föddes och att hon föddes för tidigt. Han 
förklarar hur det är när ens barn fötts tidigt: 
”Det finns förhöjd risk för i stort sett alla åkommor du kan tänka dig: astma, allergier och 
tillväxthämningar. Vi ingår fortfarande i en massa riskgrupper som vi kommer att behöva förhålla 
oss till i åratal framöver. Men så här långt har inga besked varit negativa. Det troligaste är 
fortfarande att det inte kommer att påverka henne över huvud taget. Vi har gott hopp.” 
I texten om Henrik Schyffert får Schyffert en fråga av reportern om han har haft några uppgörelser 
med sina egna föräldrar. Efter den här frågan pratar Schyffert om hur han försöker vara ärlig med 
sina barn, om känslor och hur livet kan vara. Han säger: 
”Jag försöker hela tiden vara ärlig med mina ungar, när jag har problem och mår dåligt och om 
jag gråter. Att bara berätta om sådant och inte upprätthålla något slags höjd här hemma. Det är en 
tes jag har i alla fall, jag vet inte om jag lyckas implementera den.” 
Schyffert berättar att han också försöker att bråka inför sina barn, istället för att försöka gömma det 
och gå undan, eftersom barnen ändå kommer att höra det. Sedan säger han: 
”Det är bättre om allt är ute där. Det är bättre att man säger ’jag är så jävla ledsen idag för det här 
har hänt’, då får de känna av att det finns motstånd, det tror jag är friskt.” 
I slutet av texten skriver reportern om vad Schyffert tänker om föräldraskapet. Det står: 
”Henrik Schyffert har en idé om vad det innebär att vara förälder: man ska vara som ett regnskydd. 
Det som förgiftade ens föräldrar ska inte kunna sippra ner på ungarna.” 
Schyffert: ”Den skiten som jag fick, den ska mina barn få så lite som möjligt av. Och sen blir de 
förhoppningsvis så pass kloka att de kan ta bort en del av de dumheter jag gjort. Det är den enda 
riktiga funktion jag har på den här planeten: att mina barn ska bli starkare och smartare och 
coolare än vad jag var.” 
De exempel som går att läsa ovan gäller alltså personporträtt där den intervjuades roll som förälder 
behandlas. Det kan även vara så att den intervjuades övriga familj, som till exempel syskon eller 
föräldrar, tas upp i texten.  
Ett exempel på ett personporträtt som behandlar detta är texten om Bill Skarsgård. Skarsgård är 
skådespelare, precis som flera av hans bröder och hans pappa. I texten pratar reportern och 
Skarsgård om att Skarsgård umgås med sin familj, och att han även bott ihop med sina bröder i Los 
Angeles. Det står: 
Reporter: ”Hur mycket umgås du med de andra i familjen i dag?” 
Skarsgård: ”Vi är en väldigt tajt familj. Och det är mycket tack vare pappa som vi har en väldigt 
stark familjekärna. Och vi är ju en väldigt stor familj.” 
Reporter: ”Kamperar ni ihop i LA, du Alex och Gustaf?” 
Skarsgård: ”I maj hyrde jag och Gustaf ett hus som vi bodde i en månad tillsammans med våra 
flickvänner, och då var Alex där också under två veckor. Så ja, då umgicks vi ju väldigt mycket. Jag 
kommer väldigt bra överens med alla mina syskon, så när jag är hemma i Stockholm ser jag alltid 
till att hitta tid att vara med dem.” 
 23
6.1.3 Utseende och stil 
Något som skiljer personporträtten som handlar om kvinnor åt från personporträtten som handlar 
om män är fokuset som finns på personens klädstil eller utseende. Detta är något som är dominant i 
texter som handlar om kvinnor, medan det tonats ner eller saknas helt i texterna som handlar om 
män. 
Exempel på att utseende tas upp i personporträtt om kvinnor är porträttet som handlar om den 
amerikanska skådespelaren Julia Roberts. Här nämner reportern att Roberts blivit utsedd till 
världens vackraste kvinna för femte gången. 
Reporter: ”I år har du slagit rekord genom att för femte gången ha utsetts till ’Världens vackraste 
kvinna’ av People Magazine. Betyder det mycket för dig?” 
Roberts: ”En sådan sak borde aldrig betyda särskilt mycket. Det är oerhört smickrande, såklart, 
men man måste ta det med en nypa salt.” 
Längre fram i texten om Julia Roberts pratar reportern och Roberts om de strumpbyxor hon är 
modell för. Då frågar reportern: 
Reporter: ”Hur tar du hand om dina ben?” 
Roberts: ”I den här åldern kan jag faktiskt lugnt påstå att det är mina ben som tar hand om mig 
(skrattar).” 
I texten om artisten Zara Larsson får man läsa att Larsson har ett stort intresse för smink, och att det 
märks av i hennes sociala medier. Larsson säger: 
”Jag är väldigt petig när det kommer till smink och hår och tittar mycket på tutorials. Jag byter 
produkter hela tiden och snor mycket från min syrra. Hon köper jättemycket smink, vilket är funny 
eftersom hon aldrig sminkar sig, hon har helt perfekt hy. Jag bara ’tjena, här käkar jag 
aknemedicin’. Jag tror inte att folk fattar att jag har haft jättedålig hy. Men it’s all about the right 
makeup and lighting!”.  
Ett exempel på fokus på klädstil finns att läsa i texten som handlar om regissören Sofia Coppola. 
Coppola har blivit utsedd till bäst klädda kvinna flera gånger, och reportern frågar om detta. 
Reporter: ”Du har utsetts till bäst klädda kvinna flera gånger av olika magasin. Hur ser du på 
det?” 
Coppola: ”Jag blir alltid lika överraskad, jag ser inte mig själv på det sättet. Jag älskar mode och 
uppskattar det verkligen, men lägger inte ner särskilt mycket tid på att välja kläder. Men när jag 
måste gå på en premiär eller någon jobbgrej anstränger jag mig.” 
I början av texten om Veronica Maggio skapas en bild av Maggio genom att reportern beskriver 
hennes klädstil. Reportern skriver: 
”Nu kommer hon strosande Tjärhovsgatan ner som den coolaste tjejen i stan. Syns på långt håll, 
och jag tror att alla vänder sig om efter henne. Svart basker nerdragen över det vita håret, 
överdimensionerad svartgulrutig kavaj och superkort kjol.” 
När utseende och klädstil tas upp i personporträtten om kvinnor är det dominerande att kvinnorna 
blir frågade något om det, eller på annat sätt utrycker något om det själva. Kvinnorna får i texterna 
förhålla sig till utseende och klädstil, på ett annat sätt än männen. Om utseende eller klädstil tas upp 
i personporträtten som handlar om män, är det snarare så att det sker i en beskrivning av personen 
som görs av reportern. 
 24
I personporträttet om Adam Pålsson kan man till exempel läsa i början av texten: 
”Lägenheten badar i ett smutsgrått novemberljus som är otacksamt för vilket vinterbleka nylle som 
helst – utom Adams. Uppenbarligen. Om det hade funnits en Guldbagge för bästa hy så hade han 
vunnit den varje år.” 
Även i texten som handlar om Sverrir Gudnason finns det med en beskrivning av utseende. Här 
beskrivs dock Gudnasons utseende i relation till att han ska spela Björn Borg i filmen Borg och att 
han tränat hårt för att få till en vältränad kropp. Det står: 
”Med rollen följde en fysisk omvandling. I ett halvår gick Sverrir på en strikt diet för att få till 
Borgs magert atletiska figur, långt från samtidens proteinpulvriserade gymideal.” 
I texten om Gudnason ställs även några frågor till skådespelaren Stellan Skarsgård, som spelar 
Björn Borgs tränare i filmen. Om Gudnasons utseende säger han: 
”En jävla gullig kille. Han hade en helt annan kropp när han började, lite småknubbiga pizzakropp. 
Nu är han hård i kroppen. Och ser ut som Borg.” 
Att lägga fokus på eller ta upp ämnet utseende eller klädstil är alltså något som är mer dominerande 
i personporträtt som handlar om kvinnor än i personporträtt som handlar om män. I texterna om 
kvinnor så tas utseende upp som ett sätt att visa på hur bra personen är, eftersom hon är vacker eller 
har en snygg klädstil eller att hon bryr sig om sitt yttre. Att nämna utseende får delvis samma 
funktion i texterna om män, men det ges inte samma vikt som i texterna om kvinnor. 
6.2 Gestaltningar som återkommer 
Till den här frågan är det tio personporträtt som har analyserats. Från Café är det texterna om Erik 
Niva, Henrik Schyffert, Adam Pålsson och Kim Källström. Från Elle är det texterna om Zara 
Larsson, Emma Stone, Julia Roberts, Missy Elliott, Sofia Coppola och Diana Orving. 
Gestaltningar hänger ihop med gestaltningsteorin. Gestaltningsteorin, eller framing, innebär i korta 
drag på vilket sätt man väljer att rama in något i en text. Denna inramning är en gestaltning. 
Beroende på vilken gestaltning som används i en text är det olika saker som visas, och även saker 
som inte visas. Gestaltningen påverkar alltså vilken information som ges vikt i en text .  1
I de personporträtt som analyserats här är det några gestaltningar som återkommer. Två av dessa 
gestaltningar är Den framgångsrika mannen, och Den framgångsrika kvinnan. Detta är gestaltningar 
där fokus läggs på en persons karriär och framgång inom sitt valda yrkesområde. Ytterligare två 
gestaltningar är Den mjuka mannen och Den starka kvinnan. Detta är gestaltningar som fokuserar 
mer på hur den intervjuade beskrivs som person och vad hen får prata om. 
Gestaltningen den framgångsrika mannen finns närvarande i alla de personporträtt som handlar om 
män. I denna gestaltning är den huvudsakliga inramningen att texten fokuserar på personens karriär 
och den framgång som personen nått inom sitt yrkesområde. Detta gör att den information som 
finns i texten om personen handlar om eller är kopplat till personens jobb. Exempel på hur detta kan 
se ut är personporträttet som handlar om Adam Pålsson. Genom nästan hela texten pratar reportern 
och Pålsson om hur det är att vara skådespelare, och de flesta andra ämnen som tas upp blir 
relaterade till skådespeleriet. När Pålsson till exempel pratar om känslor är detta känslor kring sitt 
 En mer genomgående beskrivning av gestaltningsteorin finns i teorikapitlet.1
 25
jobb och när han berättar att han har en känsla av att folk inte gillar honom är även detta i relation 
jobbet. Det nämns kort i texten att han har en dotter och att han är förlovad med flickvännen Celie 
Sparre eftersom hon omnämns som hans fästmö. Det som inte visas i texten är hur han är som 
pappa, eller hur relationen till fästmön ser ut. Den person som gestaltas blir alltså skådespelaren 
Adam Pålsson, och det som hamnar i skymundan är pappan och pojkvännen Adam Pålsson. 
Ett exempel på att fokuset i texten om Pålsson ligger på hans karriär är inledningen på ingressen. 
Det står: 
”Han är aktuell i tv-serien som kallats för den bästa svenska SVT-deckaren någonsin. Nu 
förbereder sig Adam Pålsson för sitt livs roll – som Ted Gärdestad.” 
Ett annat exempel på ett personporträtt där gestaltningen den framgångsrika mannen används är 
texten om fotbollspelaren Kim Källström. Här ligger fokuset genom hela texten på hans karriär som 
fotbollsspelare, och de andra ämnen som tas upp kopplas på olika sätt till hans jobb. Källström 
pratar till exempel om sin familj – frun Erica och de två barnen Zoë och Bianca – men även detta 
sker i relation till fotbollen. När relationen till frun tas upp görs det på så sätt att reportern frågar hur 
det har fungerat att hon har varit tvungen att sätta sin egen karriär åt sidan och flytta med Källström 
till olika länder där han spelat. När föräldraskapet tas upp görs det ur vinkeln hur Källström fått 
ihop sitt jobb med att vara en närvarande pappa, vilket inte alltid fungerat. Att fokuset på intervjun 
är Källströms karriär och vad som fått ge vika för den speglas ganska tydligt i ingressen till 
porträttet. Det står: 
”Efter 14 år utomlands har en av svensk fotbolls största spelare återvänt till Sverige och 
allsvenskan. För Café berättar Kim Källström om den nyfunna frispråkigheten, familjens stora 
uppoffringar och karriärens mörkaste stund.” 
Gestaltningen den framgångsrika kvinnan finns närvarande i alla de personporträtt som handlar om 
kvinnor. Precis som i gestaltningen den framgångsrika mannen läggs här fokus på karriär och den 
framgång kvinnan i fråga nått i sitt yrke. Mycket av det som tas upp i texten blir här inriktat på 
kvinnans jobb, och den bild som skapas av den porträtterade personen blir den publika 
personligheten, eller jobbpersonligheten. Ett tydligt exempel på ett personporträtt där denna 
gestaltning används är texten om Diana Orving. Här läggs allt fokus i texten på Orvings jobb som 
designer, och den person som visas i texten blir designern Diana Orving. Det som inte visas i texten 
är alla andra sidor hos Orving – om hon har någon familj, om hon har några andra intressen eller 
vad hon tycker om att göra på fritiden. 
Redan i ingressen till personporträttet om Orving är det tydligt att texten kommer fokusera på 
hennes jobb som designer. Det står: 
”Sedan hon började sälja sina kreationer som 15-åring har Diana Orving skapat ett alldeles eget 
modeuniversum. Med 18 ballerinor i koreografi av Alexander Ekman nådde Årets designer nya 
höjder på ELLE-galan.” 
Ett annat exempel på ett personporträtt där gestaltningen den framgångsrika kvinnan används är 
texten om Emma Stone. Även här, precis som i porträttet om Diana Orving, ligger det huvudsakliga 
fokuset i texten på Stones karriär och den person som visas i texten är skådespelaren Emma Stone. 
Det som inte visas är till exempel hur relationen med hennes pojkvän Andrew Garfield ser ut, om 
hon har några intressen utöver skådespeleri, vad hon ägnar sig åt när hon inte jobbar och om hon 
har några andra viktiga relationer i sitt liv. 
 26
Reportern beskriver Stones stora genombrott som skådespelare: 
”Tre år efter långfilmsdebuten i Supersugen fick Emma sitt stora genombrott i komedin Easy A, där 
hon spelade tonårstjejen Olive som kämpar för att bli populär i skolan. Rollen ledde till hennes 
första Golden Globe-nominering…” 
Här beskrivs alltså när Stones stora genombrott skedde. Längre fram räknas de filmer Stone har 
gjort upp. Här kläms det in i en parentes att det var under inspelningen av filmen The amazing 
spider-man som hon träffade sin pojkvän. Det står: 
”Karriären fortsatte spikrakt uppåt med Crazy, stupid, love och Niceville (båda 2011), sedan The 
amazing spider-man (2012), som spindelmannens kärleksobjekt Gwen Stacy (det var då hon 
träffade pojkvännen Andrew Garfield), följt av Woody Allens Magic in the molnigt (2014) och 
Birdman, som ledde till hennes första Oscarsnominering.” 
Här visas ganska tydligt var fokuset i texten ligger. Stones karriär beskrivs detaljerat, och vilka 
filmer hon gjort anses vara viktig information för läsaren. Hennes relation till pojkvännen tillskrivs 
inte lika stor vikt, då detta är enda gången han nämns i texten. 
I gestaltningen den mjuka mannen ges den person som intervjuas utrymme att prata om ämnen som 
kanske inte alltid brukar förknippas med intervjuer som handler om män. Detta kan till exempel 
vara ämnen så som känslor och tankar kring en relation, om de har några osäkerheter eller någon 
typ av ångest eller tankar och känslor kring föräldrarollen. Det blir alltså denna typ av information 
som visas i den här gestaltningen. Det som inte visas är andra ämnen som kanske annars brukar 
förknippas mer med intervjuer gjorda med män, som till exempel åsikter om olika sakfrågor.  
Ett exempel på ett personporträtt där gestaltningen den mjuka mannen används är texten som 
handlar om Henrik Schyffert. Schyffert får på flera ställen i texten prata om känslor, kopplade till 
till exempel relationer eller föräldraskap. Han får även prata om att han har social fobi och kan få 
ångest av olika sociala sammanhang. Schyffert säger: 
”Så många gånger jag varit på fester och stått i pannrum och tittat på hockeyklubbor i en timme för 
att jag fick sån jävla panikångest av att stå där uppe i kostym i strumplästen och småprata om 
lägenhetspriser. Det är det värsta, värsta jag vet.” 
Här kan man se att Schyffert tillåts vara känslig och visa fler sidor av sig själv än det som har med 
till exempel hans karriär eller publika persona att göra. Detta gör att det skapas en bild av honom 
som en mjukare, mer känslig man. 
Gestaltningen den starka kvinnan ramar in den person som intervjuas på så sätt att hon framställs 
som självsäker och självständig. Här visas en kvinna som är säker på sin sak, kan visa auktoritet och 
kan uttrycka sina åsikter. I den här gestaltningen ges alltså utrymme för ämnen som kanske snarare 
brukar förknippas med texter som handlar om män än om kvinnor. Det som inte visas i den här 
gestaltningen är om personen bär på några osäkerheter eller känner någon form av ångest eller 
andra typer av liknande känslor. Ett exempel på ett personporträtt där den här gestaltningen används 
är texten om Zara Larsson. Genom hela personporträttet framställs Larsson som väldigt självsäker 
och trygg i sina åsikter. Hon vet vad hon tycker om olika saker och hon står upp för sina åsikter. När 
reportern och Larsson pratar om att bråka med folk på sociala medier säger Larsson: 
”Sedan är det skillnad på en beef och att ha en åsikt och stå för den. Det är klart att män känner sig 
kränkta hela tiden, men det mår inte jag dåligt av. Jag menar att patriarkatet är skitjobbigt och att 
 27
det förstör för så många kvinnor och män. Om de blir kränkta av det så är det ’Men snälla du!’. 
Många som hatar på mig hatar ju inte mig, de hatar mina åsikter och vill inte att det ska bli 
jämställt.” 
Här står Larsson upp för sina feministiska åsikter och visar att hon är trygg i dem, eftersom hon inte 
böjer sig när andra uttrycker andra åsikter som står i kontrast till hennes egna.  
Även i personporträttet om Sofia Coppola används gestaltningen den starka kvinnan. Precis som 
Zara Larsson står Coppola upp för de åsikter hon har och menar att de perspektiv hon kan bidra med 
i sina filmer är viktiga. När reportern frågar om Coppola definierar sig själv som feminist säger 
Coppola: 
”Det känns som att ordet används så mycket nu för tiden, och på ett laddat sätt. Men jag anser 
självklart att alla människor ska ha samma rättigheter och hoppas att jag bidrar i den diskussionen. 
Jag har en kvinnlig rollista med starka karaktärer. Det är viktigt med fler kvinnliga infallsvinklar i 
konst- och filmvärlden.” 
Både Zara Larsson och Sofia Coppola ges utrymme att utrycka sina åsikter, genom att reportern 
ställer den typen av frågor. Här gestaltas alltså båda två som starka, och här visas att de är säkra på 
sin sak och att de kan utrycka vad de tycker och tänker. 
6.3 Könsroller och normbrott 
Performativitet är när något upprepas tillräckligt många gånger för att skapa en identitet, alltså att vi 
skapar våra könsidentiteter genom att agera antingen maskulint eller feminint (Ambjörnsson, 
2006:137). Detta skapar en persons genus. Detta genus kan ligga linje med det vi kön vi förväntas 
ha, alltså om en man agerar maskulint, eller en kvinna agerar feminint. Men ett genus behöver inte 
gå i linje med förväntningarna – en kvinna kan tillexempel agera maskulint (Butler, 2005:72). Den 
heterosexuella matrisen kan ses som en sorts tvingande heteronormativ mall, där kön och begär ska 
vara i linje med förväntningarna. Alltså man, maskulin, attraherad av kvinnor och kvinna, feminin, 
attraherad av män (Ambjörnsson, 2006:112-113). Subversivitet är när det sker brott mot den här 
mallen. Exempel på subversivitet kan till exempel vara en man som är attraherad av män, eller 
kvinna som agerar maskulint (Ibid:144).  2
I de personporträtt som analyserats behandlas kön på olika sätt. Det dominerande är att det tas upp 
på så sätt att den som intervjuas reflekterar kring kön utifrån olika perspektiv. Det kan även se ut så 
att kön enbart nämns kort i texten. Ett exempel på när kön nämns kort i texten finns i 
personporträttet om Adam Pålsson. Där används kön enbart för att beskriva en grupp människor. 
Ett exempel på ett personporträtt där den intervjuade reflekterar kring kön är texten om Sofia 
Coppola. Coppola pratar här om hur hon tycker det är viktigt att berätta historier ur ett kvinnligt 
perspektiv, eftersom de är underrepresenterade. Coppola säger: 
”Jag har en kvinnlig rollista med starka karaktärer. Det är viktigt med fler kvinnliga infallsvinklar i 
konst- och filmvärlden.” 
 En mer genomgående beskrivning av dessa teorier finns i teorikapitlet.2
 28
Reportern frågar då om hon tror att hennes publik är övervägande kvinnlig. Coppola svarar: 
”Nej, jag vet inte. Kanske både och. Jag tänker mer på det jag vill förmedla, som ju är ur ett 
kvinnligt perspektiv. Och sådana är i minoritet jämfört med de manliga perspektiven. Jag tycker det 
är viktigt att olika röster representeras inom alla områden.” 
Även Julia Roberts och Zara Larsson reflekterar kring hur det är för kvinnor som grupp. Julia 
Roberts tar upp det precis i slutet av texten när reportern frågar vad hon tycker om att kvinnor ofta 
får frågor om hur de jobbar mot sitt åldrande medan män aldrig får sådana frågor.  
Julia Roberts säger: 
”Ja, det är sannerligen obalanserat. Det cementerar en stereotyp, att det finns någon sorts 
värdighet i manligt åldrande som kvinnor saknar, viket jag inte håller med om. Det finns lika många 
välbevarade 50-åriga kvinnor som män och det finns människor som ser förfärliga ut vid 40. Det 
har inte med tid att göra, snarare vem man är. Så att bunta ihop oss som ’kvinnor i kamp mot 
åldrandet’ är rätt löjligt.” 
I texten om Zara Larsson tas feminism upp flera gånger, och Zara pratar om hur viktigt det är för 
henne att hela tiden jobba för att samhället ska bli jämställt och att få andra att också inse det. 
Larsson säger: 
”Om jag har lyckats få en enda person att inse att det här är jätteviktigt, att det är klart att jag är 
feminist och tror på jämställdhet och att det finns grupper som är förtryckta och grupper med makt, 
då är jag nöjd.” 
I texten om Missy Elliott tas kön upp flera gånger genom texten, men här är det reportern som 
reflekterar över det istället för Missy Elliott. Här ligger fokus på hur det är att leva och växa upp 
som svart kvinna i USA. När reportern beskriver hur Elliott fick reda på att hon har Graves 
sjukdom, och därför gick ner väldigt mycket i vikt står det: 
”…när hon under en radiointervju i New York försökte förklara sitt tillstånd tyckte programledaren 
att viktnedgången var en fördel med sjukdomen. Att vara kvinna är att inse att ens kropp kan vara 
betydligt viktigare än ens begåvning.” 
Även i personporträttet om Henrik Schyffert nämns kön. Reportern frågar Schyffert om han har 
många kompisar. När Schyffert svarar kommer han in på att kvinnor och män umgås på olika sätt. 
Schyffert säger: 
”Jag har ju lärt mig att man aldrig ska säga ’killar är såhär och tjejer är så här’, men min 
erfarenhet är att killar gärna gör saker tillsammans, aktiviteter, som jakt, träning, åka och kolla på 
nån match. Då kan man känna att man behöver varandra, men man har inte den där sitta och fika i 
tre timmar och prata om livet.” 
Det är enbart i ett av personporträtten som den intervjuade på något sätt reflekterar kring sitt eget 
kön. Detta sker i relation till personens yrke. I texten om Henrik Schyffert pratar Schyffert om sin 
roll som komiker och hur han tycker det är roligt när folk säger saker man inte får säga, men att det 
samtidigt kan bli väldigt fel. Schyffert säger: 
”Men jag som är vit medelålders man måste vara extra noga, jag slår ju neråt hur jag än gör. Jag 
har ju bara två gubbar över mig och tusen under mig.” 
Schyffert reflekterar här kring att han är man, och att han genom detta är mer priviligerad och har 
mer makt än många andra. Det är dock ingen reflektion som leder till någon form av normbrott eller 
 29
subversivitet, utan det blir snarare ett konstaterande av att han som man står högre upp i samhället 
än andra som inte är män. 
Vad gäller sexualitet är det så att i de texter där det nämns om den intervjuade har en partner, är det 
dominerande heterosexuella relationer som tas upp. Det är alltså en väldigt starkt genomgående 
heteronormativitet i dessa texter. Det kan även vara så att texten inte nämner om personen som 
intervjuats har någon partner eller inte, och här nämns heller inte någonting om den intervjuades 
sexuella läggning. Det behandlas alltså inte om personen är heterosexuell eller om hen har en annan 
sexuell läggning. I de personporträtt där det nämns att den intervjuade har en partner skiljer det sig 
åt hur mycket den intervjuade pratar om relationen till sin partner. Något som dock gäller för alla 
dessa texter är att de aldrig tar upp valet av partner. Den intervjuades sexualitet är alltså ingenting 
som behandlas, och det tas därför inte upp om personen är heterosexuell eller har en annan sexuell 
läggning. 
Bland de personporträtt som analyserats i den här frågan sker inga större normbrott, det är alltså 
inga direkt subversiva handlingar eller identiteter som porträtteras. Det är dock vissa saker som 
nämns eller tas upp i texterna som kan ses som ett något mildare sätt att bryta mot den rådande 
normen, men det är inget av dessa normbrott som är så pass stora att de kan ses som subversiva 
handlingar. 
Ett exempel på denna typ av mildare normbrott är när Henrik Schyffert pratar om hur relationen 
med hans före detta fru, Bea Uusma, såg ut. Reportern och Schyffert har precis pratat om hur 
människor som precis lärt sig säga nej till saker kan framstå som lite nyfrälsta. Schyffert säger: 
Schyffert: ”Jag var en sån! Jag gick omkring som om jag hade träffat Jesus. ’Nej!’” 
”Henrik Schyffert håller upp handflatan framför kroppen, som en trafikpolis.”  
Schyffert: ”Sånt där höll jag på med. Satte mig själv i första rummet.” 
Reporter: ”Traditionellt har det väl oftast varit kvinnor som har behövt tänka på att de inte ska 
vara alltför mycket till lags.”  
Schyffert: ”Ja, men vi hade ett tvärtomförhållande. ’Sädesfälten böja sig för vinden.’ Det var liksom 
jag. Alla till lags hela tiden. Diska, städa, plocka, fixa och ’vad tycker du?’.” 
Här menar Schyffert att han fått jobba på att inte alltid sätta andras känslor och mående framför sina 
egna. Detta är något som ofta kan förknippas med kvinnor snarare än män. Att agera på detta sättet 
kan därför ses som ett sätt att bryta normer, om än försiktigt. 
Även i personporträttet om Zara Larsson finns denna typ av mildare normbrott med. I början av 
texten skriver reportern om Larssons uppväxt och att hennes karriär gått stadigt uppåt. Det står: 
”Trots det tycks hon befriande fri från duktighetskomplex och prestationsångest.” 
Larsson: ”Man måste välja sina strider. Vill jag lägga min energi på att ha ett rent rum och högsta 
betyg, eller vill jag fokusera på det jag tycker är kul? Jag har fått privilegiet att få göra det jag 
älskar och kan lägga all min energi på det i stället för att vara en duktig flicka.”  
Larsson går här emot den typ av duktighetskomplex som ofta brukar förknippas med kvinnor. Detta 
kan ses som ett sätt att vara normbrytande. 
Ytterligare ett exempel på ett personporträtt där denna typ av försiktiga normbrott tas upp är 
personporträttet om Julia Roberts. Roberts får en fråga av reportern om varför hon väljer att klä sig i 
kostym. Roberts svarar: 
 30
”Jag ville känna mig självsäker, och det är något med en kostym som gör att den känns som en 
rustning på mig. Som att jag kan hantera vad som än händer, medan jag känner mig mer utsatt i en 
blåsa eller klänning. Jag tycker om herrkläder, jag är bekväm i dem, och som tur är lever vi i en tid 
när folk accepterar det.” 
Roberts svar kan ses som att hon är medveten om att valet att klä sig i herrkläder är något som 
tidigare skulle ha setts som väldigt normbrytande och kanske inte skulle vara tillåtet, men att det nu 
är något som fått en mycket bredare acceptans. Att klä sig i herrkläder kan trots att det är mer 
accepterat nu än det varit förr, ses som en typ av normbrott. 
Även om det inte finns några direkt subversiva handlingar eller identiteter i personporträtten, finns 
det alltså vissa texter där den som porträtteras gör eller säger något som kan ses som försiktiga 
normbrott. Något som dock är dominerande för de personporträtt som analyserats i den här frågan 
är att kvinnorna porträtteras som starka, självständiga kvinnor och att männen porträtteras som 
mjuka män som tillåts vara känsliga. Även om alla texterna inte har något i sig som direkt sticker ut 
som normbrytande, så är detta något som stämmer in på alla de personer som porträtteras. Männen 
tillåts vara känsliga, och det ges utrymme att prata om ämnen som män kanske inte alltid får prata 
om. Exempel på sådana ämnen är kärleksrelationer, hur det känns att vara förälder eller osäkerheter 
de bär på. Kvinnorna å andra sidan presenteras som starka och självständiga. De får många frågor 
om sin karriär, och får uttrycka åsikter om till exempel feminism. Vidare är heteronormativitet något 
som också det dominerar i texterna. Om kärleksrelationer tas upp i en text är det alltid en 
heterosexuell relation. Om kärleksrelationer inte tas upp, tas inte heller personens sexuella läggning 
upp. Heteronormen, att män förväntas attraheras av kvinnor och kvinnor förväntas attraheras av 
män är alltså inget som ifrågasätts i personporträtten. 
7. Sammanfattning av resultat och analys samt återkoppling till 
tidigare forskning 
7.1 Sammanfattning av resultat och analys 
De resultat som denna studie kommit fram till är att det finns vissa likheter och att det finns vissa 
skillnader i hur den intervjuade gestaltas, beroende på den intervjuades kön. Det de har gemensamt 
är att det är dominerande att den som intervjuats är aktuell med något relaterat till sin karriär, och att 
den intervjuade beskrivs som framgångsrik och kompetent inom sitt område. Fokuset på jobb bidrar 
till att andra ämnen som tas upp i porträtten blir relaterade till personens karriär. Detta gäller för 
huruvida personen framställs som självsäker, ödmjuk eller både självsäker och ödmjuk. Något som 
skiljer personporträtten om män och personporträtten om kvinnor åt är att det finns exempel på alla 
dessa tre framställningar om männen – vissa framställs som självsäkra, andra som ödmjuka och 
andra som både och. Kvinnorna däremot framställs enbart som både självsäkra och ödmjuka.  
Vad gäller familj och relationer är det dominerande att detta berörs på något sätt, men det finns även 
personporträtt där detta inte nämns över huvud taget. Vissa personporträtt nämner familj kort och 
här läggs då inget större fokus på hur den intervjuade ser på sin familjesituation. Detta gäller främst 
personporträtt om män. De familjerelationer som är dominerande i personporträtten är barn och/
eller partner. Det kan även vara så att det behandlas hur den intervjuades familjerelation med syskon 
eller föräldrar ser ut. Detta gäller för både personporträtt som handlar om kvinnor och 
personporträtt som handlar om män. Det som skiljer texterna om kvinnor och texterna om män åt är 
 31
att kvinnor oftare får frågor om hur det är att vara förälder, medan det snarare konstateras att 
männen är föräldrar. Det finns dock några texter om män som bryter mot detta, där den intervjuade 
får frågor om föräldrarollen. 
Även fokus på utseende och stil skiljer personporträtten om kvinnor och män åt. I de texter som 
handlar om kvinnor läggs fokus på den intervjuades utseende eller klädstil, och det ställs frågor om 
detta. I texterna om män finns utseende eller klädstil snarare med i beskrivningar av personen. I 
texterna om kvinnor tas utseende eller klädstil upp som ett sätt att visa på hur bra personen är, 
eftersom hon är så vacker eller har en snygg klädstil. Detta får delvis samma funktion i texterna om 
män, men ges inte samma vikt som i texterna om kvinnor. 
De gestaltningar som återkommer i personporträtten är Den framgångsrika mannen och Den 
framgångsrika kvinnan, samt Den mjuka mannen och Den starka kvinnan. I gestaltningarna den 
framgångsrika mannen och den framgångsrika kvinnan läggs fokus på personens karriär och den 
framgång som personen nått inom sitt yrkesområde. Mycket av den information som finns i texten 
blir därför kopplad till personens jobb. Det som inte visas i texten är då andra sidor hos personen – 
om personen har en partner och hur den relationen i så fall ser ut, om personen har några andra 
intressen eller vad hen tycker om att göra på fritiden. Den person som visas i dessa gestaltningar blir 
jobbpersonen, men inte så mycket annat.  
I gestaltningen den mjuka mannen skapas det plats för den intervjuade att prata om ämnen som 
kanske inte alltid förknippas med intervjuer med män. Exempel på sådana ämnen är känslor eller 
tankar kring relationer, osäkerheter eller ångest, eller föräldrarollen. Det som inte visas i denna 
gestaltning är andra ämnen som kanske oftare förknippas med intervjuer med män, som till exempel 
åsikter i olika sakfrågor. I gestaltningen den starka kvinnan framställs den intervjuade som 
självsäker och självständig. Här presenteras en kvinna som är säker på sin sak, kan visa auktoritet 
och kan uttrycka sina åsikter. Det som inte visas i den här gestaltningen är om den intervjuade bär 
på några osäkerheter eller ångest eller andra liknande känslor. 
Kön behandlas på olika sätt i de personporträtt som analyserats. Det dominerande är att den 
intervjuade reflekterar kring kön utifrån olika perspektiv, men då inte kring sitt eget kön utan 
snarare utifrån ett mer gruppinriktat perspektiv. Det är enbart i ett personporträtt som den 
intervjuade reflekterar över sitt eget kön. Det dominerande för de personporträtten där den 
intervjuade har en partner är att det är heterosexuella relationer som tas upp. Det nämns här inte om 
den intervjuade är heterosexuell eller har en annan sexuell läggning. Heteronormativiteten är alltså 
väldigt stark i dessa texterna. Det samma gäller för de personporträtt där det inte nämns om den 
intervjuade har en partner eller inte. Det sker heller inga större normbrott i de personporträtt som 
analyserats. Det är alltså inga subversiva identiteter eller handlingar som porträtteras. Det sker dock 
vissa försiktiga normbrott i texterna, men inga av dessa är så pass stora att de kan ses som 
subversiva. 
7.2 Återkoppling till tidigare forskning 
De kvinnor och män som porträtteras i Elle och Café är alla framgångsrika personer som har en 
lyckad karriär och är bra på sitt yrke. Även om alla porträtt inte enbart fokuserar på personens jobb 
är det tydligt att alla intervjuats eftersom de är aktuella med något som har med deras jobb att göra. 
Detta är något som gäller för både de personporträtt som handlar om män och de personporträtt som 
handlar om kvinnor. Det finns dock vissa saker som skiljer porträtten om män och porträtten om 
 32
kvinnor åt. Ett sådant ämne är att männen ofta framställs som självsäkra i sin yrkesroll medan 
kvinnorna oftare framställs som mer ödmjuka. Detta stämmer överens med de maskulina och 
feminina personporträttsnormer som Siivonen (2007) nämner i sin avhandling Personporträttet som 
tidningsgenre. Siivonen skriver att ambition gällande karriären är något som är underförstått när det 
gäller porträtt om män, och detta stämmer väl överens med de resultat som kommit fram i den här 
studien. Vidare skriver Siivonen att det i den feminina personporträttsnormen ingår att en kvinna är 
ödmjuk inför framgång i sin karriär. Även detta går i linje med resultaten för den här studien, då de 
kvinnor som porträtterats genomgående framställs som ödmjuka när det gäller deras jobb och den 
framgång de nått. Resultaten visar dock också att vissa av männen framställs även som ödmjuka, 
och att kvinnorna även framställs som självsäkra. Detta bryter alltså mot de resultat som Siivonen 
visar i sin avhandling.  
Ytterligare ett ämne som skiljer personporträtten om män och kvinnor åt är på vilket sätt familj och 
relationer beskrivs eller tas upp. I de fall det nämns om de har barn, får kvinnorna oftare frågor om 
föräldralivet än vad de män som har barn får. Vad gäller männen är det snarare ett konstaterande att 
de har barn. Även detta kan sägas gå i linjen med det Siivonen (2007) skriver om maskulina och 
feminina personporträttsnormer. Siivonen menar att i den feminina normen förväntas det att 
kvinnan har barn och att hon är den som tar hand om barnen, medan det i den maskulina normen ser 
ut så att mannen är den försörjande föräldern och pappa på fritiden. Han förväntas inte heller ha 
barn. Männen som intervjuas i de texter som tagits upp av den här studien porträtteras inte som 
pappor på fritiden rent explicit, men då det snarare är ett konstaterande att de har barn skulle det 
kunna tolkas som att föräldrarollen inte ses på på samma sätt för männen som för de kvinnor som 
finns med i studien. Grettve och Nordén (2015) skriver i uppsatsen Allt om förlossningen, amning, 
kärleken och karriären att det kvinnor som porträtteras i tidskriften Mama är kvinnor som gör allt 
och lite till och att de gestaltas som ”…i första hand mor, i andra hand allt annat.”(s. 47). Detta går 
delvis i linje med resultaten som visar att de kvinnor som porträtteras i Elle som har barn får fler 
frågor om föräldraskapet än vad männen som porträtteras i Café får. De kvinnor som ingår i Grettve 
och Nordéns studie har dock intervjuats för en tidskrift som är helt inriktad på moderskapet, vilket 
de personporträtt som ingår i den här studien inte är. 
Även fokuset på utseende och klädstil skiljer porträtten om män och kvinnor åt. I personporträtten 
om kvinnor är utseende och klädstil något som tas upp i mycket större del än i personporträtten om 
män. I porträtten om män nämns utseende eller klädstil ibland, för att beskriva personen som 
intervjuas. I personporträtten om kvinnor är det snarare så att utseende eller klädstil beskrivs som ett 
sätt att visa hur bra personen är, eftersom hon är så vacker eller har en så snygg klädstil. Det är även 
flera kvinnor som får frågor av reportern som relaterar till utseende eller klädstil. Detta kan både 
kopplas till Siivonens feminina och maskulina personporträttsnormer, men även till de feminina och 
maskulina stereotyper som Wood (1998) skriver om. I de normer Siivonen kommit fram till står det 
att ”kvinnor gillar flärd” och att ”män är som dom är”. Detta stämmer väl överens med resultaten, 
eftersom kvinnorna får frågor om utseende och klädstil medan det samma inte gäller för männen. 
Wood nämner de feminina stereotyperna ung, smal och dekorativt objekt. Dessa visar att kvinnor 
stereotypt brukar framställas som unga och vackra, vilket delvis stämmer in på de porträtt om 
kvinnor som ingår i den här studien. De framställs ofta som vackra, men det läggs inte något särskilt 
fokus på deras ålder. 
Något som blir tydligt när man ser till det som står ovan är att det förväntas att kvinnorna ska vara 
och göra mycket mer än männen. De har en lyckad karriär, de har i många fall familj och barn och 
de förväntas bry sig om sitt yttre. Detta går i linje med det som Castle (2015) kommer fram till i sin 
 33
masteruppsats Unapologetically Elle. Castle kommer där fram till att det är stort fokus på att 
kvinnor kan ha allt på en gång, men att detta inte tar hänsyn till patriarkala strukturer som bygger på 
förväntningar att kvinnor ska göra mycket mer än män. 
En av forskningsfrågorna i den här studien riktar in sig på om det sker någon typ av normbrott i de 
personporträtt som publiceras i Elle och Café, och om det är några subversiva handlingar eller 
identiteter som porträtteras. Resultaten visar att det inte sker några större normbrott, utan att det 
snarare är så att det är vissa texter som tar upp försiktiga normbrott. Dock är det inte några 
handlingar eller identiteter som direkt kan ses som subversiva i den mening som Ambjörnsson 
(2006) beskriver dem. Det är inget av de personporträtt som på något sätt behandlar ämnet 
sexualitet eller sexuell läggning, utan alla de kärleksrelationer som tas upp är heterosexuella. 
Heteronormativiteten är alltså något som starkt genomsyrar alla de texter som analyserats. Utifrån 
detta kan man säga att personerna i porträtten följer Butlers (Ambjörnsson, 2006) heterosexuella 
matris. Alla män följer alltså mallen man – manlig – attraheras av kvinnor och alla kvinnor följer 
mallen kvinna – kvinnlig – attraheras av män. Det skulle dock kunna vara så att någon av 
personerna egentligen bryter mot den här mallen, till exempel genom att ha en annan sexuell 
läggning än heterosexuell. Detta är dock inte något som tas upp i något av personporträtten, så detta 
går därför inte att se. 
Det finns flera gestaltningar som återkommer i personporträtten. Dessa är Den framgångsrika 
mannen, Den framgångsrika kvinnan, Den mjuka mannen och Den starka kvinnan. Enligt Entman 
(1993) bygger gestaltningar på att man väljer att belysa och lyfta fram viss information och vissa 
ämnen i en kommunicerande text. Vidare menar Altheide (1996) att gestaltningar även bygger på att 
välja bort att lyfta vissa ämnen. De gestaltningar som hittats i texterna gör just detta: väljer att lyfta 
fram vissa ämnen, och väljer bort andra. Hardin och Whiteside (2010) menar att gestaltningar kan 
bidra till att cementera vissa maktstrukturer, och att en sådan maktstruktur är patriarkatet. Detta kan 
delvis sägas stämma överens med de resultat angående gestaltningar som den här studien hittat. 
Gestaltningen Den framgångsrika mannen visar män som framgångsrika och lägger stort fokus på 
männens karriär, men väljer då bort att visa deras familjer eller känslor. Detta ligger i linje med de 
patriarkala strukturer som finns i samhället. Det ligger även i linje med de feminina och maskulina 
stereotyper som Wood (1998) skriver om, och även de stereotyper som Van Zoonen (1995) tar upp. 
Wood menar att män ofta visas som att de har mycket makt och har positioner med hög status, och 
Van Zoonen menar att män ofta framställs som auktoritativa, med mycket makt och att de har jobb 
med hög status. Gestaltningarna Den mjuka mannen och Den starka kvinnan går i linje med de 
resultat Engström (2008) presenterar i sin avhandling Genus & genrer – forskningsanknutna 
genusdiskurser i dagspress. Engström menar att det i texter som publiceras i tidningars kultur-delar 
finns ”…starka, framgångsrika kvinnor och ’mjuka’ män…”(s. 240). Detta kan sägas vara det 
samma som framställs i gestaltningarna den mjuka mannen och den starka kvinnan.  
 34
8. Referenser 
Altheide, D. (1996). Qualitative Media Analysis. Thousand Oaks: SAGE Publications. 
Ambjörnsson, F. (2006). Vad är queer?. Stockholm: Natur och kultur. 
Butler, J. (2006). Genus ogjort. Stockholm: Norstedts akademiska förlag. 
Butler, J. (2005). Könet brinner!. Enskede: TPB. 
Castle, E. (2015). Unapologetically Elle: how personal experience in Elle contributes to the 
magazine’s third-wave feminist identity (Master’s thesis). Columbia: University of Missouri. 
Hämtad från https://search-proquest-com.ezproxy.ub.gu.se/docview/1835860297?accountid=11162 
Connell, R. W. (2015). Om genus. Göteborg: Daidalos. 
de Beauvoir, S. (2002). Det andra könet. Stockholm: Norstedt. 
Engström, K. (2008). Genus & genrer: forskningsanknutna genusdiskurser i dagspress 
(Doktorsavhandling, Medier och kommunikation, 11). Umeå: Institutionen för kultur- och 
medievetenskaper. Hämtad från http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?
pid=diva2%3A141476&dswid=8338 
Entman, R. M. (1993). Framing: Toward Clarification of a Fractured Paradigm. Journal of 
Communication, 43(4), 51-58. doi:10.1111/j.1460-2466.1993.tb01304.x 
Esaiasson, P., Giljam M., Oscarsson, H. & Wägnerud, L. (2012). Metodpraktian – konsten att 
studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts juridik. 
Grettve, L. & Nordén, I. (2015) Allt om förlossningen, amningen, kärleken och karriären: en analys 
av mammarollen i personporträtt i tidskriften Mama (Kandidatuppsats). Göteborg: Institutionen för 
journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs universitet. Hämtad 2018-02-11 från http://
hdl.handle.net/2077/40479 
Hardin, M. & Whiteside, E. (2010). Framing Through a Feminist Lens: A tool in support of an 
activist research agenda. In P. D’Angelo & J. A. Kuypers (Ed.), Doing news framing analysis: 
empirical and theoretical perspectives (s. 312-330). New York: Routledge. 
Shehata, A. (2015). Journalistikens dagordningar och gestaltningar. I M. Karlsson & J. Strömbäck 
(Red.), Handbok i journalistikforskning (s. 353-371) Lund: Studentlitteratur. 
Siivonen, J. (2007). Personporträttet som tidningsgenre: en närläsningsstudie med fokus på 
innehållsliga teman, berättarkonventioner och kön (Doktorsavhandling) Helsingfors: 
Forskningsinstitutet Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. 
Strömbäck, J. (2009) Makt, medier och samhälle: en introduktion till politisk kommunikation. 
Stockholm: SNS förlag. 
 35
TS Mediefakta. (2016). Mediefakta & upplagor. Hämtad 2018-02-11 från https://ts.se/mediefakta-
upplagor/tidskrifter/ 
Van Zoonen, L. (1995) Gender, Representation, and the Media. In J. Downing, A. Mohammadi & 
A. Sreberny-Mohammadi (Ed.),  Questioning the media: a critical introduction (s. 311-328). 
Thousand Oaks: SAGE Publications. 
Wood, J. T. (1998). Gendered lives: communication, gender and culture. (3. ed.) Belmont, CA: 
Wadsworth. 
Analyserade artiklar 
Café 
Eklund, S. (2017, december). Ruben utanför rutan. Café, december,  62-76. 
Ekman, K. (2017, oktober). Har Bill DET?. Café, oktober, 64-74. 
Heimerson, S. (2017, november). Stefans sista strid. Café, november, 62-74. 
Kellman Larsson, J. (2017, mars). Adams många ansikten. Café, mars, 52-62. 
Lindström, D. (2017, juni). Zlatans hemlighet. Café, juni, 40-45. 
Månsson, O. (2017, juli/augusti). Hem till gården. Café, juli/augusti, 52-64. 
Persson, E. (2017, januari/februari). The Erik Nivå Show. Café, januari/februari, 46-58. 
Persson, E. (2017, maj). Room for Renck. Café, maj, 44-55. 
Persson, E. (2017, september). Fördel, Sverrir. Café, september, 46-58. 
Rydell, M. (2017, april). Räddaren i nöden. Café, april, 50-64. 
Elle 
Cutten, J. (2017, september). Who’s the boss?. Elle, september, 82-89. 
Dolata, V. (2017, juli). Sofias värld. Elle, juli, 68-72. 
Dolata, V. (2017, oktober). Allt ljus på Julia. Elle, oktober, 96-102. 
Jøhnk Christensen, T. (2017, maj). Emmas eget Lalaland. Elle, maj, 78-82. 
Kaadzi Ghansah, R. (2017, augusti). Missy E. Elle, augusti, 64-72. 
Kachka, B. (2017, februari). Modiga Magnetiska Michelle. Elle, mars, 74-78. 
Lundström, L. (2017, november). Veronicas värld. Elle, november, 84-89. 
Matsson, K. (2017, januari). Queen Z. Elle, januari, 58-64. 
Strömquist, S. (2017, april). Dianas värld. Elle, april, 66-73. 
Tillet, S. (2017, juni). Saint Solange. Elle, juni, 64-67.
 36