Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla 
tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera 
texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka 
korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt 
jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed 
texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you 
can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process 
correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima-
ges to determine what is correct.
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
C
M
HH@|s



0 R D B 0 K
OFVEE
SVENSKA MEDELTIDSSPRÅKET
AF
K. F. SÖDEEWALL
ANDRA BANDET
SENARE HÄLFTEN
j3 (TH)—Ö
TILLÄGG OCH RÄTTELSER
^ ^ jj'j- , ! ~ ^ J&..V Ä.'1. '7 A n' ' '
•"U i.ö„ V^u .m.aA ! T:
-------------O00§§00o------------
18 -- l
LUND 1900—1918
BERLINCSKA BOKTRYCKERI- 0CI1 STILGJUTERI-AKTIEBO LAGET

695['•'I ^)îl
pa Q)ä VGL 1 R 8: pr., p 5: l. thaa BSH 4: 
278 (1501), 5: 367 (1509), 504 (1513); Dt 233; MD 444. 
taa Di 264. dha BSH 4: 276 (1501), 277, 5: 401 (l510), 
573 (1517). dhaa ib 4: 276 (1501 ). da VGL 1 Kg, in 32; 
Di 232; BSFI 5: 514 (1512), 573 (1517). daa ib 514 
(1512), 582 (1517). thag Lg 3: 198. tag Di 204. tagll 
BSH 5: 106 (1506). tho Di 212, 228, 245; SO 27; Lg 
3: 249; BSH 5: 103 (1506), 202 (1507), 270 (1508). tOO 
Di 245. togll BSH 5: 101 (1506 ; på två st.), 106 (1506). 
dog ib 152 (1507 ; på tre st.))j adv. och konj. [Isl. 
I>â] L. •
■4) «cfo. 1) cZ«, den tiden, i den stunden, 
z-'üZ cZejf tillfället, iohannes bapfcista ok ... iohanne[s] 
ewaiigelista agha bape missumars dagh. py at bap­
tista födes |)a. ok ewangelista do sama dagh Bu 
50. Ja var hans howop funnet ib 52. priia dagh en 
stoj) han for neronem. ok vände pa fulkumleka bans 
(wentho) tel villo ib 102. J>a hötes simon vip petrum 
ib 103. pa limnape pan dope ib 171. atunda dagh en 
kombar han atar firi domen, ok sa huar ha stopo 
bapa syster ib 21. en tima langt äpte hans martiriiim 
for cri sten här at vinna Jerusalem. ha tepcs enom 
präst vänaste ungar man ib 496. pa först trygdes na- 
talia viJ> at han var stapughar i tronne ib 520. tha 
kom prästin fram gan gande KL 5. nw war tha et 
maal i iordhrike MB 1: 175. tha war chanaan släkt 
wäldigh i thy landeno ib 177. tha kom ok anna pro- 
phetissa bidhiande til han Bo 7. tha jnnan thz samma 
aar tha skildis hertogh waldemar widher sina husfrwo 
RK 1: 2416-7. stäkaborgh belagdis tha ib'4174. thz 
skeclhe ther äpte at een riddarins win redh sit ärande 
ofwir ena mark, tha kom then dödhe ridhande mote 
honom ST 290. Jfr 7 a. — pleon. efter en för eg. tids­
bestämning. annan dagh pän nästa pa lät biscopen 
kalla peophilum Bu 29. thär opter nästa somar dagha 
tha loot konungen aff danmark dragha sin här jn j 
swerighe RK 1: 2795. ther opter vm pingisdagha tha 
loot hertogin hugga ok dragha tymber til at göra en 
saal ib 3525. fiughertan nättum äptir pät wart bref 
sum buzskap bär nar wi komom. äru läsin a almänn- 
ingx pingi. oc atär pär til war bref biuthä. at wir 
ärum aff lande farnir. pa wäri frither mällin aldra 
manna SD 1; 668 (l2S5, gammal afsJcr.). Jfr 8. — at- 
följdt af en temporal bisats, han war tha barn, judha 
drapo wan herra BU 314. om ij ärin the mik hialp 
tha tha iak mällan portana la Iv 2699. Jfr B 1. — da. 
uttryckande en öfyergång i framställningen; ofta med 
kausal bibetydelse, pe samu piura. för varo galne ok 
ope. wrpo sua spald for hälgho lasse, at pe gingo rättan 
vägh vtan leddhare ok köresuen . . . pa vändes hon tel 
cristendoms Bu 168. po vildo han lösa. pa dumnapo 
pera arma ib 141. sonen talape tel faperon .. . grat 
eigh. aldre var mik sua väl. som mik havar här varit 
. . . pa varp fäghin faperen ib 170. annan dagh lät 
dacianus georgium sätia a hiul . . . hjulet brast ok 
giorpe georgio ängen scapa. pa lät dacianus georgium 
sciuta i panno mz uällanda bly ib 494. entidh hände 
thz sua at han gik fram vm eth faghart kors hulkit
han . . . änkte hcdhradhe. tha spordho hans thiänara 
honom til. hwi han ekke hedhradhe thz korssit . . . 
tha swaradhe han oc sagdhe at han saa ekke thz 
korsit Pa 8. han war swa ilzscoklokir oc ordhfullir. 
at iac format te ey forvinna han mz ordhum tha räddis 
iak at mange sculdin scadhas af hans villo. vm han 
hafdhe gangit fra mic owunnen KL 192. gudz ängel 
. . . kallar abraham tyswar at nampne tha mon han 
op halda swärdliit MB 1: 201. alth folkit j huseno 
kom thit löpande oc spordhe hwat henne wlte, hon 
swaradhe awi iak är all saman bränd, tha syntis 
henna 1 y käme swartir som kol oc iämerlika skaptir 
... tha baro the hofta j een spital ST 142. thzta 
maal kom bradhliea for germani öron oc wardh tliag 
han swa harmslaghin. at han hafdhe tha thenct ower- 
giwit al lan guz kerlek Lg 3: 198. 2) då, då alltid,
vid de tillfällena, skulu tidhana siongas läghre tha än 
annan tima Bir 5: 21. han aat alrigh vtan vm sunna- 
daghin. oc pa kom een prästir til lians oc gaff honom 
guz likarna KL 190. — åtföljdt af en temporal bisats. 
tha kände hon . . . storan oröntan sötma, nar hon 
tholkan son söfdhe Bo 6. Jfr 7 a samt B 2. 3) se­
dan, derefter. tha hoff sik ather wp eth kiiff RK 1: 4158. 
— pleon. efter för eg. sipan. iohannes . . . fäste gran- 
lica al ordhin hans, sidhan tha gaf han sik mast vin 
om thöm saman scrifwa Bo 179. 4) vid den tid som
är för handen, skipa wäl ok vitrlika thz som tå är 
(d. v. s. det närvarande) KS 22 (53, 23). 5) da, allt­
så, följaktligen. alt thz som til är, thz är antiggia skap- 
ath eller skapare nw är ängin skapare vtan gudh en­
samen . . . tha är alt thz skapath som til är, vtan han 
siälfwer MB 1: 34. ib 130. 6) dd. i den händelsen,
under den förutsättningen, hwatli än ther hittas tlirä- 
tighi rätwise tha skal iak siglier waar herra ey fordanva 
stadhin for thera skuld MB 1: 191. rätwisom manne 
horir til, ey at enast lmlda sik aff ondom gerningom, 
rtan oe göra mykit got, oe tha ma han hiälpa hadhe 
sik oc androm ib 192. thz war . . . ey vtan skäl. at 
lakan gaff honum (Jakob) för lyam, thy at iacob hafdhe 
tha minna giwith om lyam sidhan än han hafdhe förra 
fangith rachel ib 222. siglii han mik hwat jak giordhe : 
tha vil jak sighia hanum hwat lian hnxsar Bil 103; jfr 3. 
huxa thet nåkre män, ok sägliia: at hetra är liafiia kun- 
ung äpte weli almogans äti äpte hyrd ok arf, thy at tå 
maghe the welia, then wittur är KS 10 (23, 10). Jfr 
7 b. 7) så. inledande eftersatsen. a) efter en tem­
poral försats, sijian hon haffie per nokor ar varit pa 
köp biscopen at alla iuffru som upfödes ii guz mönstar 
ok tel aidar varo komna skuldo hem fara Bu 5. mäpr.n 
han var inne när [nero]nem. pa talape diäwl i hans hami 
vte vip folket ib 102. pa alle uaro saman eunino tel af- 
gupa mönstar. pa fiöl georgius a knä ib 495. jämsköt 
clädhit kom vidil pliilotum: tha vardli han löss Bil 103. 
thän tiidh elizabeth hördlie marie helso, tha gladdis 
barnit j hänna lifue ib S93. tha balaain hiög fast til mz 
sporom, tha thrängde asnen sik in til annan wiiugardh- 
in MB 1: 413. nw ögxladhos the swa mykith, at än för än 
noe do, tha waaro kompne alf hans scinom fyra thwsand
oc tiwghu oc hundradha män ib 174. thnghar the andro 
the tidhande fragho . . . tha bru to the wp RK 1: 
4172. tha h an hafdhe lighath ecna stund ij dwala 
tha fixks han vidher Jv 2610. da herdingh hade samb- 
]adh sin här tha gik hans hustrv borth j en storan
skog Di 232. när han viil wpsegie then dagh . . .
togli är mifch broff altiid tiil röedhe BSH 5: 106 (1506). 
meden the voro dher, dha bran pörtet vtaff ib 573 
(1517). mädhan lion sat i fästom tha sände gudh sin 
ängil ... til henna Lg 31. ä män han gitr giort 
skilnadh manna mellom, tå huxa han sik sikran war a 
KS 62 (155, 68). tå ta hauer änkte sysla, tå huxa 
ok idhna i hugh tinom thz got ok dyghdelikt är ib 
22 (53, 24). nar thessin thingh hända ok thäkk- 
ias j manzsins öghom tha wardha skäl in blindh Bir 
1: 314. Jfr 1 samt B. b) med en konditional för­
sats. pröua iupa at vi gratom : pa tala pe tel var
spot Bu 14. haften ii eilig hana callat tel hialpa. pa
varin ii nu alle vip grund döpe ib 23. hafpe pu talat 
tel min paghar först polict orp. pa hafpe iak lango 
lyt pino rape ib 494. är simon gup pa sigh i for os 
huat iak huxa ib 103. wilin i lyd ha niinom ordhom 
. . . tha skulin i wardha mit forprisath folk MB 1: 328. 
äst tu witir, tå skipa tin tima tarflika KS 22 (53, 23). 
haldo (för haldrj han tätta, tå hauer han aff almogha 
räzl ok lydlino ib 78 (194, 86). rosaire lian um noger 
annar, tha stodli han oc hörde till Di 2. warper 
nakor man i kronunne pianist fangen, pa agher kon­
unger han lösä SD 5: 478 (1345, nyare afskr.). warmer 
. . . godzit a minä wäghnä för ater löst pa gangon 
. . . wtskyldinna godzins ater vndir mic ib 160 (1343). 
kwnne i nokitli vende i thet bessta, ath blodzgytilse 
skolle icke koma i rikith, thaa ware thet mökith 
nöttelegith BSJI 4: 278 (l50l). än min gup bry tar 
eigli nipar pin gup. pa vil iak ofra pinom gupi Bu 
189. en nokor presenterade hanom dyr klädhe tha selde 
han klädhit Bil 650. än himbla tungel liafdho iäm 
myken krapt ower mantzins fötzlo. som andra likam- 
lika diwra oc thinga, tha ware hans natwra ey fräls­
are at göra nakra gerning än andra oskälika diwra 
oc thinga MB 1: 45. än iak är thin win, tha far ey 
bort ib 188. vm nokar är sniäldare äu andre, pa är 
han swa öpmiukir ... at han synis . . . aldra minzstir 
KL 183. om swaa skaal ske, at lyndorm komber her 
tiil arffs, togh gar her manghen arff tiilbaghe i swä- 
righe BSll 5: 101 (1506). vtan han hiolde alt oppe . . . 
tha wordlio thz at alzängo MB 1: 128. vtan thu idhke- 
lica oppinbara the synena thu seer, tha skalt thu tliola 
alra grymast the samo pinona Gr 291. nu wil vinen 
c uipärganga vizorpeno; pa a pän uizorp sum köpte 
SR 5. nw war oxsen för stangull, oc hans herra wara- 
dhe ey för oxsan . . . tha skal oxsen . . . nidher bryt­
as MB 1: 336. nw kan nakar brodher krankar ligghia 
tha skulu brödher honum withia SO 27. nw wm sys­
trana slaas inbyrdhis, tha maa confessor them afliösa 
Bir 5: 51. Jfr Bergqvist7 Stud. öfver den kond. sats- 
fogningen i fornsv. s. 18 f c) med en allmänt relativ 
försats, j hwat hus ir gangin in. tha sighin först, 
frither wäri mäp husi thässu SD 1: 668 (1285, gammal 
afskr.). hwar sum aprum gör a mot peem wir givvm 
wart breff . . . pa skilium wir lialw minni plikt ib 670. 
ä hwar som ey halder konungs dom, pa seal konungs
näfndcn hem fara til hans, oc myctä vt af hans gods 
konungs dombrut ib 5: 480 (1345, nyare afskr.). hwa 
som äter blodh, tha skal iak hämpna ower han MB 1: 
172. hwilkin ekke vidher sigher allo thy han ägher 
tha kan han ekke vara min kennesuen Bil 910. hulkin 
som astunda mit gul tha lägge mer vppa andelika 
gerningh ... än likamlika gerningh Bir 1: 238. hwa 
först kom i watnith sidhan thz togh at stadhna tha 
wnrdh han heel aff allom sinom siwkdoom Lg 95. ä 
hwar thu far tha haff os i thinne aminnilse ib 40. 
ä hwat jak wil tha hörer thz grewa iacop til RK 1: 
2407. Jfr Bergqvist. Stud. öfver den kond. satsfognin-
gen i fornsv. s. 17. d) med en koncessiv försats.
än tho hwarro at the waro bad he dräpne en dagh 
petrus ok paulus: tha skipadhe tho sanetus gregorius
pane: at thäs daghs höghtidh wara (för -c) särlica
saneti petri Bil 110. pot huaro at konungi pä t for 
srnape oc burtkastape pa skal annar konunge (för -er) 
pät for hepar taka Bir 4: (Avt) 182. tho at werldin 
gik honom illa i hand tha haffdin tho at hwario borga 
oc land RK 1: 1857. än thot the äru faa. tha äru the 
mykyt stora Bo 8. än tho at thu mik dräpir tha hafwir 
än alexander badhe wisare oc fromare riddara atir ST 
529. än tha ath alztinges mwrgerningen är obetal- 
adlit, tha hoppas jak kwnna snarligha betala VM lxvi. 
Bo 13, 102. MP 1: 47. Jfr J)0. e) med en kausal 
försats, mädhan thu vilt ey taka mik j thit hws tha 
skal iak ganga til nakon annan Bir 1: 158. mädhan 
himiltungel liawa swa mykin krapt ower alt thz som 
a iordhinne födhis. tha wiliom wi spöria hwath krapt 
the hawa ower mantzens födho MB 1: 45. for thy at 
abraham hafdhe kal lath saram sina syster . . . tha 
gör konungin sik tlier aff gaman ib 196. thor fore at 
gudh älskad lie abels offer, tha hafdhe kain mykla 
awnd widli honum Lg 89. epter thet at bökerne holle 
icke alle eetli, och mik twifflar met Here gode men, 
thet fyärde man skaal gaa i arff met syskyne, togh 
sättes thet up tiil edher ricsens raadh BSll 5: 101 
(1506). f) vied en final försats, pär til at friprill se 
althings starker, pa wilium wir at hwilkin man sum 
bär nokor pe vakn. sum äru til openbarlik strip i 
pern timä wir ärum j landit. hawi pe samu plikt sum 
fyrrä är här sakt vppi SD 1: 668 (1285, gammal af­
skr.). ib 670. til pes at petta er sua mykle stapugh- 
ane, pa sätium wi her fore war insigle ib 6: 181 (l35o). 
8) tillbakavisande el. återtagande efter satsdelar (i slit 
adverbialb es lämning ar) som föregå predikats v er b et; jfr 
1. aff hans nathum oos hauer alt giuit. oc sinum tiänistu 
manum sagpe. j hwat hus ir gangin in. tha sighin 
först, frither wäri mäp husi thässu. tha wilium wir 
thätta butliorp gömä SD 1: 668 (l285, gammal afskr.). 
til sanna vitnysbyrp. oc fulkumilse aldra förnäfndä 
pingä. pa sätyum wi vart insighli för pettä breff ib 
5: 568 (1346). gudh siälwer, han wisto wäl hwath 
hans ordh til moyses teknadho, än fore folkeno tha 
war thera andelik vnderstandilse huld MB 1: 357. j 
the samo aktinne tha doo han VKR x. for milheteua 
tha do han Bir 2: 217. af allom dyghdom tå äru fira 
the sum äru howudh dyghde KS 18 (46, 20). tässe ord 
all tha sighir salomon ib Fragm. 13. annath ärende 
tha hafuer han Fl 590. min fadlier är een konung rik: 
flores til nampn tha gaff han mik ib 1261. ib 1469,
G 97 pagharJ)ft
1774. en aff wara bezsta tha or lian RK 1: 1601. 
om then dagh, som i haffwe ni i k tilscri fT \vod)i om, 
at jach skal \v[p]seeghe mellen otte rwth oc mik, 
tagh haffwer jach seelf taledh tiil her aage BSH 5: 
106 (1506). 9) då, så. på det sättet, hwi tha (cur
hoc?) Bo 40.
B) honj. 1) då. när, vid den tid el. det tillfälle 
då. i moysi laghum pa iupa ensamne piänapo gupi 
waro män ok kono forbana{) än pe cgh barn fingo 
Bu 3. brullöpes afton at quelcle. pa alle vänto han 
soua mz sinne brup. rymde han fran brup ok fäp- 
ärne ib 27. a nämdom dagh. pa pe vildo disputera väl 
tel rede, tepes pöm huarom pera sin patronus ib 50. 
en tima pa romara liafpo frip gopan ... pa bygdo 
pe mönstar ok vigpo pät fripi tel hepar ib 64. vm 
hilft nat pa var härra födes . . . fiöl pät sama mönstar 
vip iorp ib. pre natura komo saman ii guz son pa 
han födes ib 63. mindre var minna mopor möpa: pa 
hon skulde mik tel dozens föpa än pins hälgha likarna 
nöp pa pu köpte mik lif mäp pinom döp ib 75. pa 
iosep pörste fast brast up än kälda vällande pär 
iorpen var pörrast ib 71. gifuer skuld firi halsband, 
ät han hiolt pa hin dödh fik SR 32. han kom thiit 
tha han foor om wärldina MB 1: 13. tha the komo 
fram fore altarit fallir modhorin a knä Bo 8. tha 
han kom fram ij thz hws tlier mötte hon um iom- 
frughor mz stora blus Jv 2825. tha the varo alle 
kompne thäre konungin stodh op ok togh at kärä 
Fl 1626. tha olaff räd tha var god sider MD 372. 
tho hon stodh vp aff bönum. stodh vp piltin aff 
dödha Lg 3: 249. hurw abram ericsson giordc moth 
mik, dha jak kom fra stocholm BSIT 4: 276 (1501). 
dha myn gard brende, dha bran wp mith harnisk ib 
277. dog jach thera hörde, ath the sua litiith tel- 
budhe, tha suaradhe jach them sua igen ib 5: 152 
(1507). daa jach sadhe edher hulskap oc manskap, da 
loffuede i mich goth ib 514 (1512). Jfr A 15 7 n. 2) 
då, när, alltid då. ä pa pu giorpe aldra bäst pe talapo 
vm pik aldra värst Bu 77. tha waar hugher far owcr 
syndelik thing, tha thorfvvom wi at thässe andelike 
föter siälinna loste waro wäl scodher MB 1: 281. —* 
då, om. tha tw sätter wddin nider a jorden, tha är sa 
till atsee som en orm lopo op at bladet aff röt gwll. 
tha tw wänder vdden op tha löper ormen fra hieltit 
oc till vddin Di 76. ey forbiwdz idher tha j gaan at 
see män Bir 5: 7. tå the sea ok röna at han säter 
sik ... vt firi almoghans hedher ... tå sätia te 
... sik ut firi hans hedher KS 78 (193, 85). tha tik 
om tränger tha är iak när MD 375. — Jfr A 7 a. 
— pa SUlllj honj. L. då) när. om en dagh tha som 
moyses war komin langt wt a ödhemarkina, tha tedhis 
honum waar lierra siälwer MB 1: 281. tha som quin- 
nonar komo heem i husit . . . tok pätar til at grata 
Bo 229. ib 4. Bir 2: 156, 304. Su 160. BSII 5: 152 
(1507). — tha tllär, honj. då) när. tha ther gudli 
sänder them (änglarne) at tala oppenbarlika hans 
ärende til manna, tha skapa the sik mantz liknilse 
MB 1: 190. — tha 11111; honj. om, men om. tå vm 
kununger älla höfdinge warder grimbr ok rivande, tå 
får han thessin åt häve KS 61 (152, 67). — i förbin­
delst med ett för eg. än. än tå vm owin ok skadhaman 
är ey rikesins makt iwi starkr, tå är bätra bärias än 
Ordbok II.
tula bådhe blyghd ok skadha KS 75 (i85, 82). han 
(en honung el. höfding) skal . . . gärna giua ok skipta 
goz ok peninga . . . medh sinom mannom ... än tå 
vm han spar widh töm si t goz ok päninga, tå må 
han wänta sik af töm litla lydhno ib 78 (193, 85). 
Jfr Bergqvist, Stud. öfver den hond. satsfögningen 
i fornsv. s. 60 f. — J)«I iillj honj. L. om, men om. 
thå än then kununger kan döa, ther äpti wali al­
moghans är til wälde kumin, tå kumber görna mis- 
sämia ok stridh manna mellom KS ll (26, ll). thå än 
the skulu . . . kunung welia, thå äru männeno opta 
wildoghe ib (27, 12). ib 75 (l84, 82). — * förbindelse 
med ett föreg. än. än thå än the skulu kunung haua 
äpte byrd ok arf, thå mågo the opta få barn ok owir 
magha til kunung KS 10 (23, 10). MB 1: 449. — Jfr 
Bergqvist, Stud. öfver den hond. satsf ögningen i fornsv. 
s. 6i. — pa är, honj. L. — Jfr likoviil, ii ii pa.
paghar (paghar VML I Eps 6: 2, II Kg G: pr 
Ä 7: 1 o. s. v. thaghar SML J 11: 2 i var., Add. 
1: 4. thagher Bil io3; Al 2279; RK 1: 682. thager 
ib 624. tagher Bil 112, 1175 RK 1: 418, 421, 1478, 2: 
1191; Iv (Cod. C) 88. thaghir KL 390, 399, 409, 411, 
416. taghir MB l: (Cod. B) 527, 535. thaghan Bo 
105, 119, 165, 171, 214; Lg 3: 233. taghan RK 1: 
2458. thagha Iv 472), adv. och honj. [Isl. pegar] L. 
A) adv, 1) genast, strax, decius böp fram bära iärn- 
siäng ok lägia laurencium . . . nt huila sik. paghar 
varp laurencius afklädar Bu 416. han sagpe sik tro 
ok löstes paghar ib 15. tha fik han brat budh: ok 
for tagher aff iherusalem til cesaream Bil 112. pa- 
tricius giorde cors iwir sarit ok ward thaghar helt 
Pa 6. balaam . . . far ekke nw länger at leta siin 
antzswar, v tan byriar thaghar swa siin ordh MB 
1: 416. huath thz annath (det ena af barnen) nima 
ma thz siglier andro thaghar ij fra Fl 144. the 
taghar op ij stadhin ga ib 675. tha öpte a thing** 
ith marghin man ok badho thaghar dräpa han ib 1731. 
then tiid mannenom misgaar tha er han taghan litet 
hörder RK 1: 2458. han stötte mz sinom staff a as- 
nan. oc ginstan reste han oc riste oc war thaghan 
swa starker som honum hafdhe enkto skat Lg 3: 233. 
Bu 494. Bil 103, 117. KL 390. MB 2: 385. Bo 105, 
119, 171, 214. Fl 671, 874, 1858, 1880, 1984. Iv 472, 590,
(Cod. C) 88. Al 492, 2279, 2911. Lg 31. — i förbin­
delse med ett ord el. uttryck af liknande betydelse. 
drapo the thaghar genast han Fl 38. ib 1494, 1803. Iv 
2145, 2242, 2612. Fr 334, 1275. thaghar ginstan opuäktis 
mote thörn ... en ny striidh KL 341. ib 362. alexan- 
der sagdho thaghar braat Al 477. sin eghin gangara
han hänta badh ok gaff han flores thaghar ij stadh
Fl 522. han ridhor nu thaghar thädhan ij stadh ib 
561. han thftgar for konungin gik ij stadh Iv 1640. 
ib 599. Fl 776, 1216, 13f.3, 1389, 1515, 1616. Fr 1578. RK 
1: 816, 2: 1191, 5617. 2) genast) omedelbart, män äre
ey wane at hanna dyyr thing thaghar äpter oreen 
thing, vtan the thwa sik för MB 1: 508. ib (Cod. B) 537. 
3) genast) först, i början, från början, män kunno ekke 
thaghar ledhena ower hawith, oc ey waro män thaghar 
swa köne til skip at göra dromunda oc sighla MB 1: 3. 
lion wiste thaghar först, at diäwlin taladhe i orm­
enom ib 95. nw war ängel in thaghar först skapadher 
ib 125. ib 58. 4) strax, först, till en början, vid första
88
thaghmilder G9S fakka
påseendet, nia taghir synas at swa monde wara MB 1: 
(Cod. B) 535. nw ma än nakar spöria, än parad iis 
war rätter stadher mannom oc ma thaghar först synas 
at ey ib (Cod. A) 125. ib 129. 5) strax, redan, nw
wiliom wi spöria. än konan skulle skapas thaghar 
mz mannenom MB 1: 84. B) konj. så snart som, 
då. paghar utlöpis skip warpä nämd i skiären SR 
28. thaghir (motsv. ställe MB 2: 393 tha) iudha bi- 
seopane thätta hördho. vordho the gladhi KL 399. 
thaghar konungin hänne sa tha mälte han ok sagdhe 
swa Fl 43. thaghar the bröder hördo thz vara sakt 
tha sampnado the saman sina makt RK 1: 296. tha 
war konung waldemar blidh tagher han the tidende 
hörde ib 418. KL 409, 411, 416. Bo 165. Fl 351, 741, 
1238, 1980. Iv 321. Fr 809. RK 1: 161, 231, 624, 682, 
1478, 1588, 3606, 4170. tha bödh konung erik ouer alt 
sith rike bade riddare ok riddare like . . . swa som 
herra plägha oc än at sigh ia synom mannom til 
taghar han eth örlogh driwa wil ib 94. — fagliar 
äl*, konj. L.
thagilmilder, adj. tyst, tyst fördragande smärta 
el. lidande, swa som lambith thigher fore them som 
thz klipper swa war han i sinne pino thulugher oc 
thaghmilder MB 1: 201.
thag'hna (thigna. thyghna. -ar, -adhe), v.
[7.9?. pagna] tystna, thaghnadhe han äkke Bo 150. 
konung atilius gik op j eth torn ok ropadhe högth 
ok badli höra sik, sidhan tagnadhe the alle Li 209. 
jämsköt thignadhe alt thutit Fa 22. gaymas thygh- 
nade (af senare hand ändradt till thaghnadej wm 
(upphörde med) sin böna maal Bil 658. — förstum­
mas ; dö. skal enkte thz dö eller skadha som israels 
söner ägha, swa at ey thaghnar thera mintzste rakke 
(ut nihil omnino pereat ex his, quœ pertinent ad filios 
Israel) MB 1: 299. ib 306.
fak (taak. tack RK 3: (sista forts.) 5028), n. 
[7s/. pak] L. tak. pak skyle fore väto oc väpre Bir 
4: (Avt) 181. han ma pätta pakit op nya ib-. thessa 
husins tak ib 1: 55. taksins vindögha at hulko solin 
ingar ib. systranna koor skal wara owirmeer wndir 
takino ib 4: 23. VKR 69. ther bleste tha boit sa mangt 
et taak RK 2: 7350. han sadhe jak skal ekke thz 
höra at mit hws skal haffwa saa liögt ith tak at thz 
skal göra mina granna omak han bröt aff badhe tak 
ok tinna ok giorde sidhan halffino minna MD (S) 
269. MB 1: 482. Bo 68. Bir 1: 53, 362, 2: 90. RK 3: 
(sista forts.) 5028. hon (arken) skal wara fiwghurslind 
nidhan op ower bunkan, oc sidhan skal swdhin oc 
thakith inbyggias MB 1: 168. at thu gaar vndir mit 
thak Bo 67. tilbör hänne thässa grötelico daghana i 
sinom änkiodom framledha vndir annars thaki ib 214.
Jfr bodlia-, hus-, kirkio-, näver-, spar-, torf- 
fak.
fak (taak, takk RK 2: 3168. tack Lg 3: 63. 
tacli Di 273. pl. nom., ack. thakkir Bil 253. thakke 
Bir 3: 251, 256, 394, 4: 145; MF 2: 62, 116. takke 
Ber 63. täkke MF 1: 289, 345. takka Di 197. clat. 
fakkom. fakom Bu 72. gen. thakka. takka. 
tacka (dessa tre former kunna dock fattas ss gen. 
sing.)), f, [7.9^. pökk] L. eg. tanke, tänkande. 1) 
tack, tacksamhet, tacksägelse, tha the winna stridhena, 
magho the thänkia sik hafwa wnnit aff thera eyghne
makt, oc weta mik ther fore enga thak ST 346. ib 218. 
forbätred medh barer, fogla oc fersk fisk, huad i 
kunne som i voie fortiäne tac vpp ad BSJÏ 4: 241 
(1498). jhesus tok brödhin oc giorde gudhi fadir 
tak MP 1: 97. ihz ij rättin idher thäs hafwer thak 
Al 1856. tha fa i mykin tak aff hanom Di 198. — 
vanl. pl. gafws tha gudhi thu loff ok thakkir for thu 
iärtighne sender (giordhos) Bil 253. pänkia mz pakom 
guz älskogha Bu 72. pänkia mz pakom pina pino ib. 
biseopen (för -open) . . . grät sarleka at han giorpe 
gup vrepan, ok negh hans napom mz öpmiukom pakk- 
om ib 145. ib 25. Bil 159. böd han didrik . . . till sik 
at bliffua ther the natt. thz tok han mz takka Di 197.
Bir 4: 32. jhesus tok brödhin oc tha han hafdhe giort
ghudlii fadhir thakke gaf han thöm som ato MF 2: 62. 
ib 1: 345. Bir 3: 394. gör them mykla takke (multas 
age gradas) som thik näfsto Ber 63. gudhi vardhin 
thakke (Deo gradas) MF 2: 116. vari thik oändelica 
thakke (gratiarum actio) Bir 3: 251. ib 4: 145. honum
bör loff ok hedhir ok thakke ib 3: 256. 2) erkän­
nande, beröm, iiris. fik han sin um mästara bokena at 
pröfua ok rätta ok fik dighra thak Bil 247. the hämp- 
do thera herra swa at all werlden legger them taak 
vpa RK 1: 4523. 3) tillfredsställelse, belåtenhet,
nöje, behag, engin gitir tiänt twem herrom til takka 
MF 1: 289. Lg 3: 13. the gotho henne siellan giort 
til tak RK 1: 555. the . . . agtade ey hwern thz war 
til tacka ib 2: 8974. han sporde ey vm thz war til 
takka ib s. 340. alt lotz marsken tage til takk (väl 
7ipptaga, hålla till godo med) ib 3168. the fängelse 
nywta togot til tacka (Jingo hålla till godo dermed) 
ib 9440. huilka fonda xviij mark peninga jak haff- 
uer vpburit aff hanom til takka och til fulla nögh- 
iä SD NS 1: 219 (1403, gammal afslcr.). hwlke fonde 
päninga mik betaladhe äro wäl til thakka ok nöghio 
ib 260 (1403). ib 413 (1405), 2: 222 (1409). Fil 2: 77 
(l43i). 4) vilja, samtycke, honum (kroppen) är nw
kalt eller het, vtan henna (själens) thak MB 1: 131. jak 
will ther ower vtan hwars manz taak (mot hvars och 
ens vilja, utan att fråga efter någons samtycke) RK 
1: 1554. hertogh erik . . . took thz vtan konungsins 
taak ib 2740. vtan klärkana tak sculle han biscop wara 
ib 2: 580. the snaran . . . ther stäkkir vsaldz syndox 
manz aldir ok tima vtan diäfwlsins thak (contra vo- 
luntatem diaboli) Bir 2: 255. ey skalt thw fornmgha 
nakan hindra oc atirhalla vtan sina thak mz owir- 
uälle ib 3: 463. ther nödhghoms wi til vtan wara thak 
ST 32. KL 408. MB 2: 402. ST 371. Di 273, 283. MD 
353. Lg 3: 63. — Jfr othak. — thakka gärning*, 
f. tacksägelse. MF 1: 30.
thakbrädhe (taakbräde) n. takbräde, takbräda, 
bräda som användes till tak. sender jach nw thel stok- 
holm ... ijc tiocke bräder, eth hwndrat taakbräder 
FM 360 (1508).
fakka (faka. thakka. -ar, -afe), v. [7$/. 
pakka] 1) tacka. med personens dat. laurencius 
pakape gupi Bu 414. Bil 104. han thäkkadhe ä gudhi 
til han gaf vp sin anda ib 250. tha the äru mätte 
sculu alle thakka gudhi oc läsa gracias VKR 41. en 
man ... fik hanom en gulring at föra änglanz kon- 
unge ok takka hanom aff iohannis ewangelista wäghna 
Bil 160. han thakkadhe them swa innerlik Fl 549.
thakka 699
Bu 2o. Iv 3196. äghom vi them (änglarne) mykyt 
thakka (eis gratiarum actiones refevre tenemur) Eo 
114. — med personens dat. och prepositionsuttryck. 
badhe han ok systrana lians fiollo a knä ok thakkadho 
varom herra ihesu for swa stora godhgerning Bo 
153. salogli moper . . . pakape marie . . . for hänna 
nape Bu 25. han . . . thakkadhe them for gafuor rika 
Fl 511. Bu 144. h 243. han . . . thakkadhe mykyt 
han konungxsloka vvalde . . . for wäl giort Bil 844. 
thakka ther af thinom gudhi Bo 127. — tacka för 
(ngt), med dat. och gen. thäs. thakka thäs gudhi 
ok ey mik Iv 965. ib 4104. thäs thakkadhe honum 
thän dwärghelin Fr 238. ib 3032. BK 1: 1032. — med 
dat. och ack. thz vi] iak gudhi thakka gärna Iv 5573.
— med ack. athenienses thakka eskils tala Al 1739. —
vara tack skyldig, med personens dat. han haffuer mik 
haldet alth thet han mik sakth haffdho . . . som een 
dondemaan, swa at iak honom allaledhis takkar til 
ondha vth SD NS 1: 226 (1403). 2) ])risa. med dat.
och gen. thäs. then vngä falantin . . . sprang opp j 
sadlin vvtan stigläder eller istäd; thäs thakkade honom 
badhä frvr och jomfrvr Va 21. 3) löna, belöna,
med dat. (el. i dess ställe ack f gudli thakke then 
fadher ther talar swa Fl 487. gudh thakke käre horra 
thik ib 759. Iv 3833, 5698. Fr 187, 506. — med dat. 
och prep. for. gudh thakke honum fore sina gafuo 
Iv 230. ib 828, 1644, 2466, 3198, 3469. Fr 920, 1221 
o. s. v. gudh thakker idher for idlira dygdh Jv 1776.
— med dat. (el. i dess ställe ack.) och gen. thäs. 
thäs thakke gudh thän ädhla quinna Iv 931. — Jfr 
ful-, o-thakka.
thakka, f. tack, war herra . . . hulkoni hedhir ok 
loff ok takko ok ödhmiukaste thiänist vvari äwärdelika 
for sina otalika godh gerninga VKR xxi.
thakkail, /. [Fnor. pakkan] tack, tacksägelse, dau- 
tanin ok mootkorran skal takas af hiärtano. ok thakk- 
an ok lofsiirs röst vändas i munnen om Bo 109. mz loff 
oc tak kan Su 218. ib 326, 341.
thaknämlika (tacknemmelige), adv. [Jfr Mnt. 
danknemeliken] med tacksamhet, gärna, wore the alle 
gladhe aff the tidendher, i bwdhe them tiill, och 
toghe ether scriffuelse ganske tacknemmelige jHSII 
5: 160 (1507).
thakoffer, n. tackoffer, the . . . offrad ho tak offer 
gudhi MB 2: 236.
j).alo{), adv. L.
thaledllis, adv. [Fnor. päleidis] på det sättet, så­
lunda. thrim lundom vndestandom wi oc seem nakar 
thing som tha ledis (Cod. A thäsledhis 55). at the 
luta (Cod. A lykta 55; utan tvifvel rätta läsarten) 
swa som genom speghel . . . som oc mz thy at thera 
andelikt liknilse skipas i waro öglia MB 1: (Cod. B) 532.
J>an, se fän.
tliailg (taangh), n.f [Isl. pang, n.] tång, sjögräs. 
taangh som haffwit wräker PM li.
Jiangbräkka (bengbräkka. thangbrykka. 
Jianbrika), f. L.
Jianke (thankie), m. [Ny isl. pânki. D. tanke. 
Jfr Mut. danke] tanke, tankeverksamhet, tänkande. 
akten änkte manna loff. hwilkit diäfla inskiwta i ipan 
panka KL 190. takom nakat af hans gärningom i hul-
j>arf
com var thanke skal idhkelica vändas Bo 54. fara the 
ok wandra kring vm wärldinna mz hiärtano ok than- 
kanom Bir 1: 155. jak gaff mannenom hiärta ... at 
hans thanke ok luste skulle vara mz mik oc j mik 
(ut cogitando in me esset delectatio sua) ib 2: 276. 
thu lat thz aff thin thanka ga Al 4328. — tanke, 
tankeyttring, det som tänkes. bidh gudh at thättä 
(för thänne) thins hiärta thankie (hæc cogitatio cordis 
tui) forlatis thik KL 145. han rörpis ... af fanytom 
pankom ib 188. han . . . bort rörpo änkte v sino hiärta 
af vrangs lusta pankom oc astundilsom ib. lutlöse af 
allom ilzkofullom pankom ib 182. Bo 236. tholke thanka 
gifwa gudhelikhet ib 15. the män som standa j androm 
thänkom (för thankom) Bir 1: 155. fik han ganzska 
dywpa tanka Lg 664. atirlatir diäfwllin j thy (hjärtat) 
wärldinna astundilse ok thanka til the thingh som 
han älskadhe (cogitationes et affectiones mundi, quas 
. . . dilexit) Bir 1: 37. om j (d. v. s. en) sonedagh 
han j tancka (i tankarne, tankspridd) stodh j sino 
hierta mykit modh han telgde eth trä vtan acth MD 
361. — begrundande, gudz godhgerninga thanke (re- 
cogitatio) Bir 2: 108. — tanke, håg,' sinne, tha kom 
honom til tanka, at han wille solda jomfru maria 
closter Lg 3: 283. — tanke, föresats, alexander hafdhe 
alt tiidh hafft stadhughan thanka ij sinne akt thz 
han wille mz braghmanis tala Al 5900. — Jfr a-,
for-, kiirleks-, mis-tlianke. 
t hankol, adj. Jfr misthankol.
J)ar, se J)«är.
l>arf (thorff Bir 3: 285. pl. nom., ack. -ir. 
])ärwir VGL IV 19: i. thärwer MB 1: 198. 
thärffwer ib HO (på två st), thorfwe Bir 2: 144, 
248, 274. thorfwä ib 144. tharfuar Bil 464. tarua 
KS 78 (193, 86). gen. -a. thärfwa MB 1: 93), /. 
[/s/. pörf] L. 1) tarf, behof behöflighet. med gen. 
thäs. thäs är äkke tharf at thu döö Bo 119. abbatisse 
oc conucntui j wazstena clostre . . . gifuom wi macht 
at taka swa dana quinnor . . . swa offta som thes 
tharff är VKR 3. är thäs engin tharff eller nödh 
at sända mik MB t: 285. oy skalt thu springa älla 
löpa. vtan thäs tharfär (för tharf är) Ber 257. 
medh . . . them som thes synis aff skäliche sak tharff 
hafua dispensera VKR 1. 2) tarf, behof, det som
(för ngn) är behöfligt el. nödigt; nödtorft, läg alt 
thet af, ther iuir mätes är ok iui naturalik tarf KS 
24 (58, 25). nar vi hawm . . . brödh oc klädhe. äpte 
thy som tharfwin] tilsighir. ey owirflödhelica Bo 35. 
ib 68, 128, 131. förande mz mik renasto klädhe til 
mins sons nyt oc thorff Bir 3: 285. for ensampna 
tarffuena oc iämcristens nytta haffua rikedoma ib 4: 
52. the päninga som the mik länt hafua innan mina 
tharf SD NS 1: 352 (l404). — pl. örnin flygher fughla 
högist, tho flygher han ey länge swa höght at han 
far ey stundom nidher til sinna tharfwa (naturce ne- 
cessitate ad ima descendit) Bil 157. hon thiänadhe 
thera tharwm aff sinn fädherne ib 265. tå te sowa 
älla äta, alla (för älla) nåkora andra sina tarwe göra 
KS 87 (212, 95). ha sik latr nöghia at sinom taruom 
ib 23 (57, 25). hwar vnte androm iämwäl hans thärff­
wer som sik siälwom sina thärffwer MB 1: HO. alla 
the konster som mannenom äre ärlika eller tharfflika,
t h ar flika 700 t h ar y a
ey at eno til likamens thärfwa, vtan oc til siäla 
tbarfwa ib 93. got rwni är i hans hwse, oc alla tharwer 
honuni oc hans wlvvallom ib 204. huru var liofwe 
herra ... lät sik vardha vm thera tharfvvir Bo 88. 
än thot barn haui sina thorfvve (necessitatem suam) 
Bir 2: 248. — förnödenheter. the sattus a skip badhin 
mz goz oc allom tarfvum Bil 268. mamertinus ... fik 
hanum skip ok kost ok alla tharue ib 360. iätto hänne 
mykin hedher oc alla tharfuar ib 464. jak hawer 
sport at hwete är falt i egipto lande, farin thiit oc 
köpen os waara tharfwer MB 1: 240. ib 198, 243, 408. 
thöm som fara inbyrdes äpte tarvom ok ärandom sin­
om, ok suå thöm thet land wilia sökia, älla täthan 
torvo fara åt tarvom sinom KS 65 (160, 71 ; ordet be­
tyder här kanske: angelägenheter). 3) tarf behof, 
naturbehof. pl. om man gyther ey syna tarffuer giörth 
LB 2: 9. 4) nytta, gagn. stimdom i pl. hvar wil
fylghia thykkio ok tharf sinne KS 7 (17, 8). skal 
godhr kunungr huxa huat almoghans tarf ellr skadhi må 
vvara ib 31 (80, 34). skal . . . godhr kunungr sea medh 
förhuxan sinne huadh almoghanom må vvara tarf ella 
skadhi ib 32 (81, 34). thz almoghanom må warda tarf 
åt ella förderuilse ib (82, 34). huar som män warda 
vini firi tarua skyld, tå haldz suå lenge vinskaperen 
sum taruin fylglie ib 37 (98, 40). städhga sin land 
ok rike wislika ok tarflika, allom almogha til tarf 
ib 65 (160, 7i). är thet . . . almoghans tarf ib (162, 
72). thet är almoghanom både tarf ok glädhi ib 66 
(l62, 72). äru thön (lagen) ey almoghanom til fridh 
älla tarva ib 67 (164, 73). at en man giti thet . . . 
giort sik til tharwa, thär han må sik mädh födha, 
ok klädha, ok vväria ib 4 (8, 4). nytia thz tik til 
tarua ib 20 (51, 22). at han säter sik ... vt firi al­
moghans hedher ok tarua ib 78 (193, 86). te skulu 
ey akta sit likamlika äruodhe ok wådha fram för 
then hedlir ok tarue, the skulu för sit örlögh få ib 
81 (201, 89). um han räthr tik tin hedhr ok tina 
taruer ib 22 (54, 24). ib 56 (141, 62; på två st.). MB 
1: 449. RK 1: 4280. Bir 2: 274. 5) behof nödvän­
dighet, nödtvång, eugoledhis sculu the stigha ofuir 
thessa maattona vtan ther finz oppinbaarlicha tharff 
wtj VKR 43. 6) nöd, betryck, trångmål, thz är
tharflikin tharf som gifvvir kronona (res necessaria est 
ista nécessitas quœ parit coronam) Bo 106. ther är 
tharfwanna hiälp (subsidia necessitatum) ib 104. — Jfr 
nödh-, o-, siiila-t>arf samt boskaps-, lifs-Jvarvir. 
— tliarya hus, n. behöfligt hus. nu skal . . . kun­
ungr ok höfdinge haua före sik ok sit härskap al 
tarwa hus, thr han är medh vvaru sinne KS 41 (106, 
44). — tharva lös (thärua-), adj. 1) som har 
brist på det nödvändiga, hon . . . fan et ödhkn thörrast 
ok thärualöst til licams Bil 271. 2) onyttig. thz
är tharffwalös stadher som ängin hawer gaghn aff 
MB 1: 125. Jfr tharflÖS.
tharflika, adv. till nytta, på ett sätt som medför 
nytta, hurw tharfflika han hafdhe radhit honum MB 
1: 238. skipa tin tima tarflika KS 22 (53, 23). han 
(Gud) hawer hänna (verlden) skapat ok skipat wislika 
ok tarflika ib 63 (158, 69). ib 65 (160, 7l),
jmrfliker (]>ärf- L. tarffleker: -leka Lg 3: i76. 
tarfligh: -lighast KS 19 (48, 20)./. samt nom. och
ack. pl. n. -lik. -likin Bo 106, 128. n. -likt. -likit 
Bo 87, 102, 106, 142. -lichith VKR 38), adj. [Fnor. 
parfligr] L. 1) behöflig, nödvändig, sen i hvvat 
nyttelik oc hvvat tharflik (necessaria) kärleksins dygdli 
är Bo 78. thz godha som tharflikit är til siälinna 
helso oc gagn ib 87. the tiling äru os tharflikin vtan 
hulkin vi gitom äkke varit ib 128. thz är mykyt 
tharflikit at vita ib 142. i alla manna åthäue är för­
huxan godh, tho är han (för hon) mast tarflik i 
stridli ok bardagha KS 82 (202, 89). haallis thet folk 
som tharfiichith är oc ey annat VKR 38. Bo 102, 106. 
MB 1: 127, 483. — angelägen, viktig, för tarffleka 
sakar skuld Lg 3: 176. 2) nyttig, fagher ordh oc
tharfflik MB 1: 266. är thz märkelikt oc tharfflikt 
epterdöme allom them som wardha formän ib 291. 
är flere manna samwara ä bättre ok tarflikare, at
the samman äru KS 41 (105, 44). tarflikt rådh ib 44
( 114, 48). godh lagh skulu havva thessin try; thön 
skal vvara rätvvis, tarflik (utilis), ok möghelik ib 66 
( 164, 73). lagh skulu . . . almogha tarflik vvara ib 67
(l64, 73). thz suå är nåkrum tarflikt, at thz se ey
androm skadhlikt ib 68 (167, 74). ib 19 (48, 20), 29 (74, 
102). MB 1: 93, 109. 3) god, värdefullf mz frwom
hawa the (0: wars tima klärka) vvärm klädhe oc fagher 
oc tharfflik (Cod B karsklek 537) MB 1: 135. — Jfr 
ojjarfliker.
tlmrflös (thärff-), adj. [Isl. parflauss] onyttig, 
gagnlös, thänne fatikdomen är äkke dygdhelikin ok 
thäkkir . . . vtan hällir pinsam oc tharflös hawanz- 
lösa Bo 127. paradiis är ey thärfflös stadher MB 1: 
127. skapadhe gudli enkte tharfflöst (kan fattas ss 
adv.) ib 125. — n. adv. onödigt, onyttigt, till ingen 
nytta, förgäfves. j skulin tharfflöst (frustra) sa MB 
1: 377. Bil 286. bätra är tighia ä (för än) tharfflöst 
(temere) mält GO 782. — onödigtvis, på ett fåfängt 
el. betydelselöst sätt. thu skal ey taka gudhlikt nampn 
tharfflöst (in vanum) i thin hugh oc mwn MB 1: 459. 
— Jfr tliarya lös. 
tharft, se tliorft. 
tharfteliker, se Jiorfteliker. 
tharmber (pl. tharmar), m. [/sJ. parmr] tarm. 
alle liberij tharma gingo wt v hans lifue Bil 589. 
Pa 22. hans tarma wara losnadhe j honom ok syndher 
slitne Di 268. at man ätir formykin maat som icke 
kan döffwas oc smältha i magan, men han slemmes 
tiil hopa i tarmana LB 7: 253. aff raa oc halff swdin 
matt, som icke kan smälta i magan oc j tarmana ib 
261. for vred j qwed oc i tarmana ib 255. oppo ted at 
nar maten är forterder i magan, at han skal en tha 
siidan ganga ginom tarmana ib 256. ib 257, 258, 259. 
samme tarm (ändtarmen) sweller ib 260. ter aff swlnar 
tarmen ib 261. Jfr ars-, ämla-tharmber samt 
smatliarmar. — tharma yiirker, m. värk i tar- 
marne. fik liberius othölda tharma verk Bil 589.
tliarya (-ar, -adhe. près, tharfwer: vidher- 
tharfwer Ber 245), v. [Isl. parfa] — ref. tharvas, 
1) tarf vas, behöfvas, vara af nöden, hvvat honom tharf- 
wadhis ST 434. thz som thik tharfvvas til licaminans 
fordhan Bo 127. hwat sighiom vi tha af klädhomen 
älla andro som tharfwadhis i boskapenom ib 16. at 
rcdlia til thz som tharfuadhis ib 59. hwat tharfvvas
{»ärver 701 {»iggia
thz at thänne thin son skuli fly vndan ib 12. hänne 
tarffuas bather wara krank än helbrigdha Lg 331. 
Bo 33, 64, 137, 151, 244. VKR 12, 28. Su 421. Lg 3: 
331, 624, 637. Bir 5: loo. systra som sivvka äru magho 
badha swa opta som them tarffuas ib 44. 2) be-
höf va. the systra som tarffuas Jaata sik blodfi Bir 5: 
44. — i sht i förening med en inf. i ref. form, ffor 
thera skuld som siwke äru, oc tarffuas skodhas oc 
helas Bir 4: 87. for siwka systra skuld som tarffuas 
badhe skodhas oc helas ib. nakor stoor ärande the 
ther tarffuas tracteras oc wtlotas ib 5: 48. ath gotzith 
tarffwadis kastas offwer bordh j traangom PM xiv. 
ib xxvin. — Jfr yidliertharva# 
parver, ndj. Jfr oparver. 
parvi, m. Jfr oparvi.
t hasta, v. [£«•. dial, tåsta] pusta, flämta, konung­
en mykith thastandis oc thröttir wtgik Gr (Cod. D) 
380.
t hatter (taatter. totter), m. [hl. f>ättrj 1) 
tåt, sträng i ett rep. repet är thäs starkare, at thät 
är aff flerom thåttom starklika sa man (för sainan^) 
snot KS 6 (14, 7). vm rep af mångom tottom ib 7 
(l5, i). 2) sträng på ett musikinstrument, aff . . .
psalterio aff x tat tom ällir stränghiom (de psalteria 
decem chordarum) Mecht. Upp. s. 230 (enl. uppg. af Dr. 
R. Geete). — (?) siongande mik nakra aff syons wisom 
ällir canterlenom, hwilkra sötasta livvdli skal tilfögh- 
ias mz treeni taattom (cujus melodia ex triplici pro- 
portione composita suavissimum reddit sonum) Su 280.
them, fl! [Jfr Sv. dial, ter a. Jfr vidare Jsl. i 
peir(r)i samt äfven dét i VGL och OGL förekommande 
uttrycket i perri, der i, dervid; se Sch ly ter, Ordb. s. 762, 
816 f. samt glossaren till VGL och OGL; det kan 
möjl. tänkas att i f»er(r)i efter mönstret af i allo, i 
fyrsto o. s. v. blifvit i perro el. i pero, hvar af sedan 
i theronne skulle kunna hafva utvecklats efter mön­
stret af gammal dat. sing, af fem. subst. på -a med 
slutartikel ; jfr i fyrstoillie samt ny sv. i el. med 
alloue, i förstone, på sistone, åtminstone] blott i ut­
trycket i theronne (i theranda; uppkommet af i tlieran 
(yngre form för theronne.) tha?). 1) i det samma, 
härunder, thiänisto quinnan . . . vndan rykte fotin ok 
i theronne slo hon hona mz fotenom mykyt hardhe- 
lica for sin mun KL 331. i theranda hördhe han bö- 
sta oppa dörena Lg 3: 679. 2) under det att. i ther­
onne hon stodli oc sörghelika gräät. vände hon slin 
öglion til portin KL 358.
thet (theet), n. ? [Mnt. dök] folk, personer, pipara 
gäranda theet waro tith kompne aff marghom landom 
RK 1: 3585; jfr girande. Jfr otlict. 
pia-, se piä-.
tliidha (-ir), v. [hl. piffa] Jfr upthidha. 
pipborin, p. adj. L. 
thidhin, se thydhin.
piggia (pigia Bu is, 56, 139, îu.pres. -er. pygg- 
er SD 5: 377 (1344, nyare af skr.), impf, pa ÖGL B 46 
(på två st.)] UplL À 11: l. thå OGL Vins. 6: 7 i nyare 
hdskr. pagh VML Ä 12: 4. thagh. Bil 581, 582; S T 56. 
thaagh Bil 582. thigdhe Bir 2:150; Lg 584. thigde 
Bir 3: 264; ST 56. tigdhe Lg 585. thyggde MP 2: 
54. tygdhe Lg 3: 29, 34. pl. thagho Bo 14. thig- 
dho Bir 3: 124. supin, pighat ÖGL B 46; SR 46.
thygat Bil 712), v. [Isl. piggja] L. 1) mottaga. 
then sum mallseghändä rätt thiggär SD 4: 466 (1335, 
nyare af skr.), ib 5: 377 (1344, nyare af skr.), lata äng- 
lane som the wilia ängalodhis tliiggia hans budh MB 1: 
193. iak thigger henne (den fångna qvinnan) aff idher 
gärna Fl 74. vi idher biudha at thiggia thz (0: tafuil) 
ok föra heem Fr 837. sagdhe sik siälfuan hafua thygat 
hans almuso Bil 712. thaagh fäghin almuso af thera 
hondom ok louade thes gudh at han war värdogher 
wrdin likas widh gudhz son som thagh (mottog ss 
gåfva el. almosa) thessa hems siälfsins brödh ib 582; 
jfr 2. Lg 585; jfr 2. ST 56; jfr 2. — abs. klandas 
firi pöm pighat havär SR 46. po matte man piggiä at e 
vare vin pär at ib. han warp vm sipe sua fatökar: at 
han porpto väl vip at pigia smam (inciperet minimis in­
digene). som förra gaaf ofstorom Bu 18. — taga, njuta. 
han wille tha liwilo tiggia MD 169. — taga sig, skaffa 
sig, tillåta sig. ij skullin ey swa hema liggia thz mak 
skullin ij aldre thiggia Al 1874. — få, bekomma, at 
vi matom af gupi äuinnclokt lif pigia Bu 139. sith li- 
camlica vppehälle aff androm tiggiandhe MP 1: 47. 
han var värdhir aflat aff kirkioune thiggia Bir 3: 266. 
at hon matte ther aflat thiggia VKR v 11. — (?) 
hau sa fra fore sik widha ena ö i haffwith liggia sit 
hop nionde han til henna thiggia (sitt hopp fick han 
riktadt på att komma till henne?) Al S818. — få, 
komma till, them syntis honum dödhan liggia ok lif- 
with aldre tidhare thiggia Al 3490. «6 9348. —få, er­
hålla, genom böner förskaffa, utverka, thigde (impe- 
travi) iak the nadhina aff minom son Bir 3 : 264. RK 
1: (LRK) s. 226. I1011 . . . vpfostradhe barnit mz 
myölk hon fik aff hyrdhomen thiggia ST 377. bar hon 
han (den drunknade sonen) fram for sanetam genoue- 
pham. oc badh for guz hedher thiggia honum liiff 
Lg 3: 249. — förskaffa, gifva? the sagho honum 
maallöös liggia honum wiste ängin lifwith thiggia Al 
2546. 2) utbedja sig, begära, ma iak thiggia ena
bön aff thik Fr 1879. giff mik nadher ok ena böön 
hona thigger iak fore all wärlz löön Al 2974. wi 
thörffwom änga nadher thiggia ib 6317. iak wille liiit 
til hiälpa fly thiggia badhe hiälp oc raadh ib 7877. sigliin 
os thz thz thiggiom wi ib 8012. tha gik hon (lejo­
net) for herra iwan liggia som hon vilde nadher aff 
honum thiggia Jv 2506. Bir 3: 264. wil iak orloff aff ider 
haffua ok tigger iak thz for ena gaffwa RK 1: 1995. 
offte the hielp aff konungin tiggo ib 2: 312. konunghs 
fogda seul le ey til bönder fara och engen skat aff 
landit thiggia ib 1598. tigger jak thet af gudh i i 
himmerike B SII 3: 293 (1470, samt. af skr.) — tigga. 
hwat ey . . . äru the avitande vm the thigghia mangh 
thingh (plura mendicant) til at fulkomna tholika byg- 
ninga Bir 1: 362. han var then sami som saat for 
mönstersins port thiggiande almoso KL 135. tha tyg­
dhe han födhe tiill honum Lg 3: 34. han . . . tygdhe 
sanete anna altiidh eth wax liwss ib 29. — abs. enom 
pilagrim . . . wnnos cigh päniga. ok var bliughar at 
pigia (mendicare) Bu 174. hwat ey gingo the ok tha­
gho Bo 14. ib 66. sat en blindir man vidh väghin och 
thyggde MP 2: 54. Bir 2: 232. nar han thigdhe oc är- 
uodadhe mz sinom handom til sina födho ib 150. ther al 
thing j sändir forläto for gudz skuld ok thigdho sidh­
an aff androm (postea ab aliis mendicantes) ib 3: 124.
702thigning
— J)iggia sik, 1) taga sig) försllcaffa sig; söka
förskaffa sig el. erhålla. |»ri biscopai komo {»är fur 
vndars skyld, at seia guz iartigne ok giigia sik noquat 
af hälghom domom (cum quilibet de ilho pollice partem 
vellet accipere) Bu 56. 2) utbedja sig, utbedja dt
sig. tiggiandis (petenles) sik hielp aff gudi MB 2: 
155. — tigga sig, tigga dt sig. at tiggia sik fodhu 
Bil 349. ib 581. Lg 584.
thiglling (thyngning), /. tiggande, tiggeri. liaff- 
uom wij . . . forbudith . . . then . .. . tigningli the 
(djäknarne) när idher haffua brwkat Fil 1: 61 (1489, 
gammal af skr.'). — tiggeri, armod, faitikdombir skal 
koma thik swasom väghfarande man, oc thyngning 
(mendicitas) som väkntir man MP 2: 137.
|)igllia (tygia BK 3: (sista forts.) 4920 (i rimsl. 
med segia). J>iia Bu 136. thiia: -andis GO i080. 
tliia: -ande Gers Frest 33. tija MJ) (S) 216. tia 
ib 274 ; RK 2: 6920 (i rimsl. med sigia^). tya ib 3: 
3879 (i rimsl. med nyia). près. -er. impf, thagdhe 
MB 1: 48; Bo 156, 215; Fl 1808; Jr 60, 2035 ; Fr 1965; 
Al 82, 2265. tagde RK 1: 2081, 3718, 2: 5725; MD 10; 
Di 122. î>igî>e Bu 136. thighdhe ST 144, 174, 326, 
403. thigdhe MB l: 48 ; Bo 29; Bir 3: 72; VKR xii. 
tigdhe Bir 1: 26, 3: 101 ; Di 205; L/K 194; Su 164. 
thyghde Bil 83 (pd tvä st), thygdhe Bir i: 384. 
pl. thagdho Bo S7. thighdho ST 525. thigdho 
Bo 220. tygdo Lg 3: 39. konj. pl. 2 pers. thigdhin 
MP 2: 254. supin, thakt Jv 118, 1270; Al 8494. takt 
RK 1: 1029, 2843, 2: 5772. tacht ib 3161. thighat 
MB 2: 254; Su 421. tighat RK 1: 3720. tigät Va 
16. tigath ib 47. thegat RK 2: 4381. imper at. thigh 
KL 245; Bo 38; VKR xii; Ber 258. tik Va 35; JH 
200), v. [/s/. î>egja] L. 1) tiga. vil iak ]>iia ok 
aldre ne gen sigliia Bu 136. h an {)ig|»e ib. bartholo- 
meus ba{) han |>ighia ib 205. thighiom \vi genast 
som en sten Al 6255. the frugha gat tha ey längre 
thakt Ir 1270. han ey taladhe vtan sat oc thagdhe 
ib 60. hafdhe them bätra varit liatfiia thighat än 
talat MP 2: 254. thighia är bädhzst Su 420. bätra
är tighia ä (för än) tharfflöst mält GO 782. badlie
thiande ok talande Gers Frest 33. faa wita thiiandis 
mans tharff GO 1080. thigh thu vsald diäfwl VKR 
xii. Bil 83. Bo 29, 87, 215. Bir 3: 72. Fl 1808. Jv 2035. 
Fr 1965. RK 1: 2081, 2843, 3718, 3720, 2: 3161, 5725, 5772,
6920. Al 2265. MD 10, (S) 216, 274. Vca 35. Di 122, 200.
hon thighdhe qwar oc thordhe honom ekke svvara ST 
403. ib 144, 174, 525. Bo 156. Al 82, <6886. Lg 3: 142.
— vied prep, thigh af fanyte talarn KL 245. LfK
194. at iak aff androm (de ceteris) tigdhe Su 164. 
nakath . . . ther ij badhin mik ovver thighia Jv 
2778. thigdhe moyses vm thera skapilse MB 1: 48. 
rnoyses thagdhe ... om ängla ib. ib 164- Bo 38. KL 340. 
ST 326. VKR XII. Fl 339, 923. Jv 340, 2648, 3216, 5088. 
Fr 929. Al 1181, 8092, 8494. Su 421. Ber 258. her 
byrias en stridh som scriptcn sigher hona ma wäl 
höra hwa ther til thigher Al 3304. skal thu thz äkke 
sighia at iak wil til thit brefF thighia ib 6056. ib 
6524. 2) förtiga, thighia thera nannpn MB 1: 302.
thighia siuna vina synde Bir 1: 317. the som thighia 
sannindena ib 3: 194. han . . . biwdheir hänne . . . thz 
at thighia Jv 3633. huru vndirsamlica hon sin licamma 
plagadhe är vanlica bätra at thighia ä;n ther nakat vm
fiiii
tala KL 334. Bo 82. Bir 1: 26, 384, 3: 459. GO 361. 
Al 6, 7004. RK 1: 1029, 2: 4381, 8249, 3: 2079. Su 349. 
Lg 3: 39. thenno orden skulden j haffua tigäth Va 4 7. 
RK 3: 3879, (sista forts) 4920. 3) tiga vid, tigande
lida. vm thw . . . thigh ir thän orät som thic görs 
KL 233. 4) vara stilla, hvila. thigdho the quarra
the nattena (node siluerunt) Bo 220. 5) part. près,
tyst, ej högljudd. {>ighiande mässa, del af messan liv’d- 
ken läses med lag röst och hvilken utgör es af natt­
vardens instiftelseord samt böner som föregd konse- 
krationen, nattaardsmessa. j thighiande mässo tha 
prester bidher for lifuandis vinom (ad locum canonis 
veniens, in quo de vivis mentio fieri consuevit) Bil 
799. — thighia ivirj förtiga, mik thykker iak haf- 
uer änkte sakt ther bätre (för ther ey bätre) är 
sakt än ofuer ware thakt Iv 118. Jfr ivirtlligllia. 
— Jfr forjiigliia. 
thighna, se tliaglnia. 
thikkia, se jiykkia.
[)ikla (Jrikklä FplL J)g 8: l (på tvä st). |)ikllä 
VGL JV 12 (på tre st), tikle SML Conf. i var. 
(pd två st), hycclä ib B 15: 1. komp. |)iklär UplL 
F 8. thiklar SML B 15: i i var. |)iclare VML JJ B 
7: pr. i var. tiklare UplL Conf. i var. thiklaren 
SML Conf. tiklarenn UplL Conf. i var. (pd tvd st). 
hyclare VML Jl B 7: pr. Jfr ]»iklarmer), adv. 
[Jfr Jsl. Jvjokkliga. Jfr Rydqvist 5: 152; Noreen, 
Ark. f. Kord. Fil. 1: 168; Dens., Altschived. Gramm. 
1: 69; Söderberg i Of vers. af Filol. sällskapets i Lund 
förhandi. 1881-88 s. SO] L. ofta. en {nuvar ... las 
|)ikla hänna helso värs mz knäfallom Bu 26. trät kan ey 
fruet bära. vm thz thikla af stadh föris KL 264. bör 
licamanom af lustelicom sömpne thikla väkkias Bir 4: 
129. sua mangom sinnom han fölglie lustanom inädhian 
han är liuande sua tikla oc opta bör honum (djäfvu- 
len) ökia eldin j häluite ib 2: 256,
jiiklarmer (jbiklärmär), adv. komp. L.
])iklika, adv. L. 
tliilde, iiJ L.
thili, m. Jfr planko thili.
]jiliker, se f yliker.
tllilster (tilsther), ». ! StadsL Thj 19: pr. i r ar. 
fin (thiin Bir 4: 148, no. /. fin. t hi in MB 1: n 88. 
1S9; Jv 1122; MD 97; Bir 4: 148, 150; Ber 259. dyn 
Gers Frest 52. ». nom., ack. pit. thiit Bir 4: 118, »49. 
thijt Ausg 227. ack. m. fin. thiin Bir 4: 148, 149., /. 
fina. thyna VKR 65. tin Di 103. gen. m. fins. f. 
finna Bu 73. thinna Fl 940. n. fins, dyns Cm 
Frest 52. dat. m. finOHl. tynom Gers Ars c 2. f_ 
finne. ». fino. pl. nom. m. fine. f. tina Bir 4: »43, 
144, 151. n. nom., ack. fin. fiin KL 182. thiin Jv 1152. 
ack. m. tyna Gers Ars ai.f. fina KL 191. thina 
Gers Ars c 2. thyna Gers Frest 52. dat. finoim. 
thynom VKR 65. dhinom Ber 259. gen. finnia), 
pron. poss. [Di finn] L. din. han (palmqvisten) skal 
bäras for finne likbaar diu 13. fin käre son bifar 
fin ib. ängen diäuul skal diruaz tel coma fän tama 
for fin öglion ib. fins mästava orf ib. blöt mit hiäirta 
mäf fino blofe at fänkia mz fakom fina pino ib 72. 
fit lif ib 73. fin pina ib. finna pino sara suärf ib. 
finom döf varkunna ib 74. loua fin guf ib 165. fu 
ok fine gufa ib 166. fu ueter . . . guflekan heifar
703I>lnsr
Jbiiiom afgupum ok handauärkom ok pinna manna, ok 
glome pin sannan gup ok pin skapara ib 189. iak Hit 
binda pins bropors gup ib 209. mir seal iak pins 
bruplops hof halda ib 491. skipa tin tima tarflika KS 
22 (53. 23). blanda stundom skämtan medh aluore 
tinne ib 24 (59, 26). pw oc pin man skulin warn hcl- 
brygpo KL 184. fore thina skuld FI 753. til thinna 
bön vil iak aldre sighia ney ib 940. wiltw wäll tiänä, 
tlia will jak haffua tin tiäniste Di 103. o dotter hör 
thins mästara ihesu cristi budhordh oc bögh thins 
hiärta öra oc tagh gärna thins mildha fadhers känne­
dom LfK 169. ära vari thik min iomfru maria fore at 
thin son lät thik här nakar aar epte sik vara Bir 
4: 141. miin horra ihesus christus . . . ära liawi thiin 
dyro haals ib 150. — i förbindelse med en missaktande 
el. skymfande benämning på en lefvande varelse (el. 
ngt som tankes ss lefvande varelse) och i använd­
ningen motsvarande andra personens personl. pron. 
i sing.: din. Jfr Rydqvist 2: 541 f., 5: 209; Teg­
nér i Sv. Akademiens Bandi, ifrån år 1886 6: 335 
f. gak thu bort thiin fula vätär Iv 1122. gak thu 
bort thin hemska quinna ib 1151. sit nu kwar thin 
fule skände ib 2042. thin onde man thu sigh thz mik 
Fr 981. awi awi thiin fwla iordh hwar namp thu swa 
kyndigh ordh MD 97. mintz oppa thiin fwla mwld 
. . . tha iak wille thik styra oc radha . . . tha lism- 
adhe wärlin fore thik swa miin radh monde thu all 
forsma ib. minz uppa tith fule fool thu wilde ther 
ey til giffuä tol ib 113. see thin frassirska, thu opp- 
fylier tik ganzska mykyt Lg 3: 401. hwat will thin 
skiftting- ther göra Di 88. mik löster ey längher liffua 
vtan jach far hempth pa tin ondha hwndh ib 218. jach 
formanar tik. then ledhe fleen . . . ath thin lodha fleen 
tw skalth bort fly i tz bärgh. som ingen boor LB 7: 
18. ib 14, 16, 17.
ping* (thyng), n. [7sJ. ping] L. 1) samman­
komst. the scriffuo oc sielffue alt radit om kring at the 
jo komo til thz tingli RK 2: 8236. — ting, samman­
komst af en menighet för allmänna angelägenheters af- 
handlande, i slit sammankomst för rättegångsmåls utfö­
rande; äfven ställe der en dylik sammankomst hålles. 
si than a pin ge är buthät a warra i färp i land ok bort- 
fårp af landi SD 1: 668 (1285, gammal af skr.), a pinggum 
kräuis rätter äptir py sum lanz rättar sigher äller lagh 
ib 669. kyäro sik . . . a förstä pinge laanz, hundäris 
äller fyärpungs, pär han boor ib 5: 376 (1344, nyare 
af skr.), a förstä pinge sipan konungins bref äru vpp 
lisin, äller a kyrkiostämpno, pär ey äru ping ib 480 
(l345, nyare afskr.). vppa satto thinge ib KS 1: 9 
(l40i). a sättho thingheno ib 58 (1401). niclis gott- 
ormsson hawer op budhit laghleka her a thingeno 
i wilskahäret quislo quärn ib 183 (1402). han giordhe 
tha fult for sin fadher badhe a thingom oc stämpnom 
ib 2: 227 (1409). kumbär epätakin a bysins ping 
HR 13. hwar som ey orkar skipan sinne bivte opp a 
thinge ono oc andro . . . hafui bonde wald a tridhia 
tinge a legh at sälia hwem han will TB 74. wäri sik 
then aftäkt giordhe mz twäggia manna odhe ok sielf- 
vir tridhi j thy thinge som först swäria seal ib 78. 
at tridhiwngxmän wilia ey thing sökia ib 79. the ting 
aCtjen sökia ib. komber ey domare till thingx then tidh 
biet halz ib. sidhan thingit war slithit F1I 2: 113 (1438).
ning-
koma til tings BSU 5: 118 (lö06). begintis tingith x 
(lo) sloo och lyctades widh v (5) sloock ib. nw klagar 
brodher pa brodher pa radzstwgu heller pa tingli ok ekke 
ffor allermanne heller j stempna SEG 119. göras ogildh 
bade paa tingli och stämpno BSB 5: 304 (15O8). een 
lagh sum iak vrätlikä gangit hafpo ... ok gope tolf 
men a pingge vgilläpu FB 3: 6 ( 1353). sänt thijt 
vissa budh medh mik uppa nästa thinget, ther iak 
(d. v. s. konungen) skal thinkta Ansg 227. almogen 
stempdis tha till tingli Ml) 327. tha öpte a thingith 
marghiu man Fl 1730. the loto thaghar stämpna thing 
oner alla the bygdli ther var om kring ok toglio han 
til konung ther ib 1984. for nusith loth han säthia ting 
som man pläghar i on ring RK 2: 4072. ther helde 
iudhe eitli maktokth tingh MD 32. herodes sat a 
thinge kläder mz gulwäfium Bil 112. [datjum wæstbo 
thing SD 4; 611 (i33s). BSB 5; 152 (1507). — Jfr 
afkännu-, almännlngs-, biskops-, biärgs- 
mainia-, bouda-, boskaps-, bya-, disa-, ennät-, 
fiske-, fiiirpuiig-s-, folklands-, for-, horu{>-, 
liundare-, lumdaris-, härads-, liäradhis-, höst-, 
iiimlanga-, kirkio-, kyndil-, köp-, lagh-, 
laglia-, laghinanz-, lands-, luktar-, mal-, man­
tals-, prästa-, räfsinga-, räfsta-, rättara-, 
sam-, skat-, skogs-, skäp-, sokna-, somar-, 
säglmar-, thridhiungs-, rar-, yinter-{)ing, äf-
vensom urpillga. 2) föremål för förhandling el. 
liandlägtjning, angelägenhet; sak, ting, stycke, vani, ipl. 
et märkelikt thing är nw spöriande MB 1: 463. liknadbe 
hon allaledhis sin wilia gwdhlikom wilia. vt wäliande 
hällir ödhmiuklika thola al dröwilse til gudz wilia 
fulkomnilsa. än til nokrom sin thokka j nokro thinge 
(in aliquo) wändas fran gudhlikom wilia Bir 4: (Dikt) 
268. at fälla nokor ping i almännilikt äller i enlik t 
ärände. the sum näfst thorwo wit. äller rätt ils i SD 
1: 668 (1285, gammal afskr.). all pe ping. maal ok 
sakir. som j worom stafghä scriuap ok stadd äru 
ib 5: 605 (l346). til sanna vitnysbyrp oc fulkumilse 
aldrä förnäfndä pingä ib 568 (1346). wäghändes pe 
ping mällän oss, swa som oss ok kronunnä vpp a 
gingo ib 475 (1345, nyare afskr.). pe ping at ökyä oc 
styrkiä, som kronän i suerike oc ware äfftekomände 
waro a bewaräpe ib. flere män smittas i tholkom 
maalom oc thingom MB 1: 463. pe pingh vilium vi här 
af vare fru visa, som eigh finnas ii biblia seriueth Bu 
6. the waro wiise men i book oc til all ärlikin thing 
Lg 34. här mat thu märkia mang nyttelikin thing 
Bo 10. fore thänkt ond thing tholas lättelikare Ber 
154. fore sed thing wndras ey nar the hända ib. 
thwngare äru the ond thing hwilkin ey ärw forefhänkt 
ib. al bradh thing ärw hardh at bära ib. redh thit 
hiärta badhe til ond thing ok godh, ledh til aminne 
ond thing i godhra thinga dagh, ok minz godh thing 
i ondra thinga dagh ib. ofwärfar annars onda thing 
mz thinom godha thingom (tuo bono supera mala 
aliorum) ib 119. lönlikin thingh skal man lönlika bära 
GO 48. fathighx manz thingh koma ey aal sändir (non 
inopis votum subit vnica sumula rerum) ib 599. kär- 
lekin aff hwilkom scriffuat är, at han ey letar the 
thing som hans gagn är, wndirstars swa, at han fore- 
sätir almännelikin thing sinom eghnom, oc ekke eghin 
thing almänneliko gagne Bir 5: 10. en tiugh tha er
704ping
komen for mik RK 1: 2037. stor thingh (magna res) är 
at aldra thinga herra ok äronna konungir är for- 
smadhir Bir 1: 221. licamlikin kostir liauir tliry thing 
(tria) lian tuggas först oc smältir annantidh görs 
lian til änkte thridhiatidh mätte han ena stund ib 
3: 60. til liwat nimbir mannin swa mang things ib 
229. at vita klok thing ib. komaskolande thing VKR 
XII. han talade mangh ryghelik thingli moto gudhi 
ok sagdhe thy j bland annor thing til sancta byr- 
gitta o huru olikir ande är j tliik ok i mik ib. ath 
til fälle af wrangom thyngom vtelykkins ib 60. — 
hemelik thing, hemligheter, mysterier, vndirsta the 
hemelico thingin (mysteria/• Bo 163. Se vidare under 
heilieliker 2. — underlikt thing, under, underverk. 
at gudh vilde sin thiänisto man uiädli thenna vndar- 
lico thingeno glädhia Bil 853. tha gudz man var 
glad(d)hir mz thänna vndirlico thingom (randläsart: 
iärtekno) ib. — tholik thing, dylika saker, dylikt. 
all tolikin tingli framforo som skugge MB 1: 11. tolik 
tingh sagdho the j heluite som syndadho ib. mot 
glömsko ok tholikum thingum KL 44. ib 43. — al 
ping (alting. alt ting), allting, allt. min nat bauar 
ängfce mörk. vtan al |)ing (omnia) scina i liuse Bu 416. 
Bir 4: (Avt) 177. konung erik wil jacli tliz slottet fa 
ä huru alting kunne ga RK 2: 1069. all tingh sculo 
än faa godhan ända ib 8: 1205. ath all thing skulu 
skällika göras VKR 60. älska gudh ofwir alth tingh 
Qers Frest 56. — ängin thing, ingenting, intet, swa 
at ingin thing skilin tliik fran hans älskoglia Ber 
148. — for ängin thing, för intet pris, för ingen 
del. smaswenin . . . wilde for engin tiling lata at 
läsa hwarn dagh at minzsto ena aue maria KL 61. 
— rnädh allom thingom, till alla delar, i alla af- 
seenden. är louande mz allom thingom (per omnia 
et in omnibus), at gudh vilde sin thiänisto man rnädh 
thenna vndarlico thingeno glädhia Bil 853. — rnädh 
ängom thingom, pä intet sätt, ingalunda, man kunde 
mz engom thingom (mit g einem dink) han fran honom 
skilia ST 274. —föremal, sak, ting. vanl. i pl. naar som 
nakor . . . nakrom sinom wardhnat, j clostreno staddom 
nakot thing giffwir, som är kläde ällir annat . . . som 
skipande är j bland widhertorfftog thing Bir 5: 10. frii- 
heeth är thz betzta thing ther sökias kan all wärldin 
vm kring MJ) 391. sidhane han hafdhe tha ätit. badh 
han bära atir thingin (res) Bo 52. at brödhirne ellir 
liionin farin ey iilla .. . medh sinom klädhom, anbudhom. 
ellir androm thingom som them äru antwardhath VKR 
35. myn herre fik mik en litin ting atgöma oc thz är nw 
borte Di 45. gör thu en ting oc jak et annat (ger fu 
einn lut en ec mun annan) ib 4G. om thet (repet) är af 
godhom thingom (d. v. s. goda materialier) wäl sam- 
ansnött KS 7 (15, 7). leta gudh wm ytra thingin (per 
ista exterior a) Ber 199. skal iak atherkoma af yt- 
rothingomen (för ytro thingomenj til indhra thinganna 
och wpfara af nidhro thingomen til himerikis thing ib. 
ib 205. jak akta ängte iorfirikes ping Bu 206. vm the 
thigghia mangli thingli (plura) til at fulkomna tholika 
bygninga Bir 1: 362. — pl. saker, effekter, bagage, flor­
es ... bödli sin thing til skipith föra Fl 628. ib 1958. 
RK 1: 4227. harnisk oc ting the saman lade ib 2: 8925. 
— hemelik thing, könsdelar, blygd, fik chain ... se 
fadhersins hemelik thing MB 1: 173. Se vidare under
hemoliker 2. — Jfr drafts-, fliitio-, liomil-, hem- 
ils-, himirikis-, midliai-, sma-ping, äfvensom alz- 
pillgS, iorprike. — thillga mal, n. rättegångs­
mål. j tinghamaiom KrLL Kg 35: 1 pr. i var. Jfr 
thing-, things-mal. — pin ga nöti, se pingu- 
nöti. — pingarip, /. L. Jfr pingrip. — pinga 
tiinar, m. pl. L. Jfr ping-, pings-time. — 
thinga thråtta, f. tmgstvist, rättegång, wäfias j 
wärdlz sakum ärandom ok thinga thrättom Ber 22. — 
piugshiir, adj. L. Jfr pingbiir. — pings daghor, 
m. L. tingsdag. a rättom tiuxdagh SD NS 1: 52 (1401). 
ib 56 (1401), 77 (1401), 97 (1402), 109 (1402). BYII 1: 230 
( 1421 ). VAN 24: 320 (1422), 321 (1424), 327 (1377). Fil 
3: 78 (1446). nsn 17: 63 (1389). förste thingx dagliir 
TB 73. ib 74. wppo annan daghen tingxdaghen BtFll 
1: 147 (1506). wppo monedagen nest effter tingx dag ib 
282 (1508). wppo tisdagen nest effter tingx dag ib. at 
jänke then tompt millan eptev retskattingh gongand- 
is dag nest epter tingx daghen ib 160 (1507). — 
pings doinber, m. L. — pingsdoini, m. L. — 
pings fal (pingx fall. pinx fall), n. L. Jfr 
pillgfal. — tilings lisko, n.f dömdes powal man- 
nis ... sak til iij m. för tingx fiske BtFll 1: 282 
(1508). — pillgsfripor, m. L. tingsfrid, quando fuit 
proscriptus pro quadam transgressione legis, dicta 
(för -æ) tliingsfrid SI) 2 : 375 (1303). hafwa oc -ni v ta 
huusfridh, kirkiofridh, thingxfridh oc qwinnofridh GS 
27 (1375, orig.). skulle haffwa lysth tingx fridh medh 
oss BS1I 5: ns (woe). Jfr pingfriper. — pings- 
gauga, f. L. Jfr pingganga. — things gardh- 
01* (tingx gordher), m. tingsgård, inhägnad tings­
plats, inhägnad d tingsplats, wore the vppe wel met 
xl staffrä wth vppa tingx gordhen oe wilde slo vppa 
migh FM 610 (isis). — pings g i ill d (-gäld), se 
pägns giiild. — things mal, m. L. Jfr ping-, 
thinga-mal. — pingsmän, m. 'pl. L. Jfr ping- 
män. — pingsstapor (thingxstadher. tliinx- 
Stadher), m. L. tingsplats, a rättom tinxdagh oc 
tinxstaat SJ) NS 1: 52 (1401). oppa rettom thinx- 
Stadll ib 55 (1401). ib 56 (1401), 77 (1401), 109 (1402). 
VAH 24 : 320 (1422). BYII 1: 230 (1421). — i förbin­
delse med ett föregående ortnamn, a anundahöghe 
thingxstadh SI) NS 1: 95 (H02). — Jfr pingstapor. 
— pings stäinna, f. L. Jfr pingstämna. — 
tilings SÖknillg',/. inställelse vid ting. tingx sökninga 
KrLL Tg 14 i var. Jfr thillgSÖknillg. — tilings 
tal (tings taall), ». L. — pings time, m. L. 
Jfr pingtimo, pinga timar. — things vito, n. 
= pillgvite. tingzwide foi. 213 b (puto vijte) BtFll 
1: 316 (1413, Joh. Bures utdri). ätegeld och tingzwijde 
ib. dömdes lasse jacohson annula sak til 3 m. for 
tingx vite oc swar lösan ib 155 (1507). dömdes lauri 
henricsson wahoys sak til iij m. for swars lös och 
tingx vite ib 166 (1508). dömdes powal nilisson sal­
mis sak til iij m. for tingx vite ib 168. ib 202 
(1509), 213 (1507), 230 (1509), 268 (l508), 270 0. s. v. — 
pings vitlie, n. L. tingsvittne. gifuer iak . . . häriz- 
höfdhunganom i thy häredhe ther gozith ligger fulda 
magth . . . thet gozith a härizthingo fastfara ok . . . 
meth fastom ok thingxwithnom stadfästa ok tiileghna 
SD NS 2: io (uos). ib 12 (hos). Jfr pingvitne. — 
pingsyitnis man, m. L. Jfr pingvituis nian.
{ringa 705 {ringlami
— Ring's Y äg lier, m. L. ting svåg. dömdes nil is 
michelson liattula til en ful byltogh for ban kom nied 
beredde modh i tingx wag-hen och slogh clemet sy- 
inonsson liattula ij bloduite BtFII 1: 212 (1507). Jfr
{ringvftgher.
{ringa {impf. -abe. supin, tingat h B SB 5: us 
(1506)), v. [7s/. J)inga] L. 1) hålla ting, tha mag- 
nus haraltsson thingadhe i fernabo SD NS 1: 267 
(1403, nyare afskr.). ib 2: 230 (1409, nyare afskr.). 
will fougtenn tinga ib 1: 290 (1403, nyare afskr.). thing­
adhe pettier niclesson meth almoganom i widbo i hör- 
iduni ib 2: 226 (1409). BSH 3: 143 (1463), 5: 113 (1506). 
Di 6. — hålla ting med? jak dragher nw i strax i dag 
aff stadh in ath helsingelandh, atli tingha (för tingha 
mädh?) the tinglach ther igen stha BSff 5: 577 
(1517). 2) hålla sammankomst, öfverlägga, förhand­
la. han tingade mz rekbona oc the andra ther näst 
RK 3: (sista forts.) 4615. — förhandla, underhandla, 
dag ting a, inlåta sig i underhandling el. dagtingan. 
kesarin matte länge thinga (Cod. B, C skulde medli 
them lenge tingaj för än han matte her een herra 
thwinga Fl 968. sidhan tinghade . . . landet alt RK 
1: 2976. erchebiscopen oc skaninga hans bud finge at 
komma til hanom ther oc tinga ib 2: 8670. gydinga 
hanum wäl vnfingo for tliera hered the tha tinga ib 
8732. villo the sielffue tinga for sich han ville them 
nadha sannelich ib 4116. ey dugdhe tha for lifuith 
thinga Jv 4516. thöm alla ther til at thwinga a moot 
tliera vilia at thinga ib 5410. bäträ är thinga widh 
buskan än widh boya (d. v. s. bättre är att dagtinga 
ss fredlös i skogen än ss fängslad vid bojan) GO 828; 
jfr Kock. Medeltids or dspr. 2: 336 f. — genom under­
handling el. dagtingan uppgöra el. öfverenskomma. 
han thingadhe här fore lifuith swa tliz han skulde 
liwariom tliera fa halft annatli hundradha mör Iv 
4245. 3) betinga, genom öfverenskommelse el. på if -
verenskomna vilkor åtaga sig (ett arbete), ingen mwra- 
mestara tynge eller stedie mera gerning til sigh en 
han vel tröster bestaa for vinterdaga SO 82. 4)
tinga, uppgöra köp af (ngt), komber här noget wt- 
lenst hwethä til stadin thaa skal then yngxthe bag­
aren tinga tz hwetlie til alles theres behoff och be- 
tale siden hwar elfter sin empnä oc makt BS 36. 
thetta tinge och köpe bröderne, och han (d. v. s. den 
som gör sitt inträde i skrået) skal betala TS 26. — 
Jfr be-, dagii-, for-, lagli-Jringa, äfvensom 
Jiinlita.
thingan, /. Jfr daglithingan. 
thingare, m. Jfr daglithingare.
bingat (tingat, tingad, tinget BSH 5: 320
(1508). thighat. tighat RK l: 2395, 2585), adv. [7s/. 
pingat] L. dit. genom thz bergh han thighat reedh 
Fr 851. tha the fa mz sik märkia ther hwi han tingad 
sendher är Fl (Cod. B) 188. mz sinom här han thing* 
ath far Ål 9548. allom persis han ombödh at the skullo 
thingath koma ib 3603. min genasta wägh iak thing- 
ath spör ib 4832. the ridho tha annan stadh tinghat 
som hertogen bad RK 1: 2067. för än the komo bort 
til dall tinghat swa som husit war ib 2366. wille han 
tighat ib 2395. tha skal for.-de nisse swensson oc and- 
ris petersson tingat koma SD NS 1: 363 (1404). then 
gard är then älste biskops gard wii haffue, oc then 
Ordbok II.
ther pa bor gör ärlige medh the landbor ther om 
kring mang daguercke tinget BSH 5: 320 (15O8). RK 
1: 2585, 3622, 2: s. 345. Fl (Cod. B) 1007. Ål 5280. 
MD (S) 211. Pa 16, 17, 19. MB 1: (Cod, A 3) 558. 
Jfr bit.
billgbuj), n. L.
bingbär, adj. kompetent att å tinget erhålla upp­
drag att utföra el. deltaga i offentlig förrättning och 
eg ande röst i allmänna angelägenheter, warden al dre 
optar |)ingbäre SJ) 5: 378 (1344, nyare afskr.). Jfr
biiigsbär.
tllillgeliker, adj. [$y. dial, tinglig] obehindrad, 
oförhindrad, färdig? tha byrdhin är nidhir lagdh. är 
hon thingelik ok fräls i hughenom fölghia sinom alra 
kärasta allaledhis äpte sinom astundilsom aat vägh- 
inom Bo 92.
tllillgest? (pl. -ar?), m.f [Ä. Dan. thingest. Ar. 
tingeste] L. ting, sak. the ärende oc tingesthe som 
hantheeris oc skee i thiden SJ) 1: 336 (afskr.fr. 1400- 
talet).
bingfal (-fall), n. L. Jfr bings fal. 
bingfastar, m. pl. L.
{ringfiäl (;;/. dut. fiållllPl S'HL /vle 15. 4.
tingfiellom ib i var.), n. ? L.
tliingfiiil (pl. dat, thmgfialum SML Rk 15: 4 
i var. tingh fiölom ib i var., motsvarande bing“ 
fiälllim ib i texthandskriften och tingfiellom i var., 
se för eg. ord; till hvilket af de båda orden stället 
urspr. hör, är ovisst, ehuru öfvervägande sannolik­
het synes tala för att det hör till det förra. Se Schly- 
ter, Ordbok s. 746 /.), f. Ij.
bingfriber, m. l. Jfr bings frib^r* 
thingföra, v. L.
bingganga (Jfinganga), /. l. Jfr bings 
ganga.
binggilder (bingilder), adj. l. 
thingia, f. Jfr daghthingia. 
tllingilse (tingelse), f. dagtingan, tha the ting- 
elsen waar vt til ända RK 2: 8919. 
thingirska, f. Jfr daglitliingirska. 
bingkiinna? /. hawi ping kiänun (för |)ing k i än nu) 
VML I Pg 13: pr. Jfr Schlyter, Ordbok s. 747.
binglagll, n. [Jfr Isl. J)inglag] L. tingslag, om­
råde hvars inbyggare hafva gemensamt ting; äfven 
inbyggarne i ett tingslag, then tiidh wy repstathing 
hiollom . . . medh almoghanom aff häuerbo sciplagh, 
bro sciplagh, birke thinglagh, frötuna sciplagh ok 
öslabo thinglagh SD NS 2: 185 (1409). bönder i thenna 
forma sciplagh ok thinglagh ib 186. jak dragher nw i 
strax i dag aff stadh in ath helsingelandh, ath tingha 
the tinglach ther igen stha BSII 5: 577 (1517). Styffe, 
Skand. und. unionstiden, 2 uppl. s. 300, 304 (1438). 
hvilke vm thet jordha köp fore räfstene oc allo thing- 
laghino witnadho FH 2: 10 (1380, nyare afskr.). —
binglags syn,/. L.
binglailli, m. L. utskyld som i Uppland (särsk. i 
Roden) er lades de år då leding utgick och de van­
liga tingen derför icke höllos? Se Schlyter, Ordbok 
s. 747; Hildebrand, Sveriges Medeltid l: 267. reddentes 
bona predicta (näml. Upsala domkyrkogods) ... ab 
omnibus iuribus et causis regijs, jnposicionibus, so- 
lucionibus. ac exhibicionibus, videlicet, skipuist, leth- 
‘ 89
fnnglnter 706 tliioïiker
unxlamæ, spannamalæ, ættegield, et thinglamæ, necnon 
alijs omnibus, et singulis, nom ini nostro, vel iuri de- 
bitis, libera penitus et exempta SB 2: 424 (1304).
f) in glut er (-loter), m. L.
tllillglysa (-liwsa), v. [Fdan. thingliusæ] ting- 
lysa, på ting kungöra (en rättslig handling), liwilkä 
contract oc sämyä genistha giordes oc tingliwsdes paâ 
forscreffne ting SB 4: 585 (üfvers. i hdsJcr. fr. si. af 
1400-talet; Smaland). — på ting kungöra öfverlåtelse 
af (ngt), tbz the (godsen) warre thinglysd oc skaft- 
förd efte:r swerikis laghum USH 17: 63 (1389; Ve- 
stergötland). tbz jac erlike förstinno förnempde ell:r 
thöm som hon thz befäla wil. the förnempda goz oc 
tillaghur wil lata thinglysa oc skaft föra oc mz allom 
swenskom rät fulcompna läta a neste härezthinge oc 
thingsdagh ib.
tllillglysillg, f. tinglysning, på ting verkstäldt kun- 
görande, på ting gjordt offentligt tilkännagifvande. med 
a/s. på kontrakt om öfverlåtelse af jord. hane . . . 
donacionem et assignacionem, publicacione wlgariter 
dicta thinglysing, anno preterito in festo saneti an- 
dree, confirmaui SI) 3: 719 (1326; Småland). Jfr
thinglysning.
thinglysn, = thinglysing. affhender iak mik 
. . . the förnempda halff sätte örisland iordh oc vnder- 
säter oc vplater hona meth allom skälom oc landz- 
laghom, tinglysn, fastom . . . herra ärkebiscop henrike 
SB NS 1: 377 (1404; Uppland).
thinglysning, /. = thinglysing. quo ... con­
tractu per nobilem thirkillum birghisson a me presente 
rogatum in ipso placito, pupplicato, modo qui thing- 
lysning appellatur SB 4: 584 (1337; Småland), ib 3: 
719 (1326, Småland; duplett af det under tllillglys- 
ing anförda diplomet).
f>ingmal, ». L. Jfr tiling.'i-, tilings.mal. — 
Inngmala balker, m. L. - tliingmala sak, /.
rättegångssals, tingmåla saker oeh saköre med lagom 
lysa MD 423.
|)inginiin, m. pl. L. Jfr jiingsmän.
liingi-if) (Jiiiighril)), /. L. Jfr Jiingari]).
JiingstaJier (thyngstadher), m. [Isl. fingstaîr] 
L. tingsplats; ting. de bonis ... de nobili matrona 
katerina . . . cum fastis et laghafang ac omni sol- 
lempnitate legali tam apud ecclesiam herseme quam 
in publico placito thingstadh ad me deuolutis SB 5: 
473 (1345, gammal af skr.). — i förbindelse med ett 
föregående ortnamn, super qua permutacione, testes 
seu firmarios wlgariter dictos fastar, eidem domino 
arosiensi ... in walendahundæristhingstad . . . dari 
fecimus infrascriptos SB 3: 367 (1318, gammal af skr.). 
quam . . . pecunio summam ab ipsis totalitcr sublelaue- 
ram [o: subleua-] secundum leges patrie in publico pla­
cito dicto grænbythyngstadh ib 5: 632 (1347). in pre- 
nominato publico placito grænbythyngstad ib. ib 640 
(1347). testes dictos firmarios juxta leges patrie dedisse 
et nommasse apud langhundaristhingstad ib 6: 182 
(1350). — ss ortnamn, in parochia thingstath SB 4: 
206 (i33i). — Jfr folklands thingstadher samt 
hingsstafier. 
fungstämna, v. L.
fungstamna, /. L. Jfr jnngs stiimna. — 
Jringstamnu man, m. L.
Jiingstämning (-stampning), f. L.
thingsokning,/. L. Jfr things sökning.
Jjingta, se Jiinkta.
|>iiigtime, m. L. Jfr Jiinga timar, |>ings time.
hingunöti (pinga nöti), n. L.
Jringyite, n. [/s/. Jnngvfti] L. böter för under­
låtenhet att infinna sig vid ting. Jfr Styffe BSH 1: 
xcvn; Hildebrand, Sveriges Medeltid 1: 267. nota le- 
uata in Castro nieopung de skipuist ættægeld spanna- 
mal laghæ nöth imposicionibus et denariis causarum 
(thingwitæ) BSH 1: 62 (1365). ætagiæld et thingwitæ 
ib. de ættægiald et thinguite ib 63. ib 64, 65, 66, 69 
(1366), 70, 72, 73, 74, 77. Jfr {HllgS yite.
Jiingyitne, n. L. Jfr jiings yitne. — jring- 
yitnis man, m. L. Jfr Jiingsvitnis man.
Jiingyagher, m. L. Jfr Jiings väglier.
Jiinkta (pineta SML Kp 13: pr. |)ingta: -är 
IlelsL Kg 6: 1. tyng*ta. p)res. -ar. supin, -at), v. 
[»Sk. dial, tingta] L. hålla ting. sänt thijt vissa budh 
medh mik uppa nästa thinget, ther iak (d. v. s. konun­
gen) skal thinkta Ansg 227. konungen skulde thinkta 
medh sinom almogha ib 229. han (landsfogden Olof Jute) 
haffuer tyngta.d medh os som en god man i alle handhe 
matthe, ath han haffuer flyth os alle . . . Iak ok 
retli BSH 5: 498 (1512). haffwer jach tinektadh j alth 
närke och nycöpwnghz län pa idert herrisdöme wegna 
FM 680 (1517). Jfr J)illga.
thiokhet (tyokheth), /. 1) tjocklek, vidd
(jfr thiokker 1). han (Lucifer) var stoor ok fasu- 
ligin, c alna longher ok x alna j breddenne ok tiok- 
hetena LfK 237. 2) tjocklek (jfr thiokker 2).
klokka wm thio besmana marker skal haffwa wid- 
heth nädhan wm kringh kafflan ij (1 */*) span, affwan 
wm kring lioffwodith hälffthena swa mykith, och en 
fingher meer pa längdena än hon är pa breddhena, 
oc tyokhethen skal wara en fingers tyokheth ^4$ 157. 
klokka wm fämtyo hwndrath besmana marker wil wara 
. . . sex finger bredharen än hon är longh, tyokhethen 
warj fira finger ib. 3) massa, gynom . . . jordh­
inna tiokhet Su 335.
thiokker (thiökker. thiukker. thiwkker. 
tiukker. tiwkker. tykker), adj. [Isl. pjokkr, 
})jukkr, J>ykkr] 1) tjock, vid, som har vid omkrets 
el. vidt omfång, icke smal. om föremål som har el. 
närmar sig cylindrisk form. skal thässe rotin . . . 
vara stark ok thiok (grossa) Bir 3: 62. vm vilians 
rot är stark oc thiök ib. ther wäxte rör ... hon 
war stark ok vnderlik miok som en gran swa war 
hon tiok (calamis grossis ut pini) Al 4928. han (Vi­
deke) war bade tiwk ok bred Di 128. — tjock, vid 
(i förhållande till andra föremål), eusebium lät han 
j kysto läggia skembre en han war langher ok thrängre 
en han war thiokkir Bil 588. 2) tjock, icke tunn.
canellabark han är thuegghehonde then thunne han 
är bäthrä en then tykke LB 8: 49. fik han sea en 
thiuccastan sten mur ok lät han ginum grafua Bil 
318. thiökkir (spissîis) mwr Bir 3: 131. ijc tiocke 
bräder FM 360 (1508). — tjock, bred (i förhållande till 
andra föremål el. med ang if'v ande af utsträckningens 
mått), hon byghde dana virke höghan mur . . . swa 
thiokkan. at wäl mathe thwTe vaghna mötas owan a 
murenom Bil 747. — med gen. el. ack. han (muren)
t hi okleker 707
thriggia farnpna tliiokkir är Fl 957. ib 976. lian kast­
ade en toffue wt iij föter tiwkker Di 4s. 3) tjocJc,
iclce tunn, trögt flytande, thiok wädzska Bir 1: 290. 
thz tiokka piis LB 5: 292. vm lian (blodet) är tiokker 
eller thunder ib 293. tag getha söör siwd han i gam bio 
wine heller i getha miölk. siwd tiockth som gröt tha 
är tz märkelicha gotli ib 7: 6. 4) tjock, tät, tätt
hopad, tätt stående el. Hy y ande. han haffde liwit haar 
. . . oc tivvkt Di 128. Ansg 179. — tjock, tät, tätt hopad, 
ymnig, i massa, nar hans (fjärilens) litir hannas atir 
blifwir lian thiokkir a fingromin svva som aska Bir 
1: 348. ib 349. sand ok mwl ok asko thiok dreff tlier 
fast Al 5635. thet (haglet) . . . fiol rät thiok t ok 
mykith thäät ib 5680. thakit . . . drypir suasom aff 
thiokko rägno (pluvia densa) Bir ‘2: 90. kom enskyns 
fughel som kallas koturnix . . . swa marghe oc thiokke, 
at ey skortadhe MB 1: 322. — tjock, tät, icke gles. 
han . . . kom til een thukkan (för thiukkan) buska 
... oc tha war chayn j sama buskanom ST 322. 
fludhe han til lönlikt rwm j thiokkastom skoghe Bil 
751. — tjock, svår att genomtränga el. genomfara, be­
svärlig. öknin ok skoghin war swa trangar ok thiokkar 
(arcta et densa) at the formatto ey at fara älla fram- 
gaa för hans thioklik Bir 1: 243. tilburdhe the vndan 
fly vm vadhelica oc thiwkka ödhkna KL 297. tliänne 
vägh var thiokker at ridha mörk ok thrang mz diwpa 
lidha Iv 165. — tjock, ogenomtränglig, ogenomskinlig. 
tiokt mörkir MP 1: 221. tiukkasta mörker LfK 234. 
aff suarta rökenom oc thiokka . . . äru allo väggiane 
smittadha Bir 2: 90. 5) idelig, i thässom licaman-
om. ma vara af brudhgomans när varo. thiok. än äkke 
ympnandis glädlii (frequens lœtitia sed non copia) Bo 
91. — n. adv. tjockt (jfr 2). med angifvande af ut­
sträckningens mått. läggis j posan tre fingers tiokth 
aff the blendnyngenne, oc swa ather tre fingers tiokth 
goth bysso pwlffwer PM 7.
thiokleker (-liker), m. l) tjocklek (jfr 
thiokker 2). muranna thioklekir är swa starkir at 
han ey sundir lösis af nakro wädhre Bir 1: 362. 
2) tjocklek, täthet (jfr thiokker 4J. the formatto
ey at fara älla framgaa för hans (skogens) thioklik 
Bir 1: 243.
thiokna (-ar, -adhe), v. [Jsl. pykkna] 1)
tjockna, svullna, styfna. at tungan thioknar ofmykit 
af thrutman älla onde vätzsko MP 1: 264. 2)
tjockna, styfna, hoptofvas. alt skäggit vpfyltis ok thiok- 
nade af nidhir flytande blodeno Bir 1: 31. ib 4: 135, 
148. 3) tjockna, blifva tjock el. grumlig, blodit
tioknar i menniskione oc löper ta samman LB 3: 22. 
4) tjockna, tätna, sammandraga sig. skyn vp ga j
hymlana mz hitanom af iordhinna wädzsko ok tiokna 
(densantur) tlier Bir 1: 278.
thiokqyistadher, p. adj. försedd med täta el. rikt 
grönskande qvistar. j thässe . . . höghtiidh som kall - 
adhis cenophegia, tha skullo the hawa . . . thiok- 
qwistath oc mangqwistadh trä (ramos ligni densarum 
frondium), ther är pors MB 1: 499.
fistel,/. L.
fistil (thitzstil MB i: i6i. thizstil Bil 227. 
thistil ib 422. thitzstel MB 1: 59 (på fyra stäl­
len). tiisteel Su 88. med art. thizstilin Bir 3: 232. 
tistelin MP 1: 232. tistillin Bir 1: 353. tistellen
|)it
Su 65. thy dz tillin MP 2: 1S6. pl. nom. thitzla 
MB 1: 59. pithstlä 1/els L Prof, thitztla Bir 2: 
104. tidzla MP 1: 73. tidzsla ib 76. med art. tllitz- 
lane ib 2: 47. thizstlane Bir 3: 232. thitzslane 
ib 398. tidzslane MP 1: 76. tidzlana ib. tislana 
ib 73. ack. thitzla ib 2: 47. tidzla ib 1: 73. tidzsla 
ib 84 (kan fattas ss gen.), tisla MB 2: 94. thytzla 
il//’ 2: 51 (kan fattas ss gen.), med art. thitzlana 
ib 47 (på två st.), thizlana Bir 1: 246. tidzslana 
MP l: 76. tizslana ib 73, 77. tislana ib 73. dat. 
thitzlom Gr 278. thitzslom Bir 3: 398. thyz- 
lom Gr (Cod. D) 371. tyslom MB 2: 93), m. [Isl. 
pistill] L. tistel, meensam sädhe swa som thorn oc 
thistil MB 1: 132. ib 59. 161. Bil 227. swa som tornin 
bär ey vinbär, och tistelin fikon MP 1; 232. som- 
likin (näml. säd) fiol mellan torna oc tidzsla ib 84. 
Bir 1: 246. hon (jorden) bar jnthe vtan tistil ok 
torn MD (S) 286. ouinliko mannin kom ok owir- 
sadho thizstilin ok thizstlane opuäxsto ok quafdho 
oc fordäruadho godha sädhena Bir 3: 232. MP 1: 73, 76, 
2: 47. Su 65. Bir 2: 104, 3: 398. hwi vt sputtadhe thu 
hwetit ok tuggadhe tistillin ib 1: 353. konungin loot 
strö iordhina mz thitzlom oc lot ther valtra hälglia 
mannin vppa Gr 278. at thu mik swa som tiisteel 
aller kärreborra alstingx förglöme Su 88.
thistil!)orre, m. [£*>. dial, tistelborre, onopordon 
acanthium Lin.\ kardborre, lappa Tourn.? onopordon 
acanthium Lin.? skal iak kasta mina thistil borra (pa- 
liurum meum) j hännas klädhis fald Bir 3: 31.
j)it (thit. tith RK 1: 1491, 2376; Lg 439. piit 
SML G 2: 2; MELL B 27: 4; SD 5: 563 (1346). thiit 
Bil 582; MB 1: 123; Iv 4847; Fr 71 ; Al 3947, 5173. 
|)ijt SML pj 12: 6, G 2: 2. thijt Bo 30, 204. tiith 
RK 1: 1498, 3: 3710. tidh ib 2: 3279 (i rim med 
ridli); MD (S) 209; Di 221; LfK 235, 236, 242; Lg 3: 
562. tiidh Va 6; PK 241, 246. tiid R K 2: 3213 (i rim 
med riidh); Va 35, 36. dût BSTI 5: 600 (1519); 11S11 
19: 162 (1506). diith ib 20: 203 (1507). tydh BSD 
5: 609 (1519)), adv. [Fdan. pit] L. dit. sigherlikä Jiit 
komä oc päthan SD 1:668 (1285, gammal af skr.), hwilkin 
timä wir kalium saman wart rik i til nokrä samtalu. pa 
dyruis ängin til at komä pit. vtan per (sannolikt för pän) 
sum pit warthar kallaper ib 670. för än . . . lifnäprin 
är piit kumin ib 5: 563 (1346). hon for pit Bu 532. han 
sagpe . . . sik vara . . . pit sändan a 1 uciferi vägna ib 
8. sanctus iacobus . . . sagpe . . . sik haua länt hanom 
asnan pit ok atar hem ib 173. han foor siälwer op 
ower alla himblana, oc kalladhe sidhan thiit til sik 
sina rena modher MB 1: 123. tha waro the ey lial- 
wäghis kompne tiith RK 1: 1498. tith haffdo the huxat 
ib 1491. enkte land laa thiit wt mere ther man wiste 
aff sighia Acre Al 3947. komber . . . nakar pit som 
bonde bruplöp györ SD 5: 4S0 (1345, nyare af skr.). 
han drogh . . . genast i thz land tith som konung 
birger laa RK 1: 2376. gange ater guthz thiänisto 
quynna til sin stadh thit som hon för stodh VKR 
67. Di 221. Va 6. — med följ. rel. adv. underförstå dt. 
riddaren . . . com pit han hafpe louât coma Bu 19. 
komo somi thiit the waro kende af honum Bil 582. 
the vändo thaghar a then sama leedh thiit the the 
riddara halda sa Fr 71. hans folcli welie sin wäg diit 
the faa dwbbclt saald BSTI 5: 600 (1519). dragandes
piuper
henne tidh the sagde LfK 236. — (dit) hvarest. hafdhe 
han sik iät een annan stadh thiit han haftihe yfrith 
at göra Iv 4S47. farom nu heem thit vi mak finna Fr
76. — Jfr ä thit, äfoensom I>ill!fat, lliugftt. 
piuper, se tiuper. 
pinpyägher, m. L. 
piufboglier, ro. L.
piufbot,/. L. Jfr piuva-, piufs-bot.
{riufhul (-hol), n. L.
thiuflika (tywfflika), adv. [Jfr hr. pjöfligr] 
förstulet, i smyg. at hon göme swa som cghit lönlika 
ok thiwflika Ber 132. huru . . . huars ens eghin oc 
syndeliken kärlek ... i clostrom oc renliffnadom vvndh- 
er renliffwes hampn haffde sik tywfflika indragith 
Su 51.
piufuaper (tiufnat. thyufnadher. [ppum- 
naper), m. [Isl. pjöfnaffr] L. X) tjufnad, stöld. 
huar som taker älla häfda annars godhs mote al- 
moghans wilia, thz är rån älla tiufnadhr, hua thet 
taker äghandanom owitande ok owiliande, thet är tiuf­
nadhr KS 73-4 (180, 80-1). for han mz suenom a uegh- 
enom äpte pöm ok vite iumnap (skriffel för piumnap) 
Bu 170. MB 1: 243. the nykomno munkane hafdho 
giort thän thiufnadhin KL 49. Bir 2: 133. af hiertano 
. . . vtganga ond hugxilse . . . skörlifnadhir, thiuf- 
nadhir fals vitne MP 1: 259. fuller tiufnat SO 296. ib 
300. hwilkin här vil amote koma . . . viliande . . . laata 
äller göra . . . thz som hans sannvit maa dröfwa. for- 
mannenom ey atspordhom. fore gudhi han gör thyuf- 
nadh. j thy at han stiäl sin vilia. som formannen är 
aa gudz wäghna rätleka äghande aat. ok thenne thyuf- 
nadhen timar thy vär opta i andeliko lifwerno Ber 
245. 2) stulet gods. pe bupu sik diäruleka undi
dom. än piufnap hittes mz pöm Bu 170. är thz thjwf- 
nadher hwilkit som gudhz thiänisto qwinna hafwer 
lönlikit älla eghith Ber 132. — Jfr yipertakll ]riuf- 
naper.
thiufri, se tliiuveri.
pillfsak (pyufsak), /. [/sf. pjöfsök] L. ankla­
gelse för stöld, wändis månne pyufsak till SL) 5: 377 
(1344, nyare afskr.). — tjufnadsbrott. tjufnad. köp­
mannen . . . witte thorn thiuff sak (Bu [p]iumnap 170) 
Lg 970. — Jfr (riufs sak. 
piufska, /. L. 
tliiufskaper, m. L. 
tbiufson, m. L.
piufstuliu (-stolin L.), p. adj. [Isl. pjöfstolinn] 
L. stulen, kallas vara piufstulit SR 46.
()iuft (thyuft. hytt L. hypt /. [ ui. pÿft, 
pÿfff] L. 1) tjufnad, stöld, wiita them thiwfft MB 
1: 247. SR 39, 40 (båda möjl. att föra till 2). 2)
stulet gods. thyuftena atirgälda ST thyuftena göma 
ib 430. — Jriufta mal (piupta-), n. L. 
piuftas (pyftas), v. L.
piufti (piupti. pyfti. pypti), n. L. Jfr vif>- 
ertaku piufti. 
piufyala bot, /. L.
pilir (-ar), m. [Isl. pjorr] L. tjur. ii hiorpenne 
varo ange ygsn. v tan {dura otami Bu 168. offra ioui 
. . . cn piur ib 526. Bil 85. MP 1: 329, 331. — tllilira 
blodh (tywrä blod), n. tjurblod. LB 7: 212. —■ 
thiura galle (tiwre- LB 7: 265. tywra- ib 4:
piuver
354), m. tjurgalle. stöter man malyrt mz tiwra galla 
LB 3: 72. ib 4: 354, 7: 265. — thiura hoyudh, 11. 
ljurhufvud. bucefalus war hans (hästens) nampn thiwra 
howdh hafdho han Al 542. — tllilira kiöt (thiwra 
köt MB 1: 469. tywra köth LB 7: 87), n. tjurkötl. 
MB l: 469. LB 7: 87. — thiura sina (thyura-), 
f tjurs födslolem (använd ss straffredskap) ; tjurpiska. 
sia henna lykama mz thyura sinom ST 264. — thiura 
skaril, n. tjurträck. LB 7: 24.
tliiut, n. Jfr bardagha tliiut, äfoensom {nit.
{liuta (tywta. près. -er. impf. pot. thööt Bir 
2: 264, 269. pi. put'll), v. [/sf. pjöta] 1) tjuta. J»a 
putu afgupa präste som vlua. ok pera biskopar öp[te] 
sik vilia hämna sin gup Bu 189. diäuulin pöt ok grät 
ib 20. diäfwlen borthwarf. swa hökt piwtande at allo 
bröprenne vmkring hörpo hans liwp oc put KL 190. 
diäfullin öpte höght ok rööt ok thööt ok sagdhe ve 
mik Bir 3: 269. ib 2 : 264. Bil 164. Fa 23. burtfördhis 
siälin aff domenom thiutaude oc ropande Bir 3: 60. 
jwdhane . . . stodho gratandhes oc tyivtandhes i hym- 
elleu som en wargha hoper Lg 3: 439. hördhe han swa 
rädhelika röst som leon oc biörna oc all the grym 
dyur j werldinne waro thutu oc rutu swa ath all 
werldin nionde skielfwa ST 79. honom thotte at al the 
diur som til kunno vara the toko til at thiwta oc 
ryuta Pa 16. thz thiwtir alt aff wluom är komith GO 
391. ib 1084. kombir thu til wlua tha tliiwth som the 
ib 147. 2) tuta, susa. opers. her fasholt drog sit
swerd oc hiog vppa didriks hielm sa athan styrte aff 
hästin oc haffde när beswimat ssaa ath thz töth i 
hans ören (paut at eyrom hans) aff thz stora hwg Di 
(Cod. B) 321.
piuyaper, p. adj. L.
piuver (pyuuer SD 5: 638 (1347). thyufwir 
ST 430. med art. piufren SR 45. piuf huären ib 39, 
41. thiwin GO 233. ack. thiuff EG 63. tiuff MEG 
(red. A) 54; BtFH 1: 171 (1506). pyuf SD 5: 378 (1344, 
nyare afskr.). thyuff ST 430. tywff FM 418 (1509). 
pyf VGL II p ind. 7. tyfh MEG (red. B) 59. med art. 
thyufwin ST 430. gen. thiwffs MB 1: 337. pyufs 
SD 5: 378 (1344, nyare afskr.). pl. -ar), m. [Isl. pjöfr] 
L. tjuf. the äru tiufa, androm afhända lönlika sit 
goz utan äghanda wit ok wilia KS 68 (169, 75). tine 
höfdinga äru otrone ok tiufa kompana ib. ib 69 (169, 
75). SR 39, 45. snattäre ok e fuldär piuuär ib 41. 
är swa fast pän pyuuer som kopyr som pän som styäl 
SD 5: 638 (1347). winne han äilär til pyufs ällär ranz- 
mans ib 378 (1344, nyare afskr.). fanga rättän pyuf ib. 
en piuvar ok röuare Bu 26. bryter thiwfwer mantz 
hws eller grawer vnder MB 1: 337. wardher thiwfwer 
dräpin a liwsom dagh ib. hawer ey thiwffwer stylda 
giäld ib. wardher stolith liwandis fä, fintz thz innan 
thiwffs hände, eller hwse, tha skal thiwffwer twä 
giäldom ater giälda ib. ST 430. han for witade lauris 
persson toyiala til en tiuff BtFIl 1: m (1506). felte 
the xii i nämpnde sotto lucia erixdotter til en ful 
tiwff for hou stal eu hor band swa got som iij öre 
ty dömdes aff hänne hwd och bad öron ib 193 (1508). 
ffelte the xij i nämpnde sotto thomas rayrie til en 
fulder tiwff for han dölde wndan ij pund korn ib 220 
(1508). ib 235 (1506), 292 (l51o). jop nilis[son] rödile 
sagdes i konu[n]gx wald för i [l] ful tiwffure (för
708
thiuyeri 709 piiina
Mwffuor) som han stal en ko aff konungx saköre ib 
223 (1508). thiwin älska gärna myrkith GO 233. ther 
är onth at stiäla som bondin är siälwir thiwuir ib 
289. ib 617. een ondh hittare är wärre än een thhvff 
ib 812. 2) ss skymford. Jfr Vorn. regi. 36. kallar
man arman tiuff. härinson. eller annat oquädhins ordh 
MEG (red. A) 54. ib (red. B) 59. EG 63. han haffuer 
giorth eth nijth forrädelsä ok eth tywueri ok eth 
forbundh medh then gamble tywff tordh kogh FM 
us (1509). — Jfr ilska-, g’or-, humbla-, livin- 
sku-, kirkio-, kloster-, konungs-, niitia-, run-, 
sio-, skall-, vipertaku-piuYer, äfvemom o-, ur- 
piuva. — piuva balker (-bolker £.), m. L.
tjufvabalk, balk af lagen hvilken afhandlar tjufnad. 
tiufwa baleken SO 296. — f)iuva bot, f. L. Jfr 
fünf-, piufs-bot. — thiuya (Iragliare (thyuff-
ua-, tyilfflia-), m. en som i smyg el. olofligen ut- 
(ftar en bärares yrke. naar rettha dragara som i em- 
betet äre befynna nagra thyuffua dragara öll bära 
SO 204. the tyuffua dragara ib. — thiuya hoper 
(tiuffwahooper), m. tjuf hop, hop af tjufvar. aff 
een tolkin tiuffwa hoop BSV 3: 293 (1470, samt. afskr). 
— Jiiufs bot (tiufzboot so 292, sos), f. L. tjufs- 
bot, böter för stöld. SO 292, 305. Jfr j)iuf-, [liliva- 
bot. — J»iufs e{>er, m. L. — piufs mal, n. L. 
—■ pill Is namn, n. [/si. bjöfsnafn] tjufsnamn. fl ri 
{liufs namneno SR 40. — piufs rätter (pyufs-), 
m. L. tjufsrätt, straff som tjuf förtjenar. Stande pyufs 
rät SD 5: 638 (1347). ib 4: 466 (1335, nyare afskr.), 
5: 377 (1344, nyare afskr.). SO 296. — piufs Sak, /. 
L. Jfr piufsak.
thiuyeri (thyufweri. tywueri. tiuffri. tiwff­
ri), n. L. 1) tjuf ver i, tjufnad. wardh han for thyuf­
weri gripin oc hängdir j een galgha ST 231. andre 
människior liwilka ... ey giordho bätringh . . . för 
sitli tiwffri MB 2: 348. thz tiufuerij han giorde B t FIT 
1: 83 (1487, nyare afskr). then iordh som til förendo 
war wt dömpt för tiuffri ib 133 (1506). dömdes oleff 
henricsson kuttis ffri for then tiwffri som oleff nic- 
lisson . . . honom lade til at han skulde haffua stulit 
hwetie sten aff honom ib 149 (150G). ib 160 (1507), 211 
(1506), 221 (1508), 227 (i509). bote therföre som för 
annat tiufwerij SO 299. ib 300, 303. 2) tjuf streck,
nedrig handling, nedrighet. han haffuer giorth eth 
nijth forrädelsä ok eth tywueri ok eth forbundh medli 
then gamble tywff tordh kogh i skänigghe ok benth 
basse ok flere sadhanne skalke, ok haffue dy legath i 
forsath for benth skrftdare ... ok ville sia honom 
y häl FM 418 (1509).
tlliäflhur (tyäder), m. [Isl. pidurr] tjäder, aff 
tyäders dygdh och läkedom LB 7: 152. — tlliiidll- 
U1*S blodli (tyäders-), n. tjäderblod. LB 7: 99. — 
tlliädhurs galle, m. tjäder galle. LB 3: 160. — 
tlliädhurs lliärta (tieders-), n. tjäderhjärta, tagh 
tieders hiertha och bär aa tiik vnder armen vider 
hiertath, ey orm ey kniff ey trwl maagho skadha tiik 
LB 7: 153.
{riäghii (biängn), se (mglin.
J)iiil (|)yäl), n. [Isl. Jjel, N. tel] botten (i tyg), 
bottenväfnad, den egentliga väfven (i tyg, i motsats 
till det som sättes på den samma ss broderi o. d.). 
giwum vi . . . eenä altaräbrun mod pärlom, och bl at
byälit (för blat pyäl? el. byälit blat?), med stukum 
som per til hörä SD 5: 563 (1346).
jliiili ({)iäle SML B 1 : pr. thiali ib i var.), m. 
[isl. [>eli] L. tjäle. — tliiäla dragli (tyäle-),
n. tjällossning, kärräyrt som opgraffwen er om waren 
i tyäledragiit LB 7: 163. — tliiäla ganger (tiel- 
gonger), m. tjällossning, keryrth swm graffwen äre 
om voren i tielgongen LB 8: 44. — Jiiiila syn
(Jpiala-),/. L.
J)iiiua (])iena. ])iana L. thiana. £yäna. 
tyäna. thena: -te MD n. tene ib 26. près. -ar. 
-er SO 2i, 85. impf. -a]ôe. -te. part. prêt, -adher: 
-adh MB 1: (Cod. B) 535 (på två st.), -ter), v.
[Isl. J)jöna, {)dna] L. 1) vara tjenare, tjena. här
pläghom wi ey swena hafwa ther thiäna skulo om 
nakra gafwa Al 6398. inghin magh wardha syn äghin 
man för än han liaffwer thiänth eth ar här j kompanit 
SO 15. lära pilther thiäne ath minstha iij ar ib 18. skal 
lnisbondhe städhia pilth hurw länghia til läro thiano 
(för -a) skal ib. nager suen som fore lön tiener ib 
85. — med dat. skal thu thy thiäna mik päninga löst 
at thu äst mik swa när skylder MB 1: 221. jak wil 
thiäna thik siw aar fore rachel ib. thu Aveest wäl, 
mz hwilke tro iak hawer thiänt tliik ib 222. maga 
suena tiena hwem thöm lyster SO 21. man kan ey 
thiäna thwem härram (för -om) til hyllist GO 554. 
— särsJc. om tjenst hos en konung el. storman, med 
dat. bänkte han mz sik. eigh vilia Jnäna. vtan väld- 
oghastom väruls härra Bu 497. nu är thz sakt vm 
vngara ok allom som konungom ok höfdingom tiäna, 
at the skulu wara höuiske ok haua faghra sidhi 
KS 54 ( 136, 58). thz Avar een godhir riddare, han 
hafdhe langan tima throlika thient enom konunge ST 
147. tiänar iak ider gerna (yttrande af Tyr g ils Knuts - 
son till kon. Birger) RK 1: 1996. — om krigstjenst, 
sär sk. krigstjenst till häst. baj)e war i män ok swa 
adj)ri thär i härramanna gardj)um thiäna i wart rik i 
SD 1: 669 (1285, gammal afskr). änkyor, som f)0 hus­
bönder haf{)0, som frälst liaAva {)yänt ib 5: 476 (1345» 
nyare afskr). skal han, äller annar af hans veghuä i 
rikesens hiänist J)iänä for sins oc sinnä syzkenä godz 
frälse ib. haAvi en man med sik som firi han seal 
pyänä ib 477. scup ... än J)än mannen som {)iänä 
seal af hans veghnä, är nytter til rikesins |)iänist, 
äller ey ib. kan . . . f)änne Aviser lian skiliäs som firi 
han piänä ib. piäne hwar firi sik ib 478. the som tyäna 
mz hästh PM 29. ath jngen herre, capitenare, äller 
foghote, hethee äller j AYapensyn framledhe andra hoff- 
män äller tyänara Avthan the som Avndy hans baner 
sannelika tyäna Avthan skrymptan ib 23. then som segh 
presentera . . . vndy annath baneer, än ther han 
wndhy tyänar oc taker sin lön ib. — med dat. kan 
fet . . . swa Avarä at nakar byänistoman haAver son 
äller syni som androm marinom, oc äru dagh-
likä liemä med fabrenum SD 5: 477 (1345, nyare af­
skr). — ss undersåte tjena (en konung), vara i un- 
dersåtsförhållande till, vara underdånig, lyda. med 
dat. i hafin varit idra biänisto manna oc vnderdana 
forrajiare skanuga idar oc idrum syni b^dnto viliandis 
idar oc idrum syni biäna Bir 4: (Avt) 184. ib 185. han 
(konungen) hafuor thes mera kärleek til almogha ok 
sinna vndidäna, at the haua thiänt ok lydhuge waridt
pi än a 710 piämare
fadher ok föräldre hans KS 10 (24, ll). andra släkter 
skulo thik thiäna oc thinne släkt MB 1: 215. han 
. . . thiänte konungom til skat (factus est tributis 
serviens) ib 264. — med prep. undir. han är väldogh 
ouer margh land ther alle thiäna vnder hans hand 
Fr 2816. ib 1086. 2) tjcna (Gud el. öfter hufvud
väsen som är föremål för religiös hult), bevisa tjenst 
och lydnad mot, egna tjenst el. dyrkan, dyrka, med 
dat. i moysi laghum pa iupa ensamno piänapo gupi 
Bu 3. at gudhi tiänis mz gladhelighet Bir 5: 35. skal 
han (konungen) gudhi mera tiena ok liva gudhlikare . . . 
än huar annan man KS 14 (32, 15). KL 170. een thräl 
gafs fräls at thiäna gudhi i ödlikn ib 210. alle gudz 
ängla thiäna sinom skapara oc äre vnder honum rnz 
lydhno oc hedher MB 1: 491. swa som han skapadhe 
maunin at thiäna sik, swa skapadhe han alla wärldina 
at thiäna mannenom, ther til at han matte swa mykit 
hälder gudhi thiäna ib 37; jfr 1, 5. äru the före gudz 
säthe oc skulu thiäna honom dagh oc na-th j hans 
kirkio ib 2: 344. ärfuodhis folk hulkit gudhi äghir 
tiäna mz licamlico äruodhe MP 1: 194. jek loffuer tegh 
ihesu i thin guddom ... tu mz fader ok swa then 
helge ande skopth himil oc jordh oc alle handhe himil 
planetor oc alle stierne äpter tith hodh the tene tegh 
gerne MD 26. ib ll. romara piento giärna marti Bu 9. 
romara piänto än mer februe ib. piäna proserpine ib. 
han . . . piänte guz mopor ä män han lifpe ib 20. en 
klärkar vare fru giärna piänande ib 17. piäna stokom 
ok stenom ib 138. — abs. gerna ma hwar häldär 
länge thiäna til nadha ok bidha til bätra Bil 922.
— om tjenst som egnas onda andemakter, pik (Sa­
tan) piäna ängen mz räto Bu 21. skal i ak i par lata 
seia pän fula gäst. för än han fly. at i maghen pröua 
hulikom i piänten ib 208. ib 20. 3) tjena, betjena,
göra tjenst, gå till handa, passa upp. med dat. na [ta] lia 
piänte pär . . . hälghom martiribus puo per ra sar 
ok strök mz selke Bu 520. ib 521. Bir 5: loi. ständ­
er han oc thiänar them MB 1: 189. en draki com 
brapleca vndan iorpenne ok drap af gupa prästs son. 
som piänape tel altara (ignem ministrab ai) Bu 199. 
tyänä thöm til bordz som vedh bordet saato Lg 3: 
583. — abs. nataîia . . . piänte som för mäp puât 
ok föpo Bu 522. the giordo ihesu kost oc marta tiänte 
MP 1: 194. Bo 62. stod han for konungens bord 
oc tiänte Di 49. the . . . thiänto sielff for bordhe 
ST 55. systrana . . . som thiäna skulu til bordz Bir 
5: 72. 4) tjena, vara (ngn) till tjenst, göra (ngn)
en tjenst. med dat. vi skolom . . . ey thiäna nakrom i 
öghomeu Bo 68. en wäldogher man thiänar fatighom 
manne mz thy at han mödher han, oc thiänar honum 
himerike mz hans store mödho MB 1: 208; jfr 8, 5)
tjena, vara till tjenst, hjälpa, bistå, med dat. huar en 
eptir ty som han tok nadh af gudhi tiäne androm mz 
henne MP 1: 194. gören them (bröderna) alla samman 
till prästha oc taken inga lekbrödher jn wthan the som 
beqwäme ärw til ath wardha präste swa kwnna the 
mera hedher göra gwdy oc sigh syälffwom gawghn oc 
tyäne hwarandrom, komber jak hem jak wil swa snarth 
tyäna enom aff them til messo som the mik PM lxv.
— vara till tjenst el. nytta, vara tjenlig, gagna, hjälpa, 
med dat. alt thiänar (serviunt) honom iämpt swa lint 
som strijt Bo 66. tholughom man thiäna (subserviunt)
badhe genwärdlia ok sälikhot Su 443. thz tyänar fstridz 
folke, skepmannom oc fiskarom PM 13. — tjena, befor­
dra. med dat. tw faar . . . hwilken som . . . tlhiänto 
minne nytelikhet Su 433. — med prep. til. the tw förra 
mantzwit. the thiäna til thz thridhia MB 1: 8S2. ey 
matte thäskyns likame wäl thiäna til got näme oc- vnd- 
erstandilse ib. hans likame wit, som mäst thiäma til 
godha vnderstandilse ib 83. 6) syssla med, sköta,
vara verksam för. med dat. ey är os iämt at florlata 
guz ordh ... ok thiäna (ministrare) bordhom KL 142. 
thiäna (ministrare) iordhrikis ärandom Ber 206. van- 
samlik (for -likt,) är at badhe sändher thiäna (ser- 
vire) himerikis afling ok iordhrikis äreridom vthan them 
thiänis for gudhz skul ib 26-27. 7) besörja, sörja
för, skaffa medel till. hon thiänadhe thera tharwm aff 
sinu fädherne Bil 265. 8) tjena, förtjena, cgenom
tjenst el. arbete förskaffa el. förvärfva. gup mienar 
stundom naturonne giua pät han vil at hams vini 
piena af napom Bu 4. han . . . offradhe them aif thy 
fatöka wärdhe som han thiänte i ödhknomen nm sin­
om handom KL 210. at taka lön . . . polik iak hauar
piänt mäp hans andbupum Bu 142. at wilia haAva
siin löön, för än the äre tiänadh (Cod. A forthiämt 92)
MB 1: (Cod. B) 535. han bidhar siin lön, til tlne äre
tiänadh ib. hvilken hosbonde sinom swon holler sin 
lön fore epter the tiente äre SO 85. — med da.t. och 
ack. MB 1: 208; jfr 4. en godh fatök quinna thiiänte 
sik föd ho mz sööm KL 92. — förtjena, göra sigförtjent 
af. iak hafuer ey thz aff thik thiänt Iv 4594. then 
fik wärst som bätst hafde tienth MD 386. — (?) med 
prep. til. heter then stool propiciatorium, som tlhydh- 
er a wart in aal nadha stadher, oc miskund, t-hy at 
thädhan ma hwar man wänta sik nadher, oc miskund 
än han kan ther til thiäna MB 1: 491. 9) (genom
återtjenst visa sig förtjent af, vedergälla. thz viil han 
thiäna (Cod. F for tienej Iv 5644. — thiäna af*, af- 
tjena, genom tjenst el. arbete lemna (ngn) ersä.ttning 
för el. betala (ngt), med dat. och ack. är hosbonden 
plichtogcr at giffua fore drengen ena thunno ö-öll oc 
drengcn tiene sinom hosbonde then aff SO 113. — Jfr
for-, til-, ut-thiäna.
piänare (tyänare. teyanare), m. [7sJ. pénari. 
Jfr Mnt. dêner] 1) tjenare. hon hafdhe äkke annan 
thiänara älla smasAven Bo 23. ib 33. syslomamzsins 
pilta ällir tiänara Bir 5: 115. jac war idhar Ithiän- 
are. oc i gawin mic frälse til gudz thiänist KL 211. 
Pa 8. sände han til petrum fyrä thiänara KL 151. 
at han synis äfte wars herra buporpe al ra minzsitir oc 
al ra piänare ib 183. en kon un gir var hulkin räkiinscap 
vilde halda mz sinom thiänarom MP 1: 337. at nakar 
thiänare . . . vidhirfrestadhe mote kifwa sinom herra 
Gr 260. jettom wi . . . thet minne oc rät sighiä oc 
kunnugha mellum osz, warrä kära husfru, wars; sons 
haquonä, warra oc tlierrä manna, thienara, vinir oc 
hielparä fornepmdä a eno sidho, Avars kära sons eriks, 
hans manna, thienarä, vinir oc hielparä a adhra sidho 
BtRK 32 (1358, orig.). ib 31. i screffuä mik, at moggra 
aff mynä sivenä haffwe gyorth idher teyanare [knjivd 
linddormson stort hogmoth, . . . hwilket ickä skall 
bewisses, forti myne teyanare [tjoghe ickä hans hestä 
BSII 4: 297 (1501). armigerj. jöns hokonssons tienere 
. .. thomas heluegerssons tienere FR 1: 185 (1497,
thiänirska 711
gammal afskr). oppenbarningh ihesu Christi, hwilka 
gudh gaff honom oppenbara sinom thiänarom, hwilken 
snart skal wardha oc kungiorde sändandis om sin 
ängil, sinom thiänara iohanni MB 2: 333. 2) i
krigshär för lön el. sold tjenande man, soldat, atli 
jngen skal dirffwas lokka, leya, äller wndanrwna ann­
ars tyänara som stadder är tyäna i the örlögeno PM 
40. ath capithenaren haffwer aff allom sinom tyänarom 
oc stridz folke största lydhno ib 2. capitenaren skal 
jnnerlika ransaka hwilke aff tyänarommen ärw drist- 
oghe ib. jngen tyänare ma taka seg härbärge annatli 
än tlier the warda lagde aff härbärgis skaffarommen ib 
23. ath jngen herre, capitenare, äller foghote, bethee 
äller j wapensyn framledhe andra hoffmän äller tyän­
ara wthan the som wndy hans baner sannelika tyäna 
ib. ib 3, 24, 28, 29. ath alle oc liwar en sollanär oc 
tyänare skwla lydha capitenarommens bwd ib 26. ib 25. 
- Jfr hus-, sam-, stads-, tro-thiänare.
thiänirska, f. [Fda?i. tiänerske] tjenarinna. iak 
thin tiänirska dyrkar gudh MB 2: 165. ib 164. jak 
bidher tik herre min gudh kom mik til hiälp som är 
en fatigh änkia, thin tiänirska ib 160. LfK 46. haa 
ären j . . . ther mik syndoga qwinna, willen tagha til 
idhra discupulam oc tiänirsko Lg 808.
pianist (pienist. pianist L.\ Bu 20. tliian- 
asth SO 14. pyänist. thiänest FM 211 (1504). 
tenisth. Ml) 43. thienst RK 2: ii64. tienst), /. 
[Jfr Isl. pjönosta, pénasta, äfvensom Mnt. dênst] L. 
1) tjenande. tjenst. ödhmiwk thiänist (seruicium bassum) 
faar högh lön GO 934. skal thu sighia hwatli lön thu 
skal foro thina thiänist hawa MB 1: 222. ib 223. KL 
210, 211. — tjenst, ställning el. anställning ss tjenande. 
at han hauer sik ey stat mz androm til foren för än han 
sade hanom tienisth som han tiener SO 21. hwilkin 
swen thwem husbondhom lofwar thiänisth j enom 
stempno dagh ib. ib 14. haffuer nager suen som fore 
lön tiener nagat for sin hosbonde forsumat forfallalös 
i tienistenne ib 85. hvilken swen sinom hosbonde vnt- 
löper i tienisten ib. för än han siger hosbondan til 
... at hans tienista hion byudz hanom til tienist 
ib 118. — om tjenst hos en homing el. storman, af 
kunuge. som vil haua rena pienist Bu 188. varp kun- 
ugen fäghin af poliks manz piänist ib 497. latis vr 
hans piänist SD 2: 669 (1285, gammal afskr.). latis 
bort vr sins härrä piänist ib. skipathum wir ... at 
äru änkiur. äller fapurlös barn. äller aprir gamblir 
män gother. peer sum for sin alder latas bort af 
warre thiänist. äller härrä män gamblir. tha takum 
wir theem i wärä piänist ib. — sär sk. om krig stj enst 
till häst. äptir py sum . . . hwars thera pianist äär tijl 
SD 4: 408 (1335, nyare afskr.). är frälses mannen gamal 
äller oför, swa at han forma ey siälwer piänistenne 
vppe halldä ib 5: 477 (1345, nyare afskr.). äru flere 
frälsis män oskilde vit ... pa ma en af pem, pän 
som bäzt är pär fallen til, piänistenne vppe haldä 
med häst oc vapn ib. kan pet . . . swa warä at nakar 
pyänistoman hawer son äller syni som pyänä androm 
mannom, ok äru daghlikä hemä med faprenum, pa ma 
fapren nyutä perä thiänist än oskipt är perrä mällom 
ib. sculu pe fräls wara af pe pyänist ib 476. vm han 
ey piänist forma atgyörä ib. vm pe piänist, som wi 
sculum af warom mannom hawä ib. at nakar dyrwes
sik vndan löna af vare piänist til rikesins wärn ib 
478. i kronunne piänist ib. i rikesens piänist ib 476, 
478. — om tmdersåtes tjenst- och lydnadsförhållande 
till öfverhet. gör almoghen thöm (konungar och höf- 
dingar) hedher ok tienist lydhno ok wirdning KS 39 
(101, 42). konuugen sculle til thera thienist ey mere 
thy RK 2: 1162. manscap och thienst sagde the honom 
vp ib 1164. jak haffuer räckth klämeth hoffuenskell 
mijn hand, throhet ok thiänist ppaa eder herre- 
dommes wenghne FM 211 (1504). will jak ghöre eder 
herredöm ok ryketh thiänest ok throoheth ib. 2) 
tjenst el. hyllning som egnas Gud el. öfver hufvud 
den som är föremål för religiös kult, dyrkan, han 
forstop varra fru dygh ok höuisco. at hon fik hanom 
pän hepar mz sins sons ängle. py at han dualdes ii 
hänna piänist. ok for atar ii sama klostar. ok gaf 
sik pär i guz piänist. ok guz mopor allan sin aldar 
Bu 24. pen som mykit hawer. aaf gupi oc hans helghu 
napom. här i wäräldinne, är mykit oc harplicä plict- 
ugher gupi aff py til hepers oc pyänist at varä SD 
5: 561 ( 1346). ändadho sit liwirne j guz modhors thiän­
ist KL 77. at alle thera gudha läto seghia thom sua 
. . . alla the thiänist j hafvin oss giort, hafuom vi 
thäkkeligha taghit. nu thykker oss, at ... alt thet 
idher bör oss göra til thiänist oc hedhir, thet görin 
j mykith latare nu än för Ansg 227. the liafdho lätidh 
byggia eth mönster thom fornempnde konung eriker 
til loff oc hedhir, som langho var dödhir; oe i thy 
mönstreno giordho the hanom hedhir oc thiänist, oc 
offradho hanom thera offer, likerwijs som han hafdhe 
varit gudh ib. — om tjenst som egnas onda andemakter. 
Bu 20. alle the i wara (d. v. s. djäflarnes) thiänist 
ga MD 104. — guds piänist, Guds tjenst el. dyrkan, 
det som hör till att tjena Gud, det som afser Guds 
dyrkan, hon (modren) . . . louadhe . . . gifua han 
(sin son) j guz thiänist Bil 275. at ökia guz folk ok 
piänist Bu 3. ioachim ok anna . . . satto hana (Maria) 
pär (i templet) atar at nima guz piänist ib 5. tå al­
moghen se at kunungur ella höfdinge hawer sik wäl 
i gudz tienist ok i allo ty gudhi tilhöre KS 60 (l49, 
65). gudz tienst forökelse FM 656 (1516, på två st). 
KL 211. — guds tjenst, särsk. messa. höra gärna guz 
piänist (divinum officium) Bu 492. burdhis gudz thiänist 
siungas ok läs(as j kirkiom aa) grescu (grceco more 
. . . mysteria celebrata sunt) Bil 378. sionga mässona 
oc gudz thiänist Bir 4: 23. Bil 877, 887. 3) tjenst,
tjenstebevisning, bistånd, hjälp, vi skolom . . . ey thiäna 
nakrom i öghomen. oc ey äptir thy som yttra vällit 
wtkräfwir. vtan äptir thy som hans tharf oc godhlekir 
wtkräfwir som thiänistena thorf vidhir Bo 68. louapo 
huar androm piänist i nöp Bu 169. huar jag kan vare 
eder til tienisth oc vilie, finne i mig veluillug till BSH 
5: 335 (1508). aff theras (änglarnes) gömo oc wärn oc 
jämwäl tiänist til os syndara sigher appostolus, hälge 
ängla the ärw alle tiänist aktöghe anda, sändhe them 
til tiänist som skulw ärfwa helsonna arff LfK 132. 
4) hedersbetygelse, vördnadsbetygelse, helsning. the . . . 
giordho honum thiänist oc vyrdhning (officium facien- 
tes Nicolao) ra 15. — * höfiighetsuttryck. miin frw 
mz mik idher heisa badh mz sinne thiänist margin 
fald Iv 2013. vare ödmiwke helse och veluillig tiänisth 
altidli forsend medh vor herre BSH 5: 443 (1511; *
jjiiinist 712 {tiänista
bref). 5) tjenst, bruk. honom ltom a moth eyth 
fagerth sky til tenisth som honom bör skapat ny 
MD 43. 6) skötsel, vård. siluester manadhe klärka
... at vakta kirkio thiänist (ecclesias suas diligen- 
tius gubernarent) Bil 569. 7) lön för tjenst ss
krigsman, sold. Se lliauiullia tlliiillist. — Jfr af- 
g-udha-, fasto-, for-, hof-, livardags-, qvinno-, 
sniikbio-, tro-, viku-thiänist, äfvensom {äänista.
— thiiillista folk, n. tjenstefolk. foresattir allo thy 
clostritli aaghir gooz landbo thiänista folk VKR 31. 
ib 34, 35. SO 118. Jfr jiiiinisto folk. — thiänista 
giäld (-gäld), n. pl. [Jfr 1st. fjönostugjöld. n. pl.) 
vedergällning för tjenst. thera hoghmoodh är alt for 
bald ther the gifua tholik thiänista gäld Iv 2062. för 
än thu komber til thiin thiänista giäld MD 104. — 
thiänista llion, n. tjenstehjon. jngen ombetz broder 
steyde . . . synom (för syns) emb[e]tz broders tienista 
folk . . . för än han siger hosbondan til . . . at hans 
tienista hion byudz hanom til tienist SO 118. — thiän­
ista iuilgfru (-iomfru), /. tjenande jungfru, tjenste- 
flicka. keysarinnine budh göra henne thiänista iomfrur 
Lg 3: 485. — thiänista lön (thiäniste-), n. pl 
lön för tjenst. tliz fingo the til thiänista löna Al 8842. 
the skulo hafvva til thiäniste lön all india herskap ib 
10288. — thiänista lös (tienneste looss), adj. 
[Jfr Isi. Jyönostulauss] utan tjenst, utan anställning. 
epter hanis er tienneste looss, radde jag honum, ad han 
skulle komme til eder BSH 5: 335 (1508). Jfr J)iäii-
isto lös. — thiänista magdli (tieneste-. tyän-
este- Lg 3: 545), f. jensteflicha, tjensteqvinna. agar 
saray tiänista magdh Su 55. hennes tieneste magder 
Lg 3: 549. ib 545. — j>iänista man (thiänista-. 
tienista- L.), m. L. tjenare. här ära änge thiänista 
män wi ft rom brödher alle iämpn Al 6399. tha kom 
var herra til hans ... ok sagdlie kom til mik min 
thiänista man Bil 863. jak skal wt giutä aff minom 
andä ovir minä thiänista män KL 133. at se gudz 
piänista manna likamlikit änlite ib 184. hiälpa änkiom 
ok fadhir lösom barnom ok allom gudz thiänista mann- 
om (fdelibus Bei) Bir 3: 367. Jfr |)iänisto mail.
— thiänista människia, /. tjenande mennis/ca, tje­
nande person. — guds thiänista människia, person 
tillhörande det andliga ståndet, person tillhörande en 
munk- el. nunneorden. wille hon . . . nokodh thet 
göra . . . thet gudhi matte wara tel lof ok ära ok 
iumfrv marie, ok henna siel tel nadha, ok gudz thien- 
ista menniskiom tel oppehelle, ok ther fore . . . gaff 
hon . . . risabergx klostre eth gotz SJ) NS 1: 435 (1405). 
Jfr tliiänisto människia. — thiänista mö (tiän- 
istä-), f. tjensteflicka, tjenarinna. hon wilde farä j 
frömade landh . mz enä sinä tiänista mö Va 53. hon 
gik ther in . . . mz twem sinom thiänista möiom ST 437. 
ib 248. tiänista möyanar gingo mz Lg 3: 383. iak 
sagdhe thik förr aff minna modhirs thienista möya 
(d. v. s. klostersystrarnas) tal VKR 2. Jfr tliiänisto 
mö. — thiänista pika (-pigha), /. tjensteflicka, 
tjenstepiga. fatabivrs möör oc thiänista pikor war 
enkte tal ST 422. hans thiänista pika Lg 3: 222. 
sändhe han ena aff sinom tiänista pighom ib 611. — 
thiänista qvinna (teniste quinne MD io. tiän- 
asta quinna Lg 3: 2. 8, 17), f. tjensteqvinna, tje­
narinna. miin thiänista qwiuna hawer mik forsmadha
MB 1: 185. thiin thiänista qwinna är i thino wralde 
ib. jämskyt som thiänista qwinnan wüste at hon war 
öken mz sins herra barne ib 184. ib 197, 205, 222, 227. 
hälagli guz thiänista quinna Bil 457. tha swaradhe 
maria se gudhz thiänista quinna Lg 32. MD 10. Lg 
3: 17. anna, gudz tiänasta quinna ib 2. minna modher 
sancta anno ödhmiwk tiänasta quinna ib 8. Jfr tliiän­
isto qvinna. — thiänista sveu (tieniste-), m. 
tjenare. gudh hawer giwith honum . . . thiänista 
swena oc thiänista qwinnor MB 1: 205. — om handt- 
verkssven el. lärling, ath the goda men i opstädernä 
läre sig sielffue holla tieniste swena SO 119. — Jfr 
Jiiänisto sven.
hiänista (hianista L. theniste (aek.) BSH 3: 
59 (1453, samt. af skr.; på två st.), teniste (obl. kas.) 
MD 7. piänesta: -o VGL III 95. hianesta: -0 
ib 90. f)ianosta: -o ib 104), /. [Isl. frjönosta, f)jön- 
asta, pénasta] L. 1) = {)iällist 1. — särsk. om 
krigstjenst till häst. SD 4: 408 (1335, nyare afskr.).
— om undersåtes tjenst och lydnadsförhållande till öf-
verhet. the for.de . . . sagde fonde k. cristiern mantz- 
skap oc theniste BSH 3: 59 (1453, samt. afskr.). 2) 
= f)iänist 2. en biscopor . . . gik vm rnifiia nat 
tel enna varra fru kirkio. for hänna piänisto skuld 
Bu 25. kununga ok höfdinga skulu sik wäl ok dygde- 
ligha haua i gudz tienisto (bene se habere circa di- 
vina) KS 60 (149, 65). lätias j gudz tliiänisto Bir 2: 
129. ta skal man ey af sömpnlöso thyngias. ok än sidhir 
af langom sömpn gudz thiänisto tima stäkkias älla 
nidhir läggias ib 4: 128. 3) ])iänist 3. alskons
fugle oc diur ok aldrehanda creatur the skulde them 
til teniste wäre MD 7. — Jfr klädha thiänista.
— jnänisto folk (|)ienisto-), n. tjenstefolk, tje­
nande menniskor, tjenare. alt thiänisto folk Bir 2: 
336. hwar then man som hawir ägho älla ingiäld aff 
rättelica afladho gooze honum lofwas at opbära godz- 
sins ingiäld til sit oppehälle oc fordhan ok sins thiän­
isto folkx ib 3: 124. af kunuge. som vil haua rena 
Jnenist. ok renfärjiokt Jnenisto folk Bu 188. han tholde 
engha konu bo j sinom garde ey sina syster eller 
systirdotter som tho waro gudhz thiänisto folk (quœ 
Deo . . . serviebant) Bil 650. at ey sculi clostrith 
ellir gudz thienisto folk in j clostreno koma j vm- 
talan VKR 3i. Jfr thiänista folk. — Jriänisto 
lös, adj. L. Jfr thiänista lös. — {>iänisto man 
(l>yänisto-. tienisto-. tiänistu. pianesto VML 
11 fg 14: pr. i var. ])iänästo- ib. pianosto- ib i 
texthdskr.), m. [7s/. fijonostumadr] L. tjenare. jak är 
thiänisto man (servies) abrahams MB 1: 205. godher 
thiänisto man han gör gladhlika sins owermantz budh 
oc wilia ib 134. i hafin varit idra Jiiänisto manna oc 
vnderdana forrajiare Bir 4: (Avt) 184. aff hans nathum 
oos hauer alt giuit. oc sinum tiänistu manum sagjie. j 
hwat hus ir gangin in. tha sighin först, fri ther wäri 
mä{) husi thässu SD 1: 668 (1285, gammal afskr.). Bil 
249. Bir 1: 235. MP 2: 101. kununga ok höfdinga skulu 
sik wäl ok dyghdelika haua i gudz tienisto, ok suå 
til hans hus ok tienistoinanna KS 60 (149, 65). han 
(Gregorius) scref sik först aff allom pawom seruus 
seruorum dei thz thydher thiänisto man gudz thiän­
isto manna Bil 714. the . . . kiärdhu sik . . . widh 
mariam magdalenam hwri hon lät sin thiänisto man
tliiiin istak telik A 713 po
vskriptadhan döö ib 275. — tjensteman i hof- el. krigs- 
tjenst, en som gör krigstjenst till häst. hertogh magnus 
loot kriära ok baad sina hulla tienisto men ok troo 
sin örss fortekkia ok sik hosen skoo RK 1:818. bödh 
konung: erik . . . bade riddare ok riddare like swa ok 
bönder oc tiänistomen ib 91. kan pet . . . swa warä at 
nakar pyänistoman hawer son aller syni som pyänä 
and ron» mannoni SJ) 5: 477 (1345, nyare af skr.). — 
Jfr piänista man. — thiiinisto miimiiskia, f. 
— thiiinista miinniskia. aldrogha gudz thiänisto 
människior Su 430. — piäliisto 111Ö*/. [/$/. pjönostu- 
masr] = tlliiillista mö. hänna faper lik hänne tolf 
piänisto inöia Bu 503. hon sagdhe tidhande sinne 
thiänisto mö Bil 4G3. hon hafdhe wäna thre thiänisto 
möiar cristna ib 485. ib 265, 266. ST 247, 248, 250. Af B 
2: 159. — thiänisto qvinna, /. [Jfr isl. pjdnostu- 
kona] = thiiinista qvinna. medh sinom thiänisto 
quinnoni rodhande mässo klädhe VKR vu. gudh 
spar ey meer j sinom doom frwna än thiänistoqvinn- 
ona Bir 3: 325. at warda gudz modhirs thiänisto 
qvinna ib 1: 26. see iak gudz thiänisto qvinna ib 28. 
KL 133, 355. ST 250. — piänisto SVeil, m. [Isl. 
pjönostusveinn] = thiiinista Sven. piänisto suena 
som hana gömdo Bu 205. iak är hans (Kristi) piänisto 
suen ib 144.
thiänistaktelika (tiänestaktelige)j adv. =
thiällistlika. ther jak eder ödmiwgelige och tiänest- 
aktelige före takker BSII 5: 305 (1508).
thiänistaktogher (tienistachtok. tienist- 
achtock SO 112. tienistachtig : -achtige ib 156. 
thiänesthactig. tienistafftich. n. tienisthact- 
okt LB 7: 94)j adj. [Mnt. dênstaftich] 1) tjenst- 
pliktig, tjenande. med dat. (el. i dess ställe ack.). 
tädh begärom vi gansca ödmiwkeligho oclt gerna vare 
edher herredömö tel welia och tiänistactighe foro 
BSII 5: 450 (1511). oldermannenom tienistachtok vara 
SO 187. huilken broder som nyligast ock senast j 
embetet jnkomen är han schall wara allom brödrom 
tienistafftich i thz aarit ganga alles theris ärende 
ib 195. ib 112. 2) tjenande, biträdande, hjälpande.
äre samma guldzsmetz companij beplichtige ... at 
wara tess tienistachtige (der i el. dermed till tjenst) 
SO 156. hälge ängla the ärw alle tiänist aktoghe 
(administrât or ii) anda LfK 132. — med dat. (el. i 
dess ställe ack.), at han . . . skulle wara . . . mester 
göstaff och thörn thiänesthactig i then sak JISÏÏ 24: 
47 (1516). 3) tjenstvillig, tjenstaktig. skal han
vvara . . . tiänistaktogher (obseguiosus) Su 113. thed 
barn som tha födis, tz vardher . . . tienisthactokt 
LB 7: 94.
thiiinistaktoghet (thiänstaktighet),/. tjenst- 
pliktighet. tjenst. huilkit (för -in) throhet ok thiänst- 
aktighet jak gherna ffullkomma ok äppter fföIlia will 
FM 211 (1504).
thiänistlika (thienstlika)^ adv. [Mut. dénst- 
liken] tjenstvillig t; ödmjukligen. bidhiom wi ider . . . 
thienstlika mädh ganzske ödhmynkt. at i them for- 
nempda jeppa idhan godhuilia . . . oc fulbordh gifuen 
... til thetta fornempda lagmansdöme BSH 1: 185 
(1386).
thiänistiiker (-eligh), adj. [Mnt. dénstlik] eg. 
tjenstvillig ; ödmjuk, bydliom wy idher nadh alle metli 
Ordbok II.
. . . kärleghe oc thiänistelighe rööst SD NS 1: 623 
(1407).
thiänliker (tienligh), adj. tjenlig, lämplig. 
när någen aff ämbetedt will tage sigh läre drängh 
skall åldermannen see honom, om han ther til tien- 
ligli är eller ey SO 223 (fr. början af 1500-talet. of­
ficiel af skr. fr. âr 1579).
piänogher (-uglier, -igh. J)änoghar Bu 24),
adj. 1) tjenande, lydig, undergifven. med dat. al 
thing som skullo vara honum thiänigh ok vndir bughiu 
Bir 2: 278. 2) tjenande, dyrkande, med dat. gudhi
thiänugher ok saneto marcho Bil 252. en priuin ridare 
ok vare fru giärna pänoghar Bu 24. en biseopor gopor 
ok guz mopor miok piänoghar ib. ib 516. Bil 74S, 931. 
3) tjenstfärdig. tjenstvillig, tjenstaktig. med dat. görande 
sik them tillatoghan ok hemelikin. liofwan oc thiän- 
oghan Bo 57. war han allum mykit thiänoghir KL 
56. Ber 214.
po (thogh SJ) XS 1: 63 (l40l), 136 (1402), 317 (1404), 
2: 169 (1409); Fa 10; VKR 3, 5, 10, 11, 24, 26, 27, 28, 45. 
thog Bir 4: 15, 52, 53, 63, 72, 5: 21, 29, 38; Su 202, 203, 
204, 209, 211, 366; B Y fl 1: 272 (l474). thoch VKR 24, 
30, '39, 45; SO 149. thok Iv 1884, 1950, 3225, 3226. thOC 
RK 1: (sfgn) s. 174. togh L.; RK 1: (sfgn) s. 183, 
2: 4855; SJ 188 (1449); Bir 4: 50; JK l, 245; MB 2: 57. 
tog SML Kk 20: pr. i var. ; RK 1: (LRK) s. 224; Di 
19. toch KrLL Kg 2: pr. i v ar., 7 i var.; LfK 217, 
220 o. s. v. tOCk BSII 4: 9 (1471). tok AID (S) 209; 
RK 1: (sfgn) s. 181, 3: 2510; SO 21; Di 18. dogh 
Gers Frest Jnl., 13, 33, 37. dog MD 494. doch SJ 
272 (1459); BSII 5: 539 (1514); RK 3: (Till. om Chr. 
7/, red. B) 6209; Gers Ars cl. c 4, c 5. doc RK 3: 
(Till. om Chr. JJ, red. B) 6220. |)Ö L. |)a SD 5: 
477 (l345, nyare af skr.), tha SML Kk 20: pr. i var.] 
KrLL Kg 7 o. s. v.; Bir 1: 363, 2: 17, 3: 73, 121; AFP 
1: 80; Al 8387. 10445; MD 160, (S) 270; Su 113, 368. 
thaa KrLL Kg 2: pr. i var.)) adv. och konj. [7s£. pö. 
Jfr Mnt. doch] L. A) adv. 1) dock. a) utan rela­
tion till en koncessiv bisats, u) uttryckande en motsätt­
ning: dock, likväl, icke dess mindre, det oaktadt. vanl. 
i förbindelse med ett föreg. ok. sa moyses at buskin 
loghadhe oc bran tho ey AJB 1: 281. läggiom wi saman 
en bonda som är hoorkarl, oc en prest som giort ha­
wer löskoläghe . . . tha liawa biskopa oc preste mera 
syndath än en kotkarl, oc är tho hans s)rncl meere aff 
sik siälwo, oc thera minne v tan the synda tho flerom 
lundom ib 139. rosin loktar sötelika, hon är faghir at 
see vppa. liin at hanna ok tho wäxir hon ey vtan j 
bland thornana som äru hwasse at hanna Bir 1: 66. 
her didriks häst föll till jordena, oc tog bleff han i 
sadelen Di 19. hon skal mik fölghia ok vara hull 
ok halda tho sina kristelika tro Fl 77. af iuda forradh- 
ära hulkin som var thera ledharä som gripu ihesum ok 
var tho taldär . . . j wart ämbite KL 132. vinträn
the synas litith värdh om vinthrin ok äru tha dyr
ok nyttelik om somaren AIP 1: 80. hon skulde wara
modher och tha okrenkt MD 160. — men likväl, dock.
thär äptir thänktc paulus at fara til macidoniam 
. . . tho bleff han qwär nokrii stund KL 163. som- 
like äru fatighe j thingomen, thog (sed) fulle j and­
anom Bir 4: 52. andre äru the som äru rike j rike­
domom, thog thome j andanom ib. tässe äru sanne-
90
714 toto
like fatighe, thog äru the rike j gudhi ib. ß) uttryc­
kande ett beriktigande, e/rf modifierande, era inskränlk- 
ning, erfrf förbehåll el. dyl. : dock, likväl, emellertid, mem. 
ful prästar . . . bra bondanom ... at lians koua myr]pe 
sin magh mz hans rape. po var lian saklös bape tel rajpa 
ok tel gärnig -Be/ 30. vi arum alle tomlöse ii vara firu 
pienist ok gitum uu eigh iartingne giort: vilt J>u po tiro 
a ihesum Christum ... pa varpar pu lös ib 15. ham 
(mannen med de förlamade ocli vid likbåren fastgrodda 
händerna) . . . löstes paghar ... po liafpe han en 
värk ib. ma fapren nyutä pcrä (sönernas) thiänist äin 
oskipt «är perrä mällom. pa seal en af pem af vapin- 
synenä kumä hwart aar SJj 5: 447 ( 1345, gammal af skr..). 
lät thik aat ängo siva mykyt lysta som at vara när 
varom herra ... tho skalt thu ey lata älla forsunna 
at göra alt annat thz som tharfwas oc thik biudz 
Bo 102. i alla manna åthäue är förhuxan godh, tho 
är han (för honj mäst tarflik i stridh ok bardagha 
KS 82 (202, 89). gör thegh gladh, togh vara tegh tlhz 
besta thu kan Di 245. wij haffua förnommed tock 
ecke i nager sannindh, at the yperste män aff dada 
haffua scriffuad konung cfristiern] n\v nylega til BSUI 
4: 9 (l47l). thz riff thz war inföt oc inskapath nnz 
adam, oc hördhe hans natwro til, ey tho äpter thy 
som han war en man, vtan äpter thy som han war 
mankynsins forfadher oc ophoff MB 1: 89. mz fasto 
oc licammans tliwang tho skällike Bo 45. haua the 
hedherlika ok renliwis fr v mi k hugnath ok äradh 
oppa tolf marker swenska päninga tho innan god hum 
hawum SD AS 2: 117 (1409). är thet . . . swa at ey 
kunna ellir forinaa abbatissa oc confessor swadama 
rätta oc nepsa tha tak i raadh oc hielp aff byscojp- 
enom thoch swa at reglilan haallis j allom sinomi 
punctom VKR 39. aff thennorn fyrom som korsit bära 
maagho een ellir twe wara preste, thogh swa at alloua 
(för i alloinj thingom warin the abbatissonne lydoghe 
oc confessori ib 5. hus läna pöm sum bepäs med goop 
wiliä . . . stallarum i uutt husum, po swa att fänäper 
äghandens egh uutt skiutis SD 5: 375 (1344, nyare af- 
skr.). ib 4: 465 (1335, nyare af skr.), AS 1: 317 (l404l). 
pet hauir jäc giuip til strengnes domkirkiu ... po med 
panna skiälum SD 5: 293 (l344). ib NS 1: 63 (14011). 
dömpde vi thet skipte til ryggia i swa mattho afth 
veretha clostret skal anama syn gardh i kädilstörp o 
hyndrat igen och fonde swen podhersson syn fädher- 
nes gardh igen i kulla och thog swa mz skäl at xu 
o vildoge män skule offwer lägia vm for:de closter ber 
göra nogra fillist for awerke BYH 1: 272 (1474). MB 
2: 57. ath alle op och wth met store älffwen till ny 
lödisso ofortollat . . . fara skullä, saa doch, ath hoo 
then annnen (för annenj siidhen gynom älffwen ne:st 
bahus fara ville, göre then toll, gammalth och fort waa> 
ith haffwer BSII 5: 539 (1514). kan ey confessor thz 
retta tha bedhis raadh oc hielp aff biscopenom. thog”h 
gömbdom allom helgha reghlonna stadga VKR 5. sc;al 
systor formann . . . sighia henna brut thogh medli kiä- 
leeks ordhom ib 28. kennis jak ... at jak . . . haffuer 
vnt ok gitfuit . . . niclis stub . . . alla mina ingedöma 
. . . togh vndan taknom minom bokom gangklädrom oc 
sängia klädrom SJ 188 (1449). han . . . las nakat ,af 
förra bönom. oc po mz vafrande hugh KL 188. synas 
hans gerninga vndarlika thy at han astunda at wara
ensamin ok tho (sed) til sin na egh na nytto Bir 1: 319. 
blanda stundom skämtan medh aluore tinne, ok tho 
föghelika KS 24 (59, 26). nw skal iak dö huat nw for 
tho RK 1: 4422. thenne bok . . . war til forende aff 
nagra goda lärda män skriffwath och wendh af latjne 
ok oppa swensko . . . doch altli for dy sa fansz naghz 
forsymath . . . som ganszka nyttogth war Gers Ars 
c 5. h) i efter satsen efter en koncessiv försats, tho han 
ey vilde han skulde tho bidha Iv 2432. tho the v i 11 o mik 
fordarfua iak var tho thera herra ok arfue Fr 660. än 
tho at iak a sottosäng liggir thogh ära minn sinne, 
skäl, minne oc vndirstandilse swa fwlkomlika godh ok 
stark, som tha iak aldra helbrigdoghast warith haffwir 
SD AS 2: 189 (1409). thänk vppa the välsignadho fa- 
niiliam. ok än thot hon är litin, är hon tho mykyt 
höghelica värdogh Bo 33. än tho iak viste the thing 
som scrifwadh varo aff minom son tho for älskoghans 
storlek skuld som jak hafdhe til min son opfyltis mit 
hiärta mz sorgh Bir 3: 156. än thot hans likame 
skuldo skylias aff thinom likarna i hans födzslo tho 
ey tliäs minna forewiste han thik oatskillika bliwa- 
skolande vtan ända mz sik ib 4: (Dikt) 220. än tho 
at hon i them . . . seer skina tilth wald . . . än 
fiärkas hon thot (för t hoj tha lankit fran tik Su 98. 
än po at alle dagha ok höghtipe äru hans ok af hans 
napom po hauar han uoquara höghtilp särleka af hans 
särlekom napom Bu 61. KL 178. emdogh ath monn- 
iskian wardher oppa then tidhen j werdz tingh fry 
aff sorgh dogh alth fordy komber Ihon sydhen myk- 
ith större ygen Gers Frest 37. rnädhan (licet) wärldinna 
skapare haffwer swa hedherlika orneffat hyrnblana mz 
stiärnom oc planetom . . . ängia oc dala mz wänasta 
blomom thog (tarnen) ower alt thetta, o:> hälgasta jomfru, 
haffwer han aldra fägherst ornerat tdiin häjga licama, 
mz thinom aldra hälgasta spenom Silt 203. 2) icke
dess mindre, det oaktadt, dessutom, alha stadz ther hugx 
vtan tridhiungx war i tökt alt thz hain mz faar oc tho 
böte äptir thy lagh äru TB 76. B) koWJ* 1) om ock, 
om än, äfven om. tho innu letar badh$ Vtl 8lf illüê mail 
kan ey tholkin kämpa finna Iv 93. tho hon skulde thws- 
and vintre lifua iak vil hänne ey eeia päning gifua ib 
3729. wari engom loffiikit haffwa nakoit eghiti alzstingx 
enkte thing, tho thz wari aldra minzssta Bir 4: 9. thu 
thörff ey nw hopas a thina fränder tho the togho 
thit goz alt i sänder the lösto os ey aff ware pino 
mz eno mintzsto goze sino MD 94. ib 101. 2) ehuru,
fastän, the äru swa liik tho the äru sär Fl 905. tho han 
ey vilde han skulde tho bidha Iv 2432. tho the villo mik 
fordarfua iak var tho thera herra ok arfue Fr 659. 
mannen dör tho han han ey will RK 1: 3277. huilk- 
ith gotz risabergh closter hawer i langa tima i wär- 
iom hawidh, tho thet war mik eygh metli lika eller 
retta af gangith SD AS 2: 117 (1409). — J)0 alt 
lllll ens, adv. dock, likväl, the mistäkkias gudhi 
hwilke som ey halda sina lofwan . . . tho alt wm ens 
(verumtamen) skalt thu ey halda tro i onde iättan 
Ber 170. ib 229. — j)0 at (t>0 ... at. tdiot. thoot 
VKR 27. sammandrages med tllll till thotw Ber 
280), konj. 1) om ock, om än, äfven om. po 
matte man piggiä at e vare vin pär at SR 46. hwaar 
sum ok nokot taker af präste eller bondä ... aa 
moto therrä williä . . . tha aghum wi ok skulum ha-
thoka 715
unn lijf iif latä takä . . . tho at that ware eigh vtan 
ettt höns wärt SD 4: 465 (1335, nyare af skr.), tho at 
ak matte thusanda vinter lifua iak kunne thz ey til 
ullo skrifua lv 1562. tho at iak vilde här sighia ney 
nik thykker thz ma dugha ey ib 4435. aff mik skal 
ngin wita fanga thot thz skulde mik til dödhen ganga 
tr (Cod. B) 2312. ib 2294. iak vil ey göra nakot än 
hot aldra minzst mot rätuisonne. äniuäl thot alle 
iälghe män badhen mik tliz Bir 1: 5. wari . . . ey 
.bbatissan oc systrana mykitli böghelicha ellir rcdho- 
iona at lata noghra stechirhws systor wt aff in- 
ykkeno . . . thoot hon än wille gaa til annan ordin 
[rKR 27. 2) om. efter ett föreg. komparativt sum,
va sum el. än. thän orloghis man som vtginge äptir 
ins herra budhi til stridh liauande vilia at stridha 
tarklica oc kome atir sargadhir hauande änga faanga, 
kulle ey fa mindre lön for sin godlia vilia än thot 
quam si) han hafdhe sighir wnnit Bir 2: 66. for the 
lyro loktena som han kände aff hulke han mättis swa 
;om thot han ware j paradijs KL 103. at thw granlika 
ikwdha twa städhi som thotw saaghe theem ffore thin- 
)in öghom Ber 280. 3) ehuru, fastän. thot hans pina
•mnungadhis os till helso, tho gaff han os sinna 
ipostla martyrium till äftirdöme KL 178. thot the 
îafdho gitit thera handa sik radhit. ey vildo fatik- 
lomsins älskare thera handa plägha Bo 16. tho at 
dliur tunga faller slät ij biwdhin id lire syster ekke rät 
lv 3735. ib 3225, 3709. tho at werldin gik honom illa i 
hand tha haffdin tho at hwario borga oc land RK 1: 
1856. tho at the misto badhe sadhla oc hästa han 
wille them eukte giffwa til nästa ib (Albr) s. 209. ib 
210 (på tre st.), 2: 4855. — |)O ok, konj. om ock. 
tha som iak aldra tryggasta saat . . . swa som eth 
blomstrande triiä, tho oc ey än (necdum) tilfulnadz 
ympat aller rotat Su 160. — Jio um (tog om), 
konj. om ock, om än. enchtit swerd thosligis war 
burit aff eld tog om man lettä offner all wärildena 
Di 76. — Jfr allikoväl, alt liko väl (under alder;, 
livar, livarist, likoväl, }>a, {tågbin, än. 
tho, se ()a.
tlioka (tuka),/. [Isl. Jioka] töcken, dimma, thiokka 
tukan äller dymban Prosadikter s. 88. Jfr dimbo
thoka.
thokhardher? (tuckharder), adj. envist fast­
hållande el. följande sitt tycke; tredskande. the bönder 
ere her pa landet ganske tuckharde BS1I 5: 148 (1507). 
kunne finnis nogro tuckharde her pa nordmoted, at 
then gingierd kommer icke vt i thenne veken, tha 
matte the straffes epter edert herredömes tillatilse ib.
thoki, m. = thoka. ofuer hampnen sa stoor en 
toke gik RK 2: 6612. ey länger stood then token ther 
än marsken til läghis komen är ib 6616. — thoka 
vädlier (tokka Wädher), n. töcknigt el. dimmigt 
väder, tha the kommo i syön wart swa mörkt oc tokka 
wädher, thz the ekke wisto hwart the waro komne 
Lg 3: 694.
jiokke (Imkki L. thukke. twkke), m. [isl. 
Jiokki. Fgutn. fiuiiki] L. tycke, mening. 1) tycke, 
vilja, behag, vt wäliande hällir ödhmiuklika thola al 
dröwilse til gudz wilia fulkomnilsa. än til nokrom 
sin thokka j nokro thingo wändas fran gudhlikom 
wilia Bir 4: (Dikt) 268. thz tykte gudh ware aff thakke
})ola
(sannolikt för thokke; d. v. s. det var Gud emot) 
thz iudas loth segh ther til lokke MD 24. föl thz 
ey j henne tokka ib (S) 225. — behag, behagande, 
välbehag, til tholka vina thokka (complacentiam) gör 
hon opta moot gudhi oc sino eghno samuiti Bo 95. 
prydli äldre thit änlite for manna thokka (ut ho- 
minibus placeas) Ber 173. 2) tycke, behag, välvilja.
konungin fik swa storan twkka oc godhwilia til ho­
nom Lg 3: 47. — ynnest, gunst, tillgifvenhet, vänskap. 
marina hedhir ok thukke älla thykkia (favores) Bir 
1: 314. huru smälikin värlzsins thokke (favor) är 
ib 2: 61. aff ödhmiuke ok hemelike samtalan faar 
han sina thiänara thokka (gratiam) ok älskogha ib 
3: 308. tha forskylia thu thes större thukka badhe 
for gudhi ok man nom Lg 3: 499. — Jfr o-, saill- 
tliokko. — })okka bot (jbukka-), f l. — fokka 
or{>, n. L.
thokkelikor, adj. Jfr othokkeliker. 
tliokkia, /. Jfr othokkia.
thokkogher, adj. Jfr otliokkoglier. 
tliokua (thukna), /. = thoka. hwat är wart 
lif här j iordrike, wtan swasom en thukna Lg 3: 
504.
thoklie, m. = thoka. pa alla andra sidha monde 
engen tokne bidha RK 2: 6615.
tliol (tholl. toll BSIJ 3: 293 (l470). tool, thul), 
n. [/$/. fiol) 1) fördragande, uthärdande, förmåga 
att uthärda el. hålla ut. for then skuld at han wtgik 
oskaddir af the pinonne. konungin mykyt vndrandis 
swa stort thol . . . sagdhe. jak storlica vndra at i 
thik är lifsins ande Gr 279. — tålamod, ståndak­
tigt uthärdande af lidande, i största thuli Lg 3: 
516. 2) lidande, thu söte ihesu ... lät vp mit
hiärta thz iak matte . . . thik thakka ok thiäna 
for tliit mykla thol Bir 4: 163. 3) tålamod, för­
drag, fördragsamhet. hafua thol vm fa päninga MP 
1: 339. duäl hämdcna thr til wredhen är iui gång- 
in. ty at tliul ok forhuxan fylghe dyghd ok snille 
KS 37 (96, 39). the skulo bedhas nadher mannom 
oc tholl aff gudhi MB 1: 385. tliit (Guds) dygde- 
lika thol (motsv. ställe Bir 2: 265: tholamodh; hafuer 
mik hulpith Bir 4: 164. 4) tålamod, tåligt väntande,
förmåga att tåligt vänta, förmåga att gifva sig till 
tåls el. gifva sig ro. thet är lastr ok odyghd, huar 
som brådhr ok slidhzkr löper i sin mat ella dryk . . . 
thy at huar then wana bauer, han halda alle vitre 
män firi ovätughan slukara, ther huazke hauer thul 
ella skiäl KS 42 (l09, 46). hwa som ärffvvoder dagh ok 
nätter ... ok hauer enkte tholl eller bidh RK 1: 
1758. ib 2207. — tålamod, uthållighet, tåligt väntande. 
goth thol giwir godhan ända GO 511. ib 921. — tå­
lamod, under g ifv enhet, lugn. badh hon oss hafua thol 
Lg 3: 517. 5) tillåtelse, af gudz tilläte oc tholi
Bir 2: 50. gudh gifwer honom tliol at fresta them 
Ber 180. gudh giuer opta sit thol ther til KS 16 
(40, 17). var herra gaff ther til eth tool RK 1: 253. 
mik är ther til thol gifwit Bir 2: 113. vm thu 
hafdhe ther til thol fangit ib. Bo 122. VKR vi. ST 
310. BSII 3: 293 (1470). — Jfr O-, Sara-J)Ol.
{)Ola (tollä MD 69. thula KL 50, 301; Bir 1: 
195. tula KS 61 (152, 67), 75 (185, 82), 81 (l99, 88). 
près. 1, 3 pers. J)ol SML M 14: l; VML II M 24: 7;
716fiola
Bu 140. thol MB 1: 277; GO 1040 ; Bit- 1: 67, 98; Ml) 
95 (på två st.). tholl RK 1: 1759. toll Su 177; LB 
7: 63. tool RK 1: 346. ])Tll SML J 13. til 111 Bir 
1: 194. tliolir KL 303. 2 pers. tolth MD 73. tllol 
Bir 2: 277. 4: 163. tol LB 7: 47. toller ib 48. tööl 
Su 119. refl. 3 pers. thols Bir 1: 133, 2: 147. pi. 
2 pers. |)ulin Bu 518. konj. hole VGL I LR. tlioli 
Bir 1: 291. tuli KS 49 (l25, 53). imperot. thol Bir 
1: 67. tîlOOl GO 300, 958. impf, jpolde Bu 12, 23. 76,
78, 138, 139. tholde. tolde Bir l: 8. tholde MB l:
426. tliulde KL 79, 302. pi. toldo Bir 1: 29, thnldo 
Bit 391. supin. |)0lt VGL HI 112; Bu 28. tliolt Bil 
476; MB 1: 171, 249, 295; ST 115, 409. toit KS 81 
(199-200, 88-9)), ». [Isl. tola] L. 1) tala, slå ut 
vied, uthärda, kunna uthärda, tula (sustinere) my kin 
tunga ok äruodlie KS 81 (199, 88). hua som ey giter 
tolt at han jamlika wardi (for wari i) wapnoin, han 
är onytr i stridli ib. han giter ey tliolt tholka oro 
MB 1: 295. orit.il är thz hors ey thol een kyrkmässa 
rydli GO 1040. haa kan lidha aller thola tolkit liff- 
werne Su 122. huru ska] jak lidha oc thola olidhelika 
pinona. ib 251. — abs. liwar forma thola (sustinebit) än 
thu gome wranglikheter Ber 94. tagh ena riiss oc siwd 
i watn oc basa then siwka som han hetast toll LB 7: 
63. ib 47, 48. — »ted prep. vidh. ey af minne makt 
alia dygdh forma iak här vidh thola Gr 279. hwilkin 
ey thol widli stadugan oc groffuau maat Su 363. MB 
1: 83. han gat ey langer tholt widh kgtfastbna ib 
171. iak giter ey tliolt widh alia the ysäld ther minom 
fadher ower komber, än han saknar smaswenin ib 249. 
ST 409. han tholl ther ekke lenge widh RK t: 1759. — 
s/å ut med, hålla ut nied. är stort wndir . . . hum jak 
gither tholt ällir bwrit tolkins kärlekx swa hetastan 
bron a Su 339. 2) utstå, Hda, erfara (ngt svårt el.
obehagligt), ihesus Christus pökle döp a corso Bu 138. 
ib 12, 139. MB 1: 277, 426. Fl 1614. RK 1: 346. Ml) 69. 
Bir 2: 142. pola harpa pino Bu 187. pu ... polde 
saar ok saran värk . . . polde hungor ok myken pörst 
ib 76. Al 4912. polde pu snymbo ok bannor Bu 78. 
tholom vi här pino ok digher omaka Iv 4220. ath thu 
tolth wee MD 73. thola the nödh tha er i wonom ib. 
ib 69. som thola vidhirthorfft (nécessitaiem patiuntur) 
Bir 3: 305. thola domin ib 70. vtan lion lidhe ok 
tholi thz som hwast ok besk är ib 1: 291. är bätra 
bärias än tula bådhe blyghd ok skadha KS 75 (185, 82)* 
KL 303. han thulde . . . mykin ok hardhan siukdoni ib
79. the . . . thula al thing gladhlika ok thulomodh- 
lika ib 50; jfr 5* at han gladeleka lidher oc toll all 
genwärdogh tingh Su 177; jfr 5, thetta hafwir sanc- 
tus vitus tholt oc lidhit for ihesu christi nampn 
skuld ST 115. päs kärare varpar iak minom mästara. 
at iak pol mera for hanom Bu 140. en salogh koka 
polde mycla nöp oc möpo af enoni diäfle ib 23. en 
gudhlikir monkir tholde mykit gab aff androm sinom 
brodhor KL 79. ib 302. Ml) 95 (på två st.). — lida, 
röna, träfas af. ödhmiwktin . . . tholde aldre nidher- 
fal Ber 114. — lida, undergå, bör tliic at thula 
hardlia plikt for thina skämmclico synd KL 301. hwi- 
likiu syndoglier man ther nidher fore at thola synda 
giäld Pa 11. — underkasta sig. polde pu saklös moysi 
lagh Bu 76. — undergå, vara underkastad, thola 
thässe fyra (jorden, vattnet, luften och elden) sam-
j)ola
bland oc omskipte MB 1: 38. — undergå, röna. tha 
tholde wl aller Hin vmskipte Bil 84. — röna, erfara. 
at [han] skal thz göra androm som han vil siäluir 
thola (pati) Bir 3: 229. — abs. lida, tåla, underkasta 
sig. a moth botalöst maal krista wid riff ok thool 
GO 958. — lida, känna smärta, min modher oc jak 
wi frälstom människiona swa som mz eno Märta, jak 
tholande (patiendo) j likamenom oc hiärtano, oc hon 
tholande j hiärtans sorgh oc kärleke Bir 4: 52. 3)
tåla, fördraga, kunna behålla, for alskons ether man 
ffaar om man drikker ether drikke tachi dragencia 
tha tol han hwarke ether eller math junan man LB 
2: 59. 4) tåla, gifva sig till tåls, hålla vt. thool
ok biidh tha vindhir thu al thingh GO 300. — hålla 
sig, gifva. sig ro. sebastianus stodh när ok hördhe ok 
gat ey länger tholt Bil 476. 5) tåla, fördraga, finna
sig i. te skulu gita tolt litla ok almänninx födho KS 
81 (200, 89). tro at alt är tolande vtan fyliskia ok oreu 
lifnadr ib 24 (59, 26). mäktughe ok wälbyrdughe herra 
wilia ey töla trugh ok wålzgärninga hans ib 61 (l52, 
67). petrus ok paulus vildo eigli langar pola guz van 
hepar Bu 102. tolket alt seer thu. tööl oc tigher 
Su 119. — hafva fördrag, vara tålig el. långmodig. 
huat dom vilin ii giua panna manne, som mykit il t 
hauar giort: ok iak ii au ar länge vmburit ok polt. 
ok eigh är han päs bätre Bu 28. huru opta iak 
vmbar mz thik ok tolde nar thu fiolt j syndena 
Bir 1:8. — tåla, fördraga, hafva fördrag med (ngn). 
vmbär . . . thu gerna ok thol mins sons owinj Bir 
1: 67. thol . . . thu them swa länge som han thol 
them ib. ib 73. iak thol lian ok städhir ib 98. han 
tholde oc stadde onda män j thera ilzsko ib 3: 46. 
ib 1: 98, 126, 195, 2: 277, 4: 163. — med dat. thul iak 
mannenom tholomodlika alt til ytersta punetin Bir 1: 
194. o min sötaste gudh, huru länge oc mz huat 
thulimot thu mik wslom syndara, tik genstridande, 
stadherlika tholde Su 339. — fördraga, låta vara, 
tillåta att vara. cristna manna gup . . . som ängen 
annan gup vilde pola mz sik Bu 150. w ran ga män 
vilde han ey thola j sino lande Bil 884. — med två 
ack. ey skal thu thola han saklösan som wanwyrdher 
gudz nampn MB 1: 333. — tåla (ngt af ngn), för­
draga (ngt af ngn), hafva öfverseende med (ngn för 
ngt), med dat. och ack. tuli sinom suenom änga il- 
gärninga KS 49 ( 125, 53). han är sa dränger at tha 
han tog alla wara wapn. oc kläde oc kastade i skarnit 
for war ögon wij skuldum lianum thz likawäll tolä 
Li 99. MB 1: 277. — med ack. och prep. af. skodha 
. . . apostlana ganga äpte honom . . . thrängiande sik 
in til hans ... än han tholde thz af thöm alt saman 
gärna (libenter hoc sustinebat ab eis) Bo 179. 6)
tillåta, med sats inledd af at. hälagher man tholde at 
hänna händer komo widh hans föther Bil 264. — med 
dat. och sats inledd af at. ey toldo the honom älla 
staddho at han j förde sik Bir 1: 29. — med dat. och 
inf. than man som gerna tholde henne väl lifuaokgudhi 
thiäna Bil 803. ib 805. Bir 2: 142. thols oc städz diäfi- 
enom stundom at dröna rätuisa män ib 147. — med dat. 
och ack. vin min son tolde them thz älla stadde Bir 1: 
112. — med ack. och underförstådd inf. — jmss. vilde 
gerna än meer synda, vtan hon forma ey ok thols ey 
älla städz (non potest nec permititur) afï gudhi Bir 1:
717 Jiolikerf)Olï
133. — tliola vid hl*r, tala, slå ut med, uthärda, thin 
likarna tholde ey vidhir at see thz Bir 1: 254. Jfr
vidliertholn. — Jfr otholas, otholande.
] i o 1 i, m. Jfr sar-, sara-poli.
tholikaledliis (tholkaledhis Bo so; Bir 3; 395. 
tliolka ledhis ib 445), adv. på sådant sätt. sålunda, 
så. at iohannes skoli tholkaledhis (taliter) döö Bo 80. 
hafdhe thu tholikaledhis dömt Bir 1: 376. ib 3: 395, 
445.
tholikalunda (tolke lunde), adv. = tholika­
ledhis. han swarade them a tor tolke lunde R K 2: 
7963.
poliker (tholiker Ber 103. tholikir Bir l: 337; 
MP 1: 147. tholikar Bil 249. tholkir Bo 78; Bir 
2: lis: MP 2: 190. tholik GO 437; MD loi. tholikin 
Bir 1: 334, 336, 337. tholkin Iv 1306. tolkin MP 1: 
6; Di 298. tllölkin h 236./. |)olik Bu 167. tholik 
GO 290, 528, 792, 9/9; Bir 1: 133, 3: 461; Ber 52. tolik 
ib 50. tholikin Lg 69. tholkin Bir 4: 72. n. (nom., 
ack.) !>olikt SD 5: 160 (1343); Bu 497. |)Oliet SD 5: 
377 (1344, nyare afskr.). tholikt KL 41, 47, 334; MB 
1 : 375; MD 96; Fl 1824; Al 4170, 6086. tholicht VKR 
35. tolikt RK 2: 7535. thlllikt KL 301. tholikit ib 
52; Bir i: 27. tholikith GO 793. tolikyt LB 7: 
76. toligit RK 2: 7926. töligit ib 7806. tholkit 
Bo 8, 10, 39, 81 ; Bir 5: 46; Su 368. tholkith Fl 1249. 
tolkit RK 1: 124, 3: 2840, 3572, 3578; Su 122. tolket 
Di 141 ; Lg 219; Su 119. tolkyth Gers Frest 15. 
tolgit RK 2: 9238. tolgith Di 229. tolghith Gers 
Frest 3. thölkith lo 267. tölkit Di 46. tulkith 
Gers Frest 15. tulkyth BSD 5: 316 (l50S). ack. 
m. polikan Bu 141. tolikan MB 1: (Cod. B) 536. 
tolkan MD 383; Gers Frest 15. tolkan Di 190. 
tlmlkan Bil 112. tulkan Gers. Frest 15. Jioli- 
kill SD 5: 374 (1344, nyare afskr.). tholikin KL 
44, 240; Ber 189. tholkin MB 1: 140; Bo S2; Bir 
4: 33. tolkin BSD 3: 293 (1470) ; Ml> 335. tolken 
PM 34; MD 331. tolkya (för -yn.) Gers Frest 
lö. tolken Di 29. tholik Fl 695; RK 1: 1316; Al 
4166. f. polika Bu 144. tholika KL 52. tho- 
lica Bil 300. tholka MB l: 125, 140, 295; Bir 3: 73; 
Fl 94, 596; Fr 698; Su 54. tulka Gers Frest 15. 
toliga RK 2: 7892. töliga ib 8368. tholik Fl 1586. 
toligh il/o 16. tolic RK 2 : 7885. dat. m. polikum 
VGL 11 VS 12. thulukom KL 249. tholkom Bo 
111, 127; Gr 279; MB 1: 140; RK 1: 124. tolkom Lg 
3: 640. f. Iiolike SD 5 : 480 (1.345, nyare afskr.), 
tholike Lg 69; Bir 1: 133; KL 87. tholke Bo 188 
Bir 3: 229; Lg 93. thulke KL 252. n. poliko SD 
5: 377 (1.344. nyare afskr.)-, Bu 26. poleko Bir i: 
(Act) 185. toliko MP 1: 195. tolico Lg 46. tolko 
MD 334. tolka ib 335. tölko PM 25. gen. m. poliks 
Bu 497. tholkins Bo 82. tolkins Su 339. n. thol- 
kins ib 367. pl. m. polike SD 5: 375 C1344, nyare 
afskr.). tholike Bir 1: 337. tholke Bo 102; MP 2: 
190; GO 978. tolke PM 14; LB 7: 76. tolga RK 1: 
(sfgn) s. 177. f. polika Bu 9. tholika Pa is. tolka 
PM 7; MD 335. tolka Di 127. 11. (nom., ack.) polik 
SD 5: 480 (1345, nyare afskr.)-, KL 187. tholik MB 
l: 88, 237, 238; KL 4.3; Bir l: 219; Fl 1814. tolik MP 
1: 11, 215. tholigh ST 444. tholikin Ber 119. to- 
likin MP l: 11. poliken Bu 167. tholkin lv iei6.
tolkin MD 335. tolken -Sm 98; PM 26. ack. m. tho­
lika KL 173; Bil 610; Bir 1: 337. polikä SD 5:639 
(1347). tholka MB l: 325; PM 34. /. tholiga Bil 
375. tholka MB 1: 301, 353. tolka Lg 3: 550. tolgha 
MB 2: 289. dat. polikom SD 5: 605 (1316); KL 189. 
tholikom SD 5: 374 (1344, nyare afskr.)-, KL 290. 
tholichom VKR 35. tholiknm KL 44. tholkom 
ib 201 ; Gr 278 ; MB 1: 463. tolkom Su 366. tolghom 
Lg 814. gen. tholka Bo 95. tokka Spec. Virg. 443), 
pron. adj. L. 1) slik, dylik, sådan, så beskaffad. 
j sliko watue äru tholke fiska GO 978. epter ]iy som 
poli kt godz geldcr i skeninge SD 5: 160 (1343). poli k 
mal forsökyä ib 480 (1345, nya,re afskr.). at han obupin 
kom til pol iko höghtif) ib. at vtleta sannynd j f>olikom 
maloni ib 605 (13-16). moghu . . . polike män forwnne 
fangas aaf laghmannom ib 375 (134-1, nyare afskr.'). 
tholke k lärka äru false propheta, tholkir var then 
prestin som var herra sighir af MP 2: 190. polika ok 
sua hemska varo hepna villor Bu 9; jfr 2. the spurdho 
hona hwadhan aff hon hafdhe tholika makt KL 52; jfr 
2. huru opta nakor tholkir thanke löpir mot thik . . . 
tha sigh bhz thinom andelicom vinom Bir 2: 115. thiäna 
vrider toliknn (Cod. A thäskyns 102) herradoom är 
faghert frälse MB 1: (Cod. B) 536. lat tik . . . al- 
drigli falla i tokka slema människio loff Spec. Virg. 
443. fienden saar . . . tulka wantro Gers Frest 15. medh- 
an han taladhe tholik thing KL 43; jfr 2. thee 
fizska som ey hafFwa ficldh som är aall lagx torsker oc 
sill, oc tolke andre LB 7: 76. — abs. en sådan, 
en sådan mennisJca, pl. sådana, sådana menniskor. 
livvat cy blidhka tholikin gudz wredhe Bir 1: 336. MP 
1: 147. tholike vita cy af för än the falla Bir 1: 337. — 
n. abs. dylikt, cristoforus vndrape huat polikt sätte Bu 
497. {re vndrapo dighart liuat poliko sätte ib 26. Avi 
fordärffwom ey diwr äller fisk tholikt skal ey opa 
av a ar disk Al 6086. thz tökte the SAvenske engen lost 
... at her gren them töligit böd RK 2: 7806. gräse- 
Jighit är tänkia tulkith Gers Frest 15. smaa skriin 
. . . hwar the magho göma wti sina naala oc lnviffua 
oc annat tholkit Bir 5: 46. gömandhis thz fore thiwf- 
uum oc diurum oc andro tolico Lg 46. äth ey nötha 
kööth eller annat tolikyt, vthan sinap LB 7: 76. tho­
likt skal thu ey thola, at wtläntzsker man thrughe 
ofmykith thin brodher MB 1: 375. — åtföljdt af 
sum el. hvilikin : sådan (som), så beskaffad (som). 
dicipuli foro for drotnig (drottning Ulfhild) som po- 
lik var at röna som hon namn haf|>e Bu 167. saa 
han . . . thulkan fughil som han saa fordhom jf- 
wir sit hofwodh si tia Bil 112. all Avaar likamlik na­
tura Avar tha i adarn, oc tok thor tholkin dom som 
han forskuldadhe, oc tholka natwr takom Avi äpter 
Ii on um mz tholkom dom, som hon tok innan hon um 
MB 1: 140. stundom drömir man om tholik thing som 
han thänker Avaken ib 237. tholik man gaar til dör 
som inne är GO 437. ib 792. 979. tholik Avar thin 
sänningh som thith fä draap ib 528. ib 290. änlitith 
(näml. var) thölkith som biörna skin Iv 267. tolgith 
venthe jach mik ey aff myn mogh som tu nAv mik giordc 
l)i 229. the (själarna) varo tholika seo oppa som glöd- 
heth iärn Pa 18. tolkin skal huar finnas fore gudz dom 
hulkin hnn hädhan gaar j sinom ytarsta dagh MP 1: 
6. war tolik androm hwilka thu öxke andra wara widh
$ oliker 718 |)Olonio{>
thik Ber 50. ib 52, 189. — i korrelatförhållande till ett 
föregående hvilikin. hwlkith malith är tholiker pröwas 
hwghin wara Ber 103. — med ett följ. sura underförstådt. 
tholik vapn lian siälfuer krafdhc Fl 1814; jfr 5. — så­
dan (som), den (som), at rätta ywir polikä män som 
swa györa SD 5: 639 (1347). — omedelbart efterföjdt af 
obest. art. och ett adj.: sådan. så. tha sancta anna saa 
swa stora ödhmyukt aff tolkom enom storom herra Lg 
3: 640. — med följ. sum. ther . . . siälff är tholkin een 
ädhla man som konung yrians son är herra iwan lv 1306. 
2) sådan) så stor, så mycken, så betydande, så ut­
märkt, så märklig, som finnes el. eger rum i så hög 
grad. fran thy at världin byriadhis offradhis alrigh 
tholkit offir Bo 8. at tholike fru sömde ey at sända 
swa dyran kost j swa fulo kari KL 87. miste konung­
en then han vnte best thz war hans drotning oc 
forstinna nepliga han töliga aater finna BK 2: 8368. 
gik mykit rycthe aff atli tolkin (sua mikill) kcmpe 
var slaghen Di 298, at han matte ey längir thiäna ij 
thulke ödhmiukt oc smälikhet KL 252. han . . . war 
mykith gladher aff tholke fynd Lg 93. aldrigh bodh- 
adliis människiom tholikin glad hi nakot sin för ib 69. 
— åtföljdt af sum. aldrig findz skriffwat at äugla 
syntos människiom nakot sin förra j tholike clarhet 
som tha syntes Lg 69. at alder swerikis aalmoghe 
seal hawa frip a sik oc allo sino, polikin sum bäztär 
war i warrä foräldrä daghum SD 5: 374 (1344. nyare 
af skr)). — med ett följ. sum underförstå dt. allo the 
ther woro finge nog ä Invar tolikt hans wiIi til drog BK 
2: 7535. — i ond bemärkelse: sådaji der, så stor, så 
förskräcklig, jobannes tholde tholimodhelica dödhiu. 
oc sidhan tholkin dödh Bo 82. the motte tha skylla 
lier magnus gren som them hade wollit toligit men RK 
2: 7926. komma ith tulkyth anskry i landith i blandh 
almoghen BSD 5: 316 (1508). at ey ware Joffleket 
tolket trol leffwa konungenom til wanhedher Lg 219. 
mädhen daghen i kalmara stodh ryzer göra tolkit 
homodh ... i karelzlandh monde the lenna och manga 
byar ther opp bränna RK 3: 3578. — åtföljdt af sum. 
thin fadhir . . . giordhe änkte thulikt ilt som thw 
giordhe KL 301. — åtföljdt af at. fläste thäs samma 
hälga renliffwes söner oc professores haffua sik oprest 
i tolka olydno oc genstridilse mothe sina förmän, 
at the aldz enga makt . . . haffua them at rätta 
Su 54. — 7i. smg. i o7nedelbar förbindelse med följ. 
lika el. sliker (i best. form): något sådant, något så 
förskräckligt, huar hörde man tolkit slika RK 3: 
2840. nyligha är ey hörth tolkit Hike ib 3572. 3)
sådan, likadan, af likadan el. samma beskaffenhet. 
jak skodhar thetta torn thy swa innerlik iak vil 
tholkith göra hema at mik Fl 1249. — i omedelbar 
förbindelse med följ, sam i: likadan, enahanda, samme. 
tholikt sama iärtikne hände j paris KL 41. hon plägh- 
adhe tholka sama iidli Fl 596. Fr 698. hans likame 
hawer tholka samo natwro som annor diwr MB 1: 
125. tholik sama (similis) rätuisa är aff inannenom 
swa som aff änglomen Bir 3: 461. — n. sing, li­
kadant, enahanda, det samma, tha thik händir thol­
kit sama (simile) Bo 10. man ma tholkit sama (idem) 
sighia af hans vmskärilsom ib 39. en wälborin iom- 
fru lowadhe at göma iomfrudom ok kesarans son lo- 
wadhe tholikit sama j sama timanom KL 52. ib 334.
nakot tholkit samma läsom wi . . . aff . . . symeon 
Su 368. 4) lika stor. åtföljdt af sum. tha är thinna
siäl vidhlekir tholkit* som himilsius Bo 78. — sär sk. 
i n. pl, el. sing, i fördubblande el. mångfaldigande 
uttryck, skal han tholik tw ater giälda (duplum red- 
det) MB 1: 338. spurde barlaam huru gamal han war. 
barlaam swa re. sik wara xl ara gamblan josaphat swar- 
adhe thu synis tholikt thw gamal Bil 618. hulkin 
forlatir for mit nampn hws älla brödhir älla systir 
han seal taka til löna tolik thusanda (tusen gånger 
så mycket, tusenfaldt) MF 1: 215. aff enom näwa watn 
ma wardha tholik tio wädher oc aff enom näwa wädher 
ma wardha tholik tio elder MB 1: 88; jfr slikor 3, 
5) sådan . . . som, den . . . som, hvilken, hvilken som 
hälst . . . som. biupar iak pik at boua vip polika kirkio 
pu vilt Bu 144. 6) den och den, en viss. bidher
iak tik at thu atirkom tholkin (tali) dagh Bir 4: 33. 
sänt mädhir mic min brodhir til tholikin (quodam) 
stadh KL 240. — Jfr sliker, jiyliker, ä.
tholilse, n. pl.f lidande, thz är som änkte. hwilket 
thu thol. vm thu thz rättelika vägher ok likna vidh 
thinna forfädhra pino ok tholilse Su 436.
thollika (toleligha Lg 82i. thollelika MP 2: 
129; Bir 5: is. tholnlika ST 119. tulelika: -li- 
kare Su 172. thululica Bo 82. thululiga Bir 
4: 97. tululiga MD (S) 274. tululegha Gers Frest 
13)5 adv. 1) på. ett sätt som är möjligt el. lätt att 
fördraga el. uthärda, gudh matte thollicaro (tolera- 
bilius) synas j mandomenom än j guddomenom Bir 2; 
297. 2) tåligt, med tålamod, at han vinbar thollika
sin forradhara Bo 175. at thu skuli . . . vmbära them 
(0: dröuilse) thollica ib 106. han . . . tok thululica 
hwart eet hug ib 82. toleligha lidha hnardh swar Lg 
821. MP 2: 129. ST 119. Bir 4: 97. MD (S) 274. Su 
172. — (?) tha är ren likamans qwämmelighet, wm 
hon j bland lastanna othama gälnizsko thollelika haldz 
Bir 5: 18. 3) fördragsamt, med ro, utan ovilja el.
missnöje, thz är ekke lithen syndh, tululeglia höra 
bakdanthan Gers Frest 13. — Jfr othollika.
tholliker (tholeliker; -likare Su 429. tholu- 
liker: -likare Bir l: 215. tululigen (ack. m.) 
MD (S) 274), adj. [Fnor. polligr] 1) dräglig, möj­
lig el. lätt att bära el. fördraga, hwa vänte ey tholli- 
care (tolerabiliorem) vara höghfärdliena i them rika 
än i stafkarlenom Bo 124. gör hänna sorgh thollikare 
ib 202. tholelikare är at en är onder. än flere Su 429. 
Bir 1: 215. 2) tålig, wi läsom ... aff een tulu-
ligen man MD (S) 274. — Jfr otliolliker.
|)Olomol) (tholomodh Bil 85, 214; Bir 1: 17, 2: 
274, 3: 38, 315; MP 2: 71; -modhe Bir 1: 238, 2: 206. 
tholomod Bil 369; -motz Bir 2: 299. tolomodli 
Su 50, 175. tholumodh Bo 45; MP 1; 258; Su 437; 
-modhit Bo 175; -modhz Su 434; -modhe ib 429. 
tholamodh MP 1: 14 ; Bir 2: 265. tholamoodh Al 
6175. tholemodh Bil 537; Bir 2: ios. tholemod: 
-modz ib 35. tholimodh Bo 12, 48, 125; Gr 279; 
-modheno Bo 197. tholmod: -modzsins MP2: 71. 
thulomodh KL 42, 214,215. thulomoth Su ise. tu- 
lomodh Lg 821; MB 2: 297, 336. tulomod : -mode 
ib 333; -modz ib 338. thulumodh KL 204, 207, 249; 
VKR 64; -modhz KL 214. tulumodh MB 2: 335. 
tulumod ib. J>ulimol> KL 183. thulimodh Bir 4:
])olamoi>a 719 jiolugher
17; Ber 115, 116; -modhinna ib ne. thwlimodh ib 
115; -modhinna ib 116,119. tulimodh Lg 823. tuli- 
mod Ber 115. twlimod : -mode Su 172. thulimot 
ib 339. thnlmodh: -modhe Ber 249), n. och f. 
[Jfr Isl. boliumœài] 1) tålamod, ståndaktighet, för­
måga att uthärda, katerina tröste them til tholemodh 
Bil 537. tliera handa thänkilse dughir til dröuilsanna 
ok frestilsanna tholimodh (tålamod i vedermödorna och 
frestelserna) Bo 125. tholemodh j genuerdhoghom thing- 
om Bir 2: 108. til thins tholemodz styrkilsa ib 35. nar 
mannin strid lie j gudz thiänisto oc j tholomodlie sua- 
som starkir riddare j stridh ib 206. tholomodh j ärf- 
wodhe ib 3: 315. wi lidhom thz mz tholamoodh Al 
6175. Bil 85, 369. KL 42, 204, 207. Gr 279. MP 2: 71. 
Bir 1: 238, 4: 17. VKR 64. MB 2: 297, 333, 335, 336, 338. 
Ber 249. Su 50, 156, 163, 434. 2) tålamod, saktmod,
långmodighet. han . . . väghir ... mz godhorn vilia 
hans wredhe hulkin han gate fordäruat i enom punkt, 
hwat mykyn ödhmiukt thätta är oc stort tholimodh 
Bo 12. kärlekin beuisas i hans välsignadha licamma 
sacramento . . . tholumodhit. at han vmbar thollika 
sin forradhara. ok tliolde mang obrygdhilse ib 175- 
manzins höghfärdh tholdis ok vmbars länge aff mit 
tholomodh Bir 2: 274. swa som rätuis domare hauande 
tholomodh j rätuiso ib 3: 38. the vilia ey nw böghia 
si t harda hierta til lians tholamodh MP 1: 14. of- 
wärfar mz thulimodh tliera hat och smälikliet som 
wm thik bakdanta, bryt syndher obrygdhilsinna strala 
och skot mz thulimodhinna skiöld, sät thwlimodhinna 
bwklara mot thwngonna swärdh Ber 116. halt thwli­
modhinna thysto ib 119. ther widh lifdho han mz 
god ho tholomode . . . siwttan aar Bil 582. forwin 
annars ildzsko mz thino tholumodhe Su 429. 0 min 
sötaste gudh, huru länge oc mz huat thulimot thu 
mik wslom syndara, tik genstridande, stadherlika 
tholde Su 339. Bil 214. KL 183, 214. 215. Bo 45, 48, 116. 
MP 1: 258. Bir 1: 17, 2: 265, 299. Lg 821, 823. Ber 
115. Su 172, 175. (tholomodlie för otholomodho: sua 
mykyn thäs liälghe andz styrkir är j thy hiärtano at 
thz brydz aff ängo tholomodhe (impatientia) Bir 2: 
127.) — Jfr otliolomodh.
Jiolomopa* f. tålamod, ståndaktighet, natalia . . . 
saghpe Jörn hans . . . holomopo Bu 521. sagdhe sinom 
herra hans lifnadh ok tholomodho Bil 582. nimber iak 
dygdh aff thera odygdh. thäs mere tholomoda (ändradt 
till tholomod^). at the mer mödha mi(t rnoodh) ib 369. 
Christus tholde alla thässa hems pinor ok mödlio os 
til godho (ändradt till godli) tholomodo (ändradt till 
tholomodh) ok astundan himerikis ro ib 85.
tholomodlielika (Bir i: 66, 355. tholomodhe- 
lica Bo 197; Bir 2: 123, 305, 3: 129, 339; -lieare 
MP 1: 69. tholomodhlika Bir 1; is; Su 437. tho- 
lomodlika Bir l: 194, 196. tolomodhlika MP l: 
14. tholumodhelica Bo 111, iss. tholumodh- 
lika Su 416, 435. tolamodhlica MP l: 69. thole- 
modhelica Bo 189. tholimodhelica ib 4, 8, 12, 
82, 101, 145; Gr 277. tolmodlige BK 2: 8517. thnlo- 
modhelica Bir 2: 221. tulomodhelica MP 1: 258. 
tulomodeliga MB 2: 296. thulomodhilica KL 
215. thulomodholika : -likast ib 31. thulomodh- 
lika ib 50, 79, 106. thulumodhelica Bo 76,94; KL 
207, 214. thulimodhilica ib 252. twlimodhelika
Su 50. thulmodhlika KS 20 (49, 21)), adu. [Jfr 
Isl. holinmödliga] 1) tåligt, med tålamod, ståndak­
tigt. tholimodhelica vmbära ginuärdhogh thing Bo 101. 
johannes tholde tholimodhelica dödhin ib 82. i alle gen- 
uärdho . . . skalt thu thik gladhelica oc tholumodhe­
lica hawa ib 111. thula al thing gladhlika ok thulo- 
modhlika KL 50. at . . . dröfdhe (näml. skullinj thäs 
tholomodhoare (sannolikt för tholomodholikare) at thola 
syna ysäld (ut tribulati tolerarent miserias szias pa- 
tientius) Bir 2: 38. tolmodlige led konung karl thetta 
RK 2: 8517. KS 20 (49, 2t). KL 79, 106, 207, 252. Bo 
145, 197. Gr 277. Bir 1: 18, 2: 123, 221, 305. MP 
1: 258. Su 50, 416, 435, 437. 2) tåligt, saktmodigt,
fogligt, långmodigt. skodha . . . huru thulumodhelica 
han stadde hänne alt thz hon giordhe Bo 76. huru 
tholemodhelica han lätir sik fanga oc binda ib 189. 
gwz son talar til sina brudh hwi dröwis thu at 
jak thol han swa tholomodhelica som mik gabbadhe 
Bir 3: 339. war skapare vmbär nw tolomodhlika mz 
oss MP 1: 14. thul iak mannenom tholomodlika alt 
til ytersta punctin Bir 1: 194. kärlekx fullir ok godb- 
ir konungir ther granlika wet stadsins ondo gerninga 
ok thol tholomodlika them som ther byggia ib 196. 
hedhninga. hulka han (Gud) tulomodeliga lidher alt 
til ändan MB 2: 296. Bo 12, 188. Bir 1: 66, 355, 3: 
129. MP 1: 69. — tåligt, med ro, med lugn, i stillhet. 
blef . . . världinna frw mz sinom son oc gambla 
karlenom iosep tholimodhelica mz alle ödhmiukt quar 
vidh iätuna Bo 4. han . . . bidhar tholimodhelica . . . 
thz som them bör framledhis göra ib 8. thulumodhe­
lica vmbära hans fran uaru ib 94. KL 31. — Jfr 
otholomodhelika.
tholomodhogher (tholamodhuger. thulu- 
modhogher), adj. 1) tålig, tholamodhuger j gen- 
wärdhu Bil 245. 2) fördragsam, långmodig. siglior
han (Paulus) . . . warin thulumodhoghe til alla Ber 
50. — Jfr otliolomodliogher.
tholinmodhoglier (tulinmodhughr. tulin- 
modkögher), adj. [Jfr Isl. J)olinmödr] 1) tålig, 
ståndaktig, at han haui stadhughan ok tulimnodh- 
öghan hugh KS 45 (ll5, 49). 2) tålig, saktmodig.
war tulinmodhughr i annors ordom '(loquentnim pa- 
tiens) KS 25 (64, 27).
Jioluglier (-ogher. ]>ulugher. thulugher. 
thwluger: -11g Ber 115. tulughr KS 49 (125, 53). 
tuluger: -ug Su 175. twlugher ib 113. thulogh- 
er*. -oghe Bo (Cod. B) 34l)j adj. 1) tålig, i stånd 
att tåla el. uthärda, ståndaktigt uthärdande, ståndaktig. 
tholugher j ginuärdo Bil 885. KS 49 (125, 53). nar thik 
koma dröuilse til. tha var thologh Bo 12. at vi ärom 
äkke tholughe i alle ginuärdho ib 82. vara stadughe 
oc thuloghe j dröfwilsom ib (Cod. B) 341. nar the 
äru sua thulughe som jak var, hulkin som aff fotz- 
sins yliom oc til jässan var sua sargadhir at änkte 
var helt a mik Bir 2: 176. 2) tålig, saktmodig, lång­
modig. hwar een ifrna at finnas . . . väluiliughare 
oc Jmlughare än annar KL 183. moyses war aldra 
manna millaster i iordhrike, oc fore thy häuipde gudh 
hans orät, at han war siäl wer thul uglier MB 1: 395. 
thz ordhit som almännelika sigx af almoganom hulkin 
som tholughir är lian forsmas af allom Bir 1: 57. Bo 
72. MB 1: 385. Bir 1: 116. Ber 115. Su 113, 175. han
tliolug’het 720 jiordyu
(Gud) är ... tholughir oc mykyt miskunsambir, oc 
vmbärande vara ondzsko Gr 295. Bir 1: 16, 98. hwi 
iak är swa thologhir vidh onda män ib 73. — Jfr
otholugher, tholliker. 
tholughet, /. Jfr otliolughet. 
tholughmorih, n. Jfr otholughmodli. 
folllglimofa, f. tålamod, ståndaktighet, lian . . . 
tröste föm tel folughmofo Bu 499.
for, thorfasta o. s. v., se för, thörfasta o. s. v. 
fora (torra Di 135. torra ib 68,134. thöre RK 
3: (sista forts.) 5160. thörra MB 1: (Cod. B) 551. 
fura L. thura Bir 1: 200, 207 (på tre ställen); 
Ber 270. près. 1, 3 pers. for. thor. tor. thör Bil 
643'; lo 553, 1297, 1305. tör LfK 170. 2 pers. thör 
MB 1: 409. thort (frf. följ. tim el. thw) KL 78, 
261. pl. 1 pers. thorom RK 2: 3641. 2 pers. thor- 
ren RK 2: 4945. tllörem (för -en, V förbindelsen 
ij thörem mötaj Al 1700. tören RK 3: (sista forts.) 
4350. töre ib 4352. konj. thuri Su 448. impf, forfe. 
thordhe. torde, förfe ÖGL Eps. 5: pr. supin. 
thort Bir 2: 299, 3: 408; Lg 3: 220. thorit Bo 
190. ref: toras KS 6l (152, 67). près, torss Di 
100. törs Su 88; Lg 3: 7. törss RK 3: 2076. impf. 
thordhis. tordhis. tordis, tordes, part. près. 
thorandis KL 325. thörrandis MB 2: i9i), v. 
[ Isl. fora] L. 1) våga, töras, drista, grymbar karl 
. . . for eig’h framganga Bu 19. for iak eigli nok­
rom amot lian[s] bufi biufa ib 509. octouianus kun- 
ogar var . . . sua räfeleken at änghen forfe se han 
vrefan ib 62. berit . . . sagfe fera guf . . . eigh fora 
tala. sifan bartliolomeus com far ib 204. cristne män 
forfo eigli stigha stafen ib 496. the sagdho sik ey 
thora minzsto my(g göra oro j hans) herberghe Bil 
164. sara thordhe ey widher ganga at hon lo MB 1: 
189. thu skulle ey hawa thorit lata thin mon op mot 
thöm Bo 190. huru thort thu sitia a biscops säte KL 
78. hwa äst thu . . . ther thik thordhe^thetta tagha til 
handa Fl 1585. ey thorande fresta thorn hiv 2: 109. 
than är mykith räd ey thor skälwa GO 806. then som 
then vndarleka hestin thor ridha ST 514. iak tor ey 
komma til idher Va 50. ey tör han orsaka sik LfK 
170. Bu 23, 129, 500, 516. Bil 643. KL 261. Bo 114, 146. 
MB 1: 249. KS 81 (201, 89). Bir 1: 140, 200, 207, 2: 
147, 299, 3: 47, 408. lv 553, 1297, 1305, 2734. Al 1700. 
SD NS 1: 639 (1407). RK 2: 3641, 4945, 5764, 3: 904. 
Ml) 371. 1 i 68, 134, 135. Ber 270. Su 448. thor jag eky 
wage nogre penige nw ower at sendhe FM 219 (1505). 
biskopen . . . talar tel hänna ... i dagh skalt fu 
mz mik äta hon fakafe hanom for bufet ... ok sagfe 
eigh fora Bu 144. gerna hafdhe han givvit honum sina 
gawor vm han hafdhe thort Lg 3; 220. — våga, dri­
sta utföra? han widher sigher thz gudh giordhe gudz 
gerning han fore sina (såsom sin?) thordhe ok wil 
gudz gerning bäter skapa Al 6380. — töras begifva 
sig} våga sig. at konung karl ey til calmarna torde 
RK 2: 8444. ib 6185. the ey wille troo ath byscopin 
torde fram ib 3: 482. — vara dristig, vara modig. 
een ärligh junkare som wäl torde RK 3: 3177. 2)
för att uttrycka en förmodan el. sannolikhet: kunna, 
tör a, torde, moske mig kan oeh sammaledes henda ati 
tören än en tiid edhra kåpa omwenda RK 3: (sista 
forts.) 4350. som i giorde mott kong karll stortt swiik
så töre i sammaledes göra mott mig ib 4352. edher 
nåde thöre the göra samma odygd ib 5160. 3) 9e~
nom förvexling med forYfl! behöfva. ekke tor tw 
(parftv) ther sa rosa aff Di 113. Jfr forva. — ref. 
t horas, töras, drista sig, våga. ängin skal toras göra 
el la lata mote hånom KS 61 (152, 67). ey thorandis 
... at framgaa KL 325. sannelika om iak maa ählher 
törs at sighia. en widher oc kather älskare äst thu 
Su 88. badh mik thöm thän riddara fa ther thöm 
threem brödhrom thordhis een besta lo 2736. engin 
thera tordis slotted naka RK 2: 886S. ingen fanzs 
som tordes biidha ib 3: 922. han ... tordhis ekke 
skilia sic widhina Lg 45. Di 100. RK 3: 1828. Ml) 
344, 371. Lg 438, 3: 7. MB 2: 170, 191. — töras be­
gifva sig, våga sig. swänske ey tordes fram RK 3: 
394S. ib 2076. — thora Yidher, behöfva. hwg till 
mz bada händer tw tor thz alt wid (Pess mvnir pu 
vidr porfa) Di 49. — Jfr f ura, tiiurugher, tliuru- 
lika.
thordombla, /. ett slags klädesplagg, iego . . . 
vendilo rubeam capam et rubeam thordomblo SD 3: 
755 (i3i3). Jfr kordhuiubla.
thorduna (torduna. torddöna),/. [Jfr Sv. dial. 
döna; N. dyna; Isl. duna, reidarduna, reididuna] = 
fordyii. aldra elementa striidh, som komber aff lyghn 
elder oc torduna (Cod. A thordyn 122J MB 1: (Cod. 
B) 537 (bör möjl. föras till fOrdyilJ. tha som vij 
torddönona (tonitrua) haffdho taladh syna rösther ib 
2: 348.
fordyn (thordhyn Bil 571; Gr (Cod. D) 379; 
LB 3: 186. fordön Bu 526. thordön Bir 3: 145; Al 
10337; MP 2: 113; Lg 986. tordön LB 7: 83, 84, 85, 
86, 87, 88; -dönin Bir 3: 221; -dönen Su 353; LfK 
114; -dönena MB 2; 348. torddön: -döna ib. 
thordhön LB 3: 185. tordhön ib 7: 86. thoordön 
Ber 289. thoor dön: -dönen Su 95. thordun ST 
198. thordon Di 78. tordhon MB 2: 79; -dhona 
ib 340. thordin LB 3: 186 (på fyra st.), tordin 
ib (på två st.), torden ib. thordhan ib. thordan 
ib. pl. -ir. -ar), m. [Fdan. thordyn, thordun] tor­
dön. åska. j samu stund com fordön sua räfelecar 
at mykit folk do Bu 526. jordhdyn ok thordhyn komo 
j samu stundh Bil 571. tha vardh bradhelica en röst 
swa söm störste thordyn Gr 297. tha kom mykin 
thordhyn oc lyngäldir ib (Cod. D) 379. skyt vexste 
owir allan hymillin ok kom mz mestom tordyn ok 
lyugn eld swa starkom at manga manna liiff änd- 
adhis vidh then dönin Bir 1; 263. tha kom tordönin 
ok slo han til dödz ok liugn eldin vpbrände tha als- 
tingis hans blyghelika limi ib 221. stort owädhir byr- 
iadhis aff thordun liongcld oc rägn ST 198. mädlian 
thu pläghar läsa salue regina skal thik liwarte thor­
dyn ellir lyongeldh göra skadha ib. ther kom rädhe- 
likin thordyn, lyungeldir oc haghil ofwir alla mato ib. 
war sa till them see ther the hwggo hwar vppa annars 
wapn som thz haffde warit en liwng eld. oc sa small 
i skogen aff theris slagh som thordon siar (storiv 
bres/ir ero af ho g gom feirra seni hinar mesto reidar- 
Prvmvr) Di 78. komber tordön i then manaden, tz 
teknar stor plaaga oc död LB 7: 84. MB 1: 122, 330. 
Bir 3: 145, 191, 411. MP 2: 113. Al 419, 10337, 10429. 
Lg 986. MB 2: 79. Ber 289. LB 3: 185, 186, 7: 83, 85,
thordyiislagli 7
86, 87, 88. aff sätheno vtgaa lywngeldha oc rösther 
oc tordhona (tonitrua) MB 2: 340. taladhe . . . vij 
torddöna syna rösther ib 348. tliz som the vij tor- 
dönena sagdo ib. tha the skuhi höra then rädhelika 
tordönen ite raaledicti in ignem eternum LfK 114. Su 
95. — thordyna brüsker (-breaker, -brasker. 
thordina bresker Bil 23s), m. åskknall, kom swa 
stor thordyna bresker ok lynghn elder at ängin thorde 
standa Bil 250. ib 238. bidhin gudh fore mik, at han 
frälse mit land aff haghle oc thordyna braskom (Cod. A 
thordyna brästum 302) MB 1: (Çod. B) 554. — thor­
dyna braster (thordinna-), m. åskknall, kom thor- 
dinna brästir ok asikkia elder Bil 108. bidhin gudh 
fore mik at han frälse mit land aff haghle oc thor­
dyna brästum (nt desinant tonitrua Bei el grando) MB 
1: 302. tha forgangcr iämsköt hagliel oc lyghua oc thor­
dyna bräster ib. ib 3oo. — thordyna ganger, m. 
åska. tornit skalf stundom swa som for thordyna 
gang Bil 722. — thordyna röst (tordhona-), /. 
tordönsröst. hördhe iak eth aff iiij dyurom sighiandis 
swa som mz tordhona röst MB 2: 341. tha wordho 
tordhona rösther (tonitrua et voces; för tordhona ok 
rösther?) ib 345. Jfr thordyns röst. — thor­
dyna slagll (thordona-), n. åskslag, eeth rädhe- 
likit thordona slagh ST 150. Jfr thordynslagh. 
— thordyns blaster (thordyns blästir. tor­
dons bläster), m. åskväder, åska. ther eptir dömdh- 
is siälen diäflenom ok the badhin saman bunden nidh- 
irforo til heluitis swa som thordyns blästir MP 1: 
327. i thy tha hördes owan en rädeliken röst, swa 
som höxta tordöns bläster (vox ... quasi tonitruum) 
Su 129. — thordyns röst (tordöns-), /. tordöns- 
röst. jak hörde . . . röstena aff hymmerike . . . swa 
som stor tordöns röst MB 2: 354. Jfr thordyna 
röst.
thordynslagh (tordön-), n. åskslag, at han 
(Tor) skulde . . . förtagha them liwngheldh och tor- 
dönslagh PK 225. Jfr thordyna slagdi.
thorf, se f)arf.
Jiorft (torft. torpth. £örft. thörft. thörfft. 
törft. törfth. tyrft. tyrfft. tharft. tarffth. 
-ir), f. [Fdan. thyrft, thörft. Jsl. purft] L. 1) tarf 
beliof, behöfighet. hafwin gömo vm han ok gaan ok 
gömen swa som i vitin thörft vara MP 2: 22. här til 
. . . var ey tyrfft at bedhas ib 1: 149. ey är tyrft, at 
nakor spyri tik ib 150. — med prep. hwat thörft är 
här aat liuse KL 347. hafdho the änga nödh äl 1er 
thörfft til iwdha skyrdha skirsl MB 1: 450. gafwo thz 
. . . fatiko folke. hwariom som han hafdhe tharft til 
Gr 307. — med gen. thäs. thäs är ey tyrft MP 1: 150. 
twa thera fötir som thäs thörft hafva Ber 252. 2)
tarf beliof, det som (för ngn) är behöfligt el. nödigt; 
nödtorft, fatöka manna pörft SR 39. then som forsmar 
fatikan bedhandis sina torft MP 1: 191. gif hon um (den 
fattige) sina törfth ib 192. ärwodha ... til sinna ly- 
kamlika thörft oc vppe häle ST 530. göri lika thorft- 
ynne medh skällikhet VKR 79. — (?) at diki oc dikis 
rätter skulu uptakas ther sum thyr . . . wer (en annan 
af skr. har thyrf . . . wer; fö)"- thyrft kräwer?) SD 4: 
408 (1335, nyare af skr.). — pl. förnödenheter, funno the 
redho for sik badhe skip oc wädherlek oc alla thorfte 
Lg 3: 221. — (?) annor skipsens tarffther PM 72. 3)
Ordbok II.
21 forfteliker
beliof, nödvändighet, nödtvång, smitta ey thins gudz 
nampn, vtan tyrft swäriande vm thz fanytliga MP 1: 
315. jak köpthe fäm ygxna ökia ok mik är törft (d. v. s. 
jag måste) at ga pröfua them ib 193. skal biskopin them 
jnsätya j brödhrana gardh af hwilkom the skulu al- 
drigh vtga vtan j kirkiona vtan j sua store tharft 
oc fallom ath thet maghe engaledhis latas VKR 71. 
utan all tillfälle nokra handa thranga thörft älle bön 
skal engin wärldzman älla quynna . . . jngaa j systr­
ana klosters inlykkilse ib 60. 4) behof brist?
hwat hiälpir thik at thu fordäruar kroppin mz of- 
myklo ok oskällico äruodhe ok hawir sidhane thörft 
Bo 138. 5) nöd, betryck? i tolka stoora torpth SD
6: 156 (1349? gammal af skr.). — Jfr alniäimis-,
nödh-, vifer-jjorft (-thörft). 
thorftelika, adv. Jfr nödhthorftelika. 
forfteliker (thorftelikin Bir 3: 256. törpte- 
liken MP l: 55./. thörlftelik MB l: i48. thorfte­
likin Bir 2: 107, 323. n. (nom., ack.) torffte- 
likt RK 1: 4259. byrftilikt SD 1: 668 (i285, gam­
mal af skr.).' thorftelikit KL 135, 247; Bo 16, 91, 
128, 1:11. torfftelikit Bir 5: 98. törftelikit MP 
1: 193. torfftelikit Su 96. tarfftelikith PM 72. 
tarffteligit LB 3: 69. ack. m. thyrftelichan 
SML Add. 1: 7. thorftelikin Bir 3: 167. torffte- 
lighen PK 224. pl. nom., ack. n. thorftelik Gr 
302. tharftelik ib (Cod. D) 396. byrftelik SD 
1: 670 (1285, gammal af skr.), thorftelikin Bir 2: 
274. tyrftelikin MP l: 150), adj. [Isl. purftu- 
ligr] L. 1) behöflig, nödig, nar hon hawir sof- 
wit thorftelikin sömpn Bir 3: 167. mins mandoms 
takilse var thorftelikin ib 2: 323. sänga oc annat thz 
som i huseno är thorftelikit Bo 16. ib 128. LB 3: 
69. the skipto hwariom swa som thorftelikit var KL 
135. dömum wir thät pyrftilikt ok rathilikt at fälla 
nokor ping i almännilikt aller i enlikt ärände. the 
sum näfst thorwo wit SD 1: 668 (1285, gammal af- 
skr.). thätta är thorftelikit (necesse). älskoghan swa 
länge thola Bo 91. är torfftelikit at mine wener här 
i wärldenne haffwi til mik badhe kärlek oc swa rädd- 
ogha Su 96. huat hwariom torfftelikit är Bir 5: 98. 
hulkins lifwirue som . . . var mykyt thorftelikit kirk- 
ionne Bo 131. annat slikt som rikeno war torfftelikt 
RK 1: 4259. MP 1: 55. Bir 2: 107. hiälp mic i allom 
frestilsom. swa som thu veest mic vara thorftelikit 
KL 247. mik är törftelikit (necesse habeo) at ga ok 
see then byn MP 1: 193. stundom hände at aff suart- 
om oghn vtgar faghir lughi nyttelikin ok mykyt thorf­
telikin (utilis et valde necessaria) til at smidha faglira 
gerninga Bir 3: 256. hafdhe ey barnith syndena aff 
modher weyna, tha ware thässkyns skirsl til äugxins 
thörfftelik MB 1: 148. til redha the thing som thorfte­
lik varo til bygning Gr 302. fyra ting . . . ther til 
tyrftelikin at nakor höris af gudhi j sinom bönom 
MP 1: 150. PM 72. 2) nödvändig, angelägen, viktig.
vtan man hawo pyrftelik fall SD 1: 670 (1285, gammal 
af skr.). 3) nyttig, the thing som licamenom äro
thorftelikin ok siäline ey skadhelikin Bir 2 : 274. 4)
lämplig, god. the . . . hedradhe honom (Tor) före 
torfftelighen wäderlek PK 224. j thässo lande räghne 
siäldon älla ok aldregh i thorftelikom tima KL 312. 
— Jfr vidhertliorfteliker.
91
thorftelikliet 722
thorftelikliet, f. del som är belwfligt (for ngn), 
förnödenhet, förnödenheter, en 1 i thin porter j gynom 
hwilkin brödhranna torfftelikhet (res necessaria) som 
är wedher oc annat slikt skal anamas Bir 4: 87.
thorftogher (thorftogher: -oghasta Bir 4: 
156. thörfftogher: -ogh StadsL Kg 16: i. thörfft- 
Ugher ib 3. n. tliorftokt Bo 138), adj. [Isl. purf- 
tugr] L. 1) behöfvande (ngt), hafvande behof (af 
ngt), i behof (af ngt), ined prep. at. han var thorft- 
ogliir aat licamlicom mat til sit behof oc vppehälle 
(sustentatione cibi corporalis indigentem) Bo 52. 2)
lidande brist (på ngt), med gen. the . . . bodho ther 
siw aar swa som pilagrima ok wtländningia fatike oc 
mangx thorftoghe (pauperes et egeni) Bo 14. 3)
behöfvande, fattig, thu är thorftogha siäla nadha- 
giuare Bir 4: 143. 4) behöflig, nödig, hon (ödmjuk­
heten) är swa mykyt thorftogh. at vtan hona synas 
hwazske renlekir älla kärlekir vara dygdhe Bo 43. är 
thik tliorftokt skällikhetinna lins ib 138. — (?) thu 
alla siäla thörftoghasta (för alla thörftoghasta siäla? 
i sådan händelse att föra till 3 5 jfr det under detta 
mom. anförda språkprofvet) nadh gifuare Bir 4: 156.
— Jfr yidhertliorftogher.
j)01*n (ss m. pl. -a.r), m. och n. (Bo 195) [/$/. porn] 
L. 1) torn, törne, törntagg. wtdragha en thorn Bil 
627. hwi skal jak taka thorn w annars footh ok sätia i 
min GO 178. the (flädermössen) hafdho . . . föter hwassa 
som en thorn Al 52io. howdhit hans fult mz thornom 
Bo 195. the bitarlico hwassasto thornin ginom stungo 
hans hälghasta howdh ib. Bir 1: 244. rosin . . . är . . . 
liin at hanna ok tho wäxir hon ey vtan j bland thorn- 
ana ib 66. stundom wärnar . . . thornin rosi na ib 67. 
thornin göme rosina ib 2: 53. — bildl. syndinna thorn 
Bir 2: 53. GO 66. — törne, törnqvist. kronadho han 
mz thornom Bo 194. — koll. törne, törnris. satto the 
krono af torn owir hans howdh Bir 1: 30. mz thorn 
kronas ib 3: 473. Lg 334. skal iak ... sarglia idhort 
köt mz torn oc tyslom (spinis tribulisque) aff 9 k nenne 
MB 2: 93. bardhe sik mz thorn ok qwista Iv 2069. 
2) törne, tornbuske, the äru like tornsins fruct som 
kallas hiupun Bir 1: 156. lägx thessin fructin j 
iordhena tha vpuexa annantidh andre torna ib. ib 157. 
MB 1: 83. tornin bär ey vinbär MP 1: 232. thitzla 
oc thorna waro skapadhe fore adams synd MB 1: 59. 
somlikin (näml. säd) fiol mellan torna oc tidzsla. ok 
tornane vpuäxtho mz henne MP 1: 84. then sädhin 
som fiol j thornana ib 85. Bir 1: 246. riff opp aff thins 
h iärta aakcr smaa torna för än the rotas LfK 199.
— koll. törne, törnbuskar, hon (jorden) skal bära
thik thorn oc thitzstil MB 1: I6l. ib 59, 132. MD 
(S) 286. at ther waxe hwarke thorn älla thizstil 
Bil 227. ib 422. han ran vp . . . som roos af thorn 
ib 829. han ridher . . . til thz bergh han for sik sa 
genom thorn ok thiokka qwista Fr 121. 3) spänn-
torn. sölge och torna (näml. voro) aff rödhe gull Fl 
(Cod. C) 535. — Jfr hagh-, hiupona-, naghl-, 
slan-, sylghio-thorn, äfvensom thörn, tliörne.
— thorna krona, f. törnekrona, the sätthe oppa 
hans hwffwdh ena torna crona Lg 3: 85. Jfr thorn-, 
tliörne-krona. — thornakronadher, p. adj. tör-
nekrönt. i hans torna kronadhe huffwth Lg 3: 86.
Jfr thornkronadher.
forp
thorilgadder, m. [Fdan. torngad] törntagg. thz 
synis them som the sithi mellan torn gadda MP 1: 
52. mange blodz bäkkia nidhirflutu aff thorngaddomen 
owir hans änlite Bir 2: 133. ib 3: 136.
thornisker (n. thornist SJ) 4: 105 (1329); Hil­
debrand, Sveriges Medeltid 1: 707 (urk. fr. 1397J. 
thörnist SD 5: 637 (1347)), adj. från Thorn (i 
Preussen). — n. tyg från Thorn. Jfr Hildebrand, 
Sveriges Medeltid 1: 707. vnam tunicam thornist SD 
4: 105 (1329). ipärst oc kortrist ma oc skal gyäldäs 
fore half mark . . . thörnist fore syu örtughä ib 5: 
637 (1347).
thorilkrona, f. törnekrona, som like sätia honom 
thornkronona a howdhit Bo 181. ib 194. Bir 1: 34. 84, 
111, 2: 133, 3: 271. Lg 3: 86. Jfr thorna-, tllöriie- 
krona.
thornkronadher, p. adj. törnekrönt. hans thorn 
kronadha howdh Bo 181. Jfr thornakronadher.
thorilkäpper, m. törnkäpp, käpp af törne, laar- 
in ok skinubenin syntis swa som twe thorn käppa 
(baculi spinosi) fulle mz huassasta thorngaddom Bir 
3: 136. ib 138.
thornpigger, m. törntagg. aff torn pigge kron­
adhe the hans hoffuudh MD 35.
thornqyister, m. törnqvist. the som thz göra äru 
i bland andra . . . swa som rosen mällan thornquist- 
ana Su 424. ib 407. Jfr thorneqvister.
])orp (thörp: -um SD AS 1: 126 (1402); häss- 
ingxstörp ib 91 (1401)), n., och |iorper? (pl. -ar), 
m.f [Isl. porp] L. 1) torp ; på utmark anlagdt ny- 
bygge; enstaka gård; gård el. by som uppstått af ett 
på utmark anlagdt nybygge; i allmh. gård el. mindre 
by. Jfr Hildebrand, Sveriges Medeltid 1: 51 * Thulin, 
Om mantalet s. 9 fl; Falkman, Om mått och vigt 1: 
240 f. ; Kjellén, Vester götlands Fornminnesförenings 
tidskrift 10: 13; Es. Tegnér, Nordisk tidskrift utg. 
af Letterstedtska Föreningen 1884, s. 199 f. ; Steen- 
strup, (Dansk) Historisk Tidskrift 6 7?. 5: 344 f. te­
stimonium perhibeo huius rei. quod bolstad wlgariter 
dictum thorpp. inicium habens a suarto hæld. usque 
jn grænswyk, in siluis et in aquis. et in piscacioni- 
bus. dilectwm maritum meum . . . possedisse. intra 
sepes atque foris nec aliquando ad communitatem siue 
almænning. pertinuisse in piscacionibus siue siluis SD 
3: 172 (1314, gammal afskr.). alth thorpith (predium) 
som heter burgarstorp ib 1: 319 (öfvers.), curiam 
nostram in hwarf. prouincie varthoptæhæret. cum 
mansiuncula quadam dicta thorph. ibidem per nos 
empta . . . contulisse ib 5: 29 (l34l). kidiänäs medh eno 
porppe, sum hete kimbbara malle ib 6: 180 (l350). kennis 
jäc . . . mic . . . hafua wnt oc til äwerdhlika ägho vp- 
latet . . . reenliifuis systrommen innan sancti martins 
closter i skäninge eet thorp som kallas akabodhe . . . 
oc afhende jäc mic . . . thet forscripna godz akabodhe 
. . . oc tileghnar jäc thet thy fornempdo clostre meth 
hws oc jordh, aker oc äng, scoghom oc wtuadhum oc 
allom androm tillaghum när by oc fierran, innan gaardz 
oc wtan . . . ängo vndan takno, som thy godze hafuer 
af aller til hört ib NS’\: 465 (1405). kongör iac . . . 
mic hafua . . . saalth . . . magnuse i axafalzbodhum 
västra gaardhin i sölfuothorpe, swa som är rätte 
halfdelin aff thorpeno ib 2: 398 (l4ll). ib 399 (1411),
723f>orp
400 (l4li). aff thy gotze som min son . . . pantzat 
hafthe, som är först i hirikstadlia . . . twa landbo 
. . . item I thorp, en landbo oc tw thorp ther meth 
anuat liggiende när huidh binom, som är thorp i taby 
sokn . . . oc annat ligiende i mogata sokn ib loi (l409). 
the . . . komo til en arman torpare byggende j skogh- 
enom . . . ginstan som leedh när mynnat kom torpet 
fult mz strokröffwarom Lg 3: 541. hon är lik fatike 
qvinno the ther änkte hafdhe j thorpeno älla dal­
enom ther hon bodhe (habitans in convalle) vtan litit 
lifwande som vare höna älla gaas Bir 2: 28. om nattena 
ij eet thorp ban la VI 717. the . . . komo til land 
. . . vider eth torp widher ena aa RK 1: 1504. haffde 
konung waldemar brent xc torp (porpo) oc xv kastalla 
Di 185. mangh torp oc stora by i a bliffw ödlie Lg 3: 
392. at rättara blifwa i alla bya medh the torp ther 
om kring liggia, swa at gestningen legges jempt om 
kring GS 59 (1474). — i ortnamn, totum predium 
quod dicitur burgharstorp SD 1: 319 (1247). eidem ecc- 
lesie curiam mearn thorp cum omnibus suis attinenciis 
inpigncrauj ib 624 (1283). nouerint vniuersi me ... 
curiam meam jn hognathorp cum . . . omnibus perti- 
nenciis . . . vendidisse ib (1283). quandam mansionem 
in twetum. dictam merathorp. domui regularium or- 
dinis sancti benedicti. in nouaualle. reliquid in testa- 
mento ib 697 ( 1248-59). quod . . . thingolfus . . . cum 
fratre suo nicolao . . . predium suum in gudstenthorp 
cum vniuersis appendiciis suis aluestrensi monasterio 
perpetuo tradiderint possidendum ib 700 (1250-66). vidh- 
emmä sokn skiptis i pre pridiungä. hägguporppä. 
olafstorppä oc honborä VGL IV 13. hägguporppä 
|)ridiungär ib. olafstorppä pridiungär ib. arnbiornä- 
porppär ib. olafstorppär ib. jak hawir . . . vplatit 
nydala clostre mina quarn i hagbardhathorppe i ödhe- 
stuwo sokn liggiande SD NS 1: 638 (1407), the for- 
nempda hagbarthathorppa quarn ib. — särsJc. toi'p som 
angifves ss lydande under större gård. min gardh 
sandha oc thässin thorpin ther wilder liggia BY H 1: 
185 (1381, gammal afsJcr.). ib 186. min forscripno godz j 
ydhrö j withbo j östragötlande oc j sudhermannalande 
medh hws jordh . . . quärnom oc quärnastadhom tompt- 
oin oc tomptastadhom thurpom oc thorpastadhom ib 187. 
alt mith gotz i wisinxô ok een gardh widh junaköp- 
ungh, som hethir hidhinstorp ok een gardh i rädhis- 
hella . . . meth allô thy thesso fornempdo gotzum vn- 
derligger . . . thorpa ällir thorpa stadhir SI) NS 1: 
20 (l40l). tileghnar jak thet (godset) . . . sancti mar­
tins closter . . . meth tomptom ok tomptastadhum 
. . . meth thorpom ok thorpastadhum ib 22 (l40l). iak 
. . . kännis . . . mik hafua sait . . . herra jönisse . . . ok 
herra thomasse . . . tolff örislandh ioordh liggiande i 
borstistom . . . meth aker ok engh, husom ok ioordh, 
skoghom ok famarkom, thorpom ok thorpastadhom, 
ok allom androm tillaghom ib 91 (l40l). aff hendhom wi 
os . . . thena föreidha jordh och til egnom wi henne 
fÖre:da her bo dyure . . . medh hus och jordh . . . torp 
och torpastadha ib 2: 6 (1408). ib 1: 126 (1402), 172 
(1402, gammal afsJcr.), 211 (1403), 215 (l403), 2: 34 (1408). 
BY II 1: 194 ( 1385 ), 267 (1469). bescrifua alia clostir- 
sins iordh oc ägho dela medh allom them tillaaghum 
. . . thorpurn oc thorpastadhum VKR 31. forbenempda 
gotz . . . med alle the grwnd oc egiädhommä szom
porp
ther till laåghä oc till lyddä vti the thwände nestha 
torpp (in duobus oppidis vicinis) SD 4: 585 (öfvers. fr. 
si. af 1400-talet). 2) by, småstad, the (de kristne)
. . . waro mz godhum fridhi jnnan eno thorpe (oppido) 
som callas pella Bil 313. thäntidh han kom til beth- 
fage eet thorp (viculum) mit i väghenom Bo 164. j 
eno thorpe (dorpe) som kallas holtbeke ST 142. ib 32, 
150, 155, 156, 157, 242. ower alia borgher oc thorp oc 
städher (lam urbes quam viculos et castella) MB 1: 
421. ib 424. thz är ruben affkömdh, j sinom släktom j 
städher oc torporn ällir byyom (per cognationes suas 
urbium et viculorum) ib 2: 38. ib 138. torpeth (villa) 
hemona ib 49. ib 37, 52. — särsk. under en stad lydande 
by. accharom mz sinom byiom oc torporn (vicis etvillulis 
suis) MB 2: 43. xi städher mz sinom byiom oc torporn 
(civitates undecim et villce earum) ib. nio städher oc 
theris smastädhrom oc torporn ib. tio städher oc theras 
vndirstädher oc torph ib. ib 38, 44, 47. the som boo 
oc byggia j thenath mz sinom torporn (cum viculis 
suis) oc the som bo j magedho mz sinom torporn ib 
46. tässe äru tolff städher mz sinom vndherlagdhom 
torporn ib 49. xiij städher mz theris torporn ib. 3) 
förstad, thänne stadhin som thw saat är ey vtan 
som thorp (suburbium) vndir äronna stadh thy at j 
thässo thorpeno vil herran thorn vt röna hulke som 
oquämelike äru at inganga j äronna stadh Bir 2: 36.
— Jfr afgärdha-, härads-, kloster-, köp-, 
landboa-, qyärna-, undir-porp. — porpa karl, 
m. [Jfr Isl. porpkarl] L. torpare; torp. jn fletasundum 
duo thorpacarla quilibet eorum exhibebit decem oras 
denariorum jn morgha duo thorpacarla qui dabunt tan­
tum jtem quinque thorpakarla prope curiam, quilibet 
eorum dabit sex oras SD 5: 327 (1344, gammal afskr.). 
septem thorpakarla ib. quidam thorpakarl ib. vnus 
thorpakarl in sæltisleso qui dabit duas marchas de­
nariorum ib. thorpacarla sub bereme ib. ib 328, 330. 
jn bedharnum predia due marche terre de quibus 
proueniunt due leste annone et tres marche denario­
rum. de vno thorpakarl ibidem due marche denariorum 
ib 329. — thorpa städher (thörpastader: -stad- 
um SD NS 1: 126 (1402)), m. torpställe, torp. i 
langan tima matte aldrigh hani gala i them thorpa- 
stadh Lg 3: 213. — torpställe, torpplats, å utmark 
upptagen nyodling som varit bebyggd el. är af sedd 
att bebyggas till torp? thet iak hafwer . . . wnth 
claws zamo fyra thorpastadha ligandhe i waxengh, 
som war frwa prebendo thil höre, meth alla thes 
thil laghom, när by och färre, i skoghom, fiske- 
wathnom, i akrom och änghom, swa som thy thil 
höre och ther thil hafwer lighat aff aldher, swa with 
som ther är badhe stawadh och stenth, thöm fonda 
fyra thorpastadhwm thil höre SD NS 1: 455 (1405). 
kongör iac ... mic hafua . . . saalth . . . magnuse i 
axafalzbodhum västra gaardhin i sölfuothorpe, swa 
som är rätte halfdelin aff thorpeno oc allan min ägho- 
deel i hiälmsäng, swa som är rättelika fiärdhedelin aff 
thorpastadhenom ib 2: 398 (l4ll). for fiärdhadelin aff 
thorpastadhenom i hiälmsäng ib 399 (l41l). ib 400 (l41l).
— särsk. torpställe som angifves ss lydande under 
större gård. alla wara ägholyty i nässio . . . mz lan- 
bom ok lanboa bolom mz thorpom ok thorpa stadhum 
BYII 1: 183 (1379). ib 187 (1381, nyare afskr.). af bender
thorpare 724 forva
jac mic thenna forscrepna godz . . . oc tilegnar them 
. . . herra beinte . . . mädh . . . qwärnom oc qwärna- 
stadhum, tomptom oc tomptastadhum, thorpom oc 
thorpastadhum SD NS 1: 156 (1402). ib 20 (1401), 22 
(1401), 91 (1401), 126 (1402), 172.(1402, gammal afskr.), 
211 (1403), 215 (1403), 2: 6 (l408), 34 (1408). VKR 31.
— Jfr thorpstadlier.
thorpare, m. [Isl. porpari] L. 1) torpare, den 
som bebor el. innehar ett torp. komo til en arman 
torpare byggende j skoghenom Lg 3: 541. 2) torp,
mindre d utmark upptagen och med bostad försedd 
nyodling som lyder under större gård. mitt godz soma- 
wiik oc all the godz hadhe iandbo oc thorppara thär 
wnder liggia SD NS 1: 171 (1402, gammal af skr.).
3) under en stad lydande by. manasses han för- 
dreff ekke bethsan oc chauath mz tlieris byom (vi- 
culis suis) oc inbyggiaranna j dor oc iebblaam oc 
maggedo mz syna torpara (viculis suis) MB 2: 71.
4) ss föraktlig benämning : stackare, usling, tha som-
aren kommer vj viliom finna huat knut torpare kan 
här vinna (yttrande af Norske konungen Olof om Dan­
ske konungen Knut) MD 346 . 5) obildad el. rå
mennislca, tölp. Jfr tliorpara ilt lliivU. — thorp- 
ara atlläve, n. [Jfr Isl. porparaskapr] torparsed, 
handling som röjer råhet el. brist på bildning, tölp- 
aktighet. siu torpara ok siu höuisk åthäue KS 44 (113, 
47). torpara åthäue äru thessin ib (113, 43).
tliorparaliet (thorpara heet), /. [Jfr Mnt. 
dorperheit] ohöfviskhet, otillbörlighet. aidre giordhe han 
thorpara heet Fr 3159.
tliorpeliker, adj. [Jfr Mnt. dorplik] torftig, sim­
pel. prophetanna skrifft, apostlanna ok andra thäns 
bälga anda lönlikhetir, hwilka holdha äru j swa groff- 
wom ok torpelikom täxth Spec. Virg. 526.
thorpstadlier, m. torpställe, torpplats, do et iego 
patrimonium meum sudhra rasbergh in parochia hax- 
hylta et vnum thorpstadh dictum kullagardh ibidem 
prope iacentem, cum omnibus eorum attinenciis SD 
NS 1: 479 (1405). iak . . . hawer giwit warzbärgha 
kyrkyo ok wndher prästins bordh samustads än torp- 
stadh, som hether älskoghathorp ok är ganghit wt aff 
himnum, hwilkin thorpstadh iak affhändher mik ok 
minom nrwom ib 572 (1406). —• särsk. torpplats som 
angifves ss lydande under större gård. forscrifua godz 
mz . . . thorpom ok thorphstadhom qvärnom ok qwärna- 
stadhom tomptom ok touiptstadhom BYII 1: 194 (1385).
— Jfr thorpa stadher.
thorsbälghbune? then store torsbelgbune fogoth-
en jocep FM 614 (1514).
forsdagher (th.orisdagh.er: -in SD NS 1:479 
(1405)), m. [Isl. pörsdagr] L. torsdag, daghar som än 
haua nampn af hepnont afgupum . . . som opens dagh­
ar ok pors daghar Bu 61. siätte daghin kalladho the 
liedhne romara diem iouis oc ware forfädher kalladho 
han thorsdagh, aff thoor som wäldoghaster war mz 
odhine MB 1: 68. thorsdaghin kallar hon (kyrkan) 
quintam feriam ib 69. tha som wintir thing waro i 
thorsange första thorsdaghin i fastone SD NS 1: 14 
(1401, nyare afskr.). ib 479 (1405). Bil 737. Bir 4: 15,
5: 31. VKR 62. — Jfr hiilglie-, skiir-, skära-fors- 
dagher. — thorsdags aptan (torsdagx affth- 
en), m. torsdagsafton. FM 580 (1513).
thorska (-ar), v. fånga torsk, hwilken som torsk­
ar om lördagen SO 290. hwilken som torskar medh 
annars stränger ib 291. ib 301, 305, 306.
tllorskare m. [Jfr Mnt. dorscher, äfvensom Sv. 
dial, torska] tröskare, tröskeman. ss tillnamn, niclis 
thorskare SJ 5 (1425). ib 40 (1427), 41, 62 (I486), 94 
(1439), 201 (1451). Jfr friska, fryskiare.
forsker (fyrskär), m. [Isl. porskr] torsk, pyrsk- 
är gimellus (för asellus?) VGL xiv; jfr Lorenzen, 
Gld. glosser s. 71, 72. thee fizska som ey haffwa fleldh 
som ar aall lagx torsker 00 sill LB 7: 76. torsken 
och finska laxen BSD 5: 249 (1508). j [1] tunna torsk 
BtFH 1: 327 (1463). ib 326, 329, 332. en fierding torsk 
SO 290. en stijgh torsk ib. ib 291, 305, 306. BSH 4: 
241 (1498). Jfr skavethorsker.
thorskning, f. torskfångst, torskfiske, the som 
intet annat bruka än torskning emellan oiofzmesso och 
michelsmässo SO 290.
thorsmanadher (tordzmonadher. thörds- 
manadher), m. [Fdan. tormoned, termaaned. Jfr 
Isl. p'u'iir samt porri, porta mänaSr; se Noreen, Sv. etym. 
s. 71 f.~\ mars månad, ä gratha karla thördsmanadha 
grödlia (corda senum ledit cum fores marcius edit) GO 
153. om hon (qvesört) thags op oui tordzmonadh LB 8: 44.
thorster, se förster.
forva (forwa SML J 9: 4 i var. porna MELL 
B 12: pr. forfwä UplL V 9: 1. thörfwa MB 1: 
376. près. sing. 1, 3 pers. parf VGL I VS 4, U J 
6. forf ib 1 K 14: pr.; ÖGL G 1 0. s. v. thorf Bo 
124. forff UplL Kk 6: 8. tllorff VGL II ff 42; Al 
1769, 6991; MB 1: 308; Bir 1: 223, 3: 229; GO 112, 432, 
451. torf KS 13 (30, 13), 40 (104-5, 43-4), 66 (162, 72). 
torff «6 83 (205, 91); RK 1: 2549; Di 62. thörff MB 
1: 34, 43; Bo (Cod. B) 341; Iv 4878; Al 6284, 6295, 6298, 
6312,7018 ; MD 94, 101. thärff Iv 3834. therff: widh- 
irtherff VKR 4. torffwer MD (S) 293. thörffwer 
Al 6996. 2 pers. thorft Bo 33. thorst (för thorft) 
Bll 555. torft KS 23 (57, 25). tOrfft Di 69, 145. forf 
Bu 13. torff MD 360. thörff I« 5234; MD 94. törff 
Di 245. Jfr MB 1: 569. pl. 1 pers. forwom SD 1: 670 
(1285, gammal afskr.). thorfuom Bil 115. torffwom 
RK 2: 2979. thörfwnm Al 2510. thörffwom ib 6279, 
6282, 6300, 6317. törffuom RK 3 : 3098. tOrffwa Di 113. 
torffue ib 202. 2 pers. forven Bu 50. thorfuin 
Fr 1369. thörfwin Iv 145. thörfuen RK 2: 2403. 3 
pers. porwo SML Kg 12: 2, B 12: pr. thorwo 
SD 1: 668 (1285, gammal afskr.). pomo MELL B 22: 
2. thorfwo MB 1: 34, 109 ; Gr 295. thorfllO Bil S84. 
tOl’VO KS 65 (160, 7l) ; widh torvo ib (161, 7l). 
thörfwo MB l: 34. törffwo ib 2: 368. purw UplL 
Kk 4: pr. forfwä ib Kg 1: pr. thorua MB 1: (Cod. 
B) 530. thorffua ib. torva: widh torva KS 65 (I6i, 
71). thörwa MB l: 409. thörfua MP 2: 59. thörff- 
wa Al 6139. konj. forwe SML Kg 10: pr. impf. sing. 
forpte Bu 18,144,173. forfte SML Kg 2: 1. thorff- 
te MB 1: 13S; Bo (Cod. B) 344. torfte Bil 84. torff- 
te RK 1: 673. thörfte MB l: 118. thörffte ib 
34, 130; Fr 2145; MD 101. törffte MB 1: 109; MD 
332. törffthe Li 252. purfpti UplL Frœf. pl. 2 
pers. thorftin Iv 2712. 3 pers. thörffto Fl 656; 
Al 1780. pl. 3 pers. thorftin Bir 1: 113. supin. 
törfft BSR 5: 515 (1512)), V. [VW. purfa] L. 1)
for va 725
behöfva, vara i behof. han bedhis thär thorff GO 
432. — behöfva, liafva behof af, hafva af nöden, 
med ack. han (d. v. s. menniskan) torf hus sik wäria 
för räghn sniö hita ok kulda KS 40 (104, 43). torf 
han dyrare ok kräselikare födho ok klädhe än annor 
diur ib (105. 43). torf han marghfåld wapen ib (l05, 
44). huxa medh tik huat tu torft til naturalik vp- 
häldie tins lifz ib 23 (57, 25). the thörfua starka böne. 
oc gudz oc lians vina hiälp MP 2: 59. thörffte han 
(Gud) rvvm oc stadh, tha ware han ey fulkomin aff sik 
siälwom MB 1: 34. likamlik thing thorfwo . . . ande­
lika thinga ophiilde oc gömo ib. han pröffuade at han 
torffte ey mera RK 1: 673. — med inf. tliöm thet 
land wilia sökia, alla täthan torvo fara åt tarvom 
sinom KS 65 (i60, 7l). war mann in odödheliker för 
än han syndadhe tha ma synas at ey törffte hans na­
tura ökias MB 1: 109. j skulin ey thörfwa äta eller 
nöta vtan idhert älzsta aarsädhe ib 376. Bu 173. Bil 
84. — med sats inledd of at. aff peem sum wir for­
worn at optelikä se mäp os SI) 1: 670 (1285. gammal 
afskw.). — behöfva, vara nödsakad, i nekande sats. 
eigh porpte fa[n]gen flöia Bu 173. wiste han (Gud)
. . . at mannen thörffte ey tapa sigher vtan han ville 
MB 1: 13S. tha thörffte iak ey nw til helwitis ga 
MD 101. — behöfva, hafva anledning, hafva skäl. 
stundom närmande sig omskrifning af finit form af 
följ. verb. i nekande el. frågande sats. por ven ii 
eigh disputera vm os Bu 50. biscopen sagpe at hon 
porpte pät äg te räpas ib 144. hui porf pu vip diäuul 
stygias ib 13. hwi thorst (för thorftj thu thz bedhas 
af mik (quid a me petis) som thu forma(t) wäl siälf 
gifua thinne modher bil 555. ey thörwa the wänta 
sik ändelika himerike, vtan the take widh ihesu christi 
tro MB 1: 409. then som vil koma til mik thorff ey 
mödhas (non habet sollicitari) aff laghsins fakunno Bir 
B: 229. ib l: 113. Di 62, 69. — behöfva, böra. i nekande 
sats. ij thorfuin ey meer ther om kära Fr 1369. HK 2: 
2403. ther thörff ängin vndra oppa Al 7018. — opers. 
med ack. thik thörff enkte iäfwa (nec dubitare debts). 
at engin dröfwilse lätir han sinom vinom komma vtan 
the äru them nytlikin Bo (Cod. B) 341. — må, få, 
vara berättigad, i nekande sats. vtan thu ha wir ödh- 
miuktena. thorft thu trösta thik (confides) hwazske 
vidh iomfrudom. älla fatikdom. älla nakra andra dygdh 
alla gärning Bo 33. iak thörff ey hopas a nakra boot 
MD 94. thu thörff ey nw hopas a thina fränder ib. 
ib 101. 2) behöfvas, vara nödig, skulin i änga
gärning göra a thenna daghum. vtan the eno som
thorff til födho MB 1: 308. 3) genom förvex-
ling med pora: våga, töras, thän är mykith rädd- 
ir som ey thorff skälvva GO 451; jfr Kock, Medel- 
tidsordspr. 2: 213. Jfr pora. — porva viper*
L) behöfva, hafva behof af, hafva af nöden, med 
gen. el. ack. änkte land är thet ey torf annars 
widh KS 66 (162, 72). flya te opta tå man torff 
tera mest widh ib 83 (205, 9l). MB 1: 34,43, 118. RK 
l: 2549. iak thärff tliäs nu väl v id her lo 3834. Al 
1780, 6279. nokor ping . . . the sum näfst thorwo 
wit SD 1: 668 (1285, gammal af skr.), thorfuom wi 
opta vidh hans aflösn oc nadhe Bil 115. the thorf- 
uo thz väl vidher ib 884. iak thorff änkte thik vidhir 
Bir 1: 223. wi thörfwum idhra hiälp nw widh Al
pra
2510. andelik thing thörfwo ey widh likamlik rwm MB 
1: 34. ey törffwo tho vidher lyktonne ällir solenna 
lyus (non egebunt lumine lucernœ neque lumine solis) 
ib 2: 368. ib 1: 118. Bo 124, (Cod. B) 344. Gr 295. GO 
112. RK 1: 1979, 2: 2979, 3: 3098. Iv 2712, 4878. Fr 2115. 
Al 6991, 6996. MD (S) 293. I i 202, 252. vara tegh thz 
besta thu kan, tu törff tha (för thät el. thz?) alth vidh 
(allz mantu ßess vid ßarva), om tw skalth hädhan komo 
(för -a) ib 245. red bade han um (hästen) oc tik som 
tw best kant, tw torfft thz alt wid (lat sva sem allz 
mynir fit ßess ßyrfa) om tw skalt ekke mista tin 
häst ib 145. — med inf. han porpte väl vip at pigia 
smam. som förra gaaf ofstorom Bu 18. — i supin­
form åtföljdt af ett af at föregånget supinum. johan 
monssens förläningh hon war try [sin] saa godh som 
den förläning jach hade. han hade inthe törfft wedh 
at gaath effther min skadha BSII 5: 515 (1512). 2)
behöfvas. opers. almogen beddis gerna friid mellen 
laud thz törffte veil vid MD 332. — med personens 
dal. thön äru try, manne (måhända dock för man­
nen, i hvilken händelse stället hör till 1 * jfr Landt- 
m ans on. Undersökn. öfver språket i skriften: Um sty- 
rilsi kununga ok höfdinga s. 113J torf widher, ther 
til at han må sik sieluan ok si t liwerne wäl styra 
KS 13 (30, 13). — med gen. tliäs. hwath thörffte 
. . . thäs widh, at waar härra satte fore paradiis 
mang lughaude swärdh oc chérubin MB 1: 130. — 
med inf. thörffte [ey] iämmykith widh at forbiwdha 
wilian til mandrap, eller til lyghn, som til hoor oc 
styld MB 1: 463. — refi. porvas Ylper* behöf­
vas!, vara af nöden, wilt tw pröffwa thin (för thinna 
el. thina) vvena sidh thw lat tik torffwas nagat 
widh MD (S) 296. — Jfr viperporva. — Jfr be- 
thorva.
thova (-adher), v. [A7", tova] tofva., hoptofva. 
skiunit är sundir rifwit ok wllin tliowat (conglobata 
in unum) Bir 1: 205. thera (fårens) wl är thofwadh 
mz thräk ib 360.
tllOVail, f hoptofning; tofva, hårtofva. ey kom 
nakar orenlikhet owir han oc ey syntis thofwan j 
hans haare Bir 3: 156. ib 2: 135, 3: 3.
tllOYO* m. [Isl. pöfi] tofva, ulltofva, stycke hopval- 
kad ull, stycke filt. veland . . . kastade en toffwra i 
ana twa föter tiwk oc hiolt swärdit fore, tha skar 
swerdit toffuen sunder J i 48. han kastade en toffue wt 
iij föter tiwkker, oc lot driffwa vpa swerdit. tha skar 
swerdit toffuen ib. — thova hatter (tooffwa-)* m. 
[Isl. pöfahattr, pöfahöttr] halt af hopvalkad ull, filt­
hatt. weland . . . kastade en toffwa hat vp i strömen 
Di 48. mannen styrte hoffwodhstupa oc hoffwodhet 
ful swa hardheligha widh rothena aff eet trä at toff­
wa hatten som han haffde oppa hoffwodhet brast 
synder Lg 3: 376. i pulffwer the hadhe saa storan 
skath hulk i t ey kunde fylla een tooffwa hath RK 3: 
3229.
pra (thraa. traa. près. -r. impf. -pe. supin, -t), 
v. [Isl. prä] L. 1) längta, känna längtan, mz hon 
swa stundade ok swa tradhe RK 1: 607. folkit stund­
ar hädhan ok traar ib 3297. — längta (efter), hafva 
åtrå (efter), gudh late idher the äro fä ther ij swa 
mykith äpter thra lv 3524. the sama quinna ther 
snimst aff os thän riddara sa ther ij swa mykith
26 f rangfra 7
äpter thra ib 3912. ib 1239. til sin ofaghnath (d. v. s. 
efter det som bringar honom sorg el. olycka) thraar 
opta manger Al 2423. thu skalt ey thraa at thy thu 
kan ey ffa (quod nequis amplecti quid anelas id tibi 
necti) GO 820 (möjl. att föra till 2). — längta, önska. 
nu är flores komin härä, tlier han haffwer länge thrat 
at wara (Cod. A ther han öxste sik at vära) Fl (Cod. 
B, C) 804. — opersonl. med dat. el. ack. vlffuer mz 
sit fagra haar haffde om gullad som androm traar 
MD 324. — lata sik thra, längta (efter), hysa längtan 
(efter), latin idher ther ey ineer äpter thra ther ij 
kunnin aldre a ter faa Fr 1367. 2) straf va (efter),
arbeta (för), kämpa (för), thörfuen j ey ther after 
tra BK 2: 2403. jak weyt ey hwar at i wilin traa 
ib 1: 4274. 3) söka vinna, söka taga. om ij vilin
. . . läta mik hafua thz iak a ok mz orät thz ey aff 
mik thra Iv 4882. 4) söka komma (till), vilja le-
gifva sig (till), konungin aff danrnark haffde vvtsänt 
marga hälada stark the til swerikis trad he BK l: 
2648. är thz thino liffwe wadhe thz thu hingath nakath 
sin thradhe Al 8360. — vilja begifva sig (från), söka 
skilja sig (från), them angra at the fra honum 
thradhe Al 4256. wi wiliom aldre fra thik thra ib 
4265. 5) tråna, tråna bort, täras, i we oc sorgh
mondo the thra Al 10560. 
fra, v. L.
tlira (thraa. traa), /. [isl. fra] 1) längtan, 
trånad, jwtta hon fik swa mykin traa BK 1: 598. han 
hafuer til hänna swa mykla thra Fl 113S. huar dagh 
var han äpter henne ij thra ib 234. — längtan, åtrå, 
önskan, ther epther haffuer iag myken trå thenne 
store twnge skilias i fra BK 3: (sista forts.) 5751. — 
trånad, tärande kärleksqval. kan jak ey hanne til 
hustru faa tha dö jak snart af thenna tra MD (S) 
300. 2) qval, sorg. aff ängxla oc mykin thraa
nöddis thu i skoghin gaa MD 160.
thrabetin, adj. [/S'y. dial, träbiten. Jfr Sv. dial. 
tråbett samt Ar. traabeitt] enträgen, envis, skalt thu 
thänkia thässa quinnonna dygdhe . . . hulka som 
varo särlica thre. förste var tron . . . the andra var 
böninna stadhughet ok var hon ey at enasto stadh- 
ugh. vtan än thrättin. som man pläghir kalla een 
akäfwin älla thrabetin Bo 112.
thradher (ack., dat. thradh Bil 84; Bir 1: 385. 
tradh ib 225. thraad Bil 707. traadh LB 2: 68- 
trot BK 2: 294. ack. med art. thradhin Bir 2: 
247; Al 5254. tradhin Bir 4:114. dat. thradhe MB 
1: 365. thraadhi Bir 2: 6. pl. -ir), m. [isl. frädr] 
tråd. jak skal spinna henne then thraad henna bonde 
gitir ey slitit Bil 707. alle thradene ib 833. tedhe folke 
blodhogha tradhe ib. mz enom vextom traadh LB 2: 68. 
Bir 1: 225. konungin loth . . . hwar en trot aff thöm 
draga (d. v. s. fullt af kläda dem) BK 2: 294. — koll. 
sidhan thz (ull. el. lin) snödis ok spanz j thradh Bil 
84. hafuande nät i handom hulkit ey vari saman bundit 
aff thraadhi (de filis) vtau aff dyrasto eer Bir 2: 6. 
affnysta thradhin ib 217. ib 4: 114. klädhe som wäw- 
ith är aff twäsköns thradhe MB 1: 365. swa skal 
wäwin vvara rändh at thän godhe thradhrin är i wänd 
GO 1015. j gamblom äwom war rom swa som litat 
lärift mz aldra fäghirste färgho samanwäuit mz är- 
likasta thradh Bir 1: 385. Al 5254. — Jfr bla-,
gul-, iärn-, läripts-, noppo-, silke-, silkis- 
thradher. — tliradha nysta (traadha- Bir 4: 
114), n. trådnystan, hulkin som hauir thradha nysta 
j hulko som bäzsta gul är jnnantil han afflatir ey at 
affnysta thradhin til thäs han findir gullit Bir 2: 
247. ib 4: 114.
thrahet (traheeth), f. trånad, fik the jomfrwn 
swa storan länktan och traheeth äpther thäm vnga 
mannenom ath hon lagdhis oppa sotta siängh JP 27.
fralynder (frolyndar), adj. [Isl. frälyndr] 
styfsint, trotsig, iak är miok frolyndar (Bil thralyndher 
1018^ ok fryscar gen cuske Bu 494.
thrana (traana. près. -ar. impf. -adh.e. part. 
prêt. -adher: thranat Bo 121; bort tranadher 
Lg 3: 93), v. 1) längta, tråna, lenkta oc trana
til hänna kärlek Su 13. at the swa hetelika tranadho 
til gudh Lg 3: 392. 2) tråna, försmäkta. ther
hafdhe en siukir man lighat oc thranat i sotta säng 
at ta aar oc thrätighi Bo 121. ib 109. 0 hulkin tha 
var modhorinna sorgh nar hon saa han swa pinlica 
thrana. oc ängxlas. grata, oc döö ib 204. huat staar 
mik nw före wtau at iak liffuandhis skuli döö, blomstr­
andis bort törkas, oc i minom wänasta wngdome för- 
gamblas, oc mith i helbregdonne traana, oc siwk- 
er liggia Su 42. — tvina, lida af tvinsot, om man
forswinder eller tranar LB 7: 230- — refi. thraiias, 
1) längta, tråna, äpther honom länktar oc thranas 
min siäl Su 86. 2) smäkla, försmäkta, tyna bort.
wsla siälin . . . liffuandis dör oc än helbrygda war- 
andis wanskas oc traanas (languidus efficitur) Su 352.
— Jfr bort thrana.
thranadher, m. försmäktande, krankhet. hedhir 
giri är behändokt ont . . . görande soot af boot, ok 
thranadh (languorem) af läkedom Bo 96.
tliranan,/. längtan, trånad, een dödhelikin tranan 
Spec. Virg. 429. for tranan skuld wanskas hon (sjä­
len) ib 430.
frang (traang. traangh. fräng VGL III 
24; VML I B 41. ss f. pl. -ar), n. och f. [Isl. 
fröng, f.] L. 1) trängsel, trångt ställe; brist 
på utrymme, war herra ihesus kalladhe thik af 
myrkre j Jiws af orenlikhet j fulkomplika renlik­
het af thrange (angustia) j vidhelikhet Bir 1: 299. 
ib 300. han giordhe ther rwm ther förra war thrang 
Al 5292. göra . . . sik stort rwm ok androm thrang 
ib 1926. 2) trängsel, svårighet att komma fram
på grund af tält hopande af menniskor el. djur; tät 
hop af menniskor el. djur som tränga hvarandra, kes- 
arin ok pauin baro siälfue liik barena j swa myklo 
thrange at the ey gato fram kornit Bil 583. om the 
herra var mykith thrang Fr 1597. ib 3001. äpter hon- 
um var eet mykith thrang ib 579. BK 2: 5161. tha 
warth millan them eeth storth trangh een paa then 
andra spraangh ib 3: 3861. a them (gatorna) var swa 
rfiykith thrang aff thz folk ther var op a Fr 1524. Lg 
45. aff örss war stöff ok mykit trangh BK 1: 1405.
— (?) ther öffuer (för ther öffuer var? Iladorphs 
uppl.: ther öfwades s. 446) mykit traangh BK 3: 135. 
3) trångmål, betryck, vedermöda, aldar fin aldar var 
möfa ok frang Bu 76. fät var eigh minst ii fina 
franga ib 79. skulu vndirlik tekn vardha j solenne 
ok mananom ok stiernomen, ok mykit manna trang
thrangbrystadher 727
(pressura gentium) ok dröuilse MP 1: 10. tha vardhir 
trang a iordhinne ib 13. fatika manna . . . hielpare 
j trangom oc dröfuilsoin ib 225. i allom dröfwilsa ok 
ängxla tlirangom (angustia) Su 450. nar han angxladhis 
aff dözsins thrange (j>res$ura) Bir 3: 445. MP 1: 12. 
han ... slo at honum mz sinne stang hon giordhe hon- 
um stora thrang Fr 1010. Al 5126. Su 49. för then 
traaangh (för traangl^), i wetha os oc kyrkiona inne 
wara BS1I 5: 538 (1514). 4) nödtvång, tvång. nöd.
six af enom wisom kununge, at han aldrei wilde vtan 
trång skipta vm syslomannom sinom KS 41 (i07, 44). 
ib 58 ( 146, 64). at nakor syndar aff k rankdom, oc j obär- 
like trangh (necessitate importabili) Bir 4: 63. — pl. 
tvingande omständigheter, nöd. ath gotzith tarffwadis 
kastas offwer bordh j traangom PM xiv. 5) brist. 
a mat ok dryk war mykith thrang Al 1814. — Jfr 
nöpprang. — franga köp, n. L. — frangalös, 
adj. L. Jfr f railglÖS. — tlirailgs mal, n. trång­
mål, svårt förhållande, svår ställning, at hon ware 
miskundsam widh salngh folk badhe til bätring oc 
androm thrangx malom Lg 3: 510.
thrangbrystadher, p. adj. [7s/. pröngbrjösfadr] 
trångbrösiad, som har trångt bröst, som har besvä­
rad andedräkt, later han görä sik alskona supan at 
han warder ey trangbrystader AS 60. swa wardhir 
mäniskan thrang brystat oc thz lietir catarrus LB 3: 
91. ib 7: 228.
franger ([n. thrankt. thrangt. trängt, 
thrängt Lg 33. komp. thrängre (ack. f.) Bil 588. 
tränghre (nom. n.) Gers Ars b 5. superi, thrang- 
aster: -asta MB 1: 37. trangaster: -ast ib 2: 
149; -asta ib 155. tranghaster: -asta ib 3i6), 
adj. [Zs7. pröngr] L. 1) trång, smal. han . . . inne- 
lykte sik ij prange hulo KL 186. portin är swa trangir 
Bir 1: 89. the sama bron hon var sua mio oc thrangh 
af sik at han aldre saa sua litla ena bro Pa 19. pe 
sagho . . . sik sialua ganga manga stigha pranga Bu 
152. thänne vägh var thiokker at ridha mörk ok thrang 
mz diwpa lidha Iv 166. thit bryst är thrangher vägher 
gudhi Bil 784. MB 1: 37, 2: 149, 316. j trangasta 
wägha skälen ib 155. eusebium lät han j kysto läggia 
. . . thrängre en han war thiokkir BU 5S8. 2) som
(på grund af trångt utrymme el. trång stig) är svår 
att passera, svårtillgänglig, thz bergh war ont ok rät 
langt ij hwariom wägh mykith thrangt Al 2528. 3)
trång, som har trång genomgång, som har svårt för att 
passera, förenad med svårighet, hielpa ... for trangha 
piss (svårighet att kasta vattnet) LB 6: 107. hielpa for 
brysth werk ok trangh andha (svårighet att andas) ib. 
4) svår, svår att komma till rätta med, kinkig, i trång­
om ok uådelikom sakom KS 27 (69, 29). 5) tät, så­
dan att de särskilda delarne sluta sig tätt i hop el, 
liksom tränga hvarandra, öknin ok skoghin war swa 
trangar ok tiokkar (arcta et densa) Bir 1: 243. — 
trång, på grund af trängsel svår att få utrymme 
el. plats i. vnd mik . . . koma y selskap mz tyna 
helga änglar ok y blant tyna helgha wtliwalda til 
. . . glädhi y tyna rike . . . ekke warder . . . tith 
rike des mer tränghre Gers Ars b 5. — n. abs. ther 
war swa thrängt at ey fingo the annars stadz rwm 
mz honum i hwseno än i iätwne Lg 33. 6) trång,
snäj, åtsittande, hwilkin mantol . . . skal wara . . . een
pripi
deel thranger och släter VKR 58. — trång, stram. 
thetta klädhit war ey mykit trängt (strida) Bir 1: 144. 
7) trängande, tvingande, utan all tillfälle nokra handa 
thranga thorft älle bön skaJ engin wärldzman älla 
quynna . . . jngaa j systrana klosters inlykkilse VKR 
60. 8) sträng, gamblo lagliin waro trang (strida)
ok hardh at bära Bir 1: 79. ib 144. gudh vtkräfwir 
swa thrangan rekinskap aff konungom . . . swa som 
aff almoghanom ib 3: 306. 9) ? hafdhe han (0:
mannen) iämhardha waaror oc tungO som nw hawa 
annor diwr, tha tholde han ey widh alzskona thrnngan 
(Cod. B krankan 535) mat som opta wäxer mällan 
thorna eller annor hwas thing oc meensam MB 1: 83.
— n. adv. trångt, tätt i hop, tätt vid hvarandra, the 
sato nakat thrangt (arcte) Bo 171. — tätt, samman- 
packadt. vm nakor määlte hundhradha fota iordh j 
langlikhet. ok swa mykit j vidhelikhet ok sadhe hona 
fulla mz reno hwete swa thrankt (compresse) at ey 
ware atskilnadhir mällan korn ok korn Bir 1: 382.
thranghet, f. trånghet. thäs wägxsens tranghet 
Su 145.
thrailglika, adv. [/s/. pröngliga] trångt, see li­
kamans klena limi swa thranglika häfta i tholike 
vidhermödho (tam arte inclusioni mancipata) Su 404. 
pranglös, adj. L. Jfr frangalös. 
thrangvald (trangwoldh), n.f L. 
thrar, adj. [isl. prär] Jfr enthrar. 
tlirasot (traasoth), f. trånsjuka, tvinsot, hwar 
soni . . . far traasoth oc mäginszlösa LB 7: 231.
t hr av a (thräwa. -ar, -adhe), v. [&>. dial. 
trava. Jfr Isl. preifa] 1) taga på, gripa, vidröra. 
tha war mörk ower alt egipto land aff swa thiokkom 
skyiom at traffwa (Cod. A hanna 305j matte mz hand­
om MB 1: (Cod. B) 554. — taga på, vidröra, känna 
på. henna fadher badh hona leta om nat. oc thrawa 
konungxins öron MB 1: 24. än min fadher faar at 
thräwa (attrectaverit) mina händer eller min hals bar­
an ib 213. han wil thräwa hans händer bara ib 214.
— röraf träffa, kallar the hälgha kirkia then hälgha
anda gudz finger, thy at hans godhwili thrawar mangx 
syndogx mantz hiärta, oc stinger ther til at the 
kännas widh sik MB 1: 296. 2) känna efter, pröf-
va, försöka, at han säti warlika sina fötir nidhir ok 
thräui (attentet) ok lete j hwario fiätino vm nidhir 
satte foti 11 star stadhlika Bir 1: 312. 3) trefva.
mz giäld skal thu fara thrawande (palpes), vm midh- 
ian dagh, swa som blinder man i mörke MB 1: 428. 
—• trefva (efter), gripa (efter), swenbarnith trawade 
epter niodher spinom Lg 989.
thravan, f. [Jfr À. Dan. thræven] känsel, nakot 
aff fäm likamans vitom, som äre syyn oc hörs], röker, 
thäuer, trauan (Cod. A hannan 42) MB 1: (Cod. B) 
531.
fravi, m. [Jfr Isl. prefi] L. traf ve, sädesskyl. flere 
äru dagha en thrawa GO 238. ib 251.
threzker, se thryzker. 
pre-, se prä-,
pripi (tridhi Bil 615; MP 1: 193 ; GO 401, 777. 
thrydi BU 6i5. tridhie MB 2: 345, 357. triddhie 
ib 345. tridie PK 226, 227, 233; MB 2:345. triidhie 
LB 7: 139. /. pripi Bu 150. thridhi ST 205. pripia 
Bu 185. thridhia Bil ur, Pa 4; MB 1:159. tridhia
728 ii grei*
KS 19 (47, 20); MP 1: 12. n. |)rij)ia. |)riia Bu 10 (Jean 
fattas ss pl.). obi. Teas. m. J)riJ)ia. tridhia Bil 615. 
|)riia Bu i4, 102. tridhie MB 2: 201. trydie SO 
157. trydia LB 7: 66. tridye PM 37. /. J)ri|)iu 
ÖGL Kr 7: 1. piridiu VGL I A 5. ])ri|)io KL 
187. thridhio. hriio Bu 62. dridiu VGL J Br 2. 
thridia Lg 65. tridhia TB 76. 77. n. |>ry|)ä VGL 
Il G 12 i var. thridhio (dat.) MB 1: 70. thridio 
(dal) Bil 913. thrydio (dat.) DD 1: 39 (1373). tridhi 
(0lat.) LfK 89. |>riio (dal) Bu 5. pl. nom. m. thri- 
dhi Bir 1: 40. n. (nom., ach.) £ri])iO Bu 153. pripi ib
139. pri^y ib 20. |)rii])y ib 2l), rähn. [Jsl L.
tredje. J)ri|)i bropurluttar SD 6: 180 (1350). pär af 
taka en lutt vi, annan maalsäghandin, oc pripia näfn- 
den ib 5: 378 (l344, nyare afshr.). aldir almoghin vilde 
hanom wt gifwa thridhia delin aff allom brut päningom 
Bil 884. PM 37. for blod sotli dwgher rökilse med 
win twa deela. oc trydia deel aff ätykia LB 7: 66. 
een saar ok annar skär thän tridhi wäth ey hwat
han ffaar GO 401. twe magho swa liugha at thän
tridhi hänghir ib 777. maria födes ok a priio are 
tel ierusalem fördes Bu 5. a pripia dagh fra panna 
ib 13. pripia daghen foro pe ib 26. pripia dagh äpte 
passe iartingne ib 172. annor skäl pänna höghtip haua 
tekna mariam . . . varaa rena mö . . . priia skäl passa 
högtip är token huru niaria ok iosep baro varn här ra 
tel templum domini ib 10. annur skäl tok han af hans 
gamlo pianist . . . pripy tok han pär af at hans il- 
gärnigga varo Here än hans gopgärnigga ib 20. fiuriim 
lundom ma rnapar varpa . . . priio lund som dagh- 
leka föpes af manne ok quinno ib 62. pär varo innan 
fäm kunuga. pän förste var af liiamäre. annar af 
benemarin : pripi af granat ib 176. vm priia tima a 
natene ib 14. pe paua aloxandar pripi ok inhocencius 
fiarpe ib 51. j alexandrii paua daghum thridhia Bil 
888. then förste . . . sagdhe . . . annar . . . sagdlie 
. . . then tridhi sagde MP 1: 193. fiughur thrä waro 
i korseno . . . j eno fästis stolpin nädlian. annat war 
stolpin. thridhia war thwär thrät fiärdhe war taflan 
Bil 89. thridhia saneti petri högtidh hether cathedra 
ib 117. a pripia dagh paska SD 6: 181 (1350). siluester 
pane bödh hal da thridia dagh maii manaz helghan Bil 
88. hwi heter thridhi daghin manadagher MB 1: 67. 
thridhia daghin kalladho the diem lune ib 68. owan 
a bunkanom skulo wara thry stoor hws, et fore ospak- 
om diwrom . . . annath fore spak um diwrom thridhia 
fore mannum oc fughlom ib 168. tridhia howdh dyghd 
är hofsämi KS 19 (47, 20). thridhia budhordhit ST
140. the thridhi iomfru mario frögdh ib 205. thina 
thridhio glädhy kan engin första ib 207. hugger v tan 
tridhiungx axul dighra ek böte iij öra fore ena swa 
fore andra ok swa fore tridhia TB 77. ib 76. dyll 
han aftäkt som hona giordhe tha binde then aftäkt 
giordhis till han widhir mz twem mannom sielfuir han 
tridhi ib 78. tha han sa in thridhia sin Lg 91. fyra 
thingh höra til konungenom först skal han wara rikir 
annantidh mildir thridhia tidh sniällir fiärdatidh kär- 
lekx fullir Bir 1: 40. thön äru tijo godhum kununge til 
höra . . . tridhia är, at kunungur skal ey tea sik firi 
almogha ok vndidånom sinom ofmykit grymman ok 
räddelikan KS 58 (145, 64). the vordho pinte arom 
äpter gudz byrdh fyrahnudradha oc vppa thridio areno
oc siäxtionda (d. v. s. år 463) Bil 913. — n. adv. för 
det tredje, skal han (0: kununger) try enkannelika 
huxa . . . först . . . annat . . . thridia, huru han må 
styra land ok almogha KS 12 (29, 13). MP 1: 56. —
Jfr half thridhi.
Jiripiunger (tridhywngher. tridywnger. 
triddhiODger. Jiripmnger: -ung SML B 30: pr. 
thridunger: -nngen BSII 2: 43 (1397). tred- 
unnger: -nnngen DD 1: 39 (1379, af skr.). hrip)- 
inger: -ing VGL JI Fr 11. thridhinger. trid- 
ingher: -ingh VGL II K 8 i var.] LfK 16; -ingh- 
en Su 66. tridiger: -igen PK 2: 5839. thryding- 
er: -enom DD 3: 15 (1385, nyare afshr.). trydyger: 
-ygen LB 7: 65. tredinngher : -ungh FH 2: 105 
(1437, nyare afshr.). tredhinger: -ing FH 4: 60 
(1457). tredinger: -ing BtFH l: 300 (1510). tred- 
ingher: -ingh ib 183 (1507); FH 4: 60 (1457). trid- 
ningger: -en LB 2: 7i. pl. -ar), m. [7s/. pridjungr. 
Fnor. pridungr] L. tredjedel treding. vnnom ... wi 
konungs näfndinne . . . pripiungen af dombrutumen 
SD 5: 481 (1345, nyare afshr.). haffua tridiwngen aff 
riki t RK 1: 2814. ib 3454. triddhiongen aff alle sädh. 
oc alla hälfftenaaff trä frukt som oss til -hörer. til 
giffwom wi idher MB 2: 251. som wndhan stalo en 
tridingh aff iordha wärdheno LfK 16. Su 56. hwith 
löker stötter mz trydygen aff pyper korn LB 7: 65. 
at han haffdo ey meer än een tridiungh aff then 
ffämtungh FH 3: 57 (1445). thwaa tridiunga j enom 
ffämtwng ib. een tridiungh j leystilä ffämtungh ib 58. 
benet vdzsson skal . . . lindorme iönisson een thridhing 
giwa ... aff thöm päningum, som gladzcolla stodh han- 
nm fore til panth SD NS 1: 670 (l407). kännis iak mik 
fullelika hafwa vpburidh hundradha mark swänska pän- 
inga i minom (d. v. s. den mig ss hustru tillkommande) 
thridhiung ib 443 (1405). kännis iak fult hafwa vpbur- 
ith for thäniia förnämpnda tridhiung, som mik bordhe 
äptir min husbonda hafwa ib. ath iak seal vntfrii hon­
om . . . swa wäl the thwälyti, som thän thridhiungen 
ib. dömdes barns fader broder twe lut och moder fad­
ern en tredingh BtFH 1: 183 (1507). ib 300 ( 1510). RK 
2: 5839. at syster matte erffua mz broder tridiwngh bade 
epter fader ok moder ib 1: 459. Iv 4985. samtykkia the 
alle (näml. att strida), oc owerwinna fiendannas skip, 
tha skal thz swa bytas at skiparen oc skipit skal haffwa 
en tridhywngh, annan tridywngen skwla alle köp­
männena haffwa, tridie tridywngen styremannen, batz- 
mennene oc alle the j skipeno tyäna före lön PM xv. 
ib 37, 38. wideke . . . hiog opa hans hielm när en trid- 
iung bort Di 72. ä som tridninggen är af drwkken 
swa skal kannan fyllas j gen LB 2: 71. — siirsk. a) 
(i Götaland) honungen tillkommande tredjedel af all­
männing sjord, Se Styffe, VAH 24: 234 f. to tam par­
tem prediorum communium et siluarum dietam thridh­
iung . . . tradimus SD 4: 335 (l333, gammal afshr.). 
Jfr wlf jonsson riddare atte thridhiungen j somlikom 
häradzstorppummen j ydlire BYH 1: 198 (1389). Jfr 
konungs thridhiunger samt konungs luter. b) 
tredjedel af ett landskap; en af de domsagor hvar i 
Kerihe var deladt. Jfr Styffe, Skandinavien und. uni­
onstiden, 2 upp/., s. 240. härädz höffdhinge i westra 
thridhiungenom i närike SD NS 1: 273 (1403). — 
ett af de tre tingslag hvari Aland var indeladt. Jfr
J) ri pi linger
Styffe, Skandinavien und. unionstiden, 2 tippl., s. 327. 
then tiidh jacli sone sonasson laghman j norfinna ok 
j alandh laghmanz ting hielt met almoglien j alandh 
j finnaströms tridhiungh FH 2: 115 (1438). c) tredje­
del af ett härad el. af en domsaga, häradstreding, then 
tinia vif jonszon reffsta tinng liölth i huseby med ytt­
ersta tredunngen af dalom DD 1: 39 (1379, afslcr.). ib 
40 (1379, afskr.), 3: 15 (1385, nyare a/sJcr.). ex parte 
communitatis inhabitancium quandam terrain dictam 
thridiungh prouincie tröghboliundare SD 4: 524 (1336). 
j mädhal tridhiung TB 72. jnnan tridhiwnx ib 74. vtan 
tridhiungx ib. ib 75, 76, 77, 78, 79, 80. vtan altz tridh- 
iungsens minne ib 76. aff täkt till nästa tridhiungx föra 
ib 78. hwar som tridhiungsens vatn faar olofwandis ib 
79. d) tredjedel af en gård el. af en by. thridungen 
aff een gard BSH 2: 43 (1397). thridhingen aff een 
gard ib. en tridiungh iordh j nawtila godz FH 5: 63 
( 1472). kärde päder olaffzson til magnus mäienala wm l 
trediungh oc 1 stangli jord i samma mäienala by ib 2: 
105 (1437, nyare afslcr.). vnnom wij forme closter alia 
the landbo . . . som byggia oc boo vpaa een tredhing i 
kultaranta 1 treding i karuitta, fire stenger i soinis, 
een tredingh i rawdis . . . een tredingh j warhiala by 
ib 4: 60 (1457). een tridhiungh ower allan byn ib 3: 
138 (1449). — thridhiungs alia (tridingx-), /. 
tredjedels aln (jfr alill 4). then delin som min brodh- 
er ... hawer mik wnt i sama goze som tilsaman 
räknande är halfftridhie stang een tridhiungs alin 
mindre FH 4: 49 (1456). warth godz . . . som är in 
stenger och v tridingx alna aff thwa alna liggiändis 
j päysterpä by ib 5: 66 (1472). äpter thot . . . härra 
knwt boson riddare mic . . . vnt hafuer thz godz som 
härra karl magnusson riddare honum salde, swasom är 
sampswik oc the godz här äpter nämpnas . . . i kila- 
mara fäm stänger, ena alen oc ena thridhiungx alin 
jordh . . . i ytra hultamala fäm stänger, ena alin oc ena 
thridhiungx alin jordh, i hornswdda fäm stänger, en 
alin oc en thridhiungx alin jordh SD NS 1: 446 (1405). 
ib 423 (1405, nyare afskr.). — tliridhillllgS ftttuilg- 
er (thridhiongs attonger. thrithungx att- 
unger: -ung SD NS 1: 425 (1405)), m. tredjedels 
åtting. ss jordmått. fäm attungä jordh, een thridhiungs 
attung mynne BYI1 1: 186 (1381, nyare afskr.). kerdhe 
for os . . . esbyorn diekn foghote i östrogötlande vppa 
en thridhiongs attong jordh i brytiathorpe BSH 2: 66 
(1399). the gooz . . . jac . . . ärfdhe äfter min son 
. . . .oc mina dotter . . . swa som waar köpogodz först 
i skortaby een aattungh oc een thridhiungx attungh 
jordh ... i rydhom een thridhiungx attung oc een 
attalutz attungh SD NS 1: 170 (1402, gammal afskr.). 
ib 207 (1403), 425 (1405), 439 (1405, nyare afskr.), 686 
(1407). — thridhinngs kroker (tredingx krock), 
m. tredjedels hrolcland. en tredingx krock jordh BtFH 
l: 167 (isos). — thridhinngs man, m. [Isl. prid- 
jungsmadrj inbyggare i häradstreding. alla saker ägha 
tweskiptas taki en luth höuitzman oc annan synomen 
wernamen oc tridhiwngx män alle TB 79. ey moglio 
godhe män ratlose wara at tridhiwngxmän wilia ey 
tiling sökia ib. ib 80. — thridhiungs pännings 
land (tliridingx pänigx landh), n. tredjedelen 
af ett pännings land, een (för eet) tliridingx pän­
igx landh jordh SD NS 1: 503 (l405). - thridhiungs 
Ordbok II.
prir
rätter, m. för en häradstreding gällande rätt. än 
han laghlica bother äpter warom tridhiwngx rätt TB 
76. hwar som bryther amothe thessom tridhiwngx räät 
ib 80. — JiriJiiungs skipti, n. L. — thridh­
iungs skogher, m. skog som utgör en häradstre- 
dings allmänning, seadhä hafua giort a tridhiungx 
scoghana TB 74. ib 7i. — thridhiungs thing (tryd- 
iunxting)} n. [Fgutn. pripiungs ping. Fnor. prid- 
jungsping] a) ting som hölls med inbyggarne i ett af 
de tre tingslag .hvari Aland var indeladt. otte pogh- 
wisch höuidzman oppa eastalholm henrik goryeshaghen 
laghman j aland ok knut jönsson domare sarnastadz 
hioldo eth laghcallat trydiunxting vtan for castal- 
liolm FH 2: 98 (1433). b) ting som hölls med in­
byggarne i en häradstreding. äghir han dagh fore 
läggia och stadh fore taka nar swin sculu a seogha 
skipas a rätto tridhiwngx thinge TB 74. seal höuitz­
man aa tridhiwngx thinge ako lysa oc dagh leggia 
ib. huar som gifua will sälia ellir skipta ako sinne 
jnnan tridhiwngx göre thz fore tridhiwngx tinge ib 
75. ib 73, 76, 78, 79, 80.
thridhiunge (trediunge. tredinge), m. tredje­
del. dömdes oleff persson tartila ath ärffue twa lut 
effter syn syster mz mattis bertilson linnas och forde 
mattis en trediunge effter syn dotter BtFH 1: 172 
(1506). — thridhiunga karpland (tridinge-. tred- 
inge-)j n. tredjedels karjyland. skötte anders persson 
kuttis v tridinge karp land jord liggendis i tartilaby 
. . . vnder bertil mognus[son] i heynus . . . och fram- 
delis skotte bertil vnder honom ... en (för -et) 
tredinge karp land jord BtFII 1: 274 (1508).
thriflika (thrifflika. trifflicha), adv. [/$/. prif- 
liga] med kraft; raskt, skyndsamt, fylkto thrifflika 
äpter fyrom konungom MB 1: 181. iomfrwan hon 
ganger thrifflika (cucurrit) heem til sinna modher ib 
204. tagh thina siwkdoms säng op oc gak trifflicha 
(motsv. st. KL 387: rasklica) hädhan ib 2: 382.
thrifnadher (thrimnadher. ack. -adh. -at 
LfK 175), m. [7s/. prifnadr] framgång, framskridande, 
förkofran. dröuilse . . . giuir idhelican trifnadh j godho 
MP 1: 230. glädliias af thera thrimnadh j godhom 
gerningom Bir 1: 24. til dygdha thrifnadh ib 2: 278. ib 
1: 361. framgaar alla dygdha thrimnadhir aff siäline mz 
andelike idhn ok gerning ib 3: 379. at koma til ande- 
likx fulkoinnadz höghelikhet ok thrifnadh Su 402. — 
framgång, välfärd, gagn. ther äpter ma han tröstelica 
wtganga til andra gagn oc thrifnadh (ad aliorum pro- 
feetus) oc hiälpa them Bo 143. til föghis hwart eth 
andro ok astunda annars thrifnadh Bir 1: 256. til 
godha manna thrimnadh ok styrkilse ib 75. vi (äng- 
lame) sändoms ... til människionna thrimnadh ib 4: 
123. ib 3: 147. Ber 54. thine arma thz äru thine ämbitz 
män hulke som skulio vt räkkias til siälinna thrimn­
adh ok gagn. ok vträkkias nw til wärldinna hedhir ok 
nytto Bir 1: 127. skulu thera ordli ey koma til siäla 
thrifnadh älla gagn ib 155. ib 2: 30, 3: 37. LfK 175.
prir (FGL 1 VS 3: 1, p 4: pr. ; UplL K/c 17: pr. 
o. s. V. pri ÖGL VaP 32: 5, 6; Bu 56, 72, 518. thri 
KL 107; MB 1: 3; Bir 1: 122. pry VGL II P 29. 
thry Bil si. threir MB 1: (Cod. B) 546. thre Bil 
81; MB 1: 5, 70, 188, 189, 192, (Cod. B) 526. tre MP 
1: 49, 54. tree PK 226. /. (nom., ack.) prear VGL
92
729
730 f>risknl<leprir
I G 2: pr., ß 4: i, FS 2: pr. preär UplL Ä 7: 1.
2, 28: 1, 30: 4. prea ÖGL Kr 2: ;>?•.. 3: 1, Vaß 
18: 1, 20: pr. ; FA/A II Kr 1:1« var18. |)reä 
VGL 1 FB 8; UplL M 28: l; SR 9. trea KS 17 (45, 
19). preia ÖGL Vaß 18: l. 20: pr., 22, 31: l, 4. 
präa FCA 1 S 4: 2. prer «6 A" 3, 5, 7: l, A/d 1:
3, p 4: 2. |)re *6 7/ K 52, Dr 4, ß 22] OCA F<7^ 35; 
Ap/A AT/c 1: 2, 3, M 28: l; VML II Kr 1: 1 i var. ; 
#A> 5: 479 (1345, nyare afskr.), 563 (1346) ; Bu 63. thre 
VGL II K 52; Bo 238; Bil 485; Fa 4. tre Bil HO, 
794. three SO 156. tree Lg 68. pria ÖGL Vaß 35. 
thria MB 1: (Cod. B) 526. prie VML If Kr 1: 1. 
pra UplL Kk 8: 1, 12: 1. n. (nom., ack.) pry. pri 
VGL II Fr il, Forn 8 : VML II Kr 1: 1 i var. ; Bu 
397. thri ib 12. pru VGL I p 5.- pr. ack. m. prea 
VGL I VS 5, J 6: pr. ; ÖGL Kr 2: pr., 4: pr.; SML 
Kk 6, 13 i var. threa Bil 81. pre VGL I CB, ßl] 
ÖGL Kr 13: pr.] SD 5: 637 (1347); Bu 5. thre SML 
Kk 6 * var.] Bil 80, 456, 915; KL 335 ; Al 7699; Lg 
92. tre MP l: 54. tree PK 227. priä SML Kk 6, 
13. prer VGL I K 17: pr. dat. prim VGL I K 5, 
J 6: pr., Br 2; ÖGL Kr 2: pr.] SR 18. thrim SML 
B 5: pr.] MB 1: 58 (på två st.), 70. prym VGL III 
137; SD 5: 375 (1344, nyare afskr.), 563 (1346). thrym 
Bir 1: 167, 312. trym SD 5: 562 (i346); Bir 1: 167. 
thröm Iv 2684. prem VGL 1 Md 5: 7; SML B 5: 
pr. ; SD 5: 480 (1345. nyare a/skr.)] Bu 175, 185, 523. 
threm MB l: 58; KL 313; Bir 1: 167; Lg 68. trem 
Bil 794; Bir 1: 167; LfK 97. threem Jv 2736. treem 
LfK 97. gen. priggia VGL I K 13; ÖGL Kr 2: pr., 
Dr 18: 1. priggiä VGL Md 14: 1; SD 5: 377 (1344, 
nyare afskr.). thriggia Bo (Cod. B) 340; MB 1: 
373, (Cod. B) 527; KL 335; Fl 957. triggia MP 1: 
176; SD NS 1; 577 (l406) ; Di 121. prigia Bu 5, 63. 
prigiä VGL 1 B 7. pryggiä Bj 12: 2. trigge LfK 
113. thräggia KL 273. träggia StadsL G 9: pr., 
Thj 19: 1. thry MB 1: 4)^ räkn. [/$/. prir] L. tre. 
komo pr i kunuga tel hans mäp sino offre Bu 72. aff 
noe föddes fore noe flodh thri söner MB 1: 3. gudh 
som är j threm gudeliköm personom en sandir gudh 
Lg 68. är gudh fadhir ok son ok then hälghe ande 
en gudh ok ey thri gudhi Bir 1: 122. med prem wit- 
nisrnannom SD 5: 480 (1345, nyare afskr.). med prym 
hestom ib 375 (1344, nyare afskr.). pre messusärkyä 
ib 563 (1346). pry corporalia ib. pry gams ägg ib 564. 
fi ugh ur car thry af gul ok eth af silfuir Bil 283. tepes 
pre soler a himnom ok gingo saman vm sipe alla ii 
ena sol Bu 63. i siälenne ok hänna prem (kraptom) 
nimne ok minnas ok undarstanda ib 185. trea äru 
the ther sighias wara gudhlika dyghde KS 17 (45, 
19). hon skipte daghen ii pre tima Bu 5. prigia ara 
gamalt barn ib. han tok sik prigia daga fasto ib 63. 
forbudhu hanne the draplieo thriggia dagha fastona KL 
335. böte . . . pre mark SD 5: 479 (1345, nyare afskr.). 
firi pre örä ib 637 (1347). näst västhärsto triggia 
öra landena i bynum ib NS 1: 577 (i406). j hwaria 
trigghia aars mote Bir 5: 47. för thriggia handa 
sak Bo (Cod. B) 340. i trigge handa matto LfK 113. 
at han skulle födha gudz almogha treem hvndhom 
ällar mz triggia handa föd ho ib 97. trem sinnom sag- 
dhe han the ordhen ib. han screff k cristiern tiil eeth
breff äller try RK 3: 2159. hiiar twa ella tre äru 
saman MF 1: 49. egh skipis twem äller trym all jn- 
gyälden SD 5: 562 (1346). gitiir pätt . . . pröwätt oc 
fulkompnatt in till eens tweggiä eller priggiä ib 377 
(1344, nyare afskr.). sagdhe hans dygdh wara mere 
än thera thräggia KL 273. badh mik thöm thän ridd- 
ara fa ther thöm threem brödhrom thordhis een besta 
Iv 2736. thässi threir teddos ther mz eno gudhliko 
walde MB 1: (Cod. B) 546. huait rike thr lianer 
godh skipilse, thet hauer tessa try, ridderskap, al­
mogha ok fatökt äruodhis folk KS 76 (186, 83). hon 
(arken) skal wara thryhundradha alna lang MB 1: 
168. pe varo at tali pry pvsand ok tu hund rap ok 
fämtighi Bu 178. pry ar ok prätighi ib 61. war tha 
säm hundradha aara oc thriggia (Cod. A thry 4) aara 
gamall MB 1: (Cod. B) 527. pusanda arom ok pry 
hundrap ok fiuritighi arom äpte guz fözlotima Bu 176. 
— i (innan) thry, i tre delar, monstrit brast syndher 
i thry Bil 238. äpter thera thränne släkter skiptes 
all wärldin i (Cod. B innan 526.) thry MB 1: 3. Ml) 
324. (pre for trägarp? han tok . . . pry hus af sancti 
laurencii kirkio. ok en pre (hortum) sancte agnetis 
Bu 418.)
priska och pryskia (priska ÖGL Kr 9; MELL 
B 28: 1 i var. priskä UplL V 24: pr. i var. prysk- 
ia MELL B 28: i. thry skia: -as Bir 2:55. try sk­
ia GS 40. pryskia UplL V 24: pr. thry ska 
MELL B 28: 1 i var. tryska UplL V 24: pr. i 
var. thruska MELL B 28: 1 i var. tröska GS 
58 (1474). thörska GU 2. törska SD NS 1: 363 
(1404). près, priskär ÖGL Eßs 32. thryskär MB 
1: 376. try skir ib 2: 211. impf, thrask Al 4514. 
tryskade MB 2: 85. part. prêt, thruskin VKR 
35. thr y skin MP t: 347; -it Bil 426. thorskin 
MP 2: 286. trysskadher: -at MB 2: 210), v. [Isl. 
priskja, pryskva. Jfr Söderberg i Öfversigt af Fi- 
lol. sällskapets i Lund förhandlingar 1881—88 s. 
76 f. ; Noreen, Altschwed. Gramm, s. 69] L. tröska. 
GU 2. GS 40, 58 (1474). ey komber hwetit j bondans 
binga vtan thz wardher för thryskit Bil 426. rätuist 
är at . . . kornit (näml. skuli) starklica thryskias 
Bir 2: 55. rät som man korn ij ladhu thrask Al 4514. 
MB 1: 376, 2: 210, 211. gedeon . . . vtslo äller trysk­
ade kornet aff halmen ib 85. antuardhe honom (0: 
aarswäxtin) thruskin intäktis mannenom VKR 35. 
huro thctta välsignadha brödhit som sanneliea är vars 
herra ihesu christi välsignadhe licame var thryskin 
MP 1: 347. ib 2: 286. — priska af, uttröska. skal 
han törska aff aruexstin SD NS 1: 363 (1404). — Jfr
thorskare, thryskiare, tliryskiiiiig*.
priskulde (-a ÖGL ES l: 1 (på två st.), B 19:
l, 21: 1. priscnlle: -ä VGL II G 5. triskulle: 
-a UelsL M 6: 2 (i 1609 års uppl.). thriskolle: -an 
LB 3: 92. preskulle: -ä VGL U J 12. dräsknlli 
(af senare hand ändradi till präsknlli) VGL I M 2. 
träscnlle: -a MB l: (Cod. B) 554. thrysknle: -a 
ib (Cod. A) 307. tryskwle: -a ib 2: 108. truskylle: 
-en ib 132 (kan föras till en nom. truskyldeF))?
m. [Jfr Isl. presköldr, preskjöldr, prepskjöldr, pre- 
skeldr] L. tröskel, the skulo tagha aff lainba blodh- 
ino oc smita badhe innarmeer oc vtan sin thryskula
{»risYar 731 tlirotna
oc swa ower dörrena MB 1: 307. laa bans hwstru for 
dörenne . . . vppa truskyllen ib 2: 132. vtgangandis aff 
myns hws tryskwla ib 108. LB 3: 92.
Jnisvar Qprisuar VGL li A 6. thriswar Eil 
791. Jirisuä SU 1: 670 (1285, gammal af skr.). {»rys- 
var VGL 1 A 4: 2. pryswar ib 111 32, 95. thrys- 
war Bil 123, 216, 283. tryswar MI) 32. trys- 
wär SiadsL Kg 20: 8. tliryswa GO 795. trys- 
wa Bir 5: 34, 36. thryswän StadsL Kg 20: 8 i 
var. trössuar Di 200. tröswär 1!K 2: 7865; LB 
2: 71. trosa StadsL Kg 20: 8 i vari), räkn., adv. 
[7sf. firysvar. Fdan. thryswer, thrysîe, trysse] L. 1) 
tre gånger, tha peer äru prisuä firi os kallapir SI) 1: 
670 (1285, gammal afskr.). thryswar liwtstrukin Bil 
123. ib 791. GO 795. Bir 5: 34, 36. MD 32. RK 2: 7865. 
Di 200. lvcianus . . . badh warn herra visa sic tliässa 
syn tyswar ok thryswar Bil 283. skal han . . . tys- 
wer heller tröswar läggia vppa vndena hwar dagh j 
[l] stykke hlaa kalblad LB 2: 71. 2) trefaldt.
thryswar säl Bil 216.
tliriva, v. [/sf. prifa] taga på. begynnadhe qwinnan 
triffwa oc stryka mz sina händher all min lidhamoth 
Lg 3: 472.
{»rivas (près, thrifs. {»riifs KL i9i. konj. thrif- 
wis ST 1. impf, threfs Bo 30; Bir 1: 253, 2: 320; ST 
313, 416; Su 437. threffs ST 380. treffz FM 418 (1509). 
pl. thriwos KL 107. tlirifwos Bir 3: 99. thry- 
UOS ib 2: 230. konj. thriffwis Al 8643. supin. 
thrifwitz Bo 127), v. [Isl. prifaz] eg. taga sig. 
1) gå framåt, framskrida, fortskrida, växa, tillväxa. 
threfs han mz alrenom ok visdomenom (profciebat 
œtate et sapientia) Bo 30. Bir 2: 320. vexte . . . min 
likame ... ok threfs til laglikin aldir ib 1: 253. 
läro gudli siälina ... at hon skuli thrifwas til 
biitre thingh (prof cere in meliora) ib 300. triffuens 
aff enno dygdh oc j andra ib 4: 108. atwakta granlika 
huru mykit thu thrifs (profcias) alla huru mykit thu 
wanskas (defcias) Ber 215. — gå framåt, framskrida; 
tillväxa, tilltaga, förkofras, stärkas, tror thänne ok 
thäukir gudz kirkio thrifwas aff sinom ordhom ok 
äptir dömom swa som hon skulle ey wäxa iilla trif- 
was vtan han Bir 1: 349. vm thu threfs swa mykit 
at thu nampt af them tholumodh i genwerdhoghom 
thingom Su 437. konung salomon wäxte oc threfs ä 
meer oc meer j dyghdhom oc rikedom urn j äro oc wald 
ofwir alla konunga ST 416. hwru mykit iak thrifs i 
minne widherkänno, swa mykit gar iak til gudhz 
widhcrkänno Ber 199. got är gudhelix ärwodhis lif- 
wärne, än bätra är lifwärne gudhelika thinga skodhan 
hwilkin wäl thrifs (profvit) af thy försto lifwärneno 
han ma wäl wpfara til thz andra lifwärnith ib 144. 
han sk reff Jiera formaunorn. at {län älla J)än är glömsk- 
ir ... oc {)än stajnighir i troo ... oc |>riifs i 
dyghjiom KL 191. thäs mera han thrifs (proficit). 
thäs mindra räknar han sik thrifwas i dygdhomen 
Bo 41. the som thrifwas ok styrkias j godho dagh 
fran dagh Bir 1: 47. KL 107. Bo 77. Bir 1: 10, 67. 
ST 313, 380. Ber 149. Su 70, 181, 443. — stärkas, få 
s/yrka, få kraft, thryuos mange oc vardho bätre for 
hans skuld Bir 2: 230. siälin hwilkin som j bönom 
hafwer idhrogha thrifs til helso Ber 34. j thy äpte- 
dömeno maglio vi thrifwas (profcere) til manga
dygdhe Bo 126. tro ey thik gita opstandit älla 
thrifwitz til böna älla contemplacionem ... mz tholk- 
om fatikdom ib 127. at hon (själen) wardlie krapt- 
ogh ok thrifwis at öfwa alla dyghdhe ST 1. — få 
styrka, vederqvickas. här sitia thesse siw discipuli . . . 
taka af hans hälghasta handom then astundolica matin 
oc thrifwas (refciuntur) af honom ey mindra andelica 
än licamlica Bo 240. öskiande är then krankdombir som 
thrifs af cristi dygdh ib 107. thu skalt födhas oc 
thrifwas i hans asyns oc ordha lioflek ib 178. — full- 
komnas, fulländas, siälinna fäghrind . . . mz hulke 
hon skulle prydhas oc thrifwas (perfci) til hime- 
rikis ingång Bir 2: 147. 2) hafva framgång, ha-
wum vi ängin ämpne til at höghfärdhas . . . tha vi 
thrifvoms i andelico äruodhe Bo 89. han afwndadhe 
thorn lönlica som meer hafdho oc mer tlirifwos än han 
Bir 3: 99. 3) liafva välgång, trifvas. j fem stap
ma ängen hejien eigh iu])e ängen cristna tro falsare 
liua ok ängen valz älla ranz härra Jiriuas Bu 190. ey 
skulu the synine älla the släktin thrifwas (prospera- 
buntur) Bir 3: 77. Bil 86. alla thera hws oc äghor 
skulu ökias oc thrifwas ST 109. 4) trifvas, finna
sig väl. altiid slog han mymmers smidia pilta oc the 
kunde ekke triffuas (varia ßickir vœrt) for hanum Di 
122. taa vartli han sywk ok sedhen treffz han allro 
dagh FM 418 (1509). — hafva trefnad, hafva ro. 
han (den som visste sin dödsstund) thriffwis aldre fore 
sorgh oc nödh han thyktis hwar dagh thola dödh Al 
8643. — Jfr othrivas.
Jrriyiii (ack. m. thriffnan MB 1: 325. n. -it. pl. 
nom. thrifne Bil 476. thriifne Al 4203, 7700. trif- 
ne KS 83 (205, 91), 84 (206, 92). triffne RK 1: 961. 
tryffne, se fultliriyin. priuine (torde snarare 
böra läsas primnej Bu 508; jfr Lg 1020. f. tliriffna 
Al 4822. gen. thrifna Bil 322. komp. thrifnare 
ib 300; Bir 1: 258)* adj. [Isl. frifiiin] 1) verksam, 
idog, rask. wardha the (bina) swa myklo thrifnare ok 
idnare at samansanka til sin konungh Bir 1: 258. ganzst 
triffuin war hon i allo godho Lg 3: 4. opta äru tliriffna 
händir vndir riffne kapo GO 1026. 2) rask, käck,
tapper, en {iriuin (strenuus) ridare Bu 24. Bil 255. Su 
452. Al 4203. thrifne (fortissimi) gudz riddara Bil 476. 
frome lielade raska ok triffne RK 1: 961. trifne här­
män KS 84 (206, 92). trifne män ok wari vm sik, te 
stridha giärnt sighr ib 83 (205, 9l). mz fem legionibus 
thrifna manna Bil 322. thriffwin man wardhir sköt til 
wakna GO 913; jfr Kock, Medellidsordspr. 2: 148. MB 
1: 325. Al 4528. qwinuor thriffna ib 4822 (om Amaso- 
nerna). hon haffdhe ihre söner karsk the waro badhe 
thriffne oc rask ib 7700. got folk rasth ok triffvvit RK 
1: 4287. en (näml. wärnj är godh riddarskap ok triwin 
almoghr KS 79 (l95, 87). {iriuine (torde snarare böra 
läsas {irimnej män tel gärning Bu 508. thrifnare til 
handh ok häst Bil 300. thriuin j wapnum ib 299. — Jfr
ful-, o-tliriviii. 
thro, /. Jfr stentliro.
tlirotin, se tlirutin. 
tlirotma, se tlirutma. 
tlirotme, se thrutme.
tlirotna (-adhe), v. [Isl. frrotna] uppgifvas aj 
trötthet, tröttna, ther throtnadhe margher stolt man 
widher Al 2534. Jfr tlirötlia.
tlirugh 782 thrutma
thrugll, n. [Fdan. trug] 1) hot. vi rädhoms 
änkte thit thrugh Bil 598. Al 4412. Jv 3118. ST 20, 
264. iak gör ey swa ey fore thrwgh ok ey fore bön 
Jv 3727. Bir 4: 151. 2) trug, nödgande genom hotel­
ser. thz her erik axelsson nionde stokholm faa mz 
liisth trugh oc byscopens wanda RK 3: 1402. han 
wille swerige mz trugh ath wynne ib 3459. 3) för-
trycJc, våldsam behandling, mäktughe ok wälbyrdughe 
herra wilia ey tula trugh ok wålzgärninga hans KS 
61 (152, 67). thet oss vthen trwgh . . . ey vederfares 
kan aff eder nades embetsmen BSH 5: 539 (l514). 
4) ondt tal, förtal, smädelse. hans thrwgh aktin rät 
änkte vätta Jv 146.
Jiruglia (thruffua MB 1: (Cod. B) 561. truff- 
na RK 1: (Albr) s. 212. truffwa FM 489 (1510). 
thrwa, se forth rug'll a. -ar, -adhe, -adher), v.
[Isl. {irüga. D. true. Jfr Mnt. drouwen] L. 1) hota. 
thrugha oc höta mz hwassom oc grymasta pynom ST 
256. — med dat. — pass. opers. kjäre sik at hanum 
Jn ugliäs SR 3b (kan föras till 3J. — med ack. (el. en 
form som kan vara ack.), sum han prugha SR 35 
(kan föras till 3). thu thrughar mik fastlika Jv 4478. 
mz ryzsom pläghadhe the them trugha RK 3: 2747. ib 
2934, 2936. thet trwgelige orätfärduga ban eder nade 
mich med trvger HSIl 24: 107 (l517). trwgar for- 
scriffne k. hans rikith och oss än nw mykith, hotan­
dis met the omildha . . . rytzer FM 234 (1505). — 
med inf. the . . . trugade fast mere y Ila göre RK 2: 
4554. — under hotelser begära, hon bad he badh oc 
thrughadhe at han skulde ther aff lata ST 444. 2)
med if ver framställa begäran (om), häftigt el. en­
träget yrka (på), offta hanom her pa trugändes Lg 
3: 581. — truga, enträget bedja, hwar man lionum 
trugher och beedher RK 3: 1913. 3) truga, tvinga,
med hotelser el. våld drifva, med hotelser el. våld 
förmå el. söka förmå, jak skal thik skipa annan 
kcsara som thik skal atir fra christo thrugha (tvinga 
dig att öfcergifva JJristus) Bil 87. thera konunger 
thnigadhe rom til skaat ib 681. aller wil jac thom 
thor til trwga RK 2: 6741. eliazarus . . . trugh- 
andis (för -adis; compel leb atur) til at äta swina köt 
MB 2: 297. vij brödher oc theris modher wordho 
gripne oc aff konungen mz hardasta pynom trugadhe 
mot theris lagh at äta swina köt ib 298. wiliandhes 
henne trugha oc nödhga at bryta sit . . . lyffte Lg 
3: 275. bo Jonsson . . . trughadho ok thwingadhe . . . 
tideko pätersson at han skullo hanom them godzen 
vplata BSJJ 2: 102 (1399). engen kan jach truffwa tidh 
han sielff wil ey fara FM 489 (l510). — (?) alle skulu 
mik nigha ok bugha thz kan ängin aff mik thrugha 
(förmå mig att eftergifva?) Al 131S. 4) tvinga, för­
trycka. drap han ... all försto barn egipto manna, 
som thwingadho oc thrughadho israels folk MB 1: 386. 
j skulin ey thrugha (affigere) idhra siälffs ätmän ib 
373. skal thu han ey thrugha swa som thräll (non 
eum opprimes servitute famulorum), vtan han skal 
wara mz thik, swa som leghoswen eller landboe ib 
375. at wtläntzsker man thrughe ofmykith thin brodh- 
er mädhan han är thräll ib. trughom ok ödhom al- 
mogha ok spakmände KS 61 (151, 66). trughar han 
herra ok wälborna män ib (l52, 67). RK 1: (Albr) 
s. 212. Pa (Tung) 28. 5) tala illa om} förtala.
marsken begynten mykit trugha ok for al mogen sare 
liwge RK 2: 3786. — tlirugll sik, truga sig till, till- 
tvinga sig. at nakor maa sik trwgha loff mz otoll oc 
swiklike fwrndh til nakot thz han ey ändelika widher- 
torff LfK 10. — ref. thrugllRS, tala hotfullt el. öf- 
vermodigt. ath the . . . trvvges eller hötess inthet meer 
BSJJ 4: 317 (1502). han sigher storth aff och trwgas 
ib 5: 116 (l 506). — thrugha af, af tvinga, wi wil- 
iom alexandro änkte bugha han kau os änkte aff at 
thrugha Al 976. — thrugha in, genom trug skaffa 
in, truga att taga in. sighiandis honom haffua mz 
falskhet trughat the iomffrwna jn i theras closter, 
wtan pro wen to oc gaffwor Lg 3: 67. — thrugha 
lltaf, af tvinga, suante eller nager aimer sk ul (för 
skalj mik inthe trwga vtaff i aar FISIJ 18: 95 (1497). 
— Jfr for-, til-, undir-thrugha samt othrugh- 
adher.
thrughail, f. [/s/. Jn'dgan] hot. tässin appollonij 
högfärduga ordh oc trvvghan MB 2: 254.
thrughelika (trwgelige HSH 24: 48 (i5i6), i07 
(1517)), adv. hotfullt; hänsynslöst, hans nades scriff- 
uelse huilke ganske trwgelige och hardelige wtscriff- 
uenn vore HSH 24: 48 (1516). ib 107 (1517).
thrugheliker (trwgelig), adj. hotfull; hänsyns­
lös. thet trwgelige orätfärduga ban eder nade mich 
med trvger IJSJJ 24: 107 (1517).
thrutin (throtin), p. adj. [Isl. prütinn] 1) 
uppsväld, däst. huar som plägha mera dryka än hans 
naturlik skipilse torua til likamens uppehäldes, tå 
wardr han giärnt trutin ok bulghin ok lyttr til sin 
likarna KS 43 (112, 47). — svullen, fore throtna lägg- 
ia oc bolna LB 1: 98. fore throtma (för throtna^) limi 
ib 3: 119. aff trutnom öghom ib 5: 80. vider trutna 
spina ib 81. apium märke doger vidh trutma (för trut- 
na) spinaa ib. 2) uppblåst, öfvermodig, hänsynslös, 
fräck? andelik dröuilse äru nar orene thanka ok 
throtme (för throtne; cogitationes immundce et im­
portunée) ällir okuämelike dröua människiona hugh 
mot hänna vilia Bir 2: 30. Jfr forthrutin.
thrutma (thrudhma. throtma: -ande Bir 2: 
30. trotma. trötma. -ar, -adhe, -adher), v. 
[Felan, trutmæ, trudmæ, tretmæ, trodhmæ, trytmæ] 
svälla, uppsvälla, the som när waro thänkto at han 
skulde ginstan thrutma KL 175. hänna quidhir var 
fullir oc mykyt thrutmande Bir 3: 279. the skodha 
sina hörror ganga mz thrudhmande quidh ib 2: 68. 
Lg 3: 52. hon . . . thrutmadhe idhkelica swa som hon 
skulle barn födlia Bir 3: 199. ib 1: 133. ther äptir 
thrutmadhe buken, oc alt lifwit took at swella ST 
356. thentidh thu see allan kroppen thrwthmadhan 
och illa riwkande Ber 80. — svullna, for ath quidren 
trötmar och sweller LB 2: 9. tarane flutu swa at 
öghonin ok kindrina thrutmadho KL 358. hans fägh- 
erste likame thrutmadhe ok blanadhe af slaghom Su 
451. — bildl. svälla, pösa, vara uppblåst, thera hughir 
thrutmar (iniumescit) aff högfärdh suasom vtbläst 
blädhra Bir 2: 207. högffärdogher man . . . gaar al- 
tidh trotmande swa som tom flaska LfK. 184. thrutma 
... af högfärdh MP 1: 263. ib 307, 308. Bir 2: 30. 
sonilica manna hiärta thrutma oc opfar aff sins hugx 
höghfärdh oc otholomodh ib 60. trutmande högfärd 
MP i: 83. — Jfr thrutna.
thrutman
thrutman (thrytman), f. uppsvällning, svull- 
n.ad. thässe frwn ... do bradhom dödh aff strupans 
tlhrytman (tumore) Bir 3: 29. at tungan thioknar of- 
miykit af thrutman alla onde vätzsko MP 1: 264. han 
(s>: then som vatusot hafuir) hauir . . . vtpösta thrut- 
iman ib 307. Jfr thrutnan.
tlirutllie, m. [Fdan. trutme] svullnad, döfuir af 
tlhe (för then) trutma som tränge öronen MP 1: 262. 
bläsningh oc trutma oc ramblan fordriuer . . . han (o: 
leuastichum) LB 5: 81. hon (o: vrtika) fordriwer . . . 
liungho böldh oc trutma alf liff (ventris tumorem) ib. 
tMs frö stöt mz vin fordriuer trutma aff spinom ib. 
ih 6: 107.
thrutna (thrnttna. -ar, -adhe), v. [Isl. brut­
na] svälla, svullna, thera änlite ok thera kinnä thrut- 
nadho fast lv 4930. fore ath quidhir thruttnar oc 
swellir LB 3: 172. — part. près, upj)blåst. Iiögh- 
färdhin mz hulke han är stoor j sinne asyn t.hrut- 
nande (efter annan hdskr. i texten ändradt från 
thrutmande; tumidus) j wärldinna hedhir Bir 1: 348; 
fr 407.
thrutliail, f. [Isl. £rutnan] svullnad, at . . . skinn­
it rifna for thrutnan (i annan hdskr. thrutman, hvil- 
ket upptagits i texten; tumöre) Bir 2: 236; jfr 343.
frykkia (frykia, se niferfrykkia. thrykka
Bir 1: 193. thrykkä SD NS 1: 23 (1401, samt. af skr.). 
thrykke Fr 1676 (i rimsl.). tröckia RK 2: 8936. 
thrikkia: nedhirthrikkias Ber 269. près, -ir: 
nidhirtrykkir MP l: 49. impf. -te. thrukte: 
-os Bir 2: 95; nidhir thrukto ib 62; nidliir 
thruktis ib 3: i9o. part. prêt. -ter. triktir, se 
niferfrykkia. thrukter: thrukt Al 7357), v. [JV. 
trykkja. Jfr Ags. Jiryccan och Mnt. drucken] 1) 
trycka, klämma, pressa, thrykto the husona mz repom 
swa hart aat benomen at blodhin gik wt aat tämän Gr 
275. trykkia wi war jncigle pa ryggheu a thetta breff 
SD 3: 644 (öfvers. fr. sl. af 1400-talet), ib A 'S lt 23 (1401, 
samt. af skr.), hwar thera hafdhe i händer thrukt et 
ganzst trä mz rotom op rykt Al 7357. han . . . thrykte 
äpter sins hiärta lyst sina gläfuio fore sit bryst Fr 
547. 2) pressa (segel), the . . . trykte segel 1 och
wille ey biidha wthan leetlio aath danmark gliidha 
RK 3: 283. 3) tränga sig, tränga fram, rycka fram.
strax jn at bomen the tha tröckia mz xvj snäcker 
oc sköttebaata RK 2: 8936. pukans hoffmen saman 
rykte och böndherne sara til them trykte ib 4019. 
swenske män i waren nw trösth trycker epther mig 
mz fwlle farth ib 3: (sista forts.) 5605. 4) klämma
(åt), sätta (åt), the tryckte på the däner swåre RK 
3: (sista forts.) 4460. 5) nedtrycka, nedstöta (från
hästen i riddarspel). huar thera vilde hin annan 
thrykke Fr 1676. 6) trycka, nedtrycka, störta, skal
iak läta thrykkia thik dödhan i graf thwingadhan mz 
marghfallom pinom Gr 274. — trycka, undertrycka, 
förtrampa, the thrudha ok thrykka enfalla män vndir 
sina fötir (simplices conculcant sub pedibus) Bir 1: 
193. hws oc land the til sik rykto them thz atto the 
vnder sik thrykto Al 9728. 7) undertrycka, hämma,
hejda, thänkto sina nödh swa hafwa thrykt Al 5358. 
8) trycka (en bok), trykkia thenna bok Gers Ars c 6. 
mester johans gerson bok . . . trykt aff johannes 
smedh Gers Fr est 60. — thrykkia sik in, tränga
33 thrysta
sig in. the thrykte sich jn RK 2: 2433. Jfr ill- 
thrykkia. — thrykkia nidlier, 1) nedtrycka. 
ä som the villo vp w brunnenom tha thrykto diäfl- 
ane thöm ä nidlier i gen Pa 18. 2) förtrycka, wil
han prestin thrykkia nidhir MD 80. — öfverväldiga; 
besätta, j vitin huru han predicadhe ok heladhe alla 
them som nidhir varo thrykte (oppressas) af diävl- 
inom KL 152. — Jfr niferfrykkia. — thrykkia 
Sailiail, sammantrycka, hoptrycka, the . . . thrykto 
saman (compresseront) siin öghon at the skuldo ey 
see KL 176. brystit oc quidhin thruktos saman sua 
hardhelica Bir 2: 95. sidhan latis j fyärdyngx tynnor 
nokoth litith trykkiandis samman PM 11. — thrykkia 
Sik Samail, trycka sig samman, pressa sig samman. 
thz (lejonet) . . . lagdhis nidlier ok thrykte sik saman 
ij een bal Jv 4461. — Jfr saman thrykkia. — 
thrykkia sunder, trycka sönder, honom (ormen) 
thrykte struzsin sundir ST 417. — thrykkia lit, ut­
pressa. trykte han ällir wredli vth aff vila fätthen 
. . . eeth kar fwlt mz daagh MB 2: 88. tha thryktis 
wt then röd he sweet Fr 1705. Jfr utthrykkia. — 
Jfr bort-, for-, til-, undir-thrykkia.
thrykkiare, m. Jfr boka-, nidher-thrykk- 
iare.
thrykkilse, n. pl. Jfr for-, nidher-tlirykk- 
ilse.
thrykning*,/. Jfr for-, nidher-thrykiiing.
}>ryskia, se friska.
thryskiare (tryskare), m. tröskare, tröskeman. 
ingha tryskiara skulu ganglia i landhena oc tryskia, 
wthan the willia tyäna bondhanom om sommaren GS 
40. enge tryskara schola tilstädhies. vthan the wilia 
thiena bondanom som the tröska at owir sommaren 
ib 58 (1474). Jfr thorskare.
thryskning (trysningh), /. tröskning, som agna 
j kornaxom sundirkrosas j trysningh MP 1: 140.
thrysta (-te, -ter. imperat. thryst. tryst, 
trysth. thrist LB 3: 168. tröst ib 7: 57. trysta ib 
3: 35. trystha ib 2: 67), v. [/$/. Jn-ysta] 1) trycka, 
krama, tagh en swrbces . . . och bryth swndher och 
läg begge wegna widh oc trysth fasth wiidh LB 7: 
56. vidher sit bryst hon thrykte han ok thryste swa 
then dödha man Fr 1404. han thrystte henne vidh 
sit bryst ib 2025. the wänasta kynbenen ... til hwilk- 
om hon . . . tik swa kärlika oc opta tryste Su 209. 
hanogh oc miölk skänkte han mik ... oc iämwäl 
stvvndhom kyste, oc i sin älskelika faam tryste ib 40. 
toogh thet helga liket ok tryste hans handh som vener 
sin j mellan plägä Lg 3: 578. ib 577. — trycka, pressa. 
tryste thom dieflena til hopa LfK 233. 2) pressa,
krama, utkrama, sidan hans blodh war alth aff honom 
trysth MD 39. tag bethonie blad oc fänika röther oc 
stöt thorn sma oc tryst lagin aff thom LB 7: 206. tröst 
tz ginom eth lynneth kläde ib 57. ib 3: 35. 3)
packa, om adhran swellir wp tak blodin aff katt* 
in eller oc then sama blodin som är wtlopin aff 
adhronne oc bin t honom til mz rogbrödh och tryst 
fult mz salt LB 3: 33. — thrysta Sik, trycka sig, 
pressa sig (intill el. vid ngn), vart the syuka swa för- 
färät at hon bradheliga mz badhom handhom grepp j 
fru kadrin ok starkliga sik vedher henne hult ok 
tryste Lg 3: 556. — thrysta ill, trycka in. tryst
thrädha734thrystan
honum (tarmen) . . . vel in LB 7: 261. — tlirysta 
nid her, trycka ned, s là ned (ögonen), thryst nidher 
thin iighon och halt atlier thina syn Bei- 80. Jfr 
nidherthrysta. — thrysta up, trycka upp, pressa 
upp. om drypel faldhir nidhir . . . taki . . . bränt 
salt oc thryste honom ther opp mz LB 1: 97. ib 2: 31, 
3: 168. — thrysta lit, utkrama, utpressa, trystha 
vt blodeth LB 2: 67. tryst wth warith ib 69. — Jfr 
saman thrysta.
thrystan (trystän),/. tryckning. i hennes kärästä 
h an dz tagh ok trystän Ly 3: 578. Jfr saillthrystan.
frysyar, se Jjrisyar.
}>ryta (impf, tröt It K r. 3778. trööth ib 2945, 
3305), v. [Is/. J>rjdta] L. 1) tryta, fattas, aff landit 
toko the ... hästa foder swa at ekke trööth RK 1: 
2945. miödh ok wiin ther ekke tröt ib 3778. hesta been 
ther ekke trööth ib 3303. haghel oc frost munde ther 
ey thryta Iv 414. — ujphöra, taga slut. förra skal 
mik nu lifuith thryta än iak skal nakath mot idher 
bryta lv 5715. 2) lida brist, lida nöd. opersonl.
med ack. el. dat. sedan skal them wärra tryta (skola 
de lida svårare nöd, skall det blifua värre för dem) 
MD (S) 236.
J>ryta, v. L.
thryta, v. Jfr forthryta.
Jiryter (Writer), m. L.
fryzka (-11 SML Kk l: 1; VGL 111 93. thryzka: 
-o VKR 8, 44. tryzka: -0 VGL V 3; KL 10; -ona 
VGL V 2. £ryzska: -u ib 11 K 47; -o MELL Kg 
6: 4, pg 9. thryzska. tryzska. Jiryska: -u VGL 
11 U 6 i var. ; -o MELL J>g 9. thryska. tryska: 
-o LfK 155; SO 112. tryzska: -o Bir 5: 138. 
tryszka SO 86. tryszke ib 152. thryuska. 
thridzska. trijdzska: -o FM 248 (1505). fri­
ska: -11 VGL 11 U 6. triska: -0 SO 108. tre- 
ske. tresce), f. [1st. {mjözkaj L. öfvermod, trots, 
tredska. j enghom thera fanz tholkin tryzska (st/per- 
bia) Bo (Cod. B) 347. for tryzko ok höghfärdh wilde 
han ey skripta sik KL 10. människionna stora tryz­
ska JP 56. som mz tryzsko aller ilherdzsko wrilde sik 
strengia mothe abbatisse aller confessons lydhno Bir 
5: 138. them ther a mote göra . . . medh thryzko 
VKR 44. at nokar aff smääleek ellir thryzko gör här 
a moot ib 8. LfK 155. mana alia thorn ther i nakar 
handa matto finnas klostreno nakat wara pliktoghe, 
ther the atersta vm meth thryzsko alia forsumilse SI) 
NS 1: 415 (1405). som met trijdzsko sathe hemma ok 
actade mit bodh int.het FM 248 (1505). gör han thz 
mz thridzsko SO 6. ib 112. tha brother halla stempno 
ok nokor si ther kwar mz thrysko ib 23. ib 14. 27, 70, 
86. böthe fäm mark wax for thryuskono (för -ti) ib 27. 
ib 108. dömdes . . . hwar tere sak til iij m. for tresce 
the icke wilde göre i tiid ok tima teris skat BtFlI 
1; 132 (1506). dömdes thenne förne hwar tere sak til 
iij m. för treske för slotzins bälker och bräder the 
icke förde in i tiid och tima ib 145 (1506). for treske 
om slotzns rethet ib 263 (1508). for treske om not 
dreth ib. for treske om skiwdzfierd ib. ib 164 (1508), 
228 (1509). för treske for longh skiwdz fierd ib 187 
(1507). för treske i skiwdz fiärd ib 141 (1507). ib 137 
(1507), 159 (1507).
Jiryzka (près, jbryzkär HelsL Kg 8. trysker
FM 235 (1505). — ref. inf. £ryzcas SML B 27: 2. 
tryzkas. pryzscas SML Kk 10: 3. £ryszkäs 
UplL Kk 10. treskas. pres. sing, frryzkäs UplL 
Kk 1: 2, 19: 4, fg 3: pr. J)rÿzkaz VML II Kr 1: 
1 (på två st.), hryskas MELL B 24: 4. £rysk- 
äs HelsL Kk i: 2. tryskas. tryskes SO 149. 
thryzdskas. trydzskas StadsL Kg 20: 9. thrysk- 
as. tryskas. tryszkas SO si. threszkas ib 199. 
threskes. treskas), v. [Fnuv. f)rjdzkaz] L. tred- 
skas. ho här i moth trysker eller dörffwis j moth 
sigliia, stempla eller göra FM 235 (1505). — ref. 
J)ry/kas, tredskas. nu kunno män tryzkas oc ey aff- 
köra TB 73. huilken broder til bysitiara kester varder 
han seal sittia ath mynsta thw nar . . . thryskas 
han som kester warder ock wyl ey sythia böfce i 
kompanijt fem mark vax SO 195. om noger companijs 
broder threskes ok vil ey lata sin gernyngh schoda 
ib 143. huilken tz ey gör . . . vtan tryskas ib 153. ib 
49, 51, 52, 53, 68. tryszkas hossbondon eller drengen 
her vtjnnan ib 81. vil nager broder ther vtjnnan tresk­
as ok vil then tienisth brödrom ey göra ib 105. ib 
199. jngen tryszkas här i mot viid ena mark vax ib 
78. ib 149. huar som . . . thryskas ther widher ok 
wil ey koma ib 48. — blifva ovillig, göra svårighe­
ter. gudhelikin kärlekir . . . gör han . . . stadhelika 
blyfuande i godhom gärningom oc godhom byriadhom 
thin gom oc ey thryzdskas (möjligen ett sär skil dt ord 
med betydelsen: tröttna, uppgifvas) MP 2: 128. — 
tliryzkas at, tredskas, med trots vägra el. under­
låta. liwilkom i wåro embete werkmestarena bud sända 
om stadzens arbete och ärende, och treedzkas åt at 
komma 7'S 27.
thryzkan (thryskan), f. tredska. böte ena löd- 
uga mark sölffuer . . . fore thryskan SO 157.
jjryzker (thrydzskir. trydzsker. tryzsker. 
hrysker MELL B 24: 4 i var. Jiryscar. thrysk­
ir. try skir. tredzsker. treszker), adj. [ Fnor. 
{jrjözkrJ L. öfvermodig, trotsig, uppstudsig, thenne var 
son är thrydzskir oc forkropin (motsv. ställe MP 1: 263: 
tryskir ok fortrutin; protervus et contumax) MP 2: 
205. ib 204. förbanna allom thäm som tryzske äro och 
olydoghe gudhi ok the hälgho kyrkio JP 53. ib 76. — 
uppstudsig, upprorisk, oregerlig. the her niels boosons 
landboor göres fast tredzsk ther i stägeholms län, the 
hafwe slagith her nielses fogede vth fran töm och göre 
ther stoor oredhe bland almogen BS1I 4: 293 (1501).
— trotsig, gensträfvig, hårdnackad, iak är miok {iro- 
lyndar ok |>ryscar (Bil th ryski r 1018J gen cuske Bu 
494. — gensträfvig, ovillig, af hwariom therra som 
thetta forswmadhe oc trydzskier ther til ware GS 30 
(1376). — spotsk, förolämpande, om thens zaack som 
androm drylfuer aff sit säte mz treszk ordh SO 99.
— Jfr forthryzker, äfvensom trylsker.
tliryzkliet (treskhet), /. tredska, vägran el.
underlåtenhet att åtlyda gifven föreskrift, sware han 
sielffuer til schaden som tz forsumet mz sino tresk­
het SO 195. then store treskhet och oweliä thenne al- 
mwge haffwer baffth 11 SII 20: 56 (1506).
Jjräböte, n. L. — (iräbötisdrap, n. L.
thrädha, v. [Ar. træda] träda, införa (ngt) på en 
tråd el. dyl. hwo slikan riddera skal besta han skal 
ey trädha perlor mädhan RK 1: 920.
tliräfaldeiika 735 thräkopadher
tliräfaldeiika (thräfallelica Bir 3: 106 (pd tre 
ställen), 390. träfallelika ib 1:130, m. threfalle- 
lica ib 3: 106), adv. \Jfr hl. prifaldliga] trefaldigt, 
trefaldt, pd tre satt, är iak träfallelika hedrath af 
minom son Bir 1: 130. the pinas träfallelika ib 174. 
ib 3: 106 (pd fyra ställen), 300.
thräfaldelikhet (träfaldelikhet: -hetz Bir 
l: 367. thräfaldelikheet BYH l: i90 (1383). thre- 
faldelikhet MP 2: 122. trefaldelikhet ib 1: 128, 
176. thräfallelikhet KL so; Bo 8i; Bir 3: 337, 449, 
476; -hedz ib 2: 79. thräfallelikhäth Gr (Cod. J>) 
366), f. trefaldighet, treenighet, det trefaldiga el. tre­
eniga gudomsväs endet. aff tesso trefaldelikhet är scriuat 
MP 1: 176. är en gudh ok tre persone ty at thera 
triggia är en natur, en gärningh. en v i 1 i, en ära, oc 
tessa helgha trefaldelikhet gömer helghe siäla ib. j 
the hälgho thräfallelikhet är änkte för Ulla sidhir- 
nieer Bir 3: 449. siongande mässo aff the hälgho thrä­
fallelikhet ib 476. KL 80. Bo 81. Gr (Cod. D) 366. 
BYII 1: 190 (1383). MP 1: 128, 2: 122. Bir 1: 367, 2: 
79, 8: 337.
thräfalder (SML K k l: pr. i var.; KL 308. tre- 
faldhir MP l: ne. träfallir Bir l: 82. trä fallir 
ib 7. ack. m. threfallan LB i: 97. /. träfalla 
Bir 1: 174 (pd tvd st.), n. tre faalth PM xlvii), 
adj. [/ä/. £rcfaldr, pnfaldr] L. 1) tre ganger vi­
ken, tredubbel, sikte thz . . . genom en silkis klwt 
threfallan LB 1: 97. lima ther mz samman tre äller 
fira faalth läroffth I M xlvji. 2) tredubbel, trefaldig, 
of tre slag. skal iak gifwa them träfalla miskundh 
Bir 1: 174. the vidhir thorfwa träfalla miskund ib. 
3) trefaldig, treenig. en gudh fadhir ok son oc then 
hälghe ande trä fallir j personis ok en j gudhdomsins 
natur Bir 1: 7. ib S2. KL 308. MP 1: 176.
fräfaldogher (prefaldugher), adj. L.
thräfaldoghet (trefaIdoghet Su 314; -het- 
inne ib 316. thräfalloghet. thräfalloghhet. 
-hetz Bir 3: 200; KL 55. threfalloghet Ber 213- 
-hetz ST 163; Ber 220. trefalloghet MP 1: 174’; 
Su 21. treffalloghet; -hetz ib 123. thräfaloghet 
MP 2: 123. threfaloghet: -hetz ST m, 3i8. thre- 
falogheth ib 64, 163. thräfaldngheet SJ 120 (1443). 
trefollughet: -hetz PK 3.- 3244. trefaldighet 
Pa (Tung) 38. trefaldichet SI) NS 1: 73 (1401). 
trefoldighet: -hetz FH 5: 198 (i506). trefall- 
ichet Gers Ars b 4), f. [Jfr Mnt. drêvaldicheit] tre­
faldighet, trefaldigt förhållande, jhesus ch ris tus . . . 
. . . tedhe sik här j thräfalloghhetz liknilse (d. v. s. i 
trefaldig måtto) först j manz like ok swa at [han] 
wärdhogadhis at witia . . . sin win ... ok thridhia 
at löna hanum sina godh gerninga KL 55. — trefal­
dighet, det trefaldiga el. treeniga gudomsväsendet. the 
helgha trefalloghet prcdicadhis j gam bio laghumen 
MP 1: 174. the första messan skall wara aff the 
helgha trefaldichet SD NS t: 73 (1401). skildir fran 
the hälgho threfalogheth, som är fran fadhrenom oc 
sonenom oc them hälgha anda ST 64. han (pilten) 
är ey döptir vtan mz the matto som qvinnor plägha 
döpa ey vitande the hälgho thräfalloghhetz ordh 
(verba Trinitatis) thy skal barnit döpas j namps 
(för nampn^) fadhirs oc sons ok then hälgha anda 
Bir 3: 200. änglane komo mote thorn ok al the hälgha
thräfalloghet ib 392. her steen siglar ... i the helge- 
trefollughetz nampn PK 3: 3244. Ml' 2: 81, 123 (pd 
tvd st.). Bir 3; 476. ST 163, 318. Pa (Tung) 38. SJ 
120 (1443). FH 5: 198 (1506). Ber 201. Gers Ars b 4. 
Su 123, 316. hwilke wtan atirwändo han loffua j sina 
hälgasta trefaldoghet ib 314. the aldra hälgasta tro- 
falloghetz loff Bir 4: 55. skulum wii hafwa widher- 
känno the höxto threfalloghet Ber 213. tha skal grip­
as the ogriplika threfalloghet ib. ib 220. personanna 
trefalloghet Su 21.
tlirägadder (tre-), adj. treuddig. the toko kötit 
mz iarn kroka tregadda (fuscinulam tridentem) wtu 
kätlenom LfK 147.
{jrsig-gi, m. L.
}>räg'ipter (-gifter), p. adj. L. 
tliriigrenadher, p. adj. [Jfr Isl. j>rigrein<lr] tre- 
grenad, treuddig. syntis een blaman hauande thrägren- 
adhan krok (tridentem) j handinne Bir 2: 100.
tlirägrenogher (tre-), adj. = thriigrenadli­
er. hafuandes . . . tregrenogha järn kroka LfK 221.
thriiliyrnotter (trehörnotter), adj. [Jfr Isl. 
Jirfhyrndr] trehör nig, triangelfor mi g, trekantig, tre- 
hörnotta fotangla PM 5.
thriikfulder, adj. full af träck, full af smu's, 
smutsig, jordhin vidh väghin, hulkin opta är oren ok 
träkfull MP 1: 85. KL 27. wti slemasta träkfulla 
pwtzsen Lg 3: 275. aff fetom köm gangande j dya oc 
stänkiande thom som vmcring standa mz sinom thräk- 
fulla stiärt Bir 3: 214. ib 2: 10. Jfr tliräks flllder.
thräkkeliker, adj. smutsig, the (tankarne) kallas 
lutose, träkkelike LfK 41.
thräkker, in. [/$/. prekkr] träck, smuts, nothin 
älla diurin rotnadho j sinom träk MP 1: 65. thn* 
rothna nothin ok fulna j sinom träk ib. thz anbudh 
ther thräkkir ok jordh mz vtkastas aff nötahuseno j 
vaghnin Bir 3: 229. aff thöm thräkke som sopas oc 
saman skutas aff vatom väghom ib 2: 257. alla handa 
dye ok thräkkir ib. kastadho thräk äptir hanom Bil 
486. KL 26, 27. Bir 1: 321, 2; 258. RK 1: 1125. MB 2: 
369. tronna ovine skulu falla til baka swa som träkkir 
(lutum) Bir 1; 17. hon . . . vyrdhir alla världina ey meer 
än thräk Bo 117. thz hiärta . . . ther af iordhzlica 
thinga thräk oc dräg är smittat ib 127. at thola 
thräldomin vndir thässom licamlica sinna thräkkenom ib 
130. — grums. laath (näml. ögonvatlnet) standha natli 
och dagh saa lenghe al trecken faller aa boothnen 
LB 2: u. — Jfr hönsa-, nöta-, orma-, svina-, 
synda-thräkker. — tliräks fulder, adj. = thräk- 
flllder. jordh vidh väghin hulkin opta är oren ok 
thräkxful MP 2: 53. hans röst är suasom frödha 
röst thy at hon är al aff thräkxfullom (lutosis) gern* 
ingom Bir 2: 117.
thriikkia (-ir), v. träcka, gifva träck från sig. 
til tess hon (kon) träcker LB 7: 340.
thräkkogher, adj. smutsig, oren. thän j träkkenom 
är, vardhe än träkkogher MB 2: 369.
tliräkputz (träk pudz), m. smutspöl. sölas j 
sinom oqwämelica lusta, swa som swin j träk pudz 
MP 1: 65. ffigh hon see een aldra dyup:'.ste brwn, swa 
som ledhasta träkpwtz LfK 235.
thräköpadher (tre-), p. adj. försedd med tre 
knappar, thu skalt göra som then gir ugh e gör, han
radher sik en treköpadhan pwngh, at (för at tha?) 
nakor bedhes aff honom pänig, strax känner han oppa 
then första knöpan, om han är wäl tilköpadher, oc 
swa then andra oc tvidhia LfK 143. Jfr tilköpa. i
präl (|)räll VGLI G 4: 3; ÖGL Eps. 15: 2; VML
I Kr 4: 1, G 4: pr.. 1. thräll MB 1: 247, 249, 372, 375.
trail MD 390. dräll VGL 1 R 11: pr. prell ib S
6: 1. med art. thrällen MB 1: 335. ack. präl. thräl. 
prall VGL 1 A 4: 2. thrall MB 1: 69, 334, 335, 375. 
dräl VGL 1 p 2: i. prél ib Md 5: 7. pral ib IB: l. 
gen. präls VGL 1 VS 3:2. thräls Bu 32. prals VGL 
1 B 2: 1. pl. -ar. thräle Bo 32; MB l: 247), m. [Isl. 
præll] L. trål. kallä han frälsan man priil SR 9. alt 
mankyn älder qwinkön, sum i wäsgözko äldir wärinsko 
laghsaghu födhes af krisnum manne äldir kono, maa al- 
drigh präl älder ambut wära SD 4: 408 (l335, nyare af- 
skr.), sälias . . . til thräla oc am bota MB 1: 430. slaar 
man sin thräl eller amboot ib 336. thin thräll oc thiin 
ambot oc thiäniste swen ib 372. wardhcr thin brodher 
swa fatigher, at han säll sik siälwan thik til thral­
dom, tha skal thu han ey thrugha swa som thräll, 
vtan han skal wara mz thik, swa som leghoswen 
eller landboe, til iubileus komber sidlian skal han fräls 
wt fra thik ganga . . . jsraels sönir äre mine thräla, 
thy at iac frälste them aff egipto lande, oc fore thy 
skulo the ey sälias mannom som andre thräla ib 375. 
thräla oc ambota skulin i ägha aff andra handa folke, 
om kring idher, oc them maghin i ärwa hwar äpter 
annan ib. tholikt skal thu ey thola, at wtläntzsker 
män thrughe ofmykith thin brodher mädhan han är 
thräll ib. ib 174, 247, 248, 249, 334, 335. Bil 254, 646. en 
köp ti r thräl Bo 197. var herra ihesus ödhmiukadhe sik 
^iäluan takande vppa sik t.hrälsins ham oc liknilse. ey 
at enast i the matto som han tok mandom mz os som 
thräle varom, vtan än onytlikx thräls ib 32. war 
heller fry än annars träll MD 390. then som thiänar 
rikedomum göme them som thräl MP 1: 295. af mängs 
riks manz vlyko. som gör sik siäluar tuigia präl. 
diävuls ok (silfs) Bu 153. MB 1: 69. war herra giffui 
at j alt thetta gömen ... ey swasom träla wridir 
laghom wtan swa som the som frälse äru Bir 5: 14. 
— trälinna. the (qvinnorna) skulo warä her trälä 
(Cod. C trailing bS) och almenningx konur Va 13. — 
Jfr giäf-, köp-präl. — präla arf, n. L. — 
thräla arvodhe (-ärwodhe MB l : 69 ; Lg 3: 508. 
-äruodhe Bo 87), n. trälarbete, strängt arbete, os är 
budhit at halda hälight aff thräla ärwodhe (Cod. B 
thräla wärkom 534om sunnodaghin MB 1: 69. Bo 87. 
Lg 3: 508. — thräla >ärk, ». [Jfr Isl. prælsverk] 
trälarbete. MB 1: (Cod. B) 534.
thräla, v. [Jfr Fnor. præla] träla, vara trål, för­
rätta trälarbete. wy kunnom wel träla i wara dagha 
ärffwoda bära lypta ok dragha RK 1: 1772. thu for- 
driffvvcr folk aff frälse sino . . . later them thräla ok 
thik thiäna Al 6617. släpa ok träla BtRK 344 (1490, 
orig.). the andre äre i danmark, ga thräla och oppa 
gotlandh som esther och haka BSH 5: 226 (1507).
thrälare, m. trål. — thrälara riiddoghe, m. 
trålaktig fruktan, kärlekin wtkörir trälara räddoghan 
(servilem expellit timor em) Spec. Virg. 253. ib 294, 295. 
thräl hyrd ha, f. L. 
pi’älbäria, v. L.
prängia
präldomber (träldomer LfK 117. gen. thräl- 
dooms MB 1: 33o), m. [7s/. prælddmr] 1) träl- 
dom. firi pom pu frälste af präldom som farao kuntig 
pöm i kom Bu 76. han . . . varp fangen vnd[i] skände- 
lekan präldom ib 401. wardher thin brodher swa fa­
tigher, at han säll sik siälwan thik til thraldom MB 
1: 375. niotighi tusand ok vij m. judha saldus wilder 
träldom Bil 317. hon löste os til frälse aff thräldom 
ib 351. ib 862. thräldomsins ook MP 1: 295. MB 1: 
330. Bir 1: 136, 3: 91. ST 8. LfK 117. 2) tungt
arbete, ath hon mykin träldom i norby haffth liaff- 
wer BY 11 1: 271 f 1474).
thrälillg (trailing), f. trälinna. the (qvinnorna) 
skulo warä her trälling (för triillinga?och almenn­
ingx konur Va (Cod. C) 58.
thrälirska, f. trälinna. gör hon sik til diäffwlsens 
skatskyllersko oc äwigha trälirsko LfK H9.
thrälliker (thrälikin Ber io (på två st.), 12. 
träleken LfK 38. ack. m. thrälikin Ber 13. thräl- 
liken Su 430. best. form nom. m. thrälike Ber 11. 
dat. m. thrällika ib. thrälika ib. ack. f. trälle- 
liko Bir 1: 326), adj. [Jfr Isl. prælsligrj 1) träl- 
bunden, stadd i träldom. älskande myklo meer trälleliko 
wärldinna än swa faghra brudh Bir 1: 326. 2)
trälaktig. gudz älskelikhet vtelykke thrälliken räddogha 
Su 430. Ber 10, 11, 12, 13. LfK 38.
thrälliillg, /. mödosamt- arbete, thet för:de godz 
. . . vnte . . . hustru elinu sinom kära swåger . . . 
för si t stora omak och swårä trälning, som han offta 
haffuer hafft till swerige inför ricksens rådh, och her 
j landet till tinget och stempno Fil 5: 171 (1496, ny­
are af skr.).
prämänninge, m. L. 
prämäntiinger, m. L. 
prämärkis mal, n. L.
thräll ge, n.f [À. Dan. trænge] trångt ställe, pass. 
led ha hären gönom tränge PM 11.
prängia (-ir, -pe. -per. près, dränger VGL 
7/7 77. impf. refl. thrändis Fr 1833), v. [/s/. pröngva, 
pröngja] L. o göra trång, tränga, hoptränga, för­
minska. at skipeledin ey trängis SI) 5: 699 (1347, gam­
mal afslcr.). ont blodh inledhir soot oc hindra gangin 
oc thränge (stringit) hiärtans tilgang Bir 2: 235. 
maath, som trengir och rynkyar och saman drager 
och i gen stoppar ynelffwanar LB 7: 78. — tränga, 
göra intrång på. kierdhe . . . flere jordhäghandä jnnan 
grythonees til mattyssä ok jngemund j sydhränefdhe 
. . . ath therrä bolstadhä skäl . . . lagho wmmykith 
jntil grythones ok thränghdo therrä bolstadh DD 2: 
5 (l384). 2) tränga, trycka, pressa, vm thz (hjär­
tat) är draghin en hinna som thz thrängir Bir 2: 
266 moghin thrängir thik (comprimunt te) Bo 72. 
hwat opta vardh han thrängdir af moghanom. thy 
at the vildo nalkas honom ib. asnen . . .thrängde 
hans herra fot til gardhin MB 1: 413. bakin trängdis 
hardhelika til korsit Bir 1: 33. Su 417. — abs. in- 
gak j han oc thräng (constringe) . . . hardhelica Bir 
3: 86. 3) tränga, stöta (ngn från hästen i riddar-
spel), the fianda thrängdo vnder sik beuiand Fr 1841. 
4) drifva, jaga, förjaga, amorreus trängde dans söner 
j bärghit MB 2: 71. wij ärom sköt thrängde aff wart 
land Al 2507. trängia them fraau godz och ägor MD
firängia thränktelika73?
C SJ 233. 5) rycka, taga. han . . . trängde riki t fran
sim brodher PK 237. 6) drifva, tvinga, är in i . . .
ä til mykin ysäld thrängde Al 7252. — tvinga, nödga. 
hwilkit som iak . . . giordhe trängder oc nödhogher 
SD NS 1: 639 (1407). äru peer egh prängdir til SD 
1: 670 ( 1285, gammal af skr.), mykit mera aff lians här 
. . . trängdis til at ryma MB 2: 304. om nakor träng­
er thik til at ga thusanda thren, gak mz honom an­
nor thusanda Ber 1. syntos the mädh nokre matto 
swa som thrängias (coarctavi) til the thing hulkin 
the sculden göra Bir 4: (Dikt) 228. af tyrst mågho 
te (de belägrade) trängias til at giva hus ok wärio KS 
86 (211, 95).' annat är hungur ok sylt täth bilaghda 
borghara trängia til at hus giva ib. vtan at them 
threngir san nödhthorft til at bryta thera thysto 
VKR 16. mz huat skam skal jak wsal staa for thin 
domstool . . . oc tränghias at göra skäl oc räkinskap 
aff allo mino liffwerne Su 241. saa fördreff han them 
alla till lyka fraa godz ok hustru trengden them 
vyka RK 1: (sfgn) s. 182. som nödhen trengde Lg 
3: 581. — trycka, tvinga, at clostrit tränghis tha 
aff owndflylilike widhertorfft Bir 4: 32. ä hwat widh- 
ertorfft kan tränghia ib 33. VKR 76. 7) tvinga,
kufva, hälla i styr. thrängh thin astundilse ok bint 
i thrange gömo MP 2: 72. nar kötit thrängis (co- 
arctatur) aff ängo atirhalle Bir 2: 124. — under­
trycka, kufva. sedan komer han oc til mik at treng- 
ia mik oc vrider sik MD 341. for tränghiaskolande 
(comprimendam) thera dirffue som synda Bir 4: 63. 
8) bringa el. hälla i trångmål, tvinga, ansätta, pläga. 
at iämpn grymmelikhet skuIde hwarn thera threngia 
KL 177. thän klärkin . . . thrängdis aff swa storom 
wärk ib 63. fläste thrängias ok läta nöghia sik (con- 
tenti sumus angustiis) Bo 110. — (?) thrängis siälin 
mz oändelikom ända (fine infinito constringitur) Bir 
1: 365. 9) vara i trångmål el. nöd, vara i behof.
opersonl. med dat. el. ack. är thz mykyt omilt vm 
vi honom ey hiälpom vm vi gitom mädhan honom 
thrängir KL 340. man gör mankt then tid man träng­
er RK 1: 4312. MD 170. föliom alexandro enkte länger 
mädhan honum ey mera t h ranger Al 4178. jak will 
häller dö än spara thz (svärdet) tha mik tränger 
Di 76. ST 472. VKR 30. än jafwghe är hwat häller 
the offradho thing ärw väl afladh älla jlla . . . thak- 
ins engaledhis ee af hwat vidherthorft klostreno kan 
thrängia ib 77. — vara nödsakad, behöfva. opersonl. 
med dat. el. ack. samt inf. el. prep. til. hans hest 
heter falke han är sa snar, än tho at tik tränger 
vndan rida, tha mag han wara tik sa när oc herre 
som han will Di 91. hon (Maria) vardhe var hiälp 
. . . tha os thrängger at kalla MD 172 d. än tha os 
ey mykit ther til trängher (cum nullo horum indige- 
remus) MB 2: 262. — tränga, behöfvas, vara af nöden, 
abs. opersonl. man weet gerna sith synasta tha som 
tränger (då man är i nöd) RK 1: 1525. the . . . 
torde hanum ekke löss lata för än trängde (det var 
nödvändigt) Di 26. wilie the wara wedlier redha 
met teris gode werya hwar annan man äTler man aff 
huse, om ssa trängia kan FM 680 (l5l7). 10) draga
sig, undandraga sig, söka komma undan, begynte tha 
fast wrida oc wrengia oc wilie jo fra rätten trengia 
RK 2: 8456. — Jrällgia sik, 1) tränga sig, 
Ordbok II.
pressa sig. tha balaam hiög fast til mz sporom, tha 
thrängde asnen sik in til annan wiingardhin (junxit 
se parieti), oc thrängde hans herra fot til gardhin 
MB 1: 413. skodha . . . apostlana ganga äpte honom, 
oc huru hwar thera nalkas honom thz mästa han 
gitir . . . thrängiande sik in til hans (impellendo 
eum) nw een oc tha annar Bo 179. folkith sigh alt 
thränger när Fl 1831. 2) tränga sig, tvinga sig,
tränga el. tvinga sig fram. the gingo af egipto ok 
til thz landit som gudz folke war lofwath swa som 
thrängiande sik (coarctando se) mz androm Bir 1: 210. 
skulu min ordh fulkompnas vtan thera vilia ok skulu 
swa som thrängia sik (arctabunt se) til fulkompnilsa 
ib. 3) tvinga sig, pålägga sig tvång, göra sig möda, 
anstränga sig. ää huru mykyt thu thrängir ok ko­
star thik. format thu äkke fulcomlica at fölghia varom 
herra ihesu i fatikdomenom Bo 128. — refl. J)räng- 
illS, trängas, tränga livarandra, söka. tränga sig fram. 
prängdes folk coma när hans kläpa fald Bu 194. MB 
2: 170. the ther thik skullo . . . beuara for moghanom 
som konungom oc storom herrom pläghar göras nar 
the thrängias in vppa them Bo 36. — thrängia 
fram. — thrängia sik fram, tränga sig fram. 
thenna regla skal framganga . . . oc tränghia sik fram 
(coarctabit se), at hon triffuis Bir 4: 111. ib 110. — 
Jfr framthrängia. — thrängia fran, frånröfva. 
frankes konwng trengde the landet fraå RK 1: (Yngre 
red. af LRK) s. 267. Jfr fran thrängia. — thräng­
ia in, skuffa in. swa margha the thrängdo ij eldin 
in Al 5101. Jfr inthrängia. — thrängia saman, 
sammantränga, draga tillhopa, the thrängdo saman 
thera skara Fr 1852. — thrängia sik saman, 
tränga sig samman, the thrängdo sik swa hardhelika 
saman Fr 1855. — Jfr samaiithräiigia. — Jirällg- 
ia til, 1) tränga fram; anfalla, konungen och 
hans män the trengde til Va 36. 2) vara el.
blifva nödsakad, opersonl. med dat. el. ack. samt inf 
trängdhe henne til at födha sin son i thz snödha 
. . . skywlet Lg 3: 647. — behöfva. opersonl. med dat. 
el. ack. samt inf. pränger pöm til merä kasta SR i 
VAH 25: 286. — med personl. subj. är thz swa at 
nogor brodher trenger til at bedis hielp SGGK 107. — 
behöfvas. abs. opersonl. at ey thränge til at göra 
noghra wtspisning VKR 42. Bir 5: 120. — Jfr til- 
prängia. — thrängia til saman. — refi. thräng­
ias til saman, tränga sig samman, the herra thrändis 
tha til saman Fr 1833. — thrängia Upa, göras be- 
Jhof. opersonl. med dat. el. ack. mädan mik trängher 
aller mesth oppa Gers Ars b 4. — Jfr a-, af-, 
ater-, bort-, i gon-, nidher-, um-thrängia samt 
oprängder.
tliränkta (-adhe), v. trängta. swenbarnit thränkt- 
adhe at modher spina Bil 268. hwar äru badhe hedhir 
oc bälle. som vi madhkamatine thränktom swa mykyt 
äpte Bo 36.
thränktail, f trängtan, twngan oc mwnnen mz 
enne mille tränktan oc länktan önzskade then sötasta 
smaken oc gudelikasta wätzskona langsamlika j sik 
halla (diutius teuere . . . pio ' conamine contendebat) 
Su 204.
thränktelika, adv. med trängtan, ifrigt. thz man 
thränktelika astunda Su 389.
93
pränne 7
{minne (|)räni VGL I R 6. Jpranni ib 5: 3, J 
12: 2, p G: pr. prinni SML M 30. trinne MD (S) 
297. gen. trenna ib 293. thrände LB 2: 35), räkn. 
[7s/. prennr, prinnr. pl. prennir, prennar, prenn. Fdan. 
thrænne, thrinnæ] L. 1) trefaldig, tre slags, min 
modher haffwir hanom wnnit mz trän ne rät (triplici 
jure) Bir 4: 79. ib 78. skaftauils lek han först aafan 
för tränne sak MD (S) 200. 2) tre särskilda, trenne,
tre. nw hawer mannen thränne wit oc widherkänn- 
ilse MB 1: 81. äpter thera th ränne släkter skiptes 
all wärldin i thry ib 3. ther bleff slaghith aff diwrom 
thenna fyra thwsand oc än hundrath th ränne Al 9282. 
papawer är walmogha hon är thrändehanna LB 2; 
35. j trenna handa lundh MD (S) 293. reth elskog 
han skal haffwa trinne (tre ting, tre egenskaper) ib 
297.
thriinnekyiiSj se kyn.
prännetylfter (pränne tylftär ÖGL Dr 3: 2,
VaP 8: 2)^ adj. Se Tamm, Uppsalastudier s. 28.
pränättinger (pre-)* m. L.
Jjriisk (thrask)* n. och f? (BtFH 1: 7 (1474, ny­
are afskr.j) [&>. dial, träsk, n., i Gammalsvenslcbymdlet 
f.] träsk, moras ; äfven insjö. Jfr Ihre, Gloss. 2: 948; 
Liden, Ark. f. Nord. Fil. 13: 44 f. Alexander . . . 
kom til et thräsk (paludem) thz war thört watnith 
war alt thörkath bort Al 5465. the ... genast aff thz 
thraskith drogho ib 5489. mitt å träsken BtFJl 1: 7 
(l474, nyare afskr.). — i ortnamn, i vlu präski 7/e/s 
L p 15. extrema pars helsingie versus aquilonem, que 
ad amnem dictum wlv et stagnum wlvthræsk vsque 
protenditur SD 4: 73 (1328, nyare afskr.). i hwita 
träskit (Ladoga) RK 1: 1485. ib 1492. i gädde träskith 
BtRK 344 (1490, or ig.).
präskipta, v. [Jsl. {rriskiptaj L. — anträffadt blott 
i part. prêt, präskiptor* treskiftad, tredelad, delad i 
tre delar el. af delning ar. kom oppa them om nattina 
mz thräskiptom här (divisis sociis in tres turmas) MB 
1: 181.
Jmiskipte (three skyffte), n. L. treskifte, del­
ning i tre lika stora delar, i allom |)em sakum. som i 
präskipte gangä. som är konungs rätter, hundares rätter 
ok malsäghändens SD 5: 606 (1346). böte xl mark i 
präskipte, pär af taka en lutt vi (d. v. s. konun­
gen), annan maalsäghandin, oc pripiä näfnden ib 378 
(1344, nyare afskr.). böte hwar pera XL mark i 
näfndinne är, oc til präskiptes; en lutin takin wi 
(d. v. s. konungen), annan malsäghande, oc pripiä 
hundärit ib. giällde aater skadhen ok aa xl marker 
till thräskiptes ib 4: 466 (1335, nyare afskr.). böte 
ena lödhiga marek sölffuer til three skyfftes een deel 
kongen annan staden ok thridie embeteth SO 155. 
böte 40 mark the penningar gånge till treskiptis, 
målsägande, konungen och hampnen ib 298. ib 294, 295, 
296, 307, 308. 
tliräskona* se kon. 
thräskyns* se kyn. 
prästene* n. L.
t hr iis tränad her (n. thrästränkt)* p. adj. 
[Fdan. trestrength] tresträngad, sammansnodd, el. hop- 
vriden af tre strängar, thrästränkt är hwart goth 
reep GO 814.
prätighi (pretighi Bu 99. prätyghi SD 5: 565
38 prätta
(1346). prätiughu ÖGL Kr 7: 2. prätyughu SD 
5: 375 (1344, nyare afskr.). trethiughu ib NS 1: 
499 (1405). threttiwghw ib 61 ( 1401)), räkn. [Jfr 
Jsl. prjätigi] L. trettio, fingo hanom mä[p] bön lifs 
nape at limna. ok liua prätighi dagha Bu 419. the 
lofwadho banom thrätighi silfpäniuga MP 2: 6. prä- 
tyghi mark päningä SD 5: 565 (1346). pri män ok 
prätighi förpos for kunugen Bu 518. adrianus var . . . 
tuem arom minna än prätighi ara gamal ib 521. ib 12, 
99, 170. SD 5: 375 (1344. nyare afskr.), NS 1: 61 (1401), 
499 (1405).
tlirätighifalder (ack. f. thrätighi falla MP 
2: 51, 52)* adj. trettiofaldig. giordhe . . . somlik (näml. 
säd) siäxtighi falla frukt ok somlik thrätighi falla 
MP 2: 51. ib 52.
prätiugh* n.? L. 
prätiugher* adj. L. 
prätiughund, n.? L.
prätiugliunde (pra-. prätiunde L. thrä- 
tiwghonde. thrätighinde), räkn. [Jfr Jsl. pritug- 
andi] 7/. trettionde, at läta sionga siäla mässor, oc giwa 
almosor thrätighindin (för -da?J dnghin äpter sin 
wardhnadha dödhan MB 1: 410. han . . . do . . . prä- 
tiughunda daghen Bu 419. a siutanda are vars härra 
var pilatus iupa domare, a niiunda are ok tiughu 
burpe iohannes prädica ok a prätiughunda are ok 
tuem arom warp han dräpin. a pratiughunda are döptes 
var härra ib 12. gaa vppa sit thrätighinda aar Bo 29. 
j mino thrätiwghouda aare Bir 2: 294. 
prätolfter* se prätylfter. 
prätta (thräta Ml) 97. träta, -ir, -te, -t), v.
[7s/. pra*ta, prætta] L. 1) envisas, anstränga sig, 
sträfva. thrättir (contendit) hon ga fram fore styr- 
arin sin til gudh Bo 134. 2) envist söka få sin
vilja fram, vara motspänstig, tredskas? engen torde 
öffuer laghen trätta RK 1: (LRK) s. 217. jnghen 
torde mott. laghen trätta ib (Yngre red. af LRK) 
s. 257. 3) (envist) motsäga, bestrida; träta, tvista.
vm christen man . . . dele gärna ok träte KS 47 (120, 
51). lv 1603. thy at han i qväld wil dighert thrätta 
ib 544. Bo 41. första twe trätta tha sigha the ey
badhe eeth GO 217. huru siälin oc kroppin th rätto
MD 92. ey finnande huru the matten kiwa älla thrätta 
KL 234. än the hwilke som j fridli skulin lifwa byria 
thrätta gifwa (för kifwa^) ok bakdanta Ber 58. ib 60. 
som . . . idhelicha wilia dela oc thretta VKR 28. 
dömdes tlienne förne hwar tere sak til iij m. för 
[the] icke vilde skilie twa trätände aat wppo en 
syn BtFIl 1: 147 (1506). ib 152 (1507). thrät ey af thy 
Ber 59. trätte twe män vm epä swäre SR 13. huru 
pallas venus ok iuno thrätto om gulläple eet Fl 295.
lv 3609. Al 1962. han . . . trätte ey mot them mz delo
ordom MP 1: 107. at hon skuli ey tee delandom 
älla bannandom oc thrättandom mot sik wredhis ok 
otholomodz tekn Bir 3: i7o. iak vil ey vidher thik 
at thrätta Jv 3117. Fl 387. MD 97. kifua ey älla 
träth mz tungofullom man MP 1: 107. thu wilt al- 
tidh wara swa som trättande mz gudh i Lg 812. sin j 
mällan trättande (contra se contendentes) MB 2: 305. 
nu vil iak hänne göra rät om thz goz hon liafuer 
til thrät (det gods för hvars vinnande hon har tvi­
stat el. som hon genom sin tvist sökt vinna) lv 5228.
frätta 739 thrättis brod hi r
— tvista med (ngn), for them ther wrankt hawa 
henne trät Iv (Cod. B) 4014. 4) göra till föremål
för tvist el. träta; genom tvist göra att ngn förlorar 
(ngt), med sakens ack. och personens beteckning före­
gången af prep. af. vilin ij ... varia hänna maal 
mädhan hon hafuer rät fore thöm thz vrankt hafuer 
aff hanne thrät Jv 4014.
frätta (prata L. thräta Ber 59 ; Lg 3: 235 (på 
två st.), träta KS 47 (120, 51)), /. [/s/. fræta, 
frætta] L. 1) (envist) yrkande, (egensinnigt el. 
hårdnackadt) påstående, hon gaf hanum enga roo för 
iin han lät hänna sina thrätta at hon matte mz fara 
Bil 268. kärlingh skal ä hawa sina thrätto fram GO 
458. 2) (envist) motsägande el. bestridande; träta,
tvist, vm thu flyr thrätto oc delo Bo 47. ib 146. MP 
1: 107. Su 54. af thy wardhir thrätta oc kiif KL 
234. Lg 809. ski 1 vara stridh oc thrätto (certamen) 
Bir 3: 443. Ber 58. thräta födhor stridhe . . . thrätta 
födhe kifh . . . thrätta wptände hatzens och awnd- 
enne brand . . . thrätta dröwir hoxens och siälinna 
ögha ib 59. al träta kombr af ty, at man älska 
nokot sit eghit ting mera än skiäl sighia KS 47 
(120, 51). kombr trätta ok dela manna mellom af ängo 
andro, vtan huar wil haua wilia sin, huath han må 
medh rättom alla (för älla) orättom sakom ib 48 (120, 
5l). ne ok ja äru lang trhäta (för thräta) GO 596] 
jfr Kock, Medeltidsordspr. 2: 270. at oss vara arf- 
winga oc äpterkomande seal ängen thrätta el lä wyl- 
farelse j mällan koma wm thetta fornempda gotz oc 
skyfte BYII 1: 227 (1416). han afsade sigh aff träton 
för lagen BtFH 1: 32 (1478, nyare af skr.), at . . . 
ranzaca hwilken tere haffuer giort ogongh wppo then 
annan bad fierre och när som i trette är them imillan 
ib 147 (1506). om theris tompt som i trätte är ib 278 
(1509). ib 174 (1506), 236 (l506), 237 (1506), 238 (1507), 
279 (1509). stor thrätta är i moglianom KL 388. MB 
2: 383. twe alroghe munka varo i enom sälla oc hafdho 
alrigh minzsto thrätto mällan siin KL 234. swasom 
ther mykit goz lifnar ther är thräta mellan arwana. 
swa war ok her en mild thräta ther litit mz allo 
war til skiptis Lg 3: 235. MP 2: 8. — Jfr en- 
thrätta. — thrätto brodhir (trette-), m. träto-
broder, person med hvilken man ligger i tvist, mot­
part. at . . . ranzaca huilken som haffuer giort ogangh 
wppo the ängher som i trette är millan hustrv karin 
lopas och hennes trette broder BtFH 1: 236 (1506). 
Jfr thrättis brodhir. — thrätto fulder, adj. 
[hl. frætufullr] full af tvist el. strid, j wärldinne 
är lastafwlt lifwärne . . . trätto fwlt, skört och orent 
Ber 72. — thrätto mal (thräta maal), n. [Isl. 
f rætumal] 1) träta, gräl, onda ord. at enkte thrätto
alla delo mal (sermo jurgiorum) swndherslite sämionna 
band Ber 118. 2) tvist, strid, tappar . . . han thz
thräta maal Fl 1826.
tlirättan (trätan), f. tvistande, tvist, träta, mz 
wadelika trättan oc missämio Su 54. häredz sylin på 
eena swedh, som i trätan står emillan peeter och 
oleff menian BtFIl 1: 30 (1465, nyare af skr.).
fr ättan (thrättam. trettam. pratan L. 
thrätan SD NS 2: 205 (1409). prittan MELL Dr 
VI 1 i var. prattan ib. thrätton SJ 3 (1421)), 
räkn. [Isl. frettåu] L. tretton, frättan spän myol SD
5: 637 (1347). thrättam örtughlandh ib 6: 65 (1348). 
trettam markir lödhut sil uir ib. hon . . . giordhe en 
linda mz thrättan knwtom KL 346. Bir 3: 305, 4: 23. 
VKR 69. SD NS 2: 205 (1409). SJ 3 (l42l).
f rättande (prätande L. prättnnde L.), räkn. 
[7s7 frettändi] L. trettonde, thässe fäm konunga hafdho 
thiänt tolff aar mz skat vnder kodorlaamor konung, 
oc thrättanda aarith gingo the aff honum MB 1: 
180. Bir 4: 23. VKR, 69. Lg 554. — frättaiide- dagh- 
er iula, trettonde dag jul, trettondedag (en), a frätt- 
anda dagh iula Bu 72. fra thrättanda dagh iula 
Lg 3: 249. — frättande dagher, d. s. fran thrättanda 
dagh Bo 48. Bir 3: 19, 307.
thrättelika, adv. 1) med ihållighet, ihärdigt, 
enträget, som thrättelica bidhia Bo 151. Su 114. Lg 
3: 329. — med efterhängsenhet. mz alle astundan . . . 
oc mz alle tholomodh är löpande til syndoghan man 
hetelica oc thrättelica (opportune et importune) at han 
maghe vmuändas Bir 2: 229; jfr 3. — envist, ful- 
fölghia the hundane thrättelica sin falso käromaal Bo 
193. ib 182. 2) egensinnigt, trotsigt, at kötit wardho
ey ofkaat älla trättelika genwärdokt mot siälinna 
(improbe contra animam insolescat) Bir 1: 310. at 
ängin skuli til dyruas osniällelica älla thrättelica (im- 
probe) at ranzsaka gudz ordh ib 3: 419. ofta bedhis 
iac orlofh af minom formannom, thrättelika (nimia 
imp or tunit ate) och kloklika, at tala älla nakot annath 
göra Ber 228. kötlikin thanke frestar mik at trätte­
lika (importune) girnas mat och dryk ib 233. 3)
utan hänsyn, olägligt, i otid. predica thrättelica ok 
quämelica (importune et opportune) Bir 3: 194. — Jfr 
athrättelika.
thrätteliker (thrättelikin (f.) Bo 150. trätte- 
lig: -ligom Lg 3: 529. trätelig: -liga FH 5: 33 
(1465)), adj. [Jfr Isl. frætuligr] 1) ihärdig, en­
trägen. thrättelikin bön Bo 150. Lg 3: 529. FII 5: 33 
(1465). 2) envis, obändig, egensinnig, the andre
(näml. tankarne) äru violente, owerualloghe ällar 
trättelike LfK 42. — Jfr genthrätteliker.
thrättelikhet, f. enträgenhet, efterhängsenhet. bön- 
inna thrättelikhet (imp or tunit as) faar thz som hon 
bedhis Bo 100.
thrätter, adj. Jfr enthrätter.
thrättilse (trätilse), n. pl. Jfr delo thrät- 
ilse.
thrättili (thrätin Lg 3: 198), adj. [Fnor. frætinn] 
1) ihärdig, enträgen, envis, stafkarlin var trätthin Bil 
159. var hon thrättin at bidhia Bo ill. Bir 1: 222. 
ST 289. — ihärdig, enträgen, efterhängsen, var hon 
(bönen) ey at enasto stadhugh. vtan än thrättin (im­
portuna) Bo 112. — ihärdig, trägen, trättit oc idhkit 
ärwodhe windher all tingh Su 113. 2) envis, hals­
starrig. forbannadh vari thera gäld som swa thrättin 
(pertinax) är Bo 203. — envis, egensinnig, swasom 
biseopin war idhkelikin at raadha til bätring swa war 
germanus thrätin äpter sinom eghnom wilia Lg 3; 
198. — egensinnig, underlig, at sywngha ther som 
gratande är, thz är trätten sagha LfK 203. — Jfr
a-, en-thrättiu.
thrättis brodhir (trätis-), m. = thrätto
brodhir. at thetta är rätha rar j mällan tordh i 
viiala ok hans trätis bröder FBI 4: 79 (1462).
/thrättis äng
thrättis äng, f. äng om hvilken tvistas, at 
her iönis anundzson hafdhe laghlika köpt karlela godz 
met the trettis ängenno FH 2: 112 (1438). * 
thrättogher, adj. jfr enthrättogher. 
prätylftaper, p. adj. L. 
priitylfta eper (prätylpta-), m. L. 
prätylfter (-tylptär UplL M 16: 2. -tölfter: 
-tölftom ÖGL Vap 30: pr. i var. -tölpter*. -tölpt- 
um SML M 27: 5. -tolfter: -tolftom ÖGL Vaß 
30: 1 i var. -tulfter: -tulftum ib i texthds. -tylt- 
er: -tyltan VGL 11 Add. 7: 25), p. adj. L.
tliräuddadher, p. adj. treuddad, trespetsig. eet 
rädhelikit thrävddat (tricuspis) swärdh Bir 3: 425. 
ib 426.
tliräva, se thrava.
thrääggiadher (tre-), p. adj. tveeggad, som har 
egg på tre sidor, bakdantarens twnga är treäggiat 
swärdh, thy at hon dräper try i sänder LfK 106.
thröfteliker, adj. hugnelig, välsignelsevik? lionum 
wil iak gifwa thre thröfftelika (för thröstelika? se 
trösteliker 3) dagha för än han döör Lg 44.
pröta (trötta, throtta: -as Bir 3: 29. pves. 
-ir. impf. -te. pröte : -OS Bu 504. pavt. prêt. 
-ter, se prötter. -aper: tröttät Lg 3: 563), v. 
[7s/. preyta] göva trött, lcomma (ngn) att tvöttna. all 
vädhersius skipilse niatto thöm ey trötta aff idhke- 
likom danz Bil 878. — trötta, uttrötta, vanmaktat ok 
tröttät aff langom ok vansamligom vägh Lg 3: 563. 
— ref. grötas, tröttas, tröttna, blifva trött, guz 
ängel gaugar mz hanom. ok gör hanom sva mycla 
gläpi. at han aldro prêtes (Bil trötthis 980.). hungra 
älla pörste Bu 204. ib 504. the bardho til thäs the 
thröttos Bil 472. Bo 193. twe orma hulke som . . . 
throttas aldro at slita hona Bir 3: 29. tha thröttis 
(tepuit) styromannin ib 177. the . . . böriado til at 
tröttas MB 2: 317. tha alla thröttos oc lagdho sik 
nidhir at hwila sina lime KL 336. — Jfr for-
thrötta.
thrötman? /. trötthet, thz är widhertörfftokt . . . 
at thäu offtha känner tröthman (lassitudinem incur­
vât) som mvkit löpir ällir ärlfwoder Spec. Virg. 
417.
thrötlia (-adhe), V. tröttna, mattas, uppgifvas. 
the j staden möta thorn mz bössor oc piil ther tröt-
nade monger som ald re vort huil RK 2: 8940. tröt-
nade (mcediz) didrik aff bern mest aff sin gamall saar 
Di 196. Jfr tlirotna.
til röttelika, adv. en takir han aat sik til at 
thröttelica (Cod. B tröttelika 330.) mödha han (eum 
insultanter ad vexandum sus dpi t) Bo 181.
tlirötteliker, adj. Jfr othrötteliker. 
frotter (grötar, trötter i rimslut med nätter 
(netter) RK 1: 1508. 1757; trötte i rimslut med sätte 
ib 1754), p. adj. [7s/. preyttr] L. uttröttad, trött. matt. 
han varp bape prötar ok siukar Bu 174. hwa som
ärffwoder dagh ok nätter thz är ey wilder at han
warder trötter RK 1: 1757. han var tha badhe thröt 
ok moodh Iv 3564. takande vidh them thröt oc al 
wtmöd af äruodhe Bo 22. var han thröttir af vägh- 
inom ib 84. nar . . . hon saa han swa thröttan oc 
mäghinlösan vndir thy stora träno ib 197. at the 
skullo ther äkke oflänge standa oc göra sik thrötta
I>U
(fatigarenluv) ib 250. ib 217. Bir 2: 129. RK 1: 1508, 
1754. Di 196. Jfr uttlirötter.
pU (thu. thw. tu. tw. süffigeradt: tu (tw) : attu 
RK 1: 183, 2688; skalttu ib 187; skaltu ib 367; wiltu 
ib 188, i9io; kanttw ib 3827; kantw Di 100; mattw 
ib 26, 38, 74, 75. ack. pik. thik. tik. tigh BSH 4: 335 
(1503). thich ib l: 142 (1373). tich LB 7: 15. thek 
KL 12. tek LB 6: 279. thegh MD 14. tegh ib 14, 15; 
Bir 5: 140, 14l'; Di 293. dat. pär VGL I G 9: 5 o. s. v.] 
VML 11 Ä 10: 1 i vav. per VGL 11 VS 12; ÖGL Vins 
7: 5 i var. ther MB 1: 350. |>ar L. pik. gen. pin. 
thiin Fl 1768. dual. nom. it ÖGL Vins 3: pr. i 
var., 6: 4 i vav. pl. nom. ir ÖGL Vins 3: pr-, 6: 4; 
SD 1: 668 (1285, gammal afskr.), 4: 467 (1335, nyare 
afskr. ), 537 (l336, nyare af skr.), i SML pj 16: 2; 
VML 1 B Q: pr.- MELL G 5: pr. ; SD 5: 636 (1347); 
Bu 152, 204, 205, 509, 518; MB 1: 249 0. s. v. Ü Bu 4, 
138, 152. ij Bo 206; Fl 72, 260. J Gers Avs b 5; RK 
3: 1193 (i rimsl. med by^). ghy (jfr Mnt gi, gy^) 
Gers Ars b 5. süffiger adt: i: ati BSH 3: 171 (1466, 
samt. afskr. ; på tre st.)] RK 1: 411,1015, 3390. ack., dat• 
ipär SD 5: 636 (1347; på fyra st.), ipar Bu 4, 138, 
152, 204, 208. idar Bir 4: (Avt) 183. idher SD 4: 
467 (1335, nyare af skr.)] MB 1: 364, 366 o. s. v. ider 
RK 1: 381, 2: 2978, 2989. idhir KL 165 (på nio st.).
ydher Gers Frest Inl. edher MD (S) 203, 204, 209
0. s. v. eder ib 203, 204; Gers Ars b 5. gen. idhar 
Bir 1: 161, 4: 332; Al 2488. idher ib 2499, 3893, 7982; 
RK 2: 2983. ider Di 157 (på två st.), 163. ether ib 
68. iprä SD 5: 636 (i347). idhra KL 165; Bo 159;
MP 1: 305; Al 3699, 8023; Ber 160 (på två st.), 161.
former eg. tillhörandepron. ipar: idhars (efter Joreg. 
gen. på -s^) KL 174; MP 2: 223. idrom (efter föreg. 
dat. på -omj Di 100)j pvon. pevs. [Ist. pü] L. du. 
kunugs dotter suarar. iak se gopar vngar man. at pu 
äst storhughapar. än huât hialpar mik at pu dör 
mz mik Bu 491. sötasta dotter, hunt seal iak . . . 
af pik göra ib. äst pu pän andreas som prädica folke 
hemska tro ib 138. huru sighar pu andren, han vara 
corsfestan mz vilia ib. min härra pin pina är miok 
lang . . . pu födes först a gatum ute pu gräst ny- 
komen ii var kläpe ib 76. ä pa pu giorpe aldra bäst 
pe talapo vm pik aldra värst ib 77. tepes hanne (Ma­
ria) guz ängel ... ok saghpe tel liäna. se rain fru 
pänna palm quist förpe iak pik aff paradis . . . pin 
käre son bipar pin mäp hepar ok aro (föv äro) ib 13. 
alle apostoli coma en dagh tel pin. ok skulu pik ärlek 
tel graua föra ib. hui porf pu vip diäuul stygias ib. 
minis pik son min pins mästara orp: som bop mik 
haua pik firi son: ok pik mik firi mopor ib. väl ha- 
uin ii. pu ok pin kona bipat ib 4. pw oc pin man 
skulin wara helbrygpo KL 184. thu fadhir bödh mic 
at iac seulde bortgå oc thighia ib 201. moyses talar 
til wars herra . . . sigher thw at iak är ther nam- 
kunnogher (novi te ex nomine) MB 1: 350. sagdhe 
konungin ... til sin son . . . min käre son thz 
radher iak thik, at thu nim väl ok idhelik Fl 127-8. 
han swaradlie gratande: sigher iak thik min fadher, 
lät blanzaflor fölghia mik ib 131. herra joar sagde 
(till Birger Jarl) ... wy seem attu äst en äldre 
man ok tik er förre waan at dö än han (din son) 
RK 1: 183-4. lian (Birger Jarl) . . . talade til henne
740
1>U 741 i)U
(sin hustru) tessom lundom . . . huro tykker tik här 
vm wara tlier skaltu mik wel til swara ib 366-7. jnge- 
borgh huat sigher tw mik aff danmark konung erik 
ib 372. han (konungen) sagdhe til drötningina sinna 
tha: ij skulin ok mina gafuor vntfa; thenne quinno 
gifuir iak thik til thärna FI 73. bider iach tigli, at 
tw wille forbore med thorn, hwar thet möthe skal 
stande B SII 4: 335 (1503; Sten Sture till sin hustru). 
käre broder per twresson maa thw vethe ath iakjhaff- 
uer mv varith till orde och talss med her swante 
HSH 19: 162 (1506 ; Erik Turesson till sin broder). 
tha sporde hertogh erik at radhe sin broder her- 
togh wallemar . . . rader tw oss tith at rid ha RK 
1: 3678. ib 3691, 3692, 3694. wiltu tha här ey lenger 
wara tha late gud tik wel at fara ib 1910-11 (Hor- 
ske konungen llakon till sin tillämnade svärson her­
tig Erik), kan jak ey wardbergh atcr faa tha kant 
tw ey myn dotter fanga ib 2682 (kon. Hakon till her­
tig Erik), tha sagde hertogh erik viltu hona ey 
giwa mik gud giffue henne lycko ä hwo hona faar 
wardbergh faar tw ey ather i aar ok tess at sidher 
attu swa lather ib 2685-2688. myn herra konungen wil 
tik ekke lenger latha liffwa ib 2486 (riddaren Folke 
Jonsson till Törgils Knutsson), giff tik thinom broder 
til fanga ib 746 (yttrande till konung Valdemar af her­
tig Magnus* folk), ib 747. herra knut (sannolikt förre 
drotseten Knut Jonsson) swarade (konungen) tessa leedh 
... vm tw atte aldreg sk iil t wid them ok waro 
the kompne til thin hem thu skulle ey haffua swa 
fula akt ib 3820-2. ib 3826, 3827, 3828. tha wart kon- 
ungin honom vredher (och sade)' tw wilt ekke wita 
myn hedher ib 3825. jonker tw skalt thz swa första 
at waar ordin sigher swa ib 328 (en af Guds riddare 
till Junker Karl), huat sigher tu mik ib 343 (Junker 
Karl till en af Guds riddare), albrict mädli gudz nadh 
sweya oc göta kununger byuthom thich laurens inge- 
byornsson oc viliom thet owägerlika af thich hafwa at 
thw genast breffueno lesno. tak mädh thich xii bolffasta 
oc skelika af hwarjo hwndare östan aros BSH 1: 142 
(1373). vethe maa thw sänder, ath tesse . .. erlige rige- 
sens raadh ere nw her forsamblade ib 5: ill (t506; Svante 
Nilsson (ill slottsfogden Sander Arendsson). —- i före­
ning med en skymfande benämning ; jfr bin. tw' ondhe 
hundh (Pu hinn illi hundr) Di 293. tw dieffuill hwi 
biuder tw mik gull oc silffuer ib 195. — i uttryck 
som innehålla en ijersonifikation. iak helsa pik pät 
hälgha cors, som vikt är af vars här ra liui. ok sua 
klät af hans limum. som pu vare sat mz dyrast­
om stenom. för än min härra stop vppe a pik. pa 
vast pu huariom styg ok räpelek: nu är pin älskoghe 
sua liuuar. at huariom är lioft tel pin ok venlekt. 
glapar ok blipar kumbar iak tel pin. tak pu vip mik 
Bu 140. hon (själen) taladhe til honum (den döda 
kroppen) . . . hwi ligger thu arme likame swa MI) 
92. mik (julen) thykker tik fasta wara skarp ib 383. 
swerghe thu äst nw sluppit MD 390. a werldin huru 
tw pläghar löna RK 1: 2494. jach formanar tik. then 
lede fleen . . . thz then ledlie tleen. tw skalt för­
gas LB 7‘. 15. — i befallningar, uppmaningar, anvis­
ningar o. s. v. af allmännare syftning, gwdh siälwer 
talar til moysen sigh israels sönom siäx aar skal thu 
sa thin aker ... a siwnda iämlanganom skal iordhin
liggia q war . . . swa at thu skal ey sa thin aker MB 1: 
372. thu skal ey dräpa ib 334. wil thu mik göra altara 
aff steen, tha skal han wara otälgdher ib. wil tu 
witerlika lina, tå skal tu tik ä samuledh halda huadh 
tik kan til koma KS 21 (51, 22). thu skalt land sidli 
fölia ällir land fly GO 7. thu skalt hawra langa arma 
vm thu wil hwarz mans mwn halda ib 940. thu kastar 
ey äplät swa langth fra träth thz kännis ä hwadhan 
thz är komith ib 949. her böriass hormala balker 
vaktha tik ffor honomSEG 118. o edhla swensk tiv 
statt nw fast MD 390. wilt thw wara tik sielffuer 
hull tw älska friiheet meer än gull ib 391. nw ma 
thw märkia at bastzstwffwin haffuer xii digder LB 2: 
12. tha (i januari månad) skal thw drikka goth win 
... ok ey skal thw tek ladha blodh, optha skal thw 
haffwa badzstuffwo . . . äther thw mikit tha for thw 
kaldasoth ib 6: 279. tw ma taga swaffuel oc stöt tz 
smat ib 7: 297. — pl. aff hans nathum oos hauer alt 
giuit. oc sinum tiänistu manum sagpe. j hwat hus ir 
gangin in. tha sighin först, frither wäri mäp husi 
thässu SD 1: 668 (1285, nyare af skr.), at ir wilin 
walldz gerninger . . . firi oss oppenbarä ib 4: 467 (1335, 
nyare af skr.), vi ... helsom ipär mästärä männena ib 
5: 636 (1347). at ipur priuilegia oc forn bref, som i haf- 
pin af warom foräldrom nu pa vi nästa ipär warora 
. . . varo ipär borto ib. väl hauin ii. pu ok pin kona 
bipat Bu 4. gup giuar ipar gopa dotor ib. at i ärin 
gupi lypoghe ib 509. andwardher iak idhir gudhi KL 
165. vm thry aar aflat iak ey at mana hwarn idhra ib. 
änksins idhars lif . . . seal fortappas j thässo sinne ib 
174. iak mon iämfast dödhelik wara som nakar idlier Al 
3893. vaar herra talar frammeer j skulin ey skära idh- 
ert haar omkring MB 1: 366. gyrin sum iac idar rapar 
Bir 4: (Avt) 183. hafin päta rap hemelikt i fyre ib. 
ghy hymmelrikes andeligha jnbyggiare heligeste gwdz 
änglar jak fatigha syndare bider eder alla saman y 
thenne mynne största nödli ath y welcn nw wara när 
mik Gers Ars b 5. sigh israels sonom, swa sigher war 
herra j saghin at iak taladhe til idher a(f himpnom, j 
skulin ey hawa gulgudhar eller silffgudha j skulin göra 
mik altara aff iordh, oc offra ther idher faar oc idher 
nöt MB 1: 334. — pl. ss tilltalsord till en person, han 
(konungen) sagdhe til drötningina sinna tha: ij skulin 
ok mina gafuor vntfa; thenne quinno gifuir iak thik til 
thärna (drottningen svarar-.) iak thigger henne aff idher 
gärna Fl 72-4. drötningin swaradhe (konungen) bradh- 
lika tha: nadhelik herra ij görin ey swa ib 260. tha 
swarade hon (Birger Jarls hustru sin man) . . . söth 
ordli . . . j skulin spörya idra men at radha . . . huat 
the sighia thz maghen i höra swra som ider sämber swa 
maghen i göra RK 1: 378-81; jfr of van anf. v. 366-7, 
372. var herra giffui jder thz til radhe j sättin ey onda 
manna lygn ib 755-6 (konung Valdemar till sin bro­
der hertig Magnus), h aff den i late t mik thz mik 
hörde aff rikit ib 764 (hertig Magnus till konungen), 
ib 766, 767, 768, 769, 770, 772, 774. hertogh wallemar 
swarade (sin broder hertig Erik) tha ther tenken 
aldrigh en tid aa then hugli torffwen i ey haffwa at 
ider skal vm konungin jäwa ib 3684-5; jfr ofvan anf. 
v. 3678, 3691, 3692, 3694. konungen (Norske konungen 
Hakon) sagde (till sin tillämnade mag hertig Erik) 
thz er mik last ath i vi lin ey wara her jwlin all ib
tliïika
1906 (i kan dock här af se hertig Erik och hans följe); 
jfr of van anf. v. 1910-1, 2682. han (hertig Erik) sagde 
(till sin tillämnade svärmoder drottning Eufemia) myn 
kere sötha moder nw wil jak giffua jder gudi j wall ib 
1920. ib 1922, 1923, 1921. skulin i mik thz forgiffua ib 
2487 (riddaren Folke Jonsson till Törgils Knuts son) ; 
jfr of van anf. v. 2486. han (Törgils Kmitsson) sagde 
ädela konunger good thz i mik snödelika wt giffwin 
tess hawen i blygd ä mädhan i liffwin ib 2454-5. folk­
unga . . . sagdo (till konung Magnus) i görin thz for 
eth rooss ati älska nicer the vtlenzska mer än ooss ib 
1014. ib 3388, 3389, 3390. herra knut (sannolikt förre 
drotseten Knut Jonsson) swarade (konungen) tcssa 
leedh herra i skulin ey wardha vrcdh ib 3805. ib 3806, 
3809, 3811, 3812. 3813, 3815, 3816, 3817; jfr of van anf. v. 
3820-2, 3826, 3827, 3828. twa andre riddara sagdo (till 
konungen) ok swa i maghiu ey last a them begaa 
ok then skam i aldreg forwynna i maghin ider bäter 
besinna ib 3833-5. tha wände konungin sik om ok 
sagde til herra knwt swa wilin i mik hielpa myna 
bröder at faa ib 3803; jfr of van anf. v. 3825. folkunga 
. . . sagdo til herra ingemar swa herra i skulin thz 
swa forstaa at wy ärom ämdughande som i ib 1017-8* 
ib 1020. tha talado the gudz riddara tlier om til jon’ 
ker karl aff swerighe kom jonker vilin i mz oss 
stridha eller vilin i oss här hema bidha ib 302-3; jfr 
ofvan anf. v. 328, 343. jach haffuer jdher altiidh til 
god ho warith ib 2: 5532 (marsken Karl Knutsson till 
Ni Is Stensson), illa gatz byscop kätel ther aath . . 
han . . . taladhe tiil konungen mz harda synne . . . 
twy hwath skam i swerige giorde ib 3: 1177. herrane 
sagde (till konung lians) thz skall ey skee göre i thz 
tha skule i see thz bliffuer edher till lithen froma i 
och edra neppeliga till danmark komma ib (sista forts.) 
5254-6. idher som konungir ärin, bör världz äghor 
(te, o rex: pree omnibus decent auri argentique divi- 
tice): vtan tha äghur j hafwin jnnan huff ok tiuthyr- 
by (possessionum . . . tuarum mansiones, quas in hoff 
et tiurby regia dignitate possides) gift the gudhi til 
hedher Bil 854. thet höre idhr wäl til enom rikom 
konunge at giwa mik hundradha markr silvers KS 
34 (89, 37). Bir 4: (Avt) 184. MD (S) 203, 204. sagdhe 
kesaren til sanctum iohannem, within i nakon man 
som kwnne os wisa stadhen ther iomffrwn hon miste 
sith liff Lg 673. o kärasta frw liwat görin ij Bo 
206. beder iak eder nade . . . ati beten [eke] ok be- 
traethä idert eyghet betzstä BS1I 3: 171 (1466, samt. 
qfskr. ; Erik Nilsson till ärkebiskopen Jöns Bengtsson). 
tacker jach idher kärlica, käro/frv märete ... for 
all kärlech, äro och dygd, som i myn brodher och myk 
beuisth haffua ib 172 (1466; Sten”Sture till Ake Axels­
sons hustru), ma i vide, kere herre, at jach sändder 
edher ett breff, som axel poose mik fik ib 5: 106 
(1506; Ture Jönsson till Svante Nilsson). Jfr Es. 
Tegnér, Ark. f. Nord. Fil. 5: 304 f. ; Cederschiöld, 
Erikskrönikan s. 245.
tliiika, se thoka. 
tliukliardher, se thokhardher. 
fmkke* se pokke.
tliukua, se thokua.
til 111, llllla o. s. v., se tliol, J>ola o. s. v.
t hum, n. eg. tumme; ss måttsbestämning’, tum.
Runder
tomptan är xxiiij (23 */a) alin lang et (l) thumbret 
mynnere SJ 347 (1468).
- jmmi (twmme), m. [Fdan. thumme] L. tumme. 
the ad ra ligghir mällan thuman oc thz finghir som 
ther är näst oppa handinne LB 1: 98. ib 3: 184. een 
adhra ligger pa twmman ib 2: 62. ib 7: 161. man skal 
ey offta laatha sig blodh vthan man trengher, och 
tha vider twman ib 83. te bundo saman tumana Lg 
3: 375. haff thuman i näffwan vm thik fal 1 ir ämpnin 
(pugno claudetur poll ex cum fors tibi detur) GO 742 ; 
jfr Kock, Medeltidsordspr. 2: 319 f. thän skal hawa 
thwma aff iärn som ondan man skal fla ib 732. tagha 
nöthir ellir alden mera än till twma gaar j hanzka 
TB 78. — ss måttsbestämning ; tumme, tumme-s bredd, 
tum. c (loo) fambne trosse, swa tyck som en thwme 
eller noghet tickere BSfl 5: 421 (i5io). — timma 
flllg-er (twmes-)j m.f tumme; en tummes bredd. 
sa ath thz är twmes finger i mellen LB 3: 199.
Jmmlinger, m. L.
Jnimulttuger (Jmmul fingär SR 53. jpomal- 
L. twmel- LB 6: 279)5 m. [7s/. J»umalfingi'] L. 
tumme. SR 53. een Inimulfinger Bu 55. lian scar thum- 
ulfingor sik af (haand) Bil 249. hon . . . skreff mz 
höghra thumulfingrenom KL 308. LB 6: 279.
|)umui ta, f. L.
fmnder (thunir LB 3: i7i. thyndir Bir 3: 56. 
/. twn LB 7: 257. n. (nom., ack.) thunt Bir 1: 32, 
287, 2: 62; LB 5: 293. twnt BSH 5; 8 (1504). tunth 
LB 1: 97. tynth ib 9: 105. ack. m. thunnan Bir 
1: 25, 120. /. Jmnna Bu 74. thunna Bo 13. tynna 
Di 131. pl. nom. m. thunne Fr 1745 ; Al 24*06. ack. 
f. tynna LB 9: 96. best, form sing. n. thunna 
LB 5: 292. pl. n. twnna Su 141. komp. thyndre: 
-a MB 1: 88 (på två st.); VKR xi. thunnare MB 
1: 88 (på två st.), tunnare ib (Cod. B) 535), adj. 
[Jsl. I>unnr] 1) tunn (i genomskärning), ej tjock. 
tenuis, thunder GU 3. hans skin war swa thunt ok 
klent at han flängdhis aldre swa lätlika at ey ginstan 
vt gik blodhit Bir 1: 32. thyndir klutir ib 3: 56. synis 
thz (0. klädhit) wara faghirt ok thunt ib 1: 287. LB 1: 
97. j tynna sma skifFwor ib 9: 96. för än glasit wardhir 
thyndra ok klenare VKR xi. han haffde ... en stor 
näsa oc tynna (hans ncef var hatt oc punt) Di 131. satte 
tha diäfullin konungxsins hiärna mällan sin knä som 
syntos vara liik präs oc samanthrängde starklica j 
langlek ok vidhlek ther til allir märghin vardh thund- 
ir ok klen swasom träs löff Bir 3: 446. — tunn, in­
sjunken^ hopfallen, mager, twnna kinbenen Su 141.
2) tunn, lättflytande, af (jämförelsevis) ringa kon­
sistens. vm han (blodet) är thiokker eller thunder 
LB 5: 293. är han (blodet) alstingx tunder ib. är 
blodhit hät, tha är thz thunt aff hetanom ib. är 
thräkkin thunir ib 3: 171. ib 5: 292. stundom er hon (0: 
materia) twn som vatn ib 7: 257. lossa oc tynth göra 
ib 9: 105. hwilkin tima en thing wardher mera vtan 
natwrlikan wäxt mz födho, tha wardher thz ther mz 
widhare, at thz wardher thyndra oc thunnare MB 1: 
88. tha hafdhe hon (Eva) warith . . . swa myklo 
thunnare än adam, som watn är thyndra (Cod. B 
tunnare bZb) än iordh, oc är ey thz likt sanno ib.
3) tunn, gles; fåtalig, the garsuua vordho ther swa 
thunne Fr 1745. än tho wi ärom fa ok thunne wi
742
tillin g* 743 Juin ger
ärom bätre än alle the Al 2406. thet är ganska 
twnt opwmnie banereth BSff 5: 8 ( 1504). 4) svag,
obetydlig, ringa, han (Alexander) är bad he litin ok 
thunder Al 1924. än iak hafpe eigh dygp for funna 
Bu 74. 5) ringa, tarflig. eet thunt (aridum) klädhe
Bir 2: 62; jfr 1. änkte atir gömde iak mik vtan 
thunnan kost ok klädha bonadh ib 1: 25. ib 120. the 
hafdho . . . manga thunna maltidh i them väghonom 
Bo 13. GO 174.
tilling, n. ? [Fdan. thung. Ags. pung] — tlllingS 
l*ot; f. prustrot, helleborus Lin. ath dräpa mys eller 
sorkor, tag en yrth som heether twngx roth. stampa 
med myölk oc honagh och gör tz i ena kakw LB 7: 
153. askan aff tungxroth blandath mz watn dräper 
flwgur som dricka ther aff ib. ib 2: 61.
tllUllga (-adhe); v. [Isl. punga] betunga, tynga. 
thet är kununglik rätvise ängin vretlika tunga medh 
Si t wald KS 48 (l22, 52). ib 67 (165, 73), 73 (l79, 80). 
han . . . twngado almogen sa ... ath tolga skatta 
aldre offner them gik BK 1: (sfgn) s. 177. — ref. 
tllUllgaS, tyngas, förtyngas, nedtyngas, at ey thvvng* 
ins (graventur) idher hiärta af kräselike födho och 
drykkinskap Ber 86. — Jfr be-; for-tllllllga; äf- 
vensom tliyilgia.
tllUllga; f. tunga, betungande, besvärande, thet i 
. . . koma med nogra gode men oc möglig samling 
... til stokholm then wäg som i kunno merkie ther 
landit myndzt komber til twngo oc owMlia BS/I 4: 7 
(1471, samt. afskr.). för vtlenskom landit väria . . . 
thz tyckte them vara tunga stoor MD 327.
Jiuiige (Jmgge: -a Bu 19. twnga Di 22), m. [/$/. 
pungi] L. 1) tyngd, börda, konungin . . . loot . . . 
binda vidh been hans iärn som skapadh varo som benin. 
liulkin som varo osighiandis mykyt thung. at mz tholk- 
om thunga skullo benin wtslitas fran knämen Gr 279. 
spikane oppehiollo allan licammans thunga (pondus) Bo 
201. Bir 3: 112. BK 208. the skulu wara wiliande ok 
moghando tula mykin tunga (sustinere magnitudinem 
ponderis) ok äruodhe KS 81 (199, 88); jfr 4. thz är 
dighr tunge föra tung wapn ok kräselika födho ib 
(200, 89); jfr 4. — Midi. redhobone äru the til liedhir 
ok kirkionna värdhelikhetz höghelikhet oc then thunga 
som lädhelikin vare ämuäl änglomen at läggia oppa 
sina axla Bo 99. for syndanna thungha Bir 1; 207. ib 
275. gik mv en stor twnga aff min halss Di 22. ther 
epther haffuer iag myken trå thenne store twnge 
(d. v. s. riksföreståndarskapet) skilias i fra RK 3: 
(sista forts.) 5752. 2) tunga, betungande, han wilde
hwarium hughnadh ok nadhe göra ok ängum tunga Bil 
384. wardh han swa riker wtan landa thunga. at han 
gaff all landin lidhugh aff skattom ib. the (bröderna) 
waro honom til mycken tungä MD 499; jfr 4. 3)
tunga, pålaga, skatt, läggia oppa almoghan j rikeno 
ouana skatte ok thunga (gravamina insolita) Bir 3: 466. 
skatt oc tunga ökadhe han til MD 3S6. wtan land- 
gield ok allan thunga SD KS 1: 488 (1405). 4)
tunga, möda, vedermöda, besvär, olägenhet, huar som 
mera äter än han torf til sin naturlik skipilse, thz 
är dröuilse til hans skiäla, ok tunge til hans likam- 
lik åthäue (etiam nocet corpori, qui a impedit dig esti o- 
nem debitam) KS 43 (110, 46). nu förpe pu mik pän 
gäst. mik varpar tel langan pugga Bu 19. gudh . . .
löse idhan anger ok swa idher thunga Jv 4198 (kan 
föras till 5). 5) bekymmer, oro. thera hiorta war
wthan twnga RK 3: 2214. 6) tyngd, känsla af
tyngd, allom sömpnsins thunga (gravedine) fiärre bort- 
rördhom Bir 3: 246.
pung-er (n. thunkt Bir 1: 200, 384. thunght ib 
147. komp. pyngre. thungare Bir 1: 384 (på två st.); 
-om ib 4: (Dikt) 265. thwngare Ber 18. superi 
thyngxster: -a Bir 3: 348. tyngster: tyngst 
Di 101. thungaster: -ast MB l: 138, 139; Bir 3: 
29; -asta KL 61; MP 2: 106; MB 1: 220; Bir 1; 133 ; 
-asto ib 4: (Dikt) 263; Su 442), adj. [/«/. pungr] L. 
1) tung (till vigt), tung att bära el. lyfta, ey magho 
. . . himbla röras aff sik siälwom for thy at the äre 
hwrarco thunge eller lätte eller Ihvandis MB 1: 44. 
hon är thung ok väghir mykyt KL 342. tha wrdhu 
hälagh ben swa thung. at engin gat them af stadh 
coiiiit Bil 275. nakot thz som är swa thunght at thz 
dräpir mz eno hugghi Bir 1: 147. vest thu ey hwat 
thungasta byrdhe är af thöm thingom som vaxa MP 
2; 106. Bir 1: 133. Ii thin byrdhe är laugh vägh thungh 
GO 502. ib 765. ilth är thungan steen fiärran kasta 
ib 869. föra tung wapn KS 81 (200, 89). Bil 54. Gr 
279. hon . . . thyngde sik mz them thungasta klädhum 
ok skinnom som hon hafdhe KL 61. lös vndan punga 
lase Bu 141. fyngre var pu än al värulden ib 499. 
thw saat tliunkä (för thungä) lenkior om hans hals 
MD 65. Di 101. mins mik likamans huru pungar han 
är at dragha Bu 141. — oeg. tung, svår att bära, 
tryckande, jsrael nidherthryktis af egipeiis mz thwrngare 
byrdhe thentidh moyses sagdhe them af gudhz widh- 
erkänno Ber 18. 2) hafvande. en kona thung mz
barne Bil 275. wrort drot ningen twng Di 126. Bil 268. 
3) tung, ovig, trög. han skal sik göma för ofåto ok 
ofdrikkio: ty at ther af wardr man tungur ok olustoghr 
KS 81 (200, 89). the äru thunghe (ponderosi) til äruodhe 
fore gudz hedhir skuld Bir 1: 292. swa myklo stark- 
likare dragh thz (mitt hjärta) som thz är thyngra af 
sik oc sent til alt thz som got är ib 4: 126. 4)
tung, svår, besvärlig, mödosam, vm munkenom är 
thunkt at stridha mot kötsins lusta thungare är rid­
darenom at fram gaa mällan wäknta ovini Bir 1: 384. 
min pina ok min kärlekir äru them ledh ok mit 
lifwirne thunkt ib 200. fore thera thungasta är- 
wodhis skuld MB 1: 290. thässa thungo fastonar KL 
335. konung-h snyo . . . lagde altiidh dänom twngh 
lagh PK 246. thänne wäghin är nakot thunger j 
vphoweno Bir 1: 43. tagha for sik högha ok thungha 
dygdesamc gernyngar Gers Frest 3. the taladho dyr 
thing oc thung at vndirsta KL 201. 5) svår, stor,
betydlig, thola thyngxsta oc mästa skadha Bir 3: 348. 
hänna pina är nu aldra th ungast ib 29. aff thungasto 
sorgh ib 4: (Dikt) 263. ib 265. — svår, grof. är hoor- 
domber thyngre synd, än löskeläghe MB 1: 1.39. tha 
ware . . . adams synd aldra thungast oc mäst ib. aldra 
thungast synda giäld ib 138. Bir 1: 112, 113, 3; 13, 456. 
Ber 80, 87, 97, 125, 130. Su 442. 6) tung, djup, som
icke lätt af bry tes. om sömn. han sompn adhe mz 
thwngom symn KL 164. thung är than sömpn som syndin 
söwir GO 277. 7) tung, som framföres med. svårig­
het, hes, skroflig. om röst. linar thz thungha röst hok gör 
hona skära LB 4: 343. — Jfr iäin-; of-tllllllger.
thuiiffiör 744 büsaml
thungför, adj. [hl. pungfœrr] tung i sina rörel­
ser; hafvande. at hon matte mz fara swa thungför 
Lg 268. thäntidh hon war thungför oc kunde ey längir 
lönas ST 512. tha jngik ginstan thän hälgho ande j 
dwffwo liknilse . . . j iomfrunna siäl wmskiggiandis 
henne mz salighet ok wnderlighe mz gudhz son fructh- 
sama giordhe ok thwngföra modher mz aldra ärligh- 
asta ok lättasta hyrdhe Mecht Upp 13.
tilling-het, /. 1) tyngd, svårhet, tryckning. dröf-
wilsanna twnghet Su 117. 2) svårhet, grofhet. synd-
enna groffhet oc twnghet LfK 4. 3) nedtyngdhet,
bekymmer, stor tungheth i menniskene synue ok stor 
hedrowilse Gers Frest 3. 4) tyngd, om sömn. sömp-
sins twnghet Su 251.
tllUllgleker, m. [1st. pungleikr] tyngd. MB 1: 44. 
thllllglika (-leka), adv. [7s/. kungliga] 1) 
på ett betungande sätt. ath the them ingen swa daan 
omildheth eller ow[erw]ald antigge med gestarij eller 
landredh här epter them swarlighe eller twnglikä ey 
skule ath göra BSH 3: 155 (1464, samt. afskr.). 2) 
tungt, trögt, med svårighet, the hördho thunglika (gra­
viter) mz öromin KL 176. 3) svårligen, högeligen.
thina siäl . . . thunglica skadha Bir 3: 244. at . . . 
andre (o: skullin) j skärslo elde thäs thunglicare pinas 
ib 467. ib 1: 157. naar han . . . twngleka twingades 
aff sinne ängxlan Su 183. hafvva thunglika syndat Bir 
1: 114. Ber 93. 4) grundligt, huru twnglikä thu
alt ranzsakar Su 248.
tlmngliadher, m. tyngd, spikano (för -e) vphullo 
allan licamans twngnath (motsv. ställe Bo 201 : thimga^) 
Lg 3: 90.
thungning, f. Jfr forthungniiig. 
tlnillklildder, p. adj. tunnklädd, barnet war thwn 
klät Bo (Cod. B) 341. en man. gangande barfötter 
thunklädder oc alzstingx hawanzlös Lg 3: 218. 
fmillika, adv. tunt. punlika kläd Bu 79. 
tliunna (-ar), v. [Jfr hl. pynna] förtunna, göra 
tunnare el. mera lättflytande, vm nakor vil sila älla 
tunna wällogx herra dryk ginom orent klädlie Bir 1: 
402. — refl. thimiiaS, varda tunn el. insjunken, magra. 
han bleknar oc twnnes i kimbenen LB 7: 257. 
fura, se Jjora.
5>ura, f. djärf het, dristighet. iac lägar til puru oc 
manlekit hiärta Bir 4: (Art) 185. ib 2: 261, 4: 350. 
sät enkte i thina thuru (nihil punas in tua audacia) 
Ber 113. tha j fingin thwru at tala Bir 2: 263. then 
helghe ande . . . giuir them . . . thuru ok tröst at 
awita världinna älskara MP 1: 145. skal han gifua 
jdhir thuru til at auita världzlica men ib 2: 91.
thura (-ar), v. dial. tura. Ä. l)an. thure. 
D. dial, ture] uthärda, hålla ut. hulkin som thura älla 
framhallir til ändan, han vardhir heel Gr 301.
t hur all, f. framhärdande, ständigt lidande, tha 
then väghin gangis ther ledhir til thuran i äuärdhe- 
licom dödh Bir 4: 128.
thurug-her (thorugher Su 396), adj. djärf dri­
stig. fränii män ok turughe KS 82 (202, 89). ey äru 
the thurugho ok diärfwe swa som godhe riddara at 
stridha for gudz hedhir Bir 1: 164. ib 2: 9, 172. 3: 
192. Al 6764. Ber 150. Su 396. gör han (o: ondir ande) 
manmn thurughan mot gudhi MP 1: 173.
tkurilgher, adj. [Jfr D. dial, turig] tålig, nar
iak saa han owirmato hetan oc thurughan (patientem) 
til at thola pinona Bir 2: 10 (möjl. att föra till föreg. 
ord).
thurulika, adv. djärf t, dristigt, then helghe ande 
syntis . . . j tungo like, ty at them han vpfylte giuir 
han tröst at thurulica predika gudz ordh MP 1: 171. 
hulke som oatirwändelika göra thurulika siälfwiliande 
mangfalda synda wranglikhetir Bir 4: (Dikt) 257. 
Ber 238.
fmsand (husund HelsL Ä 16: pr. Jmsänd 
UplL Confl tusend KS n (m, 78). Jmsän VGL 
IV 19: 5. Jmsanda. thusanda. thwsanda. tus­
anda. twsanda. twsenda RK i: 3528. twsande 
ib 3: (sista forts.) 5657. Formen på -a (-e) är eg. 
gen. pl. Jfr Kock, Ark. f. Nord. Fil. 14: 240 f.}9 n. 
räkn. [/s/, püsund, f.] L. tusende, tusental; tusen, ss 
subst. antingen abs., då det vanligen nyttjas i bém. tu­
sental af menniskor el. öfver hufvud af lefvande va­
relser, el. ock för enad t med följ. subst. i gen. (el. 
med följ. subst. föregånget af prep. af); då det åt­
följes af ett subst., nyttjas det dock oftast adjektiviskt. 
the akta ey huru man g thu sand som döö Bir 3: 472. 
ther äptir ropadhe swa som otalik thusand aff häluite 
ib. dacianus var . . . sua grymbar . . . mot cristnom 
mannom. at i en manap drapos tu pusand ok tiughu 
Bu 493. aff ruben släkt gingo til stridh firetighi thws- 
and oc siäx thusand oc fäm hund rath MB 1: 384. iak 
saa oc see lambit stod pa bärghit syon, oc mz thy 
hundradha fyritio, oc fyra tusandh haffwandis hans 
nampn . . . scriffwit j theris änlite ib 2: 354. the c 
xl iiij tusanda hwilke köpte ru aff wärldhena ib. thera 
tall war m tusandh ib 341. the varo at tali pry pvs- 
and ok tu hundrap ok fämtighi Bu 178. atta pusand 
manna tropo christo ib 500. dö[p]tos tiughu pusand 
män ib 492. astriages sände pusanda män ok lät fanga 
bartholomeum ib 209. fiughur pusand riddara ib 177. 
sancte gregorius . . . döpte ther mera än hundradha 
thusand oc niotio thusand folk Gr 314. thrätighi thus­
and ok än tw footgangara hafdhe han nw halff fämpta 
thusand opa hästa Al I9ii, 1913. siäx hundrath thwsand 
fotgangara MB 1; 312. siäx hundrath thwsand oc thry 
thwsand oc fäm hundrath oc fämtighi män ib 384. 
the slogho ther fä wäl thusand mang Al 9399. hördhe 
jak . . . otallica thusanda röste Bir 3: 472. twsenda 
mark RK 1: 3528. äpter thera räkning war särn wäl 
när thwsanda aara gamall. än han war ey meer MB 
1: 5. niohundradh aar oc siäxtighi aar thz är xl 
aar minna än et thwsand aar ib. äpter thässe räkning 
waro mällan thäs adam skapadhis oc abraham föddes
thry thwsand aar oc tw hundrath aar oc fyra aar ib.
owir thusanda aar ib 2: 364. pusanda ok tu hundrap 
ok prätighi ok atta arom äpte vars härra byrp Bu 
175. pusanda arom ok pry hundrap ok fiuritighi arom 
äpte guz fözlotima ib 176. pettä breff oc testament,
som giort . . . var . . . äfter vars herrä byrp pusanda
arum. pryhundrapa arum. fyrityghi oc syäx arum SD 
5: 568 (1346). — för att obestämdt angifva ett mycket 
stort el. ofantligt antal, tik skal rådhgiua wara näppe­
like en af tusend KS 71 (174, 78). ib 17 (41, 18). läti 
gudh thina släkt wäxa i thwTsanda thwsand (mille 
millia) MB 1: 206. hwat ey äst thu thän ther thus­
anda thusand (mille millia) thiäna i thino rike Bo 36.
thnsamlafalder 745 pvà
tusauda twsauda aff hymeizsiikom andom tik äwerdeiika 
tiänandom ioffui tik a mina wäghna . . . oc tio tws- 
anda sinnom hundrada twsand helse tik (milita mil- 
Hum celestium agminum tibi minis trantium le ex me 
salutent, et decies milites centena milita tibi assistentium 
te. glorificent) Su 343. thusanda thusanda ängla (milita 
milita angelorum) Ber 215. tlio hon skulde thwsand 
vintre lifua iak vil hänne ey een päning gifua Iv 
3729. han . . . sagde sancte anna M godhe netther Lg 
3: 31. thee scolo faa eth M (looo) diwell BSII 5: 
185 ( 1507). the skulo fa eth M° (100,000) dyffvvill ib 
273 (1508). lifva kräselica oc havva thusanda frygdh 
(for thusanda frygdhir? el. för thusandafalla frygdh 1) 
Bo 107. — i förbindelse med ett följande ordinalt räk­
neord. arom epter gudz byrdh tusanda fyrahundradha 
a sietta areno SI5 NS 1: 561 (1406). arena epthir 
gwsdh (för gwdhs) byrdh tusandha oc firahundradha 
aar oppa firstha arit ib 3 (1401). aret äpther gudz 
byrdh tusandh fyrahundrat vppa siätthe aar ib 575 
(1406).
thnsaudafalder (n. -falt. ff. vok. i and. -fall-), 
adj. tusenfald, tusenfaldig, hwat ey hawir hon tha 
faugit meer än thusanda fält. lika vidh alt thz hon 
hawir förlåtit for hans skuld Bo 116. sädh hulkin 
som . . . gaff af sik hundrada falla fruct ok thusanda 
falla Bir 1: 173. thusanda fald lön ib 3: 398. görande 
tusanda falla miscundh MP 1: 46. aff gambla owiusins 
tusanda tusanda falla swikom ib 31. 
tliusailde, råkn. L.
thnsamlfald (tusandh faaldh LfK 112. thus- 
and fall Al 3412, 4406, 7175. thusand fal ib 10469. 
thusand falla ib 5272, ioo46. thusand falle ib 826. 
Utom LfK 112 förekommer ordet endast i rimsl.), 
adv. 1) tusenfaldt, tusenjäldigt, tusen gånger.
alexandrum ropadho the thusand fall Al 3412. at han 
omskiptis thusand fall a enom dagh vtan alt tall ib 
7175. — i förbindelse med en komp. thz ware . . . 
omöghelikith ... at ... thässin wärld all thz hon 
ware större thusand fall före matte sta mot gudz 
wilia Al 4406. wi willom hälder thusand fal mz thik 
dö ... än lifwa länger äpter thin dödh ib 10469. LfK 
112. 2) tusenfaldt, ofantligt, öfvermåttnn. the glädh-
ias badhin thusand fald Al 8041. ib 5272. macedones 
. . . göra honum gynst thusand falle ib 826. han skop 
them nadher yfrith alla äta oc drikka thusand falla 
ib 10046.
l>ut (toth Lg 3: 440), n. [TV. tot, tut] 1) tjut. 
hördhe han swa rädelika röthan ok thut alskona grymma 
dywra at all wäruldin ntunde skielfua Pa 21. thign- 
adhe alt thutit ib 22. diäfwlen borthwarf. swa hökt 
piwtande at alle bröprenne vmkring hörpo hans liwp 
oc put KL 190. fludhu diätlane mz myklo thuti ib 45. 
Gr 307. enkte seal ther (i helvetet) höras vtan gratir 
oc twt MP 1: 202. Ber 211. KL 412. MB 2: 405. Bir 
2: 193. Su 461. jwdhane . . . stodho gratandhes oc 
tywtandhes i hymellen som en wargha hoper oc war 
theras ropp oc toth swa hökt at the hördhos til 
saneti lamberti kirkio Lg 3 : 440. MB 2: 138. 2)
tjut, hvinande, dån, brus. fore them rädhelica storm 
ok thut älla liudh som tha seal vardha j hafwino 
MP 1: 10. fallir strömin ryghelika owir han aff 
höghdinne mz sinna brädzsko thuti (strepitu) Bir 1: 
Ordbok II.
332. — brus, susning. fore thuth örna sangh oc wärk 
LB 3: 164. —• Jfr tlliut.
1 hilf til (-ar), v. [Fdan. totte] göra el. binda lot­
tar. Jfr Kock, Ark. f. Nord. Fil. 5: 97 ; Medeltids- 
ordspr. 2: 207. kärlingh tuttar äptir sinne thoskäppo 
GO 425. Jfr thatter.
thuva, f. [hl. püfa] tufva. opta stiälpir litin 
thuwa storo lasse Al 22. GO 380, 1003. thz skeer opta 
ath stora waghna falla om kull störtha paa eena tuifwa 
ther wilder är mull och een lithen tuffwa fäller een 
stoor waugn nidher RK 3: 1283, 1284.
thuvogher, adj. tufvig, uppfyhl med tufvor. fa- 
kwnnoger läkiare gör twfwogan kyrkiobakka PM xxvr.
{iva (two Di 87. près, thwaar Lg 91. twor 
LB 2: 41. refl. twos ib. konj. thwa MP 2: 7. impf. 
]>UO Bu 520. thwo Bil 264, 265; MB 1: 263 (på två 
st.), 399; KL 330 (på två st.), 331; Iv 1330. two Lg 
3: 647. thwogh ib 204, 238. twogh ib 511. thwadhe 
Bo 188; MP 2: 8. twadhe Bil 410; ST 502; Lg 3: 
647. twade Bil 805. twadde MB 2: 166. pl. thwo- 
gho ib 1: 441; Lg 40. p>ua)>0 Bu 14. JlwapO KL 
189. tliwadho ib 301. twadho MB l: (Cod. B) 
562. thwaddo: -os Bo 121. part. prêt, puaghin : 
-it Bu 14. thwaghin MB 1: 360; -it ib 329; MP 
3: 7; -ne Bo 75; Gr 301, 303; Bir 3: 315; -no GO 
268; aff thwaghin Bir 3: 265. thwagin: -it LB 
3: 171. twagin: -ne Bir 2: 23. twagen: -et Di 
165.' thwaghin; -ne Gr (Cod. D) 397. thwagin; 
-ne ib 395. part. près, hwande: af frwande KL 
186. thwande VKR ix; Bir 2: 177), v. [Isl. pvä] 
1) två, tvätta, opta thwo hon siuko systrina ok thörk- 
adhe KL 330. pe iuffru som liket puapo Bu 14. tel 
liket var puaghit ok klät ib. tha han hafdho dödh 
tholt tha timdhe thz swa; at the baro hans licamma 
j eet hws at twa Bil 864. KL 301. Lg 40. na[ta]lia 
. . . puo perra sar Bu 520. bröprenne ... pwapo hans 
fötir KL 189. ib 331. Bil 410. Bo 75. MP 2: 7, 8. VKR 
ix. Lg 3; 204, 511. Bir 2: 177. take xxx fatighe män 
hulkra fötir twas skulu mz ödmiukt oc gifwins thom 
kostir oc päninga ok klädhe af hulkom the niaghin 
hughnas oc swa badhe the som thwa oc the som 
twagne vardha bidhin gudli ... at han . . . forlate 
hans siäl the höghfärdh . . . som han hafdlie ib 23. 
hon thwo wars herra föther mz tarom Bil 265. ib 
264. thiue fötir varo aldra renaste ok väl thwaghne 
Bir 3: 315. hon kämpde hans hofwdh siälff ok thwo 
Iv 1330. Di 87. han strök sina armar oc skulde twa 
sinä händer ib 103. ib 165. hand skal hand thwa alla 
bodha orena wara GO 687. ä är thwaghno barne math- 
ir i wanom ib 268. thwa hundh ok kämb han är ä 
huudhir than same ib 11. fori quiddrag skär a huirfi- 
inum i liumscänum ena sinu. fingirs bretä oc somä 
(för sömä) väl atir vndena, och pua huar dagh en 
timä mz lut Ilästläked. i hS 136. ib 137. hwart thz 
klädhe som thera hold komber widh, thz skal thwas mz 
watue MB 1: 360. hon pläghadhe thwätta oc klädhe 
twa ST 293. hänta sik watn at thwa sin öghon ther 
i Lg 3; 237. ib 238 , 647. vatn ... i hulko farin thwadd- 
os Bo 121. thz watu ther raat köt är thwagit i LB 
3: 171. twor man skalloth hoffuidh j sipuis oos medh 
watn ib 2: 41. thz watu som thässe kar eller klädhe 
waro thwaghin i MB 1; 360. alt ther til i vardhin
94
thyal 746 jmiiga
thwaghne i döpilsanna vatne Gr 303. ib 301. han skal 
thwa siin klädhe i wiinqwista blodh MB 1: 263. gudz 
son walde (näml. sig till brud) the hälgha kirkio ... 
oc thwo hona swa rena oc faghra i sino blodhe, at hon 
hawer ängin smit eller last ib 399. — bildl. hawa ey 
. . . thwaghit sit hiärta aff fwlom hugh mz taarom 
eller mz trägha MB 1: 329. 2) af två, borttvätta.
gamwl harpa är ey godh at twa GO 1058. elizabäth . . . 
twade af sik sörin Bil 805. — bildl. han . . . thwaar 
aff them thera synder mz sinom taarom Lg 91. thwo 
han aldra waara mandom oc synder i si no siälffs 
blodhe MB 1: 263. skulum wi thwa mz tharwm the 
onda thing som wi giordhwm Ber 18. ib 38. — tliva 
sik, två sig, tvätta sig. tha the . . . thwogho sik 
eller siin klädhe MB 1: 441 ; jfr j>ya 1. hon . . . 
twadde sigh ther j enne källo ib 2: 166. the plägha 
sik aldre mz watne thwa Al 6365. — bildl. hon ville 
ey rensa oc thwa sik (genom skriftermål) j sinom tima 
Biv 3: 30. — bada. hon . . . wilde sik ther twa ST 
437. ib 502. — ref. thvas, tvätta sig. om man twos j 
thz watn ther alwn är smelth wtlii LB 2: 41. — 
thva af, aftvå) borttvätta, at han vanlica thwadhe 
blodhit af i strömenom Bo 188. Jfr af{)Va. — tllYft 
lltaf, aftvå, borttvätta, han kunde thz (blodet) ekke 
twa wtaff Di 124.
tlival (twaal), m. ? och n. [Jsl. |)väll] L. tvål, 
såpa. hon . . . sände möiana badha fran sik äptir 
olio oc twaal ST 437. göra saponem twaal PM xlvi. 
ib XLIII. tyzdt twal LB 7: 79.
thvalbalder (twaal-), m. tvålboll, tvålkula. 
twaal balla til baardskärara PM xliii.
thyanadher? (thwänadher), m. tvagning. flodh- 
in som wtgik af karino teknar döpilsinna font, oc 
atirlösninna thwänadh (Cod. D thwätnadh 394) Gr 300.
thvailg* (twongh RK 3: 1427), /. [Fgutn. pvang. 
Jfr Mnt. dwank, m.\ tryckning, trängande. 1) be­
tryck, trångmål, vedermöda, nöd, lidande, i ak hauer 
husit giwit ther hauer mik nöd oc twang til driwet 
RK 1: 3387. for ofmykla tliwang ok nödh skuld som han 
kände aff langom hwassastom värk Bir 3: 273. var- 
kunna . . . honom . . . staddom i swa mykle thwang 
oc vidhirmödho (in tot angustiis) Bo 197. ey är i 
honom limbir ok ey licammans sin som ey kände sina 
thwang (affiictionem) oc sina pino ib 205. kännande 
sina twang oc lidilse Su 169. the tarana waro ekke 
hwffudit til nakra twangli Lg 3: 393. Bo 34, 85, 104. 
RK 3: 1427. Lg 89, 668. stort äruodhe ok licammans 
thwang tok thu vppa thik Bo 21. min miskund nal­
kas thom som hafwa kötzsins thuang ok dröuilse Bir 
2: 277. hwi swa starker wärker oc dödzsens twangli 
honom swa bradhelika owerkom Lg 3: 315. störto ther 
dödh fore myra twang (trångmål el. nöd som vålla­
des dem af myrorna) Al 9400. — lidande, qyal, ångest. 
han matte ey längre . . . thola the thwang Iv 5364. 
2) späkning. skal thwangin idhuas äkke til skadha. 
vtan mote kropsins oloflica lusta Bo 139. mz fasto oc 
licammans thwang ib 45. ib 35, 47. 3) disciplin,
tvång, tillstånd af tvång, ther äpther innan atta dagha 
skal hon (den nyss invigda klostersystern) j enghe 
twang hallas (nulla arctdbitur disciplina) Bir 4: 23. 
—■ Jfr thvange, thvanger, äfvensom thving, 
thyingd*
tllYlMlge (twonge. Ordet är anträffadt endast i 
rimslfy m. 1) tryckning, betryck, olägenhet, the 
thänkte lata eeu mwr omganga han haffuer aff dagh- 
liga storan twanga RK 1: (Albr) s. 211. — lidande, 
qval, ångest, fara ... til de käldo honum monde til 
langa ok han daghlika bär for thuanga Iv 5370. 2)
tvång, bruk af tvångsmedel, nödgande, skulle han for 
vtan twonga visselig axewol fonga RK 2: 9197. 3)
fängelse, magnus grep han til fangha oc hafden po 
göxholm j twanga RK 2: 2710.
thvanger? m. ? vedermöda, lidande, sagdhe gudh 
til kononna thu skal thola margha nödh oc föd ha 
margh barn mz mykin thwang (in dolore) MB 1: 161. 
jivar, se J)vär. 
jivatter, se jiviitter,
thyiiia (-ar, -adhe), v. [/). tvine. Ags. pvinan] 
tvina, förtvina, täras, förlora sin lifskraft, tyna bort. 
togho tha henna (den dödas) kinder til at rudhua oc 
ey thwina Lg 3: 518. jak la i sotta säng ok thwinadhe 
i dözsins vadha dagli fran daghi atta aar ok thrätighi 
KL 387. — uppgifvas. alexander . . . badh them ey 
fore räddogha twina Al 9422. — försmäkta, vara krank, 
vara matt el. maktlös, at jak twinar ok forwanskas 
aff kärleksens hitha Lg 3: 566. — part. près, ty­
nande, matt, war herra skal giwa thik . . . thwin- 
ande (déficientes) öghon MB 1: 430. — ref. thyiuas, 
tyna, försmäkta, dåsa. the sysla beider nakath, än the 
thwinas onytte MB 1: 128. — thyiiia bort, tvina 
bort, vantrifvas. han twinade bort i al sin tidh MD 
497. Jfr bort thyiiia. — Jfr thyäna.
thyinail, f. borttynande, krankhet, (tärande) sjuk­
dom. thes mere han sik ynkädhe . . . ouer hennes 
longa krankdom ok twinan Lg 3: 581. huilkens dröf- 
uelse ok longa twinan tu väl veth ib.
tliying (twinga (i rimsl.) RK 2: 958l), f. [jfr 
Fsax. gethwing, n. och Mnt. dwenge, /.] tryckning, 
trängande. 1) betryck, trångmål, vedermöda, nöd, 
lidande, hwi wilt . . . thu thwinga thetta salugha 
folk, hwi sände thu mik them til mere thwing oc til 
änkte frälse MB 1: 289. rikedoma . .. hulke mz versta 
twing ok sorgh forfara MP 1: 66. tholde . . . dödh oc 
pyno oc mesta thwing ST 185. RK 2: 9581. 2) tvin­
gande, späkning, penitens. the räddhos ther som ey var 
reddoghe som är litsla licamans twingh ok ärfuodhe til 
synda afskrapilse MP 1: 46. Su 31. brodhorin . . . tok 
sik ärwodhe oc thwing i fasto oc vaku oc bönom KL 
209. ib 301. jnga nadha gaffwo iillir dygdh hadhe iak 
ällir fik aff gudhi, wtan mz stooro ärffuode . .. mang­
om taarom oc mykle twingh Lg 818. ey twingadho the 
sik thy, at the trodho sik wara wärdoga aff tholke 
twingh at faa mit rike Bir 4: 36. 3) tukt, disciplin.
han (abboten) wardh swa hardhir mz neffst oc twing 
at the gato han ekke lidhit ST 383. 4) nödgande,
tvång, thz loffuade danske vtan twingh RK 1: (sfgn) 
s. 173. — Jfr thyingd, tlivang.
jmnga (-ar, -af>e, -aj)er. impf twyngde MD 
440. thwang ib 193 (på två st.), thwangh PK 246. 
twang ib 222; RK 1: 3336, (LRK) s. 219; ST 134; 
betwang ib 5I6. twangh RK 3: 706. près. ref. 
thuingis Bir 2: 82. part. prêt, thwngen: for- 
thwngen MD 22. tungin: betungnä Va 6. 
twungen: tiltwnngne BtRK 372 (1501); vbe-
fivinga 747 thvingilse
twungen BSH 3: 59 (1453, samt, afskr.). supin, reft. 
twinghas Su 247), v. [Isl. pvinga. Jfr Fsax. bi- 
thwingan och Mnt. dwingen] trycka, tränga, pressa.
1) trycka, bringa el. hålla i trångmål el. nöd; plåga, 
qvälja. hwi wilt . . . thu thwinga (cur afflixisti) 
thetta salugha folk MB 1: 289; jfr 2. hon ... vp- 
väkte mot mik grymmasto owini. hwilke mik thwing- 
adho (affligebant) dagh ok nat Su 432. skal iak 
läta thrykkia thik dödhan i graf thwingadhan mz 
marghfallom pinom Gr 274. at han . . . vilde thwinga 
idhir mz tholke soot ok siukdom ib 293. Bir 2: 179. 
thäntidh the waro thwingadhe aff hungir ok thyrst 
ok näkt ok daghliko ärwodhe ok fasto KL 106. hwi 
kombir sot ok hungir oc annor ond thing som kroppin 
thwinga Bir 2: 279. MD 440. thz twangli theres hierta 
röther RK 3: 706. twingar (premit) mik nw sorgh 
oc ängxle Su 42. Bir 3: 272. bidhi gudh ödhmiuklica 
for dröfdhom ok thwingadhom (betryckta) ib 171. — 
abs. hwat thwinghar (distendit animum) wär ok 
osälikare än altidh astunda syndena ok aldrigh mät­
tas älla fyllas af hänne Bir 1: 287. 2) förtrycka,
betunga, ther wil huar rådha ok thuinga land ok 
almogha, äpte thy huar mäst förmå KS 11 (28. 12). 
wtläudis man gästkomen til thit land skal thu ey 
mödha oc sörgfullan göra eller thwinga MB 1: 338. 
Bir 3: 416. thwinga rikesins almogha mz skattom ib 
467. 3) tvinga, späka, thän hälghe konunghin . . .
thwingade sit köt mz hwasso harklädhe Bil 885. 
fastadhe han i atta dagha oc thvringadhe sin likarna 
Pa 15. Bo 34. hwat ey auitom vi paulum at han 
thwingar sin 1 i cam ma oc ledhir han i thräldom ib 133. 
mine häl ge män twingadho (affligebant) ey thy siin 
likarna at the hatado han, wtan thy at the wildo tempra 
likaman til sins gudz thiänist Bir 4: 36. VKR 79. 4)
tvinga, hålla i tvång el. tukt. est thu abote . . . tha 
skalt thu thina vndirdana . . . wiislika oc beskedhlika 
thwinga ST 383. thwingar thu them obeskedhelika, thz 
är . . . ekke goth ib. ib 384. 5) pressa, ansätta, ko­
nung hakon . . . belagde husitli ok twang them saa at 
foghotin gawit ther war aa RK 1: 3336. 6) pressa,
nödga, tvinga, leo . . . twingade (ändradt från kuskade) 
han til han wardh klärker Lg 738. han . . . twang kon­
ungen aff rytzeland ... til at han sagde honom mand- 
skap PK 222. bo jonsson . . . trughadhe ok thwingadhe 
thän fonda tideko pätersson at han skullo hanom 
them godzen vplata BSH 2: 102 (1399). hedhne . . . 
thungadhe (för thuingadhe; Bu cusca{)0 199,) han til 
at ofra marti Lg 979. FM 198 (1504). nw trängir mik 
kärlekin oc twinghar til tik tala Su 378. them thwang 
han mz allehanda pina at dyrka fanyta gudha sina 
MD 193. otto . . . twingadhe lumbardiam til skat Bil 
761. RK 1: (LRK) s. 219. ängen ma han ... til merä 
fwingä SD 5: 479 (1345, nyare afskr.). Va 32. 7)
tvinga (till underdånighet), kufva, lägga (under), kon- 
ungh snyo . . . thwangh alt folkit vndher sigh PK 
246. han . . . wan them (landen) oc twang them vndir 
sith wald oc lydhno ST 134. han thwang vnder sit 
stora wald landin ower wärlden all MD 193. — fivinga 
sik, tvinga sig, plåga sig, späka sig. hwi Jnvingar 
{)w pic mz fanytom pinom KL 187. han . . . thwingathe 
sik ängslika mz fasto oc bönom oc likamliko ärwodhe 
ib 206. han . , . hafdhe sik thwinghat oc vtsmäktat
mz gudhlike fasto Pa 9. ey twingadho the sik thy, 
at the trodho sik wara wärdoga aff tholke twingh at 
faa mit rike Bir 4: 36. VKR 79» KL 208. — refi. 
tlivillgas, 1) ansättas, plågas, våndas, utstå veder­
möda el. lidande, the thwingadhos aff hungir ok köld 
KL 105. thän som . . . thuingis aff langom siukdom 
Bir 2: 82. ib 3: 190. MB 2: 307. iak thwingas älla 
thwänar af kärlek KL 330. the siäl som idhkelica 
sukkar ok bidhir vtan ledho. oc thwingas af astundan 
Bo 112. han . . . thwingadhis meer än nakar kan 
sighia älla thänkia ib 201. Su 161. MB 1; 379. the 
pinas träfallelika the dröfwas j hörslinne . . . the 
thwinghas (affliguntur) j syninne . . . the plaghas j 
hannaninne Bir 1: 174. vthualde han twingas ok dröf- 
uelse liidha mz gudz almoga Lg 3: 570. at han trygge- 
lika oc sälika hädhan faar, wm oc än h aff de (för han 
haffde) hardelikasta twinghas j dödhenom Su 247.
2) späkas, kroppin skal stundom thwingas oc äkke
sundir knosas Bo 139. 3) nödgas, tvingas, nödhg-
adhis han oc thwingadhis (coactus est) til äruodhes 
mz ordhom oc slaghom Bir 2: 178. — tlivillga af, 
afpressa, tvinga, swa ath wij kwnne twinga konungen 
aff ath han seal geffwe thetta örlig öffwer 11SH 20: 212 
(1507). — thvinga utaf, aftvinga, afpressa. med 
akt och sadant forbud twinger han oss engte richit 
wtaff HSH 20: 223 (l507). ther äre . . . quinner oc 
karller tuingede peninge vtaff BSH 5: 154 (1507). — 
Jfr be-, for-, undir-, ntbvinga, äfvensom obe- 
tvingadher, obetlivungin, othvingadher.
tlivingan, f [Isl. J)vingan] tvingande, späkning. i 
kroppsens twingan LfK 22. Su 258. Lg 3: 524, 566, 
570, 572.
thvingd (tlrwinngd Su 415. thwingdh Lg 3: 
204), f tryckning, trängande. 1) betryck, nöd. li­
dande. the gladdos . . . aldra mäst thäntidh the waro 
thwingadhe aff hungir ok thyrst ok näkt ok dagh­
liko ärwodhe ok fasto hopandis at fa höghelik atir- 
lön aff gudhi for sina thwingd KL 106; jfir 2, hux- 
sins varkunnan ok barmhet j sina jameristna thwingd 
ok plagho Bir 3: 170. huru rädhelika starka thwingd 
klene naturen kände Su 394. ib 425. 2) tvingande,
späkning, penitens. tha kroppin är i hardhe thwingd 
mz fasto älla siukdom KL 335. i alle sinne thwingd 
gömde saneta clara thz at hon altidh syntis i sino 
änlite lioff. gladh. oc blidh ib. ey thwingado the sik 
thy ath the trodho sik wara wärdogha af tholike 
thwingd (motsv. ställe Bir. 4: 36: twingh,) ath faa 
mit rike vtan myna miskund VKR 79. Lg 3: 204.
3) disciplin, tvång, tillstånd af tvång, thär äpter 
ynnen atta daga skal hon j enge thwingd hallas VKR 
69. — Jfr tlivang, tliving.
thvingilse (-else), n. pl. tryckning, trängande. 
1) tryckning, ansättande, at the all kötligx bronas 
twingilse ok träldom alder kende Lg 3: 525. — an­
sättande. plågande, at miskunsamber gudh skulde . . . 
nokot vpläta sina thungasto hand af vsaldz manz 
thwingelsom (ab afflictione miseri) Su 432. 2) ve­
dermöda. lidande, owan widh twingilse Su 161. 3)
tvingande, späkning. thula hardhasta ärwodhe oc krops- 
ins thwingilse KL 204. — thyingilsa dagher, 
m. dag af vedermöda, lidandesdag. jnledh ouir them 
pinlikin thuingilsa dagh MP 1: 274. — thyingilsa
tliyäna 748
time, m. tid af betryck el. vedermöda, j thera 
dröuilsa alla tuinghilsa thima MP 1: 152.
thyäna (-ar), v. [Jfr D. tvine] tvina, förtvina, 
täras, förlora sin lifskraft. tilböriadhe min likame 
at thwäna af siukdom Su 432. thu . . . thwänar af 
swylt ib 388. nw spörs andelika huru thera hiärta 
kolnar swa ok thwänar (tepescit) af läti j allo godho 
Bir 1: 149. — försmäkta, tyna bort, uppyifvas. the 
skulo thwäna (tabescent) i sinom syudom MB 1: 379. 
— försmäkta, vara krank, vara matt eller maktlös. 
iak thwingas älla thwänar af kärlek (amore langueo) 
KL 330. Ber 44. — plågas, lida. sörgh ey af annars 
godho, thwäna (tabescas) ey af annars gangne Ber 
107. — part. près, tynande, matt, svag, krank, hans 
swet klädhe fördhos ouir the som siuke varo ok 
thwänandum (super languidos) KL 163. äru andre lim­
ine vordhne vanmaktoge oc thwänande Bir 2: 54. lik­
amin bleker ok thwänande (languidum) af blodzsins 
vt flytilse ib 1: 31. ib 3: 272. — trånande, försmäk- 
tande. j thes sama kärleksens sängh bid har han thik, 
än nw, länktandes oc twänandes, mz wnderlika astund- 
an Mecht. Upp. s. 339. — matt, dåsig, konst gudhe- 
lix kärlex ok räddogha hafhwer slioa folghara thwän­
ande af läti Ber 19. — Jfr tlwilia.
tliviinadlier (ack., dat. -adh. -at), m. vanmakt. 
han hauir . . . thwänadh j liinmomen Bir 2: 114. — 
krankhet, sjukdom, ioram konungir . . . hulkin . . . 
siuknadhe af värstom thuänat (tobe) MP 2: 243. at thu 
pinas af thwänaz (languorum) stiongum Ber 124. ib 44. 
tliyänadher, se thvanadher. 
thyänger, m. [isl. pvengr] Jfr skotlivänger. 
J)vär (livar: -a Hästläked. i AS 136; -t Bu 523. 
|)uar‘: -t ib 416. I>war: -t VML I pg io. thwar: 
-XL BtRK 35 (1371); -t Bir 1: 359; MP 2: 69, 74, 75; 
Lg 3: 250. twar: -th RK 1: (sfgn) s. 176; FM 554 
(1512); -S SJ 83 (1438)), adj. [is/, pverr] L. 1) 
transver sus ; tvär) befinnande sig i vinkel mot längd­
riktningen. han kastar een hiit ok annan ther swa 
at hwar la om annan thwär Fr 596. — tvär, tagen 
från den ena sidan till den andra, i måttsbestämnin­
gar. SR 17. skiär owan vid knolana fivara hand 
innan a benino ena sino fingärs brepa Hästläked. i 
AS 136. skäggit (näml. var) swa lankt som een thwär 
hand (longiludo barbce palmo per transversum manus) 
Bir 2; 135. watnidh sanck en twär foth Di 295. — 
(?) thän mantolin skal ey taka jordhena nämbir än 
wppa ena twära span (ab ung palmo) Bir 4: 10. — 
i thvärt, tvärt, at han mz sina äghna hand skaar sin 
strupa aff i twärt (per transversum) Lg 3: 368. 2)
motvänd, motig, tha war borren twär ok stark RK 
1: 3049. 3) motsatt, stridig, är oc en skäl ff wo soth
tilkommandis människiom aff twärwm eghelighetom LB 
9: 118. 4) tvär, ovänlig, bryter nager oldermanne-
nom j moth mz haat eller twer ordh SO 116. — n. 
Jjyiirt, adv. [/$/. |)vert] L. 1) tvärt, på tvären, i 
tvär riktning, watnith . . . rördhis hwarte langx äller 
thwärt ware ey wädhrith som thz röre Al 5824. thak 
i [l] brödh . . . oc klyff thz i tw ok käme thz twärt 
ok ände lankt LB 3: 199. han for badhe twärth ok 
ändelancth gynom thera her Di 216. 2) tvärt, rakt.
the gingo härrin mote thwärt Al 8700. — (?) sancta 
genouepha . . , bödh them hugga nidher thz träit
Jiyär
oc ginstan fiöl thz thwart bort fra strömenum vppa 
landit Lg 3 : 250. 3) tvärt, från den ena sidan
till den andra, tvärs igenom, alldeles? hans been 
brast ofwen twert sunder RK 2 : 2553. 4) tvärt,
kort, snäsigt. herra jngemar han swarade twärt RK 
1: 1026. — thyärt af, prep. 1) rakt från; midt 
emot, gent emot. saa hon thwärt aff sinne säng (ex 
opposito lecti sui) eet altara VKR v. lectrix colla- 
cionis siti twärt aff abbatissonne Bir 5: 37. TK 271. 
2) åt motsatt sida från; tvärt emot, alldeles emot. 
diäfla . . . visto {>öm väghen bvart af rätto Bu 523. 
— bildl. the gingo thwärt aff rätto oc syndadho a 
mot mik siälwom MB 1: 379. wilin i än ganga thwärt 
aff rätto a mot mik (ex adverso mihi) ib 377. — 
thyärt a mot, A) prop, rakt emot; tvärt emot, 
rakt el. alldeles i strid emot. the wändo sin vilia 
twärt a mot (directe contra) gudhi Bir 1: 250. thätta 
är alt thwärt amoot fatikdomenom Bo 16. ther giorde 
then yslingh twarth aa moth alth thz jomfru maria 
honom sighia loth RK 1: (sfgn) s. 176. — tvärt emot 
i motsats till. ther finnas annor siw godh thingh 
thwärt a mot (contraria) thessom siw ondo Bir 1: 81. 
B) adv. 1) gent emot, midt emot. vppa sudhre 
sidhonne twärtamot SJ 263 (1458). 2) tvärt emot,
på motsatta sidan, bildl. jak see thina rätuiso som 
eld ok aldra starkasta som biärgh oc hanne thor ängin 
nalkas vtan thwärt amot seer iak thina lättasta mis- 
kund Bir 3: 47. 3) tvärt emot, alldeles i strid der-
emot, i motsats dertill, på motsatt sätt. skal . . . huar 
skällik creatura röras oc vara redhoboin äptir sins 
skapara skipan än nar hon gör thwärt amot är opin- 
bart at hon van nyttiar sit frälsa siälffs vald Bir 2: 
128. nar andre fasta ok halla thysto tha skal iak 
göra thwärt amot mz minom särlicom kompanom ätande 
ok drikkande ib 3: 277. ST ill. alt thz thw höre älla 
se, aff reenliwis menniskiom oc wäl frägdhadhom. thz 
räkna alt göras af godhe akt, en tho at thz synis vara 
thwärt amoot Ber 277. swa är thwärt amot (sic est 
e contra) när gudhi Bir 2: 32. — deremot, å andra 
sidan, sighir gregorius tholmodzsins dygdh vare mcer 
än göra iärtekne thwärt a moth är scrifuat at otholo- 
modhoghir man gör folsco MP 2: 71. ib 69, 74. — 
deremot, å sin sida. thw bidhir giua hon um licam- 
lik dröuilse for hans siäl nytto skuld oc hans vili 
är thuärt amot genuärdhoghir thine bön thy at han 
girnas världinna hedhir Bir 2: 159. — tvärt emot, 
i motsats dertill, omvändt. ödhmiuktinna mästare . . . 
ville synas then han ey var sik til miswyrdhning 
oc forsmäilse ... än thwärt amot viliom vi synas 
thz vi ey ärom Bo 39. Bir 1: 100, 359, 4: 393. C) 
substantivt: det „ som är tvärt emot el. som är 
motsatt, det motsatta, hulkin fridh vi skolom altidh 
haua mz sighir mädhan vi görom vyrdhning varom 
gudhom. än tha vi äkke thz görom, kombir os 
thwärt a moot Gr 282. — thyärt for, adv. tvärs 
framför, almenninx gathan löpar nidana for tomptana 
twärt fora SJ 281 (i46o). — thyärt fra (-fraa), 
prep. alldeles från, alldeles emot. om ett afvikande i 
andlig mening, the . . . ginge twert fraa thera lagh 
RK 2: 17. Jfr frail 3. — thyärt i mot, A) prep. 
tvärt emot, rakt emot. wäderith war honum .. . twärth 
i moth RK 3: (sista forts,) 6052, B) adv. tvärt emot.
749 thvätnadherj)yär
deremot, â andra sidan, som prophetin sighir mik är 
got at tilludha gudhi ok sätia mit hop i minom herra 
gudh thwart j mot som prophetin sighir, forbannadhir 
than nian som hopar oc tröstir a män MP 2: 75. — 
J)yärt iyir, A) prep. 1) tvärs of ver. pd tvä­
ren öfver el. ofvanför. taflan war fäst thwärt ifuir 
stolpan ifuir ihcsu hofdhe Bil 89. 2) tvärs öfver,
tvärs öfver ytan af. strök sik twärt ower halsbastet 
sit LfK 142. 3) tvärs öfver, från ena sidan af
(nyt) till den andra, etli rwm twärt offuer huar skip 
(um pvert skip) MD 370. sla mz honum (stafven) 
ower hawith oc skal hawith skilias vnder stawenom, 
oc standa som twe mwra fram mz enom wägh. thwärt 
ower hawith MB 1: 316. — tvärs öfver, till andra 
sidan om. at the . . . formatto ey hona bära längir än 
thwärt owir en bäk som ther laa KL 342. the .. . ake 
. . . twarth offuer gärdet och til henrickx gordh FM 
554 (1512). en biälke uar of skambar. sua at eigh 
räkte {mart iui vägia motet Bu 416. — tvärs öfver, 
på andrå sidan om (ngt), the sagho thwärt ower thz 
swnd en ful fagher qwinno fwnd Al 5442. B) adv. 
tvärs öfver, från ena sidan till den andra, tompt . . . 
hulkin som . . . bredh är thwärt ower xv (i41/2) 
al ill SJ 48 (1430). — tlivärt ivil* fran, prep. gent 
emot, midt emot. dauidh . . . sagh twärt ofwir fran sik 
j eno andro lopt ena faghra qwinno ST 502. — tliyärt 
mot; adv. 1) midt emot, gent emot. thw skal 
latha blod twärth moth ther wärken staar LB 7: 1. 
2) tvärt emot, i motsats dertill. Gers Frest 12. — 
tliyärt llidher gPllOlll; adv. rätt ned igenom, helt 
ned igenom, genstan söndirbrast thz skyulit som hängde 
vt for tliera häloghasto mönstre ok rifnadhe thwärt 
nidhir gynum (a summo usque deorsum) i twa lyti 
MP 2: 21. — thvärt 11111; prep. tvärs öfver. swa 
hardhelika hafdhe han bundith theem thwärt om 
sadholin ok hofuudhit nidher Iv 3043. — thvärt up 
frail; prep. rakt upp öfver 1 i höjden midt emot? ffik 
iak see twärth opfran mik, oppa en höxta bärgh 
klinth (ecce e regione in summis excelsisque verticibus 
apparuit), eth aldra wänasta blomster Su 75. — thvärt 
lit genom; adv. tvärs igenom, then tridie stak han 
twert wt gynnom (leggr hann i gegnum) Di 5. — thvärt 
lit lllädll; prep. tvärs utmed, långs efter, blefvo the 
standandes alla tvert uth medh grindenne TK 272. — 
da t. n. jmiril; adv. L. tvärt. — tliväru a lliot; prep. 
tvärt emot. i strid. emot. thwaru a moot warom wiljä 
BtRK 35 (1371). — gen. n. {)VärS; adv. [/$/. pvers] L. 
1) midt emot, gent emot. galgala som twärs liggher j 
vpgangen til dominim (quœ est ex adverso ascensionis 
Adommim) MB 2: 41. 2) rakt fram. israels al-
moghe oc stridzmän hwar aff sinom stadh ther the 
stodho gingo twärs in j stadhen (ascendit unusquis- 
que per locum qui contra se er at) MB 2: 16. — tlivärs 
af; prep. 1) gent emot, midt emot. graffwanar . . . 
hwilka 1 iggiandis äru twärs aff vpgangen til adomym 
(qui stmt e regione ascensus Adommim) MB 2: 49. 
ganghom wi mothe stadhenom vppa andra sidhona 
twärs aff idher ib 20. 2) tvärs öfver, på andra
sidan om. säthiandis sin tiäl twärs aff (trans) arnnon 
MB 2: 106. — thvärs a motO; prep. tvärt emot, rakt 
emot, alldeles i strid emot. a mote idhro liffwerne 
thwärs Al 6170. — thvärs ivir, A) prep. 1)
tvärs öfver, på tvären öfver. han lät hugga i stenin 
en wärs rät ower hans bredleek twärs Al 7330. 2)
midt emot. lot vp ... ena sten gatabodh beläghin 
vppa hy mit vnder magnus skalma hus widh swart- 
brödra twärs offuer thät ärfue thär her johan hoppe­
ner nw inne sitter SJ 58 (1444). lot up . . . en käll- 
ara vnder hans hws som han beläghin är widh gatuna 
thwärs ower hans langha källara ib 157 (l447). 3)
tvärs öfver, på andra sidan om. thz landet som . . . 
moyses idher giffwir . . . twärs offwir (trans) iordans 
flodh MB 2: 4. ib 38. lot up . . . thät stenhusit ok 
gardhen thär han nu siter vti frijt ok quijt ok 
tomptena twärs ouer gatuna SJ 83 (1438). B) adv. 
1) tvärs öfver, från ena sidan till den andra, forom 
wi ... til haliis fors ok han meth reep fra land til 
land thwers öffwer mältä SD NS 1: 646 (1407, gammal 
af skr.). 2) gent emot, midt emot. haffdo . .. saaldh
laurenz magnussone tliet stenhus oc ärffue som be- 
läghit är i gambla muren hart offuan fore fornempde 
laurenz ärffue oc the litle tompt medh twärs offuer 
liggendis mellan kirkionne tompt oc bernd osenbrygge 
tompt SJ 184 (1449). — thvärs Ulli; prep. tvärs ige­
nom. i sidoriktning helt igenom, the thry hwalffuen 
genstan bak wm högha altarit, twärs wm alla kirkiona 
löpande (per transversum medium totius ecclesiœ), skulu 
föghias in til klärkanna chor Bir 4: 83. ib 84.
j)Yiira, f. [/S'y. dial, tvära] teg som ligger fram­
för en annani säghiä pwärune SR 1.
thvära (thwerra);/. [/$/. |)verä] å som från sidan 
faller in i en större, biflod, riuis ipsum ampnem influen- 
tibus dictis thwerraum SD 4: 8 (1327, gammal afskr.). 
}>vära värknafei*; m. L.
thvärdamhei*; m. tvärs öfver en å gjord för­
dämning? han hade . . . bygth en ny twerdam som 
skade giorde DD 1: 270 (1478).
thvärflnger; n. tvärfinger, fingersbredd, tak . . . 
ätikkio, oc läth j eth breth glaserath kar swa ath 
ätikkian är fira twärfingers dywp LB 9: 108. läth 
thz myölith j glasith . . . hängiandis thz j en kätil 
affwan wathnith tw twär fingher ib 111.
Jjvärflät; n. L.
Jjvärfotei*; m. L.
tlivärgata; f. L. tvärgata, längden aff tomptinne 
widh stenhusit hon är xxx (29 */2) alin Jang up til 
twergatuna SJ 83 (1438). the tompten som mällen 
twärgatunar ligger mot slottit ib.
tliväriärn (thwär jarn); n. tvärjärn på ett 
svärd, parer stång. thwär jarnit som är mällan hand- 
inna oc suärdz äggianna Bir 2: 174.
tlivärträ, n. [Isl. {ivertré] tvärträ (på kors el. 
galge), fiughur thrä waro i korseno . . . j eno fästis 
stolpin nädhan. annat war stolpin. thridhia wrar thwär 
thrät Bil 89. Bir 2: 132. galgen staar af twem vp 
rättom träm ok thwär trät är thz thridhia ib 1: 197. 
{mirtäppa, v. L.
tlivärtäppa,; f. stängsel tvärs öfver en ström, tvär­
täppor mellan närdhetuna och hälgöö Styffe, Skandi­
navien und. unionstiden, 2 uppl., s. 264 (urk. fr. 1455).
thvätnadher, m. tvagning. flodhin som wtgik af 
kareno teknar döpilsonna font oc atirlösninna thwät- 
nadli (Cod. A thwänadh 300) Gr (Cod. D) 394. Jfr 
thvauadher.
thyätta 750
thyätta (-adhe, -adher), v. [Fnor. fn'ætta] 
tvätta, två. tok han . . . hän nas likarna opp aff oren- 
asta priuethet oc twättadhe han Lg 335. watnet som 
ran ower lians hälga händher, tha han them twättade 
ib 3: 162. tha the twättat haffdo theras fotter MB 
2: 131. swa twätta the offtha thz myölith mz hand- 
ommen wthtakandis gwllith PM u. hon pläghadhe 
thwätta oc klädhe twa, oc spinna for päniga ST 293.
|)Vätter (twät Bir 4: 65. med art. twätten ib. 
twätthin ib 64. ack., dat. thwät MB 1: 508; VKR 
57. twät ST 291; Bir 4: 10. twäät ib 5: 132. fmat 
Bu 522)j m. [Isl. fvättr] 1) tvagning. natalia . . . 
(gik swa) daghleca mällan mörkohusa ok fiänte som 
för mät fuat ok föfo Bu 522. waro them skipadha 
andra skirslor swa som thwätter oc thässkyns MB 1: 
507. mz thwät alz likamens ib 508. Bir 4: 64, 65, 5: 
11, 132. 2) tvätt (af kläder), systranna gångkläde
skulu wara twe wndirkiortla aff hwito wathmale, en 
for daghlika nytto oc annar for twät skuld Bir 4: 
10. VKR 57. hon skulde nära sik siälfwa mz sinom 
twät ST 291.
thyiittirska (thwätirska Bir 1: 396. 2: 80, 3: 
30. twätirska MP 1: 6. twätterska: -an LfK 
80)? f. tvätterska. swa som bästa thwätirska hulkin 
som läggir orent klädhe mällan bölghiona at thz skuli 
wardha renare ok hwitare af watnsins rörilsom Bir 
1: 396. jdhrughin är su a som godh thwätirska ib 2: 
80. ib 3: 30. MP 1: 6. LfK 80.
f>y (J)i L. thi. thii. thij. dy FM 418 (i509). 
dii BSH 5: 582 (l517))? adv. och konj. [eg. dat. sing, 
n. af f)äll. Isl. fvl. Fnor. J)ÿ] L. A) adv. 1) 
derför, fördenskull, til at bafe wari män ok swa 
adfri thär i härramanna gardfum thiäna i wart riki 
at ther halle friJ) . . . sijn i mällin . . . thy firi- 
biuthum wir hardlikä. at hwarte riddare aller swenä- 
wapn. ther qwäde sik sin i mällin mäf vquädthins 
ordthom SD 1: 669 (1285, gammal af skr.). fy at fu 
bedes fik änga siala hialp i minne kirkio. fy com 
I>ik fässä likarna qual Bu 175. thy at han (konungen) 
är man til sijn naturalik skipilse, thy skal han liva 
raedh dyghd ok mandom KS 14 (32, 15). thy at j 
vngdomenom ok j aldrenom döör en raskare ok annor 
senare en yngre ok annor äldre thy teknas wäl thessa 
liifsins ände j grafwom. hulkin alle skulu hafwa ok 
owir fara en swa ok annor swa Bir 1: 216. for fy at 
fu vilde skafa minom vin. far hy uifir ii diupt häluite 
Bu 19. for thy at the som ther in gingo the rensadhos 
ther af allom synom syndom. thy kallas thän stadhin 
sancti patricij purgatorium Pa ll. ty han (menniskan) 
är dyrastr af allom creaturom, ty torf han dyrare ok 
kräselikare födho ok klädhe än annor diur KS 40 (105, 
43). mannen är aff sin naturlik skipelse milder ok 
thydhelekur fram firi all annor wärilzlik diwr: ok 
thi må han wara i samuaru flera manna ib 4 (9, 5). 
ta mannen hauer ey makt at huxa ok göra, tå war­
der han ther af möddr ok dröfdr til sin liugh ok sina 
skiäla. ok ty torf han haua stundom skämtan ok 
glädhi i sinom hugh ok liiärna ... ok ty torue kun- 
unga ok höfdinga haua stundom lekara ok andra fröghde- 
lika skemptan ib 39 (loi, 4l). huilkin kunungur sum 
wardr girughr å sina vndidåna godz, han är likare 
röuare än kununge ... ok lika sik ey åtenast vith
}>y
onda män . . . vtaii likar ok sik vidh grym ok fwl 
diur ... ty sighr salomon wise suå: at girughr ok 
grymbr höfdinge är riutande leon ok swltin biorn iui 
sit fatökt folk ib 29 (72, 3l). the som wantrodho 
dyrkadho . . . afgudh ok retto gudh. ok thy waro 
the fordärfwadhe mz vslom dödh Bir 1: 210. thu skalt 
hwilas j mins gudhdoms armom hwar ängin kötz luste 
är vtan andans glädhi ok lustilse . . . älska thy mik 
ensamin ok thu skalt hafwa al the thingli som thu 
wilt ib 6. thessa siw stena satte hänna (Jungfru Ma­
rias) son mällan thessa siw lilionar hulka som waro 
j hänna krono thy thu hänna sons brudh hedhra ok 
lofwa hona af allo thino hiärta ib 96. then far wilier 
som skapat thingx älskogha säther for skaparans 
älskogha thy är gudh älskande ofwer al thing Ber 42. 
han war mannelige woxen. ty vnte konungen hanum 
got Di 7. wy seem attu (Birger Jarl) äst en äldre 
man ok tik er förre waan at dö än han (sonen Valde­
mar) thy vildum wy honom rikit giffua vi hopum at 
han skal lenger liffua thy skalttu ekke warda vredh 
R K 1: 185, 187. jak lade raa mellan swerige ok skana 
thz angrade mik sidhen swa tiida ty vilde jak mz 
däner strida ib (LRK) s. 223. han sparde hwarken 
bröskal eller kanna thy haffde han hyllisth aff alla 
manna MD 435. tha monde sik pafuens vilja saa laga 
ath capitel fik ey biscopz wald och thij wart stiktit 
mekit quald ib 494. Bu 175. Bo 3. Bir 3: 371. RK 
1: (LRK) s. 215, 217, 221, 224. thy haua kununga ok 
herra fröghdelika lekara ok sångara ... at the ey 
sik förgripa i onyttom ordom KS 55 (139, 6o). thy 
wille war härra löna for os sinna til qwamdz ti ma, 
at wi ... skulom altidh tro wan domara wara koma­
skolande Ber 151. KS 4 (8, 5). 2) derför, dess. i
förbindelse med en komp. och efter föregående negation. 
iak hauar opta takit tel tröst gufleka läst a min 
licama. ok aldre är iak fy bätre Bu 135. vitus gaf 
fafur bötar mz bönom: eigh var han fy bätre ok 
christo fäs tronare ib 526. hwat ey är iak thes wärre 
at han lastadhe mik, älla thy bätre vm han lof- 
wadhe mik Bir 1: 297. biscopin . . . badh läta nidher 
hugga thz trä at cristno folke sculde ängin ämpne 
aff thy til villo koma, tha vilde ey germanus thy 
häldir (d. v. s. det oaktadt) läta trät nidher hugga 
Bil 904. än thot synin bort tax af them (ögonen) ey 
thy sidhir ma likamin wara helbrygdha Bir 1: 99. 3)
dess. så mycket, i förbindelse med en komp. at fät seal 
thy fastare till witnis wara, tha bethis jac mins maghs 
insighle här fore SD 6: 76 (1349). än alt licouäl ok 
än thy hällir (immo multo magis) bödh var herra ihesus 
lypta af stenin Bo 157. — dess, ty. mange stadhga som 
hälghe paua stadhgadho . . . til . . . siälanna helso äru 
nw afskrapadhe for hulka thy vär (proh dolor) mange 
nye osidhi äru optakne Bir 2: 68. — fy . . . at, der­
för . . . att, dess . . . ju. thz ware rätuisa at männene 
skullin thy bätir lifwa at the äru mz mere mödho ok 
äruodhe atir löste (ut homines eo melius vivant, quo 
majori labore redemti sunt) Bir 1: 64. at honom fore 
stodh thy hardhare fal at han höghra vpfore ib 271. 
— fy . . . huru myklo (mykit). dess . . . ju. thy trö- 
stelikare vilia the synda huru myklo meer iak tedhe 
them ok beuiste syndena wara ledha Bir 1: 64. thy 
meere vardhir lönin huru mykyt mindra klädhin äru
fy 751 fy
värdh ib 3: 248. — swa myklo (sum) ... py, ju . . . 
(.less. swa myklo bätre mästare oc haghare är en köön 
gerningis man, thy för gör han sina gerning MB 1: 
31. ib 80. swa myklo ineer som mannen är aktande 
nakra nytlika syslo, thy minna hawer han toom at 
göma at nakrom hiigumma ib 128. — ä py . . . py, ju 
. . . dess. ä thy wärre nödh oc ärwodhe the tholdo thy 
meer ögxladhos the MB 1: (Cod. B) 552. 4) efter
koncessiv försats : dock, likväl, så .. . likväl, thy at 
iak veet at thin signadhe lielghe likaine äras i liwarie 
stundhinne mz hymerikis sangh. thy wil jak osniäl 
persona sighia honom lof ok hedlier mz minom synd- 
ogha mun Bir 4: 149. Jfr py lit 4. B) konj.
1) derför att, emedan; jfr py ftt 1. ty han (men-
niskan) är dyrastr af allom creaturom, ty torf han 
dyrare . . . födho ok klädhe än annor diur KS 40 
(105, 43). RK 3: 4153. thy jak vart konung slo
han m i k i häl ib 1: ( LRK) *\ 220. ib 221. lät en 
mäktogh quinna i stadhenum bära sik thiit (till 
kyrkan i hvilken den hel. Germani lik v är) thy hon 
i mang aar hafdlie warit al bort numin oc beddes 
thes helgha manzins hielp Lg 3: 236. han förde barn­
et hem mz sik, oc wilde sig ther eu son vp föda 
ty han encte barn haffde Di 122. gör dyäffwlan ath 
ty hon wil ekko göra honom j moth som bakdanthar, 
swa haller hon mz bakdantharens tal Gers Frest 
13. SO 150. Lg 3: 231. flores vardh gladh thy (för 
tha?^ han thz hördhe Fl 627. — ty. the skulu alle
redho vara mz thera thing til stranda thy nu bläs
bör fra lande Fl 626. konungen kende henne strax 
thy thz war hans broderdotter Di 5. lithet är af 
biscop bofuo schrefuet thii litet war af honom be- 
drefwit MD 492. han twinade bort i al sin tidh, ty 
war herre war honum oblid ib 497. mz hwat iärtekn- 
om gud äradhe han. kan manz tunga ey fullelica vt 
thrykkia thy än tho han ligger i iordh. dödher for 
mannom. tho prövvas han daghlica liwa i iärteknom 
oc äro Lg 3: 236. thu skalt tik ekke förffära ällar 
rädhas, thy the skulu tik enkte onth göra ib 687.
2) om; jfr py at 2• i förbindelse med ett föregående
sva sum. thz fulkompne wtan dualw, swa som thy 
thz ware bwdhit aff gudhi LfK 190. 3) thy . . .
än, om . . . än. täkkes tik längher min tiänist, thz 
aan iak tik wäl, thy thz ware än i alla thina liffs 
dagha Lg 3: 687. ib 24. 4) att t [han var] harder
oc starker oc iller at widerfas. ty hanum war (för ty 
war honum ?) forekastad. ty (skr iff el för at?; Cod. B 
ath 330) han war likare trwll än man (er honum pvi 
brugdit. at hann er yuirliz sem troll en ceigi sem menu) 
Di 127; jfr A 1. wideke tog hans twnga oc blodgade
sit harnisk oc sin häst, oc twngona baut han i manen
for iartekne skuld, ty han wilde ekke liwga (til iar- 
tegna at han lygr ceigi) ib 139 (måhända att föra till 
l). forthi thi (skriffel för forthi el. forth i at?) iak 
haffwer i nath haffth ena helgha wako nath Lg 3: 135. 
— py at (fy t Bir 4: (Av t) 179, 184, 185. thy t Bil 
264; KL 39, 93, 197, 247, 254, 300 ; Bo 75, 99, 113, 172; 
Bir 1: 232, 2: 53, 3: 85, 199, 273, 429-; BSH 1: 198 
(1387); Ber 4, 151. thit Bir 1: 377; VKR xiii),
konj. 1) derför att, emedan, py at pu bedes pik 
änga siala hialp i minne kirkio. py com pik pässä
likarna qual Bu 175. thy at min härra ihesus gudz
son kom owan aff hympnum nidher til jordhinna: thy 
skulde ok hans kors : hans hofwod atir vp lypta Bil 107. 
thy at han (konungen) är man til sijn naturalik 
skipilse, thy skal han liva medli dyghd ok mandom 
KS 14 (32, 15). thy at ther war il t til stena tha 
bygdo the eth hws aff trä RK 1: 3227. tedhis hon 
(den aflidnes själ) thik som stiärna j ypno kari ok 
thz var thy t (quia) han bran j minom kärlek Bir 
3: 85. jak thakkar thik. thy at (quia) thu gaf hänne 
thz hänna hiärta astundadhe Bo 113. göta drotuug 
som vtländes kallas longobardi. py at pe läto skiäg 
växa som ryzom. bygde sancto iohanni baptiste faglira 
kyrkio Bu 56. — ty. en kyndelmässo dagh : com hänne 
sua fal at hon gat eigh lierna mässo hört: py at hänna 
prästar var fiären farin : ok eigh gat han tel hänna 
comit: ok eigh hon tel sokna kirkio: py at hon hafpe 
siin kläpe saalt: ok giuit fatöko folkä Bu il. riper 
gyäster aaf garpe wreper, att han fik egh allan wiliä 
sin györa, györ han annan tijma for pätt sama draap, 
saar, blopwite aller blanap . . . stande sama rätt sum 
för är sact: py att han agher egh hämpnäs äffte brot- 
likum pänniugum sinom firi gyästningh sinä SD 5: 376 
(1344, nyare afskr.). kyäres ey sum för är sakt, pa 
jär hwars manz kiärä vm pässon maal döp oc ogild, 
py att all kiärumaal sum länge standa vkiärdh, dragha 
giärnä vsannind in till syn ib. troen är thänne hof- 
riddarin som weet bäggia thera älskogha. än han afun 
them han äkke. thy at han letar äkke sina. vtan 
herrans äro Bo 113. fa hänne thz hon bedhis. thyt 
(quia) hon ropar äpte os ib. ib 172. hänna hugher 
. . . wardh aller swa andelikin aff kötlikum at hon 
glömde jämuäl alla wärldinna blygdh thyt hughin flögh 
aldär innan himnomin Bil 264. sollanera ma han (påf- 
ven) väl hafa, pa han ser päs parf vara, eg fore py 
at pe formagho hans lif väria, pyt pät är iguzs hand 
. . . vtan fore py ma han pern hafa, at han ma pem 
at styra pär mot rätuisonne göra Bir 4: (Avt) 179. hop 
thz som syuis är ey hop, thyt (nam) hwi hopas na- 
kar thz han se Ber 4. 2) i den händelse att, så
vida, aller män skulu thät vitä, mik haua forbuthyt 
byriere, ok hwaryvm athrum manne . . . mit fäthär- 
nes gooz ... at klando ällar afuärkiä . . . vtän thy 
at han thät tak i (d. v. s. så vida han icke vill ut­
sätta sig för att anses taga det) mäth rof aller raas- 
värk SD 5: 280 (1344). — om. i förbindelse med ett 
föregående sum el. (vanl.) sva sum. hulkins kroppir 
swa rutin atir bleff som thyt han hafdhe warit dödh- 
ir vm fyra dagha KL 93. nödhgas han swa allom 
lydha. swa som thy at han barn ware ib 251. hon 
tok vidh barneno oc födde vidh the fatiko almoso 
som hänne gafs. swa som thyt thz hafdhe warit hänna 
eghin son ib 300. runno hänne tarane swa at hon 
vätte alla fötrena a varom herra. swa som thyt the 
varen alle thwaghne Bo 75. the wantrösta af mino 
valde swa som thyt iak see nw wanmaktogare at göra 
hwat iak vil än för Bir 1: 232. KL 39, 197, 247, 254. Bo 
99. Bir 1: 377, 2: 53, 3: 199, 273,429. VKR XIII. 3) 
om, huruvida,, thy wil le gudh os läta owitherlikin 
wara ythersta timan, at wi skulin wara altidh rädde 
och os swa til redha som wi witin ey thyt han skal 
i dagh älla morghon koma Ber 151. 4) ehuru, fastän.
the ärw swa lik thy at the äro swa sär (Cod. A: tho
bybarn 752 bybila^h
the äru särj Fl (Cod. B) 905. thy at (quamvis) iak 
veet at thin signadhe helghe likame äras i hwarie 
stundhinne mz hynierikis sangh. thy wil jak . . . sighia 
honom lof ok hedher mz minom syndogha mun Bir 
4: 149. pyt i uarin af kirkiun forbupit at höra mäso 
pär gafin i ingte vm vtan gingin i kirkiu sum fyr ib 
(Avt) 184. hirpdränger thän sum slikt talar a mot 
riddärä äller swenavapn. ok dyll py at sant är. tha 
fyr än nokor hämd görez thär äptir. tha wilium wir 
at |)ät kunnukt göres hans härrä SJ) 1: 669 (1285, 
gammal afskr.). — thy SU111, konj. 1) i den mån 
som. thy som honom tilöktes aldren, swa tilöktes 
honom aff gudhi hymerikes gaffuor Lg 3: 261. 2)
såsom, liksom, thy som (sicut) han fulkompnade mz 
gärningenne thz han loffwade . . . swa twärt amot 
skal han latha idher offwirkomma thz ondha mz hwilko 
han idher hotade MB 2: 62. — thy t liât, konj. 
1) derför att, emedan, saara syrgher the iomfrugha 
thy thz hon var stad ij sorghsins lugha hon veet 
sik änkte taka til radha Jv 3792. 2) om cck? iak
ma idher ekke mäla a moot thy thz (motsv. ställe i 
en Dansk text: do ath) iak thäs aldrigh fanger boot 
lv 3744. — Jfr hälder, Jiylder, })äs, ii, än. 
Jiybarn, n. l.
pyjm (J)il>a. près. -ir. impf, thydde Bil 705, 
783; -O MB 1: 492. part. prêt, thydder ib 319; 
thyd ib 493), v. [Isl. pÿda] 1) tyda, uttyda, för- 
klara, gifva tydning el. förklaring öfver. en godh- 
er man thydde drömin Bil 783. cassiodorus theo- 
logus som thydde psaltaran ib 705. han . . . thydh- 
ir them scriptena Bo 232. all thässe thing som 
nw äro optald oc thyd MB 1: 493. jak thydh- 
er swa then fughla flok at mykith folk skal här 
födhas op Al 949. stiärnor ok maana wita the thydha 
ib 45. wil iak idher nw thetta thydha RK 1: (Albr) 
s. 209. jak wil idher thydha aff then rääff ib s. 
212. — tyda, tolka, öfver sätta, skri u a ok tydha bref 
KS 51 (130, 55). är thet mykin hedhr ok tarf, at the 
(o: kununga ok höfdinga) kunnen sielue läsa ok tydha, 
ok wäl förstanda sin bref ok rekninga ib (130, 56). tha 
een wiisa eller een sanger wäl" diktadher a swenska 
tungo, wardher flutter oc thydder a rytza tungo MB 
1: 319. — (?) var thässe bok diktath swa som han 
(den svenske bearbetaren?) kunne at thydha (näml. 
originalet?) Fr 3223; jfr 4. 2) upplysa, gifva upp­
lysning om, låta veta, meddela, thz vndra marghe andre 
flere ... aff hwath siwkdom han laa krank thz thydher 
alexander vtan wank Al 712. got raadli wil iak idher 
thydha ib 1698. 3) betyda, bemärka, hafva betydel­
sen el. bemärkelsen (af), cantemus domino socie . . . 
pät pyper a vart mal vm panna mato. siungum gupi 
sata sällor Bu 25. ib 17, 21. ecce augnus dei . . . som 
piper a vart mal : sen guz lamb ib 55. kallas a bok 
male martirum dödher, natale, som tydher a wart mal 
fözla Bil 284. ib 82, 111, 163, 307. MB 1: 68, 69. thydher 
israel . . . gudhlikan höffdhingia ib 227. kununglikt 
namn, suåsoin thz hauer tydha a latin, tå är thz tak- 
it af styrilse KS 27 (69, 29). i enom -litlom stadh 
. . . som heter segor thz är thydha litin MB 1: 194. 
thz er swo mykit thydhe Lg 3: 63. — vara en bild 
af utmärka, thenne bonadher . . . war . . . ther 
til, at tekna os oc thydha himerikis skipilse MB 1:
496. — betyda, beteckna, innebära, åsyfta, huatli skal 
thetta thydha Fr 835. pyp vt pe orpen . . . huat 
pe hafa pypa andeleka Bir 4: (Avt) 178. oktouian- 
us forstop huat tekn hafpe pypa Bu 63. thässe thry 
swara hinom androm threm . . . oc thydha the samo 
thing, som hin thyddo MB 1: 492. altaren thydher 
presta wald ib. bordhit thydher andelika födho ib. 
grcwin vndradho hwat drömin hafdhe thydha ST 451. 
jarlen fik at see thz huffuod. wid hans sadell hengde, 
oc sporde huat thz haffde at tydä Di 198. tha sagha 
alle ath haghen war ille vredher, ok viste togh ey 
hwadh thz tydhe (vita ei hveriu gegnir) ib 247. — 
dtföljdt af prep. mädh. thz trä haffuer ath thydhä mz 
the helgho kirkio Pa (Tung) 41. — betyda, vara före­
bud till, båda. thetta barn thydher thik mykith meen Al 
9862. — innebära, syfta på. huat haffua tiissa stena sik 
tyda (quid sibi volunt) MB 2: 11. — syfta (på), med 
prep. af. ther aff thydher thenne latina versin MB 
1: 28. 4) innehålla; vara till sitt innehåll beskaf­
fad; lyda? war thessen boken diktad swa som hon 
kan at dydhä (för thydhä? Cod. A som han kunne at 
thydha; jfr 1$ Cod. F som hon kan nw lydaj Fr (Cod. 
B) 3223. — ref. thydhas, 1) betecknas, utmärkas, 
åsyftas, thridhia rikith aff eer . . . thz skal biwdha oc 
budh hawa ower alla wärldina. ther mz thydhes reg- 
num grecorum MB 1: 14. 2) uttydas, betyda, sanc-
tus a wart maal som wi lydhom almänuelika, thz 
thydhis tho äpter rät latiins maal renfärdhogher oc 
faster MB 1: 368. 3) syfta (på), hafva afseende
(på), med prep. til. tros thz almänt at thz enkanne- 
lika tydhis til jomfru marie clostir j watzstenom Bir 
4: 88. — |)y{)a ut, uttyda, förklara, pyp vt pe orpen 
pu nu saghe, huat pe hafa pypa andeleka Bir 4: (Avt) 
178. swa thydde thz wt alexander Al 1096. Jfr ut- 
thydha. — Jfr bethydha.
thydha (tijda. thya. thy. thi), v. [£y. dial, och 
D. ty. Isl. py(îa, pÿSaz. Jfr Wimmer, Navneordenes Böj­
ning s. 44] taga sin tillflykt (till), lita (till), räkna på, 
taga i anspråk, med prep. til. kan ey finnas j rikeseus 
göma huarken breff eller jngedöma hwazske peninga 
eller smyda ther riket matte til tijda (Hadorphs uppl. 
tilltyde s. 184^ vm thöm nöden trängde vppo RK 2: 
537. konungen sculle til thera thienist ey mere thy 
. . . manscap och thienst sagde the honom vp ib 1162. 
tha torfwin i aldrigh thya til wart manskap eller 
tienist BtRK 105 (1436). then kärleek och förbindelse 
ware föräldre och wij millan rijken, danmarck och swe- 
rige giort hafwa, ther magin i fullkomblige til thy ib. 
j hafwin engom gifwit nogor macht yttermeer enom 
än androm som folckit matte thy til ib 104. ingen 
stadz weta nagott hem eller kosth eller annat till at 
thi FM 62 (1467). — refl. thydhas, hålla sig till, 
hafva umgänge med. aldre skal iak (Adam) optare 
thydhas henne (Eva), oc ey barn mz henne affla Lg 90. 
thydhe? n. Jfr ilthydhe.
thydlieliker (-lekur), adj. [Isl. pydligr] vänlig, 
umgängsam. mannen är aff sin naturlik skipelse milder 
ok thydhelekur fram firi all annor wärilzlik diwr KS 
4 (8, 5).
thydher, adj. Jfr samtydher.
J)y|)ilag*h (L. |>y|)e- VML II Kr 23. tyde- KrLL 
U 14. I>yjm- L. thydho-. frypa- L. tidho- KrLL
thydhilaglia
H14 * var. tide- UplL Kk 15: 8 i var.; GS 44 (1439)), 
n. [JV. tydlag] L. umgänge, köttslig beblandelse. mans 
thydholagh (motsvarande ställe i den tryckta texten, 
till grund för hvilken ligger en annan handskrift, har 
mans vm fämpnilse Bir 1: 27) S. Birg. Up. (Cod. 
Holm. Aba) 1: 10 (enl. Rydqvist 2: 100). — särsk. om 
otukt med djur, tidelag. tidelagh med fää GS 44 (1439).
thydhilaglia? thydhiliggia? (supin, tylagit 
BtFII 1: 209 (1506). tilagit ib 238 (1507). tilägit ib), 
v. hafva köttslig beblandelse (med djur), öfva tidelag. ath 
han skulde tylagit med fää BtFH 1: 209 (1506). ath 
han skulde tilagit med hörs ib 238 (1507). han skulde 
tilägit med hörs ib.
thydhilse, n. pl. Jfr utthydhilse. 
thydlliil (thidhen), adj. [$v. dial, tyden, tyen, 
tien] vänlig, inslällsam. thän skal wara thidhen som 
ey är kärkomen (laude fauente parum speciem cape 
blandiciarum) GO 474; jfr Kock, Medeltidsordspr. 2: 
225. Jfr othydhin.
typiska (thydhska: -o Bil 926. tyzska PK 
222. thyzka. tyska, thiska: -oLZ?3:i96. tutz- 
Ske), f. [/$/. pÿdeska] Tyska, Tyska språket, callas 
höghtipin (näml. kyndelsmessa) ... a pypisco lict missa 
Bu 8. LB 3: 196. PK 222. är hon (boken) . . . giordh 
til rima . . . aff thyzko ok ij swänska tungä Fr 3207. 
lårens elff son henne (boken) aff tysko oc i swänsko 
wändhe Lg 3: 727. sende wij ider en vtscrifft pa tutz- 
ske aff thet stadfeste breff USD 22: 48 (1493).
|)yl>isker (tydesker: -e RK l: 4202. thytiskir 
Bil 970; -o ib 980. thydzkir ST 450, 451; thydzk 
Fl 1352. thydzsker StadsL Kg 2 a:yr; ÖB 214; -an 
ib. tydzker: tydzk RK 2: 898i; tydzke ib 5133. 
thytzsker: -e MB 1: 68. tytzsker: -ä Lg 3: 
562; -o ib. tytzker: -a RK 1: 3260. thyzker: -ä 
SL) 2: 686 (1296). thyzsker StadsL B 22: 5. tyz- 
sker: tyzsk RK 1: 3871; tyzska ib 674, 3168, 3235, 
3326. hyskär SR 34; -O Bu 200. thysker StadsL R 
5: pr; -a SI) 4: 695 (i34o), KS 1: 180 (1402). tysker 
LB 2: 44; -a Lg 660, 675, 3: 161; l)i 258, 279; -an 
SR 34; -e RK 3: 541. |ri|risker thidhisker: 
-e SD 2: 525 (1308, nyare af skr.). fiskar Bu 170. 
titzsker: -an RK l: 278o. tidzsker: -a ib (sfgn) 
s. 188, 189. tijsk FM 554 (l512). n. thyzt Fr 3203. 
tyzdt LB 7: 79. tyst Lg 3: I6l), adj. [/$/. pyd- 
iskr, pÿdeskr] L. 1) Tysk. en tydisker man Lg 
970. folkunga sampnado sik ather tha ok toko folk 
huar the kunno faa vplenzska danska oc nordmen soma 
ok thydiska men som vidherla koma RK 1: 249. ib 
3: 541. MB 1: 68. Di 258, 279. tyska frwger RK 1: (Albr) 
s. 211. the tyske herrar ib s. 214. bade til danmarks 
oc tydzke städer ib 2: 5133. otto for jwi j ytalie 
biärgh mz thydiske makt Bil 761. the som byghdo j 
thydiske thungo kalladus franker ib 625. the swensko 
herra . . . koma siin ordh nw ängin stadh fram fore 
the starka thydhiske tungo RK 1: (Albr) s. 209. 
thenne bok ... lot kesar otte göra ok vända aff 
valsko ij thyzt maal Fr 3203. Lg 3: 161. ix mark 
thyska päninga SD NS 1: 180 (1402). fore hundradha 
mark swenska i thydhiskom peningom ib 597 (1406). 
aff the bok som kallas tyska passionali Lg 660. ib 675. 
alt euer tytzskä bergen ib 3: 562. cjminum är tysker 
kwmin LB 2: 44. tyzdt tvval ib 7: 79. — ss tillnamn.
Ordbok II.
53 thykke
karulo thyzkä SD 2: 686 (1296). karolus thidhiske ib 
525 (l308, nyare afskr.). Christina dicta thyska ib 4: 
695 (l340). — pe hyjiisko, Tyskarne. the tyzsko han 
haffde thär them satte han nidh i köpstadha RK 1: 
2761. ib 2772, 2784, 2792, (sfgn) s. 189, 191, 2: 378, 380, 
382. OB 212, 213, 214. at thee tyske faa swar ighen 
innan xiiij (l4) daga BSH 5: 186 (1507). — substantivt. 
annär götskär ok annär pyskär SR 34. ib 37, 38 (dessa 
tre ställen, särsk. det sista, äro dock icke med säker­
het att föra till förevarande af delning), en pypiskar 
(senare ändradt till piskar) mz sinom sy ni ... geste 
en stap som hete tolosa Bu 170. RK 1: 3871. seal 
äldre svvensker kära a thydzskan OB 214. skulde ey 
thydzsker kära a svvenskan ib. at thyske oc svven- 
ske skuldo saman bliva i nödh oc lost ib 213. han 
sampnade starklika sik med däni ok tyzska mz i 
bland RK 1: 3168. ib 3326. tw skip mz tytzska komo tiit 
ib 3260. ib 3235. mange tydeske waro ther medh ib 4202. 
han . . . stridde faghran sigh er aff thydiseum Bil 385. 
hedhno män . . . kalladho . . . annan dagh diem solis, 
aff solinne. som wi kallom än sunnodagh epter waro 
gamblo maale som thydhiske oc ängliske halda än MB 
1: 68. han war thydzkir ST 451. ib 450. Fl 1352. war 
han tydisk älla wind RK 1: 4097. ib 674. slogho en 
titzskan swa vmsider ath hine wordo alle oblidher ib 
2780. mong en tydzk tha sigia nam jadut dat ich to 
Sweden q warn ib 2: 8981. ib 1: (sfgn) s. 188, 1S9. en gamal 
tijsk myn herres tienere FM 554 (1512). Af de anf. 
språkprofven kunna flere föras till tllydllisker, m, 
— pypiskt land, Tyskland, helena . . . förpe hans ben 
tel treuer i pysco lande Bu 200. en conungher j thydh- 
isko lande Bil 300. ib 309. 2) (genom missförstånd
af Lat. tuseus el. af ett tuskan i originalet) Tuskisk, 
från Etrurien el. Toscana, linus . . . tydhiskir (Cod. 
C thu[s]kan 993,) at ädhle (ytalieus de regione thuscie) 
Bil 309. lvcianus förste swa kalladher thydiscan (san­
nolikt af ett äldre tuskan) (Cod. C tydisker 1012,) at 
ehdle (natione thuseus) ib 451. — thydlliska land 
(thydiske land. tytzskaland), n. Tyskland. 
hans ben fördhus ... til treuir j thydiske lande 
(ändradt till thydis lande) Bil 246. aff tytzskaland 
RK 1: 3598. — thydlliska rike, n. Tyska riket, 
Tyskland, all thydiska rikis makt Bil 689.
thydhisker (pl. tysker BSH b: iss (1507). tisker 
FM 236 (1505). med art. tyskerner BSH 5: 185 
(1507)), m. tysk. haffwe myn herres tysker haldet 
tiit och opt[a] me[ne] wndher siigh BSH 5: 185 (1507). 
medh tyskerner ib. thi tisker, som i hith sendhe FM 
236 (1505).
thydlining, f. [Jfr Jsl. pyding] tydning, tolkning. 
opta komber wande ok skadhi af ouarlike breua skript 
ok tydhning KS 52 (131, 56). — tydning, angifvande 
af livad en sak betyder el. betecknar, vtan alla thydh- 
ning maghom wi sighia, at tafflor oc laghbook göm­
dos ther til, at folkith skulle ey glöma laghin MB 
i: 492. — Jfr utthydlming*
pyft, se Jiiuft.
thykke (tykkie), m.f och f. samt n.f [D. tykke. 
K. tykkje] 1) tycke, mening, åsikt, j äre begärende 
wethe war tykkie oc radh, huat ther pa skal scriffues 
FM 430 (1509). 2) tycke, behag, godtfinnande. wari
thz j hans wilia oc tykkia (måhända för tykkio och
95
tïiykkelika 754 {jykkift
i sådan händelse att föra till thykkiftj f'.), som offra 
at huru mykit han gitir ällir wil giffua Bir 4: 32. 
3) tycke, omtyckthet, sätt hvarpå ngn upptages el. om­
fattas. han ... fik onda tycke (d. v. s. blef illa om­
tyckt) Di 21. aff almenoge man hade iag godh tycke 
RK 3: (sista forts.) 4589. 4) tycke, gunst, tw skalt
. . . koma j thins herre tykke MD(S) 305. — tycke, 
kärlek, han war väni st o wer alla thy monde hans 
tykke (d. v. s. tycke för honom) til manga falla MD 
(S) 305. — Jfr mis-j o-j sam-thykke, äfvensom 
thokke, thykkia.
thykkelika, adv. till tycke, till behag? hon thiänte 
them til alla mata; thykkelika hon giordhe swa, dygdhe- 
lika mz rätte tro (Cod. B, C jdhelik mz rätte tro 
dygdelik hon gjorde swo) Fl 1444.
tliykkeliker, adj. behaglig, med dat. hwilka lund 
rätwiis människia döör ellir huru hon iordhas tha är 
hon gudhi thykkelik Lucidarius (Cod. Holm. 4) s. 490 
(enl. uppgift af Dr. R. Geete).
jjykkia (ï>ykia. thikkia. près, pykkir. pykk- 
er SD 1: 669 (1285, gammal af skr.), thykker. 
thykke Bil 54i; Al 6222. thyke BSH 1: 188 (i386). 
thikkir Bo 7i, 168, 232. thikker SO 18. pikke KIj 
189. tikke KS 77 (i89, 84). tikkie ib 29 (74, 3l), 
60 (150, 66). pökker SD 5: 378 (1344, nyare af skr.). 
töcker RK 2: 4871. ref. thykkis. thykis J^g 550. 
tykes BSH 4: 321 (1502). jrikkis SD 1: 670 (1285, 
gammal af skr.), thikkis Bo 39, 59, 98; Bir 2: 260. 
tijckis FM 589 (1513; på fyra st.). thÖkeSS ib 674 
(i5i7), 689 (i5i7). impf, potte, thotte. thytte Lg 
3: 228. thötte Fr 1599. thokte Bil 715, 801, 865; Iv 
438, 10S1, 2140, 2147. thOCte SD NS 2: 236 (l409) ; lv 
388; Lg 1016. thykte ib 31, 486; Va 32; Jv (Cod. B) 
1242; Fr (Cod. B, C) 1599. tykte LfK 145; MB 2: 
321; RK 2: 4862. tykthe Jv (Cod. C) 388. tycthe 
Fr (Cod. D) 1599. thokte Fl 62, 471 ; Jv (Cod. B) 
388. tokte RK 1: 1419; Fr (Cod. E, F) 1599. töcllte: 
-ed RK 2: 6576. tögte ib 8985. thikte Bil 860; Bo 
164. ref. thottis Jv 1242. tyctis FM 570 (1513), 589 
(1513), 677 (1517). thiktis Bir 3: 265. supin, thot Bo 
157; KL 358), v. [/s/. Jjykkja] L. 1) tyckas, synas, 
förefalla, personl. och opersonl. ma thz sköt thykkia 
liikt sanno, at the matto swikas MB 1: 94. — med 
dat. (el. i dess ställe ack.), honum thotte berghith alt 
bränna Fr 244. väghin thötte them ey vara lang ib 
1599. thu tykker mik wara en rooth til thzta . . . 
äkteskap Lg 3: 587. han . . . fylghr ... ty honom 
tikkie got wara KS 29 (74, 3l). ib 77 (189, 84). ä 
hulka reuelaciones . . . kunno hälzt vara. skulu the 
os thikkia vara stora Bo 20. thikte . . . apostlomen 
. . . othollikit vara at han ville thijt ganga ib 164. 
ey thykke mik quemlikt wara at swa wäu mö . . . 
thror a corsfästan gudh Bil 541. ä thokte hanom thät 
(vara ärlighast) at han foor fatikare ib 801. honom 
tykte wara bäste at man medli daghtingan freste RK 
2: 4862. thzta thokte hertoganom mykiu vanhedher vara 
at läta honom thz swa Bil 865. thocte . . . götare 
hakonson . . . radhelikit oc skällikit vara, at gifwa 
vårfru klostre i vazstenom thän litla gardhin SD NS 
2: 236 (1409). ey skulle os thikkia vara mödhosamt at 
göra penitenciam Bo 13. mik thykker bätre vara dödh 
än längre lifua vidh tholka nödh Fl 401. mik thokte
thz vara swa mykin priis rät som iak vare ij para- 
diis Jv 438. ib 1081. RK 2: 8985. thz tykker them 
allom wara thz bezsta ib 1: 391. thz totte them 
wara got at höra ib 3493. henne thykte swa ilt at 
thädan farä för än hon finge bätro answara Iv 
(Cod. B) 1242. thz thokte väl vara all uni them Fl 
62. tha thokte konungin thz vara ey väl, at lian lot 
hona ey sia ij häl ib 471 (kan föras till 5 el. 6). 
hwilchet them tycker ganske ylle wara, ath eder 
swadant hoffmot skee skulle FM 665 (1517). thykte 
honom thz gantzka illä warä ath them war swa 
gänget j hand Va 32. ey skal thz idher illa thykkia 
(1 skolen ej ängslas öfver) at i saldin mik til thetta 
land MB 1: 250. tå tu see at tu hauer wald vm tin 
owin, tå skal tik tikkia at tu haui fulla hämd iui 
han, at tu måtte hämnas vm tu wilde (vindictam 
jmtabis vindicare potuisse) KS 23 (56, 25). nakat . . . 
af hwilko ij)ir pikke at i maghen lowas älla högh- 
fär{)oghas aff KL 189. liwem |>äs (för pätP^) |)ökker at 
näfnden hanum vrätt gyor, aghe päs waald at wäpia 
a mot pere näfnd med xl mark, vndi wara sannind 
at letän SD 5: 378 (1344, nyare afskr.). mv kan pilth­
or aff andhrom stadhom koma äller af landhe ok manne 
thikker at han sina gerningh ey kan SO 18. hon­
um thytte. at then wäghin war rättare Lg 3: 228. 
än thot os thikkir at var herra sofwir vidh os Bo 
71. tha thotte kononne at thz waare got MB 1: 160. 
thykker siälinne tha man drömir, at hon seer the 
siälff thing som nw äre fiärren ib 94. KS 63 (157, 69). 
then tijd henne thykte at hon hafde varit i the hardo 
pinone i thry dyghn, som hun pröfva kunde, thet 
thotte henne vara länger än tusanda aar, for the 
hardo pinone skuld . . . tha komo the twe fornempnde 
liärrane igeen Ansg 179. thotte mik som iak togli 
wiinbärin MB 1: 235. mik thotte som här war en väl 
kläddir man Bil 846. thotte hanum som han bran 
allir innan KL 56. mik thikkir som han vil ga til 
iherusalem Bo 168. thotte mik swa som mit hiärta 
pinadhis Bir 1: 107. swa totte mik som halft mit 
hiärta . . . vtginge af mik ib. Lg 486. hänne thokte 
som hon skulde han känna Jv 2140. mic thocte thz 
matte ey reghna swa at thz matte ther genom ga 
ib 388. thz tu hona fihgo thotto os ey räth Fl (Cod. 
B) s. 83. atherbliffwer tik en räddoghe oc fare, at thz 
är ekke . . . swa trykt som tik tykker LfK 145. swa 
tykte thz oc apostlenom paulo ib. öpta tykker enom 
manne gram göra wel ok är stoor skam MD (S) 275. 
hwat os hawir thot vara (qualiter fuit vobis, trol. 
läst: nobis) sidhan thw hädhan foor Bo 157. — med 
dat. samt ack. och inf. marcello thotte sik ... a 
knä falla Bil 53. thotte hanum spöria sik johannem 
ib. hänne thotte hans brännande ordh ok gärninga 
owirga alt thz licamlikit var KL 324. thr thöm tikkie 
wara wänt, lustelikt godz ok faghra waru KS 60 (150, 
66). effte allo |>y warum winum oc warum frändum 
Jjykkir jamnat wara mällan war SD 6: 180 (1350); jfr 
iämna, iämnajier. thyke oss allom thän fornämpda 
jäppa nyttastan oc bäst falnan wara til laghman BSH 
1: 188 (1386). them thotte thz wara häggumma oc kalz 
MB 1; 194. thik thykker hona vara bald Jv 3068. ib 
562. MD 383. mik thykker thik vara een dara Fl 399. 
— med dat. och ack. luneta nampn thz thykker mik
fiykkia 755 t !i yld
swa som nyan mana Jv 1797. — opersonl. med en pl, 
som kar utseende af att vara satsens subj. (jfr Lund, 
Oldn. Ordföjningslœre s. 8; Wimmer, Oldn. Lœsebog, 5 
udg., s. 318,). genwärdh thing thykker os godh Al 6176. 
— med dat. och prep. um samt med el. utan förbindelse 
med verbet vara. a) tycka (väl el. illa om ngt), tykte 
stadzsens borgharom illa wara om the sämio MB 2: 321. 
han . . . sporde them alla at radhe om hans son konig- 
ens dotter bade huro them allom ther om totte RK 1: 
386. b) bry sig om. alt thz värlzlikt hop var oc glädhi: 
thär thikte honom änkte vm vara fram fore the äro 
han stundade til a gudz väghna Bil 860. mik thykker 
änkte om keyar ordh Iv 570. om thera striidh os 
enkto thykke Al 6222. — lata sik illa thykkia vara, 
tycka, anse (ngt) vara illa (jfr lata. 25), låta gå sig 
till sinnes, oroas, lisias lät sigh illa tykkia wara at 
swa war hänt (graviter ferens de his quce acciderant) 
MB 2: 312. 2) synas, anses, pröfvas. taki vp pa
plikt han haff)e hanum ätt. än swa |)ykker likt SD 
1: 669 (1285, gammal af skr.). 3) synas, synas vara
riktigt el. lämpligt, med dat. huar giorde swa som 
honom tökte RK 1: 1419. tha thykte them allom 
thz han skulle mariam ägha Lg 31. i tälghium . . . 
äller annarstap per pöm pykker oc likar SD 5: 567 
(1346). 4) anses vara, anses åsyfta; beteckna, be­
tyda. hans (Flores’) nampn thz blomor thykker Fl 103. 
5) tycka, känna, hafva känsla el. föreställning (att el. 
som om), nar man tycker at huffwdit löper om kring 
LB 7: 199. iudhanna höfdhinga thotto som thz var 
them til skam (se confusos reputantur) Bo 158. 6)
tycka, anse, hålla före. ermetin thokte sik illa hafua 
stat langhan thima j armödo Bil 715. brodhorin thotte 
sik fafängelica calladhan vara KL 333. — tycka (ngt) 
vara (ngt), hålla (ngt) för (ngt), marsken swarade oc 
töchted vnder RK 2: 6576. — ref. jiykkias. 1) 
tyckas, synas, förefalla, personl. och opersonl. j ärin 
badhe like och thikkins wara brödhir ST 453. nw 
thykis thu hawa andra skipilse Lg 550. Bo 110. Bir 
1: 128. the thikkias vara gambla forfädhra fölghiara 
ib 3: 10. innan ij huseno thottis vm nattina vara lius- 
aste daghir KL 359. thikkis thz väl vara likt sanno 
Bir 2: 260. är . . . nakat thz i os som fromt thikkis 
vara thz teem vij Bo 39. alt thätta thikkis vara 
ohöuelikit oc ey väl standa ib 59. här thykkis första 
allirsins godha enfalloghet vara opnyadh ib 140. hwat 
thikkis spädha licammanom . . . krankare vara. alla 
hwat thikkis them pilte fulottare vara som enkte 
weet vtan ensampna modhorinna spina ib 98. MD 36. 
thz thykkes at sanctus augustinus wil for eens, at 
ewa hafdhe iomfrw warith, än tho at hon hafdhe 
saman komith mz adam, förän the syndadhe MB 1: 
112. thiktis som han " var allir skäluande aff dröuilsom 
Bir 3: 265. — med dat. månge wägha äru the almogha- 
nom tykkias wara rätte KS 50 (l28, 54). en (näml. 
stadh) thottes mik ther vara som sancta gaiana . . . 
vardh pint Gr 298. mik thottis hawa (för mik thottis 
mik hawa?) . . . konungxins kar i minne hand MB 
1: 235. thottis allom at ey var värdoght at swa är- 
like hälgliodoma skuldo swa lankt vara fran stadhenom 
KL 360. 2) tycka sig, anse sig, tro sig. han tykkis
wara ganska mykin kämpe ok lather inghen wara sin 
like Di 272. iak thykkis ther a vara viis Fl 903. hon
thottis ey thädhan vi lia fara för än hon finge bätre 
answara Iv 1242. 3) synas, pröfvas, anses, befin­
nas. pikkis pätta wärä skiälikt SD 1: 670 (1285, gam­
mal afskr.). — anses, betraktas, i thom timanom 
thyktis vara mykith fasulikit ... at nokor skulde 
nödhgas til, moot sinom vilia, fara i okunnog landh oc 
umgha med hedhno folke Ansg 189. 4) tyckas, synas,
synas för godt, behaga, med dat. (el. i dess ställe ack.). 
om tik swa tykkes Lg 3: 687. om eder werdwghet 
tykkes, ath i wille haffwa noghet mer aff honnom 
(vinmusten), taa bywder mik til ther om BSH 5: 379 
(1509). han . . . gör hwatt honwm tykes oppa thet mek 
til hörer ib 4: 321 (1502). hwadh jdert herredöme her 
om tyckis, thet sätther jach in thel jder; ödmygelige 
bediiendis, ath jder herredöme tyctis biwde megh thel 
thär om jder viliia FM 677 (1517). — i förbindelse 
med en följande infinitiv närmande sig omskrifning af 
imperativ; jfr (nikkiftS. thökess edhert herredöme 
ath wethe ffor tijendh, ath konungins ffolk är . . . 
her i nijlans sker FM 689 (1517). ib 589 (1513, på tre 
st.), 674 (1517). tyctis ider herredöme vile vita, at 
. . . niels eskilsson begärede aff mig . . . thet iag 
skulle ffölge honom til ryzseland ib 570 (1513). — Jfr 
for-, mis-, sam-|)ykkia.
thykkia, f. [/s/. pykkja] 1) tycke, behag, hvar 
wil fylghia thykkio ok tharf sinne KS 7 (i7, 8). — 
behag, godtfinnande. vari thet j hans vilia oc thykkio 
(beneplacito) som offra hwru mykit han giter alla vil 
gifua VKR 76. 2) behag, välbehag, til gudz thykk­
io (beneplacitum) ok siälinna nytto Bir 3: 171. — 
behag, belåtenhet, nöje. ängin kan twem härrom badh- 
om sänder til thykkio thiäna Ber 256. 3) be­
gär att behaga? aff ena handa manna thykkio (ex 
quadam placentia) Bir 3: 318. 4) tycke, omtyckthet.
mz alla the han omgik goda tykkia aff them fik RK 
2: 6443. 5) gunst, ynnest, manna hedhir ok thukke
älla thykkia (favores) Bir 1: 314. ey idhna sit äm- 
bite alla äruodhe for päninga vild älla manna thykkio 
älla winskap (hominum favorem) ib 317. nu talar hon 
gärna skör ordh ok the thing hon ma mz afla värld- 
ina hedhir oc thykkio ib 3: 317. ib 1: 355, 2: 34, 
140, 145, 184, 324, 3: 76, 246, 335. the . . . hafdho 
myklä thykkio til (gratiam ad) ait folkit KL 135. — 
Jfr mis-, o-, sam-tliykkia, äfvensom tliokke, 
thykke.
thykkiande, n. Jfr godhthykkiande. 
thykkiare, m. Jfr samthykkiare. 
thykkilse, f. Jfr samthykkilse.
thykkin, p. adj. Jfr samtliykkin.
£ykla, se J)ikla. 
thykt, /. Jfr samthykt.
tliyld (thöld. töldh), f. 1) tålamod, stånd­
aktighet. fore ridderskap thu öffwa kan mz thyld oc 
store stadhigheet MD 198. — tålamod, ståndaktigt 
uthärdande af lidande, pl. mz hwarsmanz vnder. at 
swa gamal (man) gathe mz thöldum tholt tholikin 
saröka Bil 239. 2) förmåga att gifva sig till tåls
el. gifva sig ro. bran nouicius j skiurtunne som han 
a bale laghe ok fik engha thyld (fick mgen ro, kunde 
icke berga sig): för än han klädhom skipte Bil 798. 
henne enga son fik qwerka böld sa at han haffde 
enga töldh MD 360. — Jfr othyld.
J» yl der 756
J)ylder (thyldir. thyllir. Èylar), adv. [sam- 
mandraget af py hälderj L. eg. derför el. förden­
skull snarare el. mer; sd mycket mer; det oaktadt, 
likväl. pot liuaro at pän är annar g'uzs kungar skal 
vara pylar ma han mäp poleko framkoma mz minsta 
vapa Bir 4: (Avt) 185. thot huaro är thz annar som 
gudz konungir skal vardha än thyldir ma han mz 
tholko framkoma mz minzstom vadha ok skadha ib 
2: 260. kring vm husit stodho mange diäfla oc huar 
tliera liafdho spiut ok kniiff oc swärdh . . . thcr mz 
stungo the gönom husit ok j siälina thyldir syntis 
som huart vaknit liafdho a sik cet motstandilso ib 
257. — (?) ära vari thik . . . ther af dözsins rädde i 
thinne bön swetis blodhe. ok thy leder (för thylder?.) 
giordhe thu äptir thy thu siäluir vilde ok thin kär­
lek fore thino handauärke vppinbaradhe (et nihilomi- 
nus redemtionem nostram, quam facere volebas, perfe- 
cisti, et taliter caritatem tuam, quam habebas ad genus 
humanum, manifestissime ostendisti) Bir 4: 134. — i 
förening med én efterföljande negation, thöm som 
vaghin gaar ther ledhe til äuärdhelikit Hilf, tha är 
then hälglie ande närmeer mz sin inskiutilse oc diäfwl- 
in fiärmcer. thyllir latir han ey af sinne odygdli thöm 
wara vtan frestilse. tha then väghin gangis ther ledhir 
til thuran i äuärdhelicom dödh. tha är diäffwlin näst 
mz Nßin äggilse. thyllir latir ey gudz dygdh af at 
hanna han stundom mz sin sökilse Bir 4: 128.
Jiyliker (/. |)ylic VML II B 16: l. n. (nom., ack.) 
Jiylikt BjR 1: pr. thy likt MELL Kg 23: 5 * var. 
Jiylict VML II M 30: i i var. thylicht SI) 4: 466 
(1335, nyare afskr.). tylikt KS 34 (88, 37). |)ylect 
VML II M 30. J)ylik BjR 8: pr.; SD 5: 376 (1344, ny­
are afskr). ack. m. J)ylican VML 11 M 13 (pd två 
st.), 32. ]?ylikän VGL 1 p 12: 2. thylikän SD 4' 
464 (1335, nyare af skr.). ])ylikin BjR 11: 3. |)ilikan 
VGL II p 45. |)ilikin ib 15. /. £ylica VML II Kr 
23, Kp 12: 3, Pg 21. tylka SO 20. tylke Di 100. ti- 
lika KS 52 (132, 56). dat. n. thylichu SD 4: 466 (1335, 
nyare afskr.). gen. f. pylikra ÖGL Eps 31:1. t y leh­
re (kanske snarare att fatta ss dat. f.) ib i var. pl. 
nom. m. thylike MELL Kg 23: 5 i var. thyliche 
SD 4: 465 (1335, nyare afskr.). thylke MELL Kg 23; 
5 i var. n. (nom., ack.) |)ylik VGL 1 R 9: 1, 12"pr.; 
BjR 6: 2. I)y lik VGL 1 p 12: 2. thylik KS 6 (14, 7), 
34 (88, 37). J)ylic VML II M 30: 9. pilic ib pg 9: 1* 
ack. m. Jiylikä SD 5: 375 (1344, nyare afskr.). thy- 
likä ib 4: 465 (1335, nyare afskr.). thylka LB 5: 80. 
/. Ëylica VML 11 Kg 5: 1. dat. thylikum SD 4: 464 
(1335, nyare afslcr.). thylikom KS 60 (150, 66). ]?y- 
lieom VML 11 M 21: 3, Kp 13: 3, Pg 12: 3. gen. |)y- 
lica ib Pg 9: 1 i var.)) pron. adj. [Fdan. thyliker. Isl. 
pvilikr, prllkr] L. 1) slik, dylik, sådan, så beskaffad. 
mughu ok skulu thyliche män faangäs af laghmannum 
ok minnä domärum SD 4: 465 (1335, nyare afskr.). at 
aater skullde wändäs af thylikum kranekum sidhwänn- 
ium ib 464. wardher nokrom otronadher thil lagdher for 
tylka gerningh SO 20. hon (malört) fordriuer . . . loppor 
oc thylka marka LB 5: 80. KS 6 (14, 7), 34 (88, 37), 60 
(150, 66). —* 11. abs. dylikt, wärdher . . . nokor ... i 
thy samä dräpin han thylicht gör SD 4: 466 (1335, ny­
are afskr.). ib 5: 376 (1344, nyare afskr.). hwilkin 
mädh thylichu wärdher oppenbarädher mädh fullum
fy»
skiälum ib 4: 466 (1335, nyare afslcr.). — dtföljdt af 
ett utsatt el. underförstådt rel. pron.: dylik (hvilken) ; 
sådan (som), så beskaffad (som), forbiudhum . . . mädh 
nokrom stoorflockum iwer land rijdhä. jättum ok stadh- 
lichä oss thylikä storflockä waar land ödhä, mädh warre 
macht minne skulä görä SD 4: 465 (1335, nyare afskr.). 
ib 5: 375 (1344, nyare afskr.). suåsom thön tafla tak­
er ok haldr tilika skrift ther å skrinas KS 52 (132, 
56). 2) sådan, så stor, så mycken, som finnes i så
hög grad. dtföljdt af sum. at alder sworikes all- 
moghe skall havva fridh aa si k ok allu sino thylikän 
sum bäzster war i warä forälldrä daghum SD 4: 464 
(1335, nyare afskr.). winner iak tha skaltw aldro for­
tära sa my kit mor. eller göra nokrom första tylke nesa 
som tw hauer nw giort min herre Di 100. — Jfr
Joliker.
J)yu (thön SD NS 2: 119 (1409). tön BY 11 1: 
258 (1455), 259. ton ib. gen. £yniä SML Kk 5: ;>?•.; 
J 13: pr. pl. nom. thynir ÖGL B 9: pr. i var. 
|)yni ib 9: pr. thyn B SII 1: 62 (1365, på sju st.), 63 
(på sex st.) 0. s. v. thön SD 3: 385 (1318). ack. J>yni 
ÖGL Kr 2: pr. thyni SD NS 1: 317 (1404, på två st.), 
2: 86 (1409, på tre st.), thy ne ib 1: 147 (1402), 593 
(1406). thynir SD 2: 375 (1303). thynär BY 11 1: 
283 (1498). tynner SD 5: 494 (öfvers. fr. midten af 
1400-talet). töner BYII 1: 257 (1455, på sex st.), 
258 (på sex st.), 260 0. s. v. töne ib 259 (på tre st.),
260. tone ib. thunir SD 2: 375 (1303). thyn ib KS
1: 98 (1402, på tio st.), dat. thyniom SD 5: 639 
(1347). gen. jbynia ÖGL Kr 2: pr.; VML 11 Kr 2: 
pr. thynia SD NS 1: 247 (i403), 545 (1406). pyniä 
SML Kk 2: pr., 5: pr. thynnia VML 1 Kr 3: 2), m. 
L. tön, rymdmått af en viss storlek (i allmh. motsva­
rande sex spann). Jfr Styffe, VAII 24: 290 f; Amira, 
Altschwed. Obligationenrecht s. 438; Falkman, Om 
mått och vigt 1: 303, 307; Hildebrand, Sveriges Medel­
tid 1: 748 f. säliä . . . korn at minsto helom thyniom 
allr lästum SD 5: 639 (1347). pro xii thunir ordei 
... vi marcas ib 2: 375 (1303, Östergötland), pro 
xxini thynir ordei . . . xii marcas ib. in predieta 
terra sex than possunt seminari ib 3: 385 (1318, Möre). 
xi tynner oc 11 spen korn ib 5: 494 (öfvers. fr. mid­
ten af 1400-talet; Södermanland), siligo xvi thyn 
cum iiii modiis; annona ij (1 1/2) lesta vi thyn cum 
ii modiis BS1I 1: 65 (1365, Södermanland), ib 62, 63, 
64, 66 o. s. v. en gardli som skyliar v thyn korn 
SD NS l: 98 (1402, Östergötland), ena quärn . . . som 
skyliar v thyn miöl ib. ij thyn aff giäld ib. ib 147 
(l402, Östergötland), 317 (1404, Östergötland), xvj thyne 
biugh ib 593 (1406, Nerike). thre thyne hafra ib 594. 
iij thyni korn, fäm thyni myol, twa thyni malt ib 2: 
86 (1409, Östergötland). BYII 1: 257 (1455), 258, 259,260,
261, 283 (1498). at jak hafwer legt ok stad .. . ena tompt 
. . . som saas meth en thyn korn, for fyra spän korn 
arlika vtgifwando SD NS 2: 99 (1409, Östergötland), 
ib 119 (1409, Uppland), tweggia thynia afgield ib 1; 
545 (1406, Östergötland), eet fyra thynia land (jord­
stycke af den storlek att fyra tön säd kunna derå ut­
sås) ib 247 (1403, Småland), skulu the hawa thriggia 
tynia sädh GS 23 (1360). fyra thynia säädhe ib. thet 
. . . mätit war, war fyra thyni sädh, et spannesädh 
mina DD 3: 12 (1378, nyare afskr.). dömde jak olafwe
tliyngd 757 thyiminger
thyrgilsson . . . thre thynni ok fäm spanne sädhe ib
13 (1380, nyare af skr.'), ib 1: 30 (1358, nyare af skr.), 122 
(1468), 3: 12 (1378, nyare af skr.), 13 (1380, nyare af skr.),
14 (13S4, gammal af skr.). I. gotz th-wa thyni sadh v tro 
minus ligiandis j kopatyllom ib 1: 266 (1435). — i la­
tiniserad form. jn hiis seminantur quindecim thyno- 
nes SD 1: 278 (1233—47, gammal af skr.; Östergötland). 
vnum octonarium sundhastadh & agros lyncopie jn 
quibus seminantur xxim thynones ib. predia que circa 
ipsam ciuijatem ad niensuram mi:or thynionum pro- 
priis excolunt sumptibus ib 462 (1272, gammal af skr.; 
Östergötland), vt episcopi in procuracionibus recipien- 
dis per duas noctes, ad pabulum equorum quinque 
thynonibus, in ceruisia quatuor in panibus triticeis 
siligineis & ordeaceis tribus thynonibus . . . sin t 
contenti ib 560 (1279, gammal afslcr.; Södermanland). 
duos attungos in litla hagaby que annuatim soluunt 
XVI solidos denariorum & xn thynones annone eidem 
claustro (d. v. s. Alvastra kloster) assigno ib 706 (l258 
-82, gammal of skr.; Östergötlandf). vnum attungum 
in seby in pnrochia orabyrgh qui annuatim soluit vu 
thynones & vm solidos . . . confero in liunc modum. 
de vno thynone fiat ceruisia de altero fiant panes & 
cum duobus tynonibus ematur lardum & butirum in 
pytanciam xl pauperum . . . vnum voro thynonem 
... il Ii fratri qui in istis laborauerit prosequendis 
confero ib 707. lego ecclesic lincoponsi ... in balla- 
hellum XII agros qui capiunt sox thyniones in semine 
ib 4: 380 (1334, gammal afskr.; Östergötland). 26 tyn- 
nones liordei ib 2: 153 (1293, gammal afskr.; Gestrik- 
land). ib 1: 494 (1275, gammal afskr,; Östergötland) 
3: 77 (1312. gammal afslcr.; Östergötland), 272 (1316; 
Uppland) o. s. v. — Jfr tunna. — tliynia SiUUl, n. 
— tliynia sädhe. laurinz läätli thyrbyorne haldans* 
arfhit . . . som erä thu thyniasäd wm arith DD 2: 2 
(i383). thw thyniasäd ib. — tliynia sädhe (thynn- 
ia-), n. jordstycke af den storlek att en tön säd dera 
kan utsås, eth thynia sädhe i stanbergz arwenô DD 1: 
74 (l417, afskr.). eth thynn ia sädhe i vtiby ib.
thyngdj f. [/$/. Jiyngd] tyngd, vikt. then tyngdh 
(näml. att tjugufyra osmundar tillsamman väga ett 
pund) wiliom wi ath hallas skal i allom bärs retthom 
SD 4: 748 (1340, nyare afslcr.).
hyng-ia (thynga. -ir, -de, -der), v. [Jsl. 
hy o&ja] o tynga, nedtrycka el. neddraga (med tyngd). 
latandis mik hlingia lifwandis j galghanom thyngdan 
mz stänom Gr (Cod. D) 365. — bildl. tynga, betunga, 
trycka, vm thänne biscopin vil gaa thrangan wägh vm 
hulkin fa män ganga . . . tha af lägge först the 
burdhe som ligg-ir a honom ok thyngir han thz är 
wärldiuna giri Bir 1: 307. huru skulle hiärtat ther 
thyugt är mz iordzlica thinga giris byrdhe gita op- 
farit Bo 127. komin til mik alle j som ärwodhin oc 
thyngde ärin mz byrdhom Lg 586. 2) tynga, betunga,
besvära, thwiuga them oc thyngia mz ärwodhe MB 
1: 275. mötir mik almoghans fatikdom ok roop hulkin 
jak daghlica thyngir mz mine näruaru Bir 3: 323. 
hulkin som thynge (gravat) sina vudirdana älla jam- 
cristna at han skuli hiälpa mz thera päningom sinna 
vina siälom ib 2: 32. — tynga, betunga, ligga till 
tunga, at biscopin ey tynghe clostrit owir thre dagha 
Bir 5: 48. 3) tynga, förtynga (med sömn), part.
prêt, tha i varin thyngde mz hardhom sömpn Gr 
297. — insqfva, försoffa, thyghnt (för thynght el. 
thyugt; ingravatum) är pharao hiärta, swa som thäs 
mantz hiärta, som fast är sonipuadher, oc ey waknar 
för än widh ondan dröm MB 1: 294. 4) trycka,
bedröfva. hwat görin i gratandc ok thyngiande (affii- 
gentes) mit hierta KL 166 thry thing äru hulkin 
nu thynga mik sarlicast j hiärtano Bir 3: 137. 5)
göra tyngre el. svårare, försvåra, mäniskian . . . 
thynge (aggravat) sin dom Bir 2: 128. thyngia ok 
härdha pinonnar ib 3: 446. ib 447. — |>yilgia sik, 
tynga sig, belasta sig. en riddare thyngde sik mz 
mangum ok thungom stcnom KL 50. hon . . . thyngde 
sik mz them thungasta klädhum ok skinnom som hon 
liafdho ib 61. — ref. JiyilgiaS, 1) förtyngas, 
blifva tung. kroppin thynghis ok mödhis Bir 1: 273. 
at människian takir mat ok dryk väl til matto swa 
at hon äkke thyngis Bo 133. 2) tyngas, betungas,
tryckas, huru myklo meer mannin wäflfs j världinne 
mz sua myklo mere rekenskaps byrdhe thyngis han 
Bir 2: 128. — betungas, besväras, fm* til at vart folk 
pyngis cigh af kost SD 1: 670 (1285, gammal afskr.) 
Bir 3: 311, 4: 32. 3) besväras, oroas, vm nakar
thyngis ok hindras af thwiwäl älla läti Bo 232. 4)
oroas, bedröfvas. tyngdhes han swarlika i sitli hiärta 
Lg 673. — Jfr be-, nidher-thyngia samt o]>yng'der, 
äfvensom tllllllg’ll.
thyilgilse, n. pl.f 1) tyngd, känsla af tyngd. 
hwilkin som haffuir tyngilse i sitli hwffuit aff öl ellir 
maat LB 3: 64. Jfr llOVlldllthyilgilse. 2) be­
tryck. tha skalt thw känna thyngilse (captivitatem ; 
en annan text har på motsvarande ställe: fa känna oc 
röna nödh ok plagho Bir 4: 2Si) fore frälse Bir 3: 323.
tliynninger? och thynning (ack. thynning ST 
345. tynning LB 3: 60. tynningh ib 2: 49, 54; 
MB 2: 80 (på två st.), pl. ack. tynningia LB 7: 5. 
tynningha ib 5: 81. thinninga ib. dat. thyn- 
ningom Gr 324. thynninggom ib (Cod. D) 418. 
tynningom LB 2: 52. med art. sing. ack. tin- 
ninghen ib 6: 105. twinningen ib 7: 334. twin- 
ninghen ib 150. thynningena ib 1: 96. tyn- 
nyngena ib 7: 160. tynninghenna ib 201. pl. 
ack. tynningana ib 2: 63 (på två st.), twyn- 
ninghana ib 7: 27. twinningerna ib 200 (på två 
st.), twinnin genar ib 198. dat. thynningionom 
ib 1: 98), m.? ochf. [Fdan. thynning, thinning, thining. 
Jfr 1st. {mnnvangi, Jmnnvengi. Jfr äfven Mnt. dunnink, 
m. och dunninge, f.] tinning; i sing, äfven ss samman­
fattande benämning på båda tinningarna, hon . . . satte 
spiken vppa manzsens tynningh (tempus) MB 2: 80. saa 
han . . . spiken infästan j hans tynningh ib. ST 345. 
twa adror som sittya oppa tinningben vtmz ögänän paa 
begyä sidher LB 6: 105. om . . . brynen bwlnär eller 
aadror i twinninghen swlna ib 7: 150. sywdher man hon- 
um (0: klofflök) medli buna ok smör sina tynningh ther 
medh thz er goth ffor hoffuidh wärk ib 2: 49. sywdh 
polleum j olyo ok wridh pa änne eller pa tynningh 
siwks mantz ib 54. warda the (rosor) smorde om 
manz tynning ib 3: 60. twa hwffwit i gamalt öl -eller 
stryk tz med brent viin om twinningen oc oppo hiess- 
an ib 1\ 334. lägge thz kring om äunith oc thynning­
ena ib 1: 96. ib 7: 160, 201. — pl. tinningar, nekandis
758 {>äj>anJ>ypt
sinom eghnom (för öghoin) sömpn ok sinom thynningom 
hwilo Gr 324. bolnade man vndhir thynningionom ib 
98. om ... bryner bwlna eller atlhror oppa j tynning- 
om ib 2: 52. tag polleyam siwd i olyo : läg thz vider 
hans änne tynningia oc vppa hiessa ib 7: 5. ib 2: 63, 
5: 81, 7: 27, 198, 200. 
f)ypt, se fünft.
se J>iufti. 
tliyr, se för. 
thyrft, se ]>orft.
I>yrfteliker, se forfteliker.
!>yrilj m. [/S'??, dial, tyr il. JY. tyrel, tverel. Nyisl. 
byrill] Jcärnstaf. buterulus J>yril VGL xm. 
pyrsker, se porsker. 
thyrster, se Förster, 
thyrstogher, se thörstoglier. 
pysta (thista: -an Ber 103),/. [Fdan. thystæ] 
1) tystnad, tigande, stillatigande, jak war ok rädh j 
tystonne ok mykit änxlandis at iak ey wanlika tigdhe 
the thing hulkin som iak häldir liafdhe skulit tala 
Bir 1: 26. thäkkis gudhi rent hiärta swa wäl j 
thysto som j sang ib 310. for thystouna dygdh skuld 
ib 103. Ber 103. the satto wäl tysto thinom korroga 
mwnne (silentium ori tuo queruloso imponeret) Su 166. 
ib 437. 0 huat talug människia offta säther tystonna 
bedzl i sinna owena mwn ib 175. sculu systre oc 
brödhir hafua thessin skipilsin j thera thysto VKR 
15. ther eptir maagha the äta oc faa sik mat medh 
thysto oc gudz reddugha ib. thessa sama sidhwänio 
baadhe j läsning oc swa j thysto sculu the wakta oc 
göma jemwel vm quällin ib. äptir thet at klemptath 
är marie clokko sidhan sculu systre oc brödhir haalda 
thera thysto alt til äptir warfru messo ib. ib 28, 41, 
59, 60, 82. Bir 4: 12, 13. huru tystan oc fastan hallas 
ib 5: 48. thy byggia |>e ensamme, at be maghen J)äs 
rolikare bysto halda. oc guj)lik ping- bänkia KL 182. 
nar andre fasta ok halla thysto (silentium tenent) Bir 
3: 277. skalt thw sköt koma for gudz dom oc thin 
vil i skal ther halda thysto oc thit samuit tala ib 2: 
87. PM 28. till ath thystan som hedher silencium 
grannelika gömis VKR 59. at them threngir san 
uödhthorft til at bryta thera thysto ib 16. Jfr reglllo 
thysta. 2) tystnad, stillhet, frånvaro af tal el. 
sång el. i allmh. af starlcare ljud el. buller, älskin 
rolika hysto KL 190. for thy at klostirsins thysta 
thöm atirhiolt at the ey ophögdho i gratenom sina 
röst ib 358. ther äptir var thysta Bir 2: 14. wart tystan 
(silentium) giordh j hymerike MB 2: 344.
t hyste, f 1) = fiysta 1. henna thyste war 
vpfylt mz gudhelikom thankom Lg 8: 501. ägher . . . 
thyste athwaktelika haallas alt til thäs the hafua läsit 
gracias VKR 60. 2) = Jiysta 2. almoghen foor
mz stora tyste RK 3 : 800. ib 1008, 2046. konungen 
. . . siglar aastadh mz tyste ib 1097. På alla de ur 
RK 3 anf. ställena förekommer ordet i rimslut.
thyster (töster. tösther), adj. [Fdan. thyst] 
1) tyst, tigande, som icke (el. föga) talar, skulu vngara 
ok alle doghande män, the widh kunungz bord sitia 
. . . wara tyste ... ok ey tala utan the warden åt 
nokro spurde KS 54 (i37, 58). sanctus iohannes bleff 
tyster, enkte swarandes Lg 667. ST 173. Su 141. nw 
äro bröder til stempno kompna ok vilia sin ärende tala
tha sculo alla brödra töste ok spaky vara . . . vtan saa 
at han sin ärende framförer eller han til swars kallad­
er varder eller nager tyge bero seal SO 78. — tyst 
som icke störer el. väcker uppmärksamhet genom hög­
ljuddhet el. buller, tha bödh konungen allom wara 
tysta (imperavit silentium) MB 2: 76. the varo swa 
thyst ij thera lata tha the ridhu fram at the strata 
lv 5627. 2) tyst, tystlåten, dyster, forra haffwer tw
varit glader nw estw som tyster mader MD 351. ib 
364. 3) förstummad; svag, med svagt ljud el. med
svårighet framförd, hennes rösth hon war aff sorgen 
tösth MD 72. 4) tyst, som är stilla el. overksam
(vid ngt), som ej gör ngt (vid ngt), han sath ey ther 
tiil tyster RK 3: 274. 5) för tystnad afsedd. the
ordh som j tal in j tystom tima (tid då tystnad skall 
iakttagas; tempore silentii) Bir 4: 119. ib 5: 84, 100. 
6) tyst, ej uttalad, som man bär inom sig. j ensampna 
tysto astundan Bir 5: 7. j hiärtans tysto astundan 
ib. 7) tyst, stilla, lugn, som ej låter höra af sig. 
j thysto vatne äru orma värste (jn limpha tacita 
trvciora latent aconita) GO 439. ib 68. all tingh äro 
nw tyste RK 3: 4032. ib 3066.
thystlika (thystlica Bo n, 202; MB 2: 403. 
thyslika Ber 174. tyslika Lg 471. thystelica KL 
358, 410. tystelika Bir 5: 33; Su 214. tysteleka 
ib 106. tysteligha MB 2: 119. tysteliga ib 162. 
tystelige BSIl 5: 244 (1508)), adv. [Fdan. thyste- 
lik] 1) tyst, under tystnad, utan buller, utan att 
väcka uppmärksamhet, obemärkt, säthiandis j stadz 
porthen . . . stark haal hwar the alla natthena bliffwo 
tysteligha (cum silentio) wakande MB 2: 119. BSU 5: 
244 (1508). stwndhom oc iak kommandhis högelika 
frögdhar mina kära, oc bl iff u er boandhe när hänne, än 
ey oppenbara, utan lönleka oc tysteleka (occulte atque 
latenter) swa at ganzska faa . . . kun no wndherstaa 
mins närwarilses lönleka nadher Su 106. 2) tyst,
ej högljudt, med låg el. hviskande röst. the . . . til- 
dirfdhos ey til at ropa. vtan mz gladho hiärta taladho 
thystelica KL 410. MB 2: 403. talade jak tässen oc 
annor tholken ordh tystelika widh mik siälffwa Su 214. 
KL 358. Bo 202. hon . . . sagdhe thystlica mz sik 
siälue ib 74. MB 2: 162. Valerius biseopir war blygher 
man ok swaradhe tyslika Lg 471. läsande tystelika 
ena pater noster Bir 5: 33. sniäldher man lee näpplika 
thyslika Ber 175.
thystna (thysna: -ado Lg 70. tysna: -ade 
MD 23; Su 141, 204; -ado MB 2: 157; -andhe Su 
132; -edhe LfK 256. tyysna. -ar, -adhe), v. 
tystna, thystnadho the diurin Pa 16. englane tysnade 
i then thima MD 23. Ansg 181. VKR xi. MB 2: 157, 
168. Lg 70. thwngan tysnade Su 204. huru tysnade 
the ömkelika rösten ib 141. 0 roop oc skrii äwerde- 
lika lyw'dande oc aldrig tysnandhe ib 132. — upphöra 
(med ngt som innebär frambringandet af ljud); upp­
höra el. underlåta (att tala), priaren ok hans bröder 
. . . tysnedhe aff theres lesningh LfK 256. än nw her 
om at tala tyysna twngan (sileat nunc de hoc loqui 
lingua) Su 55.
J)iiJ>aii (teddan RK 1: (sfgn) s. 186. dädän FM 
589 (1513). tän RK 2: 8510, 8946 (på båda st. i rimsl.)), 
adv. [is/. |)adan. Fnor. bedan] L. 1) dädan, der- 
ifrån (jfr af l). sigherlikä pit komä oc |)äthan SD 1:
ftiijian 759 tliiikaa
668 (l285, gammal afskr.). lian ... for ... päpan ok 
tel antiochiam Bu 134. dacianus gik päpan hem ib 496. 
symon gik tha thädhan mädh skam Bil 104. the . . . 
foro swa bort thädhan Lg 35. thu skalt koma til than 
hälgha stadhin iherusalem ... ok thädhan skalt thu 
fara ok til bedhleem Bir 3: 235. the segldo thädhan 
RK 1: 125. the . . . gingo sa skogxledis tän jn i blek­
ing ib 2: 8510. Gr 284. RK 1: (sfgn) s. 186, 2: 8946* 
FM 589 (l513). — päpan ok hvapan, bade från det ena 
stället och frän det andra, thädhan ok hwadhan komb- 
ir hwar offeghir (vir perimi vetitus migrât ab Koste 
quitus) GO 1049. 2) derifrân (jfr af 2). se thädhan
landit MB 1: 435. tok diäwllin han. oc fördhe han til 
iherusalem som liggir thedhan atirtan af tliera milom 
Bo 48. grafwin Avar ther ginstan när. tho litit thädhan 
som han var korsfästir ib 213. — borta derifrân. 
han ville gerna tädhan vara RK 2: 3905. 3) deraf
(jfr ilf 7, 8). af thy (hide) läroms vi. oc thädhan 
(inde) aflom vi dygdhena Bo 106. tok sik thädhan 
(hide) sinna forradhilsa sak oc tilfälle ib 162. 4)
pä grund deraf, derför (jfr af 11). liwat som owinan 
obrygdhadhe hänne til hadhuetilse. thz vände hon sik 
til gagn. thädhan (hide) är hon siäfware til näfstinna 
. . . thädhan är hon thäkkare for blygho höuiskhetina 
Bo 125. — päjiail af, 1) derifrân (jfr af 1). 
thädhan af saa iak nidhir fara eet lins Gr 297. 2)
deraf (jfr af 7. 8). skulum wi ey lata af hans lofwi, 
thy at tädhan af tröstom Avi os at fa synda forlatilse 
Ber 142. tädhan af iättas thic synda forlatilse ib. 
fa päpan af dözsens sak h Avapan hon vänte sik helso 
KL 184. 3) deraf (jfr af 10). mit folk . . .
kastadho gul j cldin ok thädhan af vpstodh (inde 
surrexit) them en kalfwir Bir 1: 153. skyn vp ga j 
hymlana ... ok thiokna ther ok SAva Avardha thädhan 
af thry thingh som är rägn ok haghl ok snio ib 278. 
4) deraf (jfr af 11). skalt thw ey dröuas vm minom 
vinom hända nakar genuerdhogh thing thy at thädhan 
aff koma thorn mere lön Bir 3: 117. — på grund 
deraf, derför. nar iak minnis a gudh i mino aminne, 
tha finder iac af gudhi at han är, och thädhan af 
lustas iak äpte thy han Avärdhoghas mik gifwa Ber 
200. änxlika rädhis han (djäfvulen) än Avi haldom 
sämio och kärlek . . . och thädhan af är thz (d. v. s. 
deraf kommer det) at the hälgha kirkia sigx Avara 
rädhelik SAva som härskaps spedz skipadher til stridh 
ib 118. i thy är thik domsins rätAvisa i hwilko thic 
Avar syndinna sak hwadhan af (wide) thu fiölt i last­
ena thädhan af (inde) pinas thu (d. v. s. derifrân 
härleder sig din pina) ib 124. — thädhan frail, 1) 
derifrân (jfr frail 7). änden kombir j gen moth Avästher 
oc azinoth thabor, oc tädhan fran gar han wth til 
vaca MB 2: 51. 2) derefter (jfr frail 8). tädhan
fraa matte iulianus aldre höra corssith nemt Bil 591. 
noe räkker wt sina hand oc tagher in duwona til 
sik i archina, oc biidhar thädhan fra siAv dagha 
sidhan sände han Avt annan tiidh duwona MB 1: 171. 
thädhan fran (ab inde) oc ther til han byriadhe gaa 
vppa sit thrätighinda aar finz ey i scriptinne at han 
nakat giordhe Bo 29. ib 63, 142. MB 2: 197. — thädhan 
Slllll, hvarifrån (jfr af 1). i rel. sats. fördhe henne 
ather i kirkiona, thädhan som hon mz Avallo tokx Lg 
3: 682.
thäfla (täffia: -ade MB l: (Cod. B) 559 (på 
två st.), thäwia: -ar ib (Cod. A) 4so; -adhe ib 
390 (på två st), thäfwia: -adhe ib 391; -ar ib 477. 
täffuia: -ande ib (Cod. B) 559. -ar, -adhe), v. 
[/$/. pefja, lukta] 1) smaka, genom smaksinnet för­
nimma. bildl. salt teknar gudh lika konst oc snille, 
som thäwiar Invath got eller ilt är MB 1: 480. 2)
smaka, väcka smakförnimmelse, göra intryck på smak­
sinnet. manna A\rar . . . svva täffuiande (Cod. A smak­
ande 324) aff sik siälwo, som renasta lmetebrödh mz 
honigh MB 1: (Cod. B) 559. thz (blod och ister) är 
mwn tökt, oc thäfwiar sötelika ib (Cod. A) 477. thenne 
(näml. maten) thäAviadhe äpter tliera av i 1 i a ib 390. — 
med dat. thz (0: manna) thäwiadhe hwariom manne 
swa som then mater han lyster tha til MB 1: 390. 
ib 391, (Cod. B) 559 (på två st.). — Jfr thäya.
päfka (-ar, -a]ie), v. [Fnor. pefka, lukta] 1) 
smaka, känna smak, mottaga smakintryck, manzens 
houup som eet hauar flere vit. bape se ok höra ok 
päfka Bu 185. — smaka, mottaga smakintryck afför­
nimma smaken af. hon (tungan) skal täfka i munne- 
nom manz mat KS 55 ( 138, 59). — smaka, njuta, man 
warder ther aff litit böt at man täffkär offmykit söt 
MD 383. — smaka (på), med prep. af. läter han sia 
thz i en disk och täfkar ther aff AS 59. 2) smaka,
hafva smak, väcka smakförnimmelse, göra intryck på 
smaksinnet, med dat. vatn thäfkadhe (af senare hand 
ändradt till smnkadhe) honom bâtir en nokor annar 
drykker Bil 785.
tlliiflös, adj. [1st'. peflauss] smaklös, utan smak, 
fadd. aldrik ma nerra abote kaku ätä fore thy at 
hon är täfflös AS 59.
Iiägliar, se jiaghar.
jiäglm (thäyghn : -a lv 3665. thiäghn : -a Fr 
isis. thiägn, se brödhthäghn. tiägn: -a RK 
1: is. tiegn: -e ib 3372. priängn VGL I Md 13: 1. 
-ar), m. [Isl. pegn] L. man, fri manj (tapper) kri­
gare, hjälte, marsken . . . hyllade konungen tha i 
stadh siden hyllade alle the andra tiegne marsken oc 
drotzeten a konungens wegna RK 2: 3372. the helsa 
herra gafuian ok andra thäyghna lv 3665. gudh . . . 
lati thz aldre herra gaAvian spyria älder andra godha 
thägna flere thz iak vil mik swa forsma ib 3002. 
godha tiägna finder man ther (i Sverige) ridderskap 
ok häladha godha the didrik fan berner vel bestodo 
RK 1: 18. the striddo fast a bäggia Aväghna rät som 
fulgodhe thäghna Al 3322. ib 4072. tha var dosterath 
alla väghna aff the stolta thiäghna Fr 1818. — man, 
krigare i en konungs tjenst. iak wil mith konungxriko 
fore thik heghna ok svva fore alla thina thäghna Al 
616. wilin ij os läna thusanda riddara aff idhra thägna 
ib 1272. alle hans (Alexanders) riddara oc hans thäghna 
ib 10551. ib 1111, 1673. — Samtliga de anf. språkprofven 
kunna föras till tllägllllC. — Jfr brödllthägllll.
thägllllO, m. = ])iigllll. en gamal riddare ful 
godh thägno Al 833. thu äst en ädhla thäghne ib 
10415. the . . . stungo ther dödli margh godh thäghna 
ib 9276. han (Alexander) haffvver marghin riddara ater 
lakt oc mist marghin otalik thäghna ib 8507.
thäkan (thäkän SD 4: 622 (1338). täkän. thä- 
ken SD 6: 233 (l350). täghen (i daniserande text). 
täkon. täkin. taken FII 6: 42 (1455)), n. [Jfr D,
thiikliot 700
dækken] täcke, matta, cum vno supellectile dicto thæ- 
kan SI) 3: 673 (1325, gammal af skr.), vnum supelec- 
tile dictum thekan ib. tapetum meum blauium cum i 
thækan ib. vnum thækan de albo et bruneto ib 6: 21 
(1348). eth thiikan oc eth par lenlakan ib KS 1: 514 
(1405). en röt arnest täghen FM 76 (1483, daniserande). 
iij täghen met gwlskynd ib. eth täghen met lerit op- 
wnner ib. iiij gamle täghen ib. ij eengelst täghen 
ib. ij fyndzske täghen ib. I1SII 19: 165 (l506). gifuer jak 
til sancti laurencij altare eth täkäu FH 6: 25 (l45l). 
gifuer iak ... til sancti henrix graff i nosis eth täkän 
ib 39 (1453). ib 42 (l455), 357 ( 1449). öfverhölgdes graf- 
steenen med eth dyrt täkin, uppa huilko besänkt var 
sanctæ catharinæ beläte TK 269. vt spreddo eth 
storth täkon (pallium) vppa iordhena MB 2: 95. SD 
4: 622 (1338), 6: 233 (l350), KS 1: 678 (1407). Jfr gul-,
gulskins-, mardliskins-, ryza-, silke-tkäkan.
thiikhet, f. 1) behag, tillfredsställelse, för 
fflere manna täkhet (propter multorum gratiam) ana­
mom wi thzta ärffuode MB 2: 285. 2) tack, tack­
sägelse. wälsignilse, clarhet. wisdomber oc täkhet 
. . . wari warom gudli Su 143. 
thäkka, v. Jfr forthiikka. 
thiikke, ». Jfr forthäkke.
Jiäkkelika (p>äkkilika L. tkekkelicha VKR 
19. thäklika MB l: 455. täkkelikan Lg 3: 707), 
adv. [Isl. pekkiliga] L. 1) till behag, till nöjes, på 
ett sätt som blir till behag el. till belåtenhet, engen kan 
twem herrom thiäna thekkelika ST 111. 2) behag­
ligt, ljuft, ljufligt. saghdhe at hans ordh fiollo mykyt 
thäkkelika oppa hans hiärta ST 40. gudli . . . vpresir 
j dygdanna högdh människiona sik thäkkelika til- 
bundna j them hälgha anda VKR n. 3) på ett 
passande sätt. lär mik . . . luiruledhis iak skuli mik 
täkkelika i nakre matlio widherlika thinom pinom 
Su 36. 4) med välbehag, ynnestfullt, nådigt, tak
thäkkelica thässa 1 i tia gafwo Bo 8. jak 'offra mik 
thik for thöm. hulka thu ville vara mina brödhir, thy 
fadhir tak thz . . . thäkkelica ib 200. Bir 2: 4. the 
. . . syndogha manna äptedöme som komo til ihesum 
at höra hans kennedom oc waro täkkelika takne af 
honum MP 1: 201. 5) tacksamt, med tacksamhet.
the som thäkkelica taka thz them gifs aff gudhi KL 
291. Bir 3: 31. Lg 3: 229, 707. — (?) ey weet iak 
huru thäkkelicare älla gudhelicare (gratins jucundius- 
que) vi mattom vndfa thz godha som görs vm ondan 
thiänara Bo 124. 6) med nöje, med glädje, gärna.
thu ville af kärlek ödhmiuka mik alt til korsit for 
mankönsins helso. thätta takir iak thäkkelica Bo 200. 
kristne men toko thäkkelika (libenter) vidhir os KL 
166. Bil 118. MB 1: 455. ey . . . naghor höffwitzskaste 
brudgumme alf sinne trolighasta brudh wart nakot 
siin swa täkkelika (gratanter) oc hiärtelika anamadher 
. . . som min siäl tik . . . j dagh begärar ... at 
anama Su 278. tilbaro til kirkionna bygning mykyt 
thäkkelica al vidhir thorftelik thing Gr 302. görande 
lustelica ok thäkkelica (gratanter) hans vi lia Bir 3: 
287. höre han ok seer wärldinna lustelik thingh ok 
draghir them thäkkelika (desiderabiliter) j sin lusta 
ib 1: 327. — villigt, hwat them sätz til bätring for 
thera brut thet tachin thekkelicha VKR 19. KL 276. 
— Jfr samthäkkelika.
}»iikker
{mkkeliker (täkkeligh: -ligha SML Kk l: pr. i 
var. thäkkelikin. täkkelikin. thäkliker: -lika 
SML Kk 1: pr. i var.] -like Su 457. n. thäkkelikit 
KL 247, 282; Bir 1: 26, 226, 241, 2: 138, 3: 95; VKR xv. 
thäkkelikitt KL 265), adj. [7sJ. pekkiligr] L. 1) 
täckelig, ljuflig, behaglig, hans syn ok talan var . . . 
thäkkelikin (acceptabilis) Bir 3: 156. — täckelig, behag­
lig, välbehaglig, offradhe hon gudhi . . . wäl thäkkelikit 
offir VKR xv. thäkkelik bön Ber 41. — med dat. 
ey war gudhi täckelik (Cod. A tökelikt (för -lik^) 317J 
pharao konungx aterwända MB 1: (Cod. B) 556. än 
the visto . . . hwat minom son ware thäkkelikit Bir 
1: 226. gör thz thu pröua vara gudhi thäkkelikast 
KL 266. härra gudh gör mz mic swa som thic är 
thäkkelikit ib 247. ib 265, 282. Bir 1: 26, 241, 2: 138, 3: 
95. Su 457. — omtyckt, kär. abraham vardh mik älske- 
licare aff sinom godha vilia ok ruth märare ok thäkke­
licare j gudz folke (Abraham ex voluntate sua factus 
est dilectior, et Ruth in populo Dei clarior) Bir 3: 
231. 2) som gör ett behagligt intryck, harmonisk?
sät saman thina sidhi at thu see thäkkelikin (placa- 
tus) i thik siälwm Ber 222. 3) behaglig, gynnsam.
nw är täkkelikin (acceptable) thime MP 1: 243. — 
Jfr mis-, o-thiikkeliker.
tlläkkelikhet, f. det som är (Gud) behagligt, det 
som förvärfvar (Guds) välbehag ? the giordhe gud i 
stora täkkelikhet, bade j tyond oc offre JP 123. Jfr
othäkkelikhet.
|)iikker (päkar Bu 62; -a ib i7i. thäkkiar 
Bir 2: 32. komp. -are. thäkkiare Bir 2: 32, 3: 
225. superi, -aster, thäkkiaster : -iast Bir 3: 6i), 
adj. [/$/. pekkr] L. 1) behaglig, som behagar, the 
(o: domarane) . . . tala tliäk thingh (placentia) ok 
predica for mannom. at the maghin faa thera godwilia 
Bir 1: 193. — som förvärfvar (Guds) välbehag, tliänne 
fatikdomen är äkke dygdhelikin ok thäkkir. älla thän 
ther lön forskullar (virtuosa et meritoria) Bo 127. — 
ljuflig, behaglig, angenäm, sötaste ok thäkkaste blomstir 
kärfwe (suavissimus fasciculus) Bir 1: 318. thäk 
(grata) vidhir talan gudz sons ok hans modhirs ib 57. 
hwat kwnnom wi bättre oc täkkare wändha i hoghenom 
LfK 93. jnkte kan . . . täkkare höras ib. — behag­
lig, angenäm, nöjsam, med dat. then sämyan war oss 
ey täk atli göra PM lxi. — täck, täckelig, behaglig, 
välbehaglig, tholkin som sua gratir är ey thäkkir 
taara son . . . vtan thän maa kallas taranna thäkkiar 
son hulkin som gratir siälanna skadha Bir 2: 32. 
the thing som vardha äptir gudz foreskipadhom thäk- 
kom vilia Su 398. — med dat. en diäuul . . . sagpe 
sik vara sanctum iacobum. ok sagpe hans pilagrims 
färp haua varit sik länge liuua ok päka Bu 171. 
gudhliker käniiedomber är gudhi thäkker, oc tökeliker 
aff sik siälwom MB 1: 486. ib 324, 487. Bir 3: 248. 
Ber 244. thäkkiare är gudhi at han liui rätuislica 
j världinne Bir 3: 225. thz är mik thäkkiast thiänist 
ib 61. aff tarom gudhi thäkkom oc othäkkom ib 2: 31. 
thz är gudhi thäkkiare än stort sylff stykke ib 32. 
tro alla wara bätre en thik oc meera thekka gudhi 
Ber 277. — angenäm, kärkommen. at han maghe 
wara tökeliker oc thäkker i bland hälgha manna oc 
ängla MB 1: 440. tha koma gawor swa mykith thäk- 
kare, at länger war bidhat ib 455. — med dat. huat
päkkia thäkkilse
täkke (grata et accepta) ware mik nw ämwäl minzsta 
godgerninga til at wpfylla minna bristilse Su 242. — 
omtyckt, kär. hwat som owinan obrygdhadhe hanne til 
hadhuetilse. thz vände bon sik til gagn . . . thädhan 
är hon thäkkare (acceptior) for blygho höuiskhetina 
Bo 125. älska fridhin, haf thäkkan frid hin (ama pa- 
cem, dilige pacem) Ber 115. hälga fädhrenna bökir 
hwilke fordom . . . waaro thäkke (in usu erant) oc 
höldhos j wördhning Su 228. — med dat. tå är han 
bådhe täkkr gudhi ok mannom KJ> 31 (79, 33). the 
. . . atir gaa til fadherin ok wardha honom thäkke. 
än thot the waro för syndogho (erunt eo acceptior es, 
quo 2^‘ius peccatores) Bir 1: 66. — med prep. af. aff 
allom war han täkker Lg 3: 712. 2) täclc, behag-
Hg, full af behag, vacker, octouianus . . . var . . . 
sva vän ok päkar at hvar man lyste tel at se han 
blijian Bu 62. at the (0: wara husfrv möör ok qwinna) 
. . . synas thäkka wara Al 6343. Bil 212. j thins thäkk- 
asta (gratissimce) iomfrudoms fäghrindh Bir 1: 179. 
hwar nakor bristilse är i beläthet . . . tlier öker han 
(målaren) oc aläggher mangha handa lither oc färghor 
mädh lmilkom han gör thz täkt oc faghort som til- 
förandha war leth oc osynlekit Su 80. mz täkkom 
(pulchris) lithom ib 146. 3) behaglig, gynnsam.
swa länge j ... haffuen täkkasta nadhinna ti ma Su 
242. 4) tacksam, thz gudh giffwer täkkom, thz
fran taker han otäkkom LfK 93. — med dat. war 
hanom täkkir oc skönsambir Su 253. — (?) swa waro 
the gudhi thäk. at än tho the formatto allom biwdha. 
tho thiänto the innelica gudz winum Lg 3: 229. — 
thäkt offer, tackoffer, offradhe han thäkt offtr for 
godha lykko oc sighir som han hawir fangit Gr 270. 
skulin ij offra them thäkt oflir ib 281. 5) villig?
han få liuazke täkka ella hulla tienist af vndidånom 
sinom KS 33 (85, 35). — Jfr for-, mis-, 0-J)äkkei\ 
])iikkia (-ir, -te. ref. supin, thäktz Bir 2: 201), 
v. [7äJ. pekkja]' 1) tyckas, synas, med dat. tha 
thäkte mik enghen wara min like RK 1: (LRK) s. 
218. 2) känna, erfara? thäkte the swenska ey
mindre nöd aff miin än aff mins faders död RK 1: 
(LRK) s. 225 (kanske att föra till 1). — ? efl. päkk- 
ias [7s/. pekkjaz] L. 1) tycka sig, känna sig. han 
thäktis wara aff sorghom löst Al 7528. 2) täckas,
behaga, personl. och opcrsonl. med dat. (el. i dess ställe 
ack.), kunno hwarghine finna swa faghra quinno at 
thäkkias kunne keysarenom Gr 282. at man .. . hällir 
thäkkis creature ... än skaparenom Bo 18. ib 1. MP 
2: 94. Bir 1: 69, 2: 138, 3: 225, 4: 12. Ber 121, 145. Lg 
3: 290. huru mykyt gudhi thäkkias ödhmiuka manna 
böne Bir 2: 32. henne thectis hälder gudhlik gipta . . . 
en licammans luste Bil 109. tho visto ekke än i thy 
ärindino hwat gudhi thäktis Bo 10. nar nokre vilia 
enkte höra vtan thz them täkkis MP 1: 263. wt vväl 
huilket tik täkkes Lg 333. bywder mik tlier till om 
hwad ider teckis FM 665 (1517). vin the hafdho vi tat 
thz haua thäktz mik Bir 2: 201. thäkkis mik at thässe 
frwn lydhe forlatande sin eghin vilia ib 3: 230. minom 
son thäkkis at han bliue j rom ib 24S. teckis eder 
köpa waart skep vi lota byggie wid calmarna . . . 
tha byuder os til oförtöffwct FM 669 (1517). tecktes 
. . . ider ärlighet ath göre . . . jacob gregerson . . . 
no gen förlösningh, tha är thet . . . alles wore kärlige 
Ordbok II.
>t
bön til ider BSH 5: 428 (1510). swa är giort som 
gudhi thäktis Ber 126. ib 277. at hon skuli wäl sik 
böya äptlier hans wilia, om gudhi täktes Lg 3: 291. 
fyra systra ällir flere, wm swa täkkis abbatissone, the 
skulu skipas til at wakta oc rökta mässo kläde Bir 
5: 98. — täckas, finna behag, täktis hon för hans 
öghon MB 2: 187. 3) i förbindelse med följande
inf. närmande sig en omskrifning af imperativ ; jfr 
pykkias. tekkis idher withe, at jac haffwer stedight 
hafft myn bwdh i danmarch BSH 5: 31 (1505). ib 379 
(1509), 429 (löll). teckis ider werdughet ath wetha, 
ath myn käre moder är karsk och swndh FM 492 
(1510). ib 537 (löll ?). tekkis idher wilie withe, ath 
jach kom nw liiit op wnder tiiffwedhen i dagh BSH 
5: 28 (1504). tackis (för täckis el. teckisj ider wilia 
vithe, at jak ma wäl FM 535 (1511-12). ib 563 (1512), 
665 (1517), 670 (1517). — thäkkias sik, finna behag. 
gudh . . . thäkkis sik (compAacet sibi) i honom som 
fadher i son Ber 121. — Jfr mistlliikkias.
päkkia (pres. Räcker SML B 18: 7. impf, thäkte 
MB 1: 343. part. prêt. pacter: pact SML B 17: 
pr. thakter: thakt Jv 349, 387, 1664; ower thakt 
ib 1794. thäkter: thäkt MB l: 495; Bo (Cod. B) 
344; Bir 4: 85. täkter: täkt RK 2: 8613; täkta 
ib 3: 287. täktter FM 542 (1512-13). täkther : off- 
wirtäkther MB 2: 361), v. [hl. pekja] L. 1) 
täcka, förse med tak, lägga (el. laga) tak på (ngt). 
han . . . hänte tilsamman gräs til at täkkia sin cella 
Lg 666. täkta praama RK 3: 287. at myn herre 
han skriffuer landet til om then viborgx stadz mwr, 
at han bliffuer täktter fför en han mere ok värre 
fforffaller FM 542 (1512-13). 2) genom tak el. lag­
ning af tak bereda skydd mot (ngt), drwp täkkia SEG 
115. 3) täcka, betäcka) öfvertäcka. hwsith war
owan thäkt mz thrässkyns tiällom MB 1: 495. thenne 
bonadher war ey at enast tlier fore, at thäkkia 
hwsith mz, oc til fäghrind ib 496. holde oc thäkte 
gudz ära berghit mz et sky ib 343. tässin samma 
brädhin skulu waara wndir aat thäkt mz kooparskiff- 
uom for eldz skuld Bir 4: 85. hon (källan) är alla 
väghna mz rosir thakt (ändradt till om thakt) Iv 349. 
mz blomster ok löff var hon (källan) swa thakt mic 
thocto thz matte ey reghna swa at thz matte tlier 
genom ga ib 387. örs ok man a markinne la hans 
gylte hiälm var thakt mz leer ib 1664. 4) skydda,
försvara, the baner waro täkt mz sa dana akt the 
reddes ey alla danmarks magt RK 2: 8613. — thäkkia 
sik, 1) hölja sig, skyla sig. swa ära wara qwinn- 
or ey kläd mz lööff ok gräs the thäkkia sik Al 6363. 
2) skydda sig, försvara sig. sigh mz skiölle thäkkia 
MJ) (S) 241. — tlliikkifl ivir, öfvertäcka. dreff 
them nödh til at bliwa en stadh a gatunnc tlier som 
thäkt war owir (ad quandam viam coopertam) Bo 
(Cod. B) 344. Jfr ivirthäkkia. — Jfr be-, for-, 
um-thäkkia.
päkkia (päkia £.), /. [/.?/. pekja] L. 1) be­
täckning, tak. före räglin haffwandis täkkior PM 73. 
2) täcke; hästtäcke, schabrak, sudaria, thäkkia GU 
4. thera tekkia ok thera ränne wand war brwnt ok 
halfft baldakin ok wel fodrat mz ykorna skin RK 1* 
2195.
thäkkilse, n. pl. — thäkkilsa man (thäkk-
96
thäkiwidlier 762
ilsäman), m. person som tâcher holmilor. hwar 
kolare skal haua halwan fämtä skipärä. haluän pripiä 
thäkkilsäman. oc en vtspisärä SD 5: 63S (1347).
thäkliadher {eich. -adli. -at), m. [Fdan. thæk- 
neth] 1) behagande, behag, vi skolom . . . thiäna 
. . . ey for thäknadz skuld, vtan af kärlek Bo 68. til 
manna täknadh Su 116. — välbehag, tillfredsställelse. 
wm hwilken alt thz gudhi fadher offras wpfar oc anam­
as j högxsta teknat Su 323. 2) välbehag, ynnest,
gunst, iak älskadhe tik aff äwärdeleko . . . oc mz 
besynnerlekom kärlek oc täknadh (affectu singulari) 
tik före kom Su 90. begärandes täknat aff människiom 
Lg 3: 412. 3) tillfredsställelse, nöje. giordlie thu
os storan thäknadh KL 6. han (påfven) . . . bödh 
hänne sina hand at kyssa, hulka hon tok mz största 
thäknadh ok kyste hona ib 355. thz tekna världzlikin 
täknadh MP 1: 263. ib 2: 94. Bir 4: 54. 4) behag,
täckhet, skönhet, systrana skulu wara prydda . . . mz 
alla sidhanna qwämmelighet oc dygdhanna thäknadh 
Bir 5: 67. 5) tacksamhet. Jfr othiiklliuHlor.
jiiill (VGL 1 FB 7: i; UplL Kh 1: 2; SML Kk 
4: pr. ; SR 5; SJ) 1: 670 (1285, gammal afslcr.). thän 
VGL U K 73: pr., l; KL 55; Bil 854, 885; Bir 5: 
7. pen VGL 1 K 8: pr., A 6: pr.] SML G 3: prr, 
SD 5: 561 (1346). then Bo 1; MB 1: 3; Bir 1: 7, 
317; KS 57 (i44, 63); PM xvn. ten SO 99. dhen 
BSH 4: 343 (1503). den Gers Frest 54. pan VGL I A 
21: pr., 111 90; VML 1 M 21, 22, II Kr 1: 1. the 
(felaktigt?) KS 32 (82, 35). /. pe VGL 111 76, 98, 132; 
Bu 8, 13, 21; Bir 4: (Avt) 183. the VGL II K 68; 
MP 1: 131; MB 1: 204; ST 205; Fl 33, 329; PM 7. 
Jeer (säkert slcriffel för pe) VML 1 M 21. pen BjR 
15: pr. then FM 254 (1505), 257 (1506). den BSH 5: 
514 (1512). pön ÖGL Kr 9, 16: 1; UplL Ä 4; VML 
11 Kr 5: 4; Bu 10. thön KS 52 (l32, 56); Bo 61, 125. 
py VGL 11 A 7, Add. 7: 25 i var. thy MB 1: 44 
(på två st., på det ena dock kanske att fatta ss pl. 
nom. n.)\ GO 12. di DD 1: 192 (1505? eft. aftr. hos 
Langebek). n. (nom., ack.) Jlät VGL 1 K 1, 13, p 6: 
i; ÖGL Kr 5: l; VML II Kr 1: l; SR 2; SD 1: 66S 
(1285, gammal afskr.). thät ib; Bir 4: (Dikt) 216, 226. 
thäth SD 5: 558 (1346, gammal afskr.)', Di 236. pätt 
SD 5: 374 (1314, nyare afslcr.), 375, 376, 377, 378. pet 
VGL 1 K 7: pr., 13; SML Kk 2: 1; VML IB 29; SD 
5: 160 (1343), 6: 170 (1350). thet Bil 165. thed LB 
7: 97. dhet BSH 4: 276 (1501), 343 (1503), 5: 251 (1508),. 
514 (1512). det ib 250 (1508), 251, 514 (1512), 515, 573 
(1517). deth ib 515 (1512), 573 (1517). pat VGL 1 K 
7: pr., 22, Md 1: 3, A 17: 1, 111 67, 68. Synnerligen 
vanligt är, att endast beyynnelsebokstafven — t (th, 
t) — utskrifves och att det följande -ät betecknas 
genom ett förkortning stecken, som liknar z och i de 
tryckta upplagorna ofta återgifves med denna bokstaf ; 
förevarande pronominalform förekommer alltså i dessa 
ofta tecknad pz, thz, tz; jfr liiiij). suffigeradt: -ät, 
-et (-eth, -ed), -it (-ith, -idh), -at (-ath, -adh, 
-ad), -t. ärät SD 5:478 (1345, nyare afskr.). bedhet 
LfK 64. willet MD (S) 224. besigderet RK 2:5244. 
tillet BSH 5: 338 (1509). atet ib. g’yorttet ib. 
latetet ib. hollered RK 2: 5244. saktet ib l: 2713. 
foret ib 823. företh BSH 5: 563 (i5i6). vtaffet DD 
1: 191 (1505? eft. aftr. hos Langebek). satte theet
)>än
RK 2: 6310. jakit RK 1: 178. gawit ib 3337. arit 
Bo 66. ärat Lg 3: 673. skotat Di 301. vpp ad 
BSH 4 : 241 (1498). wedath ib ö: 141 (1507). giort- 
tadh FM 490 (1510). köptet SR 1. skullet RK 
1: 788. blestet ib 2: 2256. kwnnet BSH 5: 185 
(1507). wäret LfK 142. forthyktit Bo 6i. ant- 
wardhit VKR 29. mistit RK l: 156. haffdit ib 
539. hadhit ib 3: 2703. uarith SO 3. worith 
ib 4. holdridh SEG 112. tyghat RK l: 2714. 
haifuat ib i88f 257. gifwat Bo 66. städhiat ib. 
forskullath MB 1: 352. fördot RK 1: 576. Med 
afs. på de süffiger ade formerna jfr för öfrigt Kock, 
Ark. f. Nord. Fil. 11: 117 följ. ack. m. pän VGL I 
A 21: pr.] VML 11 Kr 4; Bu 23. thän Bil 854; ST 
503. pen VGL I K 12: pr., A 13: 4; SML Kk 4: 2; 
BY11 1: 170 (1363). then RK 1: 2714; Va 15; PM 8. 
dhen BSH 4: 276 (1501), 343 (1503). den ib 5:125 (iS06), 
251 (1508). pan VGL 1 A 22; VML II Kg 6: 3. thön 
KS 51 (130, 55). /. pa VGL 1 Md 3: 2, 11 Add. 2: 14; 
ÖGL Kr 7: X; SML Ä 2: 1; SD 1: 669 (1285, gammal 
afskr.)] Sll 1, 52; Bu 12, 23. tha KS 11 (28, 12). pa 
ib 415. pe VGL II Add. 11: 11. Ill 96; UplL Kk 2: 
pr. ; SD 5: 605 (1346) ; Bu 6. the SD 1: 668 (1285, 
gammal afskr.)] Fl 39; Lg 669. de Iv 5369. then Va 
15, 25; SO 113; Fl 1075; RK 1: (Albr) s. 212, 213; Di 
25; BS1I 5: 315 (1508); FM 62 (1467), 553 (1512), 554. 
ten LB 7: 251. dhen BSH 4: 343 (1503), 5: 251 (1508). 
den ib. thön KS 52 (132, 56). thera (trol. slcriffel) 
MP 2: 151. dnt. m. pem VGL 1 Md 1: l; SML Kk 
2: pr., 2; VML 1 M 22; SD 1: 668 (1285, gammal 
afskr.), 669. them KL 54, 55; MB 1: 159. peem 
VGL 11 Add. 8; SD 1: 668 (12S5, gammal afskr.). 
päm VGL 1 A 16: 2. pöm ÖGL Kr 2: pr., 5: 1; 
SR 46; Bu 508. thöm SD 5: 55S (1346, gammal af­
skr.)] SR 18; KS 1 (1, l); Bir 3: 100. pöm VML 11 
Kr 13: 2 i var. thom Bir 3: 100. /. perri VGL 1 
R 5; pr. perre ib 8: pr., 11 M pr.] ÖGL Kr Jr. 1; 
SD 5: 605 (1346). perrä VGL 11 G 5. peri VML II 
B 5: pr. pere UplL Kk 22: 2; VML 11 Kr 6: 2; SD 
5: 378 (1344, nyare afskr.)] Bu 181 (måhända att fatta 
ss gen.), there Bil 466. perä VGL 7 Md 8; UplL Ä 
2: pr.] SML Kk 1: 1. päri UplL Kk 7: 2. pe VGL
11 M pr. i var.] UplL Kk 7: 2; KL 181, 191. the ib 
38; Bir 3: 278; Fl 736, 855, 1307; Lg 669; PM 7. pä 
VGL 1 R 9: pr. n. py ib Md 1: pr.] ÖGL Kr 27: pr.] 
SD 5: 561 (1346); Bu 3; KL 191, thy Pa 5; BSH 5: 
185 (1507). ty KS 49 (125, 53), 68 (169, 75). dy BSH 
4: 332 (1502), 5: 60 (1505), 61, 251 (1508); Gers Frest 1,
12 o. s. v. pi VGL II Add. 9: pr. thi KS 21 (52, 23); 
Lg 3: 135. ti KS 49 (125, 53). pe SD 5: 293 (1344). 
the Lg 3: 213; LB 9: 115, 116. pu VML 11 Kr b', pr. 
i var. 0. s. v. (jfr Noreen, Ark. f. Nord. Fil. G: 373). 
gen. m. päs VGL I K 12: 1; ÖGL Dr 2: pr., 13: 
2; VML II Kr 7: pr.] Bu 183. thäs Bir 3: 84. 
päss VGL 1 p 19: pr. peS ib 11 A 22; SD 5: 561 
(1346). thés Bir 1: 373; SO 98. pärs VML 1 pg 5: 
6, 11 M 7: 2 i var. thäns Bil 913, 914. thens 
(subst.) Di 100; SO 95, 97 (på två st.), 98, 99 (på två 
st.), then (adj.) Va 15. f. thera SML Kk 4: pr. i 
var.] Al 6449, 6450, 6452. perä UplL Kk 21 ; SML Kk 
4; pr. pärrä VGL 1 A 16: 2. pärre U II A 21. 
pe (adj.) Bir 4: (Avt) 181. the (adj.) MB 1: 159;
763f>iin
Bir 2: 23; FI 107; Gers Frest 20. tiles LfK 3. täSS 
BSH 4: 2S2 (1501). n. päS VGL 1 S 2; VML II Kg 
2: pr.; Bu 182. thäS MB 1: 158; Su 270; Lg 33. päSS 
VGL I p 19: 3. pas (måhända skr iff ei für pas) 
SD 5: 637 (1347). pes VGL I A 4: pr., II A 20; SD 
5: 562 (1346), 563, 564. thés Bir 1: 215. pess SD 5: 
562 (1346), 563. theSS FM 256 (1506). teSS BSD 4: 
300 (1502); FM 248 (1505). des Gers Frest 1. pi. nom. 
m. per VGL I K 3, 4, 11; ÖGL Kr 14: pr., 18; pr., 
Dr 5: pr.; VplL Kh 1: I, 19; prr, SD. 1: 668 (1285, 
gammal afslcr.). thor ib 4: 537 (1336, nyare afskr.). 
peer VGL n 0 1; 6, Forn 12, p 29, 30; VML I Kr 
1, M 22; SD 1: 669 (1285, gammal afskr.). peir VGL
I S 5. their VplL Kk 14: 7 i var., 19: pr. i var. 
pe VGL II Prof., K 21, Dr 40; ÖGL Kr 13: 2, 3; 
SML Kk 4: 4; VML I M 22; SR 41; Bu 9, 16; KL 182. 
the VGL II Kt, SR 44; KL 5; Bit 164; PM 21. dhe 
BSD 4: 300 (1502), 5: 251 (1508), 338 (1509), 339; Gers 
Frest 28. thee SD 5: 558 (VMS. gammal afskr.); BSIl 
5: 185 (1507), 1S6, 370 (l509). pär VGL I K 12: pr., 
Md 13: pr., A 12: 1; VplL Kk 14: 7, 19: pr.; Bjll 
21: 1. pä VML II Kr 13: 1; VGL III 74. pir ib 2- 
thi KS 6 (14, 6): FM 230 (1505), 256 (1506). di DD 
1: 192 (1505 ? eft. aftr. hos Langebek ; pä flere st.), 193 
(på flere st.), dij FM 418 (1509). ty BSIL à; 336 (1508). 
dy FM 417 (1509), 418. pör VGL II Dr 3, A 16, p 
58, Add. 7: 10, 20. pö ib I pi i var., II Forn 12, Add. 
7: 3, 10. them BSH 5: 315 (1508); RK 3: (Till, om 
Chr. II, red. B) 6209. /. par VGL II Add. 11: 19; 
VplL Ä 7: 2; SML Kk 4: 4. paar VGL II Add. 7; 
10 i var., 11: 4, 17, 19; SML A 3: 4. thaar BSII 
1: 133 (1371). pa ÖGL Kr 2: 2, Vap ind. 11; VplL 
Kk 1: 2, C: 6, Ä 2: pr., 6: 3; SML Kk 1: l, G 3: 1; 
Bu 500, 501. tha Bil 110. pä VML II Kr 1: 1 i var.; 
Bu 414. pe VGL 11 Add. 7: 10; SML Kk 4: 4. the 
bil 916, 917; MB 1: 195, 196; Ansg 217; VKR 61. n. pö 
VGL I pi i var., II A 21. thö SD KS 1: 584 (1406). 
pön VGL II FÄ 14, Dr 27, 39, A 20, Forn 32, IV12; 
ÖGL Kr 14: pr., UplL Kk 9: pr.; SD 5: 377 (1344, 
nyare afskr.); Bu 3, 183. thön Bil 468, 916; KS 4 (fl, 
4), 13 (30, 13). pöm (sannolikt skrifel för pöni Bu 
4. py VGL I p 5: pr. pyy VGL 1 Md 1: 2. pe ib 
J 16: 1, M 2, II K 16, 111 104; SML Kk 2: pr. ; SD 
1: 668 (1285, gammal afskr.); Bu 3, 183, 200. the Bil 
916; MB 1: 44; MP 1: 131. pen VGL II Add. 11: 4; 
BjR 27; Bu 183. peen VGL II Add. 7: 26, 11: 17, 19. 
per ib I K 9; UplL Kk 2: 2. pör (för pön?; VGL
II A 12. ack. m. pa ib 1 K 15: pr., p 3: pr., II Dr 
l; ÖGL Dr 4: 1; MULL G 8: 5. pe VGL IV 15: 5, 
16: 12: UplL Kk 8: pr., 14: 9; SML Kk 4: l; SD 5: 
636 (1347). the VGL II K 30, 72: 1; RK 1: 2282. thee 
BSH 5 : 370 (1509). dhe ib 4: 276 (1501). thi FM 230 
(1505), 236 (1505). pä UplL Kk 8: 1. pem VGL I A 
4: 2; ÖGL 11 ind. 17; Bu 167; KL 183. them SML 
Kk 4: 4; Bil 164; Bo 39; RK 1: 2302; BSH 5: 315 
(isos), dhem ib 4: 3oi (1502). peem SD 1: 669 (1285, 
gammal afskr.). theem ib; KL 205; Iv 3042. päm 
VGL 1 K 14: 4; VML 11 B 22: pr. thäm KL 5; 
BSH 5: 250 (1508). porn ÖGL Kr 16: 2, 21, 27: 
pr.; UplL Kk 8: pr. ; Bu 9, 167. thorn Bil 885; KS 16 
(40, 17); GO 827. töm BSII 5: 391 (1510). döm FM 
674 (1517). thorn Gers Frest 12. tom Lg 3: 73, 74.
piin
dhom Gers Frest 12. dom DD 1: 192 (1505? eft. 
aftr. hos Langebek); FM 418 (1509). f. pa 171//. Il B 
16: 1; MELL B 37: 1. tha Små/L 12: 1; Bil 854. ta 
KS 85 (208, 93). per VGL II Fr 8. pe UplL Kk 19: 
pr.; VML 11 M 16; pr. the Bil 854. thi FM 256 (1506). 
pör VGL 11 A 8. pern ib I G 5: 1; UplL Kk 3, M 
9: 4; KL 185. them MB 1: 195; Lg 3: 162. pöm 
ÖGL Kr 5: 1; UplL Kk 6: 6; Bu 501; KL 185. thorn 
Bil 917; KS 18 (46, 20). töm ib 85 (209, 93). thom 
BSII 4: 255 (1500). n. pön UplL Kg 12: 1. py VGL / 
A 16: 1, FB 9: 1, IV 15: 6; SD 1: 668 (1285, gammal 
afskr.). pe VGL 11 G 18; UplL Kk 14: 10; SD 1: 66S 
(1285, gammal afskr.); Bu 6, 58. the KS 6 (12, 6); 
Bir 1: 6, 4: 14; VKR 60. dhe BSII 4: 276 (1501), 343 
(1503). pä UplL Ä 1: 4. pen VGL IV 16: 12; SD 
6: 170 (1350). then Lg 3: 23. dhen BSII 4: 343 (1503 ; 
kan fattas ss sing. ack. f.). theen SD 5: 558 (1346, 
gammal afskr.). pem VGL 1 K 9; UplL Kk 2: 1, 2. 
them KL 55; BSII 2: 102 (1399); VKR 61. pöm
Bu 183. thöm BSH 1: 131 (1371). thom ib 4: 255
(1500). De från dat. lånade ack.-formerna pa -m 
nyttjas nästan blott substantivt. dat. pem VGL I K 
15: pr., J 2: pr., p 5: 1, IV 16: 12, 19: 1; SML G 
3: i; SD 5: 562 (1346). them VGL II K 41; SD 1: 
668 (1285, gammal afskr.); KL 55; Bil 164; Bo 2; Bir
5: 119; RK 1: 1356: Fl 17 (i rimsl. med heem) ;
BSU 5: 1S5 (1507). peem SD 1: 668 (12S5, gammal 
afskr.), 669, 670. thiem LB 3: 85 (jfr s. 147). päm 
VML 11 Kr 3. pöm ÖGL Kr 4: pr., 7; 1; SD 5: 377 
(1344, nyare afskr.), 562 (1346); Bu 3, 5, 6, 183, 491; 
KL 182, 191. thöm SR 32; Bil 885; KS 1 (1, 1); ST 
452; F11 3: 8 (1377). töm BSH 5: 336 (1508). dhöm 
FM 675 (1517). döm BSH 5: 124 (1506). thom Bil 
577; Bir 2: 23, 3: 106. tom Lg 3: 74. dom DD 1: 
192 (1505? eft. aftr. hos Langebek). gen. perra VGL
I K 2, A 13: 2; ÖGL Kr 13: 3, 28; Bps 21, G 7: 1; 
SD 1: 669 (1285, gammal afskr.) ; Bu 129, 490. therra 
StadsL G 16; BSH 1: 131 (1371). perrä VGL 1 A 13: 
1, 4, II J 13, Forn 43, 7F 14: pr., 13; SD 1: 669 (1285, 
gammal afskr.), 5: 477 (1345, nyare afslcr.), 565 (1346). 
therrä ib 1: 669 (1285, gammal afskr.). perre VGL
II Dr 7, 29. therre SJ 405 (1473), 406 (1473). pärra 
VGL 1 A 13: 3; Bu 490. thärra KL 330. pärra 
VGL I Md 14: 1, 11 Add. 9: pr., III 57. pera ÖGL 
Eps 9; VML 11 Kr 13: 2; Bu 129, 183, 204; KL 183. 
thera MB 1: 3; LfK 247; Lg 3: 75. dera (i för­
bindelsen hwarderaj SJ 404 (1474); (i förbindelsen 
hwar dera; BSH 5: 251 (1508) ; (i förbindelsen 
hwan dera; Gers Ars b 6. perä UplL Conf., Kk 
1: 1; SML Kk 3, J 15: 1; SD 5: 477 (1345; nyare 
afskr.), 565 (1346). therä LfK 225. theras VKR 
17; SO 52; Lg 3: 167, 181. theres Va 23; LfK 247; 
BSH 4: 321 (1502). teres ib 5: 429 (i5ii). theress 
ib 4: 321 (1502). therris SJ 405 (1473), 406 (1473). 
theris Lg 3: 75; SJ 141 (1445); BSH 4: 282 (1501); 
FM 256 (1506). teris BSH 5: 247 (1508); genitivfor­
merna på -S nyttjas blott substantivt. the (irol. skrif- 
fel för thera; Su 270; (adjektivt) Bir 2: 9. i förbin­
delse med en följ. dat. pl. ngn gang med hänsyn till 
böjning behandladt ss ett poss. pron.: therom RK 3: 
3666; Lg 3: 614), pron. [Fdan. pæn. Isl. £ann, eg. ack. 
sing. m. motsvarande nom. m. sä; i Fnor. jämte Jmnn
764Jmii
också penn, båda der äfven ss nom.J L. 1) de- 
monstr. den. a) utan relation till en följande bestäm­
ning ; stundom mer cl. mindre närmande sig betydel­
sen: denne, ct) med syftning på ett omedelbart i rummet 
el. för tanken närvarande föremål, adjektiv/, ij bärin thz 
blomster iomfrur alla Fl 1305. then borgh kennir iach 
wäl Va 15. — med följ. subst. i best. form. omöghcl- 
ikit är at thz maladha korset a the wägginno flytir 
sik siälft owir a andra wäggina KL 38. thänkiande 
sua mz sik hwat nytta . . . vardhar mik at jak 
gifwir thöni alia thorn thz raadhit (si tali vel tali 
dedero hoc consilium) Bir 3: 100. ß) med syftning 
på ngt af den föregående framställningen kändt el. 
i det föregående omtaladt. adjektivt. hwar sum 
aprum gör a mot ... pa skilium wir halw minni 
pliktv vtan pän v rät tär wärthe optare giordthur SJ) 
1: 670 (1285, gammal af skr.), hwem päs pökker at 
näfnden hauura vrätt gyor, aghe päs waald at wäpia 
a mot pere näfnd ib 5: 378 (1344, nyare af skr.); jfr 
b. diauulen öpte v ens salogs manz munne: som inn­
an qualdes af diaflenom . . . bartholomeus bap han 
pighia. ok päpan fara. ok fik pän man iam skyt bötar 
Bu 205. hon manape damianum . . . taca vip eet litet
present . . . pät present var eigh sua rikt. at han
tok pät for fik t ib 514. arinur vara fru höghtip är 
siax vikum afte iula dagh . . . sua mykit höre os tel 
här af sigh ia hui pe höghtip kallas kyndelmässa ib 8. 
en hälaghar ärmite pröuape. at ä[n]gla su[n]go sötan 
sang hvart ar vm pa nat vi haldom nu hänna högh­
tip. han bap gup daghleka visa sik. hui hans änggla
sunggo huart ar pän sangh. vm pa naat ok eigh vm
andra ib 23; jfr b. vm pän tima var en stapar aldar 
criston stor ok starcar . . . som callapes thebe af pöm 
stap ok hans lande giorpos vt härscap tel kesarans 
garp siax pusand ok siax hundrap ok siaxtighi ok sinx 
riddara ok suena ib 507-8. han bedes af folkeno atta 
dagh a frest ... ok do mykit folk i pöm atta dagh um 
ib 491. är thz sanlika pröwath at himbla röras . . . aff 
vnderstandilse ey swa at himilin oc thy vnderstandilse 
göra ena natwr . . . wtan thy vnderstandilse är gudz 
ängel MB 1: 44. the crisno bygdo ther eth feste . . . 
thz hwss heyter taffwesta borg RK 1: 151. wille 
the liaffua dragijth in i asswnda heradh. tha mötthe 
them strax her erych trollis breff, och loth them 
första, ath i haffwen geffuith honum koningzfodringh 
i thet heradh BSH 5: 315 (1508). iak är pe ängelin 
sagho aue gracia plena for pän skul biupas vt mina 
nape allum vipar pyrtug um (för viparpyrtugum^) Bir 
4: (Avt) 183 ; jfr b. än pän saken gifs . . . räpis nokan af 
pöm tolf vrättä vild hawa med sik . . . oc gitär pätt . . . 
pröwätt ... in till eens tweggiä eller priggiä, pa skulu 
pe oc eygh fiere vtt afsätiäs SI) 5: 377 (1344, nyare af- 
skr.) ; jfr b samt 4. — med följ. subst. i best. form. 
giwum vi ... prädieäräbröprum i siktunum prätyghi 
mark pänningä, sipän hwariu andru clostre af pem 
lifnapenum i swerike tyu mark SD 5: 565 (1346). ib 
563. härtoghen af norre india stride vip en stap som 
callas carnotum ... ii pän stapen varo magge hälgho 
doma Bu 16. han bap gup . . . visa sik. hui hans 
änggla sunggo huart ar pän sangh. vm pa naat ok 
eigh vm andra, ok fik anzvar vm sipe at guz moper 
födes pa natena ib 24. patricius han prädieadhe . . .
j)än
i skotlande . . . hari röktadhe thz af gudhi at j thy 
rikeno seal änkte thz diur gita varit . .. som är otir- 
fult af sik Pa 5; jfr b. en quinna i paris gik til 
scripta hawande a sik al huwdh prydhilse hulkin 
quinnor plägha at hawa j them landomin KL 125. syntis 
henne träith wara lostelikt, oc togh aff frwktinno thäs 
träsins MB 1: 160. han stodh vp ok gik til waggonna 
som bondans barn la j ok drap thz barnit KL 55. 
heter then delin aff wärldinne asia MB 1: 3. han 
. . . bygde ther en stadh oc kallade stadhen luzam. 
oc kallas stadhen mz thz nampriet til närwarandis 
dagh ib 2: 71. blodh ok watn flöt aff bilätino . . . 
for thz iärtiknit är höghtidh aff wars herra pino i 
the kyrkionne tiunda dagh in j decembris daghum KL 
39. j the mattonne sände pylati hustru . . . sigh iande 
til lians ib 3S0. MB 2: 376. j then konungxsens gard 
war en fatabur swen Va 15. — substantivt. een dödhir 
man lagh nakin j wäghenom for prophetanom, thän 
wilde prophetin iordha ST 503. hustru huar är tin 
vnga höna then skal tu ey länger for mik löna RK 
1: (Alb?') s. 212. ib 213. mötte then kar mek i liio, 
som skatten hadhe, ok then togh iak ok manede 
karlen till vasteno BSII 4: 301 (1502). blodh ok watn 
flöt aff bilätino, aff hulko judhane fy 1 to en ampul ok 
läk to mz thy manga siuka KL 39. tak goth bränth 
win . . . och ther j läg märghen aff ebuli ... oc aff 
the giff honum drikka LB 9: 116. philä och then ädlä 
jomfrv funno om sider en wägh ; then ginge the swa 
lenge, at the finge se enä köstcligä borgh Va 15. ther (i 
paradiset) är blanzaflor thäs är iak vis Fl 394. thenne 
omber wräker alt har aff herra abota och fore thäs saker 
ärä allä abota flinskallute AS 60. födde konungens dotter 
et swenbarn ... thz spordo woland Di 57. thy at han 
(konunge?i) är mera än man ... af ty skal han gudhi 
mera tiena ... än huar annan man KS 14 (32, 15); jfr 
af 11. adam räkfte] hand tel forbupna fruk(t). for 
py räkte guz son sina händar. ok arm(a a) corsens arma 
Bu 139; jfr for A I 12. o thu hiärta . . . enghom 
wildhc iak tik häller wnna, än niinom aldra kärasta . . . 
än ey för thy (icke för ty) det oaktadt) mädhan iak 
älskar mera (för hona mera^) än mik, thäs mera oc 
kärlekare är thu mz mik, huru thu mera hans är, 
huilkom oc iak til höre Su 102. j thy reste falantin 
sik opp Va 25; jfr i I 5. ib 32, 36. konung karl 
sereff strax ather i ty konung cristiern hurw thz til- 
gik RK 2: 8512; jfr i allo thy under alder, ib 8489, 
8661, 9371, 3: 85, 434 o. s. v. i thz stak her didrik 
diwrit in at naffuelen swerdit op till hieltana Di 82. 
ib 126, 254. mz thy kom daghin at enkto hafdlie än 
hanin galit i the huse Lg 3: 213; jfr mäj) A 23. 
thedhen for han tha mz ty RK 2: 8675. mz thäs kom 
falantin ridandes Va 49. ib 51. — sammanfattande el. 
återtagande en satsdel som består af flera med hvar­
andra samordnade leder el. är genom bestämningar 
skild från vei'bet (hvarvid nämda satsdel kan stå i 
nom., under det att af pän naturligtvis den kasus- 
foi'm nyttjas, som föranledes af ställningen i satsen), 
substantivt. mith goz. eet halfmarkland iorp j rams- 
hambre . .. oc eet örisland j iäpirs sokn ...sumjnik 
gauo mina ärligho böndir at murghingauum jngulphir 
oc lafrinz bänässon. pet hauir jäc giuip til strengnes 
domkirkiu SD 5: 293 (1344). al then berningh, jach
765J) än
skal alth naryth haffwa, mych til godho, then skal 
jak nw t thenno tydh tagha til wara BSII 5: 42 (1505). 
tlui äghur j hafwin jnnan huff ok tiuthyrby, giff the 
gudhi til hedher Bil 85i; jfr b. the idhir haua gagn 
giort . . . tliöm ärin ij alära genuärdoghast KL 389; 
jfr b. MB 2: 384. — efter en sats inledd af ett uni­
versellt rel. pron. substantivt. hwat liasse rätlik ii gyora 
{iät skal stapukt vara SB 5: 638 (1347). — med mer 
el. mindre tydligt framträdande bibegrepp: sådan, ad- 
jektivt. var härra . . . sannape han vara bästan ok 
w isas tan mästara pere (för i pere?) const (in tali arte) 
Bu 181. — särslc. i förbindelse med nokor med följ. 
subst. i best. form. vin nakot diupasta rwm ware ok 
tlior waro otalika grawa älla gropa. ther han skulle 
nidhir j fara som fiolle j diupit. vm nakor atir täpte 
nakra the gropena (aliquam illarum jossarum) fiolle 
han ey swa diupt swa som vm ängin ware atir täpt 
Bir 1: 241. —framför ett namn: den der, den nämde. 
berit suarar ok sagpe pera gup vara sua bunden 
mz elde. at han gitar eigh draghit andan, ok eigh 
pora tala. sipan bartholomeus com par pe spurpo 
huât manne pän bartholomeus vare Bu 204. hwath i 
kwnna tenkya then erich larenson til BSII 4: 296 
(l50l). ther finge the se hwor lasse köpman kom 
akandc . . . ther motte henrick antiggo städe them 
til ath spänne sith arbrösthe och sina en piil i hon­
om eller och formene them thet i swa motte, ath 
henrick slog til then lasso köpman . . . och swa kom 
then lasse til fotha och loop sifi vägh FM 554-5 (1512). 
y) utan syftning pä något i det föregående omtaladt, 
men med tanke derpå att den tilltalade (el. läsaren) 
vet om livilket särskildt föremål d-et är fråga’, den, 
den der, den bekante, den . . . dit vet. adjektivt. med 
följ. subst. i best. form. gag . . . tliit som then hedh- 
nugen är iordhadhir ST 26. the peninge her j kirken 
wore vtalf gamble samendräeth fiik her sten tho thet 
rijtze löpet war FM 254 (1505). — framför ett namn: 
den der. bedlier jak edher . . . atti ekke lotte then 
prestesven then peder karsson att trädhe mek sa pa 
hwgedtt BSII 4: 321 (l502). b) med relation till en 
följande bestämning (d. v. s. ss determinativt pron.). 
(c) efterföljdt af en relativsats (med utsatt el. under- 
förstådt rel. pron. el. adv.). adjektivt. hirpdränger 
than sum slikt talar a mot riddärä. äl 1er swonavapn 
SI) 1: 669 (1285, gammal ajskr.). likamen hauer hierta 
thz sum styre allom likamens limom KS 31 (80, 33). 
tha sende han atta riddara the som honom ware hullo 
ok tro BK 1: 2282. aff fughle them som snarast flygher 
MB 1: 159. fari bort af landi i pem stämpnudagh är 
hanum wardper lagdper SB 1: 669 (1285, gammal af skr.). 
pe män ... sum geengangä warum dom ib 670. pet 
mint som nu gar ib 5: 160 (1343). af py gopze som 
wi hawrn til klostret giuit ib 563 (1346). pe pingli 
vilium vi här af vare fru visa, som eigh finnas ii 
biblia scriueth Bu 6. beet ängen eldar a pem hans 
fingre. som räeto gen varom härra ib 55. lypte pafen 
sins kärlex lusta fran allo (för allom) pem pingum pär 
äru lipande Bir 4: (Avt) 179. i pe book som callas 
vitas patrum KL 181. pz diwr som han reep a war 
giorpat mz pe giorp som guz man hafpe giort ib 
191. all the diwr ther skapath waro MB 1: 157. thu 
skalt hafwa al the thingh som thu wilt Bir 1: 6. tässe
pän
sacramentis materia owirgaar all the (hol. skrifel för 
the ra) sinnen som här än wandra (coguitionem via­
tor um) Su 270. i thy är th i k dom sins rätwisa i hwilko 
thic war syndinna sak Ber 124. i pem timä wir ärum 
j landi t SB 1: 668 (1285, gammal af skr.), taki vp pa 
plikt han hafpe hanum ätt ib 669. af py gopze. gup 
hawer oss . . . giwit ib 5: 561 (1346). af pöm jngiäldom 
vi hawuum giwit til varn laghurstap ib 563. tha äghur 
j hafwin jnnan huff ok tiudliyrby, giff the gudhi til 
hedher Bil 854. thed barn tha födis LB 7: 97. — med 
följ. subst. i best. form. til pen altaren per är bygder 
for perrä syälä SB 5: 565 (1346). at pem stapenum, pär 
är i ald parf Bir 4: (Avt) 179. fordarwadho wilgäs 
alla thäs stadhzsins sädh som han bygdhe j KL 35. 
af thäs blotzsins dygdh ther ran aff wars herra sidh.o 
MB 1: 159. nw hawir hans siäl thes ängilsins ham 
ok liknilso som fran gudhi gik mz höghfärdhinne 
Bir 1: 373. — substantivt. haui pe samu plikt sum 
peem är sakt. är hin annan frip bryter SI) 1: 668 
(1285, gammal af skr.), sköflös therrä goz thär thät 
wärper funnit mäp ib 669. mäp konongs nathum. sum 
tha är. äller therrä sum pa rathä firi rikino ib. per 
sum pit warthar (för war tha) kallaper ib 670. af
bäggiä varrä väghnä. oc swa af pess varrä. som äfte 
lywer ib 5: 562 (1346). for pess varrä syäl som döt 
är ib 563. pen som mykit hawer ib 561. allä pässä 
böter taki pän vp som skapan taker ib 638 (1347). 
är swa fast pän pyuuer som kopyr som pän som 
styäl ib. at han ma pem at styra pär mot rätuis- 
onno göra Bir 4: (Avt) 179. hon är thön hulke ther 
mykyt är förlåtit Bo 125. oy war thz orättelika a 
komith, som han fik ägha mz gudhz wilia MB 1: 
223. alt thz ther wäxto a iordhinne ib 157. the ther 
fangne wordo aff them BK 1: 1352. jak är then 
som födhis af iomfrv Bir 1: 7. thän är ledher oc 
stiogger warom herra som sith ögha fästo til oloff- 
lika syn ib 5: 7. om thens uor huffuod som tapar
Bi 100. om thens brot som mysfermer nagrom syn­
om embetz broder mz vnampn SO 98. om thes brot 
som beroper embetz taal thet the lönlige liaffua om 
thera embetz bröder ib. ib 97, 99. magnus mot gudz 
nath. swoä kononger ok götä. sändir allum peem 
pässi bref seä ok hörä guzdrotens qwädiu. ok sinä 
SB 1: 668 (1285, gammal afskr.). at män mattin pät 
gömä wir skipum. oc pät fly wir firi biuthum ib. ey 
maa iak nw äta aff thy thu mik biwdher nw giffwa 
MB 2: 165. thän a kiäres komi felogher till swars SB 
5: 377 (1344, nyare afskr.). med allu pe per til liggir 
ib 293 (1344). kumbär . . . thän cpiin vil siä SR 13. 
alt pät gup gaf pöm at ägha Bu 3. gaf iudas iupom 
tekn. at pän vare Christus, han mintes vip ib 193.
födes pän bruten skulde böta. af renasto mö ib 139.
thän annan skal styra ok döma han seal förra döma 
sik siälfuan Bil 885. thön (de ting) äru try, manne 
torf widher, ther ti i at han må sik sieluan ok sit 
liwcrne wäl styra KS 13 (30, 13). näpsa ... ostyrogh- 
om mannom, thöm spak ra manna fridh . .. wilia spilla 
ib 68 (168, 75). alle fylghia giärna ty the wänta sik lön 
före få ib (l69, 75). the aff säm komo byggia wärldina 
swdher oc öster MB 1: 174. the idhir haua gagn giort 
. . . thöm ärin ij aldra genuärdoghast KL 389. the 
pröfuath vardher ij tholkith maal hon vardher genast
766pän
bränd ij baal Fl 1126. här ligger the dödhin slo ij liääl, 
blanzafltir the flores vnte väl ib 329 ; jfr 3. ban took mz 
sik them lian wille haffwa RK 1: 2302. hielp them j nödh 
äro stadde ST 453. paa stadzins inbyggiara ok theris 
paa slotid lago bästha BSI1 4: 282 (1301). han . . . 
ville synas then han ey var (quud non erat) sik til 
miswyrdhning oe forsmäilse ... än thwärt amot 
vi 1 iom vi synas thz vi ey ärom (quod non sumus). os 
til lof oc äro Ro 39. lustas iak äpte thy han wärdh- 
oghas mik gifwa Ber 200. äptir |»y sinn lanz rättär 
sigher SD 1: 669 (1285, gammal af skr), epter thy som 
solen skipar sik til war, epter thy timis iordhinne 
affwäxter MB 1: 44. falantin . . . hiogh mot diwret j 
thy som thz kom til honom Va 25. j thy som dagh- 
adis MB 2: 162. — föregånget af pr on. livar, adjek- 
tivt. liwart thz klädhe som thera hold komber widh 
MB 1: 360. — substantivt. huar than som vardh stungin 
aff ormenom Bir 2: 113. KL 133. KS 9 (22, 10). aff 
hwario thy som liift' hafdhe MB 1: 421. — med mer cl. 
mindre tydligt framträdande bibegrepp : sådan, el. när 
ngt framhålles mera ss tänkt el. antaget än ss verkligt 
el. individuellt, adjektivt. the sculu sk iära sik mäp tolf 
mannum. them sum trygger äru SD 1: 669 (1285, gam­
mal afskr.). abbanes . . . spurpe {rå-11 mästara dicta 
kuniie ok göra polict palacium. som standar i römsko 
borgli Bu 181. gläpi, här gup hafar ret allum sinum 
vikarium i himmerike, pem lians vilia fölgha Bir 4: 
(Avt) 179. the . . . sat to tlier en foghota then ther 
wel thorde sea vredha men RK 1: 1342. man hauer 
mik saktet som will tyghat mz then man (en man) 
thz saa ib 2714. han . . . fan ekke then stad (ett 
ställe) som han tröste göra diwrit sart oppa Di 82. — 
sär sk. i förbindelse med an nar, mänger, nokor, sumber, 
ängin. adjektivt. vm mangä pe lyti som i pär myok 
höghelikä varpäpe SD 5: 636 (1347). nokor pe vakn. 
sum äru til oponbarlik strip ib 1: 668 (1285, gammal 
afskr.). at fälla nokor ping i almännilikt äller i en- 
likt ärände. the sum näfst thorwo wit ib. han var 
fäglire at se op a än nakar the mö han förra sa Fl 
1559. han . . . aflät at göra som the thing som honum 
lyste Bir 3: 447. j thy rikeno seal änkte thz diur 
gita varit älla lifuat som är etirfult af sik Fa 5. 
till thenna dagh fans inghin then mestherä som waar 
like war i ordhom eller i bökeleghom konsthom Lg 3: 
115. her didrik hadhe thz loffuath ath han skuldhe 
ey koma a inthe thz festhe j hwmlwnga landh war 
för en han kome oppa bärna Di 272. — substantivt. 
andre pe sum äru kallapir SD 1: 670 (1285, gammal 
afskr.). uarith sua theth nakar wore than thz (för 
ther) skaffarenum wille ey giffua the päningana SO 3. 
worith saka at nakar thän vari ekke kome ib 4. uore 
then nakar som skaffarenum giorde omak ib. Gr 264. 
är ... nakat thz i os som fromt thikkis vara Bo 39. 
Bir 4: (Avi) 184. tha wart han vreder summwm them 
ther hans son haffde til konung takit RK 1: 176. 
sagdho enghin then finna, som thrät kunde visa Bil 
86. MB 1: 279. —framför ett namn: den, den der. 
äst pu pän andreas som prädica folko hemska tro 
Bu 138. ß) efterföljdt af en appositionssats med ut­
satt el. underförstådt inledande at. adjektivt. med 
pöm forskiälum at hwar skal sitt agha SD 5: 377 
( 1344, nyare afskr.). aldre skall mit mödernes slekte
pän
faa then skam. at iak skall smida mz hamber oc tang 
Di 57. for thän sculd at elizabeth var ofruetelik tha 
varo thön badhin barnlös Bil 891. j then timan alh 
hon war xx ara gamull Va 3. — substantivt. that firi 
biupum wir hardlikä. at eingin hämd . . . göris thär 
fore SD 1: 669 (1285, gammal afskr.). vnnom vi i pär 
pät. at i maglien oc seulin sätiä oc haua fyoghärtaan 
rapmän ib 5: 638 (1347). hon theynkte thes wel ok 
forstodh ath alt thet got som menniskian hawer her 
i jordrike, thet hawer hon aff gudz nadh ib NS 1: 435 
(1405). han (konungen) är mera än man. af thy at 
han haver mera wald af gudhi än andre män hawa 
KS 14 (32, 15). aff thy ath inglien vare nenimer til 
ath styra för them landhom än the som vara aldrians 
moder brödher ty bodhe the them ath komo titli til 
sigh J'i 237. Lg 3: 247. firi py. at pe äru langt borto 
SJ) 1: 668 (1285, gammal afskr.). fore thy at aff henne 
skal födhas gudz son Lg 33. tettha sägher iak ey 
forthy ath thw skal t h nogwdh epterfölghia thera kenne- 
dliom ib 3: ill. j thy förwaradhe thu thit liff at 
thu vpfan tolkit raadh MB 2: 163. hofsämi är i thy, 
at mannen forstyrer sik af ondre giri KS 20 (49, 2l). 
i dy ath mennisken menar liaffwa vndher trykth 
höghlardh ok fafänga äre swa weth hon ekke for en 
hon faller ther mith vthi Gers Frest l. jnnan thes 
ath thetta thaladis Lg 3: 136. mäp py at ofmykin 
moghe är wan at göra dröghilse SD 1: 670 (1285, 
gammal afskr.). till tliäs ok (för at) the (böterna) 
wtfäster äru ok borghadhä ib 4: 465 (1335, nyare af­
skr). thu äst thäs värdh man skuldo thik hata Iv 
567. for thy hon war fäst enom man mote sinom wilia. 
badh hon tagha sik in i klostret Lg 3: 247. forthy 
gwdli han er opynleghin thy skall thw wetha ath han 
loth sigh pina till sin mandhom ib 113. honom skulin 
i dyrka och hedra forth i han är sandher gwdh ib 135. 
en ... man fik bradha guz hempd for thz han a 
enom synnodagh wille ey halla hälaght ib 260. konung 
erik ok han the waro osatte foret han kraffde thz 
sölff han honom atte RK 1: 823. stripen stop fra py 
solen gik vp. ok tel päs hon bärghapes Bu 178. i thy 
männene komo for dörrena. sagho the at dörren lop 
snarlika til Lg 3: 247. j thy solen vpgaar vari huar 
man j sith harnisk MB 2: 170. ther war ey lankt 
mellon thz han swor ok han wt aff rikit foor R K 1: 
2860. til thäs nio manadha waro lidhne Lg 33. hwi- 
like preste daghlicä sculu messu sighiä til pes lif- 
näprin komber SD 5: 563 (1346). hulkyn thry iak 
hauer hindrat här til for klostreno, äfte thy iak ey 
annadh viste en thö myk rättelika til hördho ib 
NS 1: 584 (1406). the . . . waaro . . . begärendhe . . . 
at thee motto faa pasport . . . epter thy theras tiidh 
war förliden BSH 5: 185 (1507). Se vidare under af,
for, i, innan, mäp, mällum, til, undir, äptir.
y) efterföljdt af en sats inledd af konj. pa. pät var 
eigh minst ii pina pranga pa sat pina mopor ganga 
vapeleka punga ok langa Bu 79. Ô) efterföljdt af en 
sats inledd af konj. um. annat oärlikt åthäue är thz, 
vm gamul man liuer ogudhelika KS 45 (116, 49). e) 
efterföljdt af en sats inledd af en indirekt frågande 
partikel, af py hur waar fru warp först scapath Bu 3. 
ib 12. MB 1: 449. £) efterföljdt af en sats med under­
förstådd inledande tidskonjunktion. pän tima iak giuar
767j>än
min anda up Bu 13. the stwnd barnit war syukt ST 
606. thäntidh barnit war syukt ib. Se vidare under 
stlllld, tij), time, rj) efterfoljdt af en inf. aghe päs 
waald at wäpia a mot pore näfnd SD 5: 378 (1344, 
nyare af skr.). $) efterfoljdt of ett prepositionsultryck. 
pe af stapenom gauos ofdighart fram Bu 16. fore thorn 
aff radit ok companijt SO 116. thee aff slotid BSJI 
4: 282 (l50l). 2) obest. pron. a) den, en visSj en, den
ene. substantivt. KL 191 (se nedan sprdkprofvet under 
pan alia pan). — i motsats till annar. adjektivt. matte 
tha et barn födlias vnder them stiärno gang oc annath 
vnder androm MB 1: 101. — pan alia pän. den eller 
den, den och den, den ene eller den andre, substantivt. 
han . . . viste alra bröpra panka vmkring. swa at 
ban skreff pera formannom. at pan alia pan (UH et 
illi) är glömskir alla dylskir alia latir oc pan stap- 
ughir i troo KL 191. vm nakar spör hwi iak vmbär 
then alia then (ilium et ilium) Bir 1: 74. at jak gifwir 
thorn alia thorn (tali vel tali) thz raadhit ib 3: 100. 
ath hon j si k syälwe ath spör ok tänker, vm hon är 
wer re Un andra mennisker eller werre än den eller 
then Gers Frest 54. eyiiga lundh haffde nagher annar 
lnvaszke then, eller then kunnith thz swa göra ib l. 
gör thz älla thz (hoc vel illud) Bir 3: 157. thu sigher 
j thinom . . . tankom. hwi mona mik thz ällir thz til 
komma Lg 812. — pan ok pän, den och den. sa giordhe 
thän ok thän BSH 5: 124 (1506). b) pi. de, man. bidhie 
dij om i alle städer, ath thet skal gaa swenzske men 
väl FM 418 (l509). 3) vel. pron. den, som, hvilken.
kan . . . swa tyma. at dan niclesson falder fra. äller 
vil egh pern giora swa rät som nu är sakt. pet vi ey 
troum SD 5: 567 (1346). en iomfru skal födha son 
then häta skal emanuel Bil 82. iak är thin gudzson, 
thän thu döpte Lg 673. vi hafum nokot pät sigia pät 
idra siäl varpa Bir 4: (Art) 184. i hafin pät (för pej. 
fulastu frägp i rik (för rikit?J oc vtan pän kristin 
man ma haua ib. andre vise män thi rönt haua wär- 
ildenna skipilse KS 6 (l4, 7). nu sighr mästar egidius 
i sinne bok, the han hauer giort vm kununga styrilse: 
at thön äru tijo godhum kununge til höra, then rike 
wil wäl ok wislika stÿra ib 57 (144, 63). lika aristo- 
teles barna skiäl ok näme widh taflo släta then skipat 
ok bod är til at skriuas å ib 52 (132, 56). vtan 
adhalport skal wara port luka järnadh, tän man må vp 
ok nidh winda ib 85 (209, 94). han (o: mannen) hauer 
sik wäria för mannom ok aldrahanda diurom the han- 
om rnâgho skadha ib 40 (i05, 44). giuer thet ... få- 
fängom ok häggoma mannom, the hånom giua later 
ok Unnelof ib 58 (145, 64). gud giwi honom lycka helso 
ok ära then wy skulom i dagli til konung taka RK 
1: 4492. FI 330. thz är onth bröderschap at forderffua 
eller forhata hanom then han skal are SO 115. skipadhe 
han propheta them han tedhe ther (möjl. i st. f. 
them ther han tedhej j hwat matto atirlösnin skulle 
göras (quibus modum redemptions . . . ostendit) Bir 
1: 252. sigher jak at alt atherhald ey är thz swa 
litit, thz wppa tagx oc haldz fram j min hedher mz 
gudhclighet thz är wärt at faa sin lön ib 4: 119. xxxi 
(3l) karla, them vectaren siolff iiij (o: 4:de) i kyrke- 
tornet görlige rcknade BSII 5: 12 (1504). iak haffwer 
i nath hafifth cna helgha wako nath, meth thi mik 
är i nath oppenbaradher liififsins wägher (contigit
juin
michi . . . divinis excubiis invigilasse quibus michi via 
vite revelata est) Lg 3: 135. 1 några af de anf. språk- 
pr of ven skulle ifrågavarande pron. måhända kunna 
fattas ss dem. med följande rel. pron. underforstådt. 
4) qjers. pron. a) i sing. n. samt i pl. skipathum wir oc 
wilium at pät staplikä hallis. at äru änkiur. äller fapur* 
lös barn . . . äller härrä män gamblir. tha takum
wir theem i wärä pianist, ok perra goz ok perrä bion. 
ok takum peem rnäp wart bref vndir warä hemelikä 
wärn SD 1: 669 (1285, gammal af skr f). all var gopz oc 
hwart perrä särdelis ib 5: 562 (1346). giwum vi . . . 
prädicäräbröprum i stocholme var ingäld som pe hawa 
af oss. twem arum länger än var breff sighiä ib 565. 
kan . . . swa tymä ... at en äller twe aff förnäfnd- 
om biscopum falder äller falla swa fraan. at egh
kunno braplica andre i perrä stap tiltakas ib 567. 
är äi fläsk til. pa skal han haua i pas stap halft
annät pund salt nötäkyot rökt ib 637 (1347). vnnom vi
mestärämannom. at pe oc perrä swenä magho frälslikä 
sökiä allä köpstapa. oc köp gyora hwar per koma til 
berhsens nyttä ib 638. äf pöm fyoghertan skulu twe 
väliäs bärghämästärä en af pöm skal vara domärä vm 
all mal vm et ar. oc annär perrä vm annät ib. skal 
alt gruuufolk gyora hwar i sinom stap. som gruuu-
foghäten pöm byupär ib. waro män ok kono forbanap
än po egh barn fmgo Bu 3. war en iupe ioachim at
namne . . . han tok sik husfru . . . annam . . . pe
bopo saman gupleka . . . tiughu aar bopo pön saman 
barnlös ib. the (Crisantus och Daria) bundho sik 
widh tholikt hionalagh som maria ok josepli . . . thön 
(af senare hand ändradt till thej koino mykit folk til 
cristindom Bil 468. hanne syntes sik vara sua fägna 
liuseno at hon vilde ägolepes pät fran sik lata Bu 12. 
diäwlen . . . bap vsla män atar vända, än pe vildo eigh 
vär fara än han sialuar ib 207. pri riddara . . . foro 
saman tel sanctum iacobum. en fatök quinna bap . . . 
en pera föra sin pusa ib 173. talar han til sina 
husfrwr, oc sigher them wars herra wilia MB 1: 224. 
sarghapos hans fötir. swa at blop flöt af pöm KL 
191. han saghpe mangom hwat lönlikit war i pera 
hiärta ib 134. androm händir pänne lastir. nar pe 
koma til höghelika dyghpa. oc lata sik pem ey alla 
haua af guz nap ib 185. ämuäl vatn oc bröp vm pz 
taks mz giri iuir enkannelika vipirporpt. pz är atir- 
halloghom kräselikin lastir ib. swa gör barn i by 
som thz är heema want GO 306. tw thing til höra 
swärdheno först at thz Jiaui twa äggia annantidh at 
thz vare väl huast Bir 3: 382. the som owirgifwa 
sit. ok gifwat i gudz nampn fatiko folke Bo 66. fatighe 
fiskara hitto vpa hans liik ... ok fördot til landz 
RK 1: 576. tha the eller wi viliom thessin forordhin 
vpsighiä BSH 1: 131 ( 1371). som ider förtlienker om 
dhen scriffuelsse, jak war begärende affv her sten, 
dha har iag dhen fadh ib 4: 343 (i503). — pleonastiskt 
efter subj. veritas pät pyper sanni[n]d Bu 21. thz 
samma land thz vart alt cristith RK 1: 155. henne 
sinne thz war swa Va 29. — i reflexiv användning ; i 
slit i gen. pl. men äfven i ack. el. dat. pl. afgupa prästc 
(offradho) pera afgupi Bu 207. sculu pe (ordensbröder­
na) . . . for vara ärwingiä .. . afminnilse hawa i perrä 
messu . . . oc särdelis collectam fyri oss bapin i allom 
perä mässom SD 5: 565 (1346). the haffwa thera fram-
färdh skipath swa Jv 20. the toko thera baner RK 1:133. 
ma lian oc hans ärfuingia forscrifna toinpt haffua oc 
bruka for tlieris rätte eghit SJ 141 (1445). engin köt- 
maangare slachte paa opinbara gathur widh tlieras iij 
mark SO 52. at the latin warä wnderdanä .. . therrä 
nyutä SJJ 4: 466 (1335, nyare afskr.). ib 5: 378 (1344, 
nyare afskr.). the haffdho . . . saalt alt theras LfK 
21. the män som wilia saman wara ok liua, skulu 
wara winlike ok hemelike thera mellin KS 38 (100, 
4i). the tala them i mällan MB 1: 242. konungen 
gör som the män, ther mykith got iätta fore them, 
tha the wardlia siwke ib 295. alle the herra ther 
kompne ära fördho thera husfruor mz them thäre Fr 
2764. the kalzadho mankt ok giordhe them blidha ib 
1378. riddara oc frvvor giordho them gaman Iv 50. 
badhe thi them gud til hielp, at the haffde eke iij 
hwndrade marcher i theris waldh FM 256 (1506). — 
n. sing, mera obestämclt med syftning pä ett förut 
angifvet begrepp eller på innehållet i ett uttryck) i 
en sats el. satsförbindelse, simon sagpe tel mariam 
pässa samu profeciam : pit lif som hans suärp skal 
ginum ganglia : pät sannapes hänne fredaghen langa Bu 
73. hafpe mö barnet manghen vanda bape dagh ok nat 
vm pit lif räd . . . sua liten pu vast pu viste pät väl ib 
79. legger man stampadhan pwrlök widh benbruth tha 
hielper thz snarth LB 2: 34. hwi gör äkke thu swa, han 
swara. jak gitir äkke, hwi tha sannelica thy at frw 
girin vil äkke städhiat Bo 66. ängaledhis forskullar 
han sik gudz nadh oc winskap, för än gudli giwer 
honum nadlier at forskullath mz MB 1: 352. drukin- 
skaper är modln* ok ophof åt allom odyghdom . . . 
thet gör manzens änlite lyt ok afskapat, ok minzka 
wit ok skiäl . . . thet gör likamenom siukdom KS 44 
(112, 47). tha wart han vreder sumniwm them ther 
hans son haffde til konung taki t ok sagde hwi er 
ekke heller jakit RK 1: 178. bondhen twäkadhe, om 
thz skwlle hans hwstru wara, tha swaradhe hon iak 
ärat i rätte sannindh Lg 3: 673. — i allmännare be­
tydelse: det, det som nu är i fråga, saken, förhållandet, 
wiltu ey haffuat tessa leedh RK 1: 188. the . . . sagdo 
at the villo haffuat til säät ib 257. ther med skullet 
tha wara säät ib 788. sidan satte theet i en dag til 
nesta sancti mortins dag j fridji skulde thz sta ib 
2: 6310, 6312. — n. sing, ss formellt subj. pa wäri 
frither mällin aldra manna, aff allän döperlik owin- 
scap. e huru högburnir män pät äru häl st SD 1: 668 
(1285, gammal afskr.). är pet . . . swa ... at nakar 
rymer fran konunge ib 5: 478 (1345, nyare afskr.). ärät 
. . . swa at nakar dyrwes sik vndan lönä af vare pian­
ist ib. thz varo thwe kötlike brödir rike män Bil 
869. thz war een ärlikir riddare han gaff sik j klostir 
ST 161. thz war een hälaghir martir heth ignacius 
ib 84. thz war een qwinna som hafdlie stoor frest- 
ilse aff dieflenom ib 84. thet war en man ther hafde 
et i It sår KS 41 (107, 45). thz är ängin ära thöm 
wara herra, ther dyghdelös är ib 47 (118, 50). the 
äru fira dyghde ther mannen styre til at liua vislikn, 
thz är forhuxan, starkleker, hofsämi ok rctvisa ib 20 
(50, 22). bätra riddarskap jak ey weyt jnnan all crist- 
enheth thz er hoffmen aff vplandum aff Östergötland 
ok smaland um RK 1: 2720. hadhe ekke han misth 
siith liiff wiisth hadhit warith een huffwudh striidh
ib 3: 2703. thz hade ey regnth alla the waar ib 2: 
7446. sidhan, blestot ther lika fra ib 2256. willet ther 
ey nappa MD (S) 224. b) i det yngre medeltidssprå­
ket i sing. m. och f. med syftning i sht på subst. som 
beteckna saker. Jfr Tegnér, Sv. Akademiens Uandl. 
ifrån år 1886, 6 : 387 f. her axel sculle haua haluen 
schat aff wardhbergs län . . . engelbertz fogadh sculle 
hanom then fanga RK 2: 1426. wil iak först göra oc 
sätia ij (2) tingh . . . som är först täxten i thes 
hälga kyrkios laghom oc sidhan thäs fwlbordhan, aff 
sancti bendicti ... oc agustini reglom LfK 3. är 
hosbonden plichtoger at giffua fore drengen ena thunno 
ööll oc drengen tiene sinom hosbonde then aff S'O 113. 
om man haffuir for mykin lösn oc vil ten stoppa LB 7: 
251. swa brat wij then forbindning olfuerläsed haffwa, 
wilia wi gerna ider then igen senda BSI1 4: 9 (147i). 
varen fortäncthe, huad i schole haffue til kosth och 
thäringh eller huar then skall tages, om i komme hiit 
medh macht ib 5: 237 (1508). her är en stor twedrecth 
. .. om then koningz gessningh, sa the segia, ath them 
bör inthe holla then i thettc ar ib 316 (1508). mich är 
forekomit ... at nogen trätte, splitter och twist är 
komen emellen eder nade och . . . her twrc jensson, 
oc är then saa hedzkelige eder emellen begynt, at i 
pa ingen side vele lotha eder beweke till at optage 
swadone splitter pa dagh och stwnder ib 392 (l510). 
— med syftning på djur. aff tyäders dygdh . . . thes 
hierne blandadher med olyo är godh for hoffvvd werk, 
thes galla blandadher med lagin aff klofflöök oc hon- 
agh either borth dieflar . . . bren thes lungo LB 7: 
153. — med syftning på person, aff fonna högborna 
forstinne oc täss metholdh BSII 4: 282 (l50l). c) i 
gen. efter ett subst. för att uttrycka dettas genitivfunk­
tion. bliffw när graffwenne til lögher daghen thäs 
sool war bärghat Lg 3: 662. 5) best. art. a)
framför ett adj. som står antingen abs. el. i förbin­
delse med ett szibst. liawi forgiort sinom rät vip pän 
brutlikä SD 5: 377 (1344, nyare afskr.). pän skat- 
skyldughe ib. pe cristno Bu 177. pe hepno brändo 
iohan[n]is baptiste been ib 55. the rike KS 9 (20, 
9). han . . . gaf them onda sin anda Lg 3: 495. thz 
huita af eggit LB 7: 57. the danske waro tha kompne 
tiit RK i: 864. hafwä dho bebundith sig til hopä 
kwngen af paalän och dhe tattärskä samfälth ath ör- 
ligä in vppa dhen stora förstän af rijdzsälandh FM 
589 (1513). then annar swaradhe Fl 1318. twc magho 
swa liugha at thän tridhi hänghir GO 777. hvvar konst 
är thera andra owin Al 6450. pän sami, se Sami. 
göme sik pät bästa han ma SD 1: 669 (1285, gammal 
afskr.). i thet förste han wiste at thet aff hans 
föräldrom köpt war ib NS 2: 319 (1410, afskr.). her 
liggher stor makth oppa, ath jw sa sker medh thet 
aldra förstha BSH 5: 137 (1507). hertogh erik then 
milde RK 1: 3510. maria pe milda mö Bu 21. j nafn 
fapurs, sons oc pes hälghä ande SD 5: 561 (1346). för 
än var testament äru gulden vppa pen ytarstä pänn- 
ingh ib 567. thee fornämda pänninga ib 558 (1346, gam­
mal afskr.). a mot pe hälgho script Bu 5. et stort stykke 
aff thy hälgha korse KL 46. hon akther ynghen gudz 
eller the hclgha kerkyo bodh Gers Frest 20. the 
thridhi iomfru mario frögdh ST 205. then onde man 
FH 5: 156 (l49l). sigher swå then wijse man KS 13
pänia 769 piiiit i a
(30, 13). then wise Aristoteles ib 5 (9. 5). pen för- 
nemdi herr mattis prouastin SD 6: 170 (l350). then 
werdige fader biskop mattis BSIf 5: 247 (1508). skulle 
the alle then tridie peniug (livar tredje penning, tred­
jedelen af sin egendom) giffue (red. B: liuar tridie 
päuing skulle the geffue) RK 3: (Till. om Chr. JJ, 
red. A) 6334. — med följ. subst. i best. form, at te
bådha murana skili nokot rum KS 86 (210, 94). tän 
ytre muren ib. nidherfalla j therä rädeliga dyur- 
anna mwnna LfK 225. thän liälghe konunghin Bil 
885. thz hälga landet Lg 3: 692. om the hälgasta 
modhrena sancta anna ib 665. thz nyia tästamentet ib 
664. b) framför ett subst. utan tillagdt adj. (jfr brü­
het af Mnt. de.). then mästare skal sik siwkir göra 
Fl 191. then portanär han bödh köpa raargha stora ok 
sma löpa ib 1296. the swena ganga ater ij geen ; the iom-’ 
fru stodh tlier ater een ok letar ij thz blomster tha ib 
1324-6. the taffwesta tha vndan runno RK 1: 141. the 
hunda fölgdho them swinom ther Al 4108. then rese 
grep the iomfrv i gen ib 7435. siden ginge the herra 
til radz Va 19. thz glas kar dreff nider at ana Di 120. 
wi lothe skiwthe i gaar medh then möser BSll 4: 
293 (l50l). her är en stor twedrecth ... om then 
koningz gessningh ib 5: 316 (1508). the böndher i 
nora soken ib 315. hafuä . . . the tattarä giorth 
stor skada in pa dhen storä förstas land FM 589 
(1513). (Rent Nedertysk form af det ss art. brukade 
dem. pron. är ther i det efter Mnt. mit der hast bil­
dade uttrycket mz ther hasth (med hast) RK 3: 1200.) 
c) efter ett föregående nokor el. ängin. pylatus sände 
han til herodem, hwilkin mykit astundadhe at see 
oc höra ihesum oc skodha nokot thz vndarlikit tekn 
aff honom ST 173. ther skall äldre ängin then man 
the sama quinno fanga äpter han Fl 1052 (jfr un­
der ällg-ill ex. på användningen af suffigerad art. 
vid subst. föregånget af ängin). — Jfr tliera, py, 
pär, päs, pät, äfvensom alt tliät, alt for tliy 
och i allo tliy under ålder, annat tliera, alt 
likoväl for tliy och likoyäl alt for tliy under 
likoväl.
pänia (impf, pande. part. prêt, pander, pres, 
ref. thäns Bil 343), v. [is/, penja] sträcka, spänna, 
utspänna; genom sträckande el. spännande pina. egea[s] 
böj) enom manne ok tiughu . . . binda hanom händar 
ok fö tar. vip cors trä. ok pänia han tel döpa Bu 140. 
lät han kämba hans limi ok lif mällan stulpa bunden, 
ok pandan (Bil och Cod. C ok widli stolpa bindha ok 
thänia lon) harpom bandom ib 493. sidhan korsfästis 
dyonisius. ok thäns ok pinas wp a korseno lenge Bil 
343. Bo 216. kunugen ... lät binda vip hänna fötar 
stora stena, ok pänia hänne lim fraii limi Bu 501. 
tenk uppa huru iudä han drogo ok mz naglom a kors- 
ith slogo huarth bein war fra andre tanth MD 22. 
tok thän som vinstra vaghin var. vinstro handena. 
ok drogli oc thande thz mästa han gat Bo 200. — 
pällia SUllder, genom sträckande sönderslita, adria- 
nus hängdes„ först ok pandes alle hans limi sundar 
Bu 521. Bil 327. — Jfr llttllällia.
tliäiikeliok (tenckibock SO 156. tenckiebock 
ib 143. tänkia bok: -bökir MB 2: 184, i89, 197. 
tenckebogh HSII 20: 257 (l50s)), /. [Jfr Mnt. 
denkebök] minnesbok, tänkebok; bok hvari ärenden an- 
Ordbok II.
tecknades hvilka förekommo vid sammanträdena inom 
stadens råd; jfr Hildebrand, Sveriges Medeltid 1: 382. 
til vitrilse och vithnisbyrdh är thetta scriuit epter 
borgamestarana budhi in i tessa tänkebok SJ 223 (1453). 
vij haffwe . . . befälet thetta registrerat i rigisins re­
gister oc stocholms stadz tenckebogh I1S11 20: 257 
(1508). — bok för anteckning om vigtiga ärenden som 
förekommo inom ett skrå. om nogat bortglömdes som 
schulde vare vptecknet vti embetz tenckibock SO 156. 
ib 143. — bok hvari historiskt minnesvärda tilldra­
gelser antecknas, krönika, thzta lät konungin scriff- 
wa j syna tänkia bökir (historiis et annalibus) MB 2: 
184. ib 189, 197.
thänkelika, adv. Jfr otliänkelika. 
tliänkeliker, adj. Jfr mis-, o-tliänkeliker. 
pänkia (theynkia: -te SD NS l: 435 (1405); -t 
ib 2: 116 (1409). piänkia: apiänkiände SD 5: 476 
(1345, nyare af skr.), thiänkia MB 1: 400, 416; Ber 
267; -t MB 1: 316. thiänkkia Ber 130 {jfr 300). 
thienkia RK 2: 1905, s. 345; -te ib 1376. tenka BSll 
4: 296 (1501). -ir, -te, -ter. part. prêt, tengter, se 
forthänkia. tienkter, se forthänkia), v. [Fnor. 
penkia. Fsax. thenkian. Jfr Mnt. denken. Jfr äfven 
Jsl. pekkja] 1) tänka, tänka på, hafva för el. i 
tankarne. är simon gup pa sighi for os huat iak 
huxa. ok iak vil ipar sigha huat iak pänke (Bil och 
Cod. C huxar 949J Bu 103. stundom drömir man om 
tholik thing som han thänker waken MB 1: 237. at 
thu skule thz rädhas thiänkia alla huxa fore gudhe 
som thu värdhelika blyghis tala älla giöra j manna 
näruaru Ber 267. flere thing thänkke mit hiärta i 
enne stund, än alle män formatten at göra i eno 
are ib 225. ib 224. swa mykit är siälin sniäl, hwru 
mykit hon thänker, wndherstar och älskar gudh ib 
201. — tänka, komma att tänka (på), få i tankarne, 
få i sitt sinne, en dagh han stop for sinom härra 
. . . pänkte han mz sik (venit sibi in mente), eigli 
vilia piäna. vtan väldoghastom väruls härra Bu 497. 
— tänka, i tanken rikta el. frambära, thörff han (en 
ängel) ekke anderlund tala widh annan ängel, oc wisa 
honum sin wilia oc akt, än ... thänkia (Cod. B 
huxa 532J tholik ordh til hans som wi talom mz 
mwnno til waar win MB 1: 56. iämsköt wi thänkiom 
waar wilia til waar iämsäl win ib. bön ... aff thigh-
iande hugli thänkt oc bidhin ib 316. häligx mantz
bön laght läsin eller thiänkt ib. — tänka, i sina tan­
kar tilldela el. gifva. hans broder kallade hon erik 
alzenkte huat han henne ther amoth tänkte (livad för 
namn han der emot i sina tankar gaf henne?) thz 
weyt iak ey vtan a gäth vtan heller haffde iak enkte 
än thz RK 1: 563. — tänka, i sina tankar säga.
Bir 3: 63. tha daghen kom, tänkte hon hwat skal 
iak ätha i dagh Lg 668. ib 669. Fl 1556. tha tänkte 
sanctus iohannes widher sik, mister hon här sith
liff, tha är iak saker för gudhi för thz Lg 667. — 
obs. pär stop en suen när ok for smape hans lat 
... po pänkte han mäp sik ok porpe eigh tala Bu 
157. — tänka (på), vända tanken (till), gifva alct 
(på), med prep, at el. til. iämsköt som en seer til 
annan oc thänker (Cod. B hygghir 532) MB 1: 54. 
wi skulom vnderstanda hwar annars hugh äpter doma- 
dagh, iämsköt som hwar thänke (Cod. B hyghir 532J
97
{rnnkia 770 {länkia
at androm ib 56. iämsköt . . . han thänker görla 
til os ib 57. — tänka (på), rikta tanken (på), med 
prep, a (up a), tha tilburdhe han at thänkia a wars 
herra pino KL 44. Lg 3: 70. thänk vppa offrit, 
oc hans ntirlösn ok huru han gömde laghin Bo 9. 
then mannin som thu nu oppa thänkir Bir 3: 63. Lg 
44. — med prep. urn. tha the thänkia om hans (Guds) 
handawärk MB 1: 75. ib 92. tänkte han om raadh at 
fangha jonatham ib 2: 264. — med prep. i. är then 
man säl hwilkin som thänkke (meditabitur) i (in) 
gudhz laghom badhe dagh ok nat Ber 136. — tänka 
på, betänka, begrunda, betrakta, med ack. {läukia mz 
påkom guz älskogha Bu 72. blöt mit hiärta ... at 
pänkia mz {lakom {»'na pino ib. Lg 3: 69, 70. 71, 72. au- 
gustinus gaff sik allan at thenkia thz diupa gudlikt 
radh jfuir mankyns helso Bil 649. kirkian thänkir (con- 
sidevans) swa manga stora godhgärninga som hon 
hawir . . . fangit Bo 1. innärlica thänkia (meditari de) 
thera fatikdom. ödhmiukt oc väluilioghan godhlek ib 6. 
här skalt thw . . . thänkia tronna ok böninna dygdh ib 
150. at thu maghe vara lidhugh ok vakir at akta oc 
thänkia oc vndirsta the hemelico thingin som forega swa 
som siälua pinona ib 163. ib 179. Bir 1: 26, 3: 144. Lg 44, 
3: ,.70. jac thänkte idhkelica the hälgho script i mino 
hiärta KL 226. thänkia gudz ordh ib. maria gömde 
al tesse ordh tänkiande them j sina biortha MP 1: 
24. thätta oc tholkit mera thässo likt mat thu thänkia 
(meditari) af piltenom ihesu Bo 15. — med dat. hon 
. . . vande sik til at thänkia gudz pinom Su 383. — 
tänka, tänka efter, eftersinna, öfverväga. nar han saa 
the scriptena ok thänkte mz sik (secum deliberaret) Bir 
1: 215. konung malnrit tha thänkte mz sik ok mälte 
til hertugh fräderik Fr 641. — tänka (på), taga i öf- 
vervägande. med prep. a. thänkin . . . bâter a thässa 
sak Al 1390. darius thänkte diwplik a hwru thz matte 
wara swa ib 1399. — med prep. til. hwath i kwnna 
tenkya then erich larenson til for syth wmak, ther maa 
i tenka til BSH 4: 296 (l50l). — tänka på, betänka, 
besinna, komma i håg. skulo the . . . thänkia oc min­
nas henna hämpd MB 1: 194. thänk iw thz som 
wardha skal Al 3569. — med gen. hon theynkte tlies 
wel ok forstodh ath alt thet got som menniskian 
hawer her i jordrike, thet hawcr hon aff gudz nadh 
SD NS 1: 435 (1405). — med ack. och inf. änglane 
skodha han mz alle vyrdhning. thänkiande sin gudli 
oc sin herra . . . hawa sik swa ödhmiukat Bo 52. — 
åtfoljdt af en sats inledd af at el. i hvilken detta in­
ledningsord kan underförstås, thänkyände ... at {)en 
som mykit hawer aaf gudhi ... är mykit . . . plict- 
ugher. gu{)i aff |>y til heders ... at varä SD 5: 561 
(1346). thänkiom ... at han hawir alt thätta giort os 
til lärdom Bo 11. skal abbatissan altid tänkia, at hon 
haffwir takit wppa sik siäla styrsl Bir 5: 22. huru 
litet konungen thienkia wil at aller owilia war giff- 
uen til RK 2: 1905. swa litet wille han thienkia sins 
herra declitingen burdhe hanom ey krenkia ib s. 345. 
— åtföljdt af en indirekt frågesats, skulom wi . . . 
thiänkia hwilkit himerike är, fram fore iordhrike, 
h wil kith folk ther är fore os MB 1: 400. nw ma man 
oc thänkia hwat var herra ihesus giordhe i dagh Bo 
220. skudha nu oc thänk granlica hwat som här six ib 
10. skalt thw thänkia. hwru varfrw hafdhe sik badhe i
hugnadh ok dröuilsom ib. thänk . . . här aatuakte- 
lica hwat stoor hans godhlekir var ib 220. liwar en gudhz 
thiänista man skal thänkkia i sino hiärta i hwru myk- 
it ilt han komber än han korra älla dele wm iordh- 
rikis thing Ber 130. — med prep, a (up a), i för­
bindelse med en följ. sals. thänk a hwath ther äpter 
skeer Al 3567. thenekiandes (för thenckiandes^) wpa 
at alt forgaar BYH 1: 173 (1369, gammal af skr.). 
jak . . . hawer theynkt oppa ath thenna werldenen 
er omatana falsk SD NS 2: 116 (1409). 2) tänka
(på), sörja (för), med prep. til. thik bör thänkia til 
thiin landz Al 1387. 3) tänka på, bry sig om. then
som korsfästir pinas i döthenom aktar ey värzlika 
ägho oc thänkir ey siin lu stilse KL 256. 4) tänka,
med tanken fatta, föreställa sig, göra sig en före­
ställning om. gudhlik natwra är ower alt thz, ther 
nakar creatura ma thänkia eller vnderstanda MB 1: 
491. thw skalt föra hona til hwilo hulka ey formogho 
öghon at see älla öra at höra oc ey siälin thänkia 
mädhan hon är j kötino Bir 3: 112. 5) tänka,
undra, med sats inledd af indirekt frågeord. tha hon 
hördhe hans röst. tha wardh hon räd. oc thänkte 
mz sik hwilkin the helsan war Lg 32. thänkia the 
mz sik oc taladho hurw thz ma wardha MB 1: 195. 
6) tänka, uttänka el. uppgöra planen till. hans (kon. 
Eriks) broder hot hertugh abel han gaff sith rad ok 
vi lia ther tell thz man honom nidh i slää sänkte ve 
ward honom at han thz tenkte RK 1: 573. 7)
tänka, inse, förstå, kunne wij . . . tänkia och vndersta, 
at här äpter thenne dagh, hans u(ade)s breff, insigle och 
ordh osz intet mehre här äpter holler BtRK 372 (1501). 
8) tänka, tro, föreställa sig, antaga, hon . . . thänker 
... at thz barn monde wara aff hebreiskum barnom MB 
1: 278. the . . . som aldre wända för ater aff syndom, 
än the thänkia (Cod. B vänta 556) at aat är komith 
ytersta daghenom ib 317. hwi monde han thiänkia, 
at en stadhor ware bätre ther til, än annar ib 416. 
tha thänkto the ... at swa som gudli hafdhe för 
giwith sin doom mz watne . . . swa munde oc gudh 
nw hawa giwith sin dom mz rödhom elde ower alt 
mankönith ib 195. mondo the thänkia at iämskyld war 
ewa adame som the waaro sinom fadher ib. vårfru oc 
apostoli saglio ther vppa. ok vm thik swa thäkkis 
mat thu thänkia at the hulpo thörn Bo 220. — med 
gen. the . . . thänkia tliäs at han talar enkte om thz, 
for thy at han är gamal MB 1: 195. — tänka, tro, 
vänta, the . . . thänkia idher finna thäre Io 869. ib 883. 
tha thienkte pal le sculle (ait han skulle) dödhen lijdha 
RK 2: 1376. — tro, anse, alle {länkto {)ät vara skäl 
Bu 144. han thänkte sik badhe wara gudh oc konung 
Lg 34. han thänkir thän dagh ey koma ma, thz han 
ma sik vidh hina skilia Fl 1139. — anse sig, tro sig. 
foor venande bort at han var vunnin som thenkte 
annan haua vunnit Bil 213. 9) förmoda, ana, miss­
tänka. opers. med ack. är thz sa som mik tänker (mik 
grunar). tha haffuer iak her mist min frende Di 197. 
10) tänka, hafva för tankarna, hafva för afsirjt, ämna. 
med följ. inf. natwrlika thänker hivar fadher oc 
modher födha son MB 1: 84. jak hafdhe . . . thänkt, 
mykilika at hedhra thik ib 416. aff thy thänkir iak 
äkke mera sighia Bo 163. han thänker then stadhin at 
häria Al 969. ib 620, 1417. MB 1: 271. Bo 54. Bir 4: 19.
thänkiande 771 faune
— i supinum med följ. supinum. haffde han . . . tänkt 
lwpit gönom watnet Lg 3: 702. — tänka, hafva för 
tankarna) tillämna. med ack. — pass. födhes opta 
dotter ther son war thänkter MB 1: 84. — til/tänka, 
tillämna. gudli ränte thik thänktan hedher MB 1: 
416. the obrygdhilsen ok skamin som ouinini thänkia 
(intendunt) hon um Bir 3: 131. gudh later margha 
genwärdho sinom winom til koma i iordhrikc, oc 
tho aldre vtan han thänker them meer äro i hime- 
rike MB 1: 252. the himerikis ära han hawer iätt- 
ath oc thänkt os ib 462. ib 51, 253. Al 1061. RK 3: 2400.
— tänka sig, ämna sig. tijth hade iak tänkt MD 171.
ii) utse, bestämma (ngn åt ngn), hon är the thu hawer 
thänkt mins herra son (ipsa est quam prceparasti 
servo tuo Isaac) MB 1: 204. — bestämma (ngn till ngt). 
hwru war herra thänkte liälgha män ewerdhelika til 
himerike MB 1: 449. ib 348. — fäukia sik, 1) 
betänka sig, tänka sig för. än iak rätteligha thänker 
mik Iv 583. ädhle herra thänkin idher ib 3997. thänk 
thik bäter Al 1428. thänk thik ginom . . . hwru thu 
komber hingath swa at thu aff os ey skadha fa ib 
4692. alexander thänkte ey länge sik ib 7531. — tänka 
(på)) besinna sig (med af seende på), taga under öf- 
v er vägande, med prep. uni. sigh is hänne (som söker 
inträde i orden) kom ater til os äpte tree manedho 
oc thär j mällan viliom vi thänkia oss om thik VKR 
62. Bir 4: 16. thw suaradhe at thu ville thänkia 
thik vm han ib 3: ill. vi viliom thänkia os vm thetta 
(deliberare super hoc) ib. vil iak . . . thänkia mik vm 
thina bön ib 50. 2) tänka sig, vänta sig. hon
thänkte sik alt längre fara för än hon vordhe thäs 
vara Iv 5563. thänkir sik ginstan dö skolande KL 
256. 3) tänka sig, ämna sig. han haffde sik tencth
til jherusalem MD 359. hwart haffuer tw tänkt tik Di 
125. — ref. tllällk i as, 1) tänka sig, tro sig? han
thänktis ther aff wara godh Al 1404. 2) tro sig,
vänta sig. han thänktis ther mz skula winna at alex­
ander war halfwo minna Al 5325. 3) = päkkias
2. mik thänkis wäl all thiin gärdh Al 461. — tlliillkia 
at, tänka efter, eftersinna. än man thänker görla aat 
MB 1: 123. — thänkia til, 1) tänka på, draga 
försorg, ath i wylle tenkkya til om nogra byssor . . . 
och then mesta pyl och pwlwer i kwnne aff stadh 
komma BSH 4 : 296 (l50l). 2) ihågkomma med er­
sättning. hwatli i kwnna tenkya then erich larenson 
til for syth wmak, ther maa i tenka til BSH 4: 296 
(i50i). — Jfr tilthänkia. — thänkia sik um, 
tänka sig för, tänka efter, ville . . . thu rättelica 
thänkia thik vm Bo 52. — betänka sig, besinna sig. 
bödh hanum lifs frest at thänkia sik om ok widh 
radhe taka Bil 246. — betänka, besinna, iac thok 
thänkia mik vm at thz var änkte vtan drafwil at 
sköta sliko fawitzsko Bil 598. — Jfr umthällkia.
— Jfr ater-, be-, for-, ful-, ivir-, mis-, um- 
kring-, up-thänkia, äfvensom apänkiande, o-, 
sam-thänkter.
thänkiande, n. Jfr forthänkiande.
thänkiande yärdher, adj. tänkvärd, värd efter­
tanke. nw är thänkiande wärt, at hwilkin likame skal 
tkiäna siälinne til thäskyns syslo, han skal wara 
blandadher aff allom försto fyra likamom MB 1: 43; 
jfr athyggio yärdher.
thänkilse (-else, tenkelsse. thänkilse), n.pl. 
och f. [Fdan. thænkelse] 1) tänkande, loktin hindra 
thänkilsen (cogitationem) Ber 232. thy at thäs (hjär­
tats) thänkilse änkte war wtan thanke hwilkin som 
samansatte mang thing af ängo ib 225. — tanke, nu skal 
hans hoop ok liiff ändas mz hans thankilsom (cogitatio- 
nibus) oc girilsom Bir 2: 324. skalt thu . . . halda tliiin 
likamliko sin aterlykt . . . for allom wärldzlikom gir- 
iJsom ok thänkilsom Su 454. 2) betraktande, betrak­
telse. at vars herra ihesu christi pino thänkilse skuli 
ey hindras älla forsumas Bo 163. minna pino aminnilse 
äller tänkilse skal ey skee rapleka äller hastelika Su 
182. dödzens thänkkilse Bei• 152. gudhz lagha thänkk- 
ilse ib 136. Su 5. Lg 3: 69, 70, 71, 72. leta roliken 
stadh til gudhlika böne ok thänkelse Su 454. Ber 220. 
thera handa thänkilse dughir til dröuilsanna ok frest- 
ilsanna tholimodh Bo 125. af allom thänkilsom liggir 
os mäst makt a thässom ib 171. alla thässa thänk- 
ilsinna frukt oc gagn (fructus harum meditationum) 
ib 55. vm iak äkke sighir ther nakron enkannolik 
thänkilse (singuläres meditationes) ib. tholik wtthydh- 
ilse sta äkke alla stadz väl i bland thänkilsen ib 64. 
thz mat thu väl ledha til en na thänkilsa (in unam 
meditationem) ib 88. thätta är löghir daxins thänkilse 
af varefru ib 220. sancti bärnardhi thänkkilse (medi­
tationes) Ber 199. 3) erinran, hågkomst, thetta be­
fälte mich engelke borgamestara inscriffua ... i thenna 
stadz book til ewerdeligh tenkelsse SJ 275 (1459). — 
Jfr a-, mis-thänkilse.
thäuklling, /. tanke. Gers Frest 45. 
faillie (thenne. thetne (-et- här återgifvan­
de upplöst förkortning) SD NS 1: 126 (1402). thenna 
MB 1: 388. panni VGL Iß 17. thässin Gr 299; Bir 
4: 113, (Dikt) 243, 251. täSSen LfK 140. /. pässi VGL 
I J 7: pr., 15: pr., 19: pr. ; UplL. Prcef. thässe 
SML Conf. ; Bil ill; MB 1: 19, 493; Bir 4: (Dikt) 
245, 246; Iv 5742; 5749; Fr 3195. täSSe MB 2: 380. 
pessi VGL il J15, 34, 44. pesse Bu 13. thesse Bir 
1: 238; MP 1: 7. thässin Bir 4: (Dikt) 243; Bo 113; 
Al 4405. thessin KL 146 ; Bir 1: 238; KS 1 (1, 1); 
ST 293. thässen BSH 1: 188 (1386); SD NS 1: 108 
(1402). tassen Lg 3: 278 (på två st.), 279. thessen 
Bir 1: 238. thäSSOn Bo 163. täSSOn MP 1: 6. 
pässum VML I Kr 5: 6, 11, M 13, 19. thässom 
SD NS 1: 668 (1407). thessom ib 2: 102 (1409). 
passa HelsL Ä 16: 1. passa ib Kk 1: 2. thänne 
KL 385. thenne MP 1: 6; Fl 2102. thänna Lg 45. 
thenna FH 4: 5 (i44i) ; ST 5. tenna LB 3: 49. 
n. (nom., ack.), pätta. thätta. petta. thetta. 
pättä TJplL Conf. thättä KL 151. pettä VGL II 
Dr 8; SD 5: 160 (1343). patta VGL 1 FS rubr• 
pattä ib LR rubr. päta Bir 4: (Avt) 183. ack. m. 
pänna ÖGL Vaß 1: pr. ; Bu 13. thänna Bir 4: 
(Dikt) 234; Bo 33. pännä SML B 17: 6. penna 
SD 6: 180 (1350). thenna KL 169; MB 1: 346; MEG 
(red. A) 57. pennä BjR 9: 1; SD 5: 562 (1346). 
thenne MB l: 334. /. pässa. thässa. thessa 
ST 5. pässä VGL IJ 2: 1, 2; UplL Conf.; SD 1: 668 
(1285, gammal afskr.). pessä VGL II J 2, 3; UplL 
Prœf. thäSSO SD NS 1: 668 (1407). pässin HelsL Ä 
4. pänna Bu 25, 507. thänna Iv 3288, 3333. thännä 
Fr 867. thenna ST 5. thennä FH 3:59 (1445). thenne
Janne 772 Janne
Fl 73; Fr 3201; Va 47. dat. m. Jämma OGL Vins 
7: 5, B 22. Jämmä UplL M 41: 1; BjR 6: pr, i; 
SB 1: 668 (1285, gammal af skr.), themma KS 52 
(131; 56). Jässnm ÖGL ES 14: i; UplL Cotif., M 
41: i. thässum SML Conf. thässom Bo 163. 
thessom VGL 11 K 37 i var-, KL 136; TB 80. 
thennom SD ArS 1: 142 (1402, nyare, afslcr.), 421 
(1405). Janna VML 1B 45: 1 ; Bu 12, 28, 515. thäna 
VGL 11 K 52. thenna Su 343./. Jäsai VGL Ip 13, 
IV 19: 1. thässi SML Conf. JäSSe ÖGL Kr 22; 
SML Kk 9: 1; VML 1 Kr 4: 2; Bu 12. thässe SML 
Conf. ; KL 146; Bo 33; MB 1: 300, 347; Fl 1141; Al 2791. 
tässe Su 226. Jesse VGL II Fom 1. Jessä UplL 
Prœf. thäSSO Bir 4: (Dilct) 237, 243. tesSO MP 1: 36. 
Jässäri UplL Prœf. (i förbindelsen i upbyriän Jäss- 
äri bok, hvarest sammanhanget doch kråfver gen. sing, 
f). n. Jässu VGLI G 9: 7, R 9 : pr.-, ÖGL B 39: pr.-, 
UplL Conf. ; SD 5: 376 (1344, nyare afslcr.). thäSSU 
ib 1: 66S (1285, gammal afslcr.). JeSSU VGL 1 J 7: 
pr., 11 R 20, J 15; SD 5: 562 (1346). thäSSO SML 
Conf.-, BYH 1: 179 (1377); MB 1: 323. täSSO FII 4: 
5 (1441). thesso BYH 1: 183 (1379); MP 2: 169. 
thisso SD NS 1: 22 (hoi), 162 (1402), 163. thenno 
SD 6: 6 (1348). gen. m. JäSSä Bu 12, 18, 24, 71. thässa 
MB 1: 106; Bir 4: (I)ikt) 245. thässa KL 137. thäs- 
sins ib 416./. JäSSa Bu 10 (möjl. att fatta ss nom. 
sing. f.). thässa SML Conf.] Bir 4: (Dikt) 237, 
243. thessa BYH 1: 182 (1378, gammal afskr.). thässe 
Bil 119. tässe MB 2: 368. thässins ib 369. tässins 
ib; Su 343. thässens MB 2: 368. thessens Su 25. 
Jänna Bu 10. thenne Bil 119. n. Jässa Bu 153. 
thässa BYH 1: 179 (1377); Bo 163; Bir 2: 220. JäSSä 
VGL IV 16: 12; UplL Conf. Jessä SD 5: 568 (1346). 
thässes ib KS l: 56 (1401). thessis ib 59 (1401). 
thesses LfK 221. thässens BYH 1: 185 (i38o), 196 
(1335); SI) KS l: 109 (i402). tässins Su 343. thess- 
ins SD KS 1: 29 (l40l), 30 (1401). tessins MP 1: 
111. Jässer (måhända skrifel för JäSSGS) SD 6: 149 
(1349). pl. nom. m. JäSSir UplL Conf. JeSSir VGL 
11 Font 46. Jässi ib 111 46; ÖGL Ä 17. thässi 
SML Conf. Jessi VGL II Add 2: 9. JäSSe ÖGL 
Dr 5: pr.] Bir 4: (Avt) 183. thässe MB 1: 183, 359. 
tässe Fil 4: 6 (1441); MB 2 : 344. thesse MP 2: 49. 
JäSSä UplL Kk 10. thässo SD KS 1: 70 (1401), 
127 (1402). thänne MB 2: 344. thenne TB 77; PK 
223. thenna LB 2: 71; Su 224; R K 3: (sista forts.) 
5110, 5265. /. Jässä VGL, IV 19: 1. thässa MB 1: 
236. thessa StadsL G 9: 2 i var. thesse KS 18 (45, 
19). thenna StadsL G 9: 2, Ä 20; RK 3: (sista 
forts.) 5195. n. (nom., ach.). Jässi VGL I FB Q; pr., 
11 0 1: 13; SD 1: 668 (1285, gammal af skr.). Jessi 
VGL I K 6, 110 1: 13, IV 12. JäSSe Bu 172, 529. 
thässe MB 1: 236, 359, 493; Bir 2: 196. JaSSi VGL
I R 5: 6. Jässin ÖGL Kr 13: 3, Eps 1: pr. thäS- 
sin SML Conf.] BYH 1: 179 (1377), 185 (1381, nyare 
afslcr.); SD KS 1: 126 (1402); Bir 2: 196. thäSSen 
SD KS 1: 109 (1402). Jessin BjR 14: pr. thessin 
BYH 1: 185 (1381, nyare af skr.); KL 146. Jessen VGL
II Add 11: 19. tessen MP 1: 71; PM 9. Jässän SD 
5: 478 (1345, nyare af skr.). thäSSan ib KS 1: 108 
(1402). Jässon VML II Kr 2: 1, 25, pg 5 i var.; 
SD 5 : 376 (1344, nyare afskr.), 377. thässon ib KS
1: 674 (1407, på två St.)] Bo 187, 226. täSSOn KS 78
(192, 85). thesson SD KS 1: 210 (1403). Jessön VML 
11 Kr 25 i var. JäSSOm ib 12: 2, Kg 1: pr., Pg 5. 
thässom SD KS l: 97 (1402), 98. tässom ib 31 
(i4oi). thessom SD 2: 433. tessom ib 5: 230 (sl. 
af 1400-talet). JäSSUm VML 1 Eps 1: pr., G 2, 11: 
pr., pg 1: 1, 11, 13: pr. JeSSU VGL 11 O 3. täSSO 
SD KS i: 3i (1401). thessa Mr i: n. tessa KS 
76 (186, 83). Jänni SML Kg 12: 3. Jänne ib Conf.] 
Bu 182. thenne Va 47; RK 3: (sista forts.) 5893. 
thänna MB 2: 368. tänna SD KS 1: 31 (1401, på två 
st.), thenna BYH 1: 178 (1377). thetna f-et- åter- 
gifvande upplöst förkortning) SD KS 1: 126 ("1402), 127 
(1402). ack. m. Jässa ÖGL Kr 10: pr. Jässä SD 5: 
480 (1345, nyare afskr.). thäSSä KL 141. thessa ib. 
Jessä VGL 11 Fom 32, Add 2: 9. JäSSe SML Kk 
7: 1. thässe MB l: 334. thenna Su 226. thenna 
FH 3: 59 (1445). /. thessa SD KS 1: 642 (1407). 
tessa LB 3: 49. dat. Jämma VGL 11 K 54 i var., 
72: 4; ÖGL G 14: 1, R ind. 23; SML J 4: 1 i var.] 
VML 1 Kr 4: pr., 6: 2, pg 7: 1, 11 Kr 3, 9, B 23: 3, 
pg 5. Jämmä VGL I Br 3, IV 16: 7; UplL Prœf., 
M 4, 44: 1, p 11: pr. Jemma VML II Kr 24: 9. 
Jemmä VGL II Fom 46, Add 3: 1. Jassum ib I 
Br 3, II Fom 46 i var., Add 3: 1 i var.; ÖGL Ä 6: 
2, 10: 2, 3; UplL Conf.] SML Prol., Pg 11: pr. 
thässnm VGL II K 54. Jessum ib Add il: 16. 
Jässorn SD 5: 479 (1345, nyare afskr.). thäSSOm 
Bo 163. tässom MB 1: (Cod. B) 527. thessom StadsL 
Kg 12: 4; Bil 916. tessom MP 1: 78. thännom 
BYH 1: 178 (1377); MP 2: 49. Jänna SD 5: 293 
(1344); Bu 153; Bir 4: (Avt) 181. thänna Bil 854; Bir 
5: 83; StadsL Kg 12: 4 i var. Jänna VGL 11 Fom 46
i var.] SML .1 4: 1. pg 11: pr. thenna MB 1: 173; 
TB 78. Jänne VML 11 pg 5 i var. thenne MP 
1: 71. gen. thässa KL 141 : Bo 157; MB 1: 434. 
Jässä UplL Conf. tässe FH 4: 6 (1441). thennä 
ib 3: 59 (1445)), pron. ( Dl. Jessi] L. denne. a) med 
syftning på ngt i rummet el. tiden närvarande, adjek- 
tivt. se min fru Jänna palm quist för Je i ak Jik aff 
paradis Bu 13. Jänna paradis palm skalt Ju föra flri 
mino like ib. frither wäri maj husi thässu SD 1: 
668 (1285, gammal afskr.). magnus met gudz nath. 
sweä kononger ok götä. sändir ailum Jeem Jässi bref 
seä ok höra guzdrotens qwädiu ok sina ib. til staj- 
festilse Jessä testamentz ib 5: 568 (1346). här mz ändas 
thässe sagha Fr 3195. huru var fru for af Jänna 
heme tel himirikis Bu 12. hau tapar Jässa lifs dygj 
ok himirikiz äru ib 153. fra Jöm dagh. wi til kron- 
unnä i swerike forman waldoms. til Jennä dagh SD 
5: 562 (1346). blifuin hos mik thänna nat Fr 867. for 
thessa dagha var en som heet theodas KL 141. ther 
til swarom wi swa i thetta sin MB 1: 408. thesse 
ytersto ärfuodhadho ey vtan en tima MP 2: 49. en 
klä[r]kar krankar ok skör tel sin limnaj . . . han sa
ii symne sik ledan flri guz dom ... ok hörje guj 
tala tel ängla . . . huat dom viiin ii giua Jänna 
manne, som mykit ilt hanar giort Bu 28. han baut 
thässa fruo ij här se Fr 1121. thenne bok ther ij här 
höra henne lot kesar otte göra ib 3201. thässo män 
som lier nw boa i landino MB 1: 183. — med följ. 
subst. i best. form. thässe scrifftin budhar thik bradh-
|)iinne 773 Jmnne
lika gudz hämpd MB 1: 19. hon smordhe min licamma 
mz thässom smörilsomen. ok thässon smörilsen är for 
the som hon skulle göra mik nar iak iordhas Bo 163. 
hwi scodhin j os som vi hafdhom gifuit thessom man- 
nenom gang mz varo makt ällä valde KL 136. — sub- 
stantivt. thenne är j nidhirfal satthir ondom ok otronom 
MP 1: 37. min modhir war een fatik qwinna . . . hon 
bar aldregh swa godh klädhe som thessin bär ST 293. 
thänne som kläddhe äru j Invit clädhe, hwilke äru the 
MB 2: 344. — i motsättning till hin. myn nes jder nakot 
aff hatwna leek . . . thenne er ey bätre än hin RK 1: 
3866. — n. detta, mera allmänt påpekande, tha ... 
iohannes baptista fik see han. teknadhe han aat ho­
nom mz fingreno sighiande. seen gudz lamb . . . thätta 
är thän owir hulkin iak saa hwilas tliän hälgha anda.
nar iak han döpte Bo 53. thetta är idhur modhir
ST 292. ib 293. KL 93. — det närvarande, närvarande 
stund el. dag. i pätta, för närvarande, mädhan wy ey 
häradhz incigl i thetta hafwom SD NS 1: 623 (i407).
— innan pätta ok {Jfr Mnt. tuschen dit unde), un­
der tiden från denna dag och till, mellan denna dag 
och, mow, före; jfr innan III 4. hwar man . . . 
skal hänne ena marek swenska pänninga gifwa oc vt- 
göra innan thetta oc fastogang nw näst komande FM 
23 (1389, nyare af skr.), thessa fornempda hvndradha 
marker tilbinder iak mik . . . ath gälda . . . innan 
thetta ok kyndelmesso dagh, nw nääst komande är SD 
NS 1: 642 (1407). at iak . . . seal . . . herra jönese
. . . atergielda innan thetta oc eet aar här nest epter
komande the xl marc ib 2: 134 (1409). ib 1: 484 (1405), 
2: 187 (1409). BYH 1: 196 (1385). BSfl 1: 192 (l3S7).
— til J)ässa, hittills, suasom thu styrdhe hona til 
thässa (usque modo), sua skal jak nu styra hänne Bir 
2: 220. b) med af seende på ngt af den föi'egäende 
framställningen kändt el. i det föregående omtaladt: 
denne, nämde, nyssnämde. adjektivt. en klärkar vare 
fru giärna piänande. han las hänne dagh leka tel hepar 
. . . gaude dei genitrix . . . pänno klärkar fik i sinne 
banasot dighar räzl vm sina sial Bu 18. fyra vädhir 
stridho j stora hafuino . . . thessa fyra vädhir äru 
fyra syndir MP 1: 71. alle thässe fughla skulo idher 
thykkia onatwrlik mantz födha MB 1: 359. hwar sum 
thät wardpir pröuat. at perrä handa samband är bundin 
. . . tha sköflös therrä goz thär thät wärper funnit 
mäp. ok leggi theem ewärdplikä wtläghä ... än tha 
än pe äru röghpir. oc är eig sanpröuat til. oc eingti 
vtan man iäuar vm peem. the skulu egh pässa plikt 
vp bära SD 1: 669 (1285, gammal af skr.), kyäres ey 
sum för är sakt, pa jär hwars manz kiärä vm pässon 
maal döp oc ogild ib 5: 376 (1344, nyare afskr.). seal 
war lensman . . . pässä brutäpäningä vpp takä . . . 
pänni sami war lensman ma loflekä obupin komä po- 
lik mal forsökyä ib 480 (1345, nyare afskr.). thil 
thässes ärendes ythermera wisso ib NS 1: 56 (1401). 
iak . . . hafuer salt . . . herra henrike, ärkebiseope 
i vpsalum . . . siw örtughland iordh i siokarlaby . . . 
oc affhänder iak mik . . . oc tileghnar forscrifna ärke- 
biseopenom thässan siw örtughland iordh ib 108 (1402). 
ware thet swa at thässen iordh honum . . . meth 
rät oc landzlaghum aff ginge ib. wm han thässom 
forenämpda gotz ater lösä ib 98 (1402). thänna här be- 
scrifning war först giordh j betleem Lg 45; se vidare
llär 5, hafua skörlifnadz mäniskior orenlikhetz huxilsc 
ord ok gärningha mot thenne trem sigir var herra 
. . . tessen try ting hata min siäl MP 1: 71. thenna 
alla syntos haffuq som eth skiwl for sith änlite Su 224. 
wiltu ey haffuat tessa leedh RK 1: 188. all thässe 
thing som nw äro optald, oc thyd, the tekna os siälw- 
an ihesum christum MB 1: 493. — med följ. subst. 
i best. form. fämta budordh är thu skalt ey‘dräpa 
. . . oc forbiudz i thesso budordheno at dräpa sins iäm- 
cristins siäl mz ondo eptedöme MP 2: 169. thätta är nw 
at sinne öfrit sakt af thässe dygdhinne Bo 33. hawi . . . 
en godhan vilia ... ok tha skal thänne vilin räknas 
honom fore gerningena Bir 1: 239. är thänne säghnin 
(motsv. ställe MB 2: 380: tässe sägn) fals ok hadhuet- 
ilse KL 385. til witnisbyrdh thessa gafuonna sätia 
the samw herra oc godhe män siin incighle for thetta 
Tireff BYH 1: 182 (1378, gammal afskr.). thenna posana 
skulu alle bindas vti j [l] snöre hwar posen sigh LB 
2: 71. stötis ganskans wäl all tessen tinghon PM 9. 
thenne foresagde känneswennen Su 224. tässo for- 
nämpda godzen SD NS 1: 31 (l40l). tänna godzen ib.
— i motsättning till hin el. an nar. thotte honum at 
siw faghra köör oc fulfeta föddos op aff waato lande 
oc andra siw köör fluto op aff flodhinne fwla oc 
maghra ... oc syntis honum, at thässa siw riwo oc 
aato the andra siw som feta oc faghra waaro MB 1: 
236. synis honum at siw ax wäxa aff enom halm full 
mz korn oc fagher oc annor siw ax syntis honum 
fordärfwath aff ilwädhre, oc thotte honum at thässe 
siw ax aato alla the andra (Cod. B hinna 550) siw 
axa fäghrind ib. thässe thry (o: märkelik thing) swara 
hinom androm threm som waro i wästro rwmeno, 
oc tliydha the samo thing, som hin thyddo ib 492.
— substantivt. thänne vtgöt vatn gönom vindogha 
owir christi brudh Bir 2: 219. thänne som nw är sakt 
aff var marskalk ib 74. — i motsättning till hin. 
wäghi . . . mannin granlika j sino samuiti andelika 
gern i ng ok likamlika thy at thessen (illud) ledhe ti! 
hymerikis oc hin (istud) til wärldinna thessin til 
äwerdhelikit liiff vtan pino. hin til mykin dröuilse mz 
pino Bir 1: 238. MB 1: 492. Se vidare under hin 1. — 
n. detta, det som nu är sagdt, det nu nämda. wilium 
... at thätta hallis egh iuir eet land at eno. utan iuir 
all py iuir vart riki är SD 1: 668 (1285, gammal afskr.). 
per til at thettä se fult oc fast ib 5: 293 (1344). 
thätta äru gudhelikin ordh KL 416. thätta är nw at 
sinne öfrit sakt af thässe dygdhinne Bo 33. gudh aff 
himpnom gaff thinom fadherfadher rike, oc fore thy at 
han kändis ey widh gudh först, tha gaff han honum 
äta gräs som oxa, til han kändis widh gudh thetta 
wiste thu wäl MB 1: 19. thetta skedhe iij huudradha 
aar äptir wars herra byrdh ST 296. til thässens mere 
wisso oc stadfästilse BYH 1: 196 (1385). c) med af- 
seende på ngt i det följande omtaladt : denne, följande, 
adjektivt. sangren gik ivir panna latins vers cantemus 
domino . . . pät pyper a vart mal vm pänna mato. 
siungum gupi Bu 25. kallade han til gudz man, ok 
sagdhe til hans mz thänna ordhom Bil 854. thässe 
fughla äre idher forbudhne griiper oc örn . . . oc alt 
thz fughla kön_som fyra fötir hawer MB 1: 359. bir- 
ger jerl . . . swarade . . . tessa lund RK 1: 192. systr­
ana magho ey äta ällir drikka j androm stadhom,
774|>är
wfcan j thänna twem, sora är conuentz stuffuan oc 
siwka husit Bir 5: 83. jach . . . kennis . . . mich 
haua giuit minne . . . hwsfru ... til morghongauo 
thesson miiu godhz, swa som eet marcerland jordh i 
stenstadhum . . . oc tolf öresland jordh i korsta SD 
NS 1: 210 (1403). pet liauir jäc giuip til strengnes 
domkirkiu ... po med pänna skiälum. at iäc skal 
haua thettä sama goz j minä lifdaghä. oc domkirkiän 
j strengnes seal lösä thiughu markär penningä vif) 
bröf)renä ther samastap SD 5: 293 (1344). — med följ. 
subst. i best. form, min gardh sandha oc thässin 
thorpin ther wnder liggia rönäs, allathorp . . . oc 
marchathorp i asby sokn BYII 1: 185 ( 1381, nyare af- 
skr.). — substantivt. hon (o: annar höghtidh sancti 
petri) är skipadh for fira saki sculd: första är thässe 
Bil 111. scriptin som han laas, var thessin KL 146. 
thässe äre the diwr som israels sönir magho äta MB 
1: 359. theer jak nw hanom then andra wäghin hallir 
lian hanom, tha skal han än warda säl, oc thässin 
är then wäghin, tliz han fari til högxsta biseopin Bir 
4: 113. san forfall, swa som pässän oc ängen annul­
ât antiggia han vtrikes är . . . häller ligger a sotä- 
syängh SD 5: 478 (1345, nyare afsJcr.). — n. detta, 
det som nu följer, er petta förste bropur luttai* wllaui 
oc rötne ... oc löppanäs . . . oc karlsporp oc petta 
er war willi, at war son pätar bondde fa penna sama 
luttin SD 6: 180 (l350).
J)är (per. ther. par VGL 1 A 21: 2, G 6: pr., 
P 19: pr., Ill 63, 142. thar MD 61, 62 (på tre st.), 63 
(på fyra st.) o. s. v. (norvagiserande). dar B STI 5: 568 
(1517, på tre st.; från Norrland), dhär ib 514 (1512), 
515. där ib 514. dher ib 4: 276 (l50l), 5: 515 (1512). 
der ib. deer ib 557 (1516). thäre (i rimsl.) Fl 
507, 565, 772, 833 0. s. V.] lo 294, 437, 589, 2372; Fr 
2725, 2734, 2764; RK 1: 1820. thärä Fl 691; Fr 2744. 
there Fl 825)^ adv.; konj. och pron. [/$/. par. Fnor. 
pær, per] L.
A) adv. 1) der, der borta, ther komma ij [2]; 
thon enä rider, then andra gar Va 30. — der, på det 
stället, på nämda ställe, i den trakten, i det landet, givv- 
um wi ... til altarä sanctorum olaui et erici pry par 
altarä kläpe . . . oc per seal sighiäs en mässä af pöm 
bapum i hwarri viku SD 5: 565 (1346). far . . . nipir ii 
diupt häluite ok bli(ff) pär tel doma dagh Bu 20. bitu- 
ricas hete en stapar pär timde pät här sk[r]iuas ib 22. 
han ... for atar ii sama klostar. ok gaf sik pär i guz 
piänist ib 24. sanetus jacobus . . . for aff iudha lande 
til yspaniam at predica: ok gat ther litit gaghn giort 
thy at folkit war ther mykit hart Bil 163. a norra 
malm thz kloster staar ok haffuer ther standit markt 
aar RK 1: 1185. han gik ... til kirkio som tha kall- 
adhis synagoga oc var ther länge a sinom bönom Bo 
29. han wilde eentidh gaa til een lund, ther waro 
lösa qwinnor ST 293. huath man sigher aff roland 
han giordhe ey mera mz sinne hand a runzefal tha 
han var thftr än herra iwan giordhe här lv 2353. 
vi ärum kompana iak ok han, halfft är hans thz 
iak hafuer häre ok halfft är thz mit han hafuer 
thäre Fl 772. — med en följande rumsbestämning. 
thet han . . . wnga herra päthers porsa mödherne j 
ölande. huar thet hälzt thär j landeno ligger, wnder 
mic laghdhe BYH 1: 178 (i377). the her niels boosons
pär
landboor göres fast tredzsk ther i stägeholms län 
BS11 4: 293 (l50l). Jfr 2. — sammanfattande el. åter­
tagande. thär sum många manna samquämdur er, ther 
wil huar filghia ok främia wilia sinom KS 5 (10, 5). 
ther mykit goz lifnar ther är thräta mellan arvvana Lg 
3: 235. ST 5. mällom nyo ok swärta aa ther villo the 
at husit skulle staa RK 1: 1473. vpa then graff ther 
stod en gardh ib 1546. — med följ. rel. partikel, thär 
sum många manna samquämdur er KS 5 (lO, 5). thär 
quällas ey som quinnor drikka GO 1030. Bil 848. — 
med följ. rel. partikel underförstådd: der, der hvar- 
est. til at matä coster se thär pe farä SD 1: 670 
(1285, gammal af skr.), brast up än kälda vällande pär 
iorpen var pörrast Bu 71. riddaren stop vp gratande. 
pär han la for hänna fotom ib 20. andreas . . . pripä 
appostolus. pär po tälias i letania ib 133. ther thit 
liggiande fää är, ther är oc thit hiärta ST 5. ther 
mykit goz lifnar ther är thräta mellan arwana Lg 3: 235. 
Jfr 7. — pär ok hvar, der och hvar, här och der. the 
barnen som ä ther oc hwar oppa gatwnne dödhe lagho 
Lg 3: 647. HStl 20: 203 (1507). — här ok thär, här 
och der. een höffuidzskir saal . . . skal qwämmelika 
til redhas mz ... qwämmelikom stolom, här oc ther 
Bir 5: 83. 2) i början af en sats, vid oper soni.
konstruktion el. då vid inverterad ordföljd subjektet 
kommer efter predikatet ; i slit när en rums- el. tids­
bestämning följer-, det, der. ther standa . . . gönom 
hiärtat tvve thorna Bir 2: 266. ther ligger on riddaro 
fangin j tornet Va 31. ther är nw j samma stadhenom 
byght en kirkia Lg 67. ther war oppa slotthet en höu- 
itzsman ib 3: 33. om ther bliffwer swlme bak örat LB 
7: 211. ther war ey lankt mellon thz hau swor ok han 
wt aff rikit foor RK 1: 2860. sidhan ther qwäldadhis, 
tha fiöll mykin räddoghe ower abram MB 1: 183. dhär 
skal enghen beuisa migh vt offwer, ath jak haffuer i 
noghen motthe fortiänttet B SII 5: 514 (1512). 3)
dit. mäpan iosep rede brullöps kost ii bäpleem sat 
maria ii nazareth i fapurs garpe: pär kom gabriel af 
himirichi tel hänna Bu 6. seulin j märkia hwar the 
läggia likit ok komin thär ather a morghen arla Bil 
127. then fiärdha dagh the komo thäre Fl 565. bidher 
them alla koma thäre Fr 2725. — med följ. rel. part. 
underförstådd: dit, dit som, dit hvarest. sculu vare exe- 
cutores hundrapa män utsändä per pe qwämelicäst gita 
a mot gupz owinum SD 5: 566 (1346). sende strax 
bud til blandamär ther han j tornet la Va 31. 4)
der, vid det tillfället, iak ätlape kununga ok här- 
togha biupa tel pit bruplöp. at gläpias pär vip vrgho 
sang Bu 491. konung birgers bröllop waar ther ept- 
er jnnan thz tridhia aar j stokholm war tha mykin 
gläde . . . ther war margen ärlik räkky . . . ware 
ther gawion eller persefall the gato sik ey bäter 
skikkat konungsins baner war ther vtstikkat RK 1: 
1392, 1395, 1397. ib 1406, 1408, 1410, 1416. — då. kon- 
ungin svvaradhe honum tliäre Fl 507. — då, då först. 
ther (deinde) hördhos ordhin Bir 1: 253. 5) under
sådana förhållanden, han war swo myken kempe at 
allar kom han ther i striidh athan war nokon sin 
redder, oc war han offtä badhä i stridh oc i kamp. 
oc alltiidh fik han sigher (hann er mikill hreystimadr, 
at alldri kom han i sva mikla mannheettu, at hann mun 
hrœdaz . . . hann framdi opt orrostur ok einvigi . . .
775f)är
enn alldri kom kann ßar til vigs at eigi hefir kann enn 
b-etra hlut) Di 1. 6) deraf', der tili, derpå. j andre
trappone skipas klärkiane at the varin suasom ängla 
j alle ödhmiukt . . . ok ther til tekn vighias klärk- 
ane til at vtälta dyäflanna (in hujusmodi gradus sig­
num constitmintur clerici ad expellendos dcemones) Bir 
2: 106. 7) rel. der, hvarest. giwum \vi klostrenu
. . . |>er vi bapin välyom varn läghurstap ... all var 
gopz SD 5: 562 ( 1346). vpa then platz ther konungen 
hiolt RK 1: 1442. athergange gudz tiänista qwinna 
til siin stadh, thär hon förra stodh Bir 4: 21. wee 
er the riika . . . ther en pil ther konung är MD (S) 
242. thär hittas giärnt främi män ok turughe, thär 
the warda äradhe i godliom lönom KS 82 (202, 89). 
josep kunde huarghin komana in ther hon matte haf- 
ua haft sit mak Lg 46. war . . . her en mild thräta 
ther litit mz allo war til skiptis ib 3: 235. — livari. 
noghat thet embete ther hon hafuir ärfuodhe oc 
tliwang VKR 27. — dit. in ganga i guz mönstar: 
pär ensamen iupa biscopar är in louât Bu 195. — 
Jfr C 1. 8) i förening med följ. prep. el. adv. (som i
denna förbindelse kan antaga betydelsen af prep.), of­
tast nyttjadt i samma betydelse som oblik kasus af 
pr on. pän i demonstratio betydelse; se nedan särskildt 
upptagna förbindelser med partikel, i livilka partikeln 
kan följa omedelbart efter pär eller vara skild der från 
genom mellanslående ord; i förra fallet har förbindel­
sen mer eller mindre utpräglad kar akter af samman­
sättning. Jfr Cl, — (ther för thet? ey haffuom wij 
ther optta hort at swenske män haffua sit fäderne i 
tyskland forgiort RK 1: (Albr) s 211.)
B) konj. 1) då, när (jfr A 4). med relation 
till ett föregående subst. el. substantivt ord. en ti ma 
pär iohannes prädicape Bu 156. til then dagh, ther 
alt landit är vnderwunnith MB 1: 423. vppa the natt­
ena ther maria födde sin son Lg 66. alt til thenna 
daghin ther wi haffwom tik nw aterfangit MB 2: 
394. swa langan tima leedh fra thy ther ysaac war 
fodder oc til thz aar hans släkt war wäldigh ower 
thz hälgha land än myklo skämbre time war then 
ther the thiänto pinlika i egipto lande ib 1: 183. — 
då, vid den tid el. det tillfälle då. pär sanctus tomas 
prädicape vip cesaream. tepes hanom var härra Bu 
181. pär biskopar är a bönom mäp gopo folke kumbar 
af himirike röst ib 5. pär pe huiltos entima a pöm 
väghenom vndi cno palm trä ok iumfrun var miok 
hungrogh pa böghpe sik trät tel hänna . . . sua länghe 
mön at sik mätta ib 71. ib 102. thänne vtgöt vatn 
gönom vindogha owir christi brudh ther (cum) hon 
gik at thrange gatune Bir 2: 219. the waro vngh
ther han them gaff saman RK 1: 2428. thu sötlike
kyste hans wiisdoms mwn thar thw swepte thin sötä 
sonn MD 62. — då, i det att. ther han menthe lösa
lykkiona giordhe han knwthen PM lxvi. 2) på,
enär. iak klädhe them ther the waro nakin Bir 1: 
78; jfr 3. 3) då deremot, medan, under det att.
länge lät gudh thzta land standa for mina sculd j 
fridlii : ther thz ware älla Jango nidher sunkit til 
grunda for fula synde sculd Bil 210. han gik thör 
ok hans brodher ther alt rängde vm kringh thöm 
badha ib 793 ; jfr 4. 4) då, då likväl, under det att,
ehuru, at man haldr sik firi gudhlikan ok ödhmiukan
J)är
ok rätvisan i manna åsyn, ther han ey är suå i hiert- 
ano KS 36 (94, 39; måhända har dock ordet i detta 
språkprof betydelsen: om), jak skapadhe al thing ther 
ängin hafdhe aff mik nakat forskyllat (nullorum pree- 
cedentibus meritis) Bir 3: 465. födhes opta dotter ther 
son war thänkter MB 1: 84.
C) pr on. rel. 1) som, hvilken. bape war i män 
ok swa adpri thär i härramanna gardpum thiäna SD 
1: 669 (1285, gammal afslcr.). i pöm stap oc tymä. per 
vare executores fyri läggiä ib 5: 562 ( 1346). til pen 
altaren per är bygder for perrä syälä ib 565. vare 
executores per framlepis skulu näfnäs i pessu brewe ib 
562. giwum wi til varrä grift oc läghurstap. per vara 
seal mit a gulwenu i korenom. vart gopz vgleem ib. 
rättä iuir hwarn pär bryter «6 639 (1347). tel annam: 
pär sat ii nazaret Bu 4. at pu gör aldregh noquorum 
men pär mik piäna ib 20. herra ihesu christe ther 
mik skapadhe Bil 428. en är gudh, ther alt skop ok 
skapadhe KS 7 (i6, 8). pin vikarius pär sittar i pin- 
um stap Bir 4: (Avi) 177. lypte pafen sins kärlex 
lusta fran allo (för allom) pem pingum pär äru lip- 
ande ib 179. at han ma pem at styra pär mot rätuis- 
onne göra ib. gudhlik natwra är ower alt thz, ther 
nakar ereatura maa thänkia MB 1: 491. et land ther 
heet ephesus Lg 38. j armum klutum swepte thu 
hann thar bade war gudh oc sanner mann MD 62. 
han gälle krop thär ey hawir koo GO 900. thz löne 
them gudh ther alt forma lo 513. sereffue vi hans 
nood aluarlighe til, som i funne i en copia ther vtaff, 
deer vi fingge her peder däkene BS11 5: 557 (1516). 
hon . . . bödh sik til alzskona thiänist ther honum 
kunne wara nyttogh Lg 3: 235: thu min brudh ther 
thesse thingh tees ok beuisas Bir 1: 77. — efter en 
superi, tha vardh iak var thän vänasta lund ther ä 
man mz öghon sa Jo 384. badhe päl ok baallakinna 
the rikasta ther man ma finna lo 4140. han wildhe 
til honom fara in j frankarike thz ärligästä ther 
han kunde affstadh komma Va 4. — med syftning på 
en föregående förbindelse med pär (i betydelse af oblik 
kasus af dem. pron. pän). latin idher ther ey meer äptor 
thra ther ij kunnin aldre ater faa Fr 1368. os dugher ey 
ther äpter langa ther vi kunnum aldre ater fanga ib 
1375. — i förbindelse med en följ. prep. (skild från pär 
genom mellanstående ord och oftast stäld efter satsens 
verb), sköflös therrä goz thär thät wärper funnit mäp 
SD 1: 669 (1285, gammal afskr.). til lösn varrä gyäldä 
. , . per wi hawum egh för vissu äller pant fyri 
satt ib 5: 562 (1346). giwum vi ... hwarri kyrkiu 
per wi hawum gopz i. i swerike bape i köpstapum 
oc swa vtan. per vi hawum jus patronatus til. pre 
mark ib 565. ängo vndan takno, py pär en goper man 
ma sik med wäriä ib 477 (1345, nyare afskr.). thän 
stadhin. ther sanctus franciscus först burdhe innan 
sinna fatika brödhra riddarscap KL 326. the kirkian. 
ther sanctus franciscus innan stodh a sinom bön­
om ib 327. läti sik lysta at pem stapenum, pär är 
i ald parf Bir 4: (Avt) 179. frödhin skal inspringa j 
mit bryst ther han är vt aff (de quo) fostradhir ib 
1: 61. hans besko ordh ther han sargliar mz andra 
ib 37. thänne min wärste owin ther iak nw sighir 
aff ib 51. dygdhanna fäghrind ther han skulle mik 
thäkkias mädhir ib 69. kirkian ther han är forman
776pär
fore ib 70. at jak swasom j kalzse lofwadhe honum 
at sta honum när j hans vidhirthorft ther han tok 
sik aff (ex qua promissione) dirwa ib 2: 334. nar jak 
skulle . . . opfara til himerikis ther jak aldre borto 
aff var a guddomsins uäghna ib 105. starkaste ok fet- 
asta plastir ther siuke aff rasklica mäktas oc vidhir- 
faas ib 3: 49. tw godh thing ther iak thol thorn fore 
ib 90. til kyrkiodörinna ther systrana takas inaat 
(för in aat) VKR 2G. meel henne j gen mz samma 
span ther hon thina gaffwor mädher wan MD (S) 
295. skip . . . ther the skullo sik mz ower föra Al 
8752. — t förbindelse med ett föregående ])än mer el. 
mindre sammansmältande till ett enda relativuttrych. 
gulfit är alt grafit i diupa brunna, pe pär ängiu grun 
hafa Bir 4: (Av t) 178. af räfeno dryp (för dry paj 
bräune stens drupa, mz brännande elde, pe pär illa 
ryka ib. fyre mine vini fore mik standande pe pär 
än äru lifande ib 183. en är konunger oc wise i bi- 
suerme hvariom, then ther råd her ok styre alt KS 
7 (16, 8). ther vnder marge ädla wara the ther kon- 
ungenom til hördo BK 1: 1400. vndan taknom twem 
landbom. them, tliär jac hafwer nw minom syslomanne 
vnt oc länt BYIi 1: 178 (1377). — i förbindelse med 
hyar, hvilikin, se dessa ord. 2) öfvergående till 
betydelsen: (så) att lian (hon o.s.v.). ängin thera (af 
qvinnorna) var swa riik ther helan kiortil liafdhe a 
sik lv 4146. ängin keysar är swa snödh ther sik glädher 
aff annars dödli Al 3536.
1 förbindelse med följ. partikel; jfr A 8. — päl* a, 
adv. L. 1) derpå (jfr a A I 1). kungör iak . .. mik 
hawa liörth, seet oc a festo haldet vm the iordena, som 
joan grönunger salde jussa laurinsson . . . oc thässo 
varo fcstemän, som thär ahioldo (för a hioldoj SD NS 
1: 70 (1401). 2) dervid, der tillstädes (jfr a A I 3,
bedes iak hederlika manna insigle til witnesbyrdh 
före thetta breff, som thär aa oc öffuer waro SD NS 1: 
199 (1402, nyare af skr.). 3) derpå (jfr il A II 7).
skal myätas hans ärwpi som han hawer pär a (på 
jorden) wart SD 5: 637 (l347). hon vndradhe ther aa 
Bo 7. — j)är af, adv. L. 1) derifrån (jfr af A 1). 
ät han vilde pär af fara SD 5: 637 (1347). claus lange 
the tha til sich kalla the badhe sich husit giffwa 
eller the wilde han ther af driffwa BK 2: 5. 343. 
bättre är kampin än hoffwdet aff! then skalt thu jw 
besta; thu kant ey mz mindrä komma ther aff Va 37. 
2) deraf derifrån (jfr af A 6J. hogh han oppa resens 
laar ok högh ther aff eth storth stykke Di 293. 3)
deraf (jfr af A 8). ät . . . nokor daghleken ärwpys 
man daghleken til berhsens. än po ät han se löskyr 
man. rypär pär ok sätyr vp hus. pa aghär han pär 
äghändenom äncte afrap af giua SD 5: 637 (1347). 
hwat som per gieldz aaf (o: af förnäfndom landom oc 
jngyäldom) ib 567 (1346). liuandes vatn rindar vndan 
altarano. ok böte allom pöm siukom pär af drikar Bu 
492. 4) deraf (jfr af A 10). mit wt af karino flöt
en vatnkälla vpfyllandis alla markana, ok swa at ther 
vardh af eet stort haaf Gr 299. badh them tagha thz 
trä som la owir thz fly som syloa heet. oc göra ther 
kors aff Lg 95. 5) deraf på grund deraf, i följd
deraf, af den anledningen (jfr af A 11). haldar kerk- 
ian pär af (med anledning af bebådelsen till Maria) 
höghtip atunda daghen för än aprilis gangar in Bu 6.
pär
var han ther mykyt gladher aff, at människionna owin 
fik ther blygdh, som han för hafdhe mykyt vald Bil 
848. thes optare iak syslomannom skipte. ty mera 
skadha lianer iak ther af KS 41 (l07, 44). ey är han 
ther af (ideo) dömande Bir 1: 372. hans (marskens) 
godho män mel to til honom ta om wj konnom fly 
thz swa ath erik och i komen til ordha j matthe 
än godhe venir worda . . . swa lenghe the honom badh o 
ath han sagde jach lather idher radha kan ther annars 
got aff (näml. af Eriks och mitt sammanträffande) 
wara jach wil thz och ey spara BK 2: 4224. wee er 
the riika . . . ther en pilther konung är oc saa ther 
aff wnghä radha mädher MD (S) 242. 6) denned
(jfr af A 13J. alt thz goz hon ärfwa ma thz skal hon 
aff idher vntfa ok thiäna idher ther aff gärna lv 
5287. 7) deraf (jfr af A 16). tag en yrth som
heether twngx roth. stampa med myölk oc honagh och 
gör tz i ena kakw tz dräper mys oc sorkor, om the 
ätha ther aff LB 7: 153. askan aff tungxroth blandath 
mz watn dräper flwgur som dricka ther aff ib. 8) 
deraf, deribland (jfr af A Yl), haua the nakat eghit 
mot sine reghlo viliande ther mz thäkkias mik at 
the giua mik nakan deel ther aff Bir 3: 279. alt 
sit fädhirne . . . salde hon. oc gaff thz i gudz hedhir 
fatiko folke. swa at hon ther af sik änkte atirgömde 
KL 331. hawer riddare aller swen barn äffter sik, et 
äller flere, är pär nokor son af SD 5: 476 (1345, ny­
are af skr.). 9) der om (jfr af A 22). ann ur vara
fru höghtip är siax vikum afte iula dagh : ok är äfte
py som var fru ofrape sin son gupi som moysi lagh 
bupu. ok pär af sighar biblia Bu 8. Bo 49. Lg 36.
wiste falantin ther enkte aff at phila war hans modher
Va 32. — Jfr Cl. — pär a mot, adv. L. 1) 
i gengäld derför; å sin sida; der emot (jfr a lliOt 
A 8). huru mildelika . . . han (Gud) hafdhe them j 
sinom dröfwilsom hulpit ok huru opta the hafdho han 
ther amot owirgifwit ST 11. 2) der emot, i strid
deremot (jfr a mot A 5). han viste väl huat gudh 
forbödh thom som vildo gaa til himerikis oc giordhe 
diärfiica ther a mot Bir 2: 21. hwar thera (för ther 
aj moth gör SO 86. 3) deremot (jfr a mot A 6J.
han (djäfvulen) . . . giordhe henne mykyn wanda, ther 
aamoth wiste hon enga hielp ST 85. — pär at, cidv. 
L. 1) dervid. tillstädes (jfr at A 1). po matte man 
piggiä at e vare vin pär at SR 46. 2) dervid\ med
hänsyn dertill (jfr at A Vt), huat är ther aat (hvad 
betyder det, hvad gör det) win naghor aff minom wt- 
ualdom winom kännir oc lidher nakra räddoga tanka 
kringom sik flyga oc ey them samtykkir Su 292. — den'- 
om. spurde en vitur man han ther åt, hvi han suå giorde 
KS 41 ( 107, 44). 3) deråt (jfr at A 18). the seule
ther ey aath lee RK 3: 2109. 4) dermed (jfr at A
18J. thz staar alt til idhra nadhä ther at skulum vi 
nu lita lv 5279. — deraf, dermed (jfr at A 18, 19J. 
hwilkin som haffwir eth faghert kaar, oc sigher j 
thy wara alzstingx wäl luktandis yrther oc krydde 
hwar skal thz thro, ällir huat gangn och nytta är 
ther aat, wtan han laatir wp om them Bir 4: 49. 
5) dertill (jfr at A 19). sculu clostirsins ladhugaardh 
. . . hws rwm oc mak wara saman wtj eno inlykke 
oc wari ther engin wtgaangir aat vtan allena eenn 
VKR 39. — Jfr Cl. —* pär for (-firi. -fori.
77?pär
-fore. -före. -förre RK 2: 672i), adv. L. 1) 
der framför (jfr for A I 1, II 1). som han fram 
fore härin [kom ther hiolt fore margher wäkter from 
Al 7862. lagho the alle qwar ther fore (framför Fal­
kenbergs slott) RK 2: 1444. nar han komme ther före 
(framför Kalmar) ib 3: 272. 2) derför, deröfver
(jfr for A I 9;. en riddare som födder war j appo- 
lij i en stadh som salerna heter, ther radde en jarll 
före som rodger het Di 1. 3) derför, fördenskull
(jfr for A I 12). at eingin hämd aller forsaat göris 
thär fore SD 1: 669 (1285, gammal af skr.), en priuin 
ridare . . . rep tel torneament. ok hörpe messo a 
väghenom ii eno clostre . . . riddarin lyste pöm alla 
höra ok inglia lata. ok dualdes pär firi sua längge. 
at torneament var änt Bu 24. dighara nape hauar 
gup vip ipar giort . . . pär for skulin ii gärna tro 
ihesu christo ib 184. han hiolt thz örlogh i holtzte 
landa ther for komo manga svenska j wanda RK 2: 270. 
ib 6721. brotho danske thz her är sakth tha skulle vj 
[6] biscoppa haffua makt lysa them ther före j ban 
ib 1: (sfgn) s. 173. witi sik wara brutlighan j olydhno 
oc therfore näpsande VKR 33. thare abrahams fadh- 
er oc nachor the tiänto androm gudhom. ther före 
tok iak edhan fad her abraham aff mesopotanie landz 
ändhom MB 2: 63. 4) derför, deremot (jfr for
A I ie;. uitis I>ät riddärä aller swenawapn. ok gita 
the egh wart sik [>är fore SD 1: 669 (1285, gammal 
afskr.). 5) derför (jfr for .‘I II 6). skal myätas 
hans ärwpi som han hawer pär a (på jorden) wart, 
pär skal han giua hanum fult firi SD 5: 637 (1347). 
— Jfr C 1. — pär for at (pär fori-, ther 
fore-), konj. derför att, emedan (jfr pär for 3;. 
huat skuld skal iak bära pär fori, at iak prädica 
gup eigh sua vilia som pu vilt Eu 188. ther fore at 
gudh älskadhe abels offer, tha hafdhe kain mykla 
awnd widh honum Lg 89. — thär förinnan (ther 
för jnnan), adv. 1) dessförinnan, the . . . satte 
thz sa j et lagh jn til petri aduincula dag om the 
ther förinnan ey vnsetting fa tha skulle the aff husit 
ga RK 2: 8845. huilken broder som sick achtet haff- 
uer vtlendis . . . tha är han plichtoch sin embetes 
olderman . . . först til sägia om nagat ther for innan 
vppa komma kan som hanom kan makt pa liggia SO 
153. — inom den tiden, under tiden, interim, therfor- 
innan GU 5. döö nokor pelagrim j skipeno ... är 
jngen ther aff frändommen, tha skal skiparen göma 
piiningana til thes han kombir heem til pelegrimens 
släkth, äller bewara them j try aar, ok komber jngen 
ther för jnnan som spör äffther them päningommen, tha 
skal han giffwa them före hans syäl fatigho folke FM 
XIII. SO 145. 2) derunder, under den åldern, lotb
herodes dräpa j bethleems landz ändom margh sma barn 
twäggia aara gamul oc ther for innan MB 2: 377. — 
thär förutan (-för wtan), adv. derutanför (jfr for 
utan I 1). kom han vth mz sina men gynom thz gap 
som the hadhe brwtith a rnwren ther för wtan stodh 
härtogh blodhelin Di 253. — tllär frail (-fra), adv.
1) derifrån (jfr frail A 1). hvvat karls egit war forden 
ther fra RK 2: 5837. rykte the thär fra (näml. från 
slottet) ib 1442. sidhan blestet ther lika fra ib 2256.
2) derifrån (jfr frau A 2). the slogho tha rytzane
ther bort fran RK 1: 1561. 3) derifrån (jfr
Ordbok II.
pär
frail A 3). at huat wy göra skal blifua vid magt oc 
besegle oss alla et breff ther oppa vid heder oc 
äro ther aller fragaa (för fra gaa; RK 2: 5232. ib 
5236. 4) derifrån (jfr frail AT), är zabulons oc
hans söners välles ände jntil sarith . . . oc gaar wt 
til daberet oc vphögher sik moth jasie, oc ther fran 
gaar han frammeer til östra platzen MB 2: 50. — 
Jfr thär i fran. — pär gen, adv. L. — pär gen­
om, adv. L. derigenom (jfr genom A 1). foro the 
vppa thakit. oc fördho han ther nidhir ginom Bo 68. 
han ridher . . . til thz bergh han for sik sa genom 
thorn ok thiokka qwista han kom ther genom mz fögha 
lista Fr 122. thz vindögha var ther ey swa stort thz 
han matte ther genom ridha ib 295. aff silke een särk 
hon hafdhe op a man hänna harund ther genom sa ib 
2004. han hugger flores nu swa fast, thz fiärdha delin 
aff hans hiälme brast ok skar een deel aff hans haar, 
swa at blodhit ther genom gaar Fl 1867. Jfr geilOlll 
thär. — pär hos (-hoos. -hoss. -hooss), adv. 
L. derbredvid, i närheten (jfr llOS 1, 2). tha sagdhe 
folkith ther hos staar Fl 1868. heym thakkade . . . 
alla the godemen ther hoss sato Di 86. te som äro 
ter hooss LB 7: 277. eet litith vindögha var a thz 
hws herra iwan satte sik ther hoos Iv 2106. atta 
fruor liggia ther när ij thz herbärghe ther hos stär 
Fr 2016. eeth fiskrii ther hoos liggiändes SD ArS 1: 
464 (1405). ii gardha i byörnathorp oc en qwärn ther 
hos ib 2: 179 (1409). — päl* 1, adv. L. 1) deri 
(jfr i A I 1, II 1). vart sylf kors. med ligno do­
mini. scriwät annän väghin med latin, hwat hälghu- 
doma per mit i äru SD 5: 564 (1346). flögdhe han 
nidher j kallasta vatn oc stod ther j til tanna Bil 783. 
kyrkian er wään ok stoor . . . ther er mykit folk i tha 
hon er full RK 1: 1195. skapadhe iak . . . mannin mik 
til hedhirs jak gafif honom likarna swa som andelikit 
mönstir ok ther j satte iak ok skapadhe siälina swa 
som faghran ängil Bir 1: 77. jnnan eth kloster thz hey- 
ter skoo ther badh han sik i leggia för än han doo RK 
1: 64. 2) i detsamma, då (jfr i A I b), tha skipto
hoffmennene sik ther j RK 1: 1557. 3) deri (jfr
i A I 8;. hwaar sum taker mädh walldz werkum af 
them i handum hawer, huus, jordh, vatn eller vatn- 
werk . . . giällde aater skadhen ok aa xl marker till 
thräskiptes, ok hawe firigiort sinom egholutt ther i, 
än han war nokor SD 4: 466 (l335, nyare afskr.). ib 
5: 377 (1344, nyare afskr.). 4) deri (jfr i A \ 10;. 
her iwar . . . leeth mangh skiip i siön ath häria ther 
i gör han ganska illa RK 3: 2782. 5) dermed, der­
igenom (jfr i A I 11). han . . . beddis ey gysle aff 
wesgötom för the smaheth han them ther j giorde 
slogo the honom j heell rK 235. — Jfr Cl. — 
tllär i hland, adv. deribland, bland dem (jfr i 
bland A 1). tha församnadc mildredus alle lerde men 
. . . oc sporde om nogher war ther i bland som trona 
wille föra till thetta land RK 1: (Yngre red. af LRK) 
s. 276. — tllär i frail (-fra), adv. 1) derifrån 
(jfr i fran 2J. een borgh la ther . . . skarapt ij fra 
lo 3801. 2) derom (jfr i fran 3). hwath iak
widher the käldo sa ther hafwer iak idher sakt i fra 
iv 521. ib 4283, 43U. — Jfr thär fran. — Jiär i 
mot, adv. L. Jfr thär mot. — Jiiir i tnällom 
(-mällan. -mellan), adv. L. 1 ) Jeremellan (jfr
9Ü
778|iär
i niilllom A l). rödha hafwit . . . hwilkit skildis 
ath oc stodh soin twe mura fraan enom wägh mädhan 
the gingo ther j mellan ST 8. 2) under tiden,
emellertid (jfr i mällora A 2). ther i mällan hände 
at en qwinna som var i iomfruklostirsins thiänist 
afladhe barn KL 298. kom ater til oss äpte tree 
manedhe oc thär j mällan viliom vi thänkia oss om 
thik VKR 62. Bir 4: 16. — Jfr tlliir mälloin. — 
thiir i mälloin nt (-mällan-), konj. under det att, 
ther j mällan at min son gik til pinonna stadh tha 
slogho somlike han Bir 1: 30. — thär 111, adv. 1) 
deri (jjr in, prep. 1). alt thz ther är in (näml. i verl- 
den) Al 1316. 2) ditin (jfr 111, adv.), mange gingo
ther ... in hulke som aldre komo i gen Pa 11. skal 
thet hus . . rent ok lustelikt innan wara, ty at 
månge koma ther in KS 41 (106, 44). the ridhä ther 
in myket könligä Va 33. BSH 4 : 293 (1501). — jlär 
innan (-ynnan), adv. L. 1) derinnanför (jfr 
innan B I 1). sidhen kommo the franr til en mur, 
och ther war innan myket folk, som ey galfuo fat- 
ighe folke aff sith gotz Pa (Tung) 36. 2) dess­
förinnan (jfr innan B I 3). om natiuitatis marie 
ther neste skulde the gaa aff thz feste vten the 
ther ynnan vntsetting faa RK 2 : 6222. — under 
den tiden, under tiden, hans likamma laa owan jordhen 
iij dagha och iij nätter; och ther jnnan toldhe hans 
siäl myklä pino Pa (Tung) 27. 3) deri (jfr innan
B II 1). sidhen fooro the til en annan dall, och ther 
jnnan war myket mörker Pa (Tung) 29. manga männ- 
iskior äro til som lustas at läsa ok höra bökir aff 
werlzlikom forganglikom thingom . . . oc fortapa thera 
tyma oc mödho for thy, at ther finz ey innan siäl- 
inna helsa ST 1. 4) deri (jfr innan B II 3^.
annan uägh var hepniga här. o[c] J)är varo innan fäm 
kunuga Bu 176. 5) derunder, under den åldern.
lot herodes dräpa i bethleems landz ändorn margh 
sma barn. twäggia ara gamul ok ther innan (motsv. 
ställe MB 2: 377 har ther for innan) KL 381. — Jfr 
C 1. — thär innan til, adv. derinom, deri. honum 
syntis fwlt ok darot at fara mz litlom här än mykyn 
nyttelikhet skyl tis ther jnnantil (magna lotet intus 
utilitas) Bir 3: 409. — thär innan yidlier (-jnnan 
wiid), adv. derinnanför. vpa then graft ther stod 
en gardh ok atta bardfriid med wiikskard then graff 
gik mellom tweggia aa ther jnnan wiid all härin laa 
RK 1: 1549. — l>är inne (-ynna), adv. deri, der- 
inne, inne i det rummet, huset o. s. v. (jfr inne 1). 
flere folk ätar I>är inne som iak äta(r) Bu 144. hafua 
the (o: focarie) . . . nochur ärinde medh conuentz 
systromin them maagha the ända medh them ther inne 
VKR 25. for thy hänghis ther wiin tekn at ther är 
viin inne Bil 82. the varo ekke längher ther inne (i 
Patricii skärseld) än nat oc dagh Pa ll. hwar nakar 
säkkir vare fullir mz nakro thinge älla kar fult mz 
miölk älla honagh huru matte mannin vita hwat 
ther jnne vare vtan thz vtlätis Bir 3: 122. hnn leeth 
strax konungx gaardhen skynna och nionde ther mykit 
gooth ynna fynna RK 3: 430. wenskap liggher j hiert­
at besloten som han ware ther jnne goten MD (S) 292. 
Al 7253. — thär inne i, adv. = }>är inne (jfr inne 
ij. dyaskorus lät byggia höght torn, at lykkia hona 
ther inne i KL 307. — j>är ivir (-owir. -ofwir.
}>är
-ower. -ouer. -ofuer. -offuer. -öwer. -öffuer),
adv. L. 1) dtröfver (jfr ivir A I 1, II 1). i 
hwariom camarenom var eet altare, oc ther owan a 
var stoor eldir. ok ther owir varo sat kors Gr 299. 
2) dervid, dermed (jfr ivir A I 3). jak ärwodhadhe 
ther ofwir j xxx dagha ST 304. skulde thu ther swa 
länge ofwir wara (vara sysselsatt el. hålla på der­
med), oc ekke mera ända ib. huru länge wast thu ther 
ofwir ib. ib 305. dweliens ther ey lenger ower Va 32. 
RK 3: (sista forts.) 4977. — dervid, der tillstädes, bedos 
iak hederlika manna insigle til witnesbyrdh före 
thetta breff, som thär aa oc öffuer waro SD NS 1: 
199 (1402, nyare afskr.). at jak ther ower var ... at 
brynniolff germundsson skötte . . . herra abram brodh- 
ersyni . . . ena äng ib 464 (1405). hwilke när oc ther 
ofuer waro, at jak alt thätta forscrefna swa skipadhe 
ib 514 (1405). SO 114. schal oldermanen haffua twem 
(för twa) aff radit ther offuer ib 105. 3) derqf-
ver (jfr ivir A I 4, II 7). huath vi formaghom 
badha ther skulin ij herra ouer radha Fr 1084. lv 
2014, 5277. 4) öfverens? (jfr ivir A I 5). tha
iomffru maria thzta hörde thz the öwersta prästenar mz 
ioseps frändher ther öwer (för ther öwer eno el. ther 
öwer ens?) waro, them til hopa giffwandes Lg 3: 633. 
5) deröfver, derom (jfr ivir A I 6). hwat sum wir 
skipum thär iuir SD 1: 668 (1285, gammal afskr.). 
beophilus vifiar sagbe gub ok guz mojior ... ok skref 
|)är iuir bref mz sino blobe Bu 29. 6) deröfver
(jfr ivil* A II 2). jak will ther ower (of v er fäst­
ning sgraf ven) RK 1: 1554. swa är thz watn aff sik 
grympt . . . alexander ware ther gerna ower Al 1949. 
the miströste hänne (bron) alle ok sagdhe swa iak 
wil ey först ther ower ga ib i960, ib 1973. Pa (Tung) 
29. Di 43. 7) deröfver (jfr ivir A II 11). the som
waro xx are gamble oc ther ofwir ST 10. 8) der-
utöfver, mer än det nämda (jf r ivir A II 13). at j 
hauin aldre meer sändir j idhre ägho än thry par 
klädhe ok giuin ginstan siäluom gudhi al thom som 
ther owir äru (superfuerint) Bir 3: 259. — derutöfver, 
dessutom, till på köpet, här är then man som daghlica 
tala mot laghomin ... ok än ther owir (insuper) in­
ledde han hedhninga i mönstrit KL 166. Bir 4: (Dikt) 
274. ST 506. for wist will iak konunga skatt aff ider 
haffua. wilia i thz äy mz godo göra. tha mista i ther 
offuer liiff oc gots Di 143. — Jfr Cl. — thär ivir 
at (-owir aat), adv. L. derutöfver. mer än det 
nämda, till öfvers (jfr ivir at 2). aff sylfkarom hafwin 
swa mykit som idhre persone är ympnyt oc thom gäst­
om som äta vidh idhirt eghit bordh ok gifwin gudhi 
. . . thom som ther äru owir aat (superfuerint) Bir 
3: 259. — thär iälllte, adv. derbredvid. thå iag liiffde 
keste iag myn lägherstadher ther som lä begraffwen 
myn käriste fadher . . . iag ther iämpte kom ther att 
liggia till then ythersta dom RK 3: (sista forts.) 5787. 
— tllär mot (-mooth), adv. 1) deremot, i strid 
deremot (jfr mot, prep. 8). hoo ther moth sigher han 
är osan RK 1: (sfgn) s. 173. PM 22. — i strid deremot, 
i motsats dertill. haffde han j eedom jeeth älska gudh 
och styrkia helga kirkio räth ther mooth giordis the 
dom herra qwaal RK 2: 542. 2) deremot, derpå (jfr
lllOt, prep. 2). en annan doctor her j rom screff swar 
ther moth PM lxvi. — Jfr |)är a mot, |>är i mot.
779fuir
— j)är llläj) (-mädher), adv. L. 1) derjämte,
dessutom, tillika (jfr llläj) A 10). vav herra ... fik 
honum thz hälgha ewangelium oc ther mädher en gango- 
staf Pa 9. ib 10, 19. Bir 1: 204, 3: 431, 4: 4, 85. VKR 
4, 7. RK 2: 1684. MB 2: 97. VAR 24 : 322 (1442). 
hon gaff mich eth halft marcland jordh ii vesby . . . 
och ther nieth xx marc redha päninga til vilda SD 
NS 1: 11 (1401). ib 24 (1401), 405 (1405), 2: 135 (1409). 
BYH 1: 178 (1377). BSH lt 182 (1381), 2: 75 (1399). 2)
dermed (jfr llläj) A 12). vare zacke at nagär gult- 
smydh mera bruchade än eth embete huar. ther mz 
befunnes böte i ämbe[tet] eth pundh SO 156. 3)
dermed (jfr llläj) A 15, 16). gawin . . . skar kon- 
ungxsens dotter strupan sunder mz en kniff, och foor 
swa listeligä ther mz, at han kom phila kniffuin j 
handenä widh hon soif Va 34. 4) dermed, derigenom
(jfr mäj) A 17). Bu 50. ghvum vi . . . til sama altarä 
. . . vart gopz salda . . . med swa skyäl. at her seal 
vppehaldas med eet stort vaxlyus som äwerpelicä seal 
brynnä for sama altarä SD 5 : 564 (1346). en diäfla 
giordho them nokon skadha for thera räzl. tha fästis 
ther mz thera diäfla wald oc willa Bil 478. the rytza 
giordo aff thörran widh flota ... ok satto i eld . . . 
ok loto swa nid för strömen ränna ok hugdo ther mz 
thera skip at brenna RK 1: 1531. magnus beyutz- 
son hafde en yxa j hande ther mz giorde han engel- 
bert ende ib 2: 2674. falantin han tok uappin aff 
en thera och slo han ther mz j holfwdet Va 30. 
iach wet at han thz goruä gör om han ther mz ma 
warda lös ib 31. 5) på grund deraf derför (jfr
llläj) A 18). han försmådde fatighä män, och fölgde 
myket sinom wiliä . . . tha wilde gudh thz ey lengre 
stedhiä. och ther mz fik han en vndhan dödh Pa 
(Tung) 27. Lg 3: 8. RK 3: 2275. SO 156, 191. 6)
dermed, med detsamma, i detsamma (jfr mäj) A 23); 
derpå. falantin . . . sagde: a! kraden förrädare äst 
thu . . . ther mz tok han til sith swärd Va 30. tha 
gik then goda blandamär och löstä allä the fanger 
ther warä . . . och stikkade sv/a elden j borgenä och 
brende henne nidh j röter, ther mz foro the allä tre 
thäden ib 33. ib 45, 46, 47, 50. ST 405. PK 222. RK 2: 
1442, 3: (sista forts.) 5723. — Jfr Cl. — j)äl' llläj) at, 
konj. på grund deraf att, derför att, emedan, maria hon 
nekape (vägrade att ingå trolofning) . . . pär mäj) at 
fajier ok moper hundo hana för än hon var föd tel guz 
pianist Bu 5. han thänktis ther mz skula winna at 
alexander war halfwo minna Al 5325. — thär Illälloill 
(-mällan), adv. dessemellan, arla stodh hon vp til 
sina böne oc läsning, ok ee hafdhe hon nakra gudhelika 
gerning ther mällan Lg 3: 511. Jjr J)äl' i Illälloill.
— thär Ilidher (-nedh), adv. dit ned (åt landet). 
heder jak eder ... at i hafwe strax bodh ther nedh 
. . . ath see till medh ther nedre BSH 4: 293 (l50l).
— thär nidhre (-nedre), adv. der nere, nere i
landet. BSH 4: 293 (l50l). — j)är Iläst, adv. L. 1) 
dernäst (jfr lläst A 1, B 1). VOL IS 4: 1. 2)
dernäst, derefter (jfr näst A 2). byri fyrst pafin mz 
sik siälfum . . . pär näst skupi sin egin garp Bir 4: 
(Avt) 179. ib 180. Pa 16. pan tip han vafpis i polikom 
frestilsom fan han först orent bröp sik af himnom sänt. 
oc pär näst orenare oc pripia tip alra orenast oc pörr- 
ast KL 188. sidlian kom fadherin oför ok lamher . . .
j>är
ther näst koma thera konur mz thera barnum gråt­
ande Bil 476. han saa j sömpne: ok hördhe gudz ätigla 
siwnga: ok sighia: seen, här komber johannes bap­
tista. ther näst saa lian iohannem koma ib 53. lät 
han pöm först uphängia mz armom ok pänia mz band­
om lim fran limi ok pär näst hupstryca mz iarn gisl- 
om ok sipan kämba pöm alt kiöt fran benom Bu 524. 
pär näst viste ängen androm visa. huart bartholomeus 
var cvmin ib 205. skatten wille han än aff thöm 
honda ther nest vm midfasta (d. v. s. vid nästa mid- 
fasta) RK 2: 816. — sedan, thessa hems dödher er 
litla stundh hardher ok ther näst glömder Bil 477. 
3) vidare, ytterligare, fframdelis engom skal wara 
loffliehit at widhirfresta noghar stoor thing . . . vtan 
abbatissonna oc confessoris witu oc wilia . . . thär- 
näst skal engin dirfuas at binda sik i samsat . . . 
medh werlzlichom menniskiom clostreno til orät . . . 
fframdelis forbi udz brödhromjn at bära waakn . . . 
thernest skal engin syster ellir brodher dirfuas at 
färdhas langt bort fraan clostreno vtan j rettom är- 
indom VKR 20. — j)är näst äptir, adv. L. omedel­
bart derefter. ther näst äptir fik han ginstan höra 
eth aldra grymasta liudh Pa 16. — tlläl* nästa, adv. 
1) närmast derinlill, näst intill, huar konungen hadet 
feste the suenska bygde ij [2] eller iij [3] ther neste 
RK 1; (sfgn) s. 190. 2) dernäst, derefter. om tid.
al hans skath the vtfästa jnnan kyndelmesso ther nesta 
RK 2: 4833. om natiuitatis marie ther neste skulde the 
gaa aff thz feste ib 6220. — tlläl' OTau, adv. 1) 
derofvan (jfr ovan B 1). mit i bland them (0: studh- 
ana) var en studh höghre än alla andra, oc ther owan 
en lius knappir Gr 298 2) derofvanför (jfr ovan
B 2). en ware the pa husit kate oc foro ofvan wt oc 
jn mz sina bate marsken konde thz ey betaga ther off- 
uan monde han ey bata liaffua RK 2 : 6065 . 3)
deruppe? sidhen kommo the til eth bärgh: ther owan 
laa en lithen stighi (jfr Visio Tnugdali'. qui nions 
transeuntibus angustum valde prœbebat iter) Pa (Tung) 
29. — thär ovan a (-ofwon aa), adv. derofvanpå, 
derpå, deröfver. i hwariom camarenom var eet altare, 
oc ther owan a var stoor eldir Gr 299. tha fylles hon 
(älfven) mz snyo sa at ysen lägs ther ofwon aa RK 2: 
8072. — thär pa, A. adv. 1) derpå (jfr pa I 1 a). 
tha skolo the konungen fa thz fäste huat herre eggerd 
ther pa tilhöra frit skolo the thz teden föra RK 2: 
9585. 2) derpå (jfr pa I 4, 5). ath the thär ecke
hade ämpne pa (icke hade tillgång på råg) FM 360 
(1508). 3) derpå (jfr pa II 1). tha togh herra
gaymorin herra frederik i skip til sin . . . the lotho 
the jumfrv och ther pa Fr 2370. 4) derpå, der­
efter (jfr pa II 3 a), ropado the ... til konungi» 
om fridh . . . oc ther pa kastadho fran sigh alla wärio 
MB 2 : 260. 5) deremot (jfr pa II 4). han kom
före bethsuram oc örligadhe ther pa mangha dagha 
MB 2: 261. 6) derpå (jfr pa II 5 a), han thänkte
ther fast stadhlika pa Al 9169. hwo ther wil giffuä 
liudh och akt pa Va 3. ath the goffua honum ther pa 
swar Di 235. B) konj. med hänsyn dertill att, på 
grund deraf att, derför att, emedan, han töffradhe 
marsken alt ther pa han wenthe sigh mera hielp at ffa 
RK 2: 4316. — tlläl' pa at, konj. 1) i det syftet att, 
i väntan el. förlitan derpå att, på det att, för att (jfr
780pi­
pa II 7). leeth hon sik reedha nagra leedha . . . smör- 
ilse ok sagde ... at hon vilde mz than sith anlit 
smöriä ok vanskapa ther pa at jngen sculde pa hennes 
vänlek synda Lg 3: 552. gaffuo thera barn ther saman 
ppa . . . ath konung valdemar skulle hans vilia vetha 
RK 1: (sfgn) s. 180. at oloffernes . . . bödh antwardha 
han jwdhomen thörpo (för thärpa) at naar han haffde 
owirwnnit them skulle oc achior mz them dödhen lidha 
MB 2: 154. sade the ecke ware giort fredh landhen j 
mellan ther pa. at wi skole haffue bortlie theris stare 
förstis landh FM 410 (1509, samt. afskr.); jfr 2. 2)
på det vilkor att. giffuin honom lös ther pa, at han 
fangar the ij [2] Va 31. thz iach aldrik wt kom för än 
nw ... ther pa ath iach skulde idher fanga ib 32. — 
J)är samastaj), adv. der sammastädes, vil iac pet allum 
manuum kunnokt göra mic haua giuit körkyonne j 
rwmskullum ... alt mit goz i malabopum . . . fram- 
lepes giuir iac vndi prästens borp per sama stap min 
garp i hultnum BYH 1: 170 (1363). SB 5: 293 (1344).
KL 27. — thär samastads (ther sammastadz Lg 
3: 67. ther samma stadz ib 725; Bir 4: 37; PM 
Lxi. thersamestadz SD 2: 68 (öfvers. fr. i505> 
ther samw stadz ib NS 1: 27 (uoi). thäro 
sammastadz ib 199 (l402, nyare afskr.j)) adv. der- 
sammastädes. iak . . . fan enä seeth vara giorpa mellen 
biscop hemmingx ,j abo ok bondannä som boa ouan 
halis fors ... vm en qwärnä dam ther sama staz 
Fil 3: 4 (1352). wi beral brun borghamestare i stok- 
holm, fikke ollinstadh radhman oc hanus wan herkin 
borghare ther samw stadz SD AS 1: 27 (Hol), förste 
thingx daghir är widh bughlösa kirkio vm xiiij dagh 
iwla annar om sancti blasii dagh ther sama stadz 
tridhi om asko odhensdagh ther sama stadz fiärdhe
om fiärdha dagh pingizdagha ther sama stadz TB 73.
SD 2: 68 (öfvers. fr. 1505), NS 1: 199 (1402, nyare 
af skr.). BSH 1: 130 (l37l). SJ 16 (1432). SO 163. Bir 
3: 323, 4: 37. VKR 46. Al 9524. Lg 3: 67, 725. PM 
LXI. — £är til, A) adv. L. 1) dit (jfr til 
A 1). wordho the eno watne war the drogho ther alle 
saman til Al 4921. ST 9. — dertill, derhän. han . . . 
war glader at thz war ther til komet Va 31. 2)
dertill (jfr til A 2). ther sether . . . fwl thro och
lith till BSH 4: 252 (l500). giwum vi . . . eenä altarä- 
brun med pärlom, och blat pyälit, med stukum som per 
til höra SD 5: 563 (1346). — derpå. hwath i kwnna 
tenkya then erich larenson til for sytli wmak, ther maa 
i tenka til BSH 4: 296 (l50l). 3) dertill (jfr til
A 2). hwar sum sik bindir thär til. at han wil pröua 
vpa a nokon thässa sak SD 1: 669 (1285, gammal af- 
skr.). sculu vare executores hundrapa män ... ut- 
sändä . . . oc per byndom wi pem til vndi perrä syäl 
oc väräldz heper ib 5: 566 (1346). 4) der emot (jfr
til A 4). j höghro handine är rätuisonna swärdh hall­
ande ok ristande mot thom som ther til bryta ok 
synda (contra tr ansgr essor es justitiœ) Bir 3: 379. 5)
dertill (jfr til A 9). hwath iak widher the käldo sa 
ther hafwer iak idher sakt i fra oc änkte wätta laght 
ther til Iv 522. — dertill, derjämte, derutöfver, dess­
utom. han seal hawa swa gopan häst, at han se wäl 
wärper fyurutighi marker ... oc pär til orsäsapul, 
vppgyöran hyälm oc full vapn SD 5: 476 (1345, nyare 
af skr.), giwum vi . . . til sama altarä. tu par messu
J)är
kläpa ... et corporale. oc enä messu book. oc per til 
vart gopz salda SD 5: 564 (3346). byndom wi pen lifnäp- 
in piit seal comä äwerpelicä hwan manadagh til ennä 
mässu at syungä . . . oc per til sculu pe äwärpelicä for 
vara ärwingiä, foräldrä oc eftekomandä afminnilse hawa 
i perrä messu oc bönum ib 565. j hona (boken) wil iak 
scrifwa aff tio gudz budhordhum . . . oc af syw hofwdh 
dyghdhum oc hwat som gudh gifwir mik ther mera til 
ST 5. han hafuer än ther til flere flödhgiwtor VAH 
24: 322 (1442). thz litla som hon hafde reet aat sik 
oc iosep. oc ther til brödh oc dwk . . . toko the Bo 
51. jonker erik fik ... sin deel sith fäderne först 
sidhan län ther til RK 1: 545. konungen gaff sina 
dotter i closter och hulth marskens bryllop än ther 
tiil ib 3: 133. RK 1: 1114, 2: 5116, 5123. 6) der­
till, i det syftet, för det ändamålet (jfr til A 10). 
gaff . . . ena penninga swmmo til lofwadha oc ann­
an fwlnadh. epter godha manna säghn the som thär 
til waro nempdo BYLl 1: 178 (1377). hoo som alt 
skulle scriua här thz forrädilse konung karl giort 
är for sannind iac thz sigia vil ther skulle mykit 
paper til RK 2: 9600. aldregh hielper iak ther til 
ib 1: 3819. 7) dertill (jfr til A 12). hwi monde
han thiänkia, at en stadher ware bätre ther til, än 
annar MB 1: 416. han är ther man nog til Va 31. pa ma 
en af pem, pän som bäzt är pär fallen til, piänistenne 
vppe haldä SD 5:477 (1345, nyare af skr.), vm han warp­
er pär Jaghlikä tillwnnin (för till wnnin; dertill för - 
vunnen, derom öfverbevisad) ib 374 (1344, nyare af skr.). 
hans thanke är allir ther til (går ut derpå) huru han 
maghe thäkkias mannom Bir 1: 69. dödh oc värk oc 
alla vidhir mödho hawir iak forwnnit. ok ey skal 
iak nakat sin känna ther nakat til (till det) Bo 223. 
8) dertill (jfr til A 13). sua mykit höre os tel här 
af sighia hui pe höghtip kallas kyndelmässa ... vi 
suarum pär tel ... at lius a latin hete candela ok 
pär äfte callas höghtipin candelmässa rät nampn Bu 8. 
— med hänsyn dertill, med afseende derpå. ath the 
goffua honum ther pa swar strax hwat the ther 
til göra vilde Di 235. RK 2: 5102. 9) dertill (jfr
til A 17J. wilyom vi at et altare seal byggiäs norpan 
höghä altarä i pes helghä kors heper oc per giwum 
vi til vart sylf kors med ligno domini SD 5: 564 
(1346). 10) dertill (jfr til A 18). miskunnin drogh
han til at hiälpa thera hawanzlöso tha han sagdlie. 
jak hawir miskund owir moghan . . . han var oc 
skynioghir oc sighir ther sak til Bo 88. tha thu 
komber nidher i than brunnin tha star ther aldre 
radh til. at thu kan nakon tidh optarmer ther op j 
gen koma Pa 18. ii) dervid (jfr til A 20). stodo 
konungens men ther til stilla MD (S) 246. — dervid, 
deröfver. byscop kätel war ther tiil gladher RK 3: 
1218. — Jfr C 1. B) konj. 1) till dess (jfr til 
A 7). fiughertan nättum äptir pät wart bref sum buz- 
skap bär nar wi komom. äru läsin a almänningx pingi. 
oc atär pär til war bref biuthä. at wir ärum aff lande 
farnir. pa wäri frither mällin aldra manna SD 1: 668 
(1285, gammal afskr.). hwars arsins wtskyld pes sama 
godzins scall aff slaas i sama geldiuä per tili alt 
geldit vardir guldit ib 5: 160 (1343). wari fräls alt pär 
til hau warper fämptan are gamal ib 476 (1345, nyare 
afskr.). fran thy at solin biarghadhis vm freadaghin.
781i>är
oe ther til hon bärghadhis vm annan daghin Bo 220. 
ionathas . . . stridde ther til the togho five to na MB 
2: 261. SD 5: 562 (1346), 638 (1347), 639. Bir 3: 441, 
445. Fl 1254. lv 4253. MB 1: 429, 2: 252, 277, 283, 337, 
342, 364. Di 7. Jfr alt 2, 2) på det att (jfr
til A lOJ. thär til thät skal ey glömys alla bwrth 
vithnas aff vmyllum mannom tha heenge wy warth 
ynzyl for thetta . . . b reif SD 2: 24 (öfvers.). — pär 
til at, konj. L. 1) till dess. han skal läggia iärn 
ower thin hals, ther til at thz bryter thic allan 
sunder MB 1: 429. offte the til konungen tala ther 
til at han ward them vredh RK 2: 708. the . . . 
sökte manga herra hoff, ther til om sider at the 
kommo j frankarike Va 53. MB 2: 260, 261. Jfr alt
2* 2) på det att, för att. wilium wir ... at hwat
sum wir skipum thär iuir. ok latum scriuä. at lysis 
opt firi all um man um. thär til at män mattin pät 
gömä wir skipum SD 1: 668 (1285, gammal af skr.). 
pär til at friprin se althings starker, pa wilium wir 
at hwilkin man sum bär nokor pe vakn. sum äru til 
openbarlik strip i pern timä wir ärum j landit. hawi 
the samu plikt sum fyrrä är här sakt vppi ib. giuum 
wir them tu slik timä. är wir kalium samän warä 
män til lidstämpnu . . . pär til at per mughi sigher-
likä pit komä. oc päthan ib. per til at thettä se fult
oc fast . . . bedis iäc ... inzighle herrä frändä. bi- 
seops j strengnes ib 5: 293 (1344). at guz moper födes 
pa natena. ok at pe gläpas af ok siungga sötan sang 
alle guz änggla. at visa pät allom cristnom pär tel. 
at pe halden ok passa hems liöghtip pe samu Bu 
24. pär tel at minna mopor skam är hold iak vil 
gärna bära hänna skuld ib 136. pär tel at siuke 
bötar fa ok döpe lif. bryten nipar af gupen ib 199. 
SD 1: 670 ( 1285, gammal af skr.), ther til at saman- 
sankadh thingh blifwin gömd ok bewarat sätis dör
fore husit Bir 1: 295. MB 1: 80. Bo 9. Gr 293. Bir
1: 320. PK 232. — derpå att, för att. tha huar een
[ey] ärffuoda ther til at han skuli hona (sannin­
gen) faa oc androm lära, wtan sik ensampnom til* 
eghnar Su 227. — för att, mot det att. alt thätta 
matte iak nokraledhis gita vmburit ther til at iak 
hafdhe ey (d. v. s. blott jag icke hade?) dröft thik 
Su 407. 3) så att. man skal finna ther rad til,
at the komma j dötzens band Va 31. — päl* til 
Slim, konj. L. — pär til pät, konj. L. för att. 
iak vil thik gifua goz ther til, thz thu mik före
thiit iak vil Fl 651. iak toke ther ey al världin 
til thz iak min eedli ey halda vil Jv 3017. — pär 
til är, konj. L. — thär thvärt a mot, adv. 
tvärt deremol (jfr thvärt a mot 3^. konungxsins 
samuit suaradho talande vm liknilse thz är sant at 
jak äghir at thiäna gudhi ... än ther thuärt amot 
äggiadhe ok rädh ondir ande konungenom Bir 3: 431. 
— pär UDl (-om), adv. L. 1) deromkring. hoffwodh 
gardin heter gum och ällowo garda liggia ther vm 
RK 1: 1963. eet rnykith hws vardh han tha var . . . 
ther vtan fore var een digher släta . . . ther om tha 
gik eet hakil värk lv 4131. 2) derom, angående
det. giwum wi klostrenu. per vi . . . skulum byggyä 
... i vazstenom ... all var gopz . . . med swa skyäl- 
um. som annur var breff per vm giorp lyuslicä sighiä 
SD 5: 562 (1346). tha hon ther vm spordhis KL lo.
pär
at han ther vm engin ända göri VKR 33. astunda han 
hänne fästa, oc badh kärleka sin fadher ther om Lg 
218. tw bad gud ther om at tw matte wara drot- 
ning i hunaland Di 37. SD NS 1: 405 (1405). allä 
trätto the ther om, at äthä the vsla siälinä Pa (Tung) 
27. 3) med afseende derpå, dermed. konungen
spordhe amelium huru thz war ther vm ST 457. Lg 
3: 191. Di 45, 140. hwre ther om gik . . . görss ey be- 
hoff her oppinbåre RK 3: (sista forts.) 6111. 4)
derom. i fråga om uppmärksamhet, afseende (som fä­
stes vid ngt) o. s. v. j vaarin aff kirkionne j forbudhi 
at höra mässo ther gafwin j änkte vm bir 2 : 260. 
ther om skötte han ey stortt RK 3: (sista forts.) 5043.
5) derför, för vinnande el. erhållande deraf. thz 
samma sölff tw hawer loffuat mik thz hawer jak beedz 
ok kan ey faa jak gör ther om thz bezsta jak maa RK 
1: 983. — derför, derpå, för genomdrifvande el. för­
verkligande deraf. ärffuoda ther wm thz ytarsta thu 
format, at reglan kombir til pawan Bir 4: 48. ib 46. 
thz iag epther myn fadher till welle kom bärgsmän 
lagde sig mästh ther om RK 3: (sista forts.) 5806. — 
derför, för vinnande af det målet el. syftet, för den 
saken, iak skal thin last wäl ärlika hämpna . . . 
eller wil iak ther om blifwa dödh mit liiff wil iak ther 
om wagha lv 533-4. iak skal här frälsa tliänna mö eller 
vil iak ther om dö ib 3334. hwat han lowade ont eller 
got thz skulde han holdä, eller han wilde dö ther om 
Di 2. ther om vil jach sta mina fara RK 2: 4619. 
marsken swor han um . . . alla daga affwäria hans meen 
oc hanom thro tyänare wara oc liff eller gotz ther 
om ey spara ib 7019. Fl 937. Al 7961. Va 31. Di 17, 
117, 201. — derom. haffde . . . gawin lakt sik ther 
allä win om, at han skulde komma j philäs kerlek 
Va 34. myn dotther lagde siig . . . ther om win mz 
breff oc bwdskapp RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 276.
6) för den sakens skull, fördenskull, af den anled­
ningen, derför. ther warde om vreder hwo som wil 
aldregh hielper iak ther til RK 1: 3818. halt mik 
ther om ey godh ey ill Al 6542. thän andre brodhrin 
swaradhe ... iak wil ... föra han helbryghdho hädhan 
thän yngxte brodhrin saghdhe, fför än thz skal skee, 
skolum wi badhe ther om döö ST 529. — derför, 
deröfver. meg hielper nw föga ther om klaga RK 3: 
(sista forts.) 5802. — derför; i det hänseendet, war 
pharao ther om daare, at han beddis hiälp oc frälse 
aff thässe wärldz likamens dödh ... oc beddis ey 
hälder nadher aff siälinna dödh i helwite MB 1: 304. 
— thär urn kring, adv. deromkring. elden vth- 
widde sik oc brände oc fordärfwadhe een storan deel 
aff folkeno som ther stodh vm kring ST 22. jak 
bed h is at vila fätten bliffwe töör, oc all iord hen 
ther om kring wari waat MB 2: 88. — pär liudir, 
adv. 1) derunder, under det plagget, thän vapn- 
rok var rödh han a sik bär . . . ther vnder hafdhe 
han een maliokragha Fr 149. 2) derunder, till
underkastelse derunder; till samtycke dertill. wil äi 
iorpäghandeu pär vnde gangä (gå in derpå) SD 5: 
637 (1347). 3) derunder, i underlydande ställning
dertill. alt mit goz i malabopum. oc alt pet goz 
per vndi ligger B YII 1: 170 (1363). thet forscripna 
godz i hardstadhum meth landbo ok qwern som ther 
wnder ligger SD NS 1: 22 (i40i). — tllär up, adv.
782J) är
upp derur. tha thu komber nidher i thäu brunnin 
tha star ther aldre radh til. at thu kan nakon tidh 
optarmer ther op j gen koma Fa 18. — j)är up 
a (-vppa. -vppo. -op a. -oppa), adv. L. 1) 
derpå, pä ytan der af, på det stället, tha gudz man 
kom swa när, at han matte taka ther oppa Bil 853. 
een borgh la ther . . . skampt ij fra the vaktara bläsa 
ther op a Iv 3802. the . . . strax ater at husi t wenda 
the hafde . . . manga byssor ther vppo laght RK 2: 
2248. 2) om riktning: derpå. vårfru oc apostoli
sagho ther vppa Bo 220. 3) om en handlings el. ett
förhållandes riktning el. syftning: derpå, dertill. ther 
sether fulkompna lith oppa BSIl 4: 252 (l500). — derpå, 
derom. giffue them ther et swar oppa HSII 20: 220 
(1507). om dhe ärendhe, som lier sten, i oc electus oc 
her knwt alffson screffue mik til om . . . dher haffuer 
jagh scriffuit her sten swar wppa BSH 4: 276 (l50l). 
4) i det siftet; med syfte el. tanke derpå. ther vppa 
forentis the at marsken swika RK 2: 5399. Su 35, 
228. — för det ändamålet? tha thu komber nidh­
er i thäu brunnin tha star ther aldre radh til. 
at thu kan nakon tidh optarmer ther op j gen koma 
for thy ther är ängin vägher oppa Pa 18. 5)
med af seende derpå; till ersättning el. betalning der- 
för; derför. at jac for:da härra knwte seal ther 
vppa gifwa oc antwardha fam hundradha marker pen- 
inga SD N~S l: 446 (1405). 6) derpå, till bekräf­
telse deraf. ther vpa fik hon inek sin gulring Di 37. 
penitencia thz är tryggasthe wäghen ther wil jak döö 
wppa PM LXvi. 7) derpå, på grund deraf deraf. 
nw sag gunnar konung oc flere hans metfylgiara som 
flyt haffde at wideke oc konung tydrik kome ekke 
effter them, ther vpa wiste the at wideko haffde darat 
them Di i4o. — thär upa at (-vppa-. -oppa-), 
konj. 1) på det att. thu . . . owerlöper flere 
wärdzsens ändha, ther oppa, at thu maghe rikedoma 
samman sanka LfK 123. hängdho the mik i korsens 
galgha mällan ij [2] röwara, ther oppa at min pina skulle 
thäs smälekare synas Su 35. o herra gudh mädhan 
thu är altidh när bedröffdom, läth mik aldrigh bliffua 
wtan dröffuilse, ther oppa at thu altidh mz mik 
bliffue ib 171. ib 136. MB 2: 228, 251, 267. Di 74. RK 
2: 8323. thz giorde the danska ther vpa at the then 
eld ey slekke fa ib 2251. 2) ået vilkor att.
marsken gaff them venscap ther vppa at the seullo 
lidha plight och mödha fasta och böta effter the dödha 
RK 2: 4829. — thär upa llliru (-oppa-), konj. 
med tanke derpå huru. the thienthe hanom alt tidh 
ther oppa huru the hanom forradha ma RK 2: s. 341. 
— tllär Uppe (-oppe), adv. deruppe. at dräpa the 
förrädare ther oppe (på borgen) ärä Va 33. RK 3: 
597. spises them aff gaarzmästarenom ther vppe j 
gaardhenom thera kostir VKR 41. — tllär up undir 
(-vppundher. -op-), adv. 1) derunder, i under­
lydande ställning dertill. eth godz j pitte sockn som 
kallas kymena och eth laxefiske med noghra garder ther 
wpwnder liggie FH 6: 376 (1504-14). HSH 20: 230 (1507). 
2) i el. ss duldt syfte derunder. bwd är kommit till 
vordberg ... at kongen skall drykka ther jwll . . . 
hwat ther är vppundher (livad som ligger derunder, 
hvad den egentliga afsikten dermed är), tliet kan jak 
icke formerkia BSH 4: 291 (1501). 3) thär up undir
j>är
ganga, gå in derpå. wthen wij wele sielffue ga ther op- 
under HSH 20: 223 (1507). ib 221. -- thär lit, adv. 
derutur, ut derur, ut der ifrån, han skar swnder blädhro 
ok band han tok ther wt mz sinne hand fore mykith aff 
walmogho frö Al 1446. thenna kiortil jak hauer här aa 
ther wil iak en konung vtfaa (för vt faa,) RK 1: 197. 
the . . . thogo honom j kloster stwa oc släpedin ther 
vt medh hans föther ib 2: 4472. ib 1743, 2217. Al 
7250. ST 11. Di 28. Lg 3: 190. — tllär utaf, adv. 
1) derifrån. om ett aflägsnande från ett föremål, eldir 
vptändis i träuärkit ok rökin ther wt af gangandis 
vpfylte vädhrit Gr 307. 2) derifrån. om ett af-
skiljande el. af hållande, än mannin see ok kan pröua 
at licammiu forma at vara v tan alla liauda luste- 
lica lokt ok haldir sik ther vt aff (abstinet se ab 
eo) Bir 3: 183, 3) deraf. om uppkomst el. här­
rörande. ther kunue nest gudz hielp noget gooth 
födes vtaff BSIl 5: 557 (1516). 4) deraf, deref-
ter. screffue vi hans nood aluarlighe til, som i funne 
i en copia ther vtaff BSH 5: 557 (1516). — Jfr C 
1. — thär utan for (-fore), adv. derutanför. eet 
mykith hws vardh han tha var . . . ther vtan fore 
var een digher släta Iv 4129. — tlläl* ute, adv. derute. 
tha the ther wte (ute vid hamnen) samen kome RK 2: 
3354. — thär ute for (-fore), adv. derutanför. eet 
vatn vte for liaghan flööt at man aff husith ther ouer 
skööt . . . ther vte fore la een släta Fr 446. Al 4843, 
8955. — tlläl* Ute Ulll (-om), adv. eg. derutanför ; ur 
stånd att komma derhän, ur stånd dertill. haffde . . . 
gawin lakt sik ther allä win om, at han skulde komma 
j philäs kerlek . . . och war ther wte om mz all sin 
klokskap Va 34. — tlläl* llti (-wdi), adv. 1) 
deruti, dei'i. han hiwg om kwll et stort trä oc hol- 
ade thz jnnan till, oc lagde ther v ti gwll oc sylff- 
uer Di 43. hon . . . nidhertogh hans tiäl aff stodli- 
ena, oc swepte ther vty hans dödha krop MB 2: 168. 
Bir 4: 105. ther skulo mandrapare pinäs . . . och skal 
thu ther wdi swa lenghe, som gudh wil Pa (Tung) 29. 
skulu the ther först wdi, och sidhen skulo the j hard- 
ara pino ib. eth lithet skrin oc hwndrat march ortuger 
ther vtj FM 237 (1505). war ther jäta äller krubba 
bygdh huar asnane ato w oc ther war vti litit af hö 
boos Lg 46. hon hafdhe osighelika astundan at vita 
the helgha scrift, ok ther wt j wille hon ey at [enast] 
wita sith siälagagn vtan ämwäl alla thera som til 
komo ib 3: 503. j dy ath monnisken menar haffwa 
vndher trykth höghfärdh ok fafänga äre swa weth 
hon ekke for en hon faller ther mith vthi Gers Frest 
l. 2) deruti, * det af seendet, manger will gier na 
opta illa och iriykit goth spilla vtan han sijk ther 
vthij rätther tha far han ey täss bäther RK 3: 2868. 
seal syslomannjn tacha sik ther wtj tilwara ... at 
naar noghur höghmälis ärinde widhirfara . . . som 
clostreno aarörande äru at han ther vm engin ända 
göri ella skipi vtan som modhir abbatissa oc fadhir 
confessor oc conuentan honom befala VKR 33. — 
tllär utinnau, adv. derutinnan, deruti, i det af- 
seendet, wi stadelica mz idher holla . . . och wiliom 
ther jnkte vtinnan spara RK 2: 932. alla the her 
epther ther mz befunnen vorde i ferska gernyngh . . . 
böthe i kompanijt tolff öre peningha ther vtinnan 
stadzsens reth offorsumat SO 31. ib 82, 103, 104. —
783fär
thär uti ilinAll, adv. deruti. badh hon sin smaswen 
at han skulde thz (skrinet) beqwemligä opp taka . . . 
tha fan hon ther wti innan liegendes eth lithet barn 
Va 7. — tllär lit ivir (-wdoffuer), adv. deröfver, 
öfver till andra sidan derom. han kom till ena stora 
aa ... han fan ther enchte wad wdoffuer Di 60. — 
här vifer, adv. L. 1) der v id, derbredvid. tha the 
komo ather til pekkinsäär tha laa thera eghin forvardh 
thär summi lagdo sik tha ther widher RK 1: 1518.
2) dervid, vid del tillfället, af den anledningen, med
anledning deraf. ther näst koma thera konur mz thera 
barnum gratande . . . awi hart hiärta som forsmar 
fadher ok modher . . . ther widh blöttus gudz riddara 
hiärta Bil 476. han . . . loot then stadhin ganzklika 
bränna ok hwar man ther ij eldin sända . . . tho rop- 
adho wa vnde wach ther widh Al 1584. tha sken gudz 
byrdh owir alla wägha. swa at the räddos ther widh 
Lg 33. stiärnona som östir war sagho the fara fore 
sik oc gladdos ther mykith widh ib 35. 3) dervid,
vid det sagda, är thz thin wili som iak nw bid her 
tha wardh thäs wis thz bliffwer ther widher (det 
skall sd ske) Al 8524. hwat honom lyste konungin 
raadha hwat thz war til gangn eller skada thz sculde 
ther alt vidher bliffua RK 2: 263. 4) deromkring, der-
vidlag, så ungefär, xxx marker älla ther widhir SD 
NS 1: 514 (1405). nar henne pröffuilse aar är . . . halff 
framlidhit ällir ther widher Bir 4: 65. ib 66, 85. 5)
derom, derpd. alexander wardh ther widh war (upp- 
märksam derpd, underrättad derom) at hans här tholik 
angist bar Al 1989. — derom, derför. han warade hon­
om ther widh Va 30. 6) deremot, till bekämpande
el. förhindrande deraf. the . . . ridho tha mz här ok 
brand gönom inger ok watland ok brendo ok hioggo 
alt nider ther sik villo ther säthia wider RK 1: 
1659. han wan alla egipto tungo ... ok bygdhe en 
stadh äpter sit nampn ... al egipcia gat ther ey 
widh giort Al 1735. — ])är vifer at, Aon;. 1)
dervid att, i det samma som. med kausal bibetydelse. 
hon wacnafe fär vif at liuset brast Bu 12. 2)
dervid att, derpd att. tröstin idhir ther vidhir at iak 
foruan världina (confidite, quia ego vici mundum) Bo 
178. — fär äptir, A) adv. L. 1) der efter, se­
dan. fär äfte växte quinnonna ofrägh mere Bu 30. — 
derefter, ytterligare, tha han haffdhe warit eet aar 
biscoper, tha gik annat hans ögha vt, af wärk . . . 
oc sid han war han nio aar ther äpter än biscoper 
Lg 3: 15. BS 35. 2) derefter, med anledning deraf
hirfdränger thän sum slikt talar a mot riddärä äller 
swenavapn. ok dyll fy at sant är. tha fyr än nokor 
hämd görez thär äptir. tha wilium wir at fät kunnukt 
göres hans härrä SD 1: 669 (1285, gammal af skr.), fri f- 
biuthum (för firi-J wir fät. än riddare äller swenavapn 
siar nokor härrä swen. at thär wardhe eingin hämd äpt­
ir af hans härra wäghnä ib. — med anledning deraf. 
i anslutning dertill. lius a latin hete candela ok fär 
äfte callas höghtifin candelmässa rät nampn Bu 8.
3) derefter. om öfverensstämmelse. naar han hafuir 
. . . faangit vm the ärinde tha äru eet änducht swar. 
seal han j alle maato ther äptir fölghia VKR 33.
4) derefter, i förhållande dertill. han haffde sa breda
härdar, som andra iij [3] men. oc ther äffter war han 
höger Di 135. ib 138. 5) derefter, derpd, för upp-
f)äs
nåendet el. åstadkommandet deraf. han ... fiol i ont 
lifuerne, oc ther äpther hafFdhe diäfwlin länge ärff- 
uodhat Lg 3: 15. — pronominalt, med följ. relativ­
pronomen: efter det, efter erhållandet af det. latin 
idher ther ey meer äpter thra ther ij kunnin aldre 
ater faa Fr 1367. os dugher ey ther äpter langa ther 
vi kunnum aldre ater fanga ib 1375. B) konj. efter 
det att, sedan, ther äptir han war dödhir kom sanete 
iacop oppa enom faghrom hest rid hande ST 477. alla 
afftäkter som göras j then na fornempda seoghom sculu 
lysas a nästa tridhiwngx thinge ther äpter the waro 
giordha TB 78. — thär äptir at, konj. efter det 
att, sedan, ther äptir at (postquam) en konung ok en 
drotning hafdho fangit twa söner lofwadho the renlex 
ok atirhaldz lofwan mällan sik Bir 3: 318. ib 158, 421. 
— thär äptir sum, konj. i den mån som, alltefter­
som. om nogat bortglömdes som schulde vare vpteck- 
net vti embetz tenckibock huar tz gör böte i embetet 
three mark wax ock swa ther epter som ärendit sick 
hauer som forsumat är SO 156. ther elfter som tidhen 
tilsiger skal man tz brödet fförhögia och fförnidra 
BS 35.
{>ärf, |)ärfliker, thärflös, se Jmrf, Jmrfliker, 
thärflös.
thäma, f. [Isl. perna. Jfr Mnt. denie] tärna, tje- 
narinna, i sht flicka som betjenar en qvinna af högt 
stånd, thäma säthir hand vndhir kyn ok sörghir äpte 
graskin GO 332; jfr Kock, Medeltids or dspr. 2: 172. 
jwdith war ensamen mz synne thärno MB 2: 167. ib 
182. iomffrun bödh sinne tiänisto möö gaa nidher til 
strandenna . . . tärnan gik til strandenna som henne 
budhit war Lg 3: 301. han (konungen) sagdhe til 
drötningina sinna . . . thenne quinno gifuir iak thik 
til thärna Fl 73. viiste hon (0: een iomfrw badhe 
höfwizk ok riik) mi k wt sina eghna thärna hi i t skiot- 
lika a idhra nadhä Iv 4004. frwen swarade tha then 
tärnä hwat thu mik rader thz gör iach gerna ib (Cod. 
B) s. 215. ib (Cod. A) 5288, 5520, 5574; på samtliga 
ställen i Fl och Iv förekommer ordet i rimslut.
fäs (tesse RK 2: 207), adv. [eg. gen. sing. n. till 
fän« Isl. fess] L. 1) derför, dess, desto, i förbin­
delse med en komp. samt en (vanligen föregående) nega­
tion. huat dom vilin ii giua fänna manne, som mykit 
ilt hauar giort. ok iak hauar länge vmburit ok folt. ok 
eigh är han fäs (d. v. s. det oaktadt är han ej) bätre 
Bu 28. vitus gaf fafur bötar mz bönom: eigh var han 
fy bätre ok christo fäs tronare ib 526. hon forgiorfe 
rikt fäfärne for läkedom a hefna läkera. ok fik aldre 
fäs häldar (d. v. s. det oaktadt aldrig) bötar ib 513. 
ST 15. konungh karl gaff erik karlsson harnisk pen- 
ingc och gull täss häller war han honum inthe hull 
RK 3: 1582. tha han nw swa . . . fanghin laa, oc 
haffde alt sit godz . . . mist, warkwnnadhe the honom 
ey täsmer Lg 3: 701. the lagdhis alla sofua nidher 
hertugh fräderik gik ey thäs sidher (d. v. s. det oak­
tadt) thiit han the stolta iomfru fan Fr 2058. naar 
siälin hallir sik widh ensampna tronna stadughet, ey 
haffuandis hugnadh aff nakrom andelikom sökilsom, 
oc än tha ey thäs mindre star oc widherfrestar gudhi 
tiäna Su 299. han raadher som een werdogh herre 
inthe staar i swerigo täss werre RK 3: 2463. vtan 
han sijk ther vthij rätther tha far han ey täss bäther
784 thäsledhlst>it$
ib 2869. — med följande at. hwat ey är iak thes wärre 
at han lastadhe mik Bir 1: 297. thetta sacramentit 
är ey thäs mindre hälogt oc sant, at thäs nadher oc 
dygdher äru osynlika Su 292. 2) dess, desto, så
mycket, a) framför en komp. som icke efterföljes af 
ytterligare en jämförelseled med komp. for pän skuld 
at wi hawm naper giort, pa skal pet ängen vndrä. at 
wi wiliom pas ytermer see vm pe pianist, som wi sculum 
af warom mannom liawä SD 5: 476 ( 1345, nyare af skr.). 
toke iak gerna biscops ämbitis thungha ok äruodhe 
at iak matte thes flere afla gudhi ok thes flerom 
hiälpa mz ordhom ok äptir dömom ok thes flere vppe- 
halda af kirkionna goze Bir 1: 320. j hälghom tymom 
. . . skulde ekke män oc qwinnor hafvva mykyt snak 
ellir kompani mellan siin, oppa thz at the matto thes 
bätir thera renlek bewara ST 213. ä mädhan thz 
kloster thz matte sta tha äro the skylloge at bidia 
for honom honom er tess heller hymmerike j wanom 
RK 1: 1207. i huaria messa schal huar broder offra 
en poning . . . huar mera gör tess (för vardher
tess?) mera nyutanda aff gudz nade SO 194. han
. . . sagde: at thz war honom leth ath henne skulde 
swa stor wider mödhä til komma; och wilde thäs 
högra haldä henne j wording Va 39. mange lato sik 
thäs häller vnuända (för vmuända) til the hälgho 
tro for thera ordha sculd oc toko thäs häller vidher
sancti patricij predican Pa 10. skal thu betänk ia
laghin . . . nath oc dagha, at thu thäs häller matte 
göma oc göra alt thz j laghen scriffwit är MB 2: 4. 
tha skulle han thäs bäter magha Al 3029. RK 2: 207. 
ther war tha borta bade skerm oc skraga them motte sa 
mykit tess vär behaga ib 7844. wiliandes . . . weta, huat 
kötet älla lidande likamen kände i sinne hnrdaste pino 
nakra linan aller lättilse aff guddomsens maktällar när- 
warilse, swa at pinan war tik i nakre matto thäs lätt­
are Su 195. — dess. så mycket, i samma mån. framför 
en komp. och åtföljdt af en sats inledd af at. nu er 
... all dyghd ok all naturlik makt thes' starkare ok 
thes maktugare at hon er all sik saman: swa er ok 
almoghe ok hans styrilse thes bettre ok maktugare, 
at hon (för han?) er ålder sik saman KS 8 (19, 9). 
han hafuer thes mera kärleek til almogha ok sinna 
vndidåna, at the hau a thiänt . . . fadher ok föräldre 
hans: ok swa hafuer ok almoghe thes mera kärleek 
. . . til sin kunung, at the äru upfödde undi lydhno 
ok wärio fadhurs ok föräldra hans ib io (24-5, il), 
hwar thera war thes fäghnare at han matte koma 
til fota at fly Lg 3: 217. swasom engin wardher thes 
bätre tha han lowas. swa wardher oc engin thes ledli- 
are for gudhi at han lastas for mannum ib 239. är hänna 
sorgh än thes beskare at hon gitir äkke giort thz som 
hon ville Bo 212. b) i den ena af två mot hvarandra 
svarande jämförelseleder som båda innehålla kompara­
tiver: «) dess, desto, päs .. . at, derför . . . att, dess 
. . . ju. pits kärare vargar iak minom mästara. at iak pol 
mera for hanom Bu 140. päs bätra är. at mera flytar 
oleum af hans benom ib 142. skulu gamle män thes 
gudhelikare liua ok renlikare, at likamens kraptr ok 
fäghrind mera thöm förlatr KS 45 (ll6, 49). ib 6 
(14, 7), 7 (16, 8). Bir 2: 211, 304. Su 230, 377. — päs 
. . . huru myklo, dess . . . ju. at the sama jnnelykta 
persone maaghin thes frelsare oc rolighare standa j
gudz thienist . . . huru myklo mindra the hindras 
aff . . . werlzligha thinga vmhuxan VKR l. — päs 
(ä päs) . . . huru, dess . . . ju. thäs flere oc hardo- 
likare tingh skal han gladelika lidha hwru wänaro 
. . . lön han sik wänther Su 14. thäs höghelikare 
skal han kronas, huru manlikare han stridher ib 292. 
hennes . . . broder leth sik ä thes mere voorda vm 
hennes siels helso, huru mere ökädes . . . licamens 
krankdomer Lg 3: 555. — huru mykit . . . päs, ju 
. . . dess. huru mykyt meer thz (djuret) ätir thäs 
hungrughare thz är Bir 3: 356. — huru . . . thäs, 
ju ... dess. huru hethelikare huar en sandher älsk­
are älskar siin wen . . . thäs större sorgh ... til 
före hans mistilse Su 212. — sva myklo . . . päs, ju 
. . . dess. MB 1: 126. swa myklo (quanto) hardare 
är likamans bedröffuilse . . . thäs (tanto) likare wardh­
er thu korsfästo christo, oc täkkare kärasta fadhren- 
om Su 198. — päs vid senare jämförelseledens komp. 
utan motsvarande ord vid den förra, mindhre aff 
brödhit thes bethre (ju mindre af brödet dess bättre) 
ärith LB 2: 51. ß) ju. päs . . . sva myklo, ju 
ß . . dess. thäs (quanto) wansamare thera stridh är 
. . . swa myklo (tanto) mere löön skulu the taka i 
himerike Su 425. — päs . . . py, ju ... dess. thes 
optare iak syslomannom skipte, ty mera skadha hauor 
iak ther af KS 41 (107, 44). c) i båda de mot hvar­
andra svarande jämförelselederna som innehålla kom­
parativer. päs (ä päs) . . . päs, ju ... dess. thäs 
mera han thrifs. thäs mindra räknar han sik thrifwas 
i dygdhomen Bo 41. thes mere man tu äst, thes 
häldr skalt tu ödhmiukr wara i allom tinom åthäuom 
KS 35 (92, 38). ä thes flere rådha thes mere äro the 
skilde af thy ther alt skal ett wara ib 7 (17, 8). all 
andelikin thing, ä thäs ädhlare oc högre the äru, thäs 
äru the oc enfaldoghare Su 292. KS 51 (129, 55). MB 1: 
226. Bo 42, 128. SJ' 98. Ber 243, 249. Su 85, 150, 396. Lg 
3: 301, 319. — i förbindelse med at i den förra jämfö­
relseleden. thäs mera at thenna brendaghen opptändhes 
i siälenne, thäs mera wanzskadhes kroppen Lg 3: 
392-3. — Jfr ill, ii. 3) än, ännu. framför en komp. 
han giordhe ok thäs mera väl Iv 5483. — än hvat 
thäs mer, än mer, än vidare, thunge likamen som 
fäster var vidh korset mz spikomen drogx nidher af 
sinom thunga ok ther af öktis minna saara ok vnda 
värker, än hwat thäs meer (quid plura). nidhan fran 
yliomen ok vp til min iässa vpfylto the mz grömm- 
astom sarom Su 404. 4) för det ändamålet f alltså,
då? han . . . sundirsliter var fädhernis lagh. tha 
sagdho pylatus til thera hwat gärningom är thz han 
thäs gör KL 377. — Jfr j)y.
thiisforiiman (tess för innan BSH 5: i86 
(1507). thesse for jnnen RK 2: 2908), adv. [Ä. 
Dan. thesforinden] dessförinnan, sidan dachtingade 
the saa j vj vikur sculle i frida staa tha sculle . . . 
engelbrechte slotet fanga worde thz thess förinnan ey 
vntsäth RK 2: 1092. ib 2908. BSH 5: 186 (1507).
thiiskona, thäskons, se kon. 
thäs kyns, se kyn.
tlliisledhis, adv. på det sättet, sålunda, vnde- 
standom wi oc seem . . . som (näml. thing) thäsledhis 
(Cod. B tha ledis 532). at the lykta, swa som genom 
speghel MB 1: 53.
thäslika 785
thäslika (täss lika RK 3: 963. tesslike ib 2: 
5372. täss liike ib 3: 2238, 2537), adv. [Fdan. thes- 
]ige] 1) på lika sätt, på samma sätt, sammaledes. 
j twua gik thz och tesslike RK 2: 5372. i stokholm 
giorde the täss liike ib 3: 2238. 2) likaledes, äf-
venså. theres masth stodh ful mz pyla och märss oc 
togh täss lika RK 3: 963. ädle män aff danmarkes 
riike och saa aff norghe täss liike the wardo saa tiil 
raadhe ib 2537.
thäslikis (täslikis MB 2: ll, 27, 32, 232, 242. 
theslikis Di 232. teslikis RK 2: 7225; Di 215; Lg 
3: 33. tess likis Di 253. tesslikis FM is6 (1504). 
thesligis RK 2: 2623; Di i8, 76, 161, 199. thes 
ligis RK 2: s. 343. tesligis Di 172; SO 194. thes- 
ligkis Di 232. tesslighchis ib 214. thäslikes 
Va 39; Lg 674, 3: 270. thäS likes SJ 79 (1438) ; 
Bir 4: 86. täslikes MB 2: 104, 125; Lg 3: 455. 
tesslikes Lg 668. thes likes Gers Frest 60. tes 
likes ib. thess likess LB 2: 92. tesliges BSH 
4: 280 (1501), 281, 335 (1503). täSS lykeSS RK 3: 4053. 
thes likas Gers Frest 60. des likes ib 15, 47. 
deslikes BSH 5: 557 (1516). diss likiss FM 675 
(1517). teslikesth Di (Cod. B) 335. thesslijkest 
BtRK 372 (isol), tesselikis FM 221 (1505). tess- 
gelikes BSH 4: 248 (1500). teskelikes ib 5: 31 
(1505, på två st.); SO 106. teskeligis FM 195 (1504). 
teskeliges SO 194; HSH 21: 7 (1498; })å två st.); 
BSH 4: 290 (i50i), 325 (i502). teskelikisth ib 5: 
88 (1506). thess lijkilse SD NS 2: l (1408)), adv. 
och adj. [Fdan. theslighes, theslighest] A)ikadv. 1) 
■på lika sätt, på samma sätt, sammaledes, hans hwnda 
när hamim sörgde, hans häst oc falka giorde oc sa 
tesligis Di 172. hwar stak i annars skioll, oc ängen 
thera gik aff hästin, the rende annat sin till saman 
oc foro än thesligis ib 18. ib 161, 199, 215, 232, 253. LB 
2: 92. hemlar iak vndher myn systher i presthekulla 
the for:de vi stengger iordh tiil äuerdheleca äghe. 
thess lijkilse gor hon mik ighen ath iak skal haffua 
vi stengger iordh i rekijoky SD NS 2: 1 (l408). 
loffwedhe jak hans nade och tilsadhe all kerligh och 
venscap och hans nade mich teskeliges igen BSH 4: 
325 (1502). SJ 79 (1438). kan hända at roinarskom . . . 
kan örligh ... til stötta, tha skulu judhane them 
til hiälp . . . wara . . . swa täslikis om jwdzska al- 
moghan til trängher them örligh tilförinde. tha skulu 
romara them wara til hiälp MB 2: 242. swa som the j 
storan hetha ok hethan siwkdom ära stadde nar the 
drikka kalth watn, tykker thom mz thz förstha ath 
torsthen är slekther. men sydheu haffwa the mykith 
werre des likes nar en haffwer fulkompnath syn lustha 
swa begära r han syd hen mykith mer än for Gers Frest 47. 
j fornämpda watzstena closter oc j androm clostrum 
sancti saluatoris ordens thäs likes bygghiaskolando Bir 
4: 86 (de tre sistnämda språkprofven kunna föras till 2). 
2) desslikes, likaså, likaledes, äfvenledes, äfvenså, äf- 
ven. om morgonen arla stodh här didrik op ok vapnadhe 
sik ok loth bläsa j piper ok basunar, tetmar hans 
brodher giordhe ok samaledhis ok teslighchis margreff- 
uen rödgher Di 214 (kan föras till 1). olaff bing screff 
tha clawese til . . . clawes lange thes ligis olaff bing til 
screff RK 2: s. 343 (kan föras till \). han begaffuade 
henne kösteliga j thz sinne teslikis henne jomfrur oc 
Ordbok II.
f)ät
qvinne ib 7225. ryzer . . . brände salo lyninge yäk 
torn och kyn täss lykess jokas wiidh oloffs borgh ib 
3: 4053. tha badh konungen at falantin, nampnlos och 
blandamär at the wildä bliffuä när hon om ... thäs- 
likes badh han och phila Va 39. war qwinnan swa 
skön oc faghor som tilföranda, oc hennas klädhe thäs- 
likes Lg 674. hvilken schreddere aff land komber i 
staden ok vil embetet begära, tha schal han swa dana 
bewijsz haffua. som forrört är, teskelikes breff ok 
schel hwar han sin läratunna vtgiffuit haffuer SO 
106. i huaria messa schal huar broder offra en pening 
ock huar syster tesligis ib 194. han haffwer iw be- 
gynth saa widh gripsholm och tesliges är thet sath 
widh findstade BSH 4: 335 (1503). at . . . margrewen 
aff brandborg liawer lowadh hanss nade al then makt, 
han aastadh kommer, ock flere herre ock förste tess- 
gelikes ib 248 (1500). helsser fru mätta, jomfru karin 
och all barnen tesliges ib 281 (l50i). fiick jach nw 
her stens breff och tesliges myn frändes her swantes 
ib 280. hans nood göör ... sin orssekth, bode . . . 
myndeligä oc deslikes i thetta breff ib 5: 557 (1516). 
teckes eder ware fortänckthe om thon sädis rogh jak 
ider siisthens tilbödh, at thän kwnne komme med 
thet aldra förste, teskeligis om öledh FM 195 (1504). 
sände han budh til konungh iehab . . . oc them som 
boo j bärghen j landzskapit som kallas dor widh 
haffwidh oc iämwäl cananeum badhe thän som boo 
öster oc täslikis til västher oc ther mz amorreum 
MB 2: 32. ib ll, 27, 104, 125, 232. HSH 21: 7 (1498; på 
två st.). BSH 4: 290 (1501), 5: 31 (l505; på två st.), 
88 (1506). FM 186 (1504), 221 (1505), 675 (1517). BtRK 
372 (1501). Gers Frest 15, 60. Lg 668, 3: 33, 270. ey 
förstodho the wart maal, oc ey wi täslikes enkte för- 
stodhom theras ib 455. B) adj. dylik, enchtit swerd 
thesligis war burit aff eld Di 76.
thässaledhis (-ledhes), adv. på detta sätt, på 
följande sätt, sålunda, hugxe . . . thässaledhis (taliter) 
Bir 3: 172. badh hon thässaledhes KL 310. 
fmsse, se garnie.
|)ät konj. [eg. nom., ack. sing. n. till J)äll. Isl. patj L. 
1) inledande subjekts-, objekts- och appositionssatser : 
det, att. oss apiänkiände, pet wi aghum warä wäriände 
aldrä änkior SJ) 5: 476 (1345, nyare afskr.). sagde 
. . . oc swor, thet aldrigh war grindaby kunungz vp- 
sala ödhe ib NS 2: 227 ( 1409, gammal afskr.). finna 
the thet han rädhes gudh KS 15 (37,16). iak kännis thz 
iak giordhe illa MD 95. iak sigher thz thu haffwer alt 
thz waldith thz iak haffwer mik til synda haldith ib 
97. bedhendis eder herredöm . . . thet i wille . . . 
ghöre ... ad jak mothe nyuthe ok behaldhe thet här- 
edzhöffding döm här äppter, ssom jak aff eder häre- 
döm här til haffth FM 211 (1504). vakten thz idhir 
hierta tyngis ey ... aff ofuiratho oc drykkenscapp 
MP 1: 20. thz hopit hafwe twa axla ... är at mannin 
hopi altidh at faa äwärdhelika äro ok vnkoma pinona 
ok tröste a gudz miskund j alle genwärdho ok hopis 
bätre thingh Bir 1: 295. tha thykte them allom thz 
han skulle mariam ägha Lg 31. honum syntis thz han 
stodhe ower nilo strand MB I: 236. faar han thz 
spyria . . . thz ij ärin nu swa ängizlik Jv 555. thz är 
sant thz thu skulle lydha mik MD 97. at pet se 
allum mannum kunnukth . . . pet wi hafuum giort et
99
786 thäver{)ät
skipte SJ) 6: 180 (1350). fore fy fet wi hafum gifit 
ware systor . . . fullan brofurlut ib. han fiol j bruth 
threm sinnom hwar dagh . . . han . . . saghdhe at 
thz war aff thy, thz sancte gabriel pläghadhe tala 
mz honom ST 139. tholikt är mykith iämbirs nödh 
thz thu vil skynda til thin dödh Iv 4062. väl är 
mik the lykka är mik sket thz iak hafuer idher 
mz ögh[o]n soet Fr 1196. theer jak nw hanom then 
andra wäghin . . . oc thässin är then wäghin, thz han 
fari til högxsta biscopin Bir 4: 113. 2) inledande
följdsatser, merendels efter ett föregående sva: att. 
fera giri är sua diup, fät fär ma ingte i grynna Bir 
4: (Avt) 180. the fatigha ärlända quinna skipadhe swa 
sina sinna, thz arme ok rike vnte henne väl Fl 81. 
the quinna var räd ok opte swa, thz konungin siälfu- 
er hördhe op a ib 356. tha giordhe hon swa dygdho- 
lik thz hon siälff afväpnte mik Jv 202. liongn eld oc 
thordön war swa stark thz ther skalff badhe skogh 
oc mark Al 10336. wort han sa wred. thz han sleet 
sunder jarnkäderna Di 28. her tordh . . . sköth och 
stak saa thz blodhen ran RK 3: 72. han war swa 
aldrogher man . . . thet han giordhe tha fult for sin 
fadlier badhe a thingom oc stämpnom SD KS 2: 227 
(1409, gammal afskr.). jac hawer lagt goz medh gud- 
hema klostre i westergötlande, swa thet jac hawer gifu- 
it fonda klostre akathorp ib 1: 494 (1405). fortörner 
brodher broders gesth sa thz han flyr aff enä sethe 
til annath böthe v mark vax SO 8. Fl 450, 477, 662, 
2057. Jv 375, 517, 551, 777, 1381, 1382, 3804. Al 132. Di 
90, 151. the hafdho til näme mykla nadhe, thz man 
ey hördhe sighia fra the barn ther bättre nima ma 
Fl 139. han ... loth henne . . . j rök vpbinda oc rökte 
henne thz hon bleff dödh RK 2: 1938. han slog kon­
ungens sön thz han lag Di 154. Bir 3: 262. Fl 228, 
445. RK 1: 1183, 3: 3538. MD (SJ 222. Va 41. Di 255. 
3) inledande afsigtssatser: att, på det att. alt thet 
annor diwr hawa aff sijn eghin naturlik skipelse, thär 
til hauär gudli giwit mannenom siäl ok wit, thet han 
må sik thet siälwär gera mädh ärwodhe ok handagär- 
ning sinne KS 4 (8, 4). hon . . . badh han ... til 
sik ga thz hon matte hans talan fa Jv 2642. RK 2: 
9196. 4) inledande kausalsatser : eftersom, naar
bröt iak nakath vidh idher thz thu swa illa fore mik 
bidher Jv 4048. — derför att, att. we är mik thz iak 
war skapath MD 100. ib 106. — öfver att. the gladdis 
thz the fingo thz höra MD (S) 238. — efter fäs med 
följande komp.: derför att. ey är kaalen thäs värre 
throande thz han rindhir ey vpp i förstone GO 614. 
5) med syftning på en föregående tid sbeteckning: då. 
hwa ther weet tima eller stund thz dödhin skal sökia 
hans hiärta grund lian lägger sit hiärta i sorgh oc 
thwang Al 8640. — sedan, thz är tolff aar ok än 
mera thz iak henne sa ok fruor Here Fr 1210. — som; 
hvarunder. thz nu tio vintre är thz iak aldre man 
här sa Fr 2111. jach hawer ligat her fangen . . . wäl 
j xiij aar, thz iach aldrik wt kom för än nw Va 32 
(kanske att föra till 2). 6) inledande konditional-
satser: om. tha ware iak en saligh q win na thz iak 
thik hwar dagh haffwa matte Al 8539. vil han ey 
beredha jnnan daghin tha seal mins herra ämbetzman 
. . . latha mätha hans hawor til beredha mz ok thz 
the eigh til räkkia tha skal hans godz a landeno . ..
mäthas ok mz gieldhas MEG (red. A) 56. SO 203. — 
så vidt. jnthe onth vil jach . . . idher göra thz jac 
en aff veth Di 252. 7) inledande koncessivsatser:
om ock, om än. thz thu kunne himilin naka . . . thz 
thu liknadhis allom gudhum . . . thu skulle tho mate- 
lik hafvva thik Al 3561, 3563. thz iak ware allene 
här, jak wilde bestaa i der alla saman Di il. thz tw 
atte halffua wärildena. tha ästw all likawell konung 
sigmunds swen ib U6. ib 136, 180. jach wil stridha 
mz söwekin thz han liadhe xx simom (for sinnomj 
mera folk än jach ib 277. Al 4406. RK 1: (Albr) s. 214. 
MD (S) 238. Di 136, 180. — ehuru, oaktadt. waldo 
the konung magnus hertogh eriks son . . . thz han 
ekke äldre waar än tha vpa sith tridia aar RK 1: 
4506. — (?) hon grät tha thz (i motsats der till attf) 
hon förra loo RK 1: 4395. 8) för att inleda en ut-
ropssats: att! oo thz han ey lydde slyka modher radhe 
RK 1: (sfgn) s. 176. awi thz iak war swa illa for- 
tapath MD 93. —för att inleda en önskesats : att! o 
wärdoghe fadher, thz i mik . . . wnten idher til spöria 
om nakra pwnetar Lg 3: 586. ib 600. — Jfr {)är til j)ät*
tlliitlika (tättelika), adv, tätt, mycket nära. tha 
tok hon han j sin fangn ok lagdhe han thätlica 
(strinxit eum) til sit bryst Bir 3: 281. före öghon- 
en fästis en glas skiffwa aller glas öghon tättelika 
PM 14.
thätter (n. thät MB l: 277. tät RK 2: 3605. 
tath Su 101; Lg 3: 702; PM 13. thäät ^1/ 3333,5680. 
tet Di 43. dat. f. tätte Su 215. pl. nom. n. tääth 
LfK 82. dat. tliättom Su 202. superi, thätaster: 
-asta Bil 244)j adj. [Zs/. féttr] 1) tät, utan sprin­
gor el. läckor, läter hon göra et that widhiokar MB 
1: 277. Bil 244. han hiwg om kwll et stort trä oc 
holade thz jnnan till . . . thz war sa tet at enkte 
watn kunde in komma Di 43. 2) tät, tätt på hvar­
andra följande, ofta upprepad, skrifftamalen skulu 
. . . wara tääth oc idkeliken LfK 82. mz thättom 
(erebris) thins sons kärasta kwssom Su 202. mz tätte 
kyssan ib 215. thins fragangx swa täth omskiffte 
(vicissitudo accessus ac recessus) twinghar mik ängx- 
lika ib IOI. — n. adv. 1) tält, tätt hopadi, icke 
glest, med små mellanrum, fore pila stank thz flögh 
swa thäät Al 3333. thet (haglet) . . . fiol rät thiokt 
ok mykith thäät ib 5680. göris som en täth (d. v. s. 
med täta styng) sömadher säkker aff mywkth lädher 
PM 13. 2) tätt, mycket nära. foldho honom fiandana
. . . täth äpther Lg 3: 702. 3) snart ? thw hemnis
offuer honom tät RK 2: 3605. — Jfr otlläter.
tliäva (-adlie)j v. [Isl. fefa, lukta\ = tliäfia 2. 
med dat. watn täffwadhe (motsvarande ställe Bil 785: 
thäfkadhe) honom bâtir en nokor annar drykker Lg 
1037. Jfr vält hävande*
thäver (pl. täfia: mat täfia KS 24 (58, 26)),
m. [Fnor. fefr, lukt, smak\ 1) smak (som ngt 
eg er el. framkallar), smakintryck, smakförnimmelse. 
wiin är kalt aff thäff oc tho het mz krapt MB 1: 41. 
hans (0: wars herra) blodh är a guds altara vnder 
wiins thäff oc liknilse ib 263. ib 310, 370. lwt faar 
ondan thäff aff asko som hon siilas genom ib 321. 
dragher thz watnith ondan thäff til sik aff thäskona 
iordh ib. manna hafdhe alzsköns thäff ib 390. än thz 
(vinet) wardher mera blandath, tha mintzskas thäs
787t>Ö
dygdh oc täuir (Cod. A smaker 108^ ib (Cod. B) 536. 
lägghir man sinaps frö ällir röthir innan most swa 
at han faar ther krapt aff ok thöf (för thäf) ällir 
smak LB 4 : 344. engin thäff kiände han for annan a 
nokrom matin (sic gulœ illecebras edomuerat, ut ip- 
sam quoque saporum discretionem ex magna parte per- 
diderit) Bil 785. 2) smak, smaksinne. nakot aff
fäm likamans vitom, som äre syyn, oc hörsl, röker, 
thäuer (Cod. A smak 42), trauan MB 1: (Cod. B) 531. 
mz war fäm sinne mz hörlse oc sinne oc godho minne 
mz smak oc thäff oc godhe lukt Al 7185. the (o: wille 
diwr) haffwa ey skäl ey thäff ey döön ib 7116. — Jfr
matthäyer.
pö, se })0.
thö (töö), m. [Isl. J)eyr] tö. haffwer her engin töö 
warit sidhen tenne sware winter her begyntis FH 6: 
372 (1496). en dagx töö eller twa gör swndith falsth 
BSH 5: 348 (1509).
tliögiiia (impf. -dhe. part. prêt, -dher, se nidli- 
erthögllia. n. thöght. thökt), v. tysta, nedtysta, 
dämpa (ljud), henna liwd war ey tha dighirt höght thy 
thet war swa mz pinom thöght hon sagdhe thystlika 
widh siälffwa sik MD 104. — tysta, bringa (ngn) till 
tystnad, förmana till tystnad, tha ropadho alle högt för 
största glädhi skuld, än jwdas tögdhe almoghan oc 
bödli them innerliga takka gudhi MB 2: 327. — be­
segra i ordstrid, tillstoppa munnen på. tha pharisei 
hördo huro ihesus christus hafde thökt (silentium im­
posais set) the saduceos MP 1: 312. — komma (ngn) 
att upphöra (med något som yttrar sig i el. åtföljes 
af ljud), all värllinna lustelik thing gaten ey thöght 
thessa qwinnona af graat KL 275. Jfr nidlier- 
thögliia.
pöghiuo (pöghin), adv. L.
thökn, f. töcken, dimma, ther war mörkt frost ok 
thökn Al 5432.
j)Ör (thör Bil 793; Bir 1: 207; Bo 28; LB 6: 277,
278. töör MB 2: 88. thor MP l: 238. tor Lg 3:
71; LB 7: 149, 266. /. thör MB 1: 43, 171; LB 6:
278. tör MBr 2: 88; LB 3: 75, 79. tyr MB 1: 71. n.
(nom., ack.) |)ört Bu 72. thört KL 283; MB 1: 43, 
156; Go 974; LB 3: 130. tört ib 47, 4: 339. thyrt 
Bir 2: 252; MB 1: (Cod. B) 544; LB 3: 118. thiwrt 
SD MS 1: 373 (1404, daniserande). jbort Hästläked. i 
AS 137. thorth LB 6: 278. torth DD 1: 175 (1500, 
efter nyare aftr.). ack. m. joörran Bu 6. thörran 
LB 6: 279. törran Bir 1: 270. torran LB 7: 283. 
/. thörra MB 1: 7i; Bir 1: 132. törra LB 8: 52. 
torra ib 7: 6. dat. m. thörrom MB 1: 317. n. 
ftörro BY B 1: 170 (1363). tliörro SD 4: 389 (1334?), 
MS 1: 10 (1401) 0. s. v.\ MB 1: 43, 169. törro LB 
2: 69. thyrro SD MS 1: 688 (1407). thorro ib 1: 
8 (l40l), 12 (l40l) 0. s. v. pl. nom. m. thörre MB 
1: 7i; LB 6: 278. torre Su 225. /. thörra LB 3: 
118. n. (nom., ack.) thör StadsL Köpm. 14: 3; Bir 
3: 220; GO 52. tör LB 9: 96, 97. thor StadsL Köpm. 
14: 3 * var. tor LB 7: 34, 165. ack. f. thörra Bir 
l: 255. dat. |)örrom Bu 6. thörrom Bil 115; MB 
1: 317. best, form sing. ack. m. thörra Lg 66. dat. 
n. thörra Bo 198. superi. |)örraster: -ast Bu 71; 
KL 188), adj. [Jsl. purr. Fdan. thor, thyr, thiur] 
L. 1) torr, fri från väta; äfven höjande sig öf-
pör
ver vattenytan, oberörd af vatten. Hästläked. i AS 137. 
han gik thör. ok hans brodher ther alt rängde vm 
kringh thöm badha Bil 793. Jedha them thörrom fotum 
ifwir jorsala haff ib 115. israels sönir . . . gingo thörr­
om fotom til landz MB 1: 317. ganga israels sönir 
at thörrom wägh i midhio hawino ib. är thz swa 
at daggen bliffwir aatenast j vllefätthen, oc all mark­
en om kringh bliffwir tör MB 2: 88. jak bedhis 
at vl!a fatten bliffwe töör, oc all iordhon ther om 
kring wari waat ib. noe ... sa at iordhen war all 
thör ib 1: 171. kome saman watnin the vnder himbl- 
enom äre . . . oc oppenbaris thört land ib 156. kall- 
adhe war herra thört laud iordh ib. thz är ilt at 
drunkna a thörth landh GO 811. ib 974. — torrf 
befinnande sig i torrt tillstånd, utan förening med 
vatten el. ngt flytande, ej uppmjukad af vatten el. 
ngt vått. tag haffra myöll eller haffra gryn, oc äth 
thorn tor fastandis om morgonen LB 7: 34. ib 165. 
— i pörro, a) i el. på land (i motsats till: i vat­
tendrag). alt mit goz i malabopum. oc alt pet goz per 
vndi ligger, swa svm malabopa qwärna. qwärna thorpet. 
räuathorp. oc österhult. mz allum tillaghum i vato 
oc pörro BYH 1: 170 (1363). SD 4: 389 (1334?), MS 
1: 8 (l40l), 10 (l40l) o. s. v. b) i torrt tillstånd, 
torrt, tak och skär wp ena sino wppa näsomon och 
stik frö j och giff honum (hästen) j törro LB 2: 69. 
2) torr, lidande brist på vatten el. väta, förtorkad, 
mager, ofruktbar. om jord. pa iosep pörste fast brast 
up än kälda vällande pär iorpen var pörrast Bu 71. 
vm han (dadelkärnen) sätz j thörra iordh. tha thör- 
kas han Bir 1: 132. — bildl. thän som i andelico 
liuärne är. skal äkke vndra at han är stundom thör 
vtan nadhanna väzsko. oc thikkir sik vara forlatnan 
af gudhi Bo 28. mins hiärta mop ii guz pianist hart ok 
pört (rimmande med styrt) Bu 72. ginstan drikkandis 
aff them drykkenom syntos the swasom aff nakrom wt- 
bläsande anda (spiritu quodam infiatorio distend,i vide- 
bantur ; efter swasom har ett ord bortfallit), swa at 
the ginstan sik wphögde j högfärdh . . . actandis mykit 
oc manga konster at wita, oc bliffuo tha j sik siälffue 
torre oc alzstingis kalle Su 225. thera likame är thör 
af (aridum est ab) allo godho ok aff allom kärlek Bir 
1: 207. mangra manna ben äru thör aff gudhelike 
väzsko ib 3: 220. tha nagor är tor aff gudlighet Lg 3: 
71. 3) torr, som icke längre är frisk el. färsk, för­
torkad. om växter el. växtdelar 0. d. huar 0 giptar 
man af dauiz konogs släkt ... före pörran vand ii hände 
tel guz mönstar Bu 6. han (0: vandar) bar blomstar 
a pörrom grenom ib. olio trä . . . vtantil thyrt ok 
jnnantil fult mz fitma ib 2: 252. thy at the göra thätta 
i gröna träno. hwat skal tha vardha i thy thörra Bo 
198. KL 283. MP 1: 238. Bir 1: 270. Lg 66. thör trä 
kofra latan eledh GO 52. ib 997. bär saman thörra 
stikkor Bir 1: 255. — om bröd. KL 188. 4) uttor­
kad. alexander . . . kom til et thräsk thz war thört 
Al 5465. offwan för förrörde konungs fiskerj är mesthe 
parthen om aaret torth saa mann gaar toor skoddher 
fram (för fran?) norra landiith och in paa en holma 
DD 1: 175 (1500, eft. nyare aftr.). 5) torkad, be­
redd genom torkning, tor timean ströyader oppo läker 
wel LB 7: 266. annamede . . . her peder twresson 
thette effterscreffne ... xv pundh törre gedder xm
t höra 788 thörka
pundh tör siik . . . i skippundh törre aborre, im pundh 
torren lax HSH 19: 166 (1506). FM 607 (1513). 6)
torr, icke åtföljd af flytning. pör värker, torrvärk, 
reumatism, gikt. hafua storan torran werk j kroppen 
LB 7: 283. Jfr tllörvärker. — pör hosta, torrho­
sta, hosta i hvilken ingenting upphostas, for torra hostho 
LB 7: 6. ib 9, 8: 52. Jfr tllÖlilOSta. 7) torr, 
som (enligt äldre medicinsk uppfattning) har torra egen­
skaper. om naturföremål, mennislcor, naturförhållanden 
o. s. v. waat kennis bätzst aff thörro oc thört aff wato 
MB 1: 43. är himpna natura hwarce t hör eller waat heet 
eller kaald ib. saturnus hawer kalda krapt, oc thörra 
ib 71. mars oc sool the äre badhe thörre oc bete ib. 
är ängin wärre natura än kald oc tyr ib. colerici ok 
wnghe ärw liethe aff sine natur ok thörre ok gamble 
men äre wathä ok kaldliä LB 6: 278. autumpnus är 
hösther thennä thimen är kaldher ok thör ib 277. 
estas thenue thimen er thör ok hether . . . tha er 
manzens natur het oc thör ib 278. i thom thimanom 
(vintern) skal man drikkä ok äthä thz ther thorth är 
ok het aff sik ib. ib 279. galanga galgana är tört oc 
heth ib 3: 47. pipro rooth är wath oc thör ib 55. ib 
50, 51 o. s. v., 4: 344, 349. hwlyrth hon är thräskona 
oc alla äro thörra j första trappo oc heta i andro ib 
3: 118. thus rökilse thz är heet ok tört j andro trappa 
ib 4: 339. ib 2: 50, 3: 75, 79, 130, 7: 149. tarffwas witha 
j hwath gradu nokor ting ärw heth, kald, tör, aller 
waath ib 9: 97. ib 96. — Jfr geilOlll thör. 
t höra, se pora.
thörfasta f. [/$/. purrfasta] fasta som består deri 
att man afhåller sig icke blott från kött utan äfven 
från mjölkmat och inskränker sin föda till fsk och 
vegetabilier ; sträng fasta, aff thörfastonne Bir 5: 33. 
— thörfastodagher (torfastodagher), m. dag 
på hvilken thörfasta skall iakttagas, hwat thz är hällir 
torfastodagha ällir andre dagha ällir högtidhis dagha 
Bir 5: 43.
thörfasta (thor- Bir 5: 43; VKR 16. tor- Bir 
5: 34), v. fasta på det sätt att man afhåller sig 
från annan mat än fsk och vegetabilier ; iakttaga 
sträng fasta. KL 92, 93. Bir 5: 34, 43. tha reglan 
biwdher törfasta ib 98. hon thörfastadhe alla warefru 
aptna VKR viii. törfastade hon opta tha hän na bonde 
ok andre thänkto hona kräselika äta ib. fyra jwnfrv 
marie afftna ... oc hwar sins apostols afton saneti 
johannis baptiste afton, alla helghona afton . . . oc 
laangafriiadagh sculu alle thörfasta än j allom androm 
timom vm alt aarit tha fastin äptir thy som the helgho 
kyrkio sidhwänia är ib 16.
tllörfisker (tor-), m. torkad fsk. ij [2] pund tor- 
fisk BSFi 4: 241 (1498). FISH 19: 166 (1506). 
thörfteliker, se porfteliker. 
pörft, se porft.
thörftogher (-xigher), se thorftogher. 
thör fö tis, adv. [7s/. purrfœtis] med torra fötter, 
utan att väta fotterna, gik . . . thörfötis jwi wathnit 
Bil 456. hon . . . gik thörfötis iwi jordhan ib.
thör fötter, adj. med torra fötter, torrskodd, al- 
moghen gik snarliga törfötther offwir flodhena MB 
2: 11.
t hör het, f. 1) torrhet, förtorkadt tillstånd (jfr
pör 3). qwistens sörnigh oc törhet Lg 3: 591. 2)
torrhet, egenskap att (enligt äldre medicinsk uppfatt­
ning) vara torr (jfr j)ör 7). al ting ärw skapath aff 
fira element som är aff jordenne, wathneno, eldenom 
oc wädhreno, haffwer ther före hwart thera j segh 
fira eghelighether, som är hita, väsko, köldh oc tör- 
heth LB 9: 102.
tllörhosta (tor-), f. torrhosta, contra tussim 
torhosta LB 7: 9. Jfr pör hosta under pör 6.
thörka (thorka), /. [7s/. purka] 1) torrhet, 
frihet från väta. är thz swa at daggen bliffwir aat- 
enast j vllefätthen, oc all marken om kringh bliffwir 
tör oc j alt landhit bliffwir törkan (siccitas) MB 2: 
88. bleff törkkan j ensampnom vila fätthen oc om alt 
landit bleff dagghen oc wätzskan ib (båda dessa stäl­
len skulle måhända kunna föras till tllörkail, f.). 
— bildl. wi ... försmittoms i glömskonna törko Su 
93. 2) torka, torr väderlek, brist på nederbörd.
drömir man stundom fiska fore watn, oc elder fore 
thörko MB 1: 237. for skiul af rägn ok mykle tliorko 
Bir 1: 299. annar akarin . . . hulkin ther somastadz 
är stenoghir oc vidhirthorff gözsll somastadz vaatir 
ok vidhirthorff thorko ib 2: 308. winqwistane äru wis- 
nadhe aff torkonne ib 4: 7. 3) det som är torrt.
tha kalladhe gudh törkoua (det torra) iordli MB 1: 
(Cod. A 3) 541. 4) torrhet, egenskapen att (enligt
äldre medicinsk uppfattning) vara torr (jfr J)Ör 7). 
fyra elementa krapta. mz hwilikom manzins likame er 
saman sättir thörka ok wätha, hi ti ok kulde Bil 614. 
MB 1: 78. LB 9: 102. the andra missemian wardhir i 
maghanom aff kildinne oc thörkonne nar the ena krapt- 
in herras owir the andro ib 3: 175. ib 176. MB 1: 126.
thörka (thyrka. thorka. torka, thurka. 
törkiä Fr. (Cod. B, C, D, E) 416. -ar, -adhe, 
-adher), v. [is/. purka] 1) torka, förtorka, 
göra torr, afägsna väta el. fuktighet från (ngt); be- 
röfva (ngn el. ngt) väta el. fuktighet, af blodzsins 
wtgiutilse . . . var han innantil allir thörkadhir (ex- 
siccatus) Bo 203. tha thurkadho sorghiuna oc hiärtans 
ängxlan swa iomfrunna tuugo oc goma. at hon for­
matte ey röra sina läpa til talaskolande Bir 4: (Dikt) 
264. tz torkar hiernan LB 7: 34. plantago . . . hon 
tyrkar thz saar ther mykit wätis innan ib 2: 48. tz 
torkar oc läker thom (bölderna) ib 7: 265. haffua 
swa som nakra handa sötan dryk hwilkin . . . ey 
fuldelika släkte törsten wtan hällir törkandes them 
innantil lät them ä meere oc meera törsta Su 224. 
at thäskyns hite skulle ey opnöta mantzens natwro 
oc thörka han til dödh MB 1: 107. — bildl. torka, be- 
1'öfva styrka el. liflighet, göra utblottad på det som är 
godt. ey mättis han (den girige) för än han fulcompnar 
orätuiso thyrkande sina siäl at han brinne thäs hete- 
licare j heluite MP 1: 310. 2) torka, afägsna (väta
el. fuktighet), mirtus hether pors stampar man hon um 
tha doger hans oos j öron ok tyrkar the wätho ther 
j them är LB 2: 42. han (0: alleum) . . . törkar 
ondha wedzko ib 3: 51. ib 4: 351. mirtus thz är pors 
thrä . . . hans lagher . . . thörkar ondha wazsko w öfra 
delenom i bryste ib 353. — bildl. borttorka, afägsna. 
munksens likame thörkadhir mz fasto vplypte siälena 
af diwpeno oc thörka ondan lusta KL 276; jfr 7. mot 
höghfärdhinne. hulkin . . . thyrkar ok fordarfuar alla 
dygdhe MP 2: 73. 3) uttorka (en vattensamling el. ett
thörka 789
vattendrag), herran gudh törkade vatuit j rödha haff- 
wet MB 2: 6. almoghans ordhquädhe var swa om han. 
teridacius vphögdhir i sinne höghelikhet. thyrkadhe 
flodhir ok alla hafsins käldor Gr 281. — bildl. othokk- 
in är som brännande vädhir thörkande sik (siccans 
sibi) milhetzsins källo miskunninna dag ok nadhinna 
flodh Bo 153. 4) torka, af stryka väta från (ngt),
aflägsna väta (el. orenlighet) från ytan af (ngt), hon 
. . . thwo hans föther . . . mz sinom tarum ... ok 
thörkadhe them mz sino hare Bil 264. ib 265. Bo 75. 
han . . . thwar ok thörkar mz sinom eghnom handom 
oc kössir alra thera fötir ib 174. 5) torka, afslryka
(väta el. orenlighet från ytan af ngt), guz modhor 
maria . . . thörkadhe swettin aff thera änlite mz klädhe 
KL 102. 6) torka, bereda genom torkning, torkar
man diilfrö LB 2: 43. torkar man diilrooth ib. torkar 
man roser ib 44. tagh vlfs hiärta. törka, stöt oc gift 
them sywka dricka ib 92. maghin aff wlfwenom tliörk- 
adir ib 3: 171. ib 2: 9. mirtus thz är pors thrä ... är 
fruktin bäträ än blomsther ok the kunno längher at 
gömas ok swa ath the thörkas i solenne ib 4: 353. askan 
af mirahögenom blandat mz olio ok torkat wyder solena 
ib 354. — (genom utbredande i luften och utsättande för 
solens inverkan) torka (tyg el. kläder), thän som 
klädhit thorkar oc bleke (candidatrix) Bir 2: 80. 7)
göra torr el. skrumpen, part. prêt, hoptorkad, utmag- 
rad. munksens likame thörkadhir mz fasto KL 276. 
8) torka, torkas, blifva torr. el [o: en] del aal haff- 
uer han hength op at torche B SH 4: 336 (1503). — 
thörka sik, torka sig, från (ngn del af) sin kropp 
afstryka väta el. orenlighet. handklädhe ok vatn til 
redho var tha thän hertugh skulle sik törkiä (Cod. 
A thörra) a Fr (Cod. B, C, D, E) 416. — ref. thörkas, 
1) torkas, förtorkas, beröfvas sin fuktighet, förvissna. 
vm trät är väl rotat . . . thorkas thz ey aff solinna 
hita Bir 3: 61. nar främsta ok starkasta hofwodh 
rotin är skadadh tha skadhas alla andra rötirna ok 
bolin thyrkas oc falna ib 62. vm han (dadelkämen) 
sätz j thörra iordh. tha thörkas han ib 1: 132. somlik 
(näml. sädh) fiol j stenogha iordh ok tyrkadhis oc 
visnadhe MP 1: 84. gräsit thyrkadhis ib 2: 260. alla 
the blomor oc gräs, som . . . törkatz haffwa oc borth 
wisnat Su 38. — bildl. han seal bortkastas swa som 
thor quistir oc törkas MP 1: 238. ther äptir thörkas 
(arescit) mannin ok visna swa som gräs Bir 1: 43. the 
thörkas (arent) ok wanskas j allo godho ib 149. vi 
thorkadoms ok visnadhom af allo godho ib 190. ib 3: 63. 
the . . . thorkadhos (dissecabantur, troligen läst: de- 
siccabantur) j sinom hiärtom KL 143. 2) uttorkas.
thörkadhis hafwit ifuir thre milur Bil 361. — thörka 
af. — ref. thörkas af, torka bort, af dunsta, mädh- 
an thz (vattnet) thörkas aff MB 1: 39. — Jfr af- 
thörka. — thörka bort, uttorka, komma (vätska) 
att torka bort, komma att afdunsta. alexander . . . 
kom til et thräsk thz war thört watnith war alt 
thörkath bort Al 5466. Jfr bortthörka. — thörka 
lip, uttorka, aflägsna (vätska), ath latha sik blodli 
mz koppom thz thörka wp wetzkona som standir mel­
lan hwdhinna oc kötit LB 3: 180. — thörka lit, 
göra fullkomligt torr. kom bläsande stormber alla 
nattina, oc thörkadhe wäghin wt at midhio hawino 
MB i: 317. — Jfr fortkörka.
Jiörster
tliörka», /. [/«/. purkan] Jfr bortthörkan.
thörn, m. ? koll. törne, törnris. the . . . kronadho 
han mz krono aff thörn (motsvarande ställe KL 391: 
thorn) MB 2: 385. gedeon . . . badh til sik föra törn 
oc tisla aff öknenne oc sargadhe theris köt ib 94. Jfr
Jorn, thörne.
thörne, n. [Jfr Isl. pyrnir, mi] 1) koll. törne, 
törnris, törntaggar, syn is thz them swa som the sat­
in mällan stingande gadda älla thörne Bir 1: 42. 
2) koll. törne, törnbusksnår, törnbuskar, riddara ruddo 
thörnit mz swerdhum for konungenom Bil 751. — Jfr
J)orn, thörn.
thörnebuske (thyrne- ST 348. törnaboske: 
-anom Su 42), m. törnbuske, hänta rosana af thörne 
buskanom KL 351. abraham . . . wardher war at en 
wädhor hänger mz hornom mällan thörnebuskana MB 
1: 201. 20 498. komo the til een thyrnebusk (för -buska) 
ST 348. Su 42, 157.
tllöruekroim, f. [7sZ. pyruikdrdna, f>yrnikriina] 
törnekrona, satto ena thörne krono oppa hans hofwdh 
ST 175. Jfr thorn-, thorna-kroua.
thörneqvister, m. törnqvist. Al 5208. sanno älsk- 
ara the akta ey mykyt törne quisthen, som rosena 
födher, om the kwnno faa rosena som them lwsthar 
Su 25. ib 63. Jfr tliornqvister.
tllörnestiuil^er (-stionger), m. törnstyng, styng 
som åstadkommits genom törne, vidhir at hon . . . saa 
thörne stiongana (spinarum puneturas) Bo 211. 
thörnisker, se thornisker. 
thörra, v. [Fdan. thorræ. Jfr Isl. f>erra] —thörra 
sik, — thörka sik. handklädhe ok vatn til redho 
var tha thän hertugh skulle sik thörra a Fr 416.
thörskodher (toor skoddher), p. adj. torr­
skodd. mann gaar toor skoddher fram (för fran ?) 
norra landiith och in paa en holma DD 1: 175 (1500, 
ef t. nyare aftr.).
fiörsta (thyrsta. thorsta. törsta, torstha. 
-ir, -te), v. [Isl. pyrsta, {>ysta] 1) törsta, känna 
törst, opersonl. med dat. (el. ack.), mik thörstir Bo 
203. var thz sant at honom tliörste ib. Su 196. ther 
matte drikka hwem ther thyrste Al 1940. honom 
thörstir mykyt LB 3: 180. — personl. (el. i konstr. 
som kan fattas ss personl.). fja iosep |)örste Bu 71. 
at han aldre Unites, hungra älla förste ib 204. Su 
224. huro myklo mer han drikkir thes mer thörstir 
han MP 1: 310. then som . . . torster mykit sa at 
swartnar j munnen LB 2: 92. far man ilth i brysthet 
saa ath thunghan thykker ath alth thz hon sputther 
är besth som g hal le och gespeer offtha och thorster 
ib 8: 51. Su 224. 2) törsta öfter, àstunda. opersonl.
med dat. samt prep. til. nw törster mine siäi til tik 
Lg 3: 320. — personl. med ack. thän ledhe granlin, 
som badlie lians oc alla hans vina blodh thörstir Bo 
49. han som mankönsins siäla helso thörste (salutem 
sitiebat) ib 164. ib 203. Bir 4 : 200. han thörste oc 
hungra rätuisona Gr 277. jek thörste oc astunda thässa 
vndarlica diursins hiärta Bir 23 3. ib 115, 219. Su 98, 
196. Ber 69. — med prep. til. min siäl hon thörste 
til gudh (Deum sitit) Ber 69. thin siäl thörste til 
gudh ib. — med inf. myn syäll som torsther och 
astundher koma till thyn Lg 3: 134.
Jiörster (thöster Ber 235. thyrster. tyratr
KS 87 (211, 95); tyrst ib 86 (211, 95). thorster. 
thorsther. torsther), m. [Jfr Isi. borsti] törst. eg. 
0. bildl. £u . . . J)olde hunger ok myken frörst Bu 76. 
Bir 1: 190. the waro thwingadhe aff hungir ok thyrst 
KL 106. dö aff hunger ok thörst Al 1500. ey thit swärdh. 
ey thörstir. oc ey hungir forinagho mik skilia fran 
mins gudz kärlek Gr 278. at dräpa swa mykith folk 
mz thörst MB 1: 325. lacrisa hon . . . miinskar thorsth 
LB 8: 48. KS 86 (211, 95), 87 (211, 95). Su 196. Ber 235. 
at torsthen är slekther Gers Frest 47. Su 224. släkkia 
hans thörst mz enom drupa Bir 1: 225. ib 3: 37. en 
watn drupe ma släkkia min thörst ib 1:^222. vt släkke 
drykkin thörst ib 283. hwat. thörstir är wärre än 
wrang giri ok wredhe ib. ginstan vt siäkkis then 
wränge thorstin ib. ib 3: 50. at hänna miölk är mik 
ey thyrst Al 1466.
iiglin
thörster, adj. [Jsl. hyrstr, pystr] törstig, jak var 
törstir MP 1: 147. Bir 1: 116, 4: 200. thykker (i dröm­
men) siwkom manne stundom som han ärwodhar i elde 
eller watne thörstom manne thykker som han drikker 
MB 1: 237. thu opiater thit söta saar allom andelikom 
thörstom Ber 2$5.
tllörstoglier, adj. törstig, giff mik af thinom mat 
ok dryk af hulkom iak hungroghir ok thörstoghir 
moghe vidhir quekias Bir 1: 222. Bo 217. Bir 1: 117, 
3: 31, 4: 7, 171. Su 38. — med prep. af. the blifwo 
atir som för hungroghe oc thörstoghe af (sitibundi 
de) honom Bo 238. ib 236.
t hör va, se for va.
thörvärker (tor verker), m. torrvärk. for ickt 
eller annan tor verk j ben eller andra lemmer LB 7: 
339. Jfr J)ör värker under för 6.
U.
U, se ur.
U-, se 0-.
udda (odda MB 1: 169, 172), adj. [Isl. oddi, m. 
N. odda, f.\ odde, adj.} 1) udda, som blir till öf- 
vers da ett antal föremål ordnas parvis, omaka, aff 
allom diwrom oc fughlom ther man ma äta skal thu 
taka in mz thik i archena siw aff hwario kyni . . . 
oc är et odda aff them til at offra gudhi MB 1: 
169. 2) udda, som icke låter fördela sig i par,
som icke utan rest kan delas med två, ojämn, noe 
. . . giordhe stoort al tara gudhy til hedhirs oc offrad he 
honom brinnande offir een fughil oc eeth dywr aff 
hwario the kyny reent war ok äta matte oc vdda 
hafdhe warith j archenne ST 390. MB 1: 172.
udder (odder, -ar), m. [/<?/. oddr] L. udd, spets, 
thäs swärdzsins vddir Bir 2: 174. tha spiutit vt drogx 
syntis vdderin (cuspis) rödhir af blodheno ib 1: 33. Di 
76. ens (för en?) naals oddir Bir 2: 331. hon är liik 
thy blomstre älla säff som kallas swärdon hulkit som 
hawir twa hwassa äggia ok klenan vd ib 1: 392. 
the (djuren) hafdho lioorn i hofwudh sit . . . the waro 
skapt som nakar swärdh oc waro the rask i thera 
färdh the hafdho od som nakar piik Al 9265. the . . . 
omkringh lagdo torneth oc wärnena mz trägrenomen 
oc stikkado sidhan eilen j vdden MB 2: 102. — spjut. 
fiskin huars finu ok fiäl huassare äru än vdda (aeulio- 
res sunt cuspidibus) Bir 2: 4. — mädh svärdh ok ud, 
med vapen, keysar karl . . . bestridde thet stora land- 
it, som kallas saxonia, oc van thet undir sik med 
svärdh oc ud (ferro) Ansg 195. — (?) thu skal . . . 
ey läggia od (Cod. B nwdh 561, säkert rätta läsarten) 
fore blindan MB 1: 365; jfr liudlier. — Jfr kllifs-, 
uals-, spiuts-, svärds-, synda-udder. 2) [Jfr 
N. odd] udde. wid norra ölandz vdd skulle honom alle 
möta RK 2: 8813.
llff, se utaff.
uföra, v. afkläda. — llföra sik, af kläda sig. 
med dat. formena at han ey sik vfördhe sinom klädh- 
om KL 362.
Ugge, m. [Nyisl. uggi. N. ugge] fena (särsk. tagg­
fena?). alt thz som badhe hafwer finu, oc fiäld, flos 
oc vgga, thz är idher lowath til födho, badhe i haw- 
ino, oc swa i fräskom watnom MB 1: 359. fias eller 
spordh oc vggä aff fiskom ib 73.
Uggla, /. [Isl. ugla] uggla, han siar nidh badha 
hök ok falka ok sätther vgglo a räkke balka MD (S) 
230. swa är skalk i bland folk som vggla i bland 
krako GO 1012. sia wgglo widh steen ok steen widh 
vgglo thz gällir ä vgglo been ib 584. — ugglo 
ben (-been), n. uggieben. GO 584. — ugglo hoper 
(vggla-), m. ugglehop, skara af ugglor, vgglahopir 
(sannolikt liar dock ursprungligen senare sammansätt­
ning sdelen här varit rop el. op (hop), och det samman­
satta ordet har i sådan händelse haft betydelsen: uggle- 
skri) menar wara skipsför GO 630; jfr Kock, Medel- 
tidsordspr. 2: 265; Wadstein, Medeltids or dspr. (Sv. 
Landsm. XI. 6) s. 47.
uglm (wgn. wggn, se bakara ughn. vngn. 
wngn: -in KL 285. vngll SML Kk 2: pr. i var. 
Oghn. onghn. ogn. ofn SML Kk 2: pr, i var.] -e 
ib. omn: -e ib Kk 2: pr., B 18: pr. i var. gen. med 
art. wngsens KL 285. ognsins Bir 2: 15. ognins 
ib 16. pl. -ar), m. [isZ. ofn. Fnor. ogn] L. ugn. fär 
vghn ok ärin är SR 34. faseren tende storan eld ii vgne 
Bu 22. han lät elda oghn som hetast ib 506. castadhe 
thöm wt ij en brännande oghn KL 373. stuudom hände 
at aff suartom oghn (camino) vtgar faghir lughi Bir 
3: 256. aff vngnenom (fornace) hwarifra diäfullin gaff 
andswar hördhis röst ib 198. tha man wil eld aff 
oghnen raka Al 9464. Bu 188. Bo 107. KL 285. Bir 2: 15, 
16. MB 2: 334. gör en oghn som haffwer ena kwpo mith 
j segh aff leer PM xlvi. brän thz j ognenom ther 
glas plägha göras, äller leerkrwkor, äller j ognenom 
som kallas reuerberationis ib xli. ij een wgn som 
reddir war til bakning KL 249. j sarau stund brödhit 
kom j onghnin Bil 867. bakat brödh j oghne Bir 2: 
115. skal iak plagha egipto land mz swa marghom 
frödhom, at the skulo fylla thina säug, oc thina
ughurmaghi 791 ulyer
oghna (furnos) MB 1: 295. ib 470. Jfr bakara-, 
elds-, kalk-, lim-, mas-, smidhio-uglin. — 
UgllllS killl (oghns-), m.f ugnssot. VM 59. — 
ughns mnnne (wngx-. ongx-), m. [Ä. Dan. ovns- 
mund] L. ugnsmun, ugnsmynning. af wngxmunne SML 
Kk 2: pr. i var. onth är gapa moth ongxmwnnenom 
PM 64. — UgllllS sot (ogns-. oms-), n. ugnssot. 
fylto the en skin säk mz swarto oc oreno ogns sote 
(Cod. D oms sote 369^ Gr 277. 
ughurmaghi, se ovormaglii. 
nk (ok: -i KL 389. OOk StadsL B 19: i; Gr (Cod. 
I)) 352), n. [Isl. ok] L. ok. wi pläghom . . . ängän oxa 
tämie til wk (i rim med rok ) Al 6079. — bi/dl. han 
är sua som diur vtan lydhnonna wk löpande lös j 
syndom Bir 2: 225. til at . . . vndirgifwa otrona vndir 
tronna wk ib 3: 166. idhar gudh hawir . . . frälsat 
idhir af egypto manna oki KL 389. thu frälste os af 
omilda manna wk oc thräldom ib 410. MB 2: 384, 404. 
Gr 261. tha han thet (landet) vunnit hafdhe, oc komit 
thorn til at anama gudz uk oc the hälgha thro Ansg 
195. han . . . hulkins wk som lint är ok byrdhin lät 
Bo 108. the forsmadho min lagli ok älskadho hällir 
wärldinna. hulkins vk myklo wansamare ok thungare 
är än mit vk Bir 1: 203. ib 43, 352. 
uk, se ok. 
uka, se yika. 
ukar, se okar. 
uker, se oker. 
uk fylla (ook-), /. L.
ul (vil MB 2: 334. vid LB 7: 261. wld Su 55. 
wldh LB 7: 75. med art. wllin Bir 1: 116. ack. 
vllena Bil 84; Bir 3: 336; Gr 299. vldena ib (Cod. 
D) 393), f. [7s/. ull] ull. wllin växe a farsins likarna 
af hitanom Bir 1: 116. riffwa nff them (fåren) vllena 
ib 3: 336. at bedhas sik vl oc too Bo 14. siälf span 
hon . . . the wl hon klädhe fatikt folk mz Bil 804. 
swa marghe saman i en flok som haar aff wl är a 
nokar rok Al 7356. hans haar oc lukka waro hwite 
swa som hwit vil MB 2: 334. Bil 84. Gr 299, 301. GO 
328. Su 55. LB 7: 75, 261. Jfr bogll-, bOUl-,
fara-, geta-, iyirskärara-, qyidh-ul. — ulla 
fatter (vila feth GU 7. wlla fäät Al 5679. ack. 
vila fät Bir 2: 40. wllafät Lg 3: 616. vllafäth 
ST 346. med art. nom. vila fätten MB 2: 87. vlla- 
fättin ST 346. vlafättin ib. ack. vila fätthen 
ib 88 (på tre st.), vlle fätthen ib 87. vllefätthen 
ib 88. vlafättin ST 201 (på två st.), 346. dat. vila 
fättenom ib 201. pl. ack. vllafättena Bir 3: 336. 
vila fätenar ib 4: 295), m. [Fdan. ulfæt. Sv. dial. 
ullefätte, ullfäte, ullfät] (på fåret sittande el. af klippt) 
ullpels. vellus, vllafeth GU 7. skal iak läggia thenna 
vlle fätthen (vellus lance) här vppa slättena MB 2: 
87. jak wil läggia een vllafäth oppa een thörran gräs- 
wald ST 346. wardhir vlafättin fulJir mz hymilsins 
dag ib. han laghdhe vth vlafättin oc om morghonen 
war han fullir mz dag ib. tha blcff vllafättin thör 
ib. ib 201. MB 2: 88. Lg 3: 616. dyäfullin . . . ledde 
til jdhir vargh vndir vila fät (in vellere ovis) Bir 
2: 40. the gömara hulke som ey akta älla leta siäl- 
inna gagn vtan vllafättena (vellera) ib 3: 336. ib 4; 
295. — från ett får af klippt och hoprullad ullpels?
ullflock, ulltapp? thet (haglet) war swa stort som 
wlla fäät (lanœ pecudum) Al 5679.
llllill {pl. nom. m. nine. Ölne SD 6: 156 (1349? 
gammal af skr.), dat. vlnom Bir 3: 281. best. form 
sing. dat. vina «7»), adj. [D. ulden] 1) yllen, 
af ull. linnit klädhe ok vllit (laneum) Bir 1: 281. 
ginstan tilburdhe hon at swepa han granlica först j 
linnom klädhom ok sidhan j vlnom klädhom ib 3: 281. 
j öwirsta vina klädheno ib. ib 280. VKR 43. kiortillen 
war wllen oc hwither Lg 3: 405. — n. ylle. wäffvv- 
andes badhe wllet oc linneth Lg 3: 194. 2) klädd
i ylle (närmast kroppen), at alt folk ... klärkia oc 
leekmen, gammalt oc vngt . . . kommen til theres sokna- 
kyrkio fregcdagen j huario vikw ölne oc barfötte SD 
6: 156 (l349? gammal af skr.), gaa wllen LfK 160. swa 
som the slita vm daghin vllen klädhe oc ey linnen 
swa sculu the vm nattena liggia vine j thera nat- 
kiortlom VKR 43.
niskäppa, f. ullkorg. calatus, ulskäppa GU 2.
ultiäld (pl. ack. med art. wltiällen MB 2: 4), 
n. tält af ylle? gaan midwakt gynom wltiällen (må­
hända felaktigt; per medium castrorum) MB 2: 4.
ulyaide (-alle, wllwalle: -omen MB l: 204),
m. [7s/. ulfaldi] 1) kamel, kunugen lät lassa gul
ok self iui vlualda (camelos) Bu 205. en vlualde com 
ib 515. raskare är wlfwallenom at fara ginom nala 
öghat än rikom manne gaa in j hymerike Bir 1: 
334. togh han tio wlwalla aff sins herra stodh MB 
1: 203. hans hais var som en wlfualle Jv 259. Bil 
628. MB 1: 204, 205, 206, 298, 359. KL 297. ST 423. 
RK 1: (Albr) s. 208. Ber 129. 2) elefant, hwar
âru . . . hästa oc camela oc vlualla (equi et ca- 
meli, elepliantes) Bo 36. — lllyalda liai* (vlualla-),
n. [7s/. ulfaldahâr] kamelhår, johannes baptista hafde 
klädhe af vlualla hare ok ragh MP 1: 188. — lllyalda 
rag (vlualla ragh), f. kamelragg. sanctus iohannes 
hafdhe klädhe af hwasse vlualla ragh MP 2: 133.
lllyer (-ar), m. [7s/. ulfr] ulf varg. grym ok 
fwl diur, suåsom äru biorne ok ulua KS 29 (72, 3l). 
putu afgu|)a präste som vlua Bu 189. thz thiwtir ait 
aff wluom är komith GO 391. ib 1084. kombir thu til 
wlua tha thiwth som the ib 147. siâlwe riwas vlua 
tha the ey haua kalua ib 62. ib 146. när herdhin ok 
wlwin dragha ens tha hawir hiordhin tappat ib 386. 
siällan faar lath wlff godha bradh ib 838. wlff gör 
saat swin ib 850. wlff takir ey bradh a sinne äghne 
mark ib 1064. wluin takir ok taaldh faar ib 207. 
kän wlff pater noster han bedhis ä lamb ib 969. ib 
1082. thz kombir ey alt helbroghdhe aff wlffs mwn 
som thär kombir i ib 1060. jak är nw stadh som faar 
for wluum Bil 541. mötte hanum en wluir ib 404. han 
drap sik siälfwir ok vlua ato han ib 108. mykyt folk 
ok mäst vnkt folk mz hundenum älto som wlff : ok 
hudzsadho naknan koklaran wt aff stadhenum ib 105. 
maghin aff wlfwenom thörkadir LB 3: 171. ib 2: 9. — 
bildl. riuandä wlva KL 165. Bo 154. wlff är ödhkändir 
(felaktigt för ett ursprungligt okänd i r) man GO 622; jfr 
Kock, Medeltidsordspr. 2: 278. — Jfr aptaillll ver, 
äfvensom ylva. — Ulfs hiärta, n. varghjärta, tagh 
vlfs hiärta, törka, stöt oc giff them sywka dricka 
LB 2: 92.
11 Ul 792 Ulli
uni (ym SD 5: 638 (1347). om), prep. och adv.
A) prep, med ack. umb, uni] L. 1) i rums- 
bestämningar : om, omkring, kring, rundt om. casta caft­
ai vm hals Bu 165. vordlio bandin lös vm han Gr 280. 
lät dauid konung göra en ring aff si Iff om trädh Lg
93. riddarin hafdhe om sik eet mantol fodhir ST 291.
hans klede stodho honom höuelika om hans liiff ok 
alle hans lidhi RK 1: 2069. then iärnring han hafdhe 
om sina händer Fr 2579. then säkken bindis stadhe- 
lika mith wm weka liffwith PM 13. giordho the siw 
värff om staden gangandis MB 2: 15. stängia . . . 
husit hardarin ather vm sik JP 132. dörrin var stängd 
vm thöm Bo 217. han hadhe om siik stora wakth RK 
3: 1599; jfr 10. om the herra var mykith tlirang Fr 
1597. tha ägha thenne fornempde bya sinom gardhom 
wardha som liggia om horndö TB 77. alexander bödh 
. . . sinom här bränna bort skoghin om watnith ther 
Al 5028. ib 5031. wij tillhopa drwcke och åthe om 
dry k och fatt wij både såthe RK 3: (sista forts.) 
5458; jfr 6. — om, på. han slog ena kona win härda 
mz hende (af senare hand ändradt till klappadhe ena 
quinno om länd mz sinne hand^) Bil 725; jfr 2. — 
om, vid. taghande dödha klärkin om armen, wpreste 
hon han Lg 3: 57. grep han mik vm handina oo oplypte 
mi k af iordhinne KL 401. tok han mik vm handina 
oc ledde mik til stadhin hwar iak hafdhe han nidhir 
laght ib. MB 2: 395. Bil 356. — om, omkring, ur 
vägen för. mästarin ther väl viste hwar thera nät 
stodho. kunne väl gaa vm thöm Bo 159; jfr 3. 2)
i mimsbestämningar : om, öfver. augustinus . . . strök 
vm hans öghon mz sinne handh Bil 653. — öfver, 
bort öfver, ut öfver, omkring, omkring öfver, om­
kring i, kring, murgundie men gripu andream . . . 
ok drogho han vm gatu Bu 133. Jiän timä Jie vm 
landet fara SJ) 5: 606 (1346). han . . . sände folk om 
alt sit rike Lg 35. foro om margh bergh oc skogha ib
94. gingo vafrande som vil diur om marka ok skogha
Gr 323. alle the . . . widha vm werildena fara KS 11 
(28, 12). om alla wärlina löper thu Al 5809. jak skal 
nu gaa vm (super) världinna mz mino ardhre Bir 2: 
76. thz skal höras vm (per) allan cristindomin ib 155. 
at änne hans ma skina om kloster alt AS 59. the 
. . . leta nu om alla stadhe om port ok vindögha 
badhe Fr 2067-8. Jiän timä konunger wil syäluer sin 
rättäräthing haldä vm alt riket SI) 5: 480 (1345, 
nyare afskr.). ib 638 (1347). wardh han widha om 
wärldina riiker oc wäldogher MB 1: 5. — om väg: 
på. viliande tee väghin. vm (per) hulkin hymerike 
skulle vplätas, ok mannin som vtelyktir war skulle 
in gaa Bir 1: 118. gaa thrangan wägh vm hulkin 
fa män ganga ib 307. MB 2: 74. 3) i rumsbestäm-
ningar: om, framom, förbi, lopp hwar om annan 
fulth fasth JiK 3: 1734. hwar wille gerna om annan 
wiika ib 1750. byscop kätel . . . hadhe laatith hugga 
brutta tree om een monde konungen riidha ib 1049. 
Lg 3: 395. — förbi, i närheten aff the godhe män som 
hon gik vm (per quos transibant) Bo 216; jfr 4. — 
om, öfver. han . . . tok väghin vm ierusalem til iord- 
anem Bo 36. 4) i rumsbestämningar : genom, han
gaar nw vm (per) stadhin Bo 167. Lg 3: 419. — (ut) 
genom, saa iak diäfwllin vt ga vm vindöghat Bir 1: 50. 
saa ath (näml. spjutet) wth stodh om (um) härdhanar
Di 257. 5) i tidsbestämningar : a) för ait uttrycka
utsträckning i tid: genom, igenom, under, at han skulli 
brinna j skärslo elde vm (per) säx tholka aldra Bir 2: 
21. pinas i äwärdheliko häluite wm (per) oändelik thus- 
anda thusanda aar Ber 210. — under, i; äfven utan 
motsvarande ord i Nysvenskan, en af f)öm skal vara 
domärä vm all mal vm et ar oc an när perrä vm annät 
SD 5: 638 (1347). bidhir jak thik at thu lät sighia 
mässor vm eet helt aar aff vare frwo sancta marie Bir 
2: 335. hafdhe .. . mist mal it vm tw aar KL 349. hafdhe 
om tolff aar haft en bulda ib. SR 11. Gr 280, 294. bleff 
quar . . . vm atta daglia KL 107. genstan vptändis eldin 
i hwilkin iac ingik standande i honom vm en halfwan 
tiina alzstings obrändir ib 192. the . . . dwaldis ther 
om siäx vikur tima Fl 9. om thre manadha varo the 
ther ib 2042. han . . . bidde han ther vm en manadh 
Gr 314. hulkins släkt om langa tima hafdhe väl oc säle- 
lica i hand gangit ib 259. hafdhe vm langan tima dööf 
varit KL 349. wore [the] ther om nokor stwnd sidan Di 
38. — under, under loppet af. alle sagjio han haua su a 
rifiit vm daghen ... at änghen gat hanom liknas Bu 
24. the haffdo eth hoff i örabro vm fastona ther epter 
war RK 1: 2818. läte saman hänta om the försto 
siw godhaarin fämpta deel aff allom awaxt MB 1 
238. — under, på. vm langa stund (per magnam 
horam) gat ängin thera talat til annan Bo 208. b) 
för att uttrycka tidpunkten då ngt eg er rum : om. 
en biscopor . . . gik vm mijiia nat tel enna varra fru 
kirkio Bu 24. dicipuli sancti iacobi toko hans lik 
vm nat ib 166. vm nattena var han thädhan förder 
RK 1: 2459. vpstodh ierobaal . . . om nattatidh MB 
2: 88. hans ben funnus wm julin Bil 284. om maare- 
mässa giik thz saa RK 3: 3597. — vid. jag ... om 
iwla tiid till westherarss drog RK 3: (sista forts.) 
5688. — om, på. ärkediäknin kom vm morghonin til 
stadhin KL 121. thz var sent vm quällin Bo 216. thz 
hooff thz war a träno näss vm somaren RK 1: 649. 
om hösten een herradagh i stokholm staar ib 3: 2810. 
kom han vm vinteren her j gen FM 602 (1513 ?). — på. 
{)a han ofra wilde vm en höghtipes dagh Bu 3. f>a î»u 
böte siukom vm hälglian dagh ib 78. samtyktom wi 
oc staddom vm Jiän samä tymä som för är sakt SD 
5: 478 (1345, nyare afskr.). — på, vid. sanctus cri- 
stoforus uar vm Jiän tima manna längstar Bu 497. 
MB 1: 15. — helst utan motsvarande ord i Nysven­
skan. vm samu nat do vrbanus Bu 505. om ena nat 
kom gudz ängil th il thera Lg 35. Gr 259. han seal 
ey vm thän daghin dö mz bradhum dödh KL 34. vm 
en dagh tha folkit var alt komit til kirkio tha bödh 
han thz Pa 7. syntis honom gudz ängil om en dagh 
ib 3: 42. om xx dagh iula stodh thetta staat RK 3: 
2542. een herradagh i stokholm staar om sancti inortens 
dagh om sama aar ib 2811. änksins liff seal for­
tappas vm thetta sin KL 174; se vidare under sill. 
c) för att uttrycka en återkommande tid, då något plä­
gar ske el. bör ega rum: om. han skal hanum um tis- 
daghen stärnnä enät ping ok vm ojiensdaghen a han 
vitnä SR 31. sanctus stephanus hafuir thwa högh- 
tidher . . . andra wm höstin Bil 284. haua sina hörror 
. . . j sinom husom vm daghana oc j sinom sängom 
vm nattina Bir 2: 68. haffwa bios och lyws wm 
nättherna PM 10. —• vid. Jiet scall min sisloman wtfa
um 793 um
hwart aar vm julä timä SD 5: 160 (1343). — helst utan 
motsvarande ord i Nysvenskan. sanctus stephanus haf- 
uir thwa höghtidher ena wm annan dagh jula Bil 284. 
forste thingx daghir är . . . vm xiiij dagh iwla annar 
om sancti blasii dagh . . . tridhi om asko odhensdagh 
. . . fiärdhe om fiärdha dagh pingizdagha . . . fämpte 
a sancti iacobi dagh TB 73. d) för att i distributiva ut­
tryck som angifva huru ofta ngt eg er rum beteckna tid­
rymden inom hvilken det inträffar: om. fiurum sinnum 
vm arit SR 17. afrazdagha skulu vara tyswär vm aret 
SD 5: 639 (1347). thre resor ellir at minzsto een tiidh 
vm aarit . . . sculu systrana oc brödhrene scrifta sik 
VKR 17. hundra|)a knä fal gör han vm dagh ok hund- 
rapa vm nat Bu 204. seal höuitzman . . . ako lysa . . . 
thw lass om hwan dagh j horndö ok j hulte iij laas 
om dagh TB 74. — på. halla eena lässna mässo i 
huarjom manadhe om aarith DD 1: 155 (1495, nyare af­
skr.). e) för att uttrycka den tidrymd för hvilken 
ngt gäller: om, för. sär sk. i distributiv användning. 
hwariom vtspisärä (näml. skall man gifva) tolf örä 
repo penningä. oc enä mark af fataburenum. vm legho- 
stämnonä. vm vintryn enä ko som wärp är tolf örä. 
jtem enä sillämes. jtem et lispund smör. et lispund 
fläsk, vm somarstämnonä. oc samolund vm vintren .. . 
jtem halft pripiä pund salt vm somaren. oc samulun{) 
vm vintren SD 5: 637 (1347). — i. hwar vtspisäre 
(näml. skall hafva) ... en span korn vm vikunä 
SD 5: 637 (1347). — om. enom förom oc fultaka 
ärwodis dräng skulu här epter gifwas 3 mark svvenska 
ok 4 par sko om arit GS 51 (1450). han wille wita 
hurw mykith thz trädh wäxte om aarith Lg 93. f) 
för att uttrycka en följd: efter, på, för. ther gik 
slag om slagh (slack vmme slack) Va 19. g) för 
att utmärka tid efter hvars förlopp ngt sker: om. 
morghen om vm dage (om åtta dagar räknadt från 
i morgon, i morgon om åtta dagar} i morgon åtta 
dagar) viil jach komme inetil (för in til) eder igen 
DD 1: 228 (1516? ef t. aftr. hos Langebek). — helst 
utan motsvarande ord i N'ysvenskan. om ena stund 
ther äpter sagdho var herra Bo 227. 6) eg. om
ett gemensamt varande omkring (ngt); för att beteckna 
(gemensamt) deltagande, egande o. s. v.: om. swa 
länge pe äru saman vm disk oc duk SD 5: 477 (1345, 
nyare afskr.). aaf pöm sum saman äru, vm maal oc 
matu at pätt sinne pe gyästä ib 376 (1344, nyare af­
skr.). swa waro the badhe heli oc iacob om modlir- 
ena (d. v. s. kade gemensam moder) Lg 3: 663. thu 
är ey ensamin om then sidh Al 6919. fodhra sex hesta 
vm (låta vid utfodringen sex hästar vara om) spannjn 
j korn VKR 37. the fodrade jo ij (2) hesta om j (l) 
span RK 2: 6467. GS 57 (1474). 7) för att beteckna
det kring hvilket (i andligt af seende) ngt rör sig: om, 
rörande, angående, man iäuar vm peem SD 1: 669 (1285, 
gammal afskr.). samtyktom wi oc staddom . . . vm 
morghengawor, at ängen man ... ma mere morghon- 
gawor gywä pär höghre löper än hundrade marker silfs 
ib 5: 478 (1345, nyare afskr.). vm ärwpis mannä lön hawm 
vi mä{) ipär swa sampt ib 637 (1347). en af |)öm skal 
vara domärä vm all mal ib 638. hwars manz kiärä vm 
pässon maal ib 376 (1344, nyare afskr.). vp a pön 
maal sum sannind bör vmsighia (för vm sighia^) ib 
378. foron i storlekä wilier . . . vm mangä pe lyti 
Ordbok II.
som ipär myok höghelikä vavpäpe ib 636 (l347). vm 
barklöpir oc eke brennor wari samu lagh som om 
ekehug TB 76. hafpe mäp uitrom rät vm pän vanda 
Bu 5. anzsuar vm annur skälen ib 21. väl ärum vi 
sate vm al mal . . . py porven ii eigh disputera vm 
os . . . vtan varin ok ii bape sate vm os ib 50. hon 
spurpe en hälghan spaman ... vm stripenna sighar 
ib 56. som uärleca talape vm christum ib 502. bis- 
copen sagpe hanom vm suenen som sant var ib 156. 
nu är thz sakt vm vngara ok allom (sannolikt för 
allaj som konungom ok höfdingom tiäna, at the 
skulu wara höuiske KS 53 (136, 58). om gudeliken 
oc hyinmelsliken tingh (de supercelestibus et divinis 
rebus) kan enghen tala, wtan om likamlika tingha 
wedhorliknilse Su 80. om al ärende kan thenne breff- 
uisare . . . eder herredöme vnderwissa DD 1: 228 
(1516? ef t. aftr. hos Langebek). nu käre höuitzman 
om aftäkt TB 78. som j laghin haffdo stiktadh om 
jnsätta päninga MB 2: 287. thänne var . . . frest- 
adhir vm (de) gudz licamma Bir 3: 5. sighen os her 
en räth aff om thenna saak Lg 3: 669. the kunde 
enä wisä om henne Va 54. tu skalt ey gärna höra 
taslan ok åmäle vm annan KS 23 (56, 25). leta oc spyria 
sannind om huru pe gozen gingo vndan rättom aruum 
SD 6: 125 (1349). om gardhswin TB 77. om gillis stugu 
SEG 114. urn then som öll spyller a golff eller bordh SO 
97. om rekinscap som oldermannen mz sina bysitiara 
göra schal ib (på de fyra sistnämda ställena i rubri­
ker). — särsk. i fråga om det hvarom en strid rör 
sig: om. nar twa hwnda bitas wm eth been PM 
19. iac sias wel mz tik om eth stra RK 2: 2833. 
huru pallas venus ok iuno thrätto om gull äple eet 
Fl 295. nokor then honom ville bestaa vm the öörss 
the satho vpa ok vm hundradha mark ther til RK 1: 
1113, 1114. han . . . vil bestanda en then bezsta aff 
ider om liiff gotz ok fengilse ib 1604. — i fråga om vad. 
jak wil wediä om thusande mark ath hon hawer mört 
sinä frveth Va 7. — i förbindelse med uttryck som be­
teckna bön el. begäran; jfr 12. ij bidhin mik om nakar 
thing Al 5784. ib 1270. tha badh konung pipping aff 
frankarike konungen af jspanien om, at han mate haffua 
forstridenä Va 18. Bil 842. 8) angående, hvad be­
träffar. wm t.hina bön at iak wili koma til thin är swa 
fal (at mik tilbör) at fulkoma alt thz jak är sändher 
til Bil 232. — med af seende på, beträffande, han skal 
huxa om thet han giua wil, vm thz är hånom quämelikt 
. . . thylik ting giua thöm thz bedhas KS 34 (88, 37). 
— med af seende på, med hänsyn till, the rädhas at 
han göri thöm last ok blyghd vm husfruor ok systir 
ok dottr thera KS 33 (85, 35). hwar fadher föd her 
sin son til likarna, om all the skipilse, ther mantz 
natwra fylia MB 1: 115. war en thässkyns skälnadher 
om thässkyns offer ib 476. ib 132. skulle hwar sik 
sielff forsee badhe om fodher saa oc om rnaath RK 2: 
7136. jak er ider rette broder bade vm fader ok swa aff 
moder ib 1: 661. ib 2205. — med hänsyn till. i. han var 
umal (för um alj mal ildar Bu 396. som . . . waro ful­
aste män thessa hems vm sin lifnadh Bil 468. barndomen 
oc aldren the äre liik om krankleek MB l: 113. — med 
af seende på, med. likamen tå han är möddr af myklo är- 
uodhe, tå skal han haua sympn ok ro . . . thz sama är 
vm manzens hugh ok hiärna KS 38 (101, 4l). swa är
100
um 794 Ulli
... om alla tridhiwngx scogha TB 71. mon ey saa om 
fogata vvara MD (S) 272. hwath är nw om the kämpa 
sköna Al 30. Su 301. hwru är om the hälga cristna 
tro, oc om hedhninghana oc kättara Lg 3: 465. tykte 
stadzsens borgharom ilia wara om the sämio MB 2: 
321. vitha hurw om konung erik kan ga RK 2: 5010. 
huru thz ware til gangit om hennes barn Va 6. at 
han matte sin wilia faa om iomffruna Lg 3: 291. sagdhe 
hwat äro gud hafdhe giort vm the kalk vgnana ib 243. 
thz vndrit vm kalkin »6. MB 1: 484. samulund skal thu 
göra om thin wiingardh oc thin oliwa trä häghnath 
ib 340. ä huat the swenske om konungen göra RK 2: 
6650. om gotlandh giorde han och saa ib 3: 2928. stor 
helligheet i myna daga skedde som gud besynnerlig i 
skeninge betedho om sancta ingrid ib (sista forts.) 5635. 
huat een högheliken scadha swärike fik om thöm 
brödhir badha TB 72. MB 1: 116, 120, 127, 131, 456, 457. 
Al 1282. RK 2: 6330, 3: 2577. Va 47. Su 301. wi haffwom 
länge omburit mz tik om thina skörheet, for sancti 
martini mildhet skuld Lg 637. han är ... vmbärlikin 
om vara o[n]szco Gr (Cod. D) 389. thz war ey skadhe 
om the ohyre Al 7402. om första mannin war annor 
räkning ib 146. skal iak minnas mina säät om abra­
ham, ysaac oc iacob ib 379. thz är änkte wärt vm 
hans järtekne Bil 117. thz er mik leet vm idhen 
dödh RK 1: 2489. — litit är um J)ät, föga värde 
har det. litith är vm een noth GO 861. ib 1103. 
— hvat är um f)ät, hvad har det att betyda, hvad 
vigt ligger derpå? hwat är vm hans vredhe som ängin 
rädhis GO 156. — mik är (stort, nokot, litit, änkte) 
um J)ät, jag bryr mig (mycket, något, litet, icke) om det, 
det har för mig (mycken, någon, liten, ingen) vigt, det 
betyder för mig (mycket, något, litet, intet), var them 
som han hafdhe vmgangit mz ey stort vm han (non re- 
putabant eum) Bo 32. mik är ey mykit om mith liff Di 
274. at hanom var nokot vm fatigha MP 2: 5. hwath 
war honum meer om lamba blodh än om annath MB 
1: 308. honum thykte litith wara om likamlika dyrk 
ib 486. mik är minzst vm komaskolande thingh (pro 
minimo est mihi qualis sequatur honor futurus) Bir 
1: 277. vm vadhan älla fallit är mik änkte (pro mi­
nimo est mihi casus) ib 89. nytiande thesse världina 
swa som the ther änkte är om hona Bo 123. vi räkn- 
adhom han swa som spitälskan oc ödhmiuktan af 
gudhi. thz är swa owirgifnan som thän ther honom 
vare enkte vm ib 194. mik är encte om thin frända 
huffuod Di loi. mik är nw enchte om thin thieniste 
ib 71. Lg 3: 15. hwat är mik vm (quid mihi de) mins 
jamcristins gerninga Bir 3: 168. MP 2: 14. Su 276. 
9) för att uttrycka begränsning el. af söndring : för. at 
the magho bo i iessen . . . ensampne om sik MB 1:
255. swasum han (o: mannen) är nåkot um sik til sin
eghin manlik skipelse KS 13 (30, 14). — i förbindelse 
med ett föreg. hvar. at hwar idhar sände os vtan 
hinder hwar om sik thusand par klädhe Al 2489. Fl 
1073. biudhom vi konungh magnus allom them j waart 
jngiäld ärw ok huariom ok enom vm sik MEG 57. 
ib (red. B) 61. EG 67. — för att beteckna ett åt­
skiljande el. urskiljande: från. ware iak folasta faana 
gäk ther ey kunne sk ilia bro om bäk Al 1922. 10)
för att utmärka ngt ss föremål för ngns sysslande,
omvårdnad el. uppmärksamhet: om, på. han waktadhe
swa länge om iomfruna at han eentidh fan hona een- 
sampna ST 456. en aff them brödhromen gaff ey om 
hans budh KL 10. om thin winskap aktar iak lit 
Al 2122. at see om rikesens bestandh oc styrlsle MB 
2: 239. som vmhuxsan hafdhe vm thik KL 341 ; jfr 
7. — med. preste wälto opta . . . om thz offer som 
godha lok t gaff aff sik MB 1: 214. 11) för att be­
teckna makt öfver: öfver. at tu hauer wald vm tin 
owin KS 23 (56, 25). ib 29 (72, 3l). fik diäwlen vald 
vm the qwinnona KL 301. 12) för att uttrycka ett
syfte: för, för att få el. vinna, hwi ärwothin i vm 
thän mat. som forgangelikin är KL 229. the skulu 
hetelikare ärffuoda til gudz wilia fulkomplighet, än 
wm (pro) sith eghit gangn Bir 4: 67. Su 122. then 
ene störkin flögh vth om sina berning ST 509. hwa 
th i it var komin om goz äller hafuor Fl 2010. ridd- 
ara ok swena . . . the liiff om äro thöra vagha Fr 
524. iak är til idher sänder om swar Al 1253. om 
godh raadh wil iak til idher ga ib 1850. gik han til 
en hälogan man om radh LfK 140. matidiana gik 
vm brödh Bil 347. ib 357. thu skalt . . . gaa hws fran 
huse om thit brödh ST 484. sonin lop om brödh ib 
291. RK 2: 6771. Al 1612. här pläghom wi ey swena 
hafwa ther thiäna skulo om nakra gafwa ib 6398. 
huar en swen ther ... sik städir wm lön SO 3. — 
om. han lagdhe sik alla win wm at ödha cristindom 
Bil 470; jfr 7. 13) för att uttrycka resultatet af
en verksamhet, lönen el. priset för ngt: till. um änkte, 
till ingen nytta (jfr Mnt. umme nicht), iak hafwir 
stoort ärwodho hafft oc mykyt fortärt om enkte ST 
316. mister thu then timan vm änkte Ber 259. är 
hans arbeyth vm ynthe Gers Frest 5. — till el. af 
ingen nytta, oduglig) obrukbar, förlorad, om intet, siden 
ware hans makt om enkte (vorlaren is syn craft) 
Va 50. — om intet, utan uppfyllelse, som icke eger 
rum. ther bleff vaar betalning vm inthe FM 602 (1513?). 
14) tillf till förlust af (jfr Mnt. umme den hals), 
skal var foghate fullä makt at liana rättä iuir hwarn 
{)är bryter, vm hals oc hanf) SD 5: 639 (l347). 15)
för att beteckna orsak: för. för . . . skull, på grund 
af. the . . . loffwadho alz maktoghan gudh om thzta 
stora iärteknet Lg 3: 188. wi skulum rädhas at wi 
ey wm (per) hopeth thär gudh os jätta syndum fram- 
hallelika Ber 4. wyrdh ey of mykyt drönas om thätta 
maal Gr 268. han sagdhe sik haua vngan son atir i 
värlinne. oc mykit sörghia vm han KL 299. — för 
att vid uttryck som beteckna fruktan utmärka det för 
hvars skull man hyser farhåga el. är bekymrad: för y 
för . . . skull, cristit folk räddis mäst vm sanctum 
petrum Bil 106. han . . . rädes . . . vm breuet sua 
darleka scriuat ok vt giuit Bu 29. ba]) han eigh quifia 
vm J>ät första (det första skälet på grund hvaraf 
djäfvulen gjorde anspråk på hans själ) ib 20; jfr 8. 
ba{> han eigh quij)a vm anzsuar ib 21; jfr 8. hafpe 
mö barnet manghen vanda baj>e dagh ok nat vm |)it 
lif räd ib 79; jfr 10. boo . . . faa män i stadhenom 
oc äre rädde om sik (d. v. s. för sitt lif) badhe nat 
oc dagh MB 1: 27. — för att utmärka det som ingifver 
fruktan: för. om twongh monde the bodha quidha RK 
3: 1427. räz ey vm at the thing som thw nw höre oc 
see hända älla vardha aff ondom anda Bir 2: 155. 
16) för att uttrycka medlet: genom, medelst, varom herra
um 795 um
thäktis at hela oc säla göra them som tro vm (per) 
prädicaninna darskap Bo 98. thätta sama vardhe . . . 
til iämcristins gagn vm (per) rätuisonna gärninga 
ib 142. ib 32. han ... vil hallas medh dygdhomen. 
biudhas vm astundilsin mz gudhelicom bönom ok 
hälghom thänkilsom (teneri vult et invitari per desi- 
deria, orationes et sanctas meditationes) ib 233. vm 
hans prediean skal alt armenie land vardha fylt mz 
lifwandis gudz äro Gr 307. thässin synin thik syntis. 
är at thu skalt vm hona vndirsta the thing ther 
koma skula ib 299. at thu frälsa israels folk om myna 
hand MB 2: 87. ib 88, 203, 290. then orät mik är giordh 
badhe om rooff oc swa om mordh Al 7880. flye til minna 
ödmiukt . . . thy at vm hona ok mz hänne (per 
hane) värnas han af syninna giri Bir 1: 278. helas 
the vm trona ib 44. wm (per) gudhz nadh formaghwm 
wi mangh godh tingh göra Ber 6. männene ärw . . . 
hällaghe, ekke wm sik, wtan wm gudhz nadhe ib 8. 
han är wm sik godher ib. KL 105 o.s.v. Bir 1: 23, 49, 
100, 107, 122, 133 o. s. v. Ber 7, 11, 12 o. s. v. Su 10 
o. s. v. om gudeliken oc hymmelsliken tingh kan 
enghen tala, wtan om (per) likamlika tingha wedher- 
liknilse ib 80. wm (per) minnith minnis iak a gudh, jak 
skodha han wm (per) wndherstandilsen, jak wmfängna 
han mz (per) wilianom och kärlekenom Ber 200. gudz 
ordha prediean hulkin opfylte alla världina om apostlana 
Gr 299. thakkin gudhi hulkin som värdhoghadhis . . . vm 
mik tee idhir helsonna vägh ib 302. ib 323. huru gärna 
. . . the sagho vårfru, ok innerlica välsigna hona. vm 
hulka the haua fangit swa stora godhgärninga Bo 246. 
ib 256. vm (per) idhir skal han dräpas ib 160. scriptin 
fulcomnadhis vm van herra ihesum ib 164. hon var 
anduardhadh iohanni vm sin son ib 211. ib 199, 216. 
al thing äru giordh om han Gr 271. ib 274, 280. gudz 
kärlekir är ingutin j vvar hiärta vm thän hälgha anda 
KL 104. om honom wälsignade iak idher MB 2: 64. 
ib 241, 332. — med. vm cristal stenin. hulkin som är 
kaldir ok skör ther mz teknas the siäl som är kald j 
gudz älskogha Bir 1: 371. vm (per) thässa twa systrena 
. . . vndirstars twäggia handa liuärne Bo 142. vm tapp- 
adha päningin märkis oc vndirstaz mankönit MP 1: 
205. — i förening med följ. subst. återgifvande Lat. 
abl. huar han sinom älskogha om kärleken oc gude- 
lika skodhan (contemplatione et amore) fullelika til- 
föghis Su 17. höghligh wärdughet, om hulka (qua) 
han vphögde mardocheum MB 2: 195. 17) i eder,
försäkringar, besvärjelser, böner o. s. v.: vid. jak 
swär vm (per) gudh at salomon skal sitia j mino 
säte äptir mik Bir 1: 233. jak swär thz badhe wm 
gudlia ok gudhur Bil 412. jak swär thz om mik 
siälwan sigher waar herra MB 1: 202. swäria om gudh 
oc om hälgho doma ib 333. thu skal ey wanwyrdha 
thins gudz nampn, eller swäria nödhalöst om thz ib. 
han . . . swor om honom som liffwir äwerdelica ib 2: 
348. swäriandes om gudh, maria oc all hälgon LfK 
141. han . . . swoor om män Fl 455. the . . . sworo 
om maria RK 2: 4058. the tydzke sworo ... om godes 
dodh ib 9297. the altiidh sworo om the hälghe fäm 
wndher ib 3: 2772. vm lifuandis israels gudh känn- 
omps vi. at oppinbarlica saghom vi ihesum fore sinom 
discipulis opfara i himilin KL 402. MB 2: 396. fadhr- 
in ... drogh hona siälfwir for domin oc antwardh-
adhe hona marciano höfdhinga . . . och beswor han 
om sina almektogha gudha at han skulle hona mz 
hardhasta pynom fordarfwa ST 263. jak bidhir thik 
vm alzwaloghan gudh ib 7. o jomfrw maria tu som 
mins herra öghon saman lagdhe tha han dödher war 
. . . iak . . . bidher tik om the sorgli thu tha haffdhe 
at tu nw miscunna mik Lg 3: 26. jak bidhir vm (per) 
ihesu christi nampn Bir 3: 18. manar jak thik vm 
(per) ihesu christi pina ib 2: 86. KL 163. jak manar 
thik vm lifwande gudh MP 2: 12. jak manar idhir 
vm al hel a g thing ib 138. giordhe them liwande mz 
bönum vm ihesu nampn KL 36. han nämpdes (upp­
fordrades) vm ihesu christi nampn thwem siunom ib 
313. — (?) capitenaren skal . . . them som lathe aller 
rädde ärw wpwäkkia mz godhom ordhom, oc wm theras 
mandom styrkia oc förmana PM 2. 18) för att be­
teckna omfattning, storlek, vigt, värde o.s.v.: om. vyn 
faat om vij eller viij aam SO 190. ib 202. hempta 
honom . . . ena kanna ööll om ij [2] stop SGG 109. vti 
ena kanno vm twa stöfueke LB 2: 71. for . . . ena sylff- 
skeedh om fyra lodh SD NS 1: 6 (1401). DD 3: 239 
(1497). een hest om xij mark SO 72. een hest om xx 
eller xxx mark ib. ib 73. 19) för att vid beteck­
ning af mått el. sätt uttrycka en öfverensstämmelse 
med el. ett närmande till: på. pät pype a vart mal 
vm ])änna mata (d. v. s. sålunda) Bu 17. Bil 232. — 
omkring, ungefär vid. them skil aat väl fyra oc siu- 
tighi milo. älla vm the matto (vid det laget, så om­
kring) af them milomen Bo 24. eet litit hws vm the 
mato suasom (omkring) ena alin höght ok bret ok 
lankt a alla slinde Bir 2: 257.
B) adv. omkring, k cristiern . . . beelagde thz 
(Borgholm) allth om RK 3: 240.
Jfr bak-, bort-, fram-, livar-, här-, kring*-, 
nidher-, thvärs-, tlivärt-, j>är-, up-, utan-um, 
äfvensom um ens (se aider, ens, po.), uni fram, 
um kring*, um kul (under kulder), um sidli och 
um sij)ir (under sipj.
Uin (om), konj. och indir. frågeord. [Fdan. um, 
om] L. 1) konj. om, i fall. Jfr Bergqvist, Stud. 
öfver den kond. satsfogningen i Fornsv. s. 32 f. böte 
XL mark, vm han warmer pär laghlikä tillwnnin 
SD 5: 374 (1344, nyare af skr.), skal han . . . skatt oc 
skyld györä som bonde, vm han ey piänist forma at 
györä ib 476 (1345, nyare afskr.). pät är pit vm pu 
vilt hans rape lypa Bu 184. skal thu thinom for* 
äldrom . . . sina nödhthorfft gifwa ... om thu formath 
ST 272. huar flere digdemän saman komo (för -a), the 
mågho raskara got rådh finna än en eenstaka man, 
vm the ära alle eens wiliande KS 6 (14, 7). kun- 
unga ok höfdinga skulu ey afbradhe wara i hämdom 
sinom, tå the wredhe äru, om nokor hauer brutit 
widh thöm ib 36 (95, 39). skal tu thz wite at thu 
liuer tha medh rättum skiälum vm thu alt forhuxa 
thz thigh må til koma ib 20 (50, 22). pröfwin i at 
cristne män sculu halda idher for martyres vm iac 
läther fordarfua idher Bil 912. war hon (Adams synd) 
flerom mannom til skadha, som sidhan skal sighias 
om gudh wil MB 1: 139. fyra systra ällir flere, wm 
swa täkkis abbatissone, the skulu skipas til at wakta 
oc rökta mässo kläde Bir 5: 98. mongh annan ärende, 
som bestellas skule paa eder herredöms vägna, om
mu 796 nmbevorin
gwd fögher helbrödhen J)D 1: 228 (1516 ? eft. aftr. 
hos Langebek). jak wille at the satho samma stadh 
om tlier waro flere mz i radhe at hertogane wordo 
forradne bade RK 1: 4374. the willo . . . lath a han 
wt aff then häfft ... vm han wille thz loffua oc 
swerya ib 2824. simon ... bap neronem läta . . . dräpa 
sik. ok tro sipan han vara guz son. vm han sto])e 
f>ri{)ia daghen vp af döfia Bu 102. gaf sinom fadher thz 
radh at han sculle diärftica them sama gallicane hona 
lofua at gifua vm han kunne the landskapin vinna Bil 
907. wäl vente jak at gudhlik forsyn rädlie wärldinne 
wm ey hafdhe jak rönt y frith skiäpnu lagh min ib 353- 
jak . . . sörgher mykyt at swa manga siäla sculdo 
forfaras j dagh som häldir matto hafvva komit til 
himerikis vm the hafdho takit vidh cristindom ib 
886. han var . . . redhoboen ... at thola dödh fore 
the hälgha tro skuldh: vm thät guds vilii vare ib 
862. hafdhe darius lowath . . . zorobabel at byggia op 
ater ierusalem . . . om (Cod. B än 529) gudh gawe 
hon um nakan rikedoma at radha MB 1: 24. han . . . 
sagdhe sik ey wilia neka vm abboten budhi honom ga ij 
elden KL 249. vm han (dadelkärnen) sätz ok plantas j 
feta iordh tha fetmar han Bir 1:132. vm tu hauer mykin 
hugh ok stadhughan, tå må tu liua medli mykle tröst 
KS 23 (55, 24). vm owin ok skadhaman är ey rikesins 
makt iwi starkr, tå är bätra bärias än tula bådhe 
blyghd ok skadha ib 75 (185, 82). vm thän är til 
tber afladha sötmans miolk vvtkristar. tha senka äkke 
spinane at wtgiuta miolkena Bo 102. vm nokar är 
sniäldare än andre. £a är han swa öjraiiukir ... at 
han synis . . . alra minzstir KL 183. om swaa skaal 
ske, at lyndorm komber her tiil arffs, togh gar her 
manghen arff tiilbaghe i swärighe BSH 5: 101 (1506). 
nw wm systrana slaas inbyrdhis, tha maa confessor 
them afflösa Bir 5: 51. wm all thässe ordh äru san 
jak nu sagdhe ok än jak nu thiänar sannum gudhi 
ihesu christo tha gifui han at thässe (quin)na faa 
sith mal atir Bil 477. om thu faar nakra willebradh, 
tha gör thz til mat, som thu weest at mik lyster 
MB 1: 212. vm noghor hiälp kan läggias til bergx 
mennena tha sculu smidhi forslaghara oc blasara 
tridhiuugen wtgywa mz mestar mannomen PfN 136. om 
man far giäld . . . tha seal man . . . gnidha hoffwdit mz 
salt oc ätikio LB 1: 96. vm the stungo fingir i nak- 
ors mun tha gespathe han KL 227. om han hafdhe 
sakt sik vara gud oc hafde ey varit tha formatte 
han ey liafua dödhum liiff gifuit Bil 81. wm nokor 
man dirfdhis til at locca til sin konungs fäste mö 
fran hanum han finge konungs wredhe ib 229. wm 
nokor menniskia haffdit seet thz ware wäl enom hed- 
ningia leet RK 1: 3950. om man slaar annan j häll 
MEG (red. A) 53. nu vm man slaar annan hugg eller 
stinger blodwite ib. nu vm man vardher ey gripin 
widher ferska gerning ib. ib (red. B) 58 (på de fyra 
sistnämda ställena i rubriker). — inledande en sats 
som innehåller en definition: om, då. nu är nidhskapr 
odyghd, vm (d. v. s. den last som består deri att) 
man haldr alt kuart huat som giwande är: suå är 
ok vrgytia annor odyghd, vm man giuer alt huat ey 
giwande är KS 34 (88, 36). nu sighias . . . wara tolf 
oärlik åthäue . . . första är, vm witur man är dyglida- 
lös ib 45 (115, 49). ib 46 (ll7, 50). 2) indirekt frå-
geord. om, huruvida, sanetus remigius spurdhe vm 
nokor hafdhe skadhat them KL 35. jak biudhir thik 
. . . at thu sigh mik vm thu äst dödhir ib 84. skudhin 
. . . vm han forma pet frälsit vppe haldä SD 5: 477 
(1345, nyare afskr.). han skal huxa om thet han giua 
wil, vm thz är hånom quämelikt ok skadhalöst, thy- 
lik ting giua thöm thz bedhas KS 34 (s8, 37). frestarin 
. . . ville forsökia vm han vare gudz son Bo 48. ib 49. 
han wille . . . pröwa om han matte hertogans men for- 
wynna RK 1: 4078. villo höra hans antswar vm han 
ville ther vnder gaa ib 2840. han . . . bad honom rida 
til lödesa . . . oc see om han finget ater igen ib 2: 
9374. seen aat wm portane oc dörenar j clostrena äru 
wäl atirlykta mz laasom Bir 5: 86. hanom (biskopen) 
bör . . . idhkelika wmhugxande, oc grannan beskodare 
wara, wm reglan j allom punetom hallis ib 4: 39. — 
llllå Ok, konj. om ock, om äfven, äfven om. swa her- 
liga tilreddes thz huset at om ok j hymmeriki ey 
vare större ärä then nä syntes nogh vara til alla 
astundan LfK 243. huar een som döör scrifftader . . . 
om ok han ey fult giort hafuer fore syna scrifftada 
synder tha tilkoma godha englä oc störkiä han ib 264.
— 11111 ok äll, konj. = mil ok. om oc än (et si) 
löse oc ostaduge män tik ey wilia höra . . . tha likka- 
wäl mange gudhz wener . . . the skulu glädias oc 
gladelika mothe tik taka Su 155. ffor thy at han . . . 
sälika hädhan faar, wm oc än (si etiam) haffde (för 
han haffde) hardelikasta twinghas j dödhenom ib 247.
— um än (om än. om en MD (S) 210; LB 7: 83,
189, 241; Lg 3: 132), konj. och indir. frågeord. 1) 
konj. om, i fall. änkte i It skal idhir hända, vin än 
ij idlira tröst til gudz sätin KL 339. dyoclecianus . . . 
bödh han offra sinom gudhum om än han wilde ey 
dräpas mz ondum dödh ST 114. ey skal han vppenbar 
wardas fiendomen, innan twa äller tre dagha om än 
han ware ey menlös MB 2: 53. hwilkin som altidh 
hafdhe varith j sanne sälelikhät om än han hafde 
gömt thit budhordh Gr (Cod. D) 366. flym . . . wt i 
biärgha skrybbor vm än vi vardhom ther frälste ib 
(Cod. A) 307. hwat dughir människionne at hon aflar 
alla världina, vm än hon gör sik siälue skadha Bo 
96. om än i vardhin döpte, tha takir gudh idhra gaf- 
wor Gr 303. om än ij mik slaan ij häl thz är alexandro 
enkte wäl Al 3477. Gr 294. ST 384, 425. VKR 5. MD 
(S) 210. Lg 3: 132, 337. LB 7: 83, 241. BSH 5: 509 
(1512). 2) indir. frågeord. om, huruvida, thera
spörninga som the han spordhu om än hon matte fa 
barn KL 8. spordhes hon fore ... om än nakar 
wiste thät fornämpda godz laghlika saldth . . . wara 
SD NS 1: 568 (1406). spör honurn, om en han tror 
... at iesus christus er then beste . . . läkiaren LB 
7: 189. the . . . sporde, om än jak ville vara them 
medhstandig, om än lian drager thetta til bake ighen 
BSH 5: 509 (1512).
umbetro (ombethro), v. ombetro, betro, bediendis 
at the thet swa fforsthaa vile som iach them fulkom- 
ligha ombethror oc for gudi sware wile FH 6: 124 (1512). 
umbevaradher, se unbeyaradher.
umbevariling, f. säkerhet, bekräftelse, til thäss 
mere wisso och höghre vmbewarning SD NS 1: 305 
(1403).
umbevorin, umbevarin, se unbevorin.
umbidhia 797 unifft
umbidhia (om-), v. [Ä. Dan. ombede] bedja om, 
begära, är then i pawa banne som sadana skaffar ällar 
om bidher LfK 166. hafuom wi them for:da jeppa 
gifuife . . . wara röst til thetta fornempda laghmans 
dome ok hafuom han ther til särdelis vmbidhit ok til - 
wait BSH 1: 185 (1386).
lllllbiu{)a (om-), v. [Fdan. umbiuthæ. Isl. umbjöda. 
Jfr Mnt. ummebêden] L. 1) underrätta, låta veta. 
min herrä konunghen hafwer os vmbudhit ok til serif- 
wit at nokot folk hafwer sik sampnat SD NS 1: 348 
(1404). iak wil her nest umbiude idher hwem j seula 
sware HSII 7: 11 (1467). oss aller pöin warn doom 
hawa med hemelikum bupum vmbiupa . . . wiper naffn 
alla perä pe fäldo SJ) 5: 377 (l344, nyare ajskr.). 
Jfr uutbiudha. 2) bjuda, befalla, allom persis 
han o-mbödh at the skullo thingath koma Al 3602. 
uiuboa, v. L.
umbuj) (vmbodh. : -bodhe tSJ 30 (1425). om­
budh MB 1: 133, 149, 349. vndbudh ib (Cod. B) 537), 
n. [Fdan. umbudh. Isl. uinbod] L. 1) herravälde, 
myndighet, siälin hafdhe fulkomith ombudh ower al lan 
likamin MB l: 133. ib 149. konunger är alla stadhe 
iämnär i sino rike mz ombudh oc walde ib 349. teer 
han (Gud) ey alla stadhe iämmykit sit wald oc om­
budh ib. 2) uppdrag, bemyndigande, at jak lian­
er fangit jönes stenarsyni mit fult ok laghlikit vm- 
budh at vtmana ok vpbära aff hanes skrädara ena 
halfua läst ok sex fiska SJ 30 (1425). skal jak alt 
thät halda ok hawa som han gör i thässo mino vm- 
bodhe ib. 3) ombud, fullmäktig, mädh allum thöm 
landum ok stadhurn som jak bo inne hafdhe a mins 
herra konunxens wegnä tha han aff landeno foor, skal 
iak eller min wmbudh mik eller sik enkte bewäria 
BSH 1: 132 (l37l). at i hon um oc hans arfwom oc 
thera wissom vmbudhom svvarin. oc rätta lythno stand­
in BYH 1: 182 (1377). wi ... gawom honom . . . 
fulla macht ok alla at giwa fonda albriete äller hans 
wissa ombudh i lyst ok fasto opa the fonda jordh 
SD NS 1: 108 (1402). ib 109 (1402), 132 (l402), 156 (1402), 
216 (1403). när här thord eller hans wissa wmbudh 
ther fasta a bedhis ib 256 (1403). ib 420 (1405). — 
Ulllbuds bref, n. [Fnor. umbodsbréf] fullmakt hvar- 
igenom uppdrag gifves åt ngn att vara en annans 
ombud. SJ 3o (1425). — umbuds man (wmbitz- 
man SD NS 2: 148 (i409). ömbotzman MEG (red. 
B) 60 (på tre st.))9 m. [Fdan. umbodsman. Isl. um- 
bodsmadr] L. ombudsman, herra staffan staffansson, 
prester oc wastena klosters wmbitzman SD NS 2: 148 
(1409). — särsk. ombudsman, ämbetsman i konungens 
tjenst. Jfr Maurer, Das älteste Hof recht Nordens s. 
69. them som gäld kännis honum seal mins herra 
(d. v.s. konungens) ömbotzman swa langan dagh läggia 
at beredha, som honum är möghelikit at bethala MEG 
(red. B) 60. seal mins herra ömbotzman mz godhom 
mannom j gardhenom lata mäta hans hafuor ib. seal 
mins herra ömbotzman antwarda then gälda agher j 
bender them gäldas seal ib. Få motsvarande tre stäl­
len MEG (red. A) 56 läses ämbetzman. Jfr MELL 
DrVl 4, 12, 13, KrLL DrVl 4, 8, 13, äfvensom SkåneL 
1 105, 126, 147, 154, 156, 157, samt i noterna till Schly- 
t ers upplagor af nämda lagtexter anf. varianter. Jfr
ämbitisman.
umbyggia, v. L. 
umbylia (om-), v. L.
umbära (om-), v. [Fdan. umbære. Isl. umbera] 
1) bära, stå ut med, fördraga, tåla vid. ey äru allo 
the thär käte kunno vmbäro (för -bära; non sunt equa- 
nimes in rebus alacribus omnes) GO 621. 2) bära,
lida, finna sig i. han thulde . . . mykiu ok hardhan 
siukdom ok vmbar thulomodhlika KL 79. thulumodhe- 
lica vmbära hans fran uaru Bo 94. — tåla, fördraga. 
vmbära nokorn skadha medh winskap ok wise dagh- 
tingan ok winlikom åthäuom KS 75 (185, 82). styrk- 
leker huxens är i thy, än mannin vmbar thulmodh- 
lika alla gen uärdo ib 20 (49. 2l). Bo 101. han är . . . 
vmbärande vara ondzsko Gr 295. Bir 1: 66, 141. Bo 
192. hwat tholumodhelica oc huru siäfiica han vmbär 
oc vndfaar tliäs vsla manzsins falska kus oc vmfämn- 
ilse ib 189. jak gat ey längir vmburit guz vanhedher 
Bil 211. skulum ... vi ... tholimodhelica vmbära 
them oc väghia thera gäld Bo 12. han är othologhir 
at thola älla vmbära eth ordh j min hedhir Bir 1: 
70. vmbar iak herodem ok pylatum ib 74. vmbär iak 
onda ib. ib 2: 305. äpter wmskiptelikhet thera som 
synda ärw andre wmbärande (portandi) och andre nafs­
ande Ber 61. thu ombar ok tholde mik j syndynne 
Bir 4: 167. liuat dom vilin ii giua pänna manne, som 
rnykit ilt hauar giort: ok iak hauar länge vmburit 
ok polt (quem tamdiu toleravi) Bu 28. — hafva för­
drag, hafva öfverseende (med ngn), vmbär mz mik i 
thätta sin Bo 26. ib 35. huru opta iak vmbar mz thik 
ok tolde nar thu fiolt j syndena Bir 1: 8. ib 74, 2: 205, 
3: 465. wi haffwom länge omburit mz tik om tliina 
skörheet Lg 637. — hafva fördrag (med ngn) för 
(ngt), ursäkta (ngn) för (ngt), tillgifva (ngn ngt). 
matte ängin fowthe ... om bära thera brot mz nakr- 
om mannom MB 1: 465. skal iak thz mz idher om- 
bära Fr 197. — hafva öfverseende med, ursäkta, thz 
bidher iak idher ... at ij vilin mik nw ombära Iv 
2985. 3) visa undseende (mot ngn) med af seende
på (ngt), iak vil ... thetta swa ombära mz thik 
som iak vilde thu skulde göra mz mik Fl 1412. 4)
hafva mi skund (med ngn), hafva el. visa skonsamhet 
(mot ngn), the ropadho til diäflanna som thöm flängdo 
oc sagdho sua hwar j sin stadh vmber mz (parce) 
mik vmber mz mik Fa 17. prästen . . . badh han 
vmbära mz sik i thy sinneno KL 318. nu mat thu 
see huru gudhane äru thik miskunsammi, oc vmbära 
mz thik ST 256. gudh haffui täss loff och äre som 
wille mz swerige ombäre RK 3: 2399. — skona, för­
skona. some sparas här ok vmbäras aff plaghom Bir 
2: 306.
umbära, se un t bära.
um bärliker (-likin), adj. fördragsam, som har 
fördrag (med), han är .. . vmbärlikin om vara o[n]szsco 
Gr (Cod. D) 389.
umdraglia, v. [À. Dan. omdrage." Jfr dels Mnt. 
entdregen, untdregen dels Mnt. ummedragen] borttaga. 
gudh wmdrogh (transtulit) thin a syndh Ber 34. 
umeghn (om eghn. omäghn), /. L.
umfa (vn-. vnt-. omfaa), v. [Mnt ummevän, 
umvän] omfamna, kom frun mote sinom herra oc 
wilde han mz hedhir oc wördhning kerlika vntfa (um- 
vangen) som donde qwinnor plägha sinom husbondom
umfa 798 umfämnilse
göra tha the aff pelagrims färdh hem koma ST 445. 
thz signedhe liik hon wildhe vmfa MD 75. — refl. 
UlllfaS, 1) omfamna hvarandra, the omfingos (Cod. 
B vnfingos) ther liofflika tw Iv 5571. the . . . toko 
huart thera annath om hals vntfingos lioflika for vtan 
fals ib 5712. 2) omfattas, gripas, betagas (af),
med instrumental dat. storom hogh darij hiärta omfaas 
Al 3039.
umfa, se untfa.
Ulllfara (om-), v. [Ä. Dan. omfare. Jfr Isl. um- 
farandi, äfvensom Mnt. uinmevaren] L. 1) fara 
omkring, hringfara. hulke oinfarandis mang land. kunno 
hwarghine finna swa faghra quinno Gr 282. 2)
fara förbi. part. près, förbiilande, flyktig, aller war 
time är ey mer än omfarande skugge LfK 121.
umfarning*, /. Jfr umfärj). — umfarningis 
mail (omfarningäs-), m. man hvliken SS ordfö­
rande bland fastar ne är närvarande vid omfärd. Jfr 
Lehmann, Abhandlungen zur German. Rechtsgeschichte 
s. 109, 113. Svenska Riks-archivets Perg ament sbr ef l: 
423 (1378; Dalsland).
um fram, prep. L.
umfämna (wmfwämna Ber 44.' umfämpna. 
vmpfämpna Bir 2: 153. vmfepna ST 4i. om­
famna: -andis Su 135. omffämna LfK 176 ; -adhe 
Lg 668. omfämpna Ber 285; -andis Lg 812. om- 
ffämpna LfK i?3. vmfäghna: -adhe KL 262, 
290; -athe ib 217. vmfägna MP l: îoo; -ande 
Bo 36; -adhe ib 245; KL 290; -adho Bir 4: (Dikt) 
223; -adhom ib 247. vmfängna: -om Bo 37. wm­
fängna Ber 115, 200, 202, 237. wmfangna Ber 
193. omfäghna Bo 118. omfengna MD 65. vm- 
fämia ib (S) 214. om fämia ib 223. vntfäghna 
Bir 2: 70. près, vmfämnir Bo 212. vmfämpnir 
VKR ii. wmfämpne Lg 3: 485. -ar. impf, vm- 
fämde Bir 4: 142; -OS Bo 208; -oms Bir 3: 158. 
vmfämpde ib 4: 155. wmfämpde ib 45. om- 
fämpde MB 2: 321. vndfämde KL 359. vmfäng- 
de Bo 5. omfängde MD 67. -adhe. part. prêt, om- 
fämdher: -an Su 101. n. omfämt ib 190; Gr (Cod. 
D) 380), v. [Fdan. omfærnpne, omfægne. Jfr Isl. um- 
fadma] 1) omfamna, min fadhir lopp moot mie. oc 
vmfäghnadhe mic . . . jac vmfägnadhe oc han KL 290. 
fiöl ok han a knä oc sagdhe. min sötasta modhir thz är 
iak . . . oc tha the stodlio op. vmfämpnadhe hon han 
mz rinnande tarom af glädhinne takande han fast aat 
sik. ok lagdho sin änlite saman hwart vidh annat Bo 
222. mz hwat store glädhi oc tröst ok modhirlico valde 
hon vmfängde han oc köste ib 5. mange munka haua 
liuar sik hus oc gardh hulke ey blyghis ... at vntfäghna 
(amplexantur) sina eghna syni mz glädhe Bir 2: 70. 
mins kärista [wenstre] hand skal wara vnde mit hoff- 
wdh baudh ok then högra . . . hon skal kärl i ga vm- 
fämia mik MD (S) 214. KL 217, 262, 359. Bo 36, 245. 
Bir 1: 246. MD 65. MB 2: 321. Lg 668, 3: 485. Ber 44, 
285. Su 135. än thu wmfangna (amplexata ftier is) thin 
sötasta brudhgumina ihesum christum mz renom vvm- 
fängnilsom Ber 193. hwi iak han ey atherhyölt om- 
fämdhan i minom kärlekx fampne Su 101. om fämia 
. . . henne rynkiota bwk ok knokor MD (S) 223, hon 
. . . wtsköf af sik hans arma mz hwilkom han hafdhe 
omfämt henna haals Gr (Cod. D) 380. thörkar hon
them (fotterna) oc vmfämnir thöm mz alle gudhelik- 
het oc kössir Bo 212. vmfämpna vars herra licama ib 
210. varfrw ... fiöl a knä vidh grafwena. vmfämn- 
adhe. oc välsignadhe hona ib 214. omfäghna korsit 
ib 118. MJ) 67. Su 190. iak lagdhe mik nidher wppa 
iordhena, omfämpnandis henne Lg 812. at j dödhenom 
siäluir gudhdomin thina siäl vmlamde Bir 4: 142. ib 
155. 2) omfatta, mottaga, anamma, hans sötasta
kärlek sötelika vmfägnadhom (amplexata) Bir 4: (l ikt) 
247. ib 223. 0 thäkkasta . . . ordh. af mik . . . vmfämna- 
skolande (suscipiendum) mz alle mildhet Su 449. 3)
omfatta, sluta sig (ill, hylla, diäfullin ok hans gerninga 
vmfämpna the mz allom sinom godhuilia Bir 3: 287. jak 
wmfangna (amplector) han (Gud) mz wilianom och kär- 
lekenom Ber 200. at iak skuli . . . hona (Trefaldighe­
ten) älska och wmfängna ib 202. — omfatta, omslutå, 
taga sig af. gudh . . . vmfämpnir . . . mankönit medh 
gudhelix kärlekx brändagha VKR 11. änglane vm­
fämpna kirkiona mz swa storom älskogha swa som 
thit hon ware j hwars thera hiärta Bir 1: 377. wm­
fängna alla mz godhwilia och kärlek Ber 115. 4)
omfatta, fatta om, taga, gripa, mottaga, välja, hwi 
takom vi . . . forganglikit for vissona. ok vmfängnom 
mz swa store akt värlzlikit, for thz som äuärdhelikit 
är Bo 37. the vtuälia siälfuiliandis oc vmpfämpna 
dödhin Bir 2: 153. iak wille än gerna dödhin vmfepna 
. . . ther til at iak matte ena stwnd faa see mina käro 
sy ny ST 41. han . . . hata renlikhet och wmfängna 
smitta Ber 237. Bir 4: 45. — mottaga, underkasta sig. 
vmfämpna gerna ok thol tholomodhelika al dröuilse 
Bir 1: 240. swa at mannen vmfägna al tilkomande 
ting gladlica MP 1: 100. ö) tänka på, sträfva ef­
ter. omffämpna kräselika födho LfK 173. omffämna 
sannindh ib 176. omffämna gudelika snille ib. swa är 
wmfämnande thässa lifsins glädhi, at aldre gange af 
aminneno komaskolande domsins besklikhet Ber 151. 
— refl. umfämnas, omfamna hvarandra, vi vmfämd- 
oms mz inbyrdhis vmfämnilsom Bir 3: 158. vmfämdos 
the mz storom grat Bo 208.
umfämnilse (vmfämpnilse VKR 11 ; Bir 1:89. 
vmfäpnilse ib 3: 29. vm fämpnilse ib 1: 27. 
vmpfämpnilse ib 3: 117. omfämnilse Su 19, 135. 
ho; -en LfK 183. omffämnilse: -om ib 179. om- 
fäghnilse: -om Lg 3: 284. vmfängnilse KL 
186. wmfängnilse: -om Ber 193), n. pl. och f. 
[Fdan. omfæmpnelse] omfamning, huru siällica lian 
vmbär oc vndfaar thäs vsla manzsins falska kus oc 
vmfämnilse Bo 189. at the gladelika tik omfämnandis 
i sina omfämnilse, läti tik när sik sithia Su 135. 
vi vmfämdoms mz inbyrdhis vmfämnilsom Bir 3; 158. 
än thu wmfangna thin sötasta brudhgumma ihesum 
christum mz renom wmfängnilsom (amplexibus) Ber 
193. hännas (brudens, den himmelska vishetens) om­
fämnilse Su 19. tilfögdh aldra högxta trefalloghetz 
omfämnilse ib 140. Ber 44. VKR 11. Lg 3: 284. til- 
föioms honom mz gudelikx kärlekx omffämnilsom LfK 
179. söta omfämnilsen ib 183. brännande til gudh mz 
kärlek swa som brudh til sins brudhgumma vmpfämp­
nilse Bir 3: 117. hänna arma ok alle andre limi hulka 
hon sua sötelica vträkte til manzsins vmfäpnilse (am- 
plexum) ib 29. at iak owärdogh skulle wardha gudz 
modhir hulkin som ey weet manz vm fämpnilse (vi-
umfämning- 799 Umgang;»
rum non cognosco) ib 1: 27. nt iak maghe entidh 
nytia thin histeliko ymfänipnilse (concubitu) ib 89. byria 
oloflik vmfängnilse KL 186.
umfiimning' (wmfämpning), /. [.J/r Jsl. um- 
fedming] omfamning, the hälgha kirkio är altidh 
brudh ok inodher, hwilkin ey lather af at födha, ok 
blifwer än iomfru osmitta alt for thy i cristi wni- 
fämpning Lg 3: 4S8.
Ulli far]) (vmfeerdh), /. [Jfr Jsl. umferïî] L. eg. 
kring farande, kringgående ; omfärd, vid öfverlåtelse af 
jord enligt Vestgöt sk och Värmländsk rätt förekom­
mande handling hvilken bestod der i att emottagaren och 
öfverlåtaren jämte vissa andra personer som egde att 
vid tillfället vara närvarande gingo kring den föryttrade 
jordens område. Jfr Schlyter, Ordbok s. 662; A mira, 
Altschwed. Obligationenrecht s. 514 f ; Lehmann, Ab­
handlungen zur German. Rechtsgeschichte s. 102 J\ hoc 
ea lege faeimus quod lingua patria uocamus nnilsceta. 
ita quod in placito communis populi publicetur & um- 
ferd fiat lege terre SD 1: 228 (1222-30). reeognoscimus 
. . . nos colonias nostras in harsaas, wranne et ytra- 
sund . . . geztauo tunæson . . . vcndidisse. et scota- 
cione legali wlgariter dicta wmfærdh sibi et suis he- 
redibus assignasse et tradidisse ib 3: 681 (1325). ib 2: 
17 (1286, på två st.), 4: 230 (l33l), 245 (l33l), 5: 629 
(1347). scotamus . . . ipsis et irreuocabiliter assignamus. 
cum omni ratificacione. et modo legum vestgotorum* 
dictis skapt et vmfærd ib 29 (I34l). hoc . . . concambium 
prediorum factum est cum omni legali iure vermælandie 
. .. jsti presentes fuerunt super firmacionem dictam fæst 
et vmfærp ex parte nostra, et predicte reuerende do­
mine et conuentus, videlicet ego andreas ac suno 
thordæsson . . . , saluo in sytherby ib 4: 348 (1334). 
hauir jäk hanom thet for:de gooz farit metli skaft oc 
skiai fra mik oc minom brodhir ... oc thiil fonde 
thorbärgh ... oc thässä xij fasto waro oppa vmfärd- 
onne (för -inne el. -ennePJ ib NS 1: 620 (1407). haff- 
händhom (d. v. s. affhändhom^) vii oos thet goodz 
for:dha fraa oos oc wara arffwa thil michiels niclisson 
oc hans arffwa, thil äwärdhelika ägho, med h fäästh 
oc medh vmfeerdh oc medh allom thöm laghom, som 
war lagh thil säghia, oc fäästhin war giordh a lag- 
berghe i thingwallom ib 2: 404 (1411). ib 786 (1414). 
Svenska Riks-archivets Pergamentsbref 1: 589 (1379), 
2: 87 (1385), 193 (l390). Styffe, Skandinavien und. unions­
tiden, 2 uppl., s. 150 (urk.fr. 1444). hiollo thesse a skapt- 
eno med mik tha omferdhen giordis Vesiergötlands 
Fornminnesförenings Tidskrift IL 2 s. 48 ( ur k. fr. 1461 ). 
Jfr lagha umfärdh, äfvensom umfarning'.
unigaug* (om-),/.f = umganger 3. then som 
är thridhi planeta äpter honum rnz omganginna (Cod. 
B vmganx 534^ räkning om kring MB 1: 71.
umgauga (-ga. -gaa. omganga. omga. om 
gaa), v. [Jfr Isl. umgauga, ganga um] L. 1) gå 
(en omgång el. ett hvarf) omkring, the tre vmganga 
ther gud här vmgik vm korsit LB 2: S9. 2) gå
omkring, omgifva. the thänkte lata een rnwr omganga 
RK 1: (Albr) s. 211. 3) förlida, förflyta, ey thorf
thin fädher (för fadlier) vänta sik bötir för än fäm 
thusand ar äru vmgangin Bil 88. naar arith aff them 
dagenom är vmgangit MB 2: 109. huru tyman löper 
och om gaar RK 3: 3390. 4) gå omkring} vandra
omkring, vi hafuom vmgangit alla väghna KL 399. 
MB 2: 393. — med ack. wtuäliom os män som vmgange 
israels biärgli KL 399. 5) gå omkring; utbreda
sig, grassera. eehuar han (pesten) vmgangher SD 6: 
156 (1349? gammal af skr.). 6) gå omkring, vandra,
vistas, umgås., war herre ihesus vmganfganjdhis her j 
jorderike JP 166. thän som vil gudhi fulcomlica thiäna. 
han skal äkke vmganga i bland sina frändir. vtan fara 
fran them Bo 28. nar iak vmgik likamlika j wärldinne 
Bir 1: 184. ib 5: 29. VKR xvi. — vistas, hafva sin 
umgängelse. war hon omgangandes i hymerikis heme 
Lg 3: 424. 7) umgås (med), hafva umgänge (med),
vara samman (med), hon . . . giorpe pöm . . . gopa 
. . . sum vm gingu mäp hänne Bu 10. at han omgik 
synlikin mz marmorn her j werdlene Bil 536. huar tu 
vmgångr medh iämningom tinom KS 25 (61, 27). medh 
manuom winlika liua ok vmgånga ib 38 (99, 40). han 
. . . vmgik mz sinne modhir oc fostir fadliir Bo 30. var 
them som han hafdhe vmgangit mz ey stort vm han 
ib 32. wmgak ey gerna mz the thu ey känner Ber 
289. han gläder alt thz mz honom vmgär RK 1: 405. 
Bil 861, 897. KS 37 (98, 40). Bo 155, 233. — umgås 
med, livarandra, vara i hvarandras sällskap, skal t thu 
nu see vppa huru the vmganga badhe saman Bo 23. — 
umgås med, vara samman med. med ack. the män i 
egipto, som the hafdho mäst omgangith MB 1: 472. 
at han höre ey ällir haui när sik alla (för älla) vm­
gange oc styrke thorn som äru genuärdhoghe the hälghe 
kristne tro Bir 2: 234. the skulu opta quiunor om 
gaa (cum feminis conversari) MD (S) 303. Ans g 177. 
8) uppträda, gå till väga. af them som swa om- 
gangir (conversatur) Bo 138. 9) skicka sig emot
(ngn), behandla, han oc hans fogede och thiänere 
haffde swo omgonghet them, swo at the alleledes 
tackkede them BSH 4: 159 (1493). 10) hafva att
göra (med), vara i närheten (af), vara med om. vm 
thw bliuir j varo fatika huse tha skulu madlika oc 
orma opuaxa aff varo myrke ... aff hulkra hörsl 
thin hörssl skal styggias ... oc aff thera biti oc 
stiongom al thin makt skal kolna oc forgaa, oc hällir 
än thw ville thz lidha älla ther mz vmga häldir 
ville thw ey haua varit föddir (quorum cohabitatione 
malles non fuisse natus) Bir 2: 37. — vara i närhe­
ten af, vara med om. med ack. aff wärsleko folke, 
huilkom thz witherliket är, oc thz daglika see oc 
omga LfK 155. in umgås (med), hafva att göra el. 
skaffa (med), sysselsätta sig (med), her omga i iordh- 
rike mz wärldinna fä oc gotz MB 1: 434. kununga 
ok höfdinga skulu umgånga medh klerkdom i mångom 
sakom KS 51 (130, 55). mz diäfuulskap iak ey omgar 
Fl 1775. mz torney kunne han ey mykit vmga RK 1: 
74. 12) iimgås (med), umgås med planer (på), tänka
(på), han omgar mz tint mordli Al 9991. — Ull) gang* a 
Sik, umgås (med), vara samman (med), hafva att göra 
(med), han . . . war grymmcr oc hogmoduger. sa at 
ängen gat omgangit sik mz hanum Di 17. — umgås 
(med), skicka sig i umgänge (med), mz hwar man wäl 
omgik sik han Al 10004. han är en sedig karl och medh 
alle lempe kan sig wmga medh alla BSH 5: 138 (1507). 
— refl. Ulllgangas (-gaas)j 1) umgås (med), 
hafva umgänge (med), vara samman (med), at see ok 
vmgaas mz swa helga persona Lg 3: 547. alia the
nmganga 800 umgftngol
hona sagho ok mz henne vmgingos ib. 2) umgås 
med planer på. at wii skulle hemeliga vmgas med, at 
koma konung cristiern till at mächtig worda offner 
worth rike swerige BSH 3: 284 (t47o). — (vmgar för 
vpgar: suasom daghrand ther vmgar (consurgens) mz 
alla dygdha klarhet JSir 2 : 240.) — Jfr gauga 111H.
umgailga (wn- Lg 3: 99. om-), f. 1) Um­
gang else, vistelse, war wmganga (couversatio) är j 
himerike Ber 37. Bo 37. 2) umgänge, samvaro, i
konungx thiänist oc vmgango Bil 598. var herra ihe- 
sus drogh sik fran manna kompanskap oc vmgango 
Bo 29. Bir 3: 339. gladh ok lustogh var vaar vmganga 
Bo 212. ib 227. son min nw är var sata vmganga skild 
ib 213. Lg 3: 99. för thera kärleka omgangho som the 
haffde til samman i thera oppfödho BK 206. i . . . 
almänneliko omgango Bo 143. til at fly vaj>a . . . dughir 
mykit enlik vmganga (d. v. s. att vara ensam med sig 
själf) KL 188. 3) umgängei se, sätt att bete sig el.
shicka sig, vande/, lefverne. som sagho . . . hän na 
hälaghet oc dygdhelica vmgango Bo 18. vakta at thu 
vari äkke aat annars vmgango äntigia fundoghir spei- 
are älla ok fulottir domare ib 123. ib 20, 32. hurw 
watzstena clostirs sysloman oc gaardz mästaren oc all 
hionen . . . skulu sik haffwa oc styra i sinom ämbitom 
oc ärffwodhe oc wmgango Bir 5: 109. — (vmganga för 
vtganga el. vtganger: är . . . hans (gränsens) vmganga 
widh dalen iaptahel (sunt . . . egressus ejus vallis 
Jephtahel) MB 2: 50.)
umganger (om-. pl. -ar), m. [75/. umgangr. 
Jfr Mnt. ummegank samt särsk. med afs. på bem. 6 Sv. 
dial, umgång] 1) kringgående, omgång, hvarf. the . . . 
gingo vm kring stadhen . . . oc giordho the siw värff 
om staden gangandis, oc j sywnda vmgangen (circuitu) 
. . . talade iosue til allan israels almogha MB 2: 15. 
the tre vmganga ther gud här vmgik vm korsit LB 
2: 89. 2) färd som företages rundt omkring ett om­
råde, rundresa? om uppbördsresa. thet skal vcl waara 
plas ath faa skattesölffuit rederliga vth i thenne 
omgång 1)1) 1: 228 (1516? ef t. aftr. hos Langebek). 
3) omlopp, kretslopp, hwar planeta stiärna . . . gör 
sit aar äpter sinom omgång MB 1: 65. mz thrim pla­
neto omgangom ib 70. ib (Cod. B) 534. 4) omgång,
omgång speriod, i ak k än nis mi k ... salt . . . Iiawa . . . 
ii alawermanet siäx natta fänge aff tyo natta vmgangh 
(d. v. s. fångsten under sex nätter af tio) SD NS 1: 
203 (1403). 5) omgång, förlopp, ordning t sid han
thz wathnith är wäl giorth klarth, tha läth thz j 
förscriffna pellicanj glas oc distillera thz j sinom wm- 
gangth (för -gaugj til thes thz hliffwer swa wäl 
lwktandis som thz andra förscriffna liffsens wathn 
PM xxx. 6) omgång, gång, korridor, galleri som 
sträcker sig omkring en byggnad; portik; äfoen om 
korsgång i ett kloster, hon (bruden) . . . hafwi ledh- 
ara hulke som hona skulu ledha til sins brudhgoma 
sängh at hon skuli ey vil fara j vmgangomen (in arnbi- 
tibus) Bir 1: 271. portane (till palatset) waro aff fiils- 
been . . . vmganga ok svvala alla bänk ia ok swa fota­
palla aff cristalla ok gimsten godh Al 4633. ther nidh- 
arsta rumit (i Salomos tempel) war gingo balka vth 
gynom murin . . . ther oppa war giordhir een vmgang, 
at man matte vtan til gaa alt om kring samuledh war 
giort widh thz andra rumit, oc widh thz thridhia
. . . vmgangane kalladhos pinnacula ST 417-8. en wm- 
ganger (ambitus) skal wara kringom kirkiona innantil 
widher wägghiana intäppter mz iärngaddrom Bir 4: 84. 
engin dör maa . . . wara j kirkionna iärnadhom wmgang, 
wtan en atenast när högha altarit ib. ib 28, 82. VKR 73. 
skulu wmgangane innan grindena (ambitus et circuitus 
infra crates) läggias mz clarom oc renom stenom Bir 4: 
105. wm the skulu iordhas j wmgangenom ib. hwan free- 
dagh skulu systrana gaa kringom sina wmganga. läsa- 
skolande siw psalma . . . samuledh is skulu brödhrene 
göra, kringom gangande sina wmganga ib 59. ib 5: 38. 
loffuas them systrom som starkan siwkdom haffua at 
the magho läta bära sik wt j wmgangana allir j gräs 
gardhin for färskare wädhers skuld ib 42. tha gange hon 
wt j wmgangen ib 48. ib 47. 53. omgangane i andeliko 
c lostre LfK 104. 7) umgänge, samvaro, hon flydhe
manna vmgang KL 35. LfK 165. 8) umgängelse, sätt
att bete sig el. skicka sig, vandel. thera vmgangir ok 
liuärne loktar j mine asyn suasom almänningis qvinna 
Bir 3: 27. — (vmgangir för vtgangir Bir 3: 174.)
umgangilse (-gangelse: -om Bir 2:324. -gäng- 
ilse ib 3: 332; VKR 23; Su 346; -om VKR ii; Bir 
1: 68, 81 ; MP 1: 46; -a Bir 1: 370; Ber 44. -gängg- 
ilse BSH 3: 173 (1466). -gengilse VKR 23; MP 
1: 53; Lg 3: 547. -gängelse Ansg 187. Ottlgäng- 
ilse BK 206; LfK 155; Lg 3; 511; -om MP 1; 
60. omgengelse LfK 24o. omgengelsse FM sso 
(1513)), n. pl. ocli f. [Fdan. omgængelse] L. 1) 
umgänge, samvaro, drotningen oc syster jngegärdh 
. . . haflfdo kärleken omgängilse sik i mällan i sin­
om barndo[m]s tima BK 206. ey hafuande nochur 
vmgängilse medh werlz folke VKR 23. ey seal werlz 
folk . . . nochur vmgengilse . . . hafua j thera hws 
ib. huru thenna ädhla fru hafdhe sigh i sinne om­
gängilse mz folke Lg 3; 511. nar människian draghir 
sik fran annars vmgangilsom Bo 45. Bir 2: 109. skili 
sik vidli hans vinskap ok vmgängilse ib 3: 332. MP 
1: 46, 53. LfK 240. FM 580 (1513). at the alder 
kunde mätthäs aff henne helge asyyn ok vmgengilse 
Lg 3: 547; jfr 2. ämuäl liuande j thässe liueno 
synis han . . . haua gudz vmgängilse mällan äng- 
lanna Bir 3: 244. fiärka thik fran världinna vm- 
gangelsom ib 2: 324. ib 256. mange . . . flu{)0 värzlik 
vmgängilse KL 188. LfK 155. — samvaro, samman- 
lefnad. äpter thet ath jacli hadde ecke ytermere wm- 
gänggilse medh henne än jach hadde BSH 3: 173 (1466). 
af the himerikis vmgangilsomen. hwar the hwazske 
giptas älla taka sik hustrur Bo 43. 2) umgänges­
sätt, sätt att skicka sig. lofvadhe abothen han oc pris- 
adhe, badhe för sin umgängelse oc fore sina sidhi 
(pariter institutionem ac mores laudavit) Ansg 187. — 
umgängelse. sätt att bete sig el. skicka sig, vandel, 
lefverne. j allwm thinom wmgangilsom (conversatione) 
sigh gudhi thakke Ber 8. huru han vard sva bradlica 
umskipter i annor bättre umgangilse (conversationem) 
Ansg 177. mz ... faghrom ok gudhlikom sidhom ok 
vmgängilsom Bir 1: 68. mz gudlikom omgängilsom ok 
äptedöme MP 1: 60. vändt thit hiärta til hälgha vm- 
gangilse KL 223. ib 124. VKR. ir. Bir 1: 81, 370, 2: 
69. Ber 44. Su 346. renleks vmgängilse MP 1: 49.
umgangol (om-, pl. -ganglar)? m. = um- 
ganger 6; särsk. om korsgång i ett kloster, j wm-
nmgiurdba 801 umkring*
ganglomen är enge lofflikit at tala Bir 5: 27. a tässom 
daghom skulu systrana gaa kringom sina omgangla 
ib 38. magho the (bröderna) läsa j sinom eher, alt 
ther til thera wmgangla wardha fulkompnade ib.
umgiurdha (vm giorda. omgiorda: -adho 
MB 2: 385), v. [À. Dan. omgiorde. Jsl. umgyrda] om- 
gjorda. riddarane . . . vm giordadho (preecinxerunt) 
han mz eet linnit klädhe KL 391. MB 2: 385.
umgillta (om-), v. omgjuta, gjuta omkring, rundt 
omkring begjuta, fwnno the theras wäffnigh alla om 
gothna mz blodh Lg 3: 195. 
umgiälda, se untgiälda.
um gripa, v. [À. Dan. omgribe] gripa om, om­
fatta. han . . . vmgrep badha porthana MB 2: 120.
umgänge (omgänge. omgänghe. omgänge), 
n. [Isl. umgengi] 1) umgänge, skal hon ey wara 
j wmgänge mz androm wärdzlikom iomfrum Lg 3: 43. 
mz hvvem hon enkanneliket omgänge oc widhertal haff- 
wer LfK 155. aff enkanneliko omgänge mz lösom 
människiom oc ostadoghom ib. är swadana omgänge 
allaledhes widhertorffteliket ib. — samvaro, sam- 
manlefnad. babilon . . . tekna wärdlena j hwlke alt 
omgänge skändas af syndinne Ber 35. 2) vandel,
lefverne. äptherfölia mins häloghetz omgänge oc dygdha 
liffwerne Lg 824. at iak aff . . . hennas omgänghe aldr- 
igh kwnne märkia i henne nakra dödhelika synd ib 
3: 400. 3) lefnad? at thu wili os wndherwisa thin
omgänge Lg 3: 467.
Ulllgör (om-), p. adj. förderfvad, illa åtgången. 
iak var aldrigh swa omgör aff nakrom lifuandis manne 
för Jv 5139.
umgöra (-gära. -gera), v. [Jfr Isl. gera um 
samt Mnt. ummedön] 1) skaffa ur vägen, nedgöra, 
besegra, the skulu ... sik wänia ... al åthäue idhka 
the män plägha i stridh annan vmgera ok sik wäria 
med h ES 53 (i36, 58). — besegra, öfvervinna, veder­
lägga. epte abiater vmgiordan giordhe jonas judhe sit 
argument Bil 81. 2) förderfva, bringa i nöd el.
olycka, han plägha tio lundom vmgära ok vndibryta 
land ok almogha KS 61 (152, 67). 
umhughsa (om-, -hugxa. -huxa), v. L. ( UplL
Pg 8: 5) tänka på, hafva omtanke el. omsorg om, 
sörja för. nw är thet ey wäl möghlikt, at en man 
giti thet alt wanhuxat (för umhuxat), fånget ok fänkt 
. . . thär han må sik mädh födha, ok klädha, ok wäria 
KS 4 (8, 4). — part. près, omtänksam, sorgfällig. 
wmhugxande oc aatgömen (sollicitus et diligens) at 
wärna them oc bewara them for köld oc frost, hita 
oc brändagha Bir 4: 8. hanom bör oc idhkelika wm­
hugxande oc grannan (sollicitum et diligentem) beskod- 
are wara, wm reglan j allum punetom hallis ib 39. — 
part. prêt. d. s. hannom bör . . . ithkelighe vara grann­
an oc omhuxadan skodhara ath reghlan oc thässe 
constituciones j allom punetom hallas VKR 81. — 
umhllghsa sik, betänka sig, öfverlägga med sig själf. 
skal han lenge ok wäl sik vmhuxa huru thz mål må 
hälzt wara KS 72 (176. 78).
uinhughsan (om-, -hughxan. -huxsan. 
-hwxan. -hoxsan. -hoxen), /. [/$/. umhugsan] 
L. omtanke, omsorg, omtänksamhet. Bil 884. mz hwat 
store wmhughxan thu prydher thin krop Lg 3: 481. 
med all högeste omhoxen oc fliith HSH 24: 33 (1512). 
Ordbok II.
til meera oc större wmhugxans oc besorgx tekn Bir 
4: 73. aff lichamligha oc werlzligha thinga vmhuxan 
oc besörghian VKR 1. som vmhuxsan hafdhe vm thik 
KL 341. swa myklo meer omhoxsanen war om os LfK 
148. alla andra dygdher . . . som är thulimodh . . . 
miskund, wmhwxan, wrishet Lg 3 : 485.
umhughse (omhoxe), m.f omtanke, liwad om- 
hoxe jak hade, för än jak kwnne komma öffwer giärdes- 
gardhen, oc in opa torget BSll 5: 123 (1506). 
um hy är va, v. L. 
nmhylia (om hölia), v. L. 
uminne, se urminne.
umiorj) (omyordll), f. L. för sig själf liggande 
jordstycke el. jordegendom, jordstycke som någon eger 
utom sin andel i byns gemensamma egor. domuj pau- 
perum vpsalie lego de minutis terris meis dictis vm- 
iord, vnam marcam terre in hauunde & lauunde, <fc 
in alijs locis si dicte terre ad hoc non sufficiant SD 
2: 214 (1296). ib 251 (l298). terre minute dicte wlga- 
riter vmiordhir ib 598 (1310). huilkin min forscripno 
godz j ydhrö j withbo j östragötlande oc j sudher- 
mannalande medh . . . omyordhom fägangom oc scox- 
lutom oc allom androm tillaghom ... jac afhänder 
mic B YU 1: 187 (1381» nyare afskr.).
11 ill hast ail, f. kringkastande, mz . . . öghonna wm- 
kastan (evagationem; genom att låta ögonen el. blickarne 
fara hit och dit) Su 285.
11 mkoma, v. [Ä. Dan. omkomme. Mnt. ummekomen, 
umkomen] gå omkring, fullborda sitt kretslopp, för­
lida. tha ari t war vm komit ST 143.
umkring (om-, om kryng SO 203. om kryngh 
ib 202. om kringa (i rimsl. med dektinga) RK 1: 
(sfgn) s. 181. om kringe (i rimsl. med finge) ib 2: 35. 
wmgringh Ber 66. vm krind (möjl. skriffel) Häst- 
läked. i AS 137), prep. och adv. [Isl. (ngn gång och Ar. 
umkring j L. A) prep. med ack. 1) omkring, rundt 
omkring, han gik thör. ok hans brodher ther alt 
rängde vm kringh thöm badha Bil 793. kom en kron- 
adher diäfwl oc sattis a stool ok dighirt diäfla härskap 
vm kringh han ib 725. alle kommo om kringh honom 
Lg 439. lius com vm kring liket Bu 14. kom lius 
af himnom ok sken vmkring han ib 142. SO 202, 203. 
2) omkring Of ver, omkring i. maria . . . gik opta vm 
kring landet Bu 12. — stäldt efter det beroende ordet. 
thz bud foor riki t alt vm kring RK 1: 4447. friiheeth 
är thz betzta thing ther sökias kan all wärldin vm 
kring M.1) 391. — omkring till, rundt om till. stäldt 
efter det beroende ordet, the scriffuo . . . alt radit om 
kring at the jo komo til thz tingh RK 2: 8235. 3)
i tidsbestämningar för att beteckna utsträckning öfver 
en hel tidsperiod : under, igenom, rundt, till ända. 
stäldt efter det beroende ordet, aff them danzenom . . . 
vendo the ey atir j eet helt aar vm kring Bil 877. 
alt arit wm kring ib 616. eet aar om kring Fr 2254. 
SD NS 2: 78 (1409). Va 41. at dag oc fridh skullä 
bliffuä riken emällän thette aar omkringh FM 213 
(1504). thet neste aar om kringh HSH 19: 134 (1506). 
thz hoff stodh thre vikur om kring Fr 3055. i iudh- 
anna höghtidh. hulkin som stodh atta dagha vm 
kring (per dies oeto) Bo 24. ib 156. KL 317. MB 2: 
231. ST 290, 454. fastogangx sonnodagh sato nokre 
kompana oc drukko . . . the thre daghana om kringh
101
umkringblasa
. . . til messa skulde byrias ib 146. B) adv. 1)
i krets, omkring, saa han eet aldra storsta hiwl. oc 
thz hiwlit var alt ginom fult mz glödhetom krokom 
oe a thöm krokom varo människior vphängdha alt vm 
kringh Pa 18. — i omkrets, stadzsens widhleker om 
kring war siäxtighi raster MB 1: 175. — t kretsgång. 
sidhan byriar nästa stundina saturnus, oc swa hwar 
äpter annan om kring MB 1: 70. ib 71. 2) om­
kring, rundt omkring, i närheten, han . . . viste alra 
brö])ra [>anka vmkring (de vicinis monasteriis) KL 191. 
är thz swa at daggen bliffwir aatenast j vllefätthen. 
oc all marken om kringh bliffwir tör MB 2: 88. the 
(höstackarne) stodho mit ibland the som brunno alla 
väghna umkring Ansg 247. MB 1: 361. 3) omkring,
rundt omkring (inom ett område), kors och tvärs, of ver 
allt. lian häriade landeth alt om kringa RK 1: (tfgn) 
s. 181. almoghen hyldedhe thöm strax thaa öuer alt 
landitli alt om kringe ib 2: 35. 4) omkull, tha
fylthis färian ok stalp om kringh för them Di 242. 
— Jfr kring um.
umkringblasa (-bläsa), v. kringblåsa. bildl. war 
ey wmkringbläst (circumflata) af fanyttom manna godh- 
wilia Ber 111.
umkringbyggia (omkring-), v. kringbygga, om- 
gifva (ined byggnad), then stadhin i hulkom honom 
vardh theed the vndarlica synin omkring bygde han 
mz höghom mwr Gr 305. Jfr kringum byggia.
umkringbyta, v. byta, ingå byte med afseende på 
(ngt), loto the yp . . . hwar thera adhrom ok theris 
arffuom the forscrifna ärwen som the vmkring byt 
haffdhe SJ 13 (1423).
umkringflygha, v. [À. J an. omkringflyve] flyga 
omkring, kringflyga, bij vmkringflyghande (circumvo- 
lans) blomstrande hedhc Bir 4: (Dikt) 241.
umkringföra, v. kringföra, af allom stadhom vm­
kring förd hos sivke KL 140.
umkringganga (omkring-. wmgringga. 
wmgringa), v. [À. Dan. omkringgaa] 1) gå om­
kring i, vandra omkring, sanctus gregorius . . . vm­
kring gik alt armenie rike Gr 317. wthwäliom os män 
som omkring gaa israels bärgh MB 2: 393. bätra är 
thik at sithia i klostreno, än wmgringga mwradha 
stiidhi Ber 179. 2) genom att gå omkring egor ut­
märka (gräns el. rågång), gå upp. then ne förne råår 
äro omkring gångna BtFH 1: 76 (1469, nyare af skr.). 
3) omgifva, vara omkring, stå omkring, säxtighi 
starke män . . . skulu wmgringa Salomons siängh 
Ber 66. 4) gå omkring, sträcka sig omkring, om­
gifva. himilin, oc the himbla, som omkring ganga 
alla himblana (cœli cælorum), the gita thik ey iune- 
lykt MB 1: 484. dömdes thenne effterschrefne råår 
om kringh gångande om the jordh som hanns i 
tennilä . . . hade såldt magnus musta BtFII 1: 33 
(1481, nyare afskr.). ib 91 (1484, nyare afskr.).
thetta ära hendrik swerdz omkringongande råår 
emillan hendrik swerdz ärfuingia och kalkis boa ib 
101 (1466, nyare afskr.). liusit som wm kring gik 
korsit Gr 300. 5) fika efter, wärdzlikith lifwärne,
hwilkit som wmgringgar ok älska och astwndar iordh- 
rikis thing Ber 143. — Jfr ganga Ulllkrillg, krillg- 
um ganga.
umkringgiurdlia (-giordha), v. [Ä. Dan. om-
nmkringskipta
kringgiorde] omgjorda. jdhra lände warin wmkring- 
giordhadha (prœcincti) Ber 79.
umkringgiuta (om kring-), v. 1) kring- 
gjuta, rundt omkring utgjuta, kringsprida, synda lusta 
vin . . . skal bitha . . . som hughormbir, ok skal om 
kring giwta sith ethir som verste hughormbir MP 1: 
59. 2) kringgjuta, öfvergjuta, begjuta, han som vän-
tis at brinna, kände sik vmkring giwtas swasom mz 
kalde dag KL 249. linnit klädhe vm kring gutit (ciV- 
cumfusa) mz manna natur Bir 2: 16. 3) kring- 
strömma, helt omgifva. vmkring göt gudz ande hona 
VKR XVI. han ville lata hänna biläte scriwas ok vm- 
kringh giwtas swa som medh enna handa hymerikis 
livvse ib xv. at thu sculle wärdhogh wardha rnädh 
thäs hälgha anda smörilsom . . . vmkringgiutas innan- 
til ok vtantil Bir 4: (Dikt) 219.
uinkringgiya (omkring-, près. konj. pl. 3 pers. 
wmkringifwin Ber 96. impf pl. 3 pers. wmkrin- 
gafwo ib 231. part. prêt., wmgringgifwin ib 45, 47), 
v. [A. Dan. omkringgive] omgifva, omringa, kringhvärf 
va. thine owini sculo vmkring gifua (circumdabunt) 
tik (Jerusalem) mz belägning Ml' 1: 246. fik han see 
diäflana vmkring giua männena KL 288. Ber 231. äng- 
lane . . . vmkringgiua oc när äru daglica gudz thiän- 
arom Bir 3: 33. dödzins värkia vmkringgafwo mik MP 1: 
117. Su 196. — omgifva, omsluta, höghfärdhinna klädhe 
vmkring gaff mit änlite Bir 3: 140. rent klädhe om- 
kringgifwi thik (circumdetur tibi) Ber 29. ib 96. for än 
hälwitis elder mik wmkringgifwi «6 93. folkit ... nödhg- 
adlie kättaran inga i eldin hwilkin ginstan vmkring- 
gafs af lughanom KL 192. — bildl. myskund skal wm- 
kringgifwa thän thär hopas a wan här ra Ber 4. — part. 
prêt, omgifven, kringsvärmad, hon är wmkringgifwin 
mz mangom thiänarwm Ber 27. thu ther födhis mällau 
lilior wmgringgifwin mz iomfru danzum ib 45. — om- 
gifven, kr ing strömmad, hon war al vmkring giwin mz 
mylcle liuse KL 103. Gr 297. — beklädd, ginstan war 
han vmkringh gifwin (circumdatus) mz biscops klädh- 
om Bir 1: 322. — omhöljd, omsluten, thän som hata 
sin iämkristin är wmgringgifwin af myrkino Ber 47. 
— Ulllkrillggiya sik, omgifva sig. bildl. vmkringgif 
tik mz (circumda tibi) dygdha fägrind MP 1: 122. — 
omgjorda sig. bildl. vmkring giua sik (prœcingere se) 
mz godhom ordhom ok gerningom Bir 3: 458. — Jfr 
kringum giya.
umkringgärdha, v. [Ä. Dan. omkringgærde] 
kringgärda, om än j ympadhin een qwist j idhan trä- 
gardh oc wm kring gerdhin han swa thrankt at gren­
ana fingo ey waxa ST 384. — Jfr kringum gärdha.
umkringliggiande (vmkrin liggiande), p. 
adj. kringliggande, omliggande, aff vmkrin Jiggiande 
lan dom Bir 1: 227.
umkringliiggia (omkringh-), v. [Ä. Dan. om-
kringlægge] omgifva, omringa, stadz männene . . . vm 
kringh lagdo hwset MB 2: 133. — omgifva, omsluta, 
innesluta, the . . . omkringh lagdo torneth oc wärnena 
mz trägrenomen MB 2: 102. the som först byriadho at 
yrkia the jordhina som ey var vmkring lagdh mz 
vatn Bir 3: 399.
umkringskipta (omkring-), v. 1) ombyta, 
förbyta. thetta säte är vmkring skipt (mutata) oc nyyt 
säte atirtakit Bir 2: 243. 2) byta om, förvandla,
802
iimkriugskodiia 803 umskipta
förändra, thw vil ey omkring skip ta (mutare) thin 
h ardh a hugh Bir 2: 296.
umkriiigskodha (omkring-), v. 1) se om­
kring, se sig omkring, diäfvvllin är likir skytta ther 
plägrhar at see ok vnikring skodha gynom vindöghonon 
Bir 1: 37. 2) se på, gif ca akt på, ransaka. vaars
lierra öghon äru . . . vmkringh skodhande alla manna 
vagina oc gärninga MP 2: 179. at han . . . foresee ok 
vinkringskodhe atuaktelica ärandanna ända Bir 3:309. 
hulkin omkring skodhir sik siälff hatar sina lasta ib 
328. Ber 111. — part. près, vaksam, varsam, omtänk­
sam.. the äru . . . atwaktoghe ok vmkringh skodhande 
(circumspecti) j görande thingom Bir 1: 259.
umkrillgskodhaii, f. betraktande, aktgifvande på 
(ngt). komaskolanda thinga forsyn ok näruarandä thinga 
sniäl vnikring skodhan (circumspectio) Bir 3: 404. — 
ransnkning, själfprofiling, aff sniälle wmkringscodhan 
Ber 230. ib 199.
Ulllkringskodhilse, n. pl.? betraktande, aktgif - 
vande på (ngt), sniäl näruarande thinga vmkringskodh- 
ilse (motsv. ställe Bir 3:404: vnikring skodhan) Bir 4: 
364. — varsamhet, betänksamhet. mal wtan wmkring-
skodhilse (circumspectlone) Ber 229.
Uinkrillgskyrdh, f. omskärelse, vmkringskyrdhin 
(circumcisio) var giuin habram lankt för än laghin 
gafwos moysi Bir 3 : 252. JP 166. Jfr umskyrdll.
umkringskära (omkring-, omkringh-), v. 
[À. Ban. omkringskære] 1) omskära. j dagh vm­
kringh skars (circumcisus est) then menlösaste som 
aldrigh syndade Bir 1: 378. hwilkith mankön som ey 
lathir omkringh skära kötit främärst a synom (för 
syno) hemeliko tinghe JP 166. j dagh . . . tha han war 
om k ringskor in ib. 2) kring skär a, rundt omkring 
bortklippa (håret), rundklippa, tho människionna haar 
syntis omkring skorit (circumcisi) mz ohryghdhilsom 
Bir 3: 352. — „ Jfr OUIllkrillgskurill, äfvensom 
kring-, kringum-, um-skära.
umkringstandilse, n. pl. eg. kringstående ; be­
vakning, vakt. sät ... wmkringstandilsa dör (ostium 
circumstantice) minom läpwm Ber 103.
Ulllkrillgsätia, v. [À. Dan. omkringsætte] —part. 
prêt, omgifven, kringhvärfd. jak är vm kring sat ok 
snardh mz jarn näti Bir 3: 215. nar min son war vm­
kringh sättir (circumseptus) mz thessom wärkenom ib 
1: 32. — omgifven, omsluten, husit är vmkring sat 
(munita) mz väggiom Bir 2: 30. — rundt omkring be­
satt, prydd, bar han i sinne krono . . . tliäs hälgha 
kors tekn vmkring sat badhe bak och fore oc a badha 
sidhor mz dyrom stenom Gr 322. Ber 27. systrana skulu 
wara prydda oc wmkring satta mz alla sidhanna qwämme- 
lighet Bir 5: 67. — Jfr kring-, kringum-siitia.
umkriugtllällkia, v. noga betänka, tha man ha- 
wir alt vm kring thänkt Bo 252.
umkringvara (om kring-), v. 1) vara om- 
kring, bo omkring, konungx foghota oc herra som om 
kring waro iwdha land MB 1: 24. 2) vara el. be-
finna sig rundt omkring ». huart {lät af gujia bilätte. 
vm kring var mönstren Bu 207. 
um kul, se kulder.
Ulllkulbryta, v. bryta omkull, nedbryta, vm kul 
bryta cappallit oc altarit KL 109. vmkulbryta sancte 
katerine kappal ib.
umkulhvälya, v. hvälfva omkull, kasta öfver ända, 
kullkasta, vmkul hwäldis thz (kärlet) KL 285.
umkulkasta (ornkul-), v. [Ä. Dan. omkuldkaste] 
L. (StadsL B 22: 6) 1) kullkasta, kullstörta. vm­
kul kasta hästana Bir 2: 74. — kullkasta, fälla, dödh- 
in hulkin som . . . ornkul kastadhe mina fötir mz siuk- 
domsins pino Bir 3: 145. 2) kullkasta, omstörta.
han synis mer wmkulkasta, än nytlika wpbyggia Ber 
18. 3) störta, nedstörta, the . . . skulu vmkulkastas
i pino KL 232. vmkulkasta han j häluiti MP 1: 38. 
ib 197. 4) störta, förderfva. hon (högfärden) seal
vmkulkastha han i lifsins ända MP 1: 233.
UmkuLsla, v. 1) kullslå, kullstörta, kasta till 
.marken, ther äftir sagdhe paulus huru han war vm- 
kulslaghin a väghenom KL 167. Ber 124. var herra vm- 
kulslo högfärdoglia höfdingha säte MP 1: 233. 2)
kullstörta, förstöra, äru mang hus vmkul slaghin (de- 
structœ) Bir 2: 68. han sagdhe jak forma at vmkulsla 
gudz mönster . . . thz sagdhe han af sinom likarna 
hwilkin vmkul slos mz dödhenom MP 2: 12. ib 1: 207. 
mit wafwrande och ostadhugha hiärta . . . bygger ny 
thing, wmkul sia gamwl thing, wpbygger wrnkul- 
slaghin Ber 224. 3) bringa på fall, förstöra, för­
derfva, omintetgöra, än hon star ey mo te them som 
wmkwlsla sannindena Ber 155. iak skal vmkulsla idhur 
samswarlikin radh Gr 262.
umkulspilla, v. kullstöta (ett kärl) och derige- 
nom förorsaka spillande (af kärlets innehåll), huru 
hans vatnkar vmkulspiltis KL 210. Jfr spilla um 
kul.
umkulstyrta (omkwl störta), v. kullstörta, 
kullstöta, tha kom owenen, oc omkwl störte waghuen
Lg 3: 193. Jfr styrta UIU kul. 
um lidha, v. L.
umliggiande, p. adj. Jfr nästumliggiande. 
um lika, v. L.
umLäggia (om-), v. [Fdan. omlægge] L. — um- 
läggia sik, vara verksam för, bidraga till. thenne 
resza omlagde siig legth och lärd RK 3: (sistaforts.) 
4916.
umlöpa (om-), v. [Ä. Dan. omlebe. Mnt. umme- 
lopen, umlopen] förlida, förflyta, saa motte the aar om 
löpa RK 3: 2604. i flättya om lopp then riidh ib 2617. 
um mäla, v. L. 
um pröva, v. L. 
um rökta (-rykta), v. L. 
umsea (om-, -se), v. [À. Dan. omse. Mnt. umme- 
sen] — umsea sik, se sig om. han sik alla väghna 
om sa Jv 3257. iak skal opp stigha a bärgxsens hwas- 
het, oc mik ekke entidh omse Lg 3: 652. Jfr sea 
sik um.
um sidh, um sij>ir, se sil>, /•
Ulliskilia, v. döma. i fråga om stadfästelse å öfi 
verlåtelse af jord (jfr skilia 7). wmskilde iak tliera 
mellan effter thy ther tilborde medh fastom, ther her 
effter nämpnas SD NS 1: 325 (1404, nyare afskr.).
umskilia (om-), v. — part. près, spridande sken 
el. ljus omkring sig, omgifven af sken el. ljus, om- 
strålad. hon skulle . . . wardha mz thäns hälga anda 
nadher om skinandhe Lg 3: 593. wart han om skinande 
mz största clarhet oc sken ib 594. ib 608.
umskipta (om-, -skiffta), v. [Ä. Dan. omskifte.
ii m ski pta ii 804 umskipteliker
Jfr Isl. skipta um] L. 1) utskifta, dela, fördela. 
the bytto oc om skipto (diviserunt) the dyuren mällan 
almoglian MB 2: 237. 2) dela, fördela, af dela, upp­
dela. tha hans hws omskiptis mz lothen (d. v. s. då 
lottlcastning egde rum med af seende på de särskilda 
männen inom familjen) MB 2: 19. 3) utbyta, göra
utbyte (af ngt. mot ett annat), han (Gud) . . . omskiptir 
thz (d. v. s. det som du begär) i bätre gafwo Bo 103. 
vmskiptir iak rätuisona j miskund (justitiam et mi­
ser icordiam commuto) Bir 1: 9. ib 2: 275. äru hans hög- 
tidher (d. v. s. högtiderna till minne af Stefani martyr­
död och af hans betis upphittande) vm skipta (utbytta 
mot hvarandra) ok wända Bil 284. 4) göra omvexling
i, låta vexling inträda i. at thu lian (näml. din kärlek) 
swa omskipter oc optha frandragher Su 97. 5)
skifta, byta om. med dat. nu hafwir thu vmskipt 
hestum klädhum oc thiänarum ST 455. — med ack. 
(el. en form som kan fattas ss ac/c.). tha konungin 
kona omskipta vil Fl 1114. han omskipte badhe lit oc 
hy Al 8255. mit wafwrande och ostadhugha hiärta . . . 
wmskipter wilia gör mang radh, wil nw annat och nw 
annat Ber 224. 6) ändra, förändra, mit wafwrande
och ostadhugha hiärta . . . wmkul sia gamwl thing, 
wpbygger wmkulslaghin och wmskipte them annantidh, 
ok skipar annorledh och annorledh Ber 224. han gig 
oc omskipte sinna dottir klädhe (d. v. s. ändrade hennes 
drägt till manlig) ST 270. äptir sins bouda dödh för­
lät sancta birgitta världena ok vmskipte sin klädha- 
bonadh VKR x. systrana skulu engaledhis wmskipta 
siin sang ther them är skipadher Bir 5: 20. omskiptir 
thw thin stadhga ib 3: 321. thänne konungir ville 
... ey vmskipta sin wrrangan vi lia ib 434. ib 426, 428. 
han saa . . . stadhen om skifftan Lg 438. [hawer] ey 
haarith omskipt sin förra lit MB 1: 361. ma ängin 
omskipta the skipilse, som nw är mz himbla gang ib 
99. hwa som är herra ower nakath thing, han ma thz 
omskipta i annor skipilse ib. — förändra, förvandla. 
iak vmskipte alla thina ilzsco j bätra Bir 1: 105. war 
han (stafven) vmskiptir ok vmuändir j en orm ib 181. ib 
302, 362, 2: 68, 3: 318. mange vmskipto sit liuärne till 
bättra KL 84. 7) göra ändring ; bevilja eftergift el.
dispens, wmskiptamlis (dispensandum) mz laatnom . . . 
oc aff bradhe soot begripnom Bir 4: 64. — lim skipta 
sik, 1) omskapa sig, förvandla sig. siälwir sathanas 
omskiptir sik opta i liusins ängils. thz är godha ftng- 
ilsins liknilse Bo 138. 2) förändras, undergå förän­
dring. hwilka ledhis värulzlikin lykka ok sälikhät sik 
omskipte (Cod. A fik omskipte 259^) mz them Gr (God. 
D) 350. — refl. UlllSkiptaS, 1) dela sig, söndra 
sig. vmskiptis folkit i stadhenom KL 157. 2) för­
bytas, förändras, maa kötlikit ok värlzlikit got aff 
rätuise sak omskiptas stundom j andelik it got Bir 3: 
318. kesarin är en then sami hwilika lundh hans 
klädhe vm skiptas Bil 83. häna anlite vmskiptis VKR 
xi. natwrlikin rätter ma omskiptas MB 1: 463. ib 484. 
3) ändra sig, omvända sig. hulkin bradhlika vmskiptis 
til bättra liwirne ok skriptadhe sik KL 27.
limskiptail (omskifftan),/. omskifte, förändring. 
aff frie wilians omskifftan (mutatione) Su 147.
umskipte (om-, -skiffte), n. [.Isl. umskipti] L. 
1) utbyte, äru hans högtidher vm skipta ... for thwa 
sake, förste wmskiptis sak är at hans martirium är mere
högtidh ... än hans bena fund Bil 284. annar skiäl thäs 
wmskiptis ib. 2) omslcifte, ombyte, vexling, föränd­
ring. b rath vmskipte VKR x. nw talar ... war herra 
. . . til abraham saray thin liusfrv, hon skal heta sara 
. . . oc teknar thz omskipte swa mykith at . . . hon 
skal wara frwa swa ower ena släkt som ower andra 
MB 1: 187. waro mang omskipte . . . giordh om folk- 
ith siälfft ib 484. enkte creatwr är swa länge vtan 
nakath omskipte antiggia sinna natwra eller sinna 
wärkia swa som mantzens likarne ib 283. alt wädhers 
omskipte ib 122. wädhra omskipte ib 237. är änkte 
myrk ok änkte omskipte (transmutatio) j milt Bir 2: 
314. ib 3: 50, 318, 449. hulkaledhis världzlikin lykka 
ok sälikhet fik omskipte mz them Gr 259. — för­
ändring, förvandling, litat klädhe är wl eller liin för 
än thz litadis sidhan thz snödis ok spanz j thvadh 
tha tholde wl äller liin vmskipte Bil 84. Bir 3: 465. 
hwru otalik wmskipte höxto gudhz höghro hand 
(quam ineffabilis mutatio dexter ce excelsi; föränd­
ring el. förvandling som åstadkommes af Guds högra 
hand) Ber 238. 3) ändring; dispens, skal them
ey wmskipte (dispensatio) nekas, wm them händer 
. . . k ran k dombi r Bir 4: 64. 4) skiftande el. vex-
lande sätt att gå till väga. gudhelika snilles omskiffte 
at hon sik stwndhom fran dragher Su 97. thz sörghe- 
lika omskiffte hans fraagangx oc atherqwämdh (vi­
tis situdo . . . accessus et recessîts ipsius) ib 104. ib 
101, 106, 111, 112. 5) olikhet, åtskilnad. ey wardher
i them fridhenom thungo wmskipte (diversitas lingua- 
rum) Ber 214.
umskiptelika (omskiffte-), adv. 1) omskif­
tande, omvexlande, vexelvis. huar en aff them fyra 
custodibus wakte sina wiku, wmskiptelika äptir thera 
ordin Bir 5: 78. kärleksens leker är glädhi oc sorgh, 
huillte omskifftelika komma aff älskarans närwaru 
äldher franfärdh Su ill. 2) på åtskilliga sätt, i 
flere afseenden. för the ysäld han swa opta oc om- 
skifftelika lidher, omskifftelika tara wtgyuta Su 158. 
— Jfr oumskiptelika.
umskipteliker (-likin Bir l: 7, 3; isi; Ber 117 
(f.) Bir i: 88; (pl. nom. n.) ib 1: 297. vmskifte- 
likin (pl. ack. n.) Ber 278. omskipteliker: -lik 
MB 1: 40, 463, 485; -lika ib 283; -like Bir 3 : 339; 
-licom ib 471; -liea ib 2: 16, 3; 366. om skipte- 
liker: -lika Su 20. omskiptelikin (f.) Ansg 179. 
omskiffteliker : -lika Su 158; If K 116, 119; -lik- 
om ib 44. n. -likit Bir 1: 186), adj. [Isl. umskipti- 
ligr] O delad? syntis vmskiptelica (dispertitœ) 
tungo MP 1: 167. 2) vexlande. syntis mik sua som
solin oc manin ok stiärnona . . . gafwo liudh mz om- 
skiptelicom (alternantibus) röstom Bir 3: 471. 3)
ombytlig, som lätt går öfver (till ngt), käte gör männ- 
iskiona ostadhugha ok vmskiptelica thil vredhe nw 
til glädhi MP 1: 352. 4) föränderlig, underkastad
förändring, gudh är siälfuir ey wmskipte liker Bil 83. 
kroppin är ... vmskiptelikin Bir 3: 181. ängin synd 
ma finnas j honom änkte wanskapat änkte rötelikit 
älla vmskiptelikit ib 1: 186. iordh oc watn, wädher oc 
elder, oc alt thz som liwer i them fyrom hawer om- 
skiptelika natwra, swa at hwart thera ma wändas i 
annath, än himbla oc himbla tungel oc ängla the hawa 
natwram ey omskiptelika MB 1: 283. Bil 82. Bir 1: 7.
umskiptelikhet 805 umsorgli
MB 1: 40, 463. hälgha manna skipilse, i thässo wärld- 
inne. som all är ostadhigh oc omskiptelik ib 485. manzs- 
ins tiidh oc hans alder är omskiptelik Al 7158. 
5) skild, olika, är ... j sacramento ihesu cliristi 
likama ... en gudh . . . i mangum stadhum oc vm- 
skiptelikum KL 5. — skiljaktig, olika, gudz ordh
sighias ok framföras opta swa myrklica at the maghin 
mz vmskiptelicom mattom vtthydlias Bir 3: 418. än 
wmskiptelikin (diversa) wili os atskil Ber 117. jak 
saa . . . manga hälgha manna skipilse, oc thera skikk- 
an var mykit omskiptelikin, somlika saa jak mykit 
nämbre, oc somlika lankt fiärre standande Ansg 179. Bir 
3: 339, 4: 47. Ber 61. Su 20. — (?) än thot min ordh 
synas vmskiptelikin (diversa) af bak dantarom . . . 
tho äru the san j rätte sannindh Bir 1: 297. — 
af skilda el. olika slag, af olika beskaffenhet, olik­
artad, olika, the . . . tilburdho at tala i vmskipte- 
likom (variis) tungom KL 133. swa som syndirna äru 
mangfalla oc vmskiptelica (diversce) swa äru ok pinona 
mangra handa oc atskillica Bir 2: 19. ib 254. i häl- 
witte ärw otaleka oc omskifftelika pinor LfK 119. ib 
116. iak . . . dröuis af mangra handa vmskiptelikom 
ok onyttelikom thankom Bir 1: 363. ib 3: 366. mz 
tholko huse oc thäs bygningh beteknas renliffnadher 
oc hans wmskiptelikin nadli oc dygdher ib 4: 88. mark 
vmskiftelikin thing Ber 278. 6) åtskillig, vexlande,
mångahanda, han sa . . . diälia leka for hanom i 
vmskiptelikom (diversis) qwinno liknilsom KL 209. iak 
skaf insända j hänna hiärta vmskiptelica thanka aff 
hulkom hon skal mangfallelica oroas Bir 3: 31. ib 2: 
16, 3: 244. LfK 44. — mången? för the ysäld han 
swa opta oc omskifftelika lidher, omskifftelika tara 
wtgyuta Su 158. — (vmskiptelika för ovmskiptelika 
Bir l: 367.) — Jfr ouinskipteliker.
umskiptelikhet (om- Bir 2: 320. omskiffte- 
likhet), f. [Ä. Dan. omskiftelighed] 1) ombyt- 
lighet; ombyte, omvexling, omkastning från det ena 
förhållandet till det andra, thässa milla skrymte- 
liko vmskiptelikhetina . . . som brudhgomen gudz son 
giordhe tha licamlica. gör han nu idhkelica . . . 
andelica mz gudhelike siäl Bo 92. 2) föränderlig­
het. liafir alt thz som thrifs ok vaxser ällär vanskas 
omskiptelikhet (mutabi litatem) än guddomin hafwir 
änga omskiptelikhet Bir 2: 320. ib 39, 3: 181. 3)
olikhet, olika art, särskild el. egendomlig beskaffen­
het. äpter wmskiptelikhet (pro diversitate) thera som 
synda ärw andre wmbärande och andre nafsande Ber 
61. i pinonna rwmom pinas hwar en äptlier syndenna 
omskifftelikhet LfK 116. 4) vexling, mångfald, at
thz (hjärtat) maghe wmsidhe wpfyllas af thinganna 
wmskiptelikhet (varietate) Ber 225.
umslviptilse (om-, -else), n. (sing, och pl.) och 
f. [À Dan. omskiftelse] 1) ombyte, vexling, omskift­
ning i förhållanden, omkastning från det ena förhållan­
det till det andra, toko mange til at undra storlika 
hans umskiptelse (mutationem), at han vildo forlata 
sitt fadernis landh . . . oc vilde fara i annor land­
skap Ansg 187. ympse omskiptilsin (vexlingen mellan 
den himmelske brudgummens kännbara närvaro och 
frånvaro) quälia ... ok mödha Bo 91. 2) vexling,
förändring, är ängen dagha omskiptilse, eller aara, 
eller stunda mz gudhi MB 1: 320. han (Gud) är vtan
alt omskiptilse ib 31. ey är vmskiptilse (mutatio) när 
mik Bir 1: 36. ib 85. MB 1: 283. 3) vexling, olik­
het. j androm är mindre visdom ok bätre lifwirne, j 
somom badhe snille oc got lifwirne ok hwazske j 
somom ok thasse omskiptilse (varietas) kombir stundom 
aff mino . . . gudhlica tilläte Bir 2: 307.
umskodha (-sknda), v. — umskodha sik, se. 
sig om, tänka sig för? i haffwin ider ey jämt vm- 
skudat BK 1: 2089.
umskyggia (om-), v. [Jsl. umskyggia] omskugga, 
öfverskygga. thäs höxsta dygdh skal thik omskyggia 
Lg 32.
umskyrdll (om-), f. [1st. umskurdr] 1) om­
skärelse. miskunna mik herre ihesu christe for thina 
hälga omskyrdh F.Y2? 19. MB 2: 12. 2) afskärande
el. af klippande (af håret) rundt omkring hjässan, ton­
sur. brödhrene haffuen ämwäl sins hars wmskyrdh 
(tonsuram) Bir 4: 25. — Jfr uillkringskyrdll. 
umskyrdher, p. adj. Jfr oiimskyrdher. 
umskära (om-, vmskiära Bil 894), v. [Ä. Dan. 
omskære] omskära. var han vmskorin (circumcisus) 
swa som annar syndoghir man Bo 10. sid.iau atta 
dagha varo fulkompnadhe at smasuenen sculle vm- 
skäras kalladhis hans narnpn ihesus MB 1: 24. christ- 
us ändade skyrda skärsl. tha han lät sik siälfuan 
om skera (urspr. har här i st. f. om skera stått skära^ 
Bil 83. han wardhir . . . vmskuren som een iwdhe 
ST 132. Bil 894. Bo 138. Bir 2: 294, 4: 133, 146. MB 
2: 12, no, 221. Jfr kring-, kringum-, umkring- 
skära.
umskiirilse (om-), n. pl. och f? [Ä. Dan. om- 
skærelse] omskärelse, waar herra bödh honum (Abra­
ham) oc hans affkömpd omskärilse MB 1: 5. af hans 
vmskärilsom Bo 39. var judha folkeno gifwin en köt- 
likir väghir som var vmskärilsen til lydhno tekn Bir 
2: 294.
umsla (om-), v. [Jfr Ä. Dan. omslaa samt Mnt. 
ummeslän] rundt omkring beslå el. bekläda, fyra hund- 
radha thusand waghna mz plankor alla wäl om slagh- 
na Al 4430.
umslät (orn-), f. [Jfr Ä. Dan. omslag] omsvep; 
undflykt, undskyllan. om gärningin är swa vis at hon 
kan mz änge omslät orsakas (si omnem dissimulatio- 
nem rei certitude récusât) Bo 123.
umsorgh (omsorgh. omsörgh Lg 3: 417 ; LfK 
68; -er ib 124. wmsörg: -om Su 337. -ir), /. [Ä. 
Dan. omsorg] bekymmer, oro. för then kerleek oc var- 
kwnno vi till eder haffuom ey vthan stoora vmsorg 
rädoms vi ... the samma plago . . . ywer vaarom 
almoga komma skola SD 6: 156 (i349? gammal af- 
skr.), han gitir rasklica frälst thik af thinne om­
sorgh Gr 268. i varo hiärta är drapelikin vmsorgh af 
somlica manna dyrkan ib 285. mantzins likame är 
märkelika bäter skipadher, tha han är gladher oc 
qwidholös, än tha han är mz omsorgh oc genwärdho 
MB 1: 354. thesse wärldin hulkin som altidh vm- 
uändis mz vmsorgh (sollicitudine) ok synis fauiskom 
man nom wara glädhi Bir 1: 83. ib 96, 278. wil iac 
. . . offwergiffwa werldena omsorgh, oc henna fafängo, 
... oc giffua mik in i . . . sanete birgitte closter i 
nadhendal FH 4: 32 (1453). för hennas owermatto 
graat, oc pinlika omsörgh hon sik giordhe Lg 3: 417.
umsorgheliker 806 imitai an
— bekymmer, (ängslig) omsorg, hafwin ey vmsorgh 
(nolite sollicitari) aff morghin födho Bir 3: 123. ey hafpo 
fe nakra vmsorgh (sollici/udinem) af kläfom älla föfo 
KL 182. säle ärin i munka som . . . hawin . . . änga 
vmsorgh vtan vm idhra siäla helso ib 212. war henne 
mykyn mildhet oc omsorgh ower cristna siäla som 
pinadhos i skärslo elle, mz gudelika böner oc almosom 
Lg 3: 415. hwar fföre myndre omsorgh haffdo the före 
sina hustrwr, barn wener oc frändher (erat. . . pro uxo- 
ribus . . . minor sollicitudo) än största räddugha haffdho 
the för hälga templens oc stadzsens bätzsta swa oc 
the inne j stadhen waro ey litla vmsorgh haffdo före 
them, som stridha skullo MB 2: 326. väfwias j värlz- 
lica thinga vmsorgh Bir 2: 30. Su 263. all wärlzlika 
ärandes omsorgh oc bekynibran LfK 68. andra manna 
omsorgh er (bekymmer för el. omsorger om andra men- 
niskor) ib 124. wäfwias j wärldzlike vm sorgh Bir 1: 
353. Ber 144. fräls oc frii aff allom likamlikom oc 
wärdzslikom wmsörgom oc kropsins dröffuilsom Su 
337. — omsorg, omtanke, hon . . . ha wir stora vmsorgh 
at forestanda huseno Bo 18. ib 5. thera frända vm­
sorgh vm thera fordhan ib 62. at vij hawin änga vm­
sorgh vm fadhir oc modhir . . . meer än vara reghlo 
lofwan tilsighir ib. ärom vi frälse af thera vmsorgh 
(omsorgen om dem) ib. nar nakar gifwir sit äruodhe 
oc omsorgh ... ij iämcristinsens nyttelikhet ib 142. 
til meera wmsorgx (i kapitlets rubrik: meera oc större 
wmhugxans oc besorgx,) tekn Bir 4: 73. ensamne gude- 
like snille aath wakta war all theras akt oc högxta 
om sorgh Su 2. thenne hälge fadhren lagdhe sik stora 
omsorgh til lastannas opp riwilse Lg 3: 265. lagdhe 
hon sik til stora omsorgh at hiälpa henne ib 415.
umsorgheliker, adj. orolig, ängslig, fulle mz 
vmsorghelicom (anxiis) thankom Bo 163. Jfr um-
syrglieliker. 
uinstajmmän, m. pl. L.
umstri{)a (omstridha Bir 2: 301. om stridha 
LfK 199), v. [Mnt. ummestriden] 1) (eg. rundt 
omkring) bekämpa, nar han orätwislika skadhas ok 
vmstridhes (impugnatur) af owinom Su 451. Bir 3: 
376. 2) (i strid) besegra, öfvervinna. wi seem
wämpta män mot os dragha . . . gitum wi them vm- 
striit tha maghum wi mz sighir oc priis til pariis 
ridha ST 455. sua som diäwlen vm stride första man 
mz ato. sua vm stridde guz son diawlen fastande Bu 
207. panne diäwls man vm striper os alla mz truldom 
ib 414. ciprianus skämde han (djäfvulen) mz ordhom 
at han lät ena mö wmstridha sit waldh. ok spurdhe 
mz hwat k rapt hon gat han wmstrit Bil 448. til at 
wmstridha (expugnandum) oc vinna alla världina Bo 
246. wmstridhom . . . thässa wärdlinne frestilse Ber 
55. Bir 2: 301. VKR xv. LfK 199. Ber 180. 183, 194, 
233. o herra gudh . . . vmstridh . . . ouini som mot 
mik stridha Bir 3: 441. MP 1: 328. — besegra i ord­
strid. vederlägga, constantinus dömde han wm striddan 
Bil 83.
Ullistridhilse, n. pl. ? 1) bekämpande, til hedh-
ua manna vmstridhilse ok ledhong (ad impugnatio- 
nem infidelium) Bir 3: 311. ib 4 : 325 . 2) beseg­
rande. til ... gudz ouina vmstridhilse (expugnatio- 
nem) Bir 3: 387.
umstungdher (om-)? p. adj. affhender han sigh
then halffwe täkth . . . swa mikit stört och omstwnght 
är DL) 3: 229 (l49o).
umstyrta (-störta), v. [Mnt. ummestorten] störta 
omkull, falla till marken; falla, stupa, the . . . sworo 
the wille husit haua eller alla ther vm störta RK 
2: 1365.
Ulliställa (om-), v. eg. ställa el. sätta ngt om­
kring ngt; omgifva, beslå? han lot thz glasith ful- 
wäl giwta . . . vtan til alt thz wäl beläggia mz iärn- 
spika oc hwassa wäggia mz hwassa spika wäl om 
stält Al 9181.
umsvepa (orn-), v. [À. Dan. omsvebe] oinsvepa, 
omvefva, omslingra, saghom wi ena qwinno . . . om- 
swepta mz en grvmasta draka Lg 3: 459.
umsyrgheliker (omsörgeliker. omsörghe- 
liken (f.) Lg 3: 414), f. bekymrad, orolig, war gudz 
tiänirska mykyt omsorgheliken om the siälena som 
hon gik i lyffte före Lg 3: 414. — sorgfällig, aktsam. 
waren omsörgelike at j gömen alt thz som budhit är 
j moysi lagh bok MB 2: 61. — Jfr umsorghe­
liker.
umsyrgliia (umsörghia. wmsörghia. om- 
Sörghia. omsörgia), v. hafva omsorg om (att)t 
vara sorgfällig (att), hon aktad he oc omsörgdhe aff 
alle sinne förmagho allaledhis fulkompna alla mis- 
kundhsamlika gärningha Lg 3: 413. — part. près, 
bekymrad, orolig, thu äst wmsörghiandis wm the 
människior som j äptherkomandis tima j therm a ren- 
liffnadh skulu ingaa Bir 4: 70- ib 69. — bekymrad, 
sorgsen, tha thän brodheren sa at ansgarius var mykit 
dröfder oc umsörghiande (sollicitum ac tristem) Ansg 
187. — orolig, full af bekymmer. aktom siälena wara 
. . . omsörghiande i twäkan LfK 45. — bekymmersam, 
brydsam. hon hafdhe yterlika thiänt gudhi ... i the 
vmsörghiande formanzdöme Lg 3: 259. — sorgfällig 
(att)y mån om (att), ower alt war hon omsörgiandis, 
at thiäna sywko folke Lg 3: 413.
umsiilllia (orn-), v. L. sämjas, komma öfter ens. 
opersonl. med dat. will . . . jeppe diekn blifua widher 
rät fore rikesins radhgifuarom. oc rikesins mannom. 
them som thätta ärandet ängte vppa ganger them 
som oss oc testamentariis oc jeppa a nögher oc vm- 
sämber a allo (för alla,) sidhor BSH 1: 192 (1387). 
hafdhe them allom wäl omsampt the hafdho alle yff- 
ri th fangith Al 9698.
umsiitia (om-), v. [Ä. Dan. omsætte] — part. 
prêt, omgifren, besatt, försedd, hon ledde mik til een 
lönlik stadh mz roos ok lilia var han omsat (ändradt 
från satj lv 210. han (muren) thriggia fampna thiokkir 
är ... mz alle glädhi väl om sat Fl 959.
UlliSÖkia (orn-), v. [Å. Dan. omsoge] undersöka. 
hwar som omsöker och offwerläs gambla crönekär 
PK 219.
Ullltala (om- MB 2: 405), v. [D. om tale] tala 
(om), yttra, vanlica thu är thän sami ihesus af 
hulkom sathan var höfdhinge vm taladhe, at mz thins 
kors dödh skulle thu taka vald owir alla världina KL 
412. MB 2: 405. Jfr tala Um.
11 ill tal an (om-), f. omtalande, tal, prat. hon . . . 
sagdhe eigh thoras fore folkx om talan Lg 963. hon 
kunde sik ey wakta for värzlike vmtalan Bil 869. koma 
j vmtalan ellir nochra wanfrägdh VKR 31.
umtyäka 807 um vända
umtyäka (om-), v. betvif a. ey skal nagher then 
omtwäka thz han ey wili fulkompna sina beskäran 
LfK 125.
Ulllthanke, m. [/). omtanke] omtanke, omsorg, jach 
haffwer nog sorgh, wmtanka och stör bekymber hafft, 
hure thet schulle stilles BSH 5: 533 ( 1513).
Ulllthrällgia fom-)j v. tränga, behöfvas, vara af 
nöden, opersonl. skal man gifwa sik mere vin om at 
ther strid ha moot som meere om thrängir (ubi gra- 
vior urget nécessitas) Bo 108. then är ey god her skippa 
drengher som miströster tha om trengher MD (S) 290. 
om the hans hiälp bedliis j nokre vidherthorft än 
them kan omthrängia VKR 81.
umthäkkia (om-), v. [Ä. J an. omtække] öfver- 
täcka. hon (källan) är alla väghna niz rosir om thakt 
(ändradt från thaktj lo 349.
umthällkia (om-), v. [Ä. lan. omtænke] be- 
tänka, betrakta, om tänkkiandhe hälga manna glädher 
oc ära LfK 128. — umtliänkia sik, hetänka sig, 
besinna sig. hans hwstrw had he . . . sig om tänkt 
MD 169. Jfr thänkia sik um.
umvarjia (om waarda. omwordha), v. L. 
hafva betydelse för (ngn), ligga om hjärtat, nära be­
röra, stå (ngn) nära. med ack. (el. en form som kan 
fattas ss ack.), wardr . . . han (konungen) ok hans 
budhord, ok thet han vmwårder, försmåt af vndidåna 
hans KS 16 (40, 17). vm the göra ey mote thik älla 
them som thik vmuardha (te et Uios) Bir 1: 314. — 
hafva betydelse för, angå. med ack. (el. en form som 
kan fattas ss ack.), tala om the ärendhe os om 
waarda SO 51. — med dat. forscriffne gulsmidher . . . 
skulo pliktoge ath wara mz oss . . . ath besörgia oc 
vppeholda mz all kostnad halffdelin j alla ty, som for- 
scriffna korenom omwordher SO 164. — hafva värde, 
vara af värde, gråskin . . . och mårdher oc annor 
skinware som nokott omwårdher KR 1: (Yngsta in- 
ledn. till Gamla Kr.) s. 195. — lata sik umvarpa, 
låta vara af vikt el. värde för sig; låta sig vårda 
(om), med prep. um. vm fattigha änkior oc fadherlös 
barn läät han sik aldramäst umwardha Ansg 247. 
umyika, se untvika.
umyägher (orn-), m. väg på hvilken man kan 
komma omkring el. förbi ett ställe ? halffsyunda orth- 
ughland iordh . . . meth allom tillaghum ... i skogh- 
om oc i omwäghom SJ) NS 2: 59 (i408). Jfr ut-
yägher. 
umyäla, v. L.
umväla (orn-), f. omsorg, omvårdnad, modher 
hawer . . . mere inödho fore barne, tha thz födhis, oc 
mere omwälo i opfödhilse MB 1: 251.
umyällda (orn-), v. [/$/. umvenda] L. , 1) om­
vända, vända om, vrida om, låta göra en vändning 
(åt motsatt håll), rasklika sit örs han om vändä Iv 
3358. tha the varo vmuände (då de hade vändt sig om) 
Bir B: 403. — vända ut och in. öghonin syntos vm- 
uänd (reversi) ok insunkin Bir 2: 15. 2) vända
upp och ned; kullstörta. quinnan vptände lyktho nar 
gudz son som san snille teknat vm quinnona. syntis 
j sinom likarna, o c vmuände (med anknytning till Luk. 
15: 8 livar est står: everrit, sannolikt läst: evertit) husit 
ty at han vmkulslo högfärdogha iudha kirkiona MP 
1: 207. — förstöra, förderfva. the stodho a mot
hanom mz alle makt ok hafdho huxat at vm vända 
(evertere) hans rätta vägha Bil 861. 3) omvända,
förvända, vända i annan riktning än den vanliga el. 
rätta, omuändir (prceposterus) ordo är at förra kräfwia 
lönin. än nakat är forskullat Bo 144. 4) vända
bort, aflägsna. som ondhe omwändhe ärw fran allo 
godho Su 60. 5) förhindra, omintetgöra, then reysen
for marsken om wenda RK 2: 2997. 6) föra till­
baka (till), återföra (till), återbringa (till), petrus 
vmvändir (reversus) til sik siäluan (sedan han kom­
mit till sig igen) KL 155. 7) omvända. g if va (ugn)
en ändrad sinnesriktning, i relig. mening, vmuände 
hon ena andra siäl. oc värnadhe hona sidhan hon 
vmuänd var Kl^ 340. äpte siäxtanda daghin at sancta 
clara vardh vmuänd ib 341. af nylika wmwendom Ber 
17. ib 18. vordo the alle saman vm vände Bil 847. the 
trodo han ey vara vm vändan aff sinom stora grym­
lek ib 898. KL 149. nokot vndharlikit iärtekne af 
hulko the . . . matto thäs häller sik läta vmuända 
til the hälgho tro Pa 9. ib 10. Su 112. 8) vända
bort, förvända, locka till aff all. tw latt tik ey om- 
wätidha MD 390. han omvände (avertit) folkit KL 
141. 9) vända åt annat håll, gifva en annan rikt­
ning, förändra, nw wil iak miin ordh om wända thy 
at iak wil thetta rasklika ända oc wil iak idher nw 
thetta thydha RK 1: (Albr) s. 209. — ändra, för­
ändra. vmuände han radhit (mutavit consilium) Bo 
28. 10) förändra, förvandla, obli t änlite oc om-
wändher (immutatus) hyy MB 2: 287. huru är jak nw 
swa hasteliga omvendh LfK 240. — förvandla, förbyta. 
the vmuända sik mina nadh j wredhe Bir 1: 64. vatnit 
var vmuänt j win MP 1: 57. KL 27, 110. theras hwg- 
nadher oc glädhi war nw omwändh i grat Lg 292.
11) öfversätta. her peder . . . huilkan gud . . . vnder- 
liga nödde til at scriffwa ok pa latyn vmvende sancte 
birgitte reuelaciones Lg 3: 520. thenna . . . book . . . 
omwändhes aff latino oc oppa swänzsko LfK 136.
12) göra till föremål för undersökning el. behandling,
diskutera, behandla, afhandla. thenna drölfwilsenna 
materiam, swa offtha rördha oc manghfaldeleka om- 
vvändha (discussam), giordhis ey behoff nw ythermera 
röra Su 116. 13) intr. vända sig om. saa snarth
konungen omwändher RK 3: 2282. — vända om, vända 
tillbaka, vm wändho aff folket thu oc tiwghu tusandh 
män MB 2: 89. 14) intr. vända tillbaka, omvända sig.
huru christus . . . manar riddirskaps män . . . suasom 
fadhir ok brodhir oc herra at the vmuändin til hans Bir 
3: 390. — um vända sik, 1) vända sig om, vända 
sig tillbaka, the hördho röstina ok vmuändo sik Bir 3: 
402. här vmuändin sik til quindit Bo 223. nar prefacio 
är lyktat omwänden sik som the stodho för Bir 5: 19. 
sjelen sik omvendendes effterfölgde engelen LfK 240. 
tha sagde engelen venj o felix anima conuertere jn re­
quiem team kom tu o sälastä siell omvent tik j thyna 
hwilo ib. — vända om, vända tillbaka, mik frykther 
han komber i meere meen wthan han siik omwändher 
i geen RK 3: 3534. 2) omvätida sig. vmuändin jdhir
til mik Bir 3: 403. omuenden idhir til gud ok syndha 
bätring MP 1:46. j hulkom tima syndarin sik vmuändir 
Gr 295. — ref. UmvälldaS, 1) vända sig omkring, 
vändas el. vridas omkring, snurra om. hänna hals 
vm vändis (circumvolvebatur) swasom thz trä som swarw-
nmvända 808 unbevorin
as j s war wo stole Bir 3: 136. qwärnin wmuändis rask- 
}ika Ber 224 . 2) kullkastas, störta omkull, falla
omkull, han omwändis (ruit) för hannes föter MB 2: 
83. fylte han sitt kar mz vatn oc satte a iordhena. 
hwilkit bradhelica vmuändis oc spiltis KL 235. — stör­
tas,) störta, syndoghe män skulu vmuändas nidhir j häl- 
uiti MP 1: 70. 3) omtumlas, kastas hit och elit.
bildl. thesse wärldin hulkin sora altidh vmuändis mz 
vmsorgh (volvitur sollicitudine) Bir 1: 83. 4) vända
sig om, gå tillbaka (till), ve tik hua thu hälzt är som 
astundar at vmuändas thil at göra the oquämelico synde 
som thu mz scriptamalom vpspydde ok ntirgar til synd­
ana träk MP 1: 205. 5) omvända sig. jak mana
thom . . . swa som fadhir syni at the vmuiindins til 
mik Bir 3: 390. syndoghe mannin vmwändis til gudh 
KL 27. ib 87, 340. Ml* 1: 204. nar wi vmuändoms 
thil synda idhrogha oc bätring ib 205. at hwar en 
skulde vmuendas fran sinne ondo vranglikheet KL 
136. hafuin nu idhroghä ok vmuendins (convertimini) 
ib. 6) vändas, förvandlas, förbytas, öfvergå. skal 
dröuilsin vmuändas i glädhi Bo 132. ib 106. LfK 240. 
tha wiin oc brödh wmwändas j cristi blodh oc likarna 
Su 269.
Ullivällda (om-)j f. 1) omvändt förhållande? 
at ey skuli hända widherstyggelikin wranghet oc om- 
wända, swasom j thy clostre j hwilko the som rika 
waro, swa mykit the formagho wardhin ilrffuodhis 
fikna, oc the fatika wardin kräselika Bir 5: 6. 2)
omvändelse, af ens syndogx manz vmuändo til gudh 
MP 1: 204. ib 205. teknande . . . hedhninganna vm­
uändo Bir 3: 117. KL 341. Ber 17, 19. tji wmvendo 
och bätring syndogha manna ib 52. 3) förändring.
mz . . . komaskolandom (för -daj ämbite (för -&) wm- 
wändo (mutatione officiorum futur orum) Bir 4: 79.
umyiilidan (omvendän), f. förändring, bradli 
wmwändan (mutatio) Bir 4: G4. vndrandes pa the 
hastogha omvendän LfK 240.
Ullivälldeliker (om-), adj. [Ä. Dan. omvendelig]
1) som vänder sig i'undt omkring el. i en krets, som
(hastigt) svänger omkring, thetta omwändelika (volu- 
bilem) kärleksens hiwl Su 112. — som hastigt el. lätt 
vändes åt annat håll? är elden kalladher omwände- 
likt (versatilem) swärdh fore thy at thz skulle bort 
takas om siidher MB 1: 162. 2) underkastad för­
ändring el. förvandling, som förvandlas, som öfver­
gär (i el. till ngt), som . . . sina kropp a gödha oc 
tyngia, nw snarth i mwld oc madka math omwändelika 
Su i6. — Jfr oumyiindeliker.
umvälldilse (om-), n. pl. och f. [Fdan. omwen- 
delse] 1) omvändelse, hwru hans omwändilse fran 
wärldenne wordho Lg 3: 715. af sancte marie magda- 
lene vmuändilse Bo 73. til ... nakra onda manna vm- 
uändilsa Bir 1: 75. til syndogha manna, ok ämuäl til 
hedhninganna vmuändilse VKR xvi. i sinne omwänd­
ilse opbörian Su 183. mana hona til vmvändilse KL 
247. Pa 9. Bir 2: 303, 3: 213. MP 1: 204. Su 122. — 
omskapande, förnyande, manadhe aff sidhanna vm­
uändilse (de conversione morum) Bir 3: 418) jfr 2.
2) förändring. förvandling, hwi . . . synis nakrom 
swa wansam ällir omöghelik the wmwändilsen, tha 
wiin oc brödh wmwändas j cristi blodh oc likarna Su 
269. tha är oc sker högxta gudhz högra handz omwänd­
ilse (mutatio dexterce excelsi; förändring el. förvand­
ling som verkas af Guds högra hand) ib 109. LfK 240.
3) öfversättning. ath göra fornemde boks vmvvendilse 
Gers Inl. ther som mik naghz fathas y fornemde 
boks vmwendilse ib. — llllivändilsa time, m. tid 
för (ngns) omvändelse, i hans första vmwändilsa tima 
Su 447. — U Hl välld i Isa vili, m. vilja att omvända 
sig. vmuändilsa vili til bättra KL 256. — Ullivälid- 
ilsa yägher (-ilse-), m. väg till omvändelse, är 
idhrughin ok scriptamalin förste vmuändilse väghir 
til gudz (prima via . . . conversionis ad Deum) Bir 
1: 19.
umvänding' (om-), f. [Zs/. umvending] 1) 
[Jfr Sv. dial, vänning] ögonblick, stund, ”vefva”. 
störte hon sik hastelika aff ekyonne oc i flodhena, oc 
i the omwändhingenne hwälffde sik ekyan Lg 3: 392. 
2) förändring, sagho tänne onnveudingena oc godha 
tekn i henne Lg 3: 360.
umväiidniug (omwändnig. omwändhnig), 
f. 1) = Ulliväudillg 1. i tässom ordhomen hwarff 
ängillen aff mine asyn, än i tässe omwändnigenne tok 
iak krafft til mik Lg 3: 469. 2) omvändelse, aff ware
andelike omwändhnig LfK 85.
Ulllägha (om-), f. L. utjord, jordstycke som nå­
gon eger utom sin andel i byns gemensamma egov. 
Jfr Schlyter, Ordb. s. 662. i helga gardhs vmäghum 
och tilhörelsse FH 3 : 31 (1443). iach . . . wplather . . . 
biscop magnus i abo bodhen myn godz i oynalaby 
lighiandes . . . som ärä x stenger iord offner allan 
byen, medh hws och tompt aker och engh fäämarch 
och fiiske vatten och alle andra tillaghne (för til- 
laghur?) oc omäghor ib 1: 148 (1494, nyare afskr.).
una (ona. -at), v. [Zs/. una] L. — nna sik, 
gifva sig ro. hon . . . gat nu äkke längir vnat sik 
Bo 74. pätar . . . gat äkke onat sik (nec quiescere va­
lens) for älskoghans mykelikhet ib 229.
Ull-, se llllt-. 
uii ardh, se onardli.
unbevaradher (um-), adj. [Jfr Mm. unbeworet] 
1) = unbevorill 1. seal thetta for:da aska härad lie 
frii t oc vmbewarath ok vfordärfuet . . . genast i geen 
koma til oss SD NS 1: 265 (l403, samt. afskr.). skal 
nadhindals closter strax anama för:da gooz ok giffth 
frith ok vmbeuaradh ok oqwalt for allom minom ärv- 
ingiom FH 3: 136 (1449). jon jappsson uploth stigh 
fri ok vmbewareth helffthenä aff thet godz, som japs- 
sons modher aatthe j wyassby ib 133 (1449, nyare af­
skr.). SJ 240 (1454). the gaffwor skulle . . . brodher 
laurenz gere behaldha och bruca frij och vmbewarath 
i sin lijffs tima ib 229 (1453). 2) fri, fritagen, fre­
dad, qvitt. antwardhom wi honom thä for:da jordh 
. . . frälsa ok vmbewaradhe fore allom skat SD IPS 
1: 107 (1402). 3) = unbevorill 2. i wmbeuar-
adhom redhom peningom SD NS 1: 371 (1404).
unbevorin (um-, ombeworen SD KS i: 29
(1401, nyare afskr.). VlïlbOWOren ib 446 (1405). vm- 
bewarin: -it BSH 3: 78 (1454). vmbewaren ib 
80 (1455); -et ib. wmbewaren ib 79 (1454). wm- 
beuaren SD KS l: 230 (1403). ombewaren: -eth 
ib 441 (1405, gammal afskr.)), p. adj. [Mnt. unbewo- 
ren, unbewaren] 1) oantastad, oomtvistad, fri från 
rättsliga anspråk, fri från förbehåll, utan förbehåll
und 809 undan
el. vilkor, stäld till fritt förfogande, skal] tha före- 
nämde knuth benchtston (för bench tsson,) siins fad­
ers breff ... fri ok ombeworen igen hafua, huiiken 
han gifuit hafde boo jonsson oppa the samma godz 
SD N~S 1: 29 (1401, nyare afskr.). skal ban aller hans 
arfua alt thet som han i geen löser . . . friit ok 
wmbeworit i thära wäru hafua ib 235 (1403). ib 61 
(i40l). dömpdom wi thet fonde godz vnder sancte 
lårens altare stadukt och fasth, fryth och ombewareth 
ib 441 (1405, gammal afskr.; lean föras till UllbhVUr- 
adher). hafuer iak ... vndt oc vplatit . . . herra 
stene benchtsson riddara . . . thouna före:do gardha, 
godz, torp och quarna frij och wmbeworen ib il (1401, 
nyare afskr.). ib 230 (1403). sculo mine arfua härra 
knwte oc hans arfuom sin godz i gen vinlika ant- 
wardha, fri oc vmboworen, vtan alt arght, fore them 
oc thera arfuom ib 446 (1405). tha skal jak . . . ant- 
worda .. , . örabro slot . . . frit oc vmbevvarit igen 
. . . mynom nådige herre konung karl BSH 3: 78 
(1454). ib 79. herr götzstaff skal antworda hans nadh 
eluisborg friit ok vmbewaret igen innan saneti olaffs 
dagh nest kommende, kan han thet ey göra, tha seoio 
vvy antworda . . . warom nadege herre konung karl 
fonde her götzstaff her pa stocholms hws sa frii oc 
vmbewaren igen som hans nad oss honom nw haffuer 
antwordat lata (för antworda låtit) ib SO (1455). 2)
otadlig, god, gångbar, sextigi mark wmbeworna redo 
penninga SD NS 1: 274 (1403, nyare afskr.). ib 275. 
— n. adv. utan förbehåll, till fritt förfogande, af- 
händer jak mi k . . . thennä . . . goz ok gardha . . . 
ok tilbindhir ok thingliyser jak . . . herra abram 
brodhersone . . . vtan alt quai alla hindir vmbevorit 
til äwerdhe[li]ka [ägho] SD MS 1: 106 (1402). ib 154 
(1402). — Jfr obevarin.
1111(1 (-ir. -ar), f. [hl. und] L. ett sårs yttre 
del el. mynning; sår. gaman är grön wndh GO 749. 
letandis j hoftdheno stadhen til vndhena ällir saret 
MB 2: 83. aoth . . . thok swärdhit ... oc infäste 
j qwidhen, swa starkliga at hiältith äptirfölgde iärn- 
eth j vndhinne ib 76. hwa aff them ormom fik en 
vnd han skulle dö i same stund Al 9297. han hafdhe 
marglia divvpa vnder ib 3507. lot binda thera vndä 
h> 5353. lät han vellande vvatn ifuir hans blodhugha 
vilde Bil 327. ib 244, 473, 724, 801. Iv 3432. LB 3: 
59. thz ... menar wnde oc al saar ath widhas ib 
148. fäl honum (hästen) a jordena och bren ena wida 
wnd wp wnde sporomen aa baadom sidomon och bren 
ena wndh wnder stierthenom ib 2: 70. skär a huirfl- 
irium i liumscänum ena sinu. fingirs bretä oc somä 
väl atir vndena Häslläked. i AS 136. wars herra 
pina oc hans vnder MB 1: 387. vidhir at hon saa 
vndena badhe i sidhonne oc handomen Bo 210. atir- 
gömde var herra ihesus sik arrin af vndomen ib 238. 
vndanna värkir ib 182. vi hannadhom . . . thina Sara 
stadlii ok wndir ok thina limmi Bir 1: 137. thän som 
... sik fulleiika mik widherlikar, bärande i sinom 
kroppe min saar oc wndher Su 36. Bo 200. MP 1: 127. 
MD 40. Su 39, 45, 402, 404, 405, 414, 416. the fäm vnder 
som the lagdho a gudz son MB 1: 379. ias hon idhke- 
lica bönenar af vars herra fäm vndoro KL 346. wm 
thina hälgasta fäm wndir Su 322. ib 49. Bir 4: 25 VKR 
70. MD 41, 43. LB 2: 67 (på två st.), the altiidh 
Ordbok II.
sworo om the liälghe fäm wndher RK 3: 2772. lieela 
oc atherläk mina synda saar oc wndha (peccatorum 
meorum minera) Su 187.
und-, se unt-.
unda (-ar, -a)>e, -aber), v. [Jsl. unda] L. såra, 
tillfoga sår. han vndadhe konungen til dödhin ST 516. 
ihesu Christi beläte hafwir iak vndat mz mino swärdhe 
ib 297. eth kärlekx skoth aff hwilko hon (själen) hel - 
samligha wndas Mecht. Uppenb. 61. — abs. thz (häst­
pansaret) är ... swa hart ok starkt . . . thz ängin 
ma ther genom vnda Fr 538. — Jfr gOl'UIlda.
lindan (ondan £.), prep. och adv. [Jsl. un dan] L. 
A) prep. med dat. (el. i dess ställe ack.). 1) om rö­
relse från läge under el. nedanför ngt: undan, från, 
bort från. liuandes vatn rindar vndan altarano Bu 
492. han wilde kiänna mz haudom stjärnona: ok stiärn- 
an wek oc flutte sik til annat rum vndan hans hand 
Bil 53. thz (guld) han togh wndhan then stora drakan 
JM 237; jfr 3. at nakar rymer fran konunge vndan hans 
baner SD 5: 478 (1345, nyare afskr.). — utom. räk 
ey fotin vndan skinfäldin GO 738. — nedifrån, upp 
från, upp ur. en draki com brapleca vndan iorJ>- 
enne Bu 199. vndan iordhinno the (myrorna) komo 
op Al 9357. ib 5855. Lg 3: 210. lokten kom wndhan 
sängenne, wndher huilke the letto, oc fwnno ther sin 
matfadher . . . dödhan liggiaiides ib 667. han . . . 
grep . . . spada ok grof for grunduale saneti petri 
mönster ok bar a sinom herdum toif byrda muld 
vndhan gruudualenom (ad fundamentum ecclesice ba­
silica? construendum terrain primus aperuit et duo- 
decim cophinos in suis scapulis foras ejecil) Bil 567. 
2) om rörelse från ett ställe som tänlces ss lägre 
liggande el. öfver liufvud om en rörelse från ett 
ställe hvilken går i riktning uppåt: från, upp från. 
the (o: fatike vanföre blinde oc halte) kallas af 
trangom gathum oc väghom ok vndan gardom MP 1: 
199. hwar som omakar syn gillesbrodher swa ath lian 
flyr vndan syna säthe SGG 133; jfr 5. 3) om
lösgörande el. befriande från ngt tryckande el. tyn­
gande, om lösgörande, skiljande el. undandragande 
från en fårpligtelse, ett herravälde, en besittning, 
en bestämmelse som man är underkastad o. s. v. : 
från. giärna vare iak nu fräls af lypno psse syslo. 
ok lös vndan jmnga lase Bu 141. mojer . . . bap 
guz mojor . . . lösa sin son fangen vndan bandom 
ib 25. han appellera}«! til kunugen vndan fera dom 
ib 197. lösa sik vndan äwerdhelikom dödli MB 1: 
474. ath the skullo fria judhana vndhan greka lsndz 
herra träldom ib 2: 242. han släpte mz siälfs wilia 
thry landh wndhan römsca rike Bil 376. hiit (till In­
dien) sknttadho alle macedona ... för tersen konung 
aff persia monde idher vndan os fa Al 4318. et main­
land jordh . . . som . . . biörn i brattabergh vndan skat 
hafde salt SD NS 2: 128 (1409). ib 135 (1409). kärde 
fore os joan diäkn . . . opp[a] eth öreslandh iordh oc 
tw peningxland i oknorn ... at thet war wndan 
skat oc i frälsse gangit ib 172 (1409). the fonda iordh 
war olaglilica wndan frälse komin til skat ib 184 (1409). 
alle thenne gotho män . . . hafdo sik vndan krononna 
skat . . . sielwe oloflika til frelse giort BSH 2: 38 (1396). 
kan fet . . . swa wara at nakar frälsis nian vil vndan 
frälse gangä, fa ma han Jet ey györä, vtan fia vapn-
102
undandrag-ha 810 undanrinha
synän hafs SI) 6: 477 (1345, nyare afskr.). huru ]>e 
gozen gingo vndan rättom aruum ib G: 125 (1349). 
off hendher iak vndhan mik och mynu arffwm och 
hemlar iak vndher myn systher i presthekulla the 
for:de vi stengger iordh tiil äuerdheleca äghe ib NS 
2: 1 (1408). myn systher ingereth . . . hemlar vndhan 
sigh och syno arffwom och hemlar vndher mik ocli 
mynu arffuom tiil äuerdelica äga the fonde VI stengger 
iordh, ligiandis i vskele soku ib. häsike aff seppela 
oc lauris jonsson skalade oc skötte vndau them oc 
theres arffuom vnder henric finkenberg oc bans arff­
uom helfften af alio thy j seppela hy är FII 4: 51 
(1457). 4) om afliigsnande från el. undangömmande
for åsyn el. blick som Uinkes vara el. hvila ofver ngn 
o. s. v. : undan, bort från, borta från, för. sighia 
bärghom oc hallom, fallen offvvir os oc gömen oss 
vndhan anlite (för lians anlite.) som sither offwir säthit 
MB 2: 343. at hon (qvinnan) skulde flygha j ökneth j 
sith rwm. hwadhan hon födis (alitur) . . . vndhan (a) 
ormsens anlite ib 352. at iak ther wsal gömes oc hölies 
wndhan gudhz asyn Su 44. 5) om en rörelse hvar-
igenom man aflägsnar sig från ngn el. ngt som man 
söker undkomma: undan, bort från. somi runno vndan 
honum Bil 486. i akten . . . ryma . . . vndan idhrorn 
rättom herra til wara owina MB 1: 299. ib 304. rymm­
ande wndan ffulfölgaran Su 299. herra iwau iärlsins 
vapn väl kände hwar han vndan honum rände Iv 2424. 
wilin i tha fly vndan swärdhe in i fasta borgher MB 
1: 377. — (vndan för vndir: danzleff bleff dööd ok 
hesthen vndan (tmdir) honum Di 234.) B) adv. un­
dan, bort. köpmän skynde sik wndan til skips Bil 251.
nildaudragha, v. [Isl. undandraga] undandraga. 
domodaxsens dröffwilse . . . gitta ey seet . . . sool 
ällar mana, stiärnor ällar nakor himeltekn, wtan 
wndhan dragha sith sken LfK 114. — med ack. och 
dat. at ey mz lokkan alia hozlom vilia the sina halsa 
vndan dragha hans okom Gr 285. — med aclc. och 
prep. fran. wndhan draghor hon stvvndhom sin kär­
lek fran honom Su 115. — un(lail(h-ag-ha sik, un­
dandraga sig. the som wilia sik wndhan dragha för- 
mansens styrsle Su 71. — Jfr drag-ha lindan.
undaiidraghilse (wndan drag-else), n. pl.f 
undandragande, for nadhenne wndan dragelse skuld 
Lg 814.
nndaildylia, v. undandölja, undangömma, huilken 
som staal nakot aff thy förbannadha godzso . . . oc 
wndan doldhe motho gudz bwdhi LfK 7. — Jfr dylia 
undan.
uudandöma, v. fråndöma. med ack. och dat. eth 
goz . . . liuilkit hanom wndan dömdis SD NS 1: 400 
(1405). äpter thet wi hanom jordena wndan dömd­
om ib.
Ulldanfara, v. fara undan; draga sig undan, hålla 
sig undan, swa väl the honom hyllade och sworo som 
the andre ther vndan foro BK 2: 4919.
nndanilygha, v. flyga undan, nar vngin flyghir 
skal han wakta sik ... fore gyrughom fughlom thy 
at vnghin är ey swa raskir vndan flygha som the äru 
j sinne flogt Bir 1: 301.
undailflyia (-fly), v. L. 1) fly undan, fly bort. 
tilburdhe the vndan fly KL 297. ib 326. Gr 266. RK 
3: 3822. MB 2: 28. dräpa vndhanflyendis fiändhena ih
93. •— undfly, komma undan, gudz dombir är othollikin 
oc omöghelikit är at vndan fly Bir 3: 44. —• draga 
sig undan, hålla sig undan, swa som iak ey vndau 
flydhe KL 165. 2) fly undan från, genom flykt öf-
vergfva. vndirstodh han at han vndanflydhe herra­
döme artasira Gr 265. — Jfr flyia undan.
undailfärdll, f. [Isl. undanferî] undkommande, till­
fälle el. möjlighet att undkomma el. undslippa. han 
wänte sik enga vndan färd vtan at han skulle döö 
for eth swerd RK 1: 2478.
undailgailga (-gaa), v. L. 1) gå undan, fly 
bort. nar man thänkir at halda them vndanganga the 
Bir 1: 301. — komma undan, undgå, undslippa. han 
. . . läther idher alla dräpa ok fanga ok aldre skal een 
vndan ganga Fr 790. taghar han pröwade hans soot var 
swa stark at han matte ey vndan gaa RK 1: 1251. — 
med dat. i hans lande war ängin the borgh eller 
stadher ther vndan gik warom handom MB 1: 433. 
2) gå undan, komma ifrån, gå förlorad för, af hän­
das. med dat. el. i dess ställe ack. hwilket fornempda 
godz herra beinchte vndan gangit är for enne rätte 
konungx nempd SD NS 1: 534 (1406). at the iordh 
war vndangangen kronono ib 2: 152 (1409). ib 154 (1409), 
201 (1409). at the (godsen) waro vndan gangin kron- 
one ok skat ib 157 (1409). thet (jordstycket) war wndan- 
gangith skath oc gifwit jwlata klostre ib 160 (1409). 
— Jfr ganga undan.
undangöma, v. undangömma, gömma, dölja, hon 
(Rahab) lön te oc vndhan gömde theris sändebudh oc 
speyara MB 2: 16. ib 6, 15, 97. — undangömma, un- 
dandölja, i smyg lägga undan, falskom renliffwes männ- 
iskiom som wndan göma nakot aff sino, tha the jngaa 
(näml. i kloster) LfK 21.
UIldanhvälYa, v. störta, störtas? land och rijke dit 
stielper och undan hwälfwer, när edzöre brytes af 
konunge sielfwer MD 422.
uudaukoma (-komma), v. komma undan, ij 
skulin them vakta mz idhan froma, at the skiilu ey 
vndan koma Fl 1619. —• undkomma, undgå, undslippa. 
ey äst thu swa kloker, ey swa mäktogher, at thu 
kant wndhan komma thenna träldom LfK 125. — Jfr
koma undan.
undanleghia (vndhon-, -leya), v. leg a el. hyra 
till förfång (för ngn), engen hroder vndanleyo anders 
dreng SO 142. — med ack. och dat. hvilkin brodher 
andhrom gör forköp j lnilka handha motho thet hälzt 
är vndhon leglier gaardh äller gathunboth aller swena 
aller wnköpär bark SO 20. som vndanleger androm 
synom broder j embetet sit hussz ib 115. androm sin 
swen vndanleya ib 152. — Jfr legilia undan.
nndanlöna, v. — undanlöna sik, gömma sig 
undan, smyga sig undan, at nakar dyrwes sik vndan 
lönä af vare piänist SD 5: 478 (1345, nyare afskr.).
undaillöpa, v. löpa undan, skynda bort. margher 
riddare vndan Iop Al 9306. Jfr löpa Ulldan.
undanridha, v. rida undan; komma undan, nw 
komber dödhjn som mik är ödhjn iach kan ey wndhan 
ridha MD 171.
Ulldanrinna, v. skynda undan, han stoj) up af 
döp vip graua hakka. ok rädde sva män at vndan 
runno Bu 172. the taffwesta tha vndan runno RK 1: 
141. Jfr rinna undan.
int danrun« 811 uudantaka
llildaiirillia, v. hemligen bortlocka. tyänara wndan 
rwna PM 40. lokka, leya, aller wndanrwna annars 
tyänara ib.
llüdanrykkia, v. rycka undan, thwo hon enna 
sinna thiänisto quinno fötir, ok tha hon vilde thöm 
kyssa, gat ey thiänisto quinnan tholfc swa stora hänna 
ödhmiukt. vtan vndan rykte fotin KL 331.
Ulldanryma5 v. rymma undan, fly undan, ey söme 
mik vndan ryma Bil 127. ib 276. MB 1: 427. Jfr 
ryma undan.
undanräna, v. frånröfva; tillegna sig. usurpare, 
undanräna GU 6.
undansagli^er (vnden sagher), p. adj. L.
imdaiiskilia, v. frånskilja, afskilja, undantaga, 
göra förbehåll med afs. på (ngt), päder swerdh . . . 
spordhe till syna skiptis brödher . . . om the wndan 
skilningh, som for:dä päder swerdz foräldre hafde 
wndan skilt then tidli the godzom sik jmellan ath 
skipte FH 5: 22 (1463, nyare afskr.). ath . . . pädher 
swerdz foräldrä hafdo wndan skilt sith fiskerij, nidan 
fraan käräiämäky i kumbo aa ok intill lammas ib. 
vthan ruhj jerfwi boor theres gamble slätor vndan- 
skilde BtFII 1: 102 (1478, nyare afskr.). eet vil iak 
här vndan skilia Jv 5529. gudh göme idher alla thz iak 
vil herra iwan iak ther vndan skil ib 2048. ib 1915. 
Al 6803, 7970. — part. prêt. n. UlldailSkiltj ss prep. 
undantagandes, med undantag af. dömdes . . . ruhj 
jerffwi by theres engier frij medh åhrs wexten och 
synekosten innan tree wekur: vthan twå stycken vn- 
danskildt som achtiala by hade fångit för een nooth 
och för een hest BtFII 1: 103 (1479, nyare afskr.).
Ulldanskilnillg; /. frånskiljande; det som från­
skiljes el. undantages, det som är frånskildt el. un­
dantaget. om the wndan skilningh, som . . . päder 
swerdz foräldre hafde wndan skilt then tidh the 
godzom sik jmellan ath skipte FH 5: 22 (1463, nyare 
afskr.).
undanskiptu; v. L.
ii nd a ii skiu t a^ v. L.
undauslippa, v. undan slipp a ) komma undan, få 
monde the wara tha wndhen sloppe RK 3: (sista 
forts.) 6041. Jfr slippa undau.
Ulldanstiäla, v. stjäla undan, undansnilla, ananias 
oc hans hwstru saphira . . . som wndhan stalo en 
tridingh aff iordha wärdheno LfK 16.
undansälia^ v. sälja undan, dömdes vj men millan 
nilis jacopson hariu och henric laurisson ibidem at 
see och rauzaca om nilis haffuer nogot änger vndan 
soit BtFII 1: 289 (1509).
undantaka (vndon-. ondan- BYH 1: 183 (1379). 
-tagha), v. \Fdan. undæntakæ] L. 1) taga undan, 
afskilja, utesluta, the . . . äru . . . vndantakne (excepti) 
ok burt älte aff cristna manna hiordh . . . swa som 
judas var vndantakin ok vtelyktir ... aff hälghra 
apostla tali Bir 3 : 250. 2) fritaga. at the persone
som sik ther ingifua sculu . . . wara aff alle wärlzliche 
vmsorgh vndantakna oc wtelykta VKR 1. äst thu wndh­
an taghin aff dröffwilsens pinom LfK 103. 3)
undantaga, låta utgöra ett undantag, göra förbehåll 
med afs. på (ngt), käre iak for idhir owir thessa 
fäm männene ... at the reta mik mangfallelika til 
vredhe än swa som fordhom j laghomen vndirstodz
... alt israels folk vm et israels nampn swa vndir 
star iak ... mz thessom fäm mannomen alla wärld- 
inna män förste mannin är kirkionna styrare . . . 
thridhi äru iudane fiärdhe äru hedhningane ... än 
af thik iude vndan takir iak alla iuda hulke som 
lönlika äru cristne ... ok af thik hedninge vndan 
takir iak alla them som gerna gingo minna budh- 
ordha wägh vm the vistin . . . huru the skullin gaa 
Bir 1: 123. aff kirkior oc closter monka oc presta 
lat iak huar tridie päning eskia inthet skulle vndan- 
tagit väre RK 3: (Till. om Chr. 77, red. B) 6331. 
vndanthok (excepit) for.de abothen tilgangh til skoghin 
SD 1: 354 (öfvers.). — part. prêt, i abs. participial- 
konstr. all var gofiz . . . med alla gohzännä land- 
boum . . . oc allom tillaghum . . . ängom vndantaknom 
SD 5: 562 (1346). thrättam örtughlandh jordh . . . 
mäth hwsum ok allo therthil liggir, engho wandan 
thagno (för wndan thagno.) ib 6: 65 (1348). ib NS 1: 
8 (1401), 20 (1401) 0. s. v. FII 3: 5 (l353). BYII 1: 182 
(1378), 183 (1379). SJ 8 (1423) 0. s. v. han seal hawa 
. . . örsäsa])ul, vppgyöran hyälm oc full vapn, bapä 
at likamä oc benom, ängo vndan takno, hy här en 
goher man ma sig med wäriä SD 5: 477 (1345, nyare 
afskr.). ville han thän sama iäm lican sik göra i sino 
rike, vtan thy vndan takno at han ville sik siäluom 
göma konungx sätit Gr 264. ib 266. VKR 5. ey hellir 
conuentz systrana hafujn noghur vmgengilse medh 
them ellir tildirfuis at ingaa j thera hws . . . vndan­
taknom wisthws systromjn ib 24. lotho hänne husit 
up . . . mädh grund oc bygning vndon takne the norre 
gatubodhinne som räntar vnder sundax almosonna SJ 
85 (1438). ib 97 (i44o). ensamnom christi likarna vndan­
taknom war hans modhirs likame wärdhoghast at taka 
forscullilsa lön mz sinne siäl j längre tima än andra 
manna likarna Bir 4: (Dikt) 274. the systra som aff 
nakre widhertorfft skulu äta j siwkohuseno wndantakn- 
om the (för themP^) ther alzstingx äru siwka skulu the 
ey dirffuas at säthia sik til bordh, för än the haffua 
läsit maat wersin oc bordh signilsen ib 5: 44. alt 
thz j stadhen kwnne fynnas förbrändo the mz eldho 
vndhantaghno gwl oc silffwir malm kar oc iärn MB 2: 
16. hawm wi Jtet statt med waro ra^e, at hwilken 
frälst will hawa sit godz, han se sik riddäre äller 
swen, ängen vndantakin, at han seal hawa swa gopan 
häst, at han se wäl wärmer fyurutighi marker SD 5: 
476 (1345, nyare afskr.). taka swornan eedh aff allom 
herrom, foghothom, oc capitenarom ath the skwla oc 
wilya . . . lyda och fwlfölya thz konwngen bywdher, 
och stridha moth alla hans fienda jngen höghan äller 
laghan wndantaknan PM 24. pether van water oc 
mattis ofuerskärare . . . loto vp jöns westfälinge ena 
gatubodh vnder almosonna hws ... ok thär til tompt- 
ena näst nidhan fore stenhuset alt nidh geen siön . . . 
xxx alna tompt mit i grändinne vndantaghna som 
hustru bela til hörir SJ 87 (1438). gaff sik in mädh 
sinom systerson salmon mikielson mädh sit steenhws oc 
mädh allo thy han atte i lösörom vtan grytor ok kannor 
vndantaghnom ib 3 (1421). — part. prêt. n. Ulldail- 
takit, ss prep. med dat. el. ack. undantagandes, med 
undantag af. hans vam dem brile ... lot up peter ywen 
that steenhusit som wineke ordewins atte . . . vndan 
takit enne steenbodh nidh i grändinne vnder sama
undanvika 812 underlat
steenhuse oc en källara thär vnder SJ 84 (1438). euerd 
torn . . . loth up olafue swarta sit stenhuss östan 
mwr beläghit ok tomptena nidhan fore . . . vndan 
takit i forscrifno ärfue the sudhersta bodhen ok 
källaren ther vnder ib 42 (1427). giffuer iak myne 
käre elzskelighe systher alla rayna lööss öre til skypt- 
is vtban vndan tagith thet bestha klenodiom thet 
som vppa myn andell kan falla FH 5: 140 (l49o). — ss 
adv. zmdantagandes, finnes . . . nagre klärker eller 
bönder som mitt . . . bref hafwe, thet the mage iäga, 
tha kallar jagh thöm nu igen, ok gör them maktlöös, 
undentagit om her joffwen i qwillinge BSH 4: 126 
(1488, nyare afskr.). — -part. près, undautakandis, ss 
prep. med dat. el. ach. undantagandes, betala solla- 
närommen hwarya wikw sin fwlla lön oc sold swa 
mykith som konwngen äller thesaurarius them anth- 
wardade them betala som wndy hwars thera baner 
stridher, them wndantakandis som ärw theras eghne 
stadde tyänara PM 25. jngen skal dirffwas taka segli 
ny waapn föra äller bära wtan marskens ja oc sam- 
tykke . . . tha likowäl wndan takandis them som wäl- 
byrdoge ärw oc föra sin ättärnis vapn ib 28. alla 
städher ther om kringh waro . . . fördarffwade han 
. . . vndhantagandis naghra städher som lagho högt j 
bärghen äller sith nidher j iordhögomen MB 2: 33. 
LB 7: 349.
undanvika, v. vika undan, hwarghen thera vilde 
vndan vika KL 225. Jfr vika Ulldan,
undanvägllia, v. vika undan, diäflin vndan väghir 
oc bort springhir for godhom anda MP 1: 169. Jfr
väghia undan.
undarlika, -liker, se underlika, -liker.
under, n. [7sJ. undr] 1) undran) förundran. 
riddaren sto{) annars hugha. ok gat ägte talat, for 
vndar ok räzl Bu 19. lo clemens for vnder Bil 350. 
nar iak thzta mz största wndher owertänker Lg 3: 
587. mz hwarsmanz vnder. at swa gamal (man) gathe 
mz thöldum tholt tholikin saröka Bil 239. fore thäs 
vnder skuld, som the bafdho, tha the funno thz (manna) 
först MB 1: 323. hertugh fräderik gaff swa rikelika 
tha at alle hafdho vnder a (förundrade sig deröfver) 
Fr 2184. enna handa sötme framgik tha af hänna 
ordhom. af hulkom the stort vndir hafdho KL 337. 
alle the thz sagho hafdho thäs vnder Al 581. Bil 113. 
husbondin bär thäs vnder at hälagher man tholde at 
hänna händer komo widh hans föther ib 264. a hwilkit 
iak bär . . . stort vnder (de quo . . . non desino 
mirari) Su 396. RK 2: 8025. a thera fäghrind stort 
vnder gik Al 5614. — beundran, huru hänna osigelike 
wänleker oc fäghrind . . . alla opwäkker til största 
wndher (ådmirationem) Su 138. andelikir hugnadhir 
är . . . gudz mykla gerninga skodhilse oc hans tholo- 
modhz vndir Bir 2: 29. — undran, nyfikenhet. thiit 
kom en forwitin nunna, mer for vnder skuld än for 
trona skuld, oc wille lönlica fa wita hwat sancta ge- 
nouepha athafdhis Lg 8: 249. Bil 846. Al 4123. 2)
anledning till undran, något att undra på, underligt, 
förunderligt, thz thokte them eth stort vnder warä 
Va 46. sua dyyr oc ärlikin lokt at ther var stort 
vndir oppa Pa 20. tha tok han til at hisna som ey 
var vndir ib 16. ib 19. ey är thz vndir Bir 1: 344. 
är ey vndir at ewangeliste screfwo mangaledhis ok
tho alt rät ib 2: 322. Bo 98. iak wille thz vndra 
meer än vnder (undra öfver det mer än öfver ngt 
annat förunderligt?) Al 1923. thz är än mera vnder 
tala at han thör moot dario falla ib 1928. — anled­
ning till el. föremål för undran el. begapande, huat 
är tholik teilse vtan . . . almoghans vndir (vulgi ad- 
miratio) Bir 3: 327. thz ware idher vnder ther dighirt 
meer än mz os här Al 8251. — anledning till tvifvel el. 
misstro, vredhgas ey mik for thz at jak spordhe thik 
thy at änkte vndir är vra thik (nihil enim diffiden- 
dum est de te) thw mat göra huat thw vilt Bir 2: 
154. — linder, underbart, wndir war thet huru swa 
klen människia formatte at thola swa mykit äruodhe 
VKR XIII. hon sände hanom försto pröuelse. a huat 
litlo pinge guj) hauar mäst vndar giort. gästren . . . 
sände in ansuar. at pät litla ping är manz änlite. for 
hy at mahar är manne likastar. ok ho ängt änlite är 
andro sua lict. at eigh är huart andro nokot olikt, 
ok än hy mera vndar at al hön fäm manuiten äru al 
i manscens änlite sua litlo rume Bu 145. — (?) han 
stridde ärlika for alt vnder (på ett sätt som öfver- 
träffade allt som är underbart?) Al 8953. 3) un­
derbart ting, underbart föremål, the graft war heel 
hwarghin swnder al innan hul thz war et wnder 
Al 3402. the funno ther vnder annor mang ib 3409. 
thetta vnder ther iak här seer thz är alla vndra 
meer ib 8243-4. ib 8245. Fr 349, 1516. 4) häpnads­
väckande el. oerhördt ting, oerhörd gärning, the brennä 
badhä kirkior och kloster och driffuä ther myket och 
stort vnder (grot wunder se in deme lande werken) 
Va 18. 5) under, tecken, järtecken. eeth stort vndh-
er äller tekn syntis j hymmelin MB 2: 351. — under, 
underbar händelse, wm then thima thimde eet wndh- 
er j franka rike Bil 709. 6) under, underverk, vm
thän sama thima timde eet mykyt vndir Bil 871. thetta 
war gudhz wndher swänske wunno thz sloth i sex 
stundher RK 3: 4091. thz vndradhe allom oc saghdho 
thz wara eeth vndir aff gudhy ST 419. — unders 
flllder, adj. full af förundran el. häpnad, feghne ok 
undersfulle Bu 14. Bil 896 (på två st.). —‘full af beun­
dran. vndarsfuldar af vnge kono ok väne Bu 520. Bil 
534. — Jfr underfulder. — unders miraculum, 
n. under, underverk, annat iemdighrit (för -irt) vndh- 
ers miraculum scrifuir . . . sanctus augustinus af saneto 
stephano Bil 289. — llllders tekn, n. under, tecken, 
järtecken. iudha kändis ey än widher sik mz tholikom 
wndirs teknum Bil 312. af wars herra ihesu cliristi 
vndirs teknom som hände j hans födzlo tima Lg 65. — 
unders thing*, n. 1) underbart ting, underbart före­
mål. thz ware mz os mykith vnders thing Al 8247. 
2) underbart ting, under, järtecken. wilde gudh rädha 
them til got mz mangom wndhers thingom Bil 311.
Ullderfulder, adj. full af förundran el. häpnad. 
mannin ward vnderfulder vidh at fughlin taladhe Bil 
613. räddir ok mykit vndirfullir KL 147. varo the vn- 
dirfulle ok stodho quärre ib. Jfr unders fulder.
Ullderlat, n. pl. underligt beteende, förargelseväc­
kande el. öfvermodigt sätt att uppträda, spotska later 
huar tu vmgangr medh iämningom tiuom ella minnom 
mannom, tå försmå ängin medh höghmodhe ella vndr- 
latom tinom (superbiendo non contemnes) KS 25 (61, 
27). — narraktigheter, förargelseväckande upptåg,
underlika 813 undersam ber
oskick, mong vnderlat drifua ther the RK 2: 8951. —
Jfr iinderläte.
iniderlika (vndarlika. vndarlica. wnder- 
ligha RK 3: 1224. wndherliga ib (sista forts.) 4542. 
wndherlikan Lg 3: 613. wndherligh RK 3: 3510), 
adv. [Isl. undarliga] 1) underligt, på ett sätt som är 
egnadt att väcka undran. RK 3: 3510. ganska wnder- 
ligha giik thetta tiil ib 1224. hwem lyckan will ey 
mädher stå med honum plägher stwndom wndherliga 
gå ib (sista forts.) 4542. — förunderligt ; på ett sätt 
som väcker förundran el. häpnad, vardha underlika 
vidher, häpna (vid el. öfver ngt), ysaac wardh vnder- 
lika widh thässe tidhcnde MB 1: 216. tha the thz 
sagho wordho the vndarlika widhir ST 367. Pa 5. Bo 
173. ST 32, 43. 2) underbart, på ett underbart sätt.
han som thu takir i sacramento är then sami som 
vndarlica afladhis oc föddis af iomfrunne Bo 176, wardh 
hanne vndarlika entidh ingutin fäghirsta bön aff wars 
herra . . . pino VKR vm. Bir 3: 303, 417. Lg 66, 3: 613.
3) underbart, utomordentligt väl. en foghil. hulkin vn­
darlika taladhe ok sang KL 117. fyra thing . . . som 
sik vndarlica hiälpa inbyrdhis Bo 44. — underbart, 
utomordentligt, förstärkande vid adj. är paradiis . . . 
vndcrlika fagher gudz skipilse MB 1: 123.
underliker (vndarliker. vndarlikin Bo 22, 
8i. vndirlikin Bir 1: (Cod. B) 352. vnderligh: 
-ligha Bil 536. wnderlig : -liga Lg 8i6. vndher- 
lig MD 172 l. f. vndirlikin Lg 66. n. vnderlikt 
MB l: 35; lv 5017. vndirlikt Lg 37, 40. vndher- 
likt Bil 639. vnderligt RK 2: 6611. vndherlikit 
MB 2: 113. vndirlikit Lg 67. vndarlikit Bir 1: 
352. vndirligit MB 2: 293. ack. m. vndirlikin 
Bir 3: 417. pl. n. nom., ack. vnderlik MB 1: 37. 
vndirlik Lg 42. vndarlik Bo 30; VKR ni. vnd- 
erlikin MB 2: 407. vndarlikin KL 414 ; Bir 1: 114, 
370. vndelighen Di 262)^ adj. [7s/. undrligr, undarligr] 
1) egnad att väcka undran, att undra öfver, underlig. 
tbykker honum . . . vnderlikt wara hwi war herra wil 
skipta thz i siiix dagha som han matte wäl göra i en 
dagh eller en stund MB 1: 35. vnderlikt thykker thz ey 
vara mik thz thöm lyster at hwi la sik lv 5017. then 
klaffuer han är swa vndherlig Ml) 172 l. — undrans- 
värd, som väcker undran el. förvåning. gudh är vndir­
likin hulkin som strö gullit vndir fötir oc sätir thräkk- 
in mällan solgislanna Bir 1: (Cod. B) 352. 2) beund­
ransvärd. johannes är . . . owir alla vndarlikin Bo 81. ib 
22. jeronimus . . . hulkin thera lifwirne fan . . . vndar­
likin (mirabiles) Bir 1: 370. at min snille skal vudras 
ok hedhras j swa vndirlika ok stora thinga skapan ib 2: 
316. 3) underlig, vidunderlig. vm then thima föddis
oeth vndherlikt barn thz hafdhe thu howdh Bil 639.
4) underbar, som sker genom ett under, som innebär 
cl. liknar ett under, var gudz sons födzla . . . vndir­
likin Lg 66. i mangom vndirlikom teknom ib. ib 67. 
Bir 3: 303. RK 2: 6611. medh mangom vndarlikom 
iärteknom VKR xxi. til gudz loff ok äro hulkin ther 
ensamin gör mykit vndarlik thingh ib in. KL 414. MB 
2: 407. Bir 1: 114. Lg 42, 8; 613. han giordhe stoor jär- 
tekne oc vnderligha gerninga Bil 536. fraan them tima, 
at mik thzta wnderliga . . . ärande war oppinbarat 
Lg 816. jak skal ga oc se thässa vnderlika syyn hurw 
buskin brinder ey i lughande eide MB 1: 281. kom
ok hör vndarlikit Bir 1: 352. 5) underbar, märkvär­
dig, märklig, sancta birgitta saa for gudz dome ok dom­
stol vndirlikin dom thriggia konunga siäla Bir 3: 
417. han screff thässa book israels sönom som raske 
waro til wantro oc at dyrka vnderlik thing fore sann­
an gudh MB 1: 37. mongh ander vndelighen tingh 
som tha skedho Di 262. hwi spör thu mith nampn, 
som är vndherlikit (mirabile) MB 2: 113. Lg 37. — 
utomordentlig, the vän to at han skulle göra stoor oc 
vndarlik thing Bo 30. här mat thu see . . . haus 
mykyt vndarlica kärlek ib 88. ib 157. — synnerlig, 
förskräcklig, stor. vnderlik räddogha han tha fik Al 
8254. ropado innerliga til gudh. at swa vndirligit 
jämbir skulle them wändas j thz bätzsta (rogabant, 
in honum mönstra converti) MB 2: 293. — (vndirlikt 
för vmöghelikt? alle apostlane sagho henna siäl wara 
swa hwita at vndirlikt ware nakre tungo ther aff 
at sighia (ut nulla mortalium lingua posset effari) 
Lg 40.)
uiiderlikliet (wndherlighet),/. förundran, min 
ordh oc spörsmaal wtgaa ey aff nakre wantroos root- 
om, wtan aff största wndherlighet (admiratione) Su 268.
underläte, n. pl.? och f? [Jfr Nyisl. undrlæti] 
beteende som är egnadt att väcka undran, underligt 
beteende, underligt el. oskickligt sätt. ta tu tala gladhr 
ella wredhr, tå göm at tu haui ey vndrläte i röst 
ella åthäuom tinom (animi tui motus corporisque ob­
serva ne indecori sint) KS 25 (61, 27). — narraktig- 
heter, upptåg, oskick, the drogho ther fram i stora 
käte oc hade sa monga vnderläte RK 2: 9256. — Jfr
underlat.
Ullderlös (vndar-), adj. [Isl. undrlauss] icke att 
undra öfver, icke underlig, fiät är vndarlöst (ne mireris) 
Bu 499. än tho likamin syndar stundom siälin syndar 
swa marghom lundom thz är rät opta vnderlöst thy at 
diäwlin giffwer honum ther til tröst MD 96. herra 
gafuian kände ey hans röst thz thykker mik vara 
(ey) vnderlöst han hwiskade laght ok matte ey tala 
lv 5028. — n. adv. utan att gifva anledning till un­
dran, naturligtvis, helt naturligt, vnderlöst tha giordhe 
han swa han war en starkare än andre twa lv 486. 
hanum leddis vnder löst j langum qualum Bil 256.
undersaillber, adj. [iV. undersam] 1) under­
sam, undrande, förvånad, konungin var vndirsambir 
(motsv. ställe 3: 349 : vndrande) af mannenom ok hans 
talan Bir 4: 308. thäntidh alle hälghe män sagho 
ihesum . . . koma mz sinom änglom. vordho the vndir- 
sami (obstupefacti) mz store glädhi KL 410. MB 2: 
403. Su 19. — undrande, vetgirig, intresserad, mange 
vndirsami oc forwitne (vil ivunderlicher lude) liafwa 
warit, som foro vmkring werldena ... at see ok skudha 
vndirsam oc sielsyn thing ST 2; jfr 4. 2) under­
lig, vidunderlig, thz gräselika oc wndhersanmia dywrr- 
et Lg 672. 3) underbar, gudz födzla war vndir­
sam j sik Lg 66. vndirsama vmuändona äptefölgdhe 
mykyt vndirsamlikin göma ok värn KL 341. i vndir­
sami matto Bo 29. 4) underlig, märkvärdig, see
thera vndirsama gäld Bo 154. -t- märkvärdig, ovanlig. 
all siäldsyn oc wudirsam diwr oc fwglila Bir 5: 45. 
— märklig, utomordentlig, mange vndirsami oc for­
witne hafwa warit, som foro vmkring werldena . . . 
at see ok skudha vndirsam oc sielsyn thing ST 2;
uiidersamhet 814 undir
jfr 1. then vndirsami oc stove konungen alexandir ib. 
— märklig, synnerlig, gifwande os ... vndirsampt 
ödhmiuktenna äptedöme Bo 56.
Ulldersamhet, f. undersamhet, undran, han komber 
folkith tyl vndhersamhet Gers Fresl 41.
undorsamlika (vndhersamliga MB 2: 74. 
wndhersamlega Lg 825), adv. 1) underbart. 
thin mandombir hulkin thu thokt vndirsamlica (mira- 
biliter) aff mik Bir 3: 114. ib 4: 42, 43. KL 345. Lg 
825. MB 2: 74. 2) utomordentligt, i utomordentligt
hög grad. huru vndirsamlica hon sin licamma plagadhe 
KL 334.
undersamliker (wndhersamliken Lg 3: 285. 
vndirsamlig: -liga MB 2: 85. f. undirsam- 
likin KL 321. vndirsamlikin ib 341. n. vndir 
samlikit Bir 1: 398. ack. m. wndhersamliken 
Lg 3: 474. pl. n. nom., ack. vndhersamligh MB 2: 
113. vndirsamlikin KL 332. wndhersamlikin MB 
2: 8)« adj. [Isl. undrsamiigr] 1) beundransvärd, här­
lig. undirsamlikin quinna KL 321. gudh är wndhersam- 
iiken i sinom hälgonom Lg 3: 285. 2) underbar, i
vndirsamlicom teknom KL 392. MB 2: 387. af thöm vnd- 
irsamlicom storom thingom som gudh giordhe for hänna 
böna skuld KL 338. ib 332. MB 2: 8, 113. the vndirsam- 
liga gudz gärninga. hwilka vara förfädher haffwa oss 
vndhenvist ib 85. the vndirsamlica dygdhenar hon 
giordhe mz sinom bönom KL 340. mz vndirsamlicom 
starklek ib 326. ib 341. sangh han en wndhersamliken 
bymerikes sangh Lg 3: 474; jfr 1. 3) utomordent­
lig, utomordentligt stor. pafwin gregorius hafdhe stora 
ok vndirsamlica tro oc tröst til hänna bönir KL 343. 
vm thu teer ok beuisar j them nakot mykit ok vndir 
samlikit Bir 1: 398.
undersyn, f. [&). dial, undersyn. Isl. undrsjön] 
föremål för undran el. begapande, the . . . foro . . . 
vidha om wäraldiuna . . . all urn til wndher syn Bil 
290. — pl. hwat är tholik teilse vtan gudz gafuo 
oskällik forgörilse. almoghans vndirsyne (vulgi admi- 
ratio; motsv. ställe 3: 327: vndir; möjl. bör detta ställe 
föras till en sing, undersyne) Bir 4: 288.
undir (undi. under, vnde Bil 786. vnjie SD 
5; 638 (1347). vndyr ib 280 (1344). wndy PM 13, 
26 (på två st.), vndy ib 37, 39. wndhy ib 13 (på två 
st.), 28, 39. ondir Bir 3 : 240. Onde L), prep. och adv. 
[7sf. undir] L. A) prep. I# med dat., som dock 
stundom, i sht i det yngre språket, utbytes mot ack. 
1) vid rumsbestämningar för att uttrycka ett varande 
nedanför ngt el. på nedre el. undre sidan af ett fö­
remål: under, simon syntes vara vndi svärpe Bu 102. 
han . . . groof vndir yrtom mz spadha KL 252. sa 
han vndir thäs trä rotom sins brodhers siäl Lg 91. 
tyberius gat aidre tholt at kors tekn laa vndi fot- 
um manna ok vard war j samu stund hwar en 
cors(merkter) sten la a hans gulfue ok bödh vp 
lypta stenin ok hittis annar sten vndi hanum Bil 708. 
tholkin dombir . . . som kom owir the drotningena 
hulkin som var trudhin til dödh vndir hästa fotom 
Bir 2: 86. ib 3: 35. wptaka nokot aif dywpeno, äller 
annath göra wndhy wathneno PM 13. ganga wndy 
wathnith ib. östra wäggin skal haffua twa döra, wndir 
twem ytarsta hwalffwomen, än wndir midhwalffweno 
skal engen dör wara Bir 4: 84. verste siukdombir . . .
hulkin iak sagh vndir solenne MP 1: 66. tilbör hänne 
thässa grötelico ds g han a . . . framledha vndir annars 
thak.i Bo 214. kome saman watnin the vnder himble- 
nom äre MB 1: 156. thz fallet, som thu fiol wndhi 
korseno VKB 24. — under, under skydd el. sky gä af. 
the löna sik swa som vndir skiulom Bir 1: 207. po 
huiltos . . . vndi eno palm trä Bu 71 ; jfr 2. the 
. . . skyldo sik vnder trämen MB 1: 161. vndi hwat 
thrä fan thu them badhin synda saman ST 439. ib 
438. ena stughu som halden hafdhe j kätilstom vnder 
ekinne SD KS 1: 37 (1401; måhända att föra till 2). 
hwilin idher vnder skugganom af träno MB 1: 188. 
2) nedanför, vid sidan af (ett högre föremål), vid 
foten af. han bide mz hanom vndi eno bärghe (adpe- 
dem montis) Bu 169. ib 71. tha hördo the bamba vnder 
en lund RK 1: 3011. ■— under (ett baner el. fälttecken). 
the som wndy hans baner . . . tyäna PM 23. 3)
under, innanför, at haua panzara oc annor vakn vndir 
sinom kiortlom Bir 2: 70. opta är hwin vndhir hwit 
skin GO 892; jfr 4. 4) för att i mer el. mindre
bildl. mening beteckna det hvarunder ngt gömmes el. 
förborgas: under, wildo the okrit bcthäkkia oc skyla 
som vndir enom mantle ST 489. ib 481. waar hugher lian 
är först hulder i sik siälwom . . . oc sidhan än hulder 
vnder likameuom MB 1: 56. vnder them (tecknen) är 
sannindin huld ib 310. vnder thenna liknilsom är sänder 
waars herra likame ib. at han matte thäkkias mik 
vndir tholke matto (sub hac forma) Bir 4: 347. thz 
landit som ysraeis sonom iouadhis vndir (sub) liknil­
som ib 3: 54. 5) under, under slcydd af, i under-
ordnadt förhållande till, i beroende af, under (ngns) 
makt, myndighet, förfogande el. besittning, hwii- 
kin man brutliker ware sins lifs gen rättenom ok 
rynde (för rymde,) til cristna kirkio. hanum matte 
ther enghiu man men göra vndi gudhz ok kesarins 
fridhi Bil 567. iak är välloghir man hafuaude vndir 
mik riddara MP 1: 64. aldra manna licame sighla 
pässa hems väpar vndi enom styre man Bu 489. 
all tliiin släkt skal thiäna vnder hans släkt MB 1: 216. 
lau ris jonsson skiilade oc skötte vndan them oc theres 
arffuom vnder henric finkenberg oc hans arffuom helff- 
ten af allo thy j scppela hy är FU 4: 51 (1457). wi 
. . . afhändom thet (godset) vndan os ok wara arfwa, 
ok tiläghnom honum ok hans arfwum til äwärdhelika 
ägho ok sköthom thet laglika vnder honum ok hans 
arfwum ib 3: 13 (1404, nyare afskr.). affhänder jak 
mic the for:do jordh oc min um arwum ok tiieghuar 
jak hana vnder vreta kloster oc thäs formannwm til 
iiwerdhelika ägho SD KS 1: 207 (1403). göta drotnug 
. . . gaf rikt goz vndi guz pianist ok kirkiona klärk- 
om Bu 56 (möjligen år dock kirkiona klärkom att 
fatta icke ss beroende af vndi utan ss indir. obj. till 
gaf; i denna händelse är stället att föra till II 4). 
han (gården) skal bliwa . . . vndir biscopsins bordh 
aff skarum SD KS 1: 672 (1407). honom husit faa 
ok stadhin vnder husit laa RK 1: 4005; jfr 2. thessin 
. . . land som wndi husit lighat hawä BSH 1: 133 
(l37l). alt thz som vnder hertugadömit laa RK 1: 
542. vndir idhro herradöme vara Gr 261. han skal 
. . . wara allom til tröst ok hughnat thön (får thöm,) 
undi hans walde äru KS 30 (78, 33). hans fadher 
ok modher föddo han vp j cristuom sidhom vndi
nndir 815 nndir
tiri prest liende ok kännedom Bil 565. iak hafwir 
fangit enom man xij mark päninga, them hafwir han 
vndir handom hafft j syuttan aar ST 489. — under, 
under vård af. lat them (fåren) wara vnder thinna 
sona oc swena gömo MB 1: 223. jdhur kläde liaff- 
uen all til saman wndir enom gömara ällir twem 
ällir swa manghom som them formaa at rökta Bir 
5: 9. ib 10. 6) vid tidsbestämningar : under, wndh-
er thässe predikan kom tidhande at konungsins son 
war dödher Bil 227. ST 197. SGG 130. wndir aptan 
sangenom oc natsangenom hallen tysto Bir 4: 118. 
FH 5: 191 (1504). vnder thässe ysäld föddis en sma- 
swen aff leui släkt MB 1: 277. — i, på. hulkin som 
j fore skipadhom tima föddis vndir stund oc tima 
(tempore definito temporaliter natus est) Bir 3: 423. II. 
med ack. 1) vid rumsbestämningar för att uttrycka 
en rörelse el. riktning till ett ställe el. till en ställ­
ning nedanför ett föremåls yta: under, thärna säthir 
hand vndhir kyn ok sörghir äpte graskin GO 332. 
gudh är vndirlikin hulkin som strö gullit vndir fötir 
Bir 1: (Cod. B) 352. naar wij bliffwe slagne wilder 
rosse fötther BSH 5: 178 (1507). thz (det utgjutna 
blodet) matte manne vnder annana ga Al 4540. joab 
. . . tok han mz höghro handinne vndi hakuna ST 
350. nar sädhen skulle . . . wndher taak föras Lg 3: 
304. han lagde försth grwnual vndher warfrn mönsther 
MD 433. — under, under skydd el. skygd af. kom 
gudz ängil oc satte sik wndir eke trädh j effra MB 
2: 85. gedeon . . . drogh alt thzta vndir ekena ib. 2) 
under, till el. i närheten af (ett högre föremål), han 
. . . kom wnder karlsöö mz wanda BK 2: 3318. vnder 
tifwedeu han en hop sände ib 9206. 3) för att be­
teckna att ngn el. ngt kommer under ngns skydd} 
vård, makt o. s. v.: under, till el. i underordnadt för­
hållande till, under el. till (ngns) makt, myndighet, vård 
el. besittning, wir . . . takum peem mäp wart bref vndir 
warä hemelikä wärn SD 1: 669 (1285, gammal af skr.), pe- 
trus . . . thok vidh them thäkkälica vndher gudz (nadh) 
Bil 118. thu . . . hawär alt lagdt vndi hans (d. v. s. 
menniskans) fötär KS 2 (4, 3). iak flyr min härra 
vndi ifira värio. vndi pina napa vinga Bu 143. adam 
. . . bant os mz bruti sino vndi diäuulen ib 206. pän 
kunugar . . . annars land vil vinna vndi sik ib. vilde 
constans kunogar bryta longobardos vndi rom ib 56. jak 
är gifuin wndi ogudliks mans waldh Bil 488. han . . . 
kwskadhe män vnder sik mz wald MB 1: 174. tha hon 
sa sin starklek nidherkastadhan vnder the thing som 
mintzst magho ib 297. at kasta vnder han all riken 
ib 22. the togo skaane vnder sik MD 342. läggis alth 
thz han ägher vndy konw[n]gsens fatabwr PM Sd. swan- 
syöholt ... at läggiä vndyr iämpnä hand till thäs thet 
varper laghleka ördelät SD 5: 280 (1344). theras ägho- 
dela läggis wndy kronona PM 26. gangon . . . wtskyld- 
inna godzins ater vndir mic SD 5: 160 (1343). hawom wi 
. . . dömpt alla thennä fornempda män medh alles thera 
gotz oc gardhä vnder kronona BSII 2: 39 (1396). sköte 
jak thöm (godsen) . . . vndir thet fornempda kloster 
i nydal til äwerdhelika äglio SD NS 1: 168 (1402). ib 
170 (1402). 4) för att beteckna det hvartill ngn för-
bindes el. förpligtas, bestämmelse hvarunder ngn kom­
mer o. s. v.: under, till. han bant sik sialuan vndi 
suärp (d. v. s. underkastade sig halshuggning), än han
gate eigh um giort georgium Bu 494; jfr 5. alle lanz 
härra bundo sik vndi perra lypno ib 507. han bant sik 
wndi rätta thro Bil 694. ib 786. twingadho han . . . vnd­
ir storan skat MB 2: 241. dömpdom wi thässa samma 
jordli . . . vnder skat BSH 2: 69 (1399). at thenna 
jordha gotz oc gardha . . . wara fran krouone gaugen 
vnder frelse ib 42 (1397). 5) för att beteckna att
ngn el. ngt kommer under ngns pröfning el. dom, att 
ngn underkastas ett lidande el. straff o. s. v.: under, 
till, hawa mange män. pe som skud (för skuldj ha- 
wer varit gywin, vm nokrä sak, som näfnd vm sattes, 
wapyät a moot perre näfnd . . . vndi varn dom oc 
warrä sannind atletan SD 5: 605 (1346). ib 378 (i344, 
nyare afskr.). hwem pe fällä äru fäldo vnder wara 
räfst ib 376. santillus varp . . . dömdar vndi suärp 
Bu 57. hwilken the wapnen ey förer läggis j järnen 
wndy konwngsens dom PM 39 (jfr strax ofvam läg­
gis j järnen til konwngsens dom), pe bupu sik ... 
undi dom Bu 170. siälfwir bödh han sik vndi swärd 
Bil 788. anastasia war insät wndi sylt (för att svälta 
ihjäl) ib 488. sätties j cronones fängelsse och äte watn 
och brödh en månat, sädan vnder (d. v. s. varde se­
dan underkastad) kyrkiostraff SO 299. 6) vid, vid
äfventyr af, vid straff af vid vite af. swäriände . . . 
sic syiilfwa alla förniimpdä articulos vbrutlika lialda 
skula vndor sama forsagpa räät SD 5: 376 (1344, ny­
are afskr.). forbyupande harplicä vndi gupz ban oc 
varrä fru ib 562 (1346). ib 567, 606 (1346), 638 (1847). Lg 
3: 160. lian wilkorade thz wnder ban It K 1: 2857. vndir 
gudz dom biwdhir iac idhir. at i giuin ey nakrom nakat 
af minom likarna swasom for hälgho doma KL 241. buyp- 
om (för byupoin) vi domarenom i akerbohundare vndi 
siuä fyritighi marker, at han nempne mäp sik tolf män 
af hundareno vndi hwars perä fyuritighi marker at letä 
ok granlikä vtspyriä, än pär hittäs nokur vipergiäld 
SD 6: 129 (1349). forbiudher jac ... allom foghotom 
oc ämbitzmannom . . . nokat them afhända . . . vn­
dir hiixsta budli oc rikesins hämd oc vidh xl marka 
saak FH 2: 122 (1440). kesaren bodh wndher högxsta 
bwdh ath henne skuldhe inghin giffua ätha eller 
drikka Lg 3: 136. ib 143, 562. GS 48 (1442). jngen herre 
fogliote aller capitenare ma försyma äller öfwergiffwa 
wäkth äller wardh wndy stränga likamliba näffsth 
PM 26. jngen skal dirffwas taka segli ny waapn fora 
äller bära wtan marskens ja oc samtykke wndhy the 
plikth oc näfzth som konwngenom täkkis pa läggia ib 
28. ib 37, 39. VKR 25. wndher störstha hemdh tha war 
forbwdith ath inthe iyws aff himolin skwldhe in till 
henne koma Lg 3: 125. forbiude wij wid war hullost 
oc nadhe at uoger dierffues til at ryggie . . . thenne 
war stadfostilso vnder war konnunglige nepst oe wredhe 
SO 122. mestersuena skulu fornumstoghe wara i sijn- 
om köpom swa at the ey köpa . . . the nöth som 
i ythersta tijman bärando äru vndher sijns sieiffs 
skadha ib 49. 7) vid förlust af. wi . . . forbiudh-
»m . . . vnder warn winskapp . . . mädh nokrom stoor- 
flockum iwer land rijdhä SD 4: 465 (1335, nyare af- 
skr.). ib 5: 375 (1344, nyare afskr.). per byndom wi 
pem til. vndi perrä syäl oc väräldz heper ib 566 (1346). 
ib NS 1: 656 (1407). byudhin honom vndir hans liiff 
at han j morghon arla kaste then j kalkvghnin som 
först til hans kombir j morghon ST 148. lot forbiudha
iindir 816 undirbulster
vnder sin nadhe at ängin skulle them palatz skadha 
Al 3379. forbyu{)om . . . vi vn[)e vara na£yr oc hylle oc 
varä konunxlikä hämj) SD 5: 638 (1347); jfr 6. figh hon 
. . . hans helghetz . . . ledha breff ... at alle sculde 
hona foorda ok främiä vnder högxta pafuans hämpd 
eller hyllist Lg 3: 5G2; jfr 6. 8) vid, under åbe­
ropande af i kraft af. jak biudhir thik vndir lydhno 
at thu sigh mik vm thu äst dödhir KL 84. Lg 3: 
307, 440. sanctus germanus . . . bödh them vndir gudz 
lydhno oc hälgha nampn at the ey skuldo thädhan 
gaa för än han gafwe them or 1 off ST 31. war i them 
focariis forbudhit alzthinges vndir the helgho lydhno 
oc vndir haardhasta näpst j them rumomjn ellir stadh- 
um noghat ärinde vtan til ända medh werldz folke 
VKR 25\ jfr 6. bödh han thz vndir ihesu christi nampn 
vndir tliäs hälgha nampsins dygdh (in virtute Jesu 
Cliristi prœcepit) Pa 7. — i maningar el. besvärjelser. 
manar jach alla rottor oc mys vnder vars herres högxte 
nampn oc lydno ... oc manar jach ider oc beswer 
ider oc biwder jder vnder högxte oc mäktogaste gudz 
lidilse ock hans helga makt oc nampn LB 7: 40. ib 41, 
43, 44. 9) under (ngt ss garanti för el. bekräftelse
af ngt), med. {>että war giuit oc gört vndir mit in- 
zighle SD 5: 160 (l343). ib 481 (1345, nyare afskr.). 
loffuandhes . . . alle conuentonne, wndher swornan edh 
at om han leffua matte, tha wille han wara theras 
clostre til godho Lg 3: 66. 10) för att beteckna
sätt el. åtföljande omständighet: under, med, på. vi 
. . . sätyum |)öm (inkomstet'na) i händer varom execu- 
toribus ... at gyäldä var giäld med pöm. vndi swa 
skiäl oc fororj). som öwärst sighs i breweno SD 5: 
567 (1346). 11) [Jfr Mnt. under] bland, wndher
alla iherusalems dötter fanz aldrigh then som swa 
dywplekan haffwer tänkt Lg 3: 587. — mellan, undir 
sik, mellan sig, sinsemellan, funno the thet wndir 
sik, at thet sculde sta til thes at radhit oc al- 
mogliin saman kome OB 213. III. med gen. [Jfr 
Mnt. under] under, om tid. i förbindelsen undir thäs, 
derunder, under tiden, emellertid, vndher thes wardh 
bertol brwn löss OB 214. vnder thäs (vnder des) 
tha kom then forrädarin Va 14. vnder thäs (myt 
des) kom iätten farande ib 42. vndir thes kom oc 
annat folk som thz sama hafdho märkt ST 28. ib 
228, 282, 325, 349, 359, 364, 369, 370, 398, 430, 439, 442, 
453, 459, 509, 516, 522. — undir thäs at, under det att. 
vndir thäs at han las sina psalma, pläghadho han al- 
tidh hafua nokra syslo, som han giordhe medh sinom 
handom Ansg 245. vndir thes at hon stodh widhir 
siön swa bidhande, kom ther ridhande then frome 
riddarin sancte yrian ST 123. ib 454. B) adv. 1) 
under, undertill, nedtill, nedan, {m&har varj) lauren- 
cius afklädar. ok up iui ristena bandar. ok eldar vndi 
tändar Bu 416. hon kyste han (foten) badhe owan ok 
swa vndir KL 355. jak är vndi (subtus) vtan ok owan 
oc jnnan Bir 3: 54. — (?) her didrik oc hans men 
striddo then dagen wt oc annan dagen mz oc drapo 
sa mykit aff rytzsarna som vnder war (som var un­
der deras svärd, som de råkade el. träffade på? drepa 
hvern mann er peir fa stadit), the som äfftir liffde 
flydde tha vndan Di 203. 2) under, inunder, på den
inre sidan, thomas . . . klädis vtan mz dyrom clädhum 
som riker herra ok vndi mz harklädhom Bil 787. —
Ulldir at (-aat), adv. undertill, nedtill, tässin samma 
brädhin skulu waara wndir aat thäkt mz kooparskiff- 
uom Bir 4: 85. natskona som väria fötirna vndiraat 
ok ey ofwan ib 3: 143. j himerikis äro huar ey är 
jordhin vndir aat ok ey himelin owan til ib 54. ther 
til at thz (såret) helar sik siälff vnder aat LB 2: 
9i. — Jfr nidhan-, up-uudir, äfvensom undir 
euiugis, undir ens under eningis, ens.
undiraskadlier (undi-), p. adj. bakad i aska. 
israels syni baro miöl mz sik af egipta landh oc 
giordho sik aff ty wndiaskat brödh (subcinericios pa­
nes) MP 1: 228.
undirbinda (undi- L.), v. [Fnor. undirbinda] 
L. 1) förbinda, förpligta. vndherbindhom wi oos 
oc wara arffwa michielle niclisson oc hans arffwum 
swa gooth goodz vidhir lägghia SD NS 2: 404 (l41l). 
2) öfverlåta. med ack. och dat. afhändom vi os thet 
sama örislaudhit . . . oc vndherbindom thet for:da 
vadzstena klostre SD NS 1: 557 (1406).
undirbiugha? v. underkasta, underlägga, med ack. 
och dat. mz thäs hälgha kors baneer hafdhe han vn- 
dirbughit alla barbaros sino walde Gr 322. — part. 
prêt. Ulldirbugdlill (-boghin), 1) undergifven, 
underdånig, med dat. foor han mz them ok var them 
lydoghir ok vndhirbughin MP 1: 5t (motsv. ställe MP 
2: 42: vndirbudhin, utan tvifvel skriffel för vndir- 
bughin^). lydhin idhrom formannom ok varin them 
vndirboghne ib 317. tilbör at qvinnan skuli vara hör- 
ogh ok vndirbughin mannenom Bir 2: 167. then som 
ey hafwir vndirbughin warit androm, skulde aldregh 
ofwir annan radha ST 383. wardh hans här eraclio 
vndir bughin ib 136. alle män . . . scullo . . . bäkänn- 
as sik vndher bughna wara romara kesara döme Lg 
45. MP 1: 57, 68, 2: 60. Bir 3: 285, 287, 348. ST 213. 
Ber 225. for thy at mannin . . . oplypte sik mot mik 
sinom gudh thy oplypte sik mot honum al thing som 
skullo vara honum thiänigh ok vndir bughin Bir 2: 
278. — abs. lydhnan hulkin som mik lärdhe ok kände 
at wara vndir bughin Bir 1: 352. han kände . . . 
them at hällir wara lydhogha ok vndhirbugna än at 
wara formän ib 355. 2) hemfallen åt. med dat.
thäs helga anda snille . . . skal ey byggia j them 
licama som är vndirboghin syndom MP 1: 132. ib 322.
undirblasa? (wndher bläsa), v. aflyfta ge­
nom blåst? the (vindarne) wndher blästhe (för nidher 
blästhe?) honom hans spartak aff hans huss Lg 3: 27.
undirbodll, f [Fnor. undirbüd] bod öfver hvilken 
ett annat rum är beläget; under loft liggande bod. 
byggia . . . thässin hws, som är stwfua oc forstwa 
loft oc vndherbodh SD NS 2: 293 (1410).
uudirboilde, m. eg. underlydande bonde, innehaf- 
vare af gård som lyder under en annan gård; under­
lydande gård, underlydande by. sex städher oc theris 
vndher böndher (villœ earum) MB 2: 44.
undirbryta (undi-), v. undertrycka, förtrycka. 
han plägha tio lundom vmgära ok vndibryta land ok 
almogha KS 61 (152, 67).
undirbudhin, se uudirbiugha. 
uudirbughiu, se uudirbiugha. 
uudirbulster (-bolster), m.f och n. underbol- 
ster, underdyna. quinque puluinaria dicta vndirbolstor 
et quatuor culcedras dietas vndirbulster SD NS 1:
tindirbygning 81? uiiilirdiuioghet
674 (1407). xml vnder bolster ond ock godhe FH 5: 
237 (1524).
undirbygiiing* (undi-), /. L.
Ulldirbyr, m. underlydande by. j esebon oc thes 
stadzsens byiom oc torpom oc aroer oc täss vndirbyom 
MB 2: 107.
undirböghia (wndherböia Su 2), v. underka- 
sta, underlay ga. med ack. och dat. han . . . kom til 
armenie rike. ok al annor landzskap som til hafdho 
hört chusaron. ok vndirbögdhe them sino herra döme 
Gr 266. hwan en bemannadhan oc mwradhan stadh 
skalt thu mik vndir böghia MB 2: 146. ib 145, 148, 
197, 241. han (den orena lustans brånad) . . . wptände 
först kötit, och smitta sidhan hoghin mz fulom lusta, 
och wudherböghe sik sidhan mz wrangom wilia Ber 
232. sina likarna gudelike thiänist wndherböia (corpus 
suum servituti subjicere) Su 2. — part. prêt, lllldir- 
bögdlier, undergifven, underdånig, alt landit war 
them wndirdanokt oc vndir bögt MB 2: 47. — under- 
kastad, ställd under, öfverlemnad åt. nar han (o: iom- 
frudomen) är wndherbögdher gudhz gömo Lg 3: 486.
undirdan (vnderdaan), adj. [Mnt. underdän] 
underdånig, i underdånighetsförliållande till. med dat. 
pausonias konung . . . han war philippo vnderdaan 
war hans man ok giordhe honum skat Al 768. — un­
derdånig ) lydig, med dat. huru han sidhan vndirdan 
(subditus) var sinom foräldrom Ber 268.
undirdan (vndirdaan GO 203. vnderdaan Al 
2898, 10278. wnderdon FM 222 (1505). vndardan: 
-dana Bir 4: (Avt) 179. vndedan: -danana MP 
l: 227. wndertan: -tana Lg 3:345. wndan: -dana 
Di 271. pl. -ar; hithörande former kunna dock fö­
ras till undirdaiie. vnderdaan Al 1103 (i rimsl.)), 
m. L. som är under ngns herravälde el. styrelse. 
tbz är ilth at wara sinna kunw vndirdaan (vxorius 
esse; att stå under toffeln) GO 203. — underlydan­
de} underordnad, vard han mykit dröfdir, at nokon 
tidh skulde swa stoor skadhi oc försumelse hända ibland 
hans vnderdanä, i thorn time som han skolamästare 
vare Ansg 183. ])a ... (påfven) älskar alla sina vndar- 
dana mz gu{»lekum kärleke Bir 4: (Avt) 179. ib 2: 332. 
at männene skulu wara formän oc radhande j synom 
hwsom, oc qwinnonar wari thera vndirdane MB 2: 
181. radhir iak biscopenom at han vmuände sik til 
gudhelikin kärlek rättande sik siälfwan ok sina vndir 
dana Bir 1: 72. est thu abote ellir forman j nokro 
klostre tha skalt thu thina vndirdana som thik äro 
befaladhe wiislika oc beskedhlika thwinga ST 383. 
formannin är värdhir swa mangha dödhe huru mang 
ond eptirdöme han sände til vndedanana MP 1: 227. 
ib 245. KS 50 (l26, 54). KL 119. Bir 1: 317, 3: 148, 5: 
12. Ber 61. — undersåte, kärlleek ok godhgerninghä 
willium wi gernä tee allum them warä vnderdanä 
fridhä SD 4: 466 (1335, nyare af skr.), ib 5: 378 (1344, 
nyare afskr.). ider . . . herra albrict . . . sweya oc 
göta konung . . . helsom wi alle idhre fatighe vnder- 
dana BSH 1: 185 (1386). i (konung Magnus) hafin 
varit idra [liänisto manna oc vnderdana forraparc Bir 
4: (Avt) 184. han (en arfkonung) hafuer thes mera 
kärleek til almogha ok sinna vndidåna, at the haua 
thiänt ok lydhuge waridt fadher ok föräldre lians KS 
10 (24, 11). ib 12 (29, 13), 16 (40, 17). Bil 565, 884.
Ordbok II.
Bir 2: 260. Di 271. Lg 367, 3: 345. Al 761, 1527, 6024. 
alle iödha wordho hans vnderdaan ib 1103. skulin 
i . . . wara thera vnderdana som idher hatadho MB 
1: 377. thänkto the (0: the som korsfesto min son) 
mz sik . . . vm han hawir fram gang, alle skulum vi 
vndir gifwas honom ok wardha hans vndir dana (si 
processum suum habebit omnes subjiciemur potestati 
ejus et subditi ejus erimus) Bir 1: 114. rodhor och 
biwder ower mik som offwer jdher fatige wnderdon 
FM 222 (1505). wii wiliom alle trolighä liffwa ok döö 
medh idher nadhe, som fatigha wndherdauä hör for 
siin rätthä herra at göra BSH 3: 176 (1466). swa 
margh en land ok margha städher folk ok goz ok 
borgher ther mädher iak hafwer wunnith til mit laan 
nw skal iak wardha vnderdaan (nunc fugitivus et sub- 
jectus factus sum, Darius qui omnes orientales in ser- 
vitutem sibi redegerat nunc subjicituv) Al 2898 (ordet 
bör kanske här fattas ss hörande till adj. uudirdilll 
i bet.: en annan underdånig). — om stad el. land: 
underlydande, vasallstat. the (städerna) waro tiri vnder­
dana Al 1049. konatus gifwer iak oc et laan thz stora 
trangia til vnderdaan ib 10278. — Samtliga de anf. 
ställena, utom GO 203, MP 1: 245, Al 1103, 2898, 10278, 
FM 222 (1505), kunna föi'as till UlldirdailP.
undirdane (nndi-)j m. [Fnor. uudirdäni] som är 
under ngns herravälde, iak haffwer thik til vnderdana 
giort i all wärldin badho lit oc stort Al 8597. — (?) 
thän annan skal styra ok döma han seal förra döma 
sik siälfuan ok göra (för göra likaman ?) siälinna 
vndirdana ok styra sin hugh til gudz (carnem spi- 
ritui subjiciendo ac spiritum ad Dominum dirigendo) 
Bil 885. — underordnad, underlydande, /astundadhe 
han . . . hällir vara for man än vndirdane Bir 1: 350. 
— undersåte, huilken kunungr kännis medh ordom ok 
gerningom sik wara gudz vndidåna KS 16 (39, 17). — 
Jfr undirdan.
undirdanilse (wndherdanelse), f ? underdå­
nighet. medh störsthä ödmiwkt ok wndherdanelse BSH 
3: 176 (1466).
undirdanlikliet (wndherdanligheth), f. un­
derdånighet, lydnad, thet idher til thiensth och wndh- 
erdanligheth koma kan BSH 5: 20 (1504).
undirdanoglier (vnderdanig (f) Va 40. n. -okt 
ST 213; MB 2: 47)j adj. [D. underdånig. Mnt. under- 
danich] underdånig, lydig, at ey skuli aff thorn som bör 
wara wndirdanogha, bryta[s] styrlzsinna wald Bir 5: 13. 
mädh warom werdskyldoghe vnderdanoghe thienist BSH 
1: 185 (1386). FM 41 (l425). — med dat. mädhan mannin 
forsmadhe at lydha gudhi är värdhokt at han skuli 
vara lydhoghir oc vndirdanoghir månne sik licom Bir 
2: 176. formatte höghfärdhin sua mykyt j thom ok 
giordhe thom swa mykyt sik skyllugha ok vndirdan- 
ogha (tantum eos sibi obligavit) at the vilia gerna 
synda alt til ytarsta timan ib 3: 404. alz waloghir 
gudh wilde sik swa ödhmyuka, at han wilde wara 
vndirdanoghir ene fatike iomfru, thy är gudh lik- 
nadhir j scriptirme widh eenhörningen, thz wilia 
dyurit wart vndirdanokt ene iomfru ST 213. ib 216. Va 
40. rätvvist är vndherdanogan wara gudi MB 2: 307. alt 
landit war them wndirdanokt oc vndir bögt ib 47. ib 147.
undirdanoghet (vnderdanighet. wndher- 
danalieth), f. [D, underdanighed. Mnt. underdan-
103
nudirdragha 818 undirgiya
icheit] underdånighet, aff wndherdanaheth oc lydno 
SD 5: 209 (öfvers. fr. si. af 1400-talet). ecler . . . 
vare till all velie tienist och vnderdanighet HSII 20: 
226 (1507).
lllldirdrag'lia, v. undandraga, nadhin . . . hwilken 
them sik swa wndherdragher (subtrahere) oc Ayr 
Su 299.
lllldirdriva, v. tvinga (ngn el. ngt) under (ngn el. 
ngt), underlägga, med ach. och dat. at han alla werld- 
ena vilde vndir driffwa (suhjugaret) sina walde MB 
2: 146.
undirdnya (-adher), v. [Jfr Mnt. duwen] un­
dertrycka.j förtrycka, ath thenne landzende motthe icke 
bliffwe vnderdvvffuader aff the omildo fyender HSH 20: 
137 (1507).
Undirdyna (undi-), f. underdyna. confero sororj 
mee vnam culcitram (vndidynu) SJ) 2: 165 (1294).
undirfal? n. nedstörtande, ath thera (änglarnes) 
kompanskap skulle ökias i hymerike . . . som mynskat 
war mz lucifers vndherfaal (sannolikt för nidherfaal el. 
nidherfal, se liij)erfal 2) JP 94.
undirfogliate (vnderfoghote. wndi foghote. 
vnderfongthe), m. [D. underfoged. Jfr Fnor. undir- 
fulgviti] underfogde, fogde som lyder under en annan 
fogde, den som tjenstgör i en fogdes ställe, wij . . . for- 
biwdhom worom fougthom och vnderfougthom nokon 
man hijndre, i moth the articulos som i breffuet forme 
äre Fil 1: 6 (1357. gammal af skr.), waltar, vnderfoghote 
i vpsalom SD NS 1: 405 (1405). aspasius wndi fogh­
ote lät skära hänna strupa swndher mz swärdhe 
Bil 571.
undirganga (undi-. -ga. -gaa), v. [D. undergaa. 
Jfr Mnt. undergån] 1) underkasta sig, gifva sig. the 
vildo enga lund vndi ganga vtan mz hardhe hand Bil 
885. landit skulle alt wndergaa RK 1: 3996. — med 
dat. (el. i dess ställe ack.), wi wiliom honum ey vrider 
ga Al 1691. macedonum skal thu alt vnder ga ib 2892. 
ib 7741. parthy oc perses . . . vndirgingo siälfwiliandis 
artasyre herradöme Gr 263. 2) underkasta sig, foga
el. finna sig i. kantu ey meer aff oss faa än wy ärom 
wane wnder gaa RK 1: 3463. — med dat. (el. i dess ställe 
ack.), lydha oc vndhergaa konungxsens budhi MB 2: 
221. hoo som icke will låta sigh näpsa och vndergå thet 
som hampnfougden och sexmennerna giöra, skilia och 
döma SO 308; jfr 4. — gå in på. jach ... begärede ... 
swar aff them, om the wele nogen af them (arliklarne) 
sam feile och wndergaa BSH 5: 89 (1506). 3) hän-
gifva sig åt, sluta sig till? thu som thenna wara 
sökta idhkan oc stwderan haffuer wndhergangit (för 
widhergangit? qui hane nostram philosophiam profes- 
sus es) Sic 115. 4) undergå, utstå, blifva underka­
stad. thän oquemelica dödh, som the äru vndi gangne, 
seulum vi hämpnas Bil 852. at jak skal ey vndirgaa 
(subeam) thungan dom Bir 3: 330.
undirgipt (undigipt. undirgiffpt UplL J 13: 
2. vnder gifft VML 11 J 15: 2), /. L.
undirgiya (undi-), v. [Fdan. undergive. Jfr 
Mnt. undergeven och Fnor. undirgefinn] 1) under­
lägga, underkasta, med ack. och dat. jak skapad he 
al thingh for mansius skuld, ok iak vndir gaff honom 
al thingh Bir 1: 8. at i . . . aldrig . . . oss wnder- 
gififwa andro rike, som skatskylloge bönder BSH 5: 176
(1507). — underkasta, tvinga (ngn under ngt), til at . . . 
vndirgifwa otrona vndir tronna wk (ad subjiciendos 
jugo fidei infidèles) Bir 3: 166. 2) tillegna, öfver-
låta ss egendom, medprep. undir. afhände jak mik thän 
fornämpdha gardhen ... ok allaledhis wndergiuer wnd­
er fornämpda prästins bordh BYH 1: 190 (1383). 3)
underkasta, låta undergå, med ack. och dat. ey thol 
gudhlik rätwisa nokot ilt vara opinat, hwilkit hon ey 
vndergifwer skyldoghe näfst Su tel. —part.prêt, undir- 
giyill, 1) undergifven, underdånig, med dat. han 
. . . var them (sina föräldrar) vndigifwin oc lydoghir 
Bo 28. thu . . . var hänne vndirgifwin ib 61. Ber 66, 
225. 2) underkastad, underordnad, med dat. (el. i
dess ställe ack.), til the cristna män aff latins tungo 
hulke som vndir gifne äru romara kirkio lydhno Bir 
3: 347. kötitli är olydhoght siälinne, oc ey alzstingx 
swa vndergiwit siälinna lydhno, at thz bidhar til 
hon diktar thy, hwath thy hörir til MB 1: 146; jfr 
1. tha bliffwa the vndir giffne thino walde ib 2: 152. 
tha thu wast . . . vndirgifwin annars wald ST 383.
— (?) hedherhallin wari idher forman j bland id her
oc han wari j gudz räddogha wndirgiffwen jdhrom fotom 
Bir 5: 13. 3) underkastande sig, finnande sig i. med
dat. een nunna, hwilkin som sik lät wara folska. oc 
vndirgifna orenastom syslom mz störsto thulumodhe KL 
302. 4) hängifven åt, hemfallen åt. med dat. mins
guddoms ande . . . byggir ey j thz kar ällir hiärta 
som är vndirgifwit (subdito) syndinne Bir 2: 318. — 
Ulldirgiva sik, 1) underkasta sig, gifva sig åt. 
med dat. hälder wiliandis ärleka döö . . . äu wndher- 
giffwa sik tolkom ribballom Su 67. retthe iwdha som 
sik ey wille wndirgiffwas (för -aj hedhningom MB 
2: 222. 2) underkasta sig, underordna sig. med
dat. ödhmiuktin hawir thre trappor, förste är at vndi- 
gifwa sik them som större är . . . annor är at vndir­
gifwa sik sinom iämpnonga . . . thön thridhi . . . 
är at vndirgifwa sik them som mindre är Bo 38. Bir 
1: 276. 3) underkasta sig, foga sig i, ansluta sig
till. med dat. the som ey wildo vndir giffwa (för vndir 
giffwa sik? för vndir giffwas?^ hedhninganna stadga oc 
lilfwerne MB 2 : 296. 4) hängifva sig åt, öfverlemna
sig åt. med dat. vndirgif tik ey annantidh diäfwlsins 
tiänist MP 1:157. han . . . hafdhe sik vndirgifwit mykle 
vaku. fasto ok bönom Gr 319. nar the . . . sik vndir- 
gifua kräslico liuirne MP 1: 198. huilke . . . wndher- 
gaffuo sik allom kötzsens lusta Su 129. Bir 2: 318.
— refi. Ulldirgivas, 1) underkasta sig, under­
ordna sig. mädh honom kan iak ey enas wtan mz kär­
lek, ey wndhergifwas wtan ödhmiwkt Ber 225. — med 
dat. mannin hulkin som forsmadhe at vndir gifwas 
(subdi) mik som högxstir är skal sörghia sik magha 
skadhas aff minsto thingom Bir 2: 278. altidh astund- 
adhe iak at wndirgiffwas allom ereaturum Lg 812. 
2)' underkastas, underläggas, alle skulum vi vndir gif­
was (subjiciemur) honom ok wardha hans vndir dana 
Bir 1: 114. 3) blifva underdånig, foga sig efter,
rätta sig efter, koklara läsa orma galra til ormanna. 
oc vndirsta ey ordhin som the läsa oc tho ormaue 
hörande ordhin lydha them oc vndir gifuas them 
(conquiescunt et subduntur eis) KL 226. 4) under­
kastas, komma under, hemfalla under, med dat. mer 
wndher gifwas männena diäflomen mz skörlifnadh än
un dirgi vilse 819 uudirläggia
androm syndom Ber 81. hwlke som forlata hällaght 
wärdhskap och fara til wärdzlikith lifwärne ffiärkas 
gudhz kompanskapi, och wndhergifwas diäfwlsins härra- 
dörme ib 71. wm fanytta äro idhn wndergifwas (subji- 
ciuntur) hälghra manna dygdhe diäflanna härradöme 
ib 112. skalt thu wndhergiffwas laghomen oc plaghas 
til thäs thu sigher thz sant är Lg 440.
lllldirgivilse, ff undergifvande, underkastelse, the 
ödhmyuka wndhergiffwilse som thu for min kärlek 
skuld wilt göra androm täkkis mik at thik skuli gö­
ras Lg 815.
undirgiäf (undi-), /. L.
UildirgraVA, v. [.D. undergrave. Jfr Mnt. under­
graven] undergräfva. the . . . vndergrowo mwrin a 
the helghe kirkio MB 1: 261. baal hämpnes sik siälff- 
wir offwir then som vndhergroff oc nidherslogh hans 
altara ib 2: 87. Jfr grava undir.
undirgreve (wndhe greifue), m. underdomare, 
underordnad ämbetsman, tha grepp flacchus hälga 
iomffruna, antwardandhe hänne sinom wndhe greffua 
Lg 333.
undirguj) (undi-), m. undergud, underordnad gud. 
februus var ... en hejma manna guj) . . . hanum of- 
rapo f>e hefcne varo huart ar riet offer: ok allom hä[l]- 
uitiz guf>um hans vndi guj)um Bu 9.
undirgärdh (undi-. unde-), /. [Jfr N. under- 
gjerd] L. underlag, salomon ther lät wtskera a wnde- 
gärdhinne (basibus) j gudhz mönstre leona liknilse, 
yxne liknilse och ängla liknilse Ber 61. vndigärdhin 
tekna kirkionna formän ib. skrifwas ... a gudhz 
mönstirs wndigärdh ängla liknilse ib. — undirgärdha 
balker (vndegierdhä-. vndhigerdhis-. vndi- 
gerdhz-), m. L. 
undirgärsl (undi-), /. L. 
undirhäradshöfdliinge (vndihäradzhöfdh- 
inge: -ia SD NS 2: 33 (i408). wndihäridhz- 
höfdhinge ib 5i (1408). vndihärezhöfninge (för 
-höfdinge.) ib 1: 294 (1403, nyare af skr.), vnder 
häradz höfdunge: -a ib 585 (i406)), m. under- 
häradshöfding, vikarierande häradshöfding, jak jauper 
diäkn, vndihärezhöfninge i åkerbo liundare SD NS 
1: 294 (1403, nyare af skr.), jak ingeualder i lyiastum, 
vnderhäradzhöfdhinge i seunda oc gurunda hundare 
a ärlixmanz vägna herra bänkz karlsson riddara ib 
2: 47 (1408). ib 1: 585 (1406), 2: 33 (1408), 51 (l408). 
Jfr häradshöfdhingia dom havande under doillber,
häradshöffnnge.
undirhäradshöfdliinger, m. = undirhärads- 
böfdhillge. jac niclis i mädelby, wndherhäradzhöfth- 
inger i sewndha gorundha hundare, a herra rang- 
walder (för rangwalds) philippussons riddar weghna 
SD NS 1: 95 (1402).
undirkasta, v. [D. underkaste] underkasta, under­
lägga. med ack. och dat. — pass. vordho alle vndir- 
kastade theris herradöme MB 2: 56.
undirkiurtil (vndikiortil. vndi kiortil), m. 
[7sZ. undirkyrtill] underkjortel, plagg som (af såväl 
män som qvinnor) bars under (den yttre) kjorteln. 
brödhranna klädhabonadhir seal wara fförst een vndi­
kiortil aff hwito wadhmal ther näst een kiortil aff 
graa wadhmal VKR 11. alle prästene oc brödrene 
magho hafua twaa hwita vndi kiortla (subtunicalia)
af watmal oc een kiortel af graa watmale ib 70. Bir 
4: 24. systrana gangklädhe skulu wara twe vndikiortla 
(camisiœ) af hwito watmale aunar for daghlika nyt oc 
annan for thwät een kiortil af graat watmale oc een 
kwghul VKR 57. Bir 4: 10.
undirknuglia (près. -ar. part. prêt, -adher : 
-knugede BtRK 379 (1501)), v. [Jfr D. knuge. N. 
knuva] undertrycka, underkufva. om han (kon. Hans) 
oss nw wndher knwgar FM 234 (1505). BtRK 379 (1501).
Ulldirlaglimau (undi-. unde-), m. underlagman, 
vikarierande lagman, iak mathius kogger vndrlagman 
j österlanden Fff 3: 4 (1352). jac kätil olafsson vndi- 
laghman i finlande ib 10 (1382). ib 8 (1377). incighle 
. . . jon vpplännings vnderlaghmantz i östragötlande 
VAH 24: 327 (1377). incighle . . . haralz diekns, wnde- 
laghmanz i närikke SD NS 1: 539 (1406). iak lawrins 
korske vnderlaghman i westmannalande a erlix ridd­
ara väghna herra tliordz bonda ib 78 (l40l). ib 127 
(1402), 276 (1403), 325 (1404, nyare afskr.), 358 (1404) 
0. s. v. nils diäkn vnderlaghman FH 2: 83 (1431). the 
. . . fingo fram eth breff som benkt niclisson ij wala 
hafdhe vtgifuith then tiidh han mins fadhers vnder- 
lagman war DD 1: 95 (i442, nyare afskr.). Jfr 
laghmanz dom havande under doillbor 9, lagll- 
mail 1$ for laghmanz dom sitiande under laglllliailZ
domber 2.
undirliggia (undi-), v. [Fdan. underligge] 1) 
ligga under, lyda under, tillhöra, med dat. (el. i dess 
ställe ack.), alt mith gotz i wisinxö ok een gardh 
widh junaköpungh, som hethir hidhinstorp ok een 
gardh i rädhishella widh rumblaborgh ligger, meth 
allo thy thesso fornempdo gotzum vnderligger ok aff 
allir wndhir ligat haffwer SD NS 1: 20 (l40l). meth 
allo thy fornempde gotz vnderligger ib (i40l). alle 
tässe städher xxix oc theris byia oc gaardha them 
vndirliggiandes MB 2: 43. 2) vara underkastad,
med dat. (el. i dess ställe ack.), i hwarghie ereatur 
som wndi himnenom är, ok wndi ligger fafängo (vani- 
tatibus occupatur) Ber 221. vndiliggia alla thässa lifs 
dröfwilsom Su 436. hon skulde wndirliggia aldra hard- 
asta näpst Bir 5: 99.
Ulldirlydlia, v. lyda under, med dat. teridacius 
. . . sändir . . . allom som vndirlydha varo herradöme, 
helso Gr 281.
undirläggia, v. [D. underlægge] L. 1) lägga 
(ngt) under, bildl. undherlägli (subjice) thina axla oc 
bäär hona (visheten) Su 15. 2) underlägga, under­
kasta. med ack. och dat. thu som . . . thina huxsan 
haffwer wndherlakt (supposuisti) sötha snillenna wke 
Su 115. jdhre helsamlike maning vndirläggiom vi siälf- 
uiliandis vara halsa Gr 318. 3) underlägga, lägga
(ngt) under (ngn el. ngns välde), med ack. och dat. 
ekke wilde han fara hem för än han haffde vnder- 
lagt sik alt swerige Di 23. 4) tillegna, öfverlåta
(åt ngn) ss egendom, med dat. vplatom wi thenna 
fonda thompt, os oc varom arfwom afeghnandis oc 
vndirleggiandis forskrifna magnus dyekn oc hans arf- 
vom til affwärdheligha ägho SD NS 1: 44 (1401). — 
part. prêt, underlagd, underlydande, ix städher mz 
sinom by iom oc vndirlagdhom gardhom MB 2: 43. 
xiiij städher oc theris vndirlaghna (för -laghda) bya 
oc gaardha ib. — med dat. all landh wndirlagd basan
undirstanda820undirlägning
MB 2: 38. sextan städher niz sinom gardhom them 
vndirlagdhom ib 43.
undil'lägniiig (-läghning), /. det som ligger 
el. lyder under ngt, underlydande område, azotus then 
stadheu mz sinne vndirläghningh MB 2: 43.
Ulldirlätta, v. underlätta, vndirlätta abbatissonna 
thunga VKR 4. hwiike som ey waro . . . apostoli wtan 
. . . wndirlättadho thera ärffuode Bir 4: 100.
undirsatare (wndersaatere. vndersätth- 
are)? m. undersåte, skreff konungh hanniss ... al- 
moghan til ... och kalladhe them sina kära vnder- 
sätthare BSH 5: 196 (i507). ath . . . hans nadhe vill 
bewise sigh i modh oss alle . . . som en milld cristin 
herro och konung bör ath göre imod sijna wnder­
saatere DD 1: 233 (1520).
undirsate (vndhersaathe. öndhersate)? m.
[Nyisl. uudirsäti. Mnt. undersåte. Jfr D. undersaat] 
undersåte, at idlier nadh wil warkwnnä sik offuor oss 
fatighä skatskylloghä wndhersathä BSI1 3: 176 (1466; 
menigheten i Dalarne till Jeon. Karl), ib 175. ath wij 
(Icon. Magnus) . . . maagha skikka waara vndhersaatha 
(subditis) friilh SD 2: 657 (cfvers.). wij fatiga skath- 
skyllige böndher edher öndhersata BSH 5: 386 (i5io; 
skrifvelse till riksföreståndaren Svante Nilsson), thessc 
bröder ware konungx[ens] vndersatä oc göra hanum 
skat aff siäland Di 24. ij ärin mine vnder sata Al 
2501. ib 3056. the wardha macedones vndersata ib 1124. 
— underhafvande, eij ... ma nagon frijboren man 
giffua sine bönder eller undersathe lof at jäge pa 
sin eller annars mans skogh BSH 4: 125 (1488, nyare 
af skr.), — underlydande område, i ak gör os the öna 
til vndersata Al 8828.
undirsatter (wndy satther), m. undersåte. 
hwilken som griper til faanga nokon then fienda som 
haffwer sworit konwngenom hwlskap oc manskap, aller 
är hans wndy satther PM 36.
undirsitiare (vndersittere), m. undersåte, un­
derlydande. naakre aff edher, eller eders vndersittere 
BSH 5: 507 (1512 ; skrifvelse till rådet i Lybeck).
undirskikkadher (wndy- PM 38, 4i), p. adj. 
underordnad, underlydande, hwar capitenare skal haf- 
wa ena wthscriffth aff tässom stadgommen, oc them 
ena reso lätha läsa wppenbarlika före synom wndy 
skikkkadom hwarya wikw PM 41. ib 38.
undirskrivin (pl. nom. m. vnderschrefne 
BtFH 1: 32 (1478, nyare af skr.)}) p. adj. nedanskrif- 
ven, nedannämd. thenne vnderschrefne BtFH 1: 32 
(1478, nyare afslcr.).
undirsla, v. [Mnt. uuderslän] 1) aflägsna, un­
danskaffa. wnderslogos breffwen BSH 5: 359 (1509, ny­
are afslcr.). 2) undertrycka, nedtrycka, tillbakasätta?
mijn thro thienist . . . skall vara obesmitthet i riches- 
ins thienisth nath och dagh om iach thet nywtha maa, 
och ey sa vnderslas som mich sigis oplagt wara IISH 
20: 31 (1506). 3) hämma, stäcka. mig hopes till gud
... at thenne konungx magt oc onde begär skall 
met gudz hielp bliffue vnderslagen FM 324 (1507). 
4) underkasta, underlägga, lägga (ngn el. ngt) under 
(ngn el. under ngns välde), med ack. och dat. — pass. 
hwru israels söner wordlio wndher slaghne sinom 
fiend hom MB 2: 74. — slå under (sig), tillegna (sig), 
med ack. och dat. the orene andha stodho mothe
henne ilhärskelika wiliandis wäria oc wndhersla sik 
the siälena Lg 3: 413.
undirsoknare (undi-), m. L. 
undirstadher5 m. underlydande stad. tio städher 
oc theras vndir städher oc torph MB 2: 43.
undirstand, n. 1) förstånd, förmåga att för­
stå el. begripa, jak vplät thit vndirstand (intellectum) 
Bir 3: 106. haffwa högth wnderstandh PM 2. thz är 
ower människionna wndherstandh Lg 3: 596. LfK 140. 
2) mening, betydelse, hör än eth annat sin ellir vndir­
stand aff thy andro gudz budhordhe ST 127. 3)
förstånd, förbindelse, han . . . haffde hemeligh wnder­
standh mz fiendommen PM 3.
undirstanda (-sta. undistanda. undestanda. 
vndirstonda Bir 2: 30, 212. près, -ständer, -star, 
-staar. pl. -standom. vndirstam KL 226. vnder- 
stom BtRK 90 (1435), 94 (1435). ref. pres. -Stas 
Bir 3: 402; ST 223. -Staz MP 1: 205. -stadz ib 349. 
-stars Bo 32, 59, 142; Bir 3: 383, 5: 10. -stanz ib 
4: (Dikt) 243. -Standz MP 1: 100; ST 219. imperat. 
-stat. impf. -sto]). ondirstodh Bir 2: 143. part. 
prêt, -standin), v. [/s/, undirstanda. Mnt. understän. 
Ags. understandan] L. 1) urskilja, förstå att skilja. 
hwilka lund folkit vnderstodh höghtidha bläst aff an- 
tiggia hinom tvvem MB 1: 389. alt war enskyns bläster 
. . . oc tho vnderstodho the et aff andro ib. — ur­
skilja, förstå, bedöma, vnderstanda gradus PM xxxiv. 
ib xxxv. 2) förstå, fatta meningen el. betydelsen 
af. han . . . vndirstar alla tungor ok talar Bu 204. 
väl hörf>e iak ok vndistop iJ>ur orj) ok ra]) ib 174. tho 
. . . wita ey, at han vnderstander thera maal MB 1: 
242. petrus vnderstodh thz aff sik siälfwm Bil 106. 
vndirstar thu hwat thu läs KL 146. huru maa jak 
thz vndirsta v tan nokor teer mik hwat thet hauir 
thydhä ib. koklara läsa orma galra til ormanna. oc 
vndirsta ey ordhin som the läsa ib 226. wi vndirstam 
ey skriftinna makt ib ; jfr 4. skudha . . . piltin ihesum 
som ey än talar, vtan staar oc teer sik stadhughan swa 
som fulgöran man. ther alt vndirstandir Bo 2. — för­
stå (ngn), fatta meningen el. betydelsen af hvad (ngn) 
säger, engin thera thänker thz iosep vnderstaar them 
MB 1: 242. —förstå, kunna tyda (en bolc). formagho 
ey alle män hawa scriffwadha böker eller vnderstanda 
MB 1: 131. 3) förstå, begripa, (med förståndet)
fatta, i siälenne ok hänna brem (kraptom) nimne ok 
minnas ok undarstanda Bu 185. j seulin höra mz 
idhrom örom ok ey vndirstanda (intelligetis) KL 176. 
at the skuldo ey ... vndirstanda mz hiärtano ib. 
äru somlike the som vndirstonda högh thing (sublimia 
intelligunt) aff scriptine än the haua ängin skäl Bir 
2: 212. vm mannin forma ey for sin krankdom skuld 
at begripa älla vndirsta mina dygdh ok makt ib 1: 
45. fulkommin j samuitino at vndirstanda huat ther 
taladhis älla giordhis ib 3: 263; jfr 2. at mz tronno 
the thing aname, hwilkin engin kan mz sinnom begripa 
ällir wndirsta Su 271. the taladho dyr thing oc thung 
at vndirsta KL 201. 4) förstå, begripa, inse. hwilk­
in man som födhis blinder, han faar aldre at wita 
eller vnderstanda hwath hwit är eller swart MB 1; 
42; jfr 1. han vndirstar ok kan bedhas hwat han widhir- 
thorff KL 115. vndirstar ey hwat han widhirthorff ib. 
hwat kärleken siälffwer är, kwnne han engaledhis
undirstanda 821 undirstanda
vvnhersta (för wndhersta) aller begripa Su 11. — för­
stå, hafva insigt i. känna, jdhir är gifuit at vndirsta 
(nosse) thz lönlikit är j thesso helglio script MP 1: 84. 
— förstå, hafva reda på, känna till. thässe män 
vnderstanda hwarce gudz ordh eller hwarskyns hedher 
wi görom korsom eller belätom MB 1: 331. thenne 
yrthenne dygd \vn[der]står wel gladen LB 3: 67. — 
förstå, inse, finna, brullöps kostnadhin skipadhis alt 
äpte hänna forsyn. hulkit som vi magbom finna i 
threm thingom ... at thy thridhio vndirstars thz 
(colligitur) af thy. at hon bödh them som tliiänto at 
the skullo gaa til sonin. oc göra thz som han them 
budhi Bo 59. nu må huar man ther skäl hauer, thz 
wita ok vnderstanda, at han (den för ett år valde 
regenten) hvazka förmå göra äl la döma vtan thz the 
wilia, ther mästa makt haua i stadhom älla landom 
thöm KS 9 (22, 10). MB 1: 43. vnderstodh ysaac at 
iacob är wärdhoghare fore gudhi ib 216. wndher- 
stodh iak at . . . herran ihesus cristus wärdogadhes 
jngaa i bärghwlona Lg 3: 475. for thän sculd at 
iak wäl se ok höre ok wisseleca vnderstaar at änkte 
hielpa jordhriches thing . . . sielinne til ewinner- 
leca glädhi SD NS 2: 53 (1408). ib 44 (1408). jak 
wndherstodh at engen skäl kan mannen finna til 
nakra handa gudz gerninga som skee wndher solinne 
Su 271. af thinom budhordhom vndirstodh iak. at thu 
mz tronne rensar hiärtan thera Bo 144. ther aff vndir­
stodh dauid konung at han skulle ey länge liffwa 
Lg 94. at thw werdoghas giffwa mik wisdomsens anda. 
om hwilkin iak rnaghe lära oc wndirsta, huruledis iak 
matte lionom wärdelica . . . thiäna ib 817. biscopin 
vndirstodh hona wara guz mönstir KL 115. j vndir- 
standen (cognoscitis) thz aff gudhi wara som iak nw 
kwnne tala MB 2: 159. nw spör jak thik hwi thin 
siäl hawir vndirstandilse godhra thinga oc ondra hwi 
hon älskir meer värlzlik thing än himcrike ok lifwir 
ey sua som thu vndirstaar Bir 2: 322. swa som thw 
maat vndirstonda mz äptedöme ib 30. 5) fmna,
befinna, är them warkunnande, som wndirstas (intelli- 
guntur) sannelika wara wanmaktogha at göra siin 
ämbite nar the fasta Bir 4: 15. VKR 17. 6) för­
stå, märka, johannes vndistop hans hiarta Bu 157. 
hepnugane nalkapos fast yspanie kunuge pa vndistop 
pät portugalie kunugar. ok kom mz sinom här tel 
yspanie kunugs ib 177. tha sanctus patricius fik thz 
vndirsta at han hafdho stungit konungin ginom fotin 
Pa 5. brudhgommin varande klokare oc visare än ouinin 
ondirstodh thetta (näml. att ovännen sökte hindra hans 
och brudens sammanträffande) Bir 2: 143. 7) inhämta
kunskap om, lära känna, känna, oos tilbör vndirstanda 
(cognoscamus) sancti anastasij loflika thulomodh KL 
220. swa dana sinna brödhra affgangh wndirstand[an]- 
dis (cogno scentes) Bir 4: 41. tha gudz ängla vnder- 
stodho sik oc sina faghra natwra MB 1: 47. wi ärum 
skapadhe ... til wndherstandilsa gudhz sons wm 
hwilkin wi wndherstandom gudh fadher Ber 200. oppa 
thz at wi maghom gudh fwllelika wndhersta, oc wndh- 
erstandande hetelika älzska LfK 78. sees han (Gud) 
oc wndherstaas i allom sinom creaturum ib 79. — (?) 
iak (0: johannes ewangelista) är thän som fulcomlica 
vndirstodh guldskriptena. ok ökte hona vndirstandande 
(qui scripturam aur earn plenius agnovi, et agnoscendo
augmentavi) Bir 4: 313. ib 3: 354. — lära känna, 
erfara, nw wiliom wi spöria aff badhe godhom äng- 
lom oc illom, hurw the vnderstanda liwar annars 
wilia MB 1: 54; jfr 6. — erfara, få veta. faseren . . . 
vndistop af piänisto möiom. huat cristina hafpo giort 
gupum Bu 504. SD ArS 2: 48 (1408). then tidh höfdhingin 
vndirstodh thz KL 169. än the vnderstodho at nakor 
andelik thing waro til MB 1: 37. haffwer jak wnder- 
standit ath brodher ärlandh är präster PM lxv. haflf- 
wom wi vndirstandit (audivimus) jwdhana ey owirens 
dragha mz waarom fadher MB 2: 314. — veta. vndistat 
(disce) vsal. at pin eldar gör mik suala Bu 416. Bir 
4: 313. MB 2: 301. ridho ok villo vnderstanda huat 
rytzane willo hawa til handa RK 1: 1712. nar . . . 
ioathan ... fik thz vndirsta MB 2: 97. — lata undir­
standa, låta förstå, lät han vndirsta i sinom athäwom. 
at han offradhe mz modhorinne Bo 9. — giva undir­
standa, låta förstå, gifva tillkänna, meddela, s. ans- 
gario gaffs vnderstaas, at . . . for thetta tholamodhet 
. .. lönte gudh hanom . . . swa väl ighen, at han sätthis 
. . . ibland martyres chora Ansg 183. 8) känna,
igenkänna, thry thingh af hulkom thu mat vndir 
sta godhan anda Bir 1: ll. ib 12. 9) känna, för­
nimma, uppfatta, swa som han (Gud) vnderstodh sik 
faghran oc faghnadha sälan, swa wille han oc at flere 
ware säle, swa at the vnderstodho hans fäghrind oc 
sälikhet oc fore thy skapadhe han mannin oc ängelcn at 
vnderstanda gudh MB 1: 37; jfr 7. at känna och 
wndherstanda fadher och son mz then hälgha anda 
är äwärdhelikit lifh Ber 202; jfr 7. gudz ängla tho 
vnderstodho iämskyt huart creatwr i sit skipilse som 
gudh skapadhe thz MB 1: 36. the matto vnderstanda 
et äpter annath, oc ey alt sänder ib. är thz liikt 
sanno om änglana at the vndestanda hwar annars 
hugh ib 54. ängin vnderstaar mantzens hiärta vtan 
gudh siälfwer ib\ jfr 6, 7. thrim lundom vndestandom 
wi oc seem nakar thing ib 55. först som han (ängeln) 
wänder sin hugh ower ens thingx liknilse tha vnder- 
star han thz som genom speghel ib. hwru vnder- 
stander ängelin gudh siälwan mz sinna natwra krapt 
ib. hon (själen) vnderstaar enkte för än hon seer eller 
hörir ib. vnderstander hon (själen) vtan nakath lik­
amins andbudh ... oc tho ey annor thing än hon 
kände mz nakro aff fäm sinnom ib 42. — abs. nw 
wiliom wi tha först wita hwru the (änglarne) vnder- 
standa oc sidhan hurw the tala MB 1: 55. 10)
förstå, fatta, uppfatta (på ett visst sätt el. i en viss 
betydelse el. mening), tha scripten sigher, at gudh 
skilde liwsit oc mörkith tha vnderstander han (Au­
gustinus) thz thässa lund MB 1: 47. skal thz swa 
vnderstandas ib 95. som kötlica vndirstodho laghin 
Bo 87. han kwnne ey än alt thzta wndhersta ande­
lika Su ll. wij . . . öfwerwagom the daghtingan som 
begrijpin war i halmstada, och vnderstom hano (för 
hana el. hona), och halda williom i the matto som 
äpterskrefwen star BtRK 90 (l43o). ware thet swa 
. . . att konungen wilde . . . fonda dagtingen annor- 
ledis vndersta ib 91. ib 94 (1435). kärlekin . . . wndir- 
stars (är att fatta) swa, at han foresätir almänne- 
likin thing sinom eghnom Bir 5: 10. ey är thz . . . 
saa anamandhe ällar wndherstandande, at thän disci- 
pulus ware tolken, ällar thän endhe, mz hwilkom
ii ii <1 i r st anda 822 uiulirstandilse
gudelikin snille wille wärdoghas tala i sinne eghne 
persona Su 3. — förstå, fatta, förklara, wil sanc­
tus [ augustinus swa vnderstanda the siäx dagha som 
moyses scriwar. at gudz ängla the vnderstodho iämskyt 
hwart creatwr i sit skipilse som gudh skapadhe MB 1: 
36 ; jfr 9. wnderstandom wi thz liws mz sancto augu­
stino ängla natwra (som änglarnes natur) ib 52. vnd- 
erstandom wi thenna första dagh aff (vi förstå denna 
första dag om) solinna liwse ib. dauid hulkom mang 
thing sagdhos vndir Salomons nampne ok varo tho 
vndirstaudin ok fulkompnadh (compléta sunt, sicut et 
intellecta) j gudz syni Bir 3: 419; jfr 12. 11) upp­
fatta, tänka sig, betrakta, nu mågom wi mannen thre- 
faldelika understånda KS 3 (5, 3). ib 13 (30, 14). 12)
förstå, tänka, tänka sig. thu skalt vakta aat. af hwat 
fatikdom thu skalt thätta vndirstanda Bo 126. — tänka 
sig, förstå, fatta, är swa at vnderstanda at gudh skap­
adhe först himel oc iordh at ämpnom MB 1: 36. — 
förstå, mena. sanctus augustinus vnderstander . . . mz 
himblomen ängla natwra ämpne . . . oc mz liws vnd­
erstander han thera natwra fulkompnilse MB 1: 47. 
ib 37, 38. mädher them misgangna wingardomen . . . 
wndir star jak the reglor oc renliffnadha som nw ey 
hallas Bir 4: 41. ib 47, 343. jak hawir en vin. vm 
hulkin ther iak vndirstar ok menar flere ib 1: 125. 
vm the twa fiska . . . vndirstandz syndana forlat- 
ilse oc nadhanna ingiutilse MB 1: 100. vm tappadha 
päningin märkis oc vndirstaz mankönit ib 205. vm 
thässa twa systrena . . . vndirstars twäggia handa 
liuärne Bo 142. om tholkit trä ... magho vndir- 
standas ordhfulle oc talurifwe ib 158. vm hästin menas 
ok vndirstandas döpilsen andelica Bir 3: 383. döpilsit 
hulkit som vndirstars vm hästin ib. ib 4: (Dikt) 243. 
MP 1: 349. ST 219, 223. j fingir gulleno vndir stas 
siälin ok kroppin mz klädheno (in annulo . . . intelli- 
gitur anima, in panno v er o corpus) Bir 1: 402. j dagh 
. . . giordhe han första miraculum i brullöpeno. i hulko 
ma väl vndirstandas ihesu christi ok siälanna ande- 
likin samanföghilse (quod etiam ad ecclesiam et spi­
rituales nuptias potest adaptari) Bo 1. — (?) var 
them som han hafdhe vmgangit mz ey stort vm han. 
hulkit som oc väl vndirstars i sancti pauals ordhom 
ther han sighir. at var herra ihesus ödhmiukadhe sik 
siäluan takande vppa sik thrälsins ham Bo 32. 13)
mena, hålla före. swa vnderstander sanctus augustinus 
MB 1: 47. — mena, tänka, sigh os hwat thu vndirstaar 
aff christo KL 176. H) tänka, liysa tankar, wndher- 
stat (sentias) enkte wrankt äller omilt af gudhi Ber 
2. — abs. hafdho . . . ey hedhne mästara . . . swa 
flatlica ville farit vtan the hafdhe vndirstaudit (sen- 
sissent) mot mik Bir 2: 318. 15) tänka, tänka sig,
föreställa sig, antaga, af varom herra ihesu oc hans 
discipulis. oc androm them ther varo six at the varo 
budhne til brullöpit. oc skal vndirstas at the varo 
thijt budhne (för af . . . discipulis six at the varo 
budhne til brullöpit. oc af androm them ther varo 
skal vndirstaas at the varo oc thijt budhne?) Bo 
59. 16) anse, räkna, pelagrima wnderstandas the
alle wara som ey haffwa gotz föra pa skipeno PM 
xii. — Ulldirstailda sikj förstå sig (på), förstå, 
med prep. um. hwilka sik wndherstodho om dywrannas 
natwrliken skepilse Lg 3: 156. — med prep. uti. ther
kunde hon ey tha sik vnderstanda wt i SD NS 1: 
36 (l40l).
undirstandeliker (n. -likit), adj. 1) för­
ståndig. tilbör, at thenna twa systrana warin wiisa, 
sniälla, wndirstandelika Bir 5: 95. sniält hiärta oc 
vndirstandelikit MP 2 : 248. 2) förstående, till ut-
veckladt förstånd kommen, mogen, aff thins vndirstande- 
lica (intelligibilis) allirs ophofwe oc til thina iindelykt 
Bir 3: 432. 3) förstående, förnimmande, med gen. j
guddomenom är äuerdelikit oc vndirstandelikit aldra 
thinga näruarande framfaranda (för framfarna?) ok 
komaskolan da (in Deitate . . . est, quod sempiternum est 
et intellectivum omnium prœsentium, prœteritorum et fu- 
turorum) Bir 3: 449. 4) klart uppfattande, klar, re­
dig. vndarstanlikit (för vndarstandelikit^) samuit owir 
hiärnans natur Bir 1: 100. ib 206. thänne människian 
lifdhe ey sua langan tima at hon fik fulkomplica vndir­
standelikit (intelligibilem) samuit ib 2: 96. 5) be­
griplig, tydlig. hwar som nokot är ... ey wel vndir­
standelikit ST 6. j begriplike oc wndirstandelike (com- 
prehensibili et intelligibili) wttydhning Bir 4: 91. 6)
till förståndet sig hänförandel hon hörde mangh thing 
j andelike syn oc wndirstandelike (intellectuali) henne 
andelika kwngöras Bir 4: 4. tha hon war j gudheliko 
bön wpkipt oc gripin j andelike oc wndirstandeliko 
syn ib 3.
Ulldirstandilsaj /. förstånd; insigt, kunskap, han 
bröt budhordhit ätandis af gooz oc ondz vnderstand- 
ilsonna trä Gr (Cod. D) 366.
undirstamlilse (-stondilse Bir 2: 235. -stand- 
else MB 1: 47)j n., vanl. pl., och f. (m. Su 27l) 
[Fdan. understandelse] 1) urskilning, förmåga att 
skilja, hwi thin siäl hawir vndirstandilse godhra thinga 
oc ond ra (discretionem et intellectum bonorum et malo- 
rum) Bir 2: 322; jfr 2. 2) förstående, förstånd;
förmåga att förstå el. fatta, toko thässa twa syst­
rena martha ok maria vidhir honom, thz är gär- 
ningin ok vndirstandilsin (intellectus) Bo 143. ib 144. 
the thw vndirlica thingin som ga owir al vndir­
standilse ib (Cod. B) 349. giff mik wndherstandils- 
enna aanda, mz hwilkom iak maghe oplysas til at 
wita al lan hans wilia Lg 817. kärlekir til gudhi, 
hulkin som redlie . . . sinnin til vndirstondilse Bir 
2: 235. ib 3: 419. vil iac J)ik sighia huru J)ik äru 
andelik vnderstandilse gifin sea oc hora Bir 4: (Avt) 
182. jak vil kungöra thik at thik är gifwin ande­
lica syna vndir standilse (intelligentia spiritualium 
visionum) ib 3: 474. han gaff mik andelica vndir­
standilse aldra skapadha thinga ib 2: 168. som hawa 
scriptinna vndirstandilse (intelligentiam scriptures) ib 
1: 256; jfr 3. thik skal gifwas gudhelika thinga 
vndirstandilse VKR x; jfr 3. — särsk. förstånd ss 
själsförmögenhet el. öfver hufvud ss förmåga hos ett 
andligt väsende, af siälinne oc henna kraptom oc 
nadhom, som är vndirstandilse, aminnilse, vili, tro, 
hop, kärlekir, näme, konste, snille, rent mal oc sniält 
oc annor tolik ting MP 1: 240. MB 1: 79. Lg 975. 
Bir 2: 304, 321. skal siälin haua thry thing som 
är aminne oc samuit oc vndirstandilse ib 212. som- 
like haua skällikit samuit oc ängin vndirstandilse 
än somlike haua vndirstandilse oc ey minne ib. skälik 
siäl, hwilkin som wm aminne wndherstandilse och
midirstandiiiiig 823 imdirthrykkia
wilia star och är i the hälgho thräfalloghet Ber 
201. ib 200. vi skill um älska gudh af allo Märta ok 
af alle wnderstandilse ok af allo minne at wi all 
war wnderstandilse alla wara thanka alt wart lifh- 
werne styre jn til gudli ib 14. konungane lustas mykyt 
i honom, swa väl i siälinna vndirstandilsom som är 
andclica synin . . . som oc i licamlike syninne Bo 2. 
lian . . . vplät thöm sinnin oc vndirstandilsen at the 
gato begripit hans vndirstandilse (för vpstandilse) ib 
234. o huru rasklika iomfrunna sin oc vndirstandilse 
(sensus et intellectus) grep gudhz kärlek Bir 4: (Dikt) 
248. gifwande hän ne . . . vndirstandilse ok skäl (in­
telligentiam et rationein) ib 1: 300. görom mannen 
äpter os siälwom mz skiäl oc vnderstandilse MB 1: 
157. ib 32, 47. KS 13 (30, 14), 18 (45, 19). at skodha mit 
wald mz vndirstandilsomen (intellectu) Bir 1: 45. seen 
. . . mz tronne ok vndirstandilsomen at min ordli äru 
san ib 44. hulka vndirstandilsa (intelligentias) öghou 
iak vplätir ib 167. vplata thit vndirstandilse ib 3: 59. 
manzsins vndirstandilse är myrkt ib 2: 314. uar vndir­
standilse gita ey gripit andelik thing vtan mz likn- 
ilsom ib 263. fawisk är manzsins wndirstandilse, sök- 
iande omöghelik thing oc ranzsakande thz som obe- 
griplikit är Su 271. är thin wndherstandilse swa som 
blindher ib. swa som hästir oc mule, hwilkom ey är 
vndirstandilse (ivlellectus) KL 186. iämskyt som gudh 
nakath creatwr skapadhe, tha gaff han thäs speghel 
oc liknilse i är.gla hugh oc vnderstandilse, swa at 
the matto vnderstanda et äpter annath MB 1: 36. 
thera vnderstandilsa liws ib. thässe fäm. se oc höra. 
lokta oc smaka ok hanna äru i howdzsins vndirstand­
ilse Bir 4: 130. 3) kännedom, insigt, kunskap, wi
är um skapadhe äpte gudhz beläte, thz är til wndher- 
standilsa (ad intellectual et notitiam) gudhz sons wm 
hwilkin wi vndherstandom gudh fadher Ber 200. vil 
thu liaua vndirstandilse (intelligentiam) oc hughnadh 
af thy som sakt är Bo 228. — insigt, kunskap, begrepp. 
hwilkom manne som brister et aff likamins sinnom 
. . . honum brister en konst oc vnderstandilse MB 1: 
42. 4) uppfattning, aff thässo ordhe foro some
män wille, oc wordho kättara mz fals vnderstandilse 
MB 1: 331. — uppfattning af (ngts) mening el. bety­
delse. vtan thässon vndirstandilsin vare thin Iowan 
fanyt oc ij ensampnom ordhomen Bo 127. 5) me­
ning, innebörd, betydelse, min ordh skulu ey vppin- 
baras j ogriplikom vndir standilsom (sensu) vtan j 
them vndirstandilsom som man ma wäl begripa ok 
forstaa Bir 1: 56. ordhanna vndirstandilse ok siin ib 
2: 322. mina ordha andelik vndirstandilse ib. — bety­
delse, hemlig betydelse, syw stiärnanna hälga vndir­
standilse MB 2: 334.
imdirstandnillg, f. [Jfr Jsl. undirstadning] 1) 
insigt, kunskap, j the hälgho skript vndorstandning 
Ber 260. 2) uppfattning, mening, the synderslita oc
fordarffwa rätta wndirstandning oc gudz mening (ve­
rum intellectum) Bir 4: 71.
uiulirstandse (wnderstanse. wndherstan- 
se)? n. pl. förstånd, siälin är gudhz liknilse i hwilke 
som ärw thässin thry, som är minnit wndherstansen 
(för -standilsen?) och wilin . . . wnderstansomen (föi' 
-standilsomen?) g:fwin wi alt thz wi finnom thänkk- 
iande . . . wm linnit ärum wi like gudhi fadh­
er, wm wndherstansen (för -standilsen ?) gudhz syni 
Ber 202.
Ulldirstinga, v. [Jfr Mnt. understeken] undan­
gömma. worde forscriffne breff . . . strax afftagin och 
wndherstvngin BSll 5: 181 (1507).
Ulldirstokker, m. [/$/. undirstokkr] stock som bil­
dar underlag (för en bro), ath wndherstokkana skulle 
sågasz wtåff RK 3: (sista forts.) 4788.
undirstnndom (-um. vnder stundom Al 4779. 
vnder stwndom LB 7: 16O. ondherstundom 
ib 5: 293)5 adv. [Fdan. understundom. Jfr Mnt. un­
derstunden] understundom, stundom, thw skalt äkke 
vndra. vm vndirstundom nakre skändas af varom gär­
ningom Bo 115. vndirstundum svntis han wara vngir 
oc stundom gamal ST 129. wnderstundom stoodh thz 
i godhan dagli och wnderstundom wthan all lagh 
wnderstundom waare the wenner froma RK 3: 2039. 
2040, 2041. thz händer vnder, stundom wäl at nakar 
wara slaas ij häl Al 4779. RK 3: 1234. LB 5: 293 (på 
åtta st.), 7: 160.
undirstytta, v. [D. understotte. Jfr Mnt. under- 
stutten samt Sv. dial, stytta, stötta] — uiidirstytta 
sik, skajja sig stöd under el. nedanför (ngt), stödja 
sig vid (ngt), danska hafde sich sidan huarien vuder 
stytta RK 2: 2226.
lindirsiitia, v. tillegna, öfver låta. at han a mina 
weghna hemollar ok vndersätir thetta for:da godz . . . 
thessum for:da ärckebiscop henrike ... til äuerdhe- 
lika ägho SD NS 1: 99 (1402). ib 370 (1404), 536 (1406). 
— Ulldirsiitia sik, ställa sig under; hålla sig till 
(ngn), huar en fromber stridzman, som wcth sik haffua 
en troen herra sik at wndhersätia i sinne nödli Su 34.
midirtaka (undi-), v. L.
Illldirtrodha, v. förtrampa, förtrycka, wordho 
the gauzska vndirtrodhne oc twingade j xviij aar 
MB 2: 103. hwru the vndhertrodhne wordho aff synom 
fiend hom ib.
Ulldirtända (undi-), v. tända (eld) under (ngt). 
een hedhninge stal kaal ... oc lagdhe ij kätil. oc 
vnditände starkan eld KL 192. varp laurencius . . . 
up iui ristena pan dar. ok eldar vndi tändar han ouan 
a mäp iarn grepom prängdar (prunis suppositis eum 
cum furcis ferreis compresserunt) Bu 416.
undirthrugha, v. — uiidirtlirngha sik, un­
derlägga sig. tillskansa sig. bo jonsson hafde tideko 
päterssons godz mädh orät ok ofuer wäld sik vnder 
thrughat BSH 2: 102 (i399).
Ulldirtlirykkia, v. [D. undertrykke. Jfr Mnt. 
underdrucken] 1) trycka (ngt) under (ngt), sätta 
(sigill) under (ngt), tiil ythermera wisso ok forwar- 
ningh mcdh wars älskeligs herres konungx magnus 
insigle wii ok wort wndertrykkiom for thette breff 
(sigilium nostrum piresentibus duximus apponendum) 
SD 6: 30 (öfvers. fr. 1482^. 2) underkasta, hålla
(ngn) i förtryck el. tvång under (ngn el. ngt), med 
ack. och dat. j xx aar haffde han sik vndirtrykt is- 
raels söner, oc starkligha them twingat MB 2: 78. 
ther waro israels söner vndir trykte storom träldom 
j siw aar ib 84. 3) tvinga, hålla i tvång, kufva.
the . . . vnderthrykto likaman Su 381. 4) under­
trycka, dämpa} qväfva. j dy ath mennisken menar 
haffwa vndlier trykth höghfärdh Gers Fr est 1.
undirtlivinga 824 undra
undirtllYillga, v. [D. undertvinge. Jfr Mnt. under- 
dwingen] underkuf va. the danske . . . mente swerige 
vndertwinga RK 2: 7746.
Ulldirvijia, f. L. lägre (icke fullmogen) skog. Se 
Kock, Sv. landsmålen XV. 8 s. 24 f.
undirvif)er (undi-), m. L. lägre (icke fullmoget) 
träd. quod . . . dominus petrus, abbas, et conuontus 
nouevallis . . . ad siluas eorum in linundarydh liberum 
accessum cum pecoribus meis, et wlgariter dicta loff, 
ok luuk, et vndi vidhu . . . mihi . . . contulerant SD 
5: 430 (1345); kan föras till undirvifa.
limlinilllia, v. [Mnt. underwinden] 1) bemäk- 
tiga sig. war herra . . . vnderwan the samo bradh 
ther o win in hafdhe för iäghath i them faghra paradiis 
skoghe MB 1: 262. — eröfra, underkuf va. sände moyses 
speiara til iazer oc vndirwan thz MB 1: 412. til then 
dagh, ther alt landit är vnderwunnith ib 423. 2)
underkasta, underlägga, med ack. och dat. the striddo 
mot alle världinne ok vndir vonno varom herra mästa 
delin af hänne Bo 255. karolus . . . wndher wan sik al 
rikin til iorsala haff Bil 746. wi forinaghom wäl at 
vnderwinna os alt thz landith MB 1: 401. Bil 625. 
MB 1: 402, 412, 2: 271. — lägga (ngt) under (ngn), 
sid (ngt) under (ngn), me,cl ack. och dat. sigh iandes 
at han haffde hona (tomten) sik o skällica vndirwunnet 
SJ 180 (1449). — lllldirviniia sik, 1) påtaga sig, 
dtaga sig. vnderwan sik stora byrdhe Al 2809. hans 
sich thz ärende vnderwaan RK 2: 2337. thz man skal ey 
här finna thän sik thör thz vnderwinna väria mit maal 
Iv 3700. ib 624, 1133, 1297, 5418. JISH 16: 6 (l369). wi
hafuom . . . bidhit . . . jeppa dyekn. at han sik wil
vnderwinna wara waar laghman BSJ1 1: 185 (1386). 
— (?) hustru karin haffde gijffuit sin wäriämaal . . . 
jowan j sibbenära by oc larans j honsharffwamor fasta 
oc vplatha for:da scipper olaff forscriffna gottz, hwilkit 
fonde jon oc larans sigh eegh wildä vnderwijnnä (full­
göra?) DD 2: 14 (1459). 2) öfvertag a, öfv ertag a för­
valtningen af. at han . . . sik vndheruinne oc aname 
hingest oc harnesch, kisto oc skriin oc liwat ther i är, 
kätla oc grythor oc alt (het iak hafuer oc agher i vp- 
landom, oc bethale ther aff min gäldh oc testament SD
NS 1: 514 (1405). at han . . . abo oc boos ämbete sik
vndirwan BSJI 1: 198 (1387). 3) underkasta sig.
finna sig i. hon wilde segh wndher winna alle the 
twangh all werldlien kunne fynna MD 121.
Ulldirvisa (-wiisa), v. [n. undervise. Mnt. under- 
wisen] 1) visa, påvisa, tha mannen haffde them 
vndirwist (ostendisset) jngangen MB 2: 71. Lg 673. 
2) framlägga, meddela, at han skulde wndirwisa 
ogönstogha folkeno tliäs fordarffuadha mönstirsins 
bescriffuilse Bir 4: 109. ib 103. — meddela, g if v a 
till kännaf omtala, thzta wart wndherwist prestenom 
Lg 3: 303. mig är vnderuist, atj haffue giort förbudk 
oppa then malm jag fik effter jolian beszc FM 239 
(1505). alla wara äghodela höra idher til oc alt thz 
idliart är. är oc wart som wi haffwom idhrom sände- 
budhom myndeliga vnderwist MB 2: 263. — omtala, 
berätta, hwar ärw nw the vudirsamliga gudz gärninga, 
hwilka vara förfädher haffwa oss vndherwist MB 2: 
85. mildredus . . . wndherwiiste them . . . liwre gud 
han hade mitt hierta optentt RK 1: (Yngre red. af 
LRK) s. 276. — gifva till känna, anmäla (för), wthan
han wnderwisar gardz mästarenom sin sanna förfal 
VM 26. ib 35. — underrätta om, gifva upplysning 
om. jngen lindz then som tik kan bäther oc yther- 
meer lära äller wndherwisa thz thu astwndar wita 
aff minoin son Lg 808. han wnderuisthe honum thz 
ib 3: 62. — underrätta, låta veta. wjl nokor byggia 
skep j kompanskap tha skal thän skeparen wnderwisa 
hwaryom kompanenom hwrw storth, breth, langth, oc 
dywpth han aktar thz skepith göra PM xi. — gifva 
(ngn) underrättelse el. upplysning, iak bedhis ... aff 
tik snillenna anda. aff hwilkom iak maglie lära sniälle- 
liga wndherwisa allom them, som' naghot wilia leeta 
ällir wita aff honom Lg 817. — underrätta, upplysa,
undervisa, han skulle meg wndherwiisa oc lära hwre 
iag skulle mz tron gud priisa oc ära RK 1: (Yngre 
red. af LRK) s. 271. wardh han fullelika lärdher 
oc wndheruisther aff the wndherlik tingh han förra 
seetli haffde Su 20. 3) handleda. cen aff them fyra
som korsit bära seal wara swa som allas brödhrauna 
vtan til forman aff huilkom the sculu alle styras oc 
vndirwisas VKR 29. 4) tillrättavisa? thz fortröt
the andra om sidha oc willo thz ey lenger lidha ty 
vnderuiste [the] konungen j flere saka RK 2: 7174. 
5) visa, bevisa? loffwandes oc ärandhes . . . herran 
ihesum oristum, huilken mik tolelika lidhit haffuer til 
synda bättring, oc ther mz mik wndher wist swadana 
mildhet oc lioffhet Lg 3: 475.
Ulldirvisan,/. meddelande, uppgift, wi . . . vvidher- 
kennoms oss . . . samtykth haffwa onöddha och obe* 
twingade wthan al falsth (för falsj wndherwisan (non 
compulsos, non coactos, nec aliqualiter circumuentos) 
SD 5: 212 (öfvers. fr. sl. af 1400-talet),
undirvisilse, f. framställning, meddelande, hwelka 
tlieras tilscriffning vnderwisilse ok bön wij liaffuum 
thäkkelegha hört FH 2: 130 (1441).
undirvisning' (-wiisning. -uisnig* Lg 3: 314. 
-uisnigh), f. [Jfr Mnt. uuderwisinge] underrättelse, 
upplysning, han fik spordagha oc wndheruisnigh, liwat 
klädhebonat jomfrun haffde Lg 3: 387. alt annat som 
här är nu tilsat tliet är alt til meere wisso oc vndir- 
wiisning fulkomlicheet oc stadhfeste the reghlonne som 
förr scrifuath war VKR 46. Lg 3: 314. — redogörelse. 
hwat soiq, scriffwat vardher lathe thz komma för mik 
mz vndirwisningh MB 2: 47. gardz mästaren skal ena 
reso j hwaryo wikwnne . . . göra thesaurario räken­
skap oc wndherwisningh wm all tingh som han anamar 
äller wpbär aff fogothom PM 37.
undra (-ar, -afre, -at), v. [hl. undra] 1) 
väcka undran hos, sätta i förundran, förundra; i 
opersonl. konstruktion: undra (pä), förundra sig (öf- 
ver), förvånas (öfver). med dat. (el. i dess ställe ack.). 
thz vndradhe allom oc saghdho thz wara eeth vndir 
aff gudhy ST 419. lath thik thz ekke vndra ib 119. 
lät thik ekke thz vndra at thu skalt okir atir- 
gifwa ib 493. them vndrar them i mällan MB 1: 
242. vndra mik storlica oppa somlica darskap Bo 146. 
mik vndrar j wilin ey vndan skiliä om iach warder 
fangen a mot min v i 1 i ä lv l9l5. oss vndra at idher 
ord äre slike RK 2: 7584. — ätföljdt af indir. fråge­
sats; stundom närmande sig 4. mik matte . . . väl 
undra än (mirabar si) nokot wrjie guz offor af diäwls 
gifno blo{)e Bu 520. allom wndradhe hwi swa starker
undran 825 u ii ger
wärker oc dödzsens twangh honom swa bradhelika 
owerkom Lg 3: 315. mik vndra hwi thu dirfwe bär 
at stridha mot gudh mz litle makt Al 4280. thz 
vndrar them thz ey for sta hwi alexander lot honum 
lösan swa ib 2855. RK 2: 3569. Va 46. Di 95. thz 
wndrar mik hwru thz är kommet i tith sinne Lg 
3: 330. 2) förundra sig öfver, förvänas öfver. skal
pet ängen vndrä, at wi wiliom piis ytermer see vm 
pe piänist, som wi sculum af warom mannom hawä 
SD 5: 476 ( 1345, nyare afsJer.)J Jean föras till 1. thet 
vndra david KS 2 (4, 2); Jean föras till 1. vndra hon 
hans bup Bu 19. gato ey fulkomlica vndrat, thz the 
hafdho ey förra set Bil 846. man vndrar thz mäst 
mau seer siällast GO 846. thu skal ey thz vndra Lg 
32. Bir 3: 447. han wart storlika wndrandhe swradana 
gudz tiänist aff swa wnghe miinniskio Lg 3: 599. — 
åtföljdt af indir. frågesats, alt folk vndradhe hwi swa 
wnkt möbarn gat tholika pino tholt Bil 543: jfr 1, 
4. — förundra sig, förvånas, med prep. vndrado 
the rnykyt a hans ordh Bil 846. alle the thzta sagho 
vndradho thär a ib 879. the vndradho stort hans skap- 
ilse a Al 7452. han vndradhe a thz rika palatz ib 8151 ; 
jfr 3. hans mandom lot han ther skinä, swa at mangen 
man vndrade ther pa Va 46. modhorin vndradhe här 
vppa Bo 7. ib 72. Su 269. konungin wardh mykit 
vndrande af mannenom ok hans ordhom Bir 1: 397. 
Su 202. jak vndra vm vitran man: at thu släppir 
swa jordii rik is äro Bil 112. i thetta wndrar iak Lg 440. 
— abs. konungin tha han thz hördhe storlica vndrandis 
om langa stund gaf han them ängin swar Gr 261. 3)
beundra, biskopen . . . vndra hänna släkt ok vänlek. 
hänna vitorloka orp ok gupleka akt Bul44. almoghen se 
ok skudha ok vndra thera åthäue KS 39 (loi, 42). jak 
wndrar oc tror j thy gudz wndirlika makt oc gerninga 
Su 270. at annar hafhwi thz han j andrwm wndre 
Ber 6. KL 352. 4) undra, vara oviss, vilja veta.
pe vndrapo dighart huat pol iko sätte Bu 26. Bil 53, 
212. nu ma thu vndra huru the formatto the storo 
stenana bryta ST 417. — ref. Ulldras, 1) göras 
till el. blifva föremål för undran; väcJca undran, 
viicJca förundran el. förvåning, vndris . . . egh at 
kunungslik räfst härper sik SD 5: 378 (1344, nyare 
afsJer.). ib 4: 467 (1335, nyare afsJer.). fore sed thing 
wndras ey nar the hända Ber 154. 2) blifva före­
mål för beundranf väcJca beundran, at min snille skal 
vndras ok hedhras j swa vndirlika ok stora thinga 
skapan Bir 2: 316. — Jfr for-, ful-undra.
undran, f. [/s/. undran] 1) förundran, undran. 
thu . . . bort driffwer alla skadelika wndran (admira- 
tiones noxias) oc räddoga tanka Su 271. 2) beun­
dran. nar min hughir var vplyptir een dagh j gudz 
kärlex vndran (admiratione) Bir 3: 162. 
ungara, ungkara, se iunkhärra.
Ullgbrodhir, m. [Jfr Fdan. ungbroder] ungbroder, 
yngste medlemmen af ett handtverJcssJerå. schall ålder­
mannen seye vngbroderen till, att han stämpner heele 
ämbetedt thydt SO 220. ib 222.
ungdomber, m. [D. ungdom. Jfr Mnt. junkdöm] 
tingdom. the skullo fara hardhan vägh owir stora ödh- 
mark. ther . . . them var vansamt fore iomfrunna vng- 
dom oc ioseps allirdom skuld Bo 12. gör alt thz got thu 
format badhe j vngdom oc aldirdom MP 1: 237. nim . . .
OrdboJe II.
thz nw i thinne äälde. hwilkit thu nam ey i vng- 
domenom KL 277. Bir 3: 210. twe syne, hulka han 
hafdhe aflat i sinom vngdom Gr 319. Ansg 177. Lg 
636. aff ... sanete staffans föslo oc wngdoms opp- 
börian ib 291. the thing som han hawir giort mz 
jdhir j vngdomsins aldir (ætate juvenili) Bir 3: 240. 
han först af sins vngdoms alre forsmadhe världinna 
käte Gr 319. — ungdoms aider (-aller Bir 4: 
204), m. ungdomstid, ungdom, j thinom wngdoms aldhir 
Bir 4: 197. ib 204. — ungdoms ar (-aar.), n. pl. 
ungdomsår, naar iak ower farit haffde min barslika 
aldher oc min wnghdoms aar l^g 3: 467.
unge, m. [Isl. ungi] unge. enna handa fughl är 
til. som kallas skata hon iilska sina vnga thy at 
äggin som vngane wordho aff waro j hänna quidh 
Bir 1: 299. ib 300, 301. Ber 157. möta . . . the ber no 
som mist hafwer sina vngha Bil 861. at the skullen 
föra honom asnona oc hänna vnga Bo 164. Jfr asna-,
diävuls-, duvo-, korpa-, leons-, orm-, orma-, 
riif-, riifs-, stengeta-, svalu-unge.
unger (n. ungt. unkt. komp. yngre, superi. 
yngster. yngxstyr Bo ni), adj. [/$/. ungr] L. 
1) ung (till lefnadsåren). gamblan skal man ära ok 
thän vnga lära GO 101. älska skulu vnge sin mäst- 
ara grundelika ib 220. hwat vnghir nimbir thz han 
gamal haldhir ib 826. vngir ängil är gamal fändin ib 
671. Bil 321. hui fly pu pin fapur. vämptar uvämptan. 
vngar aldroghan Bu 156. sa hon koma vänasta vnnga 
svena ib il. en vngor klärkar ib 26. alt folk vndradhe 
hwi swra wnkt möbarn gat tholika pino tholt Bil 543. 
thwe är]ike vnge män ib 475. then vnge mannen wardh 
fatikir ST 234. vngemannin gig in j kyrkiona ib. for- 
giff thessom vnga mannenom sina synd ib. ib 235. 
takin en annan dande man then . . . wnger er oc 
ärvvodha ma RK 1: 1992. vng höns sodhin L/S 1: 96 
(Jean föras till UHgllÖllSj. vng lamb ib. taki ... en 
hwelp ellir en vng kat ib. nötaköt thz vngt är ib 3: 11. 
thz i idhart vnga hwi tappin her MD 191. vng trä MB 
1: 223. enkte barn lät han dräpa äldra än twäggia aara 
all the yngre waro lät han dräpa Lg 35. the äldre syster 
mälte swa thz the yngre skulde ey fa aff thera goz rät 
ey oet haar Iv 3612. idher yngxste brodher MB 1: 241. 
han var yngxstyr af allom Bo 171. — unger alder, 
ungdom, födde han mykit fatik t folk vidh si th fädh- 
erne a vngom aldre Bil 565. 2) ung, yngre, som
lefvat el. är född senare (än en annan), som tillhör 
en senare generation, i omedelbar förbindelse med ett 
namn och för att skilja ngn från en äldre med samma 
namn. swerchir vngi [vngæ?] filins karoli regis qui 
fuit filius swercheri gambla PK 273 (Catalogus regum 
Sueciæ ad annum Christi 1333, eft. af skr. fr. 1400-^a- 
lets förra hälft); jfr Scriptores rer. suec. I 1: 4. cum 
sigillis . . . hillebrandi gamblæ ... et hillebrandi 
vngæ SD 4: 704 (l340). hans hustru war vnga inga 
(lngonis junioris) konungx dotter PK 235. jechonias 
vnge giordhe som ieremias propheta rädh honum MB 
1: 9. mz vnga iechonia ib 13. MD 433, 435. i thz 
sama torn . . . som ioachim yngre iwdha konunger la 
fangen MB 1: 17. — (?) in presencia . . . hennikini 
dicti vnga SD 4: 162 ( 1330). 3) ung, som senare
el. senast inträdt i ett samfund, komber här noget 
wtlenst hwethä til stadin thaa skal then yngxthe
104
ungerskor 826 unna
bagaren tinga tz hwethe til alles theres behoff . . . 
sker ickä swa ath vvnge brödren tette tagher til ware 
. . böte fem marker vax BS 37. Jfr Ullgbrodhir.
— Jfr ofunger.
ungersker? (wngers. vngherss), adj. Ungersk. 
xviiiM [18OOO] wngers gyllana RK 3: 539. 1 vngherss 
gyllen Fll 6: 123 (l512); måhända böra dessa båda 
språkprof föras dll ett ungers gyllene.
ungfolk, n. pl. [Ar. ungfolk] unga äkta makar. 
min härra sandar guj) viglie {)änne tu vngfolk mz sinne 
liögro hand Bu 182.
ungllÖllS, n. tinghöns, ungt höns. taa ma man äta 
nötaköt thz vngt är oc fäth wnghöns LB 3: 11.
Ungleker, m. [Jfr Isl. ungleiki] egenskapen att vara 
ung, ungdom, stirkir, vnglekir, venlekir MP 1: 241.
ungnöt (wngnööth FII 4: 33 (1453)), n. L. (KrLL 
B 51: pr. i var.) = ungnöte. FII 4: 33 (1453). xxv 
köör, v vng noth ib 5: 238 (1524). xxvi köör, ix 
wng nöth ib; på de båda sistnämnda ställena är för­
bindelsen vng (wng) nöt kanske snarare att fatta ss 
två ord.
ungnöte, n. [Ar. ungneyte] L. ungnöt, aff öneköp- 
unge (betale man för bete) fyra päninga fore hwario 
ko ... ok twa päninga fore vngnöte TB 79. gaffuo 
the mik j samma iordhaskiffthe tree kör fore vi mark, 
en oxa fore mi mark ok eth vngnöthe fore vi öre 
FII 3: 48 (1444). gaffwo the honom . . . eth vngnöthe 
fore vi öre ib 6: 55 (1466).
unna (pres. sing. an. aan Lg 3: 687. vn SD ArS 
1: 678 (1407). vnner MB 2: 213. wnner Bir 4: 94; 
LfK 49 (på två st.)] DD 3: 213 (1483). wnnar FH 5: 
232 (1517). pl. 1 pers. nnnom. vnna SO 160, i6i. 
wnna ib 163. vnnä SD 5: 476 (1345, nyare afskr.). 
pres. konj. vnne RK 1: 1913; Bir 3: 332. wnne ib 4: 
44. ref. vnnis VKR 2. wnnis Bir 4: 95. impf. ante, 
onte RK 2: 498. part. prêt. n. vnt Bo 211; SI) NS 1: 
678 (1407). wnt FII 5: 232 (l517). wnth. Bir 4: 8i; SO 
163. vnnt ST 443. vnnat LfK 236. imperat. vn Bo 8. 
part. pres, wndhandis Su 283), v. [is/, unna] L. 
1) förunna, förläna, beskära, låta få, gifva, skänka, ma 
han (brudgum) hanne (brud) vnnä saklöst klenat äffter 
sinne makt oc viliä SD 5: 479 (1345, nyare afskr.). 
skodhe ok witi hwath han gifwer aller hwem han 
sina gafwor an Al 1331. hon vnte hon um oc gaff 
aff kärlek alt thz som hon atte lifwandes Bir 2: 
28. ib 29. vnne honum ey minzsta fiät aff jordh som 
han bedhis aff honum ib 3: 332. thry thingh an i ak 
thik ok latir iak thik hafwa ib 1: 248. iak vnte 
ok gaff mannenom alt got ib 202. mz then hielp oss 
gud vnte ok gaff RK 1: 4487. ensamit himeriki er 
swa goth at gudh an thz enghom vtan sinom win- 
om ok ensamit heluite swa ilt. at han an thz engh­
om, vtan sinom owinum Bil 647. MB 1: 252, 253. 
maghom wi tha se hwath gudh an mik fore mit 
ärwrodhe ib 223. modherne han liffwit an MD (S) 268. 
an mik gudh badhe liiff oc ämpne iak skal thin last 
wäl ärlika hämpna Iv 530. om gudh hanum the äro an 
ib 1650. ib 4420. om gudh mik the lykko an ib 3089. ib 
376. an oss gudh barn SD NS 1: 297 (1403). ib 389 
(1404). beddis han af gudhi thre enkannelica bönir som 
gudh sculle vnna thöm i ybernia Pa 4. idhir abbatisse 
oc conuentui j wazstena clostre vnnom oc gifuom wi
macht at taka swa dana quinnor ... til at hal da 
vppe medh idhir idhra thiänist VKR 3. ausgarius, 
äpter thy gudz nadh hanom enkanuelika unthe (divina 
largiente gratia), tha vpböriadhe han sitt hälgha lifv- 
erne i sinom vngdom Ansg 177. — förunna, vilja 
gifva. kunugen böh hanom gul ok görsema. som han 
mäst vilde, georgius böj) giva alt pät fatöke folke 
som han hanom vnte Bu 492. girnas ey meer än 
gudh thik an Al 2969. han (Gud) er welduger ouer 
them bade (0: jorderikis frygd ok hymmerikis nade) 
at giffwa ok läna hwem han thz an RK 1: 5. mz 
thera eptedöme som vnto thöm i andro skipi varo af 
sinom mango fiskom MP 2: 160. han gaff ok länte 
marghan län . . . ä swa hwariom som han an (vill) 
Al 3801. säter ther en forman annan hwem alexander 
siälfwer an (vill) ib 1640. — gifva, öfverlåta, afstå. at 
jak hawc r . . . skip te giort meth minom son henrike, 
vm hans mödherne ... i swa mato at jak hawer hanum 
vnt oc v[p]latet min halua gardh a folingis gatw . . . 
item . . . ena stando aff iii tunnom oc ii viinfat 
lidhugh SD NS 1: 678 (1407). thet jac . . . haffwer 
wnt giffuit oc wplatet oc nw ginstan met thotte mit 
opne breff wnnar. giffwer oc wplater gud oc sancte 
birgitte j nadendal mit fast frelse godz reynila FH 
5: 232 (l517). — förunna, upplåta, tillåta att vara 
el. bo i, låta få tillträde till. dreff jak tik fran 
mik. ey wndhandis tik täkkelikit rwm at bliffua mz 
mik (nec tibi in me locum ad manendum permisi) 
Su 283. haffwir jak wnth them (byggnaderna) oc til­
låtit minom winom Bir 4: 81. — förunna, tillåta, 
medgifva. wnnis them hugswalilse wtantil (permit- 
tuntur eis solatia exteriors) Bir 4: 95. VKR 4. badh 
sancte martin for them andra riddarenom ... at 
han matte sit liif behalda oc sina syndir bätra, thz 
wardh honom vnnt ST 443. thet vn jak honum gerna 
SD NS 1: 678 (1407). Bo 211. Lg 3: 687. nar fadhren 
thz ey wille wnna til godho Lg 218. vnnom vi i^är 
pät. at i maghen oc sculin . . . haua fyoghärtaan 
rapmän SD 5: 638 (1347). vnnom vi mestärämannom. 
at pe oc {jerrä swenä magho frälslikä sökiä allä köp- 
stajia ib. ib 637. SO 160, 161. atwij . . . haffua wnth 
och tillatid oc mz tesse wora opna breffue . . . wnna 
oc tillata ath gulsmidherne j Stockholm . . . mago 
, . . fritt oc qwitt ath haffua niwta oc beholda thet 
altaret ib 163. vntee och tillot jacli . . . oc mz thetta 
mit opna breff tillather och wnner . . . thet . . . hanis 
lambrechtsson ... ok hans nästa arffwa mago oc skolo 
. . . behalla all then hwsabygning . . . oc al annan 
ägodelor som fonde hanis lambrechtsson kendes widh 
. . . äpter marten bornemandz dödh DD 3: 213 (1483). 
vnnä wi hännä l>et samä frälse nyutä SD 5: 476 (1345, 
nyare afskr.). RK 2: 498. Bir 4: 44. war herra . . . 
wnner abbatissonne . . . taka fyra wälfrägdhadha män 
til brödher oc thiänara j hionagardhin ib 94. jak vnte 
thom matelica haua värlz hedhir ib 3: 55. jak är sant 
lius ther thik vnte oc lät ophöghias (te ascendere fed) 
til keysarlikit vald oc säte ib 455. ey swa got at 
han (Gud) an thz ey marghom sinom owinom, ey oc 
swa ilt at han an thz ey mangom sinom godhom 
winom lofflika at agha MB 1: 253. then rätthin widher- 
siglier iak oc vnner tik han at brwka ib 2: 213. ä 
medhan gudh an oss liffuit walda RK 2: 5008. tik
unna 827 uiitdragha
är vnnat see thom LfK 236. vnnis abbatissonne ta k a 
in vm poortin fyra stechirhws quinnor VKR 2. gud 
. . . vnne mik tik sköt athersee mz frögd ok glade 
som iak tik an RK 1: 1913. latom them ther blifwa 
ther gudh them an Al 33. —• (?) the . . . vnto (an- 
nuerunl) thera kompanom som varo i andro skipi at 
the skullo koma oc hiälpa them MP 2: 158. 2)
unna, önska (ngn ngt), gärna se (ngt) vederfaras (ngn). 
han (djäfvulen) . . . sagdhe sik thz enghum wnna 
Bil 543. hwar vnte androm iännväl hans thärffwer som 
sik siälwom sina thärffwer MB 1: 110. vm vinin var 
sniällir oc gaff aff kärlek oc vnte (aiperet) thom 
got Bir 2: 136. hulkin som höre baktalan mot sik 
ok an oy ilt baktalarenom ib 3: 126. thz jach an idher 
nokot omak Iv 1856. han älskar iämcristen som sik 
siälffwau som enkte thz wnner honom, huilket han 
ey siälffwer wil haffwa, wtan hwat hälst goth han 
onzskar aff androm, thz wnner han oc honom LfK 49. 
iak an honum ey thz äwintyr at f'anga lv 64S. ysaac 
... an honum then hedher wäl MB 1: 212. iak an thz 
swerd ängom bäter än tik Di 86. RK 1: 1914. — unna, 
vilja, närmande sig 3. hwa som thik an got MB 1: 215. 
iak an thik got fore andra säär Al 7713. alla vnte henne 
got (unnu liœnne væl) Di 29. ib 35, 94. hon . . . vnte tha 
bäter detzleff än fader sin ib. är thz dygdhelikt oc 
gudhlikt at vnna bäter sinom brodher än sik siälwom 
MB 1: 245. 3) tycka om, älska, sigh huru min
herra an mik han an thik frwa hiärtelik Al 469, 470. 
at iak hänne swa hiärtolika (ändradt till wäl) an Iv 
1033. flores . . . then iak vnte swa hiärtelik Fl 1381. 
iak vnte . . . hänne siälfuer säär (Cod. B, C: jak 
hafde . . . hänne siälffwe kär) for alla the ther inne 
är ib 1648. — unna väl, tycka väl om, tycka om, äl­
ska. arme ok rike vnte henne väl Fl 81. iak veet hon 
vil honum gerna se; grefuiu an ok honum väl ib 185. 
här ligger . . . blanzaflur the flores vnte väl ib 330. 
hon vnte mik iämwäl som sik ib 1655. them an iak aff 
hiärtath väl ib 1921. ib 126, 338, 352, 370, 600, 882, 1480, 
1795. Iv 1036, 1106, 5111, 5643, 5674. Fr 1402. RK 3: (si­
sta forts.) 5823. hertugh erik hade fäst on jomfru the 
han vnte bezst ib 1: 1833. jek seger thz inthe creathur 
sinom skapare är swa suur som then arme syndoge 
man han är tho then gudh bezst an MD 23. — tycka 
väl om, gärna vilja, gärna gå in på. jach an thz väl 
at alle forfara om jach är swa ondher man sigher 
mich wara RK 2: 4768. jak an thz wäll Di 42. — 
unna illa, tycka illa om, vara misslynt el. förbittrad 
på. iak thik illa an thz thu mik thz ey förra tedhe 
Iv 526. philippo läke han illa an Al 2568. the böndher 
vnna idher alle illa RK 2: 4460. ib 4994. han an henne 
ey thäs wär Al 346. —• tycka illa om, vara missnöjd 
med, vara misslynt el. förbittrad öfver. jusse knwtzs- 
son thz full illa an at nisse bagge sculle bliffwa ther 
höffuitzman RK 2: s. 342. flere herre ware och mis- 
lynthe ath iag stodh för riikit, the thz illa wnthe 
ib 3: (sista forts.) 4640. —• UUlia ater, ålergifva. 
o alz ualloghir fadhir tak thin enga son. hulkin iak 
offra thik äpte laghanna budhi . . . tho bidhir iak 
thik. vn mik han atir Bo 8. — Ulllia i gen, åter- 
gifva, åter förläna, her swanthe wnthe honum thet 
(Allbo härad) ighon BSII 5: 128 (1506). — lllllia til, 
förunna, gifva, öfverlåta, afstå. twadela aff spisning
lot han qwar wäre tridigen vnte han honom til thäre 
RK 2: 5839. Jfr tilunna. — Jfr afunna.
Ullllilse (wnnelsse DD 3: 214 (1483)), /. till­
stånd, medgifvande. ffore huilka wor wnnilsse forscriffne 
gulsmidher haffua . . . giffuit woro altare till prydilsse 
eth gyllene styckie till eth messo rede SO 163. DD 3: 
214 (1483).
unninga lag-li (unningia-), n. pl. L.
Ulisaloglier, adj. [Mnt. unsalich] usel, eländig. 0 
j forbannadhe vnsalogha ST 9S. 
uusk, miska, se öusk, önskia.
untbiudha (un-), v. [Jfr Mnt. entbeden] 1) 
låta veta, meddela, underrätta, gifva tillkänna, han 
wntbödh them thz sunderlik hwru persida honum a 
händer gik Al 3913. om thu widh tholik sidh lifwer 
vntbiudh (nuntietis) mik thz ater ij geen ib 5959. sälla 
thik in til absolon, oc hwat thu aff honom forstaar 
thz mote mik gaar thz vnbyudh mik atir ST 243. 
alexander vnbyudhir thik thz at han är redho oc ofor- 
färadhir ib 521. ib 299, 520. 2) tillsäga, befalla.
war herra . . . vnbödh enom mäktogbom iudha heet 
gedeon at han skulde moth konugomen stridha ST 
345. j vnbudhin mik mz idhavt breff at swa frampt 
iak willo mit liif behalda skulde iak thz (barnet) lata 
dränkia ib 442. ib 352. — Jfr Unil>ill))it.
untbära (vntbera RK 2: 64. um-, om-), v. 
[Mnt. entberen, untberen] 1) umbära, undvara, vara 
utan, sakna, the thing hulkin thw kan äkke ombära Bo 
128. fämpto thiänarin är lustelica thinga lokt thänne ma 
borto vara ok vmbäras j mangom thingom Bir 3: 183. 
nu wardbir lian hymerikis glädhy vmbära ST 533. then 
heder wille the heldre om bära Fl (Cod. F, E) s. 95. 
the ather a landzkrono waro villo mangt liawa thz the 
vmbaro RK 1: 1669. i maghen ey konung ombära ib 
194. haffua sith land en stund vmboret ib 2S44. ib 3: 
1124. Di 205, 262, 264. dör bodhe sändher hustru ok 
bondhe tha thagii bondlie räskap ok hustru wmbär SO 
27. skulle hwar sik sielff forsee hadhe om fodher saa 
oe om maath . . . them tydzka gaffs nogh hwar the 
woro än the swenske jo omboro RK 2: 7139. — (?) ati 
ingen sodane man haffua, som j kwnne vmbäre fra 
honden FM 251 (1505). 2) mista, gå miste om. wille
thz (Gotland) svenska ey vntbera RK 2: 64. skulle jao 
vmbera myn kärste god ven MD Mim. 3) försaka, 
afstå. stundom vmbar . . . lion thz bon skulde siälf äta 
Bo 15. han wille äntingia konunger wära ower alt rikit 
eller alt vmbära RK 1: 849. for the älskelikhetinna 
hon hafdlie til mik hafdhe han (djäfvulen) gerna för­
låtit oc vmborit (dimisisset) alla andra siäla for hona 
Bir 3: 85. ST 415. 4) undgå, undslippa. vilde thu
häldir ... the nödhena thola for siäla gagn än han 
skulde thän liardha dödhin vmbära (ab eo evitaretur) 
Bir i: 145. ib 157. — söka undgå, söka slippa, thz 
thör iak allum radba tholik thiänist vmbäre som han 
giordhe vidh mik thäre Fr 1141.
untdragha (undragha), v. [D. unddrage. Jfr 
Mnt. entdregen, untdregen] 1) undandraga, bort­
taga. med ack. och dat. — pass. om gudhi täkkis ödh- 
miuk ting wphöghia oc äukiodomen foresätia . . . ther 
aff skal ey wndraghas ällir minzskas nakot jom- 
frunna lofflika sidhwänio (non derogatur ex hoc lauda- 
bili consuetudini virginum) Bir 4: 73. 2) efter-
untfa 828 untflyliker
skänka, fritaga frän. jak will bidia tik. at thu vn- 
drager (Cod. A fordragh 12) myn son thenne kamp Di 
(Cod. B) 319. 3) hafva fördrag el. öfverseende
med. hwath swenskcr bleff saker skulle the ey wn- 
draga HK 3: (sista forts.) 5211.
lllltfa (und-, un-, vm- KL 352; Iv 4688, 4834, 4836, 
4S42. -faa. -fanga. part. prêt. pl. nom. m. vnfagnä 
Va 18), v. \Fdan. undfaa. Mnt. entvangen, entvän, 
uutvangen, untvân] 1) mottaga (i ett lius, land 
0. s. v.), helsa. j tlienna wägginne är nadhinna portir 
gynom hwilkin alle the som bidhia skulu wnfaas (sus- 
cipiantur) Bir 4: 91. tliz closter hon förra war hwar 
hon kärleka war wnfanghin Lg 221. han vndfik idhir 
som fadhir sin kärasta son Bir 2: 263. foor han ater 
til room i gen mz sigher oc vardh vntfangin af 
allom mz storom hedher Bil 595. Gr 315. Fl 221, 1983. 
the ridha wt mot herra fräderik vntfingo han swa 
hedherlik Fr 2636. wi skulum alle til hofua ganga miuz 
herra gestä mz ärom vnfanga lv 192. riddara ok swena 
toko min häst ok vnfingo mik rät aldra bäst ib 194. ib 
4834. the iomfru nu til herra iwan gik mz mykin liof- 
heet hon han vntfik ib 1319. konung artws monde hännä 
väl vmfa (Cod. B. C vnfaj ib 4836. the iomfru tha 
for konungin gik swa höfuitzlika han the iomfrw 
vmfik ib 4842. the frwor gingo hon um ij geen vnt- 
fauga honum mz store dygdh Al 343. RK 2: 174. ST 
276. Va 18, 22, 52. ther the iomfrwn bedroffwigh stodh 
thiit kom en vnger riddare godh . . . the iomfrv han 
toktelika vntfik MD 191. sidhan hwar hafdhe annan 
gladhelica vndfangit (ad se invicem adorantes) Bo 
248. — bemöta, thu hafuer alla mz spot vnfangith Iv 
111. forgifua thöm thz . . . thz the swa illa vmfingo han 
ib 4688. 2) undfå, mottaga, få, bekomma, erhålla, ij
skulin ok mina gafuor vntfa Fl 12. wi kennomps . . . 
hafwa wnfangit oc fullelica opburit . . . aff . . . jössä 
fintzsson ... tw hundratha marc swenska päninga 
SD NS 1: 244 (1403). ib 243 (l403, på två ställen i 
särsk. urkunder). leui släkt vnfingo enkte landh j 
blandh sina brodher MB 2: 39. ib 125. ther til at hon 
matte afla ok vndfa christi kärlek ok vinscap KL 325. 
nakot aff hwilko mik hoppas wnfa hiälp Lg 661. 
manghe . . . wnfaa sina hälso för hännas häloghetz 
skuldh ib 335. — få, bekomma, röna. the vmfingo i 
(för af?,) modhirinne största kärlek KL 352. aff then 
reddugha oc fasa som the vnffingo aff israels almogha 
jngangh MB 2: 12. — röna, ljuta, thw skalt [then 
bethra] döden wnfaa MD (S) 205; jfr 4. 3) undfå
(lifsfrukt), blifva hqfvan.de el. dräglig med, afla. nar 
thz (d. v. s. elefanthonan) ena hafwir sina frukt vnt- 
fangit ST 215. thz hon haffde wnfangit gudz son i 
sin lekarna Lg 3: 636. thz hon skwlle wnffa oc födha 
gudz son ib 603. aff huilkom thu . . . wnfa oc födha 
skal ena dotther ib 628. ib 614. 4) mottaga, un­
derkasta sig. hwat tholumodhelica oc huru siäflica 
han vmbär oc vndfaar thäs vsla manzsins falska kus 
oc vmfämnilse Bo 189. wnfaa ... ok anama gerna 
ok thol litit äruodhe Bir 1: 9. 5) mottaga, anamma,
omfatta, käisaren oc konungän teridacius oc alt folkit 
thakkadho gudhe at hans namp vaar vnfangit ofwir 
alla väruldinna Gr (Cod. D) 416. 6) fatta, fö,-
nimma? swa vndersam waro the (undren) vntfa Al 
9244. — Jfr untfanga.
untfaglina (vnfängna), v. mottaga, hclsa. the 
ij konunga ridhä wt a mot honom och vnfängnade 
(Cod. A vnfingo 22) honom mz storä ärä Va (Cod. C)
59. Jfr uinfämna.
Ulltfalla (un-), v. [Fdan. undfalde. Mnt. ontvallen, 
untvallen] 1) undgå, gå (ngn) ur händerna, the 
siik meenthe slotzloffuan halla hon kunne them togh 
wnfalla RK 3: 2623. honum wrnfull ey lykka och ey 
striidh ib 95. — gå bort, försvinna, upphöra? the 
skanungha wordho tha swa flata them vntföl tha alla 
latha (de kunde icke taga sig något till. de kunde 
icke göra något dervid?) RK 2: s. 344. 2) aff alla
från, svika, sith retta fädhernis rike wilia the aldrigh 
wnfalle BSI1 5: 468 (l51l). han . . . rådde att the 
skulle wnfalle mig RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 
266. 3) undkomma., komma från, undandraga sig,
underlåta att hålla el. fullgöra, haffwir jak hans bref!' 
scrifwath mz hans eghne hand som han ey kan vnth- 
falla JP 29. 4) undfalla, komma öfver (ngns) läp­
par. lathe rydzene sig vndfalla, at konung hanses 
partij och makth her opa anncu sidhen och fforekome 
skule FM 524 (i5ii, samt. afskr.).
Ulltfailga (-ar), v. 1) undfå, mottaga, taga, 
få. iadus vntfangar af honum laan Al 1104. 2) an­
taga, upptaga, uppfatta, fore fridhz tekn han thz vnt­
fangar Al 1095. — Jfr lllltfa.
lllltfara (un-), v. [Fdan. undfare. Mnt. entvaren, 
untvaren] 1) fara undan, skynda undan, löp han 
ok vntfoor sin stracka wegh fran calmarne BSH 5: 
56 (1505). FM 281 (1506). 2) tmdgå, undkomma, und-
slippa. hade gudz nad ey sonderlige wäret thetta for- 
därff haden aldre vnfaret RK 2: 9610.
lllltflygha (und-), v. flyga undan, vndflygha (evo- 
labunt) the (foglarne) rasklica Bir 2: 130.
lllltflyia (und-, un-, -fly), V. [Jfr Mnt. entvlegen, 
entvlen] 1) fly undan, fly. är det (sannolikt tryckfel 
för the t) sua, at vi vntflym, tha fölghia vara fiända os 
hart vppa bakin, oc sla os alla saman iliäl Ansg 235. — 
undfly, fly undan, fly bort, undkomma, han thänktc fang- 
anä varä vndftydhä KL 160. ib 175. thu . . . format ey 
wndfly Bir 1: 143. 2) undfly, fly undan för ; und­
komma. wppa thz at han vndliy matte madian MB 
2: 84. at han skulle wndfly herodis forsaathor Lg 
809. the flydde som eeth moln sky och wiilde än 
dödh wnfly RK 3: 2355. — undfly, undgå, undkomma. 
sporpo f)e af hanom helso kännedom, huru J>e matten 
vndfly diäfwlsins snaru KL 189. thu format ey vn- 
fly synd i mangtalan ib 224. gifwa hänne quäme- 
likit rwm at vndfly oloflikit dyocleciani hionalagh 
Gr 283. at iak ... maghe vndfly äuerdhelica pino 
Bir 3: 175. ängin skal vndfly min dom ib 286. ib 
370. 3) undgå, undvika, at hon (ey gerna) wilde
sea manz öghon ther hon kundo thz vnfly Bil 274. 
4) undgå, undslippa, gå fri från. wachte sigh . . . 
här vthi hwar i sin stadh, swo frampt som han 
will vndfly waar konungzlig hämpd GS 49 (1442). ib 
(1444).
Ulltflykt (un-), f. undflykt, tillflykt, somlige aff 
israel giordo dyup liool oc lönliga kwlor j bärghen sik 
til vnflykt MB 2: 84. skikkade the tässa äptir scriffna 
städher menlösom til vndflykt ib 53.
untflyliker, adj. Jfr oundflyliker.
un t fr i a 829 untlokka
Ulltfria (-frii), v. [Jfr Mnt. entvrigen, entvrien] 
befria från erläggande af efterskänka, iak seal vntfrii 
honom the thwälyti aff thy SI) NS 1: 443 (1405). 
iintfäglina, se umfämua. 
untfägliiia, se untfaglina.
untförglia (un-), v. [Jfr Mnt. entverwen] — 
nntfärglia sik, mista sin vanliga färg förändra 
färg. vakta än vatnith vnfärghar sik (Cod. C: at 
watnit skal ey wntfärga sikFl 1121. är hon ey mö 
ther ower gar thz watn wntfärger sik som en blod 
(d. v. s. blifver blodfärgaåt) ib (Cod. B, C) 1125. lian 
märkte fast hans öghno wik om han skulle vntfärgha 
sik Al 2604. — ref. imtfärghas, d. s. iärnhat ok 
hiälm ok päkilhuwa ther för waro gra som en duwa 
. . . nw wntfärghas the ok wardha krank the ära 
wordhne fläste rödh Al 3330.
untföra (und-, un-), v. [Mnt. ontvoren, unt- 
voren] 1) föra undan, föra bort. ta skule gilles- 
brödherne sin gillesbrodher wnthföra iij mila wäg mz 
hest eller skip SGG K 104. sigh mi k h war miin iom- 
fru är ther thu vnfördhe mz styldom här Fr 2520. 
nw wndfördhe han hona ib (Cod. B) 2347. ib (Cod. 
B, C, D, E, F) 2454. thenne riddaren vnförde mik 
thäden mz wald och sina falska listä Va 12. — föra 
bort från (ngn), blanzaflor var mik illa vntfördh Fl 
1767. 2) undandraga sig erläggandet af. hwilkin
människia som vntförir rättan tol hoon hafwir han 
stulit ST 485. hon matte han (tullen) ekke vnt- 
föra ib.
untganga (und-, un-, -ga. -gaa), v. [Ä. Dan. 
undgaa. Mnt. entgân, untgån] 1) undgå, undkomma.
med, dat. skalt thu ey lifwande vnga minom handom 
ST 254. han senile them (dem som sammansvurit sig 
mot honom) aldrig lewandis wnga RK 2: 2791. — abs. 
komma undan, undkomma, undslippa. wträkke si t nät 
owir fiskin sua varlica oc starklica at fiskin formoghe 
ey at ... vndgaa (evadere) mz tiakrom styrk älla 
vidhirfrestan Bir 2: 6. the takkadhe gudh som mz 
litfuit wnginge RK 3: 1757. 2) gå (ngn) ur hän­
derna, gå förlorad för. han . . . hade til marsken 
mykit hath ty at hans fader the makten wngik RK 
2: 7480. — gå förlorad för, afhändas. med dat. at 
naghat vntginge domkirkyone metli rät älla laghum af 
the gotze SD NS 1: 149 (l402). at thenne fornempda 
öö . . . herra tliorde bonda eller hans arfuom vnginge 
ib 451 (1405). ib 536 (1406). 3) nödga (ngn) att gå
från (ngt), tränga (ngn) från (ngt)? mattis kaffle war 
hoss her sten och haffuer vnganget meg met len i 
fr a BSH 4: 315 (l502).
untgiälda (un-, um-, -giella. -gälla), v. [Fäan. 
undgiælde, untgialdæ. Mnt. entgelden, untgelden) um­
gälla el. plikta för (ngn el. ngns skull), med gen. 
el. ack. hafdho ewa ensamin syndath, oc ey adam mz 
henne, hwath hafdhom wi hälder nwtith honum . . . 
eller hafdhom wi vntgullith henna MB 1: 147. vi . . . 
bidhiom idher, at i vänden vaars nadhoge herres ärke­
biskopens stykke til godha . . . swa at the hälgha 
kyrkia honom eingastadz vngälde i noghra matto BSH 
3: 180 (1467). hwru mangha människior, oc hwru mangha 
ärleka städher matto wngälla then ena stadhen twng- 
riam Lg 3: 170. — umgälla, betala, plikta el. lida
för (ngt), med gen. el. ack. sina giri wntgalt han
MD (S) 238. ther wart thymoteus fangadir oc mz 
storom bönom oc vissan leffwandis släptir, thy at han 
j sino vaalde haffde manga aff jwdomen hulke hans 
dödh haffde vngullit MB 2: 316. wi mattorn swa alle 
hafwa thes vngulit ST 508. for ider skuld haffuer 
iach mist mit diwr; men thäs skulen j enkte vn- 
giäldä (des schole gy nicht ent ghelden)^ Va 49. at iach 
skal nw thz vngiäldä och lidä thenne dödh ib 52. — lida 
för (ngt) el. på grund af (ngt), hafva ondt el. skada 
af (ngt), her i war monde sölffborgh faa sa wiith 
warth hans wälle thz motte swänske wngälle RK 3: 
2655, ekkia sax hans godha swärdh laa hemma j ghen 
thz wngalt han Di 282. the vutgiella thz at han är 
ekke hema ib 176. om öghonen ällar föthrena wardha 
förlame, hwat ey wngeller thz oc sörghe aldher kropp­
en LfK 99. — abs. umgälla, plikta, straffas, huar 
sick ther mz forsumer ock komber sidan schade aff 
sielffuer sware ok vmgielde effter rikeszins radz nadli- 
om SO 157. — underkasta sig straff om for:de her 
götzstaff thetta forsereffna ecke haller, tha scola wi 
komma in pa ... saneti olaffs dag nest kommende 
i samma liwss som wi honom nw vttaga ok liida ok 
vngella effter for:de lier götzstaffs brot BSll 3: 80 
(1455). — underkasta sig lidande el. skada (ss följd 
af sitt handlingssätt), stå sitt kast. hans nade . . . 
wil blifue, lijdhe oc vndgelde med oss BtRK 383 (1502, 
orig.). wele wi icki . . . syndra oss fron menige swe- 
riges rike vtan bliffue ther the äre lidhe och wn- 
gelle met them FH 7: 58 (1504, nyare afskr.). — uiit- 
gHilda at, umgälla el. plikta för (ngn el. ngns skull), 
straffas för (ngns skull), saa at hossbonden ey vm- 
gieller drengen aath, om han naget giordhc pa ar- 
beydet SO 82.
Ulltkoma (uud-. un-), v. [Fdan. undkomme, un- 
kumme. Jfr Mnt. entkörnen] L. 1) undkomma, 
komma undan, vndkomber . . . tholiken man som then 
brutlika vndvaldade MEG (red. A) 57. EG 67. springir 
han j skipit tha ma han mz äruodhe vndkoma Bir 2: 
219. et skep wntkam met stor nödh FM 281 (l506). 
hadä mere mact wareth wtsänt, tha hadä thet ickä 
wntkommit ib. lifuandes thedhan untkoma Ansg 235. 
HSH 20: 167 (1507), 168. 2) undgå, gå förbi, gå
(ngn) ur händerna, enghen blomster wnkommen (pree- 
tereat) os Su 74. 3) undkomma, undgå, undslippa,
slippa, vtan diwrin hafdho skogha at fly til vntkomo 
the ey mannanna omättelica giri Bir 2: 316. at mannin 
hopi altidh at faa äwärdhelika äro ok vnkoma pinona 
ib 1: 295. skalt thw ey vndkoma gudz son (för dom; 
judicium) ok ouanan oc ondau dödh ib 3: 15. ey vn- 
kombir thu gudz hämdh oc wrede MB 2: 301. thu 
vndkom ey än gudz dom ib.
lllltledha (und-), v. [Fdan. undlede. Jfr Mnt. 
entleddigen, untledegen] — lllltledha sik, fria sig 
från en anklagelse el. beskyllning, bevisa sin oskuld. 
then som sua dana ärende vordher fore kastat vnt- 
leda (för -e) sick som hanom allaledes tilbör effther 
schraan SO 103. the skole sende then skeparen hiit 
till viborgh ath vndledhe sigh med rette för kongons 
pen inge HSH 20: 168 (1507).
Ulltlokka, v. [Fdan. undlokke] 1) bortlocka (en 
tjenare el. arbetare från ngn), med ack. och dat. jngen 
embetz broder steyde (för stedyej eller vntlocka (för
untläggia 830 untspringa
-e) synom emb[e]tz broders (för -broder^) tieiiista folk 
. . . för än han siger hosbondan til ... at hans 
tienista liion byudz hanom til tienist SO 118. om swa 
kunne henda at . . . nar swennen komen ware komme 
en anner aff embetet som hanom vntlockadä ib 157. 
som androm vndtobbar eller vthlockar (sannolikt för 
vnthlockarj sijn lärjunga TS 26. 2) locka (ngt från
ngn), med ack. och dat. tha göre engin androm for­
köp eller vntlokka (för -q) honum sith köp SO 50.
untläggia v. [Jfr Mnt. entleggen, ontleggen] lägga 
undan, honom ma hon wäl nokot vntläggia til bäggias 
thera nytto ST 432.
untlöpa, v. [Â. Dan. undlebe. Mnt. entlopen, unt- 
lopen] löpa bort från (ngn), med dat. hvilken swen 
sinom hosbonde vntlöper i tien i sten SO 85.
untradlia, v. [Mnt. entraden, un traden] gissa, jak 
wil sigh ia thik nokot hemelika thz iak thänkir, kan 
han thz vntradha (geraden) tha math thu thro at han 
är gudh ST 129.
untridha, v. [Mnt. entriden, untriden] rida undan, 
ridande undkomma, then s wenn in ther effter erik 
bleff mz stora nödh han vnt reedh oc pakkadhe sich 
aff betidha thy monde han vnt ridha IIK 2: 3937, 
3939.
untrykkia, v. [À. Dan. undrykke. Jfr Mnt. ent- 
rucken] 1) rycka undan, (i hast) undanskaffa, 
rädda, biskopin . . . gaff sik alla vin um, huru han 
matte untrykkia oc rädda sina hälghadoma Ans g 201. 
2) undanrycka, fråntaga (ngn ngt), med ack. och dat. 
ij . . . vnthryktin (Cod. C) D, E, F thogen aff) honum 
badhe land ok ära Fr 783.
uiltryma (und-)j v. [Mnt. entrumen, untrumen] 
rymma undan, rymma bort. som mz omynne fraan 
synom hossbonde wntrymder är SO 159. qwinner och 
sma barn, som icke formatthe wndryma BSII 5: 96 
(1506).
unträtta (vnträtä. vnträte), v. [Mnt. ent­
richten, untrichten] 1) af gör a, bringa till afgö- 
rande, göra upp. dömdöm wi ... husfrv cristin 
meth sin bewisning, som hon ther vpa hauer, in til 
stokholmen forä at komma oc thet ther vnträtä at 
ladä innen nyö wikor äpter thet at hon thettä breff 
hört hauer SD HS 2: 206 (1409, daniserande). 2) 
utbetala. 1 suensche marc som hwn lot vnträte them 
SD NS 1: 243 (1403). ib 245 (1403), 589 (l406; på alla 
tre ställena i daniserande anteckningar y)å frånsidan 
af urkunder), thet haffde hanom . . . hustru ingridh 
. . . wel fornöght oc vnträttat SJ 20S (l45l). ib 211 
(1452), 217 (1452).
untsighia (und-, wndsäghia: -sägher KrLL 
H 13 i var. wndseghia: -seglaer ib Thy 43: pr. i 
var. unsäghia L. vnsäia GU 4), v. [D. undsige. 
Mnt. entseggen, entsegen, untseggen, untsegen] L. 1) 
uppsäga fred och vänskap med (ngn); uppsäga (ngn) tro 
och huldhet; förklara sig ej vilja hafva vänskap el. för­
bindelse med (ngn). Jfr Maurer, Hofrecht s. 49. diffi- 
dare, vnsäia GU i. hwar som annan vndsigher ryme 
mins herra gardh MEG (red. A) 57. ib (red. B) 61. 
EG 66. seal engin man then andra untsigia, feydha 
eilas fanga, vtan hwar man seal sik nöyia lata at 
lagh oc rätt GS 27 (1375, orig.), thz hertugh magnus 
konungen ther vntsagde RK 1: 652. the liafwa sik nw
fra philippo wänt the waro rät hans vnder dana 
vntsighia han ok göra som fana ok bedhas stridha 
thaghar ij stadh Al 762. thy at han aff allom hatadis 
oc vndsagdis MB 2: 293. 2) tillkäunagifva sin af-
sigt att förfölja el. skada, hota. at han . . . mz hot- 
ilse breffuom sereff oc vndsagde . . . her äggärdh . . . 
pa hans 1 iff vm han sculde hans syster aff landet 
släppä (ut scriberet . . . domino Eg ar do . . . sub com- 
minatione mortis, ne s or or em suam perigrinari permit- 
teret extra patriam) Lg 3: 530.
untsighilse (vndsegilssä), n. pl. 1) upp­
sägning af fred; se Uïltsig'hilsH bref. 2) till- 
kännagifvande af afsigt att förfölja el. skada ; hotelse. 
hoth och vndsegilssä haffwe wij besport fran jachim 
trolla ath lian skall jnnan stackoth tiidh gestä ber- 
qwara. oss. vexiö by. och Here her om kringh HSH 
20: 183 (i507). — untsigliilsa bref (undsigelse-. 
vndseghelse-), n. bref el. skrifvelse hvarigenom 
man uppsäger fred el. uppsäger (ngn) tro och huld­
het; fejdebref. äro här kommen fonvarelse och undsig- 
else bref fran kung hanss sa at han wil wara pa mit 
(Sten Stures) oc richesins argeste hwar han kan FH 
1: 180 ( 1497, nyare afskr.). hans nade . . . akther nu 
strax besende fonde vndseghelse breff til ... konung 
hans BtRK 383 (1502, orig.). HSII 18: 102 (1497).
untsighning (wntsägningh KrLL Thg 43: inå. 
i var. vndsägningh ib. vnsägningh. wnsägh- 
ningh KrLL Thg 43: ind. wnsägning ib H 13. 
wnsägningh. unssägningh. -ar), /. [Jfr Mnt. 
entsegginge] L. uppsägning af fred. vm vnsägningh 
MEG (red. A) 53. — hotelse med fientlighet, yttring 
af fientligt sinnelag, effther thet ath wi och waare 
förfädher swar twngha och wnsägningha aff the omilda 
danska men altidh tagith haffwom BSH 5: 350 (1509). 
nw haffwom vii faath swar unssägningha aff kongh 
hanss och hans medhhiälpare, saa ath the wilia dragha 
in paa oss. skinna och brenna ib 351.
lintskikka (im-), v. [Jfr Mnt. entschickenj bi­
stå? hwo them (dem som i Danmark eller Norge äro 
dömde fredlöse eller biltoge) . . . holder eller vnskicker 
med witskap oc forradh GS 49 (1442).
untskilia (un-), v. [Jfr Mnt. entschéden] ss 
skiljedomare döma el. bestämma, wilium ... aa badha 
sidher oos nöghia lata epter thy ware wine a badha 
sidher oos i melliu mäkla oc vnskilia vm thät wäärd 
SD NS 1: 611 (1407).
untskipta, v. — Ulltskipta sik, förvandla sig, 
förändra utseende, genast tha vntskipto han sik (mu­
talo habitu) ok wardh enom androm manue liik Al 95.
Jfr umskipta.
nntskyldogher (vndskilluger), adj. [Mnt. 
eutschuldich, untschuldich] oskyldig? oskälig? thet 
vndskillnge oc önekelige blotz vtgitilse BSH 6: 470 
(1511, samt. afskr.).
Ulltslippa (un-), v. [il. undslippe] undslippa. 
thänkir thu nu her wara mik vntsluppin ST 376. 
war han them vntsloppin ib 438. han sielf vnslap 
then nöde RK 2: 9618. wnslapp han owarligha aff 
theres händer Lg 3 : 349. — abs. tiwffwen vnslap BSH 
5: 35 (1505).
untsprillga (un-), v. [Mnt. entspringen, unt- 
springen] springa undan, skynda undan, fly undan.
iintstingA 831 niityälda
han vntsprang oc [stangen] rakade hanum ekke Di 
138. honum händher optha vnspringa RK 3: 3015.
Ullt,stiliga (un-), v. [Jfr D. undstikke sig] — 
imtstillga sik, undstinga sig, undsticka sig, gömma 
sig. wnstak han sik för honom bak dörena Lg 3: 
333.
untsäghn (wntsäng KrLL H i3 « var. wnd- 
säägn ib. wnsägn ib), f. L.
nntsända (un-), v. sända å stad? bistå? trotte 
karlsson plägher k cristiern wnsände RK 3: 2408.
imtsätia (und-, un-, -sättia. -settia. -sätta. 
-Sätte, -sette), v. [Fdan. undsætte. Mnt. eutsetten, 
untsetten] eg. sälta el. föra undan. 1) undsätta, 
rädda, hurw haffwe j portarik vntsat MD (S) 246. 
ib 247. her war saa ärlighen een skara som sculde 
t iil riigha fara wnsättia ärkebyscopin och righa baadha 
aff thera nödh och waadha RK 3: 2886; jfr 2. 2) be­
fria, undsätta, komma (ngn som är ansatt af fiender, 
särsk. belägrade menniskor el. en belägrad stad) till 
hjälp, os . . . ocli rikith . . . wndsäthia ok frelsii aff 
the stora nödh, wii ärom i kompnä BSH 3: 175 (l466). 
\vi wilom vnsethiä . . . försten aff ispaniän Va 18. Di 
40. the danska bud til konung eric senda om han 
wille til them wenda the wille hanom vnsätte saa the 
swenska bort aff landi t sia RK 2: 7606. konung 
eric torde honom ey vnsätte ib 6627. kunde k karl 
honum ey wnsättia thaa tha sculle han mz haff- 
uor aff slottet gaa ib 3: 252. han meenthe konung­
en sculde wnsättia hans men ib 3270. frw magda- 
lena bleff qwar på borkholm åther . . . han hade well 
actath henne wndsatt och hade iag ey kommith sielff 
så bråth ib (sista forts.) 5059. them wnsettia kwnde 
iag ingalwnde ib 5320. ib 2: 8888. the sloghos fasth 
aa baadha sidhor saa her tordli han miste häster 
twa hans smaaswäna kommo dragande aff then liindh 
wnsätte honum i samma stundh ib 3: 76. tha sculle 
fogaten aff ganga och engolbrechte slotet fanga worde 
thz thess förinnan ey vntsäth ib 2: 1092. the skulle 
wel vnsätia eluisborg ib 6177. ib 3761, 5943. hurw han 
bäst the slotten vnsätta ib 9052. ib 9104. en stor­
an hop the redho giorde som gotland skulle vnsette 
ib 7614. — hjälpa, bispringa, off te the hielp aff kon- 
ungin tigge thz halp thöm tog ey vette han vilde 
thöm ey vntsette RK 2: 314. — hjälpa, bistå (med 
ngt, särsk. med lån), ware thet saa, ath edhert herre- 
döme kwnne wnsäthe mich met klädhe tiill swänen, 
viij äller x sthöker klädhe FM 674 (1517). ionathas 
. . . badh them vndsätia honom oc hans män badhe 
mz folk oc spisningh. oc alla handha behöffligh thingh 
til örligx (ut commodarent illis apparatum suum, qui 
erat copiosus) MB 2: 246. at hans nad jw wndsäther 
oss medh en girding polwer BSH 5: 171 (1507). at han 
oss wille wndsätia medh naghen dell, wij kwnne hielpa 
oss moth waara fiendher ib. 3) hjälpa el. bistå 
med, försträcka, her erich twrcsson . . . haffuer mich 
nw . . . wnsat och lent xiijc march örtuger FM 252 
(1505). maa iach wnsädhe dliöm c march paa edhert 
herredömss wegne ib 675 (1517). 4) komma till hjälp
emot (ngt), afhjälpa. han dräper then hwngrogha, som 
ey hans hwugher wnsäther tha han täs förma LfK 98.
untsätning- (und-, un-, -sätnigh. -settnig. 
-settnigh. pl. -ar?), f. undsättning, bistånd, hjälp
(som lemnas ngn som är ansatt af fiender, särsk. beläg­
rade menniskor el. en belägrad stad), withom wii nw 
enghen then, som sueriges rike kan konnnä til godhen 
stadgha ok wndsetthning ok bestand wthen gudh ok 
idher nadhe BSH 3: 175 (l466). ib 176. the tydzka thöm 
tha gripa och sia engen vntsettnigh kunnc the faa RK 
2: 383. the kommo ekke herranom til hiälp oc hans 
starkastom til vndsätningh (adjutorium) MB 2: 82. ib 
311. enghen var them til vndsätningh äller hiälp ib 128. 
konungin rymde vp j slotit oc stadzsens män belagdo 
han ... oc togho manligha til at örlegha tha kall­
ade konungen judana sigh til hiälp oc vndsätningh 
ib 259. aff honum war slottit sa hårth belagd att 
inghen kom hvvarken wtt heller in ty ledhe the tolk­
en nöd i thz sin the wänthe iag skulle them wnsät- 
ning göra och ferskt tha till them föra RK 3: (sista 
forts.) 5317. thet wij motte faa nagher wndsätning tiil 
polwer BSH 5: 170 (1507). warer förtänkte her wdi 
... at wij faa wndsätning pa tessa briisther ib 171 
(1507). — i allmh. bistånd, hjälp, understöd, sarnman- 
bwndhne ... i en kärlek, oc i enne nödzsens wudhsät- 
nigh LfK 99. hadhe ecke gudh och godhe venner Iiolpit, 
som mich komme till hielp och vndsettnig oppa dagh 
och stwnder, swa ath mijne ärendhe äre kompne till 
en godh ändhe FM 241 (l505). nw jach hiit kom, mötte 
mich juge tidende, ther iach hadhe nogin vndsettnig 
vtaff, hwarchen medh breff eller peninge ib. iach fan 
nw her jngen vndsettnig till at betale the gode men 
theris peninge ib. är thet sake at hans verdighet vill 
göre mich nogen vndsettnig, tha beder jach eder, ath 
thenne breffwisere niels jacopson kan then vndsettnig 
faa, hwad thet är koper eller jern ib. lioppes meg til 
gud, atj skulle faa gode wndsetninge met peninge her 
aff finland ib 243 (1505).
untsilttillg* (un-), f. [Jfr Mnt. entsettinge] L. 
undsättning, bistånd, hjälp (som lemnas ngn som är 
ansatt af fiender), finge the ekke vntsetting ynnan 
monad ther neste nordmen skulle the fa thz fäste RK 
2: 6164. ib 2908, 6222, 6621, 8845, 8870, 9174, 9583. the 
danske thz sare klage at the engen wnsettingh fa ib 
3030. ib 3953, 8890. HSH 7: 11 (1470).
Ullttllbba (nndtobba), v. tubba (ngt) från (ngn), 
med ack. och dat. som androm vndtobbar eller vth- 
lockar (sannolikt för vnthlockar) sijn lärjunga TS 26.
untvika (und-, un-, tim-, -wiika), v. [D. 
undvige. Jfr Mnt. entwiken] 1) vika undan, komma 
undan, vij ... kwnnoin ey anners wndwika, wtan 
bida en storm BSH 5: 170 (1507). 2) vika un­
dan för, lemna plats för. k karl skal idher (konung 
Christiern) än eentiidh wnwiika RK 3*. 1221. 3)
undvika, undgå, undslippa. the ey kunde wnwiika then 
hardha dödh RK 3: 3726. vndwicha wara konunxlica 
hempd SD 1: 207 (öfvers.). om thenne vaadhe rich it 
nw vdj är . . . skall vndwikis BSH 20: 217 (1507). 
4) gå undan från, gå af sides från, lemna. i tänken 
oppa at swara mik her til medken jac idher wmwika 
wii RK 2: 6779. 5) afgå el. afstå från, draga sig
tillbaka från, lemna. han (biskop Sven Grotte) wnwek 
kirkiona halwegis nöddher MD 441.
untvälda (und-, vtnälda (för vntuäldaj MEG 
(red. B) 62. untwälla. -wäla. -valda, -waldha. 
près. -ar. vntuälder MEG (red. A) 53 (i var.))
iln tyäpii a 832
(red. B) 58. impf. -adhe. part. prêt. n. vntväldhit 
MEG (red. B) 62), v. [Jfr Mnt. entweldigen, -woldi- 
gen, untweldigen] 1) (med våld) fråntaga (ngn 
ngt), beröfva. hans fadhir fadhir vntwälladhe oc tok 
aff enom man eeth land til orätta ST 494. — med 
ack. och dat. the vntwäladho (Cod. Asc. affhende 557) 
honom sith goodz oc fordrifwo honom aff sit fädhirne 
ST 453. sanctus ieronimus . . . badh them taka sit 
eyghit j gen oc ekke androm hans vntwälla ib 476. 
2) undanrycka (ngn) ur rättvisans händer, (med våld) 
befria (en brottslig), hvilkin . . . dyrwes ther til brut- 
like ... wäria eller vntwaldha ok vardher amot rätt- 
enom MEG (red. A) 57. tholiken man som then brut- 
lika vndvaldade ib. ib 53 (i var.), (red. B) 58, 62. EG 
67. — med ack. och dat. tholiken man som then brut- 
lika nokrom swa vntwällar EG 67.
Ulltyäpiia (un-), v. taga vapnen af (ngn), hon 
vnwäpner than riddara godh Jv (Cod. B) 4363.
lip (op), adv. och prep. [/$/. upp] L. A) adv. 
1) om rörelse el. riktning : upp, uppåt. eg. och bildl. 
hiten wil natwrlika op MB 1: 84. tha tw wänder 
vdden op Bi 76. a berghit op la wägher en Al 7465. 
vtan adhalport skal wara port luka järnadh, tän man 
må vp ok nidh winda medh järn widhiom KS 85 (209. 
94). himblane . . . äre . . . hwarte thunge eller lätte, 
oc fore thy röras the hwarce op eller nidher, vtan om 
kring MB 1: 38. en ände af them tavern wäghomen 
bare sik rät nidhir j nidhirsta ok annor vp j högdena 
Bir 1: 214. han skuldhe ... lösa swa mangghan krop aff 
helwithe vp sorn dombdhcr war nidher til pino MB 
45. leui sönir i wilin hökt op MB 1: 404. — om ljud 
som tankes stigande upp i höjden: med full stämma. 
siongande liuth op alleluya KL 414. MB 2: 407. Se 
vidare under gal och hög'h)) G. 2) uppe, uppåt, 
saa lopp thz hiull om sidher thz förre war opp thz 
kom tha nidher RK 3: 2699. ib 3025. B) prep. upp­
för. gik alexander op the trappor alla Al 7477. gik 
han margha mila berghith op ib 9049. — Jfr tlläl* 
up. — Up a, se denna artilcel. — Up af, prep. upp- 
öfver. owan a bunkanom skulo wara thry stoor hws 
. . . oc vnderstanda some at hwart thera war op aff 
andro MB 1:168. mönstrit hafdhe j höghdhinne thyughu 
alna oc hundradha, ther waro thry rwm hwart thera 
vp aff andro ST 417. — up at (op-. Opp-. -aath), 
prep. och adv. A) prep. uppåt, uppför, thw skalth 
roo op ath aana Bi 241. tha tw sätter wddin nider a 
jorden, tha är sa till atsee som en orm lopo op at 
bladet aff röt gwll ib 76. — uppåt, till el. i riktning 
mot (högre el. nordligare belägen trakt), pakkom oss 
snarth vp at dala RK 2: 4025. B) adv. uppåt, till 
högre el. nordligare belägen ort. jach aether nw i 
tesse dager giffwe mich aff stadh op aath BSH 5: 
165 (1507). hwar han monde opp åth fara RK 3: (si­
sta forts.) 5484. her eleetus folde mig oppath thå ib 
5499. — up for (op fore), prep. uppför, op fore 
thz bergh la trappan thön Al 7468. ib 8097. thz bergh­
ith hafdhe stora högdh som the trappor waro op fore 
bygdli ib 7170. Jfr tlläl* lip for. — Up frail, 
prep. Jfr tlivärt up fran. — up genom (-gön- 
om), prep. upp genom, owan opit war thz hwss a en 
biel ka stod ho liwss the brwnno wp gönom salin saa 
at man them wäl en milo saa RK 1: 3618. — up i
up
(op-. -ij), prep. 1) upp i (nordligare belägen 
trakt), the ville vp i stegeborgs, nycöpungs oc stoc- 
holms sker, epter i vore her nedre BSH 5: 165 (1507). 
2) uppe i, upp i, upp uti. hau . . . kastadhe (den i hafvet 
uppfångade) herra fräderik swa thz han op ij skipith 
la Fr 2510. hon (kådan) skal hemtas . . . swnnan pa 
träd, vp i toppen LB 7: 326. swärdz (d. v. s. swärdit 
el. swärdet) stodh op j halsen Bi 267. tha niclis kom 
thäre (till Söderköping) waro marskens swena ey näre 
the ware vp i (längre inåt f högre el. nordligare upp­
åt?) landit tha thera hesta pa gress at sia RK 2: 
5976. 3) om närvaro el. deltagande: i, vid. her
lau rens hafde warit op i räfsti nne, tha hon näst fore 
hioltz i wästrarose SD NS 1: 479 (1405). — up iyil* 
(-iui), prep. uppöfver, öfver. varp laurencius ... up 
lui ristena pan dar Bu 416. — up mot (-moot), prep. 
upp emot. östan gatwna som man gaar vp moot brink- 
inne SJ 12 (l423). — up lllädll (op-), prep. upp 
medj långs upp efter ; utmed, läggin idhart folk op mz 
the a ther sekana heter Fr 2883. op och wth met store 
älffwen . . . fara BSH 5: 539 (1514). hwilkin tomp är 
... a breddena nordinti) vp meth gatuno thrätighi 
alna SJ) KS 1: 293 (1403). — up när, prep. ända 
vid, alldeles invid, tha syntos honum thre män vp 
när (Cad. A hart när l8Sj honum MB 1: (Cod. B) 
545. — up til (op-), prep. 1) upp emot, i rikt­
ning upp emot, uppåt, jomfrun . . . vände . . . änlitit 
östir op til himilin (tenebat faciem ... ad ccelum le- 
vatam, versus orientent) Bir 3: 280. alla syndhara 
h i ärta oc tanka optil himerikis tingha skodhan op- 
wäkkiandhe Su 3. 2) upp till (nordligare belägen
trakt), tha i eder . . . giffwe op til oplandh BSH 5: 165 
(1507). 3) upp till, upp emot. han störthe dödh op
til mwren Bi 257. 4) upp till, ända upp till, ända
till. somlikä stodho i the pinonne op til siin knä 
somliche op til bukin somlike op til brystit somlike 
op til lialsin somlike op til öghonin Va 18. — up 
um (opwmme), prep. [Jfr Mut. umnie äfvensom 
up Ulldil*] 1) uppom, uppomkring. VGL IV 10.
2) uppe omkring, thet är ganska twnt opwmme ba-
nereth BSH 5: 8 (1504). — up Ulldir (op-. opp-, 
-unde. opwnner FM 76 (1483, daniseran.de)), prep. 
och adv. A) prep. I. med dat. el. i dess ställe ack. 
1) i uttryck som beteckna varande på ett ställe: (ome­
delbart) under, tak och fäl honum (hästen) a jordena 
och bren ena wida wnd wp wnde sporomen aa baadom 
sidomon LB 2: 70. en biwr laa vpvvndher stokken PK 
245. til een källara vppundher her ärngisla stenhus SJ 
235 (1454). eth stenhus . . . medh gatubodh och källara 
oppundher sama husit ib 239 (l454). then kellaren mit 
vppvndher huset liggande ib 348 (1468). 2) nedan­
för. i the tompthenne oppundher hans ärffwe widher 
sudhra korn torgit belägit SJ 252 (1456). — under, 
i närheten af. rycthedh gar ath thet (skeppet) skal 
vare bleffuith opwnder öszell HSH 20: 247 (1508).
3) linder (ngns myndighet), ati ingelwnde lenger wele 
. . . ware opunder hans lydna HSH 24: 10 ( 1513) II. 
med ack. 1) i uttryck som beteckna rörelse, el. rikt­
ning : upp under, hwar dören skal wara sex alna bredh, 
oc högdhin skal wara wp wndir systranna chor gwlff 
(in altitucline pertingant ad asseres sive pavimentum 
quod est sub pedibus sororum) Bir 4: 84. weland . . .
up a 833 up a
gömde swerdit op vnder belgftna Di 49. högh han til 
järlin . . . opp wndher hans wenstra ann ib 267. han 
. . . tog vpvndher henne skarlaken skin MD (S) 225.
— (omedelbart) under, lagdess i iord oppundher en 
steen RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 260. — (ända) 
upp under, wod han vti ana alt op wnder hakana Di 60. 
2) i uttryck som beteckna att ngt kommer under ngns 
välde el. besittning, sampson . . . bröt vp vnder sik 
manga konunga rike Di 7. thu som . .. aldz wärldz godz 
vpundher tik slaar MD (S) 213. ib 307. the wunno hans 
landh opwndher alexanders hand ib 253. B) adv. 
1) under, undertill. tagy hiertans frögd oc siwde vel 
i watn oc wäthe sig wel nidan vpwnder LB 7: 275.
— undertill, på undersidan, eth täghen met lerit op- 
wnner FM 76 (1483, daniserande). 2) i smyg? ther 
wii kommo tiil wexiö, gick her erich trolle opp 
wndher medh sina wener, thet her swanthe wnthe 
honum thet (häradet) ighen BSH 5: 128 (1506). — 
Jfr tliär up u ii dir. — up undir at (oppundh- 
er-), adv. nedvid, nedanför, thet stenhuset . . . be- 
lägit öuerst i gramunka grendenne . . . medh tre käll- 
ara och enne gatubodh och medh eth hwelfft stenhus 
oppundher at nidhan portin SJ 249 (1453). — lip uti, 
prep. Jfr thiir up uti. — up äptir (opp effter), 
adv. uppåt, i upj)åtvänd riktning ? thz (djuret) hafde 
j thöm öphnä munnenom swa som ij [2] rädeligasta 
ok största kempä aff hulkom annar hafde sith hofudh 
opp effter til (sursum ad) öffre tenderne ok annar 
nidher til nidhre tenderne LfK 222.
up a (op a. upa. opa. up aa. op aa. uppa. 
oppa. uppaa. oppaa. vppo. oppo LB 7: 326), 
prep. och adv. [/$/. uppâ] L. A) prep. eg. upp på; uppe 
på. I. med dat., merendels (särskildt när bemärkelsen 
icke är lokal) utbytt mot ack. 1) vid rumsbestämnin- 
g ar för att uttrycka ett varande på ett ställe: a) uppå, 
på. vp a huaroio (för huario) lilio blajnim (för blape 
el. blapinu) var aue maria scriua]) Bu 7. sidhan kors­
fästis dyonisius ok thäns ok pinas wp a korseno 
lenge Bil 343. vidher hwart thz fiät som han gik 
oppa the bronne Pa 20. oppa the änginne ther vaxs- 
te alla handa blomsther oc yrtir ib. thz torn op 
a liusith la iomfrw floria var siälff op a Fr 1901-2. 
ther lot han byggia en stadh aff ny alt opa skalonia 
heedh Al 931. vppa enne graf war bygt eth litit hws 
Lg 3: 209. i the helgha trefalloghetz kyrkio oppa 
berghena ib 347. thz högxta oppa skepet ib 694. iomffru 
maria, som hon (den heliga Anna) oppa sinom arme 
haffwer, oc oppa then andra armen haffwer hon ihes- 
um ib 700. liggiandis wppa sänghinne Bir 5: 79. hon 
siti vppa sino säte ib 85. ridhande oppa asnanom 
Bo 161. kom han gangande aat hafwino vppa vatneno 
ib 92. han kierjje . . . oppa pessin gozen ... i vpsala 
en gard mep all um boskap oc op a kirkioboleno halft 
annat hundra^a mark i lösörum SD 6: 125 (l349);.|/r 
II 7. milde herran . . . tok vppa barinne Bo 71. hon 
hafdhe ther ey flero klädlie til ... än een rifwin särk 
op a sit liiff Iv 3263. b) j)å, på ett af stånd af. en aa 
vpa ena milo när ran RK 1: 2951. eet biärgh som 
ther var näär vppa fyra milo Bo 44. tha han kom 
oppa ena dagxledh när pariis ST 454. Lg 3: 701. 2)
vid tidsbestämningar för att uttrycka tiden då något 
eger rum: a) på. scriwit i hamnadhe . . . äpfter guz 
Ordbok II.
byrdh thusanda firahundradha ar ok vppa andro areno 
SD NS 1: 155 (1402). screpuat i stokholme. arena 
epthir gwsdh byrdh tusandha oc firahundradha aar 
oppa firstha arit ib 3 (1401). vppa älloppta daghenom 
ther äpter sände iulianus sin hofmästara ... til thera 
Bil 599. skedhe thz oppa sancta anna afftan, thät war 
oppa sancti iacobs dagh Lg 3: 9. oppa sama daghen 
war helgha torsdags högtiidh inne, oppa hwilken dagh 
thenne werdoghe herren skulle opfara äpter wan herra 
til hymerikis ära ib 347. then tiidh tenne helghe kon- 
ongen oppa sama dagh hördhe gudz tidher ib. til kon- 
ungin the ater vppo nya loppu RK 2: 701 ; se vidare 
under il yr. oppa thz sista böriadhes en stoor stormber 
i syön Lg 3 694 ; se vidare under sistoi*. — vid an- 
gifvande af ålder, jak tror at hon ey äldre waar än 
tha wp a sith fämpta aar RK 1: 1837. b) påt vid. 
oppa then thridhia timan a nattinne tha kom ihesus 
Christus Lg 39. c) i, under, vppa the nattena ther 
maria födde sin son tha fiöl mönstridh nidher til 
iordhena Lg 66. d) på, inpå, utpå. thz war langt vpa 
the naat tha gingo the hertogane at soffwa RK 1: 3783. 
3) för att beteckna tillfället då något sker: på, vid. 
scriwit i hamnadhe vppa thingit SD KS I: 155 (1402). 
the godzin os laghlika wordho ater til dömpd vppa 
räfstomen ib (1402). 4) för att uttrycka en hand-
ling hvarmed ngn är sysselsatt el. ett tillstånd livari 
ngn befinner sig: på, med. gak i kirkiona til the biscopa 
ther äru oc halla nv vppa guz thiänist Lg 3: 209. — i. 
tha waro ij [2] romara oppa sina böner Lg 3: 338. 5)
för att vid rums bestämning ar beteckna ett varande i 
ett föremåls (omedelbara) närhet: på, inpå. fölghia 
vara fiända os hart vppa bakin Ansg 235. 6)
närmande sig beteckningen af medel: med. haua the 
hedherlika ok renliwis frv mik hugnath ok äradh oppa 
tolf marker swenska päninga SD NS 2: 117 (1409). 
böria oppa scriptamalom LfK 145. — genom, genom 
beröring med, genom beteende mot. hafwir iak thz 
oppa thik (genom mitt handlingssätt mot dig) for- 
thiänt at thu skulde mina näsa aff bii ta ST 382. 
7) för att beteckna det med af seende hvarpå ett för­
hållande eger rum: a) med af seende j)å, med hän­
syn till. een officialis j eno abota klostir giordhe orät 
eno nuuno klostir oppa thera godz ST 480. hafwir 
giort orät them iomfrumen oc skadha oppa thera 
godz ib. the sighia ther naghra saka til vppa then 
första göra the skäl RK 2: 4698. them som ey är 
oppa lifs hoop (de quibus non est spes) thom var- 
konnar hon Bir 2: 310. b) med afseende på, för. 
tolf manna näfnd sum näfnd warmer vp a bön maal 
SD 5: 378 (l344, nyare af skr.), huilkom . . . konung 
magnus friihet oc frälsse gifuit hafthe vppa segh 
oc hans afkommanda ib NS 2: 139 (i409). c) på, 
till godo på, för, ss godtgörelse för (besväret med 
ngt), om borghare äru begärandhe aff kötmaangarom 
nokon fääladh til sith behoff tha skal then thz be­
gärar at giffua kötmaangarenom til godha ok for 
theras mödha eena halffua öre vpa oxan eena ortug 
vpa koona iiij peninga vpa faarith ij peninga vpa lam fa­
ith SO 51. d) på. riker oppa alzskona fä MB 1: 210. 
— på, om. han var vis op a sit liiff Fr 1063. 8) för
att beteckna grunden hvarpå ngt beror: a) på. thu 
witnesbyrd oppa huilkom iak maa min ordh grwnda
105
up a 834 up a
LfK 3. hundrapa män . . . utsända . . . oppa warn kost 
SD 5: 566 (l346). b) på, på grund af} af. bland M man 
honom kenne ma oppa hans gang RK 2: 6098. — upa 
thät, på grund deraf att, emedan. Yppa thet eingen 
amot oss eller nempdene wädhia wilde, tha dömpdom 
wy then for:da skogh . . . vnder herra gotzskalk ... at 
bliua SD NS 2: 135 (1409). Jfr II 7 a. c) på, på grund 
af i följd af, enligt, huad nya broderen seal vpleggie 
brödrom til gode effter hans tilkallan vppa hans be- 
ghär SO 97. II. med ack. 1) vid rum sbestämnin­
gar för att uttrycka en rörelse till ett f öremål: fupp }iå. 
sanetus iacobus . . . ledde lian höght up a tornet Bu 
173. gik han ... i ödhknena vppa eet biärgh Bo 44. 
— på. til thäs abbatissan . . . slaar wppa bordhit mz 
kniffuenom Bir 5: 73. tha han kom oppa the ängena Pa 
20. ther näst satte han annan fothin oppa brona ib. 
sattis hon oppa sina säng KL 347. lägge handena 
wppa bokena Bir 5: 21. hon laghdhe thz (korset) vidh 
mun ok öghon oc vppa sit bryst Lg 3: 517. J aff them 
stora slaghom, the slogho oppa lasana oc dörana ib 
701. the . . . fyöllo alle oppa sin knä ib 694. losnade 
vppa i bergit bade sniö oc sten oc trä, oc löp nider 
vppa risen Di 43. — på} till. leddis han oppa en 
annan stadh Pa 17. 2) för att vid ett verb som
betecknar rörelse uttrycka den handling el. det tillstånd 
som utgör rörelsens ändamål el. följd: till. gik än
annat sin oc swa än thridhia sin vppa sina böne Bo
186. Lg 3: 243. — i. förande henne oppa mang frestilsse
Lg 3: 376. 3) för att uttrycka en riktning: på} åt.
konung tydrik sag vpa badä händer Di 134. skal alt 
vändas oppa the bätra sidhona Bo 122. 4) vid
tidsbestämningar: a) på. koma hälghe dagha nw oppa
annan wiku daghin oc a annan komo the i fiordh aar 
MB 1: 63. b) till. wäl oppa sin aldir komin Lg 31. 
c) för, under, thässa siw stiäruor hawa krapt ower 
iordhrikis thing, hwar oppa sina stund a daghenom MB 
1: 67. iomffrun bleff i fridh oppa nakon thima Lg 3: 
291. 5) vid beteckning af storhets- el. måttsförhållan­
den: till, ända till. för än var testament äru gulden vppa 
Jien ytarstä pänningh SD 5: 567 (1346). 6) för att
beteckna det föremål emot hvilket i fientlig syftning en 
handling företages el. mot hvilket ett fientligt förhål­
lande eger rum: mot. kom oppa them om nattina mz 
thräskiptom här MB 1: 181. stridher kodorlaamor opa 
them ib 180. ath stridha wppa hwsith PM lxii. vppo 
köpmanna hold giorde the eth snit RK 2: s. 342. the 
gärning som the hafdho giort op a han MB 1: 245. 
the synd iak hafwir oppa thik giordh ST 376. pröua 
vp a nokon thässa sak SD 1: 669 (1285, gammal af- 
skr.). 7) för att beteckna det föremål hvarpå en 
handling el, ett förhållande syftar: a) på. thänk
vppa offrit Bo 9. minz vppa mik ib 36. vm han matte 
fulkomlika trösta vppa han KL 41. kalla oppa gudz 
nampn Pa 19. han kalladhe oppa saneta anna Lg 3: 
701. oppa huilkens belätes fäghrindh han mykyt wnd- 
radhe ib 698. j ii i vnghe män skulo fölgias ath, ok 
vara (för taka vara ?) hwar oppa then annan Di 208. 
giffwa hanom igen ä hwat heyne frame vpa rwmit 
kostwärt hawer SJ 290 (l46l). — på, om. han kier^e 
. . . oppa Hessin gozen SD 6: 125 (1349). ib NS 1: 136 
(1402), 2: 139 (1409). han . . . ginstan vppo slottet krafde 
RK 2: 1305. — för, i. sagdhe han konungenom, oppa
hwat ärande han war thingat komin Bil 844. — på, 
för, till. wi . . . ärom nw forsamblede ... vpa idher 
nadis ok suerigis rike bet.zta ok bestand BSH 3: 175 
(1466). thz haflfuer jac giort oppa idher froma RK 
2: 6776. hölle många lönliga herradaga hwre besth 
the skulle kong cristiern in taga oppa myn skade 
och mitt förderfif ib 3: (sista forts.) 5933. the sam- 
felte oc besworo sigh oppa konogsens aarghasta oc 
dödh Lg 3: 347. wil jach nw wara oppa tith wär- 
stha Di 259. han . . . sagdhe liurw girwger han war 
. . . oppaa wärsseus rike domma mz annars skada oppaa 
tin (för sin, med öfv er gång från indir. till dir. fram­
ställning) froma MD (S) 204. thz . . . som mot tro 
scriffvvar then falska hand oppa sit besta ok sina 
wenner ib 291. i ... wilin vpa myn skadha wara 
(söka min skada) RK 1: 2041. ib 4421, 2: 2150. engen 
thera seullä . . . nakan halla vppo annors schada ib s. 
342. — upa thät at [Jfr Mnt. up dat], för att, på det 
att. ma ängen then a bergheno si ter vtan ensam pne 
mestarmennene noghor thing at köpa oppa thz at han 
seuli thöm ater wt manga PfN135. thenna forserepna 
badzstofw, gardh, tompt ok bodher hauer jak gifuit 
vppa thet at scholen ey seal forgaas SD NS 1: 550 
(1406). then daghin gaffs them (lejonen) enkte oppa 
thz at the skuldo genstan danielem sundir splita ST 
19. om thu finge thz wilkor at thu een dagh skulde 
glädhy vmbära oppa thz at thu matte ther äptir 
eeth ganst aar j frögdh oc glädhy lifwa, vrilde thu 
thz bytit ekke göra ST 144. vppa thet at almosan 
moghe tlies bätre gifuas fatigho folkeno VKR 37. 
oppa thet at ey hafuis ofuirflödhelicha folk j clost- 
irsins brödh ib 38. sombir man miste gärna eth sith 
ögha vppa thz at hans granne miste siin badhin GO 
1052. VKR 39, 45. Bir 4: 83, 93. Ber 292. MB 2: 8, 
242. Lg 3: 347. — upa thät, d. s. the suensca tha 
ther vndergingo vppo thz the matte hans hyllest fa 
RK 2: 1785. nw wil modheren tagha man igen hon 
gör darligha. vtan maa wäll sehe vpa thz hon skal 
gratha sina synder Ber 293. oppa thet ey städhis 
noghat oskälichit folk ellir liion j clostirsins brödh 
VKR 39. ib 44. RK 3: (sista forts.) 4745. wilt thu 
ekke j thesso stunto lifweno vmbära thenna forgäng- 
lika werldinna glädhy oc danz oppa thz thu rnaghe 
äwinnelika glädhias ST 144. b) efter, at han warde 
ey girughr up å sina vndidåna godhz KS 57 (144, 63). 
han . . . sagdhe hurw girwger han war och oppaa 
wärssens rike domma (sannolikt har oppaa äro el. 
ngt dyl. efter war bortfallit el. genom förbiseende af 
förf. utelemnats ; på motsv. ställe har den Medelne- 
dertyska texten: dat he der er en ghirich were tende 
des erdeschen g tides mede) MD (S) 204. c) om. 
her beynct stensson hafde sin budh vppo at engel* 
bert war kommen til Örebro RK 2: 2601. 8) i
förhoppning om, i förlitan på. giordhä jak thet oppo 
edhre tröst, at jak bröth thäm (brefven) op FM 187 
(1504). — i afvaktan på. thet gik än deel til skat oc 
än deel hafuer strengnes domkirkio wpa beuisning SD 
NS 2: 187 (1409). 9) med utsigt el. risk att mista,
i fara för. naar en människia lägher sik win om at göra 
alt thz til henna staar, som then gör som sither oppa 
sith liff, om han kan ekke göra rättan räkenskap LfK 
145. 10) på, mot säkerhet af. vi ärom giälscyllogha
npa bära 835 upandvarfa
. . albrikt fan holten . . . siex fat järn . . . hwilkit vi 
takit hafuom aff for:de albricte, opa the samo tw march- 
lanth joordh SD NS 1: 173 (1402). hwat ey skal jak 
taka pftninga til läns oppa mina tro (in fide mea) til 
nakan vissan tima Bir 3: 125. 11) för att beteckna
sätt o. d.: på. var herra gör daghlica swa oppa ena 
handa måtto mz os andelica Bo 105. — på, till. jak 
dr iff wer a dan mark en skat . . . vpa thz höxta thz 
forma RK 1: 2874. 12) i bedyranden och eder, äf-
vensom vid uppmaning el. befallning: på, vid. lofuen j 
abbatissonna hendir oppa sin gudh oc bäzta sanwit, 
lydhno, hulscap oe troscap j alzchona thingom VKR 
46. niclis . . . loffuade honom vppa tro oc äre at al- 
drey mere motb honom wäre RK 2: 5538. jak lofwar 
thik thz oppa mina siel ST 144. at thu ekke swär 
orätwisJika oppa gudz hälghon, ellir hälghodoma ib 64. 
swerya . . . vpa thz helga brödh gudz likame for oss 
tholde dödh RK 1: 2830. war in thés wis oppa mit 
Jiiff j skolin sighir winna ST 85. bödh han vppa rätta 
hörsämia (motsv. ställe i Bil har, af senare hand in­
satt öfver bortskrapade ord, vidliir liöxsta lydhno 767J 
a gudz wäghna ok sancta pädhars läta hambla sik 
fra hwaria lidhamote Lg 1036. B) adv. dessutom. 
han agher mistä sit frälse . . . oc böte xl mark vpa 
SI) 5: 478 (1345, nyare afskr.). — Jfr bak-, livar-, 
här-, oyan-, jmr-upa, äfvensom tliär upa at, 
thär upa liuru.
upa bära, v. i födelsen el. genom börden gifva. er 
thz mik ärfft ok vpaboret RK 1: 349.
upa finna (uppa-. oppa-), v. [Ä. Lan. uppaa- 
fiude] 1) påträffa, hitta, at the ängaledhis vppafunno 
ingång i mönstrit Gr 313. tha the hona ey vppa funno 
ib 285. 2) utfinna, utsöka, uppsöka, thässa wtsände
han at the skullo vppa finna (Cod. D vpafinna 374^) hon­
om swa faghra quinno. at hwarghin kunne finnas hänna 
fäghre Gr 282. — refi. upa filllias, påträffas, anträf­
fas. vm hon vppa funnis skulle hon atirledhas til hans 
Gr 285. hon kunne ängaledhis oppa finnas ib. — anträf­
fas, finnas, stå att finna, fiöl henne j tanka aff tässins 
renliffs äptherkomandis bestand, huru swa manga 
bägghia köns människior formatte wppa finnas (in- 
veniri) Bir 4: 70. ib 69. — Jfr filllia upa. 
upaflnneliker, adj. Jfr oupafluneliker. 
upa föra (opa-), v. meddela, the . . . alexanders 
ordh honum opa fördho Al 3038. Jfr föra upa.
upa ganga (upp a-, uppa-. oppa-. upo-. 
-gaa), v. [À. Lan. uppaa gaa] 1) påkomma, träffa, 
hända, thet j vele haffue mine tienere, landbönder, 
gard oc godz j eder hegn, beskärm oc förswar ther j 
lan di t, om töm naged oppa ghar FM 227 (1505). 2)
drabba, gälla, vara frågan om. vm foghoten thorff vidh- 
er at taka mz sigh nokra nempd til at mäta saköra wt 
aff andrum berghum tha seal han nempna nempdena 
oppa thy bergheno soin han boor thz oppa gaar IfN 
140. — angå. med dot. el. ack. pe ping . . . swa som 
oss ok kronunnä vpp a gingo ok warom almoghä SD 
5: 475 (1345, nyare afskr.). will . . . jeppe dieku blifua 
widher rät fore rikesins radhgifuarom oc rikesins 
mannom. them som thätta ärandet ängte vppa ganger 
(d. v. s. äro ojäfviga) BSll 1: 192 (1387). 3) gå
in på. hauom thykte wara hardh vpo ganga vnna 
the suensca there frijheet fonga RK 2: 1772. 4)
börja, taga sin början, huilkiu dag oc frid skal oppa 
gaa viij daga epter valburgis BSH 4: 2 (1471, samt. 
afskr.). wm nattena sidhan waarden oc väkten är 
wppa gangen jn til solen är vpgangen PM 28. — Jfr
ganga upa.
upa halda (uppa-. oppaa haalla: -as VKR
33), v. hålla på med, sysselsätta sig med. aflata the 
genstan af the gärning älla bönom älla studeran som 
the tha vppa halda KL 255. VKR 33. Jfr halda Upa.
Upa hava (uppa-), v. hafva på sig, bära. sin 
vapn vppa hawä SD 5: 477 (1345, nyare afskr.). Jfr 
hava upa.
upa höra (uppa-), v. höra på, åhöra, til mere 
warilse thera som vppa höra (audientium) Bir 1: 74.
upa kalla (oppa- Lg 3: 663, 684, 694), v. åkalla. 
at thu mik i thine nödh ekke oppa kallar Lg 3: 684. 
ib 663, 694.
upa koma (oppa-), v. [Ä. Dan. uppaakomme] 
1) påkomma, träffa, hända, tänkiandis sik enkte gen- 
wärdukt oppa kommandis MB 2*. 93. 2) komma
(ngn) på (ngt), förmå (ngn) till (ngt), gudh forladhe 
them ther os thetta wpa kommä BSH 3: 175 (1466). 
— Jfr koma upa.
lipakraf, n. kraf, fordran; klander, maa han . . . 
samme stenhus haue nythe ok bruka her epter for 
sit retto egho till ewindalica tiidh for hwars mantz 
tiltalen eller vpakraff SJ 281 (1460). ib 246 (1455), 284 
(1460), 288 (1461).
Upa kräfia (oppa-), v. kräfva, fordra, framställa, 
kraf. at swa ma til gha huar stadz ther som i för- 
scrifna mato oppa talas eller oppa kräffs SJ 252 (1456).
Upa läggia (oppo-), v. påbjuda, tha then herre- 
dagh senesthe stod i vastene, var thet oppo lacth 
aff alle the werdighe feder, som tha alle tilstede 
wore . . . ath then som aff kronen landh och län i 
värie haffuer, skall . . . vpbärie . . . sakören aff kerk- 
ene landbor FM 635 (1515). Jfr läggia upa.
upalägiiing (oppolegningh), /. påbud, elfter 
swodane theris oppolegningh FM 636 (1515).
upa minnas (-mynnes), v. refi. komma i håg, 
tänka på. at idher nadhe thet aldre wil wrpamynnes 
eller wrekä, oss til ondhä, war sthorä fauisko ok 
owirdadh, ther wi moth idher nadhe giort haffwm 
BSH 3: 176 (1466).
upandvarfna (vppandwarjoa SD 6: 478 (1345, 
nyare afskr.). vp andwortha: -at FH 8: 3 (1389). 
vpantwardha SD 6: 169 (öfvers. fr. 1440 ; -at 
BYU 1: 192 (1384), 194 (1385); SD NS 1: 182 (1402). 
wpantwardha: -at ib 179 (1402). wpantwerdha: 
-at ib iso (1402). wpantworda: -at ib 2: 103 (1409, 
gammal afskr.). vpanworthä: -äS FH 8: 2 (1389). 
opandwardha SD NS 1: 38 (1401). opanthwarda: 
-adhe SD 3: 121 (afskr. fr. senare hälften af 1400- 
talet). oppanwarda : -at ib NS 2: 82 (1409). op 
anuardha: -ar ib 86 (1409). opanuarpa: -an- 
urpin (för -auuarbinj Bir 4: (Avt) 184), v. [Ä. 
Dan. opandvorde. Mnt. upantworden] L. öfverantvar- 
da, öfverlemna. ägher han ftän hästin vppandwarpa 
. . . konungs marsk SD 5: 478 (1345, nyare afskr.). 
fan us idan sun sut (för suat) i burt farin älla 
oc honum kronona opanur^in (för -anuarjnu) Bir 4: 
(Avt) 184. at all righesius slot i swerighe . . . skulä
upa röra 836 upblasa
henne . . . genast a stathenum vpanworthäs FH 8: 2 
( 1389). wi . . . hawum . . . drotning margretä . . . vp 
andworthat ok vpladet huset i tauistä lande ib 3. — 
öfverlemna, öfverlåta. jac . . . kännis opinbarlika . . . 
mic ... at hafua salt ... bo jonsson drozsta j swe- 
rike oc honom oc hans arfuorn vplatit oc vpantwardhat 
min goz BYH 1: 192 (1384). ib 194 (1385). at iak ha- 
wer salt ok vpanduardhat . . . herra aruidhe i eghby 
en attong iordh i myklaby SD NS 1: 157 (1402). op- 
andwardha jak fornämda abyorne thet gozit ib 38 (1401). 
at tiläghna oc vpantwardha . . . herra matisse . . . 
thry markland jordh SD 6: 169 (öfvers. fr. I44l). ib 
3: 121 (afshr.fr. senare, häften af U00-ta/et), NS 1: 
179 (1402), 180 (1402), 182 (1402) o. s. z>., 2: 82 (l409), 
86 (1409), 103 (1409, gammal afshr.) o. s. v. — öfver- 
lemna, uppgifva. bildl. af thy at han (viljan) nu 
hänne fullelika frangifwin är ok vpandwardhadher i 
formanzsens händer Ber 245. — Jfr audyardha up.
upa röra (oppaa-), v. [.Fdan. upa rare] röra, 
angå, stå i sammanhang med. i blandh an ner ärende 
thenne forderffuelige feijgde oppaa rörer HSH 20: 191 
(1507).
upa sia (uppa-. oppa- Lg 3: 28, 64o, 704, 7i6. 
oppaa-. -slaa FM 199 (1504) ; Lg 3: 28, 640, 704), 
v. 1) företaga, taga sig till. huath skulom vi arme 
män nu uppa sla, äller aat hafuas Ansg 235. hwadh 
skall iak oppa slaa Lg 3: 28. ib 640, 716. hwat skal 
iak nw först begynna ällar oppa slaa ib 704. han . . . 
sagde, at rydzerne hadhä giorth en swor opressningh 
ther i landit, än huath the willä oppaa slaa, wisthä 
han ickä FM 199 (1504). 2) gifva sig in på, gå in 
på. wij hafwom ey vppa slagit swadane dagtingan, 
som nu sidst i Stockholm giort war, vthan for then 
kärligheet . . . som warit hafwer och än ... wara 
skal emellan rijken danmarck och swerige BtRK 105 
(i486). — jfr sla upa.
upa spilla (vppa spylla), v. spilla på. med 
dat. huilkin som androm vppa spyller SO 152.
upa Siiniia (opa-)? v. åsämjas, vara el. blifva 
enig, komma öfverens. opersonl. med dat. som oss 
badhum och warom nesthom wall (för wäll el. wä\) 
opsämpde (troligen för opa-,) SD NS 1: 58 (l40t, gam­
mal afshr.). Jfr sälllia Upa.
upa sätia (uppa-. opa-), v. 1) påsätta, swara 
han at fingrit skal af skäras ok swa fingir gullit vppa 
sätias Bir 1: 402. 2) ställa, ordna, anordna, hwru
han siin thing opa säter Al 2145. — Jfr sätia upa.
upa taka (uppa-. oppa-), v. åtaga sig, före­
taga, inlåta sig i. honum synas thung the thing som 
han hawir oppa takit Bir 3: 33. alt atherhald ey är 
thz swa litit, thz wppa tagx oc haldz fram j min 
hedher mz gudhelighet thz är wärt at faa sin lön ib 
4: 119. — Upa taka sik, taga på sig, antaga, ikläda 
sig. yttra forman oc skipilsen som thin älskare sik 
oppa took om pinona oc dödzsens beskhet Su 27. — 
Jfr taka upa.
upa tala (uppa-. oppa-), v. föra talan, (inför 
domstol) framställa anspråk, at swa ma til gha huar 
stadz ther som i förscrifna mato oppa talas eller oppa 
kräffs SJ 252 (1456). — föra klandertalan mot (ngn), 
väcka tvist mot (ngn), wi . . . forbiuthom hwariom 
manne . . . fonda herra götstaff lekssou i nokre mato
här innan hindra, qwälia älla vppa tala SD FTS 2: 210 
(1409). — klandra, väcka tvist om, göra anspråk på. 
innan äth aar ther äppter thet gooz vardher oppa 
talat SD NS 1: 225 (1403). thet forscrefno gotz i 
nokre mato hindra, qwälia eller vppa tala ib 2: 139 
(l409). oppa thenne fornempde gardhin . . . ath oppa 
tala ällir klagha ib L: 232 (1403). — väcka tvist mot 
(ngn) om (ngt), fore then arffwin som han wppa tha- 
ladhi til mik SD NS 1: 151 (1402).
upa thäukia (oppa-), v. betänka. — part. près. 
war oppa tänkiandhe, thz iak thin modher är Lg 
3: 659.
upbegyima (op-. oppbögynna), v. begynna, 
börja, företaga, huilken i sin barndhom sadhana siälsyn 
ärandhe opbegynna Lg 3 : 280. han haffde swa dana 
grofft örloghe oppbögynnat ib 303.
upbegynnilse (opbegynnelse), n. pl. begyn­
nelse, början, i förstä opbegynnelsen DD 1: 206 (1508, 
ef t. nyare aftr.).
upbinda (op-. opp-), v. [Ä. Dan. opbinde] L. 
1) uppbinda, uppfästa, vphängiandis äller vpbindandis 
rödha toghit ällir repet j fönstrit MB 2: 7. — (?) bildl. 
när hattene skole oppbindes HSH 18: 102 (1497). 2)
upbinda hiälm, fastgöra en hjälm (med band el. rem­
mar) vid rustningen, rasklika han sin hiälm op baut 
lv 3343. alle stodho väl väknte. oc hafdho opbuudna 
(ligatas; motsv. ställe Bir 3: 402 : bundna) hiälma Bir 
4: 362. — Jfr biuda Up.
upbiufa (upp-, op-), v. [Fdan. upbiudhæ] L. 
uppbjuda, hembjuda, erbjuda (fastighet åt egarens släg- 
tingar till inlösen), vndecim solidos terre ... in le- 
galibus pretoriis legaliter wpbujma . . . vendidisse SD 
4: 558 (l337). nouerint vniuersi me . . . gudlauo . . . 
plenam per presentes commisisse potestatem vndecim 
oras terre in nyaby . . . heredibus meis seu propin- 
quis in communi placito prouincie laghund secundum 
loges patrie meo nomine resignandi. quod vpbiudha 
proprie dicitur in wlgari ib 5: 666 (l347). ib 6: 123 
(1349). iak haffwer salth . . . halffwa akirforsa qwärn, 
som iak laghleka opbwdhith haffwer ib NS 1: 26 (1401). 
hwilkin gardli laghlika opbudin war nästom frendom 
til lönz eptir stadzsins laghum ib 34 (l40l). at than 
fornämpde gardhin . . . var laghlica köptir oc äpter 
lanzlaghom opbodhin oc stodh opbodhin nat ok aar 
nästom frändom til lösn ib 2: 37 (l408). war encte aff 
thessom forma godhzom hwarte laghlica köpt, saalt 
eller gifwit, ok ey vpbodhit a thingom äller lagh- 
standit ib 200 (l409). giffuum wi häradzhöffdhinga j 
ydhre fulla makt ... ok bidhiom han for:do goodz 
ok äghor laghlica vpbiwdha, ok opbudhna ok lagh- 
standhna . . . biskop knute fasta BYH 1: 232 (1422). 
SD NS 1: 179 (1402), 180 (l402), 183 (1402), 359 (1404, 
nyare af skr.), 2: 46 (1408), 215 (1409). BYH 1: 250 
(1446), 253 (1448). Fli 5: 134 (1489). kom hustrv karin aff 
leppas här pa setto tingh och wpp byödh erich twrwas 
jordh liggendis j määnpä for huilke hon löste ericx liff 
aff galgen for xx m. rede deninger BtFJI 1: 246 (1508). 
— Jfr b i ud h a up, äfvensom uppe biudha.
upblasa (-bläsa. -blesa), v. [Ä. Dan. opblæse] 
1) uppblåsa, genom blåsande komma (ngt) att svälla, 
genom blåsande uppfylla, i andlig mening. — part. prêt, 
uppfylld (med ande), war hon ey for thy modher. at
upboa 837 upbyggia
hon sam bland haffde mz manne, wtan hon war wpbläst 
aff rains fadhers oc mins (för minom) anda (afflata 
Spiritu) Bir 4: 72. 2) uppblåsa, göra högmodig. —
part. prêt, uppblåst, vpblästher j hoghenom (mente 
effrenatus) MB 2: 312. 3) under blåsande på mu­
sikaliskt instrument tillkännagifva. kong hans . . . 
haffuer vpblest och vpropat offner alla gator i cal- 
marne ofridh, badhe til landh ok watn BSH 5: 56 
(1505). — Jfr blasa up.
upboa, v. L.
upbrilina (op-. opp-), v. L. uppbrinna, brinna 
upp. ginstan vpbran abotin ok hans hästir ok hans 
fingirgul KL 40. ath skogh och gaardha tho opbrunne 
RK 3: 3407. ib 3498. een stoor deel aff her linwardz 
gaardh . . . war oppbrunnen aff wadh eell Lg 3: 373. 
Jfr brinna up.
upbruka (op-), v. förbruka, saa snart som tenna 
forscriffne halff part er forterder oc opbrukat LB 7: 
349.
upbrutlika, ado. Jfr oupbrutlika.
upbrygdha (opbryghdha: -andis Gr (Cod. 
B) 361. obrygdha. impf, obrygdhe Bir 2: 236. 
obbrygdhe: -o MB l: 193. obrygdhadhe Bo 
125), v. förebrå (ngn ngt), skymfa el. håna (ngn) för 
(ngt), med dat. och ack. hwat som owinan obrygdh­
adhe hänue til hadhuetilse. thz vände hon sik til 
gagn Bo 125. thw obrygdhe oc foruitte thorn thera 
ysäld oc gabbadhe thom Bir 2: 236. obrygdhande 
mik thz iak tholde Su 433. — förebrående yttra 
(ngt) till (ngn), med dat. och sats inledd af at. the 
obbrygdho (Cod. B brygda 546.) honum, at han är 
ekke ther komin raadha nakro MB 1: 193. — före­
brå, fara ut emot, skymfa, håna. med dat. at hon 
ey baktali älla obrygdhe (improperet) dröuandom sik 
thy at fordömelikit är at . . . obrygdha älla skämma 
sin jamcristin (proximo exprobrare) aff otholi Bir 3: 
170. sagdhe maria til diäfullin obrygdhande honum ib 
105. at the skuldo honom ey obrygda Lg 3: 41. — 
abs. Gr 270. sagdho mik somlike suasom obrygdhande 
(insultando) o maria thin son är nu dödhir Bir 2: 134.
upbrygdheliker (pl. nom. n. obrygdelik Bir 
1: 277. dat. obrygddelichom ib 4: 199), adj. skym­
fande. obrygdelik (contumeliosa) ordh Bir 1: 277. ib 
4: 199.
upbrygdhilse (vpbryghdhilse : -ilsom Ber 
269. obrygdhilse. obrygdilse. obrygdhelse. 
obryghilse Bo m. obryxilsä Lg 3: 80), n. pl.
och f. förebråelse(r), skymfande ord; smädelse(r) ; 
förolämpning (ar), skymf. jak hörde al obrygdilse (op- 
probria) ok gabbilse mz minom örom Bir 1: 5. ib 267. 
at atirgiua oc giälla ordh for ordh oc obryghdhilse for 
obrygdhelse ib 2: 88. ib 1: 277. nidhir kasta obrygd­
ilse rasklika othologha människio ib 276. sigh ey 
obrygdhilse (contumeliam) them thik afwite Ber 64. 
thänk han . . . mättau giordhan af vpbryghdhilsom 
(opprobriis) ib 269. göm thina godha frägdh swa at 
hon af ängom obrygdhilsom sarghas (tua bona farna 
nullis opprobriis laceretur) ib 57. bryt syndher obrygdh- 
ilsinna strala (sagittas contumeliœ) och skot mz tliuli- 
modhinna skiöld ib 116. han . . . tholde mang obrygdh­
ilse (opprobria) Bo 175. Lg 586, 3: 41. giordo the 
honum smälik oc obryxilsä j fyra bandha motta ib
80. al obrygdilse ok al sorgli jnsätz them ok til - 
läx Bir 1: 16. hulkin som hona skämmir mz alle 
fylsko ok obrygdilse ib 73. — slcymf, smälek, van­
ära. räknande smälekin äro. obrygdhilse (opprobri­
um) gläd hi Bo no. at han ey at enast tok a sik 
fatikdomsins pinsamu vidhir mödlio. vtan ämuäl hans 
obrygdhilse ok smäleek (ejus opprobrium assumpsit) 
ib 12S. fatikdomin ther man hawir nödoghir . . . gif- 
wir obryghilse ok forsmäilse (parit opprobrium et con- 
temptum) ib. han skal ey rädhas wärldinna last älla 
skam älla obrygdilse (non timebit mundi opprobrium) 
Bir 1: 267. min hughir astundadhe al the thing som 
ey fulgdho världinna blygdh oc obrygdhilso (pudor et 
opprobrium mundi) ib 2: 94. ib 165- the skulu ... 
vp fyllas mz ysold ok äwerdhelikom obrygdilsom (op- 
pr obrio sempiterno) ib 1: 246. ib 3: 286. för bort var 
obrygdhilse (aufer opprobrium nostrum) ib 2: 47. at 
hans hälga hws ey skulle komma til gab oc obrygd­
ilse MB 2: 287. skalt thu finna kroppin fullan wara 
mz skam och obrygdhilse (ignominia) Ber 207. hwar 
skal thik frälsa af thässa obrygdhilsinna (improperii) 
bande ib 238. — upbrygdhilsa ordh (obrygdilsa-. 
obrigdhilso-), n. förebrående el. skymfande ord. ey 
spardhis obrygdilsa ok smälikin ordh vidh mik (mihi 
de verbis improperii non parcebatur) Bir 1: 208. thine 
owini . . . dröfdho thik mz . . . obrigdhilso ordhom ib 
4: 205. Lg 3: 397.
upbryta (vpp- BYÜ 1: 255 (1453). op-), v. 
[Fdan. upbrytæ] L. 1) nedbryta, sönderbryta, thet 
laxa virke . . . som i ... haffuen vpbrythet (var. 
opbruthit) SD 6: 6 (1348, gammal afskr.'). indra dampn- 
en hiulastuw oc waghlukur, aat fonda quärn, var 
olaghligha vtkastadh oc vpbrutidh VAII 24: 320 (1422).
— taga bort. her niels geddä haffuer the skermer
och senckninger vpbrwtith i calmarna stadh HSH 19: 
79 (1505). ib 70 (1505). 2) bryta, upphäfva. opbryta
äller sunderslita thässa . . . daghthingan ok sämmio 
SD NS 1: 675 (1407). ther wppa at al gamwl skipt 
skulle icke wpbrytas DD 3: 230 (l490). BYH 1: 255 
(1453). 3) bryta upp, tåga bort. attanda aptan han
wp bröt RK 1: 3302. — Jfr hryta up.
upbränna (op-), v. [Fdan. upbrænnæ] L. 1) 
uppbränna, thz (templet) nidhirbrutu the a grundin 
ok opbrändo Gr 306. j tände han stadh en oc vpbrände 
MB 2: 220. ib 69. Al 1367. eldir . . . vpbrände först 
barnit ok sidhan fadhorin oc modhorena ok alt thz j 
huseno war KL 127. Bir 1: 46. hänna klädhe ok annor 
hänna thing . . . opbrändos ib 3: 195. thän tidh the 
(mattorna) varo alla vpbrända KL 219. Gr 299. 2)
uppbrinna, alt theres offer ther opbrende RK 2: 7948.
— Jfr bränna up.
upbrännilse, n. uppbrännande, brand, tha the faa 
see hennas (Babylons) w'pbrännilsens (incendii) röök 
MB 2: 361.
upbyggia (op-, opp-, -byghia. -biggia.
-böggie), V. [À. Dan. opbygge] L. 1) vppbygga, 
bygga. {>erra kirkia som felix paue lät up byghia Bu 
515. oppbyggiande klostir Bir 2: 69. han schulle then 
(o: en gammel konungx gardh nyderrotin) vpböggie 
FM 182 (1504). hus som hans lanbo opbigdhe aff nyio 
SD NS 2: 153 (1409). jak vpbygdhe mik ärlikit hall­
ande hws Bir 1: 13. at gudhi skulle nakath hws op-
upbyggiare 838 npbyrian
byggias MB l: 481. Gr 322. Bil 227. — oeg. el. i 
andlig mening. valloghaste herra forethänkir at op- 
byggia stort thing (œdificare . . . rem grandem) Bir 
3: 424. aff them skal min kirkia opbyggias hulk- 
ra mwr nidhirfallin är ib 363. the hälglia kirkia op- 
bygd raz mins sons blod he ib 2: 125. 2) genom
byggande upplyfta. the vp byggia thräkkin (œdifi- 
cant . . . lutum) thz är at the sätia thesse for gang- 
liko wärldz thiugin swa som j högdena til hymilin 
Bir 1: 53. vm the v ill in byggia aat mik älla til 
min hedhir tha vp bygdin (œdificarent) the först 
siälanar til hymerikis ib. min kärlekir skal alä re vara 
mz them ok ey vprätta them älla vpbyggia til at 
äwärdhelika blifwa j hymerike (caritas mea numquam 
calefaciet eos, nec œdijicabit eos in œternam mansio- 
nem in cœlis) ib 128. 3) uppbygga, åstadkomma el.
främja andlig tillväxt el. förkofran hos (ngn), stärka 
(ngn i andligt af seende el. i det goda), nu andwardh- 
er iak idhir gudhi . . . hulkin valloghir är at vp­
byggia idhir i godhom gerningom (qui potens est œdi­
ficare) KL 165. at thu ingom misfyrme vtan häldir 
vpbygge Ber 274. huilke . . . sina iämcristna hëgelika 
störkte oc ophögdhe (för -bygdhe; œdificabant) i allô 
godho Su 53. 4) reparera, bota. sandir fridhir
skal stadhgas j himerike ok jordhrike oc var (äng- 
larnes) skardh opbyggias ok opfyllas (minœ nostrœ 
restaurabuntur) Bir 3: 153. — Jfr byggda up, <*/- 
vensom at or upbyggia.
upbyggiare (op-), m. uppbyggare, återställare. 
hulkin som var nidhirfalna gardha opbyggiare (œdifi- 
cator) Bir 3: 20S. swa som han hafdhe för varit 
hälghra kirkio fordaruare oc nidhir thrykkiare. swa 
skulle han vara thera opbyggiare oc oprättilse Gr 305.
upbyggilse (op-. opp-), n. pU 1) uppbyg- 
gande, uppbyg g else. oeg. el. i andlig mening, huru gudh 
vtualde först fatika oc fakonnogha til kirkionna opp- 
byggilse oc styrara Bir 2: 147. ärfuodhom vi badhe, 
ängillin til thingsins op byggilse ok jak (d. v. s. djäf- 
vulen) til thäs fordäruilsä ib 3 : 424. 2) uppbyg-
gelse, stärkande i det goda. föör aldrigh fram nakot 
thz ordh thär eygh kombir til vpbyggilse them thär 
aa höre Ber 273. — Jfr aterupbyggilse.
Hpbygning, f. uppbyggande, byggnad, i andlig me­
ning. thakit hulkit godha gärninga vpbygninga tekna 
MP 2: 244.
upbyrj) (op-. -bördli. vbyrd BYH 1:255 (1453). 
ob bör BS[{ 5: 400 (I510))j f. [Fdan. upbyrd. Jfr 
Isl. uppburdr] L. 1) uppbärande, mottagande (af 
penningar), ä hwat som vpbiärss aff thesse goze, tha 
skal änkte aff sia af huwodsummone i vpbyrdhena 
SD NS 1: 444 (1405). til thessa wara opbyrdh oc thäs 
gozens atorlösn mere vitnesbyrdh oc bewisniug ib 2: 
257 (l410). — uppbörd, uppbärande af skatt el. afgifter 
0. s. v.; uppburna medel, inkomst, fore allan thftn räk­
enskap som han plichtoghar var at göra bo jonssoni 
badhe af vpbyrdh oc wtgift BSH 1: 197 (1387). SD NS 
1: 88 (i40i), 2: 2 (1408). rekinschap göra allom brödrom 
nerwarende fore alla vpbördh ock wtgifft han j thz 
aarit vpborit haffuer teskeliges vtgiffuit pa emb[e]tz 
veghna oc brödrana vegna SO 194. Bir 5: 24. swa at 
han weet göra abbatissonne rättan räkinskap baadhe aff 
vpbyrdh oc swa aff aatirstadhom VKR 31. ib 32. 40.
knwth possze haffwer . . . giorth mik godhe redhe 
och räkenscap for alle opbyrdher wthgiffter och jn- 
teckter FH 1: 56 (1485, nyare af skr.), at thet sama 
haghaby maghe lösas vtan alt arlikit afslagh oc op- 
byrdh ther af (d. v. s. utan att det som innehafvaren 
uppburit af godset afdrages från lösnings summan) for 
xl markir päninga SD NS 1: 664 (1407). allan then 
skath oc opbyrd iag kunde få stack iag offuer ena 
sydlio tha RK 3: (sista forts.) 4209. HSH 19: 91 (1505). 
— (?) äy swa ffwl vbyrd haffwe BYH 1: 255 (1453). — 
uppgift på uppburna medel? räkenskap? the (oxarne) 
sta i ider obbör iiic (300) mark Ix (60) mark, ij (2) öre 
BSH 5: 400 (l510). 2) inkomst; förmån, iak atir
löne them j wärlzliko gangne ok vpbyrd (in temporali 
commoditate) for alt thz got som the göra for mina 
skuld Bir 1: 40. 3) andel af inkomst el. vinst; del.
han . . . hafwär sina wpbyrdh mz horkarlom Ber 237.
up b yrds el (op-), f.? [Fdan. upbursel, upbers- 
sell] uppbörd; inkomst, hustrv jugeborgh haffuer for­
dragit mik ... all opbyrdelsel (för opbyrdselj som 
jac opborit haffuer aff for:de two gordhe FH 5: 21 
(1463).
upbyrghia, v. L.
upbyria (op-, opp-, -böria), v. L. 1) börja, 
företaga, at legodrängiar skola tolkin leek vpböria 
RK 1: (Albi) s. 213. — börja, påbörja, begynna, vp- 
böriadhe han sitt hälgha lifverne i sinom vngdom 
Ansg 177. han . . . säleka här opböriar (inchoat; bör­
jar njuta) the frögdher som honom skulu athräkkia 
äwärdelika Su 84. hälghe män hulke som . . . opbyr- 
iadho reglor mz fatikdom (inchoanles régulas cum 
paupertate) Bir 2: 70. — med inf. han skal vpbyria 
at frälsa israel aff philistyms handom MB 2: ill. — 
abs. thu som mik gaft at vpbyria. gif oc mik stadlika 
framhalla Gr 366. 2) börja, grundlägga, upprätta,
inrätta. hwru renliffnadz liffwerne . . . war först opp- 
böriat oc oppfwnnit LfK 17. ib 18. huilke . . . mangs- 
kona closter oc renliffnada stiktadhe oc opböriadhe 
Su 53. LfK 19. wi swena som tätta lius wpböriade 
SO 4. — refi. upbyrias, börjas, börja, taga sin bör­
jan. hwru thänna book oc lärdomber först opböriadis 
Su 4. — Jfr byria up.
upbyriau (op-, opp-, -börian. -byran (trol. 
skriffel för -byrianj Ber 247), f. L. 1) början, 
begynnelse, det första (i tillvaro el. framträdande). 
hwat är alt wart liffwerne, wtan en slem oppbörian 
oc gröteliken jngangher i wärldena, liffwernet wansam- 
liket, oc wtganghen faseliken LfK 79. annan thera 
(af vägarne) viste han wara trangan j vpbyrianinne 
ok glädhisfullan j ändanom Bir 1: 337. alt hans lif- 
wirne aff vpbyrian oc til ända ST 59. jak är wtan 
wpbyrian oc wtan ända Bir 4: 46. jak är alpha oc 0. 
then förste oc then ytarste. vpbörian oc ändhe MB 
2: 369. ib 333, 366. i daghsens tilquämd ok upbyran 
Ber 247. thz capitulum som staar fore reglonna wp- 
börian Bir 4: 40. hwat ey thikkir thik han vara atir- 
kompnan til ödhmiuktinna vpbyrian Bo 232. i sinne 
omwändilse opbörian Su 183. aff täs hälga herrans 
sancte staffans föslo oc wugdoms oppbörian Lg 291. 
2) första början, uppkomst, werldhenna skapare, som 
skop mantzsens födzlo. hwilken oc wpfan alla männ- 
iskios vpbörian (omnium invenit originem) MB 2: 300.
upbyrilse 839 updrAgha
3) begynnelse, upphof, källa, grund, wakta ... at 
thu falle ey i margh fafang ordh. som opta äru swa 
som een root ok vpbyrian til manga kranka sake Ber 
258. 4) begynnelse, grundläggning, grunder, element.
thänna ärw . . . fförsta opbörian (prima principia), 
tassen ärw the tingh, som tik oc flerom sinom älsk- 
arom abiwdher gudhelik snille Su 37.
upbyrilse (op-, opp-, -byrielse. -byrgilse.
-börilse), n. vanl. pl. 1) början, begynnelse, min 
ande ther thik ledde j hampnena oc til godh op- 
byrilse han skal thik ledha til fädhirnislandit ok 
bätra ända Bir 3: 26. then rättin som var j gudh- 
domenom vtan opbyrilse (quce er at in Deo ab œter- 
no et sine principio) ib 263. thu var gudh. hulkin 
som är oc skal vara oc var vtan vpbyrilse oc vtan 
ända ib 4: 123. j tässo reglonne wphoffue oc wpbyrilse 
ib 9. här hafwa the plaghonna wpbyrilse och ther 
pinonna wpfyllilse Ber 123. stat op om nattena i 
thinna vaku opbörilse Bo 104. tholka varo hänna 
dygdha opbörilse ok hälaghetz KL 323. hon (den hel. 
Anna) war ändhen aff thz gambla tästementet, oc 
oppbyrgilsen til thz nyghia tästementet Lg 3: 705. — 
begynnelse, alltings el. tidens begynnelse, gudh skapadhe 
himil oc iordh i opbyrilse MB 1: 35. war herra skap­
adhe at ophowe oc opbyrilse himil oc iordh ib 31. 2)
grundläggning ; grundläggande verksamhet, inrättning. 
pe hafa for smat sinna gopa for äldra op byrilse oc 
lifärne Bir 4: (Avt) 181. 3) grundläggning, grund.
thässa renlifuis heelso opbyrielse och vphoff är san 
öthmiykt VKR 57. Bir 4: 9. stor höghtidh ... är 
vars herra ihesu incarnacio. som ... är vpbyrilse 
aat allom varom fagnadh Bo 252. är världinna dröf- 
uilse . . . enna handa til redhilse oc vpbyrilse til äro 
krono MP 1: 103. ib 104. —* grujid, ursprung, al thing 
skulu tilföghias sino vpbyrilse KL 308.
upbyrilse (op-)j n. pl.? [Fdan. vpborelse] upp- 
börd. at i wilen . . , tilgifwe . . . alle mijsstycke, 
brot, schyllinger . . . som idher nadh i mote hane 
warit . . . thet wore om land . . . räkinskap eller noger 
opbyrilse B SU 3: 185 (1467, nyare afskr.).
upbyrliker (op-. -byrlikin), adj. begynnande, 
innefattande en begynnelse, thridhi räddoghin som 
kallas wpbyrlikin (initialem) Ber 12. wpbyrlikin rädd- 
oghe är nar människian byria at älska gudh hwlkin 
som [hon] för räddhis ok swa lykkis wte aff hiärtano 
thrälikin räddoghe thänna opbyrlika räddoghan fölgher 
fiärdhe räddoghin som kallas reen ib. af them opbyr­
lika kärlekenom ib. ib 10.
upbyrning* (op-. -byrgning. -borning), f.
1) början, begynnelse, ey spörias af kristnom mannom 
wpbyrningin älla wphofwith (initia vel exordia) wtan 
ändalyktin och framhaldith Ber 68. äru mang the 
thing ond j ändalyktinne hulkin som godh synas j 
opbyrgningne (för -inginnej Bir 3: 377. ib 1: 275. vm 
thän väghin som ij vpbyrningenne är thrangir ok ij 
andanom glädhisfullir ib 4: 313. j wäghamotomen j 
thessa twäggia wäghanna vp byrningh ib 1: 41. i 
försto gopra gerninga vpbyrning KL 185. af the 
hälgho kirkio vpborning (initio) thol hymerikis rike 
ofwerwälde Su 436. 2) begynnelse, grund, ursprung,
källa, högfärdhin är alla synda vpbyrning (initium) 
MP 1: 197. högfärdin är vpbyrningh at hua rie syndh
ib 233. han (Gud) är vphoff ok vpbyrgnin (för -ning) 
aat allom dygdhom Bir 1: 130. 3) begynnelse, grund­
läggning, grunder, element, thätta är förste vpbyr- 
ning (prima principia). hwilka äwerdhelik snille and- 
wardha thik ok flerom sinom älskarom Su 457.
upbälde, se ofbiilde.
upbiira (upp-, op-. opp-, -biära. -bara SO
202, 203, 206. -bärie (sannolikt skr iff el) FM 636 (1515)), 
v. [Fdan. upbæræ] L. 1) uppbära, bära från ett 
lägre ställe till ett högre, thera kläder the wp baro 
(näml. från skeppet på land) RK 1: 2582. ath nagor 
. . . bade dragarom jern eller annat aff korn haffnen 
vpbära SO 206. at the thet ey vpbara ib. ib 202, 203, 
207. nar tz lijck vpberas eller jordhis scall ib 151. 
2) upplyfta, then keysar en nap thagher op bar Al 
2279. 3) uppbära, mottaga, inkassera, hwar han
älla the that hälzt vpburit alla wtgifuit hafua BSH 
1: 197 (l387). säkt vpbära SD 4: 408 (1335, nyare af­
skr.). war aarliken . . . jngiäld vpp bära ib 5: 375 
(l344, nyare afskr.). f>e sculu wpbärä alt pet mit gödz 
skyldä kiätestadhä ib 160 (1343). kännis iäk mik fuit 
och fast opburith hafua aff . . . lassa pädharsson for 
the forenempda jordh ib NS 1: 593 (1406). vpbiära 
skat ok landgield af thesso . . . goze ib 104 (l402). 
vpbiära aff thesso goze . . . affrath oc afgield ib 444 
(1405). ä hwat som vpbiarss aff thosse goze ib. wpbära 
. . . päninga Bir 5: 95. vpbäri han aff byafoghetenom 
saköre som fallir j bynom VKR 35. vyku lön vpbära 
SO 141. fore halffua faat skal giffues ok vpberes i 
dragara lön halffua mynne peninga ib 203. SD 5: 557 
(1346, gammal afskr.), 606 (1346), NS 6 (l40l), 11 (1401), 
12 (1401) o. s. v. BYH 1: 183 (1379). FM 635 (1515), 
636. MP 1: 133. Bir 3: 401. Bil 854. Lg 658. SJ 30 
(1425). Iv 4280. RK 3: 2769, (sista forts.) 5210. VKR 
36. MB 2: 227. jak skal . . . granlica ranzsaka mz 
huat skäl the opbära (levant) mit offir Bir 3: 192. 
4) mottaga, få, bekomma, at han matte the samu lön 
faa oc op bära, som han hafdhe thöm predikat Bil 
842. at wpbära stoor atherlön j sälighetinna tinia 
Bir 4: no. at vi skulum . . . vpbära af honom hedhir 
ok wälsignilse ib 1: 191. hwi gömom wi androm wart 
gul ok vitom ey hwar thz skal vpbära äptir os ib 192. 
manghe löpa om wädhet, än en then främste oppbär 
wädzsens lön LfK 129. 5) mottaga, åtnjuta, god-
gerninga vpbära MD (S) 294. 6) få, vinna, hon
är the som ensammen oppbär allan sigher oc faar allas 
lön LfK 129. 7) få, lida. J)ässa plikt vp bära SD
1: 669 (1285, gammal afskr.). — Jfr bära Up*
upböta* v. godtgöra, upprätta, naturen . . . ffore- 
seer somlikom wm widhertorfftelika bötir, mz hwilkom 
theras idhkelika bristilse . . . maghe wpbötas oc for- 
bätras Su 359.
upböta, v. upptända, en liten eld the ther vp 
bötte RK 2: 2649.
updragha, v. [Fdan. updraghæ] L. 1) upp­
draga. han . . . nidhirkastadho sik i diwpasta brun 
. . . hwadhan brödhir han vpdrogho mz myklo är- 
wodhe swasom dödhan KL 258. vpdraghin aff vatneno 
ib 94. 2) [Jfr Mnt. updragen] öfverlåta. konung
karl skal hanom sin rät opdraga RK 2: 8177. — 
updraglia sikj draga sig uppåt, thz twingas sik 
opdragha (sursum tendere) som förhindras sik i bredd-
npdragha 840 upfostra
enne wthwidha Su 174. huat tilböriar ey andadräkten — himmelsfärd, at the matto niwta thina (Marias)
alloreedha pipa, anden wanskas oc nidherst aff hiärta 
rötrena sik wpdragha ib 248. — Jfr dragha lip. 
updraglia, f. L.
lipdriva, v. [Ä. Dan. opdrive] 1) drifva upp, 
köra upp. oofrayn ärwodis man, ther aria wardher 
opdriffwin om'morghonyn JP 119. 2) uppröra, muld
ok sandr, ter updriwas med wädhr af hästa fotom 
KS 84 (206, 92). — Jfr driva Up.
updrätj /. L.
lip döma, v. [Fdan. updomæ] L. döma (en bygg­
nad) till borttagande, hafue wij opte tilforende them 
(o: the olaglige fotheq warner) updömt GS 62 (1485).
upelda (-ella), v. upphetta, elda. the glädhin . . . 
aff hwilke hedhningane skulin glädhias sloe the wärmas 
oc the som kalle äru wpellas (ignientur) Bir 4: 110. 
Jfr elda up.
upfara (op-. opp-), v. [À. Dan. opfare] 1) upp- 
fara, fara upp i höjden, om himmelsfärd, wpfoor han j 
himelin KL 131.' helias . . . vpfor i hymilin i elloghom 
vaghn MP 2: 102. opfor han . . . iuir alla hvmpna ib 101. 
than tima war frw war op farin til himerikis Lg 43. 
hwa är thässe som op far mz swa mykith härskap 
ib 40. vpfor ihesus MP 1: 157. — i bildl. el. andlig 
mening: uppfara, uppstiga, at mannin skulde hafwa 
frälst siälfwald at vpfara (ascendendi) til änglana 
wärdhelikhet Bir 1: 250. han vpfor til mere hedhir 
ib 359. ib 3: 165, 180. opfara til fulkompnilse ib 322. 
til hans höghelica thing formagkom vi ekke vpfara 
vtan mz ödhmiuktinne Bo 15. mädh ödhmyukt opfars 
til hymerikis höglilikhet MP 2: 103. then som stark­
lika vpfar til dygdlia idhn ib 102. starklika . . . skal 
människian vpsta ok vpfara af sinom vranga lusta 
ib. 2) fara upp (till en högre el. nordligare be­
lägen ort), hwi lätin i os opfara (ascendere) aff 
egipto MB 1: 407. hwa är then som ekke opfoor j 
herrans häär ib 2: 139. hwar är en aff allom israels 
släktom, hwilken ekke vpfoor til herrau j maspha 
ib. vpfarin til bethel MP 2: 102. vpfarin til vars 
herra bärgh ib. 3) uppstiga, flytta sig uppåt. med 
sakligt subj. thera pino rökir . . . skal äuärdelica 
vpfara MP 1: 13. ellin vpfor (för -far) thy at 
han är naturlica lättir ib 2: 101. vpfar nakat thing 
mz styrk oplypt swasom sten ib 102. vpfar nakat 
thing konstelika swasom vatn vpledhis mz pipom ib 
103. 4) uppstiga, uppstå, uppkomma, med sakligt
subj. i the glädhi ther aldrigh ögha saa, ällar öra 
hördhe, oc aldrigh opp foor j människio hiärta Lg 3: 
447. ö) uppstiga, sträcka sig uppåt, vara riktad 
uppåt, thänne blandare hawir manga pipor somlica 
opfarande (ascendantes) ok somlica nidhirgangande Bir 
3: 418. 6) höja sig, uppkomma, byria nu thridhi
delin (skeppets tredje del el. bakstam, ss beteckning 
för världens tredje el. sista tidsålder) opfara (ascen­
ders) Bir 3: 187. — Jfr fara Up, äfvensom up- 
fostra.
upfarilse (op-), n. pl. och f. [Fdan. opfarelse] 
uppfarande, uppstigande, rena huxsins opfarilse i gudh. 
ok hans millo nidhir farilse i siälina. wtthydhom vi 
mz tholkom ordhom som vi gitom Bo 114. myrkestofwo 
ok bandin skulu vardha mik fräls opfarilse til hime­
rikis Gr 272. sät thin opfarilse swa som sky ib 300.
ärlika wpfarilse, at thu wphögdh är owir alla ängla 
chora Bir 4: 172.
upfiuna (op-. opp-, -fynna. -fynne), v. 1)
flnna} hitta, påträffa, kirkian skal byggias aff wt- 
hugnom stenom aff stenbärghomen oc j iordhinne 
wpfwnnom (inventis) Bir 4: 85. vpfan sampson en 
asna käfft hwilken ther laa MB 2: 118. kwnne iägh- 
aren wndher wisa os stadhen hwar han mik oppfan 
tha wille iak wäl oppfinna stenen aff huilkom hon 
wart nidherstört Lg 673. ib 822. the kunde honum ey 
opfynne RK 3: 1638. ansgarius . . . sagdhe hanom, at 
han hafdhe upfunnidh sik een kompan (quod sibi so- 
cium invenlum haberet) Ansg 189. tha vpfwnnos nagre 
som boddo j landhet oc stadhen jabis galaadh, hwilke 
ekke ther waro j hären MB 2: 139. högfärduga mannas 
kiff är ther vp fwnnen (reperta) ib 82. — uppsöka• 
ryzer them fölgher mz rwnar snara och them opfynna 
ä hwar them händer ath wara RK 3: 3932. 2) finna
på, hitta på, uttänka, uppfinna, thenk oppa alla the 
pinor som thw kan op finna Lg 3: 139. opfinnande 
tusanda konsther til at affla sik godz oc ägadela Su 
55. wpfinner kloka saghur oc inbundna konsterlika 
predikan ib 228. ib 32. Bir 5: 105. — finna på, ställa 
till, naghra wranghet at vp finna (moliri) j staden 
MB 2: 286. — uppfinna, gifva upphof åt. werldhenna 
skapare . . . hwilken . . . vpfan (invenit) alla menn- 
iskios vpbörian MB 2 : 300. — gifva upphof åt, in­
rätta, införa, hwru renliffnadz liffwerne . . . war först 
oppböriat oc oppfwnnit LfK 17.
upflnnare, m. uppfinnare, tillställare. thu som är 
vpffinnare til alt ont (inventor omnis malitiœ) owir oss 
hebreos MB 2: 301.
lipflunilse, n. pl.? Uppfinning, wtgik tlieras lär- 
dombir aff theras eghna dikt oc wpfinnilse Su 228.
upflyg-ha (op-), v. [Ä. Dan. upflyghe] uppflyga, 
sväfva upp. tliätta är thorftelikit. älskoghan swa länge 
thola. til at hon faar eet sin lakt af sik olänkelika 
kropsins byrdhe oc opftughit Bo 91. Jfr flyglia np 
samt upstigha.
upflyta, v. [À. Dan. opfliude] uppflyta. fik frun 
som blind var bape sändar seia himins lius ok lik up- 
flutit Bu 532. Jfr flyta up.
lipflödha, v. flöda öfver, stiga öfver bräddarna, 
öfversvämma. roraara flodh som kallas tyberis vpflödde 
ok vpuäxte Lg 3: 559.
upfolstra (op-), v. uppamma, uppföda, uppfostra. 
een af chusarons synom . . . vardh andwardhadhir at 
vpfolstras (Cod. A op fostras 267^) enom mykit godhom 
man som hät liciuius Gr (Cod. D) 357. thän . . . hym- 
elske brudhgommen haffdhe mik . . . mz sinom kärlek 
opfolstrat (enutrierat) Su 40.
upforlata, v. ther i . . . eder aldelis opforlathä 
(för opa forlathäj swaa skee skullä HSH 19: 79 
(1505).
upfostra (op-. opp- Lg 292. -föstra KL 62), v.
1) uppamma, uppföda, uppfostra, hon (dill) öke miölk 
the quinno ther barn skal wpfostra LB 5: 80. hon 
är opfostradh (nutrita) mz mine miölk Bir 2: 219. ib 
4: 140. hon . . . vpfostradhe barnit mz myölk ST 377. 
stengeta vngen ny lika födder leta modherenna liiälp 
ok bedhes hänna spina. än nar han är vpfostradher-
up fostra 841
förlåter han myolkena Su 434. thin licamme . . . hulkin 
som föddis oc opfostradhis (nutriebatur) j minom quidh 
Bir 3: 41. äst thu wordhin af fulo ämne wpfostradher 
i modher lifwe mz oreno blodhe Bev 207. hon (dufvan) 
wpfostra ofta annars wnga ib 157. thenne fughllin gör 
sik redher ... at hon skuli vpfostra sina vnga som 
wardlia af äggiomen Bir 1: 299. gudh vpfostra siälina 
mz godha astundilsa mat ib. jak andwardhar thik 
thessa nyo brudhena swa som faar at styra ok vp­
fostra ib 116. vpfostradhir ... äptir bondelikom sidhom 
ib 205. mannin är likir barne opfostradho j myrkestofwo 
ib 2: 314. then stadhiu ther maria var föd oc opfostradh 
(educata) ib 331. sua som hon är opfostradh (educata) 
äptir thinne sidhuänio sua skal hon nu halda mina sidh- 
uänio ib 220. at . . . opfostra sina arfwinga ... til 
världinna hedhir ib 3: 99. hon opfostra han til värld- 
inna älskogha ib 75. magho tw hion aldre saman koma 
mz likarna bland, vtan mz them hugh, at the willo barn 
födha, oc opfostra til gudz thiänist MB 1: 329. Bir 1:
79. hon vpfostrade sin barn medh mykle atwakt VKR 
ix. barnit stygdis . . . mot modhorinne ... ok vpfost- 
radhis aff andre quinno KL 95. vpfostradhir (enutritus) 
ij allo atirhalde ib 192. lärdhe hon thöm ... ok op- 
fostradhe mz swa storom kärlek ib 350. hon . . . liugh- 
nadhis ... aff wäknarans atirkomo. hopande at han 
sculde vpfostra ok lära hänna son godhum sidhum ib 62. 
i . . . ärin vpfostradhe i konungx thiänist oc vmgango 
Bil 598. hwru sampson födes oc vppenbarilse huru han 
skulle vpfostras j sin barndom MB 2: ill. han vpfost­
radhe sins brodhers dotther ib 181. hnru granlica hon 
gaf sik vin vm at vpfostra han Bo 5. en af chusarons 
synom . . . vardh anduardadhir at opfostras enom 
mykyt godhom man som hät licinius Gr 267. VKR iv.
Bir 1: 20, 61, 63, 357, 2: 45, 3: 134. MP 1: 52. MB 2:
218, 259. Su 406. Lg 292, 545. han är nu andelica sua- 
som nyfot barn oc thy skal han andelica oc licamlica 
opfostras, oc tliän som jak sände thik til skal op­
fostra han mz sinom raadhom Bir 2: 102. thässa siw 
syni skalt thu wpfostra (nutrire) wärma, diya gifwa 
Ber 78. vpfostra them rnz godliwm sidhom, wärm them 
widh bryst gudhelika thinga skodhan ib. ib 203. — 
nära) gifva näring el. föda åt. then stadhin . . . huar 
madhka ok frödhe föddos oc opfostradhos (nutrieban- 
tur) Bir 3: 444. — bildl. swa som ydh lan dräps af 
sinom wngom blifwandom i hänna q widh, swa dräpa 
os onda thankka wpfostradha i os Ber 101. 2)
nära, underhålla, vårda, är visselica thz eet osino 
äruodhe, at opfostra älla yrkia (pascere) thz gaalt oc 
ofructsamt är Bo 131. vm gudz kärlek födhis iäm- 
cristins kärlekir ok vm iämcristins (näml. kärlek el. 
älskelikhet^) vpfostras gudz älskelikhet MP 1: 23. är 
vidliir thorftelikit at maria samanhänte thorran vidh 
mz hulkom thänne eldir rnaghe opfostras oc haldas 
(nutriatur) Bir 3: 173. (vpfostra för vpfara? fintz 
hans like ey j waarom almogha som matte vpfostra 
oc wth gaa (qui exeat) mothe bachydem MB 2: 245.)
— Jfr fostra up.
upfostrau, f. uppfostran, at han wari . . . tliera 
modhir vm andelika vpfostran (spiritualem educatio- 
nem) Bir 1: 311.
lipfriska, v. Uppfriska, thz . . . wpfriskar mansins 
magha LB 3: 19.
Ordbok II.
Upfylla
Upflllla (op-), v. [4. Dan. opfulde] L. 1) 
fullgöra; godtgöra (brist el. försummelse), ath . . . 
al henna wanskilse ok ofulkomlighet, j höghxsta gudhz 
sons fulkomplighet, wordho the fulleligha wpfwllat ok 
fulkompnath (omnis . . . ejus imperfectio Filii Dei per- 
fectione altissima perfecta) Mecht. Upp. 10. 2) er­
sätta, betala, giter han opfullath mz sinne legho för 
än iubileus komber alt sit wärdh MB 1: 375.
upfulnadiier (opfuldnadher. oppfwlnadher. 
ack. -at SD NS 1: 36 (l40l); LfK 144), m. 1) 
fyllnad, mellangift. tildömde iak . . . husfrunna arf- 
wom tliet andra örtogh landdit i kätilstom ... til 
skiptilsins opfuldnat SD KS 1: 36 (l40l). 2) godt-
görelse, ersättande, iak wiste än wägha til päninga, än 
til timans oppfwlnat synes engen radii LfK 144.
upfylla (vpp-. op-. opp-, -fylda. -fölle FM 
236 (1505)), v. [Fdan. upfylle] L. 1) uppfylla, 
fylla, stadhin huar dygdhenar skullo vara är tombir 
thy skal jak oppfylla (implebo) han Bir 3: 446. hedh- 
ninga . . . haffdho vplyst (för vpfylt; repleta est) alt 
galilea land MB 2: 232. kom bradlica liudh af himnenom 
swa som änxlica stort vädhir ok vpfylte alt husit huar 
the blifuo MP 1: 167. KL 133. blodhit gik wt oppfyli­
andis mwnnen Lg 3: 401. war iak (Maria) ful mz them 
hälgha anda af minom barndom ok then hälghe ande vp- 
fulte mik alla Bir 1: 330. vpfylte sorghin idliur hiärta 
Bo 179. ib 102. opfyllin thässa skällikhetzsins stadh mz 
lydhnonna dygdh ib 139. thz menlösa kötit . . . opfyllis 
mz blanadh oc rifwom ib 193. vpfylt mz blygdh ok iun- 
erlike sorgh ib 74. hälghe fädhrene . . . vordho vpfylte 
mz omätelike glädhi ib 221. KL 140. Lg 221. opfyltir mz 
störsto gäld Gr 279. aff minom vngdom var iak op- 
lypt (för opfylt; impleta) mz nadh Bir 2: 203. han 
seal vp fyllas mz thöm hälgha anda Bil 892. KL 133. 
MP 2: 113. Bo 81. opfyllas af them hälgha anda 
ib 132. MP 1: 167. at thu värdoghis opfyllas af 
hans älskogha Bo 111. KL 63. — fyllo, med mat 
(och dryck), hans quidhir är thrutmande ok stor thy 
at hans giri vträktis vtan matto han opfyltis oc 
mättadhis ey Bir 3: 67. see thin frassirska, thu opp- 
fyller tik ganzska mykyt Lg 3: 401. 2) fullborda,
fullända, bringa till slut. sidhan min liifs time war 
vpfyltir (completo) Bir 1: 23. at thera time skuli 
alstingx vpfyllas ib 73. — göra fullständig, fylla, 
fullkomna, menand is sina sälighet vpfylla mz jwdhanna 
dödh oe skada MB 2: 322. — till antalet fylla, göra
fulltalig, ther til theras samthiänara vardha opfylte 
(compleantur) MB 2: 342. tha wi läggiom ther til 
(d. v. s. till de 36 f astedagarne) the fira dagha som 
äru fran aska odhinsdagh oc til nästa synnodagh, tha 
hawm wi vpfylt firitighi dagha Lg 3: 506. — göra 
fulltalig, fullända, fullgöra, än tha at the wpfylla 
sina psalma, oc andra läsning ffuldelika fulkompua 
(licet solitum numerum expleant psalmorum et oratio- 
num) Su 298. 3) göra fullständig el. fullgod; betala
det som fattas i (ngt), hafdhe han än ther q war tu 
örtogh land oc meth engo thera ville han for:da skipt- 
it opfylla SD KS 1: 36 (hoi), war inte opfylladh 
tliet fornämpda bytith ib 2: 89 (1409); detta språk- 
prof bör kanske snarare föras till Upflllla. sendher 
jag eder ij (2) themer mordskin . . . oc xxi (2l) the- 
mer graskin, som kom aff sathagwudhen, som skal
106
upfyllilse 842 upfodha
vp folle thi xv hwndert march, och iij (3) themer 
graskin, som jag vpbar ter i saköris FM 236 (1505). 
— fullgöra (det som fattas i ngt), til at wpfylla alt thz 
godha os bristir j thinne tiänist Su 324. thz opfyIl­
ande som angrande syndarenom kan brista i hans bätr- 
ingh ib 188; jfr 4. ib 242, 375. 4) ersätta, godt-
göra. swa mykith i geen giffwa at thet marklandet 
wäll vppfylless SD NS 1: 389 (l404). herra jönese 
. . . opfylda, gifua oc atergielda . . . the xl march 
ib 2: 134 (1409). al lan then scadhan fulkomlicha
ath vpfylla ib 1: 233 (1403). BYH 1: 187 (l381, ny­
are af skr.). BK 2: 7305. wpfylla honom allan then 
skadlia han faar aff the aatherwarilsenne PM xn. 
konung j swerige iir ey sa man at [lian] myn faders 
död opfylla kan MD 332. engin suen forlathe sigh 
ther vpa at forsuma sijns husbondha äruodhe i faste- 
gangx wijkune vtlian at han thz vpfylle epter sijn 
stempno dagh SO 67. vm nakat vanskipat är j minom 
limom tha är vidhirthorftelikit at nakar min gerning 
mannom thäk opfylle oc bätre thz Bir 2: 198. ath 
the glömska wi hawom samansankath vm alla vikuna 
hon matte vpfyllas oc bötas vm synnodaghin Lg 3: 
508. ST 159. mange fåfänge tima . . . hulke ändelica 
äglia vpfyllas vm timin räkkir til at äruodhe, vm 
timin räkkir ey tha äghir idhrughe oc kärlekir at 
opfylla (supplent) Bir 2: 203. offradhe maria magda- 
lena gudhi nötir thz är godha gerninga j bland hulka 
manga toma nytir varo, thy at hon hafdhe lang- 
an tima til at synda, vtan hon oplypte (för op- 
fylte,) thöm alla mz lango äruodhe oc tholomodh (ob- 
tulit nuces Deo, id est opera bona, inter quas nu- 
ces quœdam erant vacuœ, quia longa tempora ha- 
bent ad peccandum, sed omnia illa supplebat jurante 
tempore patientia et labore) ib. — skaffa (ngn) godt- 
gör el se el. upprättelse för (ngt), wi viliom hämpnas 
oc vpfylla them allan theris skadlia MB 2: 243. 5)
godtgöra, försona, opfylla oc lika göra för all war 
broth oc alla syndher Su 184. — (?) han vpfylte 
oc fult giordhe för alla sina bröder (restituit . . . 
ipse fr atres suos) MB 2: 272. 6) gif v a ss er­
sättning. hanum swa got godz vpfylla i sama stadh- 
in SD NS 1: 430 (1405). hanum . . . vpfylla ok ant- 
wardlia tw marklandh jordh ib 669 (1407). 7) upp-
fylla, fullborda, fullgöra, sighiande mik ey wara 
kompnan til at bryta laghin wtan wpfylla oc ful- 
kompna them Bir 4: 44. Su 209. oppfylla oc fulkompna 
all the hälogh radh som gudz son gaff LfK 18. tholk- 
in jomfru . . . som maa wpfylla minna modhers . . • 
ämbite Bir 4: 72. — Jfr fylla lip.
upfyllilse (op-, -else), n. plj 1) fyllande, 
uppfyllande, thinne siäls astuudhan är eth oändelikit 
grwndh, til huilkens opfyllelse (repletionem) kwnna 
ey ympnogas alla wärldzlika glädhir Su 124. 2)
fyllande; upptagande, intagande, ey seal hans stadhir 
kenna han j himerike til hulkins vpfyllilse han var 
skapadhir MP 1: 137. 3) fulländning, bringande
till högsta grad. här hafwa the plaghonna wpbyrilse 
och ther pinonna wpfyllilse Ber 123. 4) fyllande,
bringande till fulltalighet. Christus girnas mädh bränn­
ande astundan til sins hälaghasto herskaps wpfyllilse 
the siälana. hwilka han aatirlöste mädh sino eghno 
blodhe Bir 4: (Dikt) 275.
upfiir{) (op-. -fard Bir 4: 159), /. [Fdan. op- 
færd] 1) uppfarande, färd uppåt, hardhe stena 
äru j wäghenom vndhir fotomin. wansamlikhet ok 
hällo skoru j vpfärdhinne Bir 1: 272. ib 273. — upp­
farande (till himlen), himmelsfärd, vars härra vpfärp 
tel himirikiz Bu 61. Bo 242. MP l: 155. Bir 2: 299, 
4: 26, 71, 159. MB 2: 331. äptir thinne vpfärdh til 
himerikis glädhi Bir 1: 21. ihesus talar af sinne vp­
färdh til gud fadhir MP 1: 145. äpter wars herra 
opfardh MB 1: 499. Bo 32. Bir 3: 155, 161, 162, 224. 
— oeg. el. bil dl. höxste gudh foor nidhir. ok mz 
sinne nidhirfärdh reedde han os helsama vpfärdh Bo 
98. är ödhmyuktin . . . rast thing til hymerikis op- 
färdh MP 2: 103. 2) uppstigande ; ernående af en
högre ställning, fleste af os girnas vpfärdhina (ascen- 
sionem) ok astunda ophöghilse Bo 96. 3) passe­
rande, förbigående? vardhir han ij vpfärdhinne (in 
transitu) äkke swa redhoboin hwarre siäl Bo 92.
lipfiirdlia, v. [Fdan. upfærdhæ] iordningställa, 
iståndsätta, laga. lather kwng hans rödia vega oc 
wpfärda alla broa, ther han viil indraga BSH 5: 12 
(1504).
upfästa, v. [Jfr hl. uppfesta och À. Dan. op- 
fæste] förbinda sig till skatti för koo horss ock hesta 
motte alle thå mick opfesta (red. B: skulle the mik 
ther skat aff festaj BK 3: (Till. om Chr. II, red. 
A) 6326.
upföjift (op-. opp-), v. [Fdan. upfethæ] L. 1) 
uppföda, uppfostra, iak är en arm mö ok rikeleka up 
föd Bu 143. thina thiänisto quinnor ther iak opföt 
hawir i thinom kärlek KL 338. köpte han litla pilta 
. . . luiilka han upfödde (educaret) alla til gudz thiän- 
ist Ansg 199. han war . . . vpfödder swnnan biärgli 
Bil 367. Bu 524. 2) nära. alla hans aadhro oc
miärghir ok köt ok blodh oppföddos (nutriebantur) 
ok väx sto aff orättelica afladho goze oc kost Bir 3: 
444. — ref. UpfÖJmS, 1) uppfödas, uppfostras. 
hon skal . . . vp föfms ii (gudz) Jnänist ok ii [ha]ns 
monstre Bu 4. synden som mannin födhis mz oc vp- 
födhis jnnan Bil 213. Bu 5. Bil 244. 2) födas (till
verlden). jhesu nampn är oprinnandhe man ty at han vp- 
föddhis mz sannom mandom MP 1: 36. — Jfr fö[)ll lip.
upfödha (op-), /. [Jfr Isl. uppfœdi, upfœzla] 
1) uppfödande, uppfostran ; äfven tid då någon upp- 
födes el. uppfostras, uppväxt, af . . . wars herra fözlo 
ok vpfödhu Bil 259. somlika aff them haffua halft 
kräselikare wpfödha Bir 5: 29. höuisk opfödha (edu- 
catio) ib 3: 153. mz ... wranga opfödho (pravam 
educationem) ib 2: 307. hans (0: mantzens) kötlikt wit 
oc hugher äre nidherlwt til iltz aff kranke natwro 
oc opföddo (för -födho,) MB i: 172. ib (Cod. B) 551. 
hälagh j försto vpfödho Bil 803. driuer naturlik skiäl 
ok kärleker kununga ok höfdinga at styra ok rådha 
sinom eghnom barnom til faglira ok dyghdelika sidhi 
i thera opfödho KS 51 (129, 55). toruo höfdingabarn 
hälst i sine yngsko ok upfödho haua godha ok dyghde­
lika rådhind ib. är thz hedher . . . kunungom ok 
höfdingom leta ok få sinom barnom godha ok witra 
tyktomestara i thera upfödho ib (130, 55). 2) ställe
hvarest ngn uppfödes, bo, näste? jak lagdhe thik j 
höghfärdhina bädhil oc opfödho (nidum superbice) Bir 
3: 136. swa mykyt thäktis höghfärdhinna opfödha thik
upfödhan 843 upgärj)
at thw opnötte thin aldir ok tima j hänne ib. 3) 
föda, näring, vare thz swa at människionna opfödha 
vare nu tholkin. tha tliorftom vi hwazske quärna älla 
oghna Bo 140. — bilcll. the (o: wndirsam diwr oc 
fwghla) äru lösläta wpwäkilse oc synda til fälle oc 
wpfödha Bir 5: 45.
upfÖdll«an (op-), /. uppjödande, uppfostran. ML 
445.
upfödliilse (op-), n. pl.? Uppfödande, uppfostran. 
mod her hawer . . . mere mödho fore barne, tlia thz 
födhis, oc mere omwälo i opfödhilse (Cod. B vpfödo 
551) MB 1: 251. höfuisk vpfödilse MP 1: 52.
lipföra (op-. Opp-), v. [Fdan. upferæj uppföra, 
föra upp, förflytta i höjden, upplyfta, eg. och bildl. 
enoch . . . var opfördhir (translates) i himilin KL 
403. MB 2: 396. Lg 334. opfürdhe (sustulit) m i k j and­
anom paa eth stort oc högt bargh MB 2: 366. waarom 
ffadhre j bland gudhana vpfördhom (translato) ib 313. 
vp fördhe han min likame swa at änghsins skapadz 
thingx likame är swa när gudhi som min likarna 
Bir 1: 23. han wardh andelika op fördher Lg 43. at 
the allaledhis affränto sik siälffuom wpföras til offre 
tingen (ad divina conlemplanda raperentur) Su 230. 
naar siälin, wtan owir sik wpfördh, all wmwändis j 
siälffuan gud ib 289. opsupin ok oppfördh j andeliga 
astund an LfK 246. — föra el. forsla upp (till en 
högre belägen ort), spisning wart tha nog opfört (näml. 
på slottet) RK 2: 3673. — Jfr föra Up.
upförillg (op-. -ar), /. förande el. forslande af 
af varor upp till en högre belägen ort el. i land. för- 
wegra waara fiendher . . . alla opföringer och afför- 
inger BSH 5: 303 (1508).
upgauga (upp-, op-. opp-, -ga. -gaa), v.
[Fdan. upgangæ] L. 1) iippgå, uppfara, the sagho 
han wpgangande i himenin KL 131. swa som i saghin 
han vpgaa i himelin ib. 2) gå uppför, han ledhe 
henne oppa eth högth bärgh, hwilkit mykyt högth 
oc hwast war, swa at thz enghen kwnne opp gaa Lg 
3: 652. 3) gå upp, uppstiga, om liflösa föremål.
thänne blandare hawir manga pipor somlica opfarande 
ok somlica nidhirgangande vm hulka vinit stundom 
opgaar ok stundom nidhirlöpir Bir 3: 418. swa som 
isen smälthir vm han lägx vidh eldin och ey vppgar 
lughi af honum MP 1: loi. vpgik et molin KL 127. 
stundom opganga myrk sky aff jordhinne Bir 2: 159. 
til sool op gar Iv 2795. RK 2: 3696, 3998. för än daghin 
mon op ga Fr 2099. ib 2105, 2433. — uppgå, uppspira. 
opgangande blomstarin Bir 3: 398. 4) sträcka sig,
vara riktad, j the linione som opgik j höght (tendebat 
sur sum) Bir 3: 442. ib 435. 5) gå upp, öppnas, tlier
wider wordho the wakne at dörren osakta wp gik RK 
1: 3846. 6) gå upp, lossna, tha isen vpgik RK 2:
4522. — Jfr ganga up.
upgailger (op-), m. [Iil. uppgangr] 1) upp- 
gående, upp spir ande. vm nakir färsk i r käme vare 
plantadhir j jordhinne owir hulkin som nakat thunght 
laghe swa at han finge ey rättan opgang ther han 
plantadhir vare tha letar han oc findir sik annar- 
stadli j jordhinne opgang Bir 2: 328. han (kämen) 
bortrörir alt thz hans vpgang ok växst hindradhe 
ib 329. min ordh hulkin ey kunno än hafwa quäme- 
likin opgang ok växst j thässo rike ib. 2) upp-
gång) väg som går uppåt el. upp till ngt. visapo han 
ok lärfe himirikis up gang (vägen upp till himmelen) 
at tolf dygfa trappom Bu 185. til thenna altara wille 
ey war herra at wara trappor eller opganger MB 1: 
494. ib 334. ther war een vpgang aff saphiir, wel 
thusanda trappo höghir ST 526. bemanna alla bärgh- 
anna vpganga MB 2: 149. 3) uppgång, ställe el.
trakt der ngt går upp el. sy ties gå upp. aff solina 
opgang (ortu) ok thit som hon bärghas Bir 2: 242 
Su 173. Jfr solupganger. — upgangs akor, m. 
L. — upgangs vatn (upgagns-), n. L.
upgiva (vpp- MP 1: 338. Op-. Opp-), v. [Jsl. upp­
gefa] L. 1) uppgifva, gfvafrån sig. nar han hafdhe 
vp gifwit andan (tradito . . . spiritu) Bir 1: 84. ib 3: 
135, 209. MB 1: 89. RK 3: (sista forts.) 5085. ther 
iag oppgaff myn ytherste and RK 1: (Yngre red. af 
LRK) s. 275. — uppgifva, öfverlemna. hon .. . oppgaff 
gudhi sina siäl Lg 333. motte the om syde slotthet 
opgiffua RK 3: (sista forts.) 5380. ib 5037, 5568. FM 
333 (1507). stocholms slott, Örebro, vestrears äre op- 
giffne till her stens hand oc swerigis crone ib 144 
(1502). 2) uppgifva. eftergifva, efterskänka, mz
them omiskunsama trälenom, som herran miskunsam- 
adhe oc vpgaff oc förlät tio thusandha pundha gwl 
skyldli MP 1: 209. herran . . . vpgaff honum allan 
skattin ib 337. ib 338. — uppgifva, afstå från. iak 
vil ey swa min rät op gifua Iv 3716. ib 4875. ij 
maghin väl thänne sak op gifua ib 4737. iak vil 
mit maal ey op gifua ib 4981. — upgiva sik, 
1) uppstiga, thentidh lwghen aff altareth vp gaff 
sik j hymelen MB 2: 113. 2) gfva sig, erkänna
sig besegrad, vil iak mik nu op gifua Iv 5189. — 
Jfr giva up.
upgrava (op-. -gräva), v. [Ä. Lan. opgrave] 
1) uppgräfva, genom gräfning upptaga, vp gräva io- 
hannis baptiste ben Bu 51. Bil 52, 759. thän tima 
hans ben the vpgrofuos v limde stentro at skrin- 
läggias ib 799. — uppgräfva, uppkasta, upprifva. vp 
grafwa the (0: otamme thiura) iordhena mz fotomen Bir 
1: 195. — uppgräfva, genom gräfning upprifva,, upp­
backa. golfwit är alt vpgrafwit j diupa grafwa (pavi- 
menium . . . totum effossum est et conversum in foveas 
profundas) Bir 2: 90. alt goluit är swa opgrafwit at 
blinde som inganga falla vadhelica ib 155. 2) upp­
gräfva, undergräfva, utrota, röthrona wp graffuas (suf- 
fodiuntur) aff mulwärplomen Bir 4: 7. jak skal stadgha 
j hanom godz wilia röther hwilka som ey skulu wp- 
graffuas aff diäffwlsins frestilsom ib. — Jfr grava up.
upgravilse (op-), n. pl. uppgräfvande, uppka­
stande, upprifvande, vm al fructsamlico trän oprifwins 
mz rotom tha syntis trägardhin mykyt fwl aff graff- 
women ok aff jordbina opgrauilsom Bir 3: 65.
upgärj) (op-. -gierd. -gerdh), /. [Jfr Jsl. upp- 
gerd] L. odling, wi havurn dömpt petäre i byrallom 
fullan lot i allom vpgierdom epter thy som han haf- 
ver fangit af bynda lotenom i them sama by byrallom 
SL 6: 63 (1348, nyare afskr.). hwar som nya op- 
gerdher wardha hed han fra optakna älla oc* hafwa 
här til warit j bonda skoghum som widh berghit 
liggia PfJSf 135. seal hwar man nyuta sina opgerdher 
liko wel at han äy idhe bergx bygning ä medhan han 
ther rät aff gör ib.
upgör 844 uphof
upgör (vppgyör. vpgior: -giorran MELL 
Kg 11: j?r.), adj. [Jfr Isl. uppgörr] L. iordningstäld, 
färdig, hawa . . . vppgyöran hyälm SD 5: 476 (1345, 
nyare afskr.). — uppbäddad, gifuer iak her olaff 
dws ena vpgörra sängh FH 6: 21 ( 1449). ib 25 (l45l). 
gifuer iak . . . her olaff dws ena vpgörre sängh ib 
39 (l453). gifuer iak hor olaff duus en vpgör säng ib 
357 (1449).
upgöra (op-. opp-, -giora L. -gära L.)9 v.
[Fdan. opgore. Jfr N. uppgjord] L. 1) göra i ord­
ning, iordningställa, ryddara ok svvena som mz op- 
giorda hielma j stridhom tiena RK 1: (sfgn) s. 181.
— bädda, hon loth vpgöra . . . ena sengh MD (S)
225. — part. prêt, ujjpbäddad. gifuer iak her olaff dws 
en vpgiord sängh FII 6: 43 (1455). 2) göra upp
(eld), på mwren en eld opgiordo the RK 3: (sista 
forts.) 5049. ther war opp giort eth owerwättes stort 
bail Va 36 ; jfr 1. balen war opp giord wtan for staden 
myket gräseligen ib 35. 3) uppföra, uppbygga, han
loot thz hwss wp göra RK 1: 2911. MB 1: 4, 485. 
sidhan thz (altaret) wordhe ater op giort ib 19. — 
Jfr göra up.
upliaf, se uphof.
upliald (op-. upp-, -hold BtFII 1: 232 (1509;
2) d två st.), 233), n. [Isl. upphald] L. 1) uppehål­
lande, vidmakthållande, underhåll, at fornäfnt gopz 
. . . öfnäs egh äller til räkker (för räkker tilPJ vpp- 
haldz py sama storä lyuse SD 5: 564 (1346). 2) un­
derhåll, försörjning, anders laurissou . . . gaff sin 
broder ni lis laurisson . . . iij m. om oret för wphold 
och sitning BtFII 1: 233 (l510). ib 232 (1509). 3)
uppehåll, afbrott. the skulo idhelika, vtan ophald, fara 
fram at dygdha wägh alla tima MB 1: 500. ib 2: 288. 
Su 336, 337. — Jfr Uppelialcl. — Uplllllds 1ÏUS, n. 
[Jfr Isl. upphaldskerti] ljus som upplyftes el. bär es i 
processioner, sa hon präst klädan ok diäkn ok subdiäkn 
ok tua mz vphalz liusom (cer of er ar ios) Bu 11.
uphalda (op-. opp-, -halla. -holda), v. [Fdan. 
uphaldæ] L. 1) hålla upp, upplyfta, hålla upplyft. 
opphyölt han sina händher Lg 3: 600. mz opphaldna 
händher ib 599. 2) uppehålla, stödja, bistå, at iak
vili ey vphalda ok fordha (sustentare) them Bir 1: 163.
3) underhålla, vidmakthålla, dömdes hustrv karin lepas
ffri for then gard bygning som hon haffde i marge 
aar wpholdit och sigfrid michelson määnpä ather 
wpholda BtFH 1: 300 (l510). — uppehållaf upprätt­
hålla, vidmakthålla, ther pa at tessa 11 for:da messor 
wordhe tesse bätre vpholdhna FII 6: 37 (1453). for 
sielrykt och gudz tiänest the hertil giort oc wpholdit 
haffua oc framdelis göra oc wpholda vile for myne 
foräldress . . . siäler ib 78 (1493). 4) uppehålla,
underhålla, försörja, han . .. thöm alla ophult ok 
foresagh til alla nödtorfft LfK 250. 5) upprätthålla,
hålla hand öfver. drotzst ok marsk man pläger them 
kalla som skulo thenna lagh vp halla MD (S) 259. 
6) hålla, innehafva, bestyra, i bärend ophölth hon 
kroga hwss RK 3: (Till. om Chr. II, red. A) 6279. 7)
uppehålla, hejda, tha mon han op halda swärdhit 
som nästan war nidher komith MB 1: 201. 8) qvar-
hålla, sidhan beniamin är op halden MB 1: 248. ib 142.
— Jfr lialda up, äfvensom uppehalda. 
uphaldilse (wphellilse), n. pl. ? understödjande,
främjande, befordrande, tiil min persones wphellilse 
oc velferdh BSH 5: 26 (1504). Jfr uppehaldilse.
Uphiälpa (op-), v. upphjälpa, förhjälpa till bättre 
ställning, them hon (lyckan) will plägher hon ophielpa 
RK 3: (sista forts.) 4543. Jfr Iliälpa lip.
uphof (op-. opp-, -hoff. -hofh. -hooff. -haf. 
-haff MD 7 (now agiser ande)), n. [/s^. upphaf. Fdan. 
ophaf. uphof, ophof] 1) upphof ursprung. Bir 2: 58. 
alt thz til är draghe sik til aff sin naturlik skipilse, at 
wara ett, ok huart äpte sino uphoue KS 7 (17, 8). til 
hans loff som är alla tinga ophof MD (S) 200. jak är 
kalladher seraphis fore alla gudha bär iak priis första 
ophoff alla thera Al 8617. thätta är lielsonna vplioff KL 
245. swa som höghfärdhin är alra synda vphof. swa är 
ödhmiuktin helsonna. oc alz gooz grundual Bo 33. 
hedhir giri är ... lastanna vphof (vitiorum origo) ib 
96. han (Gud) er til alskons dygd vphooff RK 1: 2. 
lisias kungiorde han wara ena root oc vplioff til alt 
ont MB 2: 319. drukinskaper är modhr ok ophof åt 
allom odyghdom KS 44 (112, 47). han (döden) endhar 
alla vseld ok är wphof aat allom faghnadhe Bil 477. ib 
879. Al 6746. hon skal wara wphoff at fundera fornämpda 
hälgasta nya renliffnadh (fundatrix dictœ novœ reli­
gionis sanctissimœ) Bir 4: 6. 2) ursprung, bör­
jan, begynnelse, wars härra räddoghe är älskelikhethz 
wphofh (initium) Ber 10. snillenna wphof är wars 
härra räddoghe ib 12. thz är tik opphoff oc opp- 
börian til allan wisdom LfK 34. bepoms ... i wars 
kännedoms vphoue oss tiluara wars herra ihesu Chri­
sti nap KL 181. gudhdomin war ok är af äwärdhe- 
liko ok vtan vphoff, thy at ängin findir vphoff alia 
ända j gudhdomenom Bir 1: 343. gudhdomin är j 
trim personis vtan vphoff ok vtan ända ib. ib 14, 
85. än thot thänne wägliin är nakot thunger j vp- 
howeno tho är han . . . lustoghir j framgangenom 
Bir 1: 43. hafdho ey min kirkia ophoff (initium) 
oc framgang j kloklica talande mästarom ib 2: 231. 
en synda smitta kunne ey finnas j hänne af thy 
första vphofwe (för wphofwe känna ingangx?^) j wärld- 
inna (a principio ingressus ejus in mundum) ok til 
hänua ytersta döz dagh ib 1: 95. aff wphof wärld- 
inna (ab initio mundi) Bil 476. Bo 251. PM 1. Ber 5. 
MI) 7. thin vili war af thins vngdoms vphofue swa 
som min vili Bir 1: 14. thin vili var af vphof at 
thu ville man vardha ib 4: 137. engo wndantagno, 
som ther aff wphoff tillegad hafuer SD NS 1: 154 
(1402, gammal afskr.). alt ther honom haffwir til- 
hört aff vphafweno VAII 24: 331 (1470). henne tykte 
at häloghe ärmeten haffde sik til henna nakot heme- 
likare i nakre matto, än han aff opphoffwet giort 
haffde Lg 3: 388. byria nu til af vphofweno (a prin­
cipio) at thänkia gudz pino oc fulfölgh hona sidhan 
alt wt ij ändan Bo 183. min modhir ... aff vphof- 
veno ok til ända vilde aldre annat än thz som iak 
vilde Bir 1: 6. j mins gudhdoms forsyn äru al thing 
foresoedh oc stadhgadh aff ophoueno oc för än världiu 
var ib 2: 127. ib 171. alt skapadhe han at ophowe 
timans MB 1: 35. — begynnelsen, alltings el. tidens 
begynnelse, sigher moyses, at war herra skapadhe at 
ophowe himil oc iordh MB l: 35. ib 31, 37. 3)
princip, grund, thässa renlifuis heelso opbyrielse och 
vphoff är san öthmiykt VKR 57. — upliofs kälda
uphova 845 uphöghia
(ophoffs-), J. ursprunglig källa, i wästra hawith, 
som är ophoffs kälda at allom watnom MB 1: 170.
uphoya (op-. -höfua), v. [Jfr Ä. Dan. ophove] 
stärka, befästa? swa ath owishethin matte speckias ock 
sachtas ok retuisan ophoffuas SO 191. tha vore lögn 
vphöfuat oc heder oc ära forsmad MD 172 m.
UpllUgga (op-. opp-, -hogga), v. [Fdan. up- 
heggæ] L. 1) genom huggning aflägsna, borthugga, 
nedhugga, fälla, hwart trä hwilkit ey gör godha fruct. 
seal vphuggas oc castas i elden KL 281. MP 1: 
232. gamalt trä opphogx LfK 197. Bir 3: 65. vphwgh 
(succide) skoghen MB 2: 86. — bildl. Bir 2: 56. 2)
genom huggning taga (ngt från ett ställe), hugga, aa- 
rons wander . . . ophuggin aff iordhinna wäto MB 1: 
406. — Jfr llllgga lip.
uphäfia (op-. -hävia. -häfwia), v. [i'. Dan. 
ophæve] upplyfta, mz ophoffno hand MD (S) 276. — 
11)) hiida sik, 1) uppresa sig, resa sig, sätta sig 
upprätt, alexander (som sof) sik brat op hoff Al 7898. 
2) uppresa sig, sätta sig upp, sätta sig till motvärn. 
allo the affgud dyrkadho oc ey vildo taka vidher rätte 
hälgho tro : the skiämdos oc thordho ey vp häfwia sik 
Bil 861. at the hawin ängin ämpne sik vphävia mote 
hans grymmom åthänom KS 62 (156, 68). — Jfr 
häda up,
up häl (le (op-. -hälle KS Fragm. 15; MP 1: 60 ; 
Bir 2: 213; FE 6: 78 (1493). -helle SD iVS 1: 675 (1407); 
MP 2: 116; FE 6: 36 (1453). -hielle FE 5: 133 (1489)), 
n. [/$/. uppheldi] 1) uppehållande, stöd, hjälp, ande­
lik thing thörfwo ey widh likamlik rwm, vtan likamlik 
thing thorfwo hälder andelika thiuga ophälde oc gömo 
MB 1: 34. 2) uppehållande, vidmakthållande, en
styrilse i manzens skiälum, ther han styrer i lusta 
weruldlika tinga, til thes hånom är tarflighast i hans 
naturalik vphälde KS 19 (48, 20). nu sem wi almänne- 
lika, at fadhr . . . rökta sinom barnom . . . wärilz- 
likt godhz töm til vphälde lifs ok likarna i themma 
hem: thes mere skal (näml. han^ . . . rökta sinom 
barnom äverulzlikt uphälde ok fulkummilse til tera 
siäl oc samuit ib 52 (131, 56). huxa rnedli tik huat 
tu torft til naturalik vphälde tins lifz ib 23 (57, 25). 
til thenna twäggiä messa vphelle hafuum vy ... 
gifuit thenna . . . war afflinga ok köpa godz FE 6: 
36 (1453). 3) det som uppehåller el. vidmakthåller.
troin är alla dygdha ophälle (sustentamentum) Bir 
2: 213. 4) uppehälle, underhåll, thet (o: kronona
godhz) är laglit ok utgiuit . . . kunungo ok hans 
härskap til uphäldes KS 58 (144, 63). kununglik in- 
giäld the hånom äru laghd til vphäldes ib (145, 63). 
minne delin aff warom arligom ingiäldum behallom 
wij till wart sialwra vphäldhe SD 4: 537 (1336, nyare 
af skr.), hwat som {)er iwi löpär af go{)zens in-gäld- 
om. ))et seal vara til klostersens vphälde ib 5: 563 
(1346). aa then half th rid i athongh i berlöso . . . 
ther hon . . . gaff . . . wretha klostre . . . for sik 
oc sins sons wpheldhe ib NS 1: 45 (l40l). ib 24 
(l40l), 675 (1407). syster anna mattisdotter . . . skal 
hafua syna prouenta ok vphelde aff sama godze FE 5: 
106 (i486), henric mwnk hafde gifuith the forrörde jordli 
. . . viider . . . nadhendals closter for sytingh och vp- 
hielle sigh til födho och klädhe ib 133 (1489). jac . . . 
haffuer giffuit oc wnth eth godz . . . vnder nadhen­
dals closter syster och bröder til wphälle ib 6: 78 
(1493). huru almoghe må sit uphälde haua ... af 
androm Jandom KS 74 (181, Sl). födhe han mz licain- 
lico vphelde MP 1: 134. vidhirtorftelikit vphälle ib 
60. likamen tok sik vphelle af iordhinne ib 2: 116. — 
Jfr uppehälde.
uplliildoglier (-hälligh), adj. uppehållande, upp­
rätthållande, som bidrager till (ngts) upprätthållande, 
främjande, gagnelig. the ärende, ther kyrkien och 
christendomen wphällighe och waarth fäderness rike 
bestondeghe waare motthe BSE 5: 520 (1512).
uphämta (op-. -hämpta. -hemta. -hänta. 
-hanta (sannolikt skriffel för -hänta Bu 178), v. 
upphämta, upptaga, föra el. bära upp. pharao konungx 
dotter . . . läter op hänta karith til sik MB l: 278.
— upphämta, uppsamla, samla, läto {)0 vp hanta alla 
galeidas Bu 178. the läto kasta gul ok silf wm gat- 
una. at fatokt folk mate swa myklo helder ater standa 
ok vp hemta Bil 583. vp hämpta axen äptir them som 
skära MB 2: 208. — Jfr hämta Up.
uphäugia (op-. opp-), v. [Fdan. uphængiæ] L. 
upphänga, hänga, ophängde thw storan sten owir mit 
hofwodh Bir 2: 24. the . . . vphängdo velamina kirk- 
ionna tiäl MB 2: 230. — upphänga i galge,på kors el. 
på annat sätt för af if vande el. pinande, män gripu 
han vm si)>e ok dömdo ok vp hängdo Bu 26. han . . . 
lät hana up hängia mz hare ok länge hu{>stryca ib 
495. ib 511. folksins glömske görnare oc domara varo 
budhne at ophänggias j högdhinna j galgha j solskinit 
Bir 2: 105. läth han stvvpogreffwana opp hänghia 
hälgha iomffrwna opp fran iordhenne mz armana i 
wädhret jn eculeo, thz är som en lagher galghe, i 
huilkom hedningane pläghado pina hälga martires, them 
thär opphängiandis Lg 334. tha saneta felieula war 
swa opphängd ib. olaff lat the buden ophengia mz basta 
reep MD 328. a thöm krokom varo människior vp- 
häugdha Pa 18. iak seal swa skipa at thu wardhir 
vphängdir KL 112. ib 22. nar jak saa min son . . . 
ophängias a korsit Bir 3: 155. — uphäugia sik, 
hänga sig. iudas . . . hulkin som . . . vphängde sik 
siäl fuir MP 1: 41. ib 237. — ref. UphällgiaS, hänga 
sig. han (Judas) vphängdäs KL 132. — Jfr hiillg- 
ia up.
uphöghia (op-. opp-, -höia. -höya), v. [Fdan. 
uphngej o upphöja, höja, upplyfta, tha prästen op- 
högdhe wigdhan ihesu cristi likarna Lg 3: 429. war 
han walder . . . till konong oc widh wpsala högtidhe- 
lica ophögder oc krönter ib 343; jfr 3. vm iak 
vardhir vplyptir älla vphögdhir fran iordhinne Bo 65.
— höja, låta höja sig, låta stiga, sändandhe hänne
sin ängil, huilken . . . ophögdhe watnet i källene Lg 
221. filius suspendentis aquas thz är hans son som 
ophögher watnet ib. —• höja, föra uppåt, sträcka upp­
åt. bildl. wphöghe ey siin hals for thy at the til- 
föghias them, til hwilka the ey tordho nalkas wtan- 
til Bir 5: 4. 2) uppresa, bygninga wphöghia Bir 4:
S0. vphögde han vij stora oc högha studer MB 2: 268. 
3) upphöja, förläna el. bereda (ngn) en högre ställning 
el. värdighet, dauid . .. bödh sinom thiänarom vp höghia 
salomonem j sins rikis säte Bir 1: 233; jfr 1. gudh 
vphögdhe han a sinä höghre hand höfdhinga ok helarä 
KL 141. ib 134. at han wili wphöghia (extollat) thz
uphögliia 846 iipkastilse
kranklikit är oc nidherkasta thz högfärdoght är Bir 4: 
09. for änglanna wärdhelikhet hulka ther thu vphögdhe 
raz swa storom hedhir ib 1: 76. — -upphöja, göra storf 
göra ansedd, j dagh skal iak begynna vphöghia (exal- 
tare) tik j allas israels asyn MB 2: 8. at ophöghia sit 
nanipn oc sina släkt Bir 3: 99. ib 54. han (Gud,) vp- 
höghir oc nidhirthrykkir MP 1: 102. hon (ödmjukhe­
ten) ophöghir Bo 99. — förhöja, föröka, göra hög, 
göra stor. them förmana ath the sin hedher wphöya 
PM 2. — förläna (ngt) ett högre värde, förbättra. 
medhen jag fornempdä godz hafuer j mangha mattho 
vphögt ok forbätrat FH 5: 106 (i486). — upphöja, 
sätta (ngn öfv er ngn), föredraga (ngn framför ngn), i 
dagh är mankönsins natur vphögdh owir himpnana Bo 
254. gudli siälwir vilde . . . mik owir alt thz som 
skapat är ophöghia Bir 3: 263. vphöghir han owir mik 
wärsta röfwara ib 1:4. 4) upphöja, prisa, vphöght
ok lowat vari hans nanipn Bo 223. 5) höja el. upp-
drifva priset pä, dyrka, saltid ophögendis HSII 20: 204 
(1507). 6) lyfta upp, locka upp, komma (ngn) att för -
häfva sig. dygdhena vphöghia (extollunt) them opta til 
höghfärdh Bir 1: 260. 7) upphöja (rösten), höja,
upphäfva. at the ey ophögdho . . . sina röst KL 358. 
tha ophögdhe (extulit) siälin sina röst swa höght 
at hon matte höras vm alla världina Bir 2: 93. ib 
4: 54. Ber 176. roop oc skrii . . . huilken ... al- 
tidh ophögis Su 132. 8) [Jfr Mlat. sublimare] su­
blimera, genom hetta drifva ett ämnes gasformiga 
delar i höjden och sedan genom afkylning bringa 
dem i fast form. alle aanda som ärw wphöyde, som 
är qwekselff, quinta essentia, brennesten, sal armo- 
niacum, arsenicum, äller andre, göras swa ather j 
geen til wathn som här effther scriffwas wm qwekselff 
hwilkith görs til lac virginis sidan thz är wphöyth 
LB 9: ill. tak qwekselff wphöyth. äller hwath anda 
wphöydan tik täkkcs ib. sal armoniacum x resor wp­
höyth ib 112. ib 113. PM XLIII, 43. ~ lipllögllia Sik, 
1) höja sig, stiga, vphöghdhe watnit sik i brunnenom 
KL 294. huar ölkar görs ther ophöghir sik hwadhin 
bradhelica Bir 2: 60. 2) upphöja sig, i sina tan­
kar ställa sig högt, uppträda med anspråk pä att vara 
ngt högt el. stort; förhäfva sig. o munkir pw som 
pik vphögh{)e til himelin. huru äst pw nipir sänktir 
til liälwitis KL 186. hwilkin som sik vphöghe han 
seal nipir prykkias ib. sik wphöghia oc andra nidher 
trodha Su 228. latandhes mera loffwärdokt wara, at 
christi kärleker skuli honom nidher böya til thz han 
war, som är mwldh oc aska, än han sik opphöya 
skulle til thz han ekke war, som är nakot hälokt Lg 
3: 263. vphögh ey thik j thinom thanka Bir 1: 379. 
the vilia höghfärdhas ok vphöghia sik (extollere se) 
af them godhom thingom som gudh hawir them gif- 
wit ib 145. som sik ophöghia ij sino wälle Al 2903. 
— refl. upllögllias, 1) upplyftas, uppsättas, fram­
sättas. höfwir ey at tholikin kostir skuli vphöghias 
älla a rättas for wlfwa Bir 1: 303. 2) iipphöjas,
uppstiga, doo konungen konungxsens son opphögdhes 
i konungxsens säte Lg 219. 3) upphöjas, stiga i
värdighet el. anseende, han girnadhis ... at ophöghias 
oc vara owir andra Bir 3: 99. ib 1: 68. som äruodha 
ther til at siälana moghin helas ok ödmiuktin vp­
höghias ib 339. hwar then sik ödhmyukar skal vp­
höghias MP 2: 103. i wärldenne opphöghias, är ey 
ophögias, wtan wadeligha falla LfK 122. tholke äru 
nyttoghe oc wäl wärdoge at wphöghias (för wp- 
höghias til ?^) kirkionna regiment oc formanna äm- 
bitom (tales ... ad prelationes et regimina assumpti 
erant utilissimi) Su 230. — upphöjas, förhärligas, fä 
ökadt värde, the siäl thäkkis gudhi ey litit i hulke 
. . . iomfrudomin vphöghis af ödhmiuktenne Bo 41. 
4) uj)2)bläsas, förhäfva sig. at thu skuli . . . ey op­
höghias til höghfärdh for lofwit Bir 3: 460. ophögias 
i högfärdhenne Lg 3: 424. swa at thu aldrigh ophögis 
i nakrom mädhgang Su 135. ib 174. at wi ey skulum 
opphöias aff them dygdhom LfK 102. wphöx ey af 
thins fianda nidherfalle Ber 51. — Jfr llögllifl up? 
äfvensom lipbyggia.
upllögllilse (op-), n. pl. [Ä. Van. ophegelsc] 
1) upphöjelse, uppresande, uppsättande. Jfr hälgha 
kors uphöghilsa dagher. 2) upphöjelse, uppstigande 
till högre värdighet, astunda ophöghilse (exaltationem) 
Bo 96. räknande . . . afsätilso ophöghilse ib 110. at 
dröuas j världinne är san ophöghilse til lifwit Bir 2: 
35. 3) förhärligande, ffor thronna wphögilse skuld
Bir 4: 99.
upkalla (op-)^ v. [À. Van. opkalle] uppkalla (till 
ett högre liggande ställe), borgamestare oc råd lath 
han opkalla RK 3: (sista forts.) 5769.
upkasta (op-), v. [Ä. Van. opkaste] L. 1) 
up])kasta; vid gräfning kasta upp (jord), äruodhis män 
hulkom han (husbonden) anduordadhe spadha til at 
grafwa jordhinna oc skofwil til at opkasta (ejicien- 
dum) hona aff grafwomen Bir 3: 88. 2) genom
jords uppkastande öppna, lät vpkasta graffwena (ape- 
riebatur sepulehrum) Bir 3: 195. 3) uppkasta, upp-
rifva. then nye råån vpkastas BtFIl 1: 52 (1470, ny­
are af skr), war bron vpkastad Vi 66. 4) upp-
kasta, kasta upp, uppkräkas. uatuard opcasta LB 8: 
52. — abs. kasta upp, kräkas, liot pläghir een läta 
vpkasta (vomitum provocare) Bo 132. han . . . hedis 
ena fiädhir, hwilka han wilde stinga j sin hals at 
han skulde vpkasta ST 531. KL 57. SO 83, 98, 108. 
TS 22. LB 8: 52. 5) uppsätta, uppteckna, anteckna.
bödh han sinom klärkom at the skuldo beskrifua oc 
vpkasta i manga böker al the breff oc privilégia, som 
. . . pawen hafdhe hanom gifuit Ansg 255. xij aff radet 
skulle saman gaa oc ofuirwäge rikesens bästa oc thz 
vti ena script opkasta RK 2: 5216. — uppsätta, upp­
sätta utkast till. wij haffue nw pa edert behagh oc 
forbätring opkastiid thet bref om mynthet BSli 5: 
377 (1509). FH 1: 159 (1496, nyare af skr). HSH 18: 35 
(1496). — upkasta sik* 1) upphäfva sig. the hade 
op kastadh sigh för häredzbone höffuidzmen BSll 4: 
111 (i486). 2) sätta sig upp, uppresa sig. at noghen
dyrffde sig her emot sätie, eller med woldzwerke op­
kasta . . . emot tesse privilégia BSH 5: 513 (1512, ny. 
are af skr). — Jfr kasta up.
Upkastail, f. uppkastning, kräkning. for vämilse 
ok vpkastan Lg 3: 573.
upkastilse (op-)j n. pl. 1) uppkastning, kräk­
ning. vm the (fjädrarna) ätas tha göra the oc hiälpa 
til opkastilse Bir 2: 41. honum dugha fiädhrana . . • 
til opkastilsa ib. kyruildh . . . ätiu mz ätikio dogher 
moth wp kastilse LB 5: 81. ib 3: 94. Bir 4: 103.
upkasting 847 uplop
2) mtkast till skrifvdst. om eder tekkis ware wpkast- 
ilse BSH 5: 377 (1509). hwrw eder nade beloffwer om 
then opkastilse oppa eder nades behagh til stederne 
FH G: 374 (1496). 11SH 19: 120 (1506).
Ujpkastillg, f. uppkastning, kräkning. tliz duger 
. . . for wpkasting LB 3: 61.
upkastuing', f. utkast, atli scriffua them til epter 
thenno vpkastningh BSH 5: 490 (l51l).
11JP kipp a (op-. Opp-), v. L. upprycka; hänrycka, 
hänföra, en dagh war hon oppkipth andelika i para* 
dysi glädhi Lg 3: 479. alla them som hon saa andelika 
nar hon opkipth i paradiis war, them kändhe hon aff 
theras änlethom ib. iämsköt opkipthes hon i andelika 
syn ib 424. war hon . . . opkipt andelika ib. huilka 
idhkelika oppkipthos i andeliken beskodilse ib 393. 
huilka xx resor om daghen wordho saa oppkipte ib. 
ib 403, 426. tha hon war j gudhelike bön wpkipt oc 
gripin j andelike oc wndirstandeliko syn Bir 4: 3.
upkliya (opp-), v. [Ä. Dan. opklyve] L. klifva 
upp, klättra upp. bildl. ä tliäs höghre nakor haffwor 
opp kliffwit i henna (världens) hedher oc bäldhe, 
täs dywpare är nidherfallet LfK 122. Jfr kliva Up.
upkoimi (op-. opp-. -komme), v. [À. Dan. 
opkomme] L. 1) komma upp. vm han hafdhe thedhan 
oskaddir vpkumit KL 258. ä thäs höghre hon opp kom 
thäs hwassare wart bärghet Lg 3: 652. lot han op- 
koma mz hast alt thz i forborgen war RK 2: 3862. 
slotet är paa nyt bespisat . . . ferst folch wpkomit 
BSH 5: 12 (1504); de två sistnämnda språkprofven 
kunna föras till 2. — komma upp (till en högre be­
lägen el. nordligare trakt), ath tet ware gantzka rade- 
ligit, atj kunne eder ärende ther nidre j landet be­
stelle swa, atj kunne hitt vffortöffuet vpkomme FM 
182 (1504). atj giffuen jngen befälen fran eder til find- 
landh för än j sielue her vpkome ib. när j vpkomme 
ib. BSH 3: 184 (l467, nyare af skr.). 2) låta komma 
upp, uppföra, at han skulle husena föra maat ok 
gita ther folk wpkomit aat RK 1: 4195. —• Jfr 
koma up,
lipkomilse (opkommilsse), n. pl.? uppkom­
mande (till en högre belägen el. nordligare ort), for- 
bidendis eder herredömis opkommilsse till thette möthe 
TIS11 20: 215 (1507).
upkrypa (op-. Opp-), v. 1) krypa upp. ther 
op kröp en litin madhker ij thy Al 378. mz hwat ödh- 
mywkt skal för honom oppkrypa aff si no kärre wars 
armodz frödhe LfK 62. 2) tränga sig upp, smyga
sig upp. är thz . . . swa ath the (sådana spörsmål) 
koma vp krypande j menniskene hogh Gers Frest 52. 
— Jfr krypa up.
lipköra (op-), v. iippdrifva, uppkasta, tha thz 
(hafuet) pläghar sik at röra thz pläghar aff botnin 
alt op köra Al 6486.
uplata (op-. -läta), v. [Fdan. uplatæ. Jfr Mnt. 
uplaten] L. 1) släppa upp, låta komma upp. herre 
eggerd forböd oss i höge mata engelund konungen 
her oplata RK 2: 9558. 2) upplyfta, lyfta, taga
bort. bidhiande at ... gudh skulde . . . nokot vp- 
läta (relevaret) sina thungasto hand af vsaldz manz 
thwingelsom Su 432. 3) upplåta, öppna, vplät myrkä
stuuonnä dör KL 140. ib 409. MB 2: 402. vplätande 
sina fatabura Bo 2. vplät hon siin öghon KL 150.
MP 2: 188. vpleet han ey sin mun KL 146. hwilkra 
hierta paulus vplät mz guz ordha kännedom, them 
sculde petrus vpläta himirikis rike ib 177. opläta 
bokena MB 2: 340. — abs. the vpläto vm sidhe for 
hanom KL 155. 4) öfverlåta. kennes jak mi k ...
haua oplateth oc eghnat . . . herra hakone . . . alt.h 
thet gooz SD 6: 6 (l348). ib 168 (öfoers. fr. 144l), HS 
1: 3 (1401), 6 (l40l) O. S. V. BYH 1: 179 (1377), 189 (l382, 
nyare af skr.), 203 (1392), 204 (1397). SJ 50 (l426). FH 1: 
147 (1494, nyare qfskr.), 3: 5 (1353), 5: 106 (i486), 107 
(i486). ST 274, 275. om hon wilde honom sina päninga 
oc gooz vplata ib 273. HSH 20: 31 (1506). 5) upp-
gifva, af stå från. then ey wplater (renuntiet) ok fiy 
sina wranga sidhe Ber 20. — Jfr lata lip.
Uplatlkillg’ (op-), f. [Jfr À. Dan. oplading och 
Mnt. uplatinge] öfverlåtelse. til thässa tileghnan oc 
oplatningh mere wisso SD HS 2: 52 (1408). haffuer 
hans bröeil sin fridzskilling vtgiffuit upa the förre 
uplatningena aff olaff blankenstens wäghna SJ 51 
(1437).
upledha (op-), v. 1) leda upp, föra upp (från 
ett lägre ställe till ett högre), han (Josef) wardh . . . 
opledder til konungen MB 1: 237. 2) leda (ett fly­
tande ämne) upj) el. i uppåtgående riktning, vpfar 
nakat thing konstelika swasom vatn vpledhis mz pipom 
älla trumbum MP 2: 103.
upleta (op-. opp-, -leeta. -läta), v. L. 1)
uppleta) uppsöka, söka finna, gangin oc vpletin gudz 
win Lg 586. MB 2: 181. hona (visheten) älskadhe iak 
oc opletadhe aff minom barndom Su 12. jhesus kom 
at vpleta ok helt göra mankönit som forfarit var MP 
1: 35. ib 27. — uj>psöka, få rätt på. än en annan 
fingo the wp leth RK 2: 4979. — (?) thera ande som 
gudh rädhas skal wplätas (requiretur) ok j hans til- 
syn wälsighnas Ber 9. 2) uppsöka, söka förskaffa.
wi wiliom gaa samman oc oppletha os nakon kost Lg 
668. — söka, eftersträfva. pe . . . vpleta (requirunt)
. . . guz rät.wiso oc rike KL 182. 3) undersöka.
jak vpletadhe (potui . . . explorare) hans saar Bir 2: 
134. 4) utforska, ransaka, utransaka. ängin forma at
vpleta (investigare) älla begripa mina snille Bir 1: 
56. ib 172. gudh wpletar (scmtans) hiärta och nywra 
Ber 153. wpnötis ornildher man af gudh i, nar hans 
omildhet wpletas mz gudhelike domsins kloko snilde 
ib 189. 5) utleta, utforska, söka få veta, söka för­
vissa sig om. vm han hafdhe vpleetat (inquisisset) 
sannindena aff allom Bir 3: 428. at granlica spöria ok 
opleta huru mange ok hulke the äru j idhro biscops- 
döme som ingäld haua ib 257. fari . . . vm kring sit 
eghit rike opietande ok ranzsakande huru rätuisan är 
hallin oc gömd ib 397. mange . . . vpletadhe aff scrift- 
inne at swa var sant som the predicadho (scrutantes 
scripturas, si hcec ita se haberent) KL 161. 6) utfor­
ska, uttänka, vpletande ok thänkiande mz hwat matto 
ok fundom han skulle faa andra manna gooz Bir 3: 
440. — Jfr leta up. 
upleteliker, adj. Jfr oupleteliker.
upletilse (-lätilse), n. pl.f uppsökande, efter- 
sträfvande. värdzlica glädhis vplätilse (motsv. ställe 
2: 115: vpletilse) MP 1: 169.
Uplop (oploop), n. [À. Dan. oplob. Mnt. uplop] 
upplopp, uppror, om raadet haffde ther anners til
Uplykkia
swarat, haffde woi'deth etli ineuigt oploop i staden 
thera i mellen BSH 5 : 224 (1507). tliet oplop och res- 
ningh som nagre eder giort haffue aff almwgen i kijndh 
USII 24: 8 (1513). Jfr toplop.
uplykkia (op- MB 1: 136), ». [Ä. Dan. op- 
lykke, oplukke] öppna, mz vpluktom ögliom Bit 896. 
MB 1: 136. — refl. uplykkias, öppna sig, öppnas. 
vplykkins (elevaniini) äuärdhelike porta KL 410. — 
Jfr lykkia up.
uplypta (op-, -lyfta, -löpta Bir 1: (Cod. C) 264. 
-lipta), v. [Ä. Ban. oplyfte, oplefte] 1) upplyfta 
(ngt från marTcen el. dyl.). oy formatto the hänna 
licamma oplypta fran iordhinne KL 342. guz modhir 
ok hänna . . . son . . . vplyfto han aff iordhinne. ok 
lagdho j siängiua ib 71. ib 33. soralike hona vndir 
armana oplypto ib 342. jak skal gladhelica löpa mot 
honum swa som mildir faara gömare ok oplyptande 
han owir mina agxla oc atirbära lian siälwir til min 
faar Bir 3: 347. for than sculd at wi sannelika witom 
than wälsignadha iomfrunna likama wara vplyftan til 
himerike ib 4: (IHht) 275. — uppresa, abotin skipadhe 
twa munka til at vplyfta han KL 90. syntis jomfru 
sancta maria ... ok vplyfto han. ok ledde fram til 
altarit ib. — bildl. han ... vp lypte nidhir falna Bir 
1 : 303. — upptaga (ur jorden), marcellus . . . later 
vp lypta karit Bil 54. ib 211. — upplyfta, föra uppåt, 
rikta uppåt, liöja. oplypte hon sit tarafulla änlite KL 
339. biscopin vplyfte sina hand ib 118. hans öghon sagho 
ä til himilin vp lyptum handum Bil 632. mz moyses 
oplyptom armom MB 1: 326. han vilde ey vplipta sin 
öghon til himelin MP 1: 259. nar ihesus hafde vplipt 
sin öghon ib 96. ib 97, 267. thy at min härra . . . kom 
owan aff hympnum nidher til jordhinna: thy skulde 
ok hans kors hans hofwod atir vp lypta (cruce stibli- 
matus est) gen hympnum fran jordhinne Bil 107. Bir 1: 
(Cod. C) 264. 2) upplyfta, lyfta, höja (till Gud el.
den himmelska världen), oplypte jak han mz minom 
kärlek aff hulkom han skal vardha hetare än för 
til alt got Bir 3: 95. viliande hughin hänna op­
lypta til himerikis Bo 226. ib 95. — gtfva lyftning åt. 
tholke thanka . . . the . . . vplypta oc styrkia hopit 
Bo 15. — försätta i en till Gud el. den himmelska 
världen höjd sinnesstämning, hänföra, vplyptir af them 
hälgha anda Bo 7. sancta byrgitta . . . stodh vplypt 
j tholiko vndre Bir 1: 94. en dagh var hon vplypt 
mz enna handa huxsins vplyptilso ib 4: 132. 3)
upphöja; ära, förhärliga, vplypt (eleva) then som thik 
vplypte mz sino äruodhe swa som han thz formatte 
Bir 1: 302. 4) låta häfvas, uppröra, offra them
enom gudhlika dyrk som hafwit vplypter Bil 541. 
5) upphöja (rösten), höja, upphäfva. vplypto (levave- 
runt) the allo sändär sinä röst KL 138. MB 2: 72. 
fafänga äro diäful sagdhe han sang for fafänga äro 
. . . ok nar hans röst nidhirthryktis nakat . . . tha 
oplypte jak hona höghra Bir 3: 86. — uplypta 
sik, 1) uppresa sig, resa sig. at han formatte sik 
ey vplyfta aff iordhinne KL 90. — uppresa sig. i fi­
entligt syfte, then som ätir mit brödh skal vplypta 
sik til at nidhir trudha mic i dödhin (levabit contra 
me calcanéum suum) MP 2 : 200. 2) lyfta sig, höja
sig. til at see oc skodha thäs omälelika waldsins hög- 
heet, kan min kranke hogher sigh engaledhis wplypta
upiysa
Su 338. — refl. UplyptaS, 1) lyfta sig, höja sig.
tilbyriadhe var herra ihesus vplyptas fran thöm oc 
vpfara Bo 246. jordhin ok vatnit syntis oplyptas til 
himilin Bir 3: 470. 2) upphöjas, uppstiga, thw skalt
. . . oplyptas til höghra vald Bir 3: 95. 3) för-
häfva sig. mange omilde män vpliptas syndelica j 
högferdh MP 1: 259. han vplyptis j hiärtano (exaltum 
est cor ejus) MB 2: 278. Ber 2. — Jfr lypta 11 p, äf 
vensom upfylla.
Uplyptan, f. upplyftande, mz handanna wplyptan 
Su 335.
liplyptilsa, f. hänförelse, hänryckning, en dagh 
var hon vplypt mz enna handa huxsins vplyptilso 
Bir 4: 132.
uplyptilse (op-. -liptilse), n. pl. och f. 1)
lyftande, höjande, ther giordhe moyses altara gudhi, 
oc kalladhe thz miin oplyptilse MB 1: 326. ramatlechi. 
hwilkit tydher kinbenens vplyptilso (elevatio maxillce) 
ib 2: 119. 2) höjning, stigande, tliolik oplyptilse
vardhir aff ölsins makt Bir 2: 60. 3) upplyftande,
höjande (till Gud el. den himmelska världen), thz är 
skriffwat hänne til hwgnadh, til hopsens oplysilse (för 
oplyptilse; sublevationem) Su 99. — (?) the . . . skulu 
faa nakra miskund ok oplyptilsinna nadh (gratiam rele- 
vaminis, troligen läst: elev aminis) Bir 3: 197. 4)
upphöjelse, uppfiyttning el. uppstigande (till högre vär­
dighet). huat är världina dröuilse vtan enna handa op­
lyptilse oc redhilse til krono Bir 2: 35. — ära. nw 
är hans siäl mz thik j äronne ok tho är än hans an- 
budz kar nidhir thrykt ok liggir j nidhir meer stadh 
än tilbör thy min son giff hans likama höghre vp- 
lyptilse (altiorem elevationen) Bir 1: 302 (meningen 
kan vara: förflyttning till en högre plats i kyrkan der 
han ligger begrafren) ; jfr 1. 5) upphöjelse, för-
häfvelse. högfärdh är lastelik vpliptilse j sik MP 1: 
308. j hogmodhe älla wplyptilse ofwer andra (in ela- 
tione) Ber 53. — (?) jak skal tilsätia ok gifwa honum 
swa skipadha sins liughx oplyptilse ok v illo at han 
skal ämuäl glädhias aff sine blygdh oc sina siäl skadha 
. . . vm han forma at faa sin värlzlikin framgang 
äptir sinom vi lia Bir 3: 469.
upiysa (op-. opp-, -lyssa, -lyusa.- -te Bir 
1: 383; -tis ib 390), v. [À. Ban. oplyse, opliuse] 1) 
upplysa, g if va ljus åt, låta ljus utstråla till (ngn), ey 
törffwo the vidher lyktonne ällir solenna lyus fför 
thy at herren gudh vplyser (illuminabit) them MB 
2: 368. win alla hymelsins stiärnor oc planetor här j 
iordhena waaro insatte, the mz alle theras dygdli oc 
kraffter kwnno wplysa ällir prydha tässa wärld Su 
289. guddomsins klarhcet ... är mäktoghare at wp- 
lysa siälena ... än tässin wärdzslika oc rörlika solen 
är til at wplysa tässa wärldinna ända oc widhlek 
ib. 2) upplysa, bibringa (ngn) klar insigt. petrus 
. . . vplyuste tholika Bir 1: 383. ib 4: 91. thzta oc 
alt annat som han os opplyst haffwer aff the hälge 
skrifft Lg 3: 276. mz thäs hälga andas gaffuom oplyst 
ib 424. andra gudhelika oc lönlika gaffwor oc wp- 
lysilse, mz hwilkom gudhelikin siäl ämwäl j tässo 
. . . liffue idlikelika wardher wplyst oc begwtin Su 
289. 3) lysa, kungöra (öfverlåtelse af fast egendom
el. afsigt att sådan afyitra). giffuer iach häredzhöffd- 
ingen in sama häredhet ther godzen ligghia myn fulla
848
uplysare 849 uplätta
niacth ath vplysa fornempdo godz pa trem häredz- 
tingom FLI 1: 148 (1494, nyare afskr.). ib 5: 227 (1515). 
bekennes jacli . . . met mynne hustrv aliza godwilia 
. . . mik hafua laglica vplyst väl j siäx aar waara 
jfordh . . . och vpbudit varom nästom frendrom ib 134 
(1489). jach . . . vplysthe hi ar aff slagh och bedh 
Cför bödh) mattis j aarelax ath han skulde löse . . . 
o-di tesslikes fleerom ärffwingenom ib 169 (1495). — 
ref. uplysas, 1) upplysas, blifva ljus. at ... 
wäghin som ledlier til himerikis, wplysis (illuminatur; 
motsv. ställe VKR 67: vari \iys) ffor thinne siäl Bir 
4: 21. swartha dröffuilsenna nath oplysses (illuminatur) 
swa som dagher Su 109. 2) upplysas, få ljus} få
syn, få klarhet el. klar insigt. the som blinde waaro 
wplystos Bir 4: 7. thes hälgha anda hiti ok vptänd- 
ilse mz hulkom thin siäl vplyustis ib 1: 390. giff mik 
wndherstandilsenna aanda, mz hwilkom iak maghe op- 
lysas til at wita allan hans wilia Lg 817.
uplysare (opp-), m. upplysare, den som upply­
ser. hälge apostoli kyrkionna opplysara LfK 54.
liplyse (op-), n. [Jfr N. upplyse] upplysning, ljus. 
thz ärlika oprinnandhe skenet äwärdelikx oplyses 
(splendor œternœ lucis) Su 109.
uplysilse (op-, -else), n. pi. ochf? [Ä. Dan. op- 
liuselse] 1) ljus, sken. aff them oplyselsom som aff 
hymeleu kommo owir them som manliga striddo för 
jwdhana MB 2 : 284. 2) upplysning, bibringande af
klar insigt. andra gudhelika oc lönlika gaffwor oc wp- 
lysilse Su 289. ib 291. är meere oc höghre wplysilse 
iinipne (illuminationis . . . seminarium) j häloge siäl j 
andro liffue ib 289. — Jfr uplyptilse.
uplysirska (opplyserska), f. upplyserska) en 
som sprider ljus. en opplyserska ower wärldena Lg 
3: 613.
uplysuing (opplysnigh), /. [Ä. Dan. oplys- 
ning, opliusning] 1) ljus, sken. hans . . . wisdom- 
bir j tik ower all creatur skinande görs os hethe- 
likare astundelikin vm thina wplysning (ex tua re- 
fulgentia) Su 201. 2) upplysning, (bibringande af)
klar insigt. som hona (d. v. s. Uppenbarelseboken) . . . 
kwngiorde the hälga kirkio til vplysningh MB 2: 331. 
sanctus albinus . . . wnfik aff gudhi . . . andelika opp- 
lysnigh til the hälga tro Lg 3: 262.
upläggia (op-), v. [Ä. Dan. oplægge] 1) lägga 
upp (ngt på ett upphöjdt ställe), vppa tässa hallenne 
j hwilko thu tilförena oplagde thit offir MB 2: S6. 
2) pålägga, tillfoga, skal ... alla handa pino kön 
. . . vpläggias a tliik Gr 275. 3) [Jfr Mnt. up-
leggen] utbetala, huad nya broderen seal vpleggie 
brödrom til gode SO 97. vpleggia brödrom til ölz 
fyre arthoger ib 106. ib 185, 192 o. s. v. 4) fram­
lägga, berätta, omtala, margha banda vnder haffwin i 
op lakt Al 7006. — anföra, yttra, pylatus mykith 
sidan up lagde MD 14. tha siälin haffdhe thetta sakt 
oc syrghiande ordh swa margh op laght ib 95. han 
. . . skemtans ordh for them vp lagde ib (S) 262. 
5) [Jfr Mnt. upleggen] uppgöra, uttänka, min aeth 
bleff thå spilth i samma stund szom iack oplade mz 
falske fund RK 3: (Till. om Chr. 11, red. A) 6380. 
myn act bleff spild j samma stund tha iak oplagde 
the falska fund ib (red. B). 6) tilltänka? mijn
thro tliienist aff liiff och macht skall vara obesmitthet 
Ordbok II.
i richesins thienist nath och dagh om iach thet nywtha 
maa, och ey sa vnderslas som mich sigis oplagt wara 
I1SH 20: 31 (1506). 7) besluta, aftala. haffwe the
oplagt, at hwilehen hem sitther, then velie the hengie 
i theris egin portli BSfl 5: 462 (1511). 8) samla,
hopa? thetta riki t är blandat mz mangom syndom 
länge oplagdhom (troligen för oplaghadhom; impunito) 
Bir 2: 328. — Jfr läggia Up. 
uplämlinge (oplennighe), m. = upliindinger.
ss tillnamn. SD NS 1: 3 (1401).
uplälldinger (vplening SD 3: 242 (1316, gam­
mal afskr.). pl. nom. uppländingiär UplL Kg 2. 
vplän|)ingiä SML Kg 2. vplänningia MELL 
Kg 7: l. vplenningia RK 2: 1543. vplänninggiä 
SML Kg 2. vplenninga KrLL Kg 6: 1. ack. wp- 
lenningia RK 1: 3987. vpläningia ib 2: 4174. vp­
lenninga ib 910 J alla dessa pluralformer skulle dock 
kunna föras till Upländinge), m. [Jfr Isl. upplen- 
dingr] L. Uppländing. alla vplenninga stempde engel- 
brecht for sik RK 2: 910. ib 1: 3987, 2: 1543. 4174. — 
ss tillnamn, nicolaus dietus vplening SD 3: 242 (1316, 
gammal afskr.).
upliindsker (upp- UplL Praf. -lendzker: 
-lendzk KrLL G 5: pr. -länzker: -länzk UplL 
Ä 3: pr. ; -länzkum ib Prœf. -lendzsker: 
-lendzsko RK l: 1542, 2961. -länzsker. -lenzsk- 
er. -lansker: -lansk MELL G 5: pr. i var. n. 
-lanzt SD 4: 710 (1340?)), adj. [Jfr Isl. upplenzkr] 
L. Uppländsk, vnum legisterium vplänzt SD 4: 710 
(1340?). — från Sverige, Svensk, han haffuer mik 
Hoff ok käär fore hwar then man vplenzsker äär 
RK 1: 1031. aff däni ok wplenzska män ib 4336. ib 
2869, 4351, 4543. — thän upländske, Svensken. then 
vplenzske van och danen fioll RK 1: 1122. — pl. 
the vplendzsko waro mykit färre ok rytzane waro 
mykit flere oc wärre RK 1: 1542. the vplänzske komo 
ther ridhande ib 873. ther took thöm vplenzsko wider 
ledhas ib 1011. ib 952, 1630, 2661, 2961. — substan- 
tivt. folkunga sampnado sik ather tha ok toko folk 
huar the kunno faa vplenzska danska oc nordmen 
soma ok thydiska men RK 1: 248. aff manlik makt 
. . . viisto riddara thera leek danske ok vplenzske 
mellora sik ib 1099. ib 1372, 3326. tha war rytzanne 
kompani mellom thera ok grawena wel slikt tii som 
tesse vplenzske waro ib 1568.
Upläsa (upp-), v. [Ä. Dan. oplæse] L. uppläsa. 
si])an konungins bref äru vpp läsin SD 5 : 480 (1345, 
nyare afskr.). Bir 3: 101. tha som skran vplesas scall 
fore brödrom SO 193. ib 116, 148.
upläsa (op-. Opp-), v. [Fdan. uplæsæ] L. läsa upp, 
öppna, han gat . . . eigh lasen upläst Bu 511. nykylin 
mz hulkom som lasen vpläsis ok atirläsis Bir 1: 296. 
the toko nykyllen, oc opp lästo iärnet, som then hälge 
gregorius war läster mz Lg 3: 340. op läsa portin Bir 
2: 82. Al 10385. all skrinin vpläsa Bil 612. KL 23. han 
. . . loth vp läsa kirkion RK 2: 4128. ib 2430. nychilin 
mz hulkom the skuldo vpläsaa hymerike Bir 1: 160. 
the sculle vpläsa (näml. slottet) RK 2: 2721. — Jfr 
läsa up.
uplätta (op-), v. [Ä. Dan. opiette] lätta, hugna. 
lenas oc oplättes (alleviatur) bedröffda manzsens hogher 
Su 172.
107
uplöpa 85Ö üpnöta
Uplöpa, v. [Jfr A. Dan. oplobe] 1) gå upp, 
upprinna, sidhan sool är wp lupin MB 1: (Cod. B) 
560. 2) uppgå, belöpa sig (till), huilchit ey skall
befynnes haffwe vp[lupi]t til en höne BSH 5: 364 
(1509).
uplöpa, /. L.
liplöpis skip, n. mindre fartyg som kunde gå 
längre upp i trängre och grundare vatteni Se K lem­
ming, VAH 25: 270. SR 21 (ordet förklaras enligt 
Klemming qf Bure med ”örligliskij) för uplop, af Sö­
derköping ett skip medh tiughu man (båtzmänlf).
uplösa (op-. Opp-), v. [Ä. Dan. oplose] 1) 
upplösa, lösa (band, det som binder el. är bundet). 
thu wplöste mina wadhelika snaror Su 339. oplöstom 
knwte Lg 991. opplösom wara lokka ällar haar ib 3: 
462. — bryta, opläta bokena oc vplösa hennas insiglen 
MB 2: 340. — uplösa sin tiäld, nedtaga sina tält, bryta 
upp. vplöste israel sin tiäl (moverunt castra) MB 2: 
25. 2) upplösa, lösa, utreda, tyda. at j thz (o: he-
melikit spörsmaal) vplösen mz räth swar MB 2: 115. 
vplösto eller vthtyddho hans gatha ib 116. — Jfr 
lösa up. 
upmer, adv. L.
upmura (op-), v. uppmura, bygga, en stadher . . . 
op niuradher mz hundrada portuäriom Bil 1020. — 
uppföra, lata upmura muren i mellen badhin husen 
SJ 36 (1426). ib 37.
lipilläla, v. L. uppmäta, läti hwan landbo . . . 
vp mäla ällir wägha mykit han framgör Bir 5: 117.
upnyia (op-. opp-, -nya. -nyghia. -ny|>ia 
(sannolikt skrijfel) Bir 4: (Avt) 18l), v. L. förnya, 
nydana, omdana, vi bidhom helaran . . . hulkin vp- 
nya skal (reformabit) wan ödmiuka licama MP 1: 15.
— förnya, återställa, passa kirkiu ma pafin en han 
vil op nyia, oc fäghre göra Bir 4: (Avt) 178. pe hälgho 
kirkiu gulf vp nypia ib 181. at vpnya thän välsign- 
adlia vingardhin ib 2: 157. atirbyggia oc vpnyia (inno- 
vare) stadhen MB 2: 250. ib 230. här thykkis första 
allirsins godha enfalloghet vara opnyadh Bo 140. wp- 
nyandhe siälinne kraft Ber 146. — förnya) gifva ny 
kraft el. bekräftelse åt. at stadgha oc vpnyia mz them 
fridh oc wenskap MB 2: 262. vp nyia mz idher wen- 
skap oc brödherskap ib. ib 263, 271, 272, 275. Su 335, 
368. — förnya, gifva nytt lif åt, föryngra, skal mins 
kärlekx eldir . . . koma j thik ok swa skalt thu vp- 
tändas mz allom dygdom j hulkom thu skalt brännas 
ok rensas af syndomen ok af läggia lustans skin ok 
vpsta sidhan swa som vpnyadhir fugil Bir 1: 255.
— förnya, upplifva, stärka, gudh som al thingh vp­
nyia ok vidhir queker Bir 1: 228. nar fulkomne män 
gifwa sinom iämkrisnom godha gärninga äptedöme 
och wpnya them mz sinne prädican Ber 56. ens opp- 
nyas samwitz sötme LfK 86. — ref. upnyias, 1) 
förnyas, nydanas, omdanas, vpnyins (renovamini) j 
idhars hugx gudhelikhetz anda MP 1: 125. hwar som 
andin tilbyriar at opnyas äpte sins skapara biläte Bo 
134. astundilsin oc vilin opnyas ib 132. — förnyas, åter­
ställas. ät . . . gop sipuänia (o: matte) byrias oc vp- 
nyas Bir 4: (Avt) 183. ib 1: 17, 5: 130. —förnyas, för­
yngras. jak hawir . . . eth andelikit hiärta hulkit iak 
läte gerna sundir skära j stykke vtan atirwändo ok vp- 
nyas altidh til sama pinonna. til thz at hänna hiärta
kolnade . . . j thinne thiänist Bir 1: 105. — återupp­
rättas. dygdhe mz hulkom thu mat vpnyas (renovari) 
aff (ex) syndomen Bir 1: 255. — förnyas, återväckas, 
åter upplifvas. hughnadzsins luste tilburdhe sötelika 
vpnyghias j hänne Bir 4: (Dikt) 265. vpuäkkis ok vp­
nyas war glädhi aff thy ib 1: 318. —förnyas, åter­
väckas, upprifvas. opta vpnyadhis thöm sorghin Bo 
202. ib 205. Bir 1: 31. altidh skal hans pina vpnyas 
ib 52. nw opnyas sarin oc värkin Bo 199. 2) for-
nyas, upjjrepas. o roop oc skrii äwerdelika lywdande 
oc aldrig tysnandhe huilken altidh opnyas Su 132. — 
upnyia ater, förnya, återupprepa, opnye aatir ther 
for abbatissonne sina lofuan VKR 23. ib 54.
upnyian (-nyan), f. 1) förnyande, återstäl­
lande, återupprättande, til ... gudhelighetz wpnyan 
(ad ... devotionis perditce restaurationen) Su 228. — 
förnyande, bekräftande, mz fredzsens oc wenskapsins 
vpnyian MB 2: 263. Su 368. thenna troloffuan, ällir 
gambla troloffwilse wpnyan ib 366. 2) förnyande,
återupp,repande. tässe loffs idhkan oc altidh äwerde- 
likin wpnyan oc begynnan (hujus laudis frequens inno- 
vatio) Su 334.
upnyiare (-nyare), m. förnyare, återställare, 
återupprättare. han som är fridzins skapare ok vp 
nyare (reformator et conditor) Bir 1; 225.
upnyilse (op-. -nygilse), n., i slit pl., och f. 
1) förnyelse, omskapelse, o ... gudz son som . . . 
vnte mik döpilse nadh oc oforgänglika vpnyilsanna 
äro ST 255. — förnyande, återställande, skulu mange 
wiingarda . . . the som . . . thörre haffua warit til- 
böria at göra frukt äpter sins wpnyilse dagh Bir 4: 6.
— förnyande, uppfriskande, stärkande, behöffua the 
(o: nadhinna gaffuor) . . . idhkelika wpnyilse Su 359.
— förnyande, förhållandet el. egenskapen att vara
(alltid) ny. her är glädinna opnygilse (novitas) Su 
137. 2) förnyande, återupprepande, varkunna . . .
honom . . . staddom i swa mykle thwang . . . oc gabb- 
ilsanna opnyilsom (renovationibus) Bo 197.
upnäinna (op-. -nempna), v. [Ä. Dan. op- 
nævnej L. säga namnen på, uppnämna, uppräkna, 
nämna, kesthe the ok korade vi [6] friborne men 
ok vi [6] bönder . . . som vpnemde ok ladhe j wal- 
et tesse epterscriffne iij gode men FM 259 (1506). 
the (martyrerna) hafwa mange otalike warit swa at 
engin människia kan them räkna tho wil iak . . . 
nokra faa her äptir vpnempna ST 12. tha thera nampn 
varo all op nämpd Bil 848. wi alle för vpnämdhe 
oc nw när staddhe thessens landzenss jnbyggare FM 
59 (1457). tässe vpnämpde städher oc byiar MB 2: 38. 
ib 378. KL 382. LB 7: 20.
upnöta (op-. opp-), v. [Ä. Dan. opnode] L. 
1) njuta, åtnjuta, blifva delaktig af. nar prästen haffde 
oppnöth sacramentet Lg 3: 429. 2) förtära, för­
bruka. sidhan thz korn war alt op nöt MB 1: 256. 
nw vpnötis offrit j vt huseno Bir 1: 386. at mannin 
äruodha af morgbnenom ok til quällin ok hustrvn 
vpnötir j enne stund alt thz som saman sankat war 
ib 121. min licamme är thz miölit han är siälina 
kostir oc opnötis ey ok minzskas ey vtan mätte siäl­
ina ok är al tidh then sami swa at han kan ey op- 
nötas ib 3: 60. — förtära, göra slut på, förstöra, at 
thäskyns hite skulle ey opnöta mantzens natwro MB
upuötoliker 851 iippeliiilda
1: 107. swa som siwkx manz blodh thörkas ok vpnötis 
(consumitur) j allom adromin swa vpnötis mit blodh 
af naturlikom dözsins räddhoga Bir l: US. at lösa ok 
opnötha ondha watzsko LB 4: 341. Bir 1: 31, 71. 
skulu thesse slitas ok vpswälghas af diäfwlomen ok 
tho skulu the ey vpnötas ib 16. vm nakot thört trä 
lägx vppa eldin briudir thz rasklika ok vpnötis ib 
146. ib 2: 17. han (min kärlek) . . . gör siälinna brinn­
ande oc opnötir hona ey ib 171. ib 1: 302. elden nidher 
kom aff liymblenom, oc vpnötto alt offret MB 2: 284. 
ib 282. lwghin wpnötte syndogha män Ber 65. iak 
skal wpnötas swa som thräkker och swa som klädhe 
hwilkit som ätz af mar ib 187. — abs. är han (an­
den) brännande ok vpnötande swa som eldin Bir 1: 
187. — medtaga, uttömma, utarma, thu then hälghe 
ande vpfyl thänna kalla ok vpnöta ok vanmaktogha 
(exinanitum) biscopin mz tliinom kärlek Bir 1: 336. 
— medtaga, utslita, göra kraftlös, förstöra, en sma- 
swen . . . var swa som aldir opnöttir af thriggia 
ara sooth KL 365. hon . . . lifdhe sidhan eth halft 
aar vpnöt af allir ok äruodhe VKR xx. jac görs 
fast gamal oc opnötter SD NS 1: 563 (1406). ib 2: 
33 (1408). vpnöthir syndin likamanen Bir 1: 144. liulk- 
in som hawir opnöt licammin j syndom ib 2: 154. 
the vpnötas j syndinne ok flyta nidhir til häluitis ib 
1: 329. — tillintetgöra, nedgöra, nedslå, kullslå. han 
wpnötte (consumit) menlösan man och omildan Ber 
189. menlös man wpnötis af gudhi nar hans menlösa 
ranzsakas grannelika oc Jiknath gudhelike menlöso 
synis änkte wara. ämwäl wpnötis omildher man af 
gudhi, nar hans omildhet wpletas mz gudhelike doms- 
ins kloko snilde ib. — utplåna? bör mik til at han 
pina alt til thäs the (synderna) äru alle opnöta Bir 
3: 266. 3) bruka, använda, j hans loffui . . . wp-
nöta oc framdröga tholka nadher tik inguthna Su 
341. ib 197. — använda, tillbringa, allan thera tima 
opnötto the i dygdelikom gärniggom Su 58. Bir 5: 
80. swa at annor stwndhen oppnöthes i andeliko siäia 
gangne oc annor i likamans nödhtorfft LfK 70. han 
. . . vpnöte ok lifdhe sin tima nyttelika ok höfwisk- 
lika Bir 1: 329. — använda, förslösa, aff timans för­
tapparom, som honom syndelika oc oskäleka oppnötha 
LfK 70. at vpnöta fafängelica timan Bo 16. Bir 1: 
328. timan . . . hawir jak op nöt j världinna fafängo 
ib 3: 385. KL 251. MP 1: 52. — Jfr llötft lip.
lipilöteliker (op-), adj. som förtäres el. kan för­
täras. the . . . ophängdos i häluitis brännande galgha, 
ther äwerdelika hängia i olidelikom eelde, oc aldregh 
togh opnötelike ällar förfarlike Su 126.
upilötilse (op-), n. pl. och f? 1) utslitande, 
förstörande, tannana opnötilse (consumtio) ok äruodhe 
Bir 3: 140. til starka naturinna opnötilse ib 2: 311. 
2) användande, tillbringande, ransaka . . . tilkomm- 
andhe dagxsens skäleka opnötilse LfK 70. — förslö­
sande. wi skulum göra räkinskap ... af fanyttom 
ordhom och thankkom och timans wpnötilsom Ber 190.
lipilötning (opnÖtnigh), f. bortnötande, förtä­
rande. äpther . . . thäs bärgxsins opnötnigh Su 133. 
uppa, se yppa. 
uppa, se up a.
uppe (uppi L. oppe. uppa. oppa), adv. [/$/. 
uppi] L. 1) uppe, ofvantill. systrana koor skal
vare vppe (superius; motsv. st. Bir 4: 23: owirmeer) 
vndi thakino VKR 69. losnade vppa i bergit bade 
sniö oc sten oc trä Di 43. om ... bryner bwlna 
eller adliror oppa j tynningom LB 2: 52. högt uppe 
å grindenne TK 269. — uppe, i högre läge. gaff ca- 
leph henne frukt saraan aker vppe (superius) oc nidbre 
MB 2: 70. 2) däruppe, därpå, her tordli marsken
skikkadhe sina borgh . . . ä hwath han oppe bleeff 
äller aff reedh han wiisthe wäl togh hwath norges 
män leedh RK 3: 35. een fyrepiil kom i hödh ther 
före the oppe (på el. i slottet) waare komme i nödh 
ib 614. 3) i upprätt ställning, swa stodh han oppe
bundin vidh the studhina (stelit rectus ad illam co- 
lumnam ligatus) Bo 190. siälin stodh rät oppe sua 
som een mäniskia Bir 2: 15. 4) uppe, ur sängen.
om morghonen arla war han idhkelika vppe ST 242. 
5) i för alla tillgängligt el. öppet skick, som apen 
gathabodh vppe haffua SO 115. gik han til fiärdha 
husit hulkins portir vppe (öppen; aperta) war swa 
som til halfs Bir 1: 223. — uppe a, prep. uppe på; 
på. för än min härra stop vppe a pik (antequam in 
te adscenderet dominus; yttrande till korset) Bu 140.
Uppe foiudha, v. uppbjuda; hembjuda (fastighet åt 
egarens slägtingar till inlösen), iach . . . haffuar till 
kiöps vppebwdot mynom rätta nestha frendar szom 
mik aff rättha bwrde vpp at biwde all myn grwnd 
gotz oc eghiar SD 4: 585 (öfvers. i hds. fr. sl. af 
im-talet). Jfr upbiufa, biudha up.
uppe bära (uppä-. oppe-), v. [Ä. Dan. oppe- 
bære] 1) uppbära, hålla uppe. äpter himilin tha 
war thz (o: palatz) giort et liknilse aff gull . . . the 
stolpa himilin oppe bära aff ädhla stena mono the 
wära Al 3657. 2) uppehålla, vidmakthålla, gudh som
al thingh uppä bär MD 20. — Jfr bära uppe.
uppe flyta (oppe-), v. flyta ofvanpå. pilten oppe 
fiytandhe liffwandhe som lättasta fiädher Lg 221. thz 
fätha wil alth vppe flyta GO 28. ib 436.
uppe gailga (oppe gaa), v. försiggå, eg a rum. 
mangh stoor örligh och smaa monde i swerige manga 
stadz oppe gaa RK 3: 1830.
uppehald (oppe-), n. det som uppehåller el. nä­
rer, näring, eg. och bildl. thetta är waar födha ok 
oppe hald Al 6097. gudz ordh äru . . . swa som siel- 
inne andelik födha oc oppehaldh Lg 976. af siälfwil- 
iandis fatighdomenom. hwilken som är alla renlifwes 
fostermodher ok vppehald (nutrix et fomentum) Su 421. 
Jfr upliald.
uppelialda (uppi- L. oppe-, -holda. -halla. 
-haalla. -holle), v. L. 1) hålla uppe, hålla upp- 
lyft, uppehålla, uppbära, stödja, understödja, äpte siax 
dagha ok prätighi. sipan sonen var hängdar. com faser­
en atar tel galghan . . . sonen talape tel faseren . . . 
aldre var mik sua väl. som mik havar här varit mz sancto 
iacobo. som mik vppe haldar (sustentât) Bu 170. j säteno 
äru fy re stolpa som bära oc oppehalla (sustentantes) thz 
som midhuägho är a stolenom Bir 2: 242. jak är then 
som vppe haldir hymil ok iordh mz mino walde ok ey 
vppehaldas the af nakrom androm thinghom ällir stölp- 
om ib 1: 9; jfr 2. skalff hon . . . viliande nidhirfalla 
a jordhinna vtan hon hafdhe oppehälliz aff androm 
qvinnom ib 3: 273. oppehiölz hans licamme aff iarn- 
spicomen ib. fötrine vppe hiollo mästa byrdhena ok
uppelialdilse 852 upredha
likamanzsins thungha ib 1: 85. ib 3: 272. Bo 200. ey 
gitandis siälff bära aller oppehalla sin klena likama 
MB 2: 201. vppehallandis henne j synom fampne ther 
til hon atirkom til sith synne ib. 2) uppehålla, 
upprätthålla, vidmakthålla. J)U bar cristum. som giorje 
ok vppe haldar alla väruldena Bu 499. al thingh äru 
skapadh ok vppehallas af thinom godlek Bir 1: 76. 
skulu vppehaldas hwarn syknän dagh iwi varre grift 
tu staplyus af eno halwu lifspundi vax SD 5: 563 
(1346). ib 564. vppehalla lius ok altara klädhe j thy 
cappallino KL 109. oppeholda äuerdeligan eeldh LfK 
237. ib 30. — upj)r ätthål la (genom fullgörande el. iakt­
tagande), fullgöra det som hörer till ngt. med ack. 
el dat. tha var . . . riddirskap ok ära nidhrat swa 
thz man näplika matte fa thän thz vilde oppehalda 
Fr 49. äpter thän herra os hafdhe at valda ok alla 
vara äro skulde oppe halda Iv (Cod. B) 793. här är 
een sidh ... iak vardker han nödhugher vppe kallda 
ib (Cod. A) 4392. vm han forma fet frälsit vppe 
haldä SD 5: 477 (1345, nyare af skr.), fiänistenne vppe- 
haldä med häst oc vapn ib. — uppehålla, upprätt­
hålla, sköta, klärka gatho ey vppe kaldit gudz thiän- 
ist j kirkionne Bil 877. sionga oc oppehalla natta 
tidhe oc daghtidhe Bir 2: 69. RK 1: (Yngre red. aj 
LRK) s. 285, 3: (sista forts.) 5528. thöm preste som 
ther nu mässor oc siäla rycht vppe halder SD NS 1: 
23 (1401, gammal afskr.). som vndirstandas . . . wansk- 
licha wara sitt embete vppehaalla när the fasta VKR 
17. alle fatige gamble borgara . . . som ecke makt 
haffue vppeholle ämbetet j skreddara companj SO 115. 
3) uppehålla, underhålla, försörja, nära. liwilke . . . 
kungradho ey. oc thyrsto ey. tky at gudz höghro 
hand vppehiolt oc födde them KL 203. Bir 1: 308, 310. 
iak oppehalz aff thino äruodhe ib 2: 166. gozsit ther 
the skulu mz fordhas oc oppehallas ib. giui sua mykyt 
ingiäld til al tarit at een prestir maghe ewerdhelica 
oppehallas aff thy ib 3: 52. iak skal gifwa thik akra 
oc bya af hulkom thw maghe ärlica oppehallas oc 
lifwa Gr 262. 4) tillhandahålla (ngn ngt), hålla
(ngn) med (ngt), clostrit skal mik vppe halda födho 
ok annat hwat jak vidhirthorff SD NS 1: 168 (1402). 
5) understödja, underlätta, throne män oc qwinnor 
ärffuodadho wm likamlikin stykke hwilke togh ey waro 
ällir kalladhos apostla, wtan til hulpo oc wppehiöllo 
thera ärffuode som mik thiäntto hemelikare än andre 
(erant administrator es et relevator es laborum servien- 
tium et assistentium mihi secretius) Bir 5: 29. 6)
hålla ut med, fördraga, han (o: kärlekin) . . . vppe- 
hallir thollelika al hard thing (sustinet omnia) MP 2: 
129, kärlekin är maktoghasta stud til at vppehalda alt 
ärfuodhe oc dröfuilse ib 128. 7) ajhålla, utesluta.
at the . . . thöm oppehallin aff gudz likama SD NS 
1: 415 (1405). 8) hålla upp, upphöra, han badh
dagh oc nath at han ey vppe hulth j x dagha oc nättir 
ST 92. ib 143. thz han vppe haller aff frästilse Gers 
Frest 2. — uppehalda sik, 1) hålla sig uppe, 
stödja sig. hon . . . togh mz sigh twa syna möör 
widh the andra sigh stödiandis oc vppehaldandis MB 
2: 201. 2) uppehålla sig, underhålla sig, föda sig.
köpto the . . . thz the sparlica sik oppehiollo mz Gr 
285. — Jfr lialda uppe, äfvensom uplialda. 
uppelialdilse (oppe-, -hällilse. -hellilse),
n. pl. uppehåll ande, vidmakthållande, underhåll, thässe 
fäm. so oc höra. lokta oc smaka ok hanna äru i 
howdzsins vndirstandilse i thässo stakkota lifweno 
licamanom til oppehällilse Bir 4: 130. tiil ena skielligo 
. . . affgift i kornn roog gäss och lamb tiil hanss 
liiffz oppehellilse aff samme geldh HSH 20: 31 (1506). 
— uppehållelse. gudh han är . . . wndher all ting oc 
wtan all tingh . . . wndher om oppehaldilsen, thy at 
han all tingh regerar oc oppe haldher LfK 30. — 
Jfr uplialdilse.
uppehälde (oppe-, -hälle. -häle ST 267, 539. 
-halle Bir 2: 232. vppähelle SO 33. oppähällä 
BSH 5: 35 (1505)), n. 1) uppehållande, uppbärande; 
det som uppehåller el. uppbär, nw ma spöria hwath oppe- 
hälde himil oc iordh hawer MB 1: 38. 2) uppe­
hållande, upprätthållande, vidmakthållande, til klosters­
ens byghning ok vppehälde BYK 1: 184 (l380). til husins 
vppehälde i abo BSH 1: 197 (1387). offrens vppehälde j 
tämplet MB 2: 286. til cristendomsens oppehälle Lg 3: 
346. til therra mässonar ok capelle oppehälde SD NS 
2: 10 (1408). ib 11 (1408), 44 (l408), 48 (l408), 53 (1408), 
64 (1408), 134 (1409). FH 5: 164 (1494). SO 33. gudz 
tieniste till vppehelle oc forbetringh fritt oc qwitt 
ath haffua . . . thet altaret ib 163. maunenom är mångt 
åfåt til vppehäldis sins lifz, thet annor diur haua af 
sin naturlik skipilse KS 40 (104, 43). huar som plägha 
mera dryka än hans naturlik skipilse torua til likamens 
uppehäldes ib 43 (112, 47); jfr 4. seal han ey taka mat 
mz astundan til buksens mätta, vtan til likamans en- 
kannelikit vppehälde KL 204; jfr 4. — vidmakthållande, 
bevarande, til vppehälde manga dygdha Ber 257. 3) det
som uppehåller el. vidmakthåller, styrka, boande män 
äru landz vppehälde KS 65 (160, 71). 4) uppehälle,
underhåll, näring, han var thorftoghir aat licamlicom 
mat til sit behof oc vppehälle (sustentatione cibi corpo- 
ralis indigentem) Bo 52. nytiadhe han . . . kostin til 
sit vppehelle Bir 1: 204. han hafdhe . . . sina vidhir- 
thorft til sit skällikit vppehälle ok fordhan ib 323. 
latir iak thik hafwa . . . mattelikin kost til kropsins 
vppehälle ib 248. nar frvetsamo bi in see at the ofruet- 
samo ok ondo biin äruodha til sinna ensamna fordhan 
ok vppehälle ib 258. hanom foresee om syna prouento 
ok vppehälde FH 5: 38 (1466). ärvvodha ... til sinna 
lykamlika thörft oc vppe häle ST 539. sith licamlica 
vppehälle aff androm tiggiandhe MP 1: 47. til fatigha 
manna vppehälde ib 2: 5. SD NS 1: 201 (1402). BSH 
5: 35 (1505). Bir 1: 102, 388, 2: 67, 232. tha hawir 
siälin oppehällis gooz (bona sustentationis) nar hon är 
ful mz dygdhom ib 166. aff goze . . . atirgömdo vi os 
änkte . . . vtan vars oppehällis vidhir thorfft (neces- 
saria vitce) ib 3: 284. thu värdhoghadhis ... os gifwa 
thin wärdhogha likama ... til siäla födho ok helso 
ok andelikit vppehäldhe ib 4: 159. — det som ngn 
har att lefva af, försörjning, min dottir war her mz 
warum kyrkio herra . . . och rädh ofwir alt thz han 
atte, oc thz nöth iak mykyt, oc war mit vppehäle 
ST 267. 5) stöd, understöd, hjälp, gagn. fram bära
. . . seex marek til harniska penninga som jnleggias 
schall vtj embetz bössan stadenom ock companijt til 
vppehelle SO 192. — Jfr upllälde.
uppiubar o. s. v., se opinbar 0. s. v. 
upredha (op-. opp-), v. [Fdan. uprede] 1)
uprensa 853 uprinna
ställa till reds, ställa i ordning; sadla, loot man 
thera örs opredha FI 1835. — bädda, en ärlig seng 
kösteligä opp redh Va il. — uppbädda, en godh op 
reedh sengh HSH 19: 165 (1506). 2) uppräkna.
idlira fwla gerninga alla op redha Al 6330. — Jfr
red ha sik up.
upreiisa (op-, -reensa), v. 1) upprensa, han 
lot oprensat (näml. det igenfylda Har stäket) i liten 
stundh RK 2: 3118. alle the qwerne bygningh aff 
brytha och forssen vprensa, och göra han swa fryan. 
som han aff allder warit hauer F1I 1: 32 (1455, gam­
mal afskr.). holle bergsmennen oppo at lathe reense 
bergeth och grwffwen, som igen fallen war, swa at 
grwffwen är noget när opreensidh DD 1: 198 (1506, 
eft. qftr. hos Langebek). 2) rena. naar som manzs- 
ins hogher wardher wprensadher (expurgata) aff allom 
jordzslikom lastom Su 336. — Jfr rensa up.
upreppa, v. [A. Dan. opreppe. Mnt. upreppon] 
rifva upp, åter uppröra, åter framdraga, hvilken j 
embetet thalar pa seeth ok böth saack ok vrepper 
(för vprepperj thz pa nya, eller vp repper nakan den 
deell som forlickt är j embetet SO 117.
upresa (op-. opp-, -reesa), v. [Fdan. uprese, 
oprese, opreise] L. 1) resa, uppresa, upplyfta, gifva 
upprätt ställning åt (ngn), loot hon sik opresa i säng- 
inne KL 344. 2) låta (ngn) uppstå, uppväcka (från
de döda), symon . . . dömde thän til dödli aff thöm 
twem som ey gate dödhan vp rest aff dödha Bil 104. 
gudh fadhir vprästo sin sighnadhe son af dödh KL 156. 
ba|) iohannes ihesum christum up resa drusinam Bu 
151. goth är them som här wardha dräpne aff mannom 
stadugt hop haffwa til gudh at han them atir wpresir 
MB 2: 299. tha jak han atirfik oc saa swa ärlika wp- 
restan Su 216. Bil 86, 480. KL 90, 134, 136, 172. Bo 
71, 72. Bir 1: 45, 159, 2: 139, 140. Lg 441. 3) resa
sig, komma på grön qvist. wart cronennis stadh stoc- 
holm . . . saa fordarffueder . . . saa at thee skaden 
fongit haffua aldrig ytermere her elfter vpresa kunno 
BSH 4: 282 (1501). 4) resa, uppresa, uppföra, upp­
rätta. pär han sa pät (korset) u präst Bu 140. en wprestir 
stighi Su 262. the thor manligh stägel opreesa RK 3: 
851. thz sama gudz hws . . . thz war rest aff opreste 
studh MB 1: 495. haffdo vprest eth altara ib 2: 58. 
ib 230. en prästar . . . vilde ... up resa ok rätta 
sancti laurencii kirkio. som longobardi brändo Bu 417. 
ionathas . . . tog til at atirbyggia oc vpnyia stadhen, 
oc bödh mästir mannomen som före ärffuodit stodho, at 
the först skullo vpresa mw'rana kringhom bärghit syon 
MB 2 : 250. 5) upprätta, bringa till stånd, skal war
herra opresa himpna rike i iordhrike MB 1: 15. 6)
uppresa, höja, lyfta, thera baner är oprest (erectum) 
Bir 2: 181. ib 3: 407. wpresa falsk batieer PM 25. 
7) sätta upp, sätta i rörelse, sätta i gång. han op- 
reeste strax een storan her RK 3: 1394. opreesa een 
storan skara ib 4012. ib 2057. en stoor vpresning the 
rytzor vprest haffua mot thenne landz ändhen FII 5: 
24 (l464). — sätta i rörelse, föra. sampnadhe alexan- 
dher storan häär mz allo. oc vp reste han (admovit 
castra) mot demeterium MB 2: 252. — uppegga, upp­
hetsa, hetsa, han . . . opreste thän menlösa oc milda 
höffdingan moth thän godha mannen Su 67. opreste 
(concitavit) hon . . . mothe mik manga handa ether-
ful dywr ib 162. 8) uppväcka, framkalla, åstad­
komma. moln oc rädheliken skyy opreesa storma oc 
stora rägn skura Su 119. vpresa kärlekx brendagha j 
manna hiertom MP 1: 153. somlike aff iudhomin vp- 
reste geensängn mote them ok hat KL 161. huat 
hinder ok forsaat diefulen vpreste moth henne Lg 3: 
530. — sälta i gång, ställa till, framkalla, wpreste han 
otaligen örligh MB 2: 217. — sätta i gång, företaga. 
mäktogh stridh . . . oppresa skolandis moth konungh- 
enom Jongobardorum Lg 3: 308. 9) upprättaf godt-
göra. til ath wpresa allan skadhan PM xv. — up- 
resa sik, uppresa sig, göra sig upprorisk, han seer 
mannana hiertha . . . vpresa sik rnot andans vilia MP 
1: 102. — ref. upresas, 1) uppresa sig, resa sig. 
thetta folk skal oprisa som leon, oc opresas som leena 
(ut leæna consurget et quasi leo erigetur) MB 1: 415.
2) uppstå, framträda, äpther aoth wp restis en annar 
härgreffwe som kalladis sanghär MB 2: 77. — Jfr
resa up.
upresilse (op-), n.pl. och f? [Fdan. upresels(e)] 
1) uppresande, uppväckande, af lazari vpresilse Bo 
155. huru myklo vadhelicare andelikin dödhir är än 
licamlikin oc siälinna opresilse ärlicare än licammans 
Bir 2: 140. 2) uppresning, uppror ; upproriska tan­
kar. inskiutir han synda idrogha mot them vpresilsom 
MP 1: 102.
upresning (op-. opressningh. oppresnyg),
f. [Fdan. upresning, upreisning, opresning, opreisning. 
Fnor. uppreisning] 1) resningf höjd. the högha 
wäggianna wpresningh (elevatio) nidherbrytis Bir 4: 
80. 2) uppresning, uppror. BSH 4: 218 (1497). om
then opresning oc owilie, som kommen är mellem 
her peder twreson oc almogen i tiwst ib 5: 339 (1509). 
at stille then opresning ib. almogen, som then op­
resning haffuer giort ib. hawer han gyort iij (3) op- 
resni[n]ge mot mig ib 338 (1509). mädhen her görss 
sadhono oppresny[n]ger • pa meg ib 339. ib 342 (1509), 
343. HSH 18: 49 (1496). 3) mobilisering? han .. .
sagde, at rydzerne hadhä giorth en swor opressningh 
therj-i landi t, än huath the willä oppaa slaa, wisthä han 
ickä FM 199 (1504). en stoor vpresning the rytzor vprest 
haffua mot thenne landz ändhen FII 5: 24 (1464).
uprest (opreest MB l: 68,269),/. [Jfr Isl. upp- 
reist] uppståndelse, epter wars herra byrdh oc opreest 
aff dödha MB 1: 68. ib 269.
upreta, v. uppreta, uppegga, vpretandis konunxsens 
hogh mote jwdam MB 2: 322. aff tolkom falskom kära- 
malom vpretther ib 323.
upridha (op-. -ryda), v. rida upp el. uppåt, 
rida till en högre el. nordligare belägen ort. thaa han 
opredh BSI1 5: 110 (1506). komber en aff kwngens 
hoffsyndher op rydende ib 485 (l5ll).
uprinna (upp-, op-), v. [Fdan. uprinne, oprinne] 
1) uppgå, uppstiga, om person, jhesu nampn är oprinn- 
andhe (oriens) man ... ok huar then som nokot got 
gör vprindir (orietur) vndir honom MP 1: 36. iak 
. . . wart swa snarlika oc wadelika nidherslaghin tha 
iak som bästz än nylika opran Su 162. 2) upp­
rinna, uppspringa, flöda upp. bildl. thässin himerikis 
välsignadha adhran oprunnin i spoleto dal KL 329.
3) uppspira, somlik (näml. säd) fiol j stenogha iordh 
. . . oc visnadhe genstan hon vpran MP 1: 84. Vienna
up ris a 854 upruiiiiiii
. . . war röd soin roos oc smal som röö oprumien MD 
445. — bil dl. at fundera fornämpda hälgasta nya ren- 
liffnadh aff hwilkom skulu wpprinna fruktsamlika win- 
qwista Bir 4: 6. at ey skuli wprinna (pullulet) i os alla 
ondra thinga frö och sädh Ber 172. begynnadhe tha i 
clostrit lydhnan oprinna, som wänasta lilior Lg 3: 
265; jfr 5. 4) upprinna, uppgå, om sol, stjärnor,
dag. wpran oc syntis en ny stiärna Lg 67. een stiärna 
skal oprinna (orietur) aff iacob MB 1: 417. thässe 
andelika sool skal os ater oprinna a domadagh ib 490. 
lithet äpter ath daghen opran RK 3: 467. — bildl. 
kärleken opran iblandh brödherna, som solennas sken 
äpther mörka syndennas nath Lg 3: 265; jfr 5. 
5) uppstå, uppkomma, sidhan vardhir thz skyit til 
änkte thy at thz var oprunnit (orta erat) aff jordh­
inna orenlikhet Bir 2: 159. spöria af huat sak käru- 
malin äru oprunnin ib 189. oprindir thorn höghfärdh 
oc dyrfwe aff thera atirhalle ib 50. aff olofflike syn 
wprindir syndelikin astundan ib 5: 68. loffwis gudz 
son j sinna ärofulla modhers afflinga tima thy at aff 
henne wpran allom helsa Lg 3: 51. fals är vprwnnen 
bland quinnor oc män MD 394. — Jfr riliua up 
samt upruilllill»
uprisa (op-. -riisa), v. [/$/. upprisa. Jfr Mht. 
uprisen] 1) uppresa sig, resa sig. thetta folk skal 
oprisa (consurget) som leon oc opresas som leena MB 
1: 415. 2) iippstå (från de döda), alle hälghe män
fore wars herra byrdh stundadho ther iordhas som 
then hälghe ande hafdhe them bewiist at gudz son 
skulle iordhas oc oprisa MB 1: 313. jak skal . . . tha 
minnas . . thäs salugha landz, som min son skal i 
födhas oc pinas, oprisa aff dödh ib 379. ib 268. rees 
hon (Maria) op til then ewinnelika faghnath, som wi 
wäntom os til oprisa a doma dagh ib 399. 3) hjfta
sig, höja sig. hugswalilse ... aff hwilkom the maghin 
tröstelikare wprisa til gudhelika thinga Bir 4: 95. 
VKR 4. han kan aldrig til dygd vprisa MD (S) 206.
4) uppstiga, komma till välde? tha the (o: drotzst ok 
marsk) vprisa sa wexer thom giri MD (S) 259. — 
resa sig, blifva mäktig, stärkas, thy oprees (surrexit) 
kirkian aff dröuilsom oc fatikdom at gudh skulle 
vara thera arff ok ey världin älla kötit Bir 2: 149.
5) uppresa sig, blifva upprorisk, at wii ey wprisin
(insurgere) mz olydhno mot warom formannom Ber 
66. 6) uppstiga, uppstå, om dimma o. d. myrk oc
rädhelik skyy oprifwa (för oprisa; surgunt) en väghin 
moot räghnbogans klarhet Bir 2: 156. 7) uppgå,
uppspira, en wander skal oprisa (consurget) aff is­
rael MB 1: 417. — uprisa sik, uppresa sig, resa 
sig. thässe orma bordho sik opriisa Al 9299. — Jfr
risa up.
uprista (op-), v. [4. Dan. opriste] upprista; ge­
nom uppfästande åstadkomma, all min saar nyleka 
sargat oc grymelika oprist Su 195.
upriuka (-ryka), v. uppstiga, om lukt. thera 
strupe är vppen graff aff hulkom versta ogudlica 
ordha lokt vprykir MP 1: 19. Jfr rillka up. 
upriuva (-ryva), v. L.
upriya (vpp-. op-. -ryva), v. [Fdan. oprive] 
L. 1) upprifva, vidga genom rifning. vm the sarin 
heinados ... tha vpreff hon them medh sinom naghil 
VKR XIV. 2) upprifva, upptaga, oprifwa vore
sänckningher BSH 5: 364 (1509). tesse ii nya raar wp 
ryfwa FH 5: 132 (1489). 3) upprifva, upprycka.
the aghn älla thän thorn som fästir är j kötit när 
hiärtat är ey rasklica oc bradhelica oprywande Bir 
3: 319. vpprifua tislana wr huetheno MP 1: 73. Bir 
1: 246, 3: 398. nar . . . iak vp reff genwärdogha busk­
ana ib 1: 244. nw är öxin redho ok han är komin 
som wäghin skal redha ... ok vprifwa alt thz som 
mote staar ib. vm al fructsamlico trän oprifwins mz 
rotom ib 3: 65. ib 292. MP 1: 276. ardhir hulkit som 
. . . opriuar (exstirpat) rötirna Bir 2: 8. oprifwande 
musugho oc ofructsamo rötrina ib 157. han (räfven) 
haffwir hona (roten) op riffwith mz sin foot RK 1: 
(Albr) s. 208. Bir 1: 291, 2: 329. vprifwir hon (själen) 
manga synda bölgio (multos stipites peccati exstirpat) ib 
1: 372. mz dröuilsom oprifwas syndanna rötir ib 2: 30.
— upprycka, utrota, see hwru han vprifwir v dygdher 
mz rothum Bil 214. Ber 18. mz wilianna dödhgyrilsom 
vpriuas alle laste KL 257. then hälghe ande . . . vp- 
rifwär (exstirpat) höghfärdh ok oatirhald Bir 1: 260. 
at syndenar ok lustane vprifwins af wärldinne ib 339. 
opriflf oc fordriff alla lasta j thinom gardh ib 2: 333.
— utrota, utdrifva. at the som fara mz tholkom spa­
dom skullen fördömas ok oprifwas aff cristna manna 
värdzskapi Bir 3: 396. skal gudh wmkulkasta thik 
och wprifwa thik Ber 134. — bortrifva, bortskära. 
hwar som omskiptelike lite saas oc the oprifwas (suc- 
ciduntur) fore qwämolikin tima tha dugha the ey til 
thz som litas skal Bir 3 : 340. 4) upprifva, ned-
rifva. ath alla bygninga . . . som noghor waadhe . . . 
maghe aff koma skuli vpriffuas oc bortföras Bir 5: 130. 
nagre foteqwarnar, som . . . ey oprefne . . . äro GS 41 
(1414). effter thet at brodher niclis haffuer the flödh- 
giwtor bygth i threm hulum . . . oc skadhelikit worde 
clostreno thet vpriffua som nw bygt är VA Fl 24 : 322 
(1442). 5) upprycka, häftigt öppna, mz vndirsam-
licom starklek opreeff hon mz sinom handom ena an­
dra dör som atir var fylt mz stokkom ok stenom KL 
326. — Jfr riya up samt ater upriva, äfvensom 
uprisa.
upriyilse (opp- Lg 3: 265), n. pl.f uppryckande; 
utrotande, rät synda vidhirganga är syndana vprif- 
uilse MP 1: 5. Lg 3: 265.
upriyirska, f. utroterska, den som utrotar, rät 
vidhirganga är . . . syndanna vprifuirska MP 1: 304.
uprop, n. [Jfr Mut. upröp] uppmaning? jngen skal 
öffwergiffwa sin skikkilse äller stadga före nokor föke- 
bod äller tidhande äller wprop PM 26.
uprop a (op-), v. [Mnt. upropen] 1) utropa, 
högljudt ropa, uppgifva ett rop. swsanna opropadhe 
mz store röst (exclamavit voce magna) LfK 62. 2)
utropa, utbrista, tha opropadhe ysaias oc sagdlie. 
thätta är gudz fadhirs lius KL 405. ib 406. MB 2: 
398, 399. 3) utropa, genom zitropande uppmana till.
lät wp ropa wm allan stadhin aiment at iordha hiilgha 
iomfru mz hedher Bil 464. stadgom wj ... ath jngen 
skal dirffwas wpropa almännelikit rooff PM 31. — 
utropa, genom utropande tillkännagifva el. kungöra. 
kong hans . . . haffuer vpblest och vpropat offuer alla 
gator i calmarne ofridh BSH 5: 56 (1505). — Jfr 
ropa up.
upruunin, p. adj. L. Jfr upriuna.
üprykkia 855 ttprättirska
nprykkia (op-, Opp-), v. [A. Dan. oprykke]
1) upprycka, med hast el. med kraft upplyfta el. upp-
taya. then som opprykter wart jn til tridhia hymelen 
LfK 125. hennas son wart yprykther (raptus) til gudhi 
MB 2: 351. 2) upprycka, häftigt el. kraftigt upp­
draga, lösrycka, konungsins baner war wprukt RK 1: 
896. — upprycka, genom upptryckande aflägsna. et
ganzst trä mz rotom op rykt Al 7358. rötirna äru 
oprykta Bir 2: 329. — upprycka, utrota, bil dl. at the 
värsta . . . dyrkan oprökt mz rotom skuli allaledhis 
forga Gr 286. tha mat thu oprykkia alla laste Bo 101. 
the (tankarne) kwnno ey opprykkias w warom hiärtom 
LfK 42. — Jfr rykkia up.
uprykkirska (-erska), f. utroterska, den som 
utrotar, moderancia är odygdena rensyrska oc wprykk- 
erska LB 3: 29.
up ryma, v. L. Jfr ryma up,
upryva, se upriuya. 
upryva, se upriya.
upriikkia (op-), v. [Fdan. oprække] 1) räcka 
upp) sträcka upp. prestane . . . vpräkto til hymelin 
sina händir MB 2: 324. alla mz vpräktom liandom 
badho til gudh ib 287. ib 326. the sworo än tha alla 
i sändher the wille erchebyscopin aater haffua mz op- 
räkta händher RK 3: 1088. met tlieris vprechte hender 
eder herredöme segiendis ware huile och tro FM 179 
(1504). war mene landet edher ganzka velnilegh met 
theris vprechte hender ib 181. swäriande i hälghon 
mädh vpräktom fingrom SJ 147 (1446). ib 148 (1446).
2) räcka upp, nå. then som . . . mente sina makt 
vp räkkia til himelsins stiärnor MB 2: 307. — Jfr 
räkkia up.
upräklia (op-. opp-), v. [À. Dan. opregne] upp- 
räkna, uppnämna, nämna, al the gudz nampn som nw 
opreknat ärw LB 7: 21. the bökerna ... i hwilkom 
alla mina tanka, astwndan oc gärninga . . . wardha 
oppräknadha LfK 112. — redogöra för, nämna, all 
annor widhertorfftelik thing, som ey wpräknas j täss- 
om ordhom Bir 4: 39. all thesse ting, som nu up- 
räknat ähro TK 270. haa är then som hänne släkte 
kan opsökia äldher opräkna Su 78. opräknandhe be- 
syndherlega hwaria ena liennä synd Lg 826. — redo­
göra för, omtala, förtälja, han . . . opräknadhe för 
allom erchebyscops lasth RK 3: 370. han för them 
opräknadhe eeth ärende storth ib 763. — upprepa. 
jak vil nu optälia ok sighia al radh som konungenom 
varo gifwin oc sagdh ok thorn opräkna nu mz färrom 
ordhom (repetendo verbis paticioribus) hulkin jak 
sagdhe för mz flere ordhom Bir 3: 466.
uprätta (upp-, op-. opp-, -räta L. -rätha 
SD NS 1: 31 (l40l)), v. [À. Dan. oprette. Jfr Jsl. 
uppre'ttaz, uppréttadr] L. 1) uppsträcka, utsträcka. 
vprätte (extendens) han sina hand mot tämplet MB
2: 324. ib 328. 2) resa, höja. oprätte (erigat)
först miskunnena baner Bir 3: 406. 3) uppresa.
petrus räkte hänne hand ok vprätte hona KL 150. 
ib 230. the haffdo . . . starka blidhor wp räth RK 1: 
4302. bör os then stegan opp rätta LfK 185. tha 
wprätte iak Invan stadz mwrana om kringh källona 
Lg 823. tik vprätte (d. v. s. skapade dig upprätt) 
han (Gud) a twa fötir MP 1: 272. 4) upprätta,
återställa, gak oc oprät mit hws som thu seer at
falla vil KL 328. naar nidherfallando thing skulu 
bätras oc wprättas Bir 4: 60. 5) upplifva. swa
at kärleksins hiti vprätte (erigat) skällikhelina. ok 
skällikhetin styre älskoghans brändagha Bo 140. — 
stärka, vprät mik til aldhra dygda fulkompnilse Ber 
282. 6) godtgöra, ersätta, thu hafwir mik storan
skadlia giort, then skalt thu mik vprätta ST 315. 
skula the vpprättha allan skadhan SD KS 1: 96 
(1402). ST 493. B YII 1: 187 (1381, nyare af skr.). SD 
NS 1: 31 (1401), 104 (1402). FII 3: 19 (1442), 5: 135 (1489). 
FM 144 (1502). — uprätta sik, uppresa sig, resa sig. 
vp rättande sik (elevans se) .. . sagdhe hon Bir 1: 50. 
ib 5: 18, 19, 61. än tho at han opta vidhir frestadhe 
sik oprätta ... ok vilde gärna nima at gaa. tho 
formatte han änkte KL 367. ginstan vprätte yxen sik 
ib 108. — ref. UprättaS, 1) resa sig, upprättas, 
komma till sin förra goda ställning, fiöl han (Luci­
fer) sua at han skal aldre oprättas (cecidit irrecu- 
perabiliter) Bir 2: 195. 2) upprättas, upphjälpas.
suå som ovitur kunungur tapar ok fördärua si t folk 
ok landskap: suå oprettas land ok rikie af witra 
manna förrseo (i nErratan rättadt till föreseo) KS 57 
(143, 62). — jfr rätta up.
uprättare (op-. -rätare), m. upprättave, den 
som förhjälper ngn till den goda ställning som han 
förut haft. skal han (Lucifer) . . . ängin oprätara 
(recuperatorem) liaua Bir 2: 195. o syndoga manna 
älskare oc vprätare Ber 282. — återställare, jak 
ihesus Christus är lifsins oprättare (reparatör) Bir 
2: 121.
uprättar ejier (uprätu-), m. L. 
uprätter (upp-, op-. -rätir KL 157. n. -rät. 
-ret SD 1: 247 (1225, på två sZ.)), adj. [ZsZ. uppréttr] 
rakt uppstående, resande sig i höjden, upprätt, öfwarst 
a murenom stodho spyuth aff gul vprät ST 419. galgen 
staar af twem vp rättom (erectis) träm ok thwär trät 
är thz thridhia Bir 1: 197. änlitit (0: var) oprät (recta) 
ib 2: 135. ib 245. standen wpprätta ib 5: 19. stat 
vp rätir (rectus) aa thinä fötir KL 157. Gr 319. gre- 
gorius stodh oprättir owir vatneno mz thörrom fotom 
ib 316. enskona ormber är then, ther ständer op rätter 
MB 1: 160. — n. adv. rakt uppåt, i rät Unie uppåt. 
gangam . . . iuerunt ... a meridie ab amne eslo in- 
cipientes ubi prima teldra posita est. & sic de teldra 
in teldram. de grima in grimam. sunret uel opret SD 
1: 247 (1225). contra hane rupem synret uel opret ter­
mini ire habent ib.
uprättilse (op-. -rättelse, -rätilse), n. pi.f 
1) upprättelse (från fall el. förderf). thänne är sattir 
mangom til oprättilse (resurrectionem) KL 402. MB 
2: 396. 2) upprättande, återställande, thätta är
the kirkian tii liulka bätring oc oprättilse sanetus 
franciseus mykyt äruodadhe KL 327. — i andlig me­
ning. swa som han hafdhe för varit hälghra kirkio 
fordaruare oc nidhir thrykkiare. swa skulle han vara 
thera opbyggiare oc oprättilse (för -are?) Gr 305. 
rät synda vidhirganga är . . . syndana vprifuilse ok 
dygdhanna vprätilse MP 1: 5. 3) godtgörelse, er­
sättning, uppgörelse, gudh weet huadh vprättelse iagh 
hafuer fatt ther emot aff e[der]s nade BtRK 378 
(1501).
uprättirska (-rätirska), /. upprätterska, den
85Öupröra
som upprättai' el. återställer, rät vidhirganga är ... 
dygdana vprätirska MP 1: 304.
upröra (op-), v. [i. Dan. oprare] 1) uppröra, 
sätta i rörelse, åstadkomma, ställa till. en diäfwl . . . 
sagdhe sik haua vprört manga stridhe KL 262. annar 
sagdhe sik haua vprört storm i hafwino ib. ffor iordh- 
rikis forgaulik thing skam och last wpröra (movere 
scandalum) Ber 60. 2) uppröra, ställa till rörelse.
tha skolin i taka idhra laxatiua . . . oc takin them twa 
tyma mz warmo Oöl oc soffwin swa äptir twa tyma, 
oc sidhan skilin idlier widhir säugena mädhan thz 
wprörer (d. v. s. gör verkan) LB 3: 114. 3) upp­
röra, åter uppröra, rifva upp (en strid), lofwom wi 
. . . them fonda boo jonsson . . . ena rätta . . . or- 
feegdli vm thet karl uichlisson wardh slaghin. oc 
wiliom thet her efter aldrigh opröra älla vppa med 
ordhom radhom älla daath BSH 1: 182 (l38i). — vejl. 
npröras? uppresa sig? jak ... liggir her nidher 
for thina föther, eugahvnd ivpstandandis ällir ower 
jordliena wprörandis (de terra non surrecturus), fför 
än jak hörer täkt oc nadhelikit ordh wtgaa aff thinom 
läpom Su 361. — Jfr 1’Öl’a up.
upsa drup, se opsa drup.
npsanka, v. uppsamla, hon . . . vpsankade axen 
äptir them som skaaro MB 2: 209.
upsat (op-. opp-, -saat. -sätt RK 3: (sista 
forts.) 411G), ii, [Fdan. opsat. Mut. upsat] 1) upp­
såt, afsigt. kungöra honom alla theris lönligha akther 
oc vpsaat MB 2: 163. wändha konungxsins akt oc 
vpsaat til godho Lg 3: 47. kwngörandhes henne sin 
. helsosamma wilia oc hälogha oppsat ib 449. ib 292. — 
afsigt, mening, tekkis ider giffue j kenne . . . hwat 
ider akt oc vpsat är met then fulle macth j begere 
HSB 18: 129 (l507). — afsigt, plan. erix opsat war 
thz ää kunne lian först then forborgh faa siden menten 
fly thz saa at han wille them watn fortage RK 2: 
3855. at kongens opsaat är at drage tiil kalmarna US 11 
20: 141 (1507). — plan, anslag, eth annat vpsath 
hon betenkte RK 2: 50. eth opsat giorde the danska 
at brende stadhen offner the suenska ib 2213. the 
blekinghia giordhe eth vpsat ib s. 343. — anslag, 
förehafvande, företag, konungh karl gatz wäl ther 
aath om her göstaff karlssous opsaath RK 3: 296. 
byscops kätels opsaath förspilla ib 910. flik ther wetha 
alth samman slätt kong cristierns mening och hans 
opsätt ib (sista forts.) 4416. 2) företag, handling?
rausaka hwilke aff tyänarommen ärw dristoghe, dyärff- 
we oc förnomstoge til wpsath PM 2. 3) företag­
samhet, rådighet ? her tordh grepp them ther alla thz 
moudhe hans opsath walla RK 3: 88.
upsate, ra. [Mat. upsato] — upsatis sin (vp- 
saattis-), n. list, puts? the koma lönlik j port- 
stufwan jn och togo sich fore eth vpsaattis sin RK 
2: 2428.
upsatelika (-lige), adv. [Mnt. upsatelike] afsigt- 
ligt? listigt, bedrägligt? är väl tänckendes . . . ath 
the wilia igän kalle thet möthe, som i haffue beramet 
i wastenä, och forkortha tyden epter theres vijsteringh 
och anner ärende, som gömde äre wpsatelige i meningh, 
ee huat man openbarlica scriffuer i breffuen B SII 5: 
489 (1511).
upsatogher (opsaatogh. opsaatigh), adj.
Upsigliia
[Mnt. upsatich] förslagen, klok. han war ärlik och 
een opsaatigh man RK 3: 3. mykit opsaatogh war 
han ib 3780.
lip Sea (op-), v. [Ä. Dan. opse. Mnt. upsén] se 
upp, blicka upp. hwi ma thu ey op se MB 1: 163. ey 
gath iak vp seet fore beske ok store sorgh Bir 1: 31. 
honom sukkande oc opseande Su 158. vpseande i himinin 
KL 131. vpseande mz öghomen til himillin Bo 8. op 
seen mz idhro hiärta thil hymerikis hop MP 2: 31. 
Jfr sea up.
upsea (-syä), f. uppsigt, tillsyn? ss tillnamn, jo- 
hannes vpsyæ SD 2: 21 (1287, af skr. fr. 1337).
upsidhis (op-. opp-, -siidhis. -sidhes. -sid­
es), adv. [ Fuor. uppsiâis] adv. och prep. A) adv. 
1) jämnsides; intill, näst intill, omedelbart därintill. 
gör iac thet allum witerlikt ... at iac oc min hu- 
strw . . . giffwom ... en halffattung iordh, liggiande 
i fallingo . . . wadzstena clostre . . . oc ther meth 
en annan halffattung' iordh, iiggiandes vpsidhes i 
sama by, vnnom wi . . . foresagdho clostre SD KS 1: 
317 (1404). som boo oppsidhes ther min fadher är Lg 
3: 65. opsidhes oppa bärghet, ther nw star clostrit, 
gaff hon sik til swa storan graat ib 444. hedhningane 
som ther byggia hart upsiidhis Ansg 251. 2) mell­
an fyra ögon, på tu man hand. haifua wpsidhis mäi- 
ian sin samtaian (habere privata colloquia) Bir 4: 
61. B) prep. vid sidan af, bredvid, med dat, sat 
han opsidhis (juxta) varom herra Bo 171. i sith hws, 
hwilket opsidhes bygdh war thy andro Lg 3: 154. 
— upsidhis af, prep. vid sidan af. hwart eth al- 
tarit stande wp sidhis aff (ex obliqua ab) the andro 
Bir 4: 84. — Upsidhis mädh, prep. vid sidan af, 
bredvid, twärgatan som löpir . . . nordan vpsides medh 
hans winkels tompt SJ 141 (1445). that stenhusit . . . 
som beläghit är ... upsidhis mädh andris meyers 
hws ib 155 (1447). ib 212 (1452). hon . . . stegh oppa 
altaret, opsidhes mz belätet Lg 3: 683. -— upsidhis 
llär, prep. bredvid, ther vpsidhis när (juxta) honom 
sat Bo 244. — upsidhis yidli (-vidher), prep. vid 
sidan af, bredvid, göm väl aat them huru the sta kring 
om han. än varfrw ä näst opsidhis vidh han Bo 238. 
han hafdhe een ärlikin apalla gardh vp sidhis widh siin 
hws ST 436. SD NS 1: 29 (l40l), 52 (1401), 95 (1402), 
233 (1403), 378 (1404). twa delena aff enne alin i langöö, 
hart vpsidher (för -es) widher jurema liggiande ib 
58 (1401, gammal afskr.). thet stenhusit beläghit . . . 
hart vpsidhis sunnan widher mester claus rytingx 
ärffue SJ 183 (1449). flydhe ... til ena andra ökn 
. . . iiggiandes widh samma haffsidhona, i motlie 
ällar oppsidhes widh thz riket som kallas sicilia Lg 
3: 388.
upsigliia (op-. -seghia. -säghia L. -seggia. 
-seghä HSH 19: 149 (1506). -seeghe), v. [Fdan. 
upsighias, opsige. Mnt. upseggen] L. 1) uppsäga. 
tha the eller wi viliom thessin forordhin vpsighiä. 
tha skulu the thöm vpsighiä mädh vissum budhum 
BSH 1: 131 (l37l). om then dagh, som i haffwe mik 
tilscriffwedh om, at jach skal w[p]seeghe mellen otte 
rwth oc mik BSH 5: 106 (1506). när han viil wpsegie 
then dagh ib. ib 189 (1507). HSH 19: 149 (1506), 20: 
141 (1507), 154 (1507). j tolff wikur sculle friden vp- 
seggis forä RK 2: 1473. the suensca sculle thz vp-
upsitia 857 upspnnga
seghia j lundh ib 1474. at niels . . . hade ey opsagt 
konungen thro ib 6533. manskap oc tiäniste the honom 
vpsagde ib 6340. ib 6367, 6403, 8206, 1: (Till. t. LRK) 
s. 242. BSE 3: 184 (i467, nyare afskr.). 2) afsäga 
sig, förklara sig uppgifva el. af stå från (ngt), afhände 
jak mik thän fornämpda gardhen ... ok alstingx vp- 
sigher BYH 1: 190 (1383). at han . . . alleledis opsagde 
allnn then ärffdeel som honom kwnde til falla efter . . . 
ffrw lucie FE 5: 152 (1490). — ref. upsigllias, af- 
säga sig, förklara sig uppgifva el. af stå från (ngt). 
vpsagdoms vj tha badhen fulleliga for:de kynämäki 
godz FE 5: 33 (1465). — Jfr sigllia lip.
upsitia (op-), v. [À. Dan. opsidde] sitta upp, sätta 
sig upp, resa sig upp. esau . . . bidher han opsitia oc 
äta aff sins sons willebradh MB 1: 216. Jfr sitia up.
upsiudha (op-), v. [Â. Dan. opsiudhe] koka upp, 
ss bubblor uppstiga) uppbubbla. op w honom (brunnen) 
putradho alia opsudhu manga siäla sua thiokka som 
andra gnistor Pa 18.
upskikka (-skykka), v. [À. Dan. opskikke] upp- 
skicka, skicka till en högre el. nordligare belägen ort. 
segye, ath jach är hiith wpskykkat at forradha al- 
mogan BSE 5: 42 (1505 ; bref från kyrkoherden Ar­
vid Siggesson i Mora).
upskipa (op- L. -skypa), v. [Ä. Dan. opskibe. 
Jfr Mnt. upschepen] L. uppföra (gods) ur fartyg, lossa. 
var ther noegoth aff lödiilse borgare gotz vppo same 
skyp ok är alt gotzseth vpskypath pa slottet BSIJ 5: 
203 (1507).
upskillta (op- GS 38 (1413)), v. [Ä. Dan. op- 
skiude] 1) hänskjuta (en sak till högre rätt), hvvilck- 
in saack wpskutin war från . . . her twre jönsson . . . 
lagman i westergöttlandh BSE 5: 227 (1507, nyare af 
skr.; dom utfärdad af riksrådet). 2) uppskjuta, 
till annan tid fördröja (ngt). GS 38 (1413). allä thing 
. . . vpskiwtis oc framsättis til thet menighä möthä 
FM 187 (1504). kan then domen . . . ey längre wp- 
skiwtas Su 234.
upskodha (op-), v. skåda upp, se upp. opskodhande 
... i himilin KL 404. MB 2: 398. Jfr skodha up.
upskriva (op-), v. [À. Dan. upskrive, opskrive. 
Mnt. upschriven] 1) uppskrifva, uppteckna, the raar 
som j the brefwena vpscriffna standha FE 5: 132 (1489). 
the (skulderna) wore uthöfuer vi m ducata upskrefna 
stodo paa romara gata MD 505. josue . . . vpskreff 
all tässin ordhen j herrans laghbok MB 2: 66. the 
werff och articla opscripnä och owerwegnä waro wed 
eronebech ESE 19: 117 (l506). 2) (skriftligen) upp­
säga. erchebiscop jacob . . . oc . . . biscop larens . . . 
med the andre verdige fäder, crlige herrer oc gode 
men . . . haffue nw eder nade opscriffuit hulscap FM 
144 (1502). med thette mith breff . . . opscriffue eder 
nade mit hulscap ib. at vpscriffua then dagh BSE 5: 
106 (1506). — Jfr skriva 11p.
upskära (op-), ». [1. Dan. opskære] L. 1) 
uppskära, upprista, badh han vpskära sit skin a ax* 
lomin KL 22. 2) uppskära, skära (säd), nar sädhen
skulle opskäras Lg 3: 304. Jfr skära up.
Upskära, v. göra klar, gö't'a ljus. wpskäres (sere­
natur) samwethet Su 109.
upsla (op-. opp-, -Slaa), v. [Ä. Dan. upslaa, 
opslaa. Mnt. upslân] 1) slå upp, uppsätta, fästa.
Ordbok II.
the loto thagher op sia thärä margh stolt tiäld mz 
ärä Fr 2914. tha finge the see skönä paulunä opp 
slagna Va 44. han schall syth bräde ey vpslaa för 
än han all companijs reth haffuer fult giort SO 152. 
ib 142. ther eflfter magh han vpslaa sit verck wynd- 
oge ib 146 (möjl. att föra till 3). 2) uppföra.
nogher ny skanss opslaa BSE 5: 303 (1508). 3)
s/å upp, öppna (en dörr), bradel ige the porten opsla 
RK 2: 3708. — slå upp, bryta upp, med våld öppna 
(en dörr, ett hus), hwar the rida opsla dör RK 2: 
6469. kirkior oc closter the vpslogo ib 6000. — slå 
upp, Öppna (en hjälm), han sattis pa marken oc sin 
hielm opslo RK 3: (sista forts.) 4815. — slå upp 
(propp ur fat el. tunna), öppna, tha opp slogho the 
thz fathet Lg 3: 326. for än thunnan vpslaaz SO 202. 
— genom slag el. knäpp öppna (åder), seneca . . .
loth opsla sina adhror a badh um armom ST 356.
4) slå upp, vända el. rikta uppåt, thenna ordh tal- 
adhe hon mz opslaghnom öghom til hymelen Lg 3: 642. 
ib 599. 5) företaga, börja, at i haffue her inrikes
opslagit eth örlig BSE 5: 486 (1511). — Jfr sia up.
Upslagll (op-), n. [Fdan. upslag, opslag. Mnt. 
upslach] L. uppskjutande el. inställande af fientlig­
heter, stillestånd. naaken degtingen . . . som til fridh 
oc opslagh draghä kan riken emällen FM 186 (1504). 
ib 187. ath the icke kwnne dragha til fredz äller op- 
dag (för -slagj BSE 5: 6 (1504). vij faa god friid 
eller uogre andre wpslag ib 12 (1504). werffwa fridh 
eller nagra ara opslagh i mellan rikin ib 53 (1505). 
thet wij ey fa fridh eller opslag nagor aar ib. all 
dägtingen, friidh äller vpslagh, som her för innan 
skeo kan riehen emellän ib 487 (l51l). han haffuer tagit 
thet i friid oc opslag emellom riichen in tiil riidder 
sanete jöriens dagh nest kommandes ESE 24: 114 (1518). 
haffuer han tagit i friidh oc vpslagh mellen riichen in 
tiil saneti ieorgi dag ib 113 (i518). at fred oc opslagh 
motte komma emellom riichen ib. at med thetta tiil- 
bwd oc tiilfälle motte komma tiil vpslag och stadug 
fredh riichen mellen ib. ib 19: 132 (l506), 133, 135, 20: 
30 (1506),
lip sluka (op-), v. [À. Dan. opsluge. Mnt. up* 
sinken] uppsluka, sluka, huat ey skingrar . . . wargen 
allan fara fiukkeu, thertil at han maghe gripa oc op- 
sluka eth thera Su 147. drakin stodh för qwinnonne 
... at tha hon föddhe skulle han vpsluka hennas 
barn MB 2: 351. aff thesso dyureno star scrifuit ab» 
sorbebit fluuium . . . thz opslukar alt bafuet LfK 223. 
wi ... liknoms . . . hwndwm hwilke som sik wm- 
wända ok ather wpsluka thz ledha som the wpspydho 
Ber 30. at myrkit skuli mik ey wpsluka ib 95. Jfr 
sluka up.
upsmillgha (-smygha), v. smyga upp, krypa 
upp. sa han . . . fiughur ödlo hofwdh vpsmygha vm 
hans fötir aff torfwone Bil 614.
upsokn, se ofsokn.
upspringa (op-), v. [À. Dan. opspringe. Mnt. 
upspringen] 1) springa upp, hoppa upp. wpsprang 
een ätir ödhla af eldenom KL 175. vpsprang thz 
hälgha trät aff hans handum oc flögh vt gynum 
windoghat ib 47. — springa upp, skynda upp, hastigt 
resa sig. erik nionde ther mz op springe han oc 
hans at dörren ginge RK 2: 2836. ib 8: 201. 2)
108
npspyia 858 npstandilse
uppspringa, upprinna, uppväXla. marie . . . likame 
liknas . . . renasto kari . . . oc hänna hiärne käldo 
watnom vpspringandom j höght Bir 4: (Dikt) 247. 
tha vpsprungo sin oc vndirstandilse aff iomfrunna 
hiärua j himerikis högdh swa som watn aff vpvväll- 
ande käldo ib. i samme stwndh opsprak ther en clar- 
asta källa Lg 3: 165. ib 654. — Jfr springa up.
upspyia (-spya), v. [i'. Dan. opspy] Spy upp. 
utspy. eg. och bildl. före thy at thu är lyoe ... til- 
byriar iak at vpspya tik w mynom mwnne MB 2: 339. 
wi ... liknoms . . . hwndwm hwilke som sik wmwända 
ok atlier wpsluka thz ledha som the wpspydho Ber 30. 
the mwnka ok nwnno som mz renlifsins ok ödhmiwktz 
lofwan wpspydho högfärdhena ib. Jfr Spyia lip.
upspyria (op-. upp-, -spöria), v. [Ä. Dan. op- 
sporiej 1) söka få reda på; utforska, the saker 
. . . thu ey fullelika weth opspör oc letha aldra 
grannast Su 71. vp spöriä ok saman sanka hennes 
lielga liffuerne Lg 3: 582. at vpspöria hwar fanga 
sato bundne ib 510. 2) söka, söka finna, hanne
(visheten) älskadhe iak oc opspordhe (exquisivi) aff 
miuom barndom Su io. 3) uppsöka, wpspyris nakre 
gudhelike brödher aff saucti benedicti älla beruardi 
reglom Bir 4: 39. VKR 81. 4) (genom efterforsk­
ning) upptäcka, få el. taga reda på, påträffa, finna. 
hwar han kan hans godz vpspöria i lösa ok i fasto 
SJ 30 (1425). vare thz zacke ath mesthcrmennen i 
guldzsmydz companijt swa dana landzlöpara vppspöria 
kunne jnnan staden SO 159. — Jfr Spyria up.
UpSpälllia, v. uppspänna, spänna, mz vpspäntom 
bughwm Lg 3: 542.
upstadher (op-. opp-), m. L. uppstad, uppe i 
i landet belägen stad. dala och oppstädher fölgde 
honum mädher RK 3: 2017. the goda men i opstäd- 
ernä SO 119. alla guldzsmeder aff vpstädener ib 157. 
schulu oldermannen mz twa brödra aff stocholms 
gultzsmeda com pan ij rantzake ok beschoda hwars mantz 
arbete aff gultsmetz embotet i vpstederne boa en thijd 
hwart aar ib. ib 118, 160. 203. 206. stocholms stad ocli 
alle opstäderna äre sa offwerens BSH 5: 285 (1508). ib 
135 (1506).
upstauda (op-. opp-. -Sta), v. [Fdan. opstande, 
opsta. Mnt. upstån] L. 1) uppstå, stå upp, resa sig 
(ur sittande el. liggande ställning), alle rädos. ok ba{)ä 
hele ok siuke fiöllo nibar vip iorp. tel bäs tomas tröste 
f)öm ok bap böm vrädda up standa Bu 185. tha johannes 
vilde vpstauda ok ganga mz hanom Bil 158. i them tim­
anom vpstodh sancte pätir ok sagdhe til therä som 
ther saman varo KL 132. ib 141. kesaren . . . fyöl a knä 
. . . oppstodh han sidhan Lg 441. hwilken strax opp- 
stodh aff iordhenne i haar säkken ther han laa oc 
gräth ib. tha hon opstodh aff sinom bönom KL 337. 
skal t thu oppsta mz största wördho moth honom LfK 
30. — särsk. uppstå från hvilobädd el. sömn. om morgh- 
onin arla tha han skulle opstanda MB 1: 226. — 
uppstå från sjukbädd el. ofärdighetstillstånd. sanctus 
iacobus bab han . . . vp standa väl föran Bu 165. 
han vpstodh helbrygdha KL 63. — uppstå från död. 
at gudz son skulde ... aff dödh opstanda Bil 165. 
opstanda aff dödha MB 1: 268. sigh iande . . . van herra 
vara vpstandnan af dödha Bo 229. KL 168. Lg 42. Bir 
2: HO. han är opstandin KL 396. MB 2: 390. tha sagdhe
var herra at han skulle opstanda Bo 156. vpstodh 
dödhe kroppin KL 84. sanctus petrus . . . böb mana 
bän döba mz stauenom up standa Bu 101. Bir 3: 58. 
— i bildl. el. andl. mening : uppstå från andlig sömn 
el. död. synd o. s. v. vm j vpstandin mz christo 
MP 1: 120. bör os vpsta aff dödh som äru syndena 
ib. vpstat thu som sofuir j syndom, oc vpstat af död- 
likom syndom ib. hwi nidhirtrykkis thu aff syndana 
sömpn, vpstat oc kalla a thin gudh ib. vaknar hon ginst­
an til at skodha sin fortappilse, oc rädhis ok vpstar 
at leta ok astunda himerike ib 121. bör os . . . vpsta 
mz kärlek til fögias christo ib. j sinom dröfuilsom 
skulu the vpsta arla til mik ib. ib 101. opstat . . . 
för än ytarsta timen nu nalkandis kombir Bir 3: 165. 
2) resa sig, uppresa sig, göra uppror, j vpstodheu 
(surrexistis) mot myns fad hers hws MB 2: 98. 3)
uppstå, framkomma, blifva synlig, tha vpstodh ij 
vranne en rädhelikin draka Lg 549. — uppstå, upp­
träda, framkomma, i bland them, som af quinnom 
varo födde vpstod ängin större än han Bo 80. män 
skulu vpstandä af idhir talande wrang thing KL 
165. 4) uppstå, leda sitt ursprung från. the släkt-
inna män opstodho aff besklikhetzsins root Bir 3:
165. 5) uppstå, uppkomma, med saksubj. mit folk 
. . . kastadho gul j eldin ok thädhan af vpstodh (inde 
surrexit) them en kalfwir Bir 1: 153. fatikdombir . . . 
ok nidhir thrykkilso oc sorgh skal opstanda thom ib 3:
166. 6) stå upp, vara rest. med saksubj. mange pilara 
hulke som rät skullo opsta (in altum tendere) böghias 
nu nidhir til jordhina Bir 2: 155. — Jfr staihla Up.
npstandilse (op-. opp-), n. pl. och f. [Fdan. 
opstandilse] uppståndelse (från död), paulus . . . pre- 
dicadhe ther . . . vpstandilso af dödh KL 161. soin- 
like nekadho dödhra manna vpstandilse ib 168. aff 
dödhra vpstandilsom ib 170. bidha komascolande vp­
standilse ib. som allo folke prädika opstandilse Lg 
39. som ey throdo at opstandilse skulw wardha 
äpther dödhen ib 437. at thu tro skal otwäkelika, 
at dödha manna oppstandilse är sannelika ib 441. som 
ey widhergingho oppstandilsen ib 442. the foresagdho 
af minne pino oc af minne opstandilse KL 385. aff ihesu 
opstandilse ib 404. MB 2: 380, 397. äpther wars herra 
oppstandilse Lg 293. alle vordho gladhi af vars herra 
vpstandilsom Bo 227. ib 156, 219, 237, 238. Bir 2: 120, 
299, 3: 129, 163, 210. KL 139. vara hans vpstandilso 
vitnare ib 132. til vitnisbyrdh ihesu christi opstand- 
ilsa ib 416. MB 2: 409. iak är ärad mz vpstandilsinna 
hedhir ok äro Bir 1: 131. at han maghe äras mz 
opstandilsa äro ib 3: 181. bidhande äwerdhelikin for 
dömilsa vpstandilse ib 1: 206. a fyretighinde daghenom 
af vpstandilsinne dagh Bo 243. nu är märkiande at 
Christus j sina vpstandilse thima giorde try ting MP 
1: 120. thzta är the första vpstandilsin MB 2: 365. 
hälgher oc reen är han som haffwir deel j första 
vpstandilsom ib. tik wardher enghin vpstandilse til 
äwigt liff ib 299. — uppståndelse upprättelse, thenne
är j nidhirfal satthir ondom ok otronom, ok j opstandh- 
ilse godhom oc tronom MP 1: 37. ib 38. vpstandilse 
aff syndom ib 335. — upstamlilsa daglier (op-. 
opp-), m. uppståndelsedag. för än thän store opp- 
staudilsa daghen komber Lg 441. ihesu christi op­
standilsa dagher ib 3: 296.
iipstig'ha 859 upsökia
lipstiglia (op-, opp-), v. [A. Dan. opstige] L. 
1) uppstiga, stiga upp (till ett högre liggande ställe). 
opstigha a en höghan fotapal KL 355. vpstegh han i 
sin vagn Gr 289. — om Kristi himmelsfärd, han 
stodli sannelika thridia dagh wp aff dödh ok til 
himna vpstegh Bil 86. 2) stiga uppför; stiga upp
på, bestiga, eg. och bildl. swänska opstigha thz bergit 
stora RK 3: 2350. MB 2: 47. aldra dygdenna höghet 
opstiga (conscendere) Su 180. — stiga upp till, stiget 
npp i. bildl. mäktoghe ärw the tarana som aff nngr- 
audes syndarans kinnom oppstigha alla hymblana 
LfK 65. 3) uppstiga, komma till välde, blifva her-
skande. omildhet ok höghfärdh äru opstighin ok makt- 
ogh vordhin Bir 3: 187. 4) uppträda, uppkomma,
kättara oc trowillara toko vpstigha i britannie lande 
Lg 3: 214. 5) gå upp, sträcka sig upp. wäghen
som wp stigher j betheron MB 2: 28.
upstikka (op- L.), v. [Ä. Dan. opstikke. Jfr 
Mnt. upsteken] L. sticka upp; hissa, höja. bönder 
liaffdo sik wänlika skikkat ok haffdo sith baner wp 
stikkat RK 1: 3467. ib 3020.
Upstikta, v. upprätta, inrätta, stifta, donera, göre 
dagelige tiensth . . . for theris ok alle crisne siele, 
som sodane geldh haffua vpstikthet FM 274 ( 1506).
upstinga (op-. opp-, -stinghia), v. [Fdan. op- 
stinge] L. 1) sticka upp, hissa, engelbert loth 
vpstinghia en hat RK 2: 2449. lath han en hatt 
opstinga mz mig wille han tha dagtinga ib 3: (si­
sta forts.) 6055. tha hattani wara opstwngne pa badhe 
sidher IIS/J 18: 169 (1497) 2) ställa till, företaga,
börja, nogot örlög mz thom opstinga RK 2: 4870. 
3) sticka upp, sticka hål på. then (ådern) skulde man 
opp stinga Va 48. 
upstota, v. L.
upSlipa (op-), v. [Fdan. upsub(b)e, opsub(b)e. 
Mnt. upsupen] uppsörpla, uppsluka. — part. prêt, lip- 
S u pin, fullständigt upptagen, öfv erväldig ad. ey wiste 
ja k meer huat jak göra skulde all wpsupin aff största 
dröffuilse Su 216. — försjunken, opsupin ok oppfördh 
j audeliga astundau LfK 246. — iitom sig, sanslös. 
jak tror at for sorghinna ok ängxlonna mykylikhet 
var hon vpsupin (absorpta), ok var som hon kände 
enkte til siin Bo 204. tha iak swa i nakra stwndh 
ligath haffdhe, aller opswpin oc förfäradher (timoré 
correptus), kom iak ather til min sin Su 94. 
upsvear, m. pl. L.
upsvälgiia (-swälghia), v. [Fdan. upsvæliæ, op- 
svælghæ] uppsvälja, uppsluka, syntos otallike diäfla 
aldra wagna kring vm han wiliande vpswälghia han 
KL 51. ib 81. watnit vpswalgh them ib 101. iordhin 
ypnadhis ok vpswalgh omilda MB 2: 112. vtgange 
eilen aff rampno, oc vp swälghe oc förtäre the ädhela 
trän cedros swa kalladh, hwilke waxa vppa bärgit 
lybano (egrediatur ignis de r hamn o, et devoret cedros 
Libani) MB 2: 98. wtgange eilen aff abymelech, oc vp 
svvälge sichems inbyggiara ib. — part. prêt, uppsvul- 
gen; förvirrad, prestin oc prophetin . . . äru vpswolgne 
(absorpti) af vin eno MP 1: 231.
lipsyil (op-), f. [À. Dan. opsiun] 1) uppsyn, 
blick, ansiktsuttryck, ansikte, fore . . . hans faghro oc 
ödhmiuko vpsyn Bo 56. war han badhe härlighin oc 
rädelighen j synne vpsyn (tervibilis visu) MB 2: 201.
blygher j wp syneua (verecundum visu) ib 326. liuilk- 
eti al tid h tik bidhar mz stadughe opsyn (fade) Su 
115. ib 76. göm at tu ey suå rädhes wärulzmauna vp­
syn (fadern potentis), at tu få blyghd ok synd före 
tin dom KS 69 (170, 76). 2) uppsigt, tillsyn, hafwe
han så iväll vpsyn medh then som kiöper, som then 
ther sail SO 304.
upsiighia, se upsighia.
lipsäilda (op-), v. [À. Dan. opsende] låta (ngt) 
komma upp; lyfta upp, hålla upp. bitra mirram gutu 
the i swamp oc opsäudo (offerebant) thz for hans mun 
KL 391. MB 2: 386.
upsätia (upp-, op-. -sätya. -sättia), v. [i.
Dan. opsætte] L. 1) uppsätta, anvisa (högre belä­
gen) plats åt (ngn), thässa fyra systor äru nu fordrifna 
... ok j thera stadh oc sätom äru fyra andra oäkta 
systir opsatto ok inskipadha Bir 3: 454. 2) land­
sätta, föra (sjöledes) till (ett ställe), the danska . . . 
konung eric sidan j pomeren opsette RK 2: 7724. jack 
fördreff thå både qvinna ock mand szom bygde ock 
bodde på armego land hollendher lath iack stragx 
opsettia ib 3: (Till. om Chr. 11, red. A) 6401. 3)
besätta, befolka, iak fordreff bade qvinne oc man som 
bygde oc bode pa amakers land mz hollender lot iak 
thz opsätta RK 3: (Till. om Chr. 77, red. B) 6401. 
4) uppsätta, upp ställa, anbringa (ngt) på en hög plats. 
i bidzlomen voro jernpipor upsatta TK 270. framman 
för stolenom var uppsatt ith fagert täpite ib. 5) 
uppsätta, uppföra, uppbygga, ther opsattess stwffwor 
saler oc bodher RK 3: (sista forts.) 5645. — [Jfr 
Mnt. upsetten] sätta på stapel, bygga (ett fartyg), om 
han vpsette skal eth skip om c (lOO) lester ij (l50) 
eller ijc (200) lester FM 181 (1504). 6) uppskjuta.
war then räthgangh vpsäth til min hwsfrvgis tilkomm- 
ilse FM 217 (1504). tha wardher jak wpsätya bygning- 
ena til eth annath aar PM lxv. ath thet herremöthe 
kwnnä opsätiäs oc forlängis USII 19: 28 (1504). — 
upsätia sik, sätta sig upp (emot ngn), resa sig, göra 
sig upprorisk, wille han . . .. opsäftia sig mott mig mz 
örlig och kiiff RK 3: (sista forts.) 4374. — refl. up- 
sätias, sätta sig uppf resa sig. tha opsattis then 
likame som förra la MD 95. — Jfr sätia up*
lipSÖkia (op-. Opp-), v. 1) söka efter, söka 
finna; uppsöka, latho the oppsökia thenna liälga herran 
Lg 399. ib 435. tha oppsökte han yrther ib 666. up- 
sökto the (cceperunt . . . quærere) smaa pilta, som 
the matto köpa oc upfödha til gudz thiänist Ansg 
191. MB 2: 281. wi skulom vpsökia warom konunghe 
tiänisto möor them som iomfrwr äru oc faghra (quœ- 
raniur regi puellœ virgines ac speciosœ) ib 181. dan 
släkte letade oc vpsökte sik hembole (quœrebat posses­
sionem sibi) ib 125. 2) söka, eftersträfva. alle wpsökia
oc spöria huat som hälzst theras är, oc engin huat 
ihesu cristi Su 372. 3) söka lära känna, forska ef­
ter. söka utforska, en girugher gudhelika snilles känne- 
swen wpsökte alla gambla lärafädhrinna wisdom Su 
223. — utforska, haa är then som hänne släkte kan 
opsökia, äldher opräkna (generationem ejus quis enar- 
rabit) Su 78. 4) undersöka, ransaka. at hon . . .
oppsöke oc bespörie siälffwa sik LfK 45. i budh- 
ordomeu oppsöker gudh wara lydhno ib 73. — Jfr
sökia up.
npsökning' 860 uptâlia
upsöknillg (op-), f. uppsökande, inhämtande (af 
upplysning el. kännedom), thänne samtalan oc spörs­
mål mällan sapiencia & discipulum ... är här insath 
at enast til hethare oc snarare opsökningh (ad fer- 
ventior em modum t rad endi) Su 3.
uptaka (upp-, op-. opp-, -tagha. -taga), v. [Ä. 
Dan. optage] L. 1) taga upp, upptaga, altareth skal 
byggias aff stenom ... ey hugnom äller gröpthom 
wtan enfalloghom oc slättom som the aff iordhinne 
vptagas MB 2: 23. om påska otte, thå korset up- 
tages TK 272. tha badh hon sin smaswon at han 
skulde thz (det på vattnet flytande skrinet) beqwem- 
ligä opp taka Va 7. hwilke (det i floden kastade) 
barnit oskatt vptoko KL 252. Lg 221. — upptaga, 
upplyfta, skal jak optaka thik a mit biärgh Bir 2: 29. 
vptox karit i himinin KL 151. sanctus helyas var op- 
takin i himilin ib 399. j himilin är han optakin ib. 
MB 2: 393. hon (d. v. s. Maria) war op taghin til 
himerikis glädhi Lg 42. sanctus thomas war ey mz them 
tha hon war op takin ib. han sagdhe sik ey vita huat 
jak var optakin j licammanom älla ey Bir 3: 160. 
ib 1: 23, 3: 154, 285. — upplyfta, hänrycka, bringa i 
extas, optakin i andelike syyn KL 347. 2) taga}
mottaga, stadugha fasto vptaghandes aff herra nighils 
abiörnason vpa fyra markland jordh SD 6: 169 (öf- 
vers. fr. 1441). sama fasto vptaghandis aff herra and- 
irse eskilson vpa thry markland jordh ib. — mottaga, 
uppbära, bekomma, ath vy hawa wtaghed (för wp- 
taghed^) ok anamad aff brödhromen i vastena kloster 
. . . lxx mark svensca pen inga SD NS 1: 208 (1403, 
i vidim. fr. 1503,). vi optakom lön lica äptir varom 
ondo gärningom KL 392. GO 793. — upptaga, ut­
taga. seal war lensman . . . pssä brutäpäningä vpp 
takä ok skiptä SD 5: 480 (1345, nyare afskr.). 3)
lida, undergå, iak skal min dödh morghin op taka 
Iv 2690 . 4) upptaga, af rödj a, sätta sig i besitt­
ning af (ouppodladt el. obebygdt land). J)än som . . . 
rupunä vp tok SD 5: 637 (1347). hwar som nya op- 
gerdher wardha hedhan fra optakna . . . tha seal then 
som optaghit hafwer halft afrath göra thöm som 
äghandin er FfN 135. then same eric konungh loth 
allare först optaga och byggia thz landh som skane 
hether PK 221. RK 1: (LRK)s. 215. 5) taga i bruk,
börja nyttja, quinnor aflägge the klädhe som the vp­
toko for högfärdh MP 1: 188. nar barnit vp växir 
nakot tha vmskiptis gammol klädha bonadhir ok ny 
klädhe vptakas Bir 1: 143. aflagdhe iak gamblo laxs- 
ins klädhe ok iak vptok ny klädhe thz äru nyio 
laghin ib. ib 4: 32. 6) börja, inlåta sig », företaga.
har nödde pik tel at ])ät vptaea {m vilde eigh fram- 
halda Bu 520. vidhirfreste älla optaki (attentet) änga 
nyo sidhuänior Bir 3: 176. ey är synd ällir blygdh 
thz sniellelica atir kalla som oskällica är optakit 
ok böriat (inchoatum et attentatum) ib 319. ey haf- 
wom vj thzta lifuerne vptagit ider tilradhande Lg 
3: 526. — upptaga} antaga, ärfifuodha ther om ath 
. . . godhe gamble sidhi vptaghins Bir 5: 130. — 
börja, sätta i gång, inrätta, märk ... i hwat äro . . . 
thu skalt halla tith renliffwe, hwilkit siälffwer gudz 
son ... oc äpther honom hälge appostoli först op- 
togo oc fwnderadho LfK 22. hwru oc aff hwem ren- 
liffnatz liffwerne wart först oppböriat oc opptakit ib
18. VKR 1. fore hwar skul thette companij ok bröder- 
schap är vptakit SO 97. ib 106. sama fundacio oc 
stycktilsse som forscriffne gulsmidher begynt oc vp- 
taget haffua ib 163. eptir at . . . hans (Dominici) högh- 
tidh war vptakin ST 76. Lg 3: 46, 49. 7) inrätta,
anordna, nv aghir waardh oc wardhbodho optaka iij j 
horndöö ok thre j hulte TB 73. diki oc dikis rätter 
skulu uptakas SD 4: 408 (1335, nyare afskr.). 8) 
antaga, taga på sig. huru haffde han (o: mannen) 
tha nakot sin kwnnit begripa gudeliken lönlik ting 
. . . haffde ey gudeliken snille i optaknom mandome 
them oppenbarat Su 33. 9) antaga, antaga till ef-
terlefnad. är thenna schraa ok rettofgjhet vptaghin j 
gultsmitz embetet her j stocholme SO 144. 10)
antaga, utse, välja, i then sama stwmdh han wardher 
til höffdingh optakin SD 5: 212 (öfvers. fr. si. af 1400- 
talet). — Jfr taka up.
uptakare, m. gimndläggare. jak insköt tässa stadz- 
sins fundatoribus, thz är wptakarom wilian til at 
byggian Bir 4*. 75.
uptakilse (op-. -täkilse), fl upptagande (till 
himlen), (Marias) himmelsfärd, änkte jäfwadhe iero- 
nimus ... aff mine (d. v. s. Marias) vptäkilse (as- 
sumtione) Bir 3: 160. iak orsakadhe jeronimum för 
aff mine optakilse än nu skal jak kungöra thik the 
optakilsina sannind ib 161. ib 162. — uptakilsa 
daglier (op-), m. dag för upptagande ' (till himlen). 
mina modhir optakilsa dagh til himerikis (d. v. s. 
Marias himmelsfärdsdag) Bir 3: 307.
Uptykkia? v. [Mnt. uptucken] uppdraga, upphissa, 
hissa, thas om seghleth wptyktes PM 76. skiparen haff- 
wer ey wptykth segleth ib. är seglet wptykth ib.
uptiikt (op-), /. [Ä. Dan. optækt] = uptakilse. 
hulkin breff oc script som talar aff mine (Marias) op- 
täkt til himerikis Bir 3: 160. honum synis at ieroni- 
mus iäfwadhe aff mine optäkt ib.
liptälia (op-. opp-), v. \Ä. Dan. optælie] L. 
uppräkna, nämna, omtala (flere ting efter hvarandra 
el. ett helt med dess särskilda delar), mz threm kon­
ungom som för äre optalde MB 1: 180. mz thenna 
diwrom, som nw waro op tald ib 473. ib 166, 169, 356. 
sidhan han hafdhe optait thz fore them ib 427. her ey 
görs behoff vptälia meera RK 2: 1729. »6 4517. ey är rat- 
uisa at the synde skulu annantidh optälias (replicentur) 
siälinne til skam oc blygdh ther mz scriptamaalom äru 
bätradha Bir 2: 93. huar then andin som nu är op- 
taldir (enumeratorum) som är högfärdhinna ande oc 
girinna ok sualgsins ok olydhnonna ib 3: 87. jak vil 
nu optälia ok sighia al radh som konungenom varo 
gifwin oc sagdli ok thom opräkna nu mz färrom 
ordhom hulkin jak sagdhe för mz flere ordhom ib 466. 
Al 4647, 9704. — nämna, säga. sid han badh han them 
sielffwa vptälia hwem the wille til drotzst oc marsk 
wälia RK 2: 1809. engelbert them leydamen fik han 
looth them sielf vptälia hwem the wilde wälia ib 1660. 
— omtala, redogöra för. the taldo alla israels sönir oc 
scrifwu thera tall, som nw war optait MB 1: 419. om 
thu wil thetta lifwerne halda ok wara rätwiso nw op 
talda Al 6516. tha han hafdhe them (drömmarne) alla 
optait ib 322. the böker i hwilkom alla mina gärninga 
och thanka skulu wptälias Ber 203. än thu wilt wp- 
tälia alla hans (kroppens) ysäld ib 207. begynnadhe
uptäuda 861 upvakkin
presten strax opptälia cristna tro för rachel Lg 3: 
435. — redogöra för. föredraga; upprepa, josue . . . 
vptalde (proposait) för folkit gudz budordh oc doma 
MB 2: 66. — refl. uptälias, räknas, innehållas, vp- 
tälias j hanum (gårdsrätten) flukka fämptan MEG 
(red. A) 53. — Jfr tiilia lip.
uptällda (op-), v. [À. Dan. optænde] 1) tända, 
sätta eld i el. på (ngt), antända, wptänd lykta KL 
261. hon lät alla lampor op tända Lg 39. brännande 
lughe j hulkom vt släkt liws . . . vptändas ok vp- 
tändli liws maktas Bir 1: 175. optändis hänna hofwod 
ok händir oc arma oc fötir ok brinna suasom j vädhe- 
licoin lygnna eld ib 3: 29. nar vidhin vptändis aff 
solinna hita ib 2: 171. — tända, komma (eld el. låga) 
att brinna, upptända, the . . . vptändo eld KL 175. 
vptändis (accensus est) stor eldir swa at alle ther paa 
storliga vndradho MB 2: 282. — bildl. thz sarna liusit 
hulkit gudh hafdke i hänna bönom optänt i hänna 
hugh KL 337. vptänt thina nadha lius j varom sinnom 
(accende lumen sensibus) MP 1: 176. nar han starklica 
optändir i them kärleksins eld Bo 110. 2) upptända,
göra lågande el. brinnande, elda, lifva. gudz ande skal 
vptända thina siäl VKR xvi. ja k skal . . . vptända 
them swa at the vilin ä meer ok mer fram gaa j 
godho Bir 1: 47. tilbör ... at hughin . . . optändis. 
lysis, oc läris. ij contemplatiua vita Bo 143. ensampt 
thätta skulle thik mykyt storlica vptända ij hans 
älskogha ib 52. hafdhe gudh hona optänt i sinom 
sötma KL 337. optändande thera hiärta mz thöm gudlie* 
lica kärleksins elde ib. vptändis han mz swa myklom 
älskogha til gudz modhor ib 91. optändir af sama anda­
nom . . . astundadhe han hona see ib 323. tha hon 
. . . vardh vptänd af hans älskogha Bo 74. ib 232. 
Lg 816. vp tända the (änglarne) ok vpuäkkia siälina 
at göra thz som got är Bir 1: 24. hwilka äftedöme 
meer optända til gudz älskogha än prädikan KL 181. 
thera hierta är swa kalt af allo godho at thz kan 
alre vpsta älla vptändas thil min kärlek MP 1: 101. 
— upptända, egga, reta. han . . . stop vp vptändir af 
ondom lusta KL 188. tolff män optände mz mykle gäld 
ib 341. — upptända, väcka. the ödhmiuktin ther kär- 
lekin gör oc vptändir Bo 39. the (kryddorna) . . . vp­
tända lustan ib 133. krydde oc yrthor som wptända 
skörhet Bir 4: 101. — Jfr tända Up.
Uptäppa (op-), v. öppna, gatabodhen . . . var 
vptäpt ok öpnät Lg 3: 575. wptäpto the ena lön dör 
MB 2: 281. at the skuli vptäppa (aperiant) hedli- 
ninganna mwnna ib 200. ib 297. iak är . . . gudz fadhirs 
son . . . huilken nadhenna grwndh haffuor optäpt (qui 
abyssum misericordice . . . aperui) Su 45.
nptära (op-), v. förtära, förbruka, sädhen bliff- 
wer saa drygli, ath hon ikke förnötas eller optäras 
kan i ij (2) sombra och samfälda winthra BSH 5: 303 
(1508).
upthidha (-tydha), v. — reft. upthidhas, tina 
upp, smälta, ginstan losnar oc wptydhis (resolvitur) 
all köldinna hardheet Su 200.
upthänkia, v. [À. Dan. optænke] upptänka, ut­
tänka. thu haffwir . . . eth wp tänkt äpther thz andra 
MB 2: 160. huat kwnne . . . finnas ällir wptänkias 
beqwämmelikare Su 277. 
upvardlia, v. L.
upvaxa (op-. -växa), v. [Ä. han. opvoxe] L. 
1) uppväxa (ur jorden), uppspira, thizstlane opuäxsto 
ok quafdho oc fordäruadho godha sädhena Bir 3: 232. 
thän akir owir hulkin thitztla äru opuäxste ib 2: 104. 
vpuäxsto tholika yrte widli hänna graft KL 82. vp* 
uäxste lilia aff riddarsins mun sidhan han war iordh- 
adhir ib 68. aff them (kärnarne) skal thry thre op 
wäxa Lg 92. aff thessom treni rotornen vpuäxste aldra 
rättaste stiälkir Bir 1: 176. aff tässom wiingardhenom 
skulu mange wiingarda wpwaxsa ib 4: 6. 2) upp­
växa, växa till. Bir 4: 146. — om menniskor. nar 
barnit vp växir nakot Bir 1: 143. — blifoa vuxen, 
komma till mogen ålder, scref han (Maxentius) sik 
kesara ok räp for mangom romara landom mz vald . . . 
tel vnge constantinus vp vaxte Bu 533. 3) upp­
växa, uppstå, födas, alstras, skulu madhka oc orma 
opuaxa (orientur) aff varo myrke oc orma thräk Bir 
2: 37. — uppstå, uppkomma, at konunglich räfst 
härdhir sik kranckum gerningum ok sidhwännium till 
blyugdh ok gengangho, sum daghlichä wppwaghxä ok 
ökkiäs SD 4: 467 (1335, nyare af skr.), ib 5: 378 (1344. 
nyare af skr.), ther äpther vpwäxte j effraym en twä- 
dräkt MB 2: 109. 4) växa, tilltaga i storlek, stiga.
thz hände at romara fiodh som kallas tyberis vp- 
flödde ok vpuäxte . . . bradeliga Lg 3: 559. — part. 
prêt, upvaxin (op-. -wäxin. -wäxster), 1) 
vuxen, egande (en viss) växt. mannenom hörir natwrlika 
til at wara rät opwäxin MB 1: 83. 2) som nått el.
som eger (en viss) storlek; resande sig. thz berghith 
war swa höght op wäxst Al 9046. — Jfr yaxa up.
upvillda (op-), v. [A. Dan. opvinde] uppvinda, 
uppdraga, upphissa, hissa, ther man fore honom brona 
wp want RK l: 4000. the däner siden thera sägel 
opwnde ib 2: 9062. tha seghleth är wpwondith PM 76. 
sidan seghleth war wpwondith ib. han loot sik sidhari 
op winda rat Al 9250. Jfr yinda up.
lipyisa, v. [À. Dan. opvise] uppvisa, visa, göra 
synlig el. känd. philipus patriarka rädes at f)e (Jo­
hannes döparens ben) up vist (ändradt till vist^) wrpen 
Bu 51. symon manadhe mik aldre visa thrät hwar thz 
ligger, thy at . . . aldre thrifs war släkt sidhan thz 
ward her vpuist Bil 86.
upyita (op-. -veta), v. vetta upp. weet thz nidh- 
er a them (träden) som op weet a mannenom oc thz 
op som nidher weet a mannenom MB 1: 83. taladhe 
rätuisan til godha ängillin ... ok sagdhe, leta j hiwl- 
eno oc see hulkin linian som vpgaar ok opuetir j 
höght ok tha fanz the opuita j hulke som alstingx 
änkte var scrifwat Bir 3: 435. Jfr vita up.
upyägha (op-), v. [Mnt. upwegen] 1) upp­
lyfta; väga upp, väga. högxsta bärghen menthe han 
mz wägskalom wp wägha (in statera appendere) MB 
2: 307. naar han (Gud) opwogh (appendebat) iordenna 
grwndhwala Su 78. 2) uppväga, i vigt motsvara.
war stenin swa thungir, at han vpwogh alth thz man 
kunde j andra wäghskalena läggia ST 532. — Jfr 
vägha up.
upväkkia (op-. opp-), v. [Fdan. upvække, op- 
vække] 1) uppväcka, väcka (en sofvande). guz ängil 
. . . vpuiikte petrum KL 154. Bo 186. hwru . . . gudh 
lät them opp wäkkias som soffwit haffdo Lg 435. iac 
vpväkir them af sömpne ib 550. 2) väcka, lifva,
upväkkiaro 862 ur
sätta, i rörelse, egga, drift a, locka, them som latlie 
aller rädde ärw wpwäkkia mz godhom ordhom PM 2. 
rätta oc mana sina vndirdana opnäkkiande thom mz 
dygdha äptedöme Bir 3: 397. hwi gaff thw minom lic- 
amma lime vm iak skal ey röra thorn ok opuäkkia 
(exercitare, sannolikt läst: excitare) äptir minom vilia 
oc lusta ib 274. domarin vpwektir aff diefflenom ST 
112. manga iomfrur opuäktar af clara frägdh KL 329. 
opuäkkiande thöm til gudhelikit loff ib 337. en ... 
man . . . vpuäkte andra til latir ib 122. ib 126. the 
andre x m män . . . vp väkto oc retadho stadz mänu- 
ena til stridhena MB 2: 136. han opuäkkir (incitât) 
alla til owirflödhelik thing mz sino äptedöme Bir 
2: 117. siith hierta tiil glädhi oppwäkkia RK 3: 653. 
vp tända the (änglarne) ok vpuäkkia (incitant) siäl- 
ina at göra thz som got är Bir 1: 24. ib 2: 150. 
opuäkkiande adam at bryta min budhordh ib 3: 254. 
— lifva, uppmuntra, at systrana maghin them (de 
sjuka systrarna) hugna, oc wpwäkkia til thz bätzsta 
Bir 5: 47. 3) väcka, framkalla, reta. mangra handa
flätio blanda saman ok mängia. som skola gita . . . 
opuäkt (excitent) matlustan oc gradliena Bo 134. — 
väcka, upptända, framkalla, til at vpuäkkia sköran 
lusta KL 123. skörlifnadhin som diäfwllin vpuäkte j 
them Bir 1: 78. han (o: hedherin) opuäkkir (excitât) 
höghfärdh ib 2: 325. — uppväcka, sätta i gång, fram­
kalla, åstadkomma, jak . . . vpwekte starkan storm 
ST 304. sagdhe sik hafua vp väkt mangh örlögh Bil 
725. han opuäkkir (suscitat) gamul iärtekn Bo no. 
upwäkkia mykin wådha ok dröuilse landamälloin KS 
75 (185, 82). opuäktis mote thöm af tliera frändom en 
ny striidh KL 341. iudhane . . . vpuäkto mykit liaat 
a mote paulo ib 157. 4) uppröra, väcka tvist om.
vpwäcker eller ypper någen förlycht sak SO 222. — 
upväkkia Sik, låta hänföra sig. ingen skal siik 
tiil homodh opwäkkia RK 3: 1697. — ref. lipviikkias, 
uppröras, förbittras; förargas? erehebiseopen opwäktes 
RK 3: 1292. — Jfr yäkkia up.
upväkkiare (op-), m. [7s/. uppvekjari] väckare, 
som drifter el. manar, hon (o: dröffuilsen) är . . 
en waker manare oc opwäkkiare til gudhz kärlek 
Su 174.
upyäkkilse (-Wäkilse Bir 5: 45; Su 368), n. pU 
och f [A. Dan. opvækkelse] uppväckande, framkal­
lande, åstadkommande, älskoghans vpuäkkilse (incita­
menta) Su 393. ey meenar . . . gudhelikin snille her 
wm thenna radh oc lärdom at skikka nakra nya 
reglo . . . wtan ena kärleka oc wäluilioga wpwäkkilse 
gudelikx kärlekx ib 364. ib 228, 368, 369. Lg 807. — 
det som uppväcker el. framkallar, anledning, skulu 
. . . all siäldsyn oc wndirsam diwr oc fwglila alzstingx 
bortlängias aff clostirs inlykkio. thy at the äru Jös- 
läta wpwäkilse Bir 5: 45. — retelse, retmedel. hoet 
thing äru skörhetz wpuäkkilse (incentiva) Bir 4: 101.
upvälla (op-), v. [À. Dan. opvælde] 1) upp- 
välla, uppspringa, framvälla, vpsprungo sin oc vndir- 
standilse aff iomfrunna hiärna j himerikis högdh swa 
som watn aff vpwällande (scaturiente) käldo Bir 4: 
(Dikt) 247. — framvälla, sjuda, häl 11 i tis pinor äru 
vpuällande (ebulliens) swa som strömbir Bir 1: 104. 
hiärnin opuällir (ebullit) ok vtflytir swa som bly oc 
tiära ib 3: 140. — flamma, uppflamma, mz vpuällande
eldh MP 1:5. 2) flöda, vara full. hans nafle var
ypin opuällande (ebulliens) mz litadho etre Bir 3: 427. 
3) vimla, kräla, hans bryst är fult mz vpuällande 
(scaturientibus) madkom Bir 1: 68. ib 3: 14.
lipyända, v. vända uppåt, tik vprätte han a twa 
fötir ok vpuändhe thit änlite j hökt MP 1: 272. lat 
örat vara vpwent LB 7: 333. 
upväxa, se upvaxa.
lipväxter, m. [7s7. uppvöxtr] uppväxt, tid då ngn 
växer upp. j sinom vpuäxt war . . . eadgarus swa 
dygdhelikin, at j storom rikedomom war han fati kir 
andelika Lg 3: 499.
upyrkia, v. L.
upäta (op- Bir 2: 86, 211. opp-), v. [Ä. Dan. 
opædej L. uppäta, äta upp, förtära, the hado vpätith 
thera maat RK 1: 1514. the varo tha ey ner swa 
kathe som tha the marskens faar vp aatho ib 2: 3931. 
the . . . älska kötit som madkane skulu vp äta Bir 
1: 80. bödh iak han kastas i orena brunn in at han 
vpätin af ormom skulle ther forgaa Gr 281. wardher 
iak her oppäthin aff skogx dywrom Lg 667. KL 155, 
185. Bir 1: 204, 358, 2: 86, 211, 3: 137.
lipösa (op-), v. [Ä. Dan. opese] ösa ut, ösa tom, 
tömma, man skulle opösa tholik brwn ther swa fwlt 
watn ij sik göme Al 2673.
Ur, n. [7s7. ur] urväder, yrväder, snöyra, snöfall 
under stark blåst, öffuer södhermalm och östan mwr 
flygher eeldin som eeth wr RK 3: 3566.
ur (u. or L. ör VGL 1 O 6), prep. och adv. [lsl. 
dr, or, yr] L. A) prep. med dat., hvilken dock stun­
dom, i sht i yngre skrifter, utbytes mot ack. 1) 
vid rumsbe stämning ar för att uttrycka ett aflägsnande 
el. en rörelse från det inre af ngt: ur. lypte dracin 
huwp v vatne Bu 491. pu • • • vrak t v folke diäwlin 
vt ib 78. han tok w fiske tolpänigh ib 100. hon . . . 
grep barnet v hänna knä ib 25. leddis han w myrka- 
stufwonne Bil 901. thän tima hans ben the vpgrofuos 
v limde stentro ib 799. the . . . drogho oc slito bort 
v thöm al thera in älfue Pa 17. op w honom (brun­
nen) putradho älla opsudhu manga siäla ib 18. ä som 
the villo vp w brunnenom ib. hvar sum rykker bok 
u epätakans handum SR 13. jlt är wänia thz swin w 
akir som i är want GO 733. ib 27. bortfara v klostreno 
KL 34. the formatto ey hiälpa sik v eldenom ib 127. 
wilia the oss koma til hielp man w huse BSH 5: 
183 (1507). kom wars herra röst til honum v buskanom 
MB 1: 281. skal han föras w hardhare brändagha ok j 
lättarin Bir 3: 43. thu som var fordhir w thinom 
eghnom klädhom ok fordhir j gabbilsa klädhe ib 4: 
162. faari w (d. v. s. af kläde sig) öfuarsta klädhomen 
VKR 66. fia öpte diäwlen v bilätteno Bu 207. läter 
han wellä thz (fläsket) i pannum ther til alder moster 
är wr thy AS 59. 2) för att beteckna ett aflägs­
nande el. uttagande från en samling el. ett flertal af 
föremål: ur, från. sanetus iacobus tok han mz vald 
v brandom af pera handom Bu 176. wthwälia blomstr­
en w annor gräs Su 107. 3) för att beteckna
ett aflägsnande el. en öfver gång från ett tillstånd el. 
en ställning: ur. starklika . . . skal människian vp- 
sta ok vpfara af sinom vranga lusta, at hon for- 
maghe vtkrypa w honom MP 2: 102. latis vr hans 
pianist SD 1: 669 (1285, gammal af skr.), latis bort
urbota mal nrmynd863
vr sins härrä pianist ib. huilkin . . . gooz herra 
abraam brodherson . . . togh ... w minne värio ib 
NS 1: 639 (1407). 4) för att utmärka det hvanfrån
medel hämtas för en utgifts bestridande: ur. nw tha 
brödher skulu öll smaka tha skulu wärkmestara thaga 
en öre w byssonne som the skulu drykka som ölidh 
smaka SO 26; jfr 1. naar han dör ta seal man honum 
begha lätha w bissonne ib 5. B) adv. ur, borta. 
litith är vm een noth ok än minna än kärnin är w 
GO 861. ib 1103, — Jfr lit 111*.
urbota mal (urbotar-. orbota-. orbötä- VGL 
l O pr.), n. L. — urbota skadhi, m. L.
urdela (ör-), v. [^4. Dan. ordele. Mnt. ordelen] L- 
af döma, af gör a; slita tvisten om (ngt), aller män skulu 
thät vita, mik haua forbuthyt byriere ok hwaryvm 
athrum manne . . . mit fäthärnes gooz swansyöholt 
. . . at klande ällär afuärkiä . . . vtän at läggiä vndyr 
iämpnä hand till thäs thet varper laghleka ördelät 
SD 5: 280 (1344). constantinns badh sino inodher . . . 
koma til rom mz märasto juda mästarom ok vrdela 
th(z) mz cristnom elärkom h\vilk(r)a thro (Cod. C vr­
dela ther hwilkin troo 945^) rättare ware Bil 80. 
uren, se y ren. 
urf, se orf.
urfegdh (wrfeeghd. orfeegdh), /. [Fd an. or-
veyde, orveydt. Mnt. orvede, orveide] eg. upphöran- 
de af fejd el. fiendskap; förbindelse att icke öfva 
fientlighet el. utkräfva hämd, fredsförsäkran, försäk­
ran att icke företaga ngt fientligt, lofwom wi ... 
them for:da boo jonsson . . . ena rätta oc witra or- 
feegdh. vm thet karl nichlisson wardh slaghin BSN 
1: 182 (i38l). hafua thesse sägx dande män lofuat 
meth mich fore the samw vrfegdh SD NS 1: 67S 
(1407). han fangadhe herra biörn andree ... oc tränghde 
honom eena wrfeeghd aff ib 2: 324 (1410, i vidim. af 
1412).
urfegdha (orfeygda), f.f = urfegdh. ther 
til scuUe the orfeygda göra at aldrigh mer for kon­
ungen kera RK 2: 698 (han fattas ss pl. af ur-
fegdh).
urliälder (-field SD 5: 328 (1344). ack., dau 
-field, -fiäl. -fiel, -fiäll. -fiell. pl. ack. -fieldliä 
SD 6: 105 (1349). -fiallä ib 5: 193 (1343). dat. -fiäll- 
um ib 307 (1344), 308, 6: 229 (l350), 233 (l350). -fiell- 
um ib 5: 332 (1344), 333. -fyällum ib 489 (1345). 
-fällum ib 6: 109 (1349)), m. L. urfjäll, jordstycke 
som särskildt tillhör någon och icke ingår i den mel­
lan byns delegare gjorda fördelningen af jorden. Jfr 
Falkman, Om mått och vigt 1: 236. lego . . . villico 
meo in risaby . . . dimidium vrfiel] quem emj de ec- 
clesia vendil SD 2: 561 (1309). ecclesie vpsalensi . . . 
lego . . . jn sæwium tres marchas, cum quinque so­
lidis terre, cum vno vrfiel coggænes . . . quem ta­
rnen vrfiel . . . inichi retineo ad dies meos ib 3: 249 
(1316). ib 251 (1316). ecclesie vpsalensi . . . lego . . . 
in arastum i. oram cum dimidio solido terre et vnum 
vrfiæll. in ferisæng de aristalandum, prope. agrum 
ecclesie ib 5: 150 (1343). de ... vno vrfiel in feri- 
sengli qui permutabatur in vnam marcham terre cum 
vno solido in sundusum ib 324 (1344). jn adhlast- 
um v. solidi terre et vnus vrfield sub molendenario 
ibidem ib 328 (1344). vnus vrfield dictus giristamark
ib. illic est molendinum super vrfiæl cohstructum 
ib 322 (1344). ib 323. seeunda canonia habuit pro red- 
ditibus ... in ostralæduby decem solidos terre scili­
cet vu solidos in ipsa villa et tres solidos in wr- 
fiællum ib 307 (1344). ib 308, 332 (l344), 333. nouerint 
vniuersi. me . . . katilberno . . . quinque sollidos terre 
cum dimidio. in wæstaskulla . . . cum agris, pratis 
siluis et vrfyællum . . . dimisisse ib 489 (1345). ib 
667 (1347). vnam marcham terre in villa edhum cum 
. . tribus exitibus, dictis wrfällum ib 6: 109 (1349). 
dimidia marcha terre in villa aas cum . . . prediolis 
dictis vrfiællum ib 233 (l350). ib 229 (1350). pro quo- 
dam prediolo dicto wrfiel ib 3: 340 (1317). ib 6: 1 (l34s),
2. nouerint vniuersi ... me ... domino laurencio 
• . . sex pecias terre dictis (!) wrfieldhæ, quamlibet 
earum cum quatuor limitibus racionabiliter designatas, 
in prato moraby . . . sitas . . . vendidisse ib 105 (1349). 
cum agris dictis vrfiællæ ib 5: 193 (1343). innotesco, 
me . . . marco aurifabro ciui vpsalensi vnam partem 
prati dictam vrfiæl prope ciuitatem iacentem . . . ven­
didisse ib 4: 395 (1334). kerdo the som bo i kanuka- 
bodhum ... til herra gotzskalk vm een vrfield, som 
kallas lywma ib NS 2: 135 (l409). ib 137 (1409), 143 
(1409). — i latiniserad form. legamus . . . omnes vr- 
fiellos ibidem qui sunt infra limites wlgariter dictos 
raa et rör et vnum vrfiellum qui vocatur ragnotegher 
SD 3: 241 ( 1316, gammal afskr.). septem oras terre 
cum vno solido vno vrfield et partem in aliis vrfiellis 
eisdem septem oris et solido contingentibus . . . apro- 
prio et assigno ib 5: 667 (1347). — urflälds 1*11 (ur- 
fialz- üpIL V 18: pr. vr fiäls- MELL B 22: pr. 
urfialz- VML II B 18: pr. vrfalz- ib i var. wr- 
fieldz raa KrLL B 27: pr.), f. L. — urfiälds 
yr eter (vrfieltz-), m. vret som utgöres af en ur­
fjäll. kännis jag . . . mik hafua . . . vplatit . . . pädher 
frändasson . . . thän vrfieltz wretin som ligger nordhan 
henemora kirkio DD 1: 72 (1414).
urföra, se uföra.
urgfiiif (-gäf), f. L.
urgytia, f. slöseri, är . . . vrgytia annor odyghd, 
vm man giuer alt huat ey giwande är KS 34 (88, 36).
urg-ytia (-gitia), m. slösare, vm kununger kan 
warda antiggia nidhingr ella vrgytia, suå är vrgitia 
bätre än nidhingr KS 35 (90, 37).
Ul'gytia, adj. slösande, warda Hero urgythia än 
dyghdelika milde KS 34 (87, 36; måhända att fatta ss 
subst. och föra till för eg.).
urglia, se orgha.
lirla (-adhe), v. [&?. dial. urla. Jfr Ital. urlare] 
böla, vråla, han vrladhe rät som et nöt (mugivit ut 
fera crudelis) Al 7445.
urminne, n. — nnninnis liäfj) (vminnis- . 
MELL Eghn l: i. wrmindz-. ormyndes-. ord- 
min[des]-), f. L. urminnes häfd. af vhrminnis häfdh 
SD NS l: 452 (1405, nyare afskr.). aff langligom stadga 
ok gambla ordmin[des] (ormyndes i vidim. af 1515) 
heffdh BSN 5: 524 (l513). af wrmindz häffd MD 486. 
mothe gvdz rätt kyrkionne och ridderskapsins frälse 
och gambla vhrminnes häfd GS 31 (l380). ib 30. Jfr 
ominnis häfdh.
unnylia (or-, ör-), m. L.
urmynd (vrmynd ÖGL G 16: pr. i var. or-
urna 864 nrskiälft
mynd ib ind. 1, 2, 12: pr.; Va}. ind. 10 i var.; 
SD 5*. 459 (1345). örmynd ÖGL G 22. 28, 29 (efter 
fragm. aftr. KrLL cvij. omynd ib E}s 26, Dr 5: 
pr. o. s. v.; SR 52. OlüUnd: -in ÖGL G 16: pr. 
Ömynd ib 12: l i var., 14: 2 i var.), f. L. gäfva 
aom gifves åt brud af hennes giftoman el. närmaste 
slägting, hemföljd. Jfr Kockf Tydning af gamla sven­
ska ord s. 28-30. pa bot skal giptämapren intaka ok 
til omynd liiggia. pa bot taki han up sum omynd 
takär SR 52; jfr ÖGL Va} 10. de rebus dilecte con- 
sortis mee . . . dictis wlgariter ormynd SD 5: 459 
(1345). — urmynda eg-lm (omyndu-), /. L.
urna (orna. -adhe)* v. [&>. dial. orna. Jfr Jsl. 
orna] taga skada af värme, blifva unken, miölet war 
heet ok vrnade (Hadorphs uppl.: ornade 66,) sköt RK 
1: 1673.
urqväme, n. L.
ursak, f. [Mnt. orsake] orsak, ey ... schall någen 
effther thenne dagh dierffues till att sälie öl vth mz 
häringebåndh eller sundisk trää, vthen mz the tynner 
som här i staden vthi ämbetedt giorde bliffue . . . 
vrsaken är, att häringebåndh och sundisk trää hålle 
sex eller otte känner mindre, än the tynner som här 
i staden göres SO 224.
ursaka (or-, -ar, -adhe, -adher), v. [Fnor. 
örsaka. Fdan. orsakæ, orsage. Mnt. orsaken] L. 1) 
fritaga från skuld, ådagalägga (ngns) oskuld, os hörir 
til (at) orsaka menlösa oc ängin sacan lysa Bil 237. 
idher orsaka liwar som ma aller skulin ij genast dödh- 
in fa Fr 663. — fritaga från skuld} försäkra vara 
oskyldig, wiliom wi honum fulleliga wrsaka BSH 3: 
283 (l47o). 2) fritaga från skuld, ursäkta, ur­
skuldaj anföra skäl till ursäkt för (ngn el. ngt). 
var herra ihesus forswaradhe oc orsakadhe hona (Ma­
ria Magdalena) Bo 162. Bir 4: 64. orsakom vi pa- 
wan af sinne lowan (excusamus papam de hac per­
mis si one) ib 1: 361. ib 3: 161. ey skalt thu . . . 
döma thin iämcristin vtan orsäktan hällir. ok om 
thu gitir äkke gärningena. tha orsaka aktena Bo 123. 
hwo sin drockenscap wil wrsaka Ber 291. the ... or­
saka (excusant) syndena Bir 2: 182. tholkin luste, 
thy at han orsakas oc aktas ey stort är gudhi hat- 
ughir ib 145. — ursäkta, utgöra ursäkt för (ngn el. 
ngt), skal godliir vili ok kärlekir orsaka han Bir 3: 
409. thin milde dödher thyn saara pyno orsaki mik 
oc wärne mich oc frälse mik Ber 287. syndadhe iosue 
dömande ower lönlikan gudz dom opröwath maal än 
hans hugher möddis tha ther til fore gudz hedher, 
oc orsakar thz hans synd MB 1: 394. 3) fritag a,
befria, engen systir . . . skal wrsakas aff handa ger- 
ning Bir 5: 81. — ursaka sik, 1) visa sig vara 
utan skuld el. fel, försvara sig. skal iak orsaka mik 
(excusabo me) j minna hälgha manna asyn for them 
första som sagdhe mik hafwa ohöuiskastan likarna 
Bir 1: 142. ib 202. wm jak wilde mik wrsaka oc rät- 
wisan göra, min eghin mwnner fordöme mik Su 330. 
— försäkra, sig vara utan skuld, förklara sig oskyl­
dig. hwar ville sik orsaka Bo 172. sidhan mästarin 
hafdhe orsakat sik Bir 1: 331. 2) ursaka sig, ursäkta
sig, urskulda sig. the orsakadho sik MB 1: 423. tha 
the koma j armodh. tha wrsaka the sigh mz (d. v. s. 
skylla de på) haardh lycko Ber 292. engin vrsftki sik
medh sino embete vm annarstadz bätir oc förr widh- 
irthorff VKR 35. 3) urskulda sig, ursäkta sig) göra
undanflykter, söka komma undan, moyses dirwis än at 
orsaka sik mz tbässe skäl oc thässom ordhom MB 1: 
285. moyses orsakar sik än, fore thässe skäl ib. Bir 
3: 257. thz kan skee at thu wilt tik skrymptelika 
wrsaka Su 259. — Jfr OSaka.
ursaka (or-), adj. [Fdan. orsage] L. oskyldig, 
utan skuld, saklös. jak som var alstingis orsaka ok 
menlös tholde pino Bir 2: 233. han (Gud) weth henne 
vrsaka wärä Iv 3246 (kan föras till ursaker^. magho 
döttrina wäl wara orsaka, fore the skäl ther sagdh 
äre MB 1: 196 (kan föras till lirsakor), thz är 
litin hughnadher i mantz samwiti at wara orsaka 
fore man nom mädhan han weet sik sakan fore gudhi 
ib 231. fiärren ware then dom fra mik. at orsaka 
män giälde mz skyldoghom ib 248. maria . . . bar 
thäs orsaka skuld, at hon giorde gen moysi laghom 
ib 398. hon är orsaka for then gerning som thu 
legger henne til Va 36. phila war ther j vrsaka ib 
38. — utan skuld, utan ansvar, then ther silffkar- 
ith hittis mz, han skal wara min thräll, oc andre 
skulo wara orsaka MB 1: 247. bryter thiwfwer mantz 
hws eller grawer vnder, oc wardher dräpen a the 
gärning tha är han orsaka som han drap om midhia 
nat eller i mörke ib 337. ib 336. thz han orsaka ther 
fore skal vara Fl 1726. war i qwit ok orsaka före the 
nat EG 68. — utan del i skulden el. ansvaret för (ngt), 
icke delaktig i (ngt), aff thässo awundzsiwko radhe 
önsker iacob sina siäl orsaka fore gudhi MB 1: 262 
(kan föras till ursaker eller till ursaka, v.).
ursakail (or- L.\ Bir 1: 266, 314, 2: 108, 3: 171, 
331, 4: 289; Al 7245; Ber 54, 205. ss pl. orsakan Al 
7245), /. h. 1) ursäkt, ursäktande, urskuldande. 
syndin slättis mz orsakan sidhan hon är giordh Bir 
1: 314. syndinna orsakan ib 2: 108. ib 3 :331. nar and­
in frambiudhir krankdoms orsakan ok syndanna slätt- 
ilse ib 171. ib 4: 289. — skäl som anför es el. kan an­
föras till ursäkt el. försvar, försvars skäl. jak oc thine 
wini hawom ey nokra orsakan (excusationem) til thik 
fore manköneno Bir 1: (Cod. C) 266. änga orsakan af 
syndom finnande Ber 205. ib 54. 2) skäl, orsak.
thz är rät orsakan twa Al 7245.
ursaker (L. Or-), adj. [Isl. örsekr] L. oskyldig, 
utan skuld, ängin är orsaker fore thik MB 1: 354. 
orsakan (insontem) oc rätwisan skal thu ey dräpa ib 
340. hittes the styld i aunars mantz hwse tha skal 
hwsherran föra thz fore preste . . . oc skal han swäria 
fore them sik orsakan ower alt thz honum hörir til 
ib 338. i . . . som orsake (Cod. A orskulla 248) ärin 
ib (Cod. B) 551. Jfr osaker.
ursakliker, adj. Jfr oursakliker.
urskilia, v. L. 1) uppgöra, ordna, hwrw han 
haffde vrskilt vm barnsens sins stiwff sons fädherne för 
än han wigdes widher sina hustru SJ 274 (1459). 2)
stadga, widh bruth som vrskils i thiuffua balkenom 
SO 65.
urskilnadher, m. L.
urskiiila (-skäla)j v. bestämma, stadga, thetta 
forscriffna skipte ok sämio hauer jak . . . giorth med 
karle . . . effther thy som j al stykke här vrskälas ok 
forscriffweth standher HSH 36: 3 (1429).
ursknld 865 uräfle
ursknld (wrskuld MELL Dr VI ind. 21 i var. 
vrskyld ib i var. orskuld Bil 283, 301 ; MB 1: 199, 
423, 432; MELL Dr VI ind. 21. orsculd Bil 760. or- 
skuldh ib 312. orskyld MELL DrVl ind. 21 i 
var.; FI 1724; Jv 2287), f. L. 1) urskuldande, ur­
säkt. göra nokors urskuld, urskulda ngn, visa ngn vara 
oskyldig, sände han (Pilatus) en sin win ifuir haf til 
tyberium at göra hans orskuldh for wars herra dödh 
Bil 312. ib 301. — göra sina urskuld, ådagalägga sin 
oskuld, visa sig vara oskyldig, rättfärdiga sig, för­
svara sig. skal han tima til anzswar fa sina orskyld 
kan han göra swa, at alle skulu ther tro op a, thz 
han orsaka ther fore skal vara Fl 1724. han fik ofreghd 
at han war vantro vm vars herra licania til han giordhe 
sina orsculd som godher cristin man Bil 760. lucianus 
giordhe sina orskuld ib 283. abimelech konunger gör 
sina orskuld mz thy, at han wiste äldre thässa gärning 
MB 1: 199. lv 2287. 2) ursäkt) skäl som an föres
el. kan anföras till friande, tok moyses widh thera 
orskuld MB 1: 423. the . . . hawa . . . änga orskuld 
fore sit heluite, än the ända sin alder i ondom lif- 
nadhe ib 432.
urskulda (orskulla), adj. oskyldig, utan skuld. 
i . . . som orskulla ärin MB 1: 248.
urskyldogher (or-, -skyllogher), adj. oskyl- 
dig, utan skuld, at han orskyldog ther fore är Fl 
(Cod. B) 1726. — utan skuld, utan ansvar, hwilkith 
nakar man gör swa nödhugher at han giter thz ey 
latith for sit eghit liiff, thz gör han orskylloghan 
MB 1: 45.
urskära, v. utskära, uppskära, nu är egh torwa 
ur skurin ÖGL B 25: 2.
urs åki a, v. — ursäkia sik, försäkra sig vara 
utan skuld, förklara sig oskyldig, huar wilde sigh wr- 
säkia (motsv. ställe Bo 172: orsaka.) Lg 3: 73.
ursäkt (or-), /. L. 1) oskuld, then rätuisä 
domaren han wet mina vrsäkt Va 8. 2) ursäkt,
ursäktande, urskuldande, sät ängi vrsäkt, vtan tu 
fullelika förstånde sannind, ok af huat wilia huatna 
giort är KS 26 (66, 28). for mykla fafenga orsäkt 
VKR 45. gudz budhordha olydhna hulkin som jnledhir 
j hänna hiärta krankdoms orsäkt (excusationem in- 
firmitatis suce), sina synda slätilse oc orsakan Bir 3: 
331. — göra sina ursäkt, ådagalägga sin Oskuld, 
visa sig vara oskyldig, rättfärdiga sig, försvara sig. 
iak wil mina orsäkt göra Al 2620. — ursäkta sig, 
bedja om ursäkt, ptolomeus giordhe sina orsäkt Al 
7900. — göra sanna ursäkt, visa sig vara i san­
ning oskyldig, framlägga grundade skäl för sin oskuld. 
vm han ey gör thesaurario sanna orsäkth PM 25. 
3) ursäkt, skäl som anföres el. kan anföras till ur­
säkt el. försvar, hawa syndoghe män änga orsäkt 
som äkke sätta gudz vi lia ok sinne helso Bo 122. ib 
155- hwilkin som syndar mz forakt ftllir idhkelighet 
then tagher engha orsäkt (nullam recipit excusatio­
nem) Bir 4: 64. 4) ursäkt, förevändning. thu gifwir
tha okirkarlenom tilfälle oc ena orsäkt til okir oc til 
syndinna ST 490. al the vmsorgh man skulde hafwa 
til siäla helso. hon wändis nu til iordzlika thinga 
giris afling ok orsäkt Su 421.
ursäkta (or-, -te, -ter (de former som förete 
denna böjning kunna dock föras till ursäkia). impf.
Ordbok II.
orsacte Bil 924. imper at. -a: orsäktan Bo 123. 
part. prêt, -adher: vrsektat Lg 3: 207), v. 1) 
göra saklös, fria från skuld, wart hon . . . rädh, thy 
at hon wiste sigh j sanno saka wara, oc at jngen likam- 
likin hiälp kunne henne orsäkta Lg 3: 52. — fritaga 
från skuld el. ansvar, ursäkta, j ärin ekke . . . menlöse 
äliir orsäkte wm j latin jdhra systra fortappas tiande 
Bir 5: 8. 2) ursäkta, urskulda, taga i försvar.
vm thu findir nakat vara wranglica giort. ey skalt 
thu än tha döma thin iämcristiu, vtan orsäktan hällir 
Bo 123. han . . . orsäkte hona ther andre lastadho 
Bil 265. the som ther tha varo orsekto han ib 848. 
3) fritagay befria, engin syster skal wrsäktas aff 
handa ärffuode Bir 5: 29. aff stekerhuseno skal engin 
syster wrsäktas wtan abbatissa, priorissa, oc wanföra 
ib. — ursäkta sik, 1) visa sig vara utan skuld 
el. fel, försvara sig. wi hafwom os orsäkt som os bör 
Al 6534. — fritaga sig från skuld, försäkra sig vara 
utan skuld, the orsäkto sik ok kiärdo them hafua 
giort mot thera radhe Bil 434. hon vrsäkte sik ib 
571. — ursäkta sig (med ngt), söka fritaga sig från 
skuld under förebärande (af ngt), wppa thz jngen 
skal segh magha orsäkta mz nokro okwnnogheth j 
sinom brothom PM 41. 2) under anförande af
ursäkter söka undandraga sig (ngt), anföra ursäkter 
el. göra undanflykter för att slippa (från ngn el. ngt). 
Bil 924. hon Jmkape hanom for bupet. ok ursäkte sik 
fra hanom ok hans borpe Bu 144. — söka slippa un­
dan (ett uppdrag) under förebärande (af ngt som an­
föres ss skäl), ursäkta sig med (att), thenne moyses 
är then som war herra bödh at tala fore pharao kon- 
unge, oc han orsäkte sik at pharao monde ey lydha 
hans ordh, thy at han hafdhe ey kringskorith maal 
MB 1: 291. 3) under anförande af ursäkter el.
ursäktande skäl förklara el. tillkännagifva (att man 
icke kan el. kunnat fullgöra ngt), orsäkte sik iacob 
. . . fore iosep, at rachel hans modher war ey ther 
iordhath, thy at hon do i barnsäng, oc wäghfarande, 
oc om hetan waar tima MB 1: 268. biscopin hafdhe 
sik vrsektat at han ey kunne koma Lg 3: 207. 
urging a (or-), adj. L.
ur[)iuva (or- L.), adj. L. urtjufva. alla the som 
findh hitta, the skola sigh vhrtiufnat (för urtiufua) 
göra SO 297. Jfr Ojjiuva.
urvana (or-), adj. fJfr Isl. orvænn] 1) utan 
hopp, förtvflande, misströstande, gik hon hem orwana 
Bil 362. han wardh orwana wm sid he at wenda hona 
fra gudhlike lofuan ib 230. — med gen. thäs. sidhan 
hon war thäs orwana Bil 347. 2) hopplös, utan ut­
sikt till framgång, jeronimus fik thy (lejonet) syslo 
at göma clostirs asna ... en dagh tha leon sof komo 
köpmän ok gripu en asnan ok bortfördho. leon lät 
illa tha thz waknadhe oc lette länge til wruana war 
(till dess det icke längre var utsigt att finna den) Bil 
627 (möjl. att föra till 1 el. till ett urvaiia, f. hopp­
löshet; jfr Isl. ôrvæna, f ).
urvädher, n. urväder, yrväder, ther dreff pilin 
som wrwädher tha badhe sniör ok räghne mädher Al 
3335. thaa var eth storth vruedher BSH 5: 120 (1506). 
— ss tillnamn, niclis urwädher SD NS 1: 53 (l40l). 
ib 2: 148 (1409). 
uräfle, se ofäfle.
109
usai 866 ut
usai (vsall Al 2901. vsald Bir 1: 98, 324, 2: 68, 
3: 103, 385; VKR XII. WSSal Su 242. VSâl Bil 412. 
/. vsul ib 476; KL 19; Bo 75. WSul Al 10143. ack. 
m. vslan Bil 301, 476. dat. m. wslom Su 1S5. oslom 
Bo 124, 125. /. vsle L(J 960. n. vslo Bil 112. pl. nom- 
m vsle Bo 66; Bir 1: 56, 2: 236. wsle MB 1: 50. 
vslo (för vsle) GO 309. ack. m. vsla Bu 207 ; Bir 
1: 226. wsla Ber 53. n. VSUl Al 3355. dat. VSlom 
Bir 3: 103. WSlom GO 484; Su 186. wslum GO 993, 
1086. best, form ack. m. wsla Su 188, 242. pl. nom. m. 
vsle Bir 1: 56. superl. wslaster Su 185. best, form 
nom. f. vslasta Bu 130), adj. [Fdan. usai] 1) 
osäll, osalig. tha vvordho some (näml. änglar) sale mz 
gudhi, oc some wsle (Cod. B väslir 532J oc skilde ande- 
lika widh gudz liws MB 1: 50. hwa som en tima wardher 
sal mz gudz asyyn, ban wardher aldre wsal eller synd* 
ogher sidhan ib. tha ma han aldre sidhan synda eller 
y sal ward h a ib. — olycklig, nödställd, lidande, the 
häddo mik oc gabbado . . . oc mz alia handa obrygdils- 
om wpfylto then wsla (miserum) Su 188. — olycklig, be­
klagansvärd, arm, eländig, thz är een vsal man ey kan 
fly eth hws GO 284. vslo ok arme äru konunga fläste ib 
309. peophilus . . . varp hans (djäfvulens) man vsal man 
Bu 29. ib 207. huru vsald (infelix) then är som diäfwllin 
herras wt owir Bir 1: 98. ey skodha the vsle (mi­
ser i) ok kranke sina wanmakt ib 56. thesse . . . räkna 
sik wara . . . vsla ok anna vm the fölghia hans ger- 
ningom ib 226. thy bedhis jak thina miskund thy at 
jak är vsald aff mik (miser sum ex me) ib 3: 385. o 
huat wssal han är som sik siälffuan forsumar Su 242. 
förbarma tik owir mik then wsla ib. owergiffwin oc 
aldra wslaster skalt thu bösta oc bwnka för mildasta 
domarans döör ib 185. at thu wilde lära mik wslom 
syndara the nyttogasta konstena ib. ib 186. iak är nw 
badhe vsall ok ööm Al 2901. awi mik wsul qwinna arm 
ib 10143. at han gaff äwinnelikt liiff arme oc vsle 
människio' Lg 960. mine vini stodho vte vsle (misera- 
biles) oc hungroghe oc nakudhe Bir 2: 236. for far o 
talikin vsald moghe ib 1: 324. jak vsul oc vrang synd- 
irsca syrghir oc sukkar oc latir mik angra mina synde 
Bo 75. thzta är sorgh at . . . vsul (miseranda) ellin 
wil länge lifua Bil 476. andelica är kirkionna stadhge 
vsald (infelix) Bir 2; 68. 2) am, fattig, nödställd.
wardh tyberius wredher pylato. ok forsende han hem 
til fädhersins land vslan ok fatökan Bil 301. warkunn- 
ande ok hiälpande vslom Bir 1: 289. thiggia äkke som 
vsle Bo 66. hwat skal tha kräfwias af mik badhe osl­
om oc höghfärdoghom ib 125. ib 124. frändir äru wsl­
om wärst GO 484. ib 1086. wsal man är wslum wärst 
ib 993. 3) usel, eländig, föraktlig, gemen, vndistat
vsal. at pin eldar gör mik suala Bu 416. se usai ann­
an vägh hauar pu nu stekt ib. vit nu vsal mapar at 
iak vil vara cristen ib 495. fly nu vslasta vätar ib 
130. thigh thu vsald diäfwl VKR xii. Bir 3: 103. 
vsäl man mik hafuir länge langat mz astundan til 
tholica crasa Bil 412. (lys oc madka wullo flokkom) 
vnder guile aff vslo lifue ib 112. en vsul quinna 
oscriptadh ok vtau idhrugha gik fram obliughlika mz 
androm ok tok gudz likarna KL 19. — gemen, nedrig. 
hans hierta haffde en ondan grwnd som vsal war han 
alla stwnd RK 1: 3751. 4) ömklig, jämmerlig, the
skriadho ok öpto mz vsul laat Al 3355. 5) usel,
värdelös, eländig, kastin ey bort äwärdhelika krono 
. . . for . . . vslan lusta (misera blandimenta) Bil 476. 
ey thoko the här tliässa wärdlenna wsla rikedoma 
Ber 53. — Jfr OSäl.
usald (usäld), se ysäld.
usk (unsk. onsk. ösk. önsk. pl. ack. vskia 
MB 1: (Cod. B) 561), f. [/s/. ösk] 1) önskan. 
iacobs onsk MB 1: 261. hawer ey thu . . . ena god ha 
signan oc önsk (Cod. B ösk 548) aff gudhi at giwa 
oc mik nakath ib 217. — tillfälle att önska, rättighet 
att välja, val. jak ville vm mik gafwis vsk (optio), 
hällir liua j världinne vtan dröuilse ok bliua j härma 
hughnadh än skilias aff världinne Bir 3: 434. 2)
det som är föremål för önskan, glädje, hugnad, swa 
godli är een wsk i aar som twa i fiordh GO 449. 
hwa giwir mik the vnsk (Cod. B tha vskia 561), at 
alt folkith waro gudz propheta MB 1: 394. 3)
[Jfr Mnt. och Mht. wünsch] fullkomlighet? the iomfru 
var aff onskom (Cod. D önskom) rik Fr 1988. — 
uskabam (unska-. oska-, öska- VML 11 Ä 2: 
i i var.), n. L. — uskabania bot, /. L. — uska 
soil (önszka sun), m. [Isl. öskasonr] adopterad 
son, utkorad son. j token gudhz önszka suna (adop­
tionis filiorum) anda Ber 11.
uska, f the . . . brendo thera by ok manga vsko 
gambla ok ny RK 1: 1511.
usla, v. [/Sy. dial. usla. Jfr Isl. vesla, veslaz] 
bringa i elände? huat mykyt oc groffleka iak wslad 
(för -ast?) haffuer mothe tik syndat Su 185. — 
usla Sik, jämra sig, beklaga sig. foro pe huar sin 
vägh päpan i folks asyn . . . diäwlen pit hanom var 
bupit. vslande sik Bu 208. — ref. uslas L.
usulliet (wsulheet), /. uselhet, elände, olycka. 
thz är idher we oc wsulheet Al 6897.
usulika (wselika Su 233. vslika Bir 4: (Dikt) 
236. wslika Ber 93. VSUlik Bir 3: 145), adv. ömk­
ligen, jämmerligen. ändadhe keysarin vsulica sit lijff 
Bil 212. alla konungxsins adhro ok sinu slitnadho 
vsulica Bir 3 : 446. hon . . . ropad lie vsulica (mise- 
rabiliter) aff räddogha ib 191. ib 1: 365, 3: 87. swa 
är iak vsulik (miserabiliter) jnnantil skipadh ib 145. 
stodho männene vsulica (miserabiliter) ib 1: 251. — 
på ett beklagligt el. sorgligt sätt, sorgligen, till olycka. 
the ey widhirfrestande at stridha mot hans frestilsom 
oc swikum droghos vslika til affgudha dyrk Bir 4: 
(Dilct) 236. jak syndadhe thwnglika osälika wslika och 
storlika Ber 93. at then sammi qwidhin haffdhe wordli- 
it min graff, som mik wselika afflade oc til tholka 
ysäld födde Su 233.
usuliker (wseliker), adj. olycklig? thy satte 
gudh for os hälghra manna dygdhe til war äptedöme 
at wi maghin äpte fölghia thera fotzspor och koma 
til himna rike älla at wi seen wselike (inexcusabi- 
les ; kanske läst: miserabiles) j pinonne än wi wiliom 
ey them fölghia Ber 53.
ut, adv. [/$/. ut] L. 1) för att beteckna en rö­
relse från ett instängdt rum till ett öppet: ut. fölgde 
honum genom thän portelin ther the ridha badhe 
wt ok in Fr 314. marsken ... lot thz (Borgholm) 
bestalla i sama stunde at the aff hused ey longt vt- 
kunde (för vt kunde; kunde komma ut) RK 2: 6563. 
— för att i allmännare mening beteckna en rörelse
ut 867 ut
från hemmet: ut, ut i fält. kaffuer . . . myn herre her 
stränk vtbod saa ath alle friborne men skole vt vid 
terass frälsse BSH 4: 198 (1495). 2) för att beteckna
en riktning: ut. en mwr . . . hwilkin som gik kringom 
trägardhin, wt win the gambla trän, swa with wt som 
the til sagdo Bir 4: 87. 3) ut, till slut, till ända.
swa lifdhe han wt alla sina dagha Fr 3157. om en 
tw viilt 1 i i ff vva aarit vth LB 7: 83. did rik aff bern 
stridde all then dag wt manneliga Di 187. ib 203, 218, 
254, 278. i thessum daghinom ok thessin daghin ok 
forordh wt skal konung magnus hederlikä ok myuk- 
likä haldas BSH 1:132 (l37l). then tidh the fornempnda 
sotten hafdhe haldit a lmnom i thre manadha wt aat 
slagh (per tres contimios menses) Ansg 255. the natt­
ena ther näst äpter vakadhe han alla wt ib. han 
. . . liffdhe sin aller räfhwiselika allan wth til thäs 
hans siäl . . . wardh vphögdh j hälgha manna komp- 
anskap j hymerike JP 19. — ut ok ut [Mnt. ut unde 
ut] oupphörligt, alltjämt, latin swinen skria lwt vnder 
eens ä wt ok wt Al 5518. — Jfr bak-, här-, längs-,
nor-, sud hor-, tliär-, väster-, öster-ut. — ut
a, prep. med ack. 1) ute på. thordhe ey iacob
tagha sik härbärghe at qwälde, vtan lagdhis wt a 
markena MB 1: 218. 2) utåt, bortåt, hofwdhit foor
wt a thän mark Iv 4576. han kastadhe fra sik swärdh 
ok skiold latigan vägh vt a the mold ib 5094. hwar 
han wt a markena sa Fr 1819. — ut af, se denna 
artikel. — lit at (-aat), prep. och adv. A) prep. 
1) utåt. then strömen ther the foro wt aat Lg 3: 
250. 2) ut genom, han hwg till en annen baag
vpa ryggen oc wt at brystit Di 3. B) adv. vidare. 
j första psalmenom är sitliiande j androm standande 
oc swa alt wt aat Bir 5: 61. — ut for (-för. 
-fore), prep. I med dat. el. i dess ställe ack. 
utanför, thz skyulit som hängde vt for thera häl- 
aghasto monstre MP 2: 2l. eet vatn wt fore stadhin 
flöt Fr 1907. tha stodh iornfrv maria wth for dörryn 
Lg 3: 80. hon . . . stodh wth för dörryn alla natt­
ena ib. SGG 132. thu ware warder at iak tik hängde 
wt fore berne Di 86. II med ack. 1) utanför, 
utom. marsken w't for dörren, gik RK 2: 6780. 2)
utför, nedför, toko guz dicipuli ... ok wndo han vt 
for murin KL 149. fyöl eth paar oxsa mz stena lasset 
wt för bärghet Lg 3: 446. — utför, utöfver; öfve.r. 
hon ... vil springa wt for bordh Fr 2394. — lit 
genom (-gynnm. -gynom. -gynnom. -gymon), 
prep. och adv. A) prep. med ack. 1) om rum: ut 
genom, hände at thän drupin vmwändins j ens swen- 
barns liknilse ... ok syntis allum vppinbarlika vt 
gynum kristallin KL 19. han satte sitli glaffuen för 
wlfars brysth wth gynnom brynnyan ok wt gyk gynom 
härdhena (scetr sitt gladil firir briost sins frænda Vlf- 
ard. sua at sundr nam bryniuna ok briostit oc ut um 
hœrdnrnar) Di 219. han skar bröddisken sunder oc nid- 
er vtgymon bordit ib 45. 2) om tid: igenom, stählt
efter det styrda ordet, amelias . . . smidde ... et aar 
wtgynom Di 46. B) adv. om tid: alltigenom, från 
början till slut. tha kom ther en hind oc tog barnit 
i sin mwn . . . oc födde thz, thz beszte som hon kunde, 
i et aar wt gymon Di 121. — ut i (wt ij Al 6206. 
uty L. vt y MB 2: 54. wthy L.), prep. L. I 
med dat., vanligen utbytt mot ack. 1) vid rumsbe-
stämningar för att uttrycka ett varande i el. inom 
ngt: i, uti. strömar wt hwart thz ordh wti tik är, 
som watn i forsen LfK 143. thu födher them (ovän­
nerna) swa rnargha op innan til wt ij thin krop Al 
6206. husit ther the äru vti Bir 1: 41. karit som sa- 
cramentit är wti ib 4: 103. Lg 33. hon . . . bygdhe 
oppe i trät en 1 i then camara, som hon kwnne sithia, 
oc stwndom liggia wti ib 3: 388. — abs. i, uti. han 
. . . badh faa sik hälghodoma kar at göma the miölk- 
ina vt j KL 92. at os . . . skulle giffwas städher til 
at boo vty MB 2: 54. Su 103. — deri) deruti. her 
giffuer jach thek eth stop aff gul ok xv march gul 
vti Di 224. — i uttryck som afse drägt hvari ngn är 
klädd: i, uti. the klädhin som jak var jordadh vt j 
Bir 3 : 285. 2) i, uti, med af seende på. sculu the
. . . honom liielpa . . . hwar honom threngir oc wita 
han hafua rät wtj VKR 30. haffwer jag talet fast vtj 
(i den saken, med af seende derpå) FM 229 (1505). 
II med ack. vid rumsbestämningar för att uttrycka 
en rörelse till det inre af ngt: uti, i. han swälgher 
in wt i sin krop syndogha siäla Al 6945. thöm (pen­
ningarna) skulle skaffarin tagha ok läggia wthi biss* 
ona SO 4. Jfr här-, in-, thär-uti. — ut i ge­
nom (-ginom), prep. med ack. alldeles el. helt ige­
nom. stäldt efter det styrda ordet, hwar som far the 
gropina vt j ginom alla Pa 10. — utilinail, prep.
I med dat. el. i dess ställe ack. vid rumsbestämnin­
gar för att uttrycka ett varande inom el. i ngt: uti. 
i bil dl. el. andlig mening, hon haffdhe sidan idhelica 
vtinnan sin akt at swenska sculde aldregh koma til 
makt RK 2: 25. — abs. deruti, deri. tha wore ware 
swerd offta röd aff blod, oc store skard vtinnen aff 
harda hielma (skordott af vapnum) Di 8. II med 
ack. vid rumsbestämningar för att uttrycka en rörelse 
till det inre af ngt: uti, i. the fly de vtinnan en kirkio 
RK 2: 291. — Jfr här-, tliär-utinnau. — ut 
ivir (-owir. -ower. -offner, -offwer. -öffuer), 
prep. och adv. A) prep. I med dat. el. i dess ställe 
ack. 1) vid rumsbestämningar för att uttrycka ett va­
rande el. en verksamhet of vanför ett ställe: öfver. läs 
thetta wthöffwer honum LB 2: 53. — på. höffdinga 
stondha alth wtöffuer ena sydha (d. v. s. af sides) Di 251. 
— vid. hon talede mich till j frwestofFuen vdoffuer edert 
bordh FM 426 (1509). 2) för att uttrycka närvaro
vid: vid, på. vore thesse gode men aff raadith j sancti 
olaffs gillestwe vtoffuer skreddere stempnan SO 118.
II med ack. 1) vid rumsbestämningar för att ut­
trycka en rörelse till ett ställe el. en ställning of van­
för ett föremåls yta: öfver, utöfver. the som mik see 
skulu sighia biärghomen fallin vt owir os Bir 2: 187. 
thän tidh paulus hafdhe saman sankat mykin sma 
widh ok kastat wt owir elden KL 175. paulus . . . 
lagdhe sik wt ouir han ib 164. ther styrto man wt 
ower man Al 3363. hon . . . bant bade hans händer oc 
föter oc hengde hanum wtöffuer en biälkä Di 161. — 
öfver, till, på. archebiscopen tog marsken vtofuer ena 
sidho (d. v. s. afsides) RK 2: 6654. 2) vid rums­
bestämningar för att uttrycka en rörelse bort öfver ett 
föremåls yta: utöfver, öfver. thz (hafvet) ... wil . . . 
ey wt ower wart land at sia Al 6488. tha drog han 
spakeliga vtoffuer landit Di 21. sidan redo the vt­
offuer skogen ib 141. the hoffmen . . . loppu til rama
ut 868 ut af
vtöffuer then bro RK 2: 2445. 3) vid tidsbestäm­
ningar för att tittrycka en utsträckning genom hela 
den betecknade tidrymden: öfver, allt igenom, stäldt 
efter det styrda ordet, han . . . lagh . . . som een 
dödher een dagh wtöffuir Lg 3: 362. konungen leth 
waka ffor hans hws then nat wt offwer til dagen liws 
MD (S) 246. 4) för att beteckna makt el. myndig­
het öfver: öfver. thz tekna ängi Isfris vald vt owir (su­
per) diäfulsins makt oc vald Bir 3: 447. hwilken tha be­
håller then frome han nio siden . . . wtoffuer then andre 
radhe RK 2: 2825. 5) vid rumsbestämningar: på an­
dra sidan om, bort om, bort öfver, öfver. the spikane 
räkto lankt vt owir (ultra) korsins bool Bir 1: 268. 
hogh haghen wtöffuer folkwardh speleman ok hwudit 
aff pilthons tycta mestera (hoggr han ivir hovod Folk- 
her til fostra sueinsins oc af hans hovod) Di 250. 
6) vid uppgift om antal; öfver, mer än. han . . . 
hafde . . . stoor geld a bake, the wore uthöfuer vi m 
ducata MD 505. 7) för att beteckna ett företräde:
öfver, framom, förmer än. han will nw wara wt­
offuer mik Di 179. 8) för att beteckna ngt ss icke
möjligt att nås af ngn; utöfver, öfver. söken the 
radh när androm finne the ga.a for högt vtoffuer mit 
sinne RK 2: 8262. 9) utöfver, med öfver skridande
af. fik han see ther en brun sua storan oc vidhan at 
thz var vt owir alla matto Ra 18. gudh som ängin 
latir frestas vt owir (supra) sina makt bir 3: 325. 
B) adv. 1) öfver, utöfver, till andra sidan, skip 
oc folk later iac her wara iac wiLwtoffuer wid teligis 
fare RK 2: 2995. the acthe sik stragx ofortöffuit vt­
offuer til ider FM 244 (1505). 2) der utöfver, dess­
utom. lasse bonde gaff mik en thwnno ööll än vtöff- 
wer SD NS l: 153 (1402). — Jfr här-, thär-ut ivir.
— lit lllädh, prep. med dat. el. i dess ställe ack.
1) utmed, långs åt. hon fölghdhe alt äptir vth mz 
landeno ST 325. genstan skils watnit aath oc standir 
som twe mura vth mz enom wägh ib 335. drogho the 
sigh owir ena sidho wt mz bärgith MB 2: 154. the 
wt med landit sagho RK 1: 1521. wth mz gotlandh 
leeth han gliidha ib 3: 3240. hagen ... gik vth mz 
aana Di 240. Va 7. längden wtmedher gathunne SJ 175 
(1454). ib 181 (i449). 2) ute vid, vid. marskens folk
funno om side eth gap wt mz then norra side RK 2: 
6071. vth mz aana vil jach siälffuer halla Di 240. blefvo 
the standandes alla tvert uth medh grindenne TK 272.
— ut til, prep. ända till. — ut til ända göra,
fullborda, afsluta. som arbeydet vth til ända göre 
SO 82. — til ända ut, fullkomligt, utan inskränkning 
el. förbehåll, han haffuer mik haldet alth thet han 
mik sakth haffdhe . . . som een dondemaan, swa at 
iak honom allaled his takkar til endha vth SD NS 
1: 226 (1403). ib 2: 169 (1409). — ut UI11 (-Om),
prep. med ack. 1) utomkring. en mwr ... hwilkin 
som gik kringom trägardhin, wt wm the gambla trän 
(juxta situm antiquarum arborum) Bir 4: 87. 2)
ut genom, utom. fölghia them wt vrn portin Bo 20. 
nar the varo kompna wt vm (extra) stadz portin ib 
223. strax iag wth om dören kommen war RK 3: 
(sista f orts.) 5701. TK 272. 3) förbi, lät som han
ville ganga wt om them Bo 92. — ut Ulldil’, prep. 
med ack. under, nedanför, han är wordhin illa saar 
aff et skwt wt vnder sin spina Al 8971. — ut ur
(-U), prep. med dat. el. i dess ställe ack. utur, ur, 
från. han borttager te onda veskona vtur liiffwit 
LB 7: 246. hwat man haffuir honum fangit wt w 
bissonne SO 5. nar en brodher dör wthu wore brödir- 
skapi ib 4. — ur, af, med bidrag som tagas ur. honum 
begaue wthu tässo brödirskapina SO 4. — ut YÎdll, 
prep. ute vid. j öfra delenom ok vt vidh ändana tha 
seal han (o: godher blodher) vara rödher LB 5: 293.
ut af (otaff Di 301. wth taff ib 220. vth taff 
ib 205. taaff ib JjCod. B) 334. vff MB 2: 341, 369. 
wff ib 333, 352), prep. och adv. A) prep. med dat. 
el. i dess stä/le ack. 1) vid rumsbestämningar för 
att uttrycka ett aflägsnande från ett föremål: ut från, 
ned från, utaf, af; utur. han . . . fiol vt aff bronne 
j stridhastan strööm KL 85. wt af thöm brunnenom 
gik en rädhelica stor rökir Pa 18. en brynnandhe 
loghe gik wth taff hans mwn Di 220. han togh suärdz 
ok drogh otaff slidhena ib 301. torana lupo vth taff 
badhen hans ögon ib 205. vtsändhe ormen . . . wff 
sinom mwnne watn swa som stora flodh MB 2: 352. 
2) för att beteckna en riktning: ända från. raual 
pampa ... lot vp eskil hoppenar sit stenhus . . . som 
thet bygdh är vt aff grunden medh alla fyra sten- 
wäggia SJ 175 (1448). 3) för alt beteckna från­
varo: från. vtaff thz hus hon tha i war haffde hon 
j xx ar ey warit RK 2: 6705. han bli.jffue vthaff 
wärt compani TS 21. 4) vid tidsbestämningar : af,
från, ända från. thet forserepna thorp orrem war 
gamalt frälsse wt aff heydhin höss SI) NS 2: 210 (1409). 
5) för att beteckna ett skiljande, fråntagande el. be­
friande: från. franskildir wt af allom kötlicom thing- 
om Bir 4: 124. gudh skal minzska hans deel oc borth 
tagha vff lifsens book MB 2: 369. 6) för att i andlig
mening beteckna ett skiljande, afvikande o. s. v.: från. 
ati äre tredde fran war höffwidsman vtaff thet hwlscap, 
manskap och eedh som i honwm sworith, loffwit och 
sakth hawe BSH 4: 220 (1497). 7) för att beteckna
den af hvilken ngt mottages: utaf af. thok bokena 
vff sithiandis höghra hand (de dextera sedentis in 
throno) MB 2: 341. hulka bodh jac köptlie vth aff 
hennika kölnare Fil 3: 61 (1445). 8) för att be­
teckna det hvarifrån något tages el. hämtas: utaf af. 
han ... aat ok drak vt aff trää kar MD (S) 230. 
swa at wtaff thy enkte wtspises vtan almosan fatigho 
folkeno VKR. 42. — ur. han sereff ater aff ny wt aff 
sino hiärta alla bibliam MB 1: 27. — ur, med bidrag 
ur. sculu the hielpha honum wth aff bissonne SO 4. — 
för att beteckna det hvarifrån ngt tages el. utbrytes: af, 
från. huilkit thorpp han saghde wara afgärdhathorp 
giort wt aff wallom SD NS 2: 210 (1409). 9) för att
beteckna härkomst, hemvist, klass: utaf, af. allo män 
. . . scullo färdhas til sin stadh som han war först 
komin vt af Lg 45. war herra skapadhe all them livv- 
andis thing som watnin giordho wt aff sik MB 1: 71. 
noe oc hans hwshion, som föddos wt aff setz affkömd 
ib 2. een hertugh wt aff yrland Fr 1436. iak skal 
giffwa wff (de) diäffwlsens samqwämdh them som sighen 
sik vara judeos oc ey äru MB 2: 338. 10) för
att beteckna att något ti/l sitt läge utgår från ett an­
nat föremål: ut ifrån; vid, bredvid, vid sidan af. vt 
aff gudz huso war giort eet forstadu hws MB 1: 
(Cod. B) 487. owan a bunkanom skulo wara thry stoor
utafsätia 869 ntan
liws ... oo vnderstanda some at hwart thera war op 
aff andro än thz tliykker flästom likare sanno, at 
hwart thera thriggia war wt aff andro ib (Cod. A) 168. 
H) för att beteckna den el. det hvarifrån en verkan 
utgår: af f ån. swa at thöm enkte argt tyma eller 
henda skal wt aff stocholms hws eller stadhinom i 
stocholme BSH 1: 132 (1511). 12) för att beteckna
medlet: med. sigh iand is alle iänisamt swa som wt af 
enom mun Gr 295. 13) för att beteckna det hela
hvar af något framhålles ss del: utaf, af. tha tog 
ysung et stycko taaff en spiwtskafft hi (Cod. B) 334. 
14) om, angående, wtaff mig han alzinthet wiste RK 
3: (sista forts.) 4680. B) adv. af. borta, man kyssir 
opta the hand man saghe gärna vtli aff ware GO 82. 
— Jfr här-, thär-utaf.
utafsätia, v. 1) aflägsna, utesluta, än f)än saken 
gifs, jäfwer oc räfns nokan af pöm tolf vrättä vild 
havva med sik ... oc g i tär f)ätt märke! i kä pröwätt 
oc ful kompnatt in till eens tweggiä eller priggiä, pa 
skulu Xe oc egh Here vtt afsätiäs SD 5: 377 (1344, 
nyare af skr.). 2) underlåta, af stå från. ati swa-
dant wtaff säthie BSH 4: 220 (1497).
utafväria, v. ajvärja. ati . . . swadane skade och 
forderff medh liiff och gotz wele trolige wtaff wärie
BSH 4: 220 (l497). FM 125 ’(1501). Jfr väria utaf.
utan (wttan MD is. vttän SD 6: 149 (1349). 
vta ST 279 (jfr 551); MD (S) 301. wtha (i rim 
med ny wtha; MD 170 ; de båda sistnämda ställena 
äro dock måhända att föra till ut6), adv., prep. och 
konj. f/s/, utan]
A) adv. 1) utifrån, then som vtan komber til
RK 1: 466. aff them som vtan til komo KL 127. Al 
9725. 2) utanför, the vtan waro glädj fingo RK
2: 8847. han motte staa wtha MD 170. han kom ey i
stadhen in thy laa han vta j thetta sin ib (S) 301. 
3) utantill, på utsidan, thu skal göra i arch inne flere 
nvm, oc brädha mz thy biki innan oc vtan MB 1: 
168. Su 181. thz bordli var innan ok vtan rik Fr 436. — 
utantill, i det yttre, utvärtes. mz andelikom liknilse, ey 
vtan teknadhom mz öghom eller örom . . . vnderstanda 
the hwar annan MB 1: 56. swa rörXe diäwlin hans 
hugh innan, ok skapape hänna lit ok lat sva vän 
vtan. (at) aldre gingo biscops öghon af hänne Bu 144- 
then utan är skenfaghr KS 45 (115, 49). thz skiin 
wtan (foris) hwar innan krystir GO 428. vtan är kiif 
ok innantil räddoghe Su 425. draghande them innantil 
oc vtan Bo 57. jak^är vndi vtan (extra) ok owan oc 
jnnan Bir 3: 54.
B) prep. med gen., ack. el. dat. 1) utanför, ut­
om. standen vtan kyrkiu SD 5: 378 (i344, nyare af- 
skr.). wara swa länge vtan landz MB 1: 187 (kanske 
att föra ti fl utanlauds). mit goz . . . mä{) al lu py 
Xer til ligger, aker ok äng, skogh ok al annor tillyx­
ande, innän garz ok vttän SD 6: 149 (1349). a nempd- 
um dagh kom mykyt folk vtan rom at see symonem 
flygha til himpna Bil 105. wtan bordhz kasta ... lik 
ib 268. gudz discipuli wondo han nidher vtan murin 
ib 898. petrus war a sinum bönom lönlika vtan stadh- 
in ib 352. the skulo tagha aff lamba blodhino oc smita 
badhe innarmeer oc vtan (Cod. B vtarmer) sin thrysk- 
ula (sument de sanguine ejus, ac ponent super utrum- 
que postern, et in superliminaribus domorum) MB 1:
307; möjl. böra innarmeer oc vtan fattas ss adv., det 
sistnämda i bem. 3, i hvilken händelse thryskula vore 
att fatta ss obj. till smita \ jfr utarmer. at ingen 
myn owen forma fördöma mik, ey i wägh, ey vtan 
wägh. ey i hws, ey wtan hws VNB 14. Bo 20. Bir 1: 293, 
392, 5: 30. ST 271. Di 250. RK 1: 4270. taghar han kom 
vtan then renneboom ib 1588. vtan adhalport skal wara 
port luka (ante hujusmodi porlam ponenda est cataracta) 
järnadh KS 85 (209, 94). för mycket trång skuld, som 
var tha utan grindena TK 272. — utomkring. gudh han 
är jnnan all tingh, owan altingh, wndher all ting oc 
wtan all tingh LfK 30. 2) för att beteckna ngn
el. ngt ss icke tillhörande en samling, ett antal, en 
klass el. en kategori: utom, utom kretsen af. riddäre 
vtan vart raX SD 5: 479 (1345, nyare afs/cr.). drengh- 
en (näml. vare) vtan ämbetet SO 146. ware nakot 
förswmat oppa mina wägna i ämbetom, ällar wtan 
ämbetom LfK 139. 3) utom (det lagliga, normala
el. vanliga), med öfv er skridande af. ii talaren vtan 
tima (extra lioram) mangen hägorna Bu 23. 4)
utom, förutom, förutan, prceter. hejmo kunugane 
haf^o siaxtighi Xusand riddara vtan allan almoghan 
Bu 177. oristnaXo^ällevo Xusand niän utan barn ok 
quinno ib 185. vtan aunur flere skäl äru än Xässen 
som Xät pröua skäl ict ok trolect ib 15. vtan alla andra 
dygdher som han giordhe tha reste han vp af död ha 
siäxtighi dödha män Pa 3. Gr 317. Su 425. 5)
utom, med undantag af, undantagandes, all sancti 
pauli ben ok limi funno cristne män. vtan hans howf>. 
Xät var kastat diupt i en dal Bu 129. the godz här 
äpter nämpnas, först berghabodha, alt vtan en öre 
skipan ... i horn alt vtan en fiärdhung SD NS l: 
446 (1405). aller skadhe war rnellom them q wit vten 
then schada the suensca fingo tha the lybescha gre- 
gers magnusson j öresunde fa oc vtan then rekenscap 
konungen krafde af hans fogda hans län förre hafde
RK 2: 1706, 1708. Jfr C 1. 6) utan, förutan, någon
gång stäldt efter det styrda ordet, ängin päpling nome 
book än han hafdhe ey nakan mästara, eller oc ängin 
man nakra gerning vtan nakar hafdhe först känt honum 
thz, eller vtan andbudh MB 1: 93; jfr C 2. han kunne 
vtan böker (d. v. s. utantill) alla iwdha bibliam ib 
26. til eth widherkännilsa tekn skulu the haffua skapl- 
ara wtau hätto Bir 5: 30. waktaren vndradhe huru 
hon matte vtan mat swa länge lifwa ST 279. thz må ey 
wara vtan myklö ok vitre förhuxan KS 28 (69, 30). hvarn 
thera (af dygderna) hauer nokot samband medh andra, 
suå at ängin thera må vtan andra wara ib 18 (46, 20). 
vm witur man är dyghdalös ok liuer vtan godha gärn­
inga ib 45 (115, 49). vax bära bi i ok göra vtan sinna 
natura bland ok spiäl Bu 11. föde maria . . . ihesum 
christum vtan kiötlikan fapur ib. sidhan lifwir jac 
vtan ända Bil 126. ey älskad he han thässa dygdhena 
swa mykyt vtan sak Bo 33. vtan thänna grundualin 
vardhir bygningin fanyt ib. the thiänen sinom systrom 
wtan genkorran Bir 5: 11. hängde, brände och hals- 
hugne . . . wthen lag och alle rätwise FM 125 (l50l). 
han skipthe lagen wthen wildh MD 435. wäri i stath 
sinum vtan vfräghd oc konongx wrethe S/J 1: 669 
(1285, gammal af skr.), latis vr hans ßiänist vtän 
dwalu ib. fari ey af vtan perrä orlof ib 5: 477 (1345, 
nyare afskr.). ib 374 (1344, nyare afslcr.). takar nokor
utan 870 utan
ytan lof ällär legho häst ällär skiuut annars manz 
ib 378. vnnom vi mestärämannom. at pe . . . magho 
fräslikä sökiä allä köpstapa. oc köp gyora . . . vfcän 
hwars manz spordagh ib 638 (1347). pit magho allemän 
frälslikä koma vtän allän toll mäp py pe hawa ib 639. 
vten alt quail ib 160 (1343). skulde thesso forscrepno 
gotz wara henne morghon gafuo, vtan allo andro skipte 
ib NS 2: 101 (1409). vtan alt argt BSH 1: 132 (1371). 
thula lankt aruodhe vtan allan reddugha KS 19 (47, 
20). tin skämtan ... se vtan al oföghelik ord ib 24 
(60, 26). at han skulde skilia abbatissonna widher 
barnit, henne wtan allan wärk oc barneno wtan liffs 
wadha Lg 3: 54. swa at the ey gatho länghe warit 
thäs wtan ib 394. — i förbindelse med en inf. vtän 
skapa ät gyora SD 5: 638 (1347).
C) konj. 1) utom, undantagandes (jfr B 5 samt 
utan at), han skulle äta aff alzskona frwkt i para- 
diis vtan aff eno trä MB 1: 159. alle konunga giordo 
synd vtan dauid ezechias ok josias MP 1: 49. alla 
iugfru sagpo ia vip biskops bupi: vtan maria hon nek- 
ape mäp tuem skälum Bu 5. brödhirne sculu äta sam- 
an j eno buse . . . vtan the som siwke äru VKR 41. 
— utan, utom, (annorlunda, annait* annat o. s. v.) än. 
efter uttryck som innehåller en negation. egh agha 
. . . bönder samu mannom i samu färp [matt at säliä], 
vtan till eens maaJs oc ennä natta foper SD 5: 375 
(1344, nyare afskr). kan pet . . . swa wara at nakar 
frälsis man vil vndan frälse gangä, pa ma han pet 
ey györä, vtan pa vapnsynän hafs ib 477 (1345, nyare 
afskr.) eigh war läät lätha pöm af fäperssens sipum 
vtan mäp listom Bu 9. i pro gupa äru ängte vtan diäfla 
ib 13S. hon suor sik aldre uilia te sit hiarta nokrom 
klärk. vtan hanom enom ib 143• än pe äru röghpir oc 
är eigh sanpröuat til. oc eingti vtan man iäuar vm 
peem SD 1: 669 (1285, gammal afskr.)] jfr 3. dyruis 
ängin til at komä pit. vtan per sum pit warthar (för 
war tha) kallaper ib 670 (1285, gammal afskr.). par 
skal . . . ängen af almoghänoin koma vtän pän som 
kyärä hawer ib 5: 638 (1347). forbyupum wi yprom 
almoghä nokon forman fore sik taka. vtän pöm män 
vi ha[wm] ... til sät ib 639. tho at thät ware eigh 
vtan (ej mer än) eett höns wärt ib 4: 465 (1335, ny­
are afskr.). the skulu änkte astunda vtan (nisi) mik 
Bir 3: 54. hafuin engte wdhan thet reghlan lofuar 
VKR 57. han hafpe ängte annat bygkt vtan kirkio 
Bu 184. thz är ängin annar man vtan min frände 
herra iwan lv 1989. 2) utan, utan att, utan om, så
framt icke, om ej, med mindre, stundom i betydelse 
närmande sig el. liktydigt med än (um) eigh. åtföljdt 
af pres, konj., dock ofta, särsk. i det yngre språ­
ket, utbytt mot md. Jfr Bergqvist, Stud. öfver den 
kond. satsfogn. i Fornsv. 54 f, 72 f hwlikin man 
bor to är vm tu aar, ok gjör bynuru ängin rät. han 
hete ängin bure merä: vtän han haui san forfal SR 
11. leggi theem ewärdplikä wtläghä. vtan the warpin 
aterkalläpir mäp konongs nathum SD 1: 669 (1285, gam­
mal afskr.'). skilium wir halw ininni plikt, vtan pän 
vrättär wärthe optare giordther ib 670. pa dyruis 
ängin til at komä pit. vtan per sum pit warthar (för 
-&) kallaper . . . vtan man hawe pyrftelik fall ib. 
engin skal oc [hjär äptir ättar studha wthgöra firi 
drap, utan han wili ib 4: 408 (1335, nyare afskr.).
vtan bönder syälwe wiliä ib 5: 375 (1344, nyare afskr.)t 
wnnom vi i pär . . . pät ... ät hwat manne som byl- 
toghä varpyr i swerike . . . oc är swa man. är wil 
oc forma arwpä firi sit bröp. ma oc skal hawa frip 
nästä ipär . . . vtän han se morpäre sins härrä. forrap- 
äre. oppinbar pyuuer. allr pän frip bryter a quinnom 
ib 637 ( 1347;. at i maghen . . . haua fyoghärtaan rap- 
män. som iämlikä skulu vara. vtän nokor fran falle, pa 
skal annär i hans stap til takas ib 638. forbiudhom wi 
hwariom manne . . . the öya äller holina hindra . . . 
vtan rättare ok bätre beuising finnas kan ib NS 2: 
204 (i409). aldre varpar iak bätre vtan pu bipar for 
mik Bu 135. ii biscops hus . . . skal ängen in coma 
vtan han kunne väl bok ib 144. må ängin kuuungr 
wäl styra land och almogha, vtan han se vitur KS 
2s (71, 3o). skulu vngara . . . oy tala utan the warden 
åt nokro spurde ib 54 (l37, 58). al renfärdogh diur 
. . . blandas ey saman vtan the wilia ok mågha fostr 
afla ok föda ib 33 (86, 36). hvi skulu the ällas wara 
herra ok iwir män almoghans, vtan the Hua dyghde- 
likare ... än andre män af almoghanum ib 18 (46, 19). 
thz konungx riki t thydher wäruldena som alla sina 
herra forsände fatöka. vtan the sändin sielfue for sik 
dyra ok godha gerninga Bil 616. ey läta the mik 
lifwa vtan jak nywte thin, ok thu gifwer mik thina 
wärio ib 165. enghin ma guz win wara vtan han är 
rätuis ib 82. thetta godha skulu mine ovini aldre 
smaka vtan the vändas (nisi concertante) fran sine 
wranglikhet Bir 3: 54. vtan j bliuin j skipino for- 
mogliin i ey bihaldne bliua KL 174. vtan thu hata 
syndena format thu ey göra rät u i so ib 271. vtan thu 
hawir ödhmiuktena. thorft thu trösta thik hwazske 
vidh iomfrudom älla fatikdom Bo 33. jak tagher sma- 
swennin i mina hand, thu kräff han ater aff mik, 
vtan iak ledher han helbrigdho heem som bort (nisi 
reduxero et reddidero eum tibi), tha wil iak bära synd 
oc skuld for thin skadha MB 1: 244. wtan han wil 
döö tha skal han tija MD (S) 216. Bir 1: 24. —■ åt­
följdt af impf. konj. (el. en form som kan fattas ss 
konj.), dock stundom, särsk. i det yngre språket, ut­
bytt mot impf. ind. Jfr Bergqvist, Stud. öfver den 
lcond. satsfogn. i Fornsv. s. 79 f. guz moper . . . 
höte hanom dö innan prätighi dagha. vtan han atar 
gaue hänna klärk mässo sang (nisi i lie ad consuetum 
officium restituer elur) Bu 27. diäwlin . . . sagpe at 
han gate sina syn de aldre böt. vtan han hamblape 
sik nipro lima ib 172. han sagde vi lia them sköffla 
alla vtan the villo til nadher falla RK 2: 4139. hwil- 
ken ther moth (mot förbudet att plundra land, stad 
el. by som har konungens skyddsbref) bryther haffwi 
förbrwtith halsen, wthan swa ware ath konwngen 
gaffwe ther wppa enkannelika befnlningh them sköffla 
PM 22. vare • swenske men eij mygit plyctige till at 
besökie thet mödhe, vtan the wille sielff FM 228 (1505). 
thässa gerninga iak ey bare vtan thz gudz wili ware 
Al 5818. huru måtte han tea älla fulkoma sin mildlek, 
vtan han war medh fler um mannom KS 4 (9, 5). ey 
skulle han . . . röghia flerom än sik siälwom, vtan 
synden ware giordh mz them manne eller kono, som 
ohörlikast är at synda mz MB 1: 301. ängin man war 
sinom fiendom nadhighare sidhan the matto minna än 
han vtan the waro hedhne ib 7. jwdha matto ey fa
u tau 8?1 utan
himerike, vtan the gömdo the gamblo lagkin ib 450. 
ängin päpling nome book än han hafdhe ey nakan 
mästara, eller oc ängin man nakra gerning vtan nakar 
hafdhe först känt honum thz, eller vtan andbudh ib 
93; jfr B 6. vtan han hiolde alt oppe . . . tha wordho 
thz at alzängo ib 128. vtan gup vare döf)elekar. aldre 
vare människian udöpeleken Bu 140. 3) * ad­
versativ anv.: a) vtan. the skulu egh pässa plikt vp 
bära. vtan the sculu skiära sik mäp tolf mannum SD 
1: 669 (1285, gammal afskr.). fripbiuthum (för firi- 
biuthum^) wir pä t. än riddäre äller swenavapn siar 
nokor härrä swen. at thär wardlie eingin hämd äptir 
af hans härra wäghnä. vtan a pingum kräuis rätter 
ib. at thätta hallis egh iuir eet land at eno. vtan iuir 
all py iuir vart riki är ib 668. pet ängorn manne stäp- 
iä ... at pe ändra lund hawin än som sakt är, 
vtan häl lär bäträ än wärrä bape häst oc wapn ib 5: 
478 (l345, nyare afskr.). pät litla orp han kunne en­
samen läsa pät gik hanom aldregh w minne: vtan las 
pät bape naat ok dagh Bu 7. änge andre fingo bötar 
vtan gingo blinde allan sin aldar ib 15. han ... lät 
enkte cristit folk gaa wm brödh. wtan födde them ok 
clädde mz kirkiuna almus(o) Bil 357. iak skal mätta 
mina vini ey mz honax sötma vtan mz otalicom oc vnd- 
irlicom sötma Bir 3: 54. ther matte han haffua enga 
dwala vtan reedh til nyköpung tha RK 1: 3640. han 
lydde them tha enkte aath vden pakkadhe sich bort 
hwat han gath ib 2: 3919. the viste tha engin radhe 
wtan bad ho foghatan göra sich nadhe ib 3935. skulu 
the ey tilföghias conuentonne j chor ällir dormitorio 
ällir conuentzstuffuo, wtan standin wtan chorin nar 
the äru lidugha Bir 5: 30. ib 1: 24, 4: 32. thy han 
ey hyölth sina tro, wthan haffde hemeligh wnder- 
standh mz ficndommen PM 3. ey at enast äst thu 
förbannad her . . . vtan (utan äfven) thiin affkömd 
MB 1: 173. alla the konster som mannenom äre är- 
lika eller tharfflika, ey at eno til likamens thärfwa, 
vtan oc til siäla tharfwa ib 93. ey eens bröt vasti 
drotningh mothe konungen vtan jämwäl mote alla 
herra oc första, som äru j hans landhotn ib 2: 180. 
allom mannom äru godhe ängla gifne til gömo . . . ey 
swa at änglane skilias fran gudhi. vtan swa thiäna
the siälinne at the forlata ey gudh vtan idhkelika
äru the j hans asyn Bir 1: 24. b) men. 1 i us a latin 
hete candela ok pär äfte callas höghtipin candelmässa 
rät nampn . . . vtan lekfolket som eigh forstar sik 
callar kyndelmesso fore candelmesso Bu 8. husfrun 
trope tekneno väl. utan tok iäwgha af py. at han 
nämde eigh cosmam ok damianum ib 516. alt thz a 
iordhinne är skal forfaras vtan mz thik wil iak binda 
säät MB 1: 168. vii namum alla the hälgho skrift,
vtan ey hafwm vi thz som gudh kräuir af os KL
271. haffwer jag talet fast vtj och wille gerne forlike 
them, vthen thorn kan jngen forlike FM 229 (1505). 
Bu 171, 175. Bil 85, 211. KL 100, 110. Gr 272, 273. 279, 
285, (Cod. D) 366. Bir 1: 5, 8, 16, 24, 4: 80. ST 198. 
Su 69, 131, 181.
Jfr for utan.
1 förbindelse med en följande partikel bildar utan 
uttryck, som brukas ss prep., adv. el. konj. — lltail 
af, prep. utanför, j thän stadh som tha laa vtan aff 
landa märeno Bil 853. — lltail at, konj. 1) så
framt icke. the (o: diäflane) atir vmuändas ok til 
flygha annantidh at gripa hona (själen) . . . vtan at 
(nisi) nakor bätringh äptir fölghir Bir 1: 24. sidhan 
sculu systre oc brödhir haalda thera thysto alt til 
äptir warfru messo. vtan at them threngir san nödh- 
thorft til at bryta thera thysto VKR 16. MB 2: 186. 
SD ArS 2: 174 (1409). hwaria handa thing som swa 
offras wändhiris engaledhis j clostersins nytto, wtan 
giffwins fatiko folke, oc widhertorfftogom kirkiom wtan 
wanlika at clostrit tränghis tha aff owndflylilike widh- 
ertorfft Bir 4: 32. VKR 76. egh hafdhe honum swa 
mikit bort aff liggiande grund, vtan at (så framt 
icke förhållandet varit det att) jak behiolt min köpen- 
skat oc minna hustru smidhe SD NS 1: 678 ( 1407). 
2) utan att, med mindre än att. the kwnno ey a nagh- 
ra sidho fram fara. wtan at the skullo jw mith gynom 
stad hen MB 2: 235. — utan for (-fore. -före. 
-firi Z/.), prep. och adv. L. A) prep. med dat. el. 
ack. utanför, sidhan wardher hiärtath ä swa mykith 
hardhare, at thz blöter engin mz godho radhe, än tho 
at thz talas vtan fore hans örom MB 1: 292. at han 
fiolle ey a knä vtan for the kyrkio KL 26. hart vtan 
for slottit the ankar kasta RK 2: 7711. Di 141. wi . . 
biudhom stechirhws systrom oc allom androm systrom 
oc brödhrom som vtan fore watzstena clostir hendir at 
wara hona (o: thenna forma reghlo) halda VKR 54. 
B) adv. utanför, folki t var alt vtan fore a gudlicom 
bönom Bil 891, confessor och sacristanus voro moxan 
iblandh biscoperna, ther nest prælati och sedan andra 
klerke uthan före, huar the kunne bequemligast blif- 
va uthan trångh TK 272. the andra dören . . . skal 
haffua thre laasa, twa innan fore, oc then tridhia 
wtan fore Bir 5: 96. ib 97. — med af seende på ställ­
ning ss tjenande broder el. syster vid ett kloster (jfr 
Lat. ad extra), huru abbatissonne lofuas aff warom 
herra . . . taka fyra men til enkannelica thiänara oc 
brödhir vtan fore VKR 3. til at wara clostirsins 
familiarios thet är clostirsins synderliche thiänara 
vtan fore ib 9. som dugha til at forestaa embetom 
vtan fore ib. ib 29. Bir 5: 116. wj ärwm faa til taleth, 
oc mange secte, som är prästbrödher dyaconi lekbrödh- 
er korsbrödher focarii oc än eth annath slagh medh 
brödher wthan före, wm hwilka priuilegia tala PM 
i.xv. Jfr här-, thär-utanfor (-fore), äfvensom 
utau til. — utan fran (-fraan. -fra), prep. och 
adv. A) prep. med dat. af sides från, på af stånd 
från. iordhis ther systrana iordhas vtan fraan systr- 
omjn VKR 26. B) adv. utifrån, från främmande 
land, the iomfru var thydzk vtan fra Fl 1352. — 
lltail ivir (-owir), prep. 1) utomkring, omkring. 
biin kändos widh sins skapara närwaru. bygdho hanum 
fäghirsto cappellam aff honagh oc wax vfan owir 
budhkin KL 26. vpbran abotin ... ok silfwit vtan 
owir wax lambit aff lygneldenom ib 40. elenus . . . 
skreff een kreez mz sinom fingir vtan iwir sällan ib 
194. 2) utom. naar siälin, wtan owir (extra) sik
wpfördh, all wmwändis j siälffuan gud Su 289. — utan 
kring“, adv. Utomkring. plante the rwtam wtan kring 
(d. v. s. utomkring örtagårdarne) LB 3: 68. — utan 
til, adv. L. 1) utanför, vndradhe alt folkit vtan 
til var: hwi zacharias dualdis swa länge Bil 892. — 
med afs. på ställning ss tjenande broder el, syster vid
utangards 872 utblasa
ett kloster (jfr Lat. ad extra), ey takis andra quinnor 
til systra vtan til VKR 9. sculu the alrey wara flere. 
baadhe the focarie jnnan fore äru oc the som vtan 
til äru än tio ib. aff brödhranna stadga vtan til 
ib 29. allas brödhranna vtan til forman ib. Bir 5: 
116. Jfr utan for. 2) utantill, i det yttre, utvär- 
tes. han ville tee sik hänne tholkin vtan til som han 
var i hiärtano Bo 227. skodandis the ythre ödhmiuktena 
iak bewiste >v tan til Lg 820. girnas the at göma ödmiukt 
innantil j samuiteno ok vtantil j klädhabonadhenom 
Bir 1: 81. han synis mannom vtantil pryddir vara mz 
godhom sidhom ib 68. Bil 109. KL 26. Bir 1: 6, 167, 
3: 102. MB 1: 126, 2: 287, Al 6190, 6217. 3) ute,
utomhus, andbudh mz hulkoin som iordhin maghe 
redhas ok yrkias vtantil (foris) Bir 1: 290. ib 291. — 
Jfr här utan til. — utan um (-om), prep. [Fgutn. 
utan um] 1) utomkring, rundtomkring, omkring. 
ther standa ok gönoin hiärtat twe thorna ok vtan vm 
thz är draghin en hinna Bir 2: 266. lät han ther om 
kringh vpbyggia septem piramidos . . . wtan om alt 
thzta vphögde han (his circumposuit) vij stora oc 
högha stu der MB 2: 268. lofuas väl ath hafuas vtan 
om hälghodoma gul äller sylf VKR 78. Bir 4: 34
2) utom, utanför ? arla om morghonen fingho the see
vtan om stadhen otalighen almogha MB 2: 233 (kan 
föras till l). — utan limkrillg (-om-), adv. ut­
omkring. wtan om kringh är han (Gud) om storleken, 
thy at han all tingh i sik jnne lykker LfK 30. — 
utan upa (-vppa. -wppa. -oppa), prep. och adv. 
A) prep. utanpå, wthan wppa harniskith PM 13. wtan 
vppa kiorttellen 80 200. B) adv. utantill) på utsidan. 
twa adror som liggyä wthan oppa beggyä sider hoos 
ankelen LB 6: 107. — utan vifer (-vidh), prep. 
och adv. L. A) prep. utanför. fan han gangande 
vtan vidh sin sälla KL 230. tå skal göras tän wäghen 
vtan widh borgha muren en annar mur KS 86 (210, 
94). B) adv. 1) utanför, hawer jak vnt henne 
... en attundaloth innan fiskeoosith, som jak ther 
hawer alt vtan vidh SJ) NS 1: 170 (1402). 2) utan­
för, utan att få komma med, utan del el. lott. fa- 
thigha swäna fik iak land ok sloth ryddherskapith 
gyk fast wthen widh RK 1: (Till. t. LRK) s. 233,
3) dessutom, siden äter herra abote wtan widh fäm 
eg och fäm sinnom fäm eg AS 60.
utangards (utängarz), adv. L.
utangärJÜS, adv. [Jfr D. udengjerds] utom häg­
nad. il]ud bol ... brynnulfo adiudicamus. & extra se- 
pes agrorum i[d est] utangerdis ad medietatem uadi 
SD 1: 228 (1222-30). 
utanlands. adv. L. 
utanlykkia, v. L.
utatlländis, adv. [/$/. ütanlendis] utomlands; ut­
omlands ifrån, wm nokor komber jnnanlandz äller 
wtanländes ther sic räknar nämreskyldan til arfs FH 
2: 60 (1425).
utanrikis (utan rikes), adv. L.
utauskaper, m. ställning ss broder nutanförn el. 
ijenande broder i ett kloster, sammanfattning af tje- 
nande bröder, thessen wtanskapen dogher jnthe PM
LXV.
utanstängia, v. utestänga, utesluta, vtanstängde 
af gudz ok mins herra ihesu christi gille Gr 272.
lltantaka, v. undantaga, ingo vtantakno SD NS 
1: 519 (1406),
Ut arla, adv. [/$/. ütarla] långt ute, nära utgången, 
ute vid dörren, thän sami publicanus stod vtarla j 
kyrkionne JP 13.
utarma (-adhe, -adher), v. utarma, han wt- 
armade riikit RK 1: (Yngsta redaktionens tillägg i 
Nya Kr.) s. 203. äre wij . . . ganst saa wtarmade, at 
wij plat inthe formaage tiil vaar daglige födha BSH 
5: il (1504). IISII 20: 45 (1506).
utarmer, prep.? [7s/. litarmeirr, adv.\ utanför. the 
skulo tagha aff lamba blodhino oc smita badhe innar- 
meer oc vtarmer (Cod. A vtan 307_) sin träsculla MB 
1: (Cod. B) 554; kanske bör dock vtarmer fattas ss 
adv. i bemärkelsen utanför, utantill, på utsidan; jfr
utan B 1.
utarster, se ytarster.
utbeskedha (part. prêt, -beskedt SJ 343 (H68)), 
v. [ Mnt. ûtbeschêden] bestämma, tillerkänna, then 
samme tompt som hennes fader . . . hade henna til* 
foren vth beskedt SJ 343 (l468).
utbetala, v. utbetala, skall han gifua . . . sex 
hvndradha suenska mark i gwll ok redhom pänyngom 
pa enom dagh vth betaland he SD NS 2: 214 (1409).
utbeyisa (wth bi-), v. [Mnt. ûtbewisen] utvisa, 
visa, ådagalägga, äpther thy landz lagh wth biuisa 
SD NS 2: 74 (1408). som the fortdo frw ärmegardhz 
vppit breff vtbeuisar ib 447 (l4ii).
lltbillfa, v. L. 1) utgifva, utbetala, än thz 
wardher honum laght til lösn, tha skal han wdbiwdha 
(dabit) fore sik alt thz ther bedhis oc kräffs aff honum 
MB 1: 336. 2) uppbåda, befalla att utrycka, for j
härfärdh ... mz wt budhnum alla landa ledhunge. 
Bil 374. badhe hans syni vt budhis vt i ledhungh. 
vkiände hanum ib. man af huse han wt bödh RK 2: 
1532. giorde ozias budh owir alla städher oc all rike 
j israel, oc aff hw'ariom stad oc rike vth bödh alla 
vnga, oc wth walda väpnara äptir them MB 2: 172. 
— Jfr biufa ut.
utblasa (-bläsa. -blesa), v. 1) utblåsa, ut­
andas. wpgiffwir oc wtbläsir wsla andan Su 245. 2)
utblåsa, uppblåsa, utspänna, the ... wtblästo alt 
skinnit fran thera köti . . . swa som diur pläghas 
wtbläsas. som flaas skulu Gr 289. ä thes mera han 
drikkir . . . thes mera wthswlnar han oc wthbläsis 
LB 3: 180. wardir tha quidhin wtblestir ib 178. är 
kroppen . . . vederfwller och vtblester ib 7: 73. thera 
hughir thrutmar aff högfärdh suasom vtblast blädhra 
(quasi pellis infiato venlo) Bir 2: 207. 3) upp­
blåsa, göra högmodig. tolka mästara, huilka wärdzliken 
högffärdoga lärdomber wth bläser Su 181. ginstan 
drikkandis aff them drykkenom syntos the swasom 
(för thrutma swasom ?) aff nakrom wtbläsande anda 
(spiritu quodam inflatorio distendi videbantur), swa 
at the ginstan sik wphögde j högfärdh j konungxs- 
likit hoffmodh ib 225. för theras högfärdh oc wärdz- 
lika äro oc hogxsens hoffmodh, mz huilko the wtbläste 
(inflati) alla andra försmaadde ib 126. kärlekin . . . 
är ey vtblästir til höghfärdh MP 2: 128. thz som 
. . . wthblästan hogh oc huaria ena giruga människio 
läther oc twingar at känna sik siälffua Su 174 — 
Jfr blasa ut.
utblaster 873 utdraglia
ut blaster (wthblestir LB 3: 174, ns), m. upp-
blåsning, utsvällning, uppblåst eh uppsväldt tillstånd. 
lidhemotanna wthblestir LB 3: 174. stoor kötzsins 
wthblastir ib. ib 178.
utblotter, adj. utblottad, utarmad, abo sloth är 
nw swa vt blot, at her er eke ower j (1/2) march i 
scriffuere stoffwen FM 243 (1505).
utbredha, v. [Mnt. ûtbréden] utbreda, somlica saa 
iak wtbredha sin klädhe a väghin KL 379. MB 2: 
374. Jfr bredha ut.
utbrilina, v. utbrinna, brinna ut. när the ena (pi- 
pan) är wth brwnnen tandis the andra PM 7.
utbrista, v. [Mnt. ûtbersten] 1) genom brist­
ning falla ut, utbrytas, lösbrytas. han . . . beet i 
stenana swa at wtbrosto tändrina KL 362. all wt- 
brusthin styk (i skodon) SO 20. 2) utbrista, häf­
tigt komma ut el. fram. j bland loffsins röstir wt 
brista (erumpunt) oc sorghinna ängxlika taara Su 
343. 3) joåkomma, inträffa, tilldraga sig. then tiidh
tätta wiisseligha wthbrasth RK 3: 439. — Jfr bri­
sta ut.
utbryta, v. genom brytning uttaga, lösbryta. dom­
aren . . . bödh alla hans tendir vthbryta ST 111. 
— utrifoa. landz herra striddo mellan sin oc hambl- 
adho ok wtbrutu öghon a huariom them som varo 
alf annars herradöme KL 70. hulike . . . wtbrutu . . . 
hans öghon ib. hulkra höghra öghia vt brutit (eru- 
tus) är Bir 2: 9. vtbryte sik ... girinna ögha ib 
233. ib 96, 232, 3: 136, 140, 253, 436. MP 1: 276. Jfr
bryta ut.
Ut bränna, v. 1) genom brännande utdraga, 
genom kokning el. med hjälp af hetta af söndra, de- 
stillera. thz rosene wathnith, hwilkit som gudheliker 
kärleker wpsödli, ällir wthbrände (decoxit), j kär- 
leksins wngne, aff the wänasta rosene Mecht. Uppenb. 
276. 2) genom brand förstöra el. utrota, förbränna.
ther äptir kom han til eeth annat torn, ther war 
mykyt folk oppa, han loth göra een storan eeld ther 
vm kring, oc wilde them ther vth bränna ST 348. 
skal iac rasklika sökia idhir mz minne hämd, i fatik- 
dom ok hita, hulkin idhur öghon skal vtbränna MP 
2: 173. kirker, closter oc capelie (äro) jämmerlige vt- 
brend B SU 5: 163 (1607). — Jfr bränna ut.
utbudli (-bodh. -bod), n. [IsL utboft. Fdan. ud- 
bud] L. 1) uppbåd, uppbådning, påbud om utryck­
ning i härfärd; härfärd, krigståg, leding. haffuer ok 
myn herre her stränk vtbod saa ath alle friborne men 
skole vt vid terass frälsse BS11 4: 198 (1495). han (o: 
härtog cristyern) . . . haffuer gyort wtbodh pa städ- 
erne och frelset. ath the skule wara i calmarne xiiij 
dage for pingxdage ib 308 (1502). at wi wtbudli byudh- 
om GS 47 (l44l). jag (Sten Sture) bödh wtbodh aff alla 
städher RK 3: (sista forts.) 5009. the svenska sculle 
alla reedha wara och ater j hans vtbudh fara ib 
2: 417. 2) påbud, edikt? skattläggning ? kesar au-
gustus lät et nyyt wtbudh göra oc en skat pa alla 
wärldina. at hon skulle scriffwas oc räknas Sv. Kyr- 
kobr. 102.
utbyaman, m. L.
ut bygd b, f. [Ar. utbygd] i utkant belägen bygd, 
af sides belägen bygd. han kom j vtbygd MD 341.
ntbyggia, v. utsträcka bebyggandet af (ngt), loto 
Ordbok II.
vp ... tomptena näst nidhan fore stenhuset alt nidh 
geen siön som man ma liänne längst vtbyggia SJ 87 
(1438).
utbyis (-es), adv. [&y. dial, utbys] från andra 
städer, kommer här någor timberman aff androm land­
om eller vthbyes TS 26. kommer här någor swän aff 
androm landom eller vthbyes ib.
utbylghia (-bölghia), v. — refl. utbylghias, 
upjiblåsas. nar thu wtbölghes aff höffärdhinne (si in- 
flaris super bia) Mecht. Uppenb. 167.
utbyr, m. utanför ett visst område el. en viss gräns 
belägen by? mörchöö eericxöö och wtbyrne BSH 4; 
175 (i494). vppa forme ööyer och wtbyer ib. 
utbyrj), /. — utbyrjm elder, m. L. 
utbyrJ)is, adv. [Jsl. ütbyrdis] L. utombords, ut 
öfver bord, öfver bord. bödh ro wt j hafuit mz hans 
like ok kasta wt byrdhis Bil 474. lian stegh wtbyrdis 
ib 564. fiol han wtbyrdis ib 579.
utbära, v. L. 1) utbära, drotningen hans oc 
systir wtbaro iordhena i sinom mantol skötom Gr 304. 
han . . . loth vp läsa kirkiou thäre alt borghara godz 
vtbäre RK 2: 4129. tha the brödh oc mat wt bäre 
ib 3144. — särsk. om lik. vtbars en dödhir man MP 
1: 296. hulkin dödhir var ok vtborin ginom portin 
ib 298. tha nakor dödh skal wthbäras oc jordhas Bir 
4: 37. tha lik skal wthbäras SO 27. 2) draga ur
huset, undanskciffa. jon jepsson haffde mykit forfarit oc 
vtburit fore . . . hustrv sigrit SJ 196 (1447).
utböta, v. L. utbetala böter, thz a giptämapren 
sökia ok bonden skal ut böta SR 52. — utbetala ss 
böter, alth thet gooz . . . sum pätar knappar vthbötte 
SD 6: 6 (1348).
utdela, v. utdela, til canicka födha och wphelde. 
som wiid optanempde domkirkione sitie skule . . . skal 
aff liwario moderkirkio soken och capelie . . . een fiärde 
deel, bade aff kirkionne och swa sancti henricx deel 
til hopa wtdelas och wtsändas Fil 1: 58 (i486, gam- 
mal af skr.).
utdraglia, v. L. 1) utdraga, genom dragning 
aflägsna. jeronimus lät thwa fö tin (d. v. s. lejonets 
fot) oc wtdragha en thorn Bil 627. tha spik in var wrt- 
draghin Bo 210. KL 126. Bir 1: 127. nar hon vt drogh 
finghir gullit af fingrenom ib 269. huru sanctus gre- 
gorius vardh wtdraghin af brunnenom Gr 290. 2)
draga, utdraga (svärd ur skida), vtdrogh han swärdh 
ok drap han KL 22. mz vtdraghno swärdhe ib 308.
Bir 2: 182. 3) draga ut, släpa ut. grep diäfwlen
thän gabbaren ok vtdrogh gynom et windögha KL 
122. 4) iitdraga, uttappa (blod), blodzsins skodilse
äpter thz at han är vtdraghin LB 5: 293. blodhin
vtdraghin aff adromen ib 292. 5) utdraga, utde-
stillera. fira element wthdraghin . . . aff menniskios 
blod PM XLV. 6) draga ut, ss dragmedel af­
lägsna. thz skal starkelige wtdraga etridh LB 3: 59. 
— bildl. vt draghir godhir vili alla orenlikhet Bir 1: 
282. 7) utdraga, framdragat framskaffa, första
gnistan är vt draghin (extrada) aff cristallo . . . 
annor är vt draghin af hardhe flinto Bir 1: 371. 
8) utdraga, hämta, taga. tessa yrte digdhe äru mäst 
vtdragna aff macri bok LB 5: 82. 9) utdraga, ut­
suga. är iak licast thy blomstreno som biin dragha 
sötma aff j hulko ey thäs mindre sötme atirblifwir
110
ntdraglina 874 ntestanda
at nakat vtdragx (colligitur) aff thy Bir 2: 169. findir 
thz (biet) at blomstirit är thört ... oc sötmin als- 
tingx vtdraghin ib 3: 118. 10) bringa till stånd,
åvägabringa, utverka. verdcns sa skikka ath the nadh 
och indulgentia plenaria giwin är moth the omildhe 
rydzsser wardher her betalath i sa godhe thro, som 
wij henne her wthdraghe medli swar kost och tär- 
ningh BSH 4: 237 (1498). 11) uthärda, underkasta
sig? then skatten the . . . vtdragha RK 2: 60. 12)
utdraga; draga ut i krig, u/tåga. innän po t at han 
vtdragher i rikesens pianist SD 5: 478 ( 1345, nyare 
af skr.). — draga åstad, färdas bort. lniilken wäghen 
hon haffde wt draghit Lg 3: 387. — refl. utdraghas, 
begifva sig ut. apollinaris badh han wt draghas ohe- 
molo (för u ohemolo?) herbärghe Lg 995. — Jfr 
draglia ut.
lltdraglllia, v. Utdragas, hans tharma vthdraghn- 
adho aff hans lifwe ST 99.
lltdrikka, v. utdricka. nar ted vatn er vt drwckit 
LB 7: 312. SO 64. — bildl. wth drikka mina pino 
kalk Su 191. — Jfr drikka ut.
utdriva, v. L. 1) utdrifra, fördrifra. han war 
wt driffwen aff danmark RK l: 881. Bo 19. Lg 675. 
zebul vtdreff gaal oc hans mädhbrödher aff stadhen 
MB 2: 101. wordho ... i wtläghe wtdriffne LfK 54. 
at idher nadh wtdriffuen warth BSH 3: 175 (1466). 
konuug malnrit badh sina män alla koma thiit the 
wtdrifne hafdo varith Fr 721. RK 1: 2155. 2)
drifva ut, drifva åstad, tvinga att begifva sig åstad. 
gensten lot han scriffue breff twa borgamestare ther 
mz wtdreff RK 2: 3577. 3) utdrifra, aflägsna, ut­
rota. elementit elden . . . wthdriffwer ether oc onda 
väsko PM XL v. thz onda . . . hulkit som idhrughin 
vidhir frestar wtdrifwa af hiärtans gründe Bo 152.
— Jfr driva ut.
utdrivilse, n. fr.? och fr? 1) utdrifvande, afr 
lägsnande. swa wardhir badhe smältilsinna makt oc 
wthkörilsanna makt krank oc gömir engha wätzkona 
som skulle hielpa til wthdrifwilsena oc smältilsana 
makt LB 3: 176. 2) utdrifvande, utrotande, liälga
lagsens nidherslagh oc vt driffwilse MB 2: 304.
utdrypa, v. drypa, utrinna, mange rödhe bloz 
drupa vtdrupu aff hanum KL 31.
utdöia, v. dö ut; med döden af gå, af döden bort­
ryckas. gar ther nw swarlige pestilencia, sa at nw i 
stackot tiid är wtdödth aff twna soken vidh ijM (200ü) 
BSH 5: 408 (1510).
utdöma, v. L. döma till utbetalning, then iordh 
som til förende war wt dömpt BtFH 1: 133 (1506). ib 
138 (1507). Jfr döllia ut.
ute, adv. [Isl. uti] L. 1) tite, utom hus. han (Si­
mon Magus) syntes . . . stundom bape vara vte ok inne. 
py at mäpan han var inne när [nero]ncm. pa talapo 
diäwl i hans hami vte (foris) vip folket Bu 102. modh* 
ir hans oc hans modhir systirsyni stodho vte oc vildo 
tala vidh han Bo 62. nar thu jngaar i kirkiona . . . 
leeff wthe alla lösa oc fafängha tankanna buldher LfK 
68. Bir 1: 263. — ute, utom ett visst område, gynom
poorthana gaam wi j staden, än thässe bliffwa vte 
MB 2: 369. — sär sk. utom det för klostersystrarna 
(klosterbröderna) särskild t af sedda området, mondhan 
(för medhann jak for alder skuld ey kan eller for-
magh ynne bliffua met ynlyctom syström tha vnne 
the mik vilkor ok fryhet bliffua vthe toch ynnan clost- 
ers liägnät FH 4: 73 (1459). 2) ute, borta från
land, ute på hafvet. skulde thz (skeppet) eet aar om 
kring ij hafuith vte flyta Fr 2255. 3) ute, utom
sitt omhölje el. sin omgifning. sidhan spikane varo 
vte (evulso . . . clavo) Bo 210. 4) ute, till ända,
slut. tha vte var mässa Iv 4385. tha prädicanin är vte 
(completo . . . sermone) Bo 67. jnnan drycken vte är 
SO 99. tha manaden vte är ib 145. stemde dagin war 
tha wte JK 43. VKR 60, 62, 63, 68. Bir 4: 12. 15, 16, 
21. Lg 3: 5, 58. RK 3: (sista forts.) 4757. see her är 
nu thetta vte oc thz syunda budhordhit byrias nu här 
ST 429. sidan tvnnan vthe är SO 202. — ute for 
(-för. -före), prep. utanför, eet vatn vte for haghan 
flööt Fr 443. the enghen harth vthe for vesteras la 
RK 2: 4290. ythre husit som är wte före templet MB 
2: 349. hon laa j thry aar vte for klostreno j hardh- 
asta plikt ST 271. spöri hona som bidhar wte for 
kirkio dwromen Bir 4: 16. the kastadho ankar a hwit- 
an sand, til apulias borgh man the tidhande fra, at 
konungin vte for landith la Fl 60. ib 1981. — på ut­
sidan af, utanpå? swa scriffwadho the vte för mönst­
rens durom Lg 66. 
utefrusiu, p. adj. L.
utelykkia (-lökkia), v. L. 1) utelycka, ute­
stänga., utesluta, hulka som ey waro redhobona nar 
herran ville kalla them til brullöpis ok thy vtelyktos 
the Bir 1: 59. han skal genast wte lykkias fra manna 
sam warn MB 1: 362. wardher synagoga wte lukt, aff 
gudz thiänist, fra cristna manna samfwnd ib 399. at 
vi skulum ey vtelykkias af guz huse Gr 284. han . . . 
vtelykke mik aff sino hiärta Bir 2: 219. judas var 
vndantakin ok vtelyktir ... aff hälghra apostla tali 
ib 3: 250. thera siäl hulkin som vtelykkis af hy me* 
rikis äro ib 1: 128. skulu the . . . vtelykkias af allo 
godho ib. ib 174, 359, 368. Bo 151. 2) utestänga,
afskilja, aflägsna. swa skipa thet litla, som gudz 
nadh hafuer mik här forlänt, ath tha licamans dödher 
mina siäl här wte lökke, ath the hälgho kirkio aminne 
skuli hona här inne ey forglöma SD NS 2: 10 (t408). 
3) aflägsna, förvisa, at härtugh bendict seal wara 
ganzleka wte lukter fraa oss, varum elskelikum son, 
allo rikeno i swerike fra scane, oc forsagdhom landum 
BtRK 32 (1359, orig.). 4) aflägsna, undanrödja.
vteluktom allom smittoghom licammans lusta Bir 2: 
156. ther til at alt jäf oc alder räddugha aflägges oc 
wte lykkes BtRK 35 (1371). ib 39 (1383). — Jfr lykkia 
ute, äfven som utlykkia.
utelykkilse (-ylse), n.pl. uteslutande, skualdher 
oc fanyt ordh . . . fördömom wi ... mz äwcrdelikom 
wtely k kylsom LfK 195.
uteläs a, v. utelåsaf utestänga, än thz swa kunde 
tilkoma ath han sidhan vteläster (Cod. A afflästerj 
word he EG 67 (i var.).
utestailda, v. fr fr Mnt. ûtstân] L. vara utestå­
ende, vara obetalt, vtestandande seuld SJ 193 (l450). 
ib 192. giwer iak aff mynne skuld ther mik vten- 
stander (för vtestander; d. v. s. af mina fordrin­
gar) j eurepe oc karelin m mark til kiwinapa FH 
3: 66 ( 1445). — hava nokot utestandande mädh
nokrom, ha fra något ouppgjordt med någon, vara i
utestäng:i a 875 utföra
tvist med någon, hafwir thu ookot tnz uokrom vte* 
standande tliz skalt thu först affläggia oc forlika 
ST 189.
utestiingia, v. 1) af spärra; af visa, bortstöta. 
mz syndhoghom människiom, hwilka sik ey wilia om- 
wändha fran syndhinne, v tan vtestänghia wan herra 
fran sik JP 158. 2) förmena, förvägra? mädhen
. . . thu wil mik the nadh ey gifwa thz (så att) i ak 
ma ey länger lifwa oc göra the tiling iak hafdhe 
thänkt mädhen thu hafwer mik vte stänkt tha wil 
iak nw sta thit budh Al 9906. — Jfr stiingia ute.
utfa (-faa), v. L. utiemna, utgifva. at the ey 
vthfingo mantoliu ST 287. liänne (o: spisning) seal 
gaarzmestaren forestaa oc wtfaa VKR 41. hade thenne 
list sa framgongit oc konung karl hade sa slotten 
vtfongit llK 2: 8202. ib 3: (sista forts.) 4502. — ut­
betala. tliît silff wij haffuom sielffuotn vedho uth- 
fangit SJ) 4: 537 (1336, nyare afskr.). J>e sculu wp- 
bärä alt [)ot mit gödz skylda kiätestadhä ... oa pet 
scall min sisloman wtfa hwart aar vm julä tiniä ib 5: 
160 (1343). — Jfr fa ut, aterutfa.
utfalla, ». 1J utfalla, falla ut, falla ned. funno 
män gullit vtfallit a ff brutnom stafuenom Bil 578. wt 
höl aff fangha liwset en stoor deel aff mwreri Lg 3: 268. 
thässe tw öghonin äru vtfallin (eruti) Bir 2: 97. 2)
strömma ned, flyta ned. wtffallandis tarom jnnerlika 
mz hiärtat til gudz mildhet ropandis Lg 3: 304. — 
Jfr falla ut.
lltfara, v. fara ut, fara bort, begifva sig ut el. 
åstad, thic bör hwarghin wt fara KL 230. ib 278. FH 
6: 120 (i509). sta the äptir hans budhi ok samuledh 
vt fara Bir 1: 256. vm konungin vtfaar (egredituv) ok 
gaar til pauan ib 3: 457. ib 4: 113. her steen laather 
swänska op och wth fara RK 3: 3162. tha wthfoor 
skuthor och wäl c baatha ib 2230. — utrycka, uttåga. 
tha the vtforo haffdo the ey akt ath marsken hafde 
swa stora makt RK 2: 4192. — Jfr lara lit.
utfaru daglier, m. L.
utfiut (-flott), n. utflytande, flytning. dragh ossit 
op j näsona, ted renser hoffwdit oc gör vtflott LB 
7: 200.
utflygha, v. flyga ut. jak är . . . likir godho bij 
hulkit som vtflyghande aff sinom bigardh älla stok 
flyghir til faghra yrt Bir 3: 118. wt flögh swa som 
een duwa af hans mun KL 262. Fl 1345. — Jfr
flyglia ut.
utflyia (-fly), v. fly ut, fly undan, fly bort. t ho 
som vt flydo af iherusalem KL 144. wtfly aff skipeno 
ib 174.
utflyta, v. iitflyta, utströmma, rinna ut. nar watnit 
vtflöt ok vt gik af sten hallinne Bir 1: 46. eet rygh- 
elica stort saar. hwadhan som wtflöt blodliir oc vatn 
Bo 207. graat ey swa länge at hiärnin wtflytir thik 
aat näsomen KL 337. wtflöt olian swa fulstoplica ib 
46. mz wtfly tand es tharom Lg 3: 427. Bir 1: 104, 
105. Lg 548. MB 2: 77. o rosene drapafall aff mild- 
hetzseus källo som är dyrasta brystsens sare wt 
fluthin (furamine . . . pectorali effluxum) Su 187. Jfr 
flyta ut.
lltflytia (près, -flytter), v. utströmma, begifva sig 
ut, skynda ut. almogen . . . vth flytter hwar aff sino 
hwse (gregatim de domibus confluebant) MB 2: 287.
utflytilse, n. p)l. och f utflytande, flytning. vardh 
iak heel af orene blodzsins wtflytilse KL 388. MB 2: 
383. aff idhkelicom blodzsins vtflytilsom Bir 3: 272. 
ib 1: 31. tz rensar hoffwdit oc gör vtflytilse LB 
7: 34.
utfragiia (-fraagha), v. [Mnt. ûtvragen] 1) 
utfråga, genom frågor utforska, wt fraagha aff barneno 
hwar fadhren war Lg 637. 2) undersöka, ransaka.
thz vtfraghe herran gudh oc göme (för dome; ipse 
queer at et judicet) MB 2: 59.
utfälla, v. eg. låta falla ut. — fälla (tårar). 
owerflödhelika thara wthfällandes Lg 3: 408.
utfärf) (-färt), /. [Isl. ütferd] L. 1) ut­
färd, bortresa, winflaskanor waro nya j vare vt- 
färdh (exitu) MB 2: 25. 2) utgång, bortgång (ur
världen el. kroppen), hädanfärd. jak redde mik til 
vtfärdh (exitmn) aff världine Bir 3: 162. hans siäls 
wtfärdh aff likamenom wardher hanom säl himerikis 
rikis ingangher Su 247. at the wärdhoghas beskirma 
mina fatigha siäll fraan minom owinom j hennes wt­
färdh FH 6: 18 (1449). han suarar böm vara ut sända 
tel utfärt hinrichs kesara (ad mortem Ccesaris) Bu 
420. hennes vtferdh mz gröteligom tharom gudhi ant- 
uordandhe Lg 3: 574. 3) utförande (af lik), jor-
defärd. liiksens wtfärdh Lg 3: 384. SO 84. — graf­
öl. j ärwm aller vtfärfmm SD 5: 479 (1345, nyare 
afskr.). in celebracione . . . exequiarum dictarum 
vt færf [o: vtfærd] ib 481 (1345, gammal afskr.). 
4) expedition, fälttåg, krigståg, krigiskt företag, si 
. . . expedicionem nostram dietam vtfærdh genera­
liter euocari contingat SD 6: 106 (1349. gammal af­
skr.). thetta war hans första wtfärdh Al 650. — 
utfärja daglier, m. l. — utfärda öl, n. L. 
graföl. ängen man pän kost skal lialdä antyggiä 
brujdop, kyrkyogangsöl, vtfärj)äöl, pa man lik seal 
jorf)ä, aller ärwe, äller förstomässoöl ma flere gyäste 
byu|)ä än här näfnis SD 5: 479 (1345, nyare afskr.). 
at capitulum lati mik til jordh koma oc halde mit 
wtfärdh aöl ib NS 1: 563 (1406). — utfärdhis Öl, 
n. L.
utfärdha, v. L.
Utfiista, v. L. utfösta, förbinda sig att utbetala, till 
thäs ok (för at) the (böterna) wtfäster äru ok borgh- 
adhä SD 4: 465 (1335, nyare afskr.) ib NS 1: 9 (1401). 
kännis iacli . . . mich haffwa lika ok böther hänth 
aff kätil hwässinge oc hans brodher byörne fore mina 
hustrw brodlier jönis torstansson, hwilkin the aff 
daglium togho, i swa dana matho som the wthfästo 
a stund och stämpno ib 2: 9 (1408). er mik ... nw 
vth fest paa jc (loo) marcher och mär sagöre FM 546 
(1512). al hans skath the vtfästa jnnan kyndelmesso 
ther nesta RK 2: 4832.
utfödder, part. adj. L. född, härstammande, vm 
alle män taldins hulke som vtfödde (nati) äru aff 
ad am oc än skulu födhas Bir 2: 29. vthföd aff besta 
romara släkt ST 34. Lg 3: 39, 51.
lltföra, v. [Mnt. ûtvoren] L. 1) utföra, bortföra. 
skal konung magnus . . . ey wutföras (för wntföras?) 
aff stocholme til land eller watn BSH 1: 132 (l37i). — 
bortföra, föra ur bo. dömdes per taypale ath bär[e] 
och före in alt thz han haffuer wtföört ... in til bir- 
gitta i huittula . . . och skiffte sidan konum ij [2]
utföring 876 utçards
luth elfter sin broder och liänne en tredingh BtFH 
1: 224 (1508). — utföra, exportera, the köpmen finge 
enkte vtfört RK 2: 632. 2) föra ut, föra fr am.
stark bol werk loth han ther göra oc vm nättertijdh 
them vtföra RK 2: 2192. 3) afkläda. med perso­
nens ack. och sahen betecknad genom prepositions- 
uttryck, konungen . . . lät andron i cum wt föra aff 
purpurom MB 2: 291. wtfördh aff klädom Su 350. — 
med sakens ack. och personen betecknad genom prepo­
sition suttryck. idher klädhe . . . them skulin i wt föra 
aff idher Al 7547. 4) bringa till slut; utföra, verk­
ställa., åstadkomma, i ak wil mina sampning genast 
göra thz starkasta iak hona kan wt föra Al 3072. — 
åstadkomma, bringa till stånd, uppföra, hwa tholik 
borgh ma wt föra han skulle mykin froma göra Al 
3247. 5) föra till slut, tala till slut. hans herra
giter han ful wäl hört swa länge han hawer sit kalz 
wt fört Al 2708. — Jfr föra lit.
utför ill g* (t?/. -ar?), f. tillväg agående, handling ? 
the danske ffogeter . . . ther rigit ok then mene man 
met theris wtfföringher saa fforderffuit haffue, at thee 
seent vpreses FM 133 (1502, samt, afskr.).
lltgamal, adj. utgammal) utlefvad. attila do j vp- 
salom ganska wtgamal PK 228. ath brödherna matto 
jntaka andra för them som . . . äru wthgamble PM 
lx vu. — mycket gammal, utsliten, han . . . saa j hans 
hand ena wtgambla book litla oc skrynkotta Su 262. 
xx wth gamble höijande Fil 5: 237 (1524).
iitgang-a (-ga. -gaa), v. L. 1) utgå. gå ut. 
twe munka . . . vtgingo aff klostreno KL 49. sanctus 
thomas syntis vtga aff grawinne ib 107. jomfrun plägh- 
adhe idhelika vt.ganga til enna ftodh ib 53. af somlik- 
om människiom vtgar diäfwllin gerna ok rasklika. 
ok af somlikom ey vtan nödoghir ok nöddhir Bir 1: 
99. ib 128. Bo 143. MB 2: 356. Lg 3: 268. the (bina) 
vt gaa j ovissom ok oskipadom timom Bir 1: 257. ib 
256. — utgå. uttåga, vm konungin vtgaar mot hedh- 
ningom Bir 3: 409. — gå ut genom, hwilken ther vt 
gaar dörena j thino huse (qui ostium domus tuce egres- 
sus fuerit) MB 2: 7. 2) till slut el. fullständigt
uppgå (en rågång), huilken syn och rogongh . . . 
jnge synemen noghon tiid fförre fulleliiga wtgongit 
haffua FH 6: 27 (1452, afskr. fr. IhW-talet). 3) 
gå till slut, låta gå till ända, låta komma till full­
bordan. baffden j idhra tidh wt gangit (d. v. s. gått med 
fostret eder fulla tid) MD (S) 273. 4) utgå, gå ut,
fara ut, tränga ut. waiter . . . slog hagen wid hans 
öga. sa at wtgik annat ögat Di 171. hwar man matte 
se hans inälffwe wtga MD (S) 197. the stokka mina 
vini swa hardhelika at märghin vt gaar af thera 
benom Bir 1: 13. sköt han konungin i brystit i gen- 
uartona. ok sundirsleet brynio hans. swa at wtgik bak 
til at härdhomen Gr 263. hemska blygdhin lätir äkke 
wtganga thz onda ginom läpa dörrin. hulkit som 
idhrughin vidhir frestar wtdrifwa af hiärtans gründe 
Bo 151. — gå ut, flyta ut. nar watnit vtflöt oc vt 
gik af sten hallinne Bir 1: 46. blodit wtgik aff 
kärreno MB 2: 356. at ther noghan tiidh konungx 
adhra waar eller vtgik VAH 24: 322 (i442). 5)
utgå, utfärdas, j them tima vt gik budli af käsara 
augusto at al wärlin sculle bescrifuas Lg 45. 6)
utgå, utbetalas, mädh laglikum ingieldum ok ater-
stadhum som innan that fallä. eller wtgangä skulu 
BSH 1: 132 (l37l). huat bonden ather haffde om jwla 
tiid thz skulle vtgaa MD 370. FM 546 (1512). 7)
uppgå, uppspira, uppväxa, manniu . . . hulkin vtgar 
(egreditur) som blomstir MP 2: 234. — framspira. 
tag knoppana aff palma trä, nar te först vtga om 
waren LB 7: 240. 8) utgå (från), härröra (af).
gud, aff huilkom är alt got ok vtgaar Lg 3: 526. — 
hafva sin grund (i), bero (på), thy at thenne här 
hennes prydilse ey wtgik (pendebat) aff högfärdh vtan 
aff naturlighom dygdom MB 2: 162. 9) utbrytas,
afsöndras. huilkin quarn wtgangin war aff thöm gardli- 
enom SD NS 1: 638 (1407). 10) utgå, utlöpa, gå
till ända. sidhan iämlange war lidliin ok wtgangin 
Bil 429. tha alla wikunar om aarith äre wtgangne 
MB 1: 63. — Jfr ganga ut.
utganger (-gaangir. -gongher), m. [Jsl. ut- 
gangr] L. 1) utgång, utgående, hänna vtgangir 
(egressus) aff sällanom Bir 3: 170. — uttågande, fra 
thera wtgange aff egipto lande MB 1: 383. ib 389. — 
utfärd, utresa, uttågande, jak veet hans (konungens) 
reso badhe j vtgang ok atirgang Bir 3: 409. — ut­
gång, tillfälle att gå el. komma ut. skulu the ey haua 
vtgang (egressum) Bir 2: 30. fangana haffdho frian 
wtgaugh Lg 3: 268. — utgång, ställe der ngn går el. 
passerar ut. min blyghelike limbi^, var thin vtgangir 
(egressus) Bir 3: 137. wari ther engin wtgaangir aat 
vtan allena eenn VKR 39. lot vpp . . . thet sten­
huset . . . frijt och qwit mädh källara och gathu- 
bodher och mädh ij (2) frjj vtgangha SJ 127 (i444). 
2) afsöndring, affall. the haffde . . . almoghans vt­
gang mykit vallit RK 2: 4109. 3) slut, död. at thu
miskunna mik i minom ytarsta wtgang Bir 4: 209. Lg 
3: 661. thänk thins wtgangx (exitus) dagh Ber 83. ib 1S7. 
redh tik til almenneligx wtgangsins wägh, til dödzsins 
stund Su 254. 4) utlopp, utflytande, utrinnande.
af blodzsins vt flytilse ok vt gang Bir 1: 31. — ut­
lopp, utflöde, ställe der ngt utflyter, gingo watnin 
ater oc fram. til the funno sin wtgang genom iordh- 
ina i wästra hawith, som är ophofs kälda at allom 
watnom MB 1: 170. vtgangin är atirlyktir oc vatnit 
flytir ey, vtan star quart Bir 2: 131. fiädhalJin hauir 
. . . lönlikin vtgang sins orenlikhetz ib 1: 350. — till­
fälle att utbreda sig. tha hawir lughin quämelikin 
vtgang (exitum) Bir 3: 174. Jfr Uinganger. 5) 
ställe der ngt tager slut el. utlöper, ände. hans (grän­
sens) vtgangher (exitus) war jordanis MB 2: 51. skal 
hans (gränsens) vtgangher warda j märith ib. vth 
gangen är til iordanem ib. 6) utgång, resultat, värlz- 
like män . . . sätia stridhinna vtgang ok ända j manna 
fromhet oc visdom Bir 3: 408. 7) slut, ände, slutligt
tillstånd? upphof? mz storo mödho . . . kunde clärk- 
änä ok herscapet koma the helga jordena aater j sin 
vtgongh som är mvldh ok aska (deferre ad sepul- 
crum corpus sacrum) Lg 3: 577. — utgailgS (laglier, 
m. utgångsdag, dag för utgång, dag då ngn går id. 
aff thera wtgangx dagh aff modhir Jiffwe alt til thera 
griffta älla iordhilsa dagh MP 2: 292. — UtgailgS 
tillie, m. utgångstid; tid för skilsmessa. miskunna 
mik i mina siäls vvthgangxtima VSB 26.
utgards (-gardz SD NS 2: 10 (i408), 134 (1409). 
-gardhz ib 53 (i408). -gaardz ib 11 (1408), 64
utgarßer 877 utgiva
(1408)), adv. utom hägnad, utom inhägnade egor. medh 
allom andrum thes gozens tillaghum, wtgardz oc in- 
gardz, i wato oc thörro SD NS 2: 134 (1408). ib 10 (1408), 
ii (hos), 53 (i408), 64 (i408). Jfr utgardhis, ntgärpis.
utgarjier, m. L. — utgarjm balk er, m. L. 
Jfr utgärpa balker.
utgardllis (-gaardhls), adv. utom gården, engin 
systir ellir brodhir seal dirfuas at gifua androm sina 
prouento ellir senda hona wtgaardhis VKR 21. Jfr
utgards, utgiirjiis.
litgipt (-gift BSH 1: 197 (1387); SD NS 1: 88 
(l40l). -gifft), f. [Fgutn. utgift] utgift, utgifter, ut­
betalning. fore allan thän räkenskap som han plicht- 
oghar var at göra bo jonssoni badhe af vpbyrdh oc 
wtgift BSH 1: 197 (l387). at iak enghen tiltalan ti] 
honwm hafwer . . . anteghe wm wpbyrdh eller wtgipt 
SD NS 2: 2 (1408). skal han (åldermannen) om wal- 
burgmessan rekinschap göra . . . fore alla vpbördh 
ock wtgifft han j thz aarit vpborit haffuer teskeliges 
vtgiffuit pa emb[e]tz veglina oc brödrana vegna SO 
194. SD NS 1: 88 (1401). Bir 5: 24. VKR 40. knwtli 
possze haffwer . . . giorth mik godhe redlie och räk- 
enscap for alle opbyrdher wthgiffter och jnteckter FH 
1: 56 (1485, nyare af skr.), atj ware hans nade . . . 
lydige . . . bade med eder skatt oc edra vtgiffter 
som i pa cronenes wegne rettelige plietuge äre at 
göre HSH 18: 123 (1497). skiparen är pliktogher göra 
kompanommen klaran räkenskap aff skipsens räntlio 
oc wthgiffth PM XVI.
utgipta, v. L.
xitgiuta (-gyta), v. utgjuta, ösa vatn af käldo 
oc wtgiwta i wir iordhena KL 201. vtgööt maria mag* 
dalena dyyr smörilse ofwir hans hofwodh MP 2: 5. 
första ängillen . . . vtgöt sith kar pa iordhena MB 2: 
357. ib 35S. the . . . wtgutu al hänna inälue oppa 
iordhina Gr 287. KL 132. mykit liälagt blop lät han 
vt giuta Bu 401. jak vt göt mit blodh for thik Bir 
1: 86. KL 69. Gr 299. Bir 3: 384. MB 2: 54. Di 10. 
for thin bitirlika taar thu vthgöst tha thin win 
lazarus j grafwinne la ST 183. KL 124. Bir 1: 90. 
MB 2: 115. han vt göt sina natur vanskiplica Bir 
3: 101. — bildl. wtgiut thit hiärta som vatnit Bo 
104. jak skal wt giutä (ejfundam) aff minom anda 
ovir minä thiänistä män KL 133. — utösa, låta ut­
strömma (ord o. d.). vm the fingin wtgiuta (fimde- 
rent) sin bulghno ordh i bland faam Bo 85. Bir 1: 
210, 241, 2: 88. wtgiutin böner til the hälghra iom* 
frunnar Gr 294. Su 51. vm the (o: ärande) vt guttins 
al j sändir Bir l: 347. — utspy, munnin swa som 
enhyrningx vtgytandis (effundentis) eetir Bir 2: 3. 
munnin stor vtgiwtande (effundens) brännande lugha ib. 
— utgiuta sik, utgjuta sig. thu wtgiwtir tik j os aff 
enne flytande owirmänzsko Bir 4: 104. — Jfr giuta lit.
utgiutilse (-gy wtilse. -gwttilsse 59 (1457)),
n. vanl. pl. utgjutelse, utgjutande, nar timin nalkadliis 
ther var herra iliesus hafdhe skipat at göra var atir- 
lösilse vm sins eghins blodz wtgiutilse Bo 160. martires 
rödlie giordhe mz sins blodz vt giwtilsom Bir 1: 3S5. 
myket cristnamanna blodz vtgwttilsse FM 59 (1457)* 
Bo 187, 203. Gr 267. MP 1: 12. Bir 1: 182, 191. til- 
komo honom swa mykyn tara wtgywtilse Lg 3: 408. 
ib 459. Jfr blodh-, blods-utgiutilse.
utgiva (-gäva L.), v. L. 1) utgifva, bort- 
gifva, utdela, the . . . wurdho sidhan girughare än 
för at alt atirhalla ok enkte wtgiwa KL 126. spar ey 
at vtgifwa kar oc hästa oc annor tholik thing Bir 
2: 335. thz är onth skiptä taka in stoor hug ok wt­
giwa ondh ordh GO 302. thz är likt tholikith wptaka 
som han wtgiwir ib 793. — abs. vara skällikin ok 
jämpn at vtgiua (in distribuendo) Bir 3: 6. 2) ut­
göra, utbetala, thänna skat wtgifua lv 4252. RK 3: 
746, 769. för än swadana päninga summa skuli wtgiff- 
was LfK 151. FH 3: 7 (l369). BSH 1: 133 (l37l). vm 
alla vpbyrdh oc vtgift som han . . . vtgifuit hafuor 
SD NS 1: 88 (l40l). SO 194. päninga alla waro wtgifne 
SD NS 1: 141 (1402). ib 167 (1402). warä thet . . . 
swa at forscrifne hans bryning ok hans hustru birgita 
icka vtgoffwa ok vtreddha forscrifna ijc (150) marca 
SJ 280 (l460). 3) bortgifta, hennes eenda dotter,
nyliga vtgifuin ärlighom manne Lg 3: 557. haffde myn 
moder fadher v dottre, hustrv gretha hustrv elin oc 
hustrv cristin the waro vtgiffne met godz, hustrv 
kaderin oc hustrv märta the wortho vtgiffne til abo 
stadh met gull oc peninga Fil 7: 54 (1476?). 4)
utlemnaf lemna från sig. tak pit egliet atar ok fa 
sialfs hans (kroppens) mopor (d. v. s. jorden) at göma 
tel doma dax. ok pa atar ut giua. at taka lön mz mik 
Bu 142. the jordhen som proghusten wth gaff SD NS 
2: 153 (1409). — öfverlemna. hon skulle Here borgher 
wtgiwa leuitis MB 1: 424. wt gifwin grymum diwrum 
for leona tender Bil 123. tho at hwarro at nakor 
vare mz siäl oc licamma j diäfla handom aff gudhi 
vtgiuiu Bir 2: 255. —• utlemna, g if ra till spillo, badho 
loth wtgiwa sina gäste til oärlika synd MB 1: 193. 
thz i mik snödelika wt giffwin RK 1: 2454. hon . . . 
sat pär vt giuin Bu 491. 5) gifva, komma fram
med. hans nampn som thetta raadh wth gaff RK 3: 
708. ib (sista forts.) 4787. 6) utfärda, af gifva. han
. . . rädes . . . vm breuet sua darleka scriuat ok vt 
giuit Bu 29. thz dombreff . . . som lagmannen haffde wt- 
giffuet BtFH 1: 198 (1509). den recess som ther begreps 
ok vthgaffs HSH 18: 33 (1495). — utfärda, gifva. haf- 
wandis mz sik kyrkionna . . . lagh oc skipan dietath 
oc wt gifwin af hälghum fadhrum Gr (Cod. D) 417. 
— fälla, then domin som himerikis konungir vtgifuir 
MP 1: 220. höfdhingen . . . vthgaff domin at the 
skuldo halshuggas ST 106. 7) utdela, tillfoga, stoor
hwgg wij pa the däner vtgåffue RK 3: (sista forts.) 
4851. 8) uppgifva, gifva från sig. äpter thz han
sina siäll wthgaff RK 3: 2592. 9) gifva från sigf
låta utgå. thy at thu aldre swa andan indrogh alla 
wtgaf at nakantima gik gudh af thino minne Bir 4: 
143. ib 156. — utbreda, sprida, owan owir studhona 
syntis vars herra kors wtgifwandis af sik sken mykyt 
langht som sool Gr 316. jak wt gifhwer minna dygdha- 
Iwkt wt ofhwer alla wärldinna Ber 8. — gifva från sig, 
uppgifva, låta höra. han . . . vtsände älla vtgaff eena 
grötelica röst Bir 2: 133. alle himpnane mz sinom pla­
netom vtgifwin thik til hedhir vänasta liudh ib 265. 
ther wtgaffs skråll och bwller wedh RK 1: (Yngre red. 
af LRK) s. 264. Lg 3: 459. 10) angijva, föreskrif-
va. thän som wäglien vtgaf (tradidit) Su 399. — ut­
giva sik, utgifva sig, utlemna sig, offra sig. iak 
vtgaff mik ok offradhe mik for alla j dödhin Bir 1:
ntgivan 878 utiorf)
106. -— part. prêt, utgîvin, utgången, härstammande, 
härledd, är thetta werldinna rätter, wtgiwin aff gudz 
rät MB 1: 142. — Jfr giva ut.
Utgivan, f. utgifvande, utbetalande, huxa a wärdz- 
lika thinga samansankan ok wt gifwan (erogatione) 
Bir 1: 346.
utgivare, m. som gifver tit, förslösare. oskälükin 
rikedoma vtgifware ok fortärare Bir 3 : 353.
utgiäld (-giäl VGL V 2. -gäl ib), n. [Jsl. lit- 
gjald] L. utskyld. octouianus . . . gaf alla romara li]i- 
ugha af allom vt giäldom Bu 65.
utgiälda (-giälla: -as MB 1: 337), v. L. utbe­
tala. ffor then soolt han wt galt RK 1: 3318. MB 1: 
337. Jfr giälda ut.
utgrava, v. 1) utsticka, vth groffwo the j 
samma stwndh badhen hans öglion MB 2: 122. Ber 
82. 2) utskära, skulptera, j tässom hwsomen är
aphoth oc cheraphim oc affgudh aff silffwir, eth är 
gwtidh. thz andra är smidath aller vtgraffwit MB 
2: 127.
utgravilse, n. plj utstickande, öghna vtgrauilsä 
MP 2: 246.
utgrena, v. — ref. utgrenas, utbreda sig. lians 
werdoghet . . . som ower hans rike skal vt grenas 
Ml) (S) 209. thcris höwiska skal wt grenas ib 303.
utgripa, v. uttaga, vilde lian hona wtgripa af ondo 
världinne KL 323. Christus vpfarande j himerikis hOgdli 
ledde mz sik vth gripna af diäfwlsins fangilsom them 
som af honum varo fangadhe MP 1: 159. Christus vt- 
grep han fran almoghanoni ib 265.
utgrunda, v. utgrunda, utforska, the skulo haffwa 
öpna böker . . . ther the wisdom skulo vt grunda Ml) 
(S) 228.
utgärj), /. L. Jfr konungs-, lagha-utgärdh. 
utgiirjia, v. L. 1
utgärfa baliser, m. L. Jfr utgår])a balker. 
utgärjlis, adv. L. utom hägnad, utom inhägnade 
egor. extra septa agrorum et non intra. wlgariter 
dicto wthgerdis ok æi ingerdis SD 6: 9 (1348). in- 
gärdis oc wthgärdis ib NS 1: 126 (1402). ib 680 (1407), 
2: 98 (1409). Jfr utgardliis, utgards.
utgärdhis bonde, m. [Jfr Fdan. utgærths bonde] 
jordegare som erlägger utskylder (till kronan), skatte- 
bonde, bonde, kan . . . någon man som fräls är, sälia 
sina jordh vtgärdis boudum GS 22 (1369). ib 23.
utgärdhis nian, m. [Jfr Fdan. utgærthæsman] 
man sont uttages och utrustas till krigstjenst. alle forma 
vtgerdis men och alle friborne frelsesmon som i the 
len bo skola redha wora och koma til herre aka 
jonsson när han them tilseglande worder B SII 3: 46 
(1452). ^
utgästa, v. genom gästning utblotta. widh kalmarna 
och i byu är alstinges sa wthgestet, ther fins ingen 
beradh pa mange mile när BSII 5: 19 (1504).
utgöra (-giora L. -gära £.), v. [Fdan. udgore] 
L. 1) utrusta, utsända. han lät marg skip til si ös 
wt göra MD (S) 213. IISII 19: 149 (1506). äre skip 
wt giordh aff alle köpstäder och in i fymerswndh 
BSII 4: 312 (1502). tesse wore, som nw äre vtgiorde 
FM 534 (1511). hwar fämpte man the wthgöra RK 
3 : 4045. j thässe striidh war en rasker man darius 
liafdhe wtgiort han Al 2804. — (?) tha kom her
iwar i qwala naar the wthgiorde aff dala RK 3: 3207. 
2) utgöra, utgifva, utbetala, ättar studha wthgöra 
SI) 4: 408 (1335, nyare afsTcr.). wilia i nokon skatt 
wtgöra Di 143. MB 2: 252. RK 2: 146, 526, 3: 4175. 
thet landbomjn bör wtgöra VKR 31. skal han wt­
göra henna hemgawor MB 1: 338. henne wtgöra fulla 
hemgawor ib. 3) uträtta, utföra, huath ärendhe 
thz hälzst är thz som borghamestarana ok radhit a 
stadzsins weghna haffua werkmestarana befalth at 
rantzsaka eller vthgöra SO 64. 4) uppegga, göra
fientlig? the ware wtgiorde vppa honum bade fatige 
och rike, ther honum beropedhe, beskryede och oärlige 
förtalade BSII 4: 219 (1497). — Jfr g*öra ut.
uthava, v. hafva ute; utsända, om huilket iag 
myne bwd oc speyere paa alle sider vthaffth haffuer 
FM 524 (1511, samt. afslcr.).
utliopa (part. prêt, -adher), v. afsöndra. hwilk- 
it gooz, min fonde husbonde hanis symonsons ägha- 
deell war wtskild oc wthopat fran lowkunes gardh 
FII 4: 33 (1453).
uthugga, v. L. 1) uthugga) borthugga, genom 
huggning aflägsna. jonkar karl . . . wthyög hiärnan 
i eth liwgh Lg 3: 289. kirkian skal byggias aff wt- 
hugnom stenom aff stenbärghomen Bir 4: 85. 2)
uthugga, genom huggning åstadkomma (urhålkning, för­
djupning el. dyl.), een hola vthuggin (excisum) v 
biärgheno Bir 3 : 270. — uthugga, gyiom utliuggning 
el. rödjande bereda, thu skal gaa aat bärghit oc 
ödhmarkenne oc wth hugga tik rwm MB 2: 47. 3)
uthugga, tillhugga, hugga, han lät sik vpbyggia en 
. . . stadh ... aff wth hwghnom oc fyra slindadhom 
stenom (ex lapidibus quadratis et sectis) MB 2: 145.
— uthugga^ skulptera, förse med bildhuggeriarbete.
husith stodh a ständrom fast giordha wäl fore vtan 
last aff ädhla stena porphiritico the waro wthugne 
konstelika Al 8170. — uthugga, utskära) genom mejsel 
åstadkomma, offwir studherna satte han harnisk til 
eth äwigt amvnne oc offwir harnisket vt höggin skip 
MB 2 : 268. 4) utskära, förse ined utskärning. XLtta
paria luotasco. jtem xxx:ta paria vthugnæsco SD 4: 
711 (1340?). med wthugnom klädom GS 66 (1489, orig.).
— Jfr hugga ut.
uthus, n. \_Fnor. üthüs] L. 1) uthus, i wthusum 
SD 4: 465 (1335, nyare afskr.), 5: 375 (1344, nyare af- 
skr.). 2) förhus, nw vpnötis offrit j vt huseno 
(atrio) Bir 1: 386. ib 384.
uthämta (-henta), v. L.
utllällgia, v. [Fdan. uthængæ] hänga ut (intr). 
hon grep sik wt ij en klenan quist som wthängde 
owir flodhina KL 363. 
uthärads (-häradhis), adv. L. 
llthöra, v. 1) höra till slut. hwilkit han gran­
lika vth hördhe til ända ST 150. tha marsken haffde 
thz alt vt hörth RK 2: 4813. tha bönder hade erik 
wt hört ib 3812. 2) höra efter, göra sig underrät­
tad om? wy ... wyliom nw wth höra och saa för 
idher framföra huru thz är gaangith i handh in j 
fynlandh RK 3: 2556. — Jfr höra ut. 
ut inter, p. adj. L.
lltiorj)} f [Fnor. utjörft] L. utjord, jordstycke som 
ngn eger utom sin andel i byns gemensamma egor? 
hwilka forscrefna gotz oc jordher ... jac ... til
utkalla 879 ntkriera
eghnar them for:da karl gädda . . . meth . . . qwärn- 
om oc qwärnastadhum oc wtjordhom SD KS 2: 175 
(1409).
utkalla^ v. 1) utkalla. kalla el. genom kal­
lande uppmana (ngn) att gå ut. arsenius . . . wart wt 
kalladher aff sinom cella LfK 144. 2) uppbåda
(till krigstjenst utom landet), han haffde een här aff 
rom wt kallat MD (8) 261. Jfr kalla ut.
utkast; n. en dwg met sylkesprangning oc wt- 
kast FM 76 (14S3, daniserande). en dwg med tiist 
garn oc wtkast ib. viij wtkaste met cylke ib. Jfr
blathradlier, bordhhandklädhe, silkespraug-
ning.
utkasta; v. L. 1) utkasta, kasta ut. han ... 
wtkastadhe sin eghiu son i flodhena KL 252. ib 284. 
biscopin . . . bödh vtkasta ondan krop aff kyrkionne 
ib 117. han ... wtkastadhe fodkrit varom hästom Gr 268. 
tha eldin war wt kastadher, tha bleff berättit o bränt 
Lg 637. — särsk. utkasta gods och skeppsredskap ur 
fartyg i sjönöd, skipredhin ok gozit wtkastadhos i 
hawit KL 174. — utkasta, vid gräfning kasta upp 
(jord), skofwl mz hulke the skullo vt kasta (ejice- 
rent) jordhina aff grafwine Bir 3: 89. 2) utkasta,
utså. the . . . gräto "wtkastandis sina sädh Gr 276. 
3) utkasta, utstöta, utdrifva. en pilter . . . hafdhe 
ouarlica inthrykt en litin sten i sina näsa ... ok ey 
kunne piltin han wtkasta KL 348. wtkastadhe han 
stenin ib. LfK 236. 4) utdrifva, fördrifva. förste
(mannin var) thädhan wtknstadher Bil 227. jak gat wt 
kastat mannin aff paradiis ib 445. Lg 90. MB 1: l, 131. 
wtkastas aff manna samfvvnd ib 396. tlier til at iak 
matte nakra lund them wtkasta wt aff mino rike ib 
412. huru bradhlika han war vtkastadhir aff himerike 
KL 13. jhesus vtkastadne diäfwlin af enom man som 
var mallös MP 1: 92. han vtkasta diäflana j diäfla 
höfdinganna makt ib. ib 93, 94, 95. — fördrifva, för­
jaga, bortjaga, vtkasta (ejicere) orena ok fanytta 
thanka som koma j hughin Bir 3: 226. 5) beröf-
va. med personens ack. och sakens beteckning före­
gången af prep. af el. fran. afgupa präste . . . kär po 
... at pera gupa varo fordäruape ... ok pe vt 
castape af hepar ok äro Bu 209. ST 222. som for- 
drifwin oc vthkastat wardh fran hedhir oc wähl for 
sina höghfärdh ib 223. 6) bortkasta, rifva och
borttaga, at indra dampnen hiulastuw oc waghlukur, 
aat for:da quärn, var olaghligha vtkastadh oc vpbrut- 
idh VAH 24: 320 (1422). — part. prêt, utkastad lier,
1) förkastad, föraktad, han giordhe sik fore mannom 
onyttan oc swa som wtkastadhan oc bortwraknan. 
owisan oc darottan Bo 29. iak . . . som är en wslaste 
man oc wthkastadher (abjecto) hwndher Su 45. tha han 
her j wärldinne wardher forsmadher oc aff allom wt- 
kastadher oc for then ömlikasta räknadher ib 350.
2) ii granne dwke vtkastade HSH 19: 167 (i506). — 
Jfr kasta ut.
utkastilse; n. pl. 1) utdrifvande (af djäflar). 
vm the göra tholik vt kastilse alia manilse for fa- 
fänga äro Bir 1: 99. for diäflana vtkastilse MP l: 93, 
94. 2) förakt, föraktad ställning, förödmjukelse.
hwar äro nw alle moteganga oc dröffwilse oc alla pin­
or oc wtkastilse Su 142.
utkastuiug', f. 1) utkast, koncept, wij lathe
nw scriffue thet macht breff och thot besigle effter 
then wtkastning lydilse . . . bisp mattis oss nw sende 
TJS1I 19: 116 (i506). 2) Se silkeutkastniug.
utkesa, v. \_Mnt. ûtkêsen] utvälja, wtkesin idhir 
starka män KL 380. MB 2: 376.
litkoma (-komma), t*. L. 1) komma ut, slippa 
ut. swa laa tha ierusalem bilaght at vmoghelict war 
nokrom vtkoma Bil 313. vm konungin vtkoma (näml. 
ur fängelset) matte RK 1: 2812. tha the vsla barnen 
sculdo födhäs ok ey kunde vthkoma LfK 230. stengli 
vel fenstrena sa at rökin ey vtkomber LB 7: 46. 
2) fara ut, begifva sig ut (i ett ärende el. värf). 
ärmiten spurpe pän siparst com at. huât aruupe pe 
uaro sua mange ut cumne Bu 420. 3) utgå, ut­
falla, utbetalas, utgifvas. ath then kostgerdhen wt- 
komma motthe oförtöffrat BSH 5: 235 (1508). thenne 
skatli och folk monde alth wth komma swerige ti il 
liithet ganglui och froina RK 3: 4193. — utbetalas 
(åt), tillfalla, tha seal affradhit . . . fölghia huwth- 
summono och alla ater stadhur sidhan susternar, thet 
gozith i wärio fingo, redhelicha wt koma SD KS 1: 
300 (1403). 4) uttaga, bortskaffa, aflägsna. en pil tor
. . . hafdhe ouarlica inthrykt en litin sten i sina näsa. 
swa at ängin kunne han wtkoma af hans näsom KL 
348. — part. prêt, utkoillill; härstammande, af rät- 
uisom vt comin Bu 198. vt komin aff rechab släkt 
Bil 979. ib 263. wtkomin aff wästgötom MB 1: 3. ib 
4. aff habraam vtkompne (de genere Abraham) ib 2: 
263. ib 280. — Jfr koma Ilt.
utköra, v. utköra, utvälja, builke alle . . . kesto 
oc wtkoradho karolum magnum til konungh Lg 8: 
293.
utkorin, p. adj. utkorad, utvald, i . . . them wt- 
korno världinna höfdhingom Bo 126. een lifnath hafdhe 
han sik wtkorin tlier man ma höghelika prisa Fr 
3110.
utkorlika, adv. 1) utsökt, på ett utsökt el. 
ovanligt sätt. mondo the hawa twäfald klädhe oc fodh- 
radh älla nakat owirlöpis älla wtkorlica tllsat (num- 
quid curiosa) Bo 16. 2) särskildt, i synnerhet.
skal thz wtkorlika formannenom til höra, at han wn- 
dirwise prästenom Bir 5: 13.
utkorliker (f. -leken LfK 162. ack. m. -leken 
ib 159), adj. 1) utkorad, utvald, framför andra 
älskad el. kär. enkannelika skolom wi loffwa oc ära 
gudli i enne hans wtkorlike oc wtvvalde hälgaste brudh 
oc iomffrw som kallas saneta amalbergga Lg 3: 277. 
sökia ällar withia nakra sina wtkorlika wener i wil- 
lembroth ib 419. 2) utmärkt, härlig, fik han se
ena stora samqwämdh aff closterscus iomffrwm, oc 
iblandh them saa han ena wtkorlika wärdzlika iomffru 
Lg 3: 286. — (?) läggiandis thzta oppa altaret mz 
lönlikom oc gudelikom ordhom, oc wtkorlika (sär­
skilda, för tillfället afsedda?) böner Lg 3: 280. — 
— utsökt, haffwa wtkorleken maat oc kräselika rätter 
LfK 159. 3) kräsen, granntyckt, om hon enkanne-
liken oc wtkorleken warit haffwer i maat. dryk oc 
klädhebonat LfK 162.
lltkornillg; f. utkorelse, val. i thenne waar kon­
ungis wal och vtkoruingh SD 3: 413.
lltkrierU; v. [Mut. ùtkreiôren] idropa. oppenbar- 
liga förkynna, ropa och wt kriera i alle gatwmwnna,
ntkrista 880 utleta
medh piper och basynner wor kere herre höffwidz- 
man, oc . . . alla sweriges rikes radh, trobrytara BSH 
5: 176 (1507).
ntkrista (-crysta), v. utpressa, genom tryckning 
utdrifva el. aflägsna. thu vt crystade mit ögha Lg 
550. Bir 1: 50. vm thän är til ther afladha sötmans 
miolk wtkristar Bo 102.
utkrypa, v. Utkrypa, krypa ut. LfK 230. skal männ- 
iskian vpsta ok ypfara af sinom vranga lusta, at hon 
formaghe vtkrypa w honom MP 2: 102. Jfr krypa ut.
utkräfla (-kräffia. -krefia SD NS 1: 23 (hoi, 
gammal a/skr.), -kräffgia BSH 5: 352 (1509). -kräff- 
wia. -kräfuia. -kraffia Su iss. -kraffuia: -kraff- 
ner ib 193), v. L. 1) utkräfva. at wtkräfuia ok 
vpbära the pänninga som bans fadher . . . gaff före 
iordher innan västraaros biscopsdöme, ok honom ära nw 
aterdömde SD NS 1: 30 (i40l). at vtkräfuia . . . thet 
sama widhergäld aff for:da lierra clauose ib. ib 23 (1401, 
gammal afskr.), 255 (l403, gammal afskr.). hwes dell 
her for innen jach kan latha mana och vtkräffgia, vil 
jach leggia mich all vin om, at thet skall redelighe 
och skälighe medfares BSH 5: 352 (1509). hau skal 
wtkräffvvia vaan blodh aff warom owenom MB 2: 158. 
2) kräfva} fordra, begära, then oskällike sonen som 
wt krafdhe sins arfs luth af sinom fadhir Bir 1: 
66. thy at iak mera vt kräfwir (exigo) af thik än 
af androm ib 35. ib 38. plägha sik jnbyrdis älsk- 
andis wth kräffia huar aff androm nakor tekn oc 
märke inbyrdis kärlekx Su 24. thu wthkräffwer at 
iak tik ensampnan skuii älska ib 23. — kräfva, fordra, 
bjuda, swa vtkrafdhe rätuisan Bir 1: 105. ganska oräth 
är them straffelica leffwa, hwilkens ordon wth kräff- 
wir them skulu androm bethe häloghetz äptherdöme 
ib 5: 104. 3) kräfva, fordra, erfordra, alrigh
hawa the (o: munka) sko vtan tha enkanlik vidhir- 
thorft thz wt kräfwir KL 251. the oppinbaradho äkke 
androm meer af thy som gudh tedhe thöm än t hera 
siäla gagn wtkrafdhe (urgebat) Bo 173. vi skolom 
... ey thiäna nakrom i öghomen. oc ey äptir thy 
som yttra vällit wtkräfwir (secundum exigentiam ex- 
terioris pompœ). vtan äptir thy som hans tharf oc 
godhlekir wtkräfwir som thiänistena thorf vidhir ib 
68. kristin tro forbiwdher grata dödha män the som 
gudhilika lifdho, än tho at milhetin thz wt kräfwär 
Ber 188. al thing äru foreseedh j gudhelike stadhe- 
likhet ok j sinom tima gudhelica ok skällica fram- 
komin äptir thy som huario eeno til höre ok thz vt- 
kräfwir (secundum exigentiam uniuscujusque rei) Bir 
3: 121. ib 2: 91, 3: 105. Lg 3: 269, 427. Su 188, 193. 
somlike materia behöffwa oc wtkräffuia grannare ranz- 
sakan ib 351. — Jfr krälla ut.
lltkrävilse, n. pl.t och f. kraf, fordran, det som 
ngt kräfver el. erfordrar, takaskolande atirlön . . . 
äfte sinna gärninga vtkräwilse (exigentiam) Bir 4: 
(Dikt) 273. äpther timans oc rwmsins skälika wtkräff- 
uilse (pro loco et tempore) Su 298.
utkl’Ökia, v. — refl. lltkrökias, kröka sig och 
sträcka sig ut. munnin wrängdis ok tungan wtkröktis 
(på den besatte) KL 362.
utkälllia, v. känna från andra el. annat, känna i 
sär, urskilja, synnes helga modhers ok flera danda 
quinna som ärligo liffde. spyna vtkende hon ok söögli
mz kerlek än sköra quinna spyna flydde hon som 
eeter Lg 3: 522. at hon ginstan aff sin barndom swa 
vnderliga vtkende ok vederstygdes alla skörhet ib.
utköpa, v. \Mnt. utkopen] utköpa, zitlösa, (genom 
erläggande af en penningsumma) friköpa sig från 
(ngt), skulu the gifua domkirkionne til tompta legho 
hwart aar thre (3) marker hulka thre marker eigh 
skulu vtlösas eller vtköpas w thera huse SJ 73 (1437). 
ther medh skulle all the förskrifna räntan wara wt- 
köpt ib 243 (1455). — (genom erläggande af en pen­
ningsumma) göra sig fri från (inneliafvare af invis- 
ning), iitlösa. kendos the at . . . olaff ingeualzsson . . . 
haffuer thöm oc alla skyldonära vt köpt igen sua at 
han haffuer fornögdh thöm fore the tompt oc gardli 
SJ 192 (l450).
utköra, v. utköra, utdrifva, bortdrifva, fördrifva. 
wtkördhe han the som ther saldo ok köpto Bo 166. 
at han wt kördhe munkin KL 239. wtköra oidhnonna 
köld mz kärleksins värma ib 350. almoghin som honom 
haffde wt kört fran sigh Lg 63S. hulke vtkördo diäfl- 
ana mz them ordom som salomon hafde ther til skipat 
MP 1: 94. ib 95. wtköra diäfla af mannom KL 197. 
swa som konungir aff sino eghno rike vt ältir ok 
wt kördhir Bir 1: 4. huru the wtkördhos af para­
dis Gr 296. KL 250. Bir 1: 45, 99, 199, 228, 2: 215, 312. 
Lg 672. Su 55, 418. — utdrifva, aflägsna, undanskaffa. 
wthwraka oc wthköra ofwirflödogha wätzkona aff kropp- 
enom LB 3: 176. — leda ut, utföra, thänne ihesus . . . 
bröt diupo häluitis myrko stofuo wtkörir fanga oc lösir 
bundna KL 412. MB 2: 405. — Jfr köra ut.
utkörilse, n. pl. utkörande, utdrifvande. diäfflanna 
wtkörilse LfK 81. — utdrifvande, aflägsnande, undan­
skaffande. wthkörilsanna makt LB 3: 175. ib 176. swa 
minskas bade smeltilsanna digd oc wtkörilsanna digd 
ib 175.
lltlagha, f. L. utlaga, til allan thenna forscriffna 
twnga ok wtlagor BSH 3: 147 (1463). SD 5: 208 (öf- 
vers. fr. sl. af 1400-talet).
utlana, se utläna.
utland, n. [Ä. Dan. udlaud. Jfr Fdan. utlændo] 
jord som utom tomten tillhör en gård? i ofwanlandom 
eller i wtlandom SD NS 1: 94 (1402).
utl.as, m. L.
utlata (-laata. -läta), v. [Fdan. iitlatæ] 1) 
släppa ut) låta komma ut, låta utträda, aflägsna, skilja. 
skulw swa jntakna personor wtlätas aff clostrit LfK 
151. förr än hon wtlaates (näml. ur klostret) VKR 27. 
huilkin som swa wtlaatz ib. ib 9. 2) uilemna. för
än han skulle hona (dottern) wtlata (näml. åt draken) 
MD 190. aspöö wthlatith til legho SD NS 1: 414 
(1405). — Jfr lata ut.
utleta (-lädha), v. 1) utleda, leda ut, föra ut. 
tha loto the thera örss wtlädha RK 1: 2958. lät kun- 
ugen cristoforum vt lepa Bu 501. ib 140. huilken wart 
wtledh Lg 218. thu wtledde bundna fangana Bo 247. 
KL 140. huru gudh wtledde han aff myrkästuuonnii 
ib 155. jak är then som . . . vtledde mit folk af egipto 
Bir 1: 122. ib 125, 3: 303, 451. 2) leda ut, föra ut. om
väg o. dyl. the . . . komo til iärnportin som wt ledde 
j stadhin KL 154. 3) föra ut (bland)? uppföda?
hon (modren) opfostra han (sonen) til världinna älsk- 
oglua oc vtledhir (educit) han mz världinna högho
utleta 881
man nom Bir 3: 75. 4) utdraga, framskaffa, war
watnit wt leet (educta) af hällinne Bir 1: 181. — 
— låta utgå, utgjuta, min öghon vtleddho (deduxe- 
runt) tara vatn af sik MP 1: .153. 5) frambringa.
han som formatte wärldcna oc all skapat tiling wt- 
ledlia (producers) aff alz engo Su 269. 6) utföra
(dans), nar j seen iomfrwnor aff sylo wt ledlia danzar 
(ad ducendos choros) MB 2: 140. aff them iomfrumcn 
som vtleddho danzsen (ducebant choros) aff stadhcn 
sylo ib 141. 7) framlefva, tillbringa, ey är nogli
en tliima vvthledha (expendere) mz sina kärasta Su 
115. wtledhin idliart wngdoms blomsther mz gudlii i 
godhom gerningom ib 238. them (åren) framledde jak 
swa glömslika, at jak ey weet wm jak en dagli aff 
allom them wtleddhe j gudz tiänist ib 240. — ut- 
ledlia Sik, fria sig, rättfärdiga sig. wil jak . . . ud- 
leda (för und- el. unt-?) mek för thet same tal BSU 
5: 555 (1516). — Jfr ledlia lit.
utleta (-leetha. -läta), v. L. 1) eftersöka, 
eftersträfva. thin kärleker wth lothar (petit) högelik 
tingh Su 78. 2) utforska, efterforska, söka få
veta, (söka) taga reda på. spö re ok vtlete gran 1 i ca 
äptir thera raadh huru mina kirkio mvvr maa atir 
byggias Bir 3: 364. at vtleta sannynd j holikom mal­
örn SD 5: 605 (l346). ib 606. rantzsaka oc meth skäl­
om wtlcta the scatta jordli, k rono gotz oc bönder, 
som kronan rät til hafuer ib A7S 1: 424 (1405). ib 437 
(1405), 438 (l405r nyare afskr.). for thy at iak thet ran- 
sakadhe oc wtletthe ath hon swa mykit gooz ii geen 
hafdhe ib 24 (1401). thz bör ey mik wt leta Lg 637. 
thänkte hon thz besporia oc wtlcetha aff naghrom 
gudelikom oc hälgom reuliffvvis brodher ib 80S. san- 
hetena vt letandis aff läre fädherna diktan MB 2: 
285. tha thz war om kring vtletadh vm then thz 
giort haffde (cum . . . perquirerent auctorem facti) ib 
S7. — utforska, undersöka, ransaka. wt läta hans sak 
KL 214. til at wtleta thz som nw er sakt PfK 137. 
h wil kith maal ok ärende jak granlika ransakadhe ok 
wtlette SD KS 1: 273 (1403). Bir 5: 48, 50. 3)
utfråga, tillfråga, at confessor them wtletar (exquisi- 
erit) aff clostersins stadga oc til löpandis ärandom oc 
giffuaskolandis radhom Bir 4: 62.
lltltya, v. —part. prêt, lltl if>ill ^ L. förlid en, til län- 
dalupen. fförän halffwer thera aldir är wtlidhin Su 235.
utliggiare (pl. vtliggiere FM 527 (1511). vth- 
liggiere ib 385 (t508, samt. afskr.; på två st.), 386. 
vthliggere ib (på tre st.), vtliggars SJ 284 (i46o)), 
m. [À. Dan. udleggere. Mnt. ùtligger] utliggare, vakt- 
skepp ; j)erson som å ett dylikt skepp håller vakt el. 
utkik; särsk. om kapare. en ewarskipp . . . som the 
vtliggars aff danseke skipper eler bökelman oc hans 
selskapp haffde tagit i siön aff then’s dansken apen- 
bare retta fiande SJ 2S4 (1460). toglie . . . koningh 
hanses vthliggere . . . eth skep her j Stockholms skär 
FM 386 (1508). ib 385, 527 (loll), 
utlokka, se uutlokka.
lltlop (-loop)? n. 1) utlöpande, utvandrande, 
utflykt, onytlik vtlop af sällanom Su 456. ib 453. 2)
utfall, the danska et vtlop teede RK 2: 2240. enchte 
vtloop the tliit sidan teedhe ib 2262. 3) utlopp.
ther är wäl xij eller xv alna vtlop i allom hulumen 
VA If 24: 322 (1442). Jfr lltlöp.
Ordbok II.
utläggia
utlova, v. [Fgutn. utiufa] utlofva, utfästa. the pän- 
inga for:da niclis hafde wtlofuadh SD NS 1: uo (1402). 
ib 167 (1402). omöghölikit är thik thz fulkompna som 
thu vthlofwar ST 47. Lg 3: 376. PM xi.
utludha, v. \_Mnt. ötluden] lyda, hafva (en viss) 
lydelse, som försthe artickel swa är ock vtluder som 
här nw strax begynnes SO 101.
utludllilse (-else), n. pl.f lydelse, é After skrana 
vtl udelse SO 194. ib 101. 
utl 11 ka, v. L.
lltluta, v. luta utåt? ther ramelet eth stort sticke 
neder aff manthels nnvren wet thet törn, som star i 
moth skipbroffwen, som swa forst vtlwthe, oc er stor- 
lige til fare, at thet torn faller FM 230 (1505).
ut ly<l ha, t;. innehålla, hwath hans fästo breff wth 
lyddhe thet stoth han honum tiil SD KS 2: 51 (1408).
utlykkia, v. Utestänga, utesluta, wtlykkias the af 
himerike KL 225. MP 1: 38. Jfr litelykkia. 
utlysa, v. L. 
utl ii a, v. L.
utläggia (-lägia Bir 5: 25), v. L. 1) Ut­
lägga, utbreda, utslå, mz fäghirsta vtlagdho (extensis) 
haare owir skuldrona Bir 3: 280. 2) utlägga, ned­
lägga, utså. thänne sädhin swa som äro thässa pinonar 
hulka i nu wtläggin licamlica i gudz hälgha män, 
them skulin i skära oc thola äuärdhelica Gr 276. 
3) utlägga, utsätta, hon . . . lagdhe smaswennin i kar- 
ith, oc läter thz swa wtläggia i flodhina MB 1: 277. 
— utsätta, utgifva. tha han (0: gudz son) war wt- 
lagdher i liiffs wadha oc tholde dödh a korseno MB 
1: 277. 4) idlägga, utgifva,, utbetala, fadhorin . . .
vaar redho at wtläggia alt thz han atte for sins sons 
helso KL 366. offrit vt lägx (expenditur) j täwärnom 
Bir I: 386. jak vtlagdhe (expendi) rumlica värlz godz 
ib 3: 142. ib 325, 331, 457, 5: 25. fore ena lödhoga 
marc, som han fore mic redhelika vtlaghde i minne 
nödhthorft SD KS 1: 59 (i40i). tha skal han wth* 
lägghia the fornempdha päningha SO 16. mz storom 
swmmom vtlagda til hwsens atherkommo i godan 
stadga PM lx. — bestrida, allen kost ther konungen 
haffde marsken then all saman wtlagde RK 2: 6905.
5) använda? j thy at jak allan myn viisdom tilfögde 
ok vthlagde j verldzliga swekliga falskhet LfK 268.
6) lägga ut, gifva sig ut (till sjös), konungen war 
redho mz al sin skara mot pingsdaga til sios at 
fara . . . söndag for pingxdage skulle han vtlagt RK 
2: 8815. tro hauer vtlagdt j thz willena half MD 393.
7) utvisa, förvisa, hwar som ey wil offra nocors staz 
afgudha han ma radhit aff stadhenum wt läggia Bil 
328. — part. prêt, lltlagdher [Jsl. utlagdr], förvist, 
för dr if ven, landsförvist, landsflyktig, then som biltoger 
warder i swerigc. fredlöös i danmarck, och vthlagder 
i norge BtRK 123 (1436). the äru vtan sak wtdrif- 
win af sinne barnfödho oc wtlagdh swa som the varin 
biltogha Bo 19. thetta är gudhelik rätuisa at han 
wari äwerdelika vtlagdhir ok bortskildir af thino rike 
ok thinne glädhi Bir 1: 86. fiärre vtlagdhe aff hime­
rike MP 1: 142. ib 222. — utesluten, ware vtlagdor 
af gilleno SMG 147. ib 148. — förvist, aflägsnad. 
ware hon (0: thässe wantro) vtlagd (Cod. A wtlägha 
45) aff hwars doghandis mantz brys te MB 1: (Cod. 
B) 532. — utläggia Sik, utgifva sig, häng if v a sig.
111
utläggilse 882 utländsker
sandir kärlekir ... vt läggir sik allan til gudz 
hedhir ok sins iämcristins uytto Bir 1: 313. allan 
inik i thera thiänist oc omsorgh wthläggiandhe Su 
122. — Jfr läg’gia lit, äfvcnsom lltläglia, ut- 
lägher.
utläggilse, n. pl.? utläggande, utgift, mykyn vt- 
leggilse i rikesens tiänisth BSH 4: 77 (i48i).
lltläglling, f. utläggande, utgift, at embetet görs 
penniga belioft' i nakar matte til vtlegning til harnisk 
eller andra SO 80. for then store kostiiadh och vtläg- 
ningh vij haffue hafft j waar romske rese FM 397 (1509). 
US1I 18: 48 (1496).
lltlägha (-e), adj. förvist. fördrifven, landsför- 
vist. landsflyktig, laghde constancius han wtlägha Bil 
590. liberius var . . . wtlägha laghder ib. mädhan han 
war wtlägha ib. ib 444, 471, 659, 704. Lg 989. vtlägho 
man alia biltogha kombir atir til sit eghit fädhirnis 
land Bir 2: 43. wi ärum wtlägha och pilagrima (exsu■ 
les sumus et peregrini) Ber 234. lankt vtlägha (exsu- 
lati) aff himerikis fädhernislande ib 210. — förvist, 
aflägsnad. ware hon (o: thässe wantro) wtlägha aff 
hwars dondemantz bryste MB 1: 45. — främmande, 
befinnande sig i en främlings belägenhet, min siäl war 
mykyt wtlägha (incola) Ber 35. — Jfr lltlägdier, 
äf vensom utläggi a »
lltläghe, n. och m. (Bil 578) landsflykt, förvisning, 
eg. och bildl. en biscoper . . . lagdhis saklös j wtlägha 
Bil 578. constancius lagdlie i wtläghe alla andra rätta 
tro biscopa ib 588. Lg 265. biltogha dombir ok vtläghe 
gaffs mot hon um Bir 3: 429. haldz iak än j vtlägho 
ib 20 (om skärselden), i wtläghe wtdriffne LfK 54. 
lidha . . . wtläghe ib 20. fin nom wi os wara i wtläghe 
ib 202. aff wtlägheno sigher agustinus ey witom wi 
hwru thzta wtläghit ändhas mz os ib. exilium, äwerde- 
likit wtläghe ib 118. antwardhadher i thässo hems 
wtläghe Ber 203. swa länge jak är j tassa twnga 
likamans häktilse oc sörgheliko wtläghe Su 335. ib 
24, 100, 124, 311, 347. LfK 117. wtläghe aff paradiis 
MB 1: 131. — främlingskap, bortovaro (från hem­
met). tilkommande pinonna rwm, huilkit siälana äptlier 
thetta wthläghit aff kroppenom skulu ftgha Su 124. 
mit wtläghe (inculatus) är forlankt Ber 35. ey ärwm 
wi j fädhernis lande wtan a pilagrins wägh, ey j 
buse wtan wtläghe ib 36 (kan föras till lltlägha el, 
utlägherj. — förvisningsort, key sarin . . . sände han 
bort j eeth vthläghe ST 372.
utlägher, adj. [/$/. ütlægr] L. landsförvist, lands­
flyktig. Jfr Jlertzberg, Kor g es gamle Love 5: 676. 
wäri siäluer ewärdfiilikä vthlägher SD 1: 668 (1285 
gammal af skr.), leggi theem ewärdfdikä wtlägha ib 
669 (kan föras till lltlägha). Jfr lltlägha, äfven- 
som utläggia.
utläna (-lana L. -lona), v. L. 1) utlåna, 
bortlåna, utlemna ss lån el. för sträckning, forfars nak- 
ath laan honum närwarande som wtlänte MB 1: 338. 
ath han skulde bäre vp then säädh han liaffdo vth- 
lonth FM 554 (1512). — öfver låta. lemna (menniskor 
till bistånd). xc riddare som thera modher vth länthe 
Di 209. 2) öfverlåta ss lån el. förläning. ändeliea
skulle tliz lundi t atirkoma ti) laghlikin herra thz är 
til then konung som ärfwinge var thäs konungxsins 
som för var ok landit vtlänte Bir 3: 401.
lltlällder, adj. [Isl. Utlendr] utländsk, från annat 
land. S/J 1: 669 (l285, gammal af skr.).
utlälldillg, f. landsflykt, wtländingen aff fädhernis 
landeno. som är himerikis rike Sv. kyrkobruk 324.
utläudlnge (-ländninge. -länninge. -länn- 
unge. -läninge. obl. kas. -ia. pl. -iar. -ar. dat. 
-iom. -om), m. [Jfr Isl. utiänding, främ­
ling. a mot laghum som forbiudha at wtiänningia 
sculu radha Bil 886. thässa wtländningians orättir Bo 
15. thu . . . vardh swa som en af os. pilagrimbir oc 
wtländninge ib 37. villom vi ... thänkia os vara pi­
lagrima oc wtländningia ib. ib 14, 256. swa väl wt- 
ländningane (advenæ) som borgharene ib 182. thänne 
wtlänningin artabanus Gr 261. ey är tryght at tro eet 
ordh wtländningiom KL 398. MB 2: 393. mädhan syn- 
ine vilia ey hafwa arfwit skulu tha vt länningane 
(extranei) . . . thz faa Bir 1: 229. sua döma . . . brodli- 
ir oc son som vtläningiom ib 2: 190. at han skulle 
döma ok rät skipa inländningom ok vtländningom ib 
3: 467. infödde män skulu ey sämia sik mz vtlänn- 
ingom ib 333. ma ämuäl konungin gifwa sina gaaf- 
wär vtlänningom ib 305. wi ärum wtlänninga och 
han in länninge Ber 234. MP 1: 279. It K 1: (sfgn) 
s. 177. vntfaa een storan herra vtlännunga Bir 3: 332.
— närmande sig adj. användning : landsflykting, lands­
flyktig, förvist, aflägsnad. swa som wtlänninge af lii- 
merike (exsul ccelo) Bo 145. see hon (menniskan) opp 
tha see hon til hymerikes, wart fädhernes land, aff 
hwilko hon är borth kördh oc wt län inge LfK 204.
— De språlcprof i hvilka ordet förekommer i nom. 
sing, med art. el. i pl., kunna föras till lltlälld-
iuger.
utländinger, m. L.
iitländiiigis (-ländningis), adj. utländsk, saa 
vtländningis som inlendis folk MB 2: 23.
lltliilldis (-es), adv. och adj. [/$/. utlendis] L. 
A) adv. utomlands, utrikes, i el. till främmande land. 
göta drotnug som vtländes kallas longobardi Bu 56. 
at döö vtländis Bir 3: 362. iak haffuer vtländis varit 
Ml) 325. the som wtsändas inländis ellir wtländis at 
köpa fäii ellir fisk VKR 40. ib 33. MB 1: 196, 279. 
josep war salder aff sinom brödher wtländis ib 253. at 
han . . . hade sick loffuit vtlendes syn pelagrims ferdh 
SO 102. vi . . . som gingom fran gudhi vm syndena swa 
lankt wtländis Bo 89. — i landsflykt, herodes ok he- 
rodias dömdos vtländes ba{)en Bu 57. mange cristne 
. . . fylgdlni hanum v tan nödh vtländis Bil 360. ib 
327. B) adj. utländsk, enom stadh war sidhuänia. 
ath män thuko sik liwart fiar (för aar) wtländis kon- 
ungh (hominem extraneum . . . omni anno in princi- 
pem eligebant) Bil 616 (wtländis bör dock här kanske 
fattas ss adv. med bet.: utrikes ifrån, från utlandet). 
ey hawom wi thik fore wtländis man MB 1: 202. skal 
hans affkömd wäxa i wtländis släkter ib 25S. ib 259, 
338, (Cod. B) 547.
utländska (-ländzka), f. utländska, utländsk 
qvinna. hon war en vtländzka RK 2: 980.
utländsker(-ländzsker. -lendzsker. -läntzsk- 
er. -länzsker. -länzker. -lenzsker. -länsker. 
-lensker. /. -länscz (för -länzscj Bir l: 229. 
n. -ländzst Lg 33. -länZSt Al 10328. -läznt (för 
-länzt) Bil 464), adj. [Isl. utlcnzkr] L. utländsk,
utläsa 883 utmärkia
från annat land, främmande, at kunungur ok höfd- 
inge skal hedhra ok ära . . . vtlänzka ok okuunungha 
(för -uglia) män, the til hans koma KS 59 (l48, 65). 
at rikesins fäste fäns ey i händr utlanzkom (för 
-länzkom, se Errata i sl. af Eures uppl.) mannom ib 
75 (183, 82).- ib 63 (l57, 69). RK 1: 958. vtlenske män 
MD 325. jak är wtläntzsker man MB 1: 202. tlia togli 
han sik twa husfrwr, oc badlia wtläntzska ib 212. 
josep oc maria (som begifvit sig från Nasaret i Gali- 
leen till Betlehem) the waro i thy hwse ther heet 
diuersorium. thz war et gästahws som alt wtländzst 
folk war wti. foro thy at the waro oc wtlänzsk Lg 33. 
vt länscz drotningh Bir 1: 229. mz vtländzskom sidhom 
ib 3: 321. wtläznt maal Bil 464. sauina sagdhe sik wt* 
länska wara ib. Fl (Cod. B, C) 79. Al 10328. — the 
utländsko, utländingarne. folkunga . . . baro wid the 
wtlenzsko eth haat RK 1: 1013. ati älska nicer the 
vtlenzska mer än ooss ib 1015. — i obest. form. pl. 
substantivi: utländingar. sctilu badhe inlendske oc vt- 
lenzke then fridh niwta GS 29 (1375, orig.). thztä slot 
haffuer giort mykit ogagn bade inlendzskom oc wd- 
lendzskom Di 66. vthlänske rädho swerighe tlia MJ) 
385. RK 1: (sfgn) s. 175.
utläsa, v. [Jfr Mnt. iitlesen] utvälja, thrätighi 
thusand ok än tw footgangara liafdhe han nw halff 
fämpta thusand opa hästa wtläsna alla the bäzsta Al 
1914. ib 2420.
lltlöp, n. [Jfr lsl. lithlaup] utlopp, brodher niclis 
haffuer the flödhgiwtor bygth i threm hulum eller 
vtlöpom oc cy i eno VAH 24: 322 (l442). Jfr lltlop.
utlöpa, v. 1) löpa ut, springa ut, ila ut. tlia 
kommo the andrä snarl i gä wt löpande Va 30. kom 
folket igen som wt lopet war Lg 3: 647. 2) [Jfr
Mnt. fitlopen] utlöpa, om fartyg, wtlöpando . . . skiip 
Su 254. i screffue, ath ingen skyp hedan vtlöpe skole 
til stederne för än wij faa edhcr scriffuelse BSH 5: 
162 (1507). för vij eder scriffuilse vntfinge, ware iij (3) 
aff wor skyp vtlöpen til lubek ib. ib 532 (1513). 3)
utlöpa, falla 2tt. at swa mykit watn ma wäl vtlöpa 
oc vtlöpir aat xij eller xv alna hulum i flerom flödh- 
giwtom som aat vj alna huli i enne flödhgiwto VAH 24: 
322 (1442). — utrinna, slo sundar houopet iacobi. sua 
at vt lop liärnen Lg 198. thu äst swa som et brutith 
kar som alt watnith är wt lopith MB 1: 260. ösa 
vatn ... i vthät kar af hwilko alt wtlop KL 225. 
mykit aff hans blod war wtlopen Di 139. then sarna 
blodin som är wtlopin aff adhronne LB 3: 33. ib 7: 
132. — upprinna, uppspringa, en klarasta källa wt 
lopp ällar wtran aff skulromen Lg 3: 429. — Jfr 
löpa ut,
IltlÖpis skip, n. [Jfr lsl. uthlaupsskip] större, ut- 
örnskärs gående fartyg? fiaghar utlöpis skip warjiä 
nämd i skiären SR 28.
UtlÖpilillg, f. utlöpning, utlöpande från (ett ställe). 
widherstyggdis mykit fafänga cellanna wtlöpning (inu­
tiles discursus) Su 264.
utlösa, v. L. 1) förlossa, befria, frälsa, iak 
är . . . idlier gudh som idher hawer wtlöst aff egipto 
fängilse MB 1: 290. 2) utlösa, genom (på en gång
erlagd) lösningssumma ersätta (en årlig utbetalning). 
skulu the gifua domkirkionne til tompta legho hwart 
aar thre marker hulka thre marker eigh skulu vt-
lösas eller vtköpas w thera huse SJ 73 (1437). 3)
genom lösens erläggande utbekomma, at the pawens 
breff vare med the forste vtlöste aff lubec HSII 18: 
39 (1496). — Jfr 1ÖSU Ut.
utniakkadher, p. adj. utmagrad. then som är wth- 
makkadher snarlika faar hwl j gen PM 76.
utmala (-maala), v. [Mnt. utmalen] af måla ) af- 
bilda, ändane a teknomen a hwilkom kevsarins biläte 
äre wthmaalat MB 2: 375.
Ut malo, m. å utmark till intaga af mätt el. af- 
skild jord? thätta är thän wtmalin, som liggär i bryt- 
iagardenom oc höro til warom gardhe i sörby SD HS 
2: 20 (1408).
utmaua, v. (Mnt. ûtmanen] 1) genom maning 
el. besvärjelse utdrifva. som kunna nakra handa man- 
ilsc älla konste at vt köra älla wt mana diiiflana Bir 
1: 99. 2) utkräfva. at vtmana ok vpbära aff hanes
skrädara ena halfua läst ok sox fiska ok et hundrat 
SJ 30 (1425).
utmanga, v. L. utmångla. ma ängen then a bergh- 
eno siter . . . noghor thing at köpa oppa thz at han 
seuli thöm ater wt manga oc dyrra sälia PfH 135.
utmark, f. [D. udmark. H. utmark] utmark, af- 
sides liggande mark, icke inhägnad mark, utegor. tho 
(herdame) varo j vtmarkorn MP 1: 25. fly j ökn oc 
wtmarker MB 2: 222. iak hafwer saalt minom . . . 
brodhir philipusse een aattungh i eedhulte . . . med 
aker ok ängh, ä hwar thet hälst finnas kan, som ther 
till ligher, ok undantaghno wthmarkena SI) HS 1: 
142 (l402, afskr.). skoga och wtmarka FH 4: 26 (1452). 
om aagongh pa tlieris garnbla änger ok wtmarker ib 
5: 109 (1487). dömdes kuhmois boar theres skogh och 
vttmarch frij vthaff birkala boar BtFII 1: 21 (1499, 
nyare afskr.). dömdes sigfred jönnsson hauta jerffwi 
alle banns vttmarch frij huar hon hellst kan liggia, 
som oleff ollsson kärdo till honom ib 40 (1490, nyare 
afskr.). thet skifftet . . . som toiwola boar och sairi- 
ala boar hade giordt medli knutt påsa både på bryst 
engh och vttmarck ib 51 (1478, nyare afskr.). vtt- 
marck vnder förne bryst i wirdentiensw tree carpe 
landh ib. dömdes then wtmarken och fiske watnen 
til skifftis imillan oleff henricsson riduala och henric 
oleffsson ibidem mz tlieris skifftis broder som the äre 
lu tagende i bryst jord swa skulu the och skiffte wt­
marken och fiske vatnen ib 294 (1509). at skiffte en 
fierdingh wtaff tartilaby i aker wtmark och änger ib 
179 (1507). ranzaca huilken tere haffuer giort ogongh 
wppo then annars fäägongh och wtmark ib 244 (1507). 
ib 132 (1506), 137 (1507), 140 (1507). 
utiner, adv. L.
utmäln, v. mäta ut. tillmäta, mäta. mz the mäle 
skäppo seal idhir atirmälas mz hulke j vtmälin (qua 
mensi fueritis) MP t: 207. betale medh samme skeppan, 
wij them wthmäle BSH 5: 369 (1509).
lltmälillger (-iar), m. talare, retor, advokat. 
konungin ok härtughin läto saman koma alla mästa wt 
mälingia (advocati) Bil 235. Jfr iämmäluuger.
Ut märk eli k er, adj. framstående, betydande, af 
allom them war bartholomeus a släktenne väghna wt- 
märkelikastir Hel. mäns lefv. 117.
utmärkia (-märka), v. L. 1) utmärka, ge­
nom märkning beteckna el. gifva till känna; utstaka.
utmäta 884 utresa
sanctus gregorius takaudis märke träi t af gärningis 
mannomen wt märkte hvvar läggias skulle grundualin 
Gr 302. gaff oss i gen ena slätho . . . wtmerkta (di- 
stinctam) med teekn som är raa oc rö SD 3: 697 (öf - 
vers. i lids. trol. fr. förra hälften af 1400-talet). th% 
tompt är badlie stakadh ok stenadh ok vtmärkt aat 
badhum ondom ib XS 2: 99 (1409). forom wi ... til 
lialiis fors ok han meth reep fra land til land thwers 
öffwer mältä ok laga oos meth raa ok raamärke wth- 
märkte ib 1: 646 (1407, gammal af skr.), lagha oos, 
ther wi . . . wtmärkto ib. 2) utmärka, tillkänna- 
gifva, angifva. til at wtmärkia dagxsins tima skulu 
klokkor wara j clostreno Bir 5: 19. 3) utmärka,
göra igenkänlig, beteckna ss skild (frän andra), bar 
enghin thera konunxlika krona, oc ey j fördis purpura 
i . . at naghor there skullo j tolko vtmärkias. hedh- 
ras ällir äras owir andra MB 2: 241. Bir 1: 309. ther 
til at könungin maghe vtmärkas (discematur) aff and­
rom är vidhirthorftelikit at han hafwe särlikin klädhe- 
bonadh ib 3: 306. at han skulle ey vara vtskildir älla 
vtmärktir (notaretur) aff androm cristnom mannoni 
ib 69. hulke som vil ia . . . vara hedhirhalne swa som 
wtmärkte af androm (ab aliis tamquam honorabilio- 
res volunt in talibus discerni) Bo 5. the äru fran 
wärdzlika manna klädhebonat wthmärkte oc aatskilde 
Su 151. hanom bör wtmärkias mz nakro enkanneliko 
tekne, at alle skulin hanom lydha oc wördhningh göra 
Bir 4: 73. hörde iak thera tall som vpscriffne waro 
äller märkte, cxliiij tusandh vtmärkto (signad) aff 
alle släkt Israels sonom MB 2: 343. ib ,344. — part. 
prêt, litlllärkter, utmärkt, märkvärdig, utomordent­
lig, synnerlig, jak vmgik ödhmiuklica mz ödhmiukom 
ok ey ville iak tee j mik nakat thz som enkannelikit 
älla vtmärkt vare Bir 3: 154.
utmäta (-miäta), v. L. utmäta, alth thet gooz 
. . . sum . . . war aaf hanom vthmiätit SD 6: 6 
(1348). DD 3: 14 (1384, nyare afskr.). dömdes oleff 
ylpoy . . . sin akor flfri wtaff mattis lipare ibidem 
som vi syne men haffde wt määt BtFlI 1: 194 (1508). 
Jfr mäta ut.
utmödha, v. uttrötta, utmatta, takande vidh them 
thröt oc al wtmöd af äruodhe Bo 22.
utmönstra, v. vid mönstring utvälja, then staalt- 
isthe ok beste jakth, ther i haffde wtstoffered med 
byssor och wärgie, wtmönstrede xxiiij (24) gode badz- 
män, haffde i wtsend med ederss breff till the lybske 
BSH 5: 462 (l51l).
utnämna, v. utse. förordna, bland thässe budh 
ther hon wt sände en slöghan malara hon wt nämpde 
Al 7796. RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 273, 274. — 
utse, uttaga, ath i strax vordhä offner enss ath vt- 
nempnä huar tridhiä mann effter reth mantall i eders 
lagsagw BSII 5: 439 (1511).
utnämning' (-nempnillg), f. utseende, utkörande. 
haffue the goodo herra, capitulum i scara, nämpd oc 
wtwald . . . jens jonsson . . . tiil dechenedömet i gen. 
thy bider jac . . . eder herredöme wilye presentera 
honum ther tiil oc werdens aname forme wall oc wt- 
nempning i then akt, som hon gyord är BSD 5:40 (1505).
lltnäs, n. [hl ütnes] utnäs, udde. å utnäsiom widh 
haf älla sioastrand KS 85 (207, 93). — utnäsia skiul, 
n. L.
utpinnadlier? p. adj. (med infästa spetsar) ut­
sträckt? han var swa thandir oc wtpinnadhir (skrif- 
vet wtpiïïadhir; för wtpinadhir, utpinad? Lat. urskrif­
ten har angustatus) a korseno at han gat ängin limin 
rört vtan howdhit Bo 200.
utplana (-plaana), v. Utplåna, alt annat war 
wt plaanat aff testaments breffuet FM 74 (1502?). — 
afplana. vars herre ihesu christi död oc pina gud- 
1 igin tenckilse, hon alstingis aff steekär oc vth plan­
ar lengxta oc bytterliigasta skerseldz pina Lg 3: 72. 
wara första föräldra syndh wt plana oc aff twa ib 58S.
utplokka, v. [Mut. litplukken] utrycka, bortrycka. 
hon saa . . . skäggi t wt plokkat Bo 211.
utpokka (-adlier), v. [Mnt. litpuehen] med pock 
utkräfva el. uttaga, utj>ressa; utplundra, saa är thet 
(landet) wt pockat, skattat oc gest i thenne tiid aff 
them her legat haffua för oss BSII 5: li (1504).
utpranga, v. L. Utprångla. nar han eig köper til 
at vtpranga oc sälia bonda warur i köpmanna warur, 
oc twert amot GS 57 (1474).
lltpysa (-pösa), v. uppblåsa, göra uppblåst, manga 
aff them, wärdzlikin wisdombir inbläse oc wlpöse Bir 
4: 70. — part. prêt, utpyster, uppblåst, utscäld. 
af vt pystom (infiatis) säkkiom Bir 1: 335. han hauir 
. . . vtpösta thrutman MP 1: 307. til ath menniskian 
varder vthpösth och väderfwl LB 7: 73. — Jfr py- 
sa ut.
utraiisaka, v. genom ransakning inhämta fullstän­
dig kännedom om, ransaka, imdersöka. effter thy tolf 
manna nempd tlienna maal vtransakadho skelika BSII 
2: 39 (1396). ib 41 (1396) o. s. v.
utred lia, v. [Mnt. ûtrêden] 1) utrusta, kon­
ungen lot honum kosteliga wt reda bade mz wapn 
oc kläde oc xxiiij riddara Di 164. ib 78, 115. BSH 
5: 456 ( 1511). Jfr redha ut. 2) utbetala, warä 
thet . . . swa at forscrifne hans bryning ok hnns 
hustru birgita icka vtgoflfwa ok vtreddha forscrifna 
ijc (l50) marca pa samma dacli oc thiidh som för- 
scriuit staar SJ 280 (1460). 3) utreda, utveckla,
framställa, omtala, wtredh thinom sonom ... alt tbz 
som thu hördhe af michaele arcliangelo KL 406. MB 
2: 400. skal man thzta clarlikare wt redha Lg & 278. 
framsätia ok wth reda with then siwka alt teth som 
foresagh är Gers Ars b 8.
Iltrodhure, m. [Mnt. utreder] 1) utrustare, ut­
redare. staffen sassze, som war theres wtredere BSH 
5: 532 (1513). 2) utredningsman, tiill huilckis myns
testementis . . . wtredhere oc testementarios bidher 
jach oc keser . . . biscop arwedh . . . mcsthcr pavvel 
. . . oc crister claässon Fil 6: 124 (1512).
utrensa, v. utrensa, bortskaffa, alt thz som finz 
alstingx genuärdhokt vara äutighia systranna fridhi 
ok sämio. älla ok formanzsins . . . lydhno. tha skalt 
thu skynda at wtronsa (eliminare) af hiärtans heme 
Bo 147. Jfr rensa ut.
utresa (-reyse), f. [Mnt. ûtreise] utfarande el. 
deltagande i krigståg ; fälttåg. bo jonssön hafthä medh 
vrätte taghit forä vtreysär (cl. v. s. i stället för krigs- 
tjenst, för underlåten krigstjenst) aff anders olafsön 
thissä äpterscriffnä godz SD XS 2: 176 (i409). at the 
i vtresor ok örlegh i rikesbns tiänist nagen skada 
finge GS 66 (1489, orig.).
ut ri (Ilia 885 ii trôna
iitridha (-riidha), v. rida ut. fadher lät hau 
wtridha mz inykit herskap Bil 610. then riddara som 
wtriidher gen sinom owinoni MB 1: 137. Di 229. Jfr
ridlia sik ut.
lltridliare, m. [Jfr Mut. ûtrider] om . . . lucio, 
ok octurio, romaranna wtridhara Spec. Virg. 343. een 
aff romaranna wtridharom ib.
utrikis (-es. vtriges BSH 4: 2S2 (1501)), adv. 
och adj. L. A) adv. utrikes, at . . . han vtrikes är 
SD 5: 478 (1345, nyare af skr.), ib MS 1: 10t (1402, 
nyare afskr.). ä Invar vi tilkraffde warde inriges eller 
vtriges til rätta BSD 4: 282 (l50l). at rikesins owini 
vtrikes måghen ey rikeno älla landom skadlia KS 74 
(183, 8l). — af utrikis, utrikes ifrån, ath naghra 
swena eller drengia aff wthrikis komo SO 158. B) 
adj. utländsk, nokor vtrikis man KS 75 (184, 82). 
hampner . . . tlier bådhe mågho wäl til koma vtrikes 
män ok inrikes rnedh goz ok köpskap tera ib 66 
(162, 72).
utrinna, v. 1) Utrinna, blodhit skulle wtrinna 
a iordhina MB l: 476. aff thy blodhe som wt ran mz 
watn aff wars herra siidlio ib 87. ib 89. 2) upp-
rinna, en klarasta källa wt lopp ällar wtran aff skul- 
romen Lg 3 : 429. 3) uppspira? war herra skap-
adhe alzskona trä för än the wtrwnno, oc alzskonas 
gräs för än thz giordhe blomster aff sik MB 1: 58. 
— Jfr rinna ut.
utröner, m. L. — utrodlia bater (vthrodda-),
m. båt för utrodd, roddbåt, jngen skall eller må hafwa 
meer än en vthrodda bååt j hampnen SO 299.
lltropa, v. [Mnt. vitropen] utropa; (med hög röst) 
offentligen tillkännagifva. then frid, som eendels vt- 
ropat är til land oc watn epter sancti botulphi dag 
BSTI 5: 18 (1504).
lltrykkia, v. 1) utrycka, bortrycka, afrycka. 
ther som haret er . . . wtrykt LB 7: 32. — utrycka, 
slita, tungomen wtryktom af thera hals Gr 289. wordho 
. . . androm twnghom (för -or) wt rykte LfK 54. 
dödhin . . . wtrykkir (rapit) wsla siälena aff kropp- 
enom Su 232. 2) utrycka, uttåga, the vthrykto til
stridhinna ST 241. — Jfr rykkia ut.
lltryma, v. [Mnt. utrumen] utrymma, göra tom? 
alth thet folk her komber lägx in til myn rnedh 
thoma buka, hwassa kniffwa och wthrymdhe strupa 
BSII 5: 252 (1508). — utryilia sik, utbreda sig, 
utgjuta sig. ey skal hon oc sik wtryma (se effun- 
dat) j mang ordh ällir högha talan Su 281. — Jfr
ryma ut.
utryme, n. [iV. utrymme, utrome] 1) utrymme, 
plats att utbreda sig el. röra sig. rädhis at hafwa 
manga manna kynzskap oc winskap ok stort wtryme 
Lg 3: 487. 2) tillfälle att rymma undan? samfellen
idher ath halla the förrädhare jnne giffwandes them 
engte wthryme TISII 7: 18 (1470).
utriika, se utvriika.
uträkkia (-räkka Bir 3: 447), v. [Mut. ûtrecken] 
1) uträcka, utsträcka, allan daghin wträkte hon liändr- 
ina sina til thin Bo 113. Gr 313. KL 117. Lg 221, 
808. Bir 1: 35 , 3 : 447. tha willo theris owenir nidher 
trodha theris hälaghetir. oc wträkto the sina händer 
til (d, v. s. sökte komma åt el. sätta sig i besittning 
af) thera hälgasta mönstir MB 2: 273. hon . . . wt'
räkte tunguna Gr (Cod. D) 382. han . . . vthrekker 
alla syna händher oc klöör ouer then vsla sielä hopen 
LfK 238. tha vtrakte han sin arm Bir 3: 271. skal 
iak . . . sätia thik vppa min arm hulkin swa starkir 
är at ängin forma at vt räkkia (extendere) han ib 1: 
11. 2) utsträcka, räta ut, gifva rak form åt. dörra
hakane äru alstingx vtrakte (extensi ad plenum) oc 
änkte bögdhe til at halda Bir 2: 90. 3) utsträcka,
utbreda, antonius sa . . . alla owinsins snaru wträcta 
iwir iordhena KL 238. wträkke sit nät owir fiskin 
Bir 2: 6. MP 2: 255. Ber 172. kom en ängil til henna 
aff them chorenom som kallas séraphin, wt räkkiandhis 
ower hennas bryst sina wingha Lg 3: 430. hafwa . . . 
vträkt haar (capillos extensos) owir sina skuldror Bir 
1: 94. vträkto lokkane (capilli protensi) ib. ib 135. 
4) utsträcka} utspänna, strängiane vträkte i harponne 
Su 441. dyrt gul hulkit som vt räkkis (extenditur) 
ok sias owir harth städli Bir 1: 58. nar han (Lau­
rentius) vt räktis owir glödhena ib 286. akta . . . 
huru han alla wägna är wthtandher oc wthräktlier 
Su 48. — (?) han leeth liiff och halss wthräkkia RK 
3: 401. 5) uttänja, utvidga, fingir gullit skal . . .
mz hambrom vt räkkias Bir 1: 402. 6) sträcka
ut, sträcka upp, resa. thu . . . vträkkir (erigis) diär- 
uelica ouinsins tekn ok baner Bir 3: 35. — uträkkia 
sik, 1) utsträcka sig) sträcka sig, söka komma 
åt. hans arma äru swa som twe orma thy at mz 
sinne ilzsko vträkkcr han sik til enfalla män Bir 1: 
70. — sträcka sig, söka att nå. tha tilföghis hoghen 
ihesu älskogha . . . oc wträkte (för wträkke) sik til 
himerikes lön LfK 196. hon är liik thy blomstre älla 
säff som kallas swärdon hulkit som ... vt räkke sik 
j höghlek ok vidhlek owir annor blomstir Bir 1: 392. 
2) utsträcka sig} utbreda sig. han (kärleken) börias 
aff tvvem budordhom ... ok vträkkir sik sidhan thil 
manga otalica god gern high a MP 1: 23. thera liws 
vträkte sik wit owir himpnana Bir 3: 365. — ref. 
uträkkias, utbreda sig. hans giri vträktis vtan matto 
Bir 3: 67. — Jfr räkkia ut.
lltriikkilse, n. pl. utsträckning. j vingana bredh- 
lek ok vträkkilsom (extensione) Bir 1: (Cod. B) 350.
uträkna, v. uträkna, räkna, saagh iak storan 
skara liulken engin kwnne vträkna (dinumerare) MB 
2: 344.
uträkning*, f. utsträckning, utsträckande, aaron oc 
hans kompan studdo wnder hans händer, at the skullen 
ey tröttas j idhkelike wträkning Bir 4: 94. VKR 4.
uträtta, v. [Jfr Mnt. utrichten] 1) räta ut, ut­
sträcka. bildl. mz do ra krokum, menas kardenala, {)är 
dyrrena skullo hiälp af . . . liafa po äru vt rätte, pät 
mästa he for magho, til hogh färpe Bir 4: (Avt) 180. 
2) bringa till stånd? halla oc göma alla daktinghan 
breff och besegilse som giordh giffwin och wänlecha 
wdtrath (för -räth ?) är SD 5: 212 (öfvers. fr. sl. af 
1400-talet). 3) rätta? lemna skadestånd för? swa
at hwar en gärning ma thess bätro ransakas och uth- 
rättas, om ther funnes nogro flärd eller falskhcet giord 
uthinnan SO 162.
lltröna, v. L. 1) p%öfva) utröna, nar han ville 
. . . thetta vt röna ok bepröfwa vm thz sant ware 
Bir 1: 61. 2) prof va, försöka, sätta på prof, at
hans lydhua oc stadhukhet skulde pröwas oc lians
utröiian 880 utskiuta
ödhmiukt wtrönas KL 252. vil herran thorn vt rüna 
liulke som oquämelike äru at inganga j äronna stadh 
Bir 2: 37. hwi thu plägar tliina wener häller wthröna 
(exercere) mz dröffuilsom an mz glädhi Su 168. hwilk- 
in sina wtualda weenir j tusanda mattor ranzsakir 
oc wtrönir ib 299. ib 163. huilkin man tik (d. v. s. 
världen) wil wt röna RK 1: 2495. 3) gif va el. af-
lägga prof på, ådagalägga, han vt rönte högeliga sin 
wisdom MB 2 : 284. 4) erfara, finna ok vtröna
huru gudh atirlöna ok hedhra sina modhor thiänara 
KL 83. vt röna ok känna hans grymhet ok ondzsko 
Bir 1: 5. the thz vtröna ib. säl är han som thz 
wtrönar hällir mz sanna andans wtrönilse, än mz 
ordhom Su 281. Bir 1: 10, 245, 251, 262, 263, 2: 57, 110, 
246, 283, 327. MB 2: 153. Ber 123. Su 108, 144, 159, 290, 
299, 446. 5) hämna, hafva (köttsligt) umgänge med.
the qwinnor som wth rönth haffwa (cognoverunt) män 
MB 2: 139. — part. prêt, utröuter, 1) bepröf- 
vad. hwilkins alder är . . . j godho pröffwadher oc 
wtröntter (cujus et œtas et vita probata est) Bir 4: 
66. 2) erfaren, vthrönther j stridz konsth PM 2.
som wnderstand haffwa j konstenne oc ärw wthrönthe 
LB 9: 112.
utrön ail J f. erfarenhet, aff aldra sannasta wth- 
rönan (experientia) Su 108.
IltrÖIiilse, n. pl. och f. 1) försök, the sta j 
minne thiänist ena stund . . . for vtrönilse ok frestan 
skuld Bir 1: 45. 2) erfarande, upplefvande, er­
farenhet. teande os i nakre matto här wtrönilse af 
the himerikis vmgangilsomen. Invar the hwazske giptas 
älla taka sik hustrur Bo 43. indra dygdhanna hugn- 
adhir. hulkin tlior vi kännom medh wtrönilsom ok 
ey mz nakrom lärdom ib 116. som j sigh siälfuom 
hafua nwmmith ath pröfua krankdomana medh lang- 
likom wtrönilsom VKR 80. o huat rädhelikin asyn 
stranga domarens mik nw närwarandis wm räddoghan, 
oc genstan fulfölghiande mz wtrönilsom Su 249. säl 
är han som thz wtrönar hällir mz sanna andans wt­
rönilse (per ver am experientiam), än mz ordhom ib 
281. wm thronna wtrönilse lärdher ib 284. huru sigher 
thu . . . han wara älskelikan oc täkkan, som almänne- 
lik wth rönilse hcwiser swra arman oc ömkeliken ib 
25. lärir os daghlikin wtrönilse ib 270. wm thu wil 
tässa sacramentzsins andelika . . . gaffuor antwarda 
wtrönilsinne ib 292. ib 112, 291, 343, 347, 356, 359.
utrönillg*, f. erfarande, erfarenhet, aminnas the 
foreeningh, och the hälgasta stundena, j hwilkom thu 
. . . skal mik äwärdeligha nythia, oc nywtha, j liögxta 
wthröningh (in summa experientia) Mecht. Uppenb. 
281.
lltsea, v. utse, utlcora. oppa thz ath menniskian 
skal j sik syälfwc sökia ok tänkia hwath hon är vth- 
sedh aff gudh i tyl äwärdeligha glädhi. ellir skykkath 
tyl äwärdelighe pyno Gers Frest 51.
lltsigllia (-Säyia), v. L. 1) utsäga, uttala.
som raskast ordh var wt saght Bil 901. — uttala, 
omtala, the sculde wthsäyia k karls synne RK 3: 
710. 2) tala till slut. tha droztin haffdo vt sakt
RK 2: 4714.
lltsigllia (-segla), v. [Jfr Mnt. ûtsegelon] utsegla. 
the rawmo borgare vore vtseglde thel räffle med vj 
skep FM 361 (1508).
utsiglllillg* (wdsiglingh), f. utseglande. FM 439
(1509).
lltsindlia, v. utkoka, genom kokning utdraga, laatli 
. . . yrtherna i vineth och siudh thz tiil hopa saa 
lenghe makthen är all wthswdhen LB 2: 11.
utsiunga, v. sjunga till slut. til thäs thz war 
alt vt sungit KL 80. vi formaghum ey allan reghlo 
sangi n wt si unga ib 206. for än högh mässan vare wt- 
sungen (donee publica flnirelur missa) Ansg 255. tha 
ven i te är wtswngit Bir 5: 59. Jfr siunga lit.
lltskatta, v. [Mnt. ûtschatten] ss skatt utskrifva el. 
uttaga, at wor embetzman leet wtskatta wor rettog- 
hether Fil 1: 140 (1493, gammal af skr.). Jfr skatta ut.
utskikka, v. [Mnt. litschicken] utskicka, zitsända. 
tiil fölgis vth skickandis swTeriges edlingar och thro 
men BSH 5: 624 (i520). med the ärliga dande swenna, 
i idhers närwara med mich wtskickadlie waro ib 625. 
Fil 5: 210 (1512).
Iltskilia, v. L. 1) skilja (från)) aflägsna. at 
lian (konung Saul) skulle vt skilias af rikeno ok af 
sätias Bir 1: 74. 2) af skilja, af söndra, hwilkit
gooz, min . . . husbonde hanis symonsons äghadeell war 
wtskild oc wthopat fran lowkunes gardh Fil 4: 33 
(1453). conuentzsins wisthws wari eenskylt oc wtskilt 
fraan folksins vtan til VKR 42. haffuen siälffue wt- 
skildan (separatum) sin kirkiogardh Bir 4: 96. 3)
utmärka, göra igenkänlig. at hon (abbedissan) wt aff 
androm skuli wtskilias (discernatur) oc hedras Bir 4: 
73. at han skulle ey vara vtskildir (segregains) älla vt- 
märktir aff androm cristnom mannom ib 3: 69. biseops 
klädha bonadhir är vtskildir (discrets) ok hedhirlikare 
for androm ib 1: 310. 4) uttryckligen tillkännagifva.
seal wtskilias oc wtthrykkias förr än noghar takx 
til systir at hon seal blifua j them stadganom til 
dödhra dagha VKR 10. — bestämma, seal wtskilias 
oc wtthrykkias hivat hellir the sculu blifua wtan 
fore . . . ellir vm än the sculu bidha eptir at in koma 
j inlykkith VKR 10. tha seal wtskilias aff conuent- 
inne liwat embete rwm oc stadga hon seal haalla 
ib 44.
utskipa, v. L. Jfr skipa ut. 
lltskipt (-Skift), f. L. andel af intagor a bys 
utegor. alium . . . fundum ... ad usus proprios uolo 
reseruare. prêter uthskiptir silicet siluas piscaturas SD 
2: 18 (1286). pro fundo, agris, pratis et alijs omnibus 
juribus wlgariter dictis almænninga uel vtskifti ib 3: 
112 (1313, nyare afskr.). vnum bol, siue vtskipth, 
iuxta curiam nostram ib 548 (i322).
lltskiuta, v. L. 1) skjuta ut, stöta el. störta ut. 
præcipitare, utskiuta GU 1. han ledde hana höght 
vp a eet bärgh. ok vilde hana pär for vt sciuta for 
en clint Bu 516. 2) utdrifva. hus läna pöm sum
bepäs med goop wiliä . . . stallarum i uutt husum, po 
swa att fänäper äghandens egh uutt skiutis SD 5: 375 
(1344, nyare afskr.). vtskutu han aff klostreno KL 43. 
tha wart saneta felieula fran them wt skwten Lg 333. 
— förskjuta, äst ... thu wt skuthin aff gudz barnom 
LfK 103. — aflägsna. rosn oc förgangliken hugnat war 
mik wtskwtin aff mith hiärta Lg 3: 412. 3) afskjuta.
hans besko ordh . . . äru swa som skot ther wt skiutas 
gynom swa mang vindöghon huru opta diäfwllin nämp- 
nis Bir 1: 37. — Jfr skillta lit.
utskiuta 887 utslå
iitskiiita, f L.
lltskillVft, v. skjuta bort, bortstöta, hon forsmadhe 
alla gafwo oc starklika wtsköf af sik lians arma mz 
livvilkom han hafdlie omfämt henna haals Gr (Cod. 
D) 380.
utskrapa, v. utskrapay utplåna, ey skal iak vt- 
skrapa hans nampn aff liffsens bok MB 2: 338. vtskrapa 
theris amynne aff iordhinne ib 227.
utskridha (-skriidha), v. krypa ut. tha skal' 
lian (ormen) vth skriidha LB 7: 56.
utskript (-scrift FM 506 (1510). -scrifft. 
-scriffth), /. och n. (SB FS 1: 543 (1406)) [Mnt. 
ûtschrift. Fnor. Utskript] afskrift. hengiom wi til 
vitnisbyrd war insigle fore tliessa vtscrifft SD NS 
2: 190 (1409). ib 1: 543 (l406), 572 (1406), 609 ( 1407-10). 
samma wtscrifftir (cl. v. s. af skrifter af detsamma) 
sändom wi . . . symoui prestanna höffdinga oc almog- 
anom j iwdha landh MB 2: 275. jak ... en wtscrifft 
thik ther aff (d. v. s. af mitt testamente) sänder Al 
10202. han fik . . . budheno vth scrifftona aff konungxs- 
ens breffwe MB 2: 186. ib 258. FM 506 (i5io). thetta 
är en vthscript aff mynom gardhe (för myno gardhe 
brefuePJ . . . hwilkin vtscript jac gifuir brödhra clostre 
SD NS 1: 34 (förra hälften af 1A00-tal et). — (utskrif- 
vet) exemplar, när gaarzmestarin . .. anamar sitt em* 
bete tha aname bescrifuit . . . hwat han for sik findir 
baadho j booskaps thingom ätande waro. oc fänadh. 
oc liwat t het hälzt kan wara oc samuledh tha han 
skils widh si t embete, oc ther aff antwardhe han 
abbatissonne ena wtscript oc andra liafuj sielfuir VKR 
40. hwar capitenare skal hafwa ena wthscriffth aff 
tässom stadgommen PM 41. — lydelse, tässen är wfc 
skrifftin (exemplum) aff breffueno som jonathas skreff 
til sparciatas MB 2: 262. ib 263, 271. 
utskriptajier, p. adj. L.
Iltskrivil, v. [Mnt. ûtschriven] L. 1) utskrifva, 
skrifva. at thenna -wtskrifft . . . wtskriffwis MB 2: 
258. — skrifva., utfärda, the böker som vtscriffwos j 
hans dagom MB 2: 279. thz breff som onias wt skreff 
ib 263. vtskrifwin lagli SO 289. 2) skriftligen an­
föra el. angifva. vndi fie plikt ok plaghu. som vt- 
scriwafi är j warom fornäfndä stafghä SD 5: 606 (l346). 
som här or wtscriwat i brefweno PfN 135. — Jfr 
skriva ut.
utskudda (-skydda), v. [Mnt. lïtschudden] 
skudda ut, skudda el. skaka från el. af sig. paulus 
wtskuddadhe ormin i eldin KL 175. byriadhe konungin 
til at skälua. oc wtskuddadhe af sinom licamma flasit 
ok harit oc tändrena. hulka han hafdhe haft i swina 
liknilse Gr 306. vm nakat vrenlikit drypir owan til 
a han (örnen) the vtskyddir han starklica aff sik mz 
vingomen sua som gaas Bir 2: 50. — skaka ut, 
skaka undan, vakta at han huässe ey älla rökke 
sward hi t j othole . . . ok at 0 forsyn älla glömska vt- 
skydde (exwitiat) thz at thz falle aff handinnc Bir 3: 378. 
utskut, n. L. — utskuts stol,/. L. 
utskuts stol a, f. L.
Iltskyld (-sculd SML B 8*: 4 i var. pl. nom., ack. 
-skyldir FplL Kg il.- pr. -skylder Fil 1: 139 
( 1493, gammal af skr.), 140; MB 2: 268. -skyldher 
ib 278. -skylde SJ) 5: 377 (1344, nyare afskr.). 
-skyller VGL V l, 2; Fil 5: 37 (uee); BSII 5: 423
(1510). dat. -skyldlim UplL Kk 2: pr., Kg 10: 1. 
-skyldom llelsL Kk 2: pr. -skyllum SML B 8: 
4. -skyllom SD 1: 207. -skulum ib 4: 408 (1335, 
nyare afskr.)), f. [Fnor. utskyld] L. 1) utskyld. 
om theris skat oc vt skylder MB 2: 268. ib 27S. han 
haffuer alder draghit skat eller andra wtskylder medh 
them aff soken Fil 1: 139 (1493). ib 140. aff allum 
aarlikum konunglikum wtskulum ok alaghum SD 4: 
408 (1335, nyare afskr.). ib 1: 207, 5: 377 (l344, nyare 
afskr.). Fil 5: 37 (1466). BSII 5: 423 (l5l0). af then 
fonda gardh war vtskyld vm aret 1 fatjärn oc 1 mark 
peninga SD NS 1: 278 (l403). 2) af kastning, in­
komst (af ett gods), h wars arsins wtskyld pes sama 
godzinz SD 5: 160 (1343). fia gangon oc wtskyldinna 
godzins ater vndir mie ib. — Jfr konungs ut­
skyld.
utskylda ( skylla)? /. = utskyld 1. for ...
arligha konungxligha wtskyllor (för -ev?) FU 3: 123 
(1448).
utskyldis byr (wthskyldes-), m. aile the 
ägedhela som flere wthskyldes bya nywtha FH 5: 36 
(1466).
utskynda (-skinda), v. skicka åstad, wtskinda 
thet folk in at stokholm BSll 4: 312 (1502).
iitskäkil (pl. ack. -skäkla), m. [iV. utskjekel. 
Nyisl. litskækill] ut stående hörn, utsprång. ä täs flere 
slindohorn wik älla utskäkla borghamur hauer (simu- 
nitio muros habet angulares) KS 85 (208, 93).
utskänkia, v. L.
utskära, v. L. utskära, i skulptur utföra, salomon 
... lät wtskera a wndegärdhinne j gudhz mönstre 
leona liknilse Ber 61. — part. prêt, utskurill (-sko- 
riii), 1) utskuren, i skulptur utförd el. afbildad. 
syntis liknilse swa som christi likame korsfästir ware 
ther vtskurin aldra wagna KL 24. 2) (Jfr Mnt.
ûtgesneden sedel ; Mia t. litteræ indentatæ, scriptum 
indentatum] utskurin skript, skrifvet blad, som var 
taggigt sönderskuret i (två) delar, af hvilka hvar och 
en af de kontrahenter, som med hvarandra uppgjort 
en angelägenhet, behöll en. Jfr Du Cange, Gloss, med. 
latinitatis, art. indentura. wij hadom skickat och for- 
betrat jnuentarium, som idert herredöme fynnandis 
vorder vdj tesse vtskorne scripter FM 498 (l510). then 
wtskorne scriffth, som tönne ericksson migh figh pa 
thenne inuentarium ib 609 (1513). görom witterligit 
met thissä thwo wtskorna skriffter FH 6: 45 (1457). 
til thissä wtskornä skriffters mera wissa tryckä wi 
wore ingseygla a ryggen pa thissä skriffter ib 48. 3)
uttrycklig, hwi sigher ey moyses wtskornom ordhom 
andelik thing oc likamlik MB 1: 37. — n. adv. ut­
tryckligen. swa at enkte sigx a moot the som wt- 
skorith oc liwst oc oppenbarlika saght är nakan stadh 
i biblia MB 1: 48. — Skära ut.
utsla (-slaa), v. L. 1) med slag utdrifva ; 
för dr if va, förjaga, the herra kong hans in i riikit 
droge the ware the förste som honum wtsloge RK 
3: (sista forts.) 5350. 2) utslå, genom slag aflägsna
el. uttaga, annor vpfarande aat androm stighanom 
... vt slo först en spiik aff enne handinne ok förde 
swa stighan annan wäghin ok vt tok spiikin af andre 
handinne Bir 1: 268. tha vpfoor annor at androm 
stighanom ok vt slo naglana af fotomon ib. — ut-
ii t si i on a 888 utsp isaro
slå, genom sing af skilja; uttröska. gedeon ... vfslo 
aller tryskadc kornet aff halmen MB 2: 85. hon . . . 
wfch slogh sädhena mz en sprotta aller q wist ib 210. — 
ulslå, genom slag utstöta, then som vtslar tan androm 
Ml* 1: 216. LfK 54. iomfru maria . . . bar hans hiärna 
j sinne hand som stenin liafdhe vthslaghit aff hans 
hofdhe ST 351. 3) genom slag (af hammare) räta
ut. ginstan hafdhe rätuisonna krokir varit vtslaghin 
mz jdhrughans hambre Bir 3: 440. vtslaa krokin ib 
428. 4) utslå, låta utbreda sig. haffwandes wtslagit
haar Lg 3: 459. ib 462. wtsla thina astundilsa winglia 
Su 134. — slå ut, låta svaja, the danska thera baner 
tha vtsla RK 2: 7845. mz danabroc wtslagne ib 6027. 
för baadhe porta the laathe theres baner wth slaa ib 3: 
1086. ib 3815. med v vtslagne fenekarl^HSH 20: 201 
(l507). 5) slå. lös, låta utbreda'Fsig, gifva fritt
spelrum åt. the . . . wthslogho sin sköra likamlika 
lusta Su 75. 6) göra utfall, the wtslogo nw siist
sancti andree nath BSJl 4: 294 (1501). ath the skulle 
ey aff slottit wtslå RK 3: (sista forts.) 5034. — Jfr 
sla ut.
utslioiia, v. aftyna, afmattas. huru storlika i hans 
tima gudeliko (för -liker) kärlek wth slionadher oc i 
otalikom wth sloknadher [är] mz allo (quantum amor 
divinus suis temporibus defecisset) Su 51.
Ut Slippa, v. utslippa, komma ut, bryta ut. at then 
eldin, som swa hetelika innantil brin der [i] älskande 
hiärta, matte wtslippa (ut ignis ille interioribus œst- 
uans foris erumpat) Su 327.
utslita, v. [Jfr Mnt. utsliten] 1) bortslita, mz 
tholkom thunga skullo bonin wtslitas fran knämen Gr 
279. 2) utslita, gambla vtslitna oc skrwnkna skoo
MB 2: 24. mz gamblom vtslithnom klädhom ib. ib 25.
— utslita sik, slita sig lös. wtslet sik mz alle 
raskhet swa som en örn oc bort foor fran os KL 408. 
MB 2: 402.
utslllkna (-slokna), v. utslockna, slockna, om 
lyktan alla lywset wthslokna Su 64. — oeg. och bildl. 
swa wtsloknade wärldinna liff Sti 196. j hwilkom all 
gudelighet är wtsloknadh ib 353. thänne gudelike kär­
leken haffuer swa kolnat i mangha manna hiärta at 
han maxsan är mz allo wthsloknadher ib 2. ib 9, 51. 
är gudhz kärleker maxsan aff flästom wtsloknadher 
ib 150.
utsliikkeliker, adj. utsläcklig, som kan släckas. 
for thy at thu räddis ey at sighia odödhelica gudha 
oc mik vara pinaskolandis mz äuärdhelicom eeld. thy 
skal iak thik här lata bränna mz wtsläkkelicom eeld 
Gr 279. Jfr outsläkkeliker.
utsläkkiil, v. L. 1) utsläcka, släcka, eldin vt- 
släkkia KL 127. diäfwlen wt släkte hano (för hona, 
näml. lyktan) ib 211. wtsläkke all liwson Bir 5: 87.
— oeg. och bildl. wtsläk ondra thanka frestilsa eld
mz gudhlika böna watne KL 247. MP 1: 282. — släcka, 
stilla, om törst, vt släkke drykkin thörst Bir 1: 283. 
ib 2: 125. 2) utplåna, göra slut j)å, tillintetgöra.
fiskin . . . huars öglion vtsläkkia (extinguunt) vara 
syn Bir 2: 4. vtsläk ok bättra förro timana glömsko 
ib 3: 165. — part. prêt, lltsläktor, 1) utsläckt, 
utslocknad, slocknad, vt släkt liws Bir 1: 175. met 
. . . wtsläcte lampar FJI 6: 67 (i486), wtsläkt kol 
Ber 71. — oeg. och bildl. dygdhanna lyktor äru vt
släkta Bir 1: 392. 2) slocknad, död. tänkiandes
os wara wtsläkta Lg 3: 456. nu togh aller kroppin 
kulna oc war nw när aller wtslekt ib 517. — död, 
utplånad, tillintetgjord, alla dygdhir . . . synas vara 
quafdha ok wtsläkta i them Bo 129. — ref. ut- 
sliikkias, utsläckas, utslockna, slockna, thu äst swa 
som eld i r hulkin som aldre vt släkkis Bir 1: 35. MP 
1: 107. — släckas, stillas, om törst el. hunger, annor- 
ledh ma thän hungrin wtsläkkias (exstingui) Bir 2: 
137. aff thässom druk vtsläkkis thörstir ib 253. — Jfr 
släkkia ut samt utslökkia.
utsliikkilse, n. ? utsläckande, dämpande, kötzsins 
wtsläkkilse Gr 300. allirs synderlikx girnilse fulkomp- 
likasta wtsläkkilse Su 203. — utslocknande, kärlekxs- 
ins wtsläkkilse Ber 47.
utsläppa, v. utsläppa. the them (fångarne) vakt­
ade them vtsläpte MD 349. han loth wplätha stadzs- 
ins boom och wtsläpte nogre fiiskere BSII 4: 295 
(1501). — utsläppa på bete. om . . . then same hest 
wtsleppis Ftl 1: 109 (1492, gammal af skr.).
utslökkia, v. — ref. ytslökkias, utsläckas, ut­
slockna, slockna, skal eldin ey vtslökkias Bir 2: 29. 
— Jfr slökkia ut samt utslökkia.
utsmiikta (-smakta. -adher), v. [Mnt. ût- 
smachten, ûtsmechtigen] utmärgla, utmatta, utpina. 
han . . . hafdhe sik thwinghat oc vtsmäktat mz gudh- 
like fasto Pa 9. Lg 3: 137. wtsmaktadher (fatigatus 
et attritus) aff the fornempnda sottene Ansg 255. sielen 
vtsmektet j tolkom pynom gnat hanom jnthe swarat 
LfK 234.
utsmiilta, V. till yttersta grad bringa i smältning. 
swa bläsende mz smedz bälgiom, swa som jernet smelt- 
es j eldenom swa smelte the ther sielänä som ther 
pintes at the vorte til alzinte ok swa vthsmelte tryste 
thorn dieflena til hopa LfK 233.
lltsokua, adv. L. — utsokua folk, n. utsock- 
nesfolk, menniskor från andra socknar. FII 2: 49 
(1419). — lltsokua mail, m. invånare i andra sock­
nar. badhe soknamen ok vtsokna DD 3: 7 (1367, nyare 
afskr.).
utsokllis, adv. L.
utsopa, v. utsopa, wtsopin oc wtwrakin oreenlic- 
hoyt aff clostreno VKR 24.
lltsot, f. [hl. ütsött] utsot, diarré; rödsot, diarria 
thz är vtsot LB 5: 292. ib 2: 64. grep bradh vtsot han 
KL 119. aff . . . wadhelike wtsot (dysenteria) ib 175.
Utspika, v. genom spikar utsträcka el. utspänna. 
see huru hans händher, arma oc alla andra hans 
limme äro wthspikade (extenta) Su 48.
utspisa, v. [Mnt. utspisen] utspisa, utsända mat 
(utomhus), conuentzsins wisthws wari eenskylt oc wt- 
skilt fraan folksins vtan til swa at wtaff thy enkte 
wtspises vtan almosan fatiglio folkeno VKR 42. Jfr
spisa ut.
lltspisare, v. person som matar en smälthärd med 
malm el. en mila med kol? hwar vtspisäre. hwat han 
är häl hyr kolare allr smältäre. allr af andre ifmät. 
en span korn vm vikunä SD 5: 637 (1347). hwariom 
vtspisärä tolf örä repo penningä. oc enä mark af fata­
bu ren um. vm leghostämnonä ib. hwar kolare skal haua 
halwan fämtä skipärä. haluän pripiä thäkkilsäman oc 
en vtspisärä ib 638.
utspisiiiiig 889 iitstiäla
utspisuiug (-igh), f. [Jfr Mnt. ûtspisinge] 1) 
utspisning, utspisande ; utsändande af mat. om hon haff- 
wer warit omykyt rwndh . . . ällar oc mykyt nap . . . 
i sinne wt spisnigh LfK 162. affläggis all wtspisning 
bandhe embetismannom oc androm clostirsins thiänarom 
VKR 38. skipi abbatissan them Avte j gaardhenom swa 
thera bärning oc widhirthorfft at ey thränge til at 
göra noghra wtspisning ib 42. 2) proviant som ut-
lemnas för den tid ngn är borta från hemmet, all 
wtspisning til skips oc skoghs oc all annor widhir- 
thorftelichin spisning seal taghas vppe j gaardhenom 
VKR 41.
lltspotta (-Sputta), v. utspotta, spotta ut. eg. 
och bildl. hwi vt sputtadhe thu hwetit ok tug^gadhe 
ti still i n Bir 1: 353. the hafwa swa soin istcr j munn- 
enom. hulkit the vt spotta af mnnnenom ib 181. the 
skodha ordhin ok borth kasta them ok vt spy ok vt 
sputta them ginstan ib 186. thänne konnngir vt spott- 
adhe thik swnsom thz pläghir vt spottas som wamult 
är ib 3: 465. ib 1: 180. 203, 280, 2: 26, 3: 287, 346. MP 
1: 203. Ber 232. Jfr Spotta Ilt.
utspred ha, v. [Mnt. ûtsprêden] L. 1) utbreda, 
breda ut. eth baldakin a fyra stänger war ther vän­
lika wth spreet RK 1: 1436. vt spreddo eth storth 
täkon vppa iordhena MB 2: 95. hwilkin som haffwir 
eth faghert kaar, oc sigher j thy wara alzstingx wäl 
luktandis yrther oc krydde hwar skal thz thro . . . 
wtan han laatir wp om them, oc them wtspredher 
Bir 4: 49. — utbreda, utsprida, kringsprida, sprida. 
ginstan the helga gatubodhen eller krydakistan rördes 
vtspredde hon syna dyyra vellukt Lg 3: 579. Su 76. 
vtbläser han alla the sielenä wr sik ok vtkastar 
thöm som brinnandhe byssostena ok vthspredher ouer 
alla heluitis pynor LfK 238. kirkionar som vidha äru 
wtspreda om världina Gr 300. hälga hwsens stena 
ärw nw wtspredde ower alla wärldzlika gathur Su 64. 
madyan oc amalecli . . . laagho wtspreddhe (fusi) off- 
wir allan nidhra dalen, swa som locuste, thz är gräs- 
bithara owir gröna änghiar MB 2: 90. 2) utsprida,
meddela åt flere. begynner . . . diäffwlen . . . vtspredha 
syn falska rodh och blanda owilia i mellan riksons 
inbiggerc FII 6: 107 (l497). 3) utbreda, utsträcka.
hon ... vt spredhe (extendit) sina miskund til alla 
människio Bir 1: 393. — lltspredlia sik, 1) 
sprida sig, utbreda sig. thz bloinstrit som vp växte 
j nazareth ok vt spredhe sik (se diffundebat) owir al 
libani biärgh Bir 1: 392. — utbreda sig, grena sig. 
vtspredde sik thz helga träet ok vänä rosen j manga 
dygdeliga blomster ok grena Lg 3: 520. wtspredde hon 
(o: adhran) sik i swa stora aa älla flodh KL 329. 
2) sprida sig, blifva allmänt känd. Su 3. — ref. ut- 
spredhas, 1) utbreda sig, sprida sig, spridas, j 
mangom stadhom byriadhis tha clostir byggias ok 
kring vm världina wtspredhas renliuis lifwärne KL 
329. the (o: alla hardha sootther) ganga alla aff gall - 
anom oc hans yfuerflödoghet vtspredas (för ok vt- 
spredas) j allan kroppen LB 5: 292. 2) sprida
sig, blifva känd. wtspredis iomfrunna clara hälaghetz 
frägdh vidha vm mang riko KL 328. — Jfr spredlia 
ut.
utsprillga, v. [Jfr Mnt. ûtspringen] 1) hoppa 
fram, fara fram. ginstan vtsprang yxin aff fotinom 
Ordbok II.
KL 51. vtsprang lughi midhwaghu gynom hans hals 
ib 122. — springa iit, falla ut. thäs manzsins öghon 
synas thik vtsprungin Bir 2: 97. 2) springa ut,
brista ut, hastigt rinna ut. nar een klokka gödz vt­
sprang vällande malmin aff giutonne oc formonne Bir 
3: 15. ginom hiälm ok brynio ringa sa man thera 
blodh wt springa Io 4928. for blodhit oc watnith 
ther vth sprak ST 181. 3) uppspringa, upprinna,
brista ut. ey haffdho än watnanna käldhor wth sprwngit 
(eruperant) Su 78. 4) utspricka ; framspira, aff
hnilikins pera vande blomstar vt spriggar Bu 6. latir 
. . . war herra thornin wäxa ther til at rosin maghe 
wtspringa MB 1: 86. tha thera (fikonträdens och an­
dra träds) frukt vtspringir MP 1: 10. — part. prêt, 
utsprucken, grönskande och blomstrande, hittis aarons 
wander om morghonin wtsprungin, mz blomster oc 
frwkt MB 1: 406. 5) komma ut, utspridas, förre
än rykthet skwlle wtspringa RK 3: (sista forts.) 5725.
— Jfr springa ut.
lltsprillgnillg, f. utsprickning, framspirande. j 
theras (trädens) löffs oc blomstrande (för blomstra) 
wtspringning Su 200.
utsprällgia, v. spränga ut, komma att brista el. 
falla tit; utdrifra. hon wtsprängher (emit) lianom 
siin andelik öghon Su 352. Jfr Sprällgia lit.
utspyia (-spia. -spy), v. Utspy, utspotta. eg. och 
bildl. thw saat han (näml. hostian) vtspias oc hannas 
ohöuisklica Bir 2: 119. seal iak tilböria at vtspy tik 
af minom mun MP 1: 151. waktin idher fore tholkom 
ledhom oc wamulom gerningom, eller mon thz land 
oc idher wtspy aff sik, swa som thz skal wtspy them 
som ther nw bo MB 1: 364. the skodha ordhin ok borth 
kasta them ok vt spy ok vt sputta them ginstan Bir 
1: 186.
lltspyria (-spöria), v. 1) utspörja, utfråga, 
genom frågor utforska el. söka utforska, at letä ok 
granlikä vtspyriä, än pär hittäs nokur vipergiäld SD 
6: 129 (1349). at hwar thera vtspöri (inquirat) gran- 
lica j sine sokn än nokre thera sokna män blifwa ällir 
staa j nakrom oppinbara syndom Bir 3: 342. israels 
söner . . . vtsporddho ekke gudz wilia MB 2: 25. vt 
sporde israels söner raadh nff herranom ib 69. 2)
genom efterforskning finna el. påträffa, hwar thet (god­
set) tliär ligger oc härra beinet thet wtspöria kan 
SD ATS 1: 171 (1402, gammal afskr.). ib 172.
utstauda, v. [Mnt. ûtstân] = utestauda. han 
wiste sigh jnthe liaffuä Avtstandende med honom . . . 
annet än got HSH 18: 17 (1495).
lltstikka, v. utsticka, brodera, utsy. konungsins 
baner war ther vtstikkat RK 1: 1397.
lltstikka, v. [Mnt. ûtstikken] utsticka, utstaka,. tha 
the fornempda tompt mäldes ok Avtstikkadhis SJ 8 
(1423).
lltstillga, v. sticka ut, med ngt spetsigt föremål 
stöta ut el. aflägsna. härrin bödli badhin hans öghon 
Avtstinga Bil 254 MB 1: ll. han lot sig siäluom j 
(d. v. s. et) öga Avt stinga MD (S) 231. Jfr stinga 
ut.
uts till girska, f. en som utsticker ögonen; en som 
förblindar el. bländar, hedhir giri är . . . hiärtans 
blinde älla Avtstingirska (excœcatrix cordium) Bo 96.
Iitstiäla, v. undanstjäla. erarium, Invadhan han
112
utstoffera 890 ntt al a
mönsterins gull oc andra kosteliga haaffwor vth stulit 
h aff de MB 2: 292.
utstoffera, v. [Mnt. ûtstoffêren] utrusta, then 
staaltisthe ok beste jakth, tlier i haffde wtstoffered 
med byssor och wärgie BSH 5: 462 (l5ll).
utstridllirska, /. besegrarinna. rät vidhirganga 
är . . . diäflanna vtstridhirska MP 1: 304.
utstryka, v. utstryka, utplåna, theras rikes före­
ståndare ällar landz herra lät wt stryka sit skyldh 
wapn oc lät mala sancta anna i stadhen Lg 3: 680.
utsträkkia, v. [Mnt. ütstrecken] utsträcka, wakte 
thu thinna föter ey lenger wtstrekkir än som skin- 
fällen räkkir RK 2: 1873.
utströia, v. utströ, kringsprida, aterdrager han til 
sik alla the vsla sieler han för vtströyadhe LfK 238.
utströma, v. utströmma, i skaror utkomma el. utgå. 
vtströmado beniamyns söner gynom portana MB 2: 
135. ib 136. Jfr ströllia ut.
utstädllia, v. utarrendera, bortstädja. när han wt- 
städhir goozin VKR 32. — part. prêt, utstadder 
(-städdher), stäld, som råkat i ett visst tillstånd el. 
förhållande, j sielffwe ware fförsth illa wthstäddh 
(hade råkat illa ut) och fflere met FM 130 (1502). — 
Jfr städhia ut.
lltstämiia (-stämpna), v. L. uppbåda, befalla att 
infinna sig. sidhan loot han wt stämpna alt thz folk 
han liafdhe ouer ämpnä Fl 2076. the . . . haffue vth 
stempdh nogrä köpstedzmeu och bönder ther rese med 
thöin ESI1 20: 226 (1507). — tippbåda till härfärd el. 
leding. sitli folk loth han vtstämpna thz mesta han 
haffde ämpna RK 2:351. — Jfr stämna ut.
utstäukia, v. utdrifva, afiägsna? siäflikhetin göme 
i os gudz liknilsa biläte än vredhin vtstänke (motsv. 
ställe 1: 280: fortakir) thz MP 2: 212.
utsullill, p. adj. utsväld, uppsväld, uppsvullen. al 
the rwmon som förre waro wtsullen the waro nw hel- 
brigde oc osullen Lg 3: 378. hwru een wtsullen fik 
bötir ib 381. han är wth swllin innan kytino LB 3: 180.
utsulna, v. utsvälla, uppsvälla, ä tlies mera han 
drikkir . . . thes mera wthswlnar han oc wthbläsis LB 
3: 180.
utsupa, v. [Fdan. udsube. Jfr Mnt. utsupen] supa 
i sig, insupa; dricka, tha taker han badha nistunar 
wt super lithit aff och ser huru honum gätz aat 
AS 60.
utsurin (-soren L. -sworen L. -suoren), p.
adj. L. med ed förklarad bi/tog, dömd biltog el. fred­
lös. han är forwnnen ok vtsuoren mäth rikesens rät 
swa at han eigh agher i förnämpdom rike äller landom 
vara äller fridh hawa BtRK 32 (1359, orig.)
utsyälta, v. [Å. Dan. udsvælte] svälta ut, uthungra. 
läth väspacianus byggia krink om allan stadhin oc 
wilde them vthswälta ST 363.
lltsyil, f. 1) seende el. skådande utåt. huru systr­
ana skulu haffua sik j atirhalle aff mykle wtsyn j 
kirkionne Bir 5: 68. systrana skulu haffua enfalla oc 
ödhmiuka wtsyn gynom grindena wt j kirkionna ib. 
haffuandis atherhald aff . . . forwitne wtsyn wm kirk- 
iona ib. hwru gran thu wast om tliina wt syn, än 
nw seer thu gönom hwaria spryngio LfK 143. 2)
utseende; uppsyn, gnizlandis tändherna moth henne 
mz grymme wtsyn Lg 3: 405.
utsiilia, v. L. utsälja, ath inthet salth vtsällies 
skall her in i rich it . . . vthan i skeppetall T1S1I 20: 
iss (1507). Jfr siilia ut.
utsända, v. L. 1) utsända, af sända, konungin 
aff danmark haffde wtsänt marga hälada stark the til 
swerikis tradhe RK 1: 2647. the . . . wtsändo twa af 
sino radlie til hans Gr 261. ib 282. MB 2: 58. MD 329. 
at enge questores eller biddara wthsendins ... til 
ath tiggia Bir 5: 131. the som wthsende wardha ath 
köpa fä oc fisk ib. the som finnas at wtsända wan 
frägda breff ällir älskogha breff til wärdz folk ib 52.
— utsända, utrusta, enä reysu vt sända a mot gupz 
owinum SD 5: 566 (1346). ib 478 (1345, nyare af skr.).
— lemna ut. noghot intagha äller wthsendaj trägaardh-
enom Bir 5: 133. 2) gifva från sig, släppa från
sig. fiskane samanlekande j hafweno vt sända (emittunt) 
siin frö Bir 1: 257. — gifva från sig, uppgifca, låta 
höra. han . . . vtsände älla vtgaff eena grötelica röst 
aff jnnarsta hiärta (vocem ex imo pectoris . . . emisit) 
Bir 2: 133. KL 186. altidh hiärtans sukkan wtsändande 
(emittens) Ber 96. — Jfr sällda ut.
utsätia (-sättia), v. [Jfr Mnt. ûtsetten] L. 1) 
utsätta; sätta el. försätta (ngn i en viss ställning), 
ställa, aktom siälena wara . . . wt satta i M wadhom, 
tusandha omsorghom LfK 45. — vadhelika utsätia, 
sätta el. bringa (ngn) i en farlig ställning, thu hafwir 
. . . thik sielfwan wadhelika vtlisat ST 458. at i wilin 
mik swa wadhelika wt sätia mothe gudhi, at iak skal 
brytha mitli lyffte oc häloga akt Lg 3: 271. then landz- 
ende findlandh, som nw swa vadeligo wtsetter är I1SH 
18: 13 (l494). 2) placera, deponera, aff tolko wtsatto
godzse LfK 13. 3) pantsätta, forbyiipande . . . pessä
vara skipan äller pant at hindrä. qwäliä. äller til nokra 
handa skuld at giäldä med utsätiä SD 5: 567 (1346). at 
. . . min son henrik skal äghnte aff thesso sino mödh* 
erne sälia, wtsätia älla legholata swa länge iak liuer ib 
NS 1: 678 (1407). ib 97 (l402). FH 3: 39 (1444). piltin 
. . . vtlisatte sith gooz oc salde ST 234. — utsätia sik, 
1) utsätta sig, gifva sig. hwilke . . . wtsatto sik j 
dödhin j twsanda liffsins wadha Su 360. 2) utsätta
sig, blottställa sig. ffor thy at iak mik swa darlika 
vthsatte ST 528. 3) hängifva sig. sik utsättia mote
skiälum til alla odyghd ok wådha KS 44 (u2, 47).
Jfr sätia Ut. 
utsätiiing-, /. L.
utsökia, v. L. 1) utsöka; taga reda på; lära 
känna, i stormenom wthsökis (dignoscitur) styremann­
en Su 120. — taga reda på, utforska, huat iönlikit 
skyltis in prouerbiis tlia wtsökto han (occulta prover- 
biorum exquirebat) Su 223. 2) utsöka, utkråfva,
uttaga, alt thz tho atto lian vtsökte RK 2: 1013.
uttaka (-taga), v. L. 1) uttaga, borttaga. 
tedhe them hwar stenin ok iordhin war vttakin KL 
85. 2) uttaga, hämta, i samma hwss som wi honörn
nw vttaga BSH 3: 80 (l455). 3) taga, hämta, hok
thessiu är uttakin modh fåm ordom af thorn hokum 
wise mästara hafva giort um styrilse kununga ok 
höfdinga KS 1 (l, l). mz ... tolkom ordhom w kär- 
leksens fathabwr wth taknom (assumtis) Su 104. — 
Jfr taka ut.
uttala, t>. tala ut, tala till slut. för än han haffdhe 
wt talath will MD 189. SO 78.
lit tap P a, v. [Mnt. ûttappen] uttappa. vm aile then 
win och drök soin tyle haffuer hantert oc vttappet i 
kelleren SJ 326 (1465).
utteklia, v. [Mut. ûttêkenen] 1) utmärka, an- 
gifva. j them stadhenom, hwilkin tik ... är wttekn- 
adher (demonstratus) Bir 4: 44. tässe äru ekke the 
fatighe, som jak wtteknadh haffwir (designavi) j minne 
last ib 52. haffde sanctus tytus . . . wtteknat sancti 
pauli skapnath och skipilse badho til hans kropp oc 
iämwäl hans änlite för folket Lg 3: 155. 2) beteckna,
vara en bild el. förebild af. thu . . . som är the samma 
oc fore loffuadha sannindhin, som archin wtteknadhe 
Bir 4: 104.
uttriisla (-adher), n. genom beskattning el. i skatt 
uttaga, hwru richit skal sidhen forswaris tha alt är 
wttreslat IISU 20: 206 (1507).
uttiilia, v. [Jfr Mnt. uttellen] uppräkna, tiwghu 
mark gull han ther wt talde Fl 283.
UttÖlUA, v. 1) uttömma, göra tom (på), frigöra 
(från), thz täkka lekanet . . . rensath oc wthtömt (pri­
vatum) atf allom kötlikom och wärdzlikom älskogha 
Su 103. 2) uttömma, (genom tömmande) aflägsna.
wt töma kärleken aff hiärtano IfK 211.
uttlliäna, v. [jfr Mnt. ûtdênen] uttjena, tjena till 
slut. for än han haffuer sin läraar sinom hosbonde 
wth tient SO 84.
utthrykkia (-thrikkia: -thrikkias SD Ms 2:
223 (1409)), v. [Mnt. ûtdrucken] L. 1) utpressa. 
olio präs ther lumbardha ärwodhadho at vtthrykkia 
oliona KL 46. then laghin thu ther wththrykkir LB 
3: 34. 2) uttrycka, utsäga, hwart ordh fullelika
wttrykkiandhe LfK 69. eyngen människie twngha kan 
teth . . . wth trykkya Gers Ars c 5. Lg 3: 236, 
319. — uttrycka, uttryckligen nämna, omtala, tillkän- 
nagifva, angifua. alla wara gardlia oc goodz ok äghe- 
dela som ikke wthtrykkis (exprimuntur) j thetta breff 
SD 1: 444 (öfvers.). ib NS 2: 223 (1409). al the werlz- 
liken thing, som her i wcrldinne hanteras eller göras, 
the ära glömskeliken . . . wtan the waren meth gotha 
manna brewa och inscighla bewisning ytirlika wttryght 
ok forwarath ib 228 (1409). laten them sin welia ganz 
vttrykko RK 2: 8283. VKR 45. seal wtskilias oc wt- 
thrykkias förr än noghar takx til systir at hon seal 
blifua j them stadganom til dödhra dagha ib 10. 
blyghis ey at wttrykkia (exponere) hanom, thz han 
haffwir warit menoghetinna röffuare Bir 4: 113. här 
wttrykkis huru josue sände speyara til ierico MB 2: 
5. nu se thu huru sannelica propheten vtthrykte hwilke 
idhre gudha ära Lg 3: 208. som hans köpebreff ther 
om y termera vttrycker och innahaller BY II 1: 275 
( 1477). — framställa, redogöra för. henne wtthrykkia 
oc skälicha berätta the ärinde som tha widhirfara 
VKR 33. skal reglonna scriffuare wttrykkia (exponere) 
sanna ödhmiuktz trappor Bir 4: 49. — angifva, be­
stämma, föreskrifva. christus wttrykkir här prästanna 
taal Bir 4: 24. ib 23. christus wttrykkir (déterminât) 
här j hwilkom daghom oc huru nwnnonor magho tala 
widh gaddrana mz wärdz folke ib 14. seal wtskilias 
oc wtthrykkias hwat hellir the sculu blifua wtan forc 
. . . ellir vm än the sculu bidha eptir at in koma j 
inlykkith VKR 10. — (?) nw woro ther somme som 
sa vttrykte RK 2: 8183. — Jfr thrykkia ut.
uttliydhilse
uttliröta, v. uttrötta, utmatta, vth thröttho (debi- 
litabant) the alla som the kwnno inna MB 2: 172.
litt hrötter, p. adj. Uttröttad, utmattad, mz laatnom 
... oc aff bradhe soot begripnom oc myklo ärffuode 
wttröttom Bir 4: 64. vanskadis henna siäl swa som 
til dödheu vttröth (lassata) MB 2: 121. ib 93, 226.
uttlmngil, v. [Jfr À. Dan. udtvinge] 1) ut­
pina, plåga, qvälja. the wthtwingados (affligebantur) 
swa som sultne warga aff otrolikom hwnger oc olide- 
likom törst Su 126. — utpina, utmärgla, syntis ia k 
swa gammal oc vttwingadher, som iak haffde warit 
fämtio äller sextio aara gammal, än tha at iak war 
ey mere än xxx aar gamal Skr. t. uppbygg, s. 148. 
2) utpressa, utkrama, the äruodhadho starklika, oc 
formatto enkte wthwinga aff olionne KL 46. suasom 
hudhin vare aff flaghin oc benin sat j stok älla präs 
at märghin skulle thäs hällir vtthuingas (extorque- 
retur) Bir 2: 179. — bildl. thässe ordh in äru suasom 
oloa thy skulu the blötas oc trudhas ok vt thwingas 
oc pressas ... aff afwndz siukom Bir 3: 217. 3)
utpressa, tilltvinga sig. swiklica vt thwinga pänninga 
Bir 3: 308. ib 309. skatta som the vt thwinga aff os 
mz wredhe oc owiruälle ib 472. — aftvinga. tolket 
loff kallas mala licencia, thz är onth loff oc oskä- 
liket, oc thy hwat hälst swa oskäleka oc trättelika 
wttwingas aff förmannen, thz är wtan loff oc eygeth 
LfK 11.
uttllYillgail, /. utpressning, utkräfvande. thz som 
är mz nakre wränge vtthuingan (exactione) aflat Bir 
2: 163.
utthydlia, v. [Jfr Mnt. iitduden] 1) uttyda, 
förklara, gifva tydning el. förklaring öfver. han . . . 
wtthydhir scriptena for them Bo 233. hon ... vt 
thydde hanom the hälgho script KL 80. ib 274. Bo 48. 
wttydandis gudz ordh äptir sinom wilia Bir 4: 70. 
här vtthydhas ok sighias faghir liknilse Bir 1: 61. 
huru iohannes baptista vt tydhir the prydilsin ok 
hwat the tekna (quid . . . designatur déclarât) ib 94. 
ib 262. huru saneta agnes vt thydhir brudhine een 
licamlik vaghn ... ok vt thydhir en annan nndelikin 
vaglm ib 3: 327. ib 331. — tolka, öfversätta. twe ma- 
chabeorum bökir vttydde ... aff brodher jöns budde 
MB 2: 328. ib 214. 2) framställa, redogöra för,
omtala, petrus . . . wttydde thorn wars herra ordh 
oc vilia Bil 106. at ban vt thydhe (exponat) thesse 
saman scriwadho ordhin granlika for sinom fadhir 
Bir 1: 179. 3) utsäga, uttrycka, thz hon gitir
ey wtthyt mz sinom ordhom Bo 40. tliera söta liudh 
ok sang omöghelikit är at begripa mz sinnom älla vt 
thydha mz ordhom Bir 3: 471. — Jfr f>yj)a ut.
lltthydllilse, n. pl. 1) uttydning, förklaring. 
tliolik wtthydhilse (expositiones) sta äkke alla stadz 
väl i bland thänkilsen Bo 64. hälgho kännefädhra 
vt thydhilse (explanationes) j scriptinne Bir 2: 45. nar 
mästir mathius giordhe vtthydhilse (glossabat) owir 
apocalipsim ib 3: 205. at han vttydilsen tik sighie wppa 
sin jnbwndna ordh ällir gaatha MB 2: 115. eth een- 
falt ordh . . . huilkens wthydilse (declaralionem) iak 
högelika begärar Su 80. af . . . syninna wtthydhilsom 
Gr 295. 2) framställning, berättelse, thz findz j
iheremie vttydilse (in descriptionibus 1eremiceprophètes) 
MB 2: 283. 3) betydelse, thu . . . wil wetha mith.
utthydhiiing 892 iitvidhilse
nampn, oc thäs saker oc wth tydilse (raiionem et in- 
terpretationem) Su 77. ib 78, 303. Bir 4: 92. — mening, 
innehåll, min ordh skulu ey j obegriplikom wttydhils- 
om (sensu), wtan j begriplike oc wndirstandelike wt- 
tydhning (sensu) wppinbaras ällir kwngôras Bir 4: 91.
utthydhiug, /. = uttliydlining 1. MP 2: 59, 6i 
O. s. V.
lltthydlming (-ig),/. 1) uttydning, utläggning,
förklaring, framsäthia thäs dagxsins läst oc henna 
wttydhning (expositiones) Bir 4: 74. MP 2: 132, 146 
o. s. v. drömen oc hans wttydningh MB 2: 90. gaath- 
annes vttydningh ib 116. wtthydhningin (glossa) owir 
thz Bo 20. som wtthydhningin sighir ib 159. 2)
mening, innehall, min ordh skulu ey j obegriplikom 
wttydhilsom, wtan j begriplike oc wndirstandelike wt­
tydhning (sensu) wppinbaras ällir kwngöras Bir 4: 91. 
rachel . . . wndherstodh snarlika alla wt tydhnig i 
the hälge skrifft Lg 3: 435.
uttllällia, v. [Jfr Ä. Dan. uththandhor] 1) ut­
tänja. han tok . . . pärgmanit ok wilde vtthänia KL 
81. 2) utspänna, strängiana i harpom iämt oc lik­
leka wthtande Su 173. 3) utsträcka, genom sträckande
pina. för eena hudh the them wth tande EK 3: 703. 
vardh hon . . . vtthand ofwer et hiwl KL 316. nw är 
var herra ihesus korsfästir oc swa wtthandir (exten- 
sus) a korseno. at talia mattin al hans been Bo 200. 
the grymmo pinara ... wt thando först hans höghro 
hand Bir 1: 30. see . . . arma oc axlana grymelika 
wthanda Su 38. Bir 1: 135, 2: 17, 133, 3: 78. Ber 283, 
284. Su 39, 404. — Jfr tllällia ut.
uttllörkail, f. uttorkande. Gers Frest 24. 
utyadhij m. gräns för utegor el. allmänning; om­
råde som tillhör utegor el. allmänning? mä|) allo thy 
som här nordhan fore thässom forscripnom ramärkom 
ligger . . . mädh öiom skäriom oc holmom. swa langt, 
som wart häradhe östkind hafwer haft längxt wt- 
wadha i hafwit VAll 24: 326 (1377). afhende jäc nw mic 
. . . the forma syw fierdlniugx attunga jordh . . . 
meth . . . fiskeuatnom oc wtuadhum oc allom androm 
tillaghum SD NS 1: 466 (1405). ib 545 (1406). Intyg 
om en häradssyn angående rågången mellan ”Tiusta 
utuada oc gamble bysens utvada i ukna i skogom oc 
fiskevatnom” (17 juni 1482; enl. uppgift af Bibliote­
karien C. G. Styffe). Häradssynsdokument utfärdadt 
å tinget i Gamla Vestervik om två byars ”utvada innan 
gardz oc utan” (16 juni 1482 ; i biskop Braslcs regi- 
stratur i Riksarkivet; enl. uppgift af Bibliotekarien 
C. G. Styffe). (Samtliga anf. ställen förekomma i ur­
kunder från Östergötlands lagsaga.)
utyaglia (-waaga), v. våga, iitsätta (för fara). 
redhoboen vtwaaga badhc siäl oc licama för landzsens 
bestand och bätzsta MB 2: 324. Jfr yilgha ut.
lltyal (-wall), n. 1) utväljande; hänsynsta­
gande, anseende (till person), partiskhet, ey är per- 
sononna wthwal (acceptio) när tik Su 92. 2) ut­
vald hop? vplyptom gudz vtwall j waro folke (eriga- 
mus dejectionem populi mei; trol. har öfversättaren i 
st. f. dejectionem läst electionem^) MB 2: 228.
utval ? m. utländing? tlia baffde the bokene nomet 
swa thz the for klärkä wtuala (för ok wtuala? Danska 
texter hafva på motsvarande ställe och sa for vale, 
oc saa walæ) kundo mästerliga tala Fl (Cod. C) 147.
utyarjia, v. L. 
utvarj>er, m. L.
utvaxa, v. uppväxa, uppspira, eon telnung ellir 
spruti skal vthwaxa aff iesse roth ST 205.
utyidha, v. L. 1) Utvidga, vidga, iak . . . wt- 
widde källo stadhin Lg 823. wtuidhin idhor blomstir 
swasom 1 il ian (förete flores quasi lilium) Su 326. — 
utvidga, göra vidlyftigare, thätta oc tholkit mera 
thässo likt mat thu thänkia af piltenom iliesu. jak 
gaf tik tilfälle. än thu mat thy fulfölghia oc thz 
wtuidha som tliik thäkkis Bo 15. ib 171. — utvidga, 
göra vidsträcktare el. större, föröka, vtwidha (dila- 
tare) sit fädhirne Bir 3: 312. wppa thz at han wt- 
uidde (för wtuidhe? dilatet) sinna godhetz sötma oc 
bewise sin kärlek ib 4: 99. huru han moghe vtuida 
(ampliare) min hedhir ib 1: 133. for thy at människian 
owir matto lustas i hedlirenom. ok hawir vmsorgh huru 
hon skal han beuara ok ökia ok wtuidha Bo 95. wt- 
uidde sina mildhet oc nadher Su 357. — öka, gifva 
tillväxt åt, stärka, tlier til at han matte foröka oc 
wtuidha tlietta thit hälga oc andelika hionalagh oc 
hugnelika troloffwan Su 359. 2) utbredaf utsträcka.
wthuida (expanders) mina fruktsamma grena oc qwista 
Su 160. the vtuidha (dilatant) sina giri til alla Bir 1: 
193. 3) utbreda, framlägga, the wt widdho (expan-
derunt) theras böker ther gudz lagh jnnan stodho MB 
2: 229. 4) utbreda, utsprida, wtuidha hänna loff
KL 362. vtuidha sit nampn owir alla världinna Bir 
2: 207. MB 2: 16. uthwiddhe iak mina godha Iwkt 
Su 18. christi ewangelium wthwidandhe ib 146. ib 
346. wtwidh the samma mina högtidh thz mästa thu 
formaa Lg 3: 59. ib 51, 53. — utsprida, kringsprida. 
här är enna handa folk vtwith (dispersus) owir alt 
idhert rike MB 2: 184. — utyidha Sik, 1) ut­
vidga sig, tillväxa, af nutinne hulkra skaal som wäxe 
ok vtuide sik vtantil äptir thy som kärnin vtuider 
sik ok växe innantil Bir 1: 330. 2) utbreda sig,
sprida sig. thesse thry eldane vtuidho sik lankt ok 
vidhelika Bir 1: 370. bladhin vt vidho sik owir alla 
hympnanna högdh ib 175. wt widdhe sik theris sken 
owir all bärgh MB 2: 238. een Jithin källa vaxte j 
största flodh. oc vtwidde sigh j mangha bäckia ib 
196. — utbreda sig, utsträcka sig. kärlekin vtuidhir 
sik til alla dygda gerninga MP 1: 23. nar männ­
iskian enkte leffwir sik siälffue aff sik wtan wtwidher 
sik til alla dygdh oc fulkomplighet (quando homo 
nihil sibi de se relinquit, sed ad omnem virtutem et 
perfeetionem se dilatai) Bir 4: 98. — refl. lltvidll- 
as, 1) utbreda sig, spridas, the vtwiddos (ascende- 
runt) owir wärldinno bredhet MB 2: 365. at hans ordh 
skull ii vtuidas vm wärldinna Bir 1: 178. ib 179, 375. 
hans dygdeliga frägd wt widdes alla wäghna MB 2: 
303. win hwilka thenna thin stora kärlek oc thin ande­
lika tilfästning matte wtwidas nyom gudz wenom Su 
358. 2) blifva känd. hans hälga skinandhe liffwärno
wtwidhes ower alt laudet Lg 3: 265.
utvidliilse (-else), n. pl. 1) utbredande, till­
växt. i gudz heder och sanet henriks till theras tiensts 
uthwid helse FM 39 (1417, nyare af skr.). — tillväxt, 
ökning, fore tassa bryllopsins ökilse oc wtwidilse 
(d. v. s. för att antalet af dem som förenades med 
den himmelske brudgummen måtte ökas och tillväxa)
ut vid lining 893 utvälia
Su 360. 2) utbredande, spridande, solen . . . wardher
synleken om sins skens oc klarhetz wfchwidilse Su 107. 
til ... tronna wtuidhilsa Bir 4: 346. 3) förströ­
else. samman sanka thins hiärtas wthwidilse (disper- 
stones) Su 167.
Iitvidliiiiiig*^ f. = utvidliilse 1. for siälinna 
helso oc tässe bryllopsins ytherlikare wtwidhning 
Su 360.
utvinna, v. (slutligen) öfvervinna. at waar ända­
lykt snarliga ändas mz swärde. häller än wi skulom 
här wtwinnas j törste MB 2: 157.
utvisa (-wiisa. wtuissa: -er SO ii6), v. [Jfr 
Mnt. ûtwisen] 1) utvisa, utskicka. seal oldermanen 
then vnga broder wtuisa för dören SO 105. ib 98. 
näptalim skal wardha en wtwiister hiorter (cervzis 
emissus) MB 1: 266. — utsända, bortsända (i ngt upp­
drag). med dat. thu wakta här qwar ok haff liisa thu 
ma stundom wäl androm wtwisa Al 2080. 2) utvisa,
gifva till känna, som . . . scriptin wtwisar mädlier 
skäl Al 24. epter thy hans opna breff vtuisar Jyuslica 
SV NS 1: 14 (l40l). ib 18 (1401, nyare af skr.'), 30 
(l40l), 31 (l40l). MB 2: 262. — gifva till känna, före- 
skrifva. som landz lagh wt wisa SV NS 1: 8 (1401). 
SJ 11 (1423). 12 (1423). BtFH 1: 160 (1567). VKR 32, 
38. SO 49, 51, 116, 118, 193. Vi 292. för thy theras lagh 
swa wtuisto, thz födde qwinnan ena dotter, tha skulle 
hon jun an Ixxx dagha ey jngaa i templet, oc födhe 
hon son, tha ware thz hälfftena mine Lg 3: 623. alth 
thet skran utuisar SGG 128. — Jfr visa ut.
lltvisilse (-else), n, pl.f utvisande; föreskrift. 
epter saneti saluatoris regla wtwiselse FBI 3: 31 (1443). 
äpther laghannas wtuisilse Lg 3: 623. SJ 176 (i449). 
ntvist, /. — utvistar hus, n. L. 
lltvrak, n. det som utkastas; af skrap, han . . . 
giordhe . . . sik fulottan oc eet wtwrak af allom 
(reddebat se vilem et abjeetum omnibus) Bo 30. wt- 
kastadher oc wtwrakin aff allom swasom wärldinna 
wtwrak (tamquam purgamentum hujus mundi factus) 
Su 350.
utvräka (-vraka), v. utdrifva) utköra, wt wräkin 
aff paradiis Lg 89. swa myklo starkare äru the (fre­
stelserna) och wardha thäs wansamare at wtwraka och 
winna Ber 181. exorciste, hulke som . . . v tu raka dyäfl- 
ana MP 2: 60. ib 30. KL 378. MB 2: 374. martin us 
beddis ingang for valentinianum ... ok ward en tima 
wt wrakin Bil 631. —fördrifva, undanskaffa, qßägsna- 
wthwraka oc wthköra ofwirflödogha wät.zkona aff kropp- 
enom LB 3: 176. wtwraka harm och wredhe af sino 
hiärta Ber 109. wtsopin oc wtwrakin oreenlicheyt aff 
clostreno VKR 24. MB 2: 271. hört kastado the oc vt 
wroko aff allom synom landz ändhom alla främandha 
affgudha beläto ib 104. — part. prêt, förkastad, för* 
aktad, wtkastadher oc wtwrakin aff allom swasom 
wärldinna wtwrak Su 350. — föraktlig, han . . . räk- 
nadhis som wtwrakin fwl skiptingir (vi lis et abjeetus 
reputabatur) Bo 30. här til hawir han ödhmiuklica 
vmgangit swa som onyttir ok wturakin (abjeetus) ib 
38. — Jfr vräka ut. 
utvädhia, v. L.
utväglia? (vtweigä), v. [Jfr Mnt. ûtwegen] ut- 
gifvay sälja? thz gudh honom au lat han thz äya 
tliinnä siel skall tw ey so illa vtweigä at thw matte
nokot aff thy faa MV 90 (i en för Norrmän skrifven 
kodex). Jfr vägha Ut.
utväglier, m. [7s/. litvegr] L. 1) utfartsväg, väg 
j)å hvilken man kan komma ut från ett ställe, vol o 
. . . quod curia runby libero habere possit commoda 
sen exitus qui wlgariter dieuntur vtuéghir in aquas, 
ad pascua, uel in siluas SV 2: 361 (1302). renso wt- 
uäghin som aff gruuone gaar PfN 135. wthwägana 
at borth föra oc wtkasta träkken ... aff andeliko 
clostre (meatus educentes sordes claustri) LfK 121. 
2) utväg, medel (att komma ur en svårighet el. nå 
ett mål)] sätt. swa som hon hafdhe varit the quinna. 
ther ey hafdhe stor mon vm varit oc änga andra 
wtuägha vist Bo 5. andra wtuägha (aliud refugium) 
weet iak mik hwarghin hawa ib 75. nar apostlane
visto ängo (för -n) wtuägha hwar the matto fa
nakat äta ib 125. ib 161, 206. ey haffwandes andra
wthwäghä eller reddingh FII 5: 23 (1464). FM 207
(1504). tå leta huar sik nokron vtvägh til at wäria 
sina willo ok olydlino KS 50 (128, 54). vm thet mål 
han wardr åtspurder, är fast iauande ok ouist, ok 
hauer många vtuäga, huru thz må wara, tå skal han 
lenge ok wäl sik vmhuxa huru thz mål må hälzt wara 
(quanto pluribus modis fieri potest et quanto minus 
habet certas et determinatas vias, tanto plus per tern- 
pus est consiliandum, ut de illis viis facilior et melior 
eligatur) ib 72 ( 175, 78). 3) [Jfr Fnor. ütvegr, ut­
löst] utmark? tw marohland jord . . . meth allom 
tillaghom . . . seogh ok wtuäghom SV NS 1: 107 (1402). 
ib 153 (1402), 276 (1403), 378 (1404). thessom fonda godzs 
tanglia oc gillinge oc arta, meth allom tillaghum . . . 
meth qwärnnom oc qwärnastadhum, fätompttom oc 
vthväghum ib 562 (1406). niclis i bobergh gaff for:de 
domkyrkio i vestraaros thry örisland iordh i oorby 
... oc thry örisland jordh i steenby . . . eth halft 
örisland jordh i bolsadhe oc ther meth eth örtogh- 
land jordh i täby . . . meth akrom oc ängiom, skogh- 
om, fiskeuatnnom oc meth allom wtuäghom ib NS 2: 
47 (1408). alth thettä fornempdä gooz . . . met .. . 
hiordhgangom oc met allom androm vtuäghom oc 
tillaghom VV 3: 9 (1369, nyare afskr.). mit rätte 
arffua godz m1/a carp land i aker och ther effter i 
eng skog fämark fisk vatn och alle andre tillagwr oc 
wtwägaa FBI 5: 207 (1512). Flere af de anf. ställena 
böra kanske föras till 1.
utvälia, v. L. utvälja, välja, bestämma sig för. 
badho thöm frälsa fara oc wtwälia hwilkin wägh tho 
wildu Bil 236. thetta är thin hwila äwerdhelika, ok 
här scalt thu byggia äwerdhelika thy at thu vtwalde 
hona KL 121. ib 122. thänne dagliin ... i hulkom 
gudh wtualde göra swa stoor vndarlik thing Bo 1. 
gregorius wtwalde lifua siuker j dröfuilsom allan sin 
alder lielder än brinna twa dagha j skärlso eldh Bil 
716. huro the som budhne varo vtuälde at sithia 
frammarla (primos accubitus eligerent) MP 1: 305. han 
. . . wtualde sik ok sinne modhir . . '. swa näppan 
fatikdom Bo 21. nakor wtualde sik at wäria cristna 
tro Bil 619. — välja, utse. i vazstena klostre, ther iak 
wtuäl min lägherstadh SV NS 1: 227 (1403). at han 
skulle wtwälias förestaa qwinnotiänisteno Lg 294. 
biwdhande aposlom . . . hulka han vtvalde KL 131. 
wtualde konungin af sinom bäzsto mannom sextan
utväliare 894
höfdhinga Gr 309. j andro rikeno vtuäls konungir mz 
arfs rät ok j andro äptir folksins godhuilia Bir 3: 
401. sandir arfwinge vtualdis ey ib 402. the som vt- 
ualdo ib. vtuäle the bäzsto aff allom ib 311. gud vt- 
uälde fatika j tesse värld MP 1: 291. han wthwäl til 
häloghet them honom täkkes Lg 3: 276. — part. prêt. 
utvalder, utvald, utkorad. wtwalde förste waro twe 
RK 1: 1223. kom miin wtwald brwdh Lg 39. han är 
mik eet wtualt kar thär til at han seal mit nampn 
frambära for konungom Bil S97. capitenaren . . . han 
skal wara wthwahldher blandh twsnnda yppasta män 
PM l. — utvald, utsökt, thu ... wilt hawa vtwaldan 
kost KL 79. drukko besta oc vthwaldasta wiin ST 
221. alla främasta oc vtwaldasta män MB 2: 148. for 
alla the enda oc wtualdasta Su 358. — Jfr välia lit.
utväliare, m. 1) väljare, valman. j thera vt- 
uäliarom Bir 3: 401. 2) en som väljer el. gör ur-
val. gudh är ey personanna wthwäliare (gör ej afseende 
på person) Sic 3.
utvälilse (-Uällilse), n. pl. och f. utväljande, 
val. siälffs uiliandis vtuällilse (electio) goz ok ilz Bir 
3: 152. var thera vtuälilse (electio) mot rätuisonne ib
401. at äldre sonin atir take arff riki t ok yngre sonin 
komi til vtuälilsa ib. jak sighir thik äptedöme aff 
twem rikom j andro är vtuälilse ok j andro arff ib
402. hwar vtuälilsin är ib. — utvälilsa Hog'll tid ll, 
f. högtid med anledning af ngns utväljande, valhögtid. 
sidhan hans wtuälilsa höghtidh var haldin Gr 309. — 
utvälilsa rike, n. valrike. yngre sonin är takin j 
arfs rikit thän äldre sonin j vtuälilsä rikit Bir 3: 401.
utvälla, v. [Fdan. utvællæ] framkräla. swa at 
madhka vth wollo oc flutu aff hans omila lykama ST 
538. Jfr Välla Ut.
utvärtis (utvörtis), adv. och adj. [Fdan. ut- 
vortes. Jfr Mnt. ûtwerdes och ûtwordes, ûtwort] A) 
adv. 1) ute, utom hus, utom ett visst område el. en 
viss krets, en aff hennas tiänarom, som tilsyn haffdhe 
wtwertis om hennas bohagh Lg 3: 305. dröffdhos the 
oc klagadho her om jn byrdhis, oc sidhan wtuärtis 
mz folket ib 296. 2) utvändigt, i det yttre, utvärtes.
som kroppen til wäxte wtwörthis, swa tilöktes henne 
gwdelika oc dygdhelika gärnigga i siälenne jnwörtes 
Lg 3: 278. hennas klena iomffrulika kropp sagho the 
wthwörtis holdhan mz purpura oc silke, än jnuörtis 
war hon sarghat mz riis ib 283. — utantill, utanpå. 
wm swa illa hände pa résonné ath gotzith tarffwadis 
kastas offwer bordh j traangom, aller skipith löpa j
va{)
landh oc stöta ther tolkith dyrth gotz waare lön lika 
jnwertis lagth, tha skal ey annath gotz räknas wtan 
gotzit som wthwertis war kwngiorth PM xiv. B) 
adj. yttre, utvärtes. hälga gudz tiänirska, som jnuörtes 
i siälenne war j fördh christum. aktadhe ekke om wt- 
wärtis klädhabonadhen Lg 3: 405.
utäglior, f. pl. L.
utälta, v. [A. Lan. udælte] utdrifva, fördrifva. 
wt älta han af klostreno KL 239. swa som konungir 
aff sino eghno rike vt ältir ok wt kördhir Bir 1: 4. 
Bil 115. Gr 260. tha han (o: war herra) satte gömo 
fore paradi is sidhan adam war wtälter fore syndina 
MB 1: 107. fördriffwa oc wt älta rettlie iwdha som 
sik ey wille wndirgiffwas hedhningom ib 2: 222. vtältiu 
j mik smälica Bir 3: 290. swa som gestir vt älter af 
mannom ib 1: 159. ib 2: 242. christus som athertaker 
wthälta (qui est receptaculum expulsorum) Skr. t. upp- 
bygg. s. 73. jak vtälte dyäfwlin MP 2: 60. Bir 1: 370. 
thy at iak ey wtälte etrith, hwilkit iak matte ropande 
wtälta Ber 227. nar the (lasterna) wtältas ib 19. Jfr
älta ut.
lltältilse, n. pl.? utdrifvande. diäflanna vtältilse 
Bir 3: 384. äfte lastauna wt ältilso KL 257.
lltällgi, n. L. utäng, aflägsen el. utom hägnad be­
lägen äng. i tomptum oc wtängiom SD NS 2: 134 
(1409; kan föras till ett utällg*).
Utödlia, v. 1) utöda, ödelägga, göra öde, utblotta.
bliffuer landet vt ööt ffor hästa FM 542 (1512-13). 
2) utrota, wtödha oc fordärffwa jwdzska folket MB 
2: 196. them vthödha som fördarffuodho wärldena ib 
350. wordo the alle mz grymasto dödh oc pynom wt 
ödd ha ib 223.
utöiar, /. pl. L.
utösa, v. 1) utösa, gifva fritt lopp åt. iak sigli- 
er at hans tunga wtöser alt thz som hans samwit 
löser Al 6629. 2) uttömma, ey til bör . . . idher
mz manghom psalmum at kränkia idher sinnen, oc 
wtösa gudelikhetzsens anda LfK 67. o mz liuat värk 
thu pynadhis nar thw wthöste allan thik Ber 285.
uthet, se othet.
UYau, se OYail.
uver, m. [/s/. ufr] uf. en vuir (bubo) sat ofwan j 
träno Bil ill. ST 372, 373. MB 1: 359.
uvermag'hi, se ovormagiii.
uxe, se oxe.
uxla, se oxla.
uäfli, se ofäfle.
Y.
Va, interj. ack! ve! ss uttryck af smärta el. sorg. 
tha ropadhe allä we och wa (Cod. A vali va) Fr (Cod. 
B) 2386. han . . . sagde segh bade we oc wa MD 8. 
göksholm ropadhe badhe wa och we at the gärning 
skulle skee ib 387. — i den efter Mnt. we unde wach 
bildade förbindelsen wa unde wach, the ropadho wa 
vnde wach ther widh Al 1584. — Jfr vacll, vali- 
va, ve.
va (wä (i rim med vtga MD 65)), f. smärta, lidande.
aui liuath mith liierte er we oc wa MD 40. huat gudh 
tolde we oc wa ib 38. han haffde tholt slagh spot we 
& wä ib 65. Jfr Ye.
Vach, interj. 1) tvi! ss. zittryck af hån. somlike 
sighia vach. see. han som nidhir siar gudz mönstir Bo 
201. 2) ve! o! ss uttryck af smärta, i den efter
Mnt. we unde wach bildade förbindelsen wa unde wach 
Al 1584. Jfr va.
va{), n. [Isl. vad] vad, vadställe, j eno vadhi mötte
895 vadhelik avap
henne een kiärlingh Bil 805. elizabäth fiol vtan vadhit 
j diupan dy ib. litin häst är i vadhi mäst GO 515; jfr 
Koch, Arh. 2: 107, Medeltidsordspr. 2: 256. ther la 
et watn ful got wadh Al 2536. jag riidher före offner 
thetta wad BK 3: (sista forts.) 5607. lian kom till 
ena stora aa . . . han fan ther enchte wad wdoffuer 
Di 60. israels söner . . . bemannadho oc belagdo all 
wadhen j iordhans flodh som ledha til moab, oc latho 
ther alz enghen offwir komma MB 2: 77. Al 1378, 
6390. Di 62, 212, 215. MB 2: 6, 91, 110. — i ortnamn. 
a molnowad SD 2: 31 (1287). de kydiauadum ib 77 
(1289). in boghio wa|) ib 503 (l307).
vap, n. L.
vap, f. L. — vaj) adr ii t, /. eg. dragning af vad 
el. dragnot; fishe som slcer genom dragning af vad; 
fiskeställe livar est sådant fske eger rum. de piscariis 
dictis vadhadrætæ duas piscarias, videlicet laghodreth 
et halladreth ad vsus omnium nostrum ex vtraque 
parte dimisi SD 4: 451 (1335).
vaj), se yâp.
yaj)a (wädha (i rim med trädhaj Al 3372. près. 
-er. impf. vodh. pl. vodho), v. [Jsi. vada] L. gå. 
1) vada, gå i vatten el. vätska. Lg 95. thora örss the 
wodho ok stundom sommo R K 1: 2312. han wodh i 
siön som j [i] odenswala ib 2: 8472. wod han vti ana 
alt op wilder hakana Di 60. the strid gik saman ok 
starklika stod swa at man matte wada öuer foot i 
blod RK 1: 315. vnder sin arm ij blodhit wädha Al 
3372. wadha ower iordan MB 1: 422. the wodho offner the 
graffwa RK 2: 2425. ingen kunde offner älffuena fara
äller wadha ib 3: 1421. MB 2: 247. han . . . wod wtoff-
uer sundit Di 42. är hon mö ouer vatnith gar vatnith 
ij same färgho star, är hon ey mö ouer vatnith vodh
vatnith vardher som eet blodh Fl 1124. — bildl. hwi
wilt thu swa fanyttelika wadha moth strömmen, sät- 
iandis tik mothe konungh karlle Lg 3: 299. 2) gå,
utbreda sig. om liflösa ting. tha (näml. under sömnen) 
wadher wätan om liwith MB 1: 120. — vadlia iyir, 
vada öfver. han stodh genstan vp och wodh ofwir ST 
118. han wodh atir ofwir ib.
vape (yrodhe RK 2: 88), m. [Jsl. v ådi] L. 1) 
skada, olycka, nöd, olyckligt el. svårt tillstånd, liafpen 
ii eihg hana callat tel hialpa. jia varin ii nu alle vip 
grund dope ok tel vapa dömde Bu 23. peop[h]ilus skämm­
es vip sin vapa ib 29. sigia päm salogha suenom . . . 
huat uapa pöm var for hände (quantam incurrissent 
pœnam) ib 154. them frälsa aff thera dödha manna 
wadha (den nöd som vållades dem af de döde) Bil 876. 
wi aghom pöm tolf for allom wapa oc skapa, sum pe 
firi pässon maal kunno i koma, varia SD 5: 377 (1344, 
nyare afskr.). gör ... ey ... thinne modher ok mik 
swa höghelik vadlia, thz thu vil skil ias os ij fra Fl 
477. nu äru the stadd ij mykin vadlia (eru flau naudu- 
liga stödd), vtan gudh mz sina nadhe nadhelika 
them hiälper badlia ib 1550; jfr 3. at thu far hem . . . 
för än thu thik ij wadha säter Al 4310; jfr 3. 2)
svårighet, möda. maglio alle cristne men koma til 
himerikis, än the göma sin cristendom, oc tho wärlz 
män mz mere wadha ... än kloster män MB 1: 452. 
— (?) han wardher ther sin waanda qwit oc gaar 
heeni vthan waadha MD 387. 3) våda, fara. vape
är stripa vip gup siäluan Bu 134. i myclom vapa
(periculo) var iak for pina sculd ib 499. daghleka vast 
pu i lifsenfs] vapa ib 76. VKR iv. vtan adhalport 
skal wara port luka järnadh . . . huseno til wärilse 
för eld ok allan brådhan wadha KS S5 (209, 94). opta 
är wadh in när GO 169. görande them fore wara af 
sinom wadha (periculo) Bir 1: 196. jak fore wara 
them af thera wadom ib 256. nar andra manna wadha 
(pericula) tees ok beuisas thik ib 379. flyande sins wägx 
vvada (pericula) ib 332. iak kalladhe thik aff värdinna 
vadliom ib 3: 25. han vnkom hafsins wadha KL 175. hel- 
uitis wadha (pericula) funno mik MP 1: 250. värna oss 
... af aliggiande wadhom VKR 59. tusanda skadjia 
oc wadha Su 141. ib 146, 400. vilen i nw ey göra swa 
tha foen riken i wodhe staa RK 2: 88. 4) våda,
skada el. olycka som ngn åstadkommer utan uppsåt. 
hwilkin man som drape annan mz brädhe, eller wadha, 
vtan staddan wilia at dräpa sin nästa MB 1: 425. then 
som drap mz wadha oc ey mz wilia ib. om sa händher 
broder dräper brodher, ekke mz viliandess modlie heller 
mz vadlia SEG 120. än thu är reen ... aff qwinnor 
biandan oc manna wadha (d. v. s. sådant som oförut- 
sedt kan orena män?) Al 7538. — (?) konungin sa ther 
görla til vadha (sannolikt felaktigt) Fl 1553. — Jfr
bak-, banz-, blods-, brand-, branda-, döds-, 
elds-, lifs-, sio-, sios-, siäla-vape. — vapa 
bloj), n. L. — yapa bot (wade-), /. L. vådabot. 
dömdes malsienden vij m. för wade bot BtFJl 1: 159 
(i507). — yapa bränder, m. L. — vapa bränna, 
/. L. — yapa drap, n. L. — yapa eper, m. L.
— yapa elder (waadheld Lg 3.- 38i. ack. vadha
eld. vadha eeld MEG (red. A) 53. wadh eell Lg 
3: 373. m. art. wadha eilen ib), m. [Fnor. vädaeldr] 
L. 1) eld hvarigenom olycka förorsakas, grata 
thenna wadha eld MB 1: 359. vm vadha eeld MEG 
(red. A) 53. ib (red. B) 58. 2) vådeld. liwru een
gaardh wart frälster fra wadha eld Lg 3: 373. rädda 
kyrkennes huss aff wadha eilen ib. een stoor deel aff 
her linwardz gaardh . . . war oppbrunnen aff wadh 
eell ib. kom waadheld i eeth stoort kornherberghe ib 
381. — yapa fä, n. L. — yapa giäld (-gäll), 
n. L. — yapa g-ärp, f. L. — yapa gärning-, f. L.
— yapa hug, n. L. — vadlia idh (-iidh),/. svårt, 
arbete; möda, tunga, om hafvandeskap. ij then sama 
tiidh fik iak tholka vadha iidh Fl 94. — vapa läst, 
f. L. — yapa lös, adj. [Jfr Jsl. vädalaust] utan att 
råka i nöd, utan att taga skada, oskadd, varia monde 
cristoforus vapalös iui cuma Bu 499. — yapa llial, 
n. L. — yapa sar, n. L. — yapa skena,/. L. — 
yapa sknver, m.? L. — yapa väg-her, m. olycks- 
bringande el. farlig väg. iak var a vapa vägh Bu 135.
— yapa värk, n. L.
yadlielika (vadhelik (i rimsl.) Jv 3783; Fl im. 
vadelige HSH 18: 13 (1494). vadhlica Bir 3: 358), 
adv. [Jsl vädaliga] 1) farligt, på ett farligt sätt, 
med fara. thu gaar wadhelika (periculose) Bir 1: 256. 
blinde som inganga falla vadhelica ib 2: 155. the 
iomfrw reedh swa vadhelik Iv 3783. — farligt, i fara. 
thär war tha ny cristindombir, ok stodh miok wadhe- 
lica Bil 843. staar gudz kirkia mykyt vadhelica (pe­
riculose) Bir 2: 155. äru thera siäla vadhelica stadda 
ib 140. ib 1: 45, 3: 358. thu hafwir . . . thik sielfwan 
wadhelika vthsat ST 458. Lg 3: 271. HSH 18: 13 (1494).
vafjeliker 89 G yafra
iak hafuer fore thik opta farith vadhelik FI 1423. 
2) svårt, ilia, ban vardh . . . vadelica sivvkir jnnan 
j lifueno Bil 830. stadhen som thu saa wadelika nidher- 
slagnan Su 53. är al bygningen. tliz är fulkomliket 
lifwerne. krankt wordhet ok wadhelika afskedhis ganget 
ib 419. 3) knappt, thz ma uadhelika (för varla?^)
wara sant MB 1: 225.
vapeliker (-leker: -leka Bu 79. -likin BU 709. 
-liken KL i84. -ligh: -lighast Bil 88. n. -likt. 
-likit Bil 115; Bir 1: 337), adj. [hl. vädaligr] 1) 
vådlig, farlig. Bu 79. hwilkin som gar wadhelika wägha 
han faller rasklika Ber 57. mz wadhelikom orniom 
MB 1: 279. j iorsala haff ther swalghit war wadhe- 
lighast Bil 88. höxsta hwaluit . . . som gifwir aff sik 
vadhelikt fall (casus tam periculosos) suaa at mange 
the som inganga the tappa liuit Bir 2: 155. j vadhe- 
lico grafwena ib. wi seem otalikit folk ok mogha 
for fara af wadhelikom storm ok bylghiom (in pericu- 
losis procellis) ib 1: 323. falst hop ok wadhelikit ib 
337. aff höxsta kirkionna formanna vadhelicom stadhga 
ib 2: 89. i trångom ok uådelikom sakom KS 27 (69, 
29). herra wredhe ... är bådhe rädelik ok wådhelik 
ib 77 (l91, 84). han manage at fly rosninna last. J>y 
at han är mykit wapeliken (periculosum) KL 184. 
marcius haffuir i sigh . . . iiij vadelica daga LB 7: 
90. ib 91. — med dat. thz är vad hel i caste 1 astir oc 
odygdh. ok mäst tholkom som thu äst Bo 16. fiska 
fiälz rutelikhet är vadhelicare licamenom än annor 
ond lokt Bir 3: 203. 2) förfärlig, en vadel i k in
draki Bil 709. 3) häftig, våldsam, svår. waxte
dighirt bang ok wadhelikit (gravis oriretur contentio) 
mällan pauan ok biscopin ok thera klärk(a) Bil 115. 
en syndogh kona scref sina vadelika syndh a eeth 
perman ib 605. en stodh man dödin som för swa vade- 
likir. at män doo widh at the nusu eller gespadho ib 
713. han fik wadhelika sot ib 315. KL 20.
ya|)i, m. L. 1) rågång, gränsskilnad som upp- 
gåtts mellan egoområden, kännis iak . . . mik hawa 
salth . . . raghwalde i granby j atwngh jordh liggiand- 
is i granby . . . meth aker ok ängh, wato ok thörro, 
fiärran ok när, swa with som granboa wadhi wthwisar 
SD NS 1: 307 (1403). paghan pät kumbär innan stapz- 
ins vapa SR 14; möjl. att föra till 2. 2) genom
rågång el. gränslinie afskildt område, om ett visst 
jordområde, en fierdedeel aff enom wadä i lerokä SD 
5: 671 (1347. nyare afskr.). — om stadsområde. hus 
ella iord i söderköpunx uapa SR 33. — i ortnamn. 
allan ägholat (för -lot el. -lut) i houlitta wapa SD 
6: 180 (l350). mitt godz i jwneköpungx fögheti swa 
som är'roophulta wadhi oc roophulta qwärn ib KS 1: 
171 (1402, gammal afskr.). — Jfr bya-, in-, klost- 
er-, ut-vajn.
vajrir, /. pl. Jfr brufjvajnr.
yafjmal (wadhmaal Bir 5: 29. wath- ib 4: 10, 
(på tre st.), wat- VKR 57 (på tre st.), 70 (på fem 
st.),- Bir 4: 10. wammal ib; J)D 3: 225 (1488^). wan- 
mal MELL Eghn 9 i var. ; KrLL J 8: pr. i var. 
wan mal SR 7. wanmaal StadsL J 5: pr. i var. 
wandmal KrLL J 8: pr. i var. ; Bir 4: 24 (på fyra 
st.), 25, 5: 41. valmal StadsL J 5: pr. i var. val­
mall KrLL J 8: pr. i var.; Lg 3: 550), n. [Isl. vad­
mal. Jfr Mnt. wâtmâl, wammal, w ät man] L. vadmal.
SR 7. tw aaklädhe af watmal VKR 57. t.we vndi- 
kiortla af hwito watmale ib. een kiortil af graat 
watmale ib. ib 70. Bir 4: 10, 24, 25, 5: 41. Lg 3: 550. 
konunghen . . . sändhe honom en kiortil, halffwan aff 
gyllene stykke, oc halffwan aff wadhmal, til smä- 
likhet BK 196. at reedha wadhmaal Bir 5: 29. en 
alin got vapmal (gäller i betalning) firi twa örtugha. 
andra handa vapmal som pät är wärt til SD 5: 
637 (1347). atta alna wadhmal ib KS 1: 36 (l40l). 
DD 3: 225 (l4SS). fore halff fiorthunde mark pän- 
inger at beredha meth vxa oc koo, meth wadhmal 
oc smör SD KS 2: 103 (1409). — i latiniserad form. 
lego . . . vadmale pro cucculla SD 2: 684 (1292-1312). 
lego . . . vnuin centenarium (d. v. s. 100 el. 120 al­
nar) vadmalis et tele ib. vna ora vadmale ib 5: 620 
(1346, gammal afskr.). quatuor solidi wadmale ib. cen­
tum decern marcas wadmalie (d. v. s. vadmal till 110 
markers värde) ib 2: 145 (1292). ad solucionem duo- 
decim marcharum vadmalium ib 5: 546 (1346). Jfr 
Schlyter, Ordbok s. 431; Amira, Altschw. Obligationen­
recht s. 480. — yadhmals kapa, f. vadmalskappa. 
opta är skarlakans hiärta vndhir wadhmals kapo GO 
327. — yadhmals kiurtil (watmals-), m. vad- 
malskjortel. giffuer jac . . . minne lega kwno cristine 
... en watmals kiwrtil SD KS 2: 699 (1413). — 
yadhmals klädhe (wanmals-. wanmals kläder 
BS 36. valmals kleder SO si), n. 1) kläde el. 
tygstycke af vadmal, systrana skulu haffua sänga aff 
brädhom ... oc ther innan halm, oc owan halmen 
mattor ällir biörnskin . . . älla oc eth thiokt wadh­
mals kläde ällir annat grofft kläde Bir 5: 41. 2)
pl. vadmalskläder, skal klostridh gifua oss . . . wadh­
mals klädhe FIT 3: 39 (1444). swa mang wanmals 
klädhe som the slitha ib 41 (1444). £0.81. BS 36. — 
yadhmals lakan, n. vadmalslakan. liggia a bulstir 
oc wadhmals lakan VKR. 11. Bir ö: 42. 
va}) stang*, f. L. 
ya})yi, m. L.
yafra (waffra. vaghra: -ande MP 1: 98), v.
[isZ. vafra] 1) vara i oviss rörelse; vandra hit och 
dit, vandra omkring (utan mål), kringirra, thz landh 
som thu hawir waffrat i nw MB 1: (Cod. B) 545. 
thera hyrdha . . . läto thöm vafra i bärghomen MP 2: 
153. sit idhelika i thinom sälla, oc wafra ey vtan til 
KL 247. nar mwnka och nwnna wafra (vagantur) wtan 
klostridh Ber 178. swa länge vi ärom i thässom lic- 
ammänom vafrom vi som pilagrima fran gudhi (pere- 
grinamur a Domino) Bo 256. — part. près, inledh 
vidhirtorftogha och vaghrande (vagos) ok vägfarando 
j tint hws MP 1: 98. thu (näml. Kain) skal wara 
wilder oc waffrande a iordhinne MB 1: 163. ST 322. 
han ok hans män . . . gingo vafrande som vil diur 
om marka ok skogha Gr 323. swa som wafrande man 
Bir 1: 340. 2) i andlig mening: irra, sväfva om­
kring, kastas hit och dit; vara ostadig; vackla, thw 
. . . wafra kring vm alla wärlinna mz thinom hugh 
oc thanka KL 303. än thu wafra i hwghenom Ber 
139. hans brennande älskoghe gat äkke tliolt sina disci- 
pulos swra dröfwas oc vafra (errare et tristari) ij tronne 
Bo 232. hänt . . . saman allan andan thin, ok lät 
han äkke vafra ok skingras til annat ib 163. wi . . . 
lätum war hiärta wafra fanytlika och onytlika Ber 206.
va frän 897 vaghn
grät kesaren oc sörgdhe storlika . . . at cristi tro 
skulle swa waffra Lg 437. — part. près, wafrande i 
wanhopsins oc wantronria myrke Bir 4: (Dikt) 226. t ha 
skal hon (näml. abbedissan) ey wäntha sigh hwgx- 
swalilse oc älzskelighet aff sino conwänth, wtan systr­
ana skula wara twähogada oc misdräktogha, waffr- 
andhis oc athskildlia ib 5: 106. ey hafwa the hughin 
oplyptan til himerikis. vtan vafrande til inylda fanyto 
fafängo (cagum et ad multa sparsum) Bo 95. han . . . 
las nakat af förra bönom . . . po mz vafrande hugh 
KL 188. Ber 221, 223. mit wafwrande och ostadhugha 
hiärta ib 224. vafrande öghun ib 275. Su 115. — vafra 
Umkrillg, vandra omkring, allan byn wafra the vm 
kringh MJ) 79. Jfr umkriiigvafra. — Jfr vakra.
vafran, f. kringirrande, kringsviifvande, hughsins 
waffran ällir bekumbrilso widh thz som fafänkt är 
ällir olofflighit Sv. kgrkobr. s. 354.
vag’ga, f. [/5?. vagga] L. vagga, cuna vvagga VOL 
1 XIII. hänna barn som j waggu laa Bil 316. nar hon 
tok han vp. älla han nidhir lagdhe i vaggona Bo 5. 
Bil 640. KL 54. Lg 291. MD 386. Jfr iärilVagga.
— vaggu bara, n. L.
yag-g-a (vaga), v. vagga. med dat. pu lätar mi k 
annan tima vaga pin o nyföda möbarno Bu 505. vagga 
tholko barne Bo 5.
vagil (pl. -ar?: vagha Fl 658 (i rimsl.; måhän­
da att fatta ss sing.))9 f. [Mnt. wage] väg, bölja. 
wagen slogh them tha nider i grundh RK 2: 3291. een 
hampn wär for windh oc wagh MD 392. vndan ga 
for vind ok vagha (d. v. s. föras af vind och våg) 
Fl 658.
yagii (vaagh. -ar. -ir), f. [75?. väg] L. 1) 
för vägning afsedt redskap ; våg, vågskål, j wa^hinne 
mz hulke som gullit wägx Bir 1: 236. thz som wägx a 
waghinne ib. swa som thw saghe twa vaagha hängia 
fore thik ib 3: 146. laurencius . . . kastape ena gul 
gryto annan vägh i uaghena Bu 420. KL 85, 89. a 
gudz mätskal älla vagh MP 2: 109. Bir 1: 239, 2: 321. 
2) en viss viktenhet; skålpund, honum skulle giuas 
swa manga vaghir (librœ) Bir 3: 401. hulkiu som 
skulle giälla thorn som han var skyllughir xx vaghir 
älla pund (libras) gul ib 432. nittan vaghir guldz ib. 
mz ene vagh guldz ib. taka xx vaghir koppar ib. Jfr 
gul-, guls-yagh.
vagha (vaagha. vogha BSil 5: 342 (1509). 
woghe IIS il 20: 138 (1507). -ar, -adhe, -adher), 
v. [Mut. wagen] L. 1) våga, utsätta för fara, sätta 
på spel. fore kononna skuld waghar man liiff oc siäl 
MB 1: 25. ther vaaghat haua sit liff fore rätuisonna 
Bir 2: 267. ib 1: 50. Iv 28, 1844, 4112. RK 2: 2690. JISH 
20: 138 (1507). iak vil mit goz for hänne vagha Fl 
1152, the liiff om äro thöra vagha Fr 524. Iv 534. 
fämtighi riddara ... ther liiff ok goz vil ia vagha mz 
mik Fr 212. RK 3: 1183. thw wagha thin halss oc 
swa thina hand at frelsa tith eghit fadhernes land 
Ml) 390. BSll 5*. 312 (1509). — abs. våga, utsätta sig 
för fara. hwa ey waghar han ey vindhir 6'O 443, 577. 
ib 629. stridha ok wågha til otarva KS 82 (204, 90).
— göra ett vågstycke, eentiith waaghcr knwth slaar
mooth ryzer mz ijc [l50] wth RK 3: 3643. 2) våga,
våga företaga, drista sig till. een storm waaglia RK 
2: 1446. ängin thera tliör thz wagha Al 2150. än
Ordbok II.
iak thör wagha fölghia candaulum vtan aglia ib 7931. 
— abs. våga sig} våga uppträda (mot), drista sig fram 
(mot), tordo ingen förrädharo moth konungen waagha 
RK 3*. 98. 3) våga, kosta (ngt på ngn), tw
haffuer än ekke mykit vppa mik wagat Di 89. iak 
wil alt mith oppa honom wagha Lg 3: 333. — part. 
prêt, vag ll ad her, vågad, fårlig, riskabel, thz (0: at 
almoghe må sik konung wälia) är wåghat ok grympt 
ok ostadhokt KS 6 (13, 6). nu kan nokor soghia thet 
(0: at haua kunung älla höfding iipter byrd ok arf) 
någhat ware ib 10 (25, il), opta är wåghat ens mans 
rådh (d. v. s. att följa endast en mans råd, utan att 
inhämta feres) ib 72 (176, 79). — vagha sik, utsätta 
sig, blottställa sig. at thu skal blyghias at wagha thik 
optare swa MB 1: 197. Iv 5040. — våga sig (mot), våga 
uppträda (mot), iägharen . . . waghade sik alena moth 
thz gräsclika . . . dywret Lg 671. — våga sig (i), 
våga gifva sig (i), at wagha sik j nödli MB 2: 312. 
j som siälffvviliandis idher wagatli haffwen j liffsens 
waada ib 81. — vagha lit, våga, utsätta, blottställa. 
j dagh bör oss strida oc wagha waara siäla wt för 
wara brödher MB 2: 234. Jfr utvagha. — Jfr for-, 
upa-, vijier-vagha.
vaghail, f. vågande, äf ventyrande. vtan mykla walk 
ok wåghan lifs ok godhs manna KS 66 (163, 72). — 
sätia til vaghan, våga, sätta på spel. säthia sith liff 
til waghan ST 225.
Vagha Spil, n. vågspel, vågstycke, ää hwem gudh 
giffuer ther lykko til han ma wel öffua wagha spil 
MD 389.
Vaglier, m.f [Isl. vägr] 1) vätska, var. at oren- 
lighetin ok wagen skal ey fly te bort aff ögonen LB 
3: 59. Jfr helevaglier. 2) vik. komo the for een 
vagh Fl 659.
vagher, se viiglier.
vaghllUS, n. [Jfr Mnt. wâchhûs] våghus, vågbod? 
lather jak . . . hwgga sex holl pa mwren, iij (3) offwan 
före waghwset oc iij nedan före BSII 5: 211 (1507).
Yagllli, m. L.
vaghlidll, n. öppning som, då byggnad uppföres i 
vattendrag, lemnas för att gifva en bestämd del af 
vattnet fritt lopp. Styffe, Skand. und. unionstiden. 2 
uppl., 5. 278 (efter en 1163 gifven stadfästelse af ett 
dombref utfärdadt 1442). Jfr konungs lidh.
yaglilukii, /. damlucka, kastadho vp hans quärna 
damp . . . badhe ytra damp oc indra hiulastuw oc 
waghlukur VAII 24: 320 (1422). at indra dampnen 
hiulastuw oc waghlukur, aat for:da quärn, var olagli- 
ligha vtkastadh oc vpbrutidh ib.
vaghn (wagner MB 2: 83. vägn: vagnen Lg 
3: 563. vangn KL 146. wangn GO 1068; RK 3: 1284; 
wangnen ib 1285; wangnin ST 65; wangnnen 
ib; wangnenom ib. wang VGL I FS 3; SML B 
8: 5. pl -ar. wägnir SML B 10: pr.)9 m. [75?. 
vagn] L. vagn. taka ygsn for vagn Bu 167. smipa 
vaghn af iarn ib 505. the sato saman j waghne Bil 
111. sompnadhe han j wangnenom, oc fiol nidhir vndi 
wangnin, oc wangnnen knusndhe han til dödh ST 65. 
akande a sinom vangn KL 146. the höghtidhelico 
vagnane Bo 36. vndir huariom vagn äru hiwl bir 2: 
291. thz skeor opta ath stora waghna falla om kull 
RK 3: 1282. een lithen tuffwa fäller een stoor wangn
113
vaghna 898 yaker
nidher och tho i wangnen sittia falla ib 1284-5. swa 
är skalk i scola som fämpta hiwl i wangn GO 1068. 
MB 1: 317, 2: 83. Lg 8: 563. — bildl. Hel. mäns lefv. 
s. 161. — stridsvagn. alexander lmfdhe . . . tolff hund- 
radha waghna lang ok stoor (qvadrigas falcatas) Al 
4939. thässo fila kärror ok waghna ib 4943. — Jfr
iärn-, karl a-, köpmanna-, silf-, strids-, ör- 
löghis-vaglm. — yaghna borgh, /. [isl. vagna- 
borg] vagnborg, värn el. förskansning som utgör es af 
med hvarandra förenade vagnar, wi bry tom än the 
waghna borgli Al 3282. Jfr yagllllborgll. — vagllllS 
rum (wangx-), n. L.
vag In i a, v. forsla med vagn; köra. tha hon . . . 
leth sik ok sith fölge vaglina niedli vaghnom (curru 
veheretur) Lg 3 : 563.
vaghnborgh, f. [Mnt. wagenborch] = yaglina- 
borgh. hawer k(onungen) lathet bygd vagnborger vid 
köpstäderne FM 659 (1516).
yaghnlliul, n. [Jfr Isl. vagnahvel] vagnshjul. ME 
1: 317.
yagdinkarl (wangn- Bil ill), m. [Isl. vagnkarl] 
körsven, kusk. herodis wangn karl Bil 111. ST 372. — 
bildl. o war mille fadliir ieronime ... wi är uni thin 
wagn, thu wast war wagnkarl Bel. mäns lefv. s. 161. 
vaghnlas, n. L.
yaghnledh (vogn-), /. väg för vagn, körväg? 
honom oppe holde en vognledh DD 1: 270 (1478). ib 271.
yaghol, adj. våt, fuktig, regnig? tha wardhir . . . 
somerin waghol oc blastol LB 3: 192. 
yaghrakki, m. L. 
vagliul, m.? Jfr muld vagliul. 
y ak (vaak), f. [7sZ. vök] L. vak, Öppning el. hål 
på is. wthan för wakena som man wäkker för stok- 
liolm RK 3: 1233. till ath weckia waken SO 198. 
skeer scliada offuer waaken ib. ib 188. — i allmännare 
bet.: öppning, hål. hog han ij hofwdh ena wak Al 2818. 
— Jfr mete-, not-yak.
yaka (près. -ar. impf. -adhe. pl. wacto Bu 14), 
v. [Isl. vaka] L. 1) vaka, vara vaken, af hålla sig 
från sömn. MP 2: 36. Bir 2: 143. badhe vakande oc 
sofwando Bo 5. han vakadhe mykyt vm nattena i sin­
om bönom ib 71. oss är ont holla oc wacha liwar nat 
oc dag medh thomman maga B SII 5: 11 (i504). — 
med prep. ivir. apostoli wacto iuir hänne a sinom bön- 
om. ok tändo mang lins ok lampor Bu 14. — vaka, 
vara vaken, i bildl. el. andl. mening, sofwin ey ... 
mädhan nw är time at waka Bir 1: 234. första timan 
wakar han gladhelika mz wärldinne ib 326. 2) vaka,
vara vaksam, vakta, hålla vakt el. vård. med prep. 
ivir, til el. vidh. at swa mange män skullo waka til 
en port MB 1: 465. lät mik eigh längar vaka iui 
krankom likarna Bu 142; jfr 1. gak ok sigh abotanom 
at han waki bätir owir sinne hiordh KL 79. godhe 
hyrdhin vakar owir sins litla hiordz gömo Bo 188. 
waka han mz alle akt vidh (circa) gudz hedhir Bir 
1: 334. — egna vaken uppmärksamhet (åt), han . . . 
gaff sith hiärta betidha til at waka til (ad) hanom, 
som hanom skoop Su 223. — Jfr be-, lip-vaka.
Yaka, f. [Isl. vaka] L. 1) vaka, vakande, äpte 
langa vaku sofuo the thry dygn Bil 879. i sympni ok 
waku KS 53 (l34, 57). Bu 153. Bir 1: 248. idliin j waku 
ok bönom VKR xm. Bo 100. egh ymnungas idhir
reghlonna fasta, egh höghtidhinna vaka ib 135. oy 
vare jdliir ledha j ärwodhe ey läte j vako Bir 3: 334. 
mangra tima waku (vigiliœ) böne fasto almosa och 
ärwodho Ber ill. 2) vaksamhet, uppmärksamhet. 
hälghe fädher idhnadho mz höxta waku och atwakt 
at göma akta och see hwru godher och söther war 
härra är Ber 103. — (?) thu satte alla thino wärio 
oc waku (för wakn ?) a gudli siälwan MB 1: 266. 
3) vakt. ämbitis män som hiollo vardh ok vaku om 
han KL 393. MB 2: 388. — Jfr and-, nat-Yaka. 
— Y ak U liât (vako-), f. [Isl. vökundtt] vaknatt, 
natt som tillbringas under vakande, vaku natta kyld 
Ber 86. til hulko höra wakn nätther (för waku nättherj 
oc stor omsorgh (negotium plenum vigiliarum et sudo- 
ris) MB 2: 285. iak haffwer i nath liaffth ena helgha 
wako nath Lg 3: 135. the som gornä gingo til olofflik 
tingh, som är dantz och wakunätter Pa (Tung) 33. — 
vaku tillie, m. tid el. stund då vakande (enligt fö­
reskrift) eger rum. at alle vaku timane (vigiliœ tem- 
pora) skipins nyttelica Bir 3: 246. ey stynte hon j 
minzsta punkt skipadha wakutima for symsens myki- 
likhet ib 4: (Dikt) 248.
vakan, f. 1) vakande, vakt. sofwir han söte­
lika mällan wärldinna arma, thz äru höghe mura ok 
wänkta manna wakan ok göma Bir 1: 326. stoor wa le­
an oc alla dagha arbeyde B SII 5: 11 (1504). 2)
vaksamhet, i glömskonne söpmne soffwandhe til dygdh- 
enna wakan atherkalla Su 2. — uppmärksamhet, oss 
til trängher stor vmsorgh oc mykin atwakt oc hugxs- 
ens wakan oc föresyn (magna nobis cura ingentique 
studio providendum est), at en släkt j israel os skuli 
ey förgaas MB 2: 140.
yaker, m. Jfr musa vaker. 
yaker (vakar Bir 4: 296. vacar Bu 498. vakk- 
er Ber 251. sing. ack. f. vakra Bo 242. pl. nom. m. 
vakre Bo 158; Bir 3: 117. wakre ib 1: 259. ack. m. 
vakra ib 2: 37. komp. vakrare Bo iso; Bir 3: 
334. vakkrare Ber 247. vakare Bir 2: 143. su­
peri. vakkarster: -a Bir 3: 382), adj. [/$/. vakr] 
1) vakande, vaksam. Bu 498. han hawir bäzsta ok 
vakkarsta (vigilantissimum) gömara Bir 3: 382. 2)
vaksam, som är på sin vakt, varsam, akts am. the äru 
. . . ware ok wakre j sälikhet Bir 1: 259. — vak­
sam, uppmärksam, sorgfältig, ujdliir vars herra ihosu 
vpfärdh til himerikis ti)bör thik vara vakra Bo 242. 
iomfrun . . . var vakir oc atgömol huru hon skulde 
sinom alra kärasta son taka var ib 5. — sorgfältig, 
påpasslig, oförlruten. en waker manare oc opwäkkiare 
til gudhz kärlek Su 174. vare nu ... öghat vakrare 
til at see (vigilantior in speculando) Bir 3: 334. at 
thu rnaghe vara lidhugh ok vakir at akta oc thänkia 
oc vndirsta the hemelico thingin Bo 163. vm thu vast 
vakir at vakta aat thy som sakt är af vars herra 
ihesu lifwärne. tha mana iak thik at thu skuli här 
vara myklo vakrare ib iso. at andre mine thiänara 
. . . vardhin thäs athughularc ok vakaro at vaka (ef- 
ficiantur sollicitiores in vigilando) oc vakta sik Bir 
2: 143. athughule oc vakre j görandom thingom sua- 
som myrin ib 3: 117. ib 4: 296. iudha höfdhingane 
varo vakre i sinne ondzsko mote varom herra ihesu 
Bo 158. — vaken, rask, flink, i frig, vm thu äst vakir 
oc gör thz värdhelica Bo 170. them som han seer vara
yakerlika 899 vakta
vakra ok starka til stridhiuna Bir 2: 37. här af skalt 
thu thäs vakkrare ok quämelikare vardha allan daghen 
til at tliiäna gudlii Ber 247. — ifi’/g, het. vardhcr 
han (kroppen) ofmykit kaatir. ok vakker i orenom 
lusta Ber 251.
vakerlika, adv. [Isl. vakrliga] vaksamt, med vak­
samhet. skodhi ther äptir gömarin . . . vakirlica (vi­
gil ant er) ok atuaktelika Bir 3: 246.
vakerliker, adj. [Isl. vakrligr] vaksam, uppmärk­
sam. siälinne ödmiukt ok wakerlik atwakt skal göma 
thänna nykylliu Bir 1: 296. wakerlik sin LfK 183.
vakin (dot. m. vaknom Bu 173. pl. nom. m. wakne 
RK 1: 3845)^ adj. 1) vaken, vakande, huath han 
war wakin eller souin KS 30 (76, 32). aff sympne vakin 
Bil 290. ther hon laa wakin ib 109. po sagpo sipan 
huart andro drömen vakin i siängh Bu 183. ib 173. 
Bil 53. ther wider word ho the wakne at dörren osakta 
wp gik RK 1: 3845. öse than thär wakin är GO 891. 
2) vaksam, påpasslig. han skal vakin wara som godz 
skal göma G O 578. — Jfr halfvakin. 
vaku, se yapii.
vakna (-ar, -al)e)5 v. [7s/. vakna] vakna, natal ia 
vaknade ok saghpe drömen allom näruarandom Bu 523. 
genstan thu wakna ok skalt vpsta Ber 246. Bu 12, 21, 
28, 515. Bil 53, 253. Fl 1578. Bo 207. Ber 251. — i and­
lig mening, vaknape iak tel guz napa af synda symne 
Bu 135. — Jfr upyakna.
y åkning (-yngh), /. vakande, j sompn eller j 
waknyngh Gers Frest 25. tagha sik . . . ather hal 
fastho ok wakningh j ena sydhhwänio ib 24.
yakra? v. [Jfr Mnt. wackelen] röra sig ostadigt, 
vara ostadig, mz wakrande (för wafrande? distracto) 
liiärta oc öghonna wmkastan Su 285. Jfr yafra.
yakt (väkt: vakten PM 28. wäkt EG 67, 68. 
väkth FM 26. väcth Di 240. ^äktll RK 3: 1006j 
PM 26. wekt: wektene RK 2: 2429), /. [Mnt. 
wacht] 1) vakt, bevakning, vaktgöring. ther holth 
han wäkth oc storan waardh RK 3: 1006. ösgötar 
hölle ther starka wakt ib 5676. Di 210. alle oc hwar 
en sollanär oc tyänare skwla lydha capitenarommens 
bwd oc halla wäkth oc ward j the städher oc rwm 
the wardhe tilskikkadhe PM 26. hwar herre foghote 
aller capitenare skal halla vardh oc väkth mz swa 
rnanga skyttor oc väpnad ha män som honom wardhcr 
tilsagth aff gardz mästarenom ib. försyma äller öf- 
Avergiffwa wäkth äller wardh ib. ib 28. EG 67. ath 
taka hans wäkt wara ib 68. swa länge som hans 
wäkt tilsigher ib. 2) vakt, vaktmanskap, at halda 
land oc stadh vtan swa mykla wakt oc wärn MB 1: 
465. ther war bort rympt badhe wakt ok wardh Al 
4564. tha the hördho at wekteno afbleste RK 2: 2429. 
han hadhe om siik stora wäkth ib 3: 1599. 3) akt,
uppmärksamhet, hon haffwe vppa sik sielffwe wakt 
MD (S) 219. the swensca hafde ther vpo wakt RK 
2: 2219. — tillsyn, vård. alt thz gotz . . . ther thu 
aristotiles hafwer a wakt Al 10244. — Jfr a-j at-j
strand-vakt.
vakta (-ar, -adhe, -at. pres, vaktir (-ir åter- 
gifvande förkortning i hds.) Bir 2: 199. vakte (möjl. 
att fattas ss konj.) ib (r. 13). impf, wakte RK 2:195l)j 
v. [Isl. vakta. Mnt. wachten] L. 1) vaka öfver (ngn), 
vara hos (ngn för att gå honom till handa), gik han jn j
thiäldit at faa sik nokra liwilo första vnamannus thz 
saa, gik han mz sinom herra, oc waktadhe han Bil 845. 
josue, moyses thiänisto swcn, han waktadhe sin herra 
MB 1: 345. — vaka öfver (en sjuk), vårda, betjena. at 
wakta oc hielpa them siwko VKR 28. ib 42. nu vardher 
brodher siwker heller systlier tha bör brodher vaktha 
brodher ok systher vaktha systher SEG 117. ib lis.
— vara hos (en sjuk), besöka, nectanabus wacta hona
tiit Al 411. — vaka (öfver), hafva akt (på), lwfva 
vård (om), med prep. at. än thot os thikkir at var 
herra sofwir vidh os . . . tho vaktar han granlica aat 
os Bo 71. 2) bevaka, vakta, hålla vakt vid. hwat
skolom vi tro riddaromen som griptena vaktadho KL 
398. ib 418. MB 2: 392, 411. alexander ropadho i thz 
sama sinne til them stadhen waktadho ther Al 7981. 
judhane vaktado . . . alla stadsins porta mz idhelike 
gömo ther til at the matto han aff lifue taka Bil 
898. stundom tha wakte han hans dörro RK 2: 1951. 
ib 2126. — bevaka, hålla under bevakning, liafva till­
syn öfver. ij skulin them vakta mz idhan froma at 
the skulu ey vndan koma Fl I6I8. the them (fån­
garna) vaktade MD 349. 3) vakta, hålla vakt, stå
på post. ther sattes inghen som skulle wakta RK 3: 
(sista forts.) 4790. min marsk her tord iag till karle- 
borg sände att han skulle av ack ta i then landz ände 
ib 4218. — vakta, stå på post, passa på. en qwinna 
vaktadho vtan for eno klostro at hon matte fa see 
sina syni Invilke ther inne waro thentidh the wt- 
gingin v klostreno KL 275 ; jfr 8. 4) vakta, taga
vara på, se till, hafva under sin vård, hafva uppsikt 
öfver. faarahirdha .. . som waktadho sit fä Lg 33. didrik 
. . . beffoll hanum sinä hästä oc harnisk at wakta Di 97. 
han pläghadhe wakta hans drykke kar Al 9997. 5)
taga vara på, skydda, försvara, wakta oc göma hans lifz 
ok likarna KS 63 (157, 69). idher thän til herra akta 
ther idhart rike thör göma oc vakta Iv 1305. ib 1134, 
5425. Fl 172. sua anamade the thz feste oc waktadet 
som the kunde beste RK 2: 3473. — skydda, bevara. 
skal jak vakta jdhir oc göma aff thässom judhom Bir 
2: 141. han wakta ok beuara hona for ondom fuglom 
ib 1: 299. at han . . . mik . . . vaktadhe for madhk- 
anna oc orma stiongom oc bitom Gr 294. Bir 1: 262. 
RK 2: 2572. — bevara, frälsa, gudli vacte min siäl 
MD (S) 302. 6) bevara, upprätthålla, vidmakthålla,
iakttaga, dygh ok äro han vakta kan Iv 1263. wil iak 
lära thik thry thing hwilkin thu skalt wakta oc halda 
ST 147. han Avaktadhe oc gömde sins fadhirs lärdom 
ib 148. thessa sama sidlnvänio . . . sculu the wakta oc 
göma jemAvel vm quällin VKR 15. — iakttaga, hålla. 
huru sääl thw vare vm thu hafdhe vaktat ok gömpt 
thina lofwan Bir 2: 324. 7) iakttaga, taga i akt,
passa på. biscopin . . . Avaktadhe görla sama stadh ok 
stund hanum war visat Bil 273. — med dat. och 
ack. iak . . . wil thik wakta stund ok riidh Al 3073.
— iakttaga, komma i håg. sculu the alltiidh Avakta
at then tiidh the koma hcem j geen til clostrith tha 
sculu the . . . widhirkännas thera brut medh rettom 
scriftamaalom for confessori generali VKR 18. 8)
vakta på, gifva akt på. waktar hon granlika bölghio 
slaghin at klädhit skuli ey nidhir sänkias Bir 1: 396. 
at han wakte granlika fore gangarins foot spoor ok 
fölghe honom atwaktelika ib 272. — vakta, passa på,
vakta 900 vakta
lura på. med gen. vacta riddarans huat dagh han läte 
at läsa auo maria Bu 8. — med prep. at. röwarcn 
waktadhe at monkenum KL 60. — medprep. um. lian 
waktadhe swa länge om iomfruna at han eentidh fan 
hona eensampna ST 456. 9) gifva alct på, fästa
uppmärksamhet vid, se på. med prep. at. wakta at 
nokro andro än thz han skal tha til gaa Ber 262. — 
gifva akt på, se efter, med indir. frågesats, prästin 
vaktadhe grannelika hwilke ey skriws KL 203. vakta 
(Cod. B göma) än vatnith vnfärghar sik Fl 1121. 10)
gifva akt på, vara uppmärksam på, uppmärksamt höra 
på. granlica vaktadhe iak (intenta fui) the läsning 
som vare preste laaso Bir 3: 159. — med prep. at. 
vin thu vast vakir at vakta aat thy som sakt är af 
vars herra iliesu lifwärne Bo 180. thera ordh ärw 
liffsens ordh, them som granleka wakta at them LfK 
201. 11) akta, hr g sig om. om broder bär in i
gillisstwgw swärdh ... ok gillisväriendhe thz ey 
vakth a heller skötha vil i a SEG 114. 12) gifva akt
på, se till, tänka på, hetänka, hesinna. tlietta sk ull in 
ij . . . wakta Al 1891. — med indir. frågesats, vaktin 
the hwat the hawa giort Bo 216. bör os granlika 
wakta, hwat cygelikhet är LfK lo. wakte . . . hwar 
förman hwat lian lolfwar androm ib 15. — se till, under­
söka. tha vaktis vijslika oc spöris graunelika om offradh 
thing ärw af jlla afladho gozo VKR 76. Jfr 9,15. 13)
tänka på, sköta, thässe thrättan prästene skulu athen- 
asto vakta gudhelikit ämbite oc studeran VKR 72. 14)
gifva akt på, tänka på, vara angelägen el. mån om. nar 
han wakta (attendit) laghsins budhordh Bir 1: 377. 
vakta ensamins gudz liedhir ib 2: 108. nar han . . . 
vaktir sua jamcristins oc kötzsins licamlica nyttelikhet 
at han vakte ey sit siäla gangn (quando sic utilitati 
proximi et carnis intendit, quod ad salulem animai suœ 
non attendit) ib 199. siluester manadhe kliirka ... at 
vakta kirkio thiänist (ecclesias suas diligentius guberna- 
rent) Bil 569 ; jfr 13. — tillse, vara angelägen om. med 
sats inledd af at. sculu the wakta at the alltidh ware be- 
skedheliche j thera fasto oc waku VKR 16. skal waktas 
medh enkanliche aatwact, at thera reghla som vtan til 
blifua swa mykit wara kan litit aafgaar oc aatskil aff 
sancti saluatoris reghlo ib 6. lä) vaka öfver, hafva 
akt på, vara sorgfältig om. wakta sitt lifuerne oc sina 
frägdh VKR 31. — vaka öfver, gifva akt på, vara 
uppmärksam på. then som wil bewara sina siäl, skal 
granlika göma sina twngo, oc wakta sin mwn LfK 
210. the människia som ey waktar sin mwn ib. nar 
han vakta (attendit) ey sina tlianka ok astundilse Bir 
2: 199. Al 3770. — med prep. at. liulkin som vil vinna 
högh thing vakte at sinom frestilsom Bir 2: 229. valda 
granlica aat (conspice attente) allo thy som görs oc 
talas Bo 6. vakta väl aat thy som här äptir fylghe 
(advertas bene quœ sequuntur) ib 14. ib 20, 24. — 
gifva akt på, tänka på, vara försiktig med af seende 
på (ngt), j wakten hwatj tala RK 2: 7283. wakte . . . 
hwar förman hwat han loffwar androm, ällar oc siälffwer 
gör LfK 15. Jfr 12. 16) gifva akt på, taga i akt,
se till, söka förekomma, äru fyra thing som thw skalt 
vakta (adveitere) mz alle akt ok grannom ok jdhke- 
licom forthanka första är at ängin graffwi ondir hus- 
ins grundual . . . fiärdha är at ängin ouinnin ingange 
ginom portana Bir 3: 240. — med sats inledd af at
åtföljdt af negation, nw wardhom wi wakta, at han 
faar ckke meer at äta aff lifsins trä MB 1: 162. är 
granlica vaktande (cavendum) at ey nakat huast älla 
hart stande mot thom Bir 2: 83. waktis allaledhis 
at ey hafuis flecre thing af gul alle sylf j klostersins 
ägho VKR 77. Bir 2: 172. — vara på sin vakt, söka 
förekomma, vidtaga försiktighetsmått, pass. abs. diäf- 
wllin sätir thor krokin liuar minzst vaktas (prœcave- 
tur) Bir 2: 199. 17) se till, vakta sig (för), akta
sig (för), taga sig till vara (för), med ack. af dem. 
pr on. i n. i förbindelse med sats inledd af at åtföljdt 
af negation, vakta thz människia at thu gif tik ey 
annantidh j diäfwlsins vald MP 1: 157. thz skal man 
vakta at han sigh i thz ey i swa matto som somlike 
göra. for thy at han vil hedhras Bo 95. — se till, 
vakta sig, taga sig i akt. med sats inledd af at el. 
thät åtföljdt af negation, vakta (cave) at thu vari 
äkke enkannelik ij thinne vmgango Bo 47. vakte (at- 
tendat) ... at han dragx ey aff diäflonom Bir 2: 199. 
vakte at gudz älskoghe minzskis ey j honurn ib 229. 
wakta at thu ät ey KL 72. hwilkin som stiar. vakte at 
han ey fallir ib 236. vakten thz idhir hierta tyngis ey 
... aff offuiratho oc drykkenscapp MP 1: 20. wakta 
granlika at then kärlek thu hafwir til konugxsins 
dottir kombir thik ey j dröwilso oc skadha ST 456. 
KL 104, 189, 201, 205. KS Fragm. 15. Bir 1: 54, 270, 
5: 49, 88. VKR 20, 21, 33, 74. LfK 17, 182, 183, 195, 
200. Ber 20, 81, 88. 18) hafva sin håg el. upp­
märksamhet riktad (på), söka (efter)? nar skälin vakta 
äptir lustanom MP 1: 74. 19) vänta, längta, han
, . . stundar ok waktar epter jdlier RK 1: 3730. 20)
af vakta, vänta, bida. han hafuor nu fyretighi dagh a 
. . . vaktath om nakar koma skal ther varia thör thera 
iomfrw maal lv 4733. iak hafuer nu . . . vaktadh här 
minna syster fund ib 4799. 21) bida, dröja, stanna.
mz then lööshäst wakta här qwar mädhau iak til darium 
far Al 2197. ib 2079. — yakta sik, 1) vakta sig,
akta sig, taga sig i akt, taga sig till vara. noe ...
kunno ey wakta sik i säng oc kastadhos klädhe aff 
honum MB 1: 173. tha skal folkith wakta sik ib 328. 
maa han rädhas at han skal leande döö v fan han vakte 
sik granlica Bir 2: 168. ath hon skal . . . glöma wak- 
tha sik Gers Frest 2. KL 40, 279. Al 9932. — med 
prep. for. hon kunde sik ey wakta for värzlike vm- 
talan Bil 869. wakta sik fore syndom MB 1: 139. thry 
thing . . . ther thu skalt thik wakta fore Bir 1: 235. 
skal mannin suasom for dödhenom vakta sik for ond­
om astundilsom ib 2: 229. aff naaghrom . . . stykkiom 
som baadhe systra oc brödhir sculu sik granlicha 
fore bewara oc wakta VKR 19. han . . . waktedho 
sich för engen swich RK 2: 2642. ati ider for erik 
wakte ib 3529. wakta thik for . . . arderici swiklika 
winskap ST 456. wakta sik fore gamalt nötaköt LB 
1: 96. her böriass hormala balkor vaktha tik ffor 
honom SEG 118. skulwm wi . . . högelikast os ther 
före wakta, at wi them ey rcthom til wredhe LfK 
135. Bo IS. MB 1: 364. Bir 1: 185, 253, 262, 5: 140. 
lv 5052. Al 9944. RK 2: 2874, 4906, 5224, 5646, 7687, 
3: (sista forts.) 4269. Va 29. LfK 96, 156. — med 
prep. af. vakta sik af demonio meridiano Bo 138. 
waktom os ok af hallom os af owirmatto sömpn Bir 
1: 192. — med prep.\ frän. alle andre vaktadho sik
vaktan 901 val
thäs bätre badhe frau styld oc fuJoni gerningom Pa 7. 
wakta sik fraan lösom ordhom VKR 16. vakta sich 
fra tolkom vadha RK 2: 4095. LfK 176. jak skal 
vakta oc göma mik fran thom Biv 3: 59. — med 
prep, i mot. uthan man wakthar sik ganske warlegha 
här j moth Gers Fr est 1. — med sats inledd af at 
ätföljdt af negation, prcstcr skal . . . görla wakta sik, 
at han ware ey när ovver düdho folke MB 1: 369. 
wakta thik at thu mödh enkte thit hiärta thcr win 
Bil 488. i skulin idher wakta at ängin idhra gratir 
Lg 39. hau . . . waktar sik thés bätir at han skuli 
ey falla vm otholomodh Bir 1: 28$. waktom os at 
tolken jwdas oc tywffwer ey fin nes i blandh os LfK 
17. ib 41. KL 141. 2) vara uppmärksam (på), vara
sorgfältig el. angelägen (om). han skal sik görla 
ther om vakta Iv 577. — vakta at, 1) gifva
akt. henna präster . . . vaktadlie at oc sa granlica. 
at the vsla qwinnan slo guz likarna KL 14. vm thu 
vaktar väl aat Bo 89. — gift'a akt på. med gen. 
thäs. thäs waktcn aat Al 2585. — med indir. fråge­
sats. hon . . . waktadhe görla at hwath aff barneno 
word lie MB 1: 277. Bo 209. 2) akta på, höra ].å.
käre domare vakta aat KL 385. MB 2: 380. 3)
iakttaga, se. tho vaktadho at tha hon giordhe the 
omildo gorningena KL 14. 4} se till, passa på.
quinnan waktadhe aat hulkin tima hon matte sina 
ilzsko fulkomna KL 14. 5) se till, sörja för. the
vaktadlie ij hans herbärghe aat at hon um var änkto 
vätta faat Fr 1939. — Jfr atvakta. — vakta u p a, 
vakta, passa på, hålla vakt. han badh her tord till 
hwila ga och sagde si ig well wilia wakta oppa RK 
3: (sista forts.) 4234. — Jfr a-, for-Yakta. 
vaktan, f. Jfr atvaktan. 
vaktare (väktare, wäktar Ml) 391. wäkter Al 
7862), m. [Jfr Mnt. wachter, wechter] 1) vaktare, 
väktare, bevakare. the . . . innelykto han i thrangom 
mwr ... oc insighladho dörrina . . . oc satto ther til 
vaktara (motsv. ställe MB 2: 390: satto wäktara ther 
omj KL 395. clostersens wäktare som gaar kring om 
clostrit LfK 108. pläghar man i clostrom sätia waktara 
widli porten ib 210, then tid han (Gud) . . . mz brinn­
ande swärd satte waktaren chérubin FM xxvi. sät 
ihesum christum swa som waktara ofwär thit hiärta, 
svva at han göme hiärtat och wari thäs dura waktare 
Ber 215. — väktare, vaktkarl, vaktpost, i stad, läger, på 
slott o. s. v. teridacius . . . nidhirkastadhe manga mur- 
anna vaktara Gr 268. pa mwra ther wäkthara waka 
moth fienda PM 11. eth thorn ther en wäktar bläsir 
aff sith horn ML) 391. een borgh la ther tha skampt 
ij fra the vaktara bläsa ther op a Jv 3802. the iomfru 
gik . . . ower the gropa ok til thän port ... ok 
monde braat the vaktara kallä ib 3827. som han fram 
fore härin kom ther hiolt fore marglier wäkter from 
Al 7862. ib 7891. albrecht ropade . . . oc badh wekt- 
eren hielpa sich jn han badh sighia fogdh oc poorte- 
nära at han hafde engelbcrtz ärende thära RK 2: 
2718. ib 2723. tha ropad he wektaren aa werninne oc 
spordhe hwa the waro ST 24. om minnats tiidh 
tha kom sampson till slottit. portana varo läste, wäkt- 
aren war soffnath (vardmen varu sofnadir) l)i 4. ib 
180. tha natten war mörkast, tha rido the wtaff slottit 
oc gynom hären, wäktarena mente at thz haffdewarit
thera sälskab ib 39. ib 167. säthiandis j stadz porthen 
wäktara oc stark haal MB 2: 119. the skullo . . . 
ther säthia syna wäktara oc väpna ra ä hwar wägbana 
waro trangast mällan bärghen ib 149. tha trängias 
väktarane aller hallarana at löpa til sin herra ib 170. 
Jv 3813. Fl 1032. MB 2: 91, 263. — bildl. nar mannin 
• . . takir sik vara oc vakar mot frestilsom suasom 
godhir väktare Bir 2: 206. biseopin är gudz wäktare 
ib 1: 317. 2) vaktare, fångvaktare, gudz ängil
löste petrum aff iärnum . . . herodes vitte hans vakt­
ara vsanna sak at the släpto petrum mz vit ok vilia 
Bil ill. en (köpman) ... la fangen i diupo torne . . . 
sanetus iacobus com tel hans. sva at uaetara sago Bu 
173. vaetara lupu äpte atar gripa han ib. Bil 427. KL 
155. 3) vårdare, siälana vaktara Bir 2: 106. 4)
beskyddare, försvarare, ower likamlika waktara oc 
wärnara säther thu ... thina hälgha ängla J-fK 133. 
5) aktgifvare. af gudhi hwilkin som är waktare (tes­
tis) ordha och gärninga Ber 105. — Jfr (lura vakt-
are.
vakthaldare (väeth hollere), m. vakthafvande. 
her hyllebrandh [war] väeth hollere om nattena aff 
konung didriks men Di 212.
vaktelika, adv. Jfr atvaktelika. 
vakteliker, adj. Jfr atvakteliker. 
vaktilse, /. Jfr atvaktilse. 
vaktirska, /. Jfr dura vaktirska. 
vaktoglier, adj. Jfr atvaktogher, 
vaktol, adj. Jfr atvaktol. 
val (vaal. vall. pl. välir. valar), m. [Isl. 
völr. Jfr Fdan. vol, ol. N. vol. Jfr äfven Ft. wal, 
lånord från svenskan.] 1) cylindriskt trästycke, 
liten stång. Jfr (lrapval, äfvensom gTlllldval. 2) 
stång med ett visst antal vidhängda föremål; val, an­
tal af 80. vid räkning af sill och strömming. Jfr 
Rydqvist 3: 236 /., 6: 498, 523; Dyrlund, Aarb. f. 
Ford. Oldk. 1885 s. 276 f. ; Falkman, Om mått och 
vigt 1: 459; Hildebrand, Sveriges Medeltid 1: 768. vnum 
wall de recentibus alecibus soluere teneantur SD 5: 
620 (l346, gammal af skr.), vnum wall salsorum alecium 
. . . soluere ib. vt parrochiani in aas vnum wall de 
singulis retibus . . . jn smydhaby dimidium wall . . . 
soluere teneantur ib. hana . . . pre väli silp ib 637 
(1347). due lagene alecum cum iiiior wal BSH 1: 78 
(1366). at vthgiöra en waal strömming SO 290. gifwe 
konungen en waal Strömling af hwario tunna ib 306. 
twå waalar strömingh ib.
val (vaal. pl. -ar), m. [Isl. valir, m. p)l.\ kelt; 
inbyggare i norra Frankrike ; Italienare; främling. 
hwarte greka aller wala Al 1384. mik standa til badhe 
groka ok waal ib 2700. Jfr Styfje, Skand. under uni­
onstiden, 2 uppl., s. 210 f.
val (vaal. vall. dat. vali KS 11 (26-27,11-12; på 
tre st.), weli ib 10 (23-24, 10-11; på tre s/.)), n. [Jsl. 
val] L. 1) val, väljande, betra är hafua kuniing äpte 
weli almogans än äpte byrd ok arf KS 10 (23, lo), 
then kununger . . . ther af almogans wali är til weide 
kumin ib 11 (26, 11). om noger stadfestilsse paa k. 
hans kor och vall til richith IJSII 19: 135 (1506?). 
kesthe the ... vi friborne men ok vi bönder aff sama 
lagsagw, som vpnemde ok ladho j walet (d. v. s. satte 
på förslag) tesse epterscriffne iij gode men FM 259
yalborglia dagher 902 raid
(1506). hart är mik thzta walith (utan tvifvel för ta­
lith; Lat. orig, har sermo) Ber 209. 2) val, val­
rätt. to kom wi herra niclis thu reson som lagman j 
österlande är j thät kor oc wal som lagmen j sworike 
aff alder hafft hawa BtFII 1: 455 (i362). 3) val,
tillfälle el. rättighet att välja, gafs hanom val, guf)- 
um offra älla döj) fiola Bu 530. ib 508. Bil 426. guz 
ängil tedhis apostolis ok bödh them wal sins martirij, 
älla owinum bradhan dödh ib 238. decius gaff them 
wal offra gudhuin ok halda waldum ok lifue ellir dö 
wndi leona tannum ib 443. 4) tillfälle att välja;
förråd (att välja på), paa hästa och slädha war inthe 
tall hwar som wille tagha hadhe goth wall BK 3: 
1760. a källara war ther full got wall ib 1: 3545. tlier 
war aff härrom fulgot wall ib 2183. gud kenne her är 
icke monge kirker til waals (att välja), som nogen 
summa peninga haffua FM 207 (1504). — Jfr bi- 
skopa-, kapitel-, konunga-, konungs-, man­
val.
yalborglia (lather, m. L. 
yalborglia mässa (walborg- RK 2: 8547. wal- 
burg- SO 194. valburga-. -missa),/. L. Valborgs- 
messa, den 1 Maj. alla valburga messa ock alla helgona 
högh tyder skulu embetez brödra saman kallas fyra daga 
til forende offuerleggia . . . nar the thera retta gilles 
drych holla vele SO 193. han schal thet aarit offuer 
fran valburgamessa ock til,aars mot sittia fore older- 
man ib 194. skal han (åldermannen) om walburgmessan 
rekinscliap göra ib. vm helghonamesso oc walburgha 
messo tha seal gaarzmestarin faa abbatissonne oppa ena 
script mang hion oc leghodrengia j clostirsins brödh 
äru T7KR 38. the xij .. . woro j halmstada om walborga- 
missa RK 2: 8158. ib 6943, 8547. moth walborgamesse 
sende danske en skara ib 7759. — yalborglia lliäSSO 
daglier, m. L. — yalborglia mässo tidh (wal- 
borgamessa tyd), f. Valborg smes setid. om alla 
walborgamessa tyder som ok kallas apostolorum phi- 
lippi & iacobi mz saneta walburgh SO 199.
yald (waald SD 5: 378 (1344, nyare af skr.), void: 
voldz Lg 3: 577. wold RK 3: (sista forts.) 4685, 
5334. VOldll SD NS 2: 214 (1409); LfK 239 (på två 
st.), woldh SO 113. väld: väldz Bir 3: 67. vall 
TB 76. wall RK 3: 690. val Bir 4: (Avt) 185. wal 
SD KS 1: 3 (1401); MP 1: lo; Lg 3: 721; Su 33. waal 
Al 2542. dat. valde, volde LfK 239; Lg 3: 576. valle 
Bir 4: (Avt) 183. walle Su 32. med art. valleno Bo 
97, 115), n. [7s?. vald] L. 1) kraft, makt. thu seal 
pröua mannen i sith waldli (dat mores sciri eulmen 
lierile viri) GO 100. ä wil waldh sin wilia hawa ib 
944. var härra ihesus christus var ... ii moJ)or Hue 
fulkomin bape at viti ok valde Bu 61. mannin kiändis 
widh gudlilikt wald innan bradhum bothum Bil 249. 
Bu 31. han sitar liöght ii himnom a höghoro hans 
(för handj höghsta valz (summæ virtutis) ib 197. j 
t.hinom guddom äru t bry vndarlik thingh som är wald 
(potentia) ok snille ok dygdh. Bir 1: 171. ib 3: 299, 
300. naturennas skapare han aktar ey i sinom gärn­
ingom huat hans dygd oc wal förma at göra (quid 
sua virtus prœvaleat) Su 33. wäl haffdhe gudh funnith 
oc format i sins guddoms omälelika walde (per suam 
omnipotentem virtutem) . . . man glia andra skälika 
matthor at atherlösa mankönet ib. 2) våld, öfver-
våld. febr uns pluto tok mäf> wald ecn vänastan q vy ne 
af manz hem tel häluitiz Bu 9. hänne giordhis wald if- 
uir hänna goz Bil 285. affsettie thet vald oc velie hon 
brwcher oppa . . . cronens bönder ther j länedh FM 
426 (i509). dömdes michell peersson hanus jordh fr i j 
medh åhrswoxten och tompt vthaff lars kuckoin asika- 
last som han hade medh wåldh och wälde af honom 
i mångh åhr BtFII 1: 11 (1483, nyare af skr.), ib 8 
(1474, nyare af skr.), 23 (l469, nyare af skr.), amelius 
. . . kränkte hänna iomfrudom oc giordhe hänne wald 
ST 456. hwa som taker qwinno mz wald (d. v. s. våld­
tager) MFG (red. B) 61. 3) makt, välde, herravälde,
värdighet, i det äldre språket ofta i pl. fm hau ar . . . 
ränt hanom (djäfvulen) rike ok vald (spo/iaveris ipsum 
suce imperio potestatis) Bu 13. romara satto dyoclccian- 
um ok maximianum fran valdom bafia ib 533. han (Dio- 
kletianus) kom swa til walda Bil 470. ib 883. tha kom 
birge jerl til walda RK 1: 210. kom han (Saul) wäl oc 
rätlika til walda MB 1: 7. dauid kom rättelika til rik i th 
. . . oc foor mz waldom (Cod. B valdhe 527) dygdhelika 
ib. wäldo han (valde honom till biskop) ok wigdho til 
valda Bil 575. at han (den forne biskopen) mate sin 
hef>ar ok vald atar vinna Bu 29. han spad he (herodem 
säla)re vardha än för ok döö j waldum Bil ill. han 
vardher mykyn j valdom ib 893. hwar äre nw thiin dighro 
wald MD 93. j guddomenom äru tw thingh först walog- 
asta wald (potentia) af hulko'alt wald är annantidh 
sniällasta snille Bir 1: 249. tha skulu alle se gudz son 
koma j skymen mz myklo makt til at plagha ok pina 
ondha, ok mz myklo walde at krona godha MP 1: 10* 
thz wal han gaff tik ib. alexander dreff honum (konun­
gen) aff sit wald Al 1706. kununglikt wald KS 11 (26, 
12). ib 14 (34, 15). tå girughe ok grymi hofdinga få 
wald ib 29 (73, 3l). huilkin kunungr älla walzman 
gudz ret försmå ok fördriuer medh sino walde ok 
lagom sinom, hans wald ok ära skal försmås ok sköt 
förgånga ib 16 (39-40, 17). f)ässe fyre namnas äpte 
sino värulzslko valle Bir 4: (Avt) 183. Here otallige 
kirkionne prelata . . . jemuel aff verldzligo volde (ex 
seculari potestate) . . . j unkar eri k Lg 3: 576. hanom 
. . . tiltiänendom . . . ärligorn herrom badhe andeligx 
voldz ok licamligx ib 577. the store ok mektoge varo 
j verldena sculu her lidha mektoga pyno thy at yl la 
nytiädhe the makt ok valdh som gudh thöm forlente 
LfK 239. hwi gifuas ey tolken voldh godhom mannom 
at the matto väl regera ok foresta j syno volde ib. 
thenne vsal lucifer kallas mörkrennä hoffdingo ey fore 
nagra makt eller voldh han hafuer vtan fore then 
vsla fordelen han ouer andra diefiä hafuer ib. 4) 
makt (öfver ngn el. ngt), åtföljdt af prep. i vi r el. um 
el. med gen., dat. el. ack. en diäfwl fik wald vm han 
Bil 571. han äghir äkke siäluir vald vm sik Bo 66. 
tå tu see at tu hauer wald vm tin owin KS 23 (56, 
25). guf) ägar sua val ifir pan vnga sum fiän gambla 
lif stäkia alla af lande köra Bir 4: (Avt) 185. engte 
thing hawer vald oc krapt ower kraptogare thing än 
thz är siälfft MB 1: (Cod. B) 532. mista vald iuir 
väruldena Bu 206. mz thins kors dödh skulle thu 
taka vald owir alla världina KL 412. MB 2: 405. 
franzsesa vald ofwer romara rike Bil 758. min kon- 
ungher hafwir wald badhe juer lifuit ok dödhin ib 
126. thu hafuir wäl waldh fanghit ofuer min licama
vald 903 vald
en Christus siälfuir hafuir siälinna wald ib 542. för 
en el lin faar thera vald ib 610. thu äst thän som haw- 
ir liffsins vald ok dödhsins Bir 2: 142. lian hafdhe 
näpliko lifweno waal (cl. v. s. kunde knappt behålla 
lifvet) Al 2542. moxan all wärlina hafdhe iak wald ib 
3574. — makt, våld, hand, händer, skal guz vald (ma­
nus) koma ouir thik ok skalt thu nu vara hlindir 
ena stund KL 156. the som koma j mins väldz händir 
(manus potestatis mece) Bir 3: 67. gudh . . . som frälste 
israel aff pharao kouungx walde (manu) MB 1: 327. 
tha är hon fräls aff hans walde ib 335. prestin . . . gaf 
sik gudhi i wald (creatori se commendans) Bil 272. and- 
uardadhe han sik gudhi j händir oc vald ib 887. han 
. . . gaff gudhi ij vald badhe liiff ok siäl Iv 3260. ider 
wen . . . är i gudz wold (d. v. s. är af iden) FM 535 
(1511-12). en salogar man . . . som diup var comin i 
diäwls vald Bu 130. herra ihesus . . . grep satlian . . . 
oc anduardadhe han infero diäfle i vald KL 412. MB 2: 
405. han . . . bannede böndcrne . . . ganst illa och bad 
thöm löpa ramen i wold heem till syn B STI 4: 295 (l50l). 
thz iak ey offtcr meer wildhe gaa i manz wal Lg 3: 
721. tlilin thiänista qwinna är i thino walde (manu) 
MB 1: 185. saa manga han badhe mistänkthe i wall 
RK 3: 690. hans liiff oc tlieras hade iag i wold 
ib (sista forts.) 46S5. 5) majct, myndighet, ödh-
miwka thik vndcr thinna frwo wald (manu) MB 1: 185; 
jfr 4. af allom guz apostolis. som hafpo iamt vald 
af gupi Bii 99. mz ... modhirlico valde (auctori- 
tate materna) Bo 5. huru han taladhe ok lärdhe 
mz valleno (cum potestate) ib 115. mik är gifvvit alt 
vald (potestas) i himerike oc i iordhrike ib 239. 6)
mer eller mindre närmande sig personbeteckning : ma­
jestät. thakkadhe mykyt hans konungxsleka walde oc 
äro for wäl giort (non minimas gratiarum actiones pro 
benefciis, a regia celsilucline sibi suisque collatis, ex- 
solvit) Bil 844. jak kännis for thino valde (coram ma- 
jestate tua) herra gudh mik liaua onyttelica . . . for- 
giort al the thing som thu gaff mik til helso Bir 3: 
385. j myklo oc margho hawir iak dröft thit gudhelica 
vald (majestatem restrain) Bo 74. jak bidhir th i t 
gudhelica vald at thu fa mik han atir ib 221. — öf- 
verhet. förd ho han for waldit (Cod. C domin 950) Bil 
106. — mäktigt väsende, makt, väldighet, alle ängla 
oc alle hymbla oc hymilska wald aiment chérubin 
oc séraphin ropa til thik ST 196. 7) område inom .
hvilket någon har makt el. myndighet, välde, k un unga 
ok höfdinga . . . the thr rätlika wilia sinom waldom 
styra KS 26 (66, 28). nar skip bryta j hans valz 
strandom (in litore potestatis suœ) Bir 3: 312. 8)
maktspråk, bud, befallning, thetta hwalff . . . vardh 
giort fore thins fadhers vald Fl 439. vtan nödh min 
fadher salde blanzaflor mz sino valde ib 462. 9)
bemyndigande, uppdrag, gywom wi pem tolf . . . fult 
wald ok makt af vara veghnä, sannynd j policum mal­
örn ok sakum vtletä SJ) 5: 606 (i346). ib 6: 125 (1349). 
skal . . . nokor i huario landskapi ... aff kununge 
wald haua, at skipa ok afftaka domara i häradhe ok 
hundare huario KS 68 (i68, 75). 10) makt, förmåga.
ängclsins huglier oc mantzins är swa ärliker oc wäld- 
ogher ... at ensamen gudh hawer wald, antiggia 
at wända han eller vnderstanda MB 1: 54. — makt, 
tillfälle, tå tu hauer wal.d ok ämne at hämnas äpte
wilia tinom KS 23 (56, 25). — makt, rättighet, befo­
genhet, frihet, han sagpe sik . . . hava vald (pote- 
statem) giua sit lif ok atar taka Bu 139. at j scul- 
in vitha mik hafua vald j iordrike at forlata synd- 
ir MP 1: 321. i them tingom som til höra en- 
samna gudelika snilles walle (ex solo divince volun­
tatis beneplacito dependent) Su 32. — rätt, rättighet. 
nythiandis frälst waldh (potestate) Bir 4: 30. — med 
inf. ghifuir iach härazhöfdingianom fulla makt oc 
wal at gifua . . . olaue haralssone lyist oc fasta oppa 
thet forscrepna goosdh SD NS 1: 3 (l40l). havi ängin 
vald ät klandät SR 14. ib l. haffwe tliaa woldh samma 
drengh haffua till forsöchningk i xiiij dagha SO 113. 
TB 73, 74, 75, 76, 79. — med gen. päs och inf aghe 
päs waald at wäpia a mot pere näfnd SD 5: 378 (l344, 
nyare afskr.). hafue thes engen öfthermer voldh at 
athala ib NS 2: 214 (l409). — med prep. til. swa 
som hon hafui thär frälst vald til VKR 74. — till­
stånd, tillåtelse, hon fick wold till danmark riide RK 
3: (sista f orts.) 5334. in vållande, skuld, är thz 
thit siälffs wald at hon thik forsmar MB 1: 185. (uoldh 
för nadh: forbiudom vi hartelika vndi wara uoldh 
SD 6: 7 (1348, gammal afskr.)). — Jfr biskops-,
fruo-, g ud hdoms-, liedhers-, ivir-, kesars-, 
konunga-, pava-, siälf-, siälfs-, värulds-vald. 
— valds bref, n. bref rörande öfvervåld ? ämbetsskrif- 
velse? waldzbreff super roghbergha mortalosa kallir- 
stadha SD 4: 78 (132S, gammal afskr.). —• valds gäril- 
111g*, f L. våldsgärning. at ir wilin walldz gerninger ok 
the them göra, firi oss oppenbarä SD 4: 467 (1335, nyare 
afskr.). thän allmoghä sum walldzgerninger iwerganghä 
ib. ib 5: 37S (l344, nyare afskr.), 379. för then orät ok 
walzgärninga the höfdinga ... ok wålzman (för -män) 
göra almoga ok vndidånom sinom KS 57 (l43, 62). 
tula trugh ok walzgärninga hans ib 61 (152, 67). han 
(konungen) skal äugoin skadha, huazke inedh orättom 
domom elle wålzgärningom ib 30 (78, 33). göra al- 
moghanom ofridh mz wålzgärningom å godhs älla lif 
ib 75 (184, 82). huar tera wil hälder sit goz medh 
wålzgärningom wäria än medh lanzlaghom ib 77 (l90, 
84). ib 60 (150, 66), 61 (153, 67), 67 (l65, 73), 68 (166, 
74). Bil 777. F TI 4: 58 (1457). Jfr Yaldg’ämillg*. — 
valdsgästning*, /. L. Jfr våldgästning*. — valds 
llärra, m. [Isl. valdsherra] 1) maktinnehafvare, re­
gent? pän kunugar älla valz härra. annars land vil 
vinna vndi sik Bu 206. 2) våldsherskare, våldkräk-
tare, tyrann, j pein stap ma . . . ängen valz älla ranz 
härra (tyrannus) privas Bu 190. Bil 233. — Valds inan, 
m. [7s/. valdsmaâr] L. 1) mäktig man. månge dom­
are ok witnis män rädhas swå wålzmän, at te tora 
ey rät döma älla sant sighia KS 69 (l69, 75). — makt­
innehafvare, öfv er het sper son. kununger ella höfdinge 
ella annor walsman KS 15 (35, 16). huilkin kunungr 
älla walzman gudz ret försmå ok fördriuer medh sino 
walde ok lagom sinom ib 16 (39, 17). för then orät 
ok walzgärninga the höfdinga ... ok wålzman (för 
-män) göra almoga ok vndidånom sinom ib 57 (143, 
62). 2) tyrann, suåsom skil åt rätwisan ku nun g
... ok girughan wåldsman KS 67 (165, 73). — valds 
värk (waaldz-. woldz-), n. L. våldsgärning, 
våldsverkan, våld; öfvervåld, oförrätt, i sht i pl. 
hwaar sum taker mädh walldz werkum af them i
valda 904 valda
handum hawer, huus, jordh, vatn eller vatnwerk SD 
4: 466 (1335, nyare afskr.). mädh laghum ok lagliä 
doomom skall man sijtt kräffiä, aater faa, ok sik 
eghnä, än eigh mädh rane ok walldzwerkum ib. ib 5: 
377 (1344, nyare afskr.). rooff oc waaldzwärk öffdhis 
MD 386. om the naghcn woldzwerk göre pa men eller 
qwinner BSH 5: 512 (1512). dömdes thomas jonsson 
kipu sak til xl m. för waldzwerk han giorde pa tho­
mas persons . . . änger och wtmark BtFII 1: 140 (1507). 
ib 138 (1507), 1‘41 (1507), 168 (l508) 0. s. v. giör sa- 
danth valz voa (för valz värk) pa fatikth folk DD 
1: 183 (1503, eft. aftr. hos Langebek). diäfwlin . . . 
kärde basilium göra sik walz wärk Bil 604. en man 
ther . . . rnargitte hafde walzwärk, skada och oräth 
giort SD NS 2: 774 (1414). — valds värkan> /. L. 
— valds värke (woldz-), n. L. öfver våld. sig . .. 
med woldzwerke opkasta . . . emot tesse privilégia 
BSH 5: 513 ( 1512). woldzwärke skedde i ... äkrö 
kyrke ib 550 (1515). at swa j sannindh war som for:de 
olaff diegn kärt haffdhe om woldzwerkie til fonde 
olaff kyllaynen FH 5: 133 (l4S9). tliet ene valdzwerche 
offuer thet annedh FM 426 (1509).
valda (wolda R K 2:255. walla Al 843, iss6, 2366, 
3737, 4736, 10226; RK 1: 685, 2: 2326, s. 344, 3: 1585, 
2857, 3940. valla MD (S) 307; R K 1: (sfgn) s. 186, 2: 
5060. walle ib 2: 3562, 3743. waalla Al 3179; MD 
(S) 237. wolla RK 2: 505, 931, 951, 1994, 2122, 2158, 
2396, 7565, 7697, 7784, 5. 334. pres, valdei*. waller 
RK 1: 2123. weller Di 179. imperf. valt Bir 2: 
81. Halt VGL 1 p 19: l; ÖGL Kr 15: pr. willt 
RK 3: (Yngre till. om Chr. 11) s. 233, 236. wulth 
ib 3: 1407. wlte ÖGL ES 16: 2; Bil 610; Jv (Cod. 
B) 2724, s. 240 ; RK 1: 845, 858, 4331, 4363, 4543; ST 
42, 67, 83, 142, 315, 356, 365; Lg 3: 377. wlti VGL I 
P 7: pr. wlthe RK 3: (sistaforts.) 4336. 5110. wulte 
ST 479. volte Iv 2628; Fr 688. wolte MD 100; RK 
2: 5. 344; Di 114. volthe US11 24: 54 (1516). pl. wlto 
RK 1: (sfgn) s. 192, 2: 8184. wltu ÖGL Kr 13: pr. 
wltho RK 2: 4971. wolto MB 1: 261. woltho Lg 
952. WOlte Bil 115. WUltlie RK 3: 2908. Wlllde ib 
395. part. prêt. n. valdi t Bir 4: 323. ualdit VGL I 
p 7: pr. waldet KL 308. valdith Fr 677. wald- 
ith lv 51; MD 97. waldhit RK 2: 4359. wallit ib 
1: 2427. vallit Bir 3: 364; RK 2: 4109. walit ST 19. 
woldet FM 345 (1507). wollit BSII 5: 12 (1504); I1SI1 
24: 103 (1517). wollet Di 163. waallet MB 2: 
289. wllit VGL II p 35. part. près, waaldandes 
BSH 5: 304 (l508). wallande ib 4: 228 (1497). wall- 
andlie Lg 3: 271. wallandes ib 278. wallendes 
BSH 5: 550 (1515). walande ST 472. wollande 
BSH 4: 9 (I47l); RK 1: (Yygre red. af LRK) s. 
286. vollende SO 79. vollendis BSH 5: 309 (1508)), 
v. [Isl. valda] L. 1) få makt med, få bukt med, 
betvinga, hålla i styr. med dat. thaghar iak faar 
eet (näml. af djuren) at halda sidhan ma iak thöm 
allom valda Iv 322. — få makt med, betvinga, öfverväl- 
diga. idher skal ängin skadhe walla Al 3737. ib 10226. 
RK 2: 2122. — vålla, plåga, besvära, gå åt. med dat. el. 
ack. iak wil se hwath hän ne walder Al 1468. tha 
qwinnan thetta hördhe, fful hon vndirs ful til iordh- 
inna, oc gat talat ey eet ordh, sancte pethir spordhe 
hwat henne wlte ST 42. han ropadhe barmeligha . . .
alt folk i t ther vm kring kom löpnnde oc spordhe
hwat honom wlte (wat erne were) ib 67. ib 83, 142 
356, 479. han ... fik ena starka sooth, oc hans 
sinor krompnadhe oc engin läkiare wiste hwat honom 
wlte ib 365. han . . . spordhe liwadh henne wlte hwi 
hon swa greet, ta sagde hon liwadh henne wlte Lg 
3 : 377. 2) råda öf ver, förfoga öfver. med ack. han
. . . som himil oc jordh ok heluite walder Ml) 21. 
thän herra os hafdhe at valda lv 792. at swenska
sculde slotten och länen wolda RK 2: 255. al norland 
vnte han honom wolla ib 951. ib 2326, 2396, 4580, 5060, 
7697, 7784. — (?) sina haffwar sculle han biholla wille 
han thz sielffuer walla RK 2: s. 344. — med prep. 
ivir. ower land ok goz skal han valda lv 1252. ib 
2437. ther ouer maghin ij herra valda Fr 794. 3)
råda Öfver. bestämma, ansvara för. budhskap ma jak 
frambära answar ma jak ey walda (jussa queo fari 
responsis nec dominari) GO 464. — bestämma, af- 
göra. thy the thiit ey kompna waro at nokot ör- 
lögh ther at holla vm the finge thz sielfwa wolla 
RK 2: 2158. — råda, bestämma, ä mädhan herra 
gawian han ma valda lv 1955. mz honum maghin
ij mäst at valda om iak skal mina äro behalda ib 
3989. — hafva att råda el. betyda, med prep. i. iak 
later ängin fara hom om iak ma nakath ther ij
walla Al 843. hon (lejonet) wilde honum gernä ater 
giälda om hon matte ther i walda thz han haff- 
do henne hulpet wäl tha ormen wilde henne sia j 
häl Iv (Cod. B) s. 329. 4) råda, få öfverhanden.
arla morgonen daghen fik waldha RK 2: 4300. 5)
råda, herska, ega rum. hwat the loffwa thz skulu 
the halla här skal inthe men j valla MD (S) 307. 
6) besitta, ega. halftene (näml. af guldet) skulle kes- 
aren waalla och halftene skullo the siälue beholla 
MD (S) 237. — få. gudh late mik än the lykko 
valda iak matte idher til thiänist vära Fr 3084. 
gudh . . . gifui honum lykko at valda ib 1181. — 
behålla, iak skal thetta halda swa framt om iak ma 
lifuith valda Iv 5540. RK 2: 931, 3743, 4447, 5008, 7565. 
wnner mik mine haffwer walle ib 3562. lathe them 
there frijheet wolla ib 1994. 7) vålla, föranleda,
förorsaka, vara orsak till, vara skuld till. med dat. 
el. ack. thz sama walder oc galnom mannoin oc brut- 
fällingiom, oc offdruknom mannom MB 1: 120. for thy 
at thera lykkä valt thy Bir 2: 8t. skylda the mik 
sighiande at the äru thy ondo at iak valdir thy ib 
1: 202. iudlia walda thätta sialfua Bil 316. waldemar 
konung . . . wlte sielffuer sin eghin wanda RK 1: 
845. wolte tw jarlans död Di 114. jak haffuer mist nw 
two myna söner, oc thz haffuer thw alt wollet ib 163. 
thzta oc annat slikt weller (velldr) tw alt ib 179. 
boionar som wolte allan thän skadha ok skam ther 
diefwlin fik Bil 115. josep . . . finder them mykith 
oblid hare, än the waro wane at wara, oc spör aff 
them hwath thz walder MB 1: 235. herra iwan rosar aff 
mandom siin thz walder hans howodh är fult aff wiin 
lv 539. thz han matte ey husit halla thz mwnde bans 
gotz hans frender walla the han innan norighe atte 
RK 1: 3343. thz withe thenna herrar mig waro otroo ib 
3: (sista forts.) 5110. togli konungin danielem vth aff 
dyura gardhenom, oc lät alla them atir inkasta som thz 
hafdho walit at daniel war ther inkomin ST 19. Bil 610.
valda 905 raider
KS 29 (73, 3l). KL 308. Bo (Cod. B) 342. Bir 1: 304, 3: 
364. ST 315. Lg 952. MB 2: 289. Io 51, 885, (Cod. B) 2724. 
/V 677, 688. Al 2366. MD 100. RK 1: 2123, 2427, 4123, 2*. 
4109, 4971, 5416, 3: 395, 1585, (Yngre till. om Chr. 11) s. 
233, 236. BSH 5: 12 (1504). FM 345 (l507). IIS/J 24: 54 
(1516). — med objektssats inledd af at el. pät el. med 
dylikt inledningsord underförstädt. hawer kirkian skip- 
ath bisextuni hwart fiärdha aar . . . oc thz walder 
at hwart aar skiptis om sunnodagx bokstawom MB 
1: 63. han wlte at vexio kyrkia bran RK 1: 858. ib 
2: 8184. thz saa skeer nionde naghoth walla ib 3: 3940. 
thz mothe tha noghott walla thz full all paa en an­
nan bogh ib 2857. han wlthe, thet kong karll riikit 
miste ib (sista forts.) 4336. — med dat. och ack. 
iak volte mik siälfuer thetta omak lv 2628. syelffue 
wlto the sik then vanda RK 1: (sfgn) s. 192. the thre 
. . . ther mik valda thänna vredhe Iv 3288. hans fader 
wlte honom thz kiiff RK 1: 4331. konung birger wlte 
them then wanda ib 4363. mykit omak haffuen j mich 
waldhit ib 2: 4359. forlate them gudh mich valda
thetta ib 4660. IISI1 24: 103 (1517). — vara vållande
till, hafva skuld i. med prep. um. äkke ma iak ther 
om valda lv 4391. — med prep. i. the ' wolto mäst 
i wars herra dödh MB 1: 261. vardher thu hans
hemsko nu at giälda tho at thu matte ther ij änkte
valda Iv 4224. — föranleda, blifva en orsak el. an­
ledning. abs. hwa sina husfrv wil langer halla är 
han wäl känder thz ma walla Al 4736. mangh tingh 
motte walla R K 3: 1258. — anstifta, ställa till. 
the som wulthe thetta gny RK 3: 2908. her erik 
nielsson mz byscopenom hulth och nw thz samma 
wulth ib 1407. — åstadkomma, åvägabringa, med dat. 
el. ack. ey vare hop til miskund. vtan minna modhir 
böne liafdhin mällan komit ok thy valdit Bir 4: 323. 
them wil ängin saman halla forman vtan kärleek mon 
thz walla Al 1886. thiin thing magho all wardha godli 
om thu wil thz siälfwer waalla ib 3179. nw wille han 
haua thz saa flijt hans arffwa scullo riket beholla thz 
meente han ther mz wolla alla the slot han fra sik 
fik RK 2: 505. mesta wolte han thz tha at engelbert 
munde then dechtingen fa ib s. 344. —förskaffa, bereda, 
med dat. och ack. han er nw konunger ouer tw rike 
faa crisne konunga liffua nw slike then ära han fik 
ok hauer än thz wlte honom gud ok vplenzske men 
RK 1: 4543. — part. près, vållande; skyldig (till el.
i), med gen. thäs. är iak thes walande ST 472. Lg 3: 
271. SO 79. BSH 4: 228 (1407). — med ack. at the 
. . . äre her äpter ekke ytermer blodgiwtelse wollande 
eller begerende BSH 4: 9 (l47i). han var hans död 
vollendis ib 5: 309 (1508). — med prep. i. jag war 
. . . wollande i hans dödh RK 1: (Yngre red. af 
LRK) s. 286. kenne gwd, wij ther wtinnan intit ära 
wallendes BSH 5: 550 (1515). — föranledande, bidra­
gande. med sats inledd af at. war jak thaa myketh 
waaldandes, ath han skwlle räkkia [edher] sin handh 
thaa strax BSH 5 : 304 (l508). —* föranledande, orsak. 
som kroppen til wäxte wtwörthis, swa tilöktes henne 
gwdelika oc dygdhelika gärnigga i siälenne jnwörtes 
til huilkit hennas gudelika föräldra . . . fast wallandes 
waro Lg 3: 278. 8) tillåta, tillstädja, han . . .
sagde at han ville rikit halla om thz ville gud ok 
lycka walla RK 1: 685. han . . . ville ryket behalla 
Ordbok II.
om lykka ville honom valla ib (sfgn) s. 186. — Jfr
alzvaldande.
Y ald are, m. [Jfr Jsl. valdari] den som vållar (ngt), 
upphofsman. at han war waldare at thera dröffwilsom 
ST 47.
yalde (volle), m. 1) makt, förmåga, erche- 
biscopen kunne ey ynne holle konungens wersta göra 
aff all sin wolle RK 2: 8310. 2) våld, händer, fik
han the prytzka voila (för i voila? motsv. ställe i 
Iladorphs uppl. s. 167 har i walla) een deell aff ryket 
till een panth RK 1: (sfgn) s. 191 (om textens läsart 
bibehålies, bör stället föras till valda 2). 3) makt,
bemyndigande) rättighet, högre degtingen hade the ey 
voila (d. v. s. hade ej rättighet att af sluta fred på 
högre vilkor) RK 2: 8152 (möjligen är här voila att 
föra till valda 3).
valdelika (valle-), adv. 1) med kraft, med 
makt, kraftigt, mäktigt, som tik valdelica (motsv. ställe 
2: 227: vallelika) scapadhe MP 1.- 312. Ber 200. at 
thu skulde os atirlösa oc frälsa valdelica af häluite 
KL 413. MB 2: 406. jak bidhir thik at thw ful- 
kompna vallelica (potenter) thz thw byriadhe sniälle- 
lica Bir 3: 149. ib 159, 300. väl sighx gudhz älske- 
likhet wara stark som dödhin thy at hon waldelika 
skill människona fran wärdzlikom ok köthlikom kär­
lek Ber 15. 2) mäktigt, myndigt, huru waldelika
oc maktelika (imperiose et potenter) hon radher oc 
bywdher ower alla ängla oc människior Su 139. 3)
egenmäktigt, han (konungen) skal ... ey vallelica 
(potestative) skipa ällir döma the thing hulkin som 
bradhelica koma j hans hugh Bir 3: 306. 4) med
hänsyn till makt el. verksamhet? iomfrunna likame 
war gudhz synj härbärghe j iordhrike än j himerike 
war honom the hälgho threfallikhetz bliwilse än thot 
han blifwir hwan stadh waldelika (poteniialiter) Bir 
4: (Dikt) 253.
valdeliker (-leker), adj. kraftig, mäktig, andreas 
. . . sagfte cors vara eet valdelek t tekn Bu 189. komma 
in for thins maiestatis waldelika säte Su 334.
valdelikliet (-lieet MB 2: 4ii. vallelikhet), 
f. välde, makt, myndighet, majestät, ss titel (gifven åt 
Romerske kejsaren), sände iak . . . idhre vallelikhet 
(potestati) al the thing som giordh varo af ihesu i 
mino radhuse KL 419. MB 2: 411.
valder (valler. ack. val Iv 4473. wal RK 1: 
1796. wall Al 5285; Va 11, 24, 30, 48; RK 3: 26. dat. 
valle Su 388. walle Al 9320. nalle ÖGL Vap 32: 2. 
llälli: vighuälli VGL 1 Md 3: 1. med art. väll- 
enom Bil 686. pl. wallär SD 1: 654 (1285)), m. [Isl. 
völlr] L. 1) vall, fält, mark. kommo the pa en grön­
an wall Va 48. eth tiäld war opp slaget pa en lusteligen 
wall ib 11. ib 24, 30. Su 388. the (djuren) waro otalik i 
them walle Al 9320. — ss ortnamn, pl. octonario & 
fundo . . . quos . . . curie nostre wallær nominate irre- 
fragabiliter annecto in perpetuum possidendos SD 1: 654 
(t285). — om stridsfält, han matte höra opa then 
wall mykith busuna ok pipo skall the rykto saman 
ok burdlio stridha Al 5285. Bil 686. lv 4473. RK 1: 1796.
2) fäbodvall, säter. här är en valler (setr) MD 355.
3) vall, skansverk, wy wyliom . . . beeläggia hans sloth 
mz wall RK 3: 26. — Jfr gTäs-, lliorj)-, iordh-, 
svina-, vigli-valder, äfvensom grundval.
114
valdfar 906 valdogher
valdfar, se valfar.
valdföra (voldh-, vol-, val-), v. [Filan, vold- 
fare] L. 1) med våld bortföra, bortföra ss fånge. 
gripa . . . hans sial ok wald föra tel häluitiz Bu 8. 
Jiän sarai ihesus våldförde vara drotning lielena (mor- 
tem, quœ regina nostra est, captivavit) ib 207. Bil 475. 
Va 15. the walfördho iwdha til babilonem MB 1: 26. 
ath dyrich hanssou basteth och bant hanom oc vol- 
fförde hanom vthen lag och retthe FM 552 (i5l2). 
2) utöfva våld mot) misshandla, the . . . woldhtoghe 
wore quinne ok woldh fördhe wore barn B SII 5: 445 
(l5li). 3) våldtaga, vm thw faar varit smittadh oc
valdfördh (violata) til thin licamma Bir 3: 324. 
yaldgipt, /. — yaldgiptis man (vall-), m.
[D. voldgiftsmand] skiljedomare, medlem af Jcompro- 
missnämd. hawer badhe herra wlf ok häradhet walth 
thessa godha män at göra thet skiptith ... ok thesse 
ärw wallgiptismännen BYH 1: 198 (l3S9). sculle tolff 
waldgiptis men atskilia allen schada oc owilia som 
huar hafuer för andre giört RK 2: 1700.
valdglya (void-), v. [Jfr D. voldgive] g if v a i 
uppdrag, befullmäkiiga. the hundradha march ok eeth 
stökche kumisth, ther . . . lierra jönis swartprest 
... a mina wäghna opbära seal, som iak honun (för 
honuni) waldgifwit hafwer meth mino opno brefue 
SD NS 2: 48 (1408). — öfverlemna, hänskjuta. jak 
woldgiffwer eder thenne erinde grannelige ransaka BSII 
5: 502 (1512).
valdgiirning, f. L. Jfr valds gärning. — 
valdgärningis man, m. L.
valdgästa (vaald-. void-, vool-), v. L. våld­
gästa. waaldgästa klärkka, bönder aller landbo GS 47 
(1441, orig.). ib 53 (1458). lian . . . haner vool gesth 
noghra y vorth herrat BSII 5: 386 (1510). han . . . 
voldgester hennis landboer FM 426 (1509). 
valdgästare, m. L.
våldgästning (void-), f. L. våldgästning, af 
valdgestnipgom, roof ok brand BtRK 55 (1388, orig.). 
göras stora woldgästningar GS 31 (1380). SJ) NS 1: 
238 (1403, nyare afslcr.). Jfr valds gästllillg'. —
valdgästuingis man (walgestninges- KrLL Kg 
26: 1 i var.), m. L.
valdogher (vallogher. valogher. vald ugli­
er. vallugher. vaallogher. voldogher. väld- 
ogher. vallogher. vellogher. väldugher. veld- 
ugher. vallugher. vellugher. väldigher. velld- 
igher. välligher. n. -okt LB 7: 95. -ikt MB l: 
u)> adj. [/sf. völdugr. Jfr Mnt. weldich] L. 1) kraf­
tig, stark, mäktig, som har makt. sidhan han hawer rönt 
mina waldugho hand MB 1: 289. sidhan han hawer känt 
mina waldoghasto hand ib. ey wüste iak them hwatli 
mit wäldogha nampn adonay thydher ib. jak är thin 
herra oc thin gudh waldogher ib 332. han (Pluto) saghpo 
po vara valdoghan häluetis gup Bu 9. waradach . . . 
sagdhe them wara wäldhugha gudha i manna hami Bil 
235. än iak är waldogher herra, tha skal iak ledha idher 
wt aff egipto fängilse MB 1: 289. a waldhoghan gudh 
wil iak thz swäria Al 3529. lofwande woldogha gud- 
domsins äro Ber 144. j ären en waallogh herre MD 
(S) 203. jak är likir walloghom man hulkin som 
bygdhe sik maktoghan stadh Bir 1: 191. tala vidh 
nakon walloghan älla mäktoghan man (homini alicujus
dignitatis) ib 155. mange ämuäl valdoghe män lagho 
for hans durum astundande hiälp KL 250. en wnll- 
oghir höfdhinge ib. ib 145. en velldig herras dotter 
MD 443. een rikir man ok welloger han ib 167. Chri­
stus war konungir är then höxto oc waloghaste kon- 
ungir nokon tidh war föddir ST 117. maktoghe ok 
valloghe skulu maktelica thola brändaghan ok pinonar 
Bo 96. fadhorin är ... ey aff andro välloghir vtan 
aff sik siälfwom (gotens non aliunde sed a se ipso) Bir 
3 : 300. jak är suasom then vallughir (potens) herra som 
älskar mangra bya faar hulkin tho takir älla eghnar 
sik engsins bysins faar än thot han är välloghir vtan 
the han äghir haua mz rät ib 28. ey gripir han 
(djäfvulen) hona (själen) thy at han är walloghare 
än iak ib 1: 4. walogasta wald (potentia potentissima) 
ib 249. — mäktig, inflytelserik, wäl wt aff folkeno . . . 
wäldogha män MB 1: 327. han var swa välluger i rikit 
tha huat han giorde ok buat han loot thz war almog- 
anom enkte amot RK 1: 170. — (?) tedh barn tha föd­
is thed vardher wiisth och rethferdogtb, vellokt och 
karskt LB 7: 95. 2) stor, betydande, väldig, alexan-
der sat pa sin trona mz sinne wäldighe keysars krono 
Al 10048. skal iak giua honum wälioghasta liggiandafä 
(pretiosissimum thesaurum) Bir 3: 456. en stor welloger 
hreder blook RK 1: 3943. 3) innehafvande makt el.
välde, herskande, regerande, styrande, iulius kunugar 
väldoghar ivi väruldena Bu 61. han haffde rikit alt 
vnder sik swa at han var welduger ouer alt RK 1: 31. 
väldugh drotning talafrida ower qwinnor ij amazonia 
Al 4660. wespaeianus war tha wäldugher ifuir galathie 
rike aff tyberij keysares wäghna Bil 312. the som väll- 
oghe varo jwi almoghan ib 862. RK 1: 4. at than 
man skulde ower mik väldugher vara ther för hafdhe 
dräpith min hiärta kära lv 1256. thänne formannen 
är waldoghare ofwer thik. än nokor en wävldz höfdh­
inge är mäktugher ofwer sin vnderdana Ber 245. j 
thänkte . . . hurw länge idhert rike skal standa swa 
wäldikt ower all riike MB 1: 14. herodes . . . vste sik 
see . . . tyberij keysarn dödh ok gaium äptir han väld- 
ughan wärldinna lierra Bil 111. gaius . .. sände han 
licni til landa wäldughan indha konung ib. romara 
. . . toko sik pre kesara valerium constantinum ok 
licinium ok varo väldoghe tu ar Bu 533. Claudius 
keysare som wallogher ward epte decium Bil 423. da- 
cianus var pär väldoghar foghate dyocleciani Bu 493; 
jfr 1. spiria . . . huad thz är meera almogans tarif, 
haua en konung waldugan, thän rddha md och styra 
landom och almogha, älle here se the ther alle rddha 
KS 6 (13, 6). wi . . . hawm takit . . . boo jonsson til 
warn wäldoghan ämbitzman IISII 16 : 3 (1369). han 
(Nikanor) saghdhe är han (Gud) waloghir j hympn- 
omen, tha är iak waldoghir oppa iordhinne ST 539. 
thu döme • . . mik swa som änkte walloghan (nullius 
dominatorem) Bir 1: 124. at ödhnnn är ey wäldugh 
ensamin £»7 354. — myndig, bjudande, mz weilughe bise- 
ops mact oc skrudh . . . tok han handom a germano. 
oc sagdhe gud alzwallugher biudher tik i minom ordh- 
um Lg 3: 201. 4) innehafvande makt el. rättighet,
bemyndigad, berättigad, han seulde . . . valdogher vara 
... at fanga alla: badhe män oc quinnor som han 
kunde freghna cristna tro at hafua Bil 895. KL 147. 
5) mäktig, egande makt el. förmåga, jek är välloghir
Taliiutvaldoghet 907
at iäkia thän som sorghadhir är Bir 2: 6. hans gudli 
är wäldogher at känna honum at raadha dröma MB 
1: 235. swa länge som siälin hafdhe sik vnder gudz 
lydhno, tha ware hon wälligh at göma sin likarna 
odödhelikan ib 149. KL 165. — Jfr al-, alz-, till 
ivir-, iiiin-, siälf-valdoglier (-väldoglier).
Taldogliet (vallikhet), f. makt. vtan thins 
wallikhetz niintzskilse MB 2 : 404. Jfr alz-, iälll- 
valdoghet.
valdskaper (wål-), m. välde? tyranni? han (en 
grym konung) rädhes ä at nokor måghe hans wålskap 
fördriva KS 62 (154, 68).
valdtaka (voldh-. val-, vall-, vaal-, vol-, 
-tagha), v. L. 1) med våld taga el. fråntaga. 
valdtogho the aff mik myth landli MB 2: 106. 2)
våldtaga, the hafdho j hugh at waltaka sokna prestins 
dottir Bil 877. eugenius abote vilde hona waldtagha oc 
hänna hedher oc äro kränkia Lg 386. hulkin som vald 
toke qvinna Bir 1: 375. amon som valtogh sina systir 
MP 1:53. waaltaka aller krenkia jomfrwr PM 22. fatigh 
folk nywta ingan hem fredh i syne säng, vtan varda 
bla och bludoga ok röfuade, ok theras hustrur vol- 
tagne DD 1: 182 (1503, eft. aftr. hos Langebek). the 
. . . woldhtoghe wore quinne ok woldh fördhe wore 
barn BSH 5: 445 (1511). KL 88. Bir 1: 72, 375. ST 458, 
542. MEG (red. A) 56. RK 2: 1936. Di 176. Lg 3: 55.2. 
DD 1: 183 (1503, eft. aftr. hos Langebek).
Yuldtakare (waldtagare GS 48 (1442). waald- 
taghare: -a BlRK 173 (1450), m. vdldtagareÜ GS 48 
(1442). BtRK 173 (1450).
valdtiikt (-tääkt MEG (red. A) 53),/. våldtäkt. 
Bir 3: 472. MEG (red. A) 53, (red. B) 58.
valfar (waldfaar), n. får som erlades för rät­
tigheten att hålla får på bete å främmande betesmark? 
bondones . . . conquerentes quod ones dicte waldfaar 
ab ipsis sicut ab illis qui non pascua dicta hiord- 
waldæ prout habet curia regia staang, possident, per 
preuisores ipsius curie exiguntfur] SD 4 : 78 (1328, 
gammal afskr.).
valfter, se Yîilfter.
Valin, adj. [D. valen, vaalen. N. valen. Jfr Ryd- 
gvist 2: 402 f, 4: 365 5 Noreen, Altsclno. Gram. 237; 
Tamm, Nord. stud. 3l] valen, domnad of hold, nordhan 
wädhrädh hwilkit som är kalt och gör man kolnan 
och walin (in frigore constringit et torpentes facit) 
Ber 1S2. — bildl. orene andin hwilkin som gör kalla 
fran gudhelikom kärlek och walna af godhom gärn­
ingom (a bono opere torpere facit) wranga män ib.
valinkunder, adj. L.
yali ya (vale-), interj. [Jfr Ags. valava] ss ut­
tryck af smärta: ve! 0 ve! tha sagdhe margher man 
vali va (Cod. B tha ropadhe allä we och waj Fr 2386. 
the förra öpto hugh ok sia the ropa mv fläste walo 
wa Al 2444.
yali vak (vale-), int erj. 1) = yali va. vale
vak (Cod. B, C a, wak^ then iämmirlike nödh RK l: 
(Cod. D, E) 3063. 2) ss uttryck af öfvermod: hej!
tha een faar een grönan stak swa ropa han strax 
wale wak MD (S) 285.
valk, f? [/$/. valk, ?&.] 1) kring dr if vande, ir­
rande, farande hit och dit, brdk) besvär, är thz dighr 
hedhr ok hugnadhr, suå kununge som almogha, hava
döraköp hema i lande sino, vtan mykla walk ok wåghan 
lifs ok godlis manna KS 66 (163, 72 ; kan föras till 2). 
2) svårighet, fara. thw haffwer kommit thenna barn 
j walk MD (S) 262. fatiig folck som wåre kompne i 
walk oc kwnde ey friid niwtha for en skalk RK 1: 
(Yngre red. af LRK) s. 283.
valk a (-ar), v. [iV. valka. Mnt. wralken] valka) 
rulla, ysop er godh for heso, om man valkar honum 
millan sina goma LB 7: 163. ib 8: 43. Jfr samail- 
valkadlier.
Valla (-at), v. [Mnt. wallen] vandra, gå. han . . , 
fik them thz breff ok badh them walla Al i486, alla 
the thiit waro kallath hwadhan hälzt the hafdho 
wallath the fingo ther rät alia nadha til dryk ok swa 
til ätau badhe ib 3856. — vandra omkring, bidher 
iak thik thz thu äudelika scriffwa mik än thu haffwer 
wärldina alla eller länger skal thu än swa walla Al 
7794. sidhan iak tok om wärlina walla ib 1658. — 
lata valla, af sända, utfärda, hwar tiidh han later 
siin breff walla Al 1405. — Jfr limyalla.
yalmoglia, fy m. och n.f [Fdan. valmuæ] vallmo. 
papauer walmoga LB 6: 284. papawer är walmogha 
hon är thrändehanna ib 2: 35. papauer walmoga, een 
er hwiither oc haffuer hwiit blomster, annan röth 
triidhie mynsther (oc vexir i akrom) och haffwer 
brwnth blomster ib 7:139. papauer walmogha hon hawer 
trighia handha blomsther ät är röth annat är mäkt (för 
män k t) aller suarth tridliia är hwith ib 5: 80. rothin aff 
walmogho ib. valmogha sudhin mz sapo ib. särdelis hwit 
walmogha kombher siukan man til at soua ib. ib 2: 
35, 7: 140. walmoga är goder läkedomber then som 
ey gyther soffwydh ib 59. papauer walmogha är kalt 
oc wath oc haffuer the dygd ath wardir thz stöth 
oc giorth aff wellingh oc ätit om iii daglia arla thz 
dughir them mannom som ey gyta soffwid ib 8: 54. äte 
ena walmogha (trol. för walnot; motsv. ställe ib 3: 185 
har walnötj ib 1: 98. mykin walmogha litith got säter 
Al 1482. — yalmOgllO frö, n. vallmofrö, aldrahandha 
walmogho frö LB 5: 80. tak walmogho frö ib 10: 
6. Al 1447. Jfr yalmoglia frö. — yalmogho frö 
miolk (walmagho frö miölk), /. den mjölkhvita 
saften af vallmofrö, drikker tu walmagho frö miölk 
LB 3: 54.
valmoglie, m. = yalmoglia. valmoge huiter oc 
röder LB 7: 290. lian (pepparen) skal döfwa mykin wal­
mogha Al 1475. — yalmoglia bladli (-möge- LB 7: 
202), n. vallmoblad, tagh valmoga blad, grön om somm­
aren eller tor om vintren LB 7: 260. ib 187. valmoga 
blad stöt ib 301. ib 202. — valmogha frö (-möge 
fröö), n. vallmofrö, taagh . . . walmogha frö LB 2: 10. 
ferst valmoga frö ib 7: 238. hwiit valmoge fröö ib 196. 
hwit valmoga frö ib 202. Jfr yallllOgdlO frö. — 
yalmoglia OS (-oos), n. vallmosaft. drikker man 
thz brwna walmogha oos LB 2: 35.
yalnut (-noth LB 3: 108, 7: 46, 9: 118. -nöt ib 
3: 185, 7: 250, 251, 261. -nöth ib 166. pl. -nytter ib 
165), f. [Mnt. walnut, walnot] valnöt, äthen . . . ena 
walnot ällir ij LB 3: 185. kernana aff valnytter ib 7: 
165. tag bla lilie root, sa stort som een valnöt ib 
261. ib 9: 118. tag pyon rot, oc stöt ter aff sa stort 
som en litin valnöt i sender ib 7: 250. ib 166. 251. 
rogh bröd swa storth skwryth som een halff valnoth
y alruf 908 van
ib 46. tak swa mykyt som en walnoth är stoor ib 3: 
ios. Jfr valmoglia. — yalnuta kiärne (valnotta 
kerne: -a LB 7: 238, 306), m. valnötskärne. tag val­
notta kerna LB 7: 306. ib 238.
y alruf (-rof), ». L.
y alska (welska), /. [.Isl. valska) Franska, Fran­
ska språket, thenne bok ... lot kesar otte göra ok 
vända aff valsko ij thyzt maal Fr 3203. — Italienska, 
Italienska språket, thz kallas pa walsko mazacotta 
PM 74. wij kunnom icke första welsko BSII 5: 273 
(1508).
yalsker (». väälst Lg 3: 548), adj. [Isl. valskr] 
Välsk; Fransk; Italiensk; sydländsk, utländsk, the som 
bygdho j valsko thungo kalladus franzcesa Bil 625. eu- 
femia drötning ... lät tliässa bokena vända ... aff 
valske tungo ok a vart maal Iv 5745. sagde alle til henne 
pa väälst maal o madona katherina Lg 3: 548. een 
walsker doctor RK 3: 3513. — valsk mila, romersk 
mil. thz sama bärghit som är när ierusalem vppa ena 
valska milo (ad unum milliare) Bo 245. foro the til 
aramathiam som var fyrotighi milo valska fran iheru- 
salem KL 404. fördhe han liket vij walzska milor 
fran romara stadh Lg 335. — valsk rova, a) mur- 
gröna. haffuandis a hoffdheno krantza aff codera bladh- 
om thz är valsk roffwa blad (hedera coronati) MB 
2: 296. b) hundrofva, gärdsgårdsrofva} bry onia alba 
Lin. brionia, pa swänsko walska roffwor PM 74. rothen 
aff valska rör (sannolikt beroende på missförstånd af 
ett i den Danska text, som legat till grund, förekom­
mande valske roer), som vexer op i gerde LB 7: 203.
yaltra (-adhe), v. [Jfr Mnt. Walteren] L. vältra, 
rulla, konungin loot strö iordhina mz thitzlom oc lot 
ther valtra hälgha mannin vppa Gr 278. bödh iosue 
sinom sellom at waltra stor bärgh oc stener för mwnn- 
en ällir jngangen j bärgxhulen MB 2: 29. — yaltra 
sik, vältra sig, rulla sig. han . . . waltradhe sik nakin 
j thornum oc netlom ST 392. — Jfr vältra, f 
valtran, /. L.
Vailll), f [7s£. vömb] buk, mage. ä är wamb ve 
som for (trol. för söt) war mwnne GO 674 ; se Kock, 
Ark. f. Nord. fl. 2: 102 f. ; Medeltids or dspr. 2: 298 
/. ; — yarnba kluter, m. [Jfr N. vombblœja] fett- 
hinna kring ett djurs inelfvor, isterhinna på ett slak- 
tadt kreatur? tho köna (för kon a) är ödhkänd a näsum 
som vamba kluta hawir fala (noscitur ad nasum mulier 
que vendit omasum) GO 632.
yami? m. vämjelse, ther til ... idher loste wändis 
idher til wama (nauseam) MB 1: 393.
vamul, adj. vämjelig, som förorsakar vämjelse el. 
äckel, vidrig, vederstygglig, eg. och bildl. huat ey äru 
fiädhrana vamula j maghanom Bir 2: 40. thz pläghir 
vt spottas som wamult är ib 3: 465. äru the ledlie ok 
wamule swa som spian ib 1: 164. the bära honum . . . 
sin kar . . . thräkful oc vamul oc styg ib 2: 10. wakt- 
in idher fore tholkom ledhom oc wamulom gerningom 
MB 1: 364. ib 454. alt thz gudhi til höre är henne 
besth oe vamult MP 2: 120. Jfr yäiuiol.
yamuliker, adj. vämjelig. for vamulika (motsv. 
ställe 1: 171: vämelike) styghelikhet MP 2: 118. Jfr 
yämeliker.
y au? cicuta odyrth hänna blad stöth i most ta 
han är färsk dugher mot ögna wärk strukin om kringh
wan (för öghon? Macer: si sint ejus circumlita lumina 
succo) LB 5: 81.
yail (vaner Lg 3: 559, där dock ändeisen -er är 
utmärkt genom förkortning Stecker!)) adj. [ZsZ. vanr] L. 
1) van. med prep. vngane (fågelung ar tie) . . . wan i 
mz hänna (modrens) mat (assueti cibo matris) Bir 1: 
299. hon är van vidh groff kost ib 3: 113. ib 4: 100. 
minne van widh latins thwngo Bil 471. wi ärom . . . 
vanir naturlika widh thässe fyughur elementa MB 1: 
(Cod. B) 488. the plägha them (hundarne) föra mz 
sik til stridh the ära ther wäl wane widh Al 4082. 
the wani äru with stridh KS 82 (204, 90). thet folk 
som want är widh stridh ib 83 (204, 91). hua som wan 
är i stridh ok bardagha, han är bäter wan i wapnom, 
än (för ok^) i dighra äruodhe, än han som thes är 
owan ib. andra (0: äru) minna wana til ärfuodhe VKR 
2. Al 7348. — vara van, vara van, pläga, bruka, med 
inf. Jm est van at halpa nöpstadom Bu 15. een vngar 
man . . . var van huart ar fara tel sanctum iacobum 
ib 171. ib 203. han war ey wan at göra swa Iv 66. 
ofmykin moghe är wan at göra dröghilse SD 1: 670 
(1285, gammal afskr.). thessa aterstadhur . . . som 
thaar äru wanar wtgifuäs aff hwario folklande BSII 
1: 133 (1371 ). — abs. ille män komo som wani ware 
Bil 317. at han jdhne the gerning som han är van 
swa som här til (continuet opus suum solitum sicut 
hucusque) Bir 3: 228. 2) som man är van vid;
vanlig, sedvanlig, nidhir troda sin wana ok hafwadan 
lusta (consueta delectabilia) Bir 1: 274. ib 3: 59. the 
wsle . . . athergingo til theras wana syndher Su 123. 
ib 150. räddes hon storliga at vanliga sculde henne 
ey hända vaner vaadhe Lg 3: 559. nw höris ängxsins 
thera thut här swa som vant är KL 412. MB 2: 405. 
at wintiiTOghin oc roghsädhin bätre oc meere saas 
aarligha än want är VKR 42. — Jfr OVÄ11.
yan (vaan. pl. ack. vane Fl 215. wana ib (Cod. 
B.) s. 97. dat. vanom. wanum ST 71, 407. wanwm 
MD 441. vaannum GO 110. wonom RK 1: 2591; 
MD 20, 24, 73), f. [/ä/. vän] L. 1) vån, utsikt, 
anledning till förväntan ; hopp. huat är min vaan 
annars hems Bu 495. war herra . . . gaff them hime- 
rikis waan MB 1: 15. thes är win (för wån^, at han 
winne siker, ther mera folk förmå til stridh KS 82 
(203, 90). ib 83 (204, 90). warä thöm ängen wan at liui 
Bil 236. ey haffwandis hopp aller waan til naghra helso 
MB 2: 288. eyngen tekn eller waan syntes til liiffs Lg 
3: 375. eigh var vaan at vända hans hiarta fran christo 
mz orfjom Bu 493. hafdhe hon ey waan haft at finna 
sinna sona lik Lg 347. tik er förre waan at dö än 
han RK 1: 184. mik tykker waan at thu faar then 
deell som osiger heter Di 68. thz litla som nokor 
waan var i at quart standa matte Su 419. — standa 
til vana, vara att vänta, skapatoria innan baktriana 
skal them standa alt til waana (skola de hafva att 
vänta) Al 10290. — a vauom, t väntan, att vänta, the 
ridho . . . epter honom thiit tho wiisto honom a 
wanom (dit de visste, att man kunde vänta att fnna 
honom) RK 1: 731. huar han wüste thz (0: gotz) a 
wanom han took thz ib 976. — i vanom, i väntan, att 
vänta; för handen, bättre är en fuller neffwi i handh- 
om, än twa fulla göpnar i wanom (in sola exspec- 
tatione) Su 13. gudh hafdhe henne teet liwat j vanom
van 909 vanda
war Lg 3: 516. her är engin annor redding j wanum 
ST 71. mädhan swa stoor liiffs nödh är j wanum ib 
4 07. är ey anner radh i wanom, wtan strax bestorma 
slottet BSII 5: 141 (1507). j glädhe liffde honn mz 
honom till thän timä war j wanom at hann sik till 
thz ärende bar som han thit epter komen war MD 
72. ey är tha mere hedher i wanom ib 98. ib 73, 96, 
441. han glädz at han weyt ider i wanom (vet eder 
vara att vänta) RK 1: 3729. sidlian ward örlögh yffrit 
i wonom ib 2591. tenk huath glädi tegh star i won- 
om vm thu wilth ey bryte moth honom MD 20. 
ib 24. vee är idher j vanom som hafwin här idhan 
hughnadh Bo (Cod. B) 345. ä är gamblo trä fal i 
vaannum GO 110. ä är thwaghno barne mathir i wan­
om ib 268. tik er alt got i wanom RK 1: 2871. hon­
om war konungsins dotter i wanom (han väntade att 
fd till äkta konungens dotter) ib 1865. ib 1207, 1933, 
2445, 2509, 3729. 2) skäl till förmodan, skäl att an-
taga, sannolikhet, är thäs mere waan, at män kunno 
ekke thaghar ledhena ower hawith MB 1:3. 3) för-
modan, tro. hwilkin aff them thwem elska sin herra 
mer. symon swaradhe thz är min waan at thän (den 
älskar mer som) mere nadhe fik Bil 264. gör tw thz 
thz er myn waan thin heder warder mynne liädhan fran 
RK 1: 3828. 4) möjlighet, möjligt tillfälle? han
gaff them päninga til margha vane Fl 215. han . .. ärar 
hona j alla wana (scemir hann hana i çllu) ib (Cod. 
B) s. 97. 5) hopp, lit? wi sätiom . . . al dre wara
waan til nakra liiffshiälp ytermere Al 6104. 6)
han slo sit tiäld oppa en plan oc hafdhe thänkt at 
liafwa rolika waan Al 9290. — Jfr lläl-, lifs-Yail.
vail, adj.? [Jfr Jsl. vænn, adj.) och vän, /.] som 
kan väntas, gik som wanth (sannolikt har här ur­
sprungligen stått wan) var (peirra einvigi ferr sem 
von var at) ath han högh honum saa ath han fiöl 
strax nidher ok bleff dödh Di 259.
vana (-adhe), v. [7s?. väna] vänta, hon . . . wan- 
adhe wenugh at likit nokor til lanz fluti Bil 362.
Vana, interj. [Mnt. wanne, wane] huru! så! ss ut­
rop af förvåning el. förebråelse, wana thu godh munk, 
skalt thu ekke nigha allir thakka gudhy ST 189. 
wana thu armbir stympare, kunde thu ekke mera ända 
j x dagha ib 305. wana mon thu skola wara war 
konungir ib 397.
vanart, f [jfr Mut. unart] vanart. thz haffuer 
tik waldit thin eyghin vanarth (Cod. A onardh 35) Va 
(Cod. C) 59.
vanbiu|)a, v. L.
vanbruka, v. [À. Dan. vanbruge. Jfr iV*. van- 
brukad] 1) missbruka, illa använda, tw hafwir 
wanbrwkath thiman ok andhra hans gafwor Gers Ars 
A 4. 2) brulca till ondt, brtika till köttslig lusta,
skända, vtledh til oss mannen ... at wi maghom 
honom wanbruka (ut abutamur eo) MB 2: 132. at the 
skullo henne gabba oc wanbruka ib. 3) öfva, ut- 
öfva (ondt). at stemple oc y termera sin onske pa 
thenne landzendä vanbrwke FM 462 (l510). 4) icke
iakttaga, icke bry sig om? israel wanbrukade gudz 
bud MB 2: 72.
vanbrilkilse (-else), n. pl.f skändlighet, ondska. 
the omilde rigisins fiendher och theris wanbrukelse the 
haffue j^thenne landzände bewiisth FM 437 (1509).
vailbyrdhoglier, adj. [Fdan. vanbyrdig] vanbör- 
dig, af låg börd. at hon skulde wanbyrdoghom swene 
gifWas Bil 603.
vanda (wonda RK 3: (sista forts.) 4214; -ar 
RK 2: 72S7. près. -ar. -er Bil 267; SO 21; RK 1: 
(Yngre red. af LRK) s. 269, 2: 4287; BSII 5: 233 (1508). 
imperf. -adhe. imperf. konj. wande rostilla (Cod. 
Ups. C 35) 5. 115. wonde Va 14. part. prêt. n. -at), 
v. [Jsl. vanda] L. 1) vårda, vårda sig om, bekymra 
sig om, bry sig om, fråga efter, med prep. um. swa 
litith wandar margher syndogher man om sin lif- 
nath, at mera aktar han godhan dödh, än godhan 
lifnath MB 1: 414. iacob hafdhe därla mynna vandat 
om (Cod. A giwith om 222) lyam sidhan än han 
hafdhe förra fangith rachel ib (Cod. B) 548. hulkin 
ther . . . vandar ey vm starka manna styrk Bir 2: 
54. — med ack. somlike vita thz vtan the vanda 
thz ey Bir 1: 138. Lg 550. RK 2: 1894. — med inf. 
the wanda aldre at fara ower iordan MB 1: 434. 
wäl skipadher hugher vanda (Cod. A wyrdhor 119J 
engin hägumma at wita ib (Cod. B) 537. symon . . . 
sagdhe sik wilia til himpna flygha: ok wandadhe eygh 
länger j thässe (wärldh) blifwa Bil 105. änkte wand­
adhe hon wärldene fult wara: än thz ware gudhi liwft 
(hon frågade icke efter, om något vore fult för värl­
den, blott det vore Gudi täckt) ib 109. — med indir. 
frågesats, hwar man wil hawa all siin thing godh 
... än färre (för flere?) män wanda ey hwilkin 
tliera' lifnadher är MB 1: 414. thu west wäl ok wandh- 
er ey hwar the liggia wtan härbärghe frusne ok 
huslöse Bil 267. ey wanda iak hwat som äptir fölghe 
Bir 1: 134. mate .iach swa länge warä när henne; at 
hon komme j sith behald. iach wonde ey siden hwat 
mik ower ginge Va 14. han . . . wandade ey hwat 
konungin sagde RK 1: 2929. ib (Yngre red. af LRK) 
s. 269, 2: 4282, 7287, 3: (sista forts.) 4214. ware that 
ey . . . ath hon (menniskan) räddis nagra plago . . . 
hon wande ey ath hon toghe nagan tid gudz likarna 
eller ey Postilla (Cod. Ups. C 35) s. 115 (enl. upp­
gift af Dr. R. Geete). jach wandher ey the wara (för 
ware) fyrasins sa mange (jag frågar ej efter, om de 
vore fyra gånger så många) RK 2: 4287. — abs. nw 
forbyuz nakrom mz thwem brödhrom . . . tolkom swen 
aruodhe giffwa ok han . . . wandher ey böthe tliwa 
thunnor öll j kom pan i th SO 21. 2) vänta, förmoda?
wandher jach, han skall holla länith, och jach holla 
kosten och folketh BSII 5: 233 (1508 ; möjligen före­
ligger här inverkan från el. förvexling med Vfl-lia). 
— refl. validas, 1) befinna sig i svårighet el. 
ovisshet, vara i förlägenhet, vara bekymrad, ängslas, 
våndas, han red lenge i skogen oc wandadis Di 79. ledh 
hon mykyn törst, oc kom omsidhe til enna dywpa källo, 
oc saa nidh i hanne, enkte haffwande thz hon kwnne 
ösa mz, oc swa wandandhes, bögdhe sik nidh i käll- 
ona Lg 220. tha han seul le ga o wir tliässa samo bron a 
tha tok han til at wandas Pa 19. en thima en versare 
diktadhe hans epitaphium ok wandadhis wm eth ordh 
j versenom Bil 741. then tidh han wandhadhis som 
mäst, oc änxladhis storlika um tbätta ärandit Ansg 
227. Ber 25. — opersonl. med dat. (el. ack.), jak wet 
ok hwat thik mer wandas (in mente tua cogitasti) 
hwru thu skalt war ben skilia at ens for annars Bil
yande 910 vandra
283. antonio wandadhis wm andbudh at graua likit ib 
405. 2) vara i nöd. tlia mannin wandas tha vil lis
honum suildin GÖ 338. — opersonl. med dat. karl kan 
aal radh tha honum wandas äkke GO 895; jfr Kock, 
Medeltids ordsjjr. 2: 182.
yande (vanda, vaande. vonde), m. [Isl. vandi] 
1) svårighet, det som är svårt el. kinkigt, det som vållar 
svårighet el. förlägenhet, biskope var vanda bäggia 
väghna Bu 5. pauanom thotte thz vanda vara Bil 791. 
een man . . . thiin . . . radha kan ij vanda Fl 501. tliik 
är thz wanda at räkna Al 1433. — kinkig ställning, 
förlägenhet, the thänkto koma han i vanda Bo 159. 
seer thu i hwat vanda (perplexitate) the äru ib 208. 
thän är gladh som ey weth aff wanda (lecius incedit 
quem non perplexio ledit) GO 479. 2) svårighet, trång­
mål, nöd, vånda, skärie karla . . . tedde oss sin vonda 
SD 5: 695 (1347, gammal af skr), han sagjie sin wanda 
Bu 20. Fl 1224. Di 46. wil jach lata . . . forstanda 
mangfallelica swenska wanda RK 2: 4. at hans vapo 
ok vando var löstar Bu 29. MB 1: 266. Fl 895. kan 
han ey lösa thina vanda ib 1226. nw se the sin vanda 
(Cod. A wadha 289) MB 1: (Cod. B) 553. tha är iak 
skild fra then wanda Di 71. mange koma j wadha ok 
wanda for rikedoma skuld Ber 26. hugnande thom i 
thera vanda (difficultatibus) Bir 2: 42. innan tliäs at 
sanctus ansgarius var stadder i thessom wandanom 
Ansg 229. Iv 783. tha stood rikit vtan wanda RK 1: 
1279. hon war vänlika förd til landa mz store frygd 
for vtan wanda ib 429. konungen satli ather i wanda 
ib 4173. hon . . . kärdhe liöghelik ower hans vanda 
Iv 600. thän kan best widh wandan som ängin hawir 
GO 774. thän är säl sik kan wända wanda fran händhir 
ib 911. with skal til wanda (vett behöfves i nöd) ib 
517. — qval, lidande, vånda, tliänne ridd re . . . ther 
thu gör tholik vanda Fr 983. 3) ängslan, oro.
hafpe mö barnet manghen vanda bape dagh ok nat 
vm pit lif räd Bu 79. the hafdho fore honum räzl 
oc wanda Al 7672. 4) besvär, omak. hwi görom
wi os tholik wanda Al 4166. Di 65. 5) svårighet,
plats, nöd. han . . . kom wndcr karlsöö mz wanda 
RK 2: 3318. 6) våda, fara. fflym badha wandana
(utrumque periculum) Ber 4. 7) skada, förtret, för­
fång. opta komber wande ok skadhi af ouarlike breua 
skript KS 52 (l31, 56). thässo biärgheno som här liggir 
stadhinom til wanda KL 116. — skada, förlust, än thz 
barnit j waggona laa matte wäl graata then waandha 
MD 386. — VåndalÖS, adj. [Isl. vandalauss] iclce för­
enad med svårighet, nw är ey wandalöst at skipa swa 
siäx stunder eens dagx som ower flyta MB 1: 63. — 
vanda mal, n. L.
yandel (vannel), m. [Fdan. vaudel. Mnt. wandel] 
ersättning, til then tiidh at the haffue giorth hanom 
rädeligh wannell oc fullesth for sin skadhe BSH 4: 
187 (1495).
vandeliker, adj. L.
vänder (dat. vande Bu 6. wande MB l- 3i6. 
med art. vandenom Bir 2:121, 3: 151. wandenom 
ib 1: 182; MB 1: 408. pl. ack. Wänder ib 293. 294. med 
art. nom. wandane ib 406), m. [7s/. vöndr] L. spö, 
staf. hafdhe gyltan wand j hände Bil 282. hafdhe han en 
litin vand j sinne hand ib 870. mz wande eller stawe 
MB 1: 316. tha han hafdhe tyswar til slaghit m
wandenom ib 408. huar 0 giptar man af dauiz konogs 
släkt [ok] ät före porran vand ii hände tel guz mönst- 
ar Bu 6. af huilikins pera vande blomstar vt sprigg- 
ar ib. iosep lypte sin vand ib. Bir 3: 151. aarons 
wandir som blomstradhis ib 1: 181. ib 182. MB 1: 406, 
407, 408. /ST201. 3/7)162. nar vandin vmuändis j orm Bir 
2: 113. ib 114, 121. MB 1: 284, 286, 293. aarons wander 
swolgh thera wänder ib 294. bidh aaron lypta wanden 
oc sia iordhina ib 295. — metspö, han . . . släpte 
fiskinom j watneno ok kastadhe wandin widhir iordh­
ina KL 12. — Jfr gul-, liiisle-, köre-, lilio-, 
rikis-vander.
vänder, m. jfr muldvander.
vänder (n. vant. vaant MB i: (Cod. B) 553), 
adj. [7s/. vandr] L. 1) granntyckt, nogräknad, the 
waro ekke vandhir (Cod. A granne 204) at dryk eller 
födho MB l: (Cod. B) 547. 2) svår, svår att komma
till rätta med, svår att stå sig emot. med dat. han 
war them ij stridh mykith wander Al 1730. — svår, 
som icke lätt låter sig göra. thz är swa vant mz litla 
makt thz högha bergh at springä MD 172 d. uant 
(var) at känna en for annan Bu 193. thz är want at 
wita huru wäruldin kan sik widh han skilia KS 23 
(55, 24). nw är wandare (Cod. A wärra 54) at wita 
ängelsins hugh än mantzens MB 1: (Cod. B) 532. än är 
wandare (Cod. A wärra 54) änglenom, at vnderstanda 
nakars ängels hugh än mantzins ib. thz är vaant 
(Cod. A ont 279) at wita, hwath barnith giordhe thz 
hälder aff ilzsko, eller aff wanwitzsko ib 553. thyngre 
thing oc wandare at lösa ib (Cod. A) 327. — svår, 
mödosam, besvärlig, et lifwerne want Al 5952. 3)
svår, gr of. thz är een synd stoor ok wand Al 6385.
vander, adj. [Isl. vandr} L. 1) dålig, usel. 
tratillas hafvve seres land the äre godh ok äkke wand 
Al 10291. ä fölghir agärdh wande (för -0) köpe GO 
525. 2) ond, dålig, osedlig, fal st cristit folk ok
want (Cod. C onth 1008) Bil 403. uandhir (Cod. A 
onde 155) änglar MB 1: (Cod. B) 539. worth konung 
alexander myket bättre som for war wander MD (S) 
213. swa war thz folk j jwdha landhe stundom godhe 
ok stundom wandhe ib 283. — Jfr Ollder.
Van dill, adj. [Fdan. vaanden] som gör svårigheter, 
som drager sig för (ngt), hwa som gaar aff rät wägh 
han skal ey wara wandin til at taka thän rätta i 
geen GO 1016.
vandlyte, n. L.
vaildoglier, adj. [/Sk. dial, vannig. Ff. vandig] 
nogräknad, granntyckt, thän skal ey wara wandogh 
at answar som ondh ordh giwir wth GO 1065.
vandra (-ar, -adhe, -at), v. [Fdan. vandre, 
Mnt. wanderen] vandra, gå. eg. och bildl. hwart wil- 
iom wi nw länger wandra Al 4154. wille folk i 
honum (skogen) wandra ib 7343. vandra oc färdhas 
i annor landh Ansg 185. huru diäfwllin vandradhe mz 
sancto hylario ST 154. tha han wandradhe vm landit 
ib 164. hon gaar j ödhknena, ther dyurit pläghar 
wandra ib 216. wandra land fran lande ib 282. then- 
tidh the hafdho länge wandrat ib. ffoor han oc wand­
radhe ffran eth studium oc til thz andra Su 223. 
bertil wel nw wandre till tyskeland till helga städer 
oc rwm SJ 385 ( 1472). om än iak skulde kringh om 
alla werlena wandra som en pilägrim mz henne Lg
vandriipi 911 vanfrägdlia
814. mik bör Kn nakra stund här vandra (peregrinari) 
Bo 52. huar en swen ther wandrande komir SO 3. 
RK 2: s. 341. Va 54. Su 270. MB 2: 48, 81, 125. wi 
pläghom göra ängin the brut at wi pläghom til scripta 
wandra Al 6305. fara the ok wandra kring vm wärid- 
inna mz hiärtano ok thankanom Bir 1: 155. thz för- 
bannadha skatith . . . som fiygher om daghana, oc 
iämwäl wandrar om nätrena LfK 107. — med ack. 
utmärkande väg el. våglängd, han wandradhe sin wägh 
ST 117. thentidh ionifru maria oc ioseph hafdbo wand- 
rat ena daxledh aff iherusalem ii 213. gaa, wandhra 
oc fulkomna langha oc wansamleka pilagrims resor 
LfK 129. —* med ack. utmärkande rörelsens innehåll 
el. ändamål, wandrandhe sin ärandhe Lg 3: 267. — 
Jfr ateryandra.
vandräfi, n. [hl. vandræài] L. svår el. farlig 
ställning ; fientligt förhållande, fiendskap, hon räddis 
. . . koma them brödher j wandradhe (Cod. C wadha 
996) for sina sak (ne inter duos fr atres inimicitias in- 
citaret) Bil 346.
yandsamber (want- ST326,487. van-, n. -samt. 
-sampt. frf. vok. i änd. -sam-, -samm-), adj. 
[iV. vandsam] svar; mödosam, besvärlig; påkostande ; 
som icke lätt låter sig göra. i swa langom oc van- 
samum vägh Bo 13. vara komin til höxsta oc van- 
samasto fulcomlikhetzsins trappo ib 31. ther . . . ryghe- 
likit var at färd has. ok them var vansamt fore iom- 
frunna vngdom. oc ioseps allirdom skuld ib 12. mik 
thikkir at atirkoman är vansamare än framfärdhin ib 
21. alt thz som förra syntis vansamt oc än omöghe- 
likit ib 132. änkte är swa vansamt at thz wardhir ey 
lät ok raskt af stadhlike ok skälike idhnan Bir 1: 
275. Bo 30, 97. Bir 4: 22. vanlika är thz äntigia van- 
sampt älla omöghelikit at af beske hedhirgirinna root 
framgange söt kärleksins frukt Bo 99. än thot van- 
samast är opfara tho opfara the lätlika ib. vansampt 
är nakrom badhe sindir älska gudh oc världinna Bir 
2: 43. thäs optare nokor fal 1 ir j synd tliäs vand- 
samare är lionum vpsta MP 1: 93. Bir 4: 69. Ber 27. 
wansamt är at atherhalda och göma hiärtath af olofh- 
likom thankkom, än ey minna wansamt är at thiäna 
iordhrikis ärandom wtan synd ib 206. köpslagha är 
mykyt thung oc wantsam at hantera vtan synd ST 
487, Bir 1: 222. Ber 181. the twänne skäl ff wo sotterna 
. . . ärw wandsamme läkia LB 9: 118. otalike fläste 
cristne män, som illa leffua, äru nw wansammare at 
omwändas oc snararen til at tronne kasta Su 150. thz 
är wantsamt at wita ST 326. han (staden) war owinne- 
lighen oc vandh sampt til sök ia (accessu difficile) före 
tranghasta wägha oc bärgha mällan MB 2: 316.
yandsamlika (van-), adv. med svårighet, opfara 
the lätlika ok vansamlica nidhir fara the Bo 99. — 
svårligen, näppeligen, vtan the frestilsen hafdhe honum 
varit hafdhe han vansamlica komit til äuärdhelica 
helso ok glädhe Bir 2: 327. wansamlika finnas män, 
som sik wndirgiffua wilia enna qwinno föresyn ib 
4: 70. — Jfr oyansamlika.
vandsamliker (van-, n. -likt. -likit), adj.
[Fdan. vansamlig] svår ; mödosam, besvärlig ; påkostan­
de, motbjudande ; som icke lätt låter sig göra. thän wan- 
samlike wäghen Su 34. bärghit är höght ok wansamlikit 
j vpfärdhinne Bir 1: 273. som sighia min lagh ok budh-
ordh wara wansamlikast ok hardast ib 202. thz är 
hart ok wansamlikit ib 274. ey skuli thz synas thik 
wansamlikit älla thunght Ber 25. mik är änkte omöghe­
likit oc änkte vansamlikit j himerike ok jordheriko 
Bir 3: 301. thetta klädhit war ey mykit trängt älla 
wansamlikit at bära ib 1: 144. orätuis manzs siäl . . . 
är . . . vansamlik at atirhalla aff thy hon gripir ib 2: 
58. myrk ordh ok hardh oc vansamlik at vndirsta ib 
38. allom är wansamlikt at göma mattona ib 4: 36. 
vansamlik (för -likt) är at badhe sändher thiäna hi- 
merikis afling ok iordhrikis ärendom Ber 26. Bir 1: 
129, 252. MB 2: 285.
vandsamlikliet (van-, -lighet Bir 4: 5), f.
1) svårighet, förlägenhet, annor är ilzskonna fauizska 
ok annor mildhetz ok wan samlikhetz (difficultatis) 
Bir 1: 381. 2) svårighet, möda, besvär, besvärlig­
het. et closter j huilko han vardh ... om sidhe abote 
mz store vandsamlichet, bidhin oc wunnin mz mangom 
jnnerlikom oc idhkelicom konungxsins bönum Bil 752. 
wiinqwistane formatto ey bära wiin, wtan mz mykle 
wansamlighet Bir 4: 5. hulkit som . . . ägx ey mz 
vansamlikhet ib 2: 204. wäghanna wansanlikhet (för 
wansam-J VKR xix. skodhande mins äruodis storo 
mödho oc wansamlikhet Bir 1: 245. hardhe stena äru 
j wäghenom vndhir fotomin. wansamlikhet ok hällo 
skoru j vpfärdhinne ib 272.
vaildskaper (van-), m. [7s£. vändskapr] ondska, 
elakhet, domicianus war dräpin . . . fore wanscap (Bil 
for sin onzskap 322) Lg (Cod. C) 995. Jfr O lid-
skaper.
yandstadder? (van-), p. adj. bragt i svår el. 
farlig ställning, mange ärw wanstadde (periclitati sunt) 
for rikedoma skuld Ber 26.
yaildsyn (van-), adj. [Jfr Isl. vandsénn] svår 
att se, svår att märka el. upptäcka, malata plagha är 
wansyn i boldom MB 1: 362.
yaildväter, f. ? ond varelse, dålig el. nedrig men- 
niska. nero nequam som tydher wandwäter aller skalke- 
likin Bil 307.
vailfriigdll (vand-),/. [Isl. vanfrægd] vanfräjd, 
vanrykte, at . . . wi ey vanfräghdh ther aff fît Fl 178. 
skal thöm ökias vanfrägdh Bir 2: 183. räddos . . . 
orens liuernis vanfräghth ib 68. vidhirfrestadho the i 
alla the matto som the gato til hans vanfrägdh (de- 
tractionem) Bo 149. vm thet gaar til clostirsins ellir 
ordinsins neeso oc wanfrägdh ellir blygdh VKR 39. 
kom j gudhz ohyllist manna wanfrägdh och storan 
wanda Ber 82. at ey komj stadhin j wanfrägdh for 
henna sculd VKR 27. at swa ärligh oc wälboren iom* 
fru skulle wnkomma swa skämelika wandfrägdli Lg 3: 
55. Bil 938. Lg 123. Ber 57. Su 349, 350. — yailfrägdllft 
bref, n. bref åsyftande att vanrykta ngn. wtsända 
wan frägda breff Bir 5: 52.
yanfriigdha (-fräydha MB l: 370; -adhe ib\ 
-ath ib 223, 370. -fräda: -frädadho Bir 1: 159. -ar, 
-adhe, adher. près, -ir (hvarest i återgifver upp­
löst förkortning i handskriften) Bir 3: 44o), v. [Fnor. 
vanfrægda] vanfräjda, vanrykta, bringa i vanrykte, ut­
sprida vanärande rykte om (ngn), han wanfrägdhadhe 
andra KL 124. hulkin som . . . lasta oc vanfrägdha 
sin iämcristin MP 2: 177. then han skämer, belywgher 
ällar wanfrägdhar LfK 107. at wanfrägdha sin iäm-
vanfrägdheliker 912 vanhop
cristen ib 157. tilbör at then som nakon wanfrägdha 
mz lyngh athergiffwi honom sina frägdh ib. Bir 1: 159, 
2: 221, 3: 429, 440. en fagher frw war ther fore rögdh 
oc wanfräydhath, at hon födde blamanna barn MB 1: 
223. — bringa i vanrykte, vanära, wardher prestadottor 
gripin i löskaläghe, tha skal hona bränna a baale, thy 
at hon wanfräydhadhe sin fadher MB 1: 370. thz wan- 
fräghdhar . . . idhra rykt Al 1260. — part. prêt, van- 
fräjdad, illa beryktad, illa känd, som har dåligt rykte. 
rädhandis at han skuli ällighins hawas älla wardha 
wanfrägdadhir Bir 1: 327. herran . . . hördlie hustruna 
vara illa vanfregdadha ib 3: 181. hördlie twa hälagha 
iomfrur . . . wara wanfrägdhadha vm sins iomfrudoms 
hövizslikhet KL 118. wanfräydhath skökia MB 1: 370. 
— vailfriig’dlia sik, bringa sig i vanrykte, vanära 
sig. är them hardhare dom, som wanfräydha sik siälwa 
MB 1: 370. — reß. vailfr ägd lias, komma i van­
rykte. at tha hon vardh hawande skulde hon ey van- 
frägdhas Bo (Cod. B) 340. vm nokur oskälicheit oc 
oquämlicheyt görs aff them, aff huilkom ordenin smittas 
ellir clostirsins stadge wanfrägdhadhis VKR 5. — Jfr
vanfrägdher.
vanfrägdheliker (n. -liket L/K 157), adj. van- 
fräjdande, vanhederlig, i thy som nakot wanfräglulo- 
liket är LfK 157.
vanfrägdher, p. adj. vanfräjdad, illa beryktad. 
minnis thik af lästinne ena van frägdhasta mariam 
til lasta Lg 272. frestande tik wanfrägdande (sannolikt 
för wanfrägdan) oc ledan göra för allom som tik älska 
Su 192.
Vailfrägdhilse, n. pl. och f. vanfräjdande. mz 
lygn oc bakdantan oc wanfrägdilse Su 126. mz wan- 
frägdilsenna stenom ib 62. thz förbannadha wanfrägd- 
ilsanna ordh LfK 107.
vanför, adj. [Isl. vanfœrr] L. 1) vanför, som 
är ur stånd att el. har svårt för att röra sig, lidande 
af skröplighet el. kroppslyle som hindrar fri rörelse 
el. förlamar arbetskraften, skröplig, bräcklig, svag, 
som är ur stånd till arbete el. krigstjenst, som är in­
valid. ii rom var eet hus bygkt vanförom riddarom 
ok aldroghom tel värn Bu 64. iak är een gamal, vp- 
nötter ok wanför man SD NS 2: 33 (l40S). Al 837. 
wanför kriplingher Bil 108. wanför a benum ib 610. j 
allom limom var han vanför Bir 2: 179. nomin oc 
wanför j allum lymum ST 37. vanföre blinde oc halte 
MP 1: 199. ib 321, 322, 323. ij ärin rask ok ey wan- 
föra Al 1870. han mente hänne (sin hafvande hustru) 
fara swa wanföra ok thunge j sio wadha Bil 268. han 
war swa vanför at swena baro han ib 158. Lg 3: 221. 
2) ur stånd, oförmögen, oduglig, mins mik likamans 
huru . . . vanför (näml. han är) tel äruupes Bu 141. 
wi ärom . . . raske ok snare ... til alt thz wi skulom 
göra aff ängo hinder ärom wi wanföra Al 6126.
y an förslå, f. vanförhet. ginstan kom helsan oc 
wanförslan flydde vndan Lg 3: 221. gambla manzins 
wanförsla ib 226. 
yang*, se vaghn.
y an ger, m. [Isl. vangr. Fdan. vang] fält, mark. 
1) område, findz hon (själen) wthan syndena wangh 
MD 121. 2) vång, inhägnade egor, gärde, i ort­
namn. datum wanga SD 3: 550 (1322). lego . . . vu um 
agrum in mollowang ib 4: 596 (1338, gammal afskr.).
— (?) i latiniserad form. in vno vangerio dicto fæmeke 
SD 4: 616 (1338). Jfr in awangerio ib.
yailgiälda, v. brista i af kastning, inbringa el. af- 
kasta mindre (än ett visst belopp), skal lian räkna 
hwatli iordhin skyldadhe, sidhan han salde hona oc 
til thäs dagx, oc thz som iordhin hawer wangullith, 
thz skal han fulla them som köpte, oc eghna siälwer 
sina iordh MB 1: 374.
yangäyer, adj. som ej har anseende, föraktad. 
thän sami war en samaritanus swa mykith som han 
ware en wangäfwan wtlänninge JP 49.
vangihna, f. [Jfr Isl. vangeyma, v.] L. vanvård, 
vårdslöshet, försumlighet. i[)ur priuilegia oc forn bref. . . 
varo i pär borto firi vangömo perrä mannä som pöm i 
gömo skuldo haua SD 5: 636 (1347). opta fa barnin skadha 
for flata foräldra wangömo Hel. mäns lefv. s. 220. Bu 
156. MB l: 291, 336. — vangömo elder, m. L.
yangömsla, f. [Fnor. vangeymsla] L. = van- 
göma. aff hwilka manna wangömslo skadhi thimar 
MEG (red. A) 55. EG 65.
yanhamadher, p. adj. vanstäld. hans hälgha liof- 
wa änlite war fyyl (trol. för fyylt) oc wanhamat som 
a spitälskom manne ST 172.
yanheper, m. [Isl. vanheidr] vanheder, vanära, 
vanär ande, slcymf kränkning, förolämpning, thz är 
giort them til hed her ok hanum til ängin wanhedher 
Bil 295. petrus ok paulus vildo eigh längar pola guz 
van hepar Bu 102. Bil 105. mz wanheder guz nampns 
ib 692. göra vanhepar guz härbärghe Bu 13. BSII 5: 
538 (1514). han thok vndra wm sidho hwi män giordho 
swa mykin wanhedher af hanum som waro förra vani 
at hedhra Bil 486. wardh bort kördhir mz wanhedhir 
Bir 1: 232.
vanhedherliker (n. -likit Bir l: 271, 3: i83; 
Ber 30), adj. vanhederlig ; otillbörlig, opassande, vm 
nakot wanhedhirlikit (inhonestum) älla ohöuist fins j 
hänna athäfwm Bir 1: 271. at ey finnes nakat van- 
hedhirlikit (indecorum) älla dylst j hänna thankom 
älla ordhom älla gerningom ib 3: 183. Ber 30.
yailhedhra, v. vanhedra, vanära, hans fadhir van* 
hedhradhis af them, särlica i them stadh som the 
skullo han mast hedhra Bo 121. jak är himerikis droth- 
ning . . . thw scalt wita for visso, at alt mins sons 
loff är mith loff. ok hwilkin som wanhedhra han, wan- 
hedhrar mik Bir 1: 21. vm the saghin sin vin van- 
hedhras ok dröuas ib 3: 168. ib 1: 112, 231, 3: 464. 
bödh gudli ... at preste skulo ey hans nampn smitta 
oc wanhedhra MB 1: 370.
yailliel (-häl),/.? [D. vanheld] olycka, af mangs 
riks manz vanhäl Lg 965.
yanhelsa, f. [7s/. vanheilsa] ohelsa. siwkdoom ok 
wanhelso tha fa the som blifwa vnder tholikt ee Al 
6137.
yanhop (-hopp LfK 76; -hoppet ib 105. dat. 
-hope KL 362. -hopi Ber 89), n. [Fdan. vanhob. 
Mnt. wanhop, -hope] brist på hopp ; misströstan, för- 
tviflan. tha han wantröste sik ok fiol när j vanhop 
Pa 23. thu faller swa som j wanhop ällir miströst 
Lg 813. MB 1: 163. KL 280. ST 137, 372. LfK 76, 
105. BSII 5: 123 (1506). insände han honom . . . wan­
hop (desperationen) at the skuldin ey hopas helso 
Bir 1: 252. vanhop aff nadli ib 3: 186. alla godha
vain hop a 913 vaiilika
tinga vanhop MP 1: 221. wanhop öke syndena och iir 
wärra allom syndom Ber 92. KL 188. 277, 362. Ber 4, 
89. Su 44.
vian hopa, adj. f Jfr Mnt. wanhopich] misströstande. 
hon uar länge siuk ok vanhopa wrpen at fa bötar Bu 
513. han . . . war wordhin wanhopa them nokot sin 
finnai ST 39. gregorius badh folkit ey wanhopa vara 
til grudhz nadha Bil 713. skal vanhopa män (for man,) 
i eldiz pinom vara dyäfla matir MP 2: 75.
vanhopa (-hoppa), v. [Fdan. vanhope, vanhobe. 
Mnt. wanhopen] vara utan hopp; misströsta; förtvißa. 
hadern ändas passa hems lycca ok gen värpa pär tel at 
eigh sculu saloghe van hopa ok eigh sale ok cate 
tröstia sik Bu 489. iudas . . . viste sik hafwa thung- 
lika syndat ok wanhopade (desperavit) thy Bir 1: 
114. wanhopen ey wtan hafwin gudhz tro j idher Ber 
4. KL 277. Bir 2: 171. MP 2: 75. Ber 52. hon tröster 
the wan hoppanda Lg 3: 705. KL 412. MB 2: 405. — 
misströsta, misströsta om, förtvißa om. med inf. nar hon 
wanhiopar (desperat) at forma göra godh thingh Bir 1: 
134. — med ack. hwilkin som wan hopar synda forlatilse 
Ber #. — med prep. munkin . . . vanhopape a guz nap 
KL 186. waro wanhopanda vppa hans liiff Lg 3: 260. 
vanhopande aff sine eghne helso Bir 2: 77. alle van- 
hopadho aff liuino ib 3: 177. wanhopa af gudhz miskund 
Ber 92. ib 151. Bir 3: 419. han plaghadhe hona mz 
wersfca svukdom swa at hänna foräldra. wini oc frän- 
dir . . . wanhopadho aff henne ST 310. läkiara . . . wan- 
hopadho at hans liwe Lg 3: 231. en syndoghir man . . . 
wanlnopadhe til guz miskun KL 38. the varo nu van­
hopande til claram (d. v. s. misströstade om att lcunna 
förmå henne att återvända till hemmet och världs! ifvet) 
ib 341. vi torfuom ey vanhopa vm vara födho MP 1: 
294. wanhopadhe han om sik oc sina släkt MB 1: 218. 
ST 39. — ref. vanhopas, 1) vara utan hopp ; 
misströsta ; förtvißa. vm jak gafwe värlz goz ensampnom 
minom viuom tha vanhopadhis (desperarent) onde ok 
godhe. högfärdadhis Bir 2: 309. i skolen ey wanhoppas 
Lg 3: 335. Su 70. — med prep, at wi ey annan tima 
vvanhopums a gudhz myskundh Ber 4. wanhoppas ekke 
äller miströst wppa mina miskundh Lg 809. ib 3: 317. 
at han ey atenast vanhopadhis aff sino liwe vtan iäm- 
wäl aff guz miskun KL 63. VKR ix. tesse nriscund 
gifs ey hardom syndarom vanhopandis til gud MP 1-' 
210. vanhopa[n]dis om naghra helso MB 2: 308. ey wan- 
hoppandis om mi k siälffwan (non desperans memetipsum) 
vtan stort hoop haffwandis ath tässa soth vndkomma 
ib. 2) opersonl. med pass. betydelse, aff allom vanho- 
pades (uppgafs hoppet) vm nagra henne hätringh Lg 
3: 580.
vanhopliker (/. -likin MP 2: 75), adj. som är 
föremål för förlviflan, hopplös, min sorgh är giord 
äuärdhelikin oc min plagha vanhoplikin MP 2: 75.
vfinhughsande (-hugxande), p. adj. oförstån­
dig. wanhugxande män MB l: 34.
vani, m. [Jsl. vani] L. vana. wani bidher bäst GO 
376, 417. bätra är wita eld i by än ondli wana ib 480. 
ib 727. sua är iak gupi for gangen af gamle vil lo ok 
ondom vana Bu 135. wanin gik ower skälin MB 1: 455. 
vilin gör vanan, vanin gör idhnona Bo 134. flygha the 
(fågelung ar ne) yttärmeer äptir sinne makt til thes the 
wardha fulkompno af wana ok konst Bir 1: 299. thz är 
Ordbok II.
hart oc thunkt at forlata sin vana ib 2: 144. fortak 
thik wana at swäria (usus jurandi) Ber 105. edha 
wani gör menedha sidhwänio (usus jurandi facit con- 
suenidinem perjurii) ib. KS 51 (130. 55). Jfr O-, Sidll-,
sidhvänio-vani.
vailing (pl. -ar), f. [Mnt. woninge, waninge] bo­
ningshus. aat at skilia theris stenhus oc waningha SJ 
135 (1444). thet nidhersta oc östersta stenhuss oc wa- 
ningli vppe oc nidiire ib.
vank, m. [Mnt. wank] 1) vacklande, sviktande. 
en ganzskan dagh . . . stodh the striidh opa then 
wall thz är nw komith a en wank Al 2449. — utan 
vank, utan vacklan, fast, orubbligt, dygdoge menuisk- 
ior ... pläga wenskap ok kerlek halla wtan wank 
ok al misfalla Ml) (S) 293. 2) ovisshet, tvifvel.
alexander fan rät ängin wank at philippus war mz 
false krank (d. v. s. fann det otvifv elakti gt, att Phi­
lippus falskeligen var beskylld för att vara illvillig) 
Al 2611. — utan vank, utan ovisshet, utan tvekan, aff 
hwath siwkdoom han laa krank thz thydher alexander 
vtan wank Al 712. — Jfr vailke.
vanka (-ar, -adhe), v. [Fdan. vanke. Mnt. wanken]
1) vanka) röra sig, vandra, gå. tha skal man arbetha 
och vanka LB 7: 97. j skwlin wara gladlia oc ey 
formykyth vancka enkannelica om myddagin ib 181.
2) fara, färdas, resa. the laatha thera folk tiil hopa
sanka och iiM [2000] och än meer mz skiip wanka 
RK 3: 2241. then högre rok aa konungx sidha som 
skal ginom rf kit ridha ok altidh ginom landhet wanka 
spisningh ok kost til konung sanka Ml) (S) 281. 
the andhre til hesth wanke ther om kringli och skaffa 
in spisningh pa alla sidhor BSH 5: 115 (1506). 3)
röra sig, fara hit och dit. skal hans öghon ey mykit 
wanka Ml) (S) 208. — röra sig, vara i rörelse, sväf- 
va. the lätha mykit folk tiil hopa sanka och saa 
saajrligha byssor och piil wanka RK 3: 2038. saa 
opta the swänska monde sii k sanka the saaghe eeth 
brynnande swärdh öffuer siik wanka sancte erik ko- 
nungh som är sweriges wärdh leeth tha wisseligha 
wanka siith swärdh ib 2389, 2391. lätom oss nw tiil 
hopa sanka och friligha swärdith wanka ib 2313. för 
öghena wancka gerningha och ordh begärilsa oc tancka 
MD 121. 4) gå, föras, vore nyttucht, ath eders och
her tures breff vanckade om kringli landit BSH 5: 
436 (1511). 5) gå, grassera. for pestilencia her vankar
FM 392 (1508). — vanka af ok til, fara af och 
an. vankede the (jakterna) ther aff och till BSH 5: 
502 (1512).
vanke, m. [Jfr Mnt. wank] vank, fel, fläck, henne 
krop han fik then wanka MD (S) 226. Jfr vailk* 
vanker, adj. [Jfr Mht. wane] vacklande; rank. 
om båt. ath han (0: kroppin) är ostaduger j trone 
som en wanker bâter j storom sio MP 4: 120.
vankilse, n. pl. rörelse? krampo dragh komber aff 
senornas wankilsom LB 9: 119; jfr PM xxxix.
vankuilder, adj. okunnig? oförståndig? the ära 
weke ok wankunne Al 2405.
vailkunnogher, adj. [Fnor. vankunnigr] okunnig. 
wankunnoghe men vndra oc kunno ey finna hwru thz 
är swa wordhit MB 1: 293.
vanlika (-liga MB 2: 323. -leka LfK 174, 199), 
adv. [Jsl. vänliga] förmodligen, sannolikt, salatiel . . .
115
vanlika 914 vanmaktogher
war wanlika fodder i babilonia MB 1: 22. the (bar­
nen) hafdho wanlika wordhit fadher liik, än the hafdho 
liwath ib 433. hände at guz likame war sattir vp j et 
trä wanlika aff nokrom ondom man äftir nokors trul- 
karls radhe KL 17. — måhända, kanske, till äfventyrs. 
möjligen, them var thz väl twäggia manadha väghir 
oc vanlica än mera Bo 13. vanlica nakar af them 
godho mannomen g af them alla ok länte them nakan 
asna som han matte ridha vppa ib 21. thz ma thik 
wanlika froma stort Al 5982. ma wanlika nakrom synas, 
at ewa ständer op a domadagh i adams sidho MB 1: 
88. nw wil thu wanlika spöria, hwru mankönith skulle 
tha ökias ib no. hwi monde han thiänkia, at en stadh- 
er ware bätre ther til, än aunar wanlika fore thy, 
at en stiärna hawer mere krapt ower en stadh, än 
annor ower annan ib 416. ware hon (qvinnan) . . . 
skapath aff hans (mannens) fotom, tha wordhe hon 
wanlika säwyrdh aff honum ib 89. dela twe män faar 
annar at sia olätta kono, som wanlika wil mällan 
standa ib 336. ey swäria, ällar ey wanleka meen swäria 
LfK 174. gräsit a markinne hulkit j dagh växer ok 
morghon kastas vanlika j vghn at bränna MP 1: 290. 
hwat ey mon thu vara gudhelicare älla bätre möö 
än hon. älla vanlica thin höuisca vara thäkkare än 
marie renlekir Bo 42. vanlica thänne ihesus är thän 
sami som af är scrifuat KL 387. MB 2: 382. än thot 
predicarin seer wanlika alla wara onda. thänkke tho 
mz sik wanlika äru nakre j bland them, som äru mins 
herra komaskolande syni Bir 1: 66. MB 1: 145, 292, 
313, 417. Bo 169, 235, 238, 240. Gr 278. KL 386, 398, 
399, 408, 412. MB 2: 381, 392, 393, 401, 405. Bir 1: 112, 
194, 247. Al 6645, 7524. en sagdhe at bartholomeus 
munde vanlica vilia hafua thz (o: oleum) for andrum 
altarum liälder Bil 211. sighir bernardus. at han van­
lica thy drogh sik vndan. at han skuli thäs hetelic- 
are atir kallas Bo 92. the varo altidh rädde . . , at 
ey skulle vanlica nakat siälsynt hända varom herra 
ihesu ib 172. modhorin räddis at the vanlica skullin 
ok swa göra hänna syni ib 206. MB 2: 331. Bir l: 
26, 27, 209. hans hustru hafdhe han misthänktan at 
han ginge wanlika til nokra andra quinno KL 89. 
han . . . talathe ey ordh at hon sculde ey vanlica 
känna han af röstinne ib 222. skal iak halla mik af 
köti. at thz ey. nar thz ofmykyt födhir kötit. skoli 
ok vanlica mz kötino födha kötzsins laste Bo 133. 
frygdhas ey ofwer owins dödh at ey komi uanlika ilt 
ofwer thik Ber 51. ib 39. Bir 1: 242. MB 2: 323. tho at 
swa är at somlike vilia vanlica äkke swigha oc halla 
sina enthrätto ä fram (quamquam si qui in sua forte 
invicti obstinatione perdurant) at eno i sino oskällico 
atirhalle Bo 137. ey hafua älla hanna gul äller sylf 
vtan vanlika for nokra gärnyng . . . thät see vidher- 
thorftel i kith ath hanna nokot gul äller sylff VKR 57. 
Bo 40. om . . . thik thikkir vanlica at thw hawir äkke 
alt öfrit thz som thik tharfwas til licammans fordhan 
ib 127. än the som klostrit fundera formagho ey van­
lika alt klostrith oc gardhin fullelika fulkompna j 
stuntom tyma VKR 75. ib 61. wanlika om (si forte) 
nakor haffde röffuat aff androm hans gooz oc päninga 
oc nödde han än owir siin skada ärffuoda oc bygghia 
sik hus aff päningomen som han haffde aff hanom 
röffuat, hwilkins thera waare tha bygda husit Bir 4:
76. kunno the wanlika thz ey skodha tha sighir iak 
them af trem teknom huru the magha thz vndhir staa 
ib 1: 261. jak lette alla hans hiärta boror ok rötir 
vm iak matte wanlika finna (si forte invenirtm) nakra 
blötlikhet älla nakan kärlek j hans hiärta ib 86. ib 25, 
196. göm väl granlica nat vm han vanlica (si forte) 
seer liofliea vppa thik Bo 55. Jfr därla.
yanliker (waan-), adj. [Jsl. vänligr] (som är) 
att vänta, aff natwrinne ware thz ekke waanlikt (Cod. 
B o wäntande 545), än gudhi är alt möghelikt MB 1: 
188. — antaglig, sannolik, nw är thz wanlikt, at hon 
(Eva) war wäl tio lotom mere, än et adams riff MB 
1: 88. ib 134.
yanliker, adj. Jfr ovanliker. 
vanluste (-loste), m. ond lusta, skrapa aff mik allan 
kötliken wanlosta Cod. Holm. A 49 s. 435 (enl. med­
delande af Dr. R. Geete).
vanlyd ha, v. missljuda. discrepare, vanlydha GU 3. 
yanlykka (-likka), f. fÄ. Dan. vanlykke] olycka. 
thola wanlikko Ber 213.
vanmakt, f. [.Fdan. vanmakt. Mnt. wanmacht. Jfr 
lsl. vanmättr] vanmakt, maktlöshet, svaghet, kropsins 
vanmakt (defectio) KL 205. ey skodha the vsle ok 
kranke sina wanmakt (imbecillila/em) Bir 1: 56. iak 
vallogaste äronna konungir tok wanmakt (impoten- 
tiam) vppa mik ib 261. the fullo aff wanmakt dödhe 
nidhir ST 366. Bir 2: 22, 3: 76, 207. VKR 78. Ber 146. 
Lg 3: 402. LB 7: 229. Jfr vanmakt, vanmät.
vanmakta (-ar, -adhe, -adher. près, -ir Bir 
3: 426. konj. ref. -is KL 258; Bir 3: 166), v. [Jfr 
Fdan. vanmæktes] 1) göra vanmäktig^ försvaga. van­
maktande hwarn ouin Bir 2: 125. skörlifnadhir är . . . 
dödhelikin drykkir hulkin mäniskiona licama vanmakt­
ar MP l: 311. ib 193. Bir 1: 43, 3: 426. mykit van- 
maktat ok trött-ät aff langom ok vansamligom vägh 
Lg 3: 563. 2) göra kraftlös, upphäfva, göra om in­
tet. ängin forma at vanmakta (infirmare) ällir atir- 
pröfwa min ordh Bir 1: 55. — ref. vaiimaktaSj 
blifva vanmäktig, försvagas, utmattas, blifva trött, swa 
atirhalda kruppin. at han ey ofmykit vanmaktis KL 
258. han vanmaktadhis eutidh ib 263. Bir 1: 43, 2: 
30, 3: 166, 303. Lg 3: 469.
vaninaktogha (-ar)5 v. göra vanmäktig, tämja. 
dröfvvilsen är helsamber drykker . . . hon näfse ok 
vanmagthogha rötelika kroppen (corpus corruptible 
castigat). störke siälena Su 443.
vanmaktogher(-maglitoglier. -ma k t uglier), 
adj. [Jfr Jsl. vanmättugr] 1) vanmäktig, oförmö- 
gen, ur stånd, at man wanmaktogher vardhe. badhe 
til gudz thiänist ok annat nyt ärfwodhe Ber 250. ey 
är gudz hand vanmaktugh til at hela KL 207. Bo 48. 
Bir l: 257, 2: 315. thöm hon saa vanmaktogha vara 
at halda almännelica reghlona KL 352. the wantrösta af 
mino valde swa som thyt iak see nw wanmaktogare at 
göra hwat iak vil än för Bir 1: 232. ib 4: 15. VKR 62. 
2) vanmäktig, maktlös, kraftlös, svag, försvagad, mon 
herra gudz hand vvara wanmaktogh MB 1: 393. thera 
arma wurdhe domne ok alzstingx wanmaktoghe KL 
37. wordho the swa wanmaktogh at the formatto ey 
hiälpa sik v eldenom ib 127. Gr 283. nar christi brudh 
var entima mykyt vanmaghtogh aff fasto ok vaku 
Bir 3: 207. om iak är krankir oc vanmaktoghir ma
va uniat 915 vanska
iak drikka litit Bo 133. hwa är honom vanmaktogh- 
are. hulkom alle limine ginom sloghos oc fästos vidh 
korsit ib 98. ib 194. Bir 1: 70. jak skal . . . hiälpa 
vanmaktoghom ib 3: 55. äptir thy naturin är stark 
alia waumaktogh ib 1: 214. thera tro är vanmaktogh 
ib 119. gudh hulk in ey vtwalde stark thing vtan krank 
ok waumaktogh kl 37. VKR ii. jfr vanmäktogher* 
va 11 mat, n. StadsL. Köpm. 28 i var. 
va n mata, /. L.
vanmäghill, n. [/«/. vanmegin] vanmakt, wuge män 
ok starke gingu a gatum som gasta sultne til the 
fiollu nid her dödhe for wanmären (sannolikt för wan- 
m äg hen, wanmäghin el. wanmäghne; C od. C omäghne 
993) Bil 316. thins licama öghna syn mörktis afF wan­
mäghne Cod. Skokl. nr 8 in 8° s. 127 (enligt med­
delande af Dr. R. Geete). Jfr Oiuäghill. 
vanmakt (wanmecht), f. L. 
vanmäktoglier (-ugher), adj. [Ä. Dan. van- 
mæktig] = vanmaktoglier 2. haf ey stridh ella 
delo mote nåkrom medh suik ella flärd: ty at thz är 
thera sidhr . . . sum äro wanmäktughe KS 23 (56, 
25). än tho at kranker oc wanmäktogher til min lik­
arna, likowäl heel oc wälmäktogher til minna skäla 
SD NS 1: 514 (1405). aff kranko oc wanmektogho folke 
ST 524. for thera allirdom sculd wanmäktughe VKR 
17. är man wanmäctogher til sine natur LB 7: 4. 
ib 229.
vanmäktoghet, /. = vanmakt, tz hielper mykit
for vanmektogheth LB 7: 229.
vanmärin, se vanning hin. 
vaumät, f. L.
vannytia (vanytia Bir 2: 28i; -adhe ib 3:469. 
vannyttia ib 1: 91; MB 2: 197), v. [Fdan. van- 
nytiæ] missbruka, hwi wannytiadhe thu alt thz godha 
som gudh gaff thic KL 120. the wannytiadho (abusi 
sunt) mit tholomodh Bir 1: 17. ib 91, 2: 35, 78, 128, 
198, 281, 305, 3: 137, 227, 469, 4: (Dikt) 223. MP 1: 75, 
2: 104. MB 2: 197, 202. Ber 232.
Vaiinytian, f missbruk, at han giui ey androm 
ämpne älla tilfälle at synda mz . . . sins valdz van- 
nytian (abusione) Bir 3: 149.
vanrädder, adj, orädd, trygg, the wilia at thin a 
owini faa ingang i landhit ok winna thik wanräddan 
owarandhis Bil 234.
vanrökt (-rykt), f. [Fnor. vanrœkt] L. vanvård, 
vai'dslöshet, försumlighet, koma mang thing aff fad hi r s 
ok modhirs vanrykt oc oskötnadh ok glömsko (negli­
gentia et incuria) Bir 2: 280. at the liidhen enga 
wanskilse ollir nödh for glömsko oc wanrökt sculd 
VKR 27. bökir, hvvilke nw aff flästom fforsmas oc j 
wanrökt gamblas oc fordarffuas Su 264.
Yansamber, adj. 1) bristande, som saknas el. är 
borta, natwrlika krapter annars thera är stundom 
wansam (Cod. A i wanskilse 84) MB 1: (Cod. B) 535. 
2) svag, slapp, fadher thänker födha son oc födher 
dotter, antiggia for thy at natwrin är wansam (Cod. 
A wanskas 8b), eller for thy at nakath vädher menar 
mz sin krapt MB 1: (Cod. B) 535.
vausamber, vansamlika, vansamliker, van- 
samlikliet, se vandsamber, vandsamlika, vand- 
samliker, vandsamlikhet.
vanse? m. [Isl. vansi] brist, ey war thäskyns vansa
(Cod. A wanskilse 115^) eller willo mz natwrinne för 
än synden giordhis MB 1: (Cod. B) 536.
vansinnogher (-ugher), adj. [Ä. Dan. vansi n- 
dig. Mut. wan sinn ich] vansinnig, galen, dåraktig, hui 
äst thu sua vansinnugher (Bu bansatter 188) Bil 977.
vanska (vanzka. vanzska: -adis MB 2: 13. 
-ar, -adhe, -adher. supin, refl. vanzkadz Lg ioe. 
wanskas Bir 1: 308), v. [Fdan. vanske, vanskes] 
uppgifvas, duka under, the stridde sa manneliga pa 
the danske till tess the toghe tha till ath wanske 
RK 3: (sista forts.) 4698. — part. prêt, vanskadlier, 
angripen (af sjukdom), är nokor lymmor vanskadlier, 
tha helar oc förbätrar thz honom PM xlv. — refl. 
vanskas, 1) tryta, brista, fattas, här vanskas 
vinit thy at thz räkkir äkke aat (hic deficit vinum) 
Bo 60. naar watnit wanskadhis ST 8. them vanskadhis 
vi in MP 1: 57. MB 2: 13. huat mannenom brister oc 
wanskas aff sik siälffuom (ubi ex se deficit homo), 
thz opfyller hans aldzmäktoga hand Su 170. — fat­
tas, saknas, hwar som godhir kännedombir ok man- 
ilse til got wanskas Bir 1: 311. hwar som wanskas 
ällir ey findz swadana jomfru ib 4: 72. — upphöra, 
varda om intet, iak badh for thik at thin tro skulle 
äkke vanskas (deficiat) Bo 80. 2) af taga, minskas.
i the betinne ther alre vanskas Bo 248. the rike­
doma som äldre vanskas älla forgaa (abundantiam in- 
deficientem) Bir 2: 125. lifnadhzsins thysta wansk­
adhis (defecit) Ber 58. waar makt hon wanskas dagh- 
om mere MB 2: 239. vanskadhis swa mykyt olian 
gudz thiänisto quinnom at ey var hon swa mykyn 
at siukom matte matir mz redhas KL 333. flytandes 
tharana wanskados henne jngaledhes aff hennas kin- 
benom Lg 3: 472. — af taga i styrka, bl if va svagare. 
mz brännande eld oc vällande ther aldre skal vanskas 
älla forgaa (igne ebulliente et non déficiente) Bir 3: 
12. högher elder wanskas sköt och faldher nidher i 
asko Ber 204. 3) brista, vara underkastad brist,
stå handfallen, hwilkin som törster oc astundar at 
wita gudz höghelika gerninga oc thog sik daghlika 
(troligen för thog daghlika) wanskas j naturlika 
thinganna kynskap (qui opera dei solius magnolia 
scire contendit, et tarnen in cognitione operationum 
naturae deficit) Su 272. — brista, svika, slå fel. hans 
likamliko sin vanskas i smakan oc hannan MP 2: 230. 
4) komma till korta, komma på skam, misslyckas, the 
vanskadhos i thera fundom Bo 149. 5) tröttna, för­
tröttas, vara uttröttad, uppgifvas. mine fötir wanskas 
ok kränk ias vm iak far vppa biärghit Bir 1: 273. 
gagnlikit är altidh bidhia ok äkke vanskas Bo 150. 
ib 100, 233. tha the nu thröttos ok vanskadhos i sin­
om kraptom KL 342. är ihesu nampn them til studh 
som vanskas MP 1: 32. hwar mannen vanskas vppe- 
lialder hans (Guds) waldogha hand Su 439. ib 15. 
skulum wi ... ey wanskas af godhwm gärning­
om, them wi byriadhom Ber 70. — uppgifvas, du­
ka under, lätir iak gaa them fastande fran mik tha 
vanskas the i viighenom Bo 88. ib 89. munde hon al 
vanskas (deficere) af sorgh ib 211. skolom vi äkke 
vanskas (frangi) älla otholas i them (lidandena) ib 106. 
vtan enna handa nadha smörilse ok andelikin glädhi 
hafdhe warit ingutin j hans hugh ändelika hafdhe 
han wanskas ok forgangit j fyritighi dagha äruodhe Bir
vanska 916 vanskelika
1: 308. Bo ll. Gr 277. Sir 2: 282. mällan hennas föth- 
er fwl han vanskandis oc bleff dödher (inter pedes 
ejus ruit, defecit et mortuus est) MB 2: 83. ib 80. vm 
vi formaghom at swika ok dara thz (det af Gud ska­
pade nya tinget d. v. s. menniskan) at thz wanskas 
af stridinne Bir 1: 251. vanskadis henna siäl swa som 
til dödhen vttröth MB 2: 121. at andin oc siälinna 
krapte vanskas Bo 139. tha matte thit mäghin hafua 
vanzkadz for anger ok sorgh Lg 106. at siälenne syn­
es wanskas j sigh siälffwe ib 819. Ber 205. at iak gither 
aldrigh mik takit hwaske roo äldher hwilo, wtan häldlier 
aldher wanskas oc förgaar (contabescam) i mik siälfF- 
wom Su 95. ömlika naturinna blvvgligha wanskilse wansk­
as for swa stora äro oc allaledhis giffs widh swa högha 
werdoghet ib 275. — tyna, täras, försmäkta. ey skulin 
i dröuas at idhart köt vanskas af vaku ok fasto älla 
bönom Gr 318. hän na licamme vardh swa som vansk­
andis j allom sinom limom Bir 3: 238. hon wanzk- 
adhis i aal lidhamot Lg 3: 319. the ther frätas ok 
vanskas af afwnd Bo 160. — försvagas, slappas, mat­
tas. min fadhir är nw gamal ok wanskas j kraptomen 
Bir 1: 231. nar hans likame wanmaktas ok hans limi 
wanskas ib 43. at ey skulin nakre wanskas j kärlek- 
enom ib 298. fadher thänker födha son oc födher dott­
er. antiggia for thy at natwrin wanskas, eller for thy 
at nakath vädher menar mz sin krapt MB 1: 85. myn 
ögon wanskas BSH 5: 25 (1504). — försvagas, medta­
gas, angripas (af sjukdom), aff huilkom siwkdom hon 
mykit wanskadis 11SH 9: 10. — opersonl. försmäk­
ta, angripas af sjukdom, med dat. henne wanzkadhis i 
allom henna lymmom Lg 3: 303. 6) gifva sigy
gifva tappt, affalla. alle räddos at hon sculde först 
gripas til pino ok swa wanskas hulkit mangum krist- 
num matte wardha til nidhirfal KL 37. 7) blifva
tillintetgjord, blifva utom sig, häpna, hwilke seandis 
hennes owirmatto wänlok oc höffwidzska prydilse alle 
wanskados j theris syn nom MB 2: 162. — Jfr för­
vanskas* oyanskande.
vanska* /. = yailSke. wi . . . funnom i sanna ath 
thz {hrefvet) ey war skrapath . . . aller nakra andra 
wansko i sigh haffdhe DD 1: 87 (1439, orig,).
vanskan* f. skröplighet, svaghet, i mins likarna 
wanskan Su 334.
vanskapa* v. vanskapa, vanställa, sith anlit smöriä 
ok vanskapa Lg 3: 552. at hon j jnga mattho sik 
vanskapa sculde ib. gudh skapadhe mik faghra som 
ängil ok jak vanskapadhe (deformavi) mik siälua Bir 
3: 137. manna oc q vinno licamina vanskapas (defor- 
mantur) aff sinom rätta stadhga ib 288. wanskapande 
(transformantes) dygdanna fäghriud ib 1: 378. Jfr
vanskapadher* yanskapter.
yanskapadher, p. adj. 1) vans kapad, vanskap­
lig, oskaplig, ful, stygg, vederstygglig, ey en minzste 
madkir älla nakot annat diwr ä huru wanskapat (de­
forme) thz synis är skapat vtan sak Bir 1: 56. han 
är swa dödhir ok wanskapadhir som kol j minne asyn 
ib 71. ib 334, 3: 184. saa hon diäfwllin rädhelika led han. 
styggan ok wanskapadhan VKR vi. thz gräselika oc 
wanskapadha dywret Lg 671. theras änlete synas all 
brändh oc wanskapat, oc alla fördömda manna kroppa 
oppsta . . . wanskapadhe LfK 118. kunne . . . änkte 
wanskapat finnas a hans likarna Bir 1: ill. ib 186. j
bland thornana som äru hwasse at hanna ok wan­
skapadhe at see ib 66. alle väggiane . .. äru sua ledha 
oc vanskapadha at see sua som rutit var blandat mz 
blodhe ib 2: 90. dyäfulsins mynt är . . . som bly thy 
at thz är vanskapat oc blöt oc böghelikit oc thunkt 
ib 58. mz gamblom vtslithnom klädhom oc wanskap- 
adhom MB 2: 24. vanskapat (turpe) är at lofwa fägh- 
irstom herra thiänist ok föJghia hans fäghriud ok 
sidhan atirgaa til vanskapadh (deformia) thing Bir 
3: 458. Jfr yanskapter. 2) oordentlig, som ej 
har sitt rätta skick; otillbörlig, for thy at han synd- 
adhe j vanskapadhom (inordinata) lusta är väl värdh- 
ogt at han skal pinas mz skipadhe (ordinata) pino 
Bir 2: 279. vanskapadh rörilse ib 300. j thom (djuren) 
äru mang vanskapadh thing ib 310. ib 3: 172. — Jfr
yanskipadher.
vanskapan, f vanskaplighet, vänskapligt utseende. 
aff ryghelike vanskapan twäggia människio Bir 2: 96. 
vanskaper* se yandskaper. 
vanskapilse* n. pl. ochf.f 1) = vanskapan. 
thera (o: diäfla) styggasta vanscapilse MP 1: 202. 
yttra forman oc skipilsen som thin älskare sik oppa 
took om pinona oc dödzsens beskhet, än aller (för är­
mer) kärlekxsins bewising än wanskapilsens (magis est 
amoris expressiva quam deformitatis indicativa) Su 27. 
ib 132. LfK 118. 2) vanskaplig el. ful gestalt, syntes
henne diäffwllen i manghom wanskapilsom Lg 3: 405.
van skaplik a* adv. oordentligt, på ett oordentligt 
sätt. kötit draghir mik vanskaplica (inordinate) oc 
oskällica til ondan lusta Bir 3: 329. ib 227, 442.
yanskapliker (/. wanskaplikin JP 49. wan- 
skapilikin ib 5l)* adj. 1) vanskaplig, oskaplig, 
vederstygglig, hon är ... vthan til saar och wan­
skaplikin JP 49. j sinom osidhom och wanskaplikom 
klädhabonadh ib 50. the sidbwänian är thäm allom 
wäl kommin ey är hon swa wanskapilikin älla laster- 
likin ib 51. 2) oordentlig, jak skal göma mik aff
huarre vanskaplike fylsko (ab omni turpitudine et in- 
ordinatione) Bir 3: 55.
vanskaplikhet, f. [Fdan. vanskabelighedj van­
skaplighet, vänskapligt el. fult utseende, hafwa aldra 
höuiskastan likarna vtan alla wanskaplikhet (deformi- 
tate) ok synd Bir 1: 142. syndin ok naturinna wan- 
skipan tilledha mangfallelika limanna lyte ok wan­
skaplikhet ib 214. at min vanskaplikhet skuli rensas 
ib 2: 46. mins hiärta vili skipadhe mik til tholka 
vanskaplikhet ib 3: 138. hawa . . . faghir klädhe at 
hon skuli ey gabbas ok hädhas af konungsins thiän- 
arom vm nakor wanskaplikhet märkis j hänna klädh­
om ib 1: 271.
vaiiskapnadher, m. [Fdan. vanskapnet] vanslcap- 
Ugt utseende, vranskapnad faa MD (S) 273.
yanskapter* p. adj. = yanskapadher 1. mar- 
minnan är ofwan nafian wälskapt som fagher iomfru, 
ok nid han til wanskapt Ber 159.
vanske* m. [Fdan. vanske. Fnor. vauski] brist, fel. 
thz lambith skal wara wtan smitto. vtan vanska. hel­
brygd ho. oc väl til räka MB 1: (Cod. A 10) 555. thz 
hiälpir tungonne wanska LB 4: 347. Jfr vanska. — 
yanska fulder* adj. svag, skröplig, mz laatnom wan- 
skafullom (minutis defertuosis) Bir 4: 64.
vanskelika* adv. bristfälligt, at hop ok tro ok
vanskeliker 917 vanski])ilse
kärlekir waro fulkomplika j honom j hans pino tima 
ok at the Annas wanskelika (defectibililer) j os vslom 
Bir 1: 1X8.
vanskeliker (wanskelikin Su 294. n. wans- 
likith. MB l: 95. wanzlikit HSH 9: 3. ack. m. 
vanskelikin Bir 3: 427. pi. nom. m. wanskelike ib 
4: 12. wanskliche VKK 7. /. wansklieha ib s, n. 
n. wanskelikin Bir 4: 63. dat. wanskelikom ib 
101), adj. 1) bristfällig, skröplig, han lät sik . . . 
mykit vaarda vm skara domkirkia byggningh ä huaria 
handa som wanzlikit war, lät han for bätra oc j allo 
godha fulkompna HSH 9: 3. hiärtan (o: äru) liom oc 
karen wanskelikin Bir 4: 63. vtan konungi» forlatir 
sina ostadhughet star han vadhelica thy at han ha- 
wir vanskelikin ok falsan grundual (debile habet fun- 
damentum) ib 3: 427. — skröplig, svag. medh them 
som siwke ellir wanskliche äru VKR 7. ib 8. kran* 
kom oc wanskelikom människiom (infirmis et debili- 
bus) Bir 4: 101. wärna os som wanskelike (fragi­
les) ärum ib 12. win mannen altid ömir oc wanske­
likin haffwer mz sik nakra lönlika synder Su 294. 
2) vanmäktig, ur stånd, oförmögen, som vndirstandas 
sannligha wansklieha wara sitt embete vppehaalla när 
the fasta VKH 17. 3) skadlig, förderflig. at . . .
enkte ilt eller nakath wanslikith (Cod. B nakor wank- 
silse 535) matte hon urn til koma, swa länge han war 
lydhogher gudhi MB 1: 95.
vanskeliker (n. wanskelikit VKR 69. wansk- 
ligt ib 79)^ adj. [D. vanskelig svår, besvärlig, är 
. . . ärfuodhit wanskelikit VKR 69. allom är wanskligt 
at göma maatona ib 79.
vanskelikhet (wanschelicheet. wanschelic- 
heit VKR 23. wanskelighet wanzskelikhet. 
wanzskelighet Su 254. wanskligheth Gers Frest 
l)? f. skröplighet, svaghet, siälin skodhande sit ophof 
oc vanskelikhet (defeetuositatem) Bir 2: 58. hendir 
noghre aff focariis laanglighir siukdombir ellir obote- 
lichin wanschelicheet VKR 26. jak wiste thera enfall- 
ogliet oc wanskelighet (infirmitatem) Bir 4: 64. war- 
kunnandes människlike wanzskelikhet Lg 3: 422. VKR 
23. Su 254. Gers Frest 1.
vanskilsa? f. brist, ther är vanskilsonna (för 
vanskilsanna? defeetuum) ok hawandzlösonna bätring 
Bo 104.
vanskilse (waanskilae PM 74. wanzskelse 
LfK 158)j n„ vanl. pl., och f. [.Fdan. vanskilse] 1) 
brist, saknad, frånvaro (af ngt), lät hon sik ther vm 
vardha at ther ey skulle vanskilse hända Bo 59. mz 
lastomen älla dygdhanna vanskilsom (defeetu virtutis) 
staar äkke hiärtans renlekir ib 45. alz gotz vanskilse 
oc mistilse (defeetus et privatio) Bir 2: 320. aff vis- 
domsins vanskilsom ib 3: 64. ib 1: 71, 3: 453. här 
synis vanskilse j godhom gernigom ib 2: 14. natwr- 
lika (för -liker?) krapter annars thera är stundom i 
wanskilse (d. v. s. brister, tryter) MB 1: 84. 2) brist,
skröplighet, ey war thäskyns wanskilse eller willo mz na- 
twrinne för än synden giordhis MB 1: 115. for hiärnans 
vanskilse älla k ran k dom (propter defectum cerebri) 
Bir 1: 13. af trem teknom mat thu vndhir staa thera 
(binas) siukdom älla wanskilse (defectum) ib 257. känn­
as vidh sin marghfallo vanskilse Bo 134. the tilräkna 
sik enkte vtan syndena oc vanskilsin ib 89. mz . . .
sins bristilse oc wanskilse rätta widherkännilse Su 
301. ömlika naturinna blwgligha wanskilse ib 275. ffor 
sins ömlighetz wanskilse (ex considerations propriœ 
fragilitatis) ib 296. Bo 244. Bir 1: 361. om hon haff­
wer . . . oppenbarat ordinis lönlek ärande, ällar lieme- 
lik wanzskelse LfK 158. 3)ye/, men, skada, ath thz
kan faa nokon waanskilse äller skadha aff wathn PM 
74. 4) brist, nöd, fattigdom. tholde han vanskilse j
kost oc klädhom Bir 2: 179. at the tholin ey nakor 
wanskilse älla dröuilse älla fatikdom ib 1: 262. at 
the liidhen enga wanskilse ellir nödh for glömsko oc 
wanrökt seuld VKR 27. 5) nöd, skada, olycka, at
• . . enkte ilt eller nakor wanskilse (Cod. A nakath 
wanslikith 95J matte honum til koma, swa länge han 
war lydhogher gudhi MB 1: (Cod. B) 535. 6) nöd,
svårighet, hwart thz sin honom hände nakar vande 
älla vanskilse KL 344. han fan hiälp i hwat vansk­
ilsom han innan var ib. badhe for orlög oc ofrid 
scyldh, swa at formonga (för swa oc for monga^ 
andra wanskilse oc oräth, som här til i rijket warit 
hauer GS 37 (1413, orig.). 7) försvagning, afmatt- 
ning. jak skal vpresa thän som fallir j stridhinne til 
thz (för thz lifj som ey hawir vanskilse ällir ledho 
(ad vitam, quee non habet defectum, nec anxietatem) 
Bir 2: 125. 8) abnorm företeelse, missfoster, blinde,
halte, krimplinka oc ämwäl aff diäffwl qwalde, oc 
huat hälzst naturinna wanskilse (euneta naturce mön­
stra), troande oc til hanom kommande ffaa ther fulla 
helso Su 297. — Jfr forviinskilse.
vanskipa, v. bringa i oordning, äru ängen thingh 
vanskipat, vtan thön som mannin vanskipar MP 2: 
89. — ref. vanskipas, bringas i oordning, komma i 
oordning, tha vanskipas (deordinatur) siälin Bir 3: 184* 
vanskipadher, p. adj. [Fdan. vanskipædh] 1) 
oordentlig, saknande ordning, utan ordning, the biin 
äru onyttogh hulkin som äru . . . wanskipath j tim­
anom Bir 1: 261. ib 262. hafdhe han alla tima van- 
skipadha ib 3: 86. — oordentlig, som ej har sitt rätta 
skick; otyglad, otillbörlig, syndoghir hughir ok van* 
skipadhir är sik siälfwoni pina thy at al vanskipat 
thing . . . äru orolik ok al välskipat äru rolik MP 
2: 59. ib 89. vakta sik fore vanskipadhom lustilsom 
Bo 18. kranka vanskipadha naturin ib 134. Bir 2: 311. 
af thessom wanskipadha (inordinato) rörilsomen ib 1: 
250. wanskipadh girilse ib 370. wanskipadhir kärlekir 
ib 387. ib 2: 126, 221, 3: 227, 288- Su 399, 403, 446, 447. 
at hon ey kwnne i sith samwit finna en wanskipadhan 
tanka Lg 3: 400. 2) vanskaplig. vm nakat van­
skipat (deformitas) är j minom limom Bir 2: 198.
Vftliskipan, f. oordning, oordentlighet, oordentlig 
el. otillbörlig beskaffenhet, syndiu ok naturinna. wan- 
skipan (indispositio) tilledha mangfallelika limanna 
lyte Bir 1: 214. the röktadho sik siälfwm thz sama 
fallit af sins samuitz vanskipan (inordinatione) ib 
250. aff thässe vanskipaninne (inordvnationis) odygdh 
ib 2: 311.
vanskipilse, n., vanl.pl., och f? 1) oordning, 
oordentlig el. otillbörlig beskaffenhet, tilbyriadhe all 
annor thing at taka ok faa sin vanskipilse (inordi­
nation em) Bir 2: 311. — förkastlig beskaffenhet, för- 
derf. aff ens hionalax dom oc vanskipilsom hulkin 
som samangiptos mot kirkiouna stadhga Bir 2: 99.
vanskiplika 918 yaii tro
2) vanprydlighet. aatskötis granlika at enghin wan- 
skipilse (deformitas) ällir oiämpnadher synis j gulff- 
weno Bir 4: 105. — vanstäldhet. at ban mz sino wan- 
skipilse matthe tik göra fagran Su 26.
vanskiplika^ adv. utan ordning, pd ett oordent- 
ligt sätt. vra ey ware gudh tha gingin al thesse 
thingin wanskiplika ok af laghi Bir 1: 45. MV 2: 89. 
— på ett oordentligt el. otillbörligt sätt. nar hon 
(vreden) ingiutir sik vanskiplica MP 1: 309. Bir 3: 101. 
rörande vanskiplica (inordinate) frälsan vilia ib 2: 289.
Yanskipliker, adj. oordentlig, saknande ordning, 
utan ordning, han hafdhe alla sina tima vanskiplica 
(omnia tempora sua inordinata habuit) Bir 3: 88. — 
oordentlig, otillbörlig, vtgöt han sina natur mz van- 
skiplike matto Bir 3: 101.
van slaktad her, p. adj. 1) lågättad. thw som 
äst höghsläktadhir rädz meer än vansläktadhir (igno- 
bilis) Bir 2: 283. 2) vanslägtad, urartad, dålig.
thz är vansläktadz ok misthekkelekx hugx at haua 
pröfwadha raadhgifwara misthänkta Bir 3: 309.
vansläktas, V. refl. vanslägtas ; genom sitt för­
hållande göra (sitt upphof) vanära; nedsjunka (från 
det som på grund af börd tillhör ngn), the siäl som 
vansläktas fran sinom skapara (anima quœ dégénérât 
ab ortu suo) Bir 2: 127. mädhan thu är vel boret 
barn hwj wil thu wansläctas fra faderins sidhum ok 
gudha dyrkan (cur moribus te servilem personam ha­
bere ostendis?) Bil 425.
vansläktoglier, adj. som vanslägtats ; usel, dålig. 
o oui ni ledhe ok othäkke oc vansläktoghe (dégénéran­
tes) Bir 3: 295.
yansmaka, v. [Jfr Ä. Dan. vansmagende] vara el. 
blifva osmaklig el. vedervärdig, eg. och bildl. bäzste 
kostir vansmaka vm nakir besklikhet ingiutz j hau 
Bir 3: 225. syndhin . . . wansmakar äpther aat som 
maalyrtin Su 353. — med dat. henne wansmakadhe 
all wärldzliken kräselikhet Lg 3: 402. huar then som 
takir min licama mz godhe akt växe til äuärdelikin 
styrk . . . han vansmakar ondom mannom hulkom 
enkte välsmakar vtan världinna sötme MP 1: 182. min 
. . . dödher wardher swa söther j thino hiärtha, ath all 
creatur skulu thik wansmaka och fvvlna (ut . . . om- 
nis creatura tibi desipiat et vilescat) Mecht Upp 281. 
allir likamsins luste wansmakadhe hanum KL 63. Bir 
3: 237. — part. pres. VAIlSllinkailde, icke smakande, 
icke framkallande behagliga smakförnimmelser, osmak­
lig ; vämjelig, äcklig, eg. och bildl. swa som allir kostir 
är wan smakande (insipidus) vtan brödh ok gifwir äng- 
in styrkilse swa ok vtan mik alt thz som til är. thz är 
wan smakande ok wanstarkt ok fanyt Bir 1: 146. ib 310. 
jak . . . tok hona swa som ätin kärna j äple ther ey 
var fagliir at se vtan beskir at smaka ok vansmak­
ande at swälgha ib 3: 317. vil iak in ga til hedning- 
anna j hulkra mwn iak är nw beskir ok wansmak- 
ande ib 1: 200. wansmakande mather Su 6. ib 294. — 
med dat. thänne koster är vansmakande ondom mann­
om hulkom änkte thäkkelica smaka vtan världinna 
sötme Bir 3: 61. jak vil ey sköta älla akta faghirt 
älla fwlt . . . oc ey minom smak smakande älla van­
smakande ib 171. äru al thingh siälinne wansmakande 
a biscops bordhe ib 1: 311. — part. prêt, vanSlliak- 
adlier, illa smakande, kännande ond smak. min söt-
asta mun giordho mine owini beskan ok wansmak- 
adhan mz galla blandadhom dryk Su 401. 
vanstadder, se vandstadder.
vanstarker, adj. [£y. dial, vanstark. Â. Dan. van- 
stærk] 1) utan styrka, utan fasthet, bry st vak ni n 
äru mykyt vanstark (infirma) Bir 3: 116. vtan mik 
alt thz som til är. thz är wan smakande ok wanstarkt 
(infirmum) ok fanyt ib 1: 146. 2) svag, kraftlös,
utan kroppskraft, hwilka . . . skulu hiälpa systromen 
j ämbitom som äru wanstarka Bir 5: 30. o huru wan- 
starker matte han wara. som swa war thwingadher 
aff fasto oc aterhalle Lg 3 : 225. wanstarke ok wille 
som annor faar Al 2404. mik skamas dragha swärdh 
äller kniiff a mote thino wanstarka liiff ib 626. — 
utan styrka (att uträtta el. göra ngt), sinonar äre alle 
weke oc wanstarke at styra likamen MB 1: 120. —• 
underlägsen i militär styrka, med dat. philippus war 
them wanstark Al 778. 3) svag, svagt verkande,
om läkemedel, dryck o. d. thz brenda wiuith h[w]ilkith 
tha är mykith wanstarkaren än thz war tha thz lätz 
pa winstenen LB 9: 112.
vanstyrilse (waanstyrelse), n. pl.f [Ä. Dan. 
vanstyrelse] vanstyrelse, brist på styrelse, dålig styrelse. 
j . . . lathen thet (riket) sta ... i meera waanstyrelse 
och bekymbrelse än thet förra war BtRK 104 (1436).
vansyn, adj., se vandsyn.
vanta (-ar), v. [lsl. vanta] fattas, brista, lof oc 
thak oc välsignilso oc frygdhanna röstir vantar (deest) 
ther alregh Bo 255. — med dat. swa älska the fatik- 
domin at them skal änkte vanta (ut nullam inopiam 
patiantur) Bo 65. — refl. vantas, fattas, saknas, 
uteblifva. ey skal draap wan tas j thino huse ST 505. 
— Jfr Cederschiöld, Om några ställen i Aldre Väst- 
götalagen s. 5.
vanter (vatter), m. L. Jfr fingervanter. 
vantoktadher (-tyktadher), p. adj. okufvad, 
otamd. han skal binda sin otama fola widher sin wiin- 
gardh thz är at sighia wantyktadhin (för -an,) hedhin- 
skapin vnder the hälgha kirkio andelikan hughnath oc 
lydhno MB 1: 263.
vantro (-troo Su 315; -troos ib 268),/. [7s/. van- 
tru] 1) otro. han kändis widli s(ina) vantro: ok 
trodho gudz järteknum Bil 54. han teer här thome oc 
androm sinom discipulis sina vnde. at han skulle bort 
taka af thera hiärtom alt vantronna myrkir Bo 238. 
kom dyäfwllin ok tok bort ordhin af thera hiärta, in- 
skiutande i thöm vantro MP2: 51. huru diäfwllin äggiar 
vantro vm gudz licamma Bir 2: 118. fira qwinnor som 
foro kättara skuld som thärn haffdho forwilth waro falna 
j wantro amothe gudh oc the hälgho tro JP 64. MB 
1: 402, 506. KL 10. Gr 314. Bir 1: 99. Su 268, 315. — 
misstro, tvifvel. han gaff enne fru brutin j thu wars her­
ra likarna hon thok annan delin mz wantro at thz war 
ey wars herra likame Bil 717. 2) falsk tro, van­
tro. {>ässa villo ok vantro slykte philipus Bu 200. 
som raske waro til wantro oc at dyrka vnderlik thing 
fore sannan gudh MB 1: 37. war herra wille dragha 
mannen aff wantro oc aff affgudha offre ib 472. thässa 
husins inbyggiare hawir . . . vantro thy at han tror 
al thing styras j skäpnom ok lykko Bir 3: 196. Bu 
102. Bil 288. MB 1: 45, 46. Bir 1: 252, 3: 396. Al 6683. 
ST 31, 32, 45. wantro ok willa är mangskona ib 33.
vantroa 919 vanvirdhogher
the hafwa wantrona at människionne skal io ofwirga 
thz henue är skapat ib. somlika menniskior hafwa 
haar saman walkat oc hafwa ther wan thro til ib. 
owir gafwo the fullelika alia wantro som the hafdho 
til skepnolagh oc ödhno ib 48. 3) trolöshet, ored­
lighet, falskhet? han äggiar thik ok radhir . . . van­
tro (perfidiam) ok oatirhold Bir 1: 12. nar han före 
sik ij mässo hakulin tha i före diäfwllin han j vantro 
(perßdia) ib 3: 13.
vantroa, v. 1) icke tro, icke sätta tro till, miss­
tro. med dat. the wantrodho honum MB 1: 405. 2)
icke tro, icke hålla för sant. the wantroa at gudz son 
är komin oc fodder MB 1: 324.
vantroin, adj. 1) icke troende, otrogen, han 
. . . giordhe thorn vantrona hedningomen thäs mera 
blygdh oc forvitilse Ans g 207. the skula thro mik 
aldre saghu. ok the wantrone (ändradt från wantroj 
wara, mik se ok höra Bil 232. ib 851. MD 195. 2)
trolös, oredlig? vantrone (perfidi) män forskulla ey at 
see thinna äro syn ok fäghrind Bir 1: 127.
vantrolikhet, f otro. säl är then som ey takir 
vantrolikhetz tilfälle aff them oräth som iak skal tola 
aff omillom mannom MP 1: 16.
vantror (-tro. dat. m. vantro sannolikt för 
vant rom Bil 83i. pl. nom. m. wantro Bil 232; 
MB 1: 447; JP 157)9 adj. [7s/. vantrür] icke troende,
icke sättande tro till (ngt); misstrogen, en hardher man
innan skipinu war än wantro. at the hafdhu sanlika 
sanctum marchum Bil 252. han fik ofreghd at han 
war vantro vm vars herra licama ib 760. — tviflande.
var ey wantro vtan fultroin KL 22. — otrogen, som
ej tror religionens sanningar. Bil 232, en vantro klär- 
kir disputeradhe a mot tronne vidh petrum ib 831. gen 
enom vantro biscope ib. iwdha wordlio opta . . . hedh- 
ne or wantro MB 1: 447. ihesus christus . . . hwilkom 
werldhinna wantro älzskare a mothe stodho mz ordhom 
ok gerninghom JP 157.
yantröst, f. [7s/. vantraust] 1) misströstan, 
misstro, han hafdhe wantröst til mik MB 1: 410. van 
tröst (diffidentia) a (de; motsv. ställe 4: 361*. afj gudh 
ok rikesins almogha Bir 3: 401. lätin haffwir atta 
dötter . . . fiärdhe är wantröst ellir wanliop Sv Kyr- 
kobr 354. 2) dämpande af tillförsikt, injagande af
misströstan el. hopplöshet. thet schulle wara waara we- 
ner til en ganske stoor trösth, oc warum ok cristen- 
domens fyendom til en stoor wantrösth. ther ryktedh 
ther aff (nämligen att vi hafva med oss den hel. Eriks 
baner) wtkome B SE 4: 196 (1495). HSH 20: 181 (1507).
vantrösta, v. [iV. vantroysta] 1) göra misströst­
ande. lather eder i jngen matte wantröste bedrage 
eller forskreckie HSI1 24: 36 (1512). 2) misströsta;
icke tro. the wantrösta nar them händer nakat thz som 
genwerdoght är Bir 1: 119. ib 366. wantröst äkke Su 
400. af thässom swaromen vantröste ey modhoriu. vtan 
tröste sik vidh hans väluiliogha godhleek Bo 62. — 
med dat. skalt thu ey wantrösta (diffidere de) minom 
godhlek Bir 1: 60. — med prep. wantrösto the a thera 
hiälp Bil 236. vantröstandis a sin styrk oc sina krapte 
Gr 267. thän som vantröste a min godhlek Bir 2: 173. 
0 huru mykyt männene vantrösta a mik ib 3: 201. 
the wantrösta aff (difftdunt de) grundualenom ib 1: 
163. the wantrösta af mino valde ib 232. ib 197. —
med sats inledd af at. torfuom vi ey vantrösta. at 
han vili klädha os MP 1: 294. — misstro, med dat. 
andre waro the hulke som trodho gudhi ok wantrösto 
moysi Bir 1: 209. — vantrösta sik, misströsta. MB 
1: 313. tha han wantröste sik ok fiol när j vanhop 
Pa 23. tha wantröste diäfwlin sik at swika iustinam 
Bil 447. — reft. vantl’ÖStaS, misströsta, fälla modet. 
om nagen ware ther wilde vantröstis oc drage thenne 
kongen jn igen FM 324 (1507). HSH 20: 170 (1507). 
vantzsegen, se vaudsäglm. 
vanvara (von ware)} f. [D. vanvarej brist på 
uppmärksamhet, försumlighet, oppaa en von ware sender 
iach tig her swantes opue breff beseglth lydendis paa 
stäkeholm HSH 19: 162 (1506).
vairvirjja (-ver])a. -wyrdha. -wördha. -wör- 
da. -Uörda), v. [7s/. vanvirda] 1) värdera till 
vanjjris el. underpris, thet är myket wanwördet (det 
står mycket i vanpris) for oss och foo ther ickä halff 
fore BSH 5: 270 (1508). 2) ej sätta värde på, ring­
akta. hwat ey mundo tholkit offir mädhan thz var swa 
litit vanwyrdhas älla forsmas Bo 9. skal thu . . . swa 
wanuörda alla thina syndaboot oc godha gärninga, 
som the enga mz allo waro Su 185. — ringakta, för­
akta, ej bry sig om. swa är mit klädhe forsmat ok 
wanwyrdt Bir 1: 145. sculin i ensamne verfm (för 
vanverjia^) vart vald (motsv. ställe Lg 1020: skulin j 
ensampne . . . vanwirdha wart budh oc wald oc vilia) 
Bu 507. jak gaff tik en dagh för eth aar, än tha at 
thu glömde han, oc wanwördadhe han LfK 139. Bir 
4: 106. — missakta, vanvörda, visa förakt el. van­
vördnad mot, icke visa tillbörlig aktning för. at for- 
smaa oc wanwördha sin gudh oc sina formän VKR 
19. thu skal ey wanwyrdha thins gudz nampn MB 1: 
333. ey skal thu thola han saklösan som wanwyrdher 
gudz nampn ib. 3) bringa vanheder öfver. at han 
haffde wanwört theras släkt EK 196.
vanvirdha (-wördha. -uördha), /. [Jfr. Isl.
vanvirdaj ringaktande, förakt, öfvermodig likgiltighet. 
sidhwänian dragher människiona i glömsko oc wanwor- 
dho LfK 156. — vanvördnad, vanheder, vari tik . . . 
vanuördha for thin hedhir MP 1: 34. bätra allan thon 
wanhedher oc wanwördho som tik nakot siin ware 
giordher Su 334. thz sigh wända til gab oc aatlöghe, oc 
gudhi framdelis til vanhedher oc wanwördho MB 2: 331.
vanvirdhelika (-wördelika LfK 155. 156, 157. 
-wördeligha)} adv. vanvördigt, på ett ringaktande 
el. vanvördigt sätt. med vanvördnad, fienden a . . . wan- 
Wördeligha affhuggo hans werdogha hoffwodh Lg 3: 
348. naar hon gör diärffleka oc wanwördelika moth regl- 
onnas bodh ällar foroodh LfK 155. är thz swa at hon 
borth lägher nakra dagx tidh wanwördelika, tha syndar 
hon dödelika ib 156. ib 157.
vairvirdhinger (-wyrdinger. -ar), m. förakt­
lig el. nedrig menniska. belial söner thz är vanwyrd- 
inga oc diäffwlsens barn MB 2: 131.
vanvirdlming (-wördhnig),/. [Jfr Isl. vanvird- 
ingj ringaktande, förakt, öfvermodig likgiltighet, görs 
nakot aff tässo mz wanwördhnig LfK 156.
vanvirdhogher (-wördogher), adj. föraktad, 
simpel, ringa, at hon skulde wanwördoghom (motsv. 
ställe Bil 603: wanbyrdoghom, sannolikt den rätta läs­
arten) swene gifwas Lg 1028.
vanvirdska 920 vapn
vanvirdska (wanwörzska), f vanvördnad, lik­
giltighet, vårdslöshet, ath . . . abbatissan eller confes­
sor ey wilden thessen . . . waan staffga haalda . . . 
antiggia fore wanwörzsko glömsko aller forsymilse 
skuld Bir 5: 138.
Tail vit j n. [Fnor. van vi t] oförstånd, fåvitskhet. aff 
thöm som tröstir vppa sit vanuit (stultitia) Bil 861. 
wanwit kom aff syndinne MB 1: lis. aff wanwitino 
komber at mannin haw'er ey alla konster ib. war enkte 
wanwit för än syndin giordhis ib. wanwit heter rät- 
lika, tha ther man weet ey, thz honum tilhörir at 
wita. eller han wille gärna wita oc giter ey thäskyns 
wanwit är mannenom pinlikt oc är adams synda giäld 
ib 119. annath ma oc kallas wranwit, oc tho ey iämp- 
rätlika, tha han weet ey mang the thing som honum 
wardhar litith at wita ib.
yanyita, adj. [Fnor. vanvita] oförståndig, fåvitsk. 
hwru mykith fool är tha margher syndogher oc wan- 
wita MB 1: 291. gudh skal känna them andelica thinga 
visdom som vanwitha äru MP 1: 25.
yauvitande, p. adj. okunnig, oförståndig, alzskyns 
lagh oc rätter giffs badhe ostyroghom mannom ti] 
späkt oc wanwitande mannom til kännedom MB 1: 454 
yanyiti, m. L. okunnig el. oförståndig menniska. 
at thera ordh matte thes siidher wändas til willo aff 
gudz owinom oc wanwitom Lg 999. — dåre, vanvetting. 
o thu omildir oc galin wanwiti ST 107. 
vanvitliuger, m. L.
vanvitska, f. [Isl. vanvizka] oförstånd, thz är ont 
at wita, hwath barnith giordho thz hälder aff ilzsko, 
eller aff wanwitzsko MB 1: 279. the sama gerning han 
giordhe för, hon war aff wanwitzsko ib.
yanviirdhis, adv. för vanpris. at sälia wanwärdis 
thz thu bygt hafuer Ber 291.
yanälska, v. sakna kärlek till, hysa ovilja mot. 
jak försmadhe oc wauälskadhe them som mik straff- 
adho för mina orätwiso Lg 3: 4ii. nagra föräldra wan- 
älska sin barn ok affödo mädh ordom eller gärningom 
MP 4: 122. — ref. Yanälskas, hysa ovilja inbördes. 
war härra haffuer opta kastat sina plagha vppa the 
föräldra ok barn som vanälskas sina mällan MP 4: 122.
vallämne (-ämpne), n. [ZsZ. vanefni] 1) brist 
på tillfälle. MB 1: 391. 2) råämnef en minne
mästare scriwar wauämpne, oc annar mere mästare 
fulkompnar gerningena MB 1: 445.
vanära, f vanära, medh blyghd ok wanäro flya 
KS 84 (206, 92). iudhomen til skam oc wanäro Bo 87. 
Bir 1: 226. är thz blygdh ok stoor wanära at hafwa 
smälik tungo Al 1291.
vanära, v. 1) vanära, tillfoga vanära el. skymf 
visa vanvördnad mot. gudz domber ower them, som 
wanära fadher oc modher i thera alder MB 1: 333. 
hurw länge skal thetta folk illa tala om mik, oc 
wan ära mik mz wantro ib 402. 2) bringa vanära
öjver, förnedra, vm var herra är mz os. hwa är mot 
os . . . ok om han ärar. hwa är thän ther man van- 
ärar alla miswyrdhir (si iste glorificat, quis humilia- 
bit) Bo 107. 3) vanäraf kränka (en qvinna). han
wil ... drotnigena skemma oc wanära ST 228.
vanärlika, adv. vanhederligt; föraktligt, tala wan 
ärlika om gudh MB 1: 139.
vanärliker (-likin Bir 3: isi. n. -likit MP
1: 294), adj. 1) vanhedrande, skamlig, mz van- 
ärlicom vmgangilsom MP 1: 157. vanärlikit är them 
riddara at hafua vmsorgh vm mat oc kläd lie som 
thiäna himerikis konunge ib 294. 2) oansenligf
ringa, ey var j thit vald at födhas aff ärlicom for- 
äldrom alla van ärlicom (ignobilibus) Bir 2: 283. aff 
vanärlico (ignobili) ämpne gör jak ärlica kreatur ib 
3: 117. ib isi.
vailärlikliet,/. va?iära. skam oc vanärlikhet fölgh- 
ir högfärdoghom MP 2: 161. ib 1: 235, 328. Su 453.
yap, n. ? våp, tok. tig tw wap (fol pitt) JJ 88.
yapla? f. [Su. dial, vapla] spottklump, mz thera 
spot oc waplom Su x.
vapn (wappn SD 4: 465 (1335, nyare af skr.)) 
wappnum ib. waapn PM 39; Mecht Upp 34i. 
wapen PM 39 (på två st.), vapen Di 207. wapin 
VML I Eps. 2: 5. vampn: -nom MB 2: 160. vakn. 
waakn PM 24; -en ib. waken t‘6), n. [Isl. väpn] 
L. 1) vapen, anfalls- el. försvarsvapen, hwilkin 
man sum bär nokor pe vakn. sum äru til open-
barlik strip SD 1: 668 (1285, gammal af skr.), ib 669. 
full wappn hawa sik till wärn ib 4: 465 (1335, nyare 
afskr.). mädh fullum wappnum iwer land rijdhä ib. 
ib 5: 374 (1344, nyare afskr.). sik repä . . . bape med 
häst oc wapn ib 477 (1345, nyare afskr.). sin vapn
vppa hawä ib. skal han komä til vapnsynennä . . . 
med hest oc vapnuin allom som pär til liörä ib. piän- 
istenne vppe halda med häst oc vapn ib. ib 478. at 
ängen af almoghänom ma nokor vapn bära som man 
ma nokon skapa med gyora ib 638 (1347). ens mans
vakn muzo ok plato ok kiätilodh svärd och skiold SR
26. skulu the (0: vngara) sik wänia widh aldrahanda 
t hön wapn (motsv. ställe Fragm. 12: wakn^ the skulu i 
stridh haua til slagh ok wäria KS 53 (136, 57). han är 
bäter wan i wapnom, än (för ok?.) i dighra äruodhe än 
han som thes är owan ib 83 (204, 90). sälia sit örs ok 
vapn Bil 748. jak gifwir tik vapn til värio ib 214. tha 
lupu alle til siin wapn Lg 41. han ... sa sina ouini 
koma mz blosom oc vaknom Bo 188. the haffde alle 
god wapn Di 86. thu wärdugadis at see pa egipcios 
tha the j synom vampnom lupu äpther thina tiänara 
MB 2: 160. ä wardhir nytthorn nakath til wakna GO 
305. vm munkenom skipas hardh sängh thungare är 
riddarenom at liggia j waknomen Bir 1: 384. af ande- 
likom vaknom ib 17. KL 40. Iv 4456. RK 1: 1577. GO 
913. Di 18. MB 2: 310. Mecht Upp 341. PM 24. Jfr ar­
ma-, bana-, ben-, bryst-, folk-, frestilsa-, frip-, 
hals-, hamnu-, liovera-, liug*-, här-, iärn-, lif-, 
morp-, skip-, strids-, vig hands-vapn. 2)
vapen, vapenmärke, vapiensköld. the kändo tha hans 
skiold fulgörla ther han a sinom arme fördhä kon- 
ungins vapn aff skota land Fr 1547. then ena haffde 
en forgyltan skiolh oc ther stodh en lebardh vti, oc 
thz samma wapn (mark) förde sampsson Di 5. e[n]gen 
vapen fördhe the j skiölla sina ib 207. jngen skal 
dirffwas föra annath w'apen j härenom wtan konwngs- 
ens, och sins capitenaras wapn . . . oc hwilken the 
wapnen ey förer läggis j järnen wndy konwngsens 
dom, oc then som annor wapen förer skal mista hoff- 
wodith PM 39. — sven a vapn, sven mädh vapn, 
sven til vapn [Jfr Mnt. to der vvapene geboren] sven. 
väpnare; se sven 3. — a vapn, af vapn, d. s.. se a,
yap ii a 921 var
prep, och adv., A II 8, af, prep, och adv., A 24, — 
pa vapn, d. s. jak nieiss slatte pa vapn BYH 1: 281 
(i493). — Jfr skioldyapn. — vapna brask, n. va- 
penlaivm) vapenbrak, gny ok vapna brask Di 208. — 
vapna drykkia (vakna-), /. L. — vapna glam, 
n. vapendån, vapenlarm, the hördho thz wapna glam 
Al 3420. — vapna bus (wakna-), n. [Jfr Mnt. 
wnpenhûs] mstkammare. lop til wakna husit ilfecht. 
Upp. 341. jfr vapnhus. — vapna pänningar 
(wakna päninghar), m. pi. vapenpenningar, afgift 
som vid vissa tillfällen, särskildt vid inträde i ett 
skrå, erlades till vidmakthållande af den beväpning 
hvarmed skrået hade att deltaga i stadens försvar. 
giffwi xij öra wakna päningha ok mastar thunno SO 
17. Jfr harniska-, väpnara-pänningar. — vapna 
skipte (vakna-, waghna- IlelsL j\f 15: i. wagh- 
nä- ib Kg 5: pr.), n. L. Jfr vapuskipte. — vapna 
spiiil (vakna-, wagna- UelsL JBg îo), n. L. — 
vapna syn, /. L. *= Yapnsyn. hwan attundä dagh 
affte sanotä päters dagh skal vapnasyn halles i ene- 
köpungi SD 5: 477 (1345, nyare afskr.). pe som wapnii 
synenä sculu hawä af konungsens väghnä ib. — yapilS 
syn (vaapens-), /. = vapnsyn. PM 23. Jfr 
vapna syn. 
vapna, se väpna.
Vapnför, adj. [/$/. väpnfcerr] vapenför. Di 22. 
vapnhandske (-hanske. vakn handzske. 
waknhansce), m. [Mnt. wapenhantsche] vapen- 
handske, till rustningen hörande handske, järnhandske. 
lego . . . famulo meo gyrdhero partes cuiusdam arma­
ture videlicet . . . beenbiärgh, waknhanscæ, coleer SD 
3: 287 (l316). mestärämannom louas pät. at haua swärp. 
skyolp. iarnhat. vapnhanskä ib 5: 638 (l347). two vakn 
handzska ther thu skalt haua Bir 3: 379. *
vapnhus (vakn-), n. [D. vaabenhus. N. vaaken- 
hus. Jfr Fdan. vapnehus äfvensom Fnor. vaknabiid] 
vapenhus) rum der vapnen afläggas vid inträdet i en 
kyrka, en kyrkas förhus el. försluga. Jfr Hildebrand, 
Sveriges Medeltid 3: 384 f. porticus, wapnhus GU 8. 
Bil 877. vtan for mönstreno lagh mykyt fatikt folk j 
waknhuseno ST 56. ib 57. gag til kyrkionna ther findir 
thu warfru beläte j wapuhuseno ib 237. ib 238. i thöm 
korenum som her är i thenna första waknhusena fram- 
an för kirkia dörren som man ingar aff kirkiogarde- 
num och in i clostret SJ 272 (l459). Jfr vapna llUS.
vapnklädhe, n. pl. [Jfr Mnt. wapenklet] vapenklä­
der, rustning, the wapnklädhe som han hafdlie thiit a 
man oc häst the waro all hwiit MD 191.
VapillÖS, adj. [7s/. väpnlauss] vapenlös. Di 204. 
vapnrokker (wapen- Va 20, 22. vakn-), m. 
[Jsl. väpnrokkr. Mnt. wapenrok] vapenrock, rock som 
bars utanpå brynjan. Jfr Hildebrand, Sveriges Me­
deltid 2: 328 f. i. wapnrok SD 4: 7ll ( 1340?). än är 
vakn rokkin (coopertorium) thik vidhirthorftelikin ovvir 
vaknin mz hulkom vaknin skulu värias fore rudhir ok 
at the skulu ey smittas aff räghn Bir 3: 383. thänne 
vaknrokkir (operimentum) skal vara jnnantil huitir ok 
vtantil skinande swa som gul ib. thän vapnrok var 
rödh han a sik bär aff dyrt päll han ädhla var . . . 
ther vnder hafdhe han een maliokragha Fr 146. ib 87, 
1628. hon lagde pa honom enä brynio . . . ther til 
kastade hon ower honom en wapen rok Va 20. ib 22.
Ordbok II.
vapnskipte, n. L. Jfr vapna skipte. 
vapnskor (vakn-), m. vapensko, till rustningen 
hörande, fotterna skyddande betäckning, vnum par or- 
]0ghes benwapn. cum wapnsco SD 4: 710 (1340P). vakn 
skone (arma pedum) . . . äru alstingx glömd Bir 3: 
116. jak hawir ey vaknsko ib 379. ther til at andelike 
vakn skoo skulin faas ib.
vapnsyn (wapen- waken-), j. L. vapensyn, 
mönstring med dem som gjorde krigstjenst, i sht till häst. 
alle frälsis män sculu til vapnsyn komä SD 5: 477 (l345, 
nyare afskr.). pa vapnsvnän hafs ib. pe som vapnsyn- 
enne firi standä ib. pe som vapnsynänä skupä ib. ib 478. 
en dagh var han vthe for slotid ok med stadin ok sina 
swäna vapensyn hwlth BSH 5: 460 (1511). stadgom wj 
. . . ath jngen herre . . . bethee äller j wapensyn 
framledhe andra hoffmän äller tyänara wthan the som 
wndy hans baner sannelika tyäna PM 23. tha the (0: 
ware ämbetis män) halla wapen syn oc räkna folkith 
ib. stadgom wj oc bywdhom ath ware ämbetis män 
hallandis wapensyn, skwla taka swornan edh aff allom 
oc hwaryom hoffman äller sollanär ath then hästen oc 
harnisket och waaknen han haffwer, höra honom syälff- 
wom til ib 24. ath jngom sollanär äller stridz man 
som komber til wakensyn. fattas waken yffneliken ib. 
stadgom wj oc förbywdhom allom oc hwaryom som 
wpscriffne ärw oc räknadhe j wapensynenne före skyttor 
skwla ey wmskiffta waknen äller then stadgan ib. Jfr 
vapna-, vapns-syn.
var (vaar), n. \_Fdan. vaar, n. N. var, m.] var, 
.tjock vätska i sår, bulnader 0. s. v. aff klädheno vtflöt 
sua som vaar (sanies) aff bulda Bir 2: 16. hans inälfue 
äru illa loktande ok rutin swa som thz köt som fult 
är mz war ok orenlikhet ib 1: 68. ib 2: 96, 3: 93. 
then emyn som gaar af sodene malyrt, hiälper thöm 
örom som waar är j ok madka LB 4: 350. ib 2: 69. 
var, n. Jfr bulster-, höghindis-var. 
var (vaar. waar. vor. pl. -ir: uare ÖGLDr 
16: 2), f. [Isl. var, n.] L. vår. iiij dagh urn after wara 
fru dagh wm warena Bil 457. ath han (qvarndammen) 
skal vara open pree vikur vm varenä FBI 3: 4 (1352). 
the sama flödhgiwtor ypna halda höst oc waar VAH 
24: 322 (l442). om vaarena böd olaff ledung aa MD 
330. MB 1: 223. VKR 37. keryrth swm graffwen äre 
om voren i tielgongen LB 8: 44. ib 7: 163. — i varas, 
i våras, sistliden vår. then tiid han kom her först i 
vaaras BSH 5: 404 (1510). then skath, som i ladhe vppo 
i wores ib 41 (1505). — vara time, m. vårtid, vår. 
om lusteleka wara thiman Su 74. — vars time, m. 
— vara time, wm wäna wars timan Su 199.
var (pl. warar (ej säkert läst) LB 3: 84. varra 
Bir 4: 144, 157. värra ib 137. wärra MB 1: (Cod. 
B) 535. med art. wärranar £6), f. [/$/. vör, vörr] 
läpp. sighnadhir vari thin mundir oc värra Bir 4: 
137. ib 144, 157. om syukir man haffwir ... til swoar 
(för til swlnarP^) warar (ej säkert läst) LB 3: 84. 
MB l: (Cod. B) 535. Jfr vara (waara),/.
var (waar), /. f [Mnt. war] akt, vård. halda var, 
gifva akt; hålla utkik, han . . . badh them halla war 
oppa sik, nar han ather komme Lg 3: 333. — taka var, 
a) gifva akt på, vaka öfver, taga vård om. med gen., 
dat. el. ack. han . . . togh thäs halla görla var Fr 2251. 
vakir oc atgömol huru hon skulde sinom alra kärasta
116
var 922 var
son taka var (attenta super custodia dilecti f/ii sui) 
Bo 5. liwar troin siäl pläghir taka sinom brudhgomma. 
sinom herra. sinom gudhi granlica var (observare) ib 
243. the tlier thik skullo taka var ib 36. ijc [200] loth 
konungen tha ther qwar the skulle tagha ther landit 
war R K 2: 8002. b) gifva akt på, passa på, se ef­
ter. med gen. hurw han matte tagha thäs war thz 
han funne nakra the list thz alexander finge lifvvet 
mist Al 9922. — med en sats. skodha . . . hwat gran­
lica hon takir var i allo huru thz rättelica skipas 
Bo 60. tha tok herra gafuian var hwar som her- 
tugh fräderik far Fr 1801. at the sculle tage war nar 
marsken til honom far RK 2: 3486. c) söka, efter- 
sträfva. erik puke togh granneligha war then mon hu­
ru han munde teige winna RK 2: s. 340. — taka sik 
var, taga sig till vara. seer thu hwat granlica han 
tok sik var. ok hwat vin han gaf sik om at fly kon- 
ungxlikin hedhir Bo 94. tak thik . . . var i thiinna 
punktenom Ber 263. hade her trulle tha tagit sik war 
for konung erics gambla par RK 2: 7636. — taka til 
var, a) gifva akt på, märka, med ack. engin tok thz 
til war Lg 3: 207. b) hafva tillsyn, hon var . . . thön 
som ther tok til var (per cujus manus res ibant) Bo 
59. c) vara (ngn) till hands, vara (ngn) till tjenst. 
min scriuare oc mit jncigle later iac her qwaar han 
skal tagha idher til waar oc besigla thz i honom be­
fäl a RK 2: 5130. — Jfr vara, vari.
var (vär Fl 118 (i rimal, med aarj. vara (i rimsl.). 
varä (i rimsl.). vare (i rimsl. med thärej Fr 1116. 
ware RK 1: 3265 (för öfrigt i rimsl.). pl. vari* 
vare. varä. vara. var Iv 3026. war Di 79; Al 4920, 
5491. waren (i rimsl.) RK 2: 6352), adj. [/$/. varr. 
Jfr Mnt. war i war werden] L. 1) varse, vardha 
■var, a) blifva varse, varseblifva, märka, iakttaga, få 
se. med gen. engin wardh hans war Bil 105. lät han gen­
stan til mik fara swa at ängin liwandis vardher hans 
vara Iv 1349. titus wardh thäs war Bil 316. the hedhnu 
wrdhu thäs wari ib 328. tha hans fadher vardh thäs vär 
Fl 118. bondin ok husfruan vordho thäs vara, at flores 
sukkadhe ä swa sara ib 583. tha min fadher vardher 
thäs vara ib 816. tha hertu gens men wordo tess ware at 
nordmen komo en digher skare RK 1: 2956. tha solin 
om daghin först op gaar man ma thäs all tiidh war- 
dha war at trä vndan iordhene ga Al 5854. Iv 1638, 
3435, 4827, 5368, 5548. Fr 1851, 1973. Al 606, 8234. RK 
2: 2487, 3920, 4164. Di 79, 163, 190. — med dat. wardh 
iac war ene mullögh Iv 391. iak vardh honum ey 
vare Fr 1116. thaghar wardh han enom palaz war 
Al 2862. wordho the eno watne war ib 4920. ib 5491. 
— med ack. han vard . . . war litit hunagh Bil 614. 
tha ij vardhin babilon vara Fl 763. tha the vardha 
nakath varä ib 1036. at ängin matte vardha var ther 
thik ib 1756. man vardh . . . ther vara aff fruor margh- 
in stoltan skara Fr 2979. hon vardh tha var . . . 
eet ar thz han hafdhe fangith ij striidh Iv 2143. ib 
3026, 3562, 4127, 4193. Fr 126, 250, 1851. Va 7, 11. RK 
3: 1010, (sista forts.) 5611. ij vardhin thz badhe vara 
huru iak skal mz idher fara Fr 995. — med prep. 
vidher. tha wart yngram war wid them Di 86. tha 
vardh iak var vidher vnderlika saka Iv 252. engen 
wart. wider thzte war wtan kalegrewanz at hon thit 
gar ib 85. tha vardh han var vidh thera här hwar the
drogho ouer eet bergh Fr 452. arla om morghonin dagher 
op gaar tha vardh konungin vidher var thz hans 
dotter borto är ib 2434. konungin wardh ther vidher 
var ib 2395. tha hans leon vardh var ther vidher 
tha grännadhe thz Iv 4459. vardher konungin ther 
vidher var, at thu äpter tholik sökian far Fl 942, 
ib 812, 1409. Al 1989. RK 2: s. 349. — med en sats. 
abraham . . . wardher war at en wädhor hänger mz 
hornom mällan thörnebuskana MB 1: 201. Fl 1659. RK 
2: 6456. Di 3, 190. vordho the vara huru the fianda 
stapandhe fara Fr 449. tha vardh hertugh fräderik 
vara . . . hwar som margha hiorta fara ib 62. sidhan 
wardher iacob war hwar twe ioseps sönir fore honum 
stodho MB 1: 258. ib 278. Iv 3258. FI 26. Fr 2505. RK 
2: 4935. — abs. tha wart en war Va 30. b) få veta, 
få kännedom om, erfara, med gen. ille giorde erik 
tha han wille marsken forrada sa . . . nogre marskens 
wener worde thes ware oc budo honom ey om tälie 
fara RK 2: 3114. — med ack. hwat swar mich vidher- 
far them seal thu raskelica varda war RK 2: 4643. 
wisse tydende wordo the tha waren ib 6352. — med 
prep. vidher. sidhan vardh iak var vidher annor tidh- 
ande Iv 442. osanttrix konung wort war wid the swik 
han um sked war Di 39. c) erfara, röna. med gen. 
annan daghin som solin op gaar tha matte han thäs 
wardha war Al 3260. ib 8458. — med en sats. myö- 
hunden han syniss wara snar han wardher likkauäll 
war han far optha mista RK 3: 2761. — abs. swa 
wardha mine owinir war Al4298. — vara var, a) märka, 
med gen. tha husbondin var thäs varä thz the frughur 
fäldo tara Iv 2937. tha seueke var thess var Di 215. 
thes war engen war nokot stort förre än elden togh 
til at brinna RK 2: s. 340. b) få veta, erfara, med 
ack. ta 'marsken war the tydende way RK 2: 6170. 
— med prep. viper, foghotin war ther ware widh RK 
1: 3265. c) erfara, röna. med gen. hwa mykith spör 
han faar swar thäs war drötning olimpiadis war Al 241. 
2) varsam, försiktig, at han se war ok witur KS 45 
(ll5, 48). skulu vngara ok alle doghande män, the 
widh kunungz bord sitia . . . wara tyste ok wari i 
allom åthäuom sinom ib 54 (137, 58). trifne män, ok 
wari vm sik ib 83 (205, 9l). the äru . . . ware ok wak- 
re j sälikhet (cauti in prosperitate) Bir 1: 259. ib 382. 
wars härra räddoghe gör mannen waran Ber 10. sääl 
är the siäl . . . som vardher var af annars ofärdh Su 
410. Jfr fore-, o-yar.
yar (vaar Bir 2: 4. waar MB 1: 179; SD 6: 
375 (1344, nyare af skr.)] Su 74. vor VKR 66. WOr 
MD 71. /. var. waar Bu 3; TB 72. varon Bo i62. 
warom RK 3: 1849 (Iladorphs uppl. s. 498; Klem- 
mings uppl. waara^). waares ib 3946. n. (nom., ack.) 
vart. vaart Bir 2: 5. waart SD 5: 374 (1344, ny­
are afskr.). wort ib 6: 180 (i35o). ack. m. varn. 
warn VML 11 Kp 12: 3 i var. van Bu 58. wan 
MB 1: 149; MP 1; 44, 53; RK 1: 4495; MD 79. war 
RK l: 368. vaar Bir 2: 4. wor Di 188. waran PM 
Lxv. wares (i förbindelsen alles waresj BSH 5: 195 
(1507). varis FM 687 (1517). /. vara. wora MD 70; 
B SII 5: 195 (1507). warä SD 1: 669 (1285, gammal af­
skr.). wärä ib. wor MD 70; Di 134. dat. m. varom, 
waarom MB 1: 307. warum SD 6: iso (1350). /. 
warre SD 1: 669 (1285, gammal afskr). wårre KS
vara 923 vara
6i (151, 66). varre SD 5: 562 (1346), 564. wari UplL 
Prcef\ vare Bu ii. ware SD 6: iso (1350). waare 
MB 1: 86. varo Bu 11. waro SD 5: 375 (1344, ny­
are afskr.). war BSH 2: 35 (1396). n. varo. varu 
VGL 1 R l: pr. war a SO 3. ware ib 4. wore ib. 
gen. m.f n. vars. waars MB 1: 117. vors Bir 2: 4. 
wor BSH 2: 47 (1397). uärs VGL 1 Br pr., 6. /. 
varra Bu 23, 492, 523. varrä SD 5: 562 (1346). 
warrä ib 605 (1346); BtRK 32 (1358, orig.). vara 
Bu 16, 166. wara VML 11 B 15: 3 * var.; SD 6: 180 
(1350); NS 1: 526 (1406); KL 92, 93; Bil 457. vare 
Bu 6, 16; Bil 755. ware VML 11 B 15: 3. pi. nom. 
m. varir VGL 1 ß 13. wari SD r. 669 (1285, gam­
mal afskr.). vare ib 5: 562 (1346). ware Bjärk. 
12: pr. n. (nom., ack.) var. vaar SD 5: 562 (l346); 
Bir 2: 4. vor MD 7i. varon MP l: 267. waron 
SO 4. warom MD (S) 266. ack. m. wara SD 5: 378 
(1344, nyare afskr.)] SO 4. warä SD 1: 668 (l285, 
gammal afskr.). f. waara MB 2: 165. dat. warum 
VGL 1 K i; SD 6: 180 (l350). warom VML II Kr 1: 
pr.] SD 5: 374 (1344, nyare afskr.)] MB 1: 245. waar- 
om ib. gen. warrä SD 5: 374 (1344, nyare afskr.)] 
varrä ib 567 (1346); warrä ib 1: 668 (1285, gammal 
afskr.). wara ib 6: 180 (l350); FH 2: 48 (1419). 
ware *6)j pron. poss. [/$/. värr] L. vår. wi hafuum 
giort et skip te mall in war a waro fädreue ok waro möd- 
rene medh wars fadurs äringgislla pätarsson goduilliaoc 
wara mof>ur husfru bendicto oc wara wina oc frändda 
raj>e SD 6: ISO (1350). en röst suaradhe aff skaromen 
sighiande sua som aff aldra munne 0 vaar skapare hör 
Bir 2: 4. anuar skarin sagdhe vi käunoms vidhir vaar 
krankdom ib. huru maria ok iosep baro varn härra 
tel templum domini Bu 10. huru var fru for af £änna 
herae tel himirikis ib 12. abraham ständer fore warom 
herra MB 1: 191. vi skulum altidh hafua vars hierta 
ögliou til wan herra ihesum Christum MP 1: 53. vndi 
gupz ban oc varrä fru SD 5: .562 (1346). — med föl­
jande subst. försedt med suffig. art. thz är waar delen 
aff tässe wärld Su 74. — med afs. på en person då 
den talande är regent eller biskop, hwilkin timä wir 
kalium saman wart riki til nokrä samtalu SD 1: 670 
(1285, gammal afskr.). J&r til war bref biuthä. at wir 
ärum aff lande farnir ib 668. ath thet (godset) bly wer 
widh thet frwer kloster i kalmarna i alia matho som 
war kära frwa och modher drötningh margaretha thet 
ther thil giffwith hawer til äwerdelika äghä ib NS 
2: 62 (1408, bref utfärdadt af konung Erik), vnder 
wara konungxlica wredhe Bir 5: 113. wi thordh mädh 
gudz nadh biscop i strengenes helsom ider alla the 
landbo ther oss war domkirkio i strengenes waro ca- 
pitulo kirkioprestom oc landzkirkiom tilhöra i waro 
streng[enäs] biscopsdöme BSH 2: 35 (1396). — pl. abs. 
vare, de våra, vårt folk. halle oss eller warom opin 
besiglde breff BSH 4: 2 (l47i).
Vara (-adher), v. förse med var el. öfverdrag, 
öfverdraga (med ngt), anträffadt blott i part. prêt. 
wnder hoffdeno är haffuaskolande höghinde, warat mz 
lärwfft oc örnagath samwledhis warat mz lärifft Bir 
4: 10. VKR 57.
vara (-ar, -adhe), v. \Mnt. waren] 1) vara, 
bestå, förblifva, ä men the swenske j then nöden 
sta tha warade them then fergan saa RK 2: 7870. tha
bliffwir thz oc varar äwerdelica fridzsins mönster Lg 
66. Su 303. 2) vara, räcka, påstå, tetta varar vider
ena sex eller viii timar LB 7: 311. än liffuer jach j 
nogra daga thz warer togh ekke länge för myn stora 
sar skuldh Di 261. 3) vara, räcka, räcka till, fin­
nas qvar. han . . . pantade bort heyms häst harnisk 
[ok] swerd[it] nagelring for x marc gwll han drak oc 
rwsade ä mädan thz warade Di 97.
vara (-ar, -ape, -aper), v. [75/. vara] L. 1) 
akta, taga vara på. vara thina hand at hon ey bikas 
GO 576. — taga vara på, bevara, ther sina tok t väl 
vara kan Fr 1630. 2) taga vara (på), vaka (öf-
ver), skydda, bistå, med prep, up a. j i ii vnghe män 
skulo fölgias ath, ok vara hwar oppa then annan (veiti 
hverr ydar adrum lid) Di 208. 3) tänka (på), vara
betänkt (på)? ath the gyordhe sig till redha och varedhe 
her oppa BSH 5: 352 (1509). 4) göra uppmärksam
(på), påminna (om), varar jak (incauto) hona aff threm 
thingom först at hon skal göra rekinskap aff allo sino 
värlzlico goze . . . annantidh at hänna time är stor- 
lica stuntir . . . thridhie tidh at gudh spar ey meer 
j sinom doom frwna än thiänistoqvinnona Bir 3: 325.
— underrätta, tillsäga, låta veta, varsko, (han) . . .
varade sin härra Bu 174. en (henna thiänisto quinna) 
sa adrianum coma ok lop in for nataliam ok varade 
hana ib 519. han . . . waradhe han at hwilkin tima 
han saghe . . . tholikin fughil ofuir sik sitia tha 
munde han dö jnnan fäm dagha Bil 111. warar jak 
jdher fore aat at diäffwllin säther jdher altidh snaror 
oc forsaat Bir 4: 119. martin waradhe sina discipulos 
sik skola sköt döö Bil 633. — med prep. at. jak vil 
mina riddara ther at vara thz the for idher hafua 
ängin fara Fr 267. hurw stark oc huart konung karl 
vil vtfara konung cristiern hon jo ther at wara RK 
2: 9020. — med prep. viJ)er. han . . . com hem tel 
sinna husfru nataliam ok uara hana vip {)erra tima 
(abiit domum vocare Nataliam ... ut eorum passioni- 
bus prœsens esset) Bu 519. the varado han widh mangh 
frestilse (dixerunt, ut constans esset, quia multa dia- 
boli tentamenta eum percurrere oporteret) Pa 21. j skul- 
en mek ther wider ware huarth i haffuen huxat fara
MD 11. Iv 857. Fr 270. RK 2: 4120. 5) varna.
mik tykkes ekke göra myn tiänest fwl, wtan jak war­
er eder i thet som skadeliget är BSH 5: 305 (1508).
— med prep. for. warando them fore nidhir falle Bir
1: 242. — med prep. vi ber. wara han widh rädhelikan 
guz dom Bil 480. ib 725. falantin han thakkade hon­
om myket at han warade honom ther widh Va 30. 
6) tillsäga, uppmana, marsken warade the ther vid 
at wagta sig for tolken snidh RK 2: 5223. — vara 
sik, 1) gifva akt, se till. wara tigh mz huilkom 
thu mäst tilhalder Ber 289. — taga sig till vara, 
taga sig i akt, akta sig. bidh them wara sik fore
oskiran mat oc orenom MB 1: 371. ib 270. warin
idher och gömin for allom nizskap Ber 124. ib 291. hoo 
kan siik wara för waadha RK 3: 3495. vtan han wara 
sik (caverit sibi) skal han til föghias lygninna fadhir 
Bir 1: 401. ib 2: 223, 3: 15. Iv 3324. ware tik herre, 
her komber en aff tina owener Di 170. vara tegh thz 
bosta thu kan ib 245. wara tik . . . at tw tik ey for sara 
brenner MD (S) 293. 2) försvara sig. vi ärprn
sua starke som konungin oc thy viliom vi vara os
vara 924 yarn
(defendimus nos) Mr 3: 81. — refi. yaraSj se sig 
für, gif va akt; förmoda, tro. han kan tå hälst warda 
slaghiu, han waras minzt KS 81 (200, 88). tha iak 
minstz warades (putarem) koinmo grymasta wargha Su 
161. ib 115. — vara at, varna, åtvarna. rehecca . . . 
warar sin son iacob at MB 1: 217. Bil 313. Jfr at 
Tara. — vara fore, göra uppmärksam på; varna. 
marsken wardh tha warat ffore ath erich wildhen 
ather dara RK 2: 4314. Jfr förvara. — vara vi[K‘l\ 
X) göra uppmärksam på, påminna, underrätta, låta 
veta, varsko, een gik bort at vara hänne vidher Fr 
333. är thz swa tlia warin mik widh RK 1: 2042. 
ib 4401. Di 177. var härra . . . varape han vipar at 
nero konogar ok simou magus vildo han forrapa Bu 
101. vara iak (prcecaveo) han vidhir at han hawir tre 
owini sem äru j hans wägh Bir 1: 313. jak vara jdhir 
vidhir (notifico) at gudz rätuisa vil skilia konungin 
oc hans affquämd vidh thetta rikit ib 2 : 259. 2)
tillsäga, varna, huilka hon findir annorledhis göra ellir 
tala oc wilia ey raadha bötir oppa tha the wardha 
waradlie widhir VKR 28. thu skal wara them widh, 
at engen thera kome när bergheno MB 1: 328. ib 330- 
Iv 4081. Jfr vijiervara. — Jfr af-, lagh-, til- 
vara, samt ovaraude.
vara (varä. warä. waara RK 2 : 8906. vära lv 
4212, 4279; Fl 489 , 572; RK 1: 193; jfr Klockhoff, Stu. 
dier öfver Eufemiavisorna s. 53, 55. Wära VML 1 Kr 
7; SD 1: 669 (1285, gammal af skr.), 4: 466 (1335, nyare 
af skr.)', lv 149; Al 3658; LB 3: 37. Ilära SML Prol.
1 var. värä VGL I Md 1: 2. Wärä UplL Prœf.;
SD 1; 670 (1285, gammal af skr.)', Fr 2342. près. ind. 
sing. 1 pers. äm VO L If 14 (på två st.), är. i pers.
äst VGL I R 5: pr., 8: pr.; Bu 75; KL 384; Bo
175; MP 2: 35; Bir 4: ill; Al 256; MB 2: 211, 379. 
äSth ib 211. äSS (i förbindelsen äss'tuj LfK 262. 
är Bir 4: (Avt) 177; KL 383, 392; MP 1: 22 o. s. v.', 
Al 232. 3 pers. är. er VGL 1 K 3, 6 o. s. v.; RK 
1: 2 o. s. v.-, LB 2: 38. ä ÖGL Eps 24, Dr 18: pr.
o. s. t>.; UplL Ä 1: l, 7: 1; Bu 12, 145; GO 13, 818,
952, 1057. iär VML IG 11: pr. o. s. v., II Kr 6: 6
0. s. v.\ ÖGL B 51 i var.- SD 5: 280 (1344). jär VML 
IB 24; SD 5: 374 (1344, nyare afskr.), 375, 376; SR 
2, 18. iär ib 46. jä ib 44. ^ar VGL / i 13: 2, J 6:
1, FS 2: pr., III 67; VML II Kr 11: 1 i var.-, Bir 
4: (Avt) 179, 180, 184. pl. i pers. ärum. arom. arom 
Lg 3: 21. ära lv 4211. äre BSH 4 : 302 (1502). 2pers. 
ärin. ärä Va 47. är Fr 764 (i rimsl.). 3 pers. äru. 
äro VML 11 Kr 1: pr. o. s. v. ; ST 7, 12 o. s. v.-, 
Fr 159, 214 o. s. v. järu SD 5: 374 (1344, nyare af­
skr.). ära VGL 11 K 21, 60, 72: 5; VML 1 Eps. 1: 
1, II Prœf, Kr 1; pr,, Kg 6: pr.; Fr 345; VA il 24: 
323 (1454), 326 (1377). ärä VGL II Prœf.-, Fl 571; Va 
7, 31. äre MB 1; 46 o. s. v. ; Di 151. ere RK 1: 
4413. aru VGL I A 21: l, R 5: 5, 111 98; ÖGL G 
8: pr. arw VGL V 2 (på två st.); LB 10: 7; jfr s. 449. 
aro ib 3: 146, 154, 173 (jfr s. 149). ara VGL 11 K 72;
2 i var., V 1. är Fr 2596 (i rimsl.). pres. konj. sing. 
ae. see VML 1 M 22; SmålL 9: l; MELL Kg 22 i 
var.; lv 2163; Bir 2: 128; ST 198; MB 2: 211; Ber 6, 
15, 20. Sä MELL Kg 22. Sey SD 5: 375 (1314, ny­
are afskr.). si VGL 111 1; SML Kp 4: pr., 12: 1, 
M 18: i; ST 198. SÜ SD NS 1: 514 (1405); 1ISII 7:
20 (1470?). vari VML 11 Ä 17: pr.; MP 1: 128; Bir 
2 : 226. wari SML Kk 15: 3, Kg 11: pr.; VML II 
M 8: pr. o. s. v.; Ber 96. warj PM lxv. vare VML 
11 Kr 6: 1. ware ib 5: 4; SD 5: 662 (1347). väri 
VML 11 B 27: 1; Bjärlc. 30: 2, 41: 1. Wäri UplL Ä 
1: 2; Bjärk. 32: pr.; SD 1: 668 (1285, gammal afskr.). 
väre VML 11 p 3; lv 28I6 (i rimsl.). wäre ib M
26: 17. äri UplL Ä 10: pr. ärä VML II Ä 10: pr.
pl. 2 pers. sen Ber 16. 3 pers. sein ÖGL Kr 10:
pr.; UplL Conf., Kk 17: 5; VML 11 B 18: 2, 23: pr.
seen SML Conf., Kk 20: pr.; VML I Eps 2: 2, 11 
Kr 26; 1, p 18: l; SmålL l; StadsL G 1. sen ÖGL 
Efs 2: l; UplL p 10 ; Bu 194; KS 42 (109, 45); Ber 
96. sön VML II Kr 26: 1 i var. se KS 6 (13, 6). 
see SmålL 13: 5; StadsL G 1 i var. warin SML 
Kg 11: pr., J 2: pr.; KS 38 (lOO, 4l). waren VML 
II Ä 8: 1. vari ib Kp 7: 1. wari ib I Eps 2: 2, 
II Ä 13: pr. vare ib 1: 3, 10: 1. ware ib Kr 11:
1, 26: 2. warin UplL Kk 15: 3, V 14: 9. ärin SML 
Kk 15: 3 i var, ären StadsL Ä 17: pr. impf. ind. 
sing, i, 3 pers. var. vaar BSH 5; 322 (isos), waar 
VAH 24: 322 (1442). va Bu 135, 497. vär VGL 1 C. uär 
ÖGL Eps 10: 2, 33: pr., Dr 2: 1. 2 pers. vast Bu 
76, 79, 140. wast MB 1: 161. Uäst ÖGL Vins 6: 
4; Bu 78. värt VGL 1 Md 3: l. var Bu 499. pl. 
1 pers. varom, wore VAH 24: 324 (1473). 2 pers. 
varin. waare FM 187 (1504, i tilltal till en per­
son). 3 pers. varu VGL 1 K 9. varo. waaro MB 
1: 160, 299, 315; VAH 24: 323 (1454). woro RK 2: 7352, 
7376. wara VML 11 Ä 13: 2 i var.; Di 268. warä 
Va 30. vare BSH 5: 322 ( 1508). ware Va 3; Di 12. 
waare BSH 5: 322 (1508). impf. konj. sing, vari Bu 
491. wari UplL M 16: 2, J 21; SML Kk 20: pr. 
vare Bu 139, 140; Bir 4: (Avt) 177. ware MB 1: 
3i; GO 901. uare ÖGL Eps 15: 2. waare MB 1: 
no, i2o; VKR 8. vore BSH 5: 352 (1509). wore RK 
2: 7369; Di 134. pl. 2 pers. varin Bu 23. 3 pers. 
varin ib 57; Bil 902. warin UplL Prœf. varen 
Bu 13. vari ib 9. ware GO 2. imperat. var. pl. 2 
pers. varin Bu 152; warin MB 1: 363. waren Di 32. 
varer BSH 6: 352 (1509). supin, varit, varidh BSH 
6: 404 (1510). variidh ib. wäret VAH 24: 324 (1473). 
Wärit SD 4 : 465 (1335, nyare afskr.); Va 54. uärit 
SML Conf.), v. [IsL vera] L. 1) vara, vistas, fin­
nas, befinna sig (på ngt ställe, hos el. i förening med 
ngn, inoih en samling el. ett antal, i ett tillstånd), äf- 
ven bo, lefva. i pem timä wir ärum j landit SD 1: 
668 (1285, gammal afskr.). alle pe preste äru i klost- 
renu ib 5: 562 (1346). twe härberghärä skulu wara 
i köpstapi hwariom ib 375 (1344, nyare afskr.); jfr
2. war en iupe ioachim at namne i nazareth Bu 3. 
j kirkionne i antioehia varo mange propheta KL 155. 
en dag war konungens dotter i sin trägård Di 54. 
han kom till bergit som dwergana waro i ib 42. i 
frisland war en konung som osid het ib 29; jfr 2. the 
a stekaborgh waro RK 1: 4298. mong skip lot han tit 
mz spisning fara som han ville ther länge waara ib 
2: 8906. pe äru langt borto SD 1: 668 (1285, gammal 
afskr.). han . . . gaff hemloff allom them ther tha vthe 
haffde warith RK 1: 832. han matte heller hema warit i 
bern Di 151. sipan hon hafpe per nokor ar varit Bu 5- 
han war en aff the beszta trä smide som tha waro i alla
vara 925 vara
wäroldene Di bl ; jfr 2. mz hwat glädhi änglane äru i 
bland the som sionga . . . äru ofwär thän som hwilas 
Der 217. hwar är blanzaflor Fl 338. hwaris äss tu LfK 
262. j thy samu harklädhe var han som j rätwisonna 
brynio, vm thän thima han var dräpin Bil 885. al 
the thing som äru j himblenom oc a iordhinne oc 
j hafwino Bir 2: 171. j tliysto vatne äro orma värste 
GO 68. ib 439. fäm barä copar skulu vara i hwariom 
smahärf) SD 5: 637 (l347). til varrä grift oc läghur- 
stap. per vara seal mit a gulwenu i korenom ib 562 
(1346). dömum wi fullan almanna vägh. som han af 
alder hawer varit, iui hiorf)bärgs ängh., ok vilium wi. at 
han f>är ewerdelikä se. ok -wäre ib 662 (1347). sua sum 
et rum var e mällan solinna oc stolanna Bir 4: (Avt) 
177. han wiste hwar wadit war Di 62. opta är skar­
lakans hiärta vndhir wadhmals kapo GO 327. ware ey 
lagh i lande tha toghe hwar som finge ib 2; jfr 2. 
myssena . . . åto han til döz ok thön medh hånom 
wåro KS 30 (76, 32). riddärä he aru i waart
raaj) SD 5: 375 (1344, nyare afskr.). som i therra 
fölghe äru. eller hwar the heizt äru BSH 1: 131 (1371). 
ängin war j liänna släkt som kalladis thy nampne 
Bil 894. äru the j myrkiom Bir 1: 163. daghleka vast 
hu i lifsenfs] vaf>a Bu 76. skulu thossin fornempda 
land . . . i lughne ok i fridlie warä BSH 1: 133 (1371). 
til has at he vndi eno frälse länger warin SD 5: 478 
(l345, nyare afskr.). engin dödheliken märmiskia kan 
altidh wara widher (inhœrere) andelika skodhan Su 
259. alle the som woro for (d. v. s. råkade ut för) 
thz wädher RK 2: 7352. — med prep., i slit til, för 
att uttrycka på en gång rörelse till och varande på 
ett ställe, han wilde til nycöpung wara RK 2: 5917. 
ib 6605. Bir 3: 219. claus persson . . . ville oförtöfft 
variidh hos eders herredöme BSH 5: 404 (1510). 2)
vara, vara för handen, fnnas, finnas till, gifvas. mäh 
konongs nathum. sum tha är SD 1: 669 (1285, gam­
mal afskr.). hwaryom manni. her nu är äller varjm 
kan. i hwariähandä stah han se ib 5: 562 (1346); jfr 1. 
hadhe han ekke warith optha hadhe the illa farith 
RK 3: 2710. til at matä coster se thär he farä SD 1: 
670 (1285, gammal afskr.). hwarce war sool eller stiärn- 
or MB 1: 155. thz war een ärlikir riddare han gaff 
sik j klostir ST 161. thet war en man ther hafde 
et ilt sår KS 41 (107, 45). ängin war the borgh 
. . . ther sik ey gaff vnder wart wald MB 1: 433. 
alla andra örlöghx waghna som i egipto lande waaro ib 
315; jfr 1. — hafva tillvaro, vara, existera, jak är then 
som allaledh är (ego sum qui sum) MB 1: 282; jfr 7. 
then hawer thik sänt som är ib. afgudhi, hulkin som 
är ok var MP t: 128. MB 2: 333. — vara, vara egnad 
el. afsedd, tjena (till ngt). nokor he vakn. sum äru 
til openbarlik strip SD 1: 668 (1285, gammal afskr.). 
taka plikt he ahrum är til räzl ib 669. he^ seal vara 
til klostersens vphälde ib 5: 563 (1346). the skulo 
honom til thieniste wara RK 1: 966. thenne bonadher 
war ey at enast ther fore, at thäkkia hwsith mz, oc 
til fäghrind, vtan han war oc ther til, at tekna os, 
oc thydha himerikis skipilse MB 1: 496. — varaf ve­
derfaras. nadh oc fridh vari idhir af gudhi MP 1: 
128. MB 2: 333. we är könne thän dagh hon bisar fore 
spiwth stangli GO 1017. — vara, tillkomma, tillhöra. 
gwdy warj tlies loff PM lxv. HSH 7: 20 (1470?). 3)
vara, vara i ro el. fred, förblifva, stanna, i förbindelse 
med ett föregående lata. at he latin wara vnderdana i 
frihi wara SD 5: 378 (1344, nyare afskr.). latin os gambla 
hema wara Al 835. marsken sagdo han wildit ey spara 
lote niclis sin armbost wara RK 2: 5789. the . . . badhe 
honom . . . lata wara thera stadh MD (S) 231. 4)
vara, ega rum, ske, inträffa. ha wäri frither mällin 
aldra manna aff allän döherlik owinseap SD 1: 668 (l285j 
gammal aj'skr.). vtan hätt sey i härfärh ib 5: 375 
(l344, nyare afskr.). a första h*11?6 sihan konung- 
ins bref äru vpp läsin, äller a kyrkiostämpno, har 
ey äru {nog *b 480 (1345, nyare afs/cr.). tridhia christi 
tilquämdh är j huars manz dödh MP 1: 12. thz hooff 
thz war a träno näss RK 1: 648. hadhe ekke han 
misth siith liiff wiisth hadhit warith een huffwudh 
striidh ib 3: 2703. thz war et sinne at konung er- 
mentrik kallade en aff sit rad till sik som junker 
säueken het Di 173. han sagdo hanum at aktilia kon­
ung wilde haffua hans dotter, om han kan fa henne 
mz winskap oc kerlek. kan thz ecke wara, tha kom­
mer han i edert land mz makt ib 31. the sagde thz 
matte wäll wara ib 62. tha war et mykit regn ib 43. 
thzta war i en onda stund, at didrik konung hit kom 
ib 151. han skal giua enä half mark til bvrägiälz . . . 
swa sum af aldär havär uarit SR 11 ; jfr 5. — vara, 
vara gällande, gälla, wir . . . wilium at wäri ewärf)i- 
likä. at . . . ha wäri frither mällin aldra manna SD 1: 
668 (l285, gammal afskr.). nu spanä mahär hion manz 
giär fulla bospänd tax hät e i handum, fm iär hät 
ehär siäx manna SR 46. 5) vara beskaffad, för­
hålla sig. jak är suasom giutare Bir 2: 244. somlike 
män äru suasom thz skip som hauir mist styrit ib 
171. thu gör som thu äst til Bo 175. — förhålla 
sig, bete sig. han hafvver illa mot tik warit MD 131. 
— vara) vara förhållandet, förhålla sig. är f>et swa 
at nokar af bondum vil frälsis man warhä SD 5: 
477 (1345, nyare afskr.). kunne hät swa vara ät han 
vilde här af fara ib 637 (1347). swa är thz som i 
sighin Bo 218. helbrughu til hugh oc licama. guh 
gawe at swa vare til syälinnä SD 5: 561 (1346). hans 
herra spordhe huru ther vm war ST 303. iak kan mik 
ey ther aff forstanda huath honum är nu komith til 
handa vtan thz see for stolta quinna at han hafuer 
mist badhe vit ok sinne Iv 2163. 6) vara med,
förhålla sig med. med dat. (el. i dess ställe ack.). 
aldre var mik sua väl. som mik havar här varit Bu 
170. wäl är henne Bir 4: 126. wel er then thz for- 
skylla kan RK 1: 6. — vara med, gå åt. spurfm huat 
hanom var (quid sibi accidisset) Bu 526. ST 270, 291. 
Su 159, 431. 7) vara. med förbleknad betydelse så­
som kopula. fm se f>em barnom ße'sama morghongäf för 
möhärne oc ey til fäherne SD 5: 479 (1345, nyare af­
skr.). thz ärwodhe är ower thit mäghin MB 1: 327. 
thridhi a tiäldith war aff hardwk ib 495. änglane 
. . . äru fore them som ärfwdha Ber 217. jomfru 
skal staa oc wara for jomfrum Bir 4: 72. thu är 
(är hafvande) mz en son Al 232. ib 256. waren til 
fridz Lg 3: 713. thz första budhordhit är swa ST 
7. vm thön mål ther wårda land ok almogha, tå 
är ä thes bätur at flere witre män sen i rådhe kun- 
unx KS 17 (42, 18); jfr 5. hwilkit mik tykker wäl 
wara PM lxv. hwlikin man borto är vm tu aar SR
rara 926 vara
11; jfr 1. thz förre war opp thz kom tha nidhor RK 
3: 2699; jfr 1. ther war ix alna diwpt Di 42. fäm ara 
war clemens wm then tima Bil 348. hwylkins hälst 
skipälse aller wilkoro han iär SD 5: 280 (1344). hwariä 
handa skipilse han hältz se ib 567 (1346). thz diurit 
är leons köns älla wargx Bir 3: 66. lappecium hether 
skreppa hon er fyra köns LB 2: 52. mapar är manne 
likastar Bu 145. sua var iupen galin ok vildar ib 78. 
pe vitu pik at pu uast syndoghom mildar ib. hua war 
starkare än samson ib 4. the land waro all hedhin MB 
1: 433. han war trötter Di 43. tha han war xij ara 
gamall, tha war han bade stark oc degeligen ib 57. the 
som ekke ärw lärdhe PM lxv. en riddere . . . rädh 
honom at han skulde fara tith han matte liffua vtan 
kiiff ok ware feligher vm sith liiff RK 1: 283. waren 
redo mz hästa oc harnisk Di 32. mäp tolf man- 
num. them sum trygger äru SD 1: 669 (1285, gam­
mal afskr.). faa järu pe thätt giorpo ib 5: 374 (1344, 
nyare afskr.). en är gudh, ther alt skop ok skapadhe 
KS 7 (16, 7). heel see thu ST 198. bap han gup vara 
napoghan sinom skapa mannom Bu 134. pär til at 
friprin se althings starker SD 1: 668 (1285, gammal 
afskr.). pikkis pätta wärä skiälikt ib 670. pa jär 
hwars manz kiärä vm pässon maal döp ib 5: 376 (1344, 
nyare afskr.). äucti är wyssari än döprin ib 561 (1346). 
natskäua wit ok räfunga kostr äru odrygh KS 47 
(119, 5l). äru dyghde månge ok mångskina ib 17 (45, 
19). ey skal tyn mater wära offheter LB 3: 37. mit 
folk se thit Al 5321. jak bidhir thik ... at thu läre 
mik hwilkin äro tyo gudz budh ST 7. tha spordhe 
then store blamannen at mestareu hwat manne han 
war som honom thit fölghdhe ib 303. jak är [aff] 
gudz nadh thz iak är MP 1: 12. thz war thz them 
skilde vpa RK 1: 827. är . . . ilt taka dygdh ther 
ängiu är KS 47 (ll9, 51). bätra är at lydha gudhi än 
människiom Gr 271. skal thet ga till feydhen, tha 
vore thet bästh ath göre en ändba her nedhre hoss fi- 
enderne BSH 5: 352 (1509). pe sagpo pik vara galin ok 
diäw[l]s man Bu 77. iak hughpe pik vara väldoghastan 
härra ib 498. mars var örlögs man ib 9. februus var 
ok en liepna manna gup ib. guz ängel . . . var hänna
dagheleken drosate ok gupleken gömare ib 5. at han
sik wil vuderwinna wara waar laghman BSH 1: 185 
(l386). han (Gud) er til alskons dygd vphooff RK 1: 
2. folke jerl war en erliken man rikesins forman tha 
war han ib 232, 233. ij är in rät syzkene badhe Fl 740.
jak är iosep idhar brodher MB 1: 250. jak skal . . .
wara idher gudh, oc skulin i wara mit folk ib 376. en 
diäuul . . . sagpe sik vara sanctum iacobum Bu 171. 
huilken kunungr kännis medli ordom ok gerningom 
sik wara gudz vndidåna KS 16 (39, 17). thwa hundh 
ok kämb han är ä hundhir thän same GO 11. vili är 
ey landz räth ib 64. förste höghtiidh aff them siw 
war siwnda dagx höghtiidh MB 1: 497. thz är mit 
radh, at thu skipt sunder thiua byrdhe ib 327. vape 
är stripa vip gup siäluan Bu 134. försto trapo (för 
första trapaj är at tro en vara sannan gup ib 185. 
mz treem syndom särlica som är (nämligen) högferdh 
ok värlz goz giri, ok licamens oquämelike loste til 
skörlifnadh ok bukfylle draghir han manga siäla til 
heluitis mörka iordh MP 1: 13. alth onyttogith folk, 
som är (såsom) gambla kärlinga oc kala PM 3. mik
är encte om thin frända huffuod Di 101. tha sköt 
waiter stangena twert wtoffuer konungens sall. thz 
sagde alla konungxmen at thz war wäll skutit ib\ jfr 8 
by. — vara) vara att anse, vara detsamma som. hwa 
som här a mot györ. se (näml. det som han gjort) swa 
gyort sum a oss syälwän SD 5: 606 (1346). aldar pin 
aldar var möpa ok prang Bu 76. en stoor draki som 
är diäfwlin MP 1: 13. — vara, vara detsamma som, 
vilja säga, betyda, tliäs hälgha anda hugher foor ower 
watnin thz är at sighia ower iordh oc himil MB 
1: 155. captiuitatem ther är at sighia fangilse ib 13. 
vitrum er glas LB 2: 38. urtica thz är nätzsla ib 4: 
35J. stiärnona nidhirfiolle a iordhena, thz är at kropp- 
ane falla for dödhenom MP 1: 12. — varaf beteckna. 
adamas är mins hiärta mop ii guz piänist hart ok 
port Bu 72. sädhin är gudz ordh MP 1: 84. siw 
faghra köör oc siw ax full mz korn, äre siw frukt­
samlik aar MB 1: 238. — vara, kunna liknas vid, 
likna, pu äst blomstar huit ok röp Bu 75. rike­
doma äru thorna, ty at the sargha wara hugha mz 
sinna huxilsa styngom MP 1: 86. 8) såsom hjälp­
verb i förening med part. af ett annat verb. a) i 
près. el. impf, för att i förbindelse med part. prêt, af 
ett inträns, verb bilda perf. el. plusqvamperf. af detta. 
hänna prästar var fiären farin Bu 11. folkit var sopfua 
gongith Di 240. at wir ärum aff lande farnir SD 1: 668 
(1285, gammal afskr.). för än . . . lifnäprin är piit kumin 
ib 5: 563 (l346). som ey äru til arä kumin ib 476 (1345, 
nyare afskr.). waare the komne in moth snäwinghen 
BSH 5: 322 (1508). nar som nager ny broder i embetet 
kornen är SO 105. i huilika mato thät mik heizt medh 
rätto a komit är BSH 1: 165 (1376). hans tarma wara 
losnadhe Di 268. tha arit war forgangit ib 43. thu äst 
heel wurdhin aff tliinom siukdom KL 80. at mö var 
moper vorpen Bu 64. wankunnoghe men vndra oc 
kunno ey finna liwru thz är swa wordhit MB 1: 293. 
spordhe sanctus germanus hwar brödhirne waro bliffne 
ST 286. b) i près, och impf (ngn gång i perf.) för 
att i förbindelse med part. prêt, af ett trans. verb 
uttrycka omskrifning af passiv form, hvai'vid förbin­
delsen kan beteckna: a) ngt som eger rum el. eger 
giltighet i hvarje tidsmoment. är thz watn kallath 
(kallas) bärsabee MB 1: 199. than sum lagh forsmaar 
agher af lagh um wära forsmadher SD 4: 466 (1335, 
nyare afskr.). ß) ngt som på en viss tidpunkt egde el. 
egt rum. a skänningis samtalu sum nu var snima hal­
lin (hölls) SD 1: 668 (1285, gammal afskr!). pättä 
bref var gyort oc giuit i varom garpe vip husäby 
kirkio ib 5: 639 (1347). the som medh mik waro tha 
biscopp gotzskalk slaghin war BSH 1: 165 (1376). vm 
thän thima han var dräpin Bil 885. war thz giort 
badhe fore hedhers skuld oc kännedoms MB 1: 281. 
finder prester . . . at . . . hwdhin är mislitath, som 
för war sakt ib 362. ther war et större vnder seet 
Al 10432. pe som skud (för skuld.) hawer varit gywin 
(de mot hvilka anklagelse har riktats) SD 5: 605 (1346). 
y) det resultat el. det tillstånd som inträdt genom en 
föregående handling, hans namn är scriuat (är skrif- 
vet) iui mino hufpe Bu 504. al väruld är af pinom 
fäpar bygd ib 78. thera hiärta är i tw skorith MB 1: 
434. hwarce war skapath fä eller folk (var skapadt) 
ib 155. owan a studhomen varo satte knappa Gr 298.
vara 927 Tara
iärnlänkior varo ther bundna fore Fr 1536. bergit war 
lukt Di 43. c) i pres. el. impf, för att i förbindelse 
med part. pres, af ett verb omshrifva motsvarande 
tempus af detta, tha skal thz torney gangande vära 
Fr 1520. then iinkte är hauande KS 48 (i2l, 52). 
hon war loghande i gudz älskogha MB 1: 281. nar 
hon (själen) är tänkkiandhe a gudz sons blodz vt- 
giutilso MP 1: 12. mz allom människiom som i dröff- 
wilsom ärw stadda, är hon warkunnande Lg 3: 705. 
wi ftrom thes begärende’ SO 3. swa danna gerning 
som j ärä begärändes aff mi k Va 47. konung cris- 
sosmos moder som thz war waldande ib 53. d) i 
près, för att % förbindelse med part. près, af ett verb 
omshrifva futurum af detta, gak nw til stadhin huar 
thu äst seande (visura es) pawan oc kesaren Bir 
4: in. rädz enkte aff thy thu är lidhande (quœ 
pas surus es) MB 2: 335. e) i förbindelse med part, 
pres, i gerundiv användning, dömer huat är görande 
ella latande KS 31 (80, 34). han skal . . . thz wägha 
medh fullum skiälum, huru görande är ella låtande 
ib (81, 34). är fa tikom mannom huxande huath the 
äru ib 48 (l21, 52). fiärdha tidh är märkiande at 
ihesu nampn är hans tiänarom til hedhir MP 1: 32. 
jomfrudomin är mykyt lowande dygdh Bo 41. — 
yara sik, vara (jfr 7 of van), i près. honj. disjunh- 
tivt i förbindelse med följande aller, han se sik 
(han må vara, vare sig han är) riddare äller swen 
SD 5: 476 (1345, nyare afshr.). — vare sik, vare sig. 
nar som nager ny broder i embetet komen är vare 
sick screddere eller offuerskerer SO 105. aff alt ther 
peninga galt vare sik antigia miöl eller malt RK 8: 
(Till. om Chr. 11, red. B) 6328. — yara ater, vara
qvar. är ey swa mykit folk aather, at ty gither til
jorda kommit, som fraan stielper SD 6: 156 (1349? 
gammal afshr.). än waro ther ather igän nakre aff 
gudz almogha huilke . . . stodho oc stridde manleka 
moth Su 66. iak skal her ater äpter idher vara Fl
2060. herra iwan gik tha al ena thiit han fan sina
swena han lot een lönlik til sik kalla hina andra 
vara ther ater alla Iv 629. waro twe män atir äpter i 
träldomin MB 1: 394. — återstå, tha han stodh op af 
bönomen var en delin (d. v. s. en af de fyra delar i 
hvilha natten indelades) atir Bo 100. — Jfr at er vara. 
— yara fore, l) vara i vägen, hindraf vare
mik ey fore edha min (ef eigi vœri mér hröp eda 
brigsli oh synd at sverja meineida) . . . iak vilde 
hon um aldrigh vinskap gifua Iv 5684. 2) förestå,
vänta, tillstunda. honom är ey annat före än dödhen 
MB 2: 186. 3) stå till buds, vara möjligt (för ngn).
huat är mik annat före (hvad annat han jag göra)^ 
än sätia mith fingher för mwnnen Su 156. — Jfr fore 
yara, äfvensom for varande. — yara ivir, vara 
öfverf återstå, war än mykit silff ok päninga jwir Bil 
867. Jfr ivirvara. — yara til, 1) vara tillstädes, 
vara för handen, finnas, är äi fläsk til SD 5: 637 
(1347). vm thet är ey til j redhoswensins wärio som 
then siuke aastundar VKR 42. Iv 5608. 2) vara till,
finnas, at nakor andelik thing waro til MB 1: 38. 
än gin är an nar gudh til v tan lian Gr 293. al the diur 
som til kunno vara Pa 16. somi varo the til, som 
trona vildo atir kasta Bil 852. han är nw ekke til i 
iordherike Lg 440. MB 1: 449. Jfr tilvara. — yara
upa, vara för handen, thz var frost vppa Bo 194. 
thz är nu natta time op a Iv 4100. — Yara viper, 
vara tillstädes, vi varom vidhir i ioseps ok marie 
fästning KL 382. MB 2: 378. nylica hände som iak 
var oc vidhir at iudhane korsfästo ihesum mz afvvnd KL 
418. MB 2: 410. iosep . . . biwdher allom wtganga vtan 
sinom brödhrom, oc wil at engin ware widh, mädhan the 
kännas hwar widh annan ib 1: 250. Jfr yiperyara. 
— Vara iiptir, återstå, äre fäm aar epter MB 1: 250. 
nw är äpter at spöria ib 481. ib 469. — Jfr frail-, 
när-, sam an-vara, äfvensom borto varande.
yara (-adhe), v. [Jfr IsL vära] tillbringa våren. 
at the . . . varedhe her oppa BSH 5: 352 (1509).
yara, f. [Mnt. ware] L. aht, vård, vaht. taka varu, 
gif va aht, ta g a sig i aht. the vil ia ey vndir stand a ok 
waro taka Ccavere) mädhan the mogho Bir 1: 226. 
Jfr var, vari.
yara, f. [l$l. vera] 1) varande, vistelse; vi­
stelseort. thoko the sic et skiul til waru som a fast 
war widh afgudha mönster thäs lanz Lg 266. skal . . . 
kunungr . . . haua före sik ok sit härskap, al tarwa 
hus, thr han är medh waru sinne KS 41 (106, 44). 
ille höfdinga . . . wilia hawa ok byggia huarn stath 
. . . thr thöm tikkie wara wänt, lustelikt godz ok 
faghra want ib 60 (150, 66). i tässe wärldh i huilke 
wi haffwom ey bliffwelika warw LfK 71. han skal 
aldre haua bliuilse alla varu när gudhi Bir 2: 17. 
jdhra varu skipadhos när gudhi huar äptir thy som 
ban gudh älskadhe mädhan han lifdhe ib 263. 2)
varande, väsende, gudh i threm personis aldra minzt 
atskillekom af sik äftir gudhlike waru (secundum di- 
vinam essentiam) Bir 4: (Diht) 221. ib 3: 300. fadhir 
ok son ok then hälghe ande thry in personis ok en j 
guddomsins waru (siibstantia) ok valde ib 1: 374. — 
väsende, natur, beshaffenhet, thässin thry (näml. ting) 
waro atskillekin aff sik i a syn waru (essentia) ok 
smak^B/r 4: (Diht) 221. — Jfr borto-, fran-, in-, 
när-, sam-, saman-, yiper-vara.
yara, f. [&>. dial. vara. D. dial, varre. Jfr Rietz 
s. 795; Falhman, Ortnamnen i Shåne s. 93 5 Molbech, 
Dial.-lex. s. 642] (sandig) strand, thre gaardha i blädh- 
ingis waru SD NS 1: 639 (1407).
yara, f. [JW. vara. Jfr Ags. waru; Mnt. ware] L. 
vara; holl.: varor, at the ey warda plåghade medh 
fals wara ok flärd i köpom KS 74 (l82, Si)] jfr fais, 
adj. the matto thädhan mz sina vara ij fyra dagha
til babilon fara FI 667. thu syrgher ey for mykin
fara (för vara; Cod. B, C for wara; motsv. ställe i
den Fornnorsha texten har um varning pinn) ib 900.
ladde iag myn skepp mz alszkons wara RK 3: (sista 
forts.) 4292. allan then skath oc opbyrd iag kunde få 
stack iag offuer ena sydho tha kopar sölff oc andra 
wara mz hwilka iag acthade wtaff riikit fara ib 4211. 
jnskaffa aldrahanda ätandis warw PM 3. Jfr köp­
manna-, köpmanz-, skin-, ätande-vara.
yara (waara), /. läpp. hafdhe han (0: mannen) 
iämhardha waaror (Cod. B wärra bZb) oc tungo som 
nw hawa annor diwr, tha tholde han ey widh alzskona 
thrangan mat som opta wäxer mällan thorna eller 
annor hwas thing oc meensam, oc sidhan ware tungan 
ey wäl fallen til at tala mz eller waaronar (Cod. B 
wärranar 535j MB 1: 83. Jfr yar, f.
yaraktogher 928 varjia
yaraktogher (-achtig), adj. [.Mnt.. waraftich] 
varaktig, bastard, om ban them (o: tw öölträä oeli ett 
trånfath) warachtig giort haffuer SO 222.
yaraktogher, adj. [Mnt. wâraftich, wàrachtich] 
sannfärdig, iak hafwir wndirstandit aff waraktoghum 
mannom atli stoor plagha oc död hö är nu i idhrom 
landum LB 3: 182. 
varan, f. Jfr fran-, när-varan, 
varardher (waar ardher), n. vårårder, årder 
som nyttjas vid vårplöjningen, n waar ardher FH 3: 
66 (1445).
varbilder, m. L.
varblema, f. varblemma, varblåsa. the waaro swa 
oföre aff boldom oo warblemom, at the gaato ey stand- 
ith fore pharao konunge MB 1: 299.
varblädhra, f. varbläddraf varblåsa. skal iak 
plagha alt egipto landz folk mz boldom oe warblädh- 
rum a thera wsla liiff MB 1: 299.
varbulde (-bolde), m. varböld, vare thu värdh 
at . . . alt kötit (näml. skulle) rötna mz fulastom var- 
boldom (putredine consumeretur) Bir 2: 236. högfärdhin 
... är altid otologh ath taga vppa som en swullen 
warbolda MP 4: 217. en swllin warbolde JP 84. 
vardtafl, se vartafl.
varja (hwardha SD NS 1: 6i (1401). waar Ja 
VML 11 Kr 5 ind. i var. VOrdha Bir 2: 6, 9, 51, 54. 
worda BSH 4: 36 (1474), 295 (1501); RK 2: 4219. 
wordhä Di 78. worthä FM 186 (i504). worde Di 
152. wärdha Bir 4: 159; Ber 7; LB 3: 47. värjä VGL 
I Md 14: 1. Wärjä UplL Kk 6: pr.- Bjärk. 13: 2. 
värda Lg 3: 552. pres. ind. sing, värjer. wardjer 
SD 1: 669 (l285, gammal af skr.), wardjir ib. warjar 
Bu 19. warthar SD l: 670 (1285, gammal afskr.). va­
jer VGL 11 G 2, } 50, Forn 29. vajar Bir 4: (Avt) 
185 (på två st.), wordher RK 2: 2725. worder Di ss 
0. s. v.; FM 461 (1510). värjer VGL I K i 0. s. v. 
wärjer SD l: 669 (1285, gammal af skr.), värder VGL
1 K 12. wärder MD (S) 251. wärdir LB 3: 50.
uerdher VGL I K 7: pr. väjer ib 11 Add. 6: 3. 
Wäjer ib R ind. 19, [) 25. wäjär ÖGL Dr ind. 10 i
var.; Bjärk. 11: 6, 12: 2. wäjar VML II Kr 21 i
var. pl. 1 pers. varjom. vardha Di 225. wardha 
MD 192. warda Di 62, s7, iss. wordhä FM 186 
(1504). wordom MD s. worde Di 157. 2 pers. 
wardhen MB i: 160. warden MD s. worde FM 
592 (1513). pres. konj. sing. 1, 3 pers. varje, worde 
Di 194. Wärthe SD 1: 670 (l285, gammal afskr.). 
uärdi VGL I Br 3. pl. 3 pers. warjin VML II 
Kr 21; SD 1: 669 (1285, gammal afskr.). impf. ind. 
sing. 1, 3 pers. varj. wardh. ward RK l: 84 
0. s. v. vart Bu 188; MP l: 12; Lg 3: 521. wart 
RK 1: 45 0. s. v. ; Di 57; Va b o. s. v.; MD 387^
447. warth ST 117. word Di 12. vort MD 444.
wort Di bl, 151; MI) 447. worth ib (S) 213; Di bl.
2 pers. vart Bu 520. pl. i pers. vordhom MB 2: 
26. 3 pers. wrju VGL 1 A 18: 1; Bu bl. wrjo 
ib 23, 30, 167, 184, 196. WrdhO Bil 473. WUrdhU KL 
45, 49. wurdho ib n6. wurdhe FM 186 (1504). 
vorjo Bu 137. worjo ib 15, 152. wordho MB 1; 
1; KL 116; Lg 3: 193. wordo RK 1: 85, 4135; MD 
445. worje Bu 71. worde Di 11. word (för wordo 
el. worde,) ib 78. wortto SJ 274 (1459). vor te
LfK 233, 239. vardho MP l: 19. wardho ib 44. 
warto Va 3, 11 0. s. v. impf. konj. sing. 1, 3 pers. 
wrje Bu 20, 30, 64. wrdi HelsL Ä 16: pr. i var. 
vrja ib 16: pr. nnrde SML Add. 1: 3. worje 
MELL Kg 5: 5. wordhe MB 1: 120, 128; Al 2188. 
warje MELL Kg 5: 5 i var. warte Va 50 (på två 
st.), pl. 3 pers. wrjen Bu 51, 503. part. prêt, wrjin 
VGL I p 3: 1. wrdin Bil 80. wrjen Bu 18, 187, 513. 
wrdhen KL 137; Su 167. wurdhin KL 33, so; ST 
350. vor Jen Bu 64. wordhin MB 1: 155, 157. 
wordin BSH 2: 39 (1396). wordhen MD (S) 213. 
vardhin Bir 3: 463. warden MD 124. n. wrjit 
ÖGL Kr 21. wrjet Bu 15. vordhit Bil 852. wordhit 
BK 211, 213; Bo 26; MB 1: 262, 433. wordit RK 1: 4126, 
4127; LB 3: 50; BK 213. WOrdeth BSH 5: 224 (1507). 
aok. m. wrjen Bu 526. imperat. wardh MB 1: 191. 
vart Bu 166. pl. värden MD 349), v. [Isl. verita] L. 
1) varda, blifva till, uppstå, finrum lundom ma map ar 
varpa Bu 62. sagdbe gudh . . . ward he liws oc iämskyt 
wardh liws MB 1: 155. the (Adam och Eva) waro iäm­
skyt the wordho swa wäxen som tilhörir människio na- 
twro, tha hon är thrätighi aara gamul ib 1. swa är 
wordhin siätte daghin ib 157. swa wardh (sannolikt 
för war,) wordhin fämpte daghin ib. vise mästara 
spordho oc letadho hwru wärldin wardh ib 31. mz et 
ordh gudh alt wardh (för wardha,) badh Al 6695. 
ib 10427. — varda, uppkomma, med prep. af. swa är 
wordhin aff qwälde oc morghen en dagher MB 1: 155. 
eukte annath qwinkön wardh tha lund aff kavlkyne ib 
85. första ar pauadoms sancti petri varp paulus af 
saulo Bu 99. —■ blifva, göras (af el. med), tha han 
skikkat haffde, hwat aff the dödha kroppana wardha 
skulle Lg 3: 193. —- blifva (af), ske (med), hwat är 
af thik wordhit (livar har du blifvit af, hvart har du 
tagit vägen?) Bo 26. Bil 852. — blifva, förvandlas 
till. worpo . . . stenar af strand smaragdi Bu 152. 
hänna hugher . . . wardh andelikin aff kötlikum Bil 
264. Jfr 4. 2) varda, blifva. ss kopula. vilt pu
at iak varpe cristen Bu 152. varp craton cristen ib. 
grymbar karl kumbar mot hanoni fäghin ok warpar 
ofäghin ib 19. han gat ängalund lipughar älla lös 
wrpet ib 15. hon skal hälagli warpa u mopor line ib 4. 
han saghpe ... sik wrpen blindan vip ofskärt skin 
ib 526. wardh ey wredher MB 1: 191. alle the ör- 
löghis män . . . som war herra wardh (sannolikt för 
war) wredher wordhin ib 432. tha hafdho . . . män 
wordhith misiämpne ib 101. ib 433. ward):a ar hwiit 
eller rödh ib 363. han wardher thor sin waanda qwit 
MD 387. han wardhir mykin (er it magnus) Lg 32. 
thu äst heel wurdhin aff thinom siukdom KL 80. tha 
han wardh (sannolikt för war) wurdhin swa gamal ib 
33. haffde konungen lenger biit ok haffde ey tha mz 
them striit tha haffdo bönderne wordit flere ok thera 
här haffde wordit mere RK 1:4126-7. störkir thz hiärtat 
som är wordit krankt aff nokrorn riiddogha LB 3: 50. 
wankunnoghe men vndra oc kunno ey finna hwru thz 
är swa wordhit MB 1: 293. thz matte samuledh wardha 
aff natwro krapt ib. natalia varp illa vip Bu 519. vardh 
han räddir oc illa vidhir Bo 23. j stonden op oc 
värden til räka MD 349. gör han päningen til sin 
herra han wärder om inthe ib (S) 251. medhan war 
nadhughe herra konung erik medh rikesins radh oc
varpa 929 varpa
män innan suerike är ower ena wordin BSH 2: 39 
(1396). tha wart konungenom thz til radha RK 1: 
80. mik wart tha til radha at hugga ok dräpa them 
ther badha Fl (Cod. C) 1674. vi vordhom til radha 
thiit at fara Fr 1106. han . . . varp päs staz biscopor 
Bu 183. at mö var moper vorpeu ib 64. karl karsson 
. . . skulle haffwa wordhit präster BK 211. brodher 
lårens erici skal snart wardha presther PM lxv. word- 
er jak hans man Di 58. aldre worde wy nw gode wenner 
mer ib 157. tha skal han wardha min gudh MB 1: 
220. thentidh .. . salomon war konugir wurdhin, fik ioab 
wita at konugin wilde lata göra honom ont ST 350. han 
är thän stenin som . . . är . . . wrdhen hyrno stenin 
KL 137. manin vart allir blodh MP 1: 12. iak taker 
thik vnder mina wärn, oc iak skal wardha thik otalika 
mykin lön (ego protector tuus sum et merces tua magna 
nimis) MB 1: 182. 3) ss hjälpverb i förening med
part. prêt, för att uttrycka omskrifning af passiv form: 
blifva. vtan the warpin aterkalläpir mäp konongs 
nathum SD 1: 669 (1285, gammal afskrj). sköfiös therrä 
goz thär thät wärper funnit mäp ib. vtan pän vrättär 
wärthe optare giordther ib 670. pär til var skuld varp­
er gulden ib 5: 562 (l346). at thässkyns man wardher 
fore honum ledder MB 1: 362. om hon (muskot) wärdir 
ätin om morgonin LB 3: 50. om han löster varder 
LfK 239. wardher friiheet fra tik wilt tha är thz 
betzsta nidher spilt MD 391. tha warder ioseps haar 
skorith, oc han wardh klädder, oc opledder til kon­
ungen MB 1: 237. hur waar fru warp först scapath 
Bu 3. sanctus iacobus varp dräpin a vara fru dägh 
gen pascom ib 166. tha biscopin slaghin wardh BSH 
1: 166 (1376). hans siel wardh fördh for gudz doom 
ST 351. weland for j jwtland. oc wort ther wäll vnt- 
fangin Di 57. mz thetta ordh tha wardh alt giort 
Al 6697. wart knuter til konung walder RK 1: 45. 
thonne stadher kalladhis först gebus . . . sidhan wardh 
han kalladher luza . . . sidhan kalladhis han salem 
. . . sidhan wardh han kalladher betel aff iacob MB 
1: 220. hulke först lidhw alla the pynor som tu 
nw seet hafuer ok pa thz siizta vorte draghna jn 
j tessa pyno LfK 239. them wart tha venlika folgt 
til strand RK 1: 119. för skal nokon hielm klöffwen 
worden (för worda) Di 10. at iak ekke haffde grepin 
wordin (för -it) ib 113. 4) blifva (till), öfvergå
(till), varp sva nästan gul at mässing Bu 144. varp 
gul at miöl ib 1S9. worpo iamskyt pore grena at 
guile ib 152. tha waro onde ängla wordhne at myrke 
MB 1: 155. at mold skal thu wardha ib 162. iämskyt 
wändis wandin, oc wardh at orme ib 293. mästarene 
kastadho sina wänder fram, oc wändos the oc wordho 
at ormom ib. wardr åt ängo wåld ok ära hans KS 
16 (40, 17). bärghin skulu ... til asko at vardha 
MP 1: 34. 5) blifva, blifva anledning (för ngn
till ngt), nu förpe pu mik pän gäst. mik varpar tel 
langan pugga Bu 19. han spurpe pöm huat hanom 
varp tel döpa (d. v. s. hvad som vållade hans död) 
ib 137. Bil 269. thz må warda rikeno til mykin skadha 
ok dröuilse KS 74 (183, 8l). 6) blifva, uppstå, in­
träda,i inträffa, wardh mykin sylt i landeno MB 1: 
209. vardh ginstan stor iordh dyn Gr 302. tekn sculu 
vardha j mananom MP 1: 12. vardh ibland almoghan 
stoor ghny oc mykin thrätta Ansg 229. tror jak ath 
Ordbok II.
tha skwlle wardha bätre rolighet PM lxv. om sa är 
ath blodhwithe varth "SEG 119. huxa ... at bådho 
ilt ok got warda må KS 22 (53, 24). huxa ok warna 
thz som warda må ib (53, 23). i morgon faa vij vitha 
liuad ther om worda skall (huru därmed skall gå) 
BSIl 4: 295 (1501). om raadet haffde ther anners til 
swarat, haffde worde th eth menigt oploop i staden thera 
i mellen ib 5: 224 (l507). — blifva, komma; stunda, pät 
(o: oleum) flytar litet pa varen varpar (Cod. C oarin 
wardher 962,) Bu 142. — ske, hända, sua giorpe cri- 
stoforus ok sua varp Bu 499. aldre vardher thz at iak 
rymir Bil 427. thz wardhir mangt i marghom daghom 
GO 1041. vardhe thin vili MP 2: 10. — ske, blifva 
till del, vederfaras, liwat i bidhiande bedhins. troin 
thy at i skulin thz faa oc thz skal idhir vardha Bo 
103. thenna thin bön skal tik wardha (d. v. s. upp- 
fyllas) Lg 3: 710. tha wardh honom om sith hierta we 
MD (S) 299. hon war dömpdh tiil eeldin haarda än 
kunde henne ekke thz warda RK 3: 388. 7) komma
(till el. i), pera lik baros for andream ok vorpo tel 
lifs äpte hans bönom Bu 137. aldre wardha (för 
wardher?) iudha rike til äro ok aldre thrifs war släkt 
sidhan thz (det heliga korset) wardher vpuist (nus- 
quam . . . extunc gens Judceorum regnabit) Bil 86. iak 
wardher siälfwer i kalla gripta Al 10250. 8) komma
fram; blifva möjlig, pa hanom varp ägte tel ansuara 
(då han ingenting kunde svara) Bu 20. quide huat 
hanom wrpe tel anzsuara ib. 9) råka ut (för). 
mannin vardh for konungx wredhe Bil 615. en frw . . . 
wardh . . . for sins bonda hati ib 834. 10) kom­
ma (alt), råka (att), med inf. wardher han sidhan 
at sompna MB 1: 236. marcellus . . . wardh at sompna 
Bil 53. ib 288. tha lagdo konungen sik nidher ok 
ward ther swa lenge at soffwa at striden ward änd- 
adh i hoffwa RK 1: 706. — få. med inf. tha han 
wardh at so rachel MB 1: 220. 11) blifva el. va­
ra nödsakad, skola, måste, med inf. stundom ej med 
säkerhet att skilja från 10 el. 12. nu varpar hans 
dotter ganga (mz) älla han sialuar innebräna Bu 490. 
iak vardhir nu skilias vidh thik (me a te nunc opor­
tet separari) Bo 213. wi wardha nw all saman dö MD 
192. thu vardher thina dotter nu wtgifua Iv 3065. 
vardher thu hans hemsko nu at giälda ib 4223. hwilkin 
man här gesta fa han vardher (Cod. B, C skal) här 
stridha vidher diäfla twa ib 4394. the vardha sik alle 
fanghnä gifua swa framt som the vilia lifua Fr 598. tha 
vardh swa myrk the natta tidh thz the vardha bidha 
ther til dagher ater komin är ib 1171. j wardhin nw 
fölgia mik om sin RK 1: 3867. thu wordher bidha til j 
morgen betijdha ib 2: 2725. watnith wardher wädhreno 
säta Al 5827. han warder at sitliiä ther nokro stund 
(he mot hir noch al stille sitten) Va 17. wi wardom 
haffwa mere makt (toy moten stercker to stride kamen) 
om wi skulom them besta ib 19. ther warda wij at 
tolla wapn oc hästa Di 62. saa mykin nödh dragher 
mik her til ath antighe vardher jach lätha mith liff 
eller jach vardher dräpe tik (at nu verd ek lata mitt 
lif eda enn adrum kosti verd ek nu at drepa pik) ib 
218. mädhan jak skal tessa resona nidher fara til thz 
capitulum tha wardher jak wpsätya bygningena til eth 
annath aar PM lxv. vi vardom ok matthom thorn (o: 
al werdhz tingh) offvvirgifwa Gers Ars A 4. Bil 127, 535.
117
varja 930 varjia
Iv 2427, 2656, 4392, 4906, 5463, 5694. Fl 1705, 1870. Al 
1463, 2186, 7253, 7618. RK 2: 2104, 2395, 5818. ST 52. 
MJJ 171, (S) 233. Va 21, 45. FM 461 (1510). Di 2, 87, 
101, 151, 160, ISO, 188, 220, 225. ysung worde (för worder 
el. word?) göra som konungen wilde (nv verär Isungr 
pessa heilzi er konongrinn haft) ib 109. tlia the sago 
at theris höffuitzman war dödh oo mykit aff theris folk 
war slagit, tlia worde the at giffwa sik ib 11. 12)
s kola, komma aft. i pres, med en inf. bildande omskrif- 
ning af futurum, wardher adam särdelis opstanda oc 
särdelis ewa MB 1: 89. nw wardhom wi swara oc lösa 
thera skiäl ib 32. wardher ther giwas til fulkomin skäl 
ib 146. nw wardhom wi se lnirw the tala oc höra 
likamslöse ib 56. hwath thu hafuer . . . borghath rnik 
thz vardher iak nu at giälda thik lo 3386. MB 1: 98. 
lv 2280, 4395, 4505. 13) i förbindelse med part. près,
i sht för att bilda omskrifning af futurum el. kon- 
ditionalis. tha i förens for wärulz waldh tha wardhin 
i ey siälfue talande (non . . . vos estis qui loqui- 
mini) vtan thän hälghe ande talar Bil 556. om naghre 
wränge män wardha flyande fran them oc til idher. 
antwardhen them atir symoni MB 2: 275. Su 325. 
j them personis som warda komande j thenna reglo 
Bir 4: 109. huilke seandhe wardha (visuri sunt) thz 
rädelika änlithet Su 95. alla them tassa bok läs­
ande wardha (lecturi sunt) MB 2: 296. här äpther 
wardher thz (folket) aat nywtande theris sälskap som 
godhe äru (fiet socius bonorum) ib 294. all then dell 
j then gode erlige ffrw och hennes kere dotther . . . 
pa myne wegne tillsägindis worde FM 592 (1513). MB 
2: 331, 335. VKR 44. Lg 3: 630, 697. jac . . . befalar 
forscriffne swerigis rad oller godha men til for[nemp]d 
halmstädha til möte kommande worda ... at atskilia 
. . . om alia the erinde BSH 4: 36 (1474). om then 
gode ffry, ffrw ingeborgh, hor komandis vordhe eller 
nogon annen pa hennis väghna her nogon deel pa 
eskendis vorde pa min döde hern's väghna FM 189 
(1504). — yarjia af5 blifva af (med). wart iagh 
af med try rijke alle i sänder RK 3: (Yngre till, 
om Chr. II) s. 236. — varjia fore, förestå; åter­
stå. hwat vardher mik annat fore (restât) vtan at 
iak sewerdhe mik siälfwan Su 411. Jfr fore Yardlia. 
— yarjia til* blifva till, för än nakath wardh til 
MB l: 33. — Jfr fonardha, fulvordliin, ny- 
vordhin.
yarjia (vaarthä SmålL 4: i. waarthä ib 6: i. 
vaardha. waardha. vordha. wordha. vorda. 
worde. värpe VGL 1 p i9.- pr. -ar, -a|)e. impf. 
wordhe Di 280)? v. [7s/. varfta] L. eg. se till, gifva akt. 
1) akta, besvära sig med, bry sig om. thz (folket, näml. 
granasophiste^) hafwer ey hws aller gardha tholikt 
wilia the enkte wardha Al 5722. — akta, vårda sig om) 
fråga efter, then cristelige tro wille the ey worde RK 
1: (Yngre red. af LRK) s. 278. — akta, bry sig om, 
vårda, wi wordhom ey hwath the wredhas Al 6223. tw 
wardar (hirdir) ey hure ther om gaar Di 192. jach 
vordher ey huem tu til hörer ib 241. inte wordhe han 
hwart han redh ib 2S0. wordher jak ey hwadh thee 
bannas BSH 5: 186 (1507). 2) vårda, hålla i stånd;
ansvara för. med dat. ägha thenne fornempde bya 
sinom gardhom wardha TB 77. äghir huar thera ena 
grind hafua ok henne wardha ib. 3) öfverlemna?
ey skal han vppenbar wardas (för warda?7 fiendomen 
innan twa äller tre dagha om än han ware ey men­
lös MB 2: 53. 4) vara af vigt el. betydelse, med
dat. el. ack. el. adv. för att beteckna af huru stor
betydelse ngt är. oper soni. läto som ängo ward had he 
MB 1: 194. thu skal ey . . . swäria nödhalöst om thz 
(o: thins gudz nampn) thz är at sighia, vtan nak­
ath ward liar ib 333. — med subj. som kan vara
subst., pron., inf. el. en sats, stundom dessutom med 
personens dat. spör iak hwath thz wardhadhe hwath 
dödh the tholdo ena lund eller andra MB 1: 470. 
ey wardhar sidhan thz (djuret) är döt, hwath thz 
war för blint, eller wäl seande mädhan thz lifdhe
ib. wardhadhe thz litith hwilkin likarna wi tokom aff 
modherinne, ä mädhan waar förste fadher war gudhi 
lydhogher ib 149. tha han weet ey mang the thing 
som honum wardhar litith at wita ib 119. josephus 
sigher sik nokot thz wita. hanum wardha Bil 314. 
nakor spörsmaal, som mik oc minom . . . widherlikom 
höghelika waardha Su 287. ib 337. — ligga om hjärtat, 
med dat. (el. ack.), vm mangä pe lyti som i{iär myok 
höghelikä varpfie SD 5: 636 (1347). the verdoga fruen 
. . . kungiorde thöm ... alt thz henne vordadhe Lg 3: 
569. at han kunde noghat faa tala oc skikka om sit siäla- 
gagn som honom wardadhe (ordinäre pro salute animce 
suce quce sibi placèrent) ib 366. — (?) at nakor ware 
siwk, som henne wardadhe at sköta Bir 5: 87. — 
vara af värde, all skinwara som nagat warda RK 1: 
(Ny början af Gamla Kr.) s. 163. — lata sik vardha, 
låta vara af vikt el. värde för sig} låta sig ange- 
läget vara) låta sig vårda (om), lathin jdher waar­
dha (curate) at thenna wtskrifft är til a mynne MB 
2: 258. her elziarius cardinal leth sik mäst vordha at 
främiä all hennes ärendh Lg 3: 554. lät hon sik thor 
vm vardha at ther ey skulle vanskilse hända Bo 59. 
hwar äru nu the som swa kötlica oc swa fanytlica 
läta sik swa mykyt vaardha oc swa stora vmsorgh 
hawa vm sina kötlico frändir ib 62. han . . . lätir sik 
alra mäst vardha vm vara helso ib 71. ib 88, 103, 141, 
170, 188, 237, 249. ST 156. VKR 27, 35, 44. MB 2: 182. 
Su 241, 357, 378. RK 3: (sista forts.) 5531. — part, 
pres, som är af vikt el. betydelse, viktig, i allom 
höghom sakom ok wårdande målom KS 72 (176, 79). 
jak hawer stoort oc waardhande maal Lg 3: 200. SO 
305. owerwägendes richesins merchelige vordandhe är- 
endhä BSH 5: 198 (1507). FM 504 (1510), 507 (l510). 
om thetta her wordendo maall och erinde ib 592 (l513). 
wordhendhe tydhende fförlöpe her inghe pa thenne tiid 
ib 587 (1513). 5) hafva betydelse för, angå. med ack.
thet är mera skadhi landa ok förderuilse almogans at 
welia barn ok ughur magha sik til kunung, än hafua 
thet barn til kunung ther medh ärfda rät är til thz
wald kumith, swasum thön land haua rön i handom,
som thz wårda KS u (27, 12). vm thön mål ther wårda 
land ok almogha ib 17 (42, 18). ib 32 (82, 34), 78 (193, 
85). SO 47. ihesus . . . vilde nu thädhan fran . . . 
göra thz som vara siäla helso vardhadhe (quce ad sa­
lutem hominum pertinent) Bo 63. vi hafum nokot pät
sigia |>ät idra siäl varjm Bir 4: (Avt) 184. ib 2: 260.
hwat wardhar thik (quid ad te) huru then alla the 
lifwa ib 1: 314. hwat wardhar thik (quid ad te) at 
döma andra ib. ib 2: 52, 124. hwat wardha thz thik
yardha 931 vardhnaper
MP 2: 29. thu ... lathar thz (låtsar att det) tik 
enkthe -wardhar Su 104. — varpa ater, återlemna. 
iak wil waardha han ater (restituant) i thina hand 
MB 1: 243. Jfr ater varpa. — Jfr and-, fram-, 
hand-, in-, um-, ut-varpa.
yard ha (vordhe), /. [Sv. dial, våra, våla. Fdan. 
vardo, vorde. N. vorda] eg. hank; knippa, fiskknippa, 
våla, antal af tio. vid räkning af fisk, sär sk, torsk. 
Jfr Dyrlund, Aarb. f. Nord. Oldk. 1885, s. 294 f.; 
Falkman, Om mått och vigt 1: 454 ; Hildebrand, Sve­
riges Medeltid 1: 766 f. ii vordher skaffwetorsk i vorde 
kwlmwle HSH 19: 166 (1506).
varpa, adv. Jfr nipan-, ovau-varpii. 
yard hall, f. vård. lat han fara i minne wärio oc 
wardhan MB 1: 244. Jfr audyardhau.
yardllhodll (-boot), f. vaktbod. nv aghir waardh 
oc wardhbodha optaka iij j horndöö ok thre j hulte 
TB 73. ther äghir huariom tölft sina wardhboot hafua ib. 
huar som brennir wardh bodh ib 77. Jfr yardlia hodli.
yardheliker (-likin), adj. a hanom är änkte 
hop at han nokontidh höfwitzsker älla dygdhelikin 
wardhelikin (för älla wärdhelikin?) wardher Ber 257.
varper (vaardher. waardher. vorder, vär­
per L.), m. [7sZ. vördr] L. 1) akt, uppmärksamhet, 
vakt. mange haffde pa honom wardh RK 2: 3339. 2)
vakt, bevakning, vaktg öring. huar aghir androm wardh 
tilsighia om midhian dagh TB 73. böte han tha iij öra 
j wardh atte jnkoma oc gange tho then i wardh ther 
näst til manadhir är aff synamannom ib 74. som wardh 
latte ib. tha genast ringde i wardh OB 214. the 
riddara . . . hiollo ower sik en starkan wardh RK 1: 
2321. riddarano som hiollo vardh vm herrans ihesu 
graff KL 396. MB 2: 390. the grymme hedna hullo 
wardh vtan for hans senga gardh MD (S) 289. som 
hiollo vardh ok vaku om han KL 393. som hioldo 
waku oc wardh offuer honum MB 2: 388. ther hall­
andis vaardh oc waku dagh oc nätther ib 155. halla 
wäkth oc ward PM 26. ib 28. RK 3: 1006, (sista forts.) 
6108. FM 268 (l505). at hau behöffde then stora skara 
honom wakta mz wardh ok wäria MD (S) 289. — 
vakt, vaktmanskap, vaktpost, sauinianus gik wt fram 
wm wardh in Bil 462. nv aghir waardh oc wardhbodha 
optaka TB 73. GS 25 (1369). ath actandis och väl til- 
sigendis är her i skäriegardin met starke vorder skicka 
til landwärn j moth the skalke, som nw församblade 
äre i siön FM 189 (1504). 3) bevakning, hägn. köt-
mangara bodha oc kirkia gardh hafde köpmen j thera 
wardh RK 2: 2206. — Jfr biärgli-, bya-, böte-, 
dura-, for-, in-, lyznu-, näsia-, port-, strand-, 
stranda-, ut-varper. — yards man (wartz-), 
m. — varpmaper. en wartzman han fik see at 
falantin och nampulos kommo Va 44. genstan komo 
wardz mennene oc toko hand a henne SI' 342. — 
yardlia bodli, /. = yardhbodh. nu aa ward oc 
wardhabodha wptaka GS 25 (1369). — yardlia 1ÖS, 
adj. L. Jfr varplös.
värper, m. Jfr dagh-, mal-, midhdags-, 
morghon-, nat-varper.
vardllliafre, m. vårdhajre, en afgift som utgick 
för befrielse från vakthållning? wård hafre som gafz 
ut för wård BtFH 1: 317 (1413, Joh. Bures utdr.). 
varpliald (vaardh-), n. [7$/. vardhald] L. vakt­
hållning. fellir knape ellir skötta vaardh hald ellir 
wako EG 66.
varphälde, n. f L.
yarplös, adj. L. Jfr yardlia lös.
varpmaper (worp- HelsL Kg 9: 1. vardhman), 
m. [/«/. vardmadr] L. vaktare, väftare. varp män . . . 
rymdo rädde Bu 530. wardhmän wrdho annars hugha 
Bil 473. tha loop en thera wardman til stuffwonna RK 
l: 2325. Jfr vardsman.
vardhuadlie, m. anhörig, lata sionga siäla mässor 
. . . äpter sin wardhnadha dödhan MB 1: 410. Jfr
varpnaper.
yarpnaper (waardhnadher. waardnader. 
varnadher. ack. -ap. -ath. -at SML Kg 12: 3; 
VML I G 5; Bir 5: 10. -att RK 3: (sista forts.) 
5536. gen. -atz SD NS 2: 44 (i408). -adz ib 48 
(1408), 53 (1408), 134 (1409). pl. -ar), m. [7sZ. var- 
nadr] L. 1) vård; ansvar, jngen aff ämbetedt 
schall längre haffue wårdnedt vm trånfath än thz 
är innen bomen SO 221. 2) vigt, angelägenhet.
j stridheune är störstho waardhnadher atli capithen- 
aren haffwer aff allom sinom tyänarom oc stridz 
folke största lydhno PM 2. 3) person som är un*
der ngns omvårdnad el. står ngn nära ; anhörig, se- 
bastianus taladhe ... til thera vardhnadha (paren- 
tibus) Bil 476. fördho thera warnadha alscons födho 
thil graff ib 119. hawer thu nakan thin wardhnath 
(quempiam tuorum) i stadhenom barn eller magha MB 
1: 193. hwilken man som wäl wil signa sin wardhnath, 
oc ynskia honum got aff gudhi ib 258. ib 269. gudh 
hafdhe . . . fordärwath alt mankönlth vtan noe oc 
hans wardhnadha ib 195. henna wardhnadhom gaff han 
gawor ib 206. for ... flera minna varnad ha ok for- 
äldra siäla rökt SD NS 1: 201 (1402). rneth . . . minna 
nästo varnadha oc arfwa godhuilia ib. hulkit iak af- 
händir mik . . . oc allom minom vardhnadhom arfwoin 
ok äptekomandom ib 227 (i403). ib 71 (1401), 252 (1403), 
429 (1405), 435 (1405), 588 (l406), 671 (1407), 2: 17 (1408). 
Bir 5: 10. — underhafvatide, underlydande, underly­
dande person, hafuom wij . . . hänne (drottning Mar­
gareta) ena hiälp gifuit ofuer alt riki t, badlie ofuer 
biskopa, klärka, kirkio oc kloster, riddara oc swena, 
landbo oc wardhnadha FM 23 (1389, nyare afskr.). 
alla landbor, ok clösters vaardnada BSH 5: 524 (1513 ; 
i vidim. af 1515). — koll. anhöriga, familj, slägt. va- 
lerianus fik vita, at alt hans folk ok varpnapar var tel 
cristendom gänget Bu 422. ypolitus . . . tröste sina män 
ok varpnap tel martirium ib. vip pik seal skelias pässa 
hems vini ok frändar ok varpnapar ib 519. jacob känner 
allom mannom at signa sin wardhnath samulund, thy 
at allo cristno män skulo mz korseno signa sik oc 
sin wardhnath MB 1: 259. för mig och myn wård- 
natt RK 3: (sista forts.) 5536. minne siel ok minna 
foreldra ok mins wardhnatz sielum til roo ok lisa 
SD NS 2: 44 (1408). ib 48 (l408), 53 (1408), 134 (l409).
— (sammanfattningen af) underhafvande. alla landbor, 
ok clösters varnadh vnder alvastra BSH 5: 524 (1513).
— Jfr laglivarpnaper samt vardhnadhe. — varp- 
napa bion (värnäpä-), n. L. — yardhnadha 
ärande (wardnadhe ärendhe), n. = vardh- 
liadll ärande, j thotta wardnadhe ärendhe, som aller 
största makth pa liggher FM 565 (1512).
vardhuadh ärande 932 vari
vardhuadh ärande (wardhnath ärende), n.
vigtigt el. mak/påliggande ärende, vigtig sak. tz är 
wardhnath ärende SO 102- Jfr vardlinadha är­
ande.
vardhning, /. — vardhninga mal (ward- 
nyngha maal), ji. vigtigt mål, vigtig sak. stempna 
holda om wardnyngha maal SO 154.
vardliskrivare, m. vaktslcrifvare, ämbetsman som 
för bok öfver vakthållningen i en stad. Jfr Hilde­
brand, Sveriges Medeltid 1: 384. claims wardscriffware 
SJ 230 (1454). — vardhskrivara döme (word- 
skrifware dome), n. L. 
vardh sätning, f. L.
varjiveta (worwetha VGL hk i i var.), v. 
[hi. varjveita] L. 1) vårda, underhålla, med dat. 
hvilikin man sum e vil ward veta sinum gatubrom SR 
15. 2) öfverlemna åt ngns vård? hwem wilin j
tassa (d. v. s. sönerna el. barnen) wardh weta eller 
thera rika fädherne Lg 1015. 
varfang, n. pl. L.
yarfrifer (-freder), m. L. vårfred, viss tid på 
våren då det ej, utom i vissa mål, var tillåtet att 
lagsöka en annan, ökes saken om nokor [gör] thet 
som sakt är, i warfredenom, varfreden star fra pasclia 
ok til pinzdaghen SD 4: 749 (1340, nyare af skr.).
yar fru, vårfru aptan, varfrudagher, vår­
fru mässa, vårfru nat, vårfru tidh, se fru.
varglier (-ar), m. [is/, vargr] L. varg. eg. och 
bildl. lagman skal alla säkt vpbära for alla atgiädhir 
biorna oc wargha SD 4: 408 (l335, nyare afskr.). 
wargha oc biörlia göra storan skadha badhe oppa 
folk oc fää allastadz GS 30 (1376). wäria faar fore 
warghe MB 1: 385. vara komin som faar ij blant 
vargha Lg 546. en varghir thok han (galten) fra 
hänne Bil 900. miok grymbir wargir ib 901. thänne 
mannin ... är varghir än huat pläghir varghin göra 
vtan swika ok gripa ok swälgha Bir 3: 332. dyäfullin 
. . . ledde til jdhir vargh vndir vila fät ib 2: 40. ib 
3: 66. Gr 299. MD 387. — ss tillnamn, esbornus varg 
SD 1: 388 (1258). esbernus wargir ib (1258?). — Jfr 
gor-, kasna-varglier. — vargha g ar j) er, m. L. 
varggård. GS 58 (i474). — vargha gardlia skal, 
n. L. — varglia lllärgher, m. vargmärg. tagh 
varga mergh LB 7: 35. — vargha liât, n. L. varg­
nät. GS 58 (1474). — vargha skal, n. L. vargskall. 
GS 41, 58 (1474). — vargha skin (-skiin), n. varg­
skinn. LB 7: 164. Jfr vargliskin. — vargha snara, 
f. vargsnara, hwar man skal hafwa ena wargasnaro 
eller stock, hwadh han häller will, i then stadh som 
the minst wadelige äro folke eller fää GS 43 (1416), 
— vargha stokker, m. vargstock. GS 43 (1416). — 
vargha stova (-stuffua), f. L.
varghskin (-skyn), n. = vargha skin. eth 
warghskin vt giöra GS 30 (1376). är tillagt vppa her* 
adhet iiii warghskyn äller' iiii mark swenska BSH 3: 
145 (1463?).
vari (väri: -a Fl ioi8. wäre LB 3: 86; jfr s. 147. 
Ordet är anlräfadt blott i oblik form)9 m. [is/, vari. 
Mnt. ware] akt, vård, vakt. halda vara, hålla vakt. 
ower sinom herra at halda vara Iv 2578. — taka vara 
{Jfr Mnt. ware nemen] a) gifva akt på, passa på, 
se efter, med gen. el. ack. han . . . tok drozatins görla
vara hwar han foor ij thera skara Iv 3359. ib 1799. 
han . . . badh the fiande wel thagha wara RK 2: 1333. 
— med prep. el. med en sats. latha tagha vara nar 
the suonska mz jomfrnne heem fara RK 1: (sfgn) s. 
180. konungen lot wara taga nar marsken wilde fra 
stäkeborg draga ib 2: 6246. confessor taki . .. wara 
(provideat) huru the fasten Bir 4: 95. samuledhis taki 
oc wara confessor, at the haffuen höffuidzskau kläde- 
bonadh, oc aat thera läsning (similiter et provideat 
de habitu eorum honesto et de horis legendis), oc hwar 
the skulu standa j kirkionne ib 96. b) se till, vara 
uppmärksam på. med nekande sats inledd af at. thu 
skalt see til oc taka granlica vara, at thu ey liuxa 
brudhgommans ok siälinna sambland vara licamlikit Bo 
113. taki abbatissa oc alle clostirsins embetzmän wäl 
wara at ey wari j clostirsins brödhe noghar faafäng 
hion VKR 38. taka wel wara at danska ey ther vt- 
fara RK 2: 2203. — med prep, up a och nekande sats 
inledd af at. sidhen toge swenske noga wara oppa 
ath the skulle ey aff slottit wtslå RK 3: (sista forts.) 
5034. c) taga sig till vara för, förebygga, med ack. 
iag skall i tiid taga thet wara RK 3: (sista forts.) 
4353. d) gifva akt på, lägga märke till, märka, 
med gen. el. ack. han tok hertugh fräderik vara Fr 
1811. hans skiold toko the fulgörla vara ib 560. hus- 
bondin . . . togh thäs halla görla vara, thz hans 
gästir syrgdhe sara Fl 835. e) iakttaga, finna, med 
gen. han döör iw först som här fly thäs taker man 
wara ij hwariom by Al 2008. f) passa på, lura på. 
med ack. ij skulin op a väghin fara ok tagha ther 
peiegrima vara Fl 22. g) passa upp, betjena. med 
dat. el. ack. twa aff thöm skulu konungin thiäna 
eet aar ok tagha honum vära nar han staar op ok 
sofua vil fara Fl 1018. ib 1956. h) vara uppmärk­
sam på, hålla sig till, följa, med gen. thänna vägh 
tha skulin ij fara ok takin hans fulgörla vara Iv 
3934. i) iakttaga, söka göra till regel, med ack. 
skulu the thz wäre taka ath the skwlu drikka thz för 
än the kennä nokra kyld LB 3: 86; jfr s. 147. j) iakt­
taga, hålla, med ack. the suensca herra tagha then dech- 
tingen wara RK 2: 1746. k) taga vara på, passa 
på, sköta, taka hans wäkt wara EG 68. I) passa 
på, se efter, vakta, hålla vakt. abs. scall han [gaa] 
vtan muren om kring ok taka wara thz bezsta han 
kan swa länge som hans wäkt tilsigher EG 68. j hwart 
landzseap the en höfuitzmau göra vm nokou wille mot 
riket fara at huar wiste huar han toge wara RK 2: 
1623. ib 2227. m) taga vara på, bry sig om. med ack. 
hans örs lot han fara ok tok thz äkke^vara Fr 1726. 
n) taga vara på, bevara, försvara, med ack. han matte 
heller hema warit i bern. oc takit sit land wara Di 
151. — pass. siden wille engelbert til wardhberg fara 
bestella at thz tagis wara RK 2: 2574. 0) taga i
(fdngsligt) förvar, med ack. iac tager ider wara ati 
aldrig wel hem fara RK 2: 3388. — taka sik vara, 
taga sig till vara. takin idher siälfua wäl wara OB 214. 
jak wänter at margreffue rodolff tager sik bäter -wara 
Di 35. engen togh sich ther för wara at han wilde 
mz förrädilsa fara RK 2: s. 341. — taka til vara, a) 
gifva akt, passa på, se till. med nekande sats inledd af 
at. stat fore dörrinne ok tak til wara at engin kombir 
ST 343. b) gifva el. hafva akt på, vara uppmärk-
vari 933 varkunna
sam på. med ack. mi in ordh swa taka til wara thz 
iak matte them swa fore idher föra thz i mattin 
idher thäs gladhare göra RK 1: (Älbr.) s. 207. c) 
gifva akt på, forska efter, bry sig om. med ack. enkto 
skulen j akta ällir tagha til wara (scrutemini) myna 
acth aller gärningh MB 2: 159. d) lägga märke till, 
rätta sig efter, iakttaga, följa, med ack. thz raadh 
sculle tagha til wara alle the mz hoffwärk fara RK 
2l s. 341, e) taga i akt, passa på. med ack. seal 
han tagha til wara medh godhe forsyyn timans quä- 
melicheet j allo thy som köpande är VKR 33. han 
thok til wara beqwäman tima oc beställado them 
MB 2: 231. f) afpassa, laga, ställa, bestyra, han 
. . . togh thz sa til wara at marsken sculle ther 
ey ner wara RK 2: 2960. g) taga vara på, passa 
på, sköta, förvalta, bestyra, med ack. tagh thit äm- 
bite wäl til wara ST 456. han sculle rikit tiil wara 
tagha mz akth RK 3: 730. the sculle tagha sloth och 
stadh tiil wara ib 1093. h) taga vara på, taga vård 
om, se till. med ack. skal iak wara mins brodhirs 
gömare oc taka han til wara ST 322. i) hafva till­
syn el. uppsikt öfver, bevaka, med ack. konung pha- 
rao lät sin skänkiara oc bakara j tornit läggia oc 
ioseph tok them til wara ST 399. the fingo henne 
ekke see. sa war hon uögeliga till wara takin Di 164. 
j) taga i förvar, taga till fånga, the bönder sidan i 
kattungen fara ok togho the däner ther til wara RK 
2: 8922. — taka sik til vara, akta sig, taga sig till 
vara. seal syslomannjn tacha sik ther wtj tilwara 
och höghelicha wakta VKR 33. tw tak tik wel til 
wara nar thw aff thz tornith gaar MD 391. RK 2: 
2635. — Jfr var, vara. 
vari, m. Jfr gardhvari. 
varilse (värilse (måhända skrifel) MP 1: 112. 
varälse. varielse), n. pl. och f. 1) förva­
rande, bevarande; undvikande, thola genuärdhogh thing 
til gudz hedhir oc sina eghna helso oc til synda var- 
ilsa (ad peccatum cavendum) Bir 2: 280. vi skulum 
bedhas . . . varilse fore komaskolande syndom MP 2: 
10. 2) säkerhet, trygghet, for warilsa skuld (prop­
ter cautelas) ok diäfwlsins klokskap vil iak at en mwr 
skal aatskilia badha byggilsinna stadha Bir 1: 53; jfr 
4. ib 4: 89. — säkerhet (för en fordran), garanti. 
til varälse passer giäldz sätter jäk hanom ... til pant 
mit goz i romvndälef SD 6: 149 (l349). 3) försva­
rande. gudz budhordha olydhna hulkin som jnledhir j 
hänna hiärta . . . ilzkona varilse (för värilse? defensio- 
nem) Bir 3: 331 (motsv. ställe ib 4: 289 har värilsej. 
4) bemödande att akta sig el. taga sig till vara. vor 
härra . . . gifui thic sanna bäthring aff giordhom 
syndom oc varilse (cautelam) fore komaskolande synd­
om VKR 66. — varsamhet, försiktighet, mz hwat 
vyrdhning oc varilse (cautela) ok millom räddogha 
munde hon hanna oc taka han Bo 5. j wärldinna 
ledho skal wara warilso (cautio) ok räddoghe Bir 1:
313. ib 3: 377. Su 443. 5) varning, sighir . . . ber-
uardus til människionna varilsa. hwat höghfärdhas
thu muld ok aska Bo 124. thik lofwas at vita nakra 
pino j häluite ok skärslo elde ondom til varilsa ok 
godhom til hugnadh ok thrimnadh Bir 3: 147. ib 1: 
74, 2: 296, 304, 319, 3: 34, 452. MP 1: 112. dödha
manna kallilse wari thin warilse Ber 92. thz var then
förstha varielse nyfflingha fingo Di 245. — Jfr be-, 
for-yarilse.
varilse (-elsse SO i68), n., oftapl., ochf. 1) 
vistande, vistelse, at hans konunga säthe och mästa 
warilsse skulle wara j gambla vpsala PK 224. BK 205. 
alla gullsmeder skola theras warelsse hafwa och göra 
sin gärning i köpstäderna SO 168. Jfr ater-, frail-, 
när-, sam-, saman-varilse. 2) varelse, väsen. 
sonen han bewisar os sik siälffwan ... ey nw i träls- 
ens liampn oc liknilse, wtan i guddomsens ärlekasta 
warilse LfK 126. se ihesum christum jumfruna rna- 
riam eller andra helga men j theres eigan forma 
eller varilse ib 267. huat iak är i mino warilse (es­
sentia) Su 79. j sinne eghne warilse ib 276. j thinom 
eghnom hälgasta warilsom ib 277. ib 81, 89. gudeliken 
warilse (substantia) ib 32. at hon thz äwerdelika bliff- 
wi om nadhena thz siälffwer gudh är om sälan (för 
sälaj natwrennas warilse (per natur am) ib 140. om 
gudelika snilles kärlek oc hännas warilse ib 84. mins 
enffaldogasta warilses aldra lustelikasta asyn ib 82. 
ey wiliandis mik sighia j hwario thin störste stark- 
heet haffwir sin grwndli ällir varilse MB 2: 121.
Yaring-, /. Jfr förvaring’, äfvensom bevar- 
ning.
varkuu ("kund. -kundh),/. [7s/. värkunn] med­
ömkan, medlidande, förbarmande, barmhertighet. them 
(o: fötrena) thwadhe hon . . . mz sorghinna oc var­
kunna (för varkunninna; compassionis) tara vatneno 
Bo 211. tha vars herra miskund oc varkunnenna time 
(tempore miserationum et misericordiarum Domini Jesu) 
nalkadhis ib 169. rätwisa ok warkundh (misericordia)
. . . the halla konungens säte fast MD (S) 210. höwir 
drotningene . . . ömka ok varkund owir fatöka ok vsla 
män (compassio miserorum) Bir 3: 319. Ber 51. Lg 
3: 231.
varkunna (-konna: -ar Bir 2:3io. -ar, -a]>e),
v. [Isl. varkunna, värkynna] hysa medömkan el. med­
lidande med; varkunna sig öfver, förbarma sig öfver. 
med dat. el. i dess ställe ack. pinom döp varkunna 
Bu 74. han . . . warkunnadhe thera ärfwdhe Bil 360. 
iosep . . . warkunnar hans hiärta sorgh oc sinna 
brödhra genwärdho aff innarsta hiärta MB 1: 249. 
iak varkunna (compatiens) idhan thräldom Bir 3: 391. 
ib 2: 153. a herra gud warkunne then nöd at han i 
then wanda kom RK 1: 3063. andreas var kunnape 
saloghom karle Bu 135. biskopen varkunnar hänue ib 
144. sälugher karl badh them warkunna barneno ok 
miskunna Bil 268. tha warkunnadhe petrus hanum ok 
gat ey haldit tarum ib 349. milde herran varkunnadhe 
änkionne som dödha sonin grät Bo 71. varkunna hänne 
(Jungfru Maria) af allb hiärta oc thänk at himerikis 
drotning fik ekke rikit for alz änkte ib 18. miskwnnen 
them oc warkwnnen (miseremini eorum) MB 2: 140. 
ib 1: 170, 198, 429. Bo 10, 19, 20, 163, 231. Bir 1: 31, 
344, 2: 310, 3: 119, 170. MP 1: 248, 2: 156. hwru kwnno 
thenne them liknas äldher warkwnna, som sithia widh 
thorn bordh Su 117. honom är varkunnande at han 
föddis til swa storan fatikdom Bo 252. thzta är eth 
wndherlikit tingh oc aldra högelikast warkwnnaude 
(compassionis dignissima) Su 53. — med prep. ey 
varkunnadhe (compaliebatur) thin siäl owir thom Bir 
2: 236. mz allom människiom som i dröffwilsom ärw
varkunna 934 varlika
stadda, är hon warkunnande Lg 3: 705. — kafva med­
lidande med, förlåta, warkunna ma thin daarskap han 
MD 196. — visa barmhertighet mot. aff hwilko j Jydh- 
ande honom, ey atenast warkunnen jdher siälffuom, 
wtan ämwäl honom Bir. 5: 13. — yarkuillia sik, 
hafva medömkan el. medlidande, varkunna sig, för­
barma sig. han (konungen) skal . . . nepsa thöm som 
illa göra tok mz miskund warkunna sik ther epther 
som sakin haffwer sik MD (S) 209. — med prep. 
ivir. at varkunna sik owir thöm ther fatike varo KL 
322. Bil 851. Su 117. tha varkunnadhe vårfru sik owir 
thera hawandzlöso Bo 60. ib 102. Bir 3: 56.
varkunna, /. = varkunnan 1. för thon kerleek 
oc varkwnuo vi till eder haffuom SD 6: 156 (1349? 
gammal af skr.), af iämkristius warkunno (compas- 
siojie) Ber 50. ib 36. mz enne sörgelike warkunna 
Su 182.
varkunuau (-konnan MP 2: 74), /. 1) med­
ömkan, medlidande, förbarmande) barmhertighet. thänne 
vinskapin är . . . vtan gudz kärlek ok iämcristins älsk- 
ogha ok warkunnan Bir 1: 277. ib 2: 59, 3: 171. aff 
pinonna warkunnan Su 182. hafuir hon warkunnan 
owir mik KL ^0. greth ihesus af varkunnan . . . ouir 
them MP 1: 248. Bir 2: 86, 163. MB 2: 139. var­
kunnan til dröfdha MP 2: 74. ib 1: 306. helsa them 
medli . . . mykle ömkan oc varkunnan Bo 19. hafdhe 
thu han innärlica käran af allo hiärta tha ropadhe 
thu af store varkunnan oc sagdhe, o herra gudli hwat 
thu tholde for mina skuld ib 52. nar han teer dröfdh- 
om sanna varkonnan MP 2: 74. huxsins varkunnan 
ok barmhet j sina jamcristna thwingd ok plagho 
Bir 3: 170. inedli them som tharfuas liisa oc dispen­
sera medh kärlek oc warkunnan VKR 44. war k un li­
anen oc milheten, huilka the wsle enga haffdho Su 
190. mz warkwnnans (compassionis) blodhe beguthin 
ib 51. swa som stänkter mz warkunnanna blodhe ib 
417. Bo 180, 203, 216. Bir 3: 119, 320. MB 2: 297. Ber 
35. Su 195, 446. Lg 548. 2) ömkansvärdhetj ömkans­
värd sak. a hwat varkunnan ok ömko thätta är (qua­
ils compassio) Bo 214.
varkunuilse, n. pl.f = varkunuan 1. matte 
hon wndherstwndom temperera the sorghena oc hetha 
warkwnnilsen som hon haffde ower ihesu cristi pino 
Lg 3: 397.
yarkunnogher, adj. [Fnor. värkunnigr] varkun- 
sam, medlidsam) barmhertig, then som fulkompnelika 
är milder oc warkwnnoghir (Cod. A warkundsamber 
130) MB 1: (Cod. B) 537. göra människiona mykyt 
varkunnogha Bo 198.
yarkunnoghet, f varkunsamhet, barmhertighet. ey 
höre gud mina bön vm iac ey* skodhar varkunnoghet 
i mino hiärta MP 2: 100.
varkllUSama (-adho), v. hysa medömkan med. 
med dat. (el. ack.), al annor creatwr bedröfdhos och 
warkunsamadhe honom owir hans pino och dödh JP 4. 
— med prep. ivir. warkunsamaude ower iherusalem 
grät [thu] oc fälte taara Cod. Holm. A 37, 5. 48 (enl. 
uppgift af Dr. R. Geete).
yarkimsama, f. varkunsamhet) förbarmande, barm­
hertighet. tliän som . . . binder vm hänna saar mz 
sinne warkunsamo ok milheth JP 46. ib 5, 7.
varkuusamber (varkund-. -sambyr JP 5.
-saam MD (S) 210.frf. vok. i and. -sam-, -samm- 
210; JP 5), adj. 1) varkunsam, medlidsam. then 
som fulkompnelika är milder oc warkundsamber MB 
1: 130. tholke thanka . . . göra människiona varkund* 
sama (inducere compassionem) Bo 15. 0 mildaste oc 
varkundsamasta gud ffadher Lg 3: 105. MD (S) 210. 
JP 5. — med dat. at hon vare ödhmiuk oc varkun- 
sam vslom Bir 3: 319. — med prep. är waar herra 
aldra mildaster oc warkunsamaster ower alt sit handa- 
wärk MB 1*. 130. thän som swa warkunsambyr är 
owir sins jämcristins skadha JP 5. varkundsambir 
mz sörghiandom Bir 2:45. — Jfr ovarkunsamber. 
2) som väcker medlidande, förenad med känslor af 
medlidande, närgående. hon (Jesu återkomst från Egyp­
ten) är mild oc varkundsam at thänkia Bo 20. nw 
mötir os här faghir oc mild oc mykyt varkunsam 
(compassiva) huxilso ib 14. 0 aldra warkunsammasta 
ord Su 210.
yarkuusamlika, adv. medlidsamt, bör thik männ- 
iskia ... at sörghia oc warkunsamlika grata offwir 
thin skapara ST 178.
yarkunsamliker, adj. medlidsam, barmhertig, nakra 
warkwnsamlika hedherlika qwinnor Lg 3: 156.
varkuusainlikhet (-lighet), /. medömkan,, för- 
barmande) barmhertighet. ffor thinna alra kärasta modh- 
er ... bitirligha dröffwilse oc warkunsamlikhet for- 
lath mik VHB 17. för the warkunsamlikhet, thu tha 
owir hänne haffdhe ib 25. ffor sina . . . mildhetz gär­
ninga, oc häloghetz äptedöme, ther han allom bewiste 
mz sinne warkunsamlighet Lg 3: 40.
yarkuusiimi, f. medlidande, medömkan, ta han thz 
(att fugor orenade den ofärdiges sår) så, tå bar han 
widh warkunsämi KS 41 (107, 45).
varia, adv. [Isl. varia] eg. varsamt, försiktigt; en­
dast med försiktighet. 1) (endast) med svårighet, 
med nöd, knappt, knappast, varia monde cristoforus 
va{>alös iui cuma Bu 499. han slet ok ref sik sialuan 
ok monde varia liuandes päjjan cuma ib 511. siluester 
bödh fram ledha thiwrin ok kom fram swa grymber. 
at mange män gato hanum warla styrt Bil 85. fik 
varia mz bönum ok päningom lof af skipmannom at 
the lagdhu ther til ib 269. 2) möjligen, till äf-
ventyrs? gudh forbödh os at äta aff thässo trä, ther 
til at wi skulom ey warla (Cod. B därla 538) dö (ne 
forte moriamur) MB 1: 144. abram nionde warla (Cod. 
B därla 545) rädhas starka owinir ib 182; på båda 
dessa ställen torde originalet hafva haft därla el. dälla, 
hvilket afskrifvaren icke har förstått, (varla/ör ovarla 
(i samma betydelse som ovarlika 1)? sidhan han fau 
at han hafdhe skwtith sin alderfadher, tha totte hon- 
um thz illa wara oc awiitte swenin at han hafdhe 
varia (Cod. A orät 164) wüst honum MB 1: (Cod. 
B) 544).
yarleker, m. [Jfr Isl. varleiki] varsamhet, för­
siktighet, skygghet, sum (näml. diur) haua warlok ok 
lättan likamma at flya thet thöm må skadha KS 4
0, «)•
varlika (-liga. -leka), adv. [hl. varliga] L. 
1) varsamt, försiktigt, varligt, varlica (caute) väghia 
oc fly vndan thera gäld ther os hata Bo 161. at han 
säti warlika sina fötir nidhir Bir 1: 312. ib 2: 6. 
warlika lagdho the the skrefft iblandh stenana Lg
varliker 935 yarn a
437. hog warliga Di 84. han foor lönlika oc warlika 
fiärren om kring MB 1: 231. ib 2: 238. PM xxxii, 
xxxviii. — med försiktighet, vied klokhet. skal kun- 
ughur warlika huxa ok rådha medh rikesins rådh, 
vm then owin är rikesins makt of starkr KS 75 
(l84, 82). — endast med försiktighet, icke gärna, loua 
warlika ok lasta warlikare (lauda parce, vitupéra par­
vins) KS 21 (52, 23). tu skal t . . . uarlika läggia tik 
i nokrom wådha ib 23 (56, 25). 2) upjwiärksamt,
med aktgifvenliet. stat . . . warleka i hans (Guds) asyn 
i böna tima, at sömpnen skuli ey nidhertrykkia thina 
siäl LfK 198. — Jfr ovarlika.
yarliker (n. -ligit SD l: 647), adj. [/s/. varligr] 
1) varsam, försiktig, göre thz mz skäl likhet ok var- 
like atuakt (cautela) Bir 3: 305. 2) försiktig,
trygg, thet beffuises vara varligit (cautum) ... at 
the tingh som aff kerlige akt clostren tilgiffne varda, 
medh breffuom ok incighlom skulo stadfästes SD 1: 
647. — jfr oyarliker.
yarliker (waarlikin (m., f.) Su 288. 374), adj. 
[Isl. varligr] vårlig, tillhörande våren, waarlikin warme 
oc clarhet Su 288. ib 374.
yarmber (wärmbir MB 2: 338. värmer ib. 
wärmer ib 339. n. wärmt LB 3: 93. warmpnt ib 
60 ; jfr s. 147. värmt MD 355. wärmt Ber 182. ack. 
f. värma LB 10: 6 (på två st.), pl. ack. n. wärm MB 
1: 135), adj. [/$/. varmr] varm. mote hiärtano var han 
litet varmber KL 317. för wardhir skon armir än fothin 
wardhir warmbir GO 42. warm sängh ok latir drängli 
the skil ias nödhogh aat ib 874. badha sigh j thera 
varmo blodhe Bil 565. tak värma kwinno myolk LB 
10: 6. warmpnt watn ib 3: 60; jfr s. 147. wärm klädhe 
MB 1: 135. swnnan wädrith hwilkit som är blit och 
wärmt Ber 182. swa höghfärdhas the aff faghrom 
klädhom mädhan the kunno tho ey varme vardha vtan 
mik Bir 3: 201. ib 40. räcte vel aat bade värmt oc 
kalt (både varm och kall mat) MD 355. — bildl. jak 
weth thina gärninga för thy thu är ey kaaldher ey 
oc wärmbir jak wille at thu waare antiggia kaller 
ällir värmer, än före thy at thu är lyoe oc ey kaldher, 
oc ey wärmer tilbyriar iak at vpspya tik w mynom 
mwnne MB 2: 338-9.
varme, se värme.
yarn, se värn.
varna (-ar, -adhe, -adher), v. [Isl. varna. Jfr 
Mnt. warnen] L. 1) tillse, gifva akt på. medindir. 
frågesats, skal man warna huem han må säghia sin 
hemelik ting KS 37 (99, 40). — tillse, vara mån om. 
med sats inledd af at. han skal . . . huxa ok warna 
(intendere), at han se rättr kunungur KS 27 (68, 29). 
skal kunungur . . . warna at rikesins borghr ok fäste 
se wäl satta medh tronom mannom ib 74 (i83, 82). to 
skulu ... tet huxa ok warna, at almoghen inrikes 
haui . . . sina födho ib (l81, 8l). thz är mest warnando 
i kununx rådh ok höfdinga, at thera saki ok ärande 
håldens löulik ib 72 (177, 79). — tillse, gifva akt 
på, taga i akt, söka förekomma el. förhindra, med 
nekande sats inledd af at. han skal . . . warna at 
ey kumi missämio inbyrdis herra mellom KS 74 (i83, 
8i). är thz warnande, at rikesins fäste fåns ey i 
händr utlanzkom mannom ib 75 (183, 82). är warnande, 
at tär se ängin annor högh suå när, at tär må eld
älla stenkast af blidhom rädhas ib 85 (208, 93). uarna 
at ängin androm orät ella skadha göra (för -e) ib 
26 (65, 28). skulu kununga ok höfdinga warna, at the 
göra ey sin almogha arman medh olaghom ib 77 (i9i, 
85). witur kunungur skal höghlika warna, at han ey 
före mångom skal opinbara sin eghin hemelik ting ib 
71 (174, 77). är . . . mykit warnande, at te leggia sik 
ey ofnär huseno, ty, te wilia winna ib 87 (212,95). är 
os warnande (cavendum), at wii ey wprisin mz olydhno 
mot warom formannom Ber 66. KS 28 (71, 30), 69 (170, 
76), 70 (l71, 76), 78 ( 192, 85). Bir 3*. 176. VKR 75. 
Ber 12, 71, 88, 159. 2) alcta sig för, taga sig till vara
för. med sakens ack. han skal . . . warna medh alle 
sinne macht hans wredhe ok owinskap KS Tl (191, 
84). — med ack. n. af dem. pron. i förbindelse med 
nekande sats inledd af at. nu skal kunungur thz 
warna, at han se ey suå ödhmiukr ella ofmykit heme- 
likr allom mannom at han wardr försmådr KS 35 
(92, 38). — med prep. af. varnande (cavendum) är
aff thom som ganga vndir faara klädhom ok äru jnn- 
antil rifwande vlfua Bir 3: 216. 3) gifva akt på,
betänka, taga i betraktande, taga hänsyn till. huxa ok 
warna thz som warda må KS 22 (53, 23). then al- 
moghe sum hauer then kunung eller höfdinga, ther 
änkte kan förehuxa ella warna thz almoghanom må 
warda tarf åt ella fördernilse ib 32 (82, 34). te äru tolff, 
thr wis kunungur älla förman skal akta ok warna tå 
han stridha wil ib S2 (203, 90). ib 73 (l79, 80), 79 
(195, 86). 4) vara på sin vakt, vidtaga försiktighets­
mått. pass. abs. hon (0: wärldinna snille) ledhe . . . j 
ändalyktinne til mästa ysäld vtan atwaktelika fore 
sees ok Warnas (prœvideatur et caveatur) Bir 1: 275. 
5) vara varsam, part. près, varsam, försiktig, warn­
ande förakt KS 79 (l95, 86). 6) taga vara på; be­
vara, skydda, med prep. um. kunungur . . . skal . . . 
warna vm rikesins wärio ok faste KS 74 (182, 8l). — 
med ack. göma ok warna (Bures uppl. s. 58: wäria^) 
gamalth kronunna godz KS (Fragm.) 15. warna honum 
fore then wadha som han är siälfwer i komin MB 1: 
247. gudhelikir kärlekir varnar mannin mot . . . dyäf- 
wlsins skötom MP 2: 76. — skydda, försvara, warna 
(muni) thit hiärta mz thronna skiöld Ber 159. Bir 2: 
230. 7) varsko, gifva varnande underrättelse om, låta
(ngn) till sin varning få veta. med personens ack. och 
sats inledd af at. the warna honum . . . thz alexander 
la widh gratikus flodh Al 1394. war han varnader alla 
dagha at hertoghin var honom ekke goder RK 1: 2436. 
— med personens och sakens ack. lagde the thz ärende 
fram som biscopen hade warnat han RK 2: 8304. 8)
varna, jak wil jder warna RK 1: 3710. — med dat. 
el. ack. samt prep. for. man warne sinom herra fore 
skadha Al 2744. han . . . wilde konungen for syndinne 
warna ST 503. een iwdhe heth mardocheus hafdhe 
warnat konugen for sinom fiandum som han wildo 
myrdha ib 227. ib 223. — med ack. och prep. viper. 
sancte martin . . . wernadhe (för warnadhe) then 
hälgha mannin widh sin wadha ST 155. här wardh 
alexander warnadh widh Al 4062. — varna Sik5 akta 
sig, taga sig till vara. warne hwar sik SR 15. thy 
kombir licammanom siukdombir at mannin skulle warna 
sik Bir 2: 279. — med prep. for. varna sik för förrädh- 
ilsom ok allom wådha KS 20 (49, 2l). at warna sik
varnadher 936 yar öker
thrföre ib 21 (52, 23). — yariia vifer, varna, hon 
warnadhe alexandrum widher Al 9935. Jfr vidlier- 
varna. — Jfr forvarna, äfvensom värna, 
varuadlier, se varjmajier. 
varnaghle, m. [iV. varnagle. Nyisl. varnagli] var­
ning, varnagel. sände gudli honom een warnaghla oc 
gaff honom ena plagho at han skulde sik hethänkia 
oc bätra ST 138. haff thetta ... til een warnaghla 
ib 495. en warnagle som rörer alt closter folk är thenne 
LfK 165. äptherkommandom til warnagla ällar för- 
warnigh Lg 3: 195. ib 418.
varning, /. Jfr be-, for-varning. 
varninger, m. Jfr skinvarninger. 
varnlikhet (-ir), f. aff skrapa som sky alla mina 
warnlikhether (för wrcnlikhethor?) oc synde Cod. 
Holm. A 43, s. 195 (enl. uppgift af Dr. R. Geete).
varp, n. \_hl. varp] L. varp, notvarp, han taladhe 
til them (fiskarna) ok badh sälia sik thz warpit ST 
2. fore wij . . . tiith wt tiil aane och fwnne wij alle 
the nodhe drätthe och warp ware olaglighe FH 5: 93 
(1484). Jfr fiskevarp.
varpa (-adher), v. [IV. varpa. Jfr Dl. varpa] 
varpa, göra uppränning till (en våf). legauit . . . vnum 
mensale warpadhen (bordduk till hvillcen uppränningen 
var gjord, som ännu var under arbete?) SD 4: 75 
(1328).
varper, m. Jfr muldvarper.
Varse (warsse), adj. varse, med gen., dat. el. ack. 
julianus wardh thes warsse ST 91. ib 274. Ans g 183. tha 
hon wardh hans warsse Lg 3: 517. the wordho warse 
haff trullom ib 48. wart biscopin . . . honom warsse 
ib 41. jak vardh varse wara fru belate Lg 455. thz 
wardh hans hustru warse ST 531. Lg 3: 205. ey war 
han thet warsse ib 219. — med indir. frågesats, tha 
wart han warse braath hwar bönder pa et näs hade 
lägrat sik RK 2: 4927. ST 138, 329. 
varsker, adj. L. 
varskoglier, m. L.
varsii]) (waarsädh), f. L. vårsådd, såning om 
våren, togli . . ragwaldh til waarsädhen aff conuen- 
tit iiij spen korn, ij (l1/,) spen haffra, j (l) carp 
ärter FM 78 (1483).
vart, adv. Jfr annan-, gen-, nidher-, nokon-, 
nordan-, ovan-, suiiitau-, västan-, östan-vart.
varta (pl. vårtor LB 7: 351. warthor ib 2: 38 
(på två st.), 7: 142. waartir ib 3: 78. worther ib 
8: 42), f. [lsl. varta] vårta, hon (o: ringebloma) komm­
er ... bort waartir aff handom LB 3: 78. apium 
är märke, hon dwger ... for vartho ib 7: 155. ib 2: 
38, 7: 142, 351, 8: 42. Jfr gen varta.
vartall (wartawel. wartaffwel. wartawil. 
wartafwil. vardtafuil. wardtaffuill. wortaff- 
wel), n. [Fdan. vartavl. Mnt. worptafel, wortafel, 
wartafel] 1) spelbräde, bräde för spel med tärning ; 
brädspel, eet vardtafuil var ok thäre Fr 427. ward­
taffuill (Cod. D wartawel, Cod. F wortaffwel) rät öf- 
rith rika ib (Cod. B, C, E) 420. 2) spel som öfvas
på bräde afsedt für spel med tärning; brädspel, tha 
han eentidh lekte wartafwil ST 63. thz godz . . . som 
iak mz dobil ellir mz wartawil windir ib 485. jngen 
skal dobla äller leka mz tärningh, wartaffwel, karthen- 
spel, äller annan leek wm päninga PM 29.
vartakilse, n. pl.? uppmärksamhet, varsamhet. 
brudgummen theer oc sik stundom grymman brudh- 
inne, ey for wredhe skul wthan henne til lärdom, oc 
wartakilse (d. v. s. inskärpande af varsamhet) Mecht. 
Upp. 322.
vartekn (warttekn), n. och vartekne, n. [Mnt. 
wârtêken] 1) bekräftande tecken, tecken som bekräf­
tar en utsagas sanning, bevis, sände . .. konung erik sit 
enkannelika budh oc wartokn medh hanom (Ansgarius) 
til konungen i suerike Ansg 225. gifwin mik idhra 
bradz til eeth wartekn, at mine frändir oc wini magho 
thes heldir thro mik thz iak hafwir idhir seeth ST 52. 
hans sie) är iordhat nu när diällomen j hälfwite, oc 
thz är til skiel oc wartekne at bans hiärta är elike 
j hans kroppe ib 497. thzta skal wara tik för wartekn, 
at iak ihesu modher maria haffuer mz tik talat Lg 
3: 67. bon ... fan sant wartekn aff rosenno som opp- 
ran aff riddarans' mwn ib 68. gaif sanctus petrus 
sancto seruacio en nykil ... til eth war tekne, Ullar 
eth wist tekn, at han matte opp läsa porthen til 
äwerdeliket liff allom som hans hiäip begära ib 164. 
wil jak wara och kallas thera fadher, oc thz til war­
tekn (in hujus signum) tha wnner jak them twa for- 
deela Bir 4: 103. ST 443. 2) tecken, kännetecken,
kännemärke, at os ingangandis j landith. sant warttekn 
(signum) wardher beteknat mz thzta samma rödha silkis 
toghit äller repit MB 2: 7.
vartime (waar-), m. [Fnor. värtimi] L. vårtid. 
hwat skal jak tha göra mällan vartiman oc sädha- 
timan Bir 2 : 329. om he tan waar tima MB 1: 268.
varying (wartiling), n. [Dl. värfiing] L. vår­
ting, ting som hålles om våren, placitum nostrum com­
mune quod fit annis singulis apud kuta in vere dic­
tum varthingh SD 3: 161 (1314; Nora i Ångermanland). 
placitum nostrum commune, quod fit annis singulis 
apud husaby parochie silangger in vere dictum vvær- 
thing ib 163 (1314, gammal afskr.; Slcön i Medelpad). 
placitum nostrum commune quod fieri soiet annis sin­
gulis nobiscum in alyr apud sudherale, nobiscum vero 
in sundædh apud hogli in vere dictum varthing ib 
165 (1314; Söderala i Helsingland).
varugher, adj. [Al varug] varaktig, o hwat froma 
är mik nu häclhan dö . . . nu skils aat thätta kropsins 
hws, oc kombir i eth warugt hws mädh härranom i 
hymerike Hel. mäns lefv. 141.
varugher (-Ogher), adj. [Jfr Dl. variiSigr] 1) 
varsam, som ser sig för, på sin vakt. warin . . . var- 
ughe (cautiores) af polikom äftedömum at i högh- 
färpins ey KL 189. han skal wara warughir. hwar han 
nidhir sätir sina fötir Bir 1: 313. wara warogher oc 
aat hoghwl mot wranghom tankom LfK 185. dröf- 
wilse . . . gör oröntan man varughan ok idhnan Su 443. 
2) trygg, lugn? swa myklo gladhare ok warugare (Icetior 
et cautior) wavdhir mannin at thola huru myklo öptare 
han retis Bir 1: 288. — Jfr ovaruglier.
varugliet (waroghet), /. varsamhet, försiktighet. 
Lg 3: 485.
varnghi, m. [Jfr Dl. varhugi] varsamhet, gudz 
syni oc vini flängias til thera lärilse oc rensiise ok 
mere varugha (cautelam) oc atirlön Bir 2: 124. 
varvärk, n. L. 
var öker, m. L.
vas 937 vatu
vas (dat. uasse ÖGL B 28: 3. pl. ack. wassa 
ib i var. dat. wassum UplL V 16: 2), m. L. vass, 
ställe bevuxet med vassrör. i ortnamn, in glanuas SD 1: 
617 (1282). Jfr TÖ-, 1‘Ör-vaS, äfvensom hvas, m.f 
vasi, m. [A7, vase. Mnt. wase] L. knippa, vase ; storm­
vase, faskin. the bönder baru fram wasa oc skraga RK 
2: 1282. otålige mange til foth met stigher staffuar och 
waser FH 6: 84 ( 1495, af skr.). — vasa liglire, n. L.
vask, n. [Jfr A. Dan. vask] skämt, flyktigt ord. 
är darskaper at döma sina systra for hwart waskith 
(pro qualibet trufa) Skrifter till uppb. 66.
vasle, se vatle. 
vat (vatt), f. L. Jfr fylsvat. 
vater (vaater. vother: -o SD NS 1: 59 (i4oi). 
wother LB 6: 278), adj. [Isl. vätr] 1) våt, fuk­
tig. hänna fingir varo vaath wordhin afF hans blodhe 
Bil 887. Bo 188. tha vi . . . ärom vata af manga tara 
rägnskurom ib 91. kar ther waath thingh skulu j 
latas Bir 1: 290. jak bedhis at vila fätten bliffwe 
töör, oc all iordhen ther om kring wari waat MB 2: 
88. aff waate iordh ib 1: 79. thz (ett nyfödt barn) hawer 
mykin hiärna oc mykith waatan ib 120; jfr 2. j vatom 
(humentibus) stadhom MP 1: 292. wäderith thz war ilt 
ok waat RK 1: 3613. han (vintern) er kaldher ok 
wother LB 6: 278. — i vato, i vatten (i motsats till: 
i el. på land), i uttr. i vato ok pörro (i {)örro ok 
vato). alt mit goz i malabopum . . . mz allum til- 
laghum i vato oc pörro BYH 1: 170 (1363). SD 4: 
389 (1334?), NS 1: 8 (l40l), 10 (l40l), 18 (l40l) O. S. V. 
eth godz i östensbor . . . medh thompt, hws, aker, 
äng, skogha, fiskewatn, qwärna, qwärnastadha när by 
oc fierre, i thörro oc wato ib 14 (1401, nyare afskr.). 
— Jfr geiioilivater. 2) våt, som (enligt äldre 
medicinsk uppfattning) har våta egenskaper, om natur- 
föremål, naturförhållanden o. s. v. waat kennis bätzst 
aff thorro oc thört af wato MB l: 43. är himpna na­
tura hwarce tliör eller waat beet ellir kaald ib. gamble 
men äre wathä ok kaldhä LB 6: 278. them magha som 
är mykyt hetir oc watir ib 3: 105. mwscatum är wat 
oc het ib 49. pwrlök är watir oc kalir ib 52. pipro 
rooth är wath OC thör ib 55. ib 51, 53, 54, 56, 59, 69, 
78, 149. tarffwas witha j hwath gradu nokor ting ärw 
heth, kald, tör, äller waath ib 9: 97. ib 96.
vatersot, /. [Mnt. watersucht. Jfr D. vatersot, 
vattersot] vattensot, watersoth LB 6: 107 (på tre st.). 
Jfr vatn-, vatu-sot.
vatle (vatlli VGL XIII. vasle), m. [Fdan. vatlæ. 
N. vasle] vassle. VGL xm. dricke vaslan LB 7: 267. 
Jfr geta-, osta-vatle.
yatn (vaten Di 287; LB 8: 44; HSH 20.- 72 (i5oe), 
24: 21 (1512). waten MD 63 (på två st.)] LB 8: 49; 
USB 20: 221 (1507). wathen PM xxvm (på två st.fl 
vaptn Di 240 ; -ith ib. wantn LB 3:94 (jfr s. i48^) ; 
-e ib 93 (jfr s. 148,); -it ST 118; -ith ib (på två st.). 
vant VGL 11 J 42. want VML 11 B 2: 6 i var. {på 
två st.), wanth LB 8: 41. gen. watns MB l: 210. 
waz VML 1 B 19: 3; jfr sammansättningar, med 
art. vatnsens KL 288. wathnsens PM xxxi), n. 
[Isl. vatn] L. 1) vatten, ss ämne. smasuennen släkte 
balet mz litlo vatne Bu 134. konungin vatnith a stolpan 
slo lv 1627. ath then dagh skulde koma ath thw äther 
bywgbrödh ok driker vatn äpther Di 286. drykkin skal 
Ordbok II.
vardha vatn blandat mz brännesten Gr 273. ib (Cod. D) 
363. fastadhe hon . .. hwarn dagh vidh vatn ok brödh 
KL 335. hwart thz klädhe som thera hold komber widh, 
thz skal thwas mz watne MB 1: 360. stänkja sik mz 
wigdho watne ib 502. jnnan thy lande är mykin nödh 
at watne ib 210. teknar watn i the hälghe scrifft 
gudhlikan kännedoom thy at swa som man seer sit 
anlit i watne, swa ma man oc se sin lifnath i gudh- 
likom kännedom ib. mz watne wardher wiin oc öl oc 
brödh oc alt thz mannin skal liwa widh thz skal hawa 
mäst aff watne ib. funno liwandis watns adhror ib. 
the hafdho funnith got watn ib 211. är . . . watnith 
. . . höghra elementum än iordhin är ib 12. elementith 
vathnit dogher moth allom sywkdom PM xlv. vatns­
ens natwr är blöt KL 288. jak döpir j vatne MP 1: 22. 
inbära widh oc watn Bir 5: 30. siwdhe thz alth saman 
j skärt ööll ellir j watn LB 1: 97. eth kar mz siwdh- 
ande watne ib. iij eller fyra stop watn ib 2: 92. jak 
slaar ey wht thz fula watn för än jak faar thz rena 
GO 597. thu vesth ey j hwat brunne länksth är vatn 
ib 574. swa är at känna dara radh som sla watn a 
gaas ib 931. tagh watn offwir howdh thz löpir gärna 
i ärma ib 353. watn ledha i ta gropa KS 85 (208, 93). 
i allä the stundh, ther laurensa martinssons stenhus 
är Jäghra en mith huvs, tha ägher laurens martinsson 
anama sigh bäggias wara watn oc drup SD 1YS 2: 
846 (1414); jfr 2. — bildl. see ... til hwar en flather 
förman, at han ey taki sik watnet ower hwffwdet, at 
lofifvva thz nokrom at haffwa, som ey loffwar siälffwer 
pawen LfK 11. thän som wil taghi liffsens watn til 
giffwins MB 2: 369. — vatten, vattenflod, vattenflöde. 
at hanum gangär ofso iuir ällär eldar ällär vatn SR 
32; jfr 2. — Jfr a-, diska-, döpilsa-, kiildo-, 
räghn-, salta-, strand-, ström-, ströms-, yiglijia- 
vatu. 2) vatten, vattenmassa, v altensamling, vat­
tendrag. tha löstes all grundin i iordhinne som 
watnen löpa vnder MB 1: 170. öktos watnin ib. archen 
flöt ower watnen, oc watnin mäktadhos ower mato 
ower iordhina ib. tha the (getterna) hafdho sumit 
owir thz vatn it Gr 299. vatnanna sundi rskiptilse ib. 
hwaar sum taker mädh wall dz werkum af them i 
handum hawer, huus, jordh, vatn eller vatnwerk SD 
4: 466 (1335, nyare afskr.). ib 5: 377 (1344, nyare afskr.). 
kom savinianus til franz til etli stort watn som kallas 
secana Bil 460. KS 30 (76, 32). the män i landeno 
bodho . . . fylto aater all the watn (puteos) som han 
oc bans fadher hafdho grawith MB 1: 210. thz watnit 
som laa inne j iherusalem stadh, som kallas j lästinne 
piscina Lg 70. han . . . sände han til vatnit syloe Bo 
152. manghe vngge muncka ens klostars som stop vidh 
fliutande vatn (juxta fluvium) Bu 22. konungen sidan 
marsken breff sende mz första open watn til stocholm 
stempde RK 2: 6979. i voris med förste opit vaten 
sende forscriffne k: h: sin skep och folk till siös USB 
20: 72 (1506). tesse slot och lenn till förste opit vaten 
besittie ib 24: 21 (1512). — vatten (i motsats till land). 
at wi skole haffue borthe theris stare förstis landh 
och watten FM 410 (1509, gammal afskr.). rast at 
lande, viku at vatne SR 59. hwat the koma åt lande 
ällr watne KS 66 (l62, 72). ey wntföras aff stocholmo 
til land eller watn BSH 1: 132 (l37l). I/SB 20: 221 
(1507). — Jfr almäiinings-, fiske-, fiskis-, här-
118
vatiia 938 vatnkälda
ads-, ivirflöds-, konungs-, kulfiski-,
0})0l-, ofsinnis-, upgangs-vatn. 3) vatten, vat­
tenmängd som vid upprepade ombyten användes hvar 
särskild gång. twa it spisafat ful (för fultj mz korn 
mellan händerna j try eller iiij (4) watn LB 2: 92. 4)
om genom konst beredd vätska: vatten; dekokt; destil- 
lat. holltin som wil bränna watn aff henne (järnört) 
LB 3: 88. thzta kallas bränth vatn aff hwilko liffsens 
wathen skal göras PM xxvni. göra liffsens vathn ib. 
Jfr biug-, fiol-, kanifer-, krusamynto-, laven­
del-, inalyrta-, natskadlio-, rosa-, rosen-, 
symn-, syro-vatll. 5) om vätska som afsöndras 
från kroppen: tårar, hwat gör thik swa mykit watn. 
tliu ärwodha fåfängt, hwat ey forma tliit watn at 
vpfara j hymilin VKK xin. — urin. liwar som sith 
watn slaar fran sig i gillestuge SGGK 105. liwar som 
slaar sith watn j annars skoo ib. huar som kastar 
sijth vatn i gyllesstugho SGG 130. kastha siith watn 
LB 7: 171. latha sith vatn ib. dricka sii th egiith 
vatn ib 172. for menniskionne egith wathn ib 2: 45. 
hon (o.- dill) . . . drukkin lokka fram watn (provocat 
urinas) ib 5: so. — Jfr tara vatn. — vatiia fynd, 
f. L. Jfr yatnfynd. — vatns adlira (watz-), /. 
vattenåder, källåder, löpa frälsa op alla watz adhronar 
MB 1: 170. täptos ater watzadhronar i iordhinne ib. 
Jfr yatnadhra. — yatns drupi (watnsdropi: 
-a Su 460. watnz dropi: -a ib 370. wantz- 
drwpi: -a Ber 85. vatz dropi: -a MP 2: i88. 
vatzdropi: -a Bir i: (Cod. B) 349. watz droppe: 
-a LfK 199), m. [Fuor. vazdropi] vattendroppe, droppe 
vatten, liimorike maa faas oc aflas for een kallan vatz- 
dropa Bir 1: (Cod. B) 349. rike mannin . . . beddis en 
vatz dropa til sinna tungo swala MP 2: 188. Ber 85. Su 
370, 460. LfK 199. Jfr vatn-, vatu-drupi. — vatns 
flllder (watz-), adj. full af vatten; vattnig. är blodit 
watzffult LB 5: 293. Jfr vatiifulder. — vatns hyl 
(watntz-. vatz- MB l: (Cod. B) 539), f.f vattensam­
ling. watntz liylina (congregationes aquarum) kalladhe 
han haff MB 1: 156. ib (Cod. B) 539. — yatllS k ill da 
(watnes källa, watzkälla), f. vattenkälla, källa. 
liwandis watzkällor MB 1: 407. jn til watnes källona 
neptho ib 2: 49. Jfr vatn-, va t n-kälda. — vatns 
nödh (watz-),/. nöd föranledd af brist på (drick­
bart) vatten, israels sönir . . . kärdho ower lian sina 
watz nödh MB l: 321. — vatns ras (watz-), /. 
[Fnor. vazräs] vattendrag, om the watzrasser, sum vth 
gange [fran] holmesio och höksiö SD 6:38 (afskr. fr. 
senare hälften af 1400 talet). Jfr vatliras.— vatllS 
Värk (vatswärk), n. [#y. dial, vassverk] vatten­
verk. hwar sum taker . . . aaf Jiöm i handum hawer 
. . . jorp, vatn, ällär vatswärk SD 5: 377 (1344, nyare 
af skr.). Jfr vatnvärk. — yatns änibar (vaz-), 
n. [£y. dial, vassämbre] vattenämbar, ämbar med vat­
ten. pär com riddar romanus ok bar siäluar vaz ämbar 
Bu 414. Jfr vatnämbar.
vatna (-ar, -adhe), v. [Jfr Isl. vatna] 1) 
vattna, gifva vatten att dricka, med dat. el. ack. the 
. . . watnadho sino fä MB 1: 220. aldrigli watnadhe 
jach hestlia mz tik Di 295. RK 3: (sista forts.) 4424. 
2) vattna, beg jula (växt 0. d.) med vatten, med dat. 
vakta at thw vatna ey kalenom KL 205. watna enom 
thörrom käp ib 249. brod boren . . . watnadhe käppenom
ib. 3) vattna, bevattna, gifva väta el. fuktighet åt. 
fran flodhenne som däffwir aller wathnar egypti landh 
(qui irrig at Ægyptum) MB 2: 36.
yatnadhra (-aadhra), /. vattenåder, källåder. 
löstos alla watn adhror j iordhinne ST 388. hwilkin 
. . . görla aatli gömor hwadhan watn aadhronar wth 
flyta Lg 822. ib 823. vee mik thy at iak forlät lif- 
wandis vatnadbrona (venam aquarum viventium) Su 
406. Jfr yatns adlira.
vatn blandad her, p. adj. vattenblandad. watn- 
blandath wiin MB 1: 107. Lg 3: 203.
vatiibylgliia (-bölghia), /. [Ä. Dan. vandbolge] 
vattenbölja, bölja, vtsprang blodhet at aadhromen som 
watnbölghior Su 401.
vatnbäkker, m. [À. Dan. vandbæk] vattenbäck, 
bäck. huru mange watn bäkkia äru Su 457.
vatndrupi (-drupe, -dropi: -a MP 1: 92, 191, 
239j Su 370), m. 1) vattendroppe, droppe vatten, en 
watn drupe ma släkkia min thörst Bir 1: 222. thenne 
fik ey en vatn dropa MP 1: 191 ib 92, 239. Su 370. 
2) vattendropp, droppande af vatten, gynum bora .idhe- 
likin vatndrupi hardhan steen KL 288. — Jfr yatllS-, 
vatu-drupi.
vatufal (vaten-), n. [Isl. vatnfall] L. 1) 
vattendropp, droppande af vatten, stenen, huilken . . . 
graffs och halas aff idkeliket watnfal Su 113. 2)
ett slags hästsjukdom, fori vatenfal oc kornfal Uäst- 
läk edom i AS 137. for korn och watn fal LB 7: 103. 
for watnfal och kornfal ib 2: 67. ib 69.
vatllflodll, n. vattenflöde, komo äpter siw dagha 
watn flodh ower iordhina MB 1: 170.
vatnflut (watn flot), n. ström, flod. til swdhors 
widli watn flotit effrayms städher (in meridiem tor- 
rentis civitatum Ephraim) MB 2: 46.
vatiifulder (-fuller), adj. full af vatten, vatten- 
fylld; vattnig. törka watnfulla sinor LB 3: 47. ib 2: 
12. är han (blodet) watn ful 1er ib 5: 293. Jfr yatllS
fulder.
yatnfynd, f. L. Jfr vatna fynd. 
vatn ganger, m. [Â. Dan. vandgang. Jfr Isl. 
vatngangr] vattengång, den linje på ett fartyg till hvil- 
ken vattnet når då fartyget ligger i vattnet, han (prå­
men) wil wara farnpns tiokt offwan för watn ganghen 
BSII 5: 210 (1507).
yatllisker, adj. [Jfr Sv. dial, vattnisk och À. 
Dan. vaiidisk] om mun: sådan att det vattnas i den 
åt (ngt), kännande åtrå efter (ngt), ath man . . . 
lyster ätha, och mwnnen är vathniskär effther math011 
LB 7: 172.
vatnkar (watkar), n. [Isl. vatnker] 1) vat­
tenkar, kar el. kärl afsedt att innehålla el. fyllas med 
vatten, vnùm watkar BYII 1: 176 (l372). fylto the vatn- 
karin mz vatn Bo 62. jak hawer hanum vnt ... mit 
watnkar SD NS 1: 678 (1407). Bir 3: 430. 2) kar el.
kärl med vatten, hans vatnkar vmkulspiltis KL 210. 
thit vatnkar spiltis ib. — behållare el. cistern med vat­
ten. thin öghon äru som watnkar (piscince) i esebon, 
liällagh siäl sigx hafwa öghon som watnkar thy at hon 
af tliwar mz tarom sinna synda smitta Ber 177. — Jfr 
vatukar.
yatllkälda (-källa), /. [Fdan. vatn k iello] vatten­
källa, kalla, mit wt af karino flöt en vatnkälla Gr
vatnlop 939 vatiiruin
299. en watn kälda wändis til olio Lg 67. the forläto 
tik, o herra gud lifuande vatnkälda MP 1: 274. Jfr
vatns-, yatn-kälda.
vatnlop, n. aflopp för vatten, medh frith wathn- 
lop (decursu aquœ) SD 2: 3.
vatlllös (-löös)j adj. [/$/. vatnlauss] vattenlös, 
vattentorn, the . . . kastadhe han liwandis i brunnin 
watnlüsan MB 1: 231. ST 397. wardh di upas ter vatn 
löös brunder Pa 11. ST 78.
vatlllösa, f. [Jfr hl. vatnleysi] vattenbrist, ther 
hafdlie . . . folkith nödli aff watnlöso MB 1: 407. 
yatnpipa, f vattenröv. Lg 823. 
yatnporter, m. [Mnt. waterporte] vattenport, hulkit 
fornempda steenhus beläghit är wästan mwr nidhon 
for watnportin mit fore SJ 5 (1422).
vatnqvärn (-qvarn), f. L. Jfr yatuqvärn. 
yatnras (-raas VGL ll J 42 i var. vant räs 
ib 42), f. L. Jfr vatns ras.
vatlirum, n. L. 1) vattenrum, iitmed vatten be­
läget jordstyckef jak hafuer sait . . hinrik döringo 
. . . eth watnrwm . . . nordhan andris van ralens 
watnrwm fäm oc xx (25) alna langt oc bret xij (12) 
alna . . . mädh swa forordh at han bygge ok bruca 
vt vp a watnit swa langt som hans granna a badha 
sidhor byggia mogha ok hwat androm borgharom ouer 
gaar som watnrwm hafua at nyttia oc bruca, ther vm 
stande han sijn äuentyr lica enom androm SJ 16-17 
(1432). 2) vattenrum, rum för vattens afledande.
jak magnus muromästare ok min granne laurens mar- 
tinsson hafwum sämyo giorth ... om eth watnrwm 
myllan war stenhus SD NS 2: 846 (1414). — Jfr vatu- 
rum.
yatnrynnil (-el), f. ? aflopp för vatten, rätt att 
leda vatten? graffwen 1111 alna bredha med frya 
wathn rynnel, aff fonda kär in til waarth closther, 
ärom wi behallandis, til waara äwogha nyttho (fos- 
sato quatuor vinarum latiludinis cum aqueductu liber o, 
a dicto lacu vsque ad claustrum nostrum ad vsum 
nostrum perpetuum nobis penitus reseruatis) SD 3: 697 
(sannolikt från förra hälften af liw-talet).
vatnrälllia f. [Jfr Mnt. waterrenne] vattenränna, 
ränna hvarigenom vatten ledes. holofernes . . . fan ena 
källo östir aff stadhen, aff hulke mästa watnet flöt 
jn j stadhen. hennes watn rännor lät han atirtäppa 
oc fördärffwa MB 2: 155. Ber loi. Jfr yaturänna.
vatnsiuker, adj. = vatnsyktogher. hielpa then 
watnsiwka mannin MP 3: 388. ee thes meer een watn 
siwker man han drikker, thes meer thörster honum ib. 
ib 386.
vatnsmidhia (-smedja, -smädja), /. smedja 
el. järnbruk som drifves med vatten. then vatn-smädja 
vij upsath hafve på vara Strängnäs domkirkio vägna 
i torsergia ström Fant <$• Wangstelius, Diss. de Thors- 
hälla 15 (i486), at fonde vatn-smedja skal aldrigh nogon 
tijdh vändas i quärn til någenhanda[!] sädes mälningh, 
utan skal blifva en vatu-smedja ib. Jfr yatllSinidllia.
vatnsot (-soot. -sott LB 7: 245. wantsoth ib 
3: 30), f. [Jsl. vatnsött] vattensot, intercus, watnsoot 
GU 2. een annor af samo systra talino . . . hafdhe 
thrättan manadha lighat i vatnsoot KL 349. en ... 
som hafdhe vatnsoot MP 2: 223. ib 3: 386. then watn- 
sot hafwer thyrster ä thy mer at han drikker mer
Ber 125. han (0: canellabark) är . . . ghod . . . for 
wathnsoth LB 8: 49. ib 3: 30, 7: 9, 38, 245, 246. PM 
lui. Jfr yater-, vatu-sot.
yatnströmber, m. [D. vandstrom] ström, ström­
mande vattenmassa, wäghana rinna aff watnströmom 
Su 119. otallike watn ströma ib 402. han är thän 
lifuandis watnströmen skinande som cristal Hel. mäns 
lefverne 99.
vatnstämma (vatenstemma. watn stemp-
na *. -O LB 2: 70), f. urinstämma (hos häst), fori 
vatenstemmo Hästläkedom i AS 137. LB 2: 70.
vatnsyktogher (-söktogher. wathsyktogh- 
er), adj. [Jfr Mnt. watersuchtich äfvensom D. vat- 
tersottig] vattiisiktig, lidande af vattensot, vexer bwkin 
stoor oppo vatn söktoge LB 7: 245. the människia 
som watnsöktogher är hon haffvvir altiidh en fulan 
anda JP 81. ib 84, 85. i ärin wathsyktoghe, thy ä thäs 
mera i drikken aff wärdzlikom faflfänghom sötma thäs 
mera törster idher Su 91. Jfr yatusyktogher.
vatntiippa (watn täpa: -taper VML il B 
ind. 22 i var. watn tappa: -tappur ib), f. L. 
Jfr vatutiippa.
vatn virke, n. MELL Kg 24 i var. Jfr vatu- 
virke.
vatnvägher, m. L. Jfr vatuväglier. 
vatnvärk, n. L. vattenverk, hwaar sum taker mädh 
walldz werkum af them i handum hawer . . . vatn 
eller vatnwerk SD 4: 466 (1335, nyare afskr.). Jfr
ojjolvatnvärk samt vatnsviirk, vatnvärke, vatu- 
värke.
vatnvärke, n. och m. (KrLL Kg 28 i var.), L. 
vattenverk, vatn ok vathnuerke DD 3: 210 (1481). Jfr
adhel-, o^ol-vatnvärke samt vatuvärke, vatu-, 
vatns-värk.
vatnämbar, n. ämbar med vatten, slåås 10 watn 
ämbar på honom SO 297. Jfr vatllS ämbar. 
vatter, m. L. 
vatter, se vanter.
vatudrumber (wattu-. pl. -ar), m. vattenbi,
drönar e. h vij bijta bij wattu dr umbar i hiäl MD 425.
vatlldrupi (-dropi), m. vattendroppe, rike fradz- 
saren brinnande j heluitis lugha fik ey en vatudropa 
til sina tungo swala MP 1: 95. ib 20. Jfr vatu-, 
vatns-drupi. 
vatugarber, m. L.
vatukar (-kaar), n. [/SV. dial. Vöttukar] 1)
vattenkar; kar el. kärl afsedt att innehålla el. fyllas 
med vatten, lego . . . successori meo . . . 1 watukar 
SD 3: 673 (1325, gammal afskr.). 2) kar el. kärl 
med vatten, badha i eth kalt watukaar Lg 3: 345. —
Jfr yatnkar.
vatukälda (-källa),/. [<Sb. dial, vatukeldo, vöttu- 
käll] vattenkälla, källa, swa som hiortin girnas til 
vatu källona Bo 113. ledhe them til äuärdelikx lifs 
vatukäldo MP l: 225. Jfr vatn-, vatns-kälda.
vatuqvärn (wattuquarnn KrLL B 37: pr. i 
var.), f. UplL V 22: 2 i var. MELL B 28: 5 i var. 
KrLL B 37: pr. i var. Jfr yatnqvärn.
vaturum, n. = vatnrum 2? andris gulsmidh . . 
loth hustru tala gerdh ... up eth kalgardzrum ligg- 
iande upa norra malm som man gar til sancti jacob 
nidhan gatuna näst nidhan inge bältara tompt ok
vaturänna 940 vaxa
östan gcrd zodde tompt hulkin (for hulkit) son) bredh 
(för bret) är uppe widh inge beitara tompt tolff (12) 
alna ok nidhärst widh watnit tre aina ok thiughu 
(23) ... längden är fran inge bältara oc nidher til 
siön thre alna ok siwtighi (73) ok thär til waturum 
swa myket thär til hörir SJ 80 (1438).
vaturänna, /. = vatnränna. konwngx pfild wät 
i wathu rännorn Ber 101.
vatnsmidhia (vatu-, vattu-, -smedja),/. = 
vatnsmidhia. at then samma vattu-sinedja skulle 
honum vara bygd tili meen Fant 4- Wangstelius, l)iss. 
de Thorshälla 15 (i486), bruka förrskrifna vatu-smedja 
sigh till gagn ib. ib 16.
vatusot (-sooth LB 2: 9. ack. sing, med art. 
-sottena ib 7: 133), f. [Sv. dial, vatusot] = vatu- 
SOt. en . . . som hafde vatusot MP 1: 305. then som 
vatusot hauir, hauir illa luktandhe anda ib 308. fore 
watusot oc sullen been LB 1: 97. thz (frö af persilja) 
doger fför wathwsoth ib 2: 35. tz (0: brenth wiin) 
fordriffwer vatusottena ib 7: 133. ib 2: 9, 7: 246, 8: 43. 
PM lui. Jfr vatersot.
vatusyktogher (-söctoger. -syptogher. /. 
-syftik MP 4: 216, 217 (på två st.)), adj. = yatll- 
Syktogher. thän watusyktoga mannen MP 4: 214. 
them thär watusyptogher är ib. en watusyftik män- 
niskia ib 216, 217. varder han visselica vatusyktogh 
LB 7: 175. brynner ten vatusyctoga inwertis aff myk- 
lom hiita ib 246. bota ten vatusöctoga ib 247.
vatutäppa (uattu-, watutäpa: -ur VML 11 
B indi 22), f. L. fördämning, damm. de quibusdam 
uattutæppom . . . illegittime edificatis SD 3: 649 (1324, 
gammal af skr.), predictas . . . uattu tieppor omnes . . . 
coniurauerunt finaliter deponendas ib. cdificia aque 
dicta vathutæppo ib 650 (1324, gammal nfskr.). ib 5: 
49 (1341, af skr.). Jfr Vatlltäppa.
vatuvirke, n. MELL Kg 24 i var. Jfr vatn- 
virke.
vatuvägher (-wager), m. [Jfr Sv. dial, vatu- 
väg] L. ('IlelsL V 2 i var.) väg till vatten, om en 
gamel vatu väg BtFH 1: 154 (1507). dömdes lauris 
perssou nemis sin watu wag ffri och igen aff oleff 
nilisson ib 158 (1507). ib 162 (l50S). Jfr vatnvägher.
vatuvärke (wattw werckee), ». och m. (KrLL 
Kg 28) L. = vatnvärke. alfhända the sigh och 
synom arffuom ffor:da ström och ägodelar och tilegna 
ffor:da poder japsson och hans arffwa mz strömen skoga 
skiwl wattn wattw werckee DD 3: 217 (1483).
VatUÖSter? m.? vattenösning, utösande af vatten 
(ur grufva), vattenuppfordring, haffuer jach befalt min 
fogitte, att han med the sex om al rympning och 
vatwööst, hwat grwffue behoff görs, skal tylsee tyl 
almennelig nytta B SII 5: 513 (1512, nyare afskr.).
vax, n. [hl. vax] L. vax. vax bära bii ok göra 
vtan sinna natura bland ok spial Bu 11. iam skyt 
som vax brindar i elde ib 189. stenen veks for benom 
som vaks for insighle ib 166. komo mang bij thit . . . 
ok bygdlio ther vp aff renasto taromän aff thera waxe 
et cappal KL 11. ens lambs liknilse aff wax innelykt 
i silfwe ib 39. Bir 1: 257. kronulyus . . . y wer oss 
lata gyorä af prym lifspundom vax SD 6: 5fi3 (1346). 
the beredhninggin, som han gaff for the goozen, lioon 
war hwatzske minna aller meer än fyra skippund oc
ällöfwa liispund vax ib NS 1: 639 (1407). wi . . . haf- 
uom salt . . . abotanum oc conuentinne i nydal warn 
gardh, som kallas hyltna . . . fore thrätighi marker 
redho päninga oc eet pund wax ib 3: 281 (1417). böthe 
ena mark wax SO 4.
vaxa (KL 250; Bo 16; Pa 5. waxa VML II A 
19: pr.; Ber 97, 113 (Jfr 299); MB 2: 122; Su 263; 
vthwaxa «ST205. waxä VGL IV 15:15. waghxä: 
wppwaghxä SD 4: 467 (1335, nyare afskr.). uaxa : 
tiluaxa Bo 88; opuaxa Bir 2: 37. vaxaa ib 270. 
waxsa: wpwaxsa ib 4: 6. växa. lires, wax VGL 
1 Br t i var.; VplL M 24: 3 i var. uax MELL piuv 
27 i var. wäX VplL M 24: 3 i var. vägZS VGL I 
Br 1. vaxir GO 744. uaxir SML M 5: pr. i var.; 
MELL piuv 27 i var. waxir: ii geen waxir GO 
1069. waxör IlelsL Praf. vaxe MELL piuv 27 i var. ; 
Bu 508. växer MP 1: 237. waxer KrLL Tiuv 28; 
Al 557, 1825; Lg 927; Bir 1: 132; MB 1: 198, 388, 499; 
RK 1: (Albr) s. 207. wäxser Lg 3: 301. wäxär 
IlelsL J 3. växir: vp växir Bir l: 143. waxir 
VplL M 24: 3; SML Mb: pr.; GO 740; RK 1: (Albr) 
s. 207 (på två st.), 208. vexer MP l: 55 (på två st.); 
LB 2: 62, 7: 265, 273. wexer ib 2: 54. wexir MELL 
piuv 27 i var.; ST 132. växe Bu 10; GO 173 (på två 
st.). Wäxe GO 678; Ber 97. vexe MELL piuv 27; 
KrLL Tiuv 28. woxir Bir 4: 165. WOXÖr HelsL. Praf. 
i var. impf, vaxte Bu 10, 30, 144, 169, 417, 499; 
Bil 211, 726; KL 142; MD 445; til vaxte MP 2: 42; 
vp vaxte Bu 533. waxte Bil 115, 299; ST 3; Al 
787. vaxste Pa 20. växte Bu 7, 30; KL 188; MP 
1: 51; Iv 4377 ; Lg 67; Ansg 177. wäxte MB 1: 175; 
Lg 3: 706. RK 3: 2096, 2944; Al 8535. växste Bu 402 ; 
Bir 3: 47, 177. wäxste KL 59, 66; Bir 1: 175; MB 
l: 271. uäxste: vpuäxste Bir l: 176. vexte MD 
317. wexte Al 285. wexste RK 3: (sista forts.) 5914. 
woxte Di 21. pl. waxto SD 5: 374 (1344, nyare af­
skr.). wäxto MB 1: 166; Al 5273. uäxsto: op- 
Uäxsto Bir 3: 232; vpuäxsto ib 1: 176; KL 82. 
Wäghxtu SD 4: 464 (1335, nyare afskr.). part. prêt. 
vaxin: -it Bit 238. waxin VML 11M 22: pr. ivar. 
uaxin SML M 4: pr. i var. vaxsin Bir 3: 121. 
vaxen Su 384. vaxin Bo 30; -ith Fl sn. waxin 
SML M 4: pr.; VML 11 M 22: pr.; opwäxin MB 1: 83. 
växen Bu 5. woxen Di 1, 7,13, 30, 6i, 129. wäxter 
Lg 3: 339; -te Lg 82. wäxster: Op WäXSt Al 9046. 
uäxster: opuäxste Bir 2: 104), v. f/sf. vaxa] L. 
1) växa, tillväxa (i längd el. höjd), utvecklas, om or­
ganism el. del af organism, närmast med afseende på 
växter, men äfven i fråga om mennislcor och djur. 
at träit idkelica växer til thäs thz är ful växit MP 
1: 237. göta drotnug som vtländes kallas longobardi. 
fiy at pe läto skiäg växa som ryzom Bu 56. tha vexer 
blodh och taker ath ökias j mantz liff LB 2: 62. nw 
wäxer smaswennin oc wardher mykin wedheman MB 
1: 198. ä wäxä wälliuga barn tho at the watn drikka 
GO 129. — växa, genom växande öfvergå till. med 
prep. i. en sten är j dactili frvct yra han sätz ok 
plantas ,j feta iordh tha fetmar han ... ok wäxer j 
stort trä Bir 1: 132. — stiga, höja sig. växte oliona 
wäzska swa höght oc öktis at oiian flöt allan thän 
daghin nidher i tyberim flodh Lg 67. — i allmän­
nare användning : växa, tillväxa, tilltaga, ökas (i om-
Taxa 941 Taxa
fattning, antal, styrka o. s. v.). vaxte crisna manna 
taal KL 142. tber skal iak läta wäxa thina släkt MB 
1: 254. pätta lius vaxte sua ... at ängen synd måtto 
fa noquara mact mäp hänne hiarta Bu 10. dygdhena 
waxa lönlika gömda Ber 113 (jfr 299). huru mykit 
thin vilia vexer swa vexer thin forskullan MP 1: 55. 
scalt thu växa j godhom gerningom ib 237. eptir ty 
som aldrin honum växte ib 51. honom tok vmsidhe 
vaxa höghfärdh KL 250. hanom växte vm sif>e smam 
oc smam läti oc glömska ib 188. honum wäxer sorgh 
ok stoor angist Al 1827. naar mi k växe godz tha växe 
mik moodh GO 173. waara forfädhra gudh, han signe 
thässa smaswena ... oc giwi them wäxa i mykin 
mogha MB 1: 259. — alltmer utvecklas (till ngt), un­
der sin utveckling alltmer komma (till ngt) el. hän- 
gifva sig (ät ngt), the siuko skulo thrifwas oc vaxsa 
(crescent) til helbrygdho Bir 2: 270. han växste (cre- 
vit) aff sinom fözslo tima til diäfwlsins gerninga ib 
3: 47. nar han wexir til höghfärdh oc ondzko ST 132. 
— (alltmer) blifva, (efter hand) blifva. med adj. (el. 
adv.) i komp. pilten wäxste större KL 59. sidhan vaxte 
han märare en för allom landum Bil 726. monde tha 
ysaac wäxa blidhare MB 1: 214. wäxer hvdher blästin 
längre (si prolixior atque concisus clangor increpuerit) 
ib 388. vaxte fast hänna v frägh mer än hänna skuld 
var Bu 30. (solinna lius) som växe ä liusare fra dagli- 
nigene ok tel mipan dagh ib 10. växte han ä meer oc 
meer gudhleken oc hälagher Ansg 177. — opersonl. tliz 
wäxte meer och werre RK 3: 2944. — med adj. i pos. 
vaxte bialken sua langar, at han var fulämna ok än iui 
Bu 417. sma suennen vaxte sua pungar vm sipe. at bölia 
qualde han (d. v. s. bäraren) ib 499. Bil 299. vexer 
bwkin stoor oppo vatn söktoge LB 7: 245. pa vaxte 
mön diärf Bu 144. sidhan menneno wäxto marghe oc 
qwindith i wärldinne, tha wäxte wärldin syndogh 
MB 1: 166. stadhin wäxte mykin oc högher ib 175. 
sidhan han wäxste gamal ib 271. PK 221. läriungan 
wäxer förtredtliken och olydoger mot sinom huszbouda 
TS 26. the frwan wexte mykith thung Al 285. alexan- 
der wäxer stark ok stoor ib 557. the godha drötning 
wäxte gladh ib 8535. ib 787, 1825, 2450, 5273, 8605, 10055. 
naten vaxte myrk Bu 169. thz första daghin växte 
liws Iv 4377. vaxte swa stora ok (ohy)rlica thässa 
lanz synder at jac gat ey längir vmburit guz van- 
hedher Bil 211. — med ett af adj. bestämdt subst- 
mik thykker han wäxer en konung riik Al 1837. 2)
växa, gro; genom växande uppkomma el. blifva till, 
uppstå, alstras, om organism, blomstris iordhen mz 
grönt gräs, oc sädhe oc frwktsamom träem äpter sit 
kyn mz natwrlike sädhe, swa at et maghe plantas, 
oc wäxa aff andro MB 1: 156. klint wäxir opta äpte 
hwete sädh GO 740. odhyrth vaxir yffrith (pullulât 
herba satis que nil habet vtilitatis) ib 744, thz bästa 
viin man for them bär, thz ij landith växith är Fl 
871. thre äple kärna the som i paradiis waro wäxte Lg 
92. thässin hinnan som är vaxsin owir (superducta) 
manga manna vndirstandilsa öghon Bir 3: I2i. ä wäxe 
rakka tan män gamal hundir bithir been GO 678. offta 
vexer böld j arszen LB 7: 265. — framväxa, uppväxa. 
aff hans släkt wäxte een blomstrande spruti aS'7’205. — 
i allmännare användning : uppstå, uppkomma, aff thy 
wäxste sidhwänia j klostrum at läsa the sal mana til
guz modhors hedhir KL 66. läti oc fafänga tingha 
skodhan, aff hwilkom waxa cellana ledha oc ytra 
thinganna fafängh wmsorgh Su 263. wäxte ther aff 
eeth storth rnordh RK 3: 2096. ib (sista forts.) 5914. 
växste starkir stormbir Bir 3: 177. wäxte (oriretur) 
dighirt bang ok wadhelikit mällan pauan ok biscopiu 
ok thera klärk(a) Bil 115. ST 3. —• (?) hon (o.- colera 
nigra) wäxir taa LB 3: 37. 3) växa, vegetera,
lefva ett vegetativt lif. all wexande thing (vegetabi- 
lia) som nidhertrykt oc forsoffat haffua warit aff 
winthersins köld oc harda froste tilböria tha grönskas 
Su 200. — växa, vara för handen, fnnas. om växt, 
äfven i allmännare mening om naturprodukt, oppa 
the änginno ther växste alla handa blomsther oc yrtir 
Pa 20. badlie trä ok barkir som vaxa i thy rikeno 
ib 5. pors, som myklo höghre wäxer i iorsala lande, 
än i hallande MB 1: 499. ther (i den väna lunden, 
d. v. s. Sverige) wäxer i swa margh godh frwkt 
RK 1: (Albr) s. 207. ther wäxir i the owirmärkis 
kryde som wäl smakar i bikar oc gryte ib. ther 
wäxir i the ädhla paradiise korn ib. ther wäxir i 
ädhle dyre stena ib 208. tak the yrth som wexer 
j hvvethe aker mz bloth blomsther ok rötli ffrö LB 
2: 54. hon (o: gökx yrt) vexer aiment oppo ängyar 
ib 7: 273. Bir 4: 165. Lg 3: 301. — part. prêt, yaxin, 
1) vuxen, fullvuxen, maria prigia ara gamalt barn gik 
ensamen som växen vare Bu 5. the . . . cristnadho 
. . . siäxtighi thusandh vaxit folk. wtan barn Bil 238. 
'tha han giordhis växin oc vardh tiughu ara älla fäm 
ara oc tiughu Bo 30. I)i 30. — i växt framskriden. 
nar hon giordhes bätir vaxen (aliquantnlum crevis- 
set) Su 384. 2) växt, vuxen, som har (så eller så)
beskaffad växt. han war woxen som jette Di 1. han 
war mannelige woxen ib 7. han war starkelighe woxen 
ib 13. ib 61. han war degeliga woxen ib 129. — ref. 
Taxas] växa, tillväxa, ökas. i tessom manade tha 
wäxis (troligen för wäxir) allir blodir LB 3: 37. — 
Taxa i gen, växa åler. begynnade nw hans haar 
ällir lokka waxa j gän (renasci) MB 2: 122. Jfr i 
gen Taxa. — Taxa iyir, växa of ver. part. prêt, 
öfvervuxen. han . . . war wäxter ower mz haar Lg 
3: 339. Jfr iyir yaxa. — yaxa nidhir, växa 
nedåt, swa som andhra yrther wexa wp swa wexer 
hon (pepparroten) nidher j jordhena LB 2: 37. ib 7: 
141. — yaxa til, växa till, tillväxa, tilltaga, gå 
framåt (i styrka, makt o. s. v.). Vienna vaxte dag- 
lige til mz växt oc skönheet lica MD 445. tha wäxte 
mera til iomfrudomen än framväxte Lg 3: 488. — 
opersonl. med dat. honum wäxer til ok mik faller fra 
Al 1849. — Jfr tilyaxa. — yaxa up, 1) upp­
växa; tillväxa, växa, blifva stor. (han) vexte op oc vart 
mectiger man MD 317. Di 21. var . . . Ii tin mz litlom. 
ok swa skalt thu vaxa til lika vp mz honom (sis . . . 
cum parvulo parvula, et cum grandescente grandescas) 
Bo 16. — växa upp, tillväxa, palmträ wäxe storlika 
wp i högdhinne Ber 97. — bil dl. wtwalde män waxa 
wp i högdhinne Ber 97 (jfr 209). — växa upp, höja 
sig, resa sig. dalin wäxste vp (excrevit) mz sino 
blomstre owir 4hessin fäm bärgliin Bir 1: 175. 2)
uppväxa, uppspira, pa växte vanast lilla up af hans 
graf Bu 7. — uppstå, uppkomma, wäghxtu wpp 
marghähandä sidhwänniur SD 4: 464 (1335, nyare af skr.).
vaxbiläte 942 vertag1 h ar
wäxte opp etli stort bläsandbe wädlier oc storm Lg 
3: 706. 3) växa uppåt. LB 2: 37, 7: 141 (se ofvan
under yaxa nidherj. — Jfr upvaxa. — Jfr fran-, 
sam an-, ut-vaxa samt ful-, siälf-yaxin.
vaxbiläte (wax beläte), n. vaxbild. Lg 3: 724.
vaxdrnpi, m. vaxdroppe. aff klenasto wax drupum 
KL 11.
yaxkar, n. vaxlcärl. giordho the i egiptolande sin­
om affgudh et waxkar MB 1: 174.
vaxlamb, n. vaxlam, af vax förfärdigadt lamm. 
KL 40.
vaxlius (-lyus)j n. [Zs/. vaxljds] vaxljus, eet 
stort vaxlyus SD 5: 564 (1346). mz vax liusom oc 
lampom Gr 317. hon plägadhe ... vm freadhagana 
ath läta drypa af waxliusom brännande dropa owir 
sit köt VKR XIV. the begängilse skwlu hallas meth 
. . . brinnande waxlyws SD NS 3: 550 (1420). rum med 
högom jernpinnom för storom vaxliusom kring om alt 
altaret T K 269. MB 1: 62. Ansg 255. TK 275.
Yaxstapill, m. [À. Dan. voxstabel. Jfr Ä. Nht. 
wachsstapel samt Mnt. wessen stapel, stapel van wasse] 
vaxstapel, begofvade modher abbatissa alla the andra 
biscoperna och doctores och mästara med skot och 
väghbulla och vaxstapla TK 275.
vaxter (vaxt (ack.) Bu 204; avaxt VGL J A 
16: 2. waxter: awaxt MB l: 209, 339; aarswaxt 
Su 425. växter), m. [7s7 vöxtr] 1) växt, växande. 
war herra skapadhe . . . liwandis thing, oc tho först 
the som hawa swa litith liiff oc lönlikt, at the rôræ
sik ey aff stadh, vtan mz wäxt swa som gräs oc trä
MB 1: 74. meere fägriudh ... än nakor aldra luste-
likasta somar kan giffua . . . allo thy j iordherike
wäxir j theras grönsko oc lustelikom wägxt oc blom- 
strom Su 289. 2) växt, årsväxt, gröda, wardh swa
mykin wäxter alzskona korns MB 1: 239. 3) växt,
växtorganism. jordhena mz malm oc stenom oc sinom 
växstom Bir 4: 127. 4) växt, sjuklig utväxt, en
. . . piltir . . . hafdhe en växst owir sit ögha KL 348. 
for flenen, rylen, vexthen LB 7: 14. formanar iak tich, 
then leedho fleen, wäxt, styng, haldh ryll wärk oc we 
ib. jach manar t-iik fleen ryyl, wexth, eller huad tw 
är ib 19. ib 20, 21. fore växten ib 10: 8. fore växt­
enom ib. läg thz vidh wäxtin ib. 6) växt, form 
som utvecklats under växande, skapnad, gestalt, guz 
moper . . . gar vt tel hans ii hans husfru ham bape 
a växt ok kläpom lik ok talan ok allom latom (in 
liabitu et qualitate per omnia similis) Bu 19; jfr 6. 
han hauar . . . röstan vaxt ib 204. hans växstir (sta- 
iura) var rättir Bir 2: 135. 6) växt, storlek, j
sino tiughonda aare var han fulkompnin j växt (ma- 
gnitudine) ok j styrk sua som thäs timans midh- 
langhämän Bir 2: 135. en gamal karll. högher at 
wäxte Bil 281. thz folk . . . hawer höghan wäxt MB 
1: 401. syntis thera växte (för växter?^ mera vara 
(synduz Jtau meiri vexti) än ann ar barn aff thera aar 
Fl 116. Vienna vaxte daglige til mz växt oc skön- 
heet lica MD 445; jfr 5. — Jfr a-, ar-, ars-, 
frukt-, gräs-, iordli-, up-vaxter (-växter).
ve (vee. wee), interj. [Mnt. we. Jfr Lat. væ 
samt hl. væ, vci] ve! ack! han . . . ändadhe hwart 
opit mz ve ve Bil 312. han . . . ropadhe . . . sigh- 
iande ve ve KL 43. han sagdhe sik hawa höört grö te­
lika röst. hwilkin altidh sagdhe ve oc ve ib 275. 
the . . . skulu sighia sik ve Bir 1: 5. hau öpte sik 
ve at hon sculde ok darap varpa Bu 495. — med 
dat. (el. ack.), vee mik oslom (væ mihi) Bo 124. Su 
16, 41, 406. ve mik. hwart skal iak nu vända mik ib 
407. vee hedninghom stridande mothe myno folke MB 
2: 174. we we we byggiandom paa iordhene ib 346. 
ve iordhinne oc haffweno ib 352. vee them bädröffuade 
fane RK 1: (sfgn) s. 180. ve mik ofwer alt ve Su 
407. vo tholikom at the waro nakan tima föddhe Bir 
1: 171. wee mik liffua arma man RK 3: 887. — i för­
bindelse med ett för eg. 0. 0 wee mik Lg 661. Su 407. 
— Jfr vi, avi, ovi.
ve (wee. Wä MD 70 (i rim med sää, se)), n. [Mnt. 
wé. Jfr Isl. ve, væ, vei] L. 1) ve, verop ; tid med 
afs. på hvilken ett verop gäller, eth ve är förlidhit oc 
see än komma thu we ther äptber MB 2: 347. ib 350. 
2) klagan, the vnga frua florie kärdhe sik mz iämer- 
likt ve Fr 2390. swa omwändis . . . orghalekir j we oc 
veningx wisor (in lamentum) MB 2: 247. 3) olyckaf
för derf elände, tha wi thänkiom a idhart we Al 7307. 
är them we (væ eis) at tho wordho nakon tima preste 
Bir 1: 170. ve är os vm vi viliom honom fölghia Bo 
96. we är thöm orät dich ta ok städia KS 67 (165, 73). 
mango hundha bryta dör ve är honum thär inne wardh- 
ir takin GO 41. grytan lastadho kätilin we är thik 
Xstackars du) tha swart thu äst ib 1008. we är könne 
than dagh hon bisar fore spiwth stangh ib 1017. ve 
ward honom at han thz tenkte RK 1: 573. ve wardlio 
ondo ögho (för -a) GO 1023. ve mik ofwer alt ve Su
407. — ondt, lidande, pina, smärta, qval. jach forman- 
ar tik. then lede fleen, we oc wärk LB 7: 15. jach 
formanar tik then ledha flen. wärk och wee ib. ib 14, 
16, 17, 18. hon (Eva) skulle wardha mz we oc ysäld 
modher alla liwande manna MB 1: 162. han hafdhe 
we i liwar sin lidli Al 10112. mit hiärta hafwer we.oc 
mykin qwala ib 10076. i we oc sorgh mondo the thra 
ib 10560. hafwer iak nu sorgh ok ve ok quidho Su
408. dömas ... til äuerdhelikit vo (vee sempiternum) 
Bir 2: 92. skal han i heluite boo ok haffua ewynne- 
lika wee RK 1: 3772. hiälp oss aff willo oc heluitis 
wä thin son giff oss mz gläde sää MD 70. tha han 
fik the jomffru see tha wardh honom om sith hierta 
we ib (S) 299. aff älskog war hans we ib. alt pät 
ve hon gör mik Bu 19. thz gör os allom saman wee 
Iv 106. RK 1: 3654. ride the ... bade aff nycopung 
vten v/e ib 2: 6431. the skulu känna ve j thesse wärld 
ok ve for vtan ända Bir 1: 200. tha skal them wara 
ve j siäl ok likarna ib 199. ä är wamb ve som for (trol. 
felaktigt för söt) war mwnne GO 674; jfr Kock, Me- 
deltidsordspråk 2: 298 f., Ark. f. Nord. Fil. 2: 103. — 
ångest, förtviflan. the striddo sidhan rät aff we Al 
5371. honom är j hiärtat we Fl 586. — Jfr lliärta 
ye samt va.
vedaghar (wee-), m. pl. [Mnt. wédage] lidandes- 
dagar; lidande, vedermöda, böriadhes henna twangh 
oc wee dagha taka lisa Lg 3: 421. viliom wy ey . . . 
kunnogha marskenom wara wedagha RK 1: 1686. seen 
wppa mina ysäld, min wärk oc mina weedagha Su 242. 
ib 245. LfK 228. bedher jak tik ... at thu lös mik 
wtaff diäffwlsens wedagha (det lidande som tillfogas 
mig af djäfvulen) Sv. böner 408.
vpdh 943 vel
ved h, se yij).
yefa (weyda Di 176, 228 (på två st.). près, we]?- 
er IlelsL V 8: 2. impf, vedde Bu 206: Iv 2114. 
wedhadhe Lg 3: 286. pl. vedom Bir 3: 97. part, 
prêt. 71. vedeth Di 229. väydat ib (på två St.)), v. 
[7s/. veiâa. Jfr Mut. weiden] L. jaga, söka fälla; 
fälla, han . . . vedde diwr a the mark lv 2114. at rida 
i skog oe weda diwr Di 74. ib 106, 176, 228 (på tre 
st.), 281. alleu dagh haffua wi vedeth (œlit) en galth 
ok kwnnom lionum napth alle iiii fanga en nw haffuer 
jack ensamber väydat bodhe biörn ok diäfell (hœfi ek 
væitt œinsama7i œinn bioi'n eda œinn visund) som vär- 
sthe äro aff aile dyvr ib 229. — söka fånga) söka 
snäija. han (djäfvulen) lede Christum tel ökna at 
fasta ok fresta, ok vedde han som fughalare fugel Bu 
206. — vara på jagt efter, söka bemäktiga sig. thin 
ängil oc jak fölgdhom thässe siäline ... ok vi badhe 
vi bärsadhom oc vedom hona (venabamur earn) swa 
som vedhoman Bir 3: 97. — jaga, vara på jagt (ef- 
ter), söka få tag (i), med prep. äptir. amalberga, äpther 
huilka han wedhadhe Lg 3: 286. — abs. jaga. thänkir 
han at fara i skogh oc vedlia Gr 289. sighiandis sik 
wilia wtfara at wedha, ällar fara i iakt ällar äpther 
willebradh Lg 3: 286. — jaga (med så el. så beskaf­
fad framgång)y hafva (så el. så beskaffad) jagtlycka. 
visth halfuer tu vel väydat Di 229.
yedhe (weydhe), f.f [7s/. veidr, veidi] jagt, esau 
. . . foor mykith a weydhe MB 1: 208.
yedhe (väyde), n. [Mnt. weide] innanmäte el. in- 
elf vor af fäldt villebråd, skora the swinith op ok 
goffua hundana ok goffua them väydith Di 229.
yedheliuiider (weda-. wed-), m. [isl. veidi- 
hundr] L. jagthund. bad osanttrix konung athan matta 
se flera lekii aff ysungs biorn oc wilde sia sinä weda 
hunda (Cod. B wedhunde 326.) till hanum Di 108.
yedheliker (weydhe-), adj. [Mnt. weidelik. Jfr 
Isl. veidiligr] ståtlig, präktig, et weydhelikt örs MD 
191.
Yedhemail (vedho- Bir 3: 97), m. [Isl. veiffimadr] 
jägare, nar thz (djuret) ältis af wedhe mannomen 
Bir 1: 200. skal vedhemannin koma mz hundomen ib 
360. vedkemanna snara Su 390. lanz her ran j thy lande 
sände sina vedhe män j skogh iipte diwrom Bil 899. 
ib 904. Gr 289. Bir 2: 222, 3: 97, 334, 336. LfK 200. 
nw wäxer smaswennin oc wardher mykin wedheman 
mz bugha MB 1: 198. ib (Cod. B) 547. 
yej>emäz, n. ? L. 
ved her-, se viper-.
yedheskaper, m. [7s/. veidiskapr] jagt, at idhka 
wedheskap af willo diurum ok fughlum KS 42 (108, 45).
vedhespil, n. [Mnt. weidespil] jagt, margha nat 
hafuer iak lighat här swa lang a vedhespil ok äwin- 
tyr Fr 871. iak hafuer idhart vedhespil manga sinna 
spilt ib 873.
vepevärk (weydhe- Al 5541, 5563), n. [Mnt. 
weidework] L. jagt, aff weydhe wärk födhom wi os 
Al 5563. ib 5541. änkte wedliewärk wiliom wi leta 
ib 6084.
vefta (vepta. -ar, -adhe), v. [Ar. veifta] vifta, 
svänga, en ridhande väpnare . . . wefftade mz sith 
glaffwin (kastarn vibrans) MB 2: 312. — yefta lllll- 
krillg', svänga omkring, göra svängande rörelser, swa
opta som hon (näml. kon) vepta vm kring mz romp- 
one Bir 3: 137.
veglllegaril, n.f weglegarn BtFIl 1: 316 (1413, 
Johan Btires utdrag).
veglira (-ar, -adhe), v. [Mnt. wegeren, weigeren] 
vägra, förvägra, neka. thz skal henne ängin weghra 
Al 10248. hoszbonden weghrar swenenom syna lön SO 
148. huilkit ekke wegredis rytzer hedninger eller andre 
vtlenske men IISU 18: 120 (1497). Jfr be-, for- 
veghra.
yeke (veeke: -en Bu 11), m. [Mnt. weke, weike] 
veke. Bu 11. olianna fitme forma eygh brinna, för än 
wekin tilsätz Bir 4: (Dikt) 222. hulkit som vndirstars 
vm wekan ib.
vekeliker (n. -likit Bir l: 62), adj. [Isl. veik- 
ligr] mjuk. nakat thz som hult ware älla wekelikit j 
frödhenom Bir 1: 62.
veker (weeker. n. vekt. veeght KL 308), adj.
[/s/. veikr] 1) som gifver efter, böjlig, mjuk; vek. 
veeght wax KL 308. wi sändom thik en bal badhe 
blötan ok wekan Al 1220. liwar en rö war . . . hardh 
som trä oc ekke week ib 8748. sinonar (på ett nyfödt 
bai'n) äre alle weke oc wanstarke at styra likamen 
MB 1: 120. — veka livit, veka lifvet, sidoi'na af bu­
ken ända till refbenen. hustrun . . grep sins bonda 
kniff ok stak sik ginstan gönom weka liwit KL 90. 
then säkken bindis stadhelika mith wm weka liffwith 
PM 13. the aadronar som ärw nydan nafflan, i weka- 
liiffwit LB 7: 78. ib 80. Jfr togh han een staka . . . oc 
satte annan ändan j iordhena oc then andra moth sith 
weka liiff ST 357. — 7njuk, lös} ej fast. grwnden är 
diwper lös ok weker swa ath thcr kan engthe vppa 
mwras FII 2: 129 (1441). 2) löskokt. wek ägh LB
1: 96. 3) lös. om mage el. lif. rosa drokken mz
vin . . . binder löst liff oc ofmykyth hart gör hon 
wekth LB 5: 80. ib 81. 4) svag. handen war week
Al 2820. the (Darii krigsmän) ära weke ib 2405. mz 
we ko folk ib 4282. mz enoin barba ra week ib 4399. 
sigord swen haffde skikkat mot amlunge then wekaste 
konungs sön Di 152. Jfr of veker. 5) vek, vek- 
sintj veklijäiHad, blödig, hörandhes thiänarana wara 
mykyt dulska oc weka Lg 3: 273.
vekia (veeka Lg 3: 555. près. -ir. impf. -te. 
weekte: -es RK 3: 849. part. prêt. -ter. n. weekt 
Al 5422), v. [/s/, veikja] 1) göra vek, göra mjuk, 
uppmjuka, take pillulas warlika mz bränth win wektha 
PM xxxviii. — göra vek, uppmjuka, böja, beveka. 
adamas är mins hiärta mop ii guz pianist hart ok 
pört: iak gitar pät eigh vekt älla styrt Bu 72. hiärta 
. . . ther ey vekis älla böghis til swa stora ödh- 
miukt Bo 174. ey kunde thz hans hierta wekia ST 
58. Lg 586. blicka eller veeka hennes harda hiertä ib 
3: 555. RK 3: 849. — böja, få bukt med, betvinga. 
(diäfwls list) wek ok wektis som wax fi ri kors tekne 
Bil 446. han stridde mz them länge ok fast han gat 
tho weekt thera hast Al 5422. — Jfr beveka. 2) 
lösa, verka lösande på. söth äple stekth the lena och 
vekya liiff with LB 7: 80.
vekna, v. [Jfr K. veikna och Isl. vikna] vekna, 
mjukna, bögynnadhe i samme stwndh hans armber 
wekna oc bögholikin wardha Lg 3: 281. 
y el, se väl.
vela 944 veta
vela? (veela), v. behandla med velef thz (såret) 
torf man inthe annarledhis smöria heller veela LB 2: 
71. (Möjligen bör ordet föras till VÜla.J 
vela, se väla.
vele, m. [/). viele. Jfr Spegel Gl. 566; Ihre Gl. 2: 
1093; Rietz s. 270 under hvel] vele, vel. fore affmykin 
näsablodh seal man taka hwit rökilse oc aloe oc huita 
aff äggit oc stöta thz til saman oc göra en wela aff 
harahaar oc stoppe thz op j näsana LB 1: 97. ib 3: 165. 
velnas, se vilnas. 
velys, se välis.
vemska, f. pypra . . . smelther onda vemsko (för 
vätsko el. vetsko?^ oc driffwer henne wth LB 7: 59.
ven, se vin.
vena (-ar, -a])e), v. [7s/. veina] jämra sig öfver, 
klaga öfver. diäfwlin . . . foor venando bort at han 
var vunnin som thenkte annan liaua vunnit Bil 213. 
— Vena sik, jämra sig, klaga, han venape sik ok 
öpto sik haua mist sina höghro hand Bu 525. ib 519. 
han wenadhe sik vsal j vädhreno j diäfla klom Bil 
749. han . . . venadhe sik mz iämerlik lata Fl 376. 
han . . . wenadhe sarlika siälffwan sik MD 95. thenk 
hwru tha the moder reine segh mondhe for hans pine 
wene ib 72. — jämra sig för, klaga öfver. med sats 
inledd af at. thz är mesth jek megh nw wenä ath 
thu son söthe dör sa eno MD 73. — med part. prêt, 
ack. dyoclecianus . . . venape sik wnnen af enom 
suene Bu 526. deeianus . . . venadhe sik wnnin af 
vincencio dödhum Bil 474.
venan, f. [Isl. veinan] jämmer, klagan, ypolitus 
öpte . . . vtan uenan ... sik vara cristen Bu 422.
veilga (-ar, -adhe), v. jämra sig, klaga, siälen 
bleff ropandhes oc wengandis Lg 662. mz grötelike 
röst ok vongandis thuti Su 405. — venga sik, jämra 
sig, klaga, ä mädhan hon swa ryghelica läät ok veng- 
adhe sik Bo 75. ropande oc venggaude sigh MB 2: 
186. venga thik mz tholiko rope ok sigh Su 406. Bo 191. 
Su 190. MD 46. — jämra sig öfver, klaga öfver. tha 
grather mangh vsul människia ok venghar sik wara 
nokon tidh födda JP 164. tha greth siälen sarlika och 
wengadhe sik, at hon war födh, at hon skulde komma 
til the bro Pa (Tung) 31. wengande sik huru han 
hafdhe tappat sit langa ärwodhe KL 58. — ref. 
Yeilgas, jämra sig öfver, klaga öfver. jak graater oc 
wengas the otali ka daghanna skadha Su 236.
veilgail, f. jämmer, klagan, mz storom graat oc 
vengan Bo 25. MB 2: 157, 219, 224. Su 125. huât roop, 
skraal oc skrii tlier höres, huât graat, sokkan oc 
vvengan ib 128. ib 371. graat oc sukkan. ângxslan oc 
wengan ib 352. osigeligin skryan ok vengan LfK 222. 
vsla sielennä thwt ok vengan Sv. kyrkobruk 213.
veilinger, m. jämmerlig el. beklagansvärd varelse. 
vsal veningir (heu miser), äkke viliom vi fölghia thik 
i the rusno nordhmarkena Bo 97.
veningsvisa (wennigx wisa: -or Su 155), /. 
[Jfr veninger samt Mnt. wêninge] klagovisa. brudh- 
gomma oc fästeswäna swngho veningx visor MB 2: 220. 
swa omwändis brylloppit j sorgh oc sukkan oc orgha- 
lekir j we oc veningx wisor ib 247. Su 155.
venoglier (-Ugher), adj. jämrande sig, jämmer- 
full. hon sat länge widh strandli gratande ok wanadhe 
wenugh at likit nokor til lanz fluti Bil 362.
venstre, se vinstre.
vepa, f. [&t>. dial. vepa. Jfr Isl. veipa äfvensom 
Finska vaippa] 1) (tunt) sängtäcke (af ull), v ryoer. 
jtem ij fyndzske täghen. jtem ij gra weeber. jtem 
hwide weeber FM 76 (1483, daniserande). the . . . toghe 
mik i ffra en wepä ib 198 (1504). HSH 19: 165 (1506). 
Jfr kliidllis vepa. 2) mantel, resmantel. fadherin 
swepte likit jnnan sinne wepo (chlamide supposita) 
Bil 269. — Jfr Hildebrand, Sv. Medeltid 2: 249; Rietz 
s. lOi; Ahlqvist, Vestfnska språkens kullur ord s. 138 f. 
vepta, se vefta.
vespel, m. [Mnt. wespe] Tysk benämning på vespa, 
geting, han hafdhe j sinom näsora ena handa madhka 
som kallas a thydhyst maal vespel ST 362.
veta (veeta. witä Va 23. -ir, -te, ter. près. 
väittar VGL I Md 9. vätir ib 2: l. imperat. 
weet MB i: 348. impf, weette Lg 43. uete VGL 
1RS: pr. vete ib II R 17; Bu 504. part. prêt. m. 
weet Al 3868. /. weet ib 8056, 10088; MD 186. n. 
veet Fl 296. weet Al 5998, 7600; Hel. mäns lefv. 230), 
v. [/$/. veita] L. 1) låta erfara, låta komma till del, 
låta få, gifva. thu . . . vette os enga värio Bil 210. iak 
skal weeta thik fölghe mz minom nadhom MB 1: 254. 
wilia the (0: diäfla) ey stundom weta antzswar sinom 
mannom, för än the offra sit eghit blodh ib 505. a 
hwath tungo wardher mik anzswar weet Al 7600. sit 
nampn mon han hoiium (staden) weta ib 5416. the 
willo ey skilias widh honum för än the hafdho hans 
ända seet eller honum wordhe helsa weet ib 10088. 
fore the äro thu haffwer mik teet godh löön wardher 
thik aff hänne weet ib 8056. huru pallas venus ok 
iuno thrätto om gull äple eet, ther them var allom 
saman veet Fl 296. — låta få, egna, visa, bevisa, 
göra. lät han veta uarom gupum hepar Bu 188. at 
pu ueter ok lätar ueta guplekan hepar pinom afgupum 
ib 189. MB 1: 5. nu vete pu mik digharan hepar 
(magnam mihi gratiam preestitisti) Bu 504. then hedher 
weter man enom herra, som man weter hans budz- 
skap MB 1: 189. RK 1: 3558. AI 9521. os vêtis engin 
wirdhning Bil 282. gud wille wetha mig then ära RK 
3: (sista forts.) 4957. thz godha hon liafwer androm 
weet Al 5998. 2) låta få, låta (ngn) erfara full­
bordan el. uppfyllelsen af (ngt), bevilja, them war al 
thera wili weet Al 3868. bedz hwat thu wil, thz wil 
iak thik weta ST 227. ena bön will iak ider bidia 
herre, ati loffua mik lekä didrik waldemarsson min 
frende oc taga hanurn wtaff tornit . . . konungen swa- 
rade, thz mag iak ekke wete tik Di 191. biwder han 
mik till kamp. thz will iak gladeliga weta hanum ib 
148. weet mik thässa bön MB 1: 348. mille herran 
vette honom böön Bo 150. ST 109. Va 23. Lg 43. 
RK 1: 4090. Al 468. thät war honum af domarenum
weet Hel. mäns lefv. 230. the som kalla oppa thit
hälga nampm, them skal thera bön weethas oc höras 
Sv. böner 402. — bevilja, uppfylla, hans böön wardher 
aff gudhi weet MD 186. huath ij bedhins thz skal
iak veta lv 238. konung valdemar skulle hans vilia
vetha RK 1: (sfgn) s. 180. han bedhis thär thorff 
thän wethir som vil GO 432. 3) begåfvaf sörja
för, understödja? wel munde han hanom weeta han 
fic hanom landh oc län RK 2: s. 339 (möjligen att 
föra till 4^). 4) behandla, gå åt, medfava. the . . .
veta 945
wiJdhe honom sörgelige weithe MD 13. — Jfr hadli-,
varj)-veta. 
veta, se vita.
vetta, v. förerita, förebrå? flor än j annan naakoth 
wetta tliaa skollen j eder siälnan rätta Ml) (S) 204.
vi (vä. ve), n. [7s7. vé] helgedom, lielig plats, 
(hedniskt) offerställe, i ortnamn, in wæ SD 4: 533 
(1336). mansionem nostram nærthæwi in nærichia ib 
1: 627 (1283). wllaui ib 6: 180 (l350). de frosui ib 5: 
75 (l34l). in parrochia odhinswi ib NS 2: 48 (1408). i 
thorswi ib 270 (l4l0). i sködvvo VGL 1 Br 3. 
yi, interj. Jfr avi, OVÎ, äfrens om ve. 
vi, se iak.
via (-ar), v. blåsa, drifva. viar väpär pöm til 
annar staz än per vildo SR i VA fl 25: 286. Jfr Klem- 
ming, VAll 25: 271; Kock, Ark. f. Nord. Fil. 9: 15S/.
vi(l(l (widll Bir 4: 86), f. [7$/. vidd] vidd, bredd. 
hwalffuidh skal haffua xx alna j widdhinne (latitiidine) 
Bir 4: 83. höglia altarit skal haffua v alna j längd- 
inne oc hal(f tridhi alin j widdinne ib 84. ib 86.
vidua,/. [Fdan. vidue. Mnt. weduwe, wedue. Lat. 
vidua] enka. jack sparde ey widuer RK 3: (Till. om 
Chr. II, red. A) 6407.
vij) (vid. wid. wiidh RK 3: 2495. wiid BSIl 4: 
314 (1502). vijdh SO 32. vit MEG (red. B) 59. wit 
SD NS 2: 155 (l409) ; MEG (red. B) 59 (på tre st.), 
60 (på två st.), 61. vedh Lg 3: 579; LfK 216, 217, 
218; J1S1I 20: 196 (1507). wedh MB 2: 307; LB 7: 70. 
ved ib 70, 72. wed IISII 20: 221 (1507) ; wedath 
BSJl 5: 141 (1507); se under J)äll s. 762. weth. RK 
3: (sista forts.) 5109, 5128, 5335, §576. wett ib 5473,
5541. vijier. vedher FM 572 (1513). wedher BSR
2: 72 (1399), 5: 7 (1504; RK 2: 7339. veder LfK 240), 
prep., adv. och konj. [7s/. vid, viflï] L.
A) prep. I, med dat., hvilken dock stundom, i slit i 
yngre skrifter, er sättes af ack. 1) om ett föremåls 
riktning mot el. läge i förhållande till ett annat i 
hvars omedelbara närhet det befinner sig: vid. Jfr II 
2. haua kununga ok herra fröghdelika lekara ok sång- 
ara sik ok sinom mannom til skcmfcan widli sino borde 
KS 55 (139, 60). tw thorp ther moth annat liggiende 
när liuidh binom SD NS 2: 101 (1409). 2) emot.
taka vidh, taga emot, mottaga; få; antaga; öfvertaga. 
skioldin vär mannin oc takir vidh slaghomen Bir 2: 
233. taca vip eet litet present Bu 514. hon tagher 
widh smaswenenom MB 1: 278. KL 169. jacobus tok 
vidh hermogenem Bil 165. opter nabogodonosor gambla 
dödhan togh widh rikeno nabogodonosor hans vnge 
son MB 1: 17. konung valdemar took tha wid rikit 
RK 1: 538. thän tyme vidher hanne tags VKR 63. 
mantzins siäl hon togh . . . widh threm plaghom MB 
1: 132. mange iudha toko väl vidh hans ordhom Bil 
165. undren ey at alle ey taka widh idhre predikan 
Su 150. rornara toko vip allom gupum Bu 150. aff- 
lagdho han alla willo ok tok widh kristindom KL 32. 
3) för att beteckna en anslutning el. ett instämmande : 
vid, till. alla iugfru sagpo ia vip biskops bupi Bu 5. 
röst com af himnom ok saghpe ia vip hans orp ib 496. 
gik iudhas widh (vidgick) sanno ok wizste drotnigenne 
thrät Bil 87. 4) enligt, i öfverensstämmelse med.
dömdom wi . . . iirfwingiomen til at göra klostrena 
lika fore godhzit . . . vidh sämio äller swornom edh 
O r d b o k II.
vip
SD NS 2: 155 (1409). 5) för att beteckna sätt: i.
bondhin . . . skal säliath (sälja det slagtade boskaps­
djuret) widh helom sidhom och ey annarledz huarke 
widh stykkiom eller fierdingom SO 51. II. med ack. 
1) för att beteckna ett föremåls rörelse mot el. till 
ngt som det tänkes betäcka med sin yta el. beröra-, 
till, på. oktouianus ... fiöl nipar vip iorp Bu 63. ib 
155. han grep handom likbarenna: ok vilde vip iorp 
casta ib 15. genebaldus . . . lagdhe sik vidh iordh for 
remigii föther 690. han . . . kastadhe wanden widhir 
iordhina KL 12. — vid. af huget (näml. af bjälken) 
lät prästren sundar scära i sma stykke ok lagia vip 
alscona siukdom Bu 417. fästes houopet vip likaman 
ib 130. takes en tynno bothn, oc widlier honom spikes 
viij äller tyo . . . kopar pipor PM 7. taker man 
berthram och twggar henne och haller j sin mwn 
eller legger widh tannagaardhen LB 2: 36. binda han­
om händar ok fötar vip cors trä Bu 140. the ... 
satto gömara vidh griptina KL 418. tha tok amicus 
han widh handena ST 458. holda sik vedh en stok 
eller studh Lg 3: 579. nar hon nalkadhis honom oc 
kom vidh kJädhin Bo 72. kom nakar vidh mik ib. — 
bildl. lat som thz ey wid tik komme Va 37. han togh 
thz hardeligha widher siik RK 3: 1742. — emot. han 
... slo alt hofwodhit sundir vidh stenana KL 362. 
— vid, emot. hcrodes studde sik widh eet trä Bil ill. 
han . . . lwtte sik vidhir brystit a varom herra Bo 
173. — utan motsvarande prep. i det nuvarande språ­
ket. han mintes vip likbarena Bu 15. hon . . . kyste 
hans fötar ok mintes vip hans boior ib 519. 2) för
att beteckna ställe el. föremål i hvars närhet ngn el. 
ngt kommer el. kommit och befinner sig el. ngt till­
drager sig el. livaråt ngn är vänd el. riktad: vid, invid. 
Jfr I 1. ängelen . . . bap han[a] koma skyt tel ioru- 
salem ok möta sinom bonda wip een port ok hete 
aurea Bu 4. biupar iak pik at boua vip polika kirkio 
pu vilt ib 144. sat hon vip väf älla ten ib 5. en ... 
riddare . . . sat ii eno fasto huse vip almanna väghen 
ib 7. hurw han hafdhe radhit mz waar herra widh 
brunnen MB 1: 205. satte han sik hemelica mit vidh 
bordhit Bo 7. tha the herra satho widh (Cod. E 
offuer) bordh (till bords) Fr (Cod. B) 2317. staanda 
widh grindena VKR 22. haua konunga oc herra föghe- 
lica lekara ok sangara sik ok thöm mannum til 
skämpthan som vidhir thera bordh ätha KS (Fragm.) 
14. nw tala the widh bordh til abraham MB 1: 189. 
stadgadho abymelech til konungh widh ekena, som 
stodh j sichern ib 2: 97. hwilke . . . vedher raan 
epter rigisins sendingebudh töffuedh haffue FM 572 
(1513). hafdhe hon aldre linin klädhe vidh sin likarna 
VKR XIV. tha litil verme kendes a vinstre sidh­
ona vedh liiertet LfK 216. tw öris land jordh i 
tomptom liggiandis. vidher norre landi t SD NS 1: 
56 (l40l). en löneporth pa slottit weth strömen lå RK 
3: (sista forts.) 5128. är hon (tomten) i breddinne öff- 
uerst widh gatuna thre'_(23) alna ok tiughu ok widh 
siön är hon fira (24) alna oc tiughu bredh SJ 38 
(1426). siälina öghon vari enfald sua som dufwonna 
hulkin som skodha hökin vidhir vatnit (circa aquas) 
Bir 2: 165. skulu the idher wardha en snara oc gruppa 
oc hindher vidher idhra~sidho (ex latere vestro) MB 
2: 62. än thu skodhar thik innantil vidhir (ad) san-
119
946vi})
nindinna Hus Bo 40. — hos, för (en person), lian 
scriptadlie sik widh munkin KL 61. Bil 642. — i för­
bindelse med ref. pron.: för. rnoyses bödh j laghomen 
hwar en wari cnlika widh sik siälffuan (apud semetipsum)
. . . wm sabbatuni Su 257. gingo alle jwdhana grath- 
ande oc sörgiande hwar widh sigh MB 2: 185. at . . . 
städerne intit komme i sadant in rigis samqwemd vthen 
bliffue wed sig IISll 20: 221 (1507). engen broder 
spin mynne qwäda schal mag . . . sin daggc neer sich 
haffua jngalund vtan leggia fran sick för än han i 
stuguna jnganger huar broder wijd sick SO 200; jfr 15. 
3) i. tidsbestämningar, a) i fråga om en tidpunkt: emot) 
omkring, vid. mango äru othäkke oc oskynioghe at minom 
nadhom vidhir ändalyktena (circa finem) Bir 2: 305. 
widher (vid tiden för) gudz byrdh sagho thry konunga 
ena stiärno östir a himilen Lg 34. wett sancte katherine 
martiris tiid BK 3: (sista forts.) 5473. i gaar bittijden 
paa dagen vedli sex^och siw (omkring klockan sex 
eller sju) HSTI 20: 196 (1507); jfr 6. b) i fråga 
om utsträckning i tid: omkring, ungefär under, under. 
swa dana maa samqwänulinne tilföghias widh (circa) 
eth halff aar, ällir ther widher Bir 4: 66; jfr 6. 
sedhen swerige war kommit aff thenne wådo monde 
iag wetli ix aår sedhen råde RK 3: (sista forts.) 5576; 
jfr 6. widh the try aår iag thetta riikit hade monga 
nyia sedher iag oppa lade ib 5287. 4) för att be­
teckna tillfället då ngt sker: på. vm han vardher gripin 
vidher ferska gcrningli MEG (red. A) 54. vm han 
vardher taghin widher ferska gerningh ib. vm han 
vardher fangen widher ferska gerningh ib. ib 55, (red. 
B) 58, 59. EG 63, 65, 66. 5) vid, på grund af \ vid
åsynen af, vid åhörandet af, vid erfarandet af. viJ) 
hänna nampns a kallan släctes alt balet Bu 30. vip 
mopor döp gat iak fast gratet ib 74. josias . . . vändes 
vip pe iartingne ib 165. gifs eigh vip pinor som litla 
stuud lipas ib 521. the wordho badhe cristne widh 
tliera predikan Bil 106. vidh tliesse andhswar flude alt 
diäfla herskap ib 725. the glädhias . . . widh (ad) orgh- 
anna sötan leek Su 201. vidh thz ordhit möddis hänna 
hiärta Bo 10. KS 32 (83, 35). tha slogho the dörena 
syndher ok kasthadhe liket j henne fampn. vidh thz 
vacnade hon Di 230. herra iwan vardh vidh thetta 
vreedh lv 3133. — på grund af, af, för. peop[h]ilus 
. . . ätar sik allan innan vip angar Bu 29. wänt tik aff 
slikoni lösom bannom, swa framt at thu bliffwer ey 
widh thz äwerdelika LfK 141. 6) inemot, omkring,
ungefär, vid pass. i förbindelse med ett följande räkne­
ord. närmande sig adverbial anv. the waro widh vm 
människior BK 209. nar han war kommen til aldher 
widh xxxv aar Lg 3: 261. the . . . drapo widh (cir- 
citer) x M män MB 2: 77. vith vj® [600j myste ther 
tliera lyff BK 1: (sfgn) s. 184. ib 2: 4955, 5630, 5962 
o. s. v. the komo ther op vidh iiij oc fäm (ungefär 
fyra el. fem i sänder) til tess the waro xxx män 
ib 9425; jfr 15. hon war gamal wid xiiij aar ib 
7124. fyra eller widh fäm ara gamall Lg 3: 369. han 
redh tha mz henne som thz kunde warä widh enä milä 
wägx Va 44. vider fierde parten aff ena pwtto LB 7: 
313. 7) för att beteckna det livaraf man är nära att
träffas: nära, för. wm then tima laa en frw widh dödhin 
ok en vnger man dödher mz allo Bil 87. 8) för att
utmärka den till hvilken man träder el. står i ett (vänligt
vi[)
el. fientligt) förhållande ; sålunda i uttryck som beteckna 
handlingssätt el. beteende: vid, med, emot. göra vip han 
lifs nape Bu 28. gitar pu e[i]gh sua giort vipar min 
gup. pa vil iak sua göra vip pin gup ib 209. vändom 
atar at casta rätuisan man. som än bi par for os som 
illa görum uip han ib 198. flores giordhe vidher mik 
swik Fl 1380. herren gud giorde wäl veder tik LfK 
240. thz är got at skipta wäl widher sin win MB 1: 
179. — delaktighet: med. loot han honom . . . halff t 
rikit wider siälffwan sik BK 1: 781. — uppgörelse, 
godtgörelse, betalning: hos, åt, till. han badli dräpa 
en riddare moth landz laghom, och bötte thz ey widh 
gudli eller män Pa (Tung) 38. iak will thz gerna wid 
ider böta mz gwll oc silffuer oc peninga huat i haffua 
wilia Bi 140. domkirkiän j strengnes seal lösä thiughu 
markär penningä vip bröprenä SD 5: 293 (l344). — godt­
görelse, bot, försoning : åt; med. sik . . . bätra (d.v.s. 
försona sig) vidh sin sYagavn. (per peccatorum emenda- 
tionem deum creator em suum plac are) Bir 3: 266. betra 
sik vider gud för syna synder SD 6: 157 (1349? gammal 
afskr.'). — ingående, åstadkommande, hållande el. bry­
tande af förlikning, fred el. förbund, hållande el. bry­
tande af löfte: med; emot. at pu varpe satar vip min 
gup Bu 155. at säta mik vidher mina husfrugha lo 
3544. owini vidh han sätta Bil 234. sätis vid sin brodher 
ib 772. mina lowan oc säät skal iak halda widh ysaac 
MB 1: 188. aldre skal iak miiu ordh bryta widh thik 
ib 218. bryta sina iat vip gup sialuan Bu 5. — köp, 
byte: med. rike män skulo ey hardhelika köpa widh 
fatigha MB 1: 256. kännis iak ... mik liawa byth 
widher fornempda ragwaldh i granby xviii spanna aff- 
giäldh iordh SJ) KS 1: 307 (1403, afskr.). — lek: med. 
ysmael leker widh ysaac MB 1: 197. — strid: emot, 
med. vape är stripa vip gup siäluan Bu 134. ij magh- 
in ey bärias een vidher three lv 2764. iak thiinkte 
aldrigh finna tliän . . . ther mik swa länge stodhe 
vidher ib 5055. — förfördelande: emot. ä swa opta 
som hon saa vidhir (contra) sonin vardha nakat nyt. 
äntigia obrygdhilse älla pi no Bo 207. then är bry tur 
widh annan KS 9 (22, 10). j haffuen brotith . . . widh 
wan herrä i himerik MD 9. — samtal: med. sua at 
hon ägte orp vip folk talape Bu 5. mäpan bartholomeus 
talape vip kunugen ib 209. si t thik her ok tala vidh 
mik Fl 436. rädho hwar widh annan, at the willo häld- 
er taka sik nakan annan forman MB 1: 401. 9)
i uttryck hvilka af se tal el. tanke som framhålles såsom 
vändande sig endast till subjektet: vid, för. hon . . . 
sigher widh sik . . . skal iak än plägha likamens 
losta MB 1: 1S9. tha sagdhe han vidh siälfuan sik 
Fr 1688. tha sagde falantin enligä widh sik Va 45. 
nampnlos . . . thenkte swa wider sik ib. ib 34. iak 
. . . tänkte mz mik siälffuom. oc widh mik sagdhe 
Su 76. han menthe widh sik swa MB 2: 324. thetta 
bedio wii kerloga, i welia hemelega wedher edher 
haffwa BSH 5: 7 (1504). 10) i förbindelse med
uttryck som beteckna sinnesstämning, sinnelag o. s. v.: 
vid, för. vip diäuul stygias Bu 13. iak stygdes vip 
polikt odöme ib 136. peop[h]ilus skämmes vip sin vapa 
ib 29. thz ey är lekir, mik rädhis widh aluara 
Bil 234. — emot. iulianus bar awnd vip guplekt iar* 
tighne Bu 51. hafua naturlikt hat ok awndh wider 
cristit folk Bil 543. war agrippa grymber aff harme
947 vif)vif)
widli sanctum petrum ib 106. jak är tholughir vidhir 
(in) idhir Bir 3: 392. lion war . . . swa siaff ok 
spak vidh sit thiänisto folk ath hon drofdhis ey 
widh them medh otholoniodh âllir wredlie VKR xiv.
0 hum undarlik thins mildhetz wärdhelikhet är vidh 
(circa) os Su 441. H) för att utmärka ngt ss 
föremål för kunskap, uppmärksamhet, varsamhet o. d. : 
vid. thin thanke vari al tid h vidh (circa) min kär­
lek oc mina pino oc gerninga oc vidh mina vtualda 
manna ordh Bir 2: 165; jfr 2. förste winin är thässa 
hems äghor som ey kennas lenger widh mannin en 
han skal for gudhz dom Bil 615. — med. kennas 
(blifva. bekant) wid fränder sinä Di 91. — om. han 
. . . uara hana vip perra tima Bu 519. the varado 
han widh mangli frestilse Pa 21. — för. wara han 
widh rädhelikan guz dom Bil 480. ib 725 wildu the 
thre brödher kiänuas (gifva sig till känna) widh sin 
fadher ib 353. bränt barn seer widli eld GO 1078; jfr 10.
— utan motsvarande prep. i det nuvarande språket. pa
kändes domaren vip (d. v. s. förstod) guplekt vald
Bu 31. petrus . . . kändis vidh (d. v. s. igenkände)
paulum Bil 117. kännas widh (lära känna) them, 
lianum matte ensamin sigher gifua ib 234. han kändis 
widh (erkände) s[ina] wantro ib 54. 12) i uttryck
som beteckna vidhållande, bibehållande) fortfarande, 
förening, blandning o. d.: vid. han ey will bliffua 
wedh (blifva vid, hålla sig till, rätta sig efter) räth 
aller mynne RK 3: 2999. — vid) i besittning af. at 
bliuä vipär (d. v. s. behålla) pän rät SD 5: 636 (1347).
kwnnne wij . . . ey bliffwa wedath BSII 5: 141 (1507).
eren i wiid penninge, gören wel och sender hiid nogro 
ib 4: 314 (1502). ware wij tha rede och wed macht 
huat oss tecktis tiil land eller waten at wedergöre 
thet som Sket är HSH 20: 221 (i507). — med, sam­
man med. ath the (o: norges män) wille wiidh swerige 
bliffua RK 3: 2495. tak syrofrö ok stampa wid wathn 
LB 2: 59. tak oxagalla och blanda wid swrth win ib 
60. ib 61. 13) för att uttrycka det föremål hvari-
från ngn el. ngt skiljes: vid, från. huat skilde pik 
vip hälgho martiros Bti^520. skilin hanum wid häst 
oc harnisk oc liffuit^mz Di 64. tha hofwodhit skildis 
widh lialsin Bil 127. siälin skils vidh kroppin Bir 2: 
287. LfK 217. han tordhis ekke skilia sic widhina Lg 
45. lösa mik vidh sorgh ok mödho Fl 392. han vardh 
quittir vidh the pinona ra 16. 14) för att be­
teckna medel: med, genom, thässa qwinnor the haffwa 
en sidh som thz landskap bestander widh Al 8790.
— ?ned, vid. i förbindelsen vidh namn, vid (nå­
gons, sitt) iiamn; uttryckligen ; särskildt. henne be­
synnerliga widh sith nampn nämpnandis MB 2: 182. 
jak helsade ider gerna wid hwars iders napn om
1 ak wiste hwat i heta Di 143. LfK 218. alle thenne 
gotho män som her efter nempnas oc bescrifne sta. 
hwar therra vm sik widher nampn. hafdo sik vndan 
krononna skat . . . oloflika til frelse giort BSII 2: 38 
(1396). thetta marka giellet som wi nw aff warom 
almogha hafwom vpborit oc än hafwa wiliom swa 
som aff hwar man widher nampn fäm mark päninga 
ib 1: 143 (1373). SD NS 1: 584 (1406). — öfver 
hufvud? sumi the män som wi hafwtim waar oc 
rikisins land oc huus antwardat; hafua med hardom 
gierningom . . . badhe klärka, riddara, swena, köp-
stadzmän oc bönder, oc widher nampn, allan rikesins 
allmogha osz owyljoghan giort BtRK 35 (t37l). — 
särsk. för att beteckna det hvarmed lifvet^vppehål- 
les: med. firi pöm pu föde uip himna|bröp Bu 77. 
mannen matte mang äwe hawa närt sit liiff widh pa- 
radiis frwkt MB 1: 126. — af. at liwa widh andra 
diwra huld MB 1: 98. han lifwer widh hans land Al 
1340. liffwa badhe widh ardher oc plogh ib 7054. — 
vid. remigius läste han inne] vij ar vm kring vidh 
watn ok brödh Bil 690. ligge j tornenom ena siw 
nätter vidher vatn ok brödh MEG (red. A) 55. fast- 
adhe hon . . . vidh vatn ok brödh KL 335. 15) i
distributiva tittryck: för. ord viidhTordh SO 77. — i 
förbindelse med ett ordningstal. widh thz första skal t 
thu tik ffradragha allo onytteliko sälskapi ^ 256; jfr 
17. 16) för att beteckna förhållande hvarunder ngt
eger rum, åtföljande omständighet o. d.: med, under, i. 
han . . . lifpe vip nöp ok sorgh ii skoghe Bu 18. wi 
lifwom badhe widh späkt ok fridh Al 6280. widh ängin 
warma wiliom wi lifwa vtan then solin wil os gifwa ib 
6395. ib 7136. widh enkte got tha kunnen i bo ib 7028. 
han lot them swa wara wid fridh ib 1779. han läter 
them widh fridh ok ro ib 1717. 17) i fråga om, med
af seende på. vidhir (circa) sins sons helso ville hon ey 
dylsk älla forsumol vara Bo 10. än thot os thikkir at 
var herra sofwir vidh (circa) os oc vara gärninga . . . 
tho vaktar han granlica aat os ib 71. — med hänsyn 
till, för (ngns) räkning, för. skipte war herra widh 
han siw aar i siw- manadha MB 1: 17. at wi skulom 
ey offmykith wart ärwodhe mäta widher waar win ib 
181. iak vil vidher idher han (hästen) ey spara Iv 
2266. 18) vid, under åberopande af. i eder och för­
säkringar. wid gudz död iac seal them offuer nösen 
sla RK 2: 2808. huilikin dagh . . . wi halda viliom 
ok skulum widher sannind ok godha tro BSH 1: 132 
(l37l). lofuum wi widher sannind ok godha tro ib. 
the . . . loffuadhe . . . widh hedher oc äro aldrigh 
meer moth honom wära RK 2: 4366. ib 4834, 5238, 
5712, 6682. han lofuade wid äro ib 9443. konungen swor 
tha a wid hedher oc ära paa marskens skada aid re y 
wära ib 7014. — i besvärjelser, maningar, befallningar 
och förbud, beswär iak tik strengelica, vider högxta 
gudz lydhno, tz tw nw lyyder mik, oc far tijth jach 
tik bwdit haffuir oc gör inghom meen, tz biwder jach 
tiik vider jomfru marie nampn . . . oc vider hennes 
alra största dygd oc wärdogheet LB 7: 22. jach manar 
tiik tien ryl, vexth &c, vider abraams gud, oc vider 
ysaaks gud. oc vider jacobs gud, oc vider sanete marie 
nampn ... at tw nw bort flyr ib 21. ib 19, 20. kon­
ungen bödh vid lydeno tha biseopon aff biseopsdömit 
ey j [l] pening fa RK 2: 9545. wid lydna forböd kon­
ungen tha them ey degtinga hanom norge fra ib 8153. 
19) vid, vid äfventyr af vid straff af, vid vite af. bödh 
henne widh hardä hempd Va 6. capitenaren fordhe 
henne (en misstänkt person af andligt stånd) til marsken 
aller til konwngen|widher the plikth oc näffzth som 
konwngenom synes läggia pa honom PM 22. ib 21. 
abbatissan oc conuentet förbudhu henne thz widher 
ban Lg 3: 450. ib 719. ängen af almoghänom ma nokor 
vapn bära som man ma nokon skapa med gyora ... 
vipär hwarsmanz pre marker SD 5: 638 (1347). PfFf 
135. tak mädh thich xii bolffasta oc skelika af hwarjo
948vif
hwndare östan aros ligger i westmanua lande wnder 
hwavs therra thre marker mädh häradzhöfthingianom 
wid hans xl mark BSH 1: 142 (l373). forbiwder jak 
hwariwm manne hindra thet fornämda gooz . . . widlir 
syna syäx mark SD NS 1: 24 (l40l). BSH 2: 72 
(1399). inghin magh hafwa y pith windöga för än 
han hafwer burskap wnnith ok frokost hollith vidher 
eth pundh wax i kompanith SO 16. ib 6. ingen em- 
betz broder maa ... till nakrom borgara i staden 
ghaa at göra bruda schoo heem i hans hws vijdh both 
eth pund vax for huart syn ib 32. 20) vid förlust
af. konungin . . . bödh widh liiff oc goodz ... at 
engin skulde om iwdhanna gudh ohöfwelika tala S T 
14. ib 227. Lg 435, 8: 681. RK 2: 2123. Al 2487. the 
drötning honum biudha monde widh sina hylle oc sina 
nadh ib 7799. ib 3211. RK 2: 6980. the höwidzmen . . . 
forbudo them wid liff oc ära pa fiendena skada mer 
at wära ib 8773. 21) emot, till motverkande af ’ till
bot för, för. wid nya byldh tak glethomarium ok 
sywd j watn ok giff honum drikka som boldhen haff- 
uer LB 2: 60. wvder bryst wärk ib 7: 6. ib 2: 57, 58, 
59. 22) emot, i jämförelse med. thessa timans pinor
äru enkte värdha vidh (ad) komaskolande äro MP 2: 
136. Lg 370. Ber 120. Su 392. 23) efter uttryck
som beteckna likhet el. jämförelse: vid; med. är thz 
märkelikt at war herra likadhe för hans affkömd 
widh sand oc muld, oc nw liknar han them widher 
stiärnor MB 1: 182. engte war thz iordhrikis wald, 
ther iänipnas ma widh hans klokskap oc natwro mägh- 
in ib 296. — med. wi hafum gifit ware systor . . . 
fullan brofurlut oc jamnan wi|)ar os SD 6: 180 (l350). 
constantinus . . . byghde wp stadhin swa godhan. at 
han dömdis jampn widh siälft rom Bil 569. jwdhana 
. . . loffwar han nw lika göra wedh atheniensos MB 
2: 307. hofdhagerdhin war iämhögh widh bulstrin Lg 
3: 204. — utan motsvarande ord i det nuvarande språ­
ket. mine vini äru like vidh bij Bir 2: 169. är mantz- 
ins wäxter olikaster widh trä wäxt MB 1: 83. til sina 
skiäla . . . likas han (o: mannen) widh ängla, ok til 
sin likarna . . . likas han widh södhe och wäruldzlik 
diur KS 3 (5, 3).
B) adv. 1) dervid, vid det tillfället, et äg lagdhe 
han (fågeln) ther thaghar nidher hwilkitli som fiol a 
gol with widher Al 376. han danadhe ... ok wiste 
enkte til sit sinne han ropadhe widher mz et skri ib 
2887. otalik thusand falla nidher the dödhin fa i 
stridhinne widher ib 8690. uardher han ey takin widher 
oc witis thz honum MEG (red. B) 61. ib 59. 2)
dervid; på grund deraf. engin timberman gat thy 
sama thrä fanghit rät lagh. vthan hwar thz lagdhis 
tha war thz annatthiggia oflanght eller ofskamt män 
wreddus widh ok kastadho bort thrä t Bil 88. iak 
taker eet (djur) ij horn iak kastar thz nidher at 
all hin annor skälua vidher Iv 324. tha sagdhe var 
herra til hänna. maria, ok hon vardh swa som lif- 
wandis vidh Bo 226. nu om ena stund ther äpter 
sagdhe var herra. mik bör at vitia flere. tha vardh 
magdalena al annars vidhir. viliande hawa han al- 
tidh när sik ib 227; jfr ailliars 1. natalia varj) illa 
vij> Bu 519. tha esau hörer thässe tidhende, tha war- 
dher han swa illa vidher, at han ropar oc grater 
MB 1: 216; jfr illa 1. thentidh han hona saa wardh
vif)a
han vndarlika widher ST 283 ; jfr lliulerlika 1. 
3) derpå? åer jämte? the loffuade fasth och swore widh 
att the mz swerige wille holla en ewiig friid RK 3: 
(sista forts.) 4897. 4) erik konunger var nokot
swa läsper wid (vid sitt tal, vid det att han talade1 
väl snarast att fatta ss rimfyllnad) RK 1: 67.
C) konj. vid det att, vid den tid el. det tillfälle 
då; då. han kom phila kniffuin j handenä widh hon 
soff' Fa 34. wid han red. tha ran bloden ginom hans 
brynia 1 i 194. vidh (er) sigordh kändhe stingeth tha 
sadhe han tolgith venthe jach mik ey aff myn mogh 
ib 229. om morgonen vider fem siar LB 7: 313. widher 
(motsv. ställe Bo 172: vidhir at) the aato, tha looth 
war herre vppenbarlica vndherstaa, huath som til tidh- 
endis var Lg 3: 73. widh han reedh ta snalfwadhe 
hesten ib 376. te bundo saman tumana oc händerna 
skulle liggia til hopa widh hon doe ib 375. — vi|) 
at, vid det att. under det att, då. hon saa nidhir mz 
öghomen. vidhir at hon taladhe Bo 2. ib 172. widher 
at iak swa badh innerliga til gudh. fik iac ämbraat 
see eth största sken Lg 815. widher at han roodhe 
tänkte han vppa iomfru mariam ib 3: 56. widh at the 
sato widh bordh kom in eth budh til drötningene ib 
233. — Jfr bak-, bredli-, in-, iämt-, lika-, nidli- 
er-, ovan-, J)är-, up-vif) (-vifer).
vifa, f. Jfr aldin-, undir-vifa. Se Kock, Sv. 
landsmålen XV. 8 s. 24 f.
vidlia (wiida. près, -ir: vtuidhir MP 1: 23; 
wtwidher Bir 4: 98. impf, vidde. vidhe: wt- 
widhes Lg 3: 265; vtnidho Bir 1: 370; vt vidlio 
ib 175. part. prêt. n. vit: vtwith MB 2: 184), v. [/$/. 
vida] vidga, utvidga, thz thänker hwar konung witer 
widha sit land än han giter Al 4326. — vidlia Sik, 
utbreda sig. lughen widde sigh saara Lg 3: 381. — 
ref. vidlias, utbreda sig. thz (näml. alun) . . . menar 
wnde oc al saar ath widhas LB 3: 148. — vidlias lit, 
utvidga sig, utbreda sig. når noe . . . badh honum (Ja- 
fet) wiidas om werdhen wtt RK 1: (Yngsta inledn. till 
Gamla Kr.) s. 193. Jfr utvidlia. — Jfr forvidlia.
vifa (wydha RK 3: 3758. wijdh ib 2: 2408. 
komp. -are. -arin. -ane KrLL B 38: pr. uidar 
SML B 18: 2 i adv. [7*7. vida] 1) vida, vida
omkring, vidt omkring, iulianus . . . böf lata bränna 
förn (Johannes döparens ben) ok askona vifa kasta 
Bu 51. kirkionar som vidlia äru wtspreda om världina 
Gr 300. tha spordhis thz om landith vidha Fr 3057. 
wydha marken the mz skermom byggia RK 3: 3758. 
tha thz spordis ath drotninghen var dödh tha gräth 
hwarth thz barn j hymalandh var ok vidha annars 
stasz Di 225. marghe herra aff landom widha skulu 
til then stadhin stridha Al 8653. offras hwar dagh 
daghlika ä thz sama (näml. offret) swa widha som 
mässa sigx MB 1: 378. til thäs thu wardher sunderkast- 
adher oc skilder swa widha som iordhrike är ib 428. — 
vida, mångenstädes, är fät prouat vifa vm varuldena 
Bu 57. nw tala the widh bordh til abraham, hwar är 
sara thiin husfrv han swaradhe, hon är i herbärgh- 
eno, thy at q winde skal ekke widha fram koma MB 
1: 189. — vida, på flere ställen, på flere håll. viliom 
vi nu frammer tala nokot af hans pino : ok hänta fät 
alt saman som vifa skrinas af hänne Bu 72. 2)
sva vidha, så vida, så framt. thz seal idher schadha
vijmr 949
swa wijdh jak ma raadha RK 2: 2408. — l'comp. L. 1) 
vidare, längre, sid han ' petrus for vidhare vm värld* 
inna Bil 118. 2) vidare, ytterligare. vare ympninga
til sancte clare hälaghetz vitne liänna dygdhelica 
liuärne ... än tho vilde gudh vidharen vm världina 
wtuidha hänna loff mz iärteknanna gärningom KL 862. 
— Jfr iämyidha, äfvensom yidharmer. 
vi far, f. pl. Jfr invikar, 
vidharla (vidherla. vidhirla), adv. 1) 
vida, vida omkringy vi dt och bredt. sändos brödhir af 
hans klostre vidhirla vm landit afc läta äfte honom 
KL 252. skal iak sätia thina aminnilse widherla om 
wärldina MB 1: 186. VKR xxi. ST 283. GS 30 (1380). 
gik lians loff oc frägdh widharla ower wärldena Su 226. 
wränge män som nw byggia widherla i wärdlinne (per 
totum mundum modo dispers/.) Ber 141. Lg 66. blomster 
hulkra lokt vidherla (late) stänkis Bir 1: 179. plägha 
ey vidherla mz them (ögonen) stira Ber 257. miraculum 
spordhis swa vidhirla. at mykyn moghe af ierusalem ok 
af androm stad hom komo at seia lazarum Bo 158. 
minzste dropi mins dyrasta blodz. hwilkit vidharla fiööt 
ofwer allan minn sarghadha likarna Su 44S. screff en 
doctor aff sancti augustini ordan . . . manga conclu- 
siones moth afflath och sände widarla wm kringh PM 
ox vi. —från flere håll. widarla samnas stridsens skare 
PM 19. 2) från långt håli, fjärranifrån. thydiska
men som vidherla koma PK 1: 249 (möjl. att föra till 1).
yidharmer (widherme), adv. komp. i ytterli­
gare utsträckning, swa myklo mer fortax lionwm (liti­
ge?/) j hwario eno särlika hwru myklo widherme han 
skiptis Ber 22 ; jfr ib 295. 
vipben, n. L. 
vijibinda, se viferbinda. 
vidhbände (vedbende. widbeen), n. [£v. dial. 
veben. Fdan. withbændæ] 1) [Jfr Ä. Lan. vid- 
bende som opkrybe paa mure oe træ] murgröna, liedera 
helix Lin. bren asko aff vedbende som vexer pa trä LB 
7: 32. tag lagin aff vedbende ib 197. lagen aff swdit 
vedbende ib 299. hedhra (för hederaj widbeen Växt- 
förteckning från medlet af HOQ-talet hos Th. M. Fries, 
Ark. f. Bot. Bd 3, nr 14 s. 8. 2) [Jfr À. Dan-
vidbende som kryber paa jorden, jordvedbende] jord- 
refva. glechoma hederacea Lin. te smaa vedbende som 
vexa pa jordenne oc haffwa mörk grön blad LB 7: 
198. — Jfr Th. M. Fries) Ark. f. Bot. Bd 3, nr 14 
s. 45; Lyttkens, Svenska växtnamn 299 /., 517 f.
vidhe, m.? [7s/. vidir] videl lentiscus vidlie Växt- 
förteckning från medlet af 1400-talet hos Th. M. Fries, 
Ark. f. Bot. Bd 3, nr 14, s. 7.
vidhelika (widherlika Su 3; -likast ib 2i8. 
wiideliige PK l: (Yngre red. af LP K) s. 265. 
wydheligha ib 3: 503), adv. [Ä. Dan. videlig] vidt, 
vida, vida omkring, thesse thry eldane vtuidho sik 
lan k t ok vidhelika (longe lateque) Bir 1: 370. j hulko 
. han värdoghas nu ey byggia vtan vidhelica spaz- 
era Bo 78. öffuer alth i östersiön wydheligha spörss 
huru gull och haffuor aff rikith föres RK 3: 503. 
thetta . . . wiidcliige om landet spordes ib 1: (Yngre 
red. af LRK) s. 265. all min siäl . . . wträkkir nw 
widherlikast (aviplissime) sina astundilsa arma Su 
218. ib 3. ujclhir boordh . . . bör thik . . . ey vidhelika 
fraa thik see vm alt husit hwat ther görs Ber 248.
vijier
yidhelikliet (widhi-. widhir-),/. 1) vidd,
omfång, omfattning, noe gladdis aff rume widhilikhet 
sinna ark Bir 4: (Dikt) 219. fiädalin hauir . . . bredhan 
mwn oc tho mere giris vidhelikhet ib 1: (Cod. B) 349. 
kärleksins vidhelikhet ib 3: 381. — vidd, vidsträckt 
rum. i allom yrta blomstra, tränna. fruktanna stenanna. 
älla malmanna kyniom hulkin som matto finnadz i 
aldra wärdhliuna widhirlikhet (amplitudine) Bir 4: 
(Dikt) 227. — vidt utrymme, at vt gaa af thrangeno j 
vidhelikhet Bir 1: 300. ib 299. 2) bredd, vm nakor
määlte hundhradha fota iordh j langlikhet ok swa 
mykit j vidhelikhet Bir 1: 382. hwar othänkelikin 
höghelikhet är ok osighelik langlikhet ok vndarlik 
vidhelikhet ib 3: 112.
vidhelöf (hwidhe-. -lööff LB 3: 156, 159)^ n. 
videlöf, löf af buskar el. träd tillhörande slägtet salix. 
röth widelöff LB 2: 54. for saar ögon. tak aff wide- 
löff ok oos aff ffänical bade lika ib 55. läghin aff hwidhe 
Jööff ib 3: 159. tak lagh aff wide löff ib 161. ib 156. 
yijieqvister (vibi-), m. L. 
yijier (wiider: wiid RK 1: 4235. wedher Bir 
4: 87)j m. [7s7. vidr] L. 1) skog. til thäs solen 
gaar til widh Al 9389. — i ortnamn, stranduidär VGL 
IV 11: 1. giäläruidär ib. lygnisuidär ib. Östäruidär ib. 
syndäruidär ib. edsuidär ib. ris u i där ib. ridungsuidär 
ib. han lät broä twar rastir aff tiwidhi oc enä rast 
aff wäturswidhi ib 16: 12. a holäuif) UjPL Kg 2. ista 
parte tywid SD 1: 738 (omkr. 1270 talet). — Jfr asp- 
vidlier. 2) träd. Jfr al-, aldin-} brak-, dö{>-, 
döf-, g*ald-} imdir-yijier. 3) koll. huggna träd, 
timmer. Jfr bordhvidliei*. — ved. hwa som and­
rom afhände kul. sten allr wif) SD 5: 638 (1347). män 
baro saman mere vif), ok tändo balet vm kring hana 
Bu 31. huggin widh til at bränna offer MB 1: 199. 
en man som fördhe widh om hälghan dagli ib 403. 
mit folk saman hänte vidh ok vptände eld Bir 1: 
153. j thörrom vidh ib 369. fatikir bonde hulkin ey 
hauando oxa älla asna bär siälwir vidliin aff skogh- 
cnom ib 2: 123. samanbära vidh ib 171. inbära widh 
oc watn ib 5: 30. ib 3: 173, 4: 87. RK 1: 1527, 4235. Jfr 
bryggi0-} ena-, gruyo-, kola-, rosta-} skatta-, 
sma-vifier. Jfr äfven inviger. — yidha bränder, 
m. vedbrand, haflfui jngen mala karll wald mera ako haf- 
wa a snedh än sik till widha brandz TB 79. vnna mic ... 
swa mykin widhabrandh som iac om arit widhertorff 
FH 3: 154 (1550). — yidha byrdhe (vedha- Gr 
(Cod. D) 369), f. [7s7. vidarbyrdr] vedbörda. Gr 277. 
—• yidha fämninger (widhe fämnynger), m. 
[Jfr Sv. dial, fämning] vedfamn, famn ved. vi widhe 
fämnynge BSFI 3: 145 (1463, Vester götland). — yidha 
höglier, m. vedhög. vppa vidha höghen MB 2: 86. 
— yij)a kaster, m. [Isl. vidarköstr] L. vedkast, 
vedhög, vedtrafve, vedstapel, strues, widhakast GU 7. 
Jfr vijikaster. — yidha skuta (vedeskwthe), 
f. vedskuta. FM 310 (1507). — yidha trä, n. [7s7. 
vidartré] vedträ, saman liänta the vidha trä (ligna) 
Bir 1: 153.
viper (viidher. n. vit. wiitli \RK 3: 3759),
adj. vi dr] L. 1) vidy vidsträckt, af stort om­
fång. fik han see ther en brun sua storan oc vidhan 
at thz var vt owir alla matto Pa 18. sannind oc tro 
the magha ey boo j wärldinna wiidh MD 396. a enom
950 viperfaraviper
widhom anger Al 2424. the hedhe viidh Fr 2728. vidha adhe ok laghlika til dompdis for sama köp aff tliy han
ägho Bir 3: 134. thin licamme hulkin som tha är . . . 
matelica vidhir nar kötit thwingas skällica ib 2: 124. 
brödhrene the ther präste äru skulu haffwa widlia 
kronor oc trinna Bir 5: 41. widhare är hans guddomber 
än alla werldinna rwm MB 1: 484. Bil 536. hwilkin 
tima en thing wardher niera vtan natwrlikan wäxt 
niz fodlio, tha wardher thz ther mz widhare, at thz 
ward her thyndra oc thunnare MB 1: 88. the siälina 
som iak veet haua swa litlan kärlekin. kallar iak 
hwazske vidha alia stora vtan rät badhe thranga oc 
stunta Bo 77. ib 78. — vipa väglina, vidt omkring, 
vida. vifia väglina vin väruldena fiollo pa nipar . . . 
afgupa bilätto Bu 64. swa vidha väglina man thz 
hördhe Iv 1750. 2) vid, af en viss vidd. at sea
huru widher ok högher rök in ginge Bil 30$. ärmana 
hafin . . . lika wiidha. the ännana som (trol. för som 
the ärmana) systir oc brödhir hafua jn j clostreno 
aat sinom reghlo kiortlom ella noghat litith wiidhare 
VKR 12. — med gen. jak är likir thorn man som 
köpte litin akar sua som fäm fota vidhir (parvulum . 
agrum, quasi quinque pedum) Bir 3: 41. 3) bred,
utsträckt dt sidorna, häluitis wägliin är ypin ok vidhir 
(lata) Bir 1: 245. 4) bred, af en viss utsträckning
i bredden, byggia flödhgiwtor siäx alna widha VAH 
24: 94 (1442). — n. vit, adv. 1) vidt, vida (om­
kring). anlitet är rniok litet ok far vit um alla 
väruldena Bu 145. — sva vit sum. så vidt som, så 
långt som. kännis iak ... mik hawa salth ... raghwalde 
i granby j (1/2) atwngli jordli liggiandis i granby . . . 
meth aker ok ängli, wato ok thörro, fiärran ok när, 
swa with som granboa wadhi wthwisar SD NS 1: 307 
(1403; af skr."), en mwr . . . hwilkin som gik kringom 
trägardhin, wt wm the gambla trän, swa with wt 
som the ^til sagdo (murus qui circumibat pomarium 
juxta situm antiquarum arborum) Bir 4: 87. — vit 
ok bret, vidt omkring, han . . . sag] nider j landit 
vith oc breth MD 354. 2) bredt, af en viss ut­
sträckning i bredden, tree mylor wiith och longtli 
ryzer boo RK 3 : 3759. — Jfr ofvidlier. 
viper, prep. se vip.
vid h er at t a, /. — vidheratto man, m. L. 
viperband, n. L.
viper binda (wedher-. vip- Z.), v. [Fdan, 
vidherbinde] L. 1) binda vid, vidfästa. til huilkit 
iach thetta mith breff lather wedherbinda F Ii 4: 82 
( 1463). thetta widherbundne maktbreff BSH 4: 106 
(1484). 2) förbinda, förpligta. widerbinder iak mik
oc mina arfwa . . . domkirkione swa got goz i geen 
gifwa SD NS l: 668 (i407). — Jfr binda vidher. 
viperbo, m. L. — viperbo balker, m. L.
vidlierboaiide, part. près, och m. L. en som bor 
bredvid en annan, viderboende, en hvars hus eller 
tomt ligger omedelbart vid en annans el. som jämte 
annan har del i hus eller tomt. clnuus sadhe at 
gardhin war hanom ecke heembudhin effter thät han 
thär widherboande är SJ 66 (1437). ar-nd kerkhoff ok 
matias bynting . . . loto vp hans bysmarket eth ärfue, 
vpa köpmanna gatu liggiande näst wästan sama hans 
bysmarketz ärfue som han oc ägher . . . hulkit for- 
scrifna ärfue the förra saalt haffdhe jon rytinge for 
hundradha (lOO) marker, som hans bysmarket bysprak-
widhorboande war ib 43 (1428). hulkit fornempda ärffue 
som langt är öwerst fra gatunne ok nidherst geen siononi 
som han thät längst bruka ma mädh stadzins ful bord h 
lika androm widherboandom ib 33 (1426). — vidher- 
boarnla rätter (-boande-), m. viderboenderätt 
lösningsrätt som tillkommer viderboende. thänna sama 
gardh wan niclis thorskare aff jon götzstafssone . . . 
mädh widherboande rät SJ 62 (1436).
vidlierbygfg'iande, m. (eg. part, près.) L. — 
vidlierboaiide. huilkin gardher . . vpbudhin ok 
hembudhin är nästa atffwinghiom och widherbygg- 
iande SJ 235 (1454).
vid her b Öra, v. (anträffadt blott i 3 pers. sing.) 
[Fdan. vederbör] L. vederböra, vara tillbörlig, böra 
ske, böra ega rum, böra förekomma, vidher the plikt, 
brwt, oc sak, som ther tilhöre oc rättelica vidher- 
böör BYH 1: 237 (l43l). widherbör meer at formannen 
älskis aff idher än rädhis Bir 5: 13. epther thet wi 
högbornom första herra konwngh magnus . . . inga- 
lvvnd förmattom betala och widherleca som widher 
bördhe SD 5: 208 (öfvers. i hdskr.fr. si. af \^ö0-talet).
vidherdel, m. [Mnt. wedderdél] — vidherdels- 
kompan (wederdeells compan), m. en som tillika 
med annan el. andra tillhör motpartens sida. dhe 
breffuen . . . som tree häredzhöfdinge hade gifuit på 
the råår emillan cangantaka by och toiwois och flere 
theres wederdeells compana BtFII 1: 68 (1461, nyare 
af skr.).
vidherdela, /. tvist, medh retto atskilia allehanda 
widerdelo Urk. af 1455 (efter meddelande af Bibliote­
karien C. G. St y fe). — viperdelo man (-delu- 
L. -dele-), m. L. vederdeloman. her tliure som min 
widerdelo man är Arf'stvisten me/l. Erik Eriksson Gyl- 
lenstjerna och Ture Turesson Bjelke 28 (l46l). her 
tliure er min vidherdele man ib. 
viperdelas, v. ref. L.
vidherfang’, n. — vidherfang’S män, m. pl. L. 
vidherfara (vedher-), v. [Fdan. vederfare] 1) 
påkomma, inträfa. naar nogliur höghmälis ärinde widhir- 
fara VKR 33. daghligha syslor oc smaa ärinde som 
idhkelicha widhirfara ib. the ärinde som kunno widliir- 
fara ib. 2) vederfaras, hända, hwat är tik hänt 
ällar widherfarit Lg 663. — komma till del. hwat 
swar mich vidherfar RK 2: 4642. ath han . . . lathe 
mik her vtinnan vidherfara räth FM 217 (l504). — 
Hllskyndas, ådragas, for . . . siäla waadlia oc synd som 
widhirfara maagho them som them (näml. föreskrif­
terna) ey wilia haalla VKR 45. 3) gå, afiöpa. opers.
med dat. tagher fik prestin böther . . . och predicade 
huru honom war widherfarith PK 232. thessom man 
saa widher foor MD (S) 269. — ref. vidherfaras, 
1) vederfaras, komma till del. ath mik motthe vidher 
faras swa mykith som räth ware aff een tolkin tiuff- 
wa hoop BSH 3: 293 (1470?). velie the . . . holle eder 
for theres rettha herre ... om thetta for[skriff]ne 
ma tliöm vedherfares ib 5: 343 (1509). ath sadana ro­
mare kyrkes budh skulle noger for argen widerfares 
ib 520 (l5l2). at them widerfaris nagot swadant, som 
the westgöter skedde j schaue FM 487 (1510). 2)
gå, aföpa. opers. alla ericlis swena wedher fors och 
swa RK 2: 4400.
yiperfas 951 vipergaiiga
yiperfas (-faas. wipfas SML M 30. part. prêt.. 
vidherfangin : -fangna Bir 5: 6. swpm. -fangitz 
Bo 134), v. L. 1) vederfås, tillfriskna, qwinnan . . . 
vidliir fiks af siwkdomenom KL 231. sidhan han nakat 
widhirfiks af siukdomenom ib 279. ginstan hon är läkt 
oc (för oc havir?) vidhir fangitz tha leer naturin mot 
thy hänne är naturlikit Bo 134. 2) få nytt If, lefva
upp igen. j honom (april) taa widerfaas al groande 
tingh LB 3: 17. — part. prêt, yidlierfangill, till­
frisknad? som fatt nytt Uff halle j them ey matzs- 
ins kräselighet ällir luste nw widherfangna liwilka 
widhertorfften haffwir kranka läkt oc wppehallit Bir 
5: 6. — Jfr fas y id her.
yiperfresta (vedhir-. -frästa), v. [Fdan. veder- 
frestæjyb'rsôX’a, bjuda till; bemöda sig. med inf. nar lian 
vipir frestape at byria olofiik vmfängnilse KL 186. hon 
. . . kastadhe sik j ena floodh . . . widhirfrestande mz 
allo makt at nidhirsänkia sik~ok for matte ey ib 61. 
hwlikin . . . vidhir frästadhe at Smitta mönstrit ib 
169. vidhirfresta at bidhia (conare ad orandum) Bir 3: 
226. köklingin vidhirfresta at bryta skalena mz sino 
näfvvi ib 2: 42. the . . . vidhirfresta ey at framga til 
mera folkompnilse ib. KL 18, 88. Bo 12, 110. Su 331. Lg 
229. paulus är i himirike giuande hiälp them som widh- 
irfresta thiit koma KL 177. vtan thu vidhir frestar 
allaledliis vidhir sighia thässom kötlika hugnadhenom 
Bo 132. at nakar thiänare . . . vidhirfrestadhe mote 
kifvva sinom herra Gr 260. vedhirfresta allom vara 
ganglikin Ber 270. MB 2: 127. — med underförstådd 
inf. grep hona swa mykin hosta at hon formatte 
engaledhis drikka. än thot hon ofta widhir frestadhe 
KL 47. — försöka) bjuda till med. med aclc. vidhir- 
freste älla optaki änga nyo sidhuänior Bir 3: 176. 
swaa ath the aaffwer hans bodli ey göra äller widher- 
fresta en mynsta pwneth PM 2. — söka, söka åväga­
bringa, sträfva (efter), bemöda sig (om), med prep, 
til. at han skol i . . . vidhirfresta (conetur) mz pauanom 
til (ad) the reghlonna stad fästilse Bir 3: 455. ib 4: 111. 
vidhir fresta hon mz vilianom ok astundaninne til (co- 
natur ad) fulkomlikhet ib 1: 371. ib 2: 42. vidhirfrest- 
adho the i alla the matto som the gato til hans van. 
frägdh oc dödh Bo 149. — sträfva (emot), med prep. 
mot. the vidhirfrestadho (nitebantur) mot kirkionna 
skipan Bir 3: 240. — Jfr fresta vidlier.
vidherfrestan, f. ansträngning, bemödande, smak- 
adhe han mik swa som bäzste kostir . . . sötir ok 
godhir j godhom vil ia ok astu ridan bätre j vidhir 
frestan (conatu) ok manlikom framgang. aldra bästir 
... j loflikom ända ok fulkomnan Bir 1: 303. skulle spiut- 
it instingas j han mz alle widhir frestan (conamine) 
ok makt ib 62. the . . . göra mz alle vidhirfrestan thz 
the formagho ib 380. at fiskin formoghe ey ... vnd- 
gaa mz nakrom styrk älla vidhirfrestan (fortitudine 
vel impulsu) ib 2: 6. at hans vidhirfrestan (conatus) 
oc vi 1 i vardhir fåfäng ib 35. thin astundan ok godh 
vidhirfrestan skal reknas thik for bönina fulkompnilse 
ib 3: 226. ib 2: 309, 3: 29. Bo 242. Su 455.
V id lier fäs ta, v. [Jfr Fdan. vederfæste] vidfästa. 
thet breff . . . som thetta bref är widherfäst SD NS 
2: 419 (l4ll). ib 1: 493 (1405). hwilko breffue thetta 
sama wart opna breff är nw widherfäst Bir 5: 125. 
yiperganga (vip- L. -ga. -gaa), v. [Fdan.
vethergange] L. 1) vidgå, erkänna, bekänna (ngt 
som man har nekat el. sökt alt dölja el. som man kunde 
antagas önska el. hafva intresse af att dölja el. neka). 
han vidhirgik sannindena ok nekadhe ey vtan sagde, 
ey är iak Christus MP 1: 21. tha konungin ok alt 
armenie folk sagho diäflana oc hördho them tholkit 
vidhirga Gr 307. om nakar skämmis at vidhirganga 
thz som hon Hitir sik angra Bo 151. vidhir gik han 
alla sina thanka KL 230. ib 264. mange . . . vidhir- 
gingo sina synde ib 163. iak widhergar mina synd 
Ber 229. draparin widhirgik tha sik hawa dräpit hans 
fadhur KL 41. jak widhirgaar . . . for thik at iak 
thiena minom gudh äftir laghomin ib 170. sara thordhe 
ey widher ganga at hon lo MB 1: 189. diäfwllin 
vidhir gar at brudhin älska christum owir al thing 
Bir 1: 102. — med dat. nu wil vinen e uipärganga 
vizorpeno (för vinsorpeno? vidgå att han varit vin; 
jfr ÖGL Vins. 6; 4) SR 5. 2) bekänna, bekänna
sig tro. at thu sannelika oc wtan alla twäkan mz 
hiärtana troo oc mz mwnnenom widhergaar at thz 
wigda öfliätit är sandi r gudh Su 278. at alla thina 
iriälffwer widhergaa han wara satinan gudh oc man 
ib. — bekänna, bekänna sig till, bekänna sig tro på 
el. hylla, spurpar ok frestapar vipargangar iak (con- 
fesstis sum) ihesum christum Bu 416. nar han (Petrus) 
vidhirgik sin gudh mz frälse röst Bir 2: 150. ey 
vidhir gingin the mit nampn älla thiäntin mik vm 
the skämdins ey for manna räddoglia ib 1: 10. tro 
alt thz the hälgha kirkia . . . vidhirgar ok känner 
ib 3: 378. 3) tacksamt erkänna ; förkunna, wi loff-
wom han alle oc widhergangorn at han är godher MB 
2: 168. himpnano skulu vidhir ganga (confiteantur) 
thin vndarlico thing Bo 247. — under bekännelse prisa, 
lofva. thik widhirgaar (confitelur) kringom alla werld- 
ena the hälgha kyrkia ST 196. antwardha ey them som 
tik widhergaa oc ära hedhningom MB 2: 157. nw fara 
släktena vp til hirnerikis . . . vidhirgangande thik oc 
sighia. alleluya Bo 247. swasom skäliken människia 
tik känne och widhergaar Su 331. wphöghin hans 
hälga nampn, oc widhergangen (confitemini) han mz 
idhra läpa röster ib 326. — prisa, lofva, gifva j)ris 
el. ämne till pris. med dat. vidhir gangin herranom 
hans miskund oc vndarlica thing (confiteantur Domino 
misericordiœ ejus et mirabilia) Bo 246. KL 409. MB 
2 : 402. 4) förklara sin anslutning till, förbinda
sig till, lofva. til tekn vidhirgangins (professa-,) rid- 
dirskaps ok lydhno Bir 3: 388. 5) vederfaras, gå,
afiöpa. them . . . tykkir sik wäl haffua widhergangit 
(accidisse), om the ey swasom oskälikin diwr hädhan 
rykkias Su 245. — yiperganga sik, gifva sig till 
känna, ther widhergik sik starkhetzsens gaffwa hwilka 
gudh gaff sampsom MB 2: 113. — Jfr ganga yiper.
yiperganga (viidher- JP 92. -gonga), /. 
vidrganga] L. 1) erkännande, bekännande, til vitnis- 
byrdh minna sialfs vidpergangu Fil 3: 6 (1353). Offer­
torium teknar wara widherganga at wi kännomps os 
wara gudh i skylloga Su 312. — bekännelse, syndabekän­
nelse. prästin . . . fan af thera vidhirgango at the waro 
i nakre döthelike synd KL 203. rät vidhirganga är 
siälena helsa MP 1: 304. hafwi . . . rena ok hela vidhir 
gango ok scriptamal Bir 1: 189. göri . . . rena vidhir­
gango oc scriptamal aff allom sinom syndom ib 3: 166.
vidherg ångare 952 vidhergöma
gonga till screpta oc göra retta vidergonga . . . för 
sina synder SD 6: 157 (1349? gammal afskr.). betra sik 
vider gud för syna synder med fullo ydrilse, retto 
vidergongo oc tesso tien iste, som eder är nw kunnogat 
ib. Bo 151. os bör til at synas for gudhi i lians widher- 
ganga (oportet nos per venire ante faciem ejus in con- 
fessione; öfversättaren har oriktigt fört ejus till con- 
fessione i st. f till faciem) Ber 190. Jfr Synda yidil- 
erganga. 2) bekännelse, bekännelse af sin tro (på 
Gud), gör vidhirgango (motsv. ställe il IB 2: 394: widher. 
gangilse; da confessionem) israels gudhi i hans mönstre 
KL 400. wari j thik oslitlika widhergango tro Ber 
3. j fördher swa som j klädhom badhe mwndz oc 
hiärtans widhergango oc widherkännilse (indutus con- 
fessione cordis et oris sicut vestirnento)) swa at alla 
thina inälffwer widhergaa han wara sannan gudh oc 
man Su 278. tha sagdhe var herra til hans. tu es pet- 
rus. som thydhir oppa vart mal kännespakir. ok tek- 
nar trona, i hulke vi kännom gudh i rätte ok sanne 
vidhir gango Bo 119. 3) förbindelse som man iklä­
der sig vid inträde i ett visst stånd, i en orden 
o. s. v., ordenslöfte; viddarlöfte. han är renlifwis man 
ok munkir j klädhabonadh ok sinne vidhir gango 
(professione) Bir 1: 401. nar han ville göra reghlonna 
vidhirgango älla lofwa lydhno (instante . . . tempore 
professionis) ib 2: 179. swa som thw bant thik mz 
vidhirgangonne ok lofwannine (professione: om rid- 
darlöfte) swa fulcompna oc mz gerningene ib 3: 389. 
— Ordensregel ; orden, at the som ey hafwa mz thik 
ena widhergango (professionem) gangin ey til thit 
kompanskap Ber 158. ey bör thässe widhergangonne 
(pr of essionem) älla thässa lifwärneno . . . klädhas mz 
dyrom klädhwm ib 29. 4) anmälan, uppgift, ffoor
iosep aff nazareth ok in til bethlehem ... ok ther 
skullo the badhin göra sina viidhergangho, ok latha 
sik bescriffvva JP 92. — yijiergailgll majier, m. L.
yidhergailgare, m. en som bekänner sig till (ngt); 
en som hyllar el. förfäktar (ngt), teande sik vara 
dygdhanna vidhirgangare oc gömare (ostendendo se 
pr of essor em vir tutum) Bir 3: 91.
yidherg'ailg’er, m. [Fnor. vidrgangr] bekännelse. 
liwar ey var tungonna vidhirgangir (ubi linguce defuit 
Confessio) Bir 2: 303.
yidhergang'ilse, n. pl.f [Fdan. vedergangelse] 
1) bekännelse, syndabekännelse, rät widhergangilse 
MB 1: 284. 2) bekännelse af sin tro (på Gud).
gör widhergangilse (motsv. ställe KL 400: vidhir- 
gango^ israels gudhi j hans mönstre MB 2: 394.
vipergiäld (wedher- B SII 2: 72 (1399). wether­
s'/) 4: 585 (öfvers. i hds. fr. sl. af 1400-1talet), NS 
2: 167 (1409), 179 (1409), 184 (1409). veder- DD 3: 
217 (1484). -giald L. -giälld SD 4: 585 (öfvers. i 
hds. fr. sl. af 1400-talet), -gield ib NS 1: 28 (1401, 
nyare afskr.), 554 (1406), 2: 135 (1409), 149 (1409), 178 
(1409), 184 (i409); -gielde ib 134 (i409) ; -gielda 
ib 1: 28 (1401, nyare afskr.). -gäld ib 30 (1401), 
2: 123 (1409), 191 (1409, gammal afskr.) ; Ber 216; 
-gälde ib 42. -geld BSH 2: 84 (1399); DD 3: 217 
(1484). -geldh SD NS 1: 140 (l402), 141. -gäl ib 
30 (HOl); MB 2: 189. -gyel BYll 1: 251 (1447)), n., 
stundom pl., och fj [Fdan. vipærgiald. Mnt. wed- 
dergelt] L. 1) godtgörelse} ersättning, betalning.
hanom lofwapis full vipergiäld for pe jorp SD 6: 129 
(1349). vtspyriä, än pär hittäs nokur vipergiäld, som 
for pe fyrnempdä jorp gifwen äru ib. at the jordh 
köpt war . . . for fult widhergeldh ib NS 1: 141 
(1402). ib 140. gifwer iak tliessa . . . mine systher 
fulla macht . . . sik meth thy gözseno bewara . . . 
thet . . . skiptha äl 1er sällia, swa at iak mith wider- 
gield faar fore min deel som annat mith sytzskan fore 
sin ib 554 (ll06). badh . . . hustru ingeborg ok henna 
son . . . oss . . . wijdergield annama a thera wägna, 
som them wijstes af ... beucht niclissons ok . . . 
knuth boossons godzom, fore thenna godz her fore 
skreffuin standa ib 28 (1401, nyare afskr.). hustru 
ingeborg ok henna arffwa skulu till wijdergielda före 
them (godsen) hafua thenna godz her epter nämpnas 
ib. til dömpdom wy forscrepna jordh rettom arfuom 
kronone skat aff at göra ok herra beyncte i näs, som 
godzit i wärio hafde, til sit widhergield i gen aff then 
man eller hans arfuom, som godzit herra hanusse . . . 
salde ib 2: 129 ( 1409). ib 123 (1409), 135 (1409), 149 
(1409) 0. s. v. gik ffram . . . amundh gröningh oc op- 
lotli oc ssoldhe syn ghardh ängiarydh oc swa mykith 
ssom hans del war hyolmbomala oc een skoghdel i 
hyelmssrydh beskedlielikom man jon hakonson ffor xij 
marc oc xx gotniska i wärdh oc widhergycl BYll 1: 251 
(1447). huariom thässom forescrepnom domes aff bönderna 
oc thera arfuom tholikt wedhergiäld igen som the ther 
fore bondomen rättelika aff thera eghit wtgifuit hafua 
BS/I 2: 72 (1399). ib 84 (1399). dömom wy for:da herra 
boo dywra in til herra karls arfvva . . . vm sin ful- 
nadh oc vidhergield, som thet bevvisas kan at ther 
fore gifwet war SD NS 2: 178 (1409). dömom wy . . . 
bo dywra in til erik skötta oc til clawos karlsson vm 
sit vidhergiäld ib. atergielda . . . the xl march i 
redhum päningum . . . eller i frälso godze här i öster- 
götlande aff swa myklo wärdhe i godho oc läghlico 
widhergielde ib 134 ( 1409). tha fornöffwada oc strax 
betthalethä mik ... her gwnno till wethergiälld paa 
forscreffna gotz xxv marc swensca SD 4: 585 (öfvers. 
i hds. fr. sl. af UOQ-talet). haffde hwarcha hans fader 
eller lians fadersyster . . . fath ther skyptc eller ved- 
ergeld foore DD 3: 217 (l4$4). 2) vedergällning,
belöning, hwat äro ällir widhergäl (honoris ac prce- 
mii) haffwir mardocheus fangit MB 2: 189. thu gifwär 
mik widhergäld Ber 216. 3) återgäldande, iak skal
til föghias honom mz älskelikhetz widherskipte ok 
widher gälde (vicissitudine mutuoe dilectionis) Ber 42.
yidhergiälda (-gälla,, wedergelle), v. [Ä. Dan. 
vedergielde. Mnt. weddergelden] 1) ersätta, betala.
badet kwnnit finnes, at lian aff nogon rigesins inwon- 
are hade latiid tagit j fra til en peningis, tha vilde 
han wedergelle x peningc for huar en FM 521 (l5il). 
wedergelle skadhan SO 304. 2) vedergädla) löna.
wi skulom binda sampson oc widhergälla honom för 
thz han haffwir os giorth MB 2: 118.
vidliergiäldare (-gällare), m. vedergällare, be- 
lönare. han är war . . . widhergäl lare j hymerike ffore 
alla the mödho och milheth thär wi haffwom j hans 
thiänist här j jordherike JP 42.
yidhergöma, s. iakttaga, hålla, naar the loffua 
sik reglona oc sina closters lypt obrytelika widher- 
göma (ohservare) Bir 4: 68.
vidhergora 953 viferkäima
vidliergöra (weder-, wäder-), v. [A. Dan. ve-
dergöre. Jfr Mut. wedderdôn] L. 1) göra vid, 
företaga; använda, bruka, en sy stil' . . . hafdhe vm 
langan tima dööf varit a andro sino öra. ok hafdhe 
t her vidhirgiort mykyn läkedom KL 349. 2) mot­
arbeta, förhindra, kere wenner hielp widher göre swe- 
rigis rikis forderff HSH 7: 11 (1467). tillhielpe ... at 
wedergörot BSII 4: 160 (1493). I1SH 20: 171 (1507). 
3) veder gäll a, hämnas, at thet motte bliffue betalet 
oc vidergiort, som oss i thenne landzende sket er BSH 
5: 442 (1511). vij ... velie thet wedergöra jn oppo 
them med liff och macht FM 125 (1501). at wädergöre 
then skade ib 534 (l5ll). BSH 5: 92 (1506). HSH 20: 
72 (1506), 159 (1507), 221 (1507).
yidherhalda (wedherhaalda. widh halla),
v. hålla sig, bestå, ma thu ey länge winna, oc widli 
halla (permanere) MB 1: 417. — yidherhalda sik, 
hålla sig vid, trygga sig vid. ti il holkit lyffthe och 
scriffwilse wii fwlkomligha tro tiilsätia och oss fwl- 
komliga wedherhaaldom BSH 5: 129 (1506).
vidherhäftogher (weder-, -häfftig. -hefftig. 
-hefftiig), adj. [Fdan. vederhættig. À. Dan. veder- 
hæftig. Jfr BtRK 272 (1472. orig.)] Ihre, Gl 2: 1089; 
Sehlyter, SkåneL s. 428, 429; Rydqvist 6: 507; Wim­
mer, Overs, over Vidensk. Selsk. Forh. 1898, s. 144-5: 
Vidensk. Selsk. Ordb. 8: 170; Kalkar 4: 768] som har 
ngt att vedervåga el. förlura, som med hänsyn till 
sin förmögenhet har något att ansvara med; veder­
häftig, betrodd, förtjent af förtroende, besörie . . . 
the slot i finland oc then landzende med sadane wed- 
erhefftige gode men som kunde oc willo holle folk 
ok makt til at beskerme then landzende HSH 18: 75 
(1497). nogre wederhefftiige köpswäne ib 24: 50 (1516). 
är then misloffuan saa stoor at thet ecke kan hiälpe 
at hans nad är widerhäfftig i riichit pa sine persones 
wegua och tesliges pa kirchenes ib 62 (1516).
vid her häktning (veder-), f. [Jfr Ä. Dan. 
hægtning] säkerhet, garanti; garanterad förmån? saa- 
dane vederhäctningh vdi miijn liffstiidh . . . ath niwtc 
HSH 24: 22 (1512).
vidheiilällgia (viter-), v. [Fdan. vederhænge] 
vidhänga; bifoga, bedis jach . . . fonde beskedelica 
manna incigle, sciper ragwalz oc magnus swarta . . . 
medhan jach ey siälffuer incigle liauer at viterhengia 
for thetta breff SD NS 1: 59 (1401, gammal af skr.). 
Jfr hängia vidliev.
vifierhiitta (vi|> hata /..), v. L. äfventyra, ve­
dervåga; förlora. ]öskä man . . . som äi hawer fult 
vi fiar liättä (d. v. s. ej har tillgång att betala ådömda. 
böter) SD 6: 639 (1347). BSH 5: 512 (1512, nyare af- 
slcr.). Jfr liätta vijier.
vifier koma (vinkorna L. widher komma, 
weder komma), v. [Fdan. vederkomme, vedkomme] 
L. 1) komma nt) få tillfälle; förmå, vnnir jak 
tliöm at there eghne syslomon . . . magho köpa thorn 
til thera eghit beholf oc clostersins alia liainla ätande 
vara ofuir alt mena swerighis ryke ä hwar the kunna 
vidhirkoma FH 2: 122 (1440). SJ 326 (1465). the ... 
waro til radz ther om . . . hum the mate widher 
komma at fordärffuä then frykten Va 5. 2) förmå
sig till att göra, vara i stånd att göra. jak . . . 
scriffwer alwerliga, som jak fornwmet haffwer, och 
Ordbok II.
kan jak ey anuers weder komma BSH 5: 305 (1508).
— Jfr koma vidlier.
viferkänna (vi))-), v. [Jfr Fdan. vidherkænne, 
vidherkiennes] — vi[lOrkii 11 lia sik, erkänna sin synd, 
ångra sig. the brutit haffdo sig viderkände MD 371.
— ref. vijm-käinias L. 1) känna, förstå, wn-
derstauda älla vvidherkännas (cognoscere) rätwisonne 
wägh Ber 70. — känna, förnimma, märka, högli- 
möpoghe riddara seul n vi b kännas (sentiat contumax 
miles) at iak forma hämnas min ok minna gupa 
Bu 508. — inse, förstå, mat thu tha vidherkännas 
at min konungher hafwir wald badhe juer lifuit ok 
dödliin Bil 126. salogli quinna widhirkändis vm sidhe 
at thz misthäktis gudhi KL 23. pär tel at alt folket 
matte vip kännas, at han en vare sandar gup Bu 
495 (kan föras till 2). 2) erkänna, bekännat vid­
gå. giter thin gudh gifuit minom son liifF mz thin- 
om bönum tha wil iak widhkännas at thin gudh 
är godher Bil 571. widherkännis jak medh thetta bref 
at . . . herra abram brodherson hafwor (för -er) widh- 
erlagt mi k i geen xij mark redhä päninga SD HS 
1: 154 (i-102). iak vidhirkännis (confiteor) thik sanne- 
lica vara min brodliir Bir 3: 394. engin fantz thän 
som sigh wilde widh erkännas judeum at wara MB 2: 
295. hulkin som vndirstar ok vidhirkännis sina synd 
Bir 1: 132. tha seulu the . . . widhirkännas thera 
brut medh rettom scriftamaalom VKR 18. 3) be­
känna, bekänna sig till, förklara sig tro på. tel at 
folk matte vip kännas sannan gup Bu 500. vidhir- 
kännins himilsins skapara oc iordh Gr 292. 4)
förkunna, prisa. gudz gerninga wppinbara oc widher- 
kännas (revelare et confteri) är hedherlikit oc ärlikit 
Su 356. 5) tillegna sig. gifuer iak . . . herra stene
benetsson . . . fulla makt och waldh till at widerkän- 
nas . . . allan then före:na ärfdadeelen SD NS 1: 199 
(l402, nyare afskr.). thorkil niclisson hafdhe olaglica 
. . . inträngt pädher smedh til at widher kännas for:da 
half öres landh iordh ib 2: 184 (1409). — Jfr källlias 
yifer samt kännas 5, 7, 8, 10, 12.
viferkänna, /. h. o kännande, kännedom, 
kunskap, al thera (hedningarnes) barn the som döö 
för än the koma til skäla aldir än thot the magho 
ey koma til mins änlitis vidhir känno (cognitionem). 
tho koma the til en stadh . .. hwar the skulu wara 
vtan pino Bir 1: 216. min snille mz hulke iak skal 
lysa them som byggia j thy huseno mz minne vidhir- 
känno (cognitione) ok vndir standilse ib 55. gudhelika 
vidhir känno liws ib. al thing äru j thine näruaru ok 
vidhir känno ib 3: 104. gud se alla män mz almenne- 
like vidhirkenuo MP 1: 140. til at . . . fa guz napa 
oc vipirkänno KL 188. hwi en kallas vngir til gudz 
nadha ok vidhirkänno ok annar gamal Bir 2: 310. at 
war hiärta maglien liusas til gudhz widhir känno KL 
294. VKR xv. een gudz vidhirkänno smakir var j thino 
hiärta Bir 3: 24. gudhi vardhin thakke hulkin sighir 
vindhir i os oc oppinbara sinna vidhirkänno lukth 
vm os i hwariom stad MP 2: 116. Bir 2: 214, 230, 
3: 64, 375. BK 201. Ber 18, 47, 199. swa skulum wii 
hafwa widherkänno the höxto threfalloghet ib 213. 
prydhis all wärldin medh jhesu christi tro ok widher­
känno ib 8. gudz godhgerninga skodhilse oc sin eghin 
vidhirkänna ib 2: 227. gup. hwilkin som vil at alle
120
vidherkäiinau 954 yidherköp
män skulu lielc warf>a oc koma til sannindena wijjir- 
känno (agnilionem) KL 181. bätra är ey wnderstanda 
älla widherkännas rätwisonne Avägh än äpte hänna 
widherkänno til baka atherwändas Ber 70. ib 192. — 
insikt, besinning ? skadha opta diwr ... til ondra manna 
vidhirkänno ok näfsilsa (correptionem et cognitionem) 
at the mogho aff plaghom vndirsta skulu lydha mik 
sinom owirman Bir 2: 278. 2) erkännande, bekän­
nande. syndinna Avidherkänna Ber 229 (pd tvä st.). 
MP 2: 290. 3) rätt att tillegna sig el. att taga i
anspråk, hafwin ey mine arfua nokra ti 1 talan älla 
widherkenno til thissen forscrip[n]a godzin SD NS 1: 
352 (1404). ib 450 (1405). — framställning af anspråk 
(på ngt), försök att tillegna sig (ngt under påstående 
att man är dess égaré), aldrigh hördhe han at thet 
sama grindaby var kunungs vpsala ödhe för än thän 
sami herra niclis ingeualson hafdhe giort the samu 
fondo widherkännona SD NS 2: 227 (1409, i vidim. af 
1413).
yidherkäiman, /. = yidherkiimia, f. 2. petrus 
tydhir kännande oc tekna synda widhirkännan MP 
2: 290.
yidherkälinelika^ adv. [Jfr Ä. Dan. vedcrkende- 
lig] tydligt, aff skapadha tingana fägring ok myklik- 
het ma thera skapare vidhirkennelika (cognoscibiliter) 
sees MP 1: 74.
vidlierkänneliker (n. -lighet stadsL Kg s), 
adj. L.
vidherkännilse (wedher- BSH 5: 6 (isol). we­
der- FM 186 (1504). veder-, -kännelse MB 2: 
409)j n. pl. och f \_Fdan. vederkennelse] 1) igen­
kännande, utmärkande, til renlifuis widhirkännilse 
hafujn (de tjenande systrarna) scapulare vtan hetto 
VKR 25. 2) kännedom, kunskapt. gudli. hwilkin
alla wil hela wardha oc koma til sins namps widhir- 
kännilse KL 243. gudz widherkännilsa livvs (lux cog- 
nitionis divince) Bir 4: 91. — kunskapsförmåga, slag 
af kunskapsförmåga, nw hawer mannen thränne wit 
oc widherkännilse MB 1: 81. 3) erkännande, för­
säkran, bekräftelse, til thes mera wisso. stadfästilse. 
widherkännilse oc forwaring tha lather jach . . . mit 
incigle . . . hängias fore thetta opet breff BYH 1:235 
(l43o). ib 249 (1446). 4) erkännande, erkänsla, niz
sanne ödhmiukt oc sins bristilse oc wanskilse rätta widh- 
erkännilse (imperf ectionis proprias recognitione) Su 301. 
— uttryck af erkännande, war herra talar aff iwdhom, 
oc thera sidhom, som Avar herra bödh them, som 
änga dygdh gawo aff sik, vtan Avaro et märke oc 
Avidherkännilse, at the kändos widh at the waro synd- 
oghe MB 1: 441. — bekännelse, j fördher swasom j 
klädhom badhe nnvndz oc hiärtans Avidhergango oc 
Avidherkännilse (indutus confessione cordis et oris sic- 
ut vestimentu) Su 278. mogen j görä hennis räth elfter 
henne eygin Avider kennilsse Va 9. 5) erkännande,
uttryck af erkänsla el. tacksamhet, til en vitherkän- 
nilse oc gengäld mote swa store gaffwo oc godgerning 
USD 12: 79 (1431). 6) genom penningsummors er­
läggande gifret uttryck för erkännande af en förplig- 
telse; godtgörelse, ersättning ; årlig af gift, tribut, naak- 
en wederkännilsä . . . giffuär iach ellir naaken aff 
tessä godhä män eders lierredömä icke tröst ellir 
samtyckiä thil FM 186 (1504). thet somme äre till
sijnnes ath giffAve kong hans en vederkennilsse och 
stycka peninger och hwar hon skulle tages om ridder- 
skapet och kronen them enskylth vtgiffue skulle HSH 
20: 209 (1507). i blandh the pAvncther var och the 
vederkennilsse ib. kongen i swerige pleger leffue och 
siith stanth holle aff kronone ther skole och vederken­
nilsse tages ib. — (?) avü fructodo . . . ath nogod 
thet lönligit i bland tal mcd oss war, och hälst om 
then Avedherkännilse, är for them oppenbaredh BSH 
5: 6 ( 1504). 7) tacksamt erkännande och förkun­
nande, pris, lof. görin . . . honom (Gud) loff ok vidh- 
irkännilse KL 417. MB 2: 409. sighin sAva j idhre 
widherkännilse, alla herrans gärninga äru alzstingis 
godha Su 327. — yidherkäiinilsa tekn (Bir 4: 100,
5: 30. -ilse-), n. ig enkänning stecken ; erinring stecken. 
willo Avar herra thz fästa i thera hiärta oc hugh mz 
fulkomplikom widherkännilse teknom MB 1: 386. aa 
thera mantol sculu . . . systrana oc alle brödhir bära 
eet röt kors . . . til eet reenlifAvis oc Avidhirkännilse 
tekn VKR 12. til widhirkennilse tekn (signum recog- 
nitionis) hafujn (de tjenande systrarna) skaplara vtan 
hetto ib 3. Bir 4: 100, 5: 30.
vidhei-kiiiiiiing* (veder-, vederkäning), / [M.
vidrkenning] 1) kunskap, kännedom, thu . . . vardhir 
thik siälue fwl oc ledli af tliässe thinne sanno vidhir- 
känning (cognitione tui) Bo 40. owir contemplacionis. 
thz är clara syn oc vidhir känningx marka ib 92. prydd­
er mz vidherkänning ok älskogha Su 389. min wisdomb- 
ir, mz liAvilkom tässins husens inbyggiara skal jak Avp- 
lysa mz minne Avidherkänning oc Avndirstandilsom Bir 4: 
91. jak haffde manglia propheta, hwilke ey formatto 
framföra mins anda ordh wtan tholk . . . oc thog liko- 
wäl komo the fram j lhvsit oc widherkänningh (d.v. s. 
blefvo bekanta) ib 116. — kunskap, kunskapsförmåga. 
ödhmiukt är hulka os födhe sannindin ... ok är the 
ödhmiuktin ther kärlekin gör oc vptändir. oc hon 
är i vilianom. än the andra är i vidhirkänninginne 
Bo 39. 2) erkännande, försäkran, bekräftelse, til
y termera Avissan, större skäl oc högre Avidhirkenning 
liengiom Avi Avaar incigle til Avitnesbyrd fore thetta 
breff SD NS 1: 243 (1403). ib 244 (1403), 245 (1403). 
3) försäkran, förbindelse, at nagre äre tiil sijnnes at 
Avij giffue kongh hans en wederkenningh tiil eth stycke 
peninge US II 20: 206 (1597). — förbindelse att er- 
lägga, tribut, skattskyldighet; årlig af gift, tribut. paAven 
haffver tvvinget then mektige staden bononiam . . . 
til then lydne oc vederkäning, the aaffträdne Avoro 
BSH 5: 224 (1507). jacli . . . sporde them ahvarlige 
tiil, om en the Avilie haffue k. h[ans] eller hans son för 
herre och kong i richit ighen, eller och giffue honom 
liakon skat eller vederkenning aff richit ib 276 (1508).
vidherkiinsla (-kentzsla), f. erkänsla, uttryck 
af erkänsla, eghnum wi thet (godset) Avnder . . . risa- 
bergx kloster . . . meth swa forskäl . , . ath wi skul- 
um i waarum liftima behalla thet forscrefna go.tz os 
tel nytta, ok fore widher kentzlo skul pliktom Avi os 
tel ath giwa klostreno arlika aars twa„löpa smör tel 
retli landgille SD NS 1: 435 (l405).
yidherköp (wäddir-), n. [Fdan. vederkob. Mnt. 
Avedderköp] återköp; rätt till återköp. FH 4: 65 (1458). 
— vidherköpa man, m. = vijmrvaru man. thesse 
hyollo pa ffästhonne sigge kolsson . . . peder i haka-
yiperlagli 955 yidherlikiian
rydh widher köpa men gisle i oplundhum gudhwasth i 
thunnatorpth BY1I 1: 251 ( 1447).
yijierlagli (veder-), n. [Fdan. vederlag. Fgutn. 
viprlag. Jfr Isl. vidrlög och Mnt. wedderlach. Jfr 
Wimmer, Overs, over Vidensk. Selsk. Fork. 1898, s. 127 
f.\ L. (KrLL B 48: pr. i vor.) 1) vederlag, er­
sättning. om the twa sognner paa hijsinghen, som i 
rätt vederlagli swerigis riches crone for skordala lång­
liga till sagdhe och oplnthnä vare BSJI 5: 539 (1514). 
2) bolag, mickell sonasson som haffde warit clans wise 
swen oc haffde hafft hans widherlagh (d. v. s. hade 
varit i bolag med honom) SJ 217 (1452). — vidllPl*- 
lags mail (witherlags- StadsL Thj 2: pr. i var. 
widherlägx- ib Thj 2: pr. Jfr Wimmer, Overs, over 
Vidensk. Selsk. Fork. 1898, s. 147), m. L. — yidlior- 
lags 01'dllj n. ord (innehållande hotelse af straff el. 
erinran om ansvar i händelse af olydnad) som till- 
lägg es ett bud el. förbud för att gifva detta en för­
stärkt vigt. vare . . . swa at prelaten nakot snarlelta 
bywdher oc tho ekke mz widherlax ordhom som nw 
är sakt LfK 155. — yiperlags Öre, m. L. 
yidherlag-lia, f. L. KrLL B 48: pr. i var. 
yidlierlagdias, V. ref. foga siij, lämpa sig. then 
tiidh the (o: hrödhirne) äru vtan clostrith . . . tha 
sculu the hafua sik j säng oc sömpn eptir thy thet 
kan tha bäzt falla oc widhirlaghas VKR 43.
yidherlaglli, m. L. KrLL B .48: pr. i var. — 
yidherlagha brut, n. L. — yidherlagha man, 
m. Stads L Thj 2: pr. i var.
yidll erled has, v. känna leda. attedior, jak vidlier- 
ledhis GU 4. tedere, vidherledias (för -ledhasj ib.
yidherlika (wedher- Su 9. veder- Lg 3: 523), 
v. [Jfr Fnor. viûtrh'kjaz] 1) göra lik. med ack. och 
dat., j tesso vederlikadhe hona gucjh synne helgra 
modhre sanete birgitte Lg 3: 523. — part. prêt, gjord 
lik, liknande, med dat. widlierlikther spetälskom manne 
Su 35. 0 gudhz liöxte söner oc samarffuinga honom 
siälffuom tilenade oc widherlikte ib 143. akten oc seen 
mik törnaboskanom widherlikadha (consimilem) ib 42. 
2) förlikna, jämföra, sammanställa, som thin ald ra 
renasta kärlek oc wärldenna faffängo oc orena älskogha 
i nakre matho wilia widherlika Su 157. — med ack. 
och dat. barna leeker är alt tbz thu tolt haffwer, om 
thu wilt tbz . . . hälga fädhranna lidilse widherlika 
(patrum passionibus . . . comparare) Su 165. at widher­
lika them them tali (i jämförelse oned antalet af 
dem), som ondhe omwändhe ärw fran allo godho, ärw 
tässe mykyt färre ib 60. — yidherlika sik, göra 
sig lik, efterlikna, med dat. j liwat matte han kan oc 
skal sik widherlika hans pinom oc lidhilsom Su 348. 
ib 5, 8, 9, 36. LfK 44. skalt thu ey widherlika tik 
tjiinom owermannom ib 45. widherlika sik ödhmywkom 
ib 47. swa math thu tik widherlika oc swara i nakre 
matto minom fothom oc benom, som trötthos oc sam­
man nägldos oppa korseno (violentiæ et lassitudini 
(jtiam crura patiebantur respondebis) Su 50. — ref. 
yidlierlikas, 1) blifva lik. swa som en troen
känneswen mz sinom herra andelika korsfäster, oc i 
nakre mattho mz warkwnnans blodhe beguthin, maa 
thu mik widherlikas, oc wardha mik täkker oc kär­
liken ('mihi similis amabilisque efficieris) Su 51. 2)
förliknas med, jämföras med, komma i jämförelse med.
med dat. tolke . . . widherlikas (comparantur) marti- 
ribus Su 61. alt tbz astwndelikit är maa hänne ey 
widherlikas ib 11. ib 78. — Jfr OYÎdherlikailde.
vijierlike, m. L. like, jämlike, den som är lik 
el. jämgod, vederlike, särlica talom vi vm vara vidhir 
lika (de me et mei similibus) Bo 89. Su 363. hän nas 
widherlike är ey i iorderike, i asyn i wänlek oc i 
ordhanna sniälhet ib 76. ib 13. gammalt ordhqwädhe 
är, at kärleken oc drotninghen lidlm ey wäl sina 
widherlika ib 85. om thu i thinom tankom tik nakrom 
ower säther som sannelika är thin widherlike, älles 
owerman LfK 45. han wil strax litidh sin herre wika 
ok mena sik wara hans widher lika MD (S) 285. 
flore hans kompana ok widerlika MF 4: 130. — riddara 
viperlike, innehafvare af en högre grad eller ställ­
ning inom svennernas klass, riddarä ok swenä af wart 
raadh rijdhcn . . . mädh xii hästum hwar tlierrä at 
mästu ; swenä riddärä widherlichä vten wart raadh 
rijdhen mädh vi hästum SJ) 4: 465 (1335, nyare af­
skr.). ib 5: 375 (1344, nyare afskr.). komber . . . nakar 
obupin til nakrä af pässom fornäfndom höghtipom, 
ärät riddare af wart rap, böte xx (för xl) marker, 
riddäre vtan vart rap xxx mark, riddärä viperlikt 
(för -likej xx mark, a wapn filler präster syäx mark 
ib 479 (l345, nyare afskr.). Jfr MELL Kg 22, G 8: 
1; KrLL Kg 23, G 8: 1; Hildebrand, Sveriges Medel­
tid 2: 188, 208; Hildebrand, Sv. statsförfattningens hist. 
utv. s. 165. Jfr like, note.
yifeiiiker, adj. [/*/. viflrlfkr] L. lik, liknande. 
han ... är mik widherlik ... i minom dröffuilsom 
Su 192.
vidherlikna (veder-), v. förlikna, jämföra, aff 
the osigherlika oc obegripelika widherliknande (för 
owidherliknande el. ey widherliknande^ oc aldra sötasta 
guds anletes asyn LfK 126. — likställa med, förlikna 
med, jämföra med. med ack. och dat. (el. i dess ställe 
ack.), at thu swa ... widherliknar tik likamlikom tingh- 
0111 (rebus te corporalibus . . . comparare consuevisti) 
Su 79. ey widherliknandis mik starkastom filom oc ca- 
melom ib 338. mik . . . hulken ey är widherliknande 
thina mintzste pigho (quee non sum similis unius pu- 
ellanm tuarum) MB 2: 210. aff the synnene . . . huilka 
all annor glädhi widherliknat är häldher sörgh än 
glädhi LfK 127. — ref. vidherliknas, 1) blifva 
lik. med dat. at thu . . . wärdugher wari at widher- 
liknas thinom brödhrom MB 2: 301. skal han . . . 
glädhias at han widherliknas högxsta herranom j hans 
smälek oc dröffuilsom Su 350. — likna, med dat. om 
amynnilsens krafft vederliknas sielen gudhi fadre LfK 
274. otal liga sielär beggers köns, hulkars badhe skeen 
ok sötästä lukt vederliknades helgom englom ib 247. 
2) förliknas, jämföras ; komma i jämförelse med. med 
dat. alt thz dröffwelikit är, kan ey widherliknas hänna 
onzsko Su 17. syndin . . . widherliknas (comparatur) 
grymmasta diwre ib 353. — vara i jämförelse med. 
med dat. alla thinga kraffta godheet widherliknas thinne 
omälelike werdoghet, hwilkin som (för swa som?^ är 
maanans minzsta liws mot största solinna clarhet (om- 
nis creaturœ bonitas ad tuam comparata dignitatem sic 
est quasi noctilucœ splendor exiguus ad solis clarita- 
tem immensam) Su 201.
yidherliknan, f. likhet, naar likamlika sinnen
yidlierliknilse 956 Yi(lheiiäg*gia
wanskas oc wmwändas j andelika oc änglanna widher- 
liknan (similitudinem) Su 337.
yidherliknilse (wedher- Su so, 105), n. pl.f ochf. 
1) efterliknande, minna pino aminnüse skal thu al- 
tidh liaffwa i thino hiärta . . . oc henna widherlikn- 
ilse wppa tik tagha Su 198. 2) liknelse, bild, af-
bildning, afspegling. see ... the hälga . . . trcffallog- 
hetena, swa som hon är, ögha at ögha, wtan alt 
mörker oc widherliknilse LfK 126. om gudeliken oc 
hymmelsliken tingh kan enghen tala, wtan om likam- 
lika tingha wedherliknilse (per modum verum corpora- 
Hum) Su 80 ; jfr 4. han . . . wpsökte thz hanom törste 
oc aldrigh kwnne finna thz han sökte (näml. vera et 
summa philosojyhia) wtan som nakor hännas beläte 
ällir widherliknilse ib 223. 3) öfverensstämmelse}
bringande till öfverensstämmelse, lämpande, alla thera 
gärnigganna wedherliknilse oc fwlfölgilse äpther minom 
wilia (conformitatem omnium actionum suarum ad meam 
voluntatem) Su 105. 4) jämförelse, om än iak nakot
laatz haffwa lidit, nakor dröffwilse tolth, thz tappar iak 
alt i thera widherliknilse (i el. vid jämför el sejned dem) 
Su 168. wtan alla widherliknilse älla iämpnadh ib 328.
Yidherlikllillg (-ig*h), /. [Jfr Fnor. vidrliking] 
jämförelse, wthan nakkra widherliknigh Su 14.
Vidherlikt, f [sannolikt ombildning af YÎdlierlit 
med anslutning till liker, viperliker] = vidher- 
lit. liwat är ey bätra at drikka w träkäralde ok 
hafwa sima vidherlikt (bibere ad sufficientiam). än af 
gulkari ok ey vardha othörstogher Su 386.
vidlierlit (-liit), f. [Jfr Isl. vidrlit] det livarmed 
man kan vara nöjd; sa mycket som är tillräckligt; 
nödtorft, hawande hwazske manga rätte älla kostelica 
redda, vtan fatika oc sina näppa vidhirliit (sed pau- 
peres et sobrias cœnas sumentes) Bo 34. Jfr lit,
vidherlikt.
Yidlierludlia (-lodha), v. vidlåda, hänga vid, 
sitta fast vid. med dat. somlike widherloddo kyrkyo 
takino som the haffdo warit bundhne ällar bikadlie 
widh taket Lg 3: 179. — oeg. vidlåda, häfta vid, 
finnas hos. med dat. hwilkins ande ey widherludde 
miuzsta syndh (cujus . . . spiritui minimum non ad- 
hœsit peccatum) Bir 4: 52. — vara fäst vid, hänga 
vid. med dat. apostoli vidhir lodhande (adhcerentes) 
än vars herra köti Bo 132. — hålla sig till, hängifva 
sig åt. med dat. at lioghin altidh widlierludhi (inhce- 
reat) gudhi oc gudhelikom gerningom Su 258. hwat 
ey är han een ande mz gudhi, som widherludhir gudhi 
(adhæret deo) Spec. Virg. 241. — part. près, vidlier- 
llldliailde, klibbig, bildl. han skal fly tässa wärlz 
widherlwdande smiker LfK 122.
Yidherludlieliker, adj. klibbig, som hänger sig 
fast. bildl. the andre (tankarne) äru violente, ower* 
ualloghe ällar trättelike, oc the magha kallas limose, 
widherludelike LfK 42.
vidherläggia (vid- LB 5: 8i. weder- BYH i:
270 (1472, i vidim. af 148«) ; BSH 5: 532 (1513). -läkgiä 
SD NS 1: 154 (1402). -liäggiia ib 2: 82 (1409). 
-läghya ib 1: 119 (1402). -lägya ib 234 (i403). 
-legghä ib 60 (1401). -leghiä BYll 1: 170 (1472, * 
vidim. af 1488). -lega: -as BSH 5: 93 (i506). -leoa 
(för -lega?) SD 5: 20S (sl. af UOQ-talet); -le- är 
i aftrycket genom kursivering betecknadt såsom upp­
löst förkortning), v. [F'dan. vithærlæggæ. À. Dan. 
vederlægge. Mnt. wedderleggen] L. 1) lägga vid. 
pålägga, hänna röther stötta ok vidherlagdha dogha 
moth brinnande ögna wärk LB 5: 80. huither löker 
. . . läker hunda bit vid lägder ib 8l. — med dat.
(el. i dess ställe ack.), yrthin . . . wider lagdli thz
liim ther frost är i LB 5: 81. 2) gifva ss ersätt­
ning el. godtgörelse el. vederlag, skulle the jnnan eth 
halfft aar äpter wan dödh widerleggia clostrena swa 
got goz j swa godha läghe swa at thre spän korn 
ginge aff hwario örtug SD 5: 166 (öfvers. i hds. fr. 
början af 1400-talet), ware thet swa ... at the fonde 
x solidi landh jordh . . . afginge the for:do prebenda, 
tha til bindher jnk mik ok myna arfwa widherläggia 
hänne swa mykla jordh i swa godhom by aller ok swa 
manga pänninger som för äro sagde ib XS 1: 56 ( 1401 ). 
ware thet swa at t.hetta for:dä goz halstene pätarson 
afginge . . . tha tilbinder jak mik ok mina arfua
halstene ok hans arfuom goz wider legghä swa som 
hanom at nöger, epther begghas wara wena segn ib 
60 ( 1401 ). ware thet . . . swa at mina arfua wilde ther 
noghra neyseghn innan hafua äller töghringh, swa at 
korin äller altarit äy sin fulnad finghe, tha wilköra 
iak mik til oc mina arfua at vidirlägghia mit gotz 
skelleröya i samw stadin ib 73 (1401 ). binder jak mik 
oc mina arfua domkirkione i strengenes sua got gotz 
oc i sua godho läghe oc sua mykit atergifua, widher- 
läghya oc giälla, innan en fiärdung af eet aar äpter 
thet at gotzet ware domkirkyone af gangit ib 149 
(1402). ib 92 (1401), 154 (1402), 200 (l402), 234 (1403) 
0. s. t’., 2: 82 (l409) 0. s. v. BYH 1: 270 (1472, i vi­
dim. af 1488). ath widher läggiä . . . benkth krok eller 
hans arfuom . . . swa godh engh j geen Fil 2: 13 (l390). 
werdige herrar . . . rikesins rad i swerige haua . . . 
vnt ock widerlagt . . . oss . . . alt stäkxlän ock vp- 
sala stadh BtRK 241 (1466, orig.). — gifva (ss betal­
ning), betala, abram brodherson liafwor widherlagt mik 
i geen xvj mark redhä päninga SD NS 1: 154 (i402). 
ffatas hustru äbela än tha 4'/a mark oc vij örtug 
thet haffuer her boo loffuat at widerleggia henne fore 
gotz j ydrö oc j widboo BYH 1: 260 (1455). — godt- 
göra, återbetala, ath the wille giffwa sig til fridhz, om 
the gellith, selff och peninga, widh kalmarna togx. i 
wilin fynna nagre foger, thet skall widherlegas i ene 
mattho eller andhra BSH 5: 93 (1506). 3) gifva
vederlag el. ersättning, ersätta, godtgöra, betala, the 
som thet öwerste fiskeleiet hafft haffuä them skal 
wederlegges aff cronones pa en annen stadh VAH 24: 
324 (1473). epther thet wi . . . konwngh magnus i för- 
nempde peninga swmanne oc iämwel för then stora 
skadha och twngha ther han giorde pa sith rike . .. inga- 
lwnd förmattom betala oc widherleca (satisfacere . . . 
non sufficeremus) som widher bördhe SD 5: 208 (öfvers. 
i hds. fr. sl. af 1400-talet). — gifva ersättning el. godt­
görelse för (ngt), ersätta, godtgöra. med dat. och ack. 
(el. i dess ställe en sats), äpter thy the a sannind 
sighia wilia ... at thässin gotzin a jngieldom ära a 
badha sidhor som them thykker jämpt oc skälliket wara 
oc fornempda herra päthar porsa gotz bätra wara än 
mit thet wil iac ... äpter thera säghn them samma 
herra päthar porsa vidher läggia oc vpfylla af thy 
godze som jac näst hafwer kring vm skäldesnes BYH
vidherlägginga 957 vidherqvekia
1: 181 (1377). hwat skadha han hafwir ther fore 
fangit bör thik honom widhirläggia ST 494. at the i 
vtresor ok örlegli i rikesens tiänist nagen skada finge, 
hwilken them tha agier widerläggias och oprättas GS 
66 (1489, orig.), honum opfylle och vvederleggie sin 
skada igen och all then dell ther pa war kostwart 
BS/I 5: 532 (l5l3). min sötaste härra j hwario maa 
jak widherläggia thik (tibi . . . restituere), thz thu j 
t.hässe nath warth fangadher ok bwnden for mina skill 
Afecht. Vppenb. 68. — pass, få ersättning el. vederlag, 
hållas skadeslös, warde widherlagde aff cronan IISH 
7: 21 (1470). 4) godtgöra, försona, för än hon
widherlakt haffde saadana kräselikhet mz twäffalle fasto 
Lg 3: 401. 5) vedergälla. haffwen j . . . wälwidher-
lagt oc betalat hans wälgärninga MB 2: 98. — Jfr 
lägrgia yidher.
yidlierläg*giug*a? f. [Mnt. wedderlegginge] bolag. 
ath tyle köek haffuer giord thöm gode rede och reken- 
skapp aff fornempde her mortens wegna . . . vm alle 
then selschapp och widerleggingo wegna som the liaffue 
tilsamende haft til then ne dagli SJ 326 (1465).
yidlierlägniiig (vedher-),/. [jfr Mnt. wedder­
legginge. Jfr Wimmer, Overs, over Vidensk. Forh. 
1898, s. 146 f.] L. ersättning, godtgörelse. at nogor 
epterkomende konunger . . . wilde ryggia the wider- 
legning, som . . . rikesins radii os . . . vnt hawe til 
skadageld BtRK 242 (1466, orig.). then vedherlegningh 
göre BSH 4: 325 (1502). j wethe wel huad scade jach 
tagit haffuer pa min godz j danmark . . . oc jngen 
vederlegningh ther fore hafft FM 512 (l5li).
yijjerläglie, n. L. böter hvilka vid afslutande af 
(köp el.) byte bestämdes skola erläggas af den som 
bröte öfverenskommelsen. Jfr Amira, Altschwed. Obli­
gationenrecht s. 690. nos . . . abbas cum conuentu, 
ex vna parte et . . . germundus ex altera recognosci- 
mus nos predictam commutacionem apposicione pene 
sedecim marcharum denar. wlgariter dicte wijierlæghe, 
quas quidem xvi marchas cum omnibus alijs recep­
tis infringere quod absit final iter volens aduerso parti 
soluere debet racione qua supra confirmasse SD 2: 
503 (1307). quod . . . concambium per consensum et 
acclamacionem dictarum parcium, legum omni pleni- 
tudine in communi placito ekesio, data fide, apposi­
cione pene wlgariter dicta widherlæghe viginti mar- 
carum denariorum extitit roboratum ib 4: 217 (1331). 
— yijierliighis brut, n. L.
yidhermal, n.pl. vedermäle, bevis, hwarie sex bönd­
er oc landbo ... sculo här epter aarligha til widhermala 
oc ena biwijsning eth warghskin vt giöra GS 30 (1376).
yidhermodh (vedermoth), n. [.Fdan. vedermod. 
Mut. weddermöt] motgång, olycka; nederlag, täktis 
gud giffue k.(ongen) en reso eth vedermoth pa hans 
folk oc skep j syön aff swenske men FM 425 (1509).
y i perm und, f. L.
yipermiile, n. L. — yidherinälis panter, m. L.
yidhermödha (wedhermödhe),/. [Mnt. wedder- 
mode] 1) bedröfvelse) sorg, smärta, seande sina 
älskelica swa mödda. gratando ok sukkande. oc i tholke 
vidhirmödho af sins brodhirs dödh Bo 156. hwarn 
wägh är sorgh ok vidhir mödha (dolor et sollicitudo) 
Bir 1: 134. han . . . bleff ther i sorgh oc wedher- 
möde till täss han wtaff werdhene döde RK 3: (sista
forts.) 5082. tha han ... sa henne j storä wider- 
mödhä Va 6; jfr 2. tha stodh phila opp j storä 
wider mödhä och krank het, som hon warä vt aff 
sinne komin ib 9; jfr 2. 2) vedermöda, nöd, li­
dande. thän tima vfridher (hungir oc) vidhermödha 
j wäraldinne komber Bil 282. at the skullin liua i 
swa store vidhirmödho (penuria) Bo 21. sta manne- 
lica i frestilsanna storm ok vidhir mödho ib 94. han 
liitir sina wtualda män hawa vidhir mödho (affligan- 
tur) här i världinne badhe i licamma ok siäl ib 105. 
han . . . tok a sik fatikdomsins pinsamu vidhir mödho 
ib 128. the hafdlio forwnnit alla sina nödh oc thera 
vidhir mödha var al ändadh ib 251. ib 13. aff spetälska 
mansins vidhirmödho MP 1: 61. thetta landedh staar 
j wedhermödhe före sylth och örlige FM 413 (1509). 
— lidande, försakelse, hwath wi hafwom aff widher- 
mödho a wart liiff ok wara födho Al 6243. — olägen­
het, omak. fore widermödo ok vmak thz han hauer 
hafft aff idre högferd RK 1: 2094. at the rike eller 
land eller therra män skulu af hanom engin thunga, 
withermötho, skatha eller fara hawa BtRK 32 (1359, 
orig.).
yidherinödheliker, adj. besvärlig, i thässc widher- 
mödhelike världinne Ber 260.
yijjeriiamu (wedher-. -nampn), n. * [Jfr À. 
Dan. vedernavn äfvensom lsl. vidrnefni] vedernamn, till­
namn. at seia . . . iacobum. som rät vis heter at vipar- 
namne Bu 193. Bil 243. höxste cardinalin som aat 
vidhirnampne hät ostiensis KL 354. ib 360. leui aat 
vidhirnampne aggeus ib 397. MB 2: 391. joam (för 
-an) olafson räffuer at widhernampne SD AB 1: 322 
(1404). jönis skreddare som kallas friis ath vidhir­
nampne Fl7 3: 125 (1448). for thy at dyonisius radh 
ok styrdhe them alla thy het han ariopagita. han 
heth andru widhernampne theosophus Bil 339. glömdhis 
badhe hänne nampn maria ok swa widhernamnit mag- 
dalena ib 264. han (Beda) fik thz vidher nampn ve- 
nerabilis ib 741. gaff han hwar kanik eth wedher- 
nampn MD 439, aff bärghomen som widhernampn haflf- 
wa aff juda oc israel (de omni monte juda et israel) 
MB 2: 34.
yidherqyekia (wedher-. -qwäkiä. -kwäka, 
-kweikia: -kweiktis MD 42), v. [Ä. J an. ve- 
derqvæge. Jfr Mnt. wedderquicken] 1) gifva lif 
åt. hwar wdlthw taghaa liff och andha som thw 
skall säthia i the ledhamoth (d. v. s. bildens lem­
mar) eller hwro wilth thw wedher qwäkia thöm Lg 
3: 120. 2) gvickna till, åter lefva upp. tha the
see han widher kwäka Al 2563. 3) upplifva, åter­
hämta. klarasta watn. aff hwilko naar sampson haffde 
drwkket widherqwäkte han sin anda (refocillavit spi- 
ritum) oc athertögh syna kraffther MB 2: 119. 4)
vederqvicka, förfriska, hwilkin skällikhet mannonom 
känne swa atirhalda kruppin. at han ey ofmykit van- 
maktis oc swa vidhirquekia at han wardhe ey of- 
raskir til synda KL 258. them som widherqwckiande 
äru iipther nakrom krankdom Bir 5: 11. oplypte hon 
(modren) han (sonen) til sit bryst ok värme mz 
modhirlicom kärlek oc vidhirquäke mz sinna spina 
miölk ib 2: 250. iak vidhir quäke (refcio) thorn här 
oc j komaskolande värild alt til mätte ib 3: 14. them 
til sta ok hiälpa godhe ängla vidhir quekiande (ref-
yidherqvekilse 958 vijiersighia
dentes) them mz fulstopa hughnadh ib 1: 101. ib 117. 
jak widhirkueker thorn rnz mine miskund ib 2: 89. 
tha hau var forsmadhir oc hafdhe ey siälina glädhi 
vidhirquäkte iak han mz mine glädhi ib 3: 32. vidhir 
quekiom (refoveamus) them (fåren) ib 1: 208. han 
vidhir quäkte (reficiebat) manga, byggiande när ok 
barren ib 319. komin til mik üdhmiuke oc iak skal 
vidhirkwäka (reficiam) jdhir ib 3: 92. Lg 586. — ref. 
vidherqyekias, 1) upplifvas, få nytt lif, få ny 
näring, med saksubj. skal eldin ginstan vidhirquäkias 
(refidatur) mz vidh Bir 3: 39. tha widerkweiktis 
hennes glädis hop MD 42. 2) upplifvas, stärkas.
lati älla kalle j thinom kärlek skulu vidhirquekias 
(convalescunt) Bir 1: 175. 3) vederqvicka sig, ve-
derqvickas. recreor, jak vidhirkuekis GU 4; jfr 2. ey 
vidhirquekias (refduntur) the mindra i hughenom än 
i licamanom af andelicom hughnadh oc kännedom som 
siälinna kostir är Bo 34. ib 90. vidhirkuäkas (refid) 
mz mins guddoms kost Bir 2: 166. girnas at vidhir­
quäkias mz hans söta frukt ib 3: 51. — Jfr qvekia 
vidh.
yidherqvekilse (wedher-. vädhir- Ber 268. 
-qwäkilse. -quäkylse Bir 4: i50), n. pl. och f. 
[À. Dan. vederqvægelse] vederqvickelse, förfriskning, 
stärkandey näring, tok hon opta fr an sik siälue thän 
kost som kräsclikin var. ok sände han . . . thijt 
hon viste vara fatik ok fadhirlös barn. thöm til 
födho ok vidhirquekilse KL 322. hunagher. som dugh- 
er krankom bistokkom til widherqwekilse Lg 3: 256. 
j . . . nekaden mik kosth oc brödh, mynom mannom 
til widherqwäkilse MB 2: 94. ther lath han sig hentha 
math oc dryck sa att han oc hans folck wedher- 
qwekilse fik RK 3: (sista forts) 4474. Bir 5: 36, 
43. sidhan loffuas idher at haffua mattelika oc höff* 
uidzska hugswalan, til idhers k rops styrkilse oc widh­
erqwekilse ib 4: 118. for allan mat ok dryk the (in- 
älfvorna) swolgho ok smälto thinom likarna til styrk­
ilse oc siälom til äuärdhelikin vidher quekilse ib 137. 
ib 150. thz var thin vidherquekilse at thu viste fulle- 
lica hans vpstandilse ib 141. ib 154. j wärldinna snille 
som the leta är ... ängin siälinna vidhirquekilse älla 
födha ib 1: loi. the hafdho ther haft omätelik andans 
vidhir quekilse Bo 22. Ber 268. fomentum, vidher- 
kuekilse GU 6.
Yi(lllerqYeklling,, /. [Ä. Dan. vederqvægning] ve­
derqvickelse, förfriskning, näring, bryta fastona oc 
taka widherqwekningh (recreationem) Bir 4: 64.
vidlierqyikna (-qwekna. -qwäkna), v. [Ä.
Dan. viderqvegne] lefva upp, vakna till lif igen, få lif 
på nytt. all wexande thing . . . tilböria tha grönskas 
oc widlierqwekna Su 200. widherqwäknar (reviviscit) 
min siäl swa som aff twngasta sömpne oc dödzsins 
mörki r ib 206.
yidherredho (widher rede, wedherredho. 
vederredhe. wederredhä. vidredha), adj. redo, 
färdig, rustad, ligge tyerp rodzkarlena alle widher 
rede nar dalekarlerne kome at folg i a them BSH 7: 
21 (1470). äre skip wt giordh aff alle köpstäder och 
in i fymerswndh och liggie ther alt vederredhe ther 
BSH 4: 312 (1502). ath i skullä sitiä wederredhä met 
folk, byssär, wäriä oc fetalie, nar hanss naade ider 
tilsigiendä worder FM 115 (1497-1501). alle the xv ara
gamble äre si tie vidredha offuer alt möre ib 330 (1507). 
wTi äre . . . saa vederredhe, at wi vele sägie ney ffor 
oräth ffor alla the pa oss ok wort ffädernis rike arga 
vilie ib 133 (1502). thet [the] wile gerne wara wedher­
redho, huar som behoff göras kan, oc när the faa 
edliert bodh BS1I 5: 155 (1507). ib 578 (1517).
Yidhersea (-see), v. [Fdan. vederse] akta sig? 
taga sig till vara. näfs suå röuarom ok ilgerninges 
mannom, at andre måghe rädlias ok vidher see ther 
thylika gärninga göra KS 26 (66, 28). Jfr sea
vidher.
yidhersea, f. [/$/. vidrsjö] vedervilja, af sky. man- 
drap oc lyghn hawa hälder vidherseo natwrlika, än 
lösta MB 1: 463.
vijiersighia (vedher- LfK2i6. veder- HSH 20:31 
(1506), 24: 6 (1513), 8 (1513). weder- BSH 4: 228 (1497). 
-siia Bu 20. -säghia. -seige HSH 2 A: 6 (1513)), v. 
[Fdan. vedersige. Jfr Mnt. wedderseggen] L. 1) af- 
säga sig, förklara sig af stå från (ngt); af stå från, låta 
fara, försaka, ofvergifva. med dat. el. ack. han (0: kun- 
ugen) vi£ar sagpe rike Bu 208. widher säghiom wi . . . 
allom rät oc alle erfdh efter karl nichlisson vm alt thet 
godz han i strengenese biscopsdöme atte BSH 1: 182 
(l38l). tha forsakede oc wedersade wij all then räth oc 
tiltaal, som wij haffde tiil . . . her sten . . . oppa then 
schade, som wij fath hade pa wara egne egedela ib 
4: 228 (1497). widhersigiandis . . . allom räth och hiälpa- 
redhe (renunciantes . . , omni iuris auxilio) SD 5: 210 
(öfvers. i hds. fr. sl. af 1400-talet). MB 2: 213. jach 
vidhersigher . . . the makt, iak här til haffwir halft 
owir barfredit j syon ib 252. esau hawer widhersaght 
sina wördhning ib 1: 212. han ... widersagde ther 
sin deel RK 1: 850. huilken siith geldh . . . veder- 
sagde viithe och oploth her symon pedersson HSH 
20: 31 (l506). ängin taks in til thera (d. v. s. mun- 
karne) för än han hawir alztings allo sino goze vidh- 
irsakt KL 251. ib 185. the som hawa vidhr saght 
alt wärilzlikt godz, ok alla wärulzlika fikt, ok allan 
likamans lusta, ok än thär medh sin ägen wilia KS 
3 (5, 3). guz mo{>er auite riddaren, ok böj) vipar siia 
(abjicere) dyavuls gauor Bu 20. vipar sagpo alt J)ät 
dyawlin gaf J)öm ib. alt thz han ägher oc haffwer ey 
wjdhersakt, tha han jngaar (näml. i klostret), thz 
til hörer oc til bör clostreno mz honom LfK 15. 
som widhersighia husfrur Bil 476. ib 756. at brudh- 
gomin finne ey nakra smitto j hänne for hulka ther 
hon maghe forsmas älla vidhir sighias (repudiari) 
Bir 1: 271. nu forlatir jak hona (själen) oc vidhir- 
sighir (relinquo) ib 3: 68. vidhir sigh ia vilianom oc 
sinom astundilsom Bo 134. KL 273. Bir 3: 368. Ber 
20. klärken . . . vijmr sighar väruldena ok givar 
sik ii klostar ii guz pianist Bu 28. the som haffua 
wärldenne widhersakt (mundo hoc abrenuntiaverunt) 
Su 64. folkit bröt sin scriptamal epte pascha j widher- 
sagdom syndom Bil 713. — förklara sig för (ngns 
räkning) af stå från (ngt), med dat. och ack. widher 
sigher jak mik ok mynom arwum allan then tel talu 
reth, som wi hafdhom eller kunnom hawa tel thet 
sama forscreffna gotz SD NS 2: 117 (1409). — med ack. 
och prepositionsbestämning inledd af fran, the . . . we­
dersade sigh och sine arfuinger . . . ifrån för:de forss 
och quaruer BtFII 1: 56 (1502,. nyare afskr.). — un-
vidhersighilse 959
danbedja sig, förklara sig önska att blifva af med. 
ath i siclffue äre begärende forscrefne län ocli kwnne 
ecko bekometh för en almogen sielff ville vederseige mich 
HS II 24: 6 (l513). ib 8 ( 1513). — af säg a sig, undandraga. 
sig) undanbedja sig. äfte biscopen dö pan vildo han alle 
biscop välia . . . han vipar saghpe biscops vald Bu 28. 
— undandraga sig, vägra, widher sigh ia hielpa fler um 
siälum Bil 356. nw vidhersäger gilliss väriendhe som tha 
valde ära, som gillesenss nökla vidhertagith haffwa ath 
the gillesenss nökla ey haffwa vilia SEG 120. — afsäga 
sig, af svärja, öfvergifva. med dat. Claudius spurdhe 
han hwi han wilde ey ... vvidhersighia cristnom 
heggoma Bil 452. thu skalt thinne cristne thro widhir- 
sighia (versahen) ST 98. — förneka, förklara sig ej 
vilja hafva ngt att skaffa med (ngn), med dat el. ack. 
maria . . . räp lianom ok tröste vipar sighia diäwlen 
Bu 29. swa dighir räzl var tha at sonin widhersagdhe 
(abnegabat) fadhcrin ok fadher sonin Bil 433. fadhren 
widhersagdhe oc nekndhe sonenom, oc sonen fadhrenoin 
Lg 435. han seal vidhirsighias af gudhi fadhir MP 1: 
129. — förneka, försaka, icke se till godo, icke vara 
svag för. med dat. hon . . . widhersagdhe sik siälffue 
Lg 3: 423. 2) förkasta, upphäfva, af vika från.
thessa pawanna stadgan ellir skipan kan man ellir 
maa ey affläggia ellir widhirsighia VKR 45. 3)
förneka, motsäga, motsätta sig. omskipta tha thera 
färgho swa at naturan widher sigher them Al 6359. 
han stridher moot natwrans krapt han widher sigher 
thz gudh giordhe ib 6379. 4) återkalla, uppsäga.
vidher sighin a badha sidhor pröfwilsins aar som 
heeter annus probacionis VKR 63. — reft, viel her- 
sigllias, förklara sig af stå från’, försaka, med dat. 
el. ack. han . . . stoodh opp ok allom ahörende vedher- 
sagdes sith scamliga gambla lifuerne LfK 216. skal 
enghen jntakas (näml. i kloster) för än han oppen- 
barlika widhersigx sik siälffwom oc allo thy han ägher 
ib 15. han skal widhersighias sik siälffwm (abneget 
semetipsum) Su 191.
yidhersighilse, f. [i. Dan. vedersigelse] afsä- 
gelse. som sighia almenneleca widhersigilso (renuncia- 
cionem) inghen maeth haffwa SD 5: 210 (öfvers. i hds. 
fr. sl. af 1400-talet).
vidliersiglming (-säghnign. wedersegning. 
vedersagningh), f. försakande, eygelikhetzsens 
widhersäghnign LfK 13. — tilIkännagifvande af sin 
vilja alt blifva af med ngn el. af sitt beslut att ej 
längre erkänna ngn, uppsägelse. nagon obestondh ban' 
eller banzmoll ... för tesse vedersagningh eller hans 
(ärkebiskop Gustaf Trolles) bestalningh . . . oppo före 
HSfl 24: 98 (1517). — afsägelse. erehebiseops göstaffs 
wedersegning HSII 24: 150 (1518).
yidlierskilia^ v. skilja, frånskilja, at thu war- 
dhir widhir skildir fran the hälgho threfalogheth 
ST 64.
viperskiple, se vipskiple.
vidherskipt, f.t umgänge, förbindelse? framräkk- 
iom ... i os gudhz liknilse ... i kärlekxens widher- 
skipt (in amore caritatis) Ber 201.
yidherskipta, se yidherskipte.
yidherskipte, n. [Isl. vidrskipti] 1) utbyte, 
varubyte; handelsförbindelse, samfärdsel ; äfven all- 
männare: umgänge, förbindelse, gemenskap, landa widhr-
vidher styggi a
skipte vm godz tera, thet är almoghanom både tarf 
ok glädhi KS 66 (162, 72). huar som äru widh haf- 
sidho godha hanipne, the godha äru sökia, ok ther 
män wita sik hava fridh ok frälse ok widhrskipta 
(sannolikt för -o) goz tera, tit kombr aldrahanda gods 
aff androm landom ib (163, 72). höre teth rikesins 
rad he til, at the ey warda plåghade medh fals wara 
ok Härd i köpom älla andra widhurskipto manna medli 
orättom spannom ok bismarom ib 74 (182, 8i). at hwar 
hawi aff androm gagn ok hughnadh til widhurskipte
ok handa gärning thera ib 4 (8, 5). han skal ey vm-
gaa ällir vidhirskipte haua mz them som banzsatte 
äru aff kirkione Bir 3: 310. 2) utbyte, det som läm­
nas i utbyte, vederlag, takande . . . litit äple til vidh- 
irskipto for äuerdheliean losta Bir 2: 205. for:da con- 
ventena aff warfrwbergha k lostre dömdom wi aa ter til 
sith vidherskipto (d. v. s. den jord som klostret lem- 
nat i utbyte) SD NS 2: 146 (1409). dömdom wi . . . 
hwariom ater til sit widherskipte ib 154 (1409). ib
158 (1109). 3) utbyte, ömsesidighet. iak skal til
föghias honom mz älskelikhotz widherskipte ok widher- 
gälde (vicissitudine mutuce dilectionis) Ber 42. 4)
vexling, omvexling. vtan vmskipte ok vidhirskipte 
(transmutatione et vicissitudine) Bir 3: 449. — Y ill II- 
Orskiptis mail, m. person som byter el. vexlar, vex- 
lare. war härra jhesus kom hit til jorderike . . . som 
en köpman ok en goder widerskiptis man mädli oss 
han bar här vpp storan smälek ok gaflf oss j gen 
storan heder MP 4: 230.
viperstadder, p. adj. L.
vidherstadlia, f. motstånd, motståndskraft, änga 
widherstadhu hafdhe hon i then tima, än ey waare 
godhra ängla hiälp MB 1: 341.
vidlierstanda, v. [Jfr Fdan. vederstande och Mut. 
wedderstân] stå (vid el. inför); framställas, fram­
träda. fore gudz rätwisa ok strengha dom ther wy 
mäniskior alle skulom widerstandha som apostelen 
sanetus paulus oss lärer (jfr Rom. 14: 10 : stabimus 
ante tribunal Dei) FH 6: 18 (1449). ib 24 (l45l), 31 
(1452), 41 (1455), 355 (1449).
vidlierstyggeliker (veder-. -stygeliker. 
-styggelikin. -styggeliken, -stywggelikin. 
-stywggeliken. -styggelig), adj. [Ä. Dan. ve- 
derstyggelig] vederstygglig, motbjudande, afskyvärd, 
förskräcklig, leeth hon sik reedha nagra leedha ok 
vederstyggeliga smörilse Lg 3: 552. thz vidherstygge- 
liga (horrendum) spooket LfK 237. at i henne (den 
heliga skrift) skuli siälennas andelika änlite granleka 
beskadhas, ther setn wi hwat i os är faghort oc renth, 
oc hwat lasteliket oc widherstywggelikit ib 51. wm 
nakor oqwämmelikin syndh ällir widherstyggelikin 
thing göras aff them Bir 4: 95. at ey skuli hända 
widherstyggelikin wranghet oc omwända ib 5: 6. thinna 
siäls brudh, äwärdeliken snille, hon synes wtan til 
ledh oc widhirstyggeliken Su 26. räddugom oc widher- 
stygelikom (exsecratis) oc mandraparom MB 2: 366. 
— med dat. hans bön wardher gudhi widherstywgge* 
liken LfK 63. ib 74.
yidherstygger, m.f af sky, vedervilja, the syslor 
som vidhertharwas ok somlike andre hafwa vedherstyg 
foro Ber 252 (kan föras till ett vidlierstygdll).
yidherstyggia (vedher-. -stykkia), v. [Ä. Dan.
vidherstyggilse 960 vifertalan
vederstygge] väcka af sky hos (ngn), theres sälscapp 
vedherstygger mik aldrahardast LfK 240. — ref. vidll- 
erstyggias, 1) känna el. hysa afsky el. motvilja 
för, afsky. jak . . . widherstyggis hedninganna sänga- 
lagh MB 2: 200. alla näpst widherstygdis jak Su 238. 
ffatikdomcn widherstygges iak ey LfK 56. om tliu 
widherstygges thz allo astwnda ib 58. ib 82. MB 2: 285. 
Su 264, 279. — med inf. lians sial skal widher- 
styggias her i wärldenne hogxswalas LfK 87. min 
siäl widherstygges at hogxswalas i nakro audro ib 88. 
ib 134. BSD 5: 474 (l5ll). — med prep. af. bidher iak 
alla them tassa bok läsande wardha at the [ey] widh­
erstygges aff jwdhanna före tholka ginwärdogha lykko 
(ne abhorrescant propter adv er so s casus) MB 2: 296. 
2) afsky s y väcka afsky. swasom nar silkes klädhit . . . 
tynges mz gul oc dyrom stenom, thz engeledhis bort­
kastas, ällir widherstykkis (detestalur) fore twnglietena 
skuld Mecht. Uppenb. 216. 3) väcka obehag hos.
misshaga, hwi vedherstyggäs sielena lyuset LfK 286.
vidherstyggilse (vedherstyggelse. veder- 
stygelse), n. pl.'< och f. [Fdan. vederstyggelse] 
1) styggelse, babylon modher til alla skörheet, oc 
widherstyggilsc (mater fornicationum et abominatio- 
num terrœ) MB 2: 359. rwmot ... aff hulko til 
flykte alla the wärste oc alle widherstyggilse sam- 
qvvämdher (pessima autem et universis graris erat ma- 
lorum incursio) ib 295. 2) fruktan, skräck, epter
ingte huffwd paa färde är, ther noghen ffare och ve- 
derstygelse ffore är FM 524 (l51l). — injagande af 
skräck, hot. om vij hade ecke theris ondhe velie met 
noghen vedherstyggelse affstyrth FM 437 (1509).
vidherstygning (vederstijgningh),/. fruktan, 
skräck, jagh vill göre eder och then landzende god 
vndsetning, ath the vore fyender skolii faa en veder- 
stijgningh, ath the icke altidh skola dyrffues saa dijrff- 
uelige at skijnna och brenne, som the her till giorth 
haffua BSFI 5: 92 (l506).
yidherstyra (-styyra), v. afstyra. thu widher- 
styyr nw thetta mordh Al 8470.
vidliersyn (-syyn. wedersyn. wedersijn), f.
[Jfr Jsl. vidrsjön, v i dr syn] 1) försyn, vördnadakt­
ning. han nöth thäs at the vetu mik vidher syn Bil 282. 
al vidliir syn (verecundia) ther han skulle hafwa for 
mik Bir 1: 69. swa som nokor när thik stodhe thän 
thik bordhe hafwa storan räddogha ok widhersyyn 
fore Ber 255 ; jfr 2. — försyn, försynthet, ey thor- 
andis for blyghelikhet skuld oc vidhijsyu at framgaa 
KL 325. 2) fruktan, swa at ey moghi hau alla
thorfwe hafwa fore häiine nokra vidhirsyyn. styg. 
älla räddogha Ber 246. — skräck, skrämsel, hot. athi 
skullä ware . . . the omildä rydzer til fara oc weder- 
sijn, at the ey saa diärffwäligä skulla infarä ther i 
landit FM 115 (1497-1501 ). —* skräck, varnagel. ospakom 
och därom till näpst, redzle och wedersyn SO 289. 
ib 298.
vifersätia, v. L.
vifertaka (vydher-. weder- SO 296. -taga. 
viftaka Z,.), v. [Fdan. vedertage] L. 1) mottaga 
(ngt som framräckes, erbjudes, lämnas ss g af va, öfver- 
lates, anförtros o. s. v.), med dat. el ack. at widhertaka 
oc inbära thz som införandis är j ämbitz husen Bir 
4: 100. the wildo ey widhertaka hans gafwom Lg 3:
490. som gillesenss nökla vidhertagith haffwa SEG 
120. — abs. bödh han henne swa mykit ingield som 
hon matte födhas aff oc sonin läkias hon vilde änga- 
ledliis vidhirtaka KL 70. 2) mottaga (en ankom­
mande person), med dat. gik hon til enna kirkio . . . 
hwar sancti francisci brödhir varo i gudhelike vaku. 
hulke som vidhir toko iomfrunne claro mz store glädhi 
KL 326. 3) mottaga, åtaga sig, öfver taga. then
tijd han hafdhe openbarlica thässa reysona anamath oc 
vidhirtakit Ansg 187. — abs. biwdes hanom tz (uppdraget 
att vara ålderman) annat sin vil han än icke vidertaga 
höte tha som för SO 101. TB 73. — (?) drozten . . . 
hafde mz biscopana rad oc agt at skilia marsken aff 
synne magt honom tögte tha wara got vider taka han 
mente styra riket vtan omaka RK 2: 5205. 4) mot­
taga, anamma, taga till efterrättelse, faa äru the som 
vidhirtaka ok tro himerikis ordhom Bir 3: 450. vm 
hedhningane vilia ey vidhir taka ok lydha thera 
raadhom ib 398. — med prep. mote, som ey widher­
taka mothe gudz gaffuo oc predikan Su 156. 5)
åtaga sig, underkasta sig. abotin . . . befäl te henne 
. . . thz som engin annar wilde göra, hwilkit hon 
ödhmyuklika widhir tok ST 272. gladhelika widher- 
takandis dödzsins beskhet Su 332. 6) beträda, er­
tappa. hvilken man som wardher skelige vydhertaken 
mz vitnom som brukar embeteth mothe radzsens ok 
kompanijs mynne SO 110. ib 296.
vifertaka, /. L. — vifertaku fiufiiafer, m. 
L. — vifertaku fiuver, m. L. — vifertaku 
fypti, n. L.
vidhertal (vedher-. -taal Lg 3: 442; FH 5:230 
(l516) ; FM 585 (1513))} n. [7s7. vidrtal] samtal, sathom 
länglie til samman i wart widhertal Lg 3: 472. war hon 
optha wan at haffua widhertal mz heloghom änglom 
ib 479. ib 442. mz liwem hon enkanneliket omgänge oc 
widhertal haffwer LfK 155. — öfv erläggning, under­
handling. hwad theris ytherligere handel high och vedher- 
taal vareth haffuer FM 585 (1513). — af tal, öfver- 
enskommelse. sza war ... theris wider taal FH 5: 
230 (1516).
vifertala (vyder-. vedher-), v. tala med (ngn). 
hwilkom han wilde hwarto dör vpläte älla vidhir tala. 
älla sit anlite te KL 245. hon figh han ey yter- 
more see eller vedhertala LfK 234. — samtala, öfver- 
lägga. sua lenge allo bröder vydertale SO 194. — 
ref. vijiertalas, talas vid, tala med hvarandra, sam­
tala. mädhan te widher talas Bil 268. ib 896. KL 
147. — öfverlägga. pässe fyoghärtan skulu saman- 
koma hwarn sunnudagh oc vipärtalas SD 5: 638 (1347). 
the hafdho widhertalaz oc saman wrarit . . . oc tal- 
adho vm en godhan forstandnan man ther laudhene 
ware rätter til laghman BSH 1: 188 (i386). — Jfr
tala vidher, talas vifer.
vifertalan (vedher- Lg 3: 550), /. [7«7. vidr- 
talan] 1) tilltalande, tilltal, ihesus . . . tröste han 
mz söte vipar talan Bu 493. the värdoghadis mz swa 
säle ok söta vidhir talan tala mz hirdomen MP 1: 25. 
thu hafwir lusta ok hugnadh j minna modhir ok minna 
hälgha manna vidhir talan (allocutione) Bir 1: 143. 
VKR ii. — tal, uttalande, thu gaft os thina vidhir 
talan (eloquia) Bir 1: 137. 2) sätt att tala till el.
med ngn. ängla älla diäfla liaua ey tholka limi älla
vidliertharf 961 Tiferforfteliker
vidhertalan (collocutiones) Bir 3: 448. hans widhir- 
talan (är) söt Ber 212. 3) samtal, han . . . for-
stodh j widher talan at mannin war mikit rikir Bil 
642; jfr 2. wrdhu ther aff widhertalan liwart andrum 
namkunnugh ib 374. for daghlika samqwämd och widher­
talan Ber 161. hafwa mattelikin hughnadh ok vidhir 
talan Bir 1: 310. sat moyses a widhertalan mz folk­
eno MB 1: 327. ruben . . . hörir thässa widhertalan 
ib 230. vnderstodh rebecca thera widhertalan ib 212. 
ib 242. swa är ... nu j vare vidhirtalan Bir 8: 420. 
här scriwas thäk vidhir talan gudz sons ok hans 
modhirs iomfrv maria sin mällan ib 1: 57. han skilde 
sik fra . . . manna vi{hrtalan KL 183. jak bort skilde 
mi k thz mästa iak formatte fran frända ok vina vidhir 
talan (colloquio) ok näruaru Bir 1: 25. ib 2: 73. thik 
thikkir nu sööt vara min vidhirtalan (colloquium meum) 
ib 4: 126. Lg 3: 550. kesaren stundher til thinna 
widhertalan (önskar tala med dig) Bil 461. hwi gar 
wärdzlik qwinna til thinna widhertalan Ber 159. — 
(?) kom mz mik j thäs hälgha anda vidhir talan (in 
Spiritiis Sancti collocutionem) Bir 3: 411. gudz vidhir­
talan (sermocinatio) är mz enfallelikom mannom MP 
1: 26. 4) öfver läggning, förhandling, waro saman
. . . olaff biörnsson oc laurcnz hesse vm nokor ärande 
oc widhertalan SJ 103 (1439).
vidhertharf, /. behof, det som (för ngn) är be- 
höfligt el. nödigt, nödtorft, forscrifne godz . . . haue 
oc bruca til theris nötte oc widertarff SJ 353 (1469). 
samme godz . . . niwte oc bruca til bygning oc armer 
widertarff ib. Jfr YÎJ)er|)Orft.
yidliertharva, v. behöfvas. opers. han . . . plagha 
tha vidhertharfwer Ber 245. — ref. yidhertharvas,
1) behöfvas. at göra the syslor som vidhertharwas 
Ber 252. modh swa maanga hästa som widhirtarfuas 
VKR 31. — med dat. alt annat som the see tässe 
regio widhertarffuas Bir 4: 38. — opers. synis nytt- 
ogt wara oc nogh at systrana sithia widh bordli 
halffwan annan ti ma, wm swa widhertarffuas Bir 5: 35.
2) beliöfva. iak är riker oc nogh haffwandis oc engha 
widher tarif was (nullius egeo) MB 2: 339. — Jfr 
vij>er(>orva.
vidhertliola (widh- MB l: 295), v. tåla, stå 
ut med, uthärda, the byrdhe som sanctus petrus siglier, 
at ängin gat hona borith eller widhertholt MB 1: 
455. gör saray hard hel ika widh agar, swa at hon giter 
ey widher tholt ib 185. ib 295. ST 331. Jfr tliola 
yidher.
ytyerjiorft (vedher- Ber 272. wedher- BYTI 
1: 253 (1450). weder- FH 5: 166 (1495). -thorfft. 
-torfft. -horpt. -thorpt. -thörft. törfft. -tharft. 
-tharpt. -tarp BYH 1: 253 (1450)),/. [Fnor. vifa- 
purft] L. 1) behof, behöflighet; nödvändighet, hwat 
vidhir thorpt är at ärfwodha owirmato Bir 1: (Cod. 
B) 349. them kranko ... är widhertorfft mindra maat 
taka ib 5: 6. ey skulu alla meer wilia tagha än widh- 
erthorfft är ib. bedhis w wist hwseno hwat som hon 
see hwario widhertorfft kan wara ib 11. wm san widher­
torfft är . . . tha loffuas abbatissonne at taka in for 
porten fyra qwinnor focarias ib 30. är widhertorfft at 
han om thänna synlika tingen läre opfara, oc sin 
hogh oplyffta til osynlika tingen Su 33. — hava viper- 
borft, hafva behof (af), hafva af nöden, beliöfva. naar 
Ordbok II.
som nakor sinnom barnom ällir nakrom sinom wardh- 
nat, j clostreno staddom nakot thing giffwir . . . thagis 
thz ey lönlika wtan wari j formanzsins walde thz al- 
männelikit göra oc sidhan biwdhis them widhertorff[t] 
liaffua Bir 5: 10. — med prep. til. thz hon siälff 
allaledhes haffde widhertorfft til Lg 3: 412. — med 
gen. päs. j thesse forme fasto tha maagha abbatissan 
oc confessor oc thera eghin scriftofadhir lofua oc 
liisa them thes widhirthorfft hafua VKR 17. — med 
inf. thän som nakor stadz haffwir widhertorfft at 
gaa Bir 5: 11. 2) behof, kraf. likamans twättir
skal ey nekas huru opta krankdomsins widhertorfft 
tilträngher Bir 5: 11. 3) behof, det som (för
ngn) är behöfigt el. nödigt; nödtorft, vatn oc bröp 
vm f)z taks mz giri iuir enkannelika vipirporpt KL 
185. MP 2: 188. giwa them klädhe ok födho til widhir- 
thorft KL 106. them thiänte I1011 til thera wither- 
tharft för än hon aat sielf Lg 3: 512. stort hws 
skipat til siwka ok fatika människio vidhirthorft VKR 
vm. win til mit oc hwstrwnna oc piltzsens behoff 
oc vidhertorfft (usus) MB 2: 131. til at all thing be- 
skedelica oc raadhelica göra tinom son oc minom til 
alla hans widhertorfft oc thiänist Lg 817. honom j 
alle hans widhertorfft kärlega liiälpa ib. xv swensska 
mark som han mik fath hawer . . . j minne wedher- 
tarp BYIl 1: 253 (1450); kan föras till b. iak skal tik 
giffwa . . . födho til at äta oc drikka j alle widher­
torfft (quce ad victum sunt necessaria) MB 2: 125. 
for myna retta wedertorfft . . . vplot jac mith fonda 
arff . . . systrom och brödrom j nadhendal FH 5: 166 
(1495). gak swa til thin mat at thu aldrigh äät epte 
thinom losta. v tan epte thinno vidhirtharpt Ber 272. 
thu hafwir määr gifwit thinom krop än hans vedher- 
thorft var ib. j allom thinghom j hvvilkom som nythias 
forganglikin widhertorfft Bir 5: 10. giff mik mins lik­
arna vidhirthorft (necessaria vitce) ib 1: 158. vi hafwom 
j dagh kost oc vara vidhirthorft ib 3: 124. bädhis han 
aff mik sina vidhirthorft KL 115. at köpa sina widlier- 
thorfft Lg 3: 250. Ber 144. — det. som (för ngt ända­
mål) är behöfigt el. nödigt, göri . . . thz widhertorfft
är til likamans helso Bir 5: 11. — nödiga medel.
gudh gaff henne thz til radha. at i pariis skulle
byggias en kirkia . . . oc tho brast mesta delin all 
widherthor-ftin Lg 3: 242. — behöfig el. nödig för­
rättning. iak aat ok iak drak ok iak vpfylte ok giordhe 
andra likamans vidhir thorfte vtan synd Bir 1: 244. 
4) nödtvång, omständigheternas tvång, widherthorftin 
(nécessitas) hindradhe skriptamalen Ber 227. 5)
nöd, betryck, thz mat thu ekke göra vtan j store
widhirthörft oc nödh ST 484. brodherin pröfwas j 
widhertorft (necessitate) Ber 46. thän älskar ey iäm- 
krisnan fulkomlika som honom hiälper ey j hans 
widherthorpt ib 50. skal hon vsul forlatas af gudhi, 
i swa store vidherthorft och ysäld ib 205. at thu 
maghe han (Gud) mildan finna i widhertorftinna dagh 
ib 154. MP 2:155. — Jfr yidhertharf. — yidher« 
thorfta fal, n. nödvändigt, fall, händelse af nödtvång. 
vari engom loflikit nokot ath tala wdhan j widher- 
thorfta fallom VKR 60.
yiferporfteliker (vidhar- Bir 3: 157. vedhir- 
Gr (Cod. D) 396; Ber 269. veder- Lg 3: 562; LfK 242. 
vädhir- Gr (Cod. D) 396. -thorftelikin Bir 1:36.
121
Yiberborftoghei* 962 Yipervagli a
f. -thorftelikin Bo 41. n. (turn., ack.) -porftelikit 
KL 182. -thorftelikit ib 139; Bo 254; Bir 1: 272, 3:160; 
VKR 76; Ber 15. -torfftelikit Bir 4: 32, 5: 30. -torfh- 
telikith. Ber 16. -thorptelikit ib 269. -thorpte- 
likith ib 7. -torptelikit ib 5, 29. -torptelikith. 
ib 18. -to[r]fftelighit Lg 822. -törfftelikit Ansg iss. 
ack.f. -thorftelika Bir 1: 60.;?/. nom., ach.71. -thorf- 
telik KL 105; Gr 302; Bir 1: 60, 101, 3: 157. -torlf- 
telik ib 4: 3i. -thorptelik KL 198. -thorfteligh 
VKR 75. -tkarftelik Gr (Cod. D) 396 (på två st.). 
-thorftelikin Bo 199; Bir 1: 181, 2: 28; VKR xi. 
-thorfftelikin KL i65. -torfftelikin Bir 5: 11. 
-torptelikin Ber 7. -törffteligin L/K 242. dat. 
-thorftelikom Bir 1: 144 ; VKR 60. -torffteligom 
Lg 3: 562. best, form jd. ack. -thorftelicha VKR ll), 
adj. [À. Dan. vedtörftelig] 1) behöflig,- iiödig, nöd- 
vändig, af behofvet påkallad, laghin biwdha at lata 
nöghia sik aat vidhirthorftelikom thingliom (contentari 
de necessariis) ok fly owirflödlielik thin gli Bir 1: 144. 
al widhirthorftelik thing KL 105. ib 198. Gr 302. Bir 
1: 101, 181, 3: 157, 4: 31. Ber 7. VKR 60, 75. Lg 3: 
562. ey tok han likamans vidhir thorftelik thing owir 
vidhirthorftelika matto Bir 1: 60. vidhirthorftelikin 
andbudh Bo 199. jomfrudomin är mykyt lowande dygdh. 
än ödhmiuktin är mera vidhirthorftelikin (necessaida) 
ib 41. är vidhir thorftelik i t at hon hafwi ledhara 
Bir 1: 272. är vedhirthorptelikit at thu ey giöre ther 
langa dwalu Ber 269. nar mwnkane ok nwnnona astunda 
mer dyrlikhet j klädhwm än vvidhertorptelikit är ib 
29. swa mykit som vidherthorftelikit är VKR 76. Bir 
4: 32. thz war ey widherto[r]fftolighit Lg 822. han . . . 
fan ... alt skälikit oc sannelika widherthorffteligit til 
clostii'sins bestandilse Bir 5: 126. är limin hänne 
vidhirthorftelikin at hon skulij tämias ib 1: 36. naar 
kläde oc skoo widhertorfftelikin äru them som kräffwin 
(för kräffwiaj ib 5: 11. brödhrene haffuen . . . twa 
focarios om thz är them nyttogt oc widhertorfftelikit 
ib 30. minä händir ärwodadhe til the thing som mik 
varo vidhirtliorfftelikin ok them som mz mik äro KL 
165. iak astundade flero wärldz thingh än mik varo 
vidhirthorftelikin VKR xi. Bir 2: 28. pz pöm wipir- 
porftelikit är KL 182. thetta tykkes oss vara vidher- 
törfftelikit (necessarium) bcskrifva Ansg 185. vidher- 
torptelikith är nylika wmuändom äpte räddoghan wp- 
standa thil gudh mz älskelikhet Ber 18. är os widher- 
thorptelikith at wi ledhwm til aminne mz thakkom 
gudhz godhgärninga ib 7. ib 5, 15, 269. widhertorfhte- 
likith är os kärlekin ib 16. 2) tarflig. at the sculu
wara gudhi thes thekkare for thera ödhmiuka oc widli- 
irthorftelicha klädhe VKR 11.
Yiperporftogher (-thorftugher. -thörftngher 
L. n. -thorfftokt ST 224. pl. dat. vipar porftu- 
|)nin (sannolikt skri fel för -porftugum) Bir 4: (A vt) 
179. vi])ar pyrtug um ib 183), adj. [Fdan. vedher- 
tharftugh] L. 1) behöfvande, som är i behof (af 
ngt), biii^as vt mina nape allum vipar pyrtug um pär 
{>en (för pemj vlia (för viliaj hafa Bir 4: (Avt) 183. — 
behöfvande, fattig, nödstäld. pät gift skälek um vipar 
porftupum Bir 4: (Art) 179. hiälpa siukom ok vidhir- 
thorftoghom KL 165. kärleks ämbite til väghfarande oc 
widhirthorftughe ib 258. ib 253. al the thingh som iak 
hafdhe gaff iak vidhirtorftogom ok fatikom Bir 1: 25.
alt thz som owir löpir aff kost älla päningom tha aff 
thy aareno inne är giffuis widher torfftogho folke ib 
4: 31. ib 2: 54, 76, 3: 31. /ST 37. VKR 75. hwaria handa 
thing som swa offras . . . gifuins fattikom oc vidher- 
thorftoghom kirkiom ib 76. Bir 4: 32. 2) behöflig, nö­
dig. thu skal . . . ey atenast aff owerflödelikom tinghom 
tik atherhalla, utan iämwäl stundhom aff lofflikom oc 
widhertorfftoghom Su 50. swa at . . . thu them i allom 
tingom beuiste kärlek radh oc widhertorfftoga hiälp 
ib 192. widhertorfftog hws Bir 4: 31. widhertorfftog 
thing ib 5: 10. bärandis steglia oc annor widhertorfft- 
ogh anbudh at owir winna stadhen mz MB 2: 234. 
ib 237, 247, 303. alla thessa dygdhe äru vidhirthorft- 
ogha til helso KL 258. ther til at thu skuli forsma 
hedhrin som ther tilbör är dygdhanna höghelica stor­
likhet vidhir thorftogh Bo 99. är widhirthorfftokt, at 
the ey längir tholins ST 224.
Yiperpona (vip- L. vidli- Bil 6i6. widh- KS 
78 (193, 85). -törffwa)^ v. [Fdan. vidherthôrvæ] L. 
1) behöfva, hafva behof af, hafva af nöden, med gen. el. 
ack. vm han (konungen) spar widh töm (sina män 
och undersåtai') si t goz ok päninga, tå må han wänta 
sik af töm litla lydhno ok ängin godh wilia, tå han 
tera mest widhtorf KS 78 (l93, 85). han (konungen) 
skal lata hus ok borghr ok alla köpstadhi wäl ok 
hedherlika byggia ok tilsätia, at han ok hans riki 
hau i ther af . . . fullan sikrlek, huilikin tinm han kan 
hälzt tera nytorua (för vidhtorua? möjligen dock för 
nyt torua) ib 59 (l48, 65). jak liulkin som hawir al 
thing ok ängxsins vidhirthorff (nullius egeo) Bir 3: 223. 
ängxens vidhir thorfwande ib 1: 225. ib 2: ill, 3: 431. 
mannen hwilkin som ey widlierthorfde annars at göma 
gudhz nadh forma nw hona ey atherfa, wtan annars 
daghthingan Ber 226. bätra är siäluir hawa än systor 
vidhirthorffua GO 501. athan skulde wara konung 
attilia tiänare hwar han hanum widertorffte Di 204. 
ib 279. thwa them som widher thorfua synda skärsl 
Bil 83. han . . . bödli thöm redha skip, ok annat thz 
the vidhertorfto ib 843. bedhas liwat han widhirthorff 
KL 115. ib 175. giff mik mins likarna vidhirthorft. thy 
at iak thz vidhirtorff Bir 1: 158. än thot han ey 
vidhir thorff klädhe ib 225. bätra är minna widlier- 
torffua än meere haffua ib 5: 6. thu herre . . . lnilken 
enga widhertörffwandis (nullius indiges, sannolikt läst: 
indigens), wilde at tint hälga tämplum skulle här 
wara j bland thin almogha MB 2: 324. 0 liwat mon 
the hälgasta jomfrwn widhertorffwa at bedhas j sinom 
bönom Lg 822. — a'>s. iak fore se honom äftir thy 
som han vidhirthorff KL 115. — vara i behof, lida 
bi'ist. at han siälwir vidhirthorfte ok hafdhe vanskilse 
Bir 3 : 463. 2) behöf vas, eifordras. bid hanum fa
wt sa mykit ther till widertorff (sva mikit fe sem ßoif 
til) Di 99. — opers. behöf vas. the daghtinga tha 
bäzst for domarenom tha som vidli thorf Bil 616. än 
swa kan widhirthorfua VKR 17. ib 18. — Jfr pona 
Yijier samt Yidliertliarva.
Yipervagha (widerwaaga KrLL Kg 12. ve- 
derwoge), v. L. vedervåga, äfventyra; ansvara med. 
pet skulu ok pe fyurä györä som pe viliä hawä hylle 
oc kärlek af oss oc perrä hepir wiper vaghä SD 5: 
278 (1345, iiyare af skr), han . . . haffwer mykit veder- 
woge i rich i t IIS II 20.- 191 (l507).
vijiervara 963 Tif>eryara
vifiervara (viî>- L. veder-. -värä VGL / K 
5. -Wärä UplL Kk 14: 8 i var.), v. L. underrätta, 
låta veta, varsko; varna, en riddere lot honom vidher 
vvara R K 1: 280. the . . . lotho honom widher vvara 
ath marsken vvildhe om kringh han fara ib 2: 4228. the 
. . . thera herra widher vvara hwat them konung eric 
svvara ib 7610. mich är vedervvaredh, at thenne stadh- 
en bliffwer frestedher BSI1 5: 356 ( 1509). Jfr vara 
vifer.
vifervara (vedher-. vif- L. -vära L.), v. L.
vara tillstädes, skipadhe konungin tvva konor, at the 
skullo widhervvara ther som isracls sona qwinde föddo 
barn MB 1: 276. fliadhe gud at lier eggerdh ey heema 
vedher varande komo thennä hötilse breffuen j fru 
kadrine händer Lg 3: 530. vvmskilde iak thera mellan 
. . . medli fastom, ther her effter nämpnas ... ok 
alla hundareno vviderwaro (fôr -warande?) SD NS 1: 
325 (1404, nyare af skr.). Jfr vara vifer.
vifervara, f. [/$/. vidrvera] närvaro, at jak hafuer 
salt . . . hinrik döringe . . . eth watnrwm ... i dande- 
manna widherwaru SJ 16 (1432). thätta fornempda livvs 
köpte pether haluidzson aff . . . pettier törbo mädh 
gudzpäning oc handz slagh i dandemanna widherwaru ok 
til kallan som äru tomos beltare oc jöns muramästare 
ib 145 (1446). at the . . . waaro wäl forlikte til en 
gantzskan ända vm . . . joan thörgilsons arff ok äpter- 
latna godz a badha sidhor i thässa godha manna 
widherwaru som thär tilbidhne ok kalladhe waro som 
är her lambert westfall . . . jöns cruse niclis dän karl 
muramästare jon hakonson ok mattis mikielson ib 152 
(1447). — vi[>ervaru mail (widhyr- Sv. Riksar­
kivets Fergamentsbref 1: 39 (1353). vidyr- SD 4: 640 
(1338). wyder- ib 3: 557 (1322). wedher- ib NS 1: 
185 (1402). vedher- Fil 5: 223 (1514). weder- BSH 
5: 488 (1511). wädir- SD NS 2: 215 (1409). vid- ib 4: 
580 (1337). -wärn- UplL Ä 25: 1. -wärv- SD 3: 236 
(1315). -uäru- FH 3: 5 (1353). -nnäru- SD 5: 493 
(1345). -waro- SML Kg 10: 3; VML M 30: 9; SD 5: 
645 (1347), NS 1: 56 (l40l), 127 (1402), 2: 215 (1409).
-imro- SD 6: 203 (i35o). -vara- B YII l: 28i (1493). 
-wara- SD NS 1: 185 (1402), 377 (1404); FH 5: 223 
(1514). -nara- SD 4: 350 (1334), NS 2: 224 (l409). 
-ware- B SII 5: 488 (1511))^ m. L. närvarande man; 
särsk. vittne som är närvarande vid kontrakt om jord. 
Jfr Amira, A/tschwed. Obligationenrecht s. 272 ; Leh­
mann, Abhandlungen zur German. Rechtsgeschichte s. 148. 
notum esse volumus . . . quod cum ragnero de effrahuldi 
fecimus quandam commutacionem prediorum . . . vnde 
duo qui dicuntur vidherwarumen, videlicet, dominus 
lidhinwardus legifer narichie et dominus magnus ma- 
rineson, et .xii. firmarii qui wlgariter dicuntur fastær 
. . . ad bec fuerunt specialiter nominati et astantes SD 
2: 397 (1303; Nerike). nouerint vniuersi, me . . . thy- 
derico canonico strengiænensi . . . partem cuiusdam cu­
rie in strengenes iuxta konungxbiærgh site, cum omni 
solempnitate ad hoc débita, scilicet, ffastis, et wipær- 
wærvmæn jntegraliter vendidisse ib 3: 236 (1315; Söder­
manland). vt . . . sua empcio, nostraque vendicio, rata 
sit et firma . . . viros discretos et fidedignos, pro testi- 
bus seu firmariis asscribi fecimus, primo duos dictos 
vvyderwarumen ... et duodecim wlgariter dictos faster 
ib 557 (1322; Södermanland), ad huius facti ratifica-
cionem affuerunt duo principales, laurencius karlsson, 
et laurencius domæræ de rikæby, qui dicuntur widher­
waru mæn, jtem confirmatores, dicti fastæ ib 4: 16 
(1327, nyare afskr.; Södermanland), testes super hoc 
(näml. öfverlåtande af jord) qui dicuntur videruaru- 
men . . . vna cum fasta ... in presencia parochie 
bethnw. aduocaui et adduxi viua voce ib 522 (1336 ; 
Södermanland), ipsi domino strengenensi predia mea 
in ekeby . . . quauis sollempnitate legum seruata. per 
prolocutores et firmarios vidherwaromen et fastæ dic­
tos . . . dimitto ... et assigno ib 349 (1334; Söderman­
land). pro quibus silicet curia et vildir supradicto 
preposito . . . predia mea ... in sæby . . . assigno 
. . . presentibus duobus vidyrvarumen . . . ac duode­
cim testibus wlgariter dictis fastær ib 640 (1338 ; Sö- 
dermanland). secundum leges paternas sudirmannie 
isti fuerunt widirwaru mænn dominus vlpho hakons- 
son miles dominus olauus plebanus de lundum, isti 
qui sequntur fuerunt fasta ib 5: 515 ( 1345; Söderman­
land; om morgongåfva). ib 3: 431 (1320, nyare afskr.; 
om morgongåfva), 656 (1324; Södermanland), 4: 350 (1334; 
Södermanland), 589 (1338 ; Södermanland), 604 (l338; Sö­
dermanland), 747 (1340; Södermanland), 5: 615 (l347; 
Finland), 688 (1347; Södermanland), 6: 203 (1350; Söder­
manland), 258 (1350; Södermanland), jn huius . . . do- 
nacionis euidenciam testes qui faster dicuntur juuo- 
cati factum legaliter confirmarunt, videlicet supra- 
dicti nobiles domini petrus et philippus qui vidher- 
uarumen sunt vocati cum .xii. qui faster dicuntur 
qui sunt hic subscripti ib 2: 461 (1305; Södermanland? 
om morgongåfva). istius . . . permutacionis prediorum 
firmarii dicti vidhiruarumen sunt hii. johannes domare, 
in rikiby. bero aduocatus strengnensis. testes dicti 
fastæ sunt isti ib 3: 584 (i323; Södermanland). huius 
. . . permutacionis firmarii. qui dicuntur vidheruaru- 
næn [0: -uarumæn]. sunt hii. bero aduocatus. thomas 
vngæ. reliqui vero testes, communiter dicti fastæ ib 
4: 269 (1332; Södermanland), quorum firmariorum no­
mina hic notantur, primo vidheruuærumæn. dominus 
siggo magnusson et herloghus dansson. firmarii vero. 
nicholaus in helleby . . . jngemarus in berghby et sig- 
uidus in ©dhistum ib 5: 493 (1345; Södermanland), ib 
4: 580 (1337; Södermanland), 5: 575 (1346; Södermanland). 
per tradiciones legittimas secundum leges terre suthar- 
mannie dietas wlgariter fastæmæn, scilicet petro nik- 
lasson de myriby, et eskillo de hungum cum alijs duode­
cim witharvvarumarinum dictis ib 4: 234 (1331; Söder­
manland). at wi hawm sköt ok vplatit eftir landa laghum 
met twem widperuäru mannum, een a warä veghnä sum 
heteer olle kopenin ok annär a foghotäns veghnä een 
sum heter hinricä af masku metier tolf fastum . . . 
alt vart gooz j helghaa . . . vndyr konungin ok hans 
arwä for waar ful ok openbarlik brut FII 3: 5 (1353). 
thetta (kontrakt om försäljning af jord) war giorth 
a folklandhz thinge . . . meth fastom som här äpther 
nämpnas . . . vidher waro mannom: anundh länsman i 
ösby ok jönes i härlestom SD NS 1: 56 (1401; Upp­
land). gifuer iak hanum fulla makt ... at han . . . 
hemollar . . . thetta for:da godz . . . medh fastum ok 
widhervvarumannom, epter allum landzlaghum . . . är- 
chebiscop henrike ... til äuerdhelika ägho ib 99 (1402; 
Uppland), gifuer iak makt , . . skälikum manne olafwe
vidliervili 964 yi|)käima
iönesson i muntzö, häradzhöfdingianum i bro bundare . . . 
ärkebiscopenum . . . thässen godzen a hundaris thinge 
metli widherwaru mannum fastum oc fullom skälikum 
(för skälum) vplata ib 336 (1404; Uppland), hwilkin 
jord . . . lagleka köpt var . . . i dondemanna närwara, 
som ära tolff fasta oc thwe vidherwarumän ib 2: 74 
(1408; Södermanland), ib 1: 252 (1403; Uppland), 266 
(1403; Uppland), 267 (1403, nyare afskr.; Gestrikland), 
325 (1404; nyare afskr.; Uppland), 377 (1404; Uppland), 
405 (1405; Uppland), 412 (1405 ; Uppland), 451 (1405 ; 
Uppland), 490 (1405; Södermanland), 668 (1407 ; Upp­
land), 2: 102 (1409; Uppland), 103 (1409; Söderman­
land), 220 (1409; Södermanland) o. s. v. Sv. Riksarki­
vets Per g amen t sbr ef 1: 39 (1353 ; Södermanland), 40 
(1353; Uppland), tesse waro vidherwaru män aath 
tesso kööppe: ingemundher i tryslo oc gudhmunder i 
hallisthum, oc tesse ärw fasta aat samu kööppe SD NS 
1:499 (1405; Södermanland), widh huilkit jordha skipte 
waro thesse twe widher waru män . . . och thässe tolf 
fasto, som her äpter nämpnas ib 503 ( 1405 ; Söderman­
land). ib 185 (1402; Södermanland), mädh fastom xij 
mannom oc widherwarw (för widherwarw mannom?) 
thwem mannom ib 370 (1404; Uppland), meth fastom 
tolff mannom oc widher warw (för widher warw man­
nom ?) thwem mannom ib 536 (1406; Uppland), thässe 
(tolf män) waro fasta oc alt thingit til widherwaro 
men ib 127 (1402; Södermanland), til hwilkit skipte 
iac (häradsdomhafvanden i Öster-Rekarne) widhiruaru 
man war, oc thesse tol[f] fasta, som här äpte nemp- 
nas ib 139 (1402; Södermanland), ib 140 (1402; Söder­
manland). tesse tolff äro fasta at for:da morgon- 
gaffwo , . . vidhervara men her haquon i swnd karl 
länsman BY 11 l: 281 (1493). thesse xij (i2) ware faste 
at* for:no morgengaffuer . . . thesse ware wederware 
mend . . . her jacob, ärchebiscop i vpsale, her ma- 
thias biscop i strengenes . . . mester cristoffer, dom- 
prouest i vpsale, och mester jonn ericksson, can- 
ick ther sammestedtz BSII 5: 488 (l5ll). tesse ep- 
terscriffne xn godhemän vore vidh fastha i forme 
morghengaffuo . . . och . . . biscop arwedh i abo och 
iosep pedherson foughte pa abo slot for vedherwara 
och forskila män Fil 5: 223 (1514). — i latiniserad 
form, sigilla vidliermannorinn (sannolikt för vidhir- 
varumannorum). qui donacioni presentes fuerunt die 
nupciarum. silicet domini philippi ragualzson. goz- 
staui birgersson SD 5: 432 (1345; Södermanland). —
Jfr iiärvaru man, yidherköpa man.
Tidheryili (veder-. weder-, -weli: -welia
BSH 3: 185 (1467, nyare afskr.). -vilia), m. [Fdan. 
vedervilie. Mnt. wedderwille] 1) fiendskap, bitter­
het, afund. at ey vedervilia eller baktalan sculde växä 
thöm j mellan at hon ena framdrogh ok andra för­
smådde Lg 3: 572. 2) misstycke, at i wille werd-
oges ey tage thet til widher welia, at wij ey Scå yter- 
lige och werdelige kunne nu . . . besende id her nadh 
sadana budskap, som wij med mere werdogheit gerne 
giort hade BSII 3: 185 (1467, nyare afskr.). bidhie 
wij ider erlighet, ad i tagen icke oss til widerwilia 
om then fatiga hielp, som wij haffuom nw vtgiort 
äpter wor fatige makt ib 5: 151 (1507). stadelige för- 
hopendis eder herred[öme] saadane icke till misstyckes 
äller vederwiliä ath vara BSH 24: 22 (1512). 3)
vedervärdighet, skada; kränkning, skymf. all then 
skadha oc widerwilia som oss giordes tha wi worom 
vth driffne wiliom wi ey oppa them . . . her epter 
ath wrekkia BSH 3: 154 (1464). ho skal nw hempna 
myn vidherwilia (svivirdingar) Di 247.
vijiervist,/. L.
yidheryordllin, p. adj. [Ä. Dan. vedervorden] 
motslräfvig, ovillig, fientlig, är han ganske vidherword- 
en j moth them, som id her herredöme til lydher FM 
599 (1513).
Vldheträ, n. videträd, träd tillhörande slägtet sa- 
lix. tak thz som wexir a widhe trä LB 3: 169.
yidllfarul (wiidh-), adj. [/«/. vidförull] vidtbe- 
faren, som färdats vida omkring, han (Trajanus) var 
wiidh farul ok siglier säl Bil 367. 
vijjfas, se yijierfas.
yidhfrägdhadlier, p. adj. = vidhfrägdher. han
. . . wardh widhfräghdhadhir ST 292.
yidhfräg*dlier (viidh-), p. adj. [Jfr hl. vid- 
frægjn, v.] vidt fräjdad, ryktbar, habrabam oc looth 
vordho bätre oc mer kände ok vidhfregdhare (famo- 
siores) aff pröuilsom Bir 2: 222. en munkir war viidh- 
frägdhir i dygdha liuärne KL 280. j hälagheth vid- 
frägd VKR ii.
ytyfrägher (viij)-), adj. [hl. vidfrægr] = yidli- 
fräg*dlier. honom war sakt aff enom mäktoghum och 
widhfräghum konung ST 116. en viidhfräghir ärmite 
KL 279. sanctus piterius astunda at se thic. hwilkin 
som war viidhfräghir oc stoor i nampne ib 303. sanc­
tus agathon var vidhfräghast (nominat is simus) ij ödh- 
miuktinna dygdh ib 214. — beryktad, han war vii|) 
fräghast i allom lastom KL 186. 
yijigaiiga, se yijierganga. 
vijigdyas, v. L. 
yidh lialda, se yidherhalda. 
yidllhet (widhet),/. [Jfr Mnt. widecheit] 1) 
vidd, omfång, omfattning, celurn empireum, huilkens 
klarhet oc widhet aldrigh engen kan begripa Su 136. 
gudhz wndherleka gärnigga widhet ib 107. 2) bredd.
kyrkionnas längdh oc widhet Lg 3: 446. huilkens . . . 
längdh widhet, högdh äldhar dywphet, aldregh enghen 
kan begripa Su 77. 
yij) hâta, se yiperhätta.
vif)ia, f. [Isl. vidja] L. eg. om ngt som är böjdt, 
vridet el. snodt. 1) vidja, böjlig och smal telning, 
spira, stängel, nw er thy wär saa landa sidher ath 
tolffaara pil ther sig kono bidher tha han er höger 
som en widia tha skall han sigh kwrnu bidhia MD 
(S) 242. 2) vidjeband. hans öglion waro dödli ok ful
mz blodli . . . skäggit swa som vidhia (restis) Bir 1: 
33. han . . . bandz mz vidhiom ib 2: 132. — Jfr eke-, 
iärn-yij)ia. — vidhio kar, n. kista af vidjor el. 
rör. läter hon göra et thät widhiokar (fiscellam scir- 
peam) MB 1: 277. ST 325.
yidhilse, n.pl.f vidd, omfång, christus . . . teedhe 
sancte birgitte rwmet hwar kirkianna clior skulie säth- 
ias oc hans skipilse oc widhilse Bir 4: 82. 
yijiior, /. pl. Jfr inyi{>ior. 
yij)i qvister, m. L. 
yijikaster, m. L. Jfr yipa kaster. 
yijikoma, se yijier koma. 
yifkänna, se yijierkänna.
yidhleker 965 vigliia
yidhleker (vidhleeker: -leek Bir 3: 448, 471. 
vidheleker: -lek ib 2: 11), m. [Jfr hi. vidleiki] 
L. 1) vidd, omfång, stadzsens widhleker om kring 
war siäxtighi raster MB 1: 175. — vidd) vid rymd. 
gangande i thins hiärta widhlek (Icitiludinem), red h 
thär christo thäkt hus Ber 220. 2) rymd; yta.
allir iordhinna widhlekir (superfcies) iföris uyia fägr- 
iudh Su 200. 3) vidd, bredd, tha är thin na siäl
vidhlekir (latitudo) tholkir som himilsins. oc högdhin 
ey oiärnpn Bo 78. hon är liik thy blomstre . . . som 
kallas swärdon hulkit som ... vt rök ko sik j högh- 
lek ok vidhlek owir annor blomstir Bir 1: 392. liusit 
. . . som framgik aff solinne var ogriplikit j langlik 
oc diuplekhet oc j vidhelek ib 2: 11. ib 3: 299, 425, 
445, 448, 471. en akir hundradha fiäta j langlek ok swa 
manga j vidhlek ib 1: 384. ib 385.
vipOpill (-Öpin), adj. [iV. vidopen] vidöppen; 
raklång, til Ib ak ak astad, tillbakalutad, natalia sa sin 
kära härra vipöpnan ligia (supinum jacenteni) allan 
sundar slitnan Bu 521. konungin . . . bödh sanctum 
gregorium läggias i myrkostofwona vidh opin Gr 277. 
fögh thik höfwisklika til aat liggia. swa at thu leg 
thik eygh vidhopnan (resupinus) Ber 273.
vidliskipil (wiskipil. wiskipfel UplL Kk ind. 
17 i var.), n.t [Fini. dial, vidskäpäl, n.] L. trolldom; 
spökeri. om morgonen nar han hörde pilzsens röst, 
räddes han thz wara wiskipil Lg 292.
yidliskipilse (vijdskippilse UplL Kk 16: 1 i 
var. wiskipelse ib. wiskipilsg (för wiskip- 
ilsy?) Gers Fr est 15. wyskypelse ib. dat. widh- 
skipilsöm VGL IV 21: 21 i var. wiskipilsum 
ST 24. viskipilsom ib 535)^ n. pl. L. vidskepelse. 
skalt thu mz engom throldom ellir wiskipilsum vm- 
ganga (mit geinre zoiferien umb gain) ST 24. j spa­
dom oc androm viskipilsom ib 535. mz . . . swa dana 
truldom ok wiskipilsg Gers Fr est 15. fornemda wy­
skypelse ib.
vipskiple (UplL Kk 16: 1 i var. vij)skipli VGL 
II Add. 4: 5. wldskiffle UplL Kk 16: 1 i var. wi- 
skipli ib. wijpär skipli ib 16: i; de fyra ur UplL 
anförda formerna, hvilka stå i dativställning, skulle 
kunna föras till yidliskipil. pl. dat. vi])skipluin 
VGL II R 11. widskiplum ib IV 21: 21. viskip- 
lum UplL Kk 16: 1 i var. wij)ärskiplum ib. vi])- 
Skipplum VGL II Add. 5: 2; samtliga dessa former 
af dat. pl. skulle kunna föras till vidliskipil), n.f L.
vidhskipliker (wiskipligh), adj. vidskeplig. 
wiskipligha willan (fantasticus error) Spec. Virg. 238. 
viftaka, se vipertaka. 
vipporva, se viperporva.
vidhuuder, n. [Â. Lan. vidunder. N. vedundr] 
under, järtecken. the widwndher (atburdir) som tha 
skedhe Di 262. jak . . . slogh egvptum mz myklom 
teknom oc widhwndrom (signis atque portentis) MB 
2: 63. — underf något underbart, underbar sak. är 
thz stort widhvvndher, at rachel kwnne aldrigh mättas 
atf gudz ordha hörslo Lg 3: 436. — något underbart, 
underbar handling, war thzta eth siälsynt widhwndher 
aff enne klene iomfru Lg 3: 439.
vipvara, se viperyara, v. underrätta. 
vipvara, se yiperyara, v. vara tillstädes. 
yidllöxe (-yxe), /. [.Ä. Dan. vedoxe. Jfr Isl.
vidaröx] vedyxa, timmeryxa. 11 v biwdher brodher gästh, 
ok han til gilliss stugw kniff bär, swärdh, bredh yxoj 
vidhyxe SEG 119.
vif (viiff), n. och f. (Fr 1437^ [Isl. vif. Jfr MnU 
wîf] 1) qvinna. wttaff adams vinstre r i iff ther togh 
han thz liffuande wiiff MD 7. swa stoodh hon ther thz 
salugha viiff Iv 3264. ma iak syrghia salugh viiff Fr 
1437. thy grät hon sara thz ädhla viiff ib 972. hans 
liiff ospart fore stolta viiff ib 3122. tha han fik se 
thz wäna wiff MD (S) 224. iach behalder thit wänä 
wiiff (yuwe schone ioyf ; den qvinna ss hvars beskyddare 
el. riddare du uppträder) Va 12. 2) vif, hustru•
then riddare ok hans stolta viiff thakkadhe honum 
badhä Fr 1064; jfr 1. jak soffwar ey när mins herra 
wiff MD (S) 304.
vigdhayatn (vigdhe vatn. vigdevatn AS
108)5 n. vigvatten, bära rökilse och vigdhe vatn SGG 
132. 108. — yigdhayatns kar (vigdhauat-
ins-. -kaar), n. vigvattenskärl. pro vno vase dicto 
vigdhauatins kar faciendo SD 5: 583 (1346-50). etli 
wighdawathnz kaar ib NS 3: 536 (1420). 
vigge, se vägge.
vigil, n. f/s/. vfg] L. 1) strid, hundradha skip 
ok attatighe foro til syon ij thy wighe Al 1916. ib 
9284. — (P) ss tillnamn, eringisl wig SD 1: 228 (1222- 
1230). 2) dråp. at ther war inne then sami man
ther vighit ofwer honum van Iv 923. — yigliar arf 
(wighär ärff llelsL Ä 15. wigher arf ib i var.), 
n. Jfr vigharf, vighärfp. 
yighanz vapn (-vakn), ». L. 
vigliarf, n. L. Jfr yigliar arf, vigliärfj). 
yigharvi, m. L.
viglie (gen-is UplL À 10: pr.; IlelsL Ä 10:
pr.), n. L. Jfr eiivighe. — yigliis valder, m. L. 
Jfr yigli-, vighi-valder. 
vigher, se viker.
viglier, adj. [Isl. vigr] L. siridsför, vapenför, wig- 
ermän (för wiger män ?) BtFH 1: 317 (1413, Joh. Bu­
res utdr.). Jfr ovigher. — vighra manna giäld? 
(wigermannegäld), ». skatt som erlades af alla 
vapenföra män. BtFII 1: 317 (l413, Joh. Bures utdr.). 
Jfr wighra manna skin VML 1 pg 7: 2.
vigliia (wiigia: wiigde BSll 5:584 (1517). vy ga 
DD 3: 218 (1484). uia VGL II K 1 ; -as MELL Kg 8. 
vya: -as LB 7: 26. -ir, -])e, -£er. part. prêt. n. 
vikt Bu 23, 24, 140; LB 2: 61; DD 3: 218 (1484). wikt 
KL 40 ; Ber 32; LB 7: 324. wikth ib 2: 57. wiikt Al 
1596; LB 7: 323. wight VML I Kr 6: l; SmålL 12: 
pr.5 SD NS 1: 361 (1404)), v. [Isl. vigja] L. 1) 
viga, inviga (ting till heligt bruk), helga, (genom ord 
el. tecken) utdela välsignelse åt. war herra bödh wighia 
sit hws oc all the kar som presten skulle hawa til 
gudz dyrkan MB 1: 496. ib 482. han . . . vighpe olio 
oc sände siukom mz hwilko po smorpos oc worpo gen- 
stan helbrygpo KL 184. vikt vatn Bu 23. LB 2: 61, 
7: 324. wikt saltt ib. ib 2: 57. thenna iij öffleten . . . 
the skwlu ey annorlodis vyas, en som här effter staar 
ib 7: 26J jfr 2. ett stykke wiikt quinner messa lywss 
ib 323. ens lambs liknilse aff wax . . . hulkit pauin 
hafdhe wikt KL 40. Bir 4: 73. wilith är wikt ok 
hällaght Ber 32. Lg 3: 310. biispen i linchöping war her 
ok wiigde skepet, thaa thet lop aff stapwlen BSH 5:
vigliiandi 966 vighilse
584 (1517). iak lielsa pik pät hälgha cors, som vikt är 
af vars här ra Hui (quœ in corpore Christi dedicata 
es) Bu 140. thu vigdhe (sanctifie ast i) hafwit thär thu 
fort vfört ifwer Bil 216. kunugen bap sanctum thomam 
vighia sinna dottor brvpa siäng Bu 182. ä Invar han 
framfoor lot han byggia kirkior. oc vigdhe them som 
bygda varo Gr 314. om i latho brythe thet wigde cap- 
pelle och the (för thet) wigde altaret neder JJSII 
24: 155 (1518). j the kirkio som j hans nampn war 
wigdh Bil 159. philipus patriarka . . . sände pöm (Jo­
hannes döparens ben) atanasio patriarke ii alexan- 
dria: peophilus patriarca alexandrie vighpe pöm kirk­
ior som för varo afgupa mönstar Bu 51. pa bygdo pe 
mönstar ok vigpo pät fripi tel hepar ib 64. ii eno 
clostre. som bykt var ok vikt vare fru tel hepar ib 
24. diane affgudh war thz (templet) wiikt Al 1596. 
systräeloster, som wight är saneto martino i sken­
inge SD NS 1: 361 (1404). skal tässin nya orden 
wighias minno modher Bir 4: 72. ib 26. nw wigdhin 
(consecrastis) i idhra händer gudhi siälwom i frända 
blodhe oc wina MB 1: 346. hwar som hälzst är gull, 
silffwir kopparkar, malmeer oc iärn thz skal wighias 
(consecretur) gudhi ib 2: 15. 2) IconseJcrera. huarn
dagh äpte varn härra vigpo alle appostoli varns här ra 
licama. oc nöto sialue ok gauo cristno folke Bu 
195. thz är min sandir likame som vighis (conse- 
cratur) a altareno Bir 1: 34. ib 149. nar han . . . 
liafdhe komit til the ordhin ther brödhit mz vighis 
ib 3: 471. j thy välsignadha vighdha brödheno ib 
253. the som oy vilia taka min licama hulkin som 
vighis a altarono aff brödhe ib 2: 26. thu . . . ville 
vighia os ok hälgha thin hedhirlica licamma aff lic- 
amlico brödhe (nobis . . . tuum venerandum corpus ex 
pane materiali consecrare) ib 3: 251. tok han brödhit 
... ok vigdhe (confecit) sins licamma höxsta sacra- 
mentum. ok gaf thz sinom discipulis Bo 175. 3) viga,
inviga (ngn till kyrkligt el. under kyrkans helgd stäldt 
ämbete el. stånd); prestviga. fore thera lydhno skuld, 
oc ödhmiwkt som döpas, oc färmas, eller wighias, eller 
scripta sik MB 1: 441. en som ey var vigdhir til 
presta ämbite Bir 3: 198. vigdho sanctum gregorium 
til ärke biscop Gr 312. ib 310. biskoper thänker at 
wighia en klärk til prest MB 1: 215. han wighde 
karolomannom franka konungh til klärk Bil 744. han 
vigdhe ... til preste thry thusanda Pa 3. Lg 294. ST 
313. han . . . war begärende, at wii (näml. ärkebiskopen) 
vilde vigie honum til subdiaconum BS1T 5: 393 (1510). 
johannes . . . vigpe han biskop äpte annan biskop Bu 
156. thu skalt wighias biseopir Bil 394. ib 690. at fyrst 
vighis (ordinaretur) hwar hostiarius swa lector sidhan 
exorcista, swa acolitus sidhan subdiaconus swa dya- 
conus swa prester ib 465. vighdis (ad sacrum or- 
dinem accessit) klärkin ib 696. Bir 3: 256. hon hät 
pelagia. vigp nunna vm sipe Bu 183. thu skalt klä- 
dhas ok vighias nunna VKR xxi. hon wigdhes wnder 
wil af clemente Bil 357. abbatissonne wälsignilse oc 
wigxsle skal warda som sidhwänia är abbatissom, 
at wighias j saneti benedicti orden Bir 4: 73. at 
egh kunno braplica andre i perrä stap tiltakas oc 
vighias (näml. till biskopar) SD 5: 567 (1346). RK 2: 
7530. — om den högtidliga handling hvarigenom en 
konung el. kejsare med smörj else (och kronas påsät­
tande) inviges i sin värdighet : smörja (och kröna), then 
ampulla mz samu cristmo gömis en j dagh j franka 
rike ok vighis (inunguntur) mz henne alla franka 
rikis konunga Bil 689. pippinus vighdis konunger aff 
pauans hand (jfr Martinus Polonus: Bipinum sibi re­
gem constiluunt, quern sanetus Bonifacius maguniinus 
arehiepiseopus jussu papee in regem unxit) ib 744. skal 
hwar aragum konunger swäria sik gödskan för en han 
vighis ib 681. leo paue vighde han (Karl den store) 
oc kronadhe til konungh (af senare hand ändradt till 
keysara) ib 748. karolus war förzste vighder kesare 
ib. han (Valdemar) wigdis oc kröntis . . . j lynköp- 
ingh BK 237. ib 239, 240. han (Karl Knutsson) vigdes 
tha oc hylladis tär rät som norigis konung bör RK 
2 : 8051. 4) viga (brud och brudgum), genom vigsel
förena (ngn) i äktenskap (med ngn), genom kyrklig 
välsignelse gifva lielgd åt (ngns) äktenskap, jak wil 
mik latha wighia wid henne RK 1: 806. han . . . lodh 
sigh . . . vyga vedh for.-de margret och ware the tliel 
hoppa j otta aar sydan the vigd waare hwilket olaff 
olsszon och lasse andersson vitnade ath her olaff j telle- 
bergh hade thorn vikt thel samman pa then tydh han 
war kerkeherre i sverdesyö DD 3: 218 (1484). nar the 
waro wigdh Lg 3: 58. — bildl. huru matte . . . thu 
. . . bedhis ephygeniam til hionalagh som är fästemö 
thins herra himna konungs hanum wigdh wndher 
hälgho wile (sacro velamine consecratam) Bil 229 j jfr 
3. tha äru the mz sinom brudhgomma vigdha (conse- 
cratæ) tha the lofwa a sina tror eghlona at halda Bir 
2: 257. ib 4: 67. sanetus clemens . . . wigdhe hona 
ihesu cristo til brudh Lg 3: 490. — gifva välsignelse 
åt (brud och brudgum), min härra sandar gup vighe 
pänne tu vngfolk mz sinne högro hand (da . . . domine 
adolescentibus his benedictionem tuœ dextrœ) Bu 182. 
5) med vigvatten bestänka (lik). Bir 5: 53. — Jfr
in-, saman-, til-yighia, oyigjier, siiilfvigdlier. 
yighiandi, m. VML l M 4: 2. Jfr yäghandi. 
yighilsa, f. Jfr samvigdiilsa. 
yig’hilse (wigelse. wielss (i rimsl. m. nielssj MD 
498), n. (i sht pl.) och f. [Fdan. vigelse. Mnt. wigelse, 
wielse] L. 1) invigning, offradhe han templens 
vigilsens offer MB 2: 284. itt besynnerligit rwm och 
altare i clostrid, som forme prior hauer lathi t opmura 
i förstä opbegynnelsen oc klöstersins forsta wigelsen 
DD 1: 206 (150S, efter nyare aftr.). 2) konsekra• 
tion. gudz lichames vigilse j messona LfK 276. thes 
verdogasta sacramentes vigelse ib. 3) invigning till 
kyrkligt ämbete; kyrkligt ämbete, grad inom det andliga 
ståndet, huru han skipadhe owir alt armenio rike bis- 
copa ok klostir ok al kirkionna vighilse Gr 310. komo 
alle biseopane saman mz saneto leoncio. oc vigdho 
sanctum gregorium til ärke biscop. gifwandis för 
honom al kirkionna vighilse, hwaria äpte thy hänne 
bordhe ib 312. then annan dag för han (biskopen) fik 
wielss MD 498. om tiidh och stadh paa huilke iak 
kunnä komme till myn vigelsse IISH 19: 106 (1505). — 
Jfr samyigllilse. — yigllilsa ordll, n. konse/cra- 
tionsord. tha vighilsa ordhin sighias vardhir thz (brö­
det) min licamme Bir 2: 114. — yigllilsa tillie 
(wighilse-), m. tid för invigning (till munk el. nunna). 
wm pröffuilse oc wighilse timan (de tempore proba­
tions et consecrationis) Bir 4: 34.
vigiiivalder
vighivalder, m. L. Jfr vigli-, vighis-valder. 
vighning, /. L. 1) invigning (of ngt till heligt 
bruk), templens wigningh MB 2: 284. 2) konse-
kration. aff gudz licames skelliga vigningh LfK 276. 
— Jfr hiona viglining. — vighninga lins, n. L.
vighskardh (vikskardh. wiikskard. vig- 
skaar. wigskal. wigskord. viigskördh), n. 
vanl. pi. [.Fdan. vigskord, vigskaar, vægskaar. Jsl. 
vigskard] i fästningsmur anbragt öppning för att derige- 
nom rikta skott, kasta sten, hälla sjudande vatten o. s. v., 
skottglugg; insänkning mellan tinnarne pà en kreuelerad 
mur. Jfr Hildebrand, Sveriges Medeltid 2: 818. a huart 
vikskardh (å hverju vigskardi; Fr. texten : sor chascun 
cretel) Fl 1067. vpa then graff ther stodh en gardh ok 
atta bardfriid med wiikskard RK 1: 1547. sigord swen 
stod i wigskalen (Cod. B vigskaaren) oc sag tlienne tid* 
ende Di 141. stodho all torn ok vigskardh ful aff frw 
ok jompfrur ib 244. hymerna stodho opp j wikskardhen 
ok skutho livvar ath annan ok kastedhe atli nyfflingar 
saa giordhe ok nyfflingha ath them ighen (lluner 
standa a (var.: i) vigskordum uppe oc skiota a ßa oc 
huarer d adra) ib 255. jach vil iche liaffue eder fram 
i nagen liiffzfara, män i skole sta vnder skermana 
med eder arbost och aff halle med piil the som blotta 
vtaff yiigskördhen pa slottet BSH 5: 199 (i507). the 
bönder, mich in folde, somme bleffwe döde, oc somme 
ille, gemen wigskord eller hool wtsprwnge i syön, i 
baathe, fordarffwede ib 594 (1517). — (?) offwan oppa 
takit offwir torneth waro standandis starka wärner oc 
wikskardh (propugnacula) MB 2: 102.
viglisl (vigxl. vixl. vilx VGL / K 3. pl. -ir), 
f, i sht pl. L. 1) invigning (af ngt till heligt bruk), 
helgande, altarins vigxle MB 2: 231. ib 234. the wigxler 
(d. v. s. invigningen af Guds hus och de kärl som nyttja­
des vid giidstjensten) skulle tekna andelika wigxler ib 1: 
496. the (o*, the wixler som giwas nakrom) tekna 
hiärtans oc siälinna wigxler oc helighet ib 482. 2)
invigning till kyrkligt stand el. ämbete; prestvigningy 
ordination; kyrkligt ämbete, grad inom det andliga 
ståndet, abbatissonne wälsignilse oc wigxsle (benedic- 
tio abbatissœ) skal warda som sidhwänia är abbatissom 
at wighias j sancti benedicti orden Bir 4: 73. the 
wixler som giwas nakrom MB 1: 482; jfr 1. the hälgho 
kirkio döpilse oc färmilse oc scriptamaal oc wigxl ib 
441. han faar ekke aff wigxlomen ib 215. moyses . . . 
forbödh aarons sönom at grata sinna brödhers dödha 
fore thera wigxla sake ib 359. tha skal sigh ias thera 
wigxler, oc wald eller lifnath, oc thigh ia thera nampn 
oc hws ib 301. benedictus . . . forbödh hanum (kler- 
ken) . . . vighsle (nec ad sacros or dines accédas) Bil 
696. han (påfven Gajus) giordhe decretum vigxle hwilka 
viglisl för skal thakas en annur ib 465. biscopin skal 
... ey friimia them til vigxla älla ämbite . . . hulka 
ther han wet hawa ont lifwirne Bir 1: 317. huru stor 
gudz wredhe är mot thorn biscopom som ey akta at 
. . . granlica pröua hulke the äru som the . . . främia 
til swa wärdhogha vixle (tam dignos ordines) ib 3: 
257. han (o: biscopin) hawir klildhe thz är biscops 
vigxlir (ordines épiscopales) ib 1: 334. — Jfr altara-,
kirfcio-, kloster-, paya-, prästa-, sam-, sma- 
vigiisl. — yiglisla bref (wighsla bräf VML ll 
Kr 4. wixlä breff UplL Kk 5. wiixlä breeff Små IL
vik
4: pr.), n. L. — yiglisla dagher (wigxla-. uixla-
OGL Kr 2: 2, 9), m. L. dag för invigning till klo­
stersyster. framlidhnom atta daghom fran henna wigxla- 
dagh Bir 5: 72. — yiglisla fä (wighsla- VML II 
Kr 3. wigsla- ib. wiksla- ib 1 Kr 8), n. L. — 
yiglisla lius (vixlä lins VGL 11120. nixla lyus 
ib 11 K 53), n. L. — yiglisla liadllir,/. pl. rättighet 
som tillkommer ngn på grund af invigningen till ett äm­
bete; ämbetsvärdighet. pauin degraderado subdiäknan 
biscopin . . . soor sik aldro messo sighia for än hans 
klerkir vighsla nadhe finge Bil 775. — yiglisla spiäl 
(wixlä spiäll HelsL Kk 21: 2. pl. dat. nixla 
spiällnm ÖGL Kr 25), n. L. Jfr yighslo spil. 
— yiglisla stämua (nixla-), /. L.
yiglisla, /. [Isl. vigsla] — yighslo fä (vigxlo-), 
n. VML 11 Kr 3 i var. — yighslo klärker (wigxlo-), 
m. klerk som mottagit invigning af ngn? biscopin . . . 
soor sik aldre messo sighia for än hans wigxloklärker 
nadhe finge Lg 1036. — yighslo Spil (pl. dat. wigz- 
slospilldnm ÖGL Kr 25 i yngre hds.), n. Jfr 
yiglisla spiäl.
yighyalder, m. L. Jfr yiglii-, vighis-yalder. 
yigliärfj), f. L. Jfr yigli-, yigliar-arf. 
yigilia, f. \_Lat. vigilia. Jfr Mat. vigilie] vigilia, 
vigiliegudstjenst (för afliden). halla artiidh meth mes- 
sor, vigilior, psaltara oc meth liws SD NS 1: 304 
(1403, gammal af skr.).
yik (viik. wiik. wyk), /. [7s/. vik] 1) vik. 
a vikenne SR 47. tha fiskelekis thime war ladhe the 
näth thwärt fore wikena, drogho bordh notana badhe 
thwart fore oc in i wikena, oc formeente at fisken 
kunne ekke koma in j wikena, ther til drogho the oc 
noth in i wikenne Fil 4: 15 (l45l). — i ortnamn. 
curiam næs mellin wikæ SD 2: 505 (1307). ecclesiam 
husaby inter wykæ ib 3: 142 (1313, gammal afskr.). 
datum vik ib 211 (1315). cum curia dicta skyaldawiik 
ib 2: 435 (1305, gammal afskr.). tor marsken offner 
bradwiken rida RK 2: 5764. at han ey offner bradwik 
torde ib 5769. — Jfr silda-, sio-yik. 2) vinkel, 
vrå. ängin viik (angulus) i stadhinom war vtan munka 
byggilse KL 198. Jfr ög’llliavik samt följ. ord.
yik, ». [Jfr IV. vik] vinkel, hörn. ä täs flere slindo- 
horn wik älla utskäkla borghamur hauer (si munitio 
mur os habet angulares) KS 85 (208, 93). täs flere bar- 
fridhi tän mur hauer jwi allom portom, hornom ok wikom, 
täs fastare är tftth hus til alla wärn ok sikrlek ib.
yik (wiik), n. [Jfr Mnt. weke, wike] vikande, 
flykt, i uttrycket giva vik, giva up et vik, vika till­
baka, gij'va vika. the gaffuo eth wik opp for honom 
(se van em nemen den iveke) Va 22. nordmen gawo 
wp eth wiik RK 1: 3022. gaff hertogin wp eth wiik 
ib 3197. then rose stodli qwar oc rördhe ey sik lian 
wille fore ängom giffwa wik (vika) Al 7426. han (^4/e- 
xander) gaff aldre forc ängom wik ib 1386. — vikande, 
eftergift, iak . . . wilde gerna lango hafwä komit han 
j synd, än han bewaradhe sik altidh swa atiakenkte 
wik kunde oppa han faa (icke kunde förmå honom 
att vika el. gifva efter) ST 305.
yik, n. eg. vrklning, vändning? i thät vik, i den 
vefvan, i det ögonblicket? tha fik thän rese ij thz 
wik (Cod. A awik) eet slagh Fr (Cod. B D E F) 1030 
Jfr avik.
967
vika 968 vika
vika (viika. près. -er. impf. vek. veek. pl. 
vik U. part. prêt, vikin), v. [Isl. vikja] I. vika. flytta 
sig, ändra läge. 1) vika. flytta sig (i slit dt si­
dan), ändra riktningen af sin väg. stiärnan wek oc 
flutte sik Bil 53. Inii han vek af väghenom Bu 498. 
week israel om kring edom (divertit Israel ab eo . . . 
circumivitque Idumœam) MB 1: 409. köna . . . wikv 
. . . liwarte a högro hand aller winstra vthan gingo 
aat rättom wägh til bethsamis Ber 23. MB 1: 205. 
— bildl. afvika (från), skal gudhz thiänista folk 
gaa fram aat rättom wägh til both sam es som tliekna 
himerikis ingång ok ey wika af godlie gärning älla 
akt til höghro hand äller winstra Ber 23. — gå 
(ifrån), om j ther aff (från dagtingan) wike (d. v. s. 
bryten) RK 2: 8293. 2) vika af, taga annan rikt­
ning. om väg. väghin togh tha at vika Fr 945. 3)
vika, rubbas från sitt läge, rubbas åt sidan, härtugh 
fräderik . . . gar nu thiit ther han sit örs fan sadh- 
lar siälfuer thz bästa han kan giordadhe thz faste- 
lika swa at sadlen skuIde ey vika (Cod. A giordhar 
örsith fastelika swa at thz thörfte äkke vikaj Fr 
(Cod. B) 490. 4) förflytta sig, färdas, ther the
ouer berghit vika (i rimslut med rika; öfriga lids. 
then tiidh the ower berghit ridhä) Fr 252. —fär­
das, gå, föras, andra herra rika sa man ther til 
dödhin vika Fr 700. 5) bära hän, komma, vil iom
vy ... se liwart thetta vil viika RK 2: 4760. 6)
vika, gifva efter, gifva sig. stenen vek (Bu veks 166) 
for benomen som blöth vax for insighle Bil 969. 7)
vika, draga sig undan, fly. the herra ther varo vildo ey 
vika Fr 460. ib 588, 1731, 2187. han vardher til ryggia 
vika ib 1749. thz ware bätre hema sitith än illa rympt 
ok illa wikith Al 1996. liwar gladdis som ther fich viika 
RK 2: 3991. — komma undan (ngn), undgå (ngn), tenkia 
oppa_Jiurw han skal sin fiende wika ok hanom annardz 
stadz beslika MD (S) 208. — undgå, undvika, om the 
wille wiika een ondan dödh RK2»: 2741. ib 2287. — vika, 
vika undan (för ngn), eg. och bildl. j eno vadhi mötte 
henne een kiärlingh ... ok vilde ey for henne vika 
Bil 805. the slogho huar annan ängislika ängin ville 
for annan vika, ey swa breet som eet haar Fl 1843. 
Iv 725, 4924. iak vil een foot ey fore thik vika ib 3120. 
tha thorffte han for ängin vika Fr 938. 8) draga
sig tillbaka, gifva efter, iohannes veek for bloz vadha 
ok lät sik wtlägha leggia Bil 659. — vika undan 
för, draga sig undan el. tillbaka för, visa försyn 
för. huar hörde man tolkit slika the wilde ey gudz 
mönster wijka RK 3 : 2841. 9) vika, gifva vika, duka
under. the motte wiika RK 3: 1530. byscops släkth 
motte wiike ib 1542. — duka under (för ngn), gifva 
vika (för ngn), marghe hafwa fore honum (Alexan­
der) wikith Al 1376. han talar tiil erik nielsson som 
för her iwar week RK 3: 1513. wiisth faam wy i dagli 
för them wiika ib 1526. — gifva vika (för ngt), duka 
under (för ngt). Christus ... uek eig fori hans 
(djäfvulens) iartignom ok frestnigom Bu 206. 10)
stå tillbaka för. med dat. el. i dess ställe ack. eigh 
vikar . . . evangelista iohanni baptiste for Jjy. at ewan* 
gelista är minn värpoghar. vtan for ]>y. at baptista 
är hanom iämvärpoghar at halda ])ät hanom bär tel 
äldre rät Bu 50. vika (för -ar) . . . J)än mindre J»öm 
mera ib 51. ingen wille then andre wika RK 3: 2043.
ville iak engen i grymhet vika ib (Till. om Chr. Il, 
red. B) 6416. ii) vika, försvinna, al min an gist 
skal här vika Fr 1996. II. eg. komma (ngn el. 
ngt) att vika el. att flytta sig el. ändra läge. 1) 
bringa, föras kan iak han swekliga til mik wika 
(bringa honom i mitt våld) MB 2: 324. — draga, 
locka, om nakor persona wil tik wika, ällir lwkka til 
thz som ohöffwelikit är Spec. Virg. 252. kongh swen 
tiwffueskeg i danmarkss riike monde mig illa ther 
till att wiike RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 273. 
then menige almoge j norgis rike lotho sik ey fra 
konung karl wike ib 2: 7756. — draga, förmå (ngn) 
att afvika (från ngt) el. att af stå (från ngt), bleff 
han stadhughir, oc kunde aff thom vilianom, som han 
hafdhe for sik taghit, hvarte vikas äller vändas (in 
ccepta voluntate immobilis permanebat) Ansg 187. at han 
kwnno honom enkte wika aff hans enbiindoghet Lg 3: 
417. 2) vända, böja. i alt sith taal kwnne han henne
enkte wika äpther sin wilia Lg 3: 287. wille hon sin 
kärlek til mik wika Su 13. 3) vända, vrida, then
spüle laghom, thön thr (för thr thön) wiker ok wände 
medh wåld ok klokskap, äpte wild ok wilia sinom å 
mote rät ok sannind KS 67 (165, 74). 4) föra (ngt
fr,ån ngt); skilja, han wil thz ena fra the andra wika 
(i rimsl.) MD (S) 287. 5) hänföra, referera, ä
hwath thorn hender thz wika the oppa fornemda gäl- 
niskio Gers Frest 15. the wika alth thz som hender 
oppa swa dane fawiska wantro ib. 6) vika, böja, 
kröka, bondin hawir hardha axlar, starka armläggia. 
oc stinna knokor. idhnan gör thz oc äruodhit. vtan 
thz viker han mz timanom Bo 134. 7) vika, vecka?
vj lesne dwge. jtem ij wighne dwge. jtem xj dwge 
rät oc slät FM 76 (1483; daniserande). — vika sik, 
förflytta sig, vända sig. ä huart han sik wiker äldher 
wändher Su 119. — refl. vikas, vika sig, vika, gifva 
efter, gifva sig. stenen veks (Bil vek 969) for benom 
som vaks for insighle Bu 166. — yika bort, af- 
vända, förmå att afvika (från), hon hafdhe förra 
lidhit en hardhan dödh än hon hafdhe kwnnit vikas 
bort af them hälgha vilianom Bil 594. Jfr bort- 
yika. — yika undail, vika undan, draga sig un­
dan. han . . . viker vndan . . . thiit han hertughin 
halda viste Fr 577. tho wek hemme wndon Di 293. 
Jfr undanyika. — Jfr af-, unt-, äptir-vika.
vika (wijka), /. [Jfr Sv. dial, vike och Mnt. wike] 
liten vik. dömdom wi them aff lwfije thera inbwndan 
(för inbwndna) wijkor ok thera fiskä watin . . . frijt 
ok frels ok oboworen FH 4: 3 (l420).
yika (weka: -ur BtFIl 1: 6 (1468, nyare af skr.) 
o. s. v. veke (obl. kas.) BSH 5: 148 (1507). wicka: 
-ur ib 138 (1507), 151 (1507) o. s. v. uka VOL. wka: 
-W VKR 62. vkka: -um SD 5: 480 (1345, nyare 
af skr.), pl. gen. vikna VGL II K 49; VML 11 Kr 
7: pr. i var.] KL 335; MP 2: 47. wikna Lg 1000; 
SD NS 1: 315 (1404). uikna ÖGL R 12: pr.] SML 
Kp 11*. pr. i var. uichna VML 11 Kr 7: pr. i var. 
wigna ib Kr 7: pr. VCnä VGL III 10 (jfr s. 98 
not 97). viku SML Kp 11: pr. ; MP 2: 50. vikur 
Fl 9. wikor ib (B, C)), f. [/$/. vika. Fdan. ukæ. 
Med afs. på uka ;/r Ags. wucu; se Noreen Altschw. 
Gramm, s. 163] L. vecka, thryhundradha oc siäxtighi 
oc fäm dagha göra fämtighi oc twa wikor oc en dagh
vika 969 vikt
oo siäx stunder nw ganga alla wikunar at shv bok- 
stawom, thy at wikan hawer siw dagha, oc tha alla 
wiknnar om aarith äre wtgangna, tha är ater en 
dagh oc siäx stunder MB 1: 63. thre dagha i vik- 
unne KL 335. MP 1: 254. Lg 3: 241. Bir 2: 202, 3: 
16, 260, 4: 15. VKR 62. i theune veke BSH 5: 148 (1507). 
per sculu sighiäs twa messur i hwarri wiku SB 
5: 564 (1346). ib 565. tordaghär skal wara tyswär i 
hwarre viku ib 639 (1347). skal hvvar smältftre . . . 
smältä hvariä syknä viku säx liärpä ib 637. en span 
korn vm vikunä ib. the . . . dwaldis ther om siäx 
vikur tima Fl 9. innän nästu syäx vikum SD 5: 
376 (1344, nyare af skr.'), innan tree wekur BtFH
1: 6 (1468, nyare af skr.), ib 10 (1470, nyare afskr.) 
o. s. v. the hade eij hast i en monad eller vi viker 
om sadaua dägtingon IISII 24: 87 (1516). fän timä 
konunger wil syäluer sin rättäräthing haldä . . . pa 
seal konunger, aller pe af hans väghnä kunnighä 
pet i hwarye landzskapino syäx vkkum, än (för för 
än?) han äller pe komä (motsv. ställe MELL pg 
39: siäx vikum for än han pem halder) SD 5: 480 
(1345, nyare afskr.). annur vara fru höghtip är siax 
vikum afte iula dagh Bu 8. ib 523. siti vikna fasta, 
nio vikna fasta, se under fftsta. — vecka, tur för 
tjenslgöring som ombytes hvar vecka, maagha the . . . 
bedhas thet som them brister aff källara swene- 
nom ellir aff honom som wikuna hafuir oc for bordh- 
eno thienar VKR 15. — Jfr (lymbll-, dyinbil- 
(laglia-, fastogangs-, paska-vika. — viku dagli- 
er, m. [7s/. vikudagr] veckodag, dag i veckan, alle 
hälghe dagha skiptas hvvarfc aar om wiku dagh äpter 
annan MB 1: 63. for thy koma hälghi dagha nw oppa 
annan wiku daghin oc a annan komo the i fiordh 
aar ib. hiollo alle män fore wars herra byrdh. then 
daghin som wi kallom lögherdagh, första wiku dagh 
ib 68. — yiku 1Ö11 (vyku-), /.? veckolön, vy ku 
lön vpbära SO 141. — viku tal, n. L. — viku 
thiänist, f. veckotjenst, tjenstgöring som turvis med 
ombyte livar vecka föi'rättas af ett klostersamfunds 
medlemmar, tha systrana äru alla satta j siin säte 
the systra som wiku thiänist haffua äpther sinom 
ordhin, the härin tha in maaten j refeetorium Bir 
5: 72.
yika (veke (obl. kas.) FM 612 (1514). pl. gen. 
wiknä IlelsL ß 15. vieu BU 349. wiku ST 40. 
Viko RK 1: 1497. Wiko ib 1706; på de fyra sist­
nämnda ställena kan dock ack. möjligen föreligga), 
f. [sannolikt eg. samma ord som för eg.; se Falk o. 
Torp Etym. ordb. 2: 409. Isl. vika. Jfr Å. Dan. uge] 
L. sjömil, rast at lande, viku at vatne SR 59. — i 
förbindelse med följande sios el. sio [Jfr Isl. vika 
sjö var och Mnt. weke sees, hvilket antages vara af 
Skandinaviskt ursprung, se Schiller-Lübben 5: 659J 
petrus for en dagh a skipi mz sinum discipulis til 
eet öland vi vicu sio (Cod. C siäx wikor sios 996) 
fra rom (per sex miliaria distantem) Bil 349. til ena 
öö som laa siex wiku sio längir bort j märifch ÆT 40. 
en fiskare ... tok pilten gladlika til sik ok förde wäl 
trätighi wiku sioos til eth hus Prosadikter 215. tha 
the komo swa lankt fra thera här som xxx viko sio 
lankt är RK 1 : 1497. thz war huseno swa nala twa 
milo wegh eller twa wiko sio huat man skulle hellor 
Ordbok II.
ridha eller roo ib 1706. ij (2) wikesiös wtan stadhin 
BSH 5: 135 (1506). komme the med skipene oppa halff 
wiku siös her när stocholm HSH 24: 87 (1516). theris 
roop hördis en stoor veke siös FM 612 (1514).
vikben (wiikbeen. wigben), n. L. Jfr yî{>- 
ben.
viker, m.f stöt, angrepp? han stod for sin herra 
mang ondan wik MD (S) 245.
viker (vikor. pl. ack. vigrä LB 7: 303), m.f 
[Sv. dial, viker (Vg.), vikker (Vg.), vekare (Smål.), 
viger (Skåne), vigra (Skåne, Hall.), vire (Vemmenhög 
i Skåne). Ä. Dan. viger, veger, vigre, vegre. D. dial. 
vigger, væger, vægger, V0gger. Medelengelska wikir] 
salix; vidja} vidjeqvist, qvist af salix. vimen wiker 
Växtförteckning från medlet af 1400-talet hos Th. M. 
Fries, Ark. f. Bot. Bd 3, nr 14 s. 8. vimen vikor ib. 
hwar som ligger oppo seng af storan jnwertis hiita, 
han ma lata hemta gröna vigrä med teris blad, oc 
sätia tom kringom siua sengh oc lwcta pa tom LB 
7: 303.
vikna (-adh0), v. [/s/, vikna] 1) vekna, upp­
mjukas. glömde järnit sinne natwr oc wiknadhe Lg 
987. 2) bevekas, gifva efter, aldre viknadhe hänna
hughir KL 327.
vikskardh, se vigliskardh.
vikt (wicht, wigt. vykt. wycht. wekt SD l: 
444; LB 3: 191. väkt BU 579; Fl 673 (i rim med 
iät). Wäght KS 74 (l82, 81). -ir), /. [Mnt. wicht. 
Jfr Fdan. vikt, vækt, væt; Fnor. vekt; äfvensom Isl. 
vættj L. 1) vigt, tyngd, han ... lät annat (näml. 
guldkärl) göra iämgot at väkt Bil 579. idhert korn 
giäld hawor iak gömpt mz fulle wikt MB 1: 245. han 
lot . . . tiwghu markir hon urn fa, gull ok silff ij fullo 
väkt (Cod. C wikt), som han hafdhe lionum iät Fl 
673. thesse godha hörslin lagdh a mätskalena . . . skal 
halda alla viktena Bir 1: 237. en skiöl aff clara 
guile til wikt haffwandis tusandha muas MB 2: 272. 
wikten aff örna guldzringana . . . var twsanda oc vij 
hwndrat siclar j gul wikt ib 95. gwllith är smälth 
klarth, haffwandis lithith mindre wikth än tha thz 
jnsattis PM lii. 2) vigt, vägning, vägningssätt, 
vägningsmått. mat ok miät ok vikt SR 39. j skulin 
änkte wilia orät göra ... i wikt (pondéré) oc maal 
MB 1: 367. medh orättom spannom ok bismarom, älla 
huario handa måto älla wäght thet är KS 74 (182, 
81); jfr 3. han gör al thing rätuislica j rätte vikt 
(pondéré) oc maale Bir 2: 30. haff mit gul falt for tio 
pund twäfalla vikt thy at hulkin som ey vil twem 
sinnom wägha han skal ey hawa mit gul ib 1: 235. 
hundrade marker silfs at swenske wikt SD 5: 479 
(1345, nyare afskr.). ath betala j kolnisk wikt fryi 
iijM [3000] lödhogh mark ok femty RK 1: (sfgn) s. 
172. the . . . lotodh j kölnisk vykt betala ib s. 173. 
ey mer een ij [2] kolneske pennighe wekt LB 3: 191. 
(gods) som ränta arligha aars */2 marc wekt (dimidiam 
marcam ponderatam) SD 1: 444. een gardh som rän- 
ther tolff öra wikt (oras ponderatas) ib. 3) vigt, 
våg, vägning sredskap, scholu . . . alla guldzsmeder aff 
vpstädener . . . entijdh huart aar . . . lata thera 
wychter rantzaka SO 157. at alle gulsmede j vpland 
eth sin om aared rette theres wigt ib 160. som . . . 
oretfärdige wigt haffuer ib. findz nagher som ogilt
122
970Yikt YÜ<1
silfuer, guld eller wicht hafuer orätta ib 161. — 
bil dl. gudh ther wägher mz jempne wikt MD 386. 
4) en viss vigtenhet, pund, skålpund; qvantitet af viss 
vigt. hwart neghinögha war swa stort thz hwart et 
wogh . . . halff thridhia hundrath wikter swara (lib­
ras ducentas quinquaginta) Al 8783. siäx thusand 
wikter gul (sex milia talenta auri) ib 872. ib 3093, 3096. 
xx pund älla viktir (libras) kopar Bir 3: 432. hwar 
skal baka licha wikt mz then andra BS 36. — Jfr 
brödh-, gul-, iärn-, skippunds-Yikt äfvensom 
fulYikta.
Yikt, m.f och n. [Mnt. wicht] 1) varelse, med 
föraktlig bibetydelse, hwath ära ware os slikt at dräpa 
thenna litla wikt Al 8414. 2) ting. thz war et
landzskap got oc riikt aff alla handa frwkt oc wikt 
Al 9536. ther honum fördho skat oc tol ... ädhla 
hafwor gotz oc riikt margh otalik thusand wikt »6 9630.
viktoglier, adj. [Mnt. wichtich] tung ; fullvigtig. 
fore xx ängliska viktogha nobila SD N~S 2: 70 (1408). 
Jfr fulYiktoglier.
Yiktril, n. [Æb. dial, viktrill. Fdan. vitrille. À- 
Dan. victril, vitril, victriol. Mht. vitriol, vitriel, vy- 
trile. Ä. Nht. victril, vitriol. Fr. vitriol. Mlat. vitri- 
olum] vitriol, wictril wäl mykith LB 9: 96. quinta es­
sentia aff wictrileno ib 109. wictrilith ib. ib 108, 112.
Yiktings YÜrke? olaff hans broder thetta sporde 
at vikungx verka (troligen för vikväria, efter Isl. vlk- 
verjar, inbyggare i Viken) honum til konung giorde 
MD 316.
YÜ (wiil. wijl: -it VKR 71. vijl: -it »6), n. 
och m. (Bir 3: 216) [lsl. vil, n. och vill, m. Mnt. wîl, 
n. Lat. velum] slöja, dok, nunnedok. fästemö thins 
herra liirnna konungs hanum wigdh wndher hälgho 
wile (sacro velamine consecratam) Bil 229. hon wigdhes 
wnder wil af clemente ib 357. han (påfven Soter) 
skipadhe at . . . hon (en nunna) seal wiil bära Lg 
1002. swartaste blaman syntis j eno klostre mällan 
nynnona mz swartom vile (velo) ok nunno klädhabon- 
adh Bir 3: 216. hoffuodh bonadhin skal wara en hwiff- 
wir . . . owir thän hwiffwen skal läggias wilit aff 
swärtadho lärifft . . . sidhau owir wiilit sätis en krona 
aff hvvito läriffte ib 4: 11, ib 20, 21, 25. VKR 58, 67, 
71. swart wiil är renlex ok hällaghetz tekn Ber 32. 
wilith är wikt ok hällaght ib. ib 165. hon . . . holde 
sith hwffwdh mz wigdho wile Lg 3: 310. astundar hon 
... af thinom handom wighias mz wil ok klädhe bon- 
ath ib 490. ib 313. thil then dagh hon wardher in- 
wiigdh ok tagher wiil ok krono met systrom i sama 
clostre FH 4: 5 (144l).
Yilbasse, m. [Fdan. vilbasse] vildsvin, vildgalt. 
LB 7: 236. Jfr villebasse.
vilbradll (viil-), f. [.i. Dan. vilbradh] villebråd. 
ätha blöthan math, som är vngh höns och raphöns och 
swadan viilbradh LB 7: 179. Jfr Yillebradh.
vild (wäldh Fa (Tung) 33. pl. vildir. willir 
SML J 12: 3 (på tre st.))9 f. [7sJ. vild] L. 1) 
vilja, önskan, tycke, the sampua en här stor after 
sin wild RK 2: s. 343. thz war alexander ij wild Al 
639. 2) godtycke, hvar wil fylghia thykkio ok tharf
sinne, och wilia flere wita wild ok wilia sin, än al- 
mogans tharue KS 7 (17, 8; måhända snarare att 
föra till 6). swå som six i gamblo ordquädhe: hwar
är sina wilda win ib 8 (17, 8; måhända snarare att 
föra till 6). huar som flere rådha, ther wil huar 
witta ok främia vild sina, ok sinna wina ... ok the 
äru få ther huxa almoghans gaghn ib 9 (20, 9; må- 
hända snarare att föra till 6). then spille laghom, 
thöu thr (för thr thönj wiker ok wände medh 
wåld ok klokskap, äpte wild ok wilia sinom å mote 
rät ok sannind ib 67 (l65, 74). 3) begär, begä­
relse, lystnad; snikenhet, pawa, biseopa, konunga . . . 
lagdo myket pa fore wäldh skuldh Pa (Tung) 33. — 
pänninga vild, penningbegär, girighet, hänsyn till pen­
ningvinst, af penningbegär härrörande partiskhet (jfr 
5). the äre fiughur ther wille manna doma ok witne, 
aff rät ok sannind: et är rädde, annat peninga wild 
(cupiditate, dum prœmio animum alicujus corrumpimus), 
winskaper ok frändsämi KS 69 (169, 75). hwar som 
döme orätta doma . . . före nokora peninga wild ib 
(170, 76); jfr 6. peninga wild förwände huar stadh rätt 
ok sanniud ib 70 (171, 76). han dömde rätta doraa vtan 
allan vinskap älla päningha vild Bil 884. biseopin skal 
. . . ey idhna sit ämbite älla äruodhe for päninga vild 
(propter pecuniam) älla manna thykkio älla winskap 
Bir 1: 317. 4) välvilja, kärlek (som med företräde
egnas ngn), agwnd oc wrede haffua inghen wildh the 
spara hwaske oskyld eller skyll RK 1: (Yngre red. 
af LRK) s. 268; jfr 5. — (?) hoorkuna (för -u) 
wildh är ä ondh (pelex liuore fertur iniqua fore; 
motsv. ställe i Danska texten har: ondh ær hoorkoness 
wreedhe) GO 711 (troligtvis är wildh felaktigt; möjligen 
står det för ett ursprungligt awndh ; möjligt är ock att 
skrifvaren har fattat wildh ss adj.); se Kock, Medel- 
tidsordspråk 2: 310. — välvilja, ynnest, anseende, aff- 
wil fölghir wild om thz wardhir ey spilt GO 381 ; jfr 
Kock, Medeltids or dspråk 2: 191 f. gudz sacramenta 
skipas ok gifwas for päninga ok manna vild (propter 
pecuniam et favorem mundanum) Bir 1: 385. dömpde 
jak ej äptir manna vild ällir fore pänninga giri (amove 
pecunice seu favoris) ib 2: 334 ; jfr 5. b) partisk 
välvilja; partiskhet, väld. at bo laten sik egh finnäz 
wrangä domä györa, äntvggiä firi frändzsami skuld 
maghsämd, wild, aller vinskap SD 5: 606 (1346); jfr 6. 
bätt egh lata for fränzsämio, maghsämd, winskap, rädde 
äller nokara wild ib 376 (1344, nyare af skr.) ; jfr 6. RK 
2: 7501. MD (S) 229. än hän saken gifs . . . räfns nokan 
af höm tolf vrättä vild hawa med (troligen för mot, 
jfr MELL Kg 32) sik, äntyggyä för skyldskap, magh- 
skap, vinsämd, feeghd, awnd äller owiliä SD 5: 377 
(1344, nyare afskr.). thet är kununglik rätvise . . . rät­
lika döme manna mellom vtan alla wild KS 48 (l22, 52). 
Jfr Y ildom. 6) det som för ngn ter sig ss önsk- 
värdt el. eftersträfvansvärdt, det som ligger i ngns in­
tresse ; fördel, tholik thing idhnas for likamlika wild 
oc werlz fordeel ST 535. MP 1: 17, 314. —fördel som 
ngn bereder sig genom i brottsligt syfte gifna gåfvors 
mottagande, muta, mutor? te äru tiufa kompana ter til 
hielpa lönlika för peninga älla nokora wild ... at nokor 
miste orätlika godhs sit KS 69 (169, 75); jfr 5. 7)
gåfva (som gifves på grund af välvilja, ej af tvång), 
vängåfva; sär sk. mellangift som gifves vid jordbyte; 
äfven gåfva som vid köp af jord gifves utöfver köpe­
summan. ofta i pl. Jfr Am,ira, Altschwed. Obliga­
tionenrecht 340 f. volumus deduci noticiam quod rang-
vildbyto 971 vilder
helf ... ex parte vna & haquinus . . . procurator 
monasterij sancte clare ex parte altera . . . quandam 
permutacionem fecerunt ... in hune niodum. dictus 
namque haquinus tradidit eidem ranghelf & heredibus 
suis in possessionem curiam monasterij in norræmalm 
. . . recepit autem a matrona eadera pro curia ipsa, 
duos solidos terre cum dimidio in paroebia marchem, 
villa viby ... a nionasterio perpetuo possidendos. pre- 
dictus insuper haquinus emit a matrona ipsa dimi- 
diatn horam terre, in eadem uilla pro sex marcis den., 
monasterio in possessionem . . . datis sibi supra pre- 
cium quatuor marcis den. racione fauoris sev doni, 
quod vild uulgariter appellatur SD 2: 231 (1297). noue* 
rint vniuersi. me permutacionem prediorum cum . . . 
styrberno . . . episcopo strengenensi fecisse in hune 
modum. videlicet quod pro vno attungho et quarta 
parte vnius attungh. in villa myndisthorp . . . ac pro 
centum viginti marchis denariorum . . . racione dona- 
cionis que wildh dicitur . . . ipsi domino strengenensi 
predia mea in ekeby . . . dimitto ... et assigno ib 
4: 349 (1334). nouerint vniuersi . . . me . . . testem . . . 
affuisse, super concambio terrarum, inter . . . domi­
num anundum fynwidhson, et olawm holuastasson, hoc 
modo facto, videlicet quod ipse dominus anundus ei­
dem olauo pro terra sua, quam in home possidebat, 
denarium pro denario et solidum pro solido, in villa 
thoristura equaliter et puplice assignabat, addens sibi 
racione muneris placacionis, dicti vildæ, hec que se- 
cuntur, scilicet vnum solidum terre in villa thoristum 
predicta, dimidium solidum terre in valby, très cente- 
narios annone, tria pondéra feni, vnum vectigal et 
vnam vaccam ib 5: 386 ( 1344). nouerint vniuersi me 
. . . siggoni magnusson . . . vnum solidum terre in I0- 
tum ... pro vno solido terre in asb y ... et decem 
marchis denariorum pro melioracione alias dicta vild 
. . . dimisisse ib 688 (1347). nullis vildir in pecunia 
seu in prediolo mihi datis uel promissis ib 3: 584 (1323). 
cum centum et quinquaginta marchis denariorum . . . 
dictis wlgariter vildir numeratis ib 4: 640 (1338). fäm 
alna blekt läropt som . . . ingelder . . . gaff . . . ing- 
ridhe til wild ib NS 1: 378 (1404). kännis jac . . . 
thet at min fadher olauer thomasson . . . hafde fore 
mangom arom . . . saalt . . . herra olaue hämmingsson 
. . . half fäm ta örtogh land jordh liggiande j näsiaby 
j . . . sydherberkia sokn . . . fore thry fat jarn . . . 
oc ther til gaff . . . herra olauer minora fadher til 
vilda ena silfskedh DD 1: 73 (1416). SD 5: 577 (1346), 
NS 1: 11 (1401), 24 (1401), 55 (1401), 502 (1405, på två 
st.), 650 (1407), 2: 153 (1409). äpter thet iak saalt 
hafdhe mit godz i narwarö erlikom dondemanne heyno 
van vitzen, huilkit godz som han framdelis gaff til 
systra closter i skeninge . . . tha idhradhis iak thet 
sama godz alt ofläät saalt hawa ok naar the godha 
priorissa i för:de clostre thet af mik forstoodh, sagdhe 
hon min skadha ängin wilia wita, ok for then skul 
kennis iak . . . mik af henne vppa sama godz til wild 
vpburit hawa fuit fore tyo march päninga i them 
werdhom som mik fullelika wäl anögher ib 1: 162 (1402). 
Jfr vingava, vina gava. — vilda inaner (welda- 
man), m. [Jfr Isl. vildarmadr] L. man som bru­
kar väld, partisk man. albin us war ekke weldaman i 
sinom dome ällar straffan Lg 3: 269. — vilda vädher,
n. [Jfr N. viljeveder] önskeväder, godt väder, sanetus 
marchus . . . gaff iordhinne alzscona fruet jueruätis 
mz wilda vädhrum ok tima regnum Bil 257.
vild byte (wilbyte), n. mellangift. gaff for:de 
henrik mik xn mark peninga j wilbyte nyan malm 
oskwrid kläde ok redha peninga FH 2: 97 (1433).
vildelika (willelika), adv. på ett önskvårdt el. 
godt sätt, väl. tha giordhe willelika (Cod. A viselika,) 
hertugh fräderika Fr (Cod. B, C, E) 2903.
vilder, adj. [7s/. vildr] eg. som är efter önskan. 
1) 9°åt ypperlig, nyttig, thz är wilt (Cod. A got) radh 
thu sigher mik Fl (Cod. C) 1575. — med dat. thz 
är mangom wilt MD 41. — Jfr mata vilder, 2)
lätt, som icke vållar svårighet el. olägenhet, med dat. 
swa som thik är thz wanda at räkna swa wilt är mik 
thusand män sakna Al 1434.
vilder (wiljnr VGL 7/7 82. viller Lg 3: 570. 
Wilier SML B 3, 7: 2; MB 1: 95; Al 486; PM xvi; 
Gers Fr est Jnl. villir Bir 1:8, 3: 28. vild LB 7: 295; 
vil ib 33. wil Al 483; Di 281 (på båda ställena i 
förbindelse med fara, v.), f vil. vildh. MB 1: (Cod. 
B) 532. n. (nom., ack.) vilt. wil Al 1816. ack. m. 
villan, vildan Bu 156. wil Al 6040. f. villa, vilda 
LB 7: 234. dat. in. villom. n. wilia Al 9672 (i 
rimsl.). pl. nom. m. wilier SD 5: 636 (1347). ville, 
wylle RK 3: 3746 (i rimsl. med illej. vilde KL 369; 
MP 1: 202, 231. f villa. n. (nom., ack.) vil. Will MB 
2: 309. vild VGL 11 Dr 39. villdh ib VS 14. ack. m. 
villa, ville Fr 2842. wille Al 1799. dat. villom. best. 
form sing. ack. m. willä Va 42. vilde LB 7: 254. f. 
willä Va 14. n. willa Al 5232. gen. m. wilia KL 30. 
superi, villaster: -an Bil 85), adj. [Isl. villr. Jfr Mnt. 
wilde, wilt] L. 1) vild, som befinner sig i vildt el. af 
den menskliga odlingen ej påverkadt tillstånd, om växt 
(el. växtdel): vildt växande, icke odlad, vilder hwiit 
löök, som manga kalla griis löök LB 7: 241. ten vilde 
hwitlök som man kallar greslök ib 254. taga vilda myntho 
(clinopodium vulgare Lin., se Fries, Ark. f. Bot. 3: 14 
s. 46) ... hon vexer oppo berg oc torra jord ib 234. 
tag varfrw senge halm, som er vild tymean ib 295. 
noe . . . plantar willa wiinqwista MB 1: 173. — om 
mark: ouppbrukad, ödslig, vild ; villsam. han lop a 
mark ok villa heedh Iv 2071. w thz willa hagh Al 5232. 
genom ödhkn ok wille skogho ib 1799. ib 4350. swasom 
lustelik hiind löpande j willom skoghe Su 237. Va 42. 
the gingo tha affstadh och bort j willä öknen, ther 
hwarken war bygdh eller folk ib 14. — om hof: öds­
lig; vild, villande, tha the ware kompnä j willan (Cod. 
D willendhe) sioo Fr (Cod. B) 2353. — om menniskoi' 
och djur: vild, i fritt naturtillstånd lefvande. the frwkten 
födher marghin man som wilder gik i skoghin then Al 
7342. the löpa ther wille än i dagh thz ära resa oc iätna 
radh ib 7345. vilde foghla KL 369. iak ma han lika ena 
leone willa ther fanger ena feta bradh Al 9672. man githir 
tampth eth wilt diwr GO 87. thz foghla honom baro. ok 
vil diur KL 369. huru han ok hans män . .. gingo vaf- 
rande som vil diur om marka ok skogha Gr 323. the . .. 
hiöldo theris högtidher pa bärgh oc skrubbom j bland 
will dywr MB 2: 309 (de tre sist anförda ställena må­
hända att föra till vildilir). boo mz willom dyurom ib 
222. — om af villebråd tillredd mat. tha the varo mätte 
aff alskons ville rätte Fr 2842. mz kräselik mat badhe
yildiur 972 vilfara
wil ok tam Al 6040. — n. abs. vildt, villebråd; anrät- 
tadt kött af villebråd, lian skipadhe os . . . bade vilt 
ok tampt ok alz kyns kost Iv 227. vilt ok tampt man 
ther sa ok alzkyns thz man äta ma Fl 866. BtRK 380 
(1501 ). han fik widh lotrus wil ok fisk Al 1816. 2)
vild, rasande, om djur. lätiu hi it led lia grym mastan 
oc villastan thiwr Bil 85. — vild, galen, från vettet, 
besinning slös. giordhe diäwlin hona swa willa, at hon 
griper han om klädhen til haltz MB 1: 234. — ursinnig> 
sinnesförvirrad, sinnesrubbad, then som vil är LB 7: 33.
— förvirrad, the varo sua ville aff sik (errore confusi),
at aldrigh vilde thet en som annar Ansg 229. — bragt 
ur fattning, han sa sina fore dödhin willa Al 8872. — 
förvillad, vanvettig, förblindad, sua var iupen galin ok 
vildar Bu 78. han är swa villir (alienatus) ok bort 
gangin af skälomen. at han vil liällir hafwa thänna 
framfarlika hedhrin . . . liällir än han vil hafwa 
äwärdhelikin hedhir Bir 1: 8. at the sculdo alle bidhia 
til gudh at han wärdhogadhis at lysa willa ärmetans 
hiärta KL 30. — vild, ostadig, tygellös. fik han se en 
ungan suen vänan ok |>o vildan Bu 156. viller almoghe 
Lg B: 570. eoth ostadhukt oc wilt lifwirne ST 158. ib 
166, 293. 3) förvildad, bortkommen, som far omkring
ostadigt el. utan bestämdt mål, invande, flyktig, han är 
suasom vilt (degenerans) faar ey viliande höra modhirna 
röst Bir 3: 12. thu skal wara wilder oe waffrande 
(vagus et profugus) a iordhinne MB 1: 163. — fara 
vilder, irra. tha siäla ey dömdus til häluitis: ok ey 
komo til himerikis (genstan) foro villa vm kring grafwa 
Bil 119. 4) ostadig, raglnnde. fara vilder, vackla
hit och dit, ragla. prestin oc prophetin thz är prest- 
ena oc munkana äru vpswolgne af vineno oc foro 
vilde for drukkinscap (nescierunt prce ebrietate, ab- 
sorpti sunt a vino, erraverunt in ebrietate) MP 1: 231.
5) osäker om vägen, som ej vet hvart han skall taga 
vägen, bortkommen, bildl. the ära . . . wanstarke ok wille 
som annor faar Al 2404. — vilse, som befinner sig på 
orätt väg, som är ur stånd att finna den rätta vägen, 
bildl. hwar herran är siälfwer folkeno borto thz är wilt 
som diwr ok hiorta Al 1878; jfr 1, 7. — fara vilder, 
fara vill, fara vilse, han for länge wil j then sama 
skogh Di 281. ther bien skilias fra sin wiisa . . . the 
fara wil äpter sin herra the skilias swnder ok wardha 
färre Al 1885. GO 126. eth af hundradha farom foor tha 
vilt MP 1: 202. vi forom alle ville (erravimus) som faar 
hwar en böghdhe sik til sin synda vägh ib 2: 152’jfr 7. 
suasom faar vilt farande fran sine eghne hiordh Bir 
3: 28. — bildl. hwa som villir far fran mik Bir 3: 28.
6) som leder åt orätt håll, oriktig, om väg. the vandr- 
adho j willom väghom (per calles devios) MB 2: 81.
— vilseledande? forsma fanytta och willa dröma Ber
184. 7) som far vilse, som icke kan finna el. komma
på det rätta, som misstager sig. med gen. hemolzmanna 
vildr SR 1. — vardha vilder, blifva förvillad, komma 
på afvägar (i religiöst el. sedligt hänseende), en nokor 
(af Dominikanerorden) vardir vilder tha seal han an- 
tiggia sköt bätra sik älla flya ok ey lenge sörogha 
mina ordinem Bil 797. — fara vilder, fara vilse, vara 
bortkommen (af brist j?å ledning), komma j)å afvägar 
(i religiöst el. sedligt hänseende), aff them som swa 
fara vilde oc ey vilia vmnändas til gudh MP 1: 202; 
jfr 5. thinne hälaghet bör väl til, at thu far fram
före, oc rätta thz vilt hafwir farit j thinne borto varu 
Bil 852. VKR 71. j allom them thingom j hulkom the 
haua ville farit (deviaverunt) nndelica ällir värlzlica 
aff hälghom stadhga hälghra forfädhra Bir 3: 341. — 
fela, förgå sig. til at näpsa alla willa farande (ad cor- 
reptionem omnium animarum errantium) MB 2: 164. 
vm nakor forstar sik hafwa villan farit (excessisse) 
älla ey giort got nar rhan formatte Bir 1: 295. må 
han sik förgripa ok vildrfara vm han hauer änkte thz 
hånom må retlika styra til thz got han haua wil KS 
27 (67, 29). — vara ur stånd att finna reda (på) el. 
att få besked (om)y vara i ovisshet (om), alexander 
spör thz (det hvarom) margher far wil Al 483. — med 
prep. at. foren i storlekä wilier at pöra rät som 
berghit skulde byggias mej) SD 5: 636 (1347); måhända 
att föra till följ. afd. — misstaga sig, taga mistey 
taga fel. pauans klärka foro först ville ... ok lagdho 
ifwir han annar scons (boior) Bil 114. (juliana) sagdhe 
sik wäl kiänna sins bonda ben ok for wil ... ok tok 
saneti stephani ben ib 285. petrus . . . pröfuadhe wäl. 
at the foro wil af coclara list ib 355. var ey vndir at 
the foro ville (errabant) Bir 2: 322. iak foor illa wil 
(male erravi) ib 1: il. Gers Frest Inl. hwar fadher 
födher sin son til likarna, om all the skipilse, ther 
mantz natwra fylia, vtan naturan fare wil MB 1: 115. 
ib 95. — (?) gud giffui thz i ekke fara wylle RK 
3: 3746. — med prep. i. han haffde *farith wilier j 
räkenskapenom PM xvi. hänna fadhir foor wildir j 
(misstog sig med afseende på innebörden af) hänna 
ordhum ST 249. — med prep. at. at ängom stiärnom 
mon iak wilier fara Al 486. — med prep. um. fara 
wilder om nakars thingx mykilikhet MB 1: 94. — 
hysa falsk tro el. mening, folket far alt vilt (errat) 
Bu 197. rätuis mafiar far vildar ib. — blifva el. vara 
vilseförd, omfatta en falsk el. villfarande mening ; råka 
el. vara i villfarelse (med af8. på ngt), tha hon (Eva) 
hafdhe syndath mz thenna hugh, tha foor hon wil, oc 
trodhe honum (ormen) MB 1: 95. jak vänte han vara 
otronan oc villan fara Bir 2: 10. — med prep. i el• 
at. wardh all wärlden nat, oc foor wil i (Cod. B vildh 
ath 532) sannom gudh i MB 1: 52. — Jfr husa-; 
yägha-vilder samt yillene. — vilz ejer (uilzs- 
ÖGL B 7: 1, 21: l. willes- ib 7: 1 * var.), m. L. 
— YÜZ öke (uilz Öki)? m. L. Se Kock, Tydning 
af gamla svenska ord s. 13 f. Jfr ilz Öke.
yildilir (wildyr)j n. [Fdan. vildiur] vildt djur. 
ätha fogla ok wildyr (d. v. s. villebråd) LB 6: 282. 
Jfr yillediur samt yilder [7sJ. villr] 1.
yildogher (-ugher: -ugtie KS 68 (i68, 75)), adj. 
[Fdan. vildug] L. partisk, vi skolom äkke vara vild- 
oghe (acceptare personas) Bo 68. han (konungen) skal 
ey wara wildoghr i domom sinom KS 31 (79, 33). ib 
68 (1G8, 75), 69 (171, 76), 78 (l94, 86). Jfr OYÎ1-
doglier.
yildom (weldom), adv. [eg. dat. pl. af yild] 
med väld, partiskt. wara tigh mz huilkom thu mäst 
tilhalder och huilkin dhom thu gifuer i mellan pungen 
oc swalget for thy sualghit witnar wildhom Ber 289. 
om hon haffwer . . . giffwit weldom oc ey iämlika 
allom aff thy som almennelika bör skifftas LfK 162.
yilfara (wiil-)j v. [À. Dan. vildfare] 1} fara 
vilse, at hon skuli ey vilfara j vmgangomen Bir 1:
vilfarilse 973 vili
271. jak vilfoor swasom thz faar som forfoor MP 2: 153. 
2) misstaga sig, fela. rätta hana som läs for borde 
wm hon wilfar Bir 5: 27. hwilkin syster som wiil 
faar j chorenom sionghande ällir läsande orät ib 52. 
the som märkelika wil faar oc confusionem gör ib. — 
Jfr yillefara.
Yilfarilse (wyl-), f.f misstag; missförstånd, at 
oss vara arf winga oc äpterkomande seal ängen thrätta 
ellä wylfarelse j mällan koma wm thetta . . . got-z oc 
skyfte BYK l: 227 (i4i6). Jfr yillefarilse.
vilg’alter, m. vildgalt. vi jägädom en vil galth Di 
230. Jfr Yillegalter.
vilgas, f. [Â. Lan. vildgaas] vildgås, j saneti re- 
migij daghum fordarwadho wilgäs alla thäs stadhzsins 
sädh som han bygdhe j KL 35.
Yilliet, f. vildhet, tygellöshet. the . . . gaffuo sik 
til hedningom. fullelica j allas theras wilhot oc ondzsko 
MB 2: 219.
vil humble, m. L. Jfr villehuinble.
Yili (willi SL 6: iso (1350). wily FU 2: 97 (1433). 
vilii Bil 862. vilie Bir 3: 362; Li 236. wilie SD NS 
2: 63 (1408); MD 31 ; MB 2: 161, 322; LfK 16; Gers 
Frest Inl. wilia Ber 224. [wiliä Va 6, 11. obi. Teas. 
vilia. vilghia KL 202. willia BSH 3: 173 (i463); 
RK 2: 2457. vilia ML 31. wiliä SD 5: 376 (1344, nyare 
af skr.) ; Va 6. williä ML 6l. wylia RK 3: 1915. 
velia SD NS 1:11 (1401), 24 (1401). welia RK 2:7321; 
BSH 3: 190 (1468); Lg 3: 112, 127, 129. vilie BSH 4: 244 
(1499), 5: 149 (1507). wilie ib 4: 220 (i497) ; MD 31. velie 
USE 20: 200 (1507), 292 (i5io). veliä ib 19: 94 (1505). 
wele RK 2: 6122. pi. vilia Bir 1: 19, 2: 164), m. [7s/. 
vili] L. 1) vilja, önskan; det som ngn vill. vilin 
gör vanan Bo 134. skiälik thing mäta sina gerning mz 
radh oc wilia . . . oc fore thy sigx, at wili är frwa 
sinna gerning MB 1: 32. tw är ophoff alzskyns ger- 
ninga natwra oc wili ib] jfr 6. thz war ey wäl skip- 
adher wili, at wilia hawa siin löön, för än the äre 
forthiänt ib 92. fek thu honom thin wilie i wald ML 
31. swa kär var . . . honum hans eghin vili at änkte 
aktadhe han min vilia vm han kunne främia ok ful- 
kompna sin vilia Bir 3: 287; jfr 2. thär sum många 
manna samquämdur er, ther wil huar filghia ok främia 
wilia sinom KS 5 (ll, 5). nu hafuer luneta främt sin 
vilia lo 1466. Bil 603. riper gyäster aaf garpe wreper, att 
han fik egh allan wiliä sin györa SL 5: 376 (1344, nyare 
af skr.) ; jfr 6. thu hans vilia swa gerne giordhe MD 31. 
hwilkin som wil rasklica koma til fulkomnilsä .. . lydhe 
ey sinom eghnom vilia. thy at .. . ihesus christus sigliir 
af sik jac kom ey at göra min wilia. vtan hans som 
mik sände KL 202. christi vili var ey genuärdhoghir 
guz fadhirs vilia ib. godhir wili draghir halfft las til 
by GO 382. thz är got män apthir wilia gaar ib 927. 
haffde thz gongit effther hans welia RK 2: 7321. som 
widerkennas han wara gwdli mooth allan syn welia Lg 
3: 112, kennis jak theem (penningarne) redheleka hava 
vpburit epte minom velia SL NS l: 11 (I40l). ib 24 
(1401). sua ma han (påfven) pem äpte sinum vilia 
bögha Bir 4: (Avt) 180. epter gudz williä skal thu 
mek redho finna ML 61. han var . . . redhoboen . . . 
at thola dödh fore the hälgha tro skuldh: vm thät 
gudz vilii vare Bil 862. pu (0: var härra) est min 
härra. iak är pin köppräl. varpe pin vili Bu 181. thin
wili skal wardha at the ondo diäffla skal thu ej se 
Lg 37. första barnith hawir sin wilia tha grathir thz 
ey GO 237. ä wil waldh sin wilia hawa ib 944. han 
hafde mz hanom sin wilia (han fek hos honom det 
som han önskade?) RK 2: s. 339. kesarinnan . . . 
loth honom wndherstaa syn welia Lg 3: 127. wy 
haffwom baadhen en welia ib 129. the hafdho äwärdhe- 
likin wilia til syndinna (voluntatem peccandi) Bir 1: 
112; jfr 8. hawi . . . godhan vilia at bätra sik ok 
göra got (bonam voluntatem faciendi bona) ib 295; jfr 
6. at thet swa war min wily fulkompligha swa godh 
som myns bonda FII 2: 97 (1433). petta er war willi, 
at war son pätar bondde fa penna sama luttin SL 6: 
180 (1350). — om testamente, at the thätta mith te- 
stamenth oc min ytarsta wilia hwarghin hindrin SL 
NS 2: 170 (1409). — närmande sig betydelsen: före­
skrift, befallning, at pe györä pänna warn wiliä oc 
bup SD 5: 479 (1345, nyare afskr.). idher wiliä hawer 
iach fulkompnat Va 6. — särsk. om viljan ss fri el. 
fritt bestämmande, wy (o: borghamestara oc radh) haff­
wom medh welia ok beradhno modhe ok alla meneg- 
hettena samtykkyo saalth . . . alguth jeppason ena 
wara statztompth BSH 3: 190 (1468). tha seulin i thz 
sidhan göra nödhoghe thz i aktadhin ey göra mz 
godhom vilia Bil 598. thet gulbrandor . . . sagde medh 
ja ok godhom vilia. onödher . . . thet han alre hafde 
. . . herra haquona . . . breff laten see heller höra. 
agmundh hath eller birger laurensson BSH 1: 177 
(1379). hawm vi meth gothum vilia oc beradhno mothe 
vplatith allan rät . . . epter biscop thordz dödh i 
gällum, i arff oc i allo andro . . . biscop pethare oc 
hans capitulo SD NS 1: 70 (l40l). at jak medh friom 
vilia ok beradhno modhe til een rättan ok vissan panth 
säter ... alt mit godz som här epter nempnis BSH 
1: 165 (1376). aff frie wilians omskifftan Su 147. hon 
hafdlie frälsan vilia at wända sik til hulkin wäghin 
hon vilde Bir 1: 48. 2) egenvilja, godtycke, vili
är ey landz räth GO 64. ib 766. 3) vilja ss en för­
mögenhet. dyghd är faghr skipelse, ok godh styrilse 
manzens til hans hugh ok vilia huru han må rådh- 
lika liua KS 17 (44, 18). summa (näml. dygder) äru 
i manzens hugh ok wilia ib 18 (45, 19). war herra 
skapadhe ev'erdhelika wärldina mz sinom ewerdhelikom 
hugh oc wilia MB 1: 33. swa länge som han styrdhe 
sinom wilia äpt.er gudz wilia ib 95; jfr 1. wilin en­
samen (i motsats till öfriga förmögenheter hos menni- 
skan) han war fräls, han matte ensamen synda, oc 
fölghia godho eller illo ib. 4) vilja, viljeriktning, 
håg, sinnelag; böjelse, thoko til medh godhom vilia 
(libeuti animo) at dyrka oc ära gudh i alla matho, 
som cristne män plägha göra Ansg 205. drogh huar 
wid annan strug mz krankan vilia ok ondan hugh 
RK 1: 275. enkte dogher at et hw’s os samanbaldher 
än wmskiptelikin wili os atskil, mer älska gudh hwgx- 
ens samhälde än stadhzens Ber 117. skulum wi i thy 
wara ens wilia (unius voluntatis), at wi thiäuom gudhi 
ib. hon (0: the ödhmiuktin ther kärlekin gör oc vp- 
tändir) är i vilianom (in ajjectu) Bo 39; jfr 3. hughin 
skal . . . haua twa läpa thz är twe vilia (ajfeetiones) 
mz enom skal han astunda himerike ok mz androm 
forsma al värlzlik thing Bir 2: 164. 5) vilja, med-
gifvande, bifall, samtycke, han gaff sith radh ok vilia
vilia 974 vilia
ther tell RK 1: 571. thet i wille . . . lathe idher samp- 
tyckia och willia til om thetta forscriffne ärinde BSH 
3: 173 (1466). ey honom affsäti vtan thera witu vrilia 
oc samthykkio VKR 34. Di 2. hon vil sik aldre vidh 
han skilia . . . mz hänna vilia Fr 978. — instämmande? 
her erik axelsson monde tha mz wylia wpstaa RK 3:1915. 
6) vilja, föresats, uppsåt, for toko tiberio framia sin 
vilia Bu 150. hans godhe vilie thäktis swa gudhi swa 
som thy at han haffdhe dööt j hedhnonne stridhande 
. . . fore the hälgho tro Bir 3: 362. fulkompnin vil 
(for vilij at forlata . . . al thing ib 328. two vilia 
(affectus) swa som är vili (voluntas) at bätra sina synde 
ok vili at göra godh thingh ib 1: 19 ; jfr 4. — vilja, af- 
sikt. lian thänker mik hawa wilia at swika sik MB 1: 
213. hans wiliä war at komma them til nokro onda akt 
Va ll. 7) håg, lust, ey är . . . thin wilie (voluntas) 
j hästanna styrke MB 2: 161. — håg, åstundan. al 
marskens wele oc all sin akt satte han til gudh aff 
all sin makt RK 2: 6122. — håg. bemödande, ifver. 
tolf män . . . walde oc tilnämpde af oss oc laanz- 
mannurn i laghsaghu hwarre skulu alla act och wiliä 
hawa upp at leta oc openbara . . . aller (för allaj po 
almoghan ofripa SD 5: 376 (1344, nyare af skr.). 8)
lust, begär, åtrå. at forbiwdha wilian til mandrap 
MB l: 463. hon . . . hafdhe wilia ... at wara swa 
wiis som gudh ib 95. hans vili är til höghfärdh ok 
wärldinna giri Bir 1: 328. — sinligt begär, sinlig 
drift, lusta, the lifdho vtan allan kropsins vilia, oc 
hafdho i wärldinne ängla lifuerne Lg 3: 510. — om 
tillfredsställande af könsdrift, en herrans swen bran 
aldir jnnan (aff) oloflikom lusta til hänne ok thröste 
sik ey gita främt sin vilia mz iomfrunne för en han 
gaff sik diäflenom Bil 603; jfr 6. han sände tel hänna 
sin stallara at lucka hana tel sins härra vilia ok 
samvaru Bu 511. domaren . . . com pär tel hänna 
sialuar: ok vilde sin vilia mz vald haua (ex libidine 
opprimere voluit) ib 511. annectanabus . . . hafdhe sin 
wilia mz henne swa opta som han wilde ST 511. han 
. . . böriade tänkia ther oppa hurw han skulle hennas 
wilia faa MD (S) 224. 9) njutning, vällust? vm
swa händir at vilianom (voluptati, dock sannolikt af 
öfversättaren läst voluntati) thiänas ok äkke helsonne 
Bo 131. 10) tycke, kärlek, tillgifvenhet. marsken
. . . tok draga vilia til ena jomfru som jach sighia 
vil RK 2: 5067. hon fik en god wilia ti) jrom iarll 
oc han til henne Di 171. — välvilja, välvilligt el. vän­
ligt sinnelag, tillgifvenhet, vänskap, j trangh skal man 
wilia röna (sorte patet misera que sit dileccio vera) 
GO 912. litin är wilians röön ib 438; jfr litin är 
wina rön tlio thz ware ey vtan een bön ib 224. hvarest 
wina utan tvifvel står för ett ursprungligt wilia; se 
Kock, Medeltidsordspr. 2: 126. hade thet warit til- 
börliget ath the gode herrer matte haffwe gaath medh 
wilie och venscap til honwm Ii SU 4: 220 (1497). vij 
plage ickä för föge tingh giffue gammeH velie och 
venskap vtöifuer IISII 20 : 292 (1510). wäret saker at 
nogen wilie rade honum annet än thet til wilie oc 
endrecth kunne draga ib 18: 77 (1497). — välvilja, 
ynnest, faarer wäl med thenif sa at i kwmmo then 
gode herre tak och wilie wppa aff allom BSH 4: 318 
(1502). 11) uppfyllande af önskan, tillfredsställelse,
behag, nöje. hwad idher är til wilia ok keriek BSH
4: 5 (l47l). hwar jach kan vara eder till al) vilie, 
kerligh, gode och bestand, iach vill thet altid gerne 
göre ib 244 (1499). huar vi kunne vare edert herredöme 
til vilie oc tienisth ib 5: 149 (1507). hwar iak kan 
vara eder herredöme till veiiä och kerlighet, thet gör 
iak altiidh gernä IISII 19: 94 (1505). ib 118 (1506), 119, 
20: 200 (1507). iac . . . gör witerliket mik til wilia oc 
fult nöghe hafua vpboret . . . hunderdha mark swänscha 
päninga SD KS 1: 413 (1405); jfr 1- — (?) thu skalt 
föigiä mik än thu wil for wilian min forlatha gotz och 
wiliä thin Fr 2291-92. the striddo alle wäl til wilia 
(till nöjes, på ett tillfredsställande sätt, som sig borde?) 
Al 9425. — Jfr go)i-, harms-, il-, o-, siiilfs-, 
skörlifnads-, symla-, vidher-, vrej>s-vili. — 
villu bränna, f. L. — vilia drygher, adj. [Fdan. 
viliæ drughj intagen i sin egen vilja, egensinnig? rik 
på önskningar? rilc på önskningars uppfyllelse, rik 
på möjlighet att få önskningar uppfyllda? Jfr Kock, 
Medeltidsordspr. 2 : 205 f.; Bugge, Ark. f. Nord. Fil. 
10: 97 f; Kalkar 4: 825; Vidensk. Selsk. Ordb. 8: 315. 
världhin är aal wilia drygh (orbis habet carum rerum 
frvctum propriarum) GO 669. ib 423. — vilia gäl'J), 
/. L. — vilia gärning, f. L. — vilia läst, /. L. 
— vilia värk, n. L. — viliavärks bot,/. L. — 
viliavärks drap, n. L.
vilia, f. — vili 5. vtan min fadhcrs wiliu Di 2.
vilia (villia Bu sn. welia Lg 3: 129; BSH i-. 
196 (1495), 5: 144 (1507), 213 (1507). welya ib 210 
(1507). welie FM 377 (1508). ville BSH 5: 149 (1507). 
wele FM 376 (1508); IISII 18: 87 (1497), 24: 114 (1518). 
près. ind. 1, 3 pers. vil. WÜ1 RK 3: 1648, 3344, 3411, 
3427, 3750, 4161 ; BSH 4 : 261 (1501). vill VGL 1K 15: 
pr.\ VML II Kr 5: 5; MD 320. will UplL Ä 10: 1; 
VML II Kr 3; Mit 88; Di 73, 75. vel HelsL Kk 19: 
3; FM 510 (1511). wel ib. wild Su 170; LfK 23. med 
suffi g. neg. vildeg Bir 4: (Av t) 180. 2 pers. vilt. 
willt UplL J 1: pr. vil Bu 495. pl. 1 pers. viliom. 
vilium. veliom Bu 62. welio BSH 6: 7 (1504). 
wilom Va 15, 18 o. s. v. vilum Bir 4: (Avt) 184. 
welom BSH 5: 183 (1507). wyliom RK 3:1122. vilia 
BSH 5: 12 (1504). wilia Bi 189, 287. wilie BSH 5: 
435 (1511). welie ib 7 (1504). ville ib i48 (1507). wele 
ib 4: 5 (1471), 260 (1501); HSH 18: 15 (1494), 24: 114 
(1518). 2 pers. vilin. wylin RK 3: 2204. wilen MB 
1: 288; Fr 2277. wilien Di 287. willen MD (S) 264. 
vilia Di 236. welia BSH 5: 7 (1504). veiiä HSH 
19: 151 (1506). vele BSH 5: 7 (1504). wele HSII 18: 15 
(1494); FM 489 (1510). welle MD (S) 236. konj. vili. 
wilie SD NS 1: 551 (1406); MB 2: 166. wele Gers 
Ars b 5. pl. 3 pers. uili VGL 1 K 18. llilin ÖGL G 
10: pr., 1. wilin VML II À 8: 4. imperat. pl. 2 pers. 
wilin Ber 86. impf, vilde, nildi VGL 1 vs 4. 
villde Bu 196. willde VML II M 12.- pr. wilgde 
Di 291. veide FM 510 (I51l). ville Bir 4: (Avt) 182; 
Bo 220; RK 1: 147. wille MB 1: 37; RK 1: 143, 3696. 
wylle ib 3: 509. pl. 1 pers. wildum UplL Conf. 
wild om VML II Ä 10: l; MB 2 : 285 . 2 pers. wil­
den MB 1: 248. willen ib 2: 72. Wille ib 1: 242. 
3 pers. vildu VGL II Add, 7: 3. vildo Bu 102, 176; 
RK 1: 211. wildo ST 12. villo Bo 68; Bir 1: 22; 
IIK 1: 1669. willo ib 137; MP 1: 403; MD (S) 236. 
konj. pl. i pers. wildin SD 6: 180 (i35o). villdin
Tilia 976 Tilla
ib. willdin ib. supin, vilit Bo 220; Bir 1: 22, 85. 
villit Cod. Holm. A 5 (på två ställen anf. af 
Rydqvist 1: 260). welit RK 2: 8753. WÜadh FM 
609 (1513). welat BSH 5: 435 (l51l). part. près. 
viliande. williande SO 294. wiliandis Upplands 
Lagmansdombok 1490-94 s. 17. viliandes SR 57), v- 
[.Isl. vilja] L. 1) vilja, önska, ängin ma . . . wäl 
wilia, vtan gudz nadher lyser för hans hugh til godh- 
wilia MB 1: 351. skal vara som pu vilt Bu 13. tha 
jak ma som jak wil tha gör jak som jak är til GO 
239. ä liffwir gummo mädhan gudh wil ib 627. han 
hopade konungsins dotter faa ok konungen han wille 
ey saa RK 1: 2887. — med ack. (i sht af ett pr on. i 
n.). gudh wil thina äro Lg 3: 192. iak vilde äukto 
vtan han (0: gudh) Bir 1: 25. manuin vilde annat än 
gudh vilde at han skulle vilia ib 3: 421. wi . . 
wilium pet, at pet se allum mannum kunnukth SD 6: 
180 (l350). fonger han ekke thette oförtölfuet, tha är 
jach lianwm qwith thet förste jach komer tith, och 
wille jach thet ekke fore mange peninge BSH 4: 336 
(1503). kan thw faa färsk homble, tha vill jag thet 
hälst FM 347 (1507). — med underförstådt rel. pron. ss 
obj. iak ma ey göra alt thz thu vilt Jv 5261. — 
med inf. utan at. kan pet . . . swa wara at nakar 
frälsis man vil vndan frälse gangä SD 5: 477 (l345} 
nyare afskr.). thän epän vil siä SR 13. sjsinnus gik 
. . . til cristna kirkiu ok wilde wita hwat theodora 
giordhe ther Bil 358. wilin j cristne vara tha skulin 
j widlier sighia alt thz goz j ägkin ib 593. han är 
fatikir oc wil rikir wardha ST 25. hwilken man som 
wäl wil signa sin wardhnath MB 1: 258. flere wilia 
wäl dö, än wäl liwa ib 414. han sigher hänne thz 
sannas ta til huath hon aff honum hafua v il Fl 1433. 
the ather a landzkrono waro villo mangt hawa thz 
the vmbaro RK 1: 1669. the willo thera swerd ger na 
fresta vpa the hedna taffwesta ib 137. j[ach] will wara 
sa fatig och rik, i mik haffwa wilin BSH 5: 92 (i506). 
iak wil ekke döpas aff tik Lg 670. thäs wille iak gerna 
wardha wiis Al 7616. iak vilde häldre vara dödh än 
see a hänne tholka nödh Jv 2631. — i förening med 
Superlativ, hertugh fräderik . . . gaff them gull ok 
silfuer til hwariom som mäst hafua vil Fr 2180. — 
med inf. närmande sig en omskrifning af finit form «/ 
verbet (jfr \0). iak idher thz sama radha vil Fl 438- 
hwi wilen i swa göra widh idlira thiänisto män MB 1: 
288. wilin ey (nolite) drukna wardha af wine Ber 86. — 
med inf. föregången af at. för thera siäla helso, som 
wilia at wnffly syndana LfK 3. — med underförstådd 
inf. engin skal oc [h]är äptir ättar studha wthgöra 
firi drap, utan han wili SD 4: 408 (1335, nyare afskr.). 
mattw fly om tvv wilt Di 75. ware han her tha skuldo tw 
slass mz mik. hwat helder tw wilde eller ey i b ; jfr 4. 
beviiste cngelen thundalo the othama koena hulka han 
vilde eller ey vilde (antingen han ville eller ej) raatthe 
til sik anaraa LfK 226; jfr 4. — i förening med Super­
lativ. kunugen böp hanom gul ok görsema. som han 
mäst vilde (d. v. s. så mycket han ville hafva) Bu 492. 
— med sats inledd af at. pu . . . vil at iorpen suälghe 
mik (vis me facere absorberi) Bu 495. swa som han 
(Gud) vnderstodh sik faghran oc faghnadha sälan, swa 
wille han oc at flere ware Säle MB 1: 37. wil thu 
. . . at vi sighiom honom til FI 427. ända altidh
swa thina bön at thu vili at min vili skuli wardha 
Bir 1: 39. jak vilde at iak hadhe aldre varit föddir 
KL 43. jak wille, at thu waare antiggia kaller ällir 
värmer (utinam frigidus esses aut calidus) MB 2: 
338. — om föreskrift, förordnatide o. s. v. wir . . . 
wilium ... at thätta hallis egh iuir eet land at eno. 
utan iuir all py iuir vart riki är SD 1: 668 (1285, 
gammal afskr.). ib 669, 670. viliom vi at i allom pem 
sakum. som i präskipte gangä . . . pa skulu pe för- 
näfnde tolf hundares rätten vpp bärä ib 5: 606 (1346). 
vilium wi. at han pär ewerdelikä se ok ware ib 662 
(1347). will jag at thw köpper mig . . . xij skeppund 
homble FM 347 (1507J Erik Turesson till sin tjenare). 
vill iach ath tw alzinthet hindher gör ther vppaa 
ib 367 (l508). pen lutin wildin vi, at war dotur ingge- 
borgh hafpe SD 6: 180 (l350). — vilja, fordra, med 
inf. utan at. wil konunghen haffwe ... en omöglige 
summe penninger, om han icke skal brenna byn BSH 
5: 435 (1511). — vilja, vilja försöka, söka. med inf. 
utan at. pe vildo han annan tima bränna Bu 176. 
domaren . . . com pär tel hänna sialuar: ok vilde sin 
vilia mz vald haua ib 511. vilde huar pera sin patro- 
num föra fram föri annan ib 50. tha paulus vilde thöm 
til guz vända Bil 127. wildu iudha ater wpbyggia 
ierusalem ib 318. wil nokor rätta anuer them lika är 
KS 9 (21, 9). fanyt ära mz hulke thu wilde synas aff 
mannom ok lowas aff them KL 86. komo badhe hunda 
oc fughla viliande gripa kötit ib 231. — vilja, vilja 
komma, vilja fara. teande sik vilia til hans Bo 7. män 
som . . . villo in ij husit ib 68. iak vil honum til Jv 
3088. iak vil här in om iak ma koma ib 4058. wy wylioni 
nw strax i swerige i gän RK 3: 1122. at the ville altid 
gerne vt frau slotted medh hest BSH b: 148 (1507). — 
vilja, vilja göra, vilja uträtta, huath vilt thu här 
innä Jv 4060. hwath wil thu tha mz gull oc stenom Al 
6652. — vilja, vilja göra el. tala med, hafva ärende 
till. nu skal thu se huath iak thik vil Jo 3382. 2)
vilja, unna, vara (vänligt el. fientligt) sinnad (mot ngn), 
med dat. och ack. el. med dat. och en adverbialbestäm- 
ning. wilia allom goth Bir 1: 177. Iv 4358. adam ok 
ewa villo ey gudhi ilt swa som diäfullin Bir 3: 421. 
vil jak aldra värst gudhi minom skapara ib 141. wilia 
bätir andrum än sinum bondum Bil 353. hwar gudz 
win skal wilia hwariom manne wäl MB 1: 347. ST 
293. RK 1: 3696. för vilde huar hin annan väl Jv 
4907. 3) vilja, kunna vilja, kunna, hweem vil iak
ther fore gifua sak iak volte mik siälfuer thetta omak 
Jv 2627. — i en efter Superlativ följande relativsats.
the wänasta iomfrw man wil se Al 3835. om thz 
hws gingo gropir thre the vänästa ther man vilde 
se Jv 3820. margreffuen aff brandeborg hade j [1] 
dotter the skönaste inan wille see RK 2: 7121. ib 7867, 
8374. tha war j rikit the besta aar som man wille 
onska aff wor herra ib 7182. 4) vilja, vara villig,
vara hågad, gå in på. med inf. utan at. sigin at i 
vilin ängum kättara piana Bir 4: (Avt) 185. them (de 
tio buden) wil iak thik gerna lära at thu wili for mik 
bidhia SJ' 7. wilt thu mik throskap oc thiänist lofwa, 
tha wil iak thik rikan göra ib 25; jfr 13. vilt pu .. . 
tro a ihesum christum . . . pa varpar pu lös Bu 15. 
christoforus saghpe sik eigh vilia hanom fylgia. vtan 
han saghpe hanom hui han vek af väghenom ib 498.
yilia Ô7G yilia
han . . . öpte sik för villia dräpa sik siäluan än hänne 
men göra ib 511. thik bördhe väl til faghir fäghnan 
... en thu wilde kännas widh thin skapara Bil 534. 
jättadhis hanum myken rikt ... en han offra wilde 
ib 458. tarquinius . . . hötte hanum dödh nästa dagh, 
än han vilde ey gudhum offra ib 565. han . . . sagdhe 
sik ey wilia neka vm abboten budhi honum ga ij 
elden KL 249. for hans skuld will iak enchfce göra. 
for idra bön skuld will iak gerna giffua hanum liiff 
Di 73. j willen ekke höra myna röst MB 2: 72. 
wild enghen swa fatigher liffwa, som han badhe födhis 
oc döör LfK 23; jfr 1. ingin wil androm wäghia then 
mera förmå KS 9 (21, 9). the skulu wara wiliande 
ok moghande tula mykin tunga ok äruodhe ib 81 (l99, 
88). ma i wethe at vi engalunde wele giffue os i wäg 
. . . medh mindre at wij haffwe hans nades . . . legd 
för os BSH 4: 260 (l50l). — bry sig om. (i supinum) 
med part. prêt. n. hade the welit sik sielffue foruarit 
alzengen hade ther illa farit RK 2: 8753. — tillåta. 
kan thet . . . sua henda, som gudh ey vvilie (som 
Gud förbjude), at scolen ödhe lägs SD HS 1: 551 
(l406). — med förbleknad betydelse: efter en föregå­
ende form af värdhas, värdhoghas el. päkkias i för­
bindelse med följande inf. bildande en höflighetsformel. 
kan jak aldrig forskwlla at i werdens welia tala om 
mik för thee gode män BSH 5: 144 (1507). verdens 
welia wetha, at jak haffwer giort mik redha medh 
skermdörer ib. werduges ider nade welia wetha ath 
sydan iak . . . kom nw fra swinagarn til strengenes 
. . . tha kome wij tree nw her til talss saman om 
the finska reso ib 4: 196 (1495). HSU 18: 87 (1497). 
tiickes eder wele wete at wj förstondit haflfuer off 
. . . legatens senningebud at han haffuer tagit thet 
i fr i id oc opslag emellom riichen ib 24: 114 (1518). 
5) vilja, föresätta sig, besluta, abs. wmskipter wilia 
. . . wil och wil ey Ber 224; jfr 1. — med ack. wm­
skipter wilia gör mang radh, wil nw annat och nw 
annat Ber 224; jfr 1. — med inf. utan at. petrus ok 
paulus vildo eigh langar J)ola guz van lierar Bu 102* 
hwi wilden i swa illa göra a mot gudhi MB 1: 248. 
— vilja, ämna, hafva i sinnet, liafva för af sikt, hafva 
föresatt sig, hafva beslutat; stundom närmande sig be­
tydelsen: anse skäligt, med inf. utan at. wilium wir 
thätta buthorp gömä SD 1: 668 (1285, gammal af skr.). 
pa han ofra wilde vm en höghtipes dagh Bu 3. huat 
dom vilin ii giua thänna manne (quo judicio dignus 
sit, vos ipsi decernatis) ib 28. pe mato vilitim vi 
frammer vm al maaî halda ib 6. aff thom teknomen 
viliom vi här nokoth seghia Ansg 205. wiliom wi . . . 
thz idher kungöra (necessarium duximus significare 
vobis) MB 2: 281. the vilia mik morghon bränna a baal 
Jv 2658. vil iac pik sighia huru pi k äru andelik vn- 
dorstandilse gifin sea oc hora Bir 4: (Avt) 182. vilin 
i synde na bätra (motsv. ställe i Lat. texten: si décré­
ter itis peccata ista emendare) ... pa vil um vi idar 
gärna piän (för piäna) ib 184; jfr 1, 4. niz surnum 
epe pat han vili vart land atar vinna ib. jach vil 
jdher her en höffuidzman fa som mannelica seal medli 
jdher sta RK 2: 3910. sielffuer vil jach til vesterars 
fara ib 3912. at . . . artarexes . . . wille koma aff persia 
. . . ok gesta nectanabum Al 55. fik ioab wita at kon- 
ugin wilde lata göra honom ont ST 350. för höra,
hwath the welya haffwa för raadh BSH 5: 210 (1507). 
huar oc när i oss tilsegie, tha wilie wij bewyse oss 
som godhe swänske män ib 435 (l5ll) ; jfr 13. — med 
inf. föregången af at. i them stadhenom vilde sanctus 
gregorius at opbyggia ena kirkio Gr 313. j äldrinne 
viliom vi at bätra os MP 2: 127. for hwi vilia the 
idher at bränna Iv 2662. — (i supinum) med part. prêt, 
n. hadhe ban wiladh lakth oss naghen gärdh wpa, 
han hadhe fulle sakth oss thet FM 609 (1513). —part, 
pres, viljande, at han skulle icke ware wi liandis eller 
waldandis (d. v. s. med vilja eller gärning delaktig i) 
thät lares j forne fich hug Upplands Lagmansdombok 
1490-94 5. 17. — med gen. huar flere digdemän saman 
komo (för -&), the måglio raskara got rådh finna än 
en eenstaka man. vm the ära alle eens wiliande (vilja 
detsamma, hafva samma uppsåt) KS 6 (l4, 6). dragha 
flere män bättor et skip än en man, vm the äro alle 
eens wiliande ok hiälpando ib (14, 7). ridher man hem 
at androm thes viliandes at han vil bondanom skadha 
göra SR 57. thes williande bondanom: . . . skadha göra 
SO 294. 6) vilja, påstå, mena. nagra mestare vilia,
ath then lather adra om försthe eller siisthe dagin i 
thenna manen (d. v. s. december) han skwlle vara dödin 
vis jnnan vj manana LB: 7: 96. 7) af se, åsyfta,
hafva till ändamål, hwat vil (quid vult sibi) swa mykin 
älskoghe Su 403. hwat wil thzta ärandhetz jnbära ällar 
bethyda Lg 670. Jfr yilia Sik. 8) vara nära att, 
hålla på att. viliande nidhirfalla a jordhinna vtan 
hon hafdhe oppehälliz aff androm qvinnom Bir 3: 273. 
oprät mit hws som thu seer at falla vil KL 328. tha 
nedhen wil komma LB 6: 108. thykte honom som een 
stoor steen ofwir honom hängde oc wilde oppa han 
falla ST 479. her hängir ofwir mik een stoor steen oc 
wil oppa mik falla ib. j seen väl, at här vil nu falla 
ett stort räghn Ansg 205. jach ser, thet wil frysa 
BSH 5: 157 (1507). vm waren ysen vilde aff ga RK 
2: 628. 9) vilja, arta sig. wil thet naget bethre
worde BSH 4: 336 (1503). thet wil ey wintras ib 5: 144 
(l507). 10) vilja, komma att, vara bestämdt att,
med inf. närmande sig omskrfning af finit form af 
verbet (jfr l). thz wylle ey än saa bliffua RK 3: 509. 
ii) bestämma sig för, böra, skola, i 1 pers. pl. i fråga. 
viliom wy ey senda bud til landa RK 1: 1685. wiliom 
wy ey annan stad heller bida ib 3679. 12) vilja,
skola, må. i 1 pers. pl. i uppmaning, wy viliom ey marsk- 
ins hierta gröta RK 1: 1694. vi viliom ey längre bidha 
vi viliom genast ridha Fr 1167, 1168. viliom vi nu pröfva 
oc röna (probemus) medh järteknom, hvath häldir idhra 
mangha gudha ära inäktoghare, äller min ens amber alz- 
mäktughir gudh Ansg 205. vtj ena stwffuo viliom vy ga 
RK 2: 4759. een thera saghdhe, wiliom wi nokot springa 
litit oc danza ST 142; jfr 13. 13) komma att,
skola; äfven månde, torde, i près, med en inf. när­
mande sig el. bildande en omskrifning af futurum, iak 
seer väl thu födha vil Fl 91; jfr 8. vi viliom idher 
ena stund her bidha ib 24. iak vill kalla (invocabo) 
vppa min gudh Ansg 205. iak wil waardha han ater 
(restituam) i thina hand MB 1: 243. nw wiliom wi 
spöria, än een är wärlden, eller flere ib 36. jak weet 
han wil thz ey fordragha at första skipin magha gaa 
han lather her ferskan kost vpa RK 1: 1687. jnnan vij 
[7] dagha tha wil jach tik mz haaren vtdraga ib 2: 1115.
viliafer 977 yililiker
jach tenker vy viliom thz raskelica vinna ib 3915. jach 
l ätz her vil ey goth aff warda ib 4753. so hwart thetta 
vil viika ib 4760. thz yil ey än swa til ga ib 5529 jjfr 
9, 10. ib 5817. nw maaskin wiil lyktes thenna wiisa 
ib 3: 3344. huru thz wiil gaa faan i höra nw ib 1648. 
hwath ther aff wiil warda fa am wy snart see ib 3427. 
huru thz framdeles wiil gaa kan jak ey ythermeere ath 
spaa ib 4161. mik frykther thz wiil göra qwall ib 3411. 
huat vill vara aff thetta barn MD 320. her är komin 
en ny sidh, som iach kan forsta; han wil (wyl) thok 
lithet froma j lengdenä Va 46. ständer thu op aff 
dödhe sidhan thu äst dräpin tha vilium wi troo (cre- 
demus) a thinum ordhom Bil 127. jach . . . loffwer 
thet (sankt Eriks baner) wilia haffua i wördningh oc 
werdugheyt. BSH 4: 196 (1495). — i pres. 2 pers. med 
en inf. närmande sig omskrifning af imper at. i wil in 
fynna nagre foger, thet skall widherlegas i ene mattho 
eller andhra BSH 5: 93 (1506) \jfr 12. 14) i förening
med ett verb i inf. närmande sig el. bildande en omskrif­
ning af konj. a) i subjekts-, objekts- och appositions- 
sat ser, vanl. inledda af at (pä t) el. sådana i hvilka 
ett inledande at kan underförstås, efter uttryck be­
tecknande lön el. begäran: vilja, thäs bidher iak idher 
. . . thz ij vilin äkke skilias vidh mik Fr 1446. 
hymmerikes drötningh . . . jak bidder tik ath tw . . . 
wele blidhka thin holgha son mik fatighom syndare 
Gers Ars b 5. jak . . . bider eder alla saman . . . 
ath y welen nw wara när mik ib. bade iak . . . gerne 
at i wille mik thet sända til stocholm oförtöffuet 
BSH 4: 196 (i495). bider iach tigh, at tw wille for- 
höre med thöm, hwar thet möthe skal stande ib 335 
(1503). thetta bed io wii kerlega, i welia hemclega 
wedher edher haffwa ib 5: 7 (1504). bidhiom wij kärlige 
idher . . . ati . . . wilien alle . . . vtgiffua (näml. djäk- 
nepenningarne) them som kirkeherrer til thet skicka F II 
1: 62 (1489, gammal af skr.), bidia wij . . . ider gernä 
atj annamä och merkie wele alle wore ordh och scriff- 
uelser till thet beste HSH 18: 15 (1494). bedie vi 
edert herredöme ville bestelle hiit bater och skuter 
BSII 5; 148 (1507). beder jag eder ... at i ville late 
bosorge them ib. ere tesse gode men . . . storligen 
bogerende, ad edert herredöme vill hiit skicke her 
eleetus medli bisser oc verger ib 149. bid her jach 
idher gansth ödmyukliga, ath i willen werdas scriffwa 
til capitelith i linc[öping] for idher cappelan . . . ath 
the wille latha icke thet mynsta brysta, ath instal­
lera honum som honum bör ib 93 (1506). är . . . myn 
ödmiwka bön til jder, at j . . . willen hielpa henne 
FM 633 (1515). han . . . war begärende, at wii vilde 
vigie honum til subdiaconum BSH 5: 393 (1510). han 
. . . badh honum ... at han vilde til hans koma Fr 2164. 
bedhendis eder heredöm . . . thet i wille . . . ghöre 
. . . ad jak mothe nyuthe ok behaldhe thet häredz- 
höffding döm här äppter, ssom jak aff eder häredöm 
här til haffth FM 211 (l50l). — efter uttryck beteck­
nande en önskan: må. gudh gifwe thet, at vädherit 
vildhe vere med BSII 4: 243 (1499). — efter uttryck 
betecknande sträfvan, bemödande o. s. v.: skola, må. 
the villo . . . medh liiff och makt leggia ther om 
vin at the villo haffwa konungen jn RK 2: 5547. han 
. . . winlegger sik ok forarbeter met ider . . . thet 
. . . mester hans brask wilde vidersäghie sama kirkie 
Ordbok 11.
FM 274 (1506). — efter uttryck betecknande förnim­
melse, yttrande o. s. v. för att, då hufvud'satsens verb 
står i impf., beteckna ngt i förhållande till detta till­
kommande (jfr 13): skola, hon saa at thz wille illa gaa 
RK 1: 1055; jfr 9. marsken loffuade crik tha at han 
wille til honom gaa ib 2: 3141. han . .. giorde en deg- 
tingan mz konung eric sa hanom först borcholm oc 
öland faa sidan wille konung eric fa hanum j gen 
wisbyhus ib 7644. han swaradhe at the wildo ther 
om lota hwa thon förste skulde wara ST 364. han 
wisto ey hwat han wilde aff mannenom göra at han 
skulde ey frysa j hel ib 284. b) i afsikts satser : må, 
skola, fly ey danzen at enast vm hälgho dagha vtan 
alia dagha opa thz at gudh wili gifwa thik äwinnelika 
frögdli ST 143. pauen skipape fasto ok böner, tel at 
gup vilde pät flerom visa Bu 24. han . . . gig bort 
aff sino fädhirnis lande oppa thz at han ey wilde sina 
foräldra bedröfwa ib 281. sydan iak sten stwre kom nw 
fra swinagarn til strengenes paa thet at iak wille 
mik forwethä om swanthe nielsson ok andre friborno 
män flere . . . waro framdragne til stocholm BSII 4: 
196 (1495). c) för alt beteckna det som under en viss 
förutsättning skulle ega rum: skola, ther wille (om 
stormning företoges) störtte mang man, för än the 
gaffue siig BSII 5: 349 (1509). — yilia sik, afse, 
åsyfta, huat . . . wilde sik (quid vult sibi) thän ower- 
mathas kärleken Su 37. Jfr yilia 7. — Jfr forvilia 
äfvensom godli-, il-, o-, siälf-, siiilfs-, väl-vili- 
ande samt oyiliandis.
yiliaper, p. adj. Jfr gop-, illa-viliafier.
viliaktelikhet (-aeteligeth), f. villighet, att 
vara till tjenst? herrer borgamestare ok raadh i lybek 
. . . sendes thette breff medher viliaeteligeth BSH 5: 
507 (1512).
vilielse, n. pl. Jfr atervilielse.
viliemodhis, ådv. [Mnt. vi liemodes] med vilja, 
uppsåtligt, afsiktligt. hulken fader är naghatsin swa 
grymer at han viliemodis läther dräpa sin eendha son 
Sv. Kyrkobr. 156.
vililika (willelica. wililege. weleliga. wilige. 
wilielike. wilioligha Mecht. Uppenb. 290, 325), 
adv. [A. Dan. vilielighe] 1) villigt, gärna, han 
... wille them sa hielpa oc förläna at the skullo hanom 
weleliga tyäna RK 2: 7561. alle the, som kärligha, ok 
wilioligha lidha (omnis qui . . . libens et volens susti- 
nuerit) Mecht. Uppenb. 290. ib 325. — villigt, med vil­
lighet, utan motstånd, the ... giordhe thz (d. v. s. 
åtogo sig skatten) willelica RK 2: 61. — villigt, väl­
villigt. ati ... wilien alle wililege och kärlige vtgiffua 
(näml. djäknepenning ar ne) them som kirkeherrer til 
thet skicka Fil 1: 62 (1489). huadh the wane äre 
wilige giffua ib 61; jfr 2. 2) frivilligt, i som ären
wilielike fatike LfK 23. the som wilielike ärw fatike 
ib 25 (på dessa båda ställen kan dock wilielike fattas 
som pl. nom. m. af följ. ord). — Jfr godli-, O-,
siälf-, yäl-vililika.
yililiker (wilieliker. wilieliken LfK 25, 26. 
wiliolighen Mecht. Uppenb. 325. ack. m. vilieligan 
Lg 3: 544, 548. wiliolighan Mecht. Uppenb. 325. 
wilielig HSH 18: 112 (1497)), adj. [Ä. Dan. vilieligh] 
1) villig, wij fornimme honom litet wilielig til thet 
som bestand kan epter föl ia HSH 18: 112 (1497). 2)
123
vililikhet 978 yilkor
frivillig, thenne gladelike oc wilielike fatikdomen LfK 
25. wilieliken fatigdomber är en stor martilsa deel ib. 
ib 26. Lg 3: 544, 548. Mecht. Uppenb. 325. — Jfr YÜ1- 
vililiker.
yililikhet, /. Jfr yälvililikliet.
yilin, adj. L.
viliogher (wilgioger RK l: 1201. veliogher Ber 
253. Viliugher: Väl Viliugh Bir 4: (Avt) 182. n. 
vilioght Bo 93. wiliokt MD (S) 231 (på två st.), 
279 (på två st.) ; Lg 1005. wiliught Bil 96l)5 adj. [/«/. 
viljugr] 1) villig, beredvillig, redebogen. almoghin 
ok the j härenom hafdho warit waro swa vilioghe til 
the bygning at tha mönstrit war byght war än mykit 
silff ok päninga jwir Bil 866. kom . . . gudz ande 
offwir iepte görandis honom vilioglian oc dristoghan 
til stridh MB 2: 108. var . . . viliogh til at göra 
huat jak biudhir thik Bir 2: 155. är iak . . . viliogh 
at blifwa här quar Bo 245. Bir 1: 245. Ber 253. gudh 
. . . giffwi edher allom hiärta at j maghen . . . göra 
lians wilia mz ... wiliogom hugh oc tanka (animo 
volenti) MB 2: 280. man skal ey vilioghan vxa off fast 
köra GO 92. sauinianus kom wiliogher for keysaren 
Bil 461. äruodhe at han haui sina riddara oc thiän- 
ara viliogha oc rättadha aff syndom (voluntarios et 
correctos) Bir 3: 397. medh wilioghum, röntom nänn- 
oghom ok oräddom mannom, skal man siker stridha 
KS 79 (l96, 87). 2) viljande, som vill (ngn väl el.
illa), han belagdho värst viliogha manna (malignan- 
tium) radh Bo 183. 3) välvillig, tillgifven, bevågen.
skal kunungur ella landzhöfdinge haua lydhän ok vil­
ioghan almogha KS 56 (142, 62); jfr 1. wil kunungur 
älla höfdinge haua lydhin ok wilioghan almogha (ut 
reges et principes communiter amentur a populo), tå 
skal han af sina wäghna tässon try haua ib 78 (192, 
85); jfr 1. — med dat. medhan han (lconung Mag­
nus) thöm (munhame) swa wilgioger war RK 1: 
1201. 4) frivillig, wiliokt armod h MD (S) 231 (på
två st.), 279 (på två st.). 5) öfv er ens stämmande
med (ngns) vilja, med dat. engom war wiliokt (d. v. s. 
ingen var villig) honum at hiälpa Lg 1005. gaa är 
honom i nakra. handa matto fore varo bäzsta ok koma 
altidh vilioght (illi . . . voluntarium est) Bo 93. liwar- 
ium (gudz vin) är lät ok wiliught til thin (vill 
gärna komma till dig) Bil 961. — Jfr gO(lll-? il-j
0-, väl-viliogher. 
vilioghet, /. Jfr yälvilioghet.
yilioghlika, adv. Jfr viilvilioghlika.
yilkare, adj. [A7! och Sv. dial, vilkare, bättre] 
komp. bättre, förståndigare, hon som alt conuentit älla 
wilkare (sanior) deelin haffwir samtykt Bir 5: 22.
yilkor (wiil- Su 172. wel- BYH 1: 273 (1475); 
Lg 3: 286, 399; LfK 140; PM 36, 38, 39; BSH 5: 168 
(1507). -koor SD NS 1: 162 (i402); Al 1303. -kur: 
-kuri SR 18; -kurom SD NS 1: 686 (i407). -kwr: 
-kwrom ib 625 (1407))> n. [Fdan. vil kor. Mnt. wi llekor, 
willkor] 1) fri vilja, själfbestämmelse, at binda oc 
förhindra thins frälsa wilkors astundan Su 257. ey är i 
människionnas walde ällar fria welkor, förmena thäs 
hälga anda jnskywtilse Lg 3: 399; jfr 2. onödh och 
otwingath med nogen rätgangh . . . modh friith wilkor 
effther mith egitli samwith, som forscriffwit star then 
vodherlegningh göro BSH 4: 325 (1502). — godtycke, ey
bör idher sätia herranom gudhi wadhinna tyma oc äptir 
idhert wilkor (arbitrium) skiffta hans miskundh MB 
2: 158. 2) (fri) rätt att bestämma el. välja; (fritt)
val; frihet, vilkor (optio) giffs idher MB 2: 64. Su 172. 
om thu finge thz wilkor ST 144. thz vilkor nu til 
idher star Fl 2065. knutt gaff them wilkoor opå huilken 
lått the wilde haffwa BtFlî 1: 50 (1477, nyare afskr.). 
thz budet sagde honom hwat wilkor honom for stod, 
om han wilde thz forwäghä sik eller ey Va 31. tha 
lagde iac . . . olaff laresson fore, epter hans egen wilia 
oc wilkor at giffua eric matzson swa mykin iord j 
gen . . . fföre the ij öres land iord som giffuit war i 
lokkista, eller swa manga peninge som iorden är 
wärd Upplands Lagmansdombok 1490-94 s. 15. om han 
wille mig naghet wilkor giffua i swerige epther myn 
wilie bliffua RK 3: (sista forts.) 5147. the iomfrunnas 
brodher . . . opfostras her oppa palacio oc iomffrun 
bliffui i clostrit, oc waren widh sit fria welkor Lg 
3: 286. mz frit welkor LfK 140. at the sidlian matto 
haffwa oc faa frälsare wilkor (majores libertates) til 
allan kropsins lusta oc begärilse Su 226. — rättighet. 
vilkor oc makt forscriffnä godz . . . jghen ropa SD 5: 
677 (öfvers. i hds. fr. 1467). skal han haffwa welkor 
then fangan köpa föra alla andra PM 36. 3) bestäm­
melse, beslut, äpter rikesens radhz wilkor ok meen- 
hettens i riket, at all the godz krononne waro vndan- 
gangen sidhan konung albricth in i riket kom, the 
skulde i gen vnder kronona dömas SD NS 1: 534 (1406). 
4) öfverenskommelse? fa a eth welkor medh oss, at faa 
skatthen wt BSH 5: 168 (1507). 5) bestämmelse, vil­
kor. han took thz vilkor the haffdo honom lakt RK 1: 
2842. huilkit han hafwer mic . . . mz samrno forordhom 
oc vilkorom mz laghom vplatit BYH 1: 179 (1377). mädh 
swa dana welkor och för ordh at wi skulom fonda gooz 
behalda ... i wara liffdagha ib 273 (1475). ib 190 (1383). 
FH 5: 97 (l485). kennis iak . . % mik af henne vppa 
sama godz til wild vpburit hawa fult fore tyo march 
päninga . . . meth swa skälom miins godha wilia 
ok wilkoor at ey iak älla mine arfua älla nokor a 
mina wägna seal nokra maght hawa thet förscripna 
godz . . . hindra älla qwälia SD NS 1: 162 (l402). wi 
. . . oplätom . . . albriete the fonda tw markland iordh 
meth allom wileorom ok artieulis som forserepne ärw 
ib 108 (1402). meth allom wilkwrom, som i förra breff- 
weno sta ib 625 (l407). tilegnar jac them (godsen) . . . 
wara fru closter i watzstenom . . . mäder swa for- 
skälum oc wilkurom, som abbatissona oc conuentonna 
ther samastadz breff oc jncigle vtuisa ib 686 (1407). 
hans kompan kom oc loth sik säthia j häkto oc iärn 
for han mz them forord hum oc wilkor urn, at kome 
ekko then brutlike atir a forelaghdhum dagh oc tyma 
tha skulde thenne mista sit liiff ST 471. iak hafwir 
länt enom man tolff mark päninga vtan forordh oc 
wilkor ib 489. en fridh vppo badhe sidhor annama mz 
samma wilkor oc för oordh som fridhen war förre 
mellom them giort RK 2: 2513. gaaffwo sith land, sloth 
äller fästhe wp mz förord oc welkor PM 38. sam- 
tykker the welkoren ib 39. saa med skäl oss halles 
the wilkor som förre är sagdh (seruatis nobis condi- 
cionibus hie expressis) SD 3: 697 (öfvers. i hds. trol. 
fr. förra hälften af 1400-talet), tycker mich iw nytt- 
ogt wara ath alle the wilkor eder emellom giorde äre
vil ko ra 979 villa
bliffue hollen pa bode sider HSU 24: 15 (1513). — 
(?) SR 18. 6) ett af de ting mellan hvilJca man
har att välja, villcor. tw wilkor lägher iak tik före, 
wt wäl huilket tik täkkes Lg 333. wi hafwum wilkor 
thz är twänno antiggia tappa aller winna Al 2003. ib 
6530. 7) ett af de sätt mellan hvilha man Tean välja,
tillvägagångssätt som af ngn väljes el. önskas, thy 
beddis porus thz wilkoor at alexander war litin ok 
han war stoor Al 5323. tim skal fölia thinom wil- 
korum ib 5338. 8) vilkor, ställning, trigghia handa
wilkor ällir skipan j them personis som warda komande 
j thenna reglo oc renliffue Bir 4: 109. 9) egenskap.
thu hafwer fore mik et wilkoor at thu äst badhe höglier 
ok stoor Al 1303. — Jfr forvilkor.
vilkora, f. [Mnt. willekore, willkore] = vilkor 8. 
hwylkins hälst skipälse aller wilkoro lian iär SD 5: 
280 (1344).
vilkora (wel- BSII 5: 370 (l509). wäl- SD NS 
1: 154 (i402). -köra ib 73 (i4oi). -ar, -adhe, 
-adher. impf, -kordhe SD NS 1: 96 (1402)), v. 
[Fdan. vilkoræ. Mnt. willekoren] 1) (af fri vilja) 
lofva, utlofva. förbinda sig till. thetta sama haffuom wij 
wilkorot oppa stocholms radzstugw SJ 246 (1455) ; jfr 3. 
epter thet at swa är vilkorot och sakt til förende ib 
223 (1453); jfr 3. han wilkorade thz wnder ban RK 
1: 2857. sa högt wilkorade han thz thäre han satte 
wid bado liff oc äre ib 2: 6090. 2) förbinda, för-
pligta. wilkora iak mik ther til ok mina ärwingha 
SD NS 1: 28 (l40l). wilkorä jak mik äller mina arffwa 
for:dom lindorme äller hans arffwom annath swa goth 
godz widher läggia ib 657 (1407). ib 73 (1401, på två 
st.), 154 (1402). — förbinda (ngn) att öfver låta (ngt
åt ngn), wilkora iak mik ok min hustru cecilia theen 
samo gooz fran oos ok warom arwom ok thil karl dans- 
son ok hans arua SD 5: 558 (1346, gammal af skr.). — 
Jfr vilkora sik. 3) öfverenskomma. thz wilkorade 
resen mz them Di 42. 4) förelägga bestämmelse el.
vilkor, bestämma, tha wilkoradhe sy mon sielfwir at 
hwilkin thera them dödha gate liiff gifwit skulde wnnit 
hafwa, oc then andre skulde lifwit mista ST 130. — 
vilkora sik, förbinda sig till (ngt), genom löfte åtaga 
sig (ngt), haffwin i ider thetta vilkoradh RK 1: 348. — 
förbinda sig, förpligta sig. kan |iet sua wara at . . . herr 
mattis . . . kan pen gozen fa atir wnnit mep laghum, 
pa vilkora jac mic per til honom fwlt göra for pen SD 
6: 170 (l350). wilkorä jak mik honom thä fonda xxx 
march ather giwä ib NS 1: 225 (1403). wilkora jac 
mik oc tilbinder meth minom arfwm fonda här thord 
eller hans arfwm swa goth gooz widerlägghia innan 
siäx vikur ib 256 (1403). vilkorade han sich at swara 
ther til SJ 227 (1453). wilkorom wi ok tilbindom 
oss alle tre medh sammande handh henne alla tässa 
förscrifna penninga swmmo . . . athergiffua ib 245 (1455). 
om jak ey badhe welkoradh mik bliffwa personliga 
hoss thee gode män i thenne landzenda, paa myn äre 
och cristelige thro, ath bliffwa i marken medh them 
moth rikesens fiendher BSH 5: 370 (1509). tha wilkor- 
dhe sik förnompda hanus, katherin, clauus oc ther 
arfua, wara thet . . . ath thetta gudhzt . . . aff gingha 
meth laghom domomp äller räth, tha skula the vpp- 
rättha allan skadhan som laurens . . . ther aff fingha 
SD NS i: 96 (i402). — Jfr for-, til-vilkora.
villa (wille (obi. kas.) MB 1: 477; Al 6461; RK 
3: 751. vilda: -O Bil 85l), /. [7s/. villa] 1) 
galenskap, raseri, sinnesförvirring, for geld oc vil lo 
LB 7: 27. 2) galenskap, dårskap? dauid . . . slaar
thässa willo oc draffl til iordh MB 1: 76 (måhända 
att föra till %). enkte dröwilse äller wille kännir war 
skole vtan snille Al 6461 (möjl. att föra till 4). 3)
vilsekommenhet, förvillelse, sua är iak gupi for gangen 
af gamle villo (in ipso peccato inveteratus) ok ondom 
vana Bu 135. epter longa willu likamans wändis hänna 
liugher ene stundh widh wars herra predican Bil 264. 
diäfwlin . . . kom mykla vildo j then nya cristindom, 
somum sköt han höghfärd j hugh, somom wredhe, 
somum mandrap ib 851. — förvillelse, villfarelse, at 
[v]ända hepna villa tel guz hepar Bit 8. hepna villor 
ib 9. at pu lös pe villo folk är i comit ib 197. phil- 
ipus . . . fan pär cristno for sik vända tel villo he- 
bionitarum ib 200. pässa villo ok vantro slykte phil- 
ipus ib. decius . . . spurpe än han uare . . . uändar 
tel villo ib 421. ib 102, 494. falsara väudo trona til 
villo Bil 158. burdis en villa vm kors ok belate ib 
680. somlike äru hulke som mz sinom gerningom vänta 
at gudhi göra fult for sina syndir hulkra villa (error) 
alstingx är fordömelik Bir 2: 49. at the stadhga ok 
rät . . . halle änga villo mot kristne tro ok ey nakat 
kätteri ib 3: 249. MB 1: 477. Gers Frest 59. Bo 87. 
villonna ande ib 136. — misstag, fel. ath j skipbok- 
enne kwnne finnas wara giordh nokor willa j räken- 
skapenom PM xvi. 4) förvirring, oro. kom i blandh 
almoghen stoor willa RK 3: 4132. thetta (konung 
Kristierns val och kröning) giorde saa stoora willa ib 
663. ib 751. 5) bländverk, gäckevi, trolldom, justina
wizste wäl at thz war diäfvvls willa Bil 447. tha iak 
hördhe the röstena rädhis iak storlika at thz ware ey 
wanlika ondz anda villa alla gabbilse (ne forte esset 
illusio) Bir i: 27. — Jfr afgudha-, diäfla-, dom-, 
gudlidoins-, liovudh-, liugli-, kättara-, ligh- 
ris-, synda-, tak-villa. — villo man, m. [isl.
villumadr] 1) villfärande el. vilseledande menniska, 
irrlärare, sagdo willo män at cors oc bi läte varo 
oloflik Lg 1031. 2) trollkarl, saloghar villo man
(magus) Bu 494.
villa (-ir, -te, -ter. part. prêt, wildir Bil 288),
v. [7s/. villa] L. föra vilse, bringa på afvägar, locka 
bort, bortvända, the äre fiughur ther wille manna 
doma ok witne, aff rät ok sannind KS 69 (169, 75). 
— vilseleda, förvilla, aristodemus . . . vilte digran del 
af folkeno Bu 155. swa wilier han ok konung phil- 
ippum Al 298. lian wil os alle wille MD 14. haffwer 
diäfflen ider swa wilt RK 1: 3816. — aflägsna, skilja. 
wardher friiheet fra tik wilt MD 391. warom losta 
görom wi alt ilt hans wilia hafwum wi fra os wilt 
Al 6320. — part, prêt. 1) sinnesförvirrad, galen. 
mädhan hans fadher war wilter MB 1: (Cod. B) 529. 
2) vilsekommen, en staz föghodhe war wildir fra gudhi 
mz wantro Bil 288. han . . . predikade for thy folkeno, 
som mykyt var vilt fran gudz tro ib 849. — refl. 
YÎllas, 1) föras vilse, komma vilse, sanetus ger- 
manus for til room ok wiltes vt aff wäghinom j enom 
skogh KL 108. ST 284. Bir 2: 197. villas aff himerikis 
vägh ib 277. jak wiltes aff sanhetzsins wägli Su 236. 
villas aff rätwisonna vägh Bir 3: 308. villas aff rätuis-
villare 980 vilnas
onne ib 376. — skilja sig, skiljas, alle lians men 
wiltis fraa honum (skiliaz fra honum allir menu) Di 
287. 2) blifva vilse, förvillas, förvirras, j thin ne
othorblandan wiltos allir almoghen MB 2: 362. at the 
ey skullo willas j theris hugoni ib 283. tha mannin 
wandas tha vil lis honum snildin GO 338. — Jfr for- 
villa, villene.
villare, m. [À. Dan. vilder] förvillare, förförare. 
halshuggin villa ren (impostorem) Lg 126. — irrlärare. 
sagdo willarena (af senare hand dndradt till somlike; 
Cod. C willo miin} at cors oc biläte varo oloflik Bil 
680. — som förvirrar el. förvänder (ngt), ey gifs . . . 
miscund trulkonum alia andra tronna villarom MP 1: 
224. — Jfr trovillare.
villebasse, m. = vilbasse. tänder hafdho the 
langa ok hwassa rät som nakre wille bassa Al 5596. 
ib 4496, 5480.
villebiörn, m. [Jfr À. Dan. vilbiern] björn (i vil dt 
tillstånd), han tok een villebiörn ok bant han mz sina 
händer Io lxxv.
villebradh (pl. ack. -bradhe RK l: (Ny början 
af G. Kr.) s. 164), f. [/?/. villibräd] vildstek, vilda 
djurs kött, matnyttigt vildt, villebråd, thz som kom til 
hans kost aff willebradh war enkte tal aff hiort oc 
hind, älgh oc raa. wilswin hara oc biörnn, akirhöns 
oc föghisana oc aff all the willebradh ther tax badhe 
a land oc watn ouir alla thenna willebradh skulde han 
daghlika hafwa x göda yxkn oc xx yxkn aff hiordhinne 
ST 421. the haffua . . . alzskons wille brade nogh aff 
hiort liindh älgh oc raa oc aff alla the fugla man äta 
maa RK 1: (Ny början af G. Kr.) s. 164. v tunno 
villebraadh IISH 19: 166 (1506). wart hiärta är färskare 
än diwra köt älla wille bradh Bir 1: 224. ib 228. fara 
i skoghen äpther willebradh Lg 671. tagh thin bogha 
oc far til skogx, oc om thu faar nakra willebradh, 
tha gör thz til mat, som thu weest at mik lyster MB 
1: 212. ih 208, 214. Jfr vilbradlu 
villediur (willi- SML M 17: i. -dywr), w. [/s/. 
villidyr] L. vildt djur. wardhe alskons creator nöt oc 
fää oc wille dywr MB 1: 542. at idhka wedheskap af 
wille diurum ok fughlum KS 42 (lOS, 45). annat manna 
liwärne är the t., som likas widh södhaliwärne ok wille 
diwra ib 3 (6, 3). ib 13 (31, 14). Al 4079. ätha fwgla 
och ville dywr LB 7: 87. man skipadhe thöm rät alla 
nadhe aff ville diwr ok tamma badhe Fr 378. Jfr
vildiur.
Villefara (villa»-. Vilde-), v. fara vilse, vara på 
afvägar, vara ur stånd att finna den rätta vägen, vi 
villeforom aff sannendinna vägh MP 1: ii. vi vilde 
forom (erravimus) alle (motsv. ställe MP 2: 152; vi 
forom alle ville) som faar huar en bort gik j sin synda 
vägh ib 202. — fara vilse, vara irrlärig el. kättersk. 
somlike gabbadho hona sighiandc henne wille fara 
(erronéam), oc ena trulkärling wara Dir 4: 57. — 
part. près, vilsefarande, vilsekommen, eg. och bildl. 
iak är swa som modhir löpande mot sinom villa far­
ande (erranti) son j wäghenom ok teer honom liws at 
han skuli see wäghin Bir 1: 246. somlike änglane illa 
ville farande ib 250. til godhra manna styrkilsa ok 
willafarande rätti Isa ib 4: (Dikt) 267. — Jfr vilfara.
villefarilse, n. pl. 1) vilsefarande, förirring. 
iak skapade mannin ok atir löste han ok atir kallar
lian aff ville farilsom Bir 1: 259. 2) oregelbunden­
het, abnormitet? ydropissis är smältingenna willefarilse 
LB 3: 173. — Jfr vilfarilse.
villefolk, n. vilda menniskor, vildar. wille folk 
thiit mz them foor Al 5118. ib 7343. 
villefä, n. vilda djur. Al 5723. 
villegalter, m. [/$/. villigöltr] vildgalt. Di 132. 
Jfr vilgalter. — villegalts böste (-gals-), n. 
vildgaltsbog. waiter sat oc att aff et willegals böste 
Di 170.
villeliors (wildi hors VGL 1 Br 2 i var.), n. L.
villehumble, m. L. Jfr vilhumble.
ville kattosta gräs (-katosta gres), n. al-
thcea officinalis Lin. dialtea thz är wille katosta gres 
LB 3: 122.
ville mark, f. vildmark, ödemark, the . . . ridhu 
swa bort . . . wt aff the ödhkn ok wille marka Al 5233.
villene (willende Lg 3: 589. willendhe Fr 
(Cod D) 2353. willande (till formen, efter livad det 
kunde synas, närmast part. pres, af villa, men troli­
gen snarast en med anslutning till detta utvecklad om­
bildning af villene; RK 3: (sista forts.) 5127. will- 
ena (n. sing.) MD 393, (n. pl.) 390, (ack. pl. m.) 
Sp>ec. Virg. 47l), adj. [À. Dan. vildene, vildende, vill - 
ende. N. villande] 1) vild, lefvande i vildt till­
stånd. om djur. een foghil hau wäär sin eghin bwr 
swa gör oc all willena diwr MD 390. 2) vild, vil­
lande. om ödemark, han . . . kom i ena willene ökn 
Lg 675. i willene öknena ib 3: 713. i willende ökneth 
ib 589. — om liaf el. annan större vattensamling. stora 
willene haffwet Lg 3: 387, 699. tha the kommo i stora 
willene syöu ib 706. tha the ware kompnä j willendhe 
(Cod. A willan) siöö Fr (Cod. D) 2353. j thz willena 
haff MD 393. sa lath iag i willande strömen gå RK 
3: (sista forts.) 5127. 3) villsam. borth gangande j
willena stighana Spec. Virg. 471. — Jfr vilder.
ville liöt, n. [Isl. villinaut] vildt nötkreatur, vild 
oxe. tha kom ther löpande a mina fund ville nöt 
(fann ek .. . vil lig radunga) ok grym diwr lv 247.
villeradha (villa radha Stads L J is * var. enl. 
Rydqvist 2: 424), adj. [/$/. villiräda] L. 1) villrådig, 
rådvill, icke vetande hvart man skall taga vägen el. 
hvad man skall företaga sig, vilse, i förbindelse med 
fara. han . . . varkunnadhc apostlomen sinom som 
flydho oc foro alle villeradha (fugientibus et erran- 
tibus) Bo 189. for rädde skuld skingras the oc fara 
villeradha som annor faar (disperguntur sicut oves er­
rantes) ib 231. hans kompana foro villeradha aff enom 
stadh oc til thän andra (per varia loca circumeundo 
hue illucque vagarentur) Ansg 201. 2) för sig själfi
ej inordnad el. ingående (i ett större helt), i förbin­
delse med fara. komo the (de sex timmar med hvilka 
året öfverskjuter 365 dagar) i änkte daglia tal oc 
foro the willeradha, tha kome thz swa til, at än eet 
aar byriadhis arla om morghonin, tha byriadhis ann- 
ath om middagh, oc thridhia om qwälden, oc fiärdha 
om min nat MB 1: 64.
villesvill (ville swiin), n. [Isl. villisvfn] vild­
svin. Fr 1110. Jfr vilSVill. 
villinger, m. L. Jfr vitvillinger. 
vilna, /. Jfr oyiliia.
villias (velnas), v. [Isl. vilnaz] vänta sig; hop-
vilsamber 98t vin
pas. thy the ey tha velnas aff them nokra winuingh, 
aller skadha PM 75. hwilkit eyngen haffde kunnet troo 
eller welnas til forenne Lg 3: 371.
vilsaillber (will-), aclj. [Ä. Ban. vilsom. Jfr 
Fnor. villusamr] 1) villsam. baro the ban . . . i 
egypto land aat niykyt vilsamum vägli Bo 13. 2)
svår att finna, svåråtkomlig ? the . . . drogho them 
(de döda kropparne) til thän stadh, som diwrum var 
vilsambir, oc neplica kom sool (ad loca dumosa, solis 
bestiis pervia; möjligen har den text som förelegat öf- 
versättaren i st. f. solis bestiis pervia haft: bestiis 
invia) Bil 850. 3) vilsekommen, tha han (herden)
haffuer that willsama fareth atherfangit MP 4: 16. 
thätta borttappade fareth ok wilsamna (för wilsama? 
jfr sidoformer sådana som ensama och ensanwa) ib 12.
vilse (uillse), adj.f dömdes dauid i keltis til en 
ful kunungx tiwffer för han egnäde och stal konungx 
ingeld skykelige uillse BtFll 1: 289 ( 1509).
vilsinnadher (-synnadher), adj. [Ä. Ban. vild- 
sindet] vildsint, han war wilsynnadher ok daarisk Lg 
3: 28.
vilskill, n. skinn af vilda djur. alla handa wil 
skin PK 221.
vilstigher, m. [Ä. Ban. vildsti. Jfr Isl. vil 1 istigry 
villustlgr] villostig. GU 6.
vilsyill (-swiin Gr (Cod. B) 39l), 11. [B. vild­
svin] vildsvin, konungin oc mange andre varo ludhne 
ok hafdho haar ok skapilse swa som vil swin Gr 297. 
thz som kom til hans kost aff willebradh war enkte 
tal aff ... wilswin hara oc biörna ST 421. Jfr
villesvin.
vin (ven Bu 29, 184, 204, 494, 519; B SII 4: 198 
(1495), 5: 391 ( 1510), 392. wen Su 3; MB (S) 295, 296, 
297; Bi 195; FM 488 (1510). ween BSII 4: 196 (l49ô). 
venn II SU 20: HO (1507). wenn BS1I 5: 191 (i507). 
wän Bi 30 ; IISII 18: 14 (1494); BSII 5: 128 (1506). med 
art. vinin SR 1. dat. wini KS 37 (97, 4o) ; GO 215. vin 
Bu 19. ven MP 1: 251. gen. wins ST 472. med art. 
vinsins SR l. pl. nom. vinir VGL 11 VS 12. vini Bu 
4. 151, 154 0. s. V.; KS 37 (98, 4o) ; SB 6: 170 (1350) ; GO 
1035. wini ib 188, 345; VKR 4; ST 472. wine MB 1: 
432. winner MB (Sj 271. vener BSH 4: 4 (1471)- 
wener ib 3: 46 (1452), 4: 6 (i47i), 99 (1483). venner ib 
188 (1495). wenner MB (S) 296, 303; Gers Ars a 2; BSII 
5: 172 (1507). ack. vini Bu 13, 129; Bir 1: 15. wini 
MP 1: 251; GO 103, 324; *9^471. vinir MP 1: 51- 
viner lv 2348 ; FH 2: 40 (1415). winner MB (S) 288. 
venir RK 2: 5528. wener Su 2; BYE l: 271 (1474). 
venner HSil 19: 111 (1505), 20: m (1507). wäner 
BSII 3: 151 (1464) ; SB 5: 212 (öfvers.fr. sl. af H00-talel). 
dat. vinnm Bu 128, 185 ; Bir 4: (Avt) 183. vinom Bo 
25. winnom MB (S) 249. vynom Lg 3: 525. wenom 
BSII 4: 317 (1502); LB 9: 108. Wänom Lg 3: 134. gen. 
vina SB NS 2: 44 (1408). wina SB 6: iso (i35o). vena, 
MP l: 45. wena SB NS 2: 22 (hoi), wener Bi 21; 
FlI 2: 48 (1419), 4: 45 (1456). wenner MD (S) 291. 
wenners SO 163. wänyr FII 2: 67 (1428). med art. 
vinanna SR l), m. [Isl. vinr] L. 1) vän; stun­
dom med försvagad betydelse: bekant; äfven anhän­
gare, medhållare, den som understöder ngn. thz är 
got at finna sin win a wägh GO 1048. ä foorgaar thz 
man syn wini sinom ib 215. thän hawir faa wini som
hawir manga gröna graua ib 103. the äru ey alle wini 
som lee i geen ib ISS. grath är mällan wini naar gawo 
tälias ib 324. mange äru wini ok faa fult tro ib 345. 
ä män gawo winna äru dottor ok modhor vini ib 1035. 
sandr win KS 21 (51, 22). troen win är guile bätre 
ib 71 (l74, 78). man skal haua få ord ok stadhughan 
winsknp medli wini sinom ib 37 (97, 40). godher win 
är senfången ib. huar som män warda vini firi tarua 
skyld ib (98, 40). pa lät biscopen kalla peophilum. ok 
varpar hans bäste ven Bu 29. pa ängen löse annan af 
nöp . . . eigh ven sin ven ib 519. iak agher for sanno 
vara idhar vin Fr 188. thz är mik min käraste vin ib 
2422. thz war min gode wen Bi 195. han är ekke min 
wän ib 30. at wij aldrig annet hnffue scriffuat eller 
raat ider, än thet wij wille rade och scriffua war wän, 
och kötzlige broder till HSU 18: 14 (1494). han . . .
gik bort til sins wins hws ST 472. thenne war . . .
een heel oc fulthrohin win ib 473. thu skalt enga 
wini lofwa ällir rosa för än thu hafwir them rönt ib 
471. enkannelikom wenom LB 9: 108. han . . . badh 
kalla blanzaflor sin kära vin Fl 334. oppa sit besta 
ok sina wenner MD (S) 291. han gaff ower winner ok 
frendher ib 288. letto the eptir honum j bland thera 
frändir och viuir (notos) MP 1: 51. hänna frändar ok 
vini fiollo a kne for iohannem Bu 151. pet wi hafuum 
giort et skipte mällin war a waro fädrene ok waro
mödrene medh wars fadurs . . . god u il lia oc war a
mopur ... oc wara wina oc frändda rape SB 6: 180 
(l35o). ib NS 1: 22 (l40l). mich fordarffwa är jdher 
akt mina brödher och venir och swa RK 2: 5528. 
ath göre eder her gladh med Here venner USE 19: 
ill (1505). förnempdom . . . förstha her konwngli 
magnus hans eptherkomandom och arffwom moth oss 
och warom eptherkomandom hiälp och trösth med alles 
theres wäner ... til holla SB 5: 212 (öfvers. fr. sl. 
af 1400-talet). — i tilltal, ofta med förbleknad bety­
delse ss uttryck för välvilja el. ss blott liöfiighetsfor- 
mel. 0 min vin iach gör tik ey orät MP 1: 78. min 
käre win wakta thik oc war ekko falskir ellir othro 
ST 450. käre winner gören ey thetta MB (S) 271. — 
särslc. i (offentliga och enski/da) skrifvelser. kere 
wener beuisen ider her vti som i wilen wetlia Avort 
oc allers idhra besta BSH 3: 46 (1952; Konung Karl 
till inbyggarne i det distrikt der Ake Jönsson uppbar 
skepps skatt). kära wener ma i weta thet wii haflfua then 
schrift wäl forstandidh som i oss nw til scriffue ib 4: 
99 (1483; fyra rådsherrars skrifvelse till bönder och 
landbor i Vedens härad), werdugiste fader bsynnerlige 
gode ween BSII 4: 196 (1495; Sten Sture med två råds- 
lierrar till ärkebiskop Jakob), käre niels claffuesson 
synnerlig god ven ib 198 (1495). käre frw mätttia bcsyn- 
nerligh gode wän ib 5: 128 (1506). alderkäriste herre 
och hiärthens godhe wenn ib 191 (1507; Mätta Ivars- 
dotter till sin man Svante Sture), som i scriffwe mik 
til, hans, besynnerlige gode wen FM 488 (l5l0; Ärke­
djäknen Paul Scheel till borgaren i Rev al Hans Suur- 
pää). käre her swanthe frende och gode besönnerlige 
venn IISIl 20: 110 (1507). käre gode wän ib 24: 62 
(1516; Ärkebiskop Jakob till riksföreståndaren Sten 
Sture). —• för att beteckna det innerliga förhållande, 
hvari en menniska står till Gud, Jungfru Maria el. ett 
helgon, pät var sanctus andreas hans gopar vin. och kär
vin 982 vin
patronus Bu 146. maria talar tel dyâvulen: for py at pu 
vilde skapa minom vin. far py nipir ii diupt häluite 
ib 19. gu J) menar stundom naturonne giua pât han vil 
at hans vini piena af napoin ib 4. han är ven alzuald- 
ox guz ib 204. abraam war gudz win Bil 82. enghin 
ma guz win wara vfcan han är rätuis ib. huru synd- 
oghe ther pinas, tede gud enom sinom ven MP 1: 
251. ransmän hulke fatika oc gudz wini hafdo röfuat 
ib. englana offra gudlii hans vena böne ib 45. ma ängin 
fa himerike, vtan godhe gudz wine MB 1: 432. epter 
gudz vina radlie SD NS 2: 44 (i408). hafiu päta rap 
hemelikt . . . bape fore guzs vinum oc hans ouinum 
Bir 4: (Avt) 183. sagdo han (o: war herra) til brudh­
inna . . . thz hallande husit . . . är the hälga kirkia 
. . . ther iak vpbygdhe mz mino blodhe ... ok iak 
satte j hona mina vini och vtualda män ib 1: 15. at 
gudz wini maaghin bestaandande blifua VKR 4. bidher 
iak hwan en gudhz wen som thänna bok läs älla 
hörer, at idher thz oy . . . mistekkes, at min talan oc 
dikt är ey swa prydh . . . som wäl behöffdhis j tolkom 
hälgom lärdome Su 3. gudeliken snille . . . wiliandhes 
sina wthwalda wener förwara aff tolkom wadha ib 2.
— om skiljedomare el. af parterna utsedd ledamot af 
kompromissnämd. kan pet sua wara at . . . herr mattis 
prouastin kan pen gozen fa atir wnnit mep laghum, pa 
vilkora jac mic per til honom fwlt göra for pen, sua 
sum os bapum a sembir oc vare vini mellom os pet 
wäga SD 6: 170 (l350). the thoko sina wini a badha 
sidho, then fornempde biorn ok the i holastadom, 
jonis, (?) nisse ok lasse, ok skipthe i tu bäggis by­
an na ägho ib NS 1: 256 ( 1403, nyare af skr.). — 
Jfr bonda-, himirikis-, o-viu. 2) mäklare1 
af köpare och säljare tillkallad man som skulle när­
vara vid köp (el. förpantning) för att sedan, om det 
köpta godset klandrades, intyga att det blifvit köpt och 
framskaffa säljaren. Jfr Schlyter, Ordbok s. 702 /.; 
Amira, Altsehwed. Obligationenrecht s. 346 f. livar som 
köpe jord eller säl, pa skal hon wingas: nu än hon 
klandas fori hanum, pa tala han til vinsins och vinin 
til salans. nu sigär salin negh jak badh tik aldre til 
vinsorz. pa liaui vinin wald at witnä til salans medli 
attä mannum at han war bape laghavin ok bönävin 
SR 1. tala köpin til vinanna sina ib. ib 5, 46. Jfr 
böna-, köpa-, lagha-vin. — vina akt (wena-), 
f. vänskapligt sinnelag, haffwer han til thin wena akt 
MD (S) 296. — vina gava (wena-. winne-), /. 
vängåfva; gdfva som vid köp af fastighet gifves ut- 
öfver köpesumman, kom her henrcck fres . . . oc lot 
vpp . . . oleff stenssen et stenhus . . . oc nw fornögde 
fornempde oleff stenssen forscrifne her henrik fres 
fem mark oc femtio oc ther vtoffuer en gulrink saa 
got som xxij öre till winnegaffue vtoffuer alt forscrifne 
SJ 360 (1469). olaff esbyörson . . . salde . . . lasso da- 
widson . . . eeth heman som kalles bedzbergxhijtta 
. . . fore halfftridie hwndrade mark reede päninge, och 
eeth halfft stycke brwnth leisk j rätthe köpit och 
therwtöflfuer, een lodege mark, tolff lodh ogiorth silflf- 
uer och een skeedh saa godh som tree mark, til 
wena gaffvvor och koppens mere och bätre stadfestilse 
DD 3: 228 (1489). Jfr villgava äfvensom vild.
— vilia Säl (-Säll), adj. \Jfr Isl. vinsæll] vänsälly 
älskad, omtyckt, nw är han wordhin wina säll oc lykko
MB l: 215. — vins ejer, m. L. — vinsorf, n. L.
mäklares närvaro el. biträde el. förrättning vid köp. 
jak badh tik aldre til vinsorz SR 1. nu wil vinen uip- 
ärganga vizorpeno (sannolikt för vinsorpeno/ pa a 
pän uizorp sum köpte ib 5. nouerint vniuersi. domi­
num magnum . . . curiam in hundabierg cum satis 
quam hereditauit post . . . sororem suam katerinam 
kanuto dicto stubbæ . . . uendidisse. et nos dicto. k. 
eadem bona cum winsord et festum. oc. alla laga fangh- 
um uendicasse SD 2: 565 (1309; fastebref som ”Ragual- 
dus aduocatus lincojiensis” och fyra ”ffœrdhunghmœn” 
utfärda å en gård vid Linköping), omnibus et singulis 
pateat ... me ... aream meam. lincopie sitam. cum 
edificiis eidem superpositis . . . thidemanno hænikoson 
. . . secundum iura, et statuta ciuilia ibidem antiqui­
tus inolita . . . nicolao stang prefecto. et quatuor 
precipuis. dicte ciuitatis rectoribus. wlgariter dictis 
fiærdhungxyfdhingum . . . legittime confirmacionis ti- 
tulo. vinsordh dicto. eandem sibi manutenus assig- 
nantibus. irreuocabiliter vendidisse ib 5: 694 (1347). 
Jfr vinorj).
vin (wind RK 3: (sista forts.) 4556),/. [Fdan. vin, 
vind] L. bemödande, omsorg, vinn. han redde kost mz 
digher win RK 1: 1178. mz store win Lg 3: 261. — giva 
sik vin, bemöda sig, vinnlägga sig, lägga sig vinn) göra 
sig vinn, använda omsorgy göra sin fit. gudh veet . . . 
huru granlica hon gaf sik vin vm at vpfostra han Bo 5. 
huru hon sömar oc spindir oc väfwir trolica. ok gif- 
wir sik ther stora vin vm ib 18. vm thu . . . gifwir 
thik alla vin vm huru thu skalt göra thina siäl gudz 
brudh ib 46. jak skal . . . gifwa mik vin oc göm om 
at taka matelica af brödheno ib 133. ib 35, 67. Lg 
816. hon giffwir sik ekko alla win wm at hon matte 
faa fulkomplika brudgommans sötma Bir 4: 110. han 
. . . gifwir sik vin uppa ok akta huru han moghe fram- 
ledhis bewara sik af them thingom ib 1: 283. — läggia 
vin, d. s. mykin win war ther a laakt a kost ok a 
werdelikheth RK 1: 3583. nakat annat skalt thw ey 
vilia liawa. ey astunda. ey läggia vin aa thz rökta Bo 
128. han lagdlio alla vin vppa (totas vires adhibuit) at 
the tw . . . komo saman j hionalagh Bir 2: 23. tw lagde 
mykin win vpa at läkia hanum Di 193. läg win om 
at thz mag än ske ib 37. the villo . . . medli liiff och 
makt leggia ther om vin at the villo haffwa konungen 
jn RK 2: 5546. lade iag om win mz alle myne macth 
hylla till mig bade land och städher ib 3: (sista forts.) 
4382. — läggia sik vin, d. s. han lagdhe sik alla win 
wm at ödha cristindom Bil 470. the lagde sig alle 
ther om win at göra engelbretz wil lia RK 2: 2456. 
haffde . . . gawin lakt sik ther allä win om, at han 
skulde komma j philäs kerlek Va 34. wil jag . . . 
legge mig win om met thi rarnw borgere oc ander- 
stadz hwre jag kan, at jag kan fa noget öll oc sende 
eder ower i waar FM 215 (l504). ib 510 (1511). bachi- 
des . . . lagdhe sigh alla vin om. huru han kunne 
ionatham fangha MB 2: 246. hans mz brödher lagdho 
sik stora win om honom lösa Lg 3: 692. hon är lat 
til gudz tiänist . . . oc alla win läggir sik wm krop- 
sins oc buksins röktan Su 355. ib 426. LfK 145 (på 
två st.). RK 2: 7360, 3: (sista forts.) 4495, 4556. B SII 
4: 6 (l47l). owerwinna thetta riike lagde han siig win 
RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 264.
yin 983 vinda
yin {gen. pi. viniä. vinä. winna. vena, 
venne. wane)} f. [Fnor. vin] gräsrik mark, betes­
mark, ängsmark, i ortnamn. Jfr Rygli, Norske Gaard- 
navne, Indledning s. 85 f.) Sveriges Ortnamn 12: 1. 
viniähäräd (winnahäräd i var.) VGL 1 ßl. in . . . 
viniähärädi (vinähäräd i var.) VGL I VK. vena her- 
edh SI) NS 2: 512 (1412). wena hftrat ib 592 (i4i3). 
wäneheret Ur k. fr. 1481 enl. Sveriges Ortnamn 12: 1. 
venne heret BSH 5: 612 (1520). Jfr yinatoller.
vin (viin. wyn), n. och m. (SJ 326 (1465); FM 
216 (1504)) [Isl. vin. Lat. vinum] L. 1) vin. vände 
han vatn ii vin Bu 72. han . . . skänkte hanom etar 
i vine ib 494. han drak aldre vin älla nokon druken 
dryk ib 194. Bil 82. viin ok miödhir oc andre starke 
drykkia Bo 133. noe . . . plantar willa wiinqwista, oc 
fik ther afF wiin MB 1: 173. görom waar fadher drukkin 
aff wine ib 196. nar vinit kombir fore herran drykkir 
han stundom af medel vineno som latare är ok ey 
altidh af thy bätra ok starkare vineno Bir 1: 247. 
thz vi nit smakadhe honom bätir ok war sötare j them 
timanom ok ey wt giutir herran thy hällir thz bätra 
vinit ok forsmar ey for thy godho vinin vtan göme 
them til sin hedhir ok nytto ib. thera lifwerne är mik 
sötare än hanagli ok lustelikare än nakot viin ib. enna 
handa vinbär är sua starkt at thz vinit ther j är gaar 
vt vtan press ib 2: 292. öll ok most miöd ok wiin 
war allom mannom ther ospart RK 1: 2031. vm alle 
then win och drök som tyle haffuer hantert oc vttappet 
i kelleren SJ 326 (1465). the gode män som wijn föra 
til staden GS 58 (1474). laghen ludha, at alt wijn 
schal föras in i stadzens kellara ib. satte han til pant 
for sig for han kom vt i [i] aam basterth for edre 
sak met swa skel, han skulle fare til stocholm met 
then annet win och komme swa igen jnnen jwel oc 
lösse then aam bastert igen. kom han eky jnnen jwel 
igen, tha skulle wynen höre eder til FM 216 (1504). 
tagh alwn oc rökilsze, oc stöt tz smat oc siwd i 
gamalt viin LB 7: 222. aff brenth wiin ib 127. han 
hafuer fwnnit liist oc konst, hurw man skal brenna tz 
watn. som forlenger menniskiona liiff, tz vatnit skal 
brennas aff röth vin, then tz ey haffuer, han brenne 
tz aff hwiit vin ib. Bir 3: 418. 2) vinqvist, vin-
qvistar. thu war . . . mädhir win wndhir thin ögon 
slaghin Sv. Böner 54. 3) vin, vinstockar? rensa
wiin ok liumbla gardha MD (S) 282 (måhända bör 
dock efter wiin zmderförstås gardha, i hvilken hän­
delse stället bör föras till vingard lier). — Jfr
bränne-, glödli-, midhal-, mässo-vin. — vina
tekll (viina-)} n. vintecken, vinskylt. ey är for thy 
viin i täwerne at ther hängher fore viina tekn (ändrad* 
till viin tekn) vtan for thy hänghis ther wiina tekn 
(ändradt till wiin tekn; Cod. C har här wiins tekn 945) 
at ther är viin inne Bil 82. — Jfr vin-, vins-tekll. 
— vins drykker, m.f vindrickande. skör luste fölgher 
bukin fyltan mz mat och winsdrykkiom (vini pota- 
tionibus) Ber 87 (kan föras till ett vins drykkia). — 
vins tekn (wiins-), n. = vina tekn. Lg 945.
vina (wena Ber 145; Su 12, 103; Lg 3: 485. wäna 
Ber 145), f. [Isl. vina] väninna, migdonia var hänna 
gof) vina Bu 186. hon sporpe sina vinu sinticem ib. nw 
lokkar systorin systor. vin sina vinu til gudz thiänist 
KL 328. kalla snillina thina vinu MP 2: 76. brwdhgum-
mans wina som är hällagh siäl Ber 14. ib 28, 31, 36, 
56, 145, 174. Su 12, 103. Lg 3: 485. Jfr OVÎlia.
yinatoller, m. [efter Fnor. vinjar toddi, vinar 
toddi, i hvilken förbindelse förra leden utan tvifvel är 
gen. sing, af vin, motsvarande det of v an upptagna 
VIII, f betesmark, ängsmark] benämning på en efter 
konung Olof den heliges död i Norge pålagd gärd. Jfr 
Saga Olafs konungs ens helga (Kristiania 1853) kap. 
239; Munch, Det norske Folks Historie I 2: 816 f.\ 
Cleasby-Vigfusson s. 636, 707; Fritzner, 2 Udg. 3: 709, 
949. MD 370.
yillbär (wiin-), n. [Isl. vin ber] vindrufva ; äfven 
koll. moen wiinbär MB 1: 235. ib 2: 356. godh wiinbär 
Al 8107. tornin bär ey vinbär MP 1: 232. enna handa 
vinbär (quoddam genus uvarum) är sua starkt at 
thz vinit ther j är gaar vt vtan press ok then tidh 
thz är moit sätir ägharin kar vndir vinbärin Bir 2: 
292. thetta viubär är min guddoom ib. 0 jhesu sant 
och fructsamt winbär ib 4: 209. een wiinbära klasi 
sändis sancto machario. hwilkin han sände ginstan 
... til en siwkan brodhor oc t,hän sinke brodhoren 
sände han ginstan til annan brodhor oc swa sändis 
thz vinbärit kring vm alla sällana KL 226. — vin- 
bära klasi (wiin-), m. drufklase. skal thu . . . ey 
saman hanta . . . äpterlefdha wiinbära klasa i wiin- 
gardlie MB 1: 364. mosth rinnandhe aff winbära clasan 
Su 77. KL 226. ST 399. winbära klasa aff klart skin­
ande gul ib 419. — vinbära qvister (-bäria-), m. 
vinqvist. liwandis winbär ia qwister Lg 983. — yin- 
bärs qyister (wiin-), m. = y inbära qyister. 
Al 1007.
vind (-ar. -ir), /. och vinder, m. [Ä. Dan. 
vind] 1) vinda) redskap hvarpå man snor strän­
gar. eth anbwd äller lithin wind PM 75. 2) vänd­
kors ? the rumen sculu swa starkligha aatirteppas oc 
medh grindom laasom oc windom bewaras VKR 25 
(möjl. att föra till 3). 3) vindhjul; vridbar skifva.
Jfr VKR 80; Du Cange, rota 4; Hildebrand, Sveriges 
Medeltid 3: 1034. skulu twa winder (rotœ) wara j 
them mwrenom tholika som pläghas at haffuas j tho- 
likom clostrum Bir 4: 83. gynom the hiwlen ällir 
windana, som äru j wägginne, mällati syster oc brödh- 
er, tildirffuis engin syster at intaka ällir wtsända 
nakot, ällir ther tala wtan mz abbatissana witt oc loff 
ib 5: 98. Jfr lliul. 4) vindspel; hink. hans (käl­
lans) . . . wmkring bygnindh war ... aff aldra koste- 
likasta gärningh haffuandis sin windh ällir ingh i sik 
siälffuom oc sigh siälffuau ösandes wtan alla manna til 
hiälp (habens hauritorium suum in seipso, absque humano 
opere seipsum hauriens) Mecht. Uppenb. 151. ib 152.
vinda (impf. vant. pl. 3 pers. wndo KL 149; 
-OS Bir 2: 95. wnde: Opwnde RK 2: 9062. 
wnndho: nidher wnndho Lg 3: 179. wnndo Fl 
1971. wwndo: wwndoth BSH 5:146 (1507). wunno; 
-OS RK 3: 291. wondo Bil 898. WOlldho Fr (Cod 
B) 2371. part. prêt, wndin Iv 756; -it ST 214. won- 
din; wpwondith PM 76 (på två st.)), v. [Isl. vinda] 
1) vrida, sno. funno ... en munk sitiande oc vind­
ande reep KL 246. Bir 2: 73. 2) omveckla, linda,
svepa, maria haffwir gudh bundit oc j klädhe swept 
oc wndit ST 214. modhorin loot thz (barnet) full wäl 
winda i faghra sweppla ful wäl binda Al 9849. 3)
vindabro 984 vindöglia
vinda, hissa, ujjphissa. benedictus saat höglit j enne 
bierghulu romanus want honum brödh j kadals ända 
Bil 694. the wundo säghl Fl 1971. RK 3: 291. BSH 4'. 
317 (1502), 5: 146 (1507), 303 (1508). enulfus . . . want sin 
husbonda owor mwren MD (S) 246. guz dicipuli . . . 
wndo han vt for murin KL 149. — vinda nidhar, 
nedhissa, nedfira, gudz discipuli . . . wondo han nidher 
vtan murin Bil 898. Lg 3: 31. Jfr nidhervinda 
samt språkpvofvet frän KS 85 (209, 94) under vinda 
Un. — Yinda samau, sammanvrida, sammansno. 
bénin j armomen sundir brutos oc wndos saman (con- 
torquehantur) som reep Bir 2: 95. — vinda Up, vinda 
upp, hissa upp, draga upp. the wondho opp sigill Fr 
(Cod B) 2371. firi adhalportanom skal wara stor grop, 
ok tär jui windabro, ter vp må windas huar ti nia 
borghare owini rädhas. ok vtan adhalport skal wara 
port luka järnadh, tän man må vp ok nidh winda 
medh järn widhiom KS 85 (209, 94). op var wndin 
t hän fälle port lo 756. Jfr upvinda. — vinda Ut 
(medelst vridning) utdraga, loth han skära op sinth 
(för sin) buk, ok windha ther istrith wth (draga 
sua ut istruna) Di 268.
vindabro (vinde-. vind-), /. [/«/. vindabru] 
vindbro, vindbrygga, firi adhalportanom skal wara stor 
grop, ok tär jui windabro, ter vp må windas huar 
tima borghare owini rädhas KS 85 (209, 94). RK 2:
5786, 3: (sista forts.) 5121. karl knutzson lagde vnder
the vinda bro vesten til for hwsit laa ib 2: 1250. han 
fylgdhe hänne ower the vindebro Iv 3883. the loto 
nidher the vindebro ib 4121. ib 3087. the a husit waro 
mot honom gingo mz mykyn äro the han vnfingo och
loto tha vindbro nidher ib (Cod. B) s. 250. ST 25.
windebron hon lagdess nidher RK 3: 3005. the slogho 
thera vindebro nidher ib 2: 3982. ib s. 334. poort oc 
windabro the til dragha ib 2028. niclis drog windebron 
op for sik ib 5790. han . . . leste sielff then windebro 
MD (S) 289.
vindelsten (windelsteen), m. [Mnt. windelstön] 
vindeltrappa af sten. j mönstreno war een windelsteen 
som man gik vp aat ST 418.
vinder, m. [/$/. vindr] 1) vind, ventus. mäp 
bläsande vinde Bu 13. röst aff fyrum wägnum som 
windher bläs Bil 311. een liampn wär for vvindh oc 
wagh MD 392. Fl 658. 2) öfverst i ett hus (under
spar werket) beläget, för vinden öppet rum; närmast 
ofvan det öfversta bjälklaget i ett hus beläget rum, 
vind, vindsvåning, jacob fan hauen . . . lot opp aff 
her anders i skanold vegnä söndagx almosena ... en 
stonstuwa oc en keller twärd offner stuwane oc ther 
till en windh offuan oppa stuwane meth three kamere 
SJ 379 (i47i). ib 380. Jfr lopt, viidlierrum.
vimler, m. [Jfr Isl. vindr, m. pl.\ Vend, war han 
tydisk alia wind R K 1: 4097. 
vi nder, m. se vind, /.
Yilldhilll, n. vindhjul; vridbar skifva. Christus 
. . . sigher ... aff eno wind hiwle (rota) Bir 4: 37.
Jfr Mill och villd.
vimllands faru salt (vinlanz-), n. [Jfr wind- 
land Bil 592] salt från Venden, hemfördt af Vendeti- 
far are. Se Klemming, VAH 25: 270. SR 29.
Yindruva, f. [Mnt. wîndruve] vindrufva, drufklase. 
hwat ey är en windruffwa (racemus) aff effraym bätre
än en heel wingardher aff abiezer MB 2: 92. troddho 
windrwffwonar thz är vinklasana (uvas calcantes) ib 99.
vindräg* (-drägh LB 4: 354, 9: 110),/. vindrägg. 
LB 4: 354. tak . . . windrägh ib 9: 110. 
vindske]) (winsked), /. L. 
vindöglia (-ogha. -ogh. wyndoge: verck 
wyndoge SO 146. dat. med art. -ano. -ana ST 
312. pi. -on. windöghin MB 2: 390 ; Bir 4: 83. 
windoghen RK 3: (sista forts.) 5491 (måhända best. 
form), vindöghan VKR 6l, 80 (på tre st., på det 
mellersta måhända best. form), windöghan ib 80- 
vindogan LfK 242. vindöglia Bir 2: 9. wind- 
ögha ib 4: 83. windöga ib 14. windöghä Fr (Cod. 
B, C, 1), E) 369. vindogh ib (Cod. A), med art. 
-onin. -onen Al 7487. -onon Bir 1: 37), n. [Isl. 
vindauga] L. 1) öppning i vägg el. tak (närmast och 
i allmänhet af sedd för insläppande af luft och ljus samt 
utsläppande af rök); fönster, fönsteröppning, skudhe 
än vindöglia är a väg swa mykyt at Jiyliko matte in 
kasta at SR 44. nu är e vindöga a väg ib. hwar eldir 
är j hwsit är vidhirthorftelikit windogha (foramen) 
at hulko rökin vtgango Bir 2: 327. thänne vtgöt vatn 
gönom vindogha (fenestram) owir christi brudh ther 
hon gik at thrange gatune ib 219. taksins vindogha 
at hulko solin ingar ib 1: 55. enfald vindöghon ok 
liws ib. ib 53. een höffuidzskir saal, ällir eth faghert 
hus oc wiidh, skal qwämmelika til redhas mz lysande 
windöghon ib 5: 82. han lot eet vindöglia op om sin, 
swa at solin matte ther skina in Fl 1544; jfr 2. fas­
eren ... sa ginum uindögha (ostium) huset alt liust 
Bu 525. han ... in genom et litith windöghä saa hwar 
händer ok föter fore honum laa Al 563. diäfwllin är likir 
skytta ther pläghar at see ok vmkring skodha gynom 
vindöghonon ok skiutir them som ouarughe äru Bir 
1: 37. the frwor gingo alla ath staa ä hwar i sith 
windogh RK 1: 1930. vi skulum til thz vindöglia ganga 
ther maghin ij se thz idher til langa Iv 974. eet 
litith vindöglia var a thz liws ib 2105. thz sama köt 
han stekte ok söödh ok honum thz genom vindögath 
böödh ib 2128. saat en vngir man ouir vindöghano 
(super fenestram) ther han predieadhe i huseno KL 
164. cristina tok alt f)ät rökelse, hänna fafier sände 
hänne ... ok gömde höglit i vindöghom (incensa diis 
immolanda in fenestra abscondebat) Bu 503. Bil 124, 
447. ST 312. KL 47, 308. MB 2: 390. LfK 242. Al 
7487. RK 3: (sista forts.) 5491. — om butikfönster. 
jnghin ma göra änglisko aff klippingh äller siälskin 
aller märskin fala a windöghä större än framspanna 
longha SO 19. fins thz faith a windöghä ib. hwilkin 
som prydher sina gerningh raz wtlänzska läddhre 
äller rynghom fala a windöghä ib. ib 20. engin (näml. 
smed) magh haffua ypith windöghä förra än han haff- 
uer burskap wnnith ib 62. Jfr Hildebrand, Sveriges 
Medeltid 1: 427. — med af seende på förhållandena i 
ett kloster: i vägg anbragt öppning af sedd för syst­
rarnas bikt och deras mottagande af altarets sakra­
ment, för meddelande mellan bröder och systrar, mellan 
klostersamfundets medlemmar och yttervärlden 0. s. v. 
systrena skulu göra sin skriftamall with windöghan 
swa skipath ath the maghin höras oc engaledhis sees 
än. gudhz likarna skulu the thaka with the vindöghan 
som the magho badhe höras oc sees oc vindöghan
vinfat
vare svva sk i path ath g'iidli z likame oc ka] kin maghin 
rumblika ther gynomföris än nar the v i 1 i a af siälanna 
älla likanians gagn tala widh skrifta fadheren älla 
nokon af prästomen älla brödhromen skulu the sitia 
vidh annar vindöghon hwar the niagho hööras oc ey 
sees VKR 80. the w ägg in som är baak wm säthin j 
hrödhranna clior mote systroinen j nor, skal haffua v 
windöghin (quinqne fenestras) när iordhinne. gynom 
hwilkin systrana skulu göra sin scriptamal, oc tagha 
gudz likarna Bir 4: 83. at engin maghe ganga wt aff 
inlykkilseno (för att tala med främmande) wtan sithia 
widh the windöga som ther til äru skipat ib 14. 
astwndar nakor thera ... at seas aff sinom foräldrom 
. . . tha maa hon wplata windöghat ib; jfr 2. VKR 
<>l. husit j hwilko systrana skulu tala widh wärdz 
folk it . . . ther skulu wara windöghon aat, swa at 
the seen sik ey (ibi sint fenestrre, ita quod personœ 
non possint videri ab inuicem) Bir 4: 85. j sama 
rwmeno mällan syster oc brödher skulu engin wind- 
ögha wara, wppa thz, at cnghin skuli aff androm 
synas ib 83. skal byggias en mwr j hwilkom systrana 
oc brödhrena taluport skal wara, oc j sama taluport 
skulu wara tw windöghon gynom hwilkin brödhromen 
seal antwardhas thera widhertorfft oc systrana oc 
brödhrene haffuen ther sina nyttogha samtalan ib S6. 
Jfr Hildebrand, Sveriges Medeltid 8: 343, 1034, 1044, 
1045. — om slottsport, väl fyretighi ok ey färre fölgdho 
mz ära thän stolta herra (hertig Fredrik) in for thera 
(dvärgarnes) adhilport thz vindögha var ther ey swa 
stort thz han matte ther genom ridha Fr 294. — om 
fönsterhål på ett dufslag. léonin skulu vardha sua som 
dufwona vidh sin vindögha (fenestras) Bir 2: 9. —• 
om fönster el. fönsterliål på vissa lösa föremål, aff 
hänna krono som hon bar a sino hofdhe. hulkin vind­
öghon hafdhe swa som röki Isa kar KL 359. Jfr Hil­
debrand, Sveriges Medeltid 8: 727 f. — bildl. see oc 
höra mykyt kan näplica vara vtan sör oc synd. thy 
at ginom the vindöghonin ingangir dödhin til vara 
siäla Bo 45. aterlvk . . . thinna fäm likamlika sinna 
windöghon. at ey ingange dödhen gynom them til 
thinna siäl Su 429 . 2) i el. framför fönster­
öppning anbragt betäckning, fönster, the vindogh 
varo aff [cristjalla Fr 369. — Jfr gatllfoodlia-, 
glas-, iiirn-, stuvu-, värk-vindögha. — vind- 
öglia Stolpe, m. en af de stolpar el. pelare som i 
vertikal riktning af dela ett fönster. Iiawi tio fingir for 
sinom öghorn mällan hulka han skal see ok skodlia 
wäghin swa som ginom vindögha stolpa (per cancellos) 
Bir 1: 312.
vinfat, (wiin fath. vyn faat), n. [Fnor. vinfat. 
Mut. wînvat] vinfat, fat afsedt att förvara vin. the 
oko han wt aff stadheuom i thomo vinfati Bil 713. ii 
[2] viinfat lidhugh S/J XS 1: 678 ( 1407). nar en syster 
sadhe all wiin fathen tom wara Lg 3: 415. iach wil 
giffuä idher eth wiin fath fult aff gull Va 47. drag- 
ara lön . . . [fjor vyn faat om vij eller viij aam 
SO 190.
vinflaska (wiin-), /. [.4. / an. vinftaske. Mut. 
wînvlasche] vinflaska, flaska af sedd att förvara vin; 
flaska med vin. winflaskanor (utres vini) waro nya j 
vare vtfärdh MB 2: 25. hon fik syna pigho ena wiin 
fiasko (aseoperam vini) ib 162.
Ordbok II.
vingipt
viIlfiillge (wiin-), n. vinskörd, wiin fängc wärdher 
wäl Jv L X X X.
vi liga (-ape), v. [Jfr Isl. vingan, /.] L. ss vin 
el. mäklare (jfr vill 2) vara närvarande vid köp (af 
ngt), han sum kept hawär stemner hinum sum vin- 
gäpo SR l. — köpa och sälja med vin el. mäklare. 
hvar som köpe jord eller säl, pa skal hon wiugas SR 
1. — i närvaro af vin öfverlåta (pant), taki ful pant- 
ok läti han vinga sik up a en dagh SR is.
vingan, f. L. — vinganaman, m. L.
vingardher (viin-. -gaardher: -gaardhe MB 
2: 356. gen. med art. -garsins Bir 1: 247), m. [Isl. 
vfngardr] vingård, köpa hws oc heem. akraoc vingardha 
Bo 3. han som alla vingardhana gör fruktsama ib 85. 
vm nakor herra är hulkin som hawir flere viin gardha 
ok j flerom landom ok hwars viingarsins viin smakar af 
thy landeno som thz är plan tat vti Bir 1: 247. ib 
2: 85. MB 1: 263, 2: 356. Gr 296. MB 1: 77, 78, 79, 80- 
Lg 68. han plantar gudz vingardh Bil 214. — vin­
gård ha yrkiare (-örkiare), m. = följ. liknilsin 
af vingardha örkiaromen Bo 148. — vingårds yrk­
iare, m. vingårds arbetare, han taladhe mz liknilsom 
vin vingardz yrkiarana ther sins herra son drapo 
Bo 148.
vinga va (ven-, -gaaffwa), f. vängåfva, gåfva 
som gifves ss. uttryck af erkänsla för bevisad ynnest 
el. välvilja, hawer for:de biseoper ok capitulum giwit 
mik til w inga wo tw lmndradho mark päninga SD XS 
1: 675 (l 407 J bref vets utfar dare hade till domkyrkan i 
Vesterås öfverlåtit sin rätt till två gårdar). — sär sk, 
gåfva som vid köp af fastighet gifves utöfver köpesum­
man. önder . . . oplot . . . olaff jönsson a rankkhytto 
en del liggandiss j hyttogärdum ffor vic . . . oc et par 
lerofft husser i vongaffvo 1)1) 8: 207 ( 1475). jöns en- 
biörnsson j tyllom wppa synno hustrv wegnar katrine 
. . . wplcth . . • hustrv ingryde . . . twadelane j 
bakka . . . som hustrv ingrydh hade för köpt aff 
forme katrina moder for halff trydie skippund copper 
och ena silff skeodh testelikis gaff och forma hustrv 
ingrydh jöns enbiörnssons hustrv katrine jngeborgo 
dotter fäm alnar leijsk tiil vengaaflwo ib 222 (i484). 
Jfr vina gava äfvensom vingipt, vingiäf, vild.
vinge, m. [À. Dan. vinge, venge. Jfr Isl. vængr] 
1) vinge, vingane (på fogeln Fenix är o) som pel 
Bil 306. the vildha foghla the flögha swa högt thz 
ved her blesc vnder thera vinga Ml) 172 d. fiädal hulk­
in som hawir brodha vinga Bir 1: 347. iiij diwren 
liuart thera haffdc vj winglia MB 2: 340. gaffwos 
qwiniionne twa vingha swa som aff storom örne ib 
352. — bildl. thu som far vp owir wädhranna vinga 
Bo 249. medh vädhranna vingom förstas thz klenasta 
af vädhreno som raskast är ib. i a k flyr . . . vndi pina 
napa vinga Bu 143. — Jfr gasa-, silkis-, vädher-, 
örna-villge. 2) uthygge (på ett hus), flygel? hus. 
ins winga (altœ (trol. läst: alas) donius) Bir 4: 80.
3) flygel (i en strids styrka), the (sammanförda krigare 
från olika landskap) skwlw ey sätias v than til sidh* 
orna swa som vingha til atli hiälpa oc ey j ordanen 
(hufvudhären) ther the ärw ey förfarne oc Järdhe til 
Cod. Holm. Peder Månsson ”Liber B}\ bl. 241 r (enl. 
meddelande af 1 r. R. Geete). 
vingipt (-gift), /. L.
124
vingïilf vinna98fi
vingiäf (-giaf. -gäf), f. h.
vinkil (pl. vinklar), m. [Mnt. winke]] vinkel, 
vråj unâangomdt stalle, krok, grand, tha höris nu i 
ihenisalem. thz är i himerikis iiro glädhinna sangir 
vm alla gatwr. oc liwan en vinkil (per omnes vie,os 
ejus) Bo 251. alla hans gatwr oc winkla (plateas) ära 
belagdhe mz klarasta guile Su 137. dieflenna skara 
hulke ey eens opfylto thz huset ok tlien garden tlier 
liket laagli, vtan jemuel hwaria gatlia ok linan vinkel 
(omnes vicos et plateas) ouer allan staden LfK 217. —• 
smygvrå, smygväg, lönngång, wptäpto the ena lon dör 
aller vinkil (oeculto aditu templi) MB 2: 281.
vinklase (wiin-. -klaaae. -classe), m. druf- 
klase. swa som rosin giuir afF sik lokt, ok vinclassin 
(uua) sötma Bir 3 : 220. wiinklaasane (racemi) nidher- 
hläste aff vvädhreno, trodhas wndir föthrena ib 4: 7. 
komo the til torrentem botri, som thydher a wart maal 
wiinklnse MB 1: 400. the . . . kalladho then stadh 
näskä 1, som thydher a latino torrens botri. oc a wart 
maal wiinklasa fors ib 401. troddho windrwffwonar thz 
är vinklasana (uvas caleantes) ib 2: 99. vpp skär 
win clasana aff iordhenna vingaardhe ib 356. Bir 4: 8.
vinkiillave (wiinkällar Al 6?s4), m. [ hl. vin- 
kjallari. Mnt. wfnkelderl vinkällare, kvnungin ledde 
mik jn j winkällaren Ber 14. Al 6784.
vinlnnil (wiin-), u. [Jfr Isl. Vinland] på vin 
bördigt land, hitto the . . . got wiinlnnd MB 1: 400.
vinlika (ven-, vän-, -licha. -liglia. -liga. 
-leoha. -lige HSH 24: 153 (isis), -liige ib 154 (151s). 
-ligen), adv. [Ä. Dan. vonlige] 1) vänskaplig en , 
med vänskap; välvilligt, med välvilja, än i wilin . . . 
göra winlika oc sann lika (si facitis misericordiam et ve- 
ritatem) widh min herra MB 1: 205. skildiszt konungen 
oc han ganzske winligä at (skiliaz nv godir vinir) Di bl. 
atilins konung haffuer bidit mik venligha (med vinattv) 
til sik ib 2.18. bedher jak alle myna frändher ok wener 
nth i henne för:de novby . . . wenlika ok kärlika wn- 
dhen BYH 1: 271 (1474). 2) på vänskapligt sätt;
i: fred och sämja, i godo. huar som wil medh mannom 
winlika lina ok vmgånga KS 37 (99. 40,‘. thentidh . . . 
olsinus haffdhe sith ärendhe swa wäl oc wenlika mz 
konungenom ändat Lg 3: 48. halla oc göma alla dak- 
tinghan breff och besegilse som giordh giffwin och 
wänlecha wdtrath (för -räth ?) är SD 5: 212 (öfvers. 
fr. sl. af 1400-talet). 3) vänligen, tal ad hes tlier
winlika widher MB 1: 224. the helsadhes winligha 
ST 451. alla them thetta breff höra älle se helsar 
jac . . . winlicha SD NS l: 337 (l404). mamertinus 
. . . awitadhe lian vinlica Bil 359. qwinnan togh han 
venligha MB 2: 129. verdng herre her hemmingh gad, 
eleetns til lincöpungx domkirke venligen B SU 4: 279 
(1501 ; utanskrift på ett bref)] jfr 1. HSH 24: 153 
(1518) ; jfr 1.
vinliker (ven-, vän1, -leker. -lig*h BSH 4:279 
(i50i). -High HSH 24: 153 (1518). -lig*, -likin. 
-ligen. n. venlekt Bu ho. wenligit HSH 24: 128 
(isis), -ligith ib 20: 263 (isos), pl. n. -lik. -ligen 
Va 3), adj. [À. Dan. veni ig] 1) vänskaplig, väl­
villig. winlik tiling (vänskapligt förhållande, vänskap, 
välvilja) til annan man, the koma aff them winskap, 
oc älskogha. man hawer til sik siälwan MB 1: 457. 
af rätte witterlike sknldh ok winliko lane SD XS 1:
135 (1402). 2) vänlig, som sker i godo. en räth
gangh . . . häller en wänlik sämia SI> 5: 212 (öfvers. 
i hds. fr. sl. af 1400 talet), wi . . . widherkennoms oss 
. . . samtykth hnffwa . . . alla wänleka offwertalan och 
daktinghan som giorde äre offwer förnempda articula 
ib. i uti 1 thenna daktinghan och wänleca endrekth ib. 
heleffwede tha allo eth almenneligit wenligit herremöte 
stande skolendes her wed stocholmen HSH 24: 128 
(1518). ib 20: 263 (1508). 3) vänlig, blid, tillmötes­
gående. the män som wilia saman wara ok lina, skuln 
wara winlike ok hemolike thera mellin KS 38 (100, 4i). 
medh . . . win ii kom äthänom ib 75 (185, 82). at han 
mz sinne wänlike daghtingan oc gndelike fortalan sknlde 
wändha konnngxsins akt oc vpsaat til godho Lg 3: 47. 
skreff konung pipping konung crissosmos wonligen hreff 
(vruntlike breue) til Va 3 ] jfr 1. iacli fik eder wen- 
lige scriffnilsse om nogre raa diwr FM 198 (1504); jfr 
1. veni ig ok kerlig helso altid försent medh gud BSH 
4: 198 (1495); jfr 1. — med dat. at the warin ey 
huariom man ofmykit winlike ok hemelike KS 38 (loo, 
41). 4) älskad, omtyckt, war han hade stark oc
degel igen oc win ligen (vinsœll) Di bl. — älskad, kär. 
vardh owin af vinlike brwdh Su 432. hon som i ak vänte 
mina vinlika brwdh vara ib. — med dat. han är them 
älskelikin oc vinlikin Bo 21. at min son . . . är honum 
vinlicastir (amicissimus) oc jnnelikastir j hiärtano Bir 
2: 67. är ... then man mik vinlieast hulkin som aff 
ödhmiukt vndirgiuir sik androm ib 3: 230. hunghir är 
vinlikin iumfrudomenom MP 1: 311. — kär, ljuf efter­
längtadi för än min härra stof) vppe a |)ik. pa vast 
pu (näml. korset) huariom styg ok räpelek: nu är |)in 
älskoghe sua liuuar. at huariom är lioft tel pin ok 
venlekt Bu 140; jfr liuver 2. — Jfr ovinliker. 
yinläggia (vind-, vinne-), v. — vinlägg ia sik,
vinlägga sig, göra sin flit, anstränga sig. v ilia vij 
vindleggia oss thet yterste, gud giffwer oss naden ti i 1. 
affweria thenne stadz oc landz fordarff BSH 5: 12 
(1504). winlagde jach mich och sendhe josep vc (500) 
mark, ath han skulle strax skicke eder them till 
hande FM 405 (1509). — vinlägga sig, vara verksam 
(för), söka åvägabringa, tho han . . . winlegger sik 
ok förarbetor met ider . . . thet . . . mester hans 
hrask wilde vidersäghie sarna kirkie ok thon reth han 
tlier til hauer FM 274 (1506). haffue vij oss tlier om 
vinnelacht met bod och scriffuelse tiil tönne erikxson. 
ath han sknlde forwerwa the gode men, som tiit nempde 
ära, pristaff och saker leyde vth och inne ib 667 ( 1517;. 
jach achter . . . vinleggia mich om ... at thette 
orlog matthä komma tiil opslagh HSH 20: 53 (1506). 
ib 194 (1507). — Jfr läggia vin, läggia sik vin, under 
vill,/. [Fdan. vin, vind].
villläglling’, f bemödande, omsorg, tlier wdj faa 
j förnimma hans ynnesth och winlägningh FM 333 
(1507).
vill moster (-mwster), m. [Ä. Dan. vinmost. T. 
weinmost] vinmust. komber tlier nagen färsk win 
most, tha köp mig tlier en om vdaff FM 347 (1507). 
som ... i seriffue mik til om then win mwst, som 
här är kommen, taa seggia te som honom haffwa 
smakat, ath han dogher in the BSH 5: 379 (l509).
vinna (wynna PK l: 68O, 3: 719; Gers Frest hl. 
wynne PK 3: 1090. 3733. près, vinder. winner
v urna 1) 87 vinna
Di 14. impf. van. waan RK 1: 3606. 2 pers. vant. 
van Bir 3: 313. pl. i pers. wnnnom ilIB 1: 433, 434. 
3 pers. wnno Bu 177; BK 1: 142, 3059; MB 2: 69, 309; 
-OS Bu 174. wunno MB 1: 174, 444; ^1/ 5275 ; -os MB 
1: 323. wonno Bil 866. part. prêt, wnnin Bil 81, 315. 
695; Bir 3: 105; Gr (Cocl. D) 380; SO 65; laghwnnin 
SD 5: 378 (1344; nyare of skr.) ; tilwnnin ib 376; 
til wnnin ib 377; wnnit Bil 85; Va 19; Bo 159; 
Gr 259; ST 524; Il K 1: 4486; SO 81; atir wnnit SD 
SD 6: 170 (i350) ; wnnith SO 16, 22. 62; affwnnith 
SD NS 1: 92 (1401). wnnen RK 1; 1348 ; MB 2: 3io; 
Bir 4: 28; MEG (red. A) 56. (red. B) 61 ; JfX 136;
VKR 73; till wnnen SI) 4: 466 (1335, nyare af skr.) ;
wnnet RK 2: 9008; -eth MD 17. wnen: -et Bu 
501. vnnnin Bil 213; -it ib. wunnin ib 752; MB
1: 190; Al 3024, 3027; -it Di 40, 147; -ith Al 1385.
4159, 4161; RK 3: 1674, 1688; vnderwnnnith MB 
l: 423. vunnen: -et Bu 136. wunnen MB i: 335; 
BSJJ 5; 332 (isos) ; -eth RK 3: 1514. wunen: lag 
wnnen BtEtl 1: 246 (1508). vonnin: -it MR T. 57. 
wonnin Bil 104; Bir 2: 167; -it: atirwonnit MP 
2: 101. vynnin: -ith Di 222. wynnirt: -ith ib 205. 
ack. ni. wnnnan Lg 535. dat. m. wonnom MB 2: 93. 
pl. nom. vi. wnnne ib 404. wonne KL 4ii. ack. m. 
wunna Al 93. refl. près, vintz Bir 2: 315. wintz RK 
1: 1891. konj. winnes Di 259. impf, vanz), v. [Isf. 
vinna] L. ey. sträfva, arbeta. 1) göra, utföra, then 
sami man tlier vigliit ofwer lionuni van Iv 923. tha 
iudhe hade wnneth thz mord h MD 17. winnes tlienna 
kamp manneligha (vinnum ßetta einvigi med drengskap) 
Di 259. — utföra, uträtta, mykit got haffuer lian wunnit 
111 i k til handa Di 40. ib 205. kunde the lithe t wynne RK 
3: 3733. — uträtta, fa framgång, gud bevarade marsken 
... at konungens falskhet lik ey mer winne RK 2: 7089. 
ib 9602. 2) genomgå, lida. toligli liödh tha munde
lion winne MD 76. 3) hafva möda med, vara tyngd
af; vara hafvande med (ett barn), eet barn monde 
hon tha vinnä Fl 86. 4) sträfva fram, hinna, nå.
komma, erchebiscopen tha ey lenger van än til nycöp- 
ung tlier död lie han RK 2: 5027. strax the offuer 
landamerkit winna ib 8641. 5) hålla sig, bestå, fort-
vara. fortfara, räcka, matte ey thäskyns i hing lange 
winna MB 1: 73. ib 32. at likamen se wäl skapadhär 
til got naine, oc maghe länge winna ib 81. waro . . . 
moysi lagh ewiunelik thy at the wunno. allan then 
tima, som them hördlie til ib 444. än tho at tim 
bygger thin redlira ower fastasta hall . . . tho ma thu 
ey länge winna, oc widh halla (quamdiu poteris per- 
mauere) ib 417. ä män gawo winna äru dottor ok 
modlier vini GO 1035. MD (S) 295. at hans liifF matte 
ey lenger vinna RK 1: 524. thaghar thz foder ey 
lenger waan ib 3606. ib 4238, 2: 4259. Al 2337. hworo 
lenge the frygdh munde tik vinnä MD 64. 6)
genom ansträngning och kamp komma i besittning af 
tillkämpa sig; vinna, föi'värfva. thu vant owir alla 
licamma ok ängla höxsta säte näst honum thz sama 
säte ther thu vtan licamma äuärdhelica liafdhe Bir 2: 
267. 0 min sötasta modliir thu van (vicisti) thässe 
krono ok drogh til thik mz alle rätuiso ok kärlek ib 
3: 313. thu alladhe thässa siälina oc vant hona mz rät 
ib 105. winder thu os arma qwinua lifcith loff kan thu 
thik winna thz thu hafwer qwinnor skänt Al 4788 ; jfr
8, han . . . menthe ath winna noghen pri is Di 281. — 
vinna, göra vinst, taga ocker, gif thz wt. ok bata oc 
vin ther af Bu 66. han winder aff thik mz laan (fame- 
rabit tibi) MB 1: 429. — erhålla, få. vinne burschapp 
SO 192. ib 16, 22, 62, 81. winna . . . sitli burskap ib 48. 
ib 80. blanzaflor til nampn hon van Fl 102. — till­
kämpa sig, intaga, eröfra. thz ia k ma winna hwi skal 
iak thz köpa Al 3021. for cristen här at vinna ieru- 
salem Bu 496. MB 2: 69. Al 2047, 4161, 4661. triggia 
lodh må man håldande hus winna KS 86 (211, 95). kekcs 
holm han war tha wnnen RK 1: 1348. han wille rikit 
wynna ib 6S0. moyses van (vieil) eet land mz foghlom 
hulke som fordäruadho etirorma Bir 2: 103. at vinna 
himerikis konunge land (ad terrain vincendam Regi 
cceli) ib. han wan wndher rom asiam ok babiloniam 
Bil 367. ib 681. han wan vnder sik alt ydumce land 
MB 1: 208. firetighi starka borgher . . . wunnoni wi 
vnder os i hans land, oc manga ärlika städher ib 434. 
ib 174, 433. Gr 259. them (Verserna) hafwom wi wun- 
nitli vnder os Al 4159. the . . . menthe åtlier stadhen 
till sig winne RK 3: (sista forts.) 5018. at thu liafwir 
mang land oc rike wnnit aff kranko oc wanmektogho 
folke ST 524. han wan all eyne et slot aff xij kempar 
Di 70. j haffuen . . . wynnith oss mykith goth j händher 
ib 205. thz kan ängin til fulz at tala . . . hvvath lian 
hafwer wunnith sik Al 1385. — tillkämpa sig el. vinna 
befrielse (för ngn från ngt), med kamp el. ansträngning 
befria (ngn från ngt), the som sik vinna siälue for 
död hin aff häluite (se ipsos vicerint de inferno) Bir 3: 
268. — med tillagdt indir. objekt betecknande den hvil- 
ken ngn såsom befriad kommer att tillhöra, kom röst 
tel andream. Jm hauar mik nicholauni vunnet mz bönom 
af hälu[i]tiz porte, som tap afin r var (per oratiouem tuam 
Nicolaum, quem perdideram, acquisivi) Bu 136. — 
(med ansträngning el. kamp lyckas) skilja el. aflägsna 
(ngn el. ngt från ngn el. ngt), een stol tvva dwärgha 
bära tha ther mz längdo sik thän litle man swa at 
han redho aff örsitli van Fr 310. jak van min brodher 
aff konungxlik makt RK 1: (LRK) s. 228. — få (ngt 
ur ngn), aftvinga (ngn ngt), the kunde inthe meera aff 
them wynna RK 3: 719. — (med strid) tvinga (ngn) 
att aflägsna sig el. utgå (från ett ställe), men konung 
cristiern är sa i lödesa ynne wy kunna honom inga- 
ledes ther vtwinne RK 2: 8998. — vinna, tillkämpa 
sig seger i (en strid), tlienna striidh wan aloxander 
ij gaar Al 2046. tree stridher haffuer jak staandith 
fasth och them wunnith wthan lasth RK 3: 1688. wy 
haffuom wunneth tlienna leek ib 1514. nw haffuom wy 
wunnith thetta späl ib 1674. ib 2: 9008. han wan manga 
strider aff melias konung Di 29. — tillkämpa sig el. 
vinna (seger). |)C cristno . . . toko manleka sik at 
väria. ok wnno sighar Bu 177. Bil 85. mz wonnom 
sigher MB 2: 93. Lg 535. han . . . wan mang land oc 
mykin siger Di 29. ij thänkin winna pa mik sigher 
Al 1544. han . . . wan sigher af konungenom Bil 866. 
Di 14, 18, 29. MB 1: 12, 218. winna sigher aff diäfflc- 
nom ib 137. ST 29. 7) abs. vinna, segra, the hedno
tappado the crisne wnno RK 1: 142. Al 2004, 2006. enken 
kunde skön hwilken tliera ther skuldhe winna Di 259. 
vindir (vincit) then rasklica hulkin som gudli hawir 
til hiälpa Bir 3: 408. Gr 267. 8) öfvervinna, be­
segra. engin man ma vinnä hans makt Va 50. han
vinna 988 vinqvister
. . . vardh af nokrum aldhrigh wnnin vtan altidh van 
hau alia Gr (Cod. D) 380. Bir 2: 167, 267. wil jach 
cii liiz list!) ok manhetli thegh winna Di 259. at iak 
kan darium winna Al 3019. the wunno the trull ib 5275. 
ib 4787, 4791, 4792. RK 3: 1090. bätra Sir sta oc ärlika 
winnas Al 2002. wardher iak wunnin aff herra thin ib 
3024. MB 2: 310. {>iit (skal) ]»a mz myclom gupa hepar 
vara, at pe wnet liaua christum Du 501. than windher 
diäwlen lnvilkin som älska sina owini Ber 46. tha 
liwarff diäfwlin som rökir j wädhre oc foor venande 
bort at han var vunniii som thenkte annan haua vunnit 
Bil 213. KL 411. Bir 1: 100. MB 2: 404. han wet sik 
wara wonuin Bil 104. domara gafuo siluestro sighirs 
priis ok sagdho abiater vara wnnin (näml. i disputa- 
Lionen) ib 81; jfr 9. liwat vndir är ... at manzsins 
samuit [är] vanmaktokt til at vndirsta min vndirlik 
thing miidhan han ämuiil aff minzsto skapadho thingomen 
vintz Bir 2: 315. thin vili vindir tliit samuit j thik 
sua at tliit samuit thighir alstiugx oc thin vill tala 
oc gör ib 2: 87. willo han sik siälfwan wunnin gifwa 
Al 3027. the mango diäflane . . . the flydho for honum 
oc gafuo wnnit (erkände sig vara öfvervunna, gåfvo 
lappt) Pa 19. — bringa på fall, snärja, the snöd ho 
pharisei. oc iudha höfdhinganc . . . gafwo sik alla vin 
om. huru the skullo gita wnnit han mz sinom falsom 
fundom oc giort han folkeno ledhan Bo 159. MP 2*. 57, 58. 
9) öfverbevisa. i thy at var herra swaradhe 1il hans 
hiärta thanka. beuiste han sik vara sannan propheta, 
ok van han mz thy äptedömilse thcr han sagdlie af 
them som skylloghe varo (exemplo debitorzim convicit) 
Bo 76. — öfverbevisa (om brott), bevisa (ngn) vara 
salcer el. skyldig (till brott); i sht part. prêt, öfvev- 
bevisad, förvunnen, före han til pings, oc winne han 
ällär til pyufs ällär ranzmans SD 5: 378 (1344, nyare 
afskr.). gytä pe han cy pär til wnnet ib 80 (1345, 
nyare afskr.). vm han warper pär laghlikä tilhvnnin 
ib 375 (1344, nyare afskr.). wardher thcr til wnnin mz 
tliwem withnom SO 65. MEG (red. A) 56, (red. B) 61. 
PfN 136. the som . . . findz haffua nakot eghit . . . 
oc wardher wnnen mz tlirem witnom Bir 4: 28. VKR 
73. en domare ma ängin man döma, för än han är 
wunnin thil the sak fore lierom mannom MB 1: 190- 
wardher han funnin oc wunnen (convictus noxce) ib 
335. 10) öfvertala, förmå, bidhin oc wunnin mz
mangom . . . konungxsins bönum Bil 752. ib 695. — ref. 
vinnas, 1) arbeta, blyglid är atsighia wnga quinno 
ok wärdzlika winnas j sinne idn ok ämbite Ber 29. 2)
bestå, räcka, fortfara, förblifva. lian (0: mantzens li- 
kame) ma ohörlika länge winnas lielbrigdho, än mannin 
fordarwar ey siälwer sin likarna mz öwerwätis mat oc 
dryk MB 1: 78. skal thera wald winnas ower wärldina 
nio aar oc fyrctighi ib 186. thässe samo signilse, the 
winnas mz thik oc thinne släkt alt til then tima ther 
aldra hälghra manna astundan komber ib 267. ib 323, 
444. sidhan war ther en höwelik danz en dell aff 
daghin mz han vanz R K 1: 1169. 3) räcka till,
förslå, finnas i tillräcklig mängd, enom pilagrim . . . 
brast costar ok wunos ey päniga Bu 174. tepes hanom 
i ogne en levai*, po eigli mere än uinnas matte prem 
mannom at male ib 417. Bil 576. mik wintz ey konst 
ther tell RK 1: 1891. — yimia af, 1) afvinna, 
genom el. i strid vinna (ngt) från (ngn), the . . .
wnno them siw skip bort aff RK 1: 3059. wy haffua 
honom wnnit land oc borger aff ib 4486. Di 29. 2)
(i strid) tillkämpa sig seger if ver (ngn), han wan 
danska men tree st rid her aff PK 234. — Jfr afvilllia. 
— villlias at, räcka till, vara i behåll, the hado 
vpätith thera maat swa at han wanz tha ey longer 
aat RK i: 1515. Jfr atvinna. — vinna ater, 
genom strid vinna tillbaka, återvinna, pe cristno . . . 
wnno han (staden) atter af pöm hepno Bu 177. han van 
atar vndi rom götland ok greklaml ib 401. wan iak 
han (staden) ater mz swärdhe oc bugha aff minom 
owinom MB i: 259. Jfr atervinna. — vinna i gen, 
återvinna, konungen wan sit rike j geen MD (S) 238. 
Di 205. 222. MB 2: 309. os enom wartli han (denna lands­
ända) sa ärliga wunnen igen BSH 5: 332 (1508). Jfr 
i gen vinna. - vinna ivir, öfvervinna, besegra. 
wynna honom (djäfvulen) offwer Gers Frest lnl. Jfr 
ivirvinna. — Jfr for-, lagh-, til-, inulir-, 
nt-vinna, ovunnin, sighervinnande. 
vinnare, m. Jfr for-, sigher-vinnare. 
vinneliker, adj. möjlig att intaga, är änkte hus 
älla borgh suå fast aff sik siäluo, at thet ey nokora 
ledh winnelikt wara ma KS 86 (211, 94). Jfr for-, 
ivir-, o-vinneliker.
vinning', f. [7s/. vinningr, mj\ 1) vinnande. 
sagdho predikara brödhir liafwa funnit nyian martirem 
tli päningha vinningh Bil 833. — vinning, förvärf, för­
tjänst. tim skal . . . ey tliit korn wända til owerwättis 
winning MB 1: 375. thn skal ey tliina dotter wtsätia 
til fvvla winning ib 367. lekarin lok i r alt vm vinning- 
ena GO 271. — för tjens t, inkomst, fördel, thy the ey 
tha velnas aff them nokra winningh, äller skadha PM 
75. — vinst (af penningar), ränta, thu skal . . . taka 
winning aff thinom päningom, oc annars peningom, oc 
ängin skal hawa winning off thinom peningom (fcene- 
rabis gentibus mu/tis, et ipse a nullo accipies mutuum) 
MB 1: 427. 2) seger, se vinnings Sauger. —
stridsbragd. han hördhc . . . thera manliga stridher oc 
sighirliga vinningh (prœlia eorum et virtutes bonas) 
MB 2:241. Jfr sighervinning. - vinnings sang­
er (-saangher), m. segersång? siunga the (Dan- 
skarne) aldrigh winningz saangh RK 3: 1000.
vinning (wininge FM 216 (1504;. vinnighe. 
vinnige), f. vinn, vinning, omsorg, bemödande, fi.it. 
läggia sik vinning, lägga sig vinn el. vinning (om), 
vara verksam (för); bemöda sig. vi ville leggic os 
vinning om edert beste BSII 5: 148 (1507). ib 150 (1507). 
ath i ville lägge eder alle vinningh om ath lathe veil 
for ware k ringom slottidh till hestli ib 241 (1508). tha 
wil wi leggo oss all vinnige ther om FM 201 (1504). 
wil wi legge oss alle vinnighe om eders gaff[n] oc 
beste ib. ib 216 (1504).
vinorj), n. L. Jfr vinsorj). 
viupräs (viin-. -prässer. -press, -pers), m. 
[Mnt. wînperse] vinpress, blifwandis när vinpressom i 
vingardhom Gr 296. j vinpressen zeb MB 2: 92. trodlia 
viinpersin ib 363. Bir 4: 209. hans köt war pressat 
swa som j viinpräs ib 1: 135. tliz rödha winytli, ihesu 
christi wälsighnadhe blodher, hwilkit korsins win- 
prässer wthtrykte Mecht. Uppenb. 276.
vinqvister (wiin-), m. vinqvist. tagber noc at 
wärka iordhina oc plantar willa wiinqwista MB 1:
viiiruta 989 vinter
173. tiire knylor a wHiitr&uo som tine wiin qwista 
wäxsto wt aff ib 235. ib 25. 263. vm nakor gafwe sin­
om vin fructsaman vinkuist Bir 2: 135. ib 136, 4: 5, 6, 
7. 8. thu äst . . . lifwandis vinquister Bit 216. MP 1: 
78. Bir 1: 56.
vinruta (viin- LB 7: 347. wyn- ib 5. -rwthe 
ib 347. -rwda ib 5, 348. -rwdha ib 177. -rwder (pi.) 
ib 336), f. [À. Dan. vinrude. Mnt. wtnrute, -rude] vin­
ruta, ruta, ruta graveolens Lin. for lioffwd wärk. 
tag wynrwda. stampa niz olio, wrid om linns änne LB 
7: 5. ib 177, 336, 347, 348. — vilirilto l’Ot (-l’Wtha-), 
/’. rot of vinruta. x eller xij vinrwtha röther LB 7: 47.
vinskal (viin-),./’. skål e/. bägare med v in. hum 
manga viin skala han drak KL 228.
viiiskaper (wen-, -skapp- (ack.) sd 4:465 (1335. 
nyare of skr.), 5: 375 (1344. nyare afskr.)}, in. [Isl. vin- 
skapr] L. 1) vänskap. f>ätt egh lata for fränz- 
sämio, maghsämd. winskap, rädde aller nokara wild 
SD 5: 376 (1344, nyare afskr.). ib 606 (1346). tliet 
är . . . kununga dyghd ok ära, hau a stadhughan win­
skap medli thorn the sin winskap rnedh binda KS 37 
(96, 40). man skal haua få ord ok stadhughan win­
skap rnedh wini sinom ib (97, 40). winskaper binz 
ok haldz rnedh dyghdelikom ordom ok åthäuom ib. 
är änkte annat winskapr vtan dyghdelika ok rätlika 
liua ok vmganga rnedh mannom ib. sannr winskapar 
i allom tingom ok åthäuom är samband rnedh fullom 
godhwilia ok kärlek ib (98, 40). skal vitur man thr at 
göma, at han hau i suå winskap rnedh nokrom manne, at 
hau huxe ok. at the nmghcn owini warda ib. liuar som 
man warda vini firi tama skyld, tå haldz suå lenge vin- 
skaperen sum taruiu fylghe ib. gamal vinskapir Bo 129. 
aff tolka varder venskapin twnder MD 330. lade the ven- 
skap mellan sig ib 448. komme wij til sammen i wen- 
skap oc kerlighet US// 18: 106 (1497). halla til os troen 
venskap MB 2: 251. winlik thing til annan man, the 
koma aff them winskap, oc älskogha, man hawer til 
sik siälwan ib 1: 457. herodes . . . kom til rom ok file 
ther hemelikin vinskap gaij Bil 111. symon . . . fik ner- 
onis winscap ib 105. decius . . . böp hanom atar ven- 
scap ... än han uilde bans rape lyfia Bu 422. weland 
. . . sände bud till otwng konung oc beddes aff hanum 
wenskap. konungen gaff hanum winskap Di 57. wi . . . 
forbiudhum . . . vnder warn wins kapp . . . mädli nok­
rom stoorflockum iwer land rijdhä SD 4: 465 (1335, nyart 
afskr.). ib 5: 375 (1344, nyare afskr.). gudz vinskapir ok 
wärldinna vinskapir Bir 1: 270. Bil 315, 320. MB 1: 225. 
Bir 1: 277, 3: 247,: 308. MD (S) 292, 293. MP 1: 255. 
,/fr Ovinskaper. 2) älskog, kär leksnjutning, köns­
umgänge. kom en man oc haffdo winskap mz henne 
(ligga Ina henni) Di 126. — vinskaps band (wen-), 
vi. vänskapsband, tha är wenskaps bandet skemtli MD 
(S) 293.
vinskedh, /. L.
viusmaker (viin-), m. smak af vin. Lg 3: 203.
vinsten (wiin- LB l: 96. vind- ib 7: 72, 299. 
-Steen ib 72), m. [A. Dan. vinsten. Mnt. wînstên] 
vinsten, af sats af vin på insidan af vinfat, siwd vinsten 
i iitikio LB 7: 194. winsten som brändiier är til kalk 
ib 9: 108. winsten aff gammalth win ib 112. ib 1: 96, 
7: 72, 9: 113.
vilistiglli (wiin styghi), m. vinstege, huilben
broder j samma b röd ra sch a p jnkomber han schal sich 
reda pa börda tog ... haka lyna ocli wiin stygha 
SO 192.
vinstre (venstre), adj. komp, [/$/. vinstri] vänstre. 
han . . . sätte fram winstra fothin Va 23. sidhan 
restos op vid h korsit twe stigha. een aa t höghra 
armenom oc annar at thöm vinstra Bo 199. josep . . . 
skipar then äldre sonen manassen vnder hans högliro 
hand, oc effraym vnder hans wins tro hand MB 1: 258. 
höghre handin komber ower effraym, oc winstre bauden 
komber ower manassen ib. Bir 1: 112, 2: 170. for 
haldh i winstra sydo skal man taga lyn frö stötha ocli 
siudha i vatn och stampa mz mayo smör och legli a 
vinstro sydho LB 2: 9. than ther gingo oppa vinstro 
sidhona Bo 109. gregorius tedhis hanum ok mz hanum 
sanetus nicholaus j (af senare hand ändradt till n) 
hans hogliro hand ok petrus diäkn j (af senare hand. 
ändradt till diaconus a) hans winstro handh Bil 719. 
pa öpte en röst a vinstro handena Bir 4: (Avt) 178. see 
hon at wenstra handenna . . . falla m, oc a höghro 
handena . . . falla tio M LfK 204. om hon wändher sik 
... til wenstro handenna ib. widh wenstra sidhona 
(vänstra sidan om) cnbul MB 2: 51. pär iorpapes han 
ok tua (hans) döttar. annur venstra vägh ok annur 
höghra vägli vipar han Bu 200. framan fore solinne 
varo satte sua sum tua predikaro stola, annar höghra 
vaghin, i pe palacio, oc annar a vinstra väghin Bir 
4: (Avt) 177. til vinstra stolin ib.
vilisämd, /. [/s/. vinsemd] L. vänskap, för skvld- 
skap, maghskap, vinsämd SD 5: 377 (1344, nyare afskr.).
villSälilia, f. [Jfr Isl. vinsemi] L. vänskap, at 
älska thässe världinna vinsämio Bir 3: 142. — vill- 
sälllio radii, n. vänskapligt råd. at han winsämio 
radh forsmar RK 1: 3838.
villter (nom., ack. med art. vintrin Gr 276; Bir 
2: 55. vintren SD 5: G37 (1347; på tre st), wintren 
BSH 5: 144 (iso?), vintryn SD 5: 637 (1347). 
wynthren LB 7: is3. winterin RK l: 3353. 
vin tarin Bir 2: 230. vintheren HSH 20: 110 
(1507). wintheren RK 3: 1004. dat. vinthre GO 
295. gen. wintra VML 1 pj 1: 2. vinters, jfr ut­
trycket i vinters under 1 och sammansättningarna vill- 
ters daglier, vinters tidli. med art. vintrins MP 
1: 15. wintherens RK 3:999. pl. nom., ack. vinter, 
vitter (ack.) VGL 1.1 13: 4. Vätär (ack.) ib 16: 
pr. nettär (ack.) ib M 2. vintre (nom.; -e i af- 
trycket utmärkt ss upplöst förkortning) lv 5739; (ack.; 
-re i af trycket utmärkt ss upplöst förkortning) Fl 111, 
2054. winthra (ack.) BSH 5:304 (1508). dat. vintrum 
VGL 11 K 72: 4. uintrum ib 2. vitrum ib 1 K 
3. vittrum ib K 3, J 13: 4. vättrum ib M 2. gen. 
vintra ib J Q: pr) GO 285), m. [Isl. vetr] L. 1) 
vinter, vinterns årstid, kaldir vintir Bil 878. vintrins 
kyldh MP 1: 15. fierde delin aff aarith är wynthren 
LB 7: 183. saamarin kombir äptir vintrin Bir 2: 55. 
ath hon (säden) ikke förnötas eller optäras kan 
i ij (2) sombra och samfälda winthra BSI1 5: 304 
(1508). om vintrin Gr 276. SD 5: 637 (l347). Bir 2: 230. 
— i vinter, i vinter, under denna vinter, under in­
stundande vinter, i win ther komber jak nidher mz 
stora makth RK 3: 302. när gud föger iach kommer 
diit i vinther HSll 24: 9 (1513). — i vinters, i vintras,
vint er dasher 990 virjia
under förliden vinter, i vinters grep lian . . . biscop 
karl i hammar BSH 5: 261 (l508). Il SH 20: 65 (1506), 
71 (1506). — i vintras, d. s. BSH 5: 295 (1508). 2)
vinter, vinterköld, winterin haffde älwena fröst UK 1: 
3353. wintherens harda twangli ib 8: 999; jfr 1. the 
kunde saa lithet mz wintlieren fakta ib 1004; jfr 1. 
om wintren warit (för warn ?) wille BS1I b: 144 (1507). 
wintren är klen oc weker ib. jach achter med första 
vinter och före som komma kan ath drage diitli nidh 
HSII 20: 53 (l506). mcdhan vintheren äl 1er förith ville 
iokä vara stadugth ib lio (1507). ib 51 (1506). 3)
år. ä kombir weeth mz vinthre GO 295; jfr Kock, Me- 
deltidsordspråk 2: 147. hvvart sivv vintra gamalt barn 
wil sik siäluo bäst ib 285. nampn thera manna som äre 
xx winter gamble MB 1: 383. tho at ink matte thus- 
anda vinter lifua Iv 1562. tha thusand vintrethry hund- 
radli aar fran gudz fözlo lidhin var ib 5739. thretigi 
winther oc en three Ml) 14. FI in, 2054. — Jfr bradli-, 
midli-, si-viiiter. — vinters dagher (vyntli- 
erss-), m. = vinterdag*her. j the samma vyntherss 
daga nionde iag genast till stocholm draga UK 3: (sista 
forts.) 5285. — vinters tidli (-tiidh), /. = vinter- 
tidli. thz var nu komith a vintirs tiidli Fr 2719. skedde 
thz om winthers tiidli UK 3: 1230.
villterdaglier, m. [Jfr Fnor. vctradagr. lsl. vetrar- 
dagrj L. vinterdag, dag af vinlerlialfåret. pa hösthen 
och vintherdagli (d. v. s. vintern) är tliet stoor fare 
swadaue peninge vtoffuer sände FM 429 (1509). ingen 
mwramestara tynge eller stedie mera gerning til sigh 
en han vel tröster bestaa for vinterdaga (före vinterns 
början) SO 82. Jfr vinters dagher.
vinterlivete, n. [Dan. vinterhvede] vmterhvete, 
hösthvete. Jfr Hildebrand, Sveriges Medeltid 1: 187. 
viij span soincr hwete v span vinther hwete BtFH 1: 338 
(1463). j [l] pund vinther hvvethe ib 356 (1464). 
villterkyld (-köldh), /. vinterköld. LB 2: 37. 
vinterlas, n. vinterlass ; lass som köres om vin- 
tern. SD 2: 101 (l29l).
viilterliighe, n. [Ä. lian. vinterlege. viuterleye. 
N. vetterlægje] vinterläge, vinterqvar 1er. wii liaffue 
lagt alle ware bnatiie oc skip i wintherläghe BSH 5: 
324 (l50s). ath sänke mer soldli liiit in i rich it till 
vinterlege HSII 20: 2u2 ( 1507).
vinternät, f. [is/, vetrmetr, /. pl.\ L. 1) vin­
ternatt. tha iak nidhcr lagdhis om ena winter nat MD 
92; möjl. att föra till 2. 2) natten till den 14 ok­
tober då vintern ansågs taga sin början, tiden omkring 
vinterns början, saa förlöper then hösth oc winther 
nath UK 3: 987.
vinternot, /. L.
viuterrog*her (wintyr- Bir 5: 120. -rugher 
VGL II K 73: 2. -ruff ib i var.), m. [Fnor. vetrrugr] 
L. vinterråg. Jfr Möller, Ordb. öfv. Hall. landskaps- 
målet s. 124; Schlyter, Ordb. s. 706; Hildebrand, Sve­
riges Medeltid 1: 132, 187; Möller, Sv. jordbrukets hist, 
s. 147. abbatissan . . . befälle gaarzmästarenom at 
wintirroghin oc roghsädhin bätre oc meere saas aar- 
liglia än want är VKU 42. Bir 5: 120.
vinter rogli sädh, /. L.
villterskatter, m. [A. Dan. viuterskatj skatt som 
utgår om vintern, tliet snarasta jak kan taga vp vinther- 
skatten innan jwl BSH 5: 313 (1508). ad the lothe
komc then vinther skatten til gordhen, som gor aff 
the hereth (Vartofta, Gudhems och Uedvägs härad). 
för thy hor gaar föglie vinther skath aff thesse herodon 
ib 422 (1510;.
vinterstajia, f. L.
vintertidil (-tiidliJ, f [D. vintertid. Jfr lsl. 
vetrartid] vintertid, vin wintertiidh BtFH 1: 456 (1362). 
Lg 3: 212. 345. BtRK 233 (1464). Jfr villterS tidil.
vintertllillg*, n. vinterting. ting som hålles om vin­
tern. tha som wintir thing waro i thorsango första 
thorsdnghin i fastone SD XS 1: 14 ( 1401, nyare afskr.). 
tå war wintter tingh i asickala sochnn BtFH 1: 6 
(1474, nyare cifskr.). tå war winttertingh med all­
mogen aff asickala sockti ib 18 (l501, nyare afskr.). 
på s. gertruds affton war winttertinget i jämpse sockn 
ib 118 (1482, nyare afskr.). ib 8 (l469, nyare afskr.) 
o. s. v.
vintras, v. ref. [À. Dan. vintres. Jfr lsl. vetra] 
vintras, blifva vinter, blifva vinterlcallt. tliet wil ey 
wintras BSH 5: 144 (1507 .
villtrii (wiin-), n. [/s7. vintré] vinträd, vinstock. 
i vinträno som hanar ]>e {>ry. bol ok löf ok frukt Bu 
185. mik syntis. . . . eet wiinträ fore mi k, oc thru 
knylor a wiinträno som thre wiin qwista wäxsto wt 
aff MB 1: 235. MP 1: so. Bir 4: 6. MB 2: 271. 
vintras qvister, m. vinqvist. MP r. 238.
vintlllina, f. [lsl. vintunna] vintunna, läggir thw 
henne (örten fos marinus) i win tunno tha gömer hon 
winit ath thz wardhir eey swrt LB 3: 92.
vinätikia (wiin-. -ethykia: -o LB 5: 77), 
f. [À. Dan. vineddike] vinättika, tagha wiin ätikio 
LB 1: 96. ib 5: 77. iiij ägge skal fwl aff vin ätikia 
ib 7: 308.
vipa, f. [Fdan. vibe] vipa. wipan wil hägna aal 
markin ok gethir ey wart sith eghit redhir GO 1071.
Jfr iiornvipa. 
vir, se iak.
virdska, f. Jfr vanvirdska. 
virjia (vyrdha. vördha. wrdha Bir 2: is2. 
värjia L. près, -ir. impf, wyrdhe Bir 3: 452. vörde 
UK 1: (LUK) s. 231. pl. wyrdho Bir 3: 472; SD XS 
1: 30 (1401). part. prêt, wyrdher MB 1: 19. f. wärd 
Di 71. n. virt MELL ßj 34: 1. wyrt ib i var. VÖrth 
LB 2: 60. wöörth MELL pj 34: 1 i var. vördll Di 
(Cocl. B) 319), v. [lsl. virffaj L. 1) värdera, värde­
sätta, undersöka och uppgifva värdet af (ngt), äpter thy 
godhe män hona (0: bygningena) wyrdho ok skattadhe 
SD NS 1: 30 (l40l). skal skadhin wyrdhas MB 1: 337. 
the funno ena graff riik ok skön hon matte wyrdhas widh 
mykith lon Al 3398. — värdera för utmätning ; utmäta. 
wil han ey än tha gälla tha seal foghefin eller gardz- 
mästaren ok twe borghara till nämpde wördlie hans 
hawor oc göra them rät som han afborghade EG 64. 
2) värdera, uppskatta, anse vara värd, anse hqfva 
värde el. betydelse, thu äst lagdher i gudz mätskaal oc 
w'ägher litith, thy at thu wardher minna wyrdher 
hädhan fra (appensus in statera, et inventus es minus 
habens) MB 1: 19. hon . . . vyrdhir alla världina ey 
meer än thräk Bo 117. wird ey werulzlik ting fram 
för dygdclikan lifnat KS 20 (50, 22). — uppskatta, 
förstå värdet af. jngen man gither vörth (kan nog 
uppskatta) tesse yrtz godlek LB 2: 60. 3) värdera,
virdUa 991 virpniiig
sätta värde på (ngn), hålla af, älska, hwat konungo 
är thän j virdhin swa mykyt (quem tantum diligitis) 
Bil 126. 4) ansef räkna, cristet folk . . . virpa for
ängte afgupa dyrkt (deorwn nostroram sacrijicia parvi 
pendent) Bu 494. 5) akta. bry sig om. äru the
ouärdhoghe at faa himerike som ey wyrdho oc aktadho 
tliik (non curant de te) Bir 3: 472. som ... ey 
wird lier waldit ey wärals hcrra wredhe Bil 413. pe 
saglipo sik väl liaua dornen hört ok vita ok han eigh 
virpa Bu 518. the akta ey alia wrdha haluitis pino 
oc ey syndena hum the lodlia äru Bir 2: 182. vi 
aktom alia wyrdhom hwazske liiff älla dödh oc wyrdli- 
uin ey stort hulkit hällir kombir ib 3: 81. iak aktar 
ey älla virdhe hwa thik mättir äptir dödhin ib 1: 277. 
eigh virper iak huat alle pine gupa äru vrepe Bu 504. 
änkte wyrda hwat prophetana spadho Bil 536. Bir 1: 
42, 192. thänne konungir aktadhe ey älla wyrdhe vm 
alt hans folk doe ib 3: 452. nionde han minna wyrdha 
hwru the andre fore MB 1: 247. Bo 190. BK 1: (LBK) 
s. 231. n[w] säglier wärkmestara honum . . . ath han 
skal honum sina päningha aller pauth faa ... ok han 
dolskas äller wördher ey SO 23. — akta, fästa af se­
ende vid. tha hillebrand hörde at hans bön war enchte 
wärd Di 71. sidan hans ord war euch tit vördli ( C od. 
. I hört 72) ib (Cod. B) 319. — bry sig om, anse vara 
väv dt, vårda sig om. med inf. ey vviste han eller wyrdhe 
kunna allan häggumma MB 1: 93. wyrdh ey (noli) rädhas 
ib 182. wyrdh ey of mykyt drönas om thätta maal Gr 
268. han wille mik ey the äro te han wyrdhe (att 
han ens brydde sig om) en tima til mik se (vildi eigi 
virila sik ßess at sjå mik) Ir 485. 6) hafva försyn
für. the rädhas ey gudli ok vördha ey man MP 1: 
281. Bo 174. the som äkke vyrdlia tappa timan ib 16. 
— yirdha sik, bry sig omj vårda sig om. han . . . 
wyrdhir sik ey at see til min Bir 3: 38. — refl. 
virdlias, bry sig om, vårda sig om. han wilde megh 
ey then äre the han wyrdhes en ti id h til megh se Iv 
(God. D) 485. — Jfr 1I1ÎS-, si-, van-vil’pa, äfven- 
som hedhervirdher.
virdha (vördha. worda: -o MB 2:285), f. [Ä. 
Dan. virde. Isl. virda i sammansättn.] 1) värdig-
het, förträfflighet, mz thins werdogasta afffödho äwer- 
delika snilles tok t oc wördo (bonitate immensa) Su 
204. 2) vördnad, känsla af vördnad, skal t thu
oppsta mz största word ho moth honom LfK 30. — 
(?) o hwat wördho skulle thcnna ordhen tik ... til 
föra, gudelikhetena ökia oc tröstena tilläggia, wördhena 
för närwarilse, gudelikhetena för wälwilian oc tröstena 
för gömona LfK 134. — ära, heder. vördnad, han . . . 
dyrkadis mz gudelige wördho MB 2: 203. laghen 
höllos j wördho ib 271. ib 285. som tik älska oc tik i 
hedher oc wördho halla Sv. 192. Lg 3: 554, 562. gör 
hedher oc wördho thinom hälga äugle LfK 135. gudhi 
jomfrv marie oc sancte birgitte til hedher wördho och 
ära FH 5: hi (i49o). — Jfr si-, van-virdlia. 
virdhar, m. pi. l.
virpe, ii. L. Jfr ful-, mis-virpe (-vyrdhe), 
äfvensom värp, värd lie.
virdhelika (vyrdhe-. vördhe-. -liga), adv. 
; Isl. virdiliga, virduliga] 1) värdigt, höfviskt; på 
ett passande sätt. skal han sik huarn stadh wirdelika 
ok frilika haua KS 58 (146, 64). til huilkom hon sik
wördhelika (amicabiliter) mz aldra wärdogasta oc IiofF- 
uasta änlite nidherböiandes sagdhe min son, lydh oc 
giff mik titli hiärta Su 19. 2) hedersamt, med he­
der. at man matte finna hennas ben oc latha them 
wördhelika komma til iordhenna Lg 673. «6 335. 3)
vördsamt, vördnadsfulIt, med vördnad, skudha them 
väl granlica huru the v yrd hel ica (rev er enter) oc hö- 
uisklica standa. tala. oc höra Bo 2. huru gärna oc 
vyrdhelica the sagho vårfru ib 246. them kommande 
anamadhe han wördelika oc säfflika Lg 662. föräld- 
rane takkadhe honom wördelika oc mykyt ödhmywk- 
lika ib. liuilka högtidh iak loffwar . . . wördhelika oc 
gudelica halla ib 3: 50. böd han didrik wyrdeliga 
(virdulega) till sik Di 197. -- Jfr vaiivirdliolika, 
äfvensom värpel i kil.
virdheliker (vyrdhe-. vördhe-. -leker, -lig: 
-liga Lg 3: 351; BtRK 77 (1434). -liken Lg 3: 223), 
adj. [Isl. virü’iligr, viriîuligr] 1) vördnadsfull. mz 
blidho änlite. viso oc vvrdhelico (reverenii) Bo 27. 2)
vördnadsvärd, vördad, hvvila thik langan tima wördhe- 
liken i warum herra (quiesce per longum in Christo, frä­
ter, tempus ; möjl. har den lat. text, som förelegat för öf- 
versättaren, haft : fräter venerabilis el. fräter rever ende) 
Lg 3: 223. mödha then wördhelica mannin ib 231. ib 351. 
— i titlar, meth wara nadlioghe ok wyrdhelika först- 
inno drothningh margretis jaa, radhe oc närwäro SD 
ArS 1: 230 (l403). i wirdeliks herra oc andeliks fadhers 
her biörns . . . närwaru ib 400 (l405; gammal af skr.), 
ib 398 (1405; gammal af skr.), thöm virdheleca herranum 
biscop knute ib 2: 52 ( 1408). för ider wyrdeliga werd- 
ughect BtRK 77 (i434). — Jfr mis-, o-virdheliker 
(-vyrdheliker), äfvensom värpeliker.
virdhilse (vyrdh-), n. pl. [Jfr Ä. Dan. vyrd- 
clse] bevärdigande, nåd. tha mat thw värdhskyllelica 
vptändns ok hitna vidh swa stor vyrdhilse (digna- 
tionem) Bo 178.
virping (wyrdhing. wording* Va 35, 39, 51, 
55), f. [/.?/. virrting] L. vördnad, känsla af vördnad. 
for . . . wyrdhing thins brwdgumma Ber 37. — heder, 
vördnad, som tik haffuer h aldi t j allä wording Va 35. 
haldä them j storä ärä och wording ib 39. — hed­
rande, hedersbetygelse, heder, the vnfingo henne mz 
stora wording Va 51. ib 55.
virdliinger, m. Jfr vanvirdhinger.
virpning (virning L. vyrdhning. vyrdhnyng 
Bo i9i. wyrning Ber 13, 215. vördhning. wör- 
ningh MB 2: 286. wördhnig ST 288; LfK 30, 
195. Lg 3: 426. wördhnigh Lg 335. wrdhning Bir 
2: 158, 176, 3: 55, 240. vordning ESN 18: 37 (1496). 
wordning RK 3: (sista forts.) 5068. wårdning ib 
5825. wordningh BS/l 4: 251 (1500), 5: 332 (1508). 
Wärdhning Ber 244, 258 (på båda ställena utgör 
-äl’- upplöst förkortning), värning ÖGL Vins. 7: 4 
i var.', -en ib B 45 i var.), f. [Fnor. vi ritning] L. 
eg. värdering. 1) värde? virdning SR 4, 5 (på 
det förra stället af Bure förklaradt med. ”värdöre”). 
2) vördnad, känsla af vördnad, han var hördh ir . . . 
for sina vyrdhning oc värdhelikhet (pro sua reverentia) 
Bo 166. — med gen. (el. jioss. pron.) utmärkande den 
el. det som är föremål för vördnad, for guz pino 
wyrdlming KL 41. VKR 13. ffor durawaktnrans wyr­
ning (ostiarii reverentiam) Ber 215. gudhz wyrning
virdhogher 992 vis
(reiserentia Dei) ib 13. LfK 30. for thiua vyrdhnyng 
oc lydlino hiälpir han sik äkke (ipse propter obedien- 
tiam restrain et reverentiam non se jurat) Bo 191. — 
med prep. til. wördhning til thinna formän Su 430.
— map virkning, med vördnad, vördnadsfullt. beddis 
lion niz höxsta vyrdhning at kyssa bans foot KL 355. 
hon . . . neegh hononi mz store vyrdhning ib. ib ii. 
badh han gudh alzmäktoghan mz gudelike vördningh 
MB 2: 90. the . . . bad ho til hans som sin gudh mz 
alle vyrdhning Bo l. ib 82. skalt thu . . . skodba 
apostlana som mz vyrdhning oc räddogha (cum tre- 
more et reverentia) altidh blifwa när honom ib 1G6. 
folkit aff stadhenum . . . gik vt mot hontim mz hedher 
oc wördhning Lg 3: 223. the . . . bndho til hans mz 
vördhningh MP 1: 44. Bir 2: 158. Lg 52. iach fiich 
her seentli i affthens alles eders verdughethers . . . 
articla pa scripther huilke iach med tiilbörligh vörd­
ningh annamade IISH 20: 249 (1508). mz allo word- 
ning iag honum wnfik RK 3: (sista forts.) 5068.
— hedrande, heder, ära, aktning, vördnad, respekt.
tha liafdhe iac . . . hedhir oc wördhnig aff allom ST 
288. hanom hafvver thu lofwat lydlino ok wärdhning 
Ber 244. abbas pafuncius hiolz i myklo wyrdhning oc 
wärdholikhet i thy klostre oc stadh som han bygdhe 
KL 251. the hülle mig i wårdning oc hedher RK 3: 
(sista forts.) 5825. henne sculu alla . . . j wördhning 
haalla VKR 27. j swa hälgo rwme oc mönstre som 
owir alla werldena hedhradis oc hiöltz j största wör- 
ningh MB 2: 286. HSU 18: 37 (1496). ther af wardr 
tu hafdr i hed hr ok wyrdning KS 54 (137, 58). the 
... äru tlies liäldr til (för honom til?,) lydlino ok 
alla wirdning ib 60 (149, 66). alt hauer then i rädzl 
ok wyrdning ther gudhi gör liedr ok wirdning ib. 
Ber 258. — aktningsfullt el. hänsynsfullt beteende, at 
ther halle flip, ok hetlier. oc wyrdning sijn i mällin 
SD 1: 669 ( 1285, gammal af skr.). — heder, hedersbe­
tygelse, vördnadsfull helsning. hwat äro oc vyrdhning 
the giordho varom herra Bil 915. andre . . . göra ey 
skyldogha wyrdhning the hälgho tli r ii fal 1 el i k h et KL 80. 
nu giordhe iak wyrdhning mz eno knä hanom som 
karit bar ther gudz 1 i käme war j. ok liafdhe han war i t 
godhir tha liafdhe iak fallit a bad hin knän nu män 
han är ilder tha gör iak mz eno knä wyrdhning for 
gudz likarna kar ther han bar ib 9. sidhan var herra 
ihesus liafdhe tha giort sinne modhir oc tak i t af hanne 
vyrdhning (reverentia matri exhibita, similiter et ab 
ea recepta licentia) Bo 236. Bir 1: 219. 2: 176, 3: 55, 
176. Lg 68, 3: 426. MB 2: 184. os ve tis engin wird li­
ning Bil 282. erligc the swenska vntfingen tha mz 
processio oc wirdning aller besta RK 2: 6860. the 
samma iomfrwnne til wyrdningh oc wältäknat Lg 814* 
idher til ärc och wordningh BSll 5: 332 (1508). til 
ärofulla jomfru marie wordningh Bir 4: 3. medii stor 
wordningh rnik fatig man wnfangandes som jacli haffdhe 
waritli en stor landes herre BSH 4: 251 (i500). tok 
han mz alle vyrdhning orlof af hänne Bo 36. ib 51, 
142, 213. Lg 335. LfK 195. 3) värdighet. hedrad
ställning; företräde, offstoor wördhning fäller ok sik 
Al 3566. ysaac . . . thäuker at hans äldre son skal fa 
wyrdhning MB 1: 212. esau ha wer widhersaght sina 
wördhning ib. han wil honum ökia the wördhning 
som äldre brodher bör til rätta ib. iacob sigher sik
wara esau eldre brodher, oc ey liwgher han tha än 
han swa sigher, thy at hån liafdhe köpt äldre brodher- 
ins wördhning oc mz wyrdhninginne nampnith mz hans 
ia ib 213. ib 215, 216. 4) aktgifvande, uppmärksam­
het? hwath är mannen thes, at thu hawär giort 
hanom slijka wirdning (quid est homo, quod mentor es 
ejus) KS 2 (4, 2); troligen dock snarare att föra till 3. 
5) aktsamhet, omsorg, ja k vntfik ärliga manna breff 
. . . metli stora wyrdning wäl bewarad oc inciglat 
skäliga SJ) XS 1: 77 (i40i). — Jfr mis-, o-, si-, 
van-virdlming (-vyrdhning*), — Yirpninga g*iiild 
(virninga-), n. pl. L. — virpninga värper, 
adj. L.
virdhogher, adj. Jfr si-, van-virdhogher, 
äfvensom värdhogher.
virdhoghet (vördoghet), /. hedrande, hedersbe­
tygelse, heder, gingo alle klerkerna month honom medh 
helgedomom och sungo, följandes honom in i elosteret. 
och bars uth om choret sanctæ birgittæ skrijn, hononi 
till vördogheet TK 271. Jfr värdllOghet.
virdlioghlika (wyrdugelige), adv. hedersamt, 
med heder, med vördnadsbetygelse. hennes nade fölie 
til landemerket sa wyrdugelige som tilbörligt är BSU 
4: 349 (1503).
virdska, /. Jfr vanvirdska.
virk, /. [Jfr Jsl. virkt] omsorg, the läggia inykla 
fanytta virk a sin klädhe MP 1: 188.
virka, v. L. Jfr Yärka,
virkan, f. verkan, verksamhet, i the naturenna 
virkan ok gärning (in ilia actione natur ali) Su 413.
virke J n. [Isl. virki] verk, del som är uppför dt el. 
uppsattj byggnad, bygge, ställning, anstalt, bödli thenna 
omildhe keijsaren . . . ath göra thz sma (för sama^) 
wirkith (o: hywla wärkith) Lg 3: 144. alle the som 
saagho thz hywla wirkith the gaaffuos ther wiidh ok 
thorn fasadhe i tliera hyärtha wiidh saa grimth eth 
wirke ib. — om binas kakbygge. flughu the (bina) in 
ok vt ok nidhirst j stokkinom. tha satto the si in 
wirke KL il. j tliässe yrt fäste biit sin fot oc vt- 
draghir aff hänne sötma ok bär atir j bistokkin til 
tliäs virkit vardhir fult Bir 3: 118. — Jfr bol-, 
fast-, hand-, handa-, hinla-, lana-, laxa-, trä-, 
vatn-, vatu-virke, äfvensom värk, värke.
virkelika (wirklikä llels L p 15), adv. [/.?/. 
virkuliga] L. omsorgsfullt, skickligt, konstmässigt. 
hwilkin mantil skal ey wara wtantil rynktir oc ey 
wirkelika (accurate) samansattir Bir 4: 10.
virnahora (-bura), /. — virnahnl. wm söm 
ok wirnaburur SO 13.
virnahnl, n. [ito. dial, vernehål. Jfr X. verehol. 
Med afs. på förra sammansättning sleden jfr Sv. dial. 
ver na, vina; À. Dan. verne, værne, virne; X. vere, 
m.} vora, vami. viru, f.] af bromslarv förorsakadt liai 
i ett boskapsdjurs hud el. i läder beredt af sådan hud. 
Invar som siäl sko mz ypnom wirnahuluni j sulum 
äl 1er j owerlädhrom böthe ena tliunno öl for hwartli 
hol SO 20.
vis (wiis. wijss. wisth),/. och n.? [Jsl. vis. Jfr 
Mnt. wis, wise, /.] vis, sätt. i förbindelse med föregående 
prep. och genitivbestämning, en köpman förer slädhan i 
köpskaps wis (d. v. s. såsom han i den hade handelsvaror) 
BSU 4: 352 (1503). thet är ingen mer brutit haffuer en
vis 993 Y is
jac i fiende wijss moth hans nades fadher ib 5: 626 (l52o). 
pa qwanswis PM 66; jfr qvant. — a hors vis, i 
korsform, korsvis, moyses . . . räkte op badha sina 
arma a kors wiis MB 1: 325. — i kors vis, d. s. 
funno . . . alla daggena falna j korsswiis (motsv. stalle 
Bil 318: j cors likeLg 994. lion . . . lagde henderna 
i kors wisth for brysthet ib 3: 94. skal han i kors 
wiis lassa thenna orden LB 7: 12. — Jfr ajiril-, 
kors-, liker-vis samt. visa.
vis (viis. wiiss. f. viis. wiss RK 2: 2924 (i 
rimsl. med prisj. wysz Gers Fr est Inl. ack. m. 
visan. /. wysa Gers Frest lnl. dot. f. wise KS 75 
(l85, 82), 82 (203, 90) ; Al 8343. n. VÎSO. pl. nom. ni. 
wisir MB 1: 573, hvarest denna form uppgifves till­
höra Cod. B. vise ib 31 ; Fr 2737. /. WÜsa MB 1: 134. 
wyse Gers Frest Inl. dat. visom. best, form nom. m. 
wise MB 1: 7; KS 69 (l70, 76). ack. m. wisa ST 
4i3. pl. nom. m. wiso ib 415. komp. visare, wys- 
ane Gers Frest Inl. superl. visaster), adj. [.Isl. 
vissj L. 1) retande, kunnig; vis, förståndig ; vitt­
nande om vishet el. förstånd, octouianus viis man ok 
vitar ... lät kalla sik ena visasta spakono Bu 62. jo- 
hannes crisostomus vis mästare ib 49. iak huxafie mina 
systor vara dara. ok fan iak sannare at lion är wr])en 
en Jie visaste ib 187. ju fia ok liälzt Jie försto. ok {ie vis­
asto. läto sik fiât dighart angra ib 197. ib 100. var härra 
. . . sannade han vara . . . wisastan mastara pere const 
ib 181. Bil 711. en wiis philosophes ib 535. mön war 
mykit wiis (j boklighe konst) ib. mön giordhe sik 
wisare än mästarin ib 213. vise mästara . . . letadlio 
hwru wärldin wardh MB 1: 31. thw äst en wiisman oc 
höffuisk (vilr madr oc listugr) Di 36. ib 35. 280. Al 157, 
163, 179. helsar iak thik porum wiis ib 4364. salamon 
wise KS 69 ^170, 76). aff visom läkiarom KL 362. 
osniellan ok lit.it vndirstandande forma iak at göra 
ympnit sniellan ok visan Bir 1: 255. man kan icke 
skapa menniskien stragx saa wiiss och kloch, som 
henne bör, wara FM 489 (1510). mangha waro ok ära 
ydher tyl handa som . . . ära wysano ok klokana. än 
iak är Gers Frest Inl. görs henna storligha behof 
wardha wysz ok klok tyl ath waktha sik ok stridha 
moth swa dane fiende ib. tyl ath göra menniskene wysa 
ok furnomstogha moth dyäffwlsens forsath ib. fore 
alla män tha ära the wiis Al 40. hwa är swa viis 
(för oviisPJ at han rädhis ey sin skadha (tam quis 
inops mentis quod non timet a nocumentis) GO 987; se 
Kock, Medeltidsordspr. 2: 387. thz ordh sagdhe en 
tunga wiis mz’ wiso radhe oc wiso akt haffwer thu 
thz ordhith sakt Al 8342, 8343. medli wise föreakt KS 
82 (208, 90). medli . . . wise daghtingan ib 75 (185, 82). 
mz blidho änlite. viso oc vyrdhelico Bo 27. — för­
ståndig, som förstår sig jiå (ngt), jak är ympnyt sniällir 
oc viis til radha (sapiens ad consilia) Bir 3: 464. the 
arc vise til alla ära Fr 2737. RK 2: 2924. 2) be­
kant med (ngt), egande kännedom om el. erfarenhet af 
(ngt), vara vis. ega kännedom om, veta. med gen. the 
frw heet olimpiadis wäiin ok fagher thäs war han wiis 
Al 150. han wan idliar stadh miteradis ok brände han 
op thäs är in ij wiis ib 2048 (båda dessa ställen må­
hända att föra till följ. ord 6). — med prep. um. 
alla qwinnor waro bundna vnder thetta band, v tan 
the waro wiisa om gudz wilia MB 1: 134. — vara 
Ordbok II.
el. komma i erfarenhet (af ngt), med gen. k cristiern 
hade tänkt swänskom saa harth eetli riiss gudh them 
naadhe som täss haffde warith wiiss RK 3 : 2401. — 
vara sik vis, veta. med ack. alexander thz war thik 
wis thz iak haffwer thik lätith winna alla men Al 
8595 (måhända att föra till följ. ord 6j. — vardha vis, 
lära känna, få veta, få besked om, erfara (ngt), ij 
thänna tima vardli konungin viis huilkin ära ok huilkin 
priis herra iwan hafdhe wunnith thär Iv 1829. helena 
wilde wiis wardha hwilkit korssit wars herra ware Bil 
87. — med gen. el. ack. hwar som aarla riis han wardhir 
mängs viis GO 9. ib 489. miin fru thäs viis nu vordli- 
in är at ij swa lönlika hafuin varith här lv 1354. 
Al 7616. hans nampn vil iak nu vardha viis Iv 1266. 
— erfara, komma i erfarenhet af, röna, upplefva. 
med gen. el. ack. tha wart han thz äuintyr wiis Iv 
(Cod. B) 691. lithet äpter warth han thz wiiss RK 
3: 1519. wy sculom sigher wynna och saa priiss saa 
wardher han (Tord Bonde) mz k karl täss wiiss ib 
32. — vardha manz vis, träda i sexuell förbindelse 
med en man, hafoa köttsligt umgänge med en man. 
justina wildo ey wardha mans viis Bil 447. en nunna 
som aldre war manz viis ib 686. — Jfr bok-, iiini-,
lag'll-, o-, rät-, skiäl-, vrang-vis.
vis (viis. viss Lg 3: 101. wiss GO 245 (genom 
radering ändradt från wisserj. n. vist. wiisth. 
RK 3: 1138 (i rimsl. med tysthj. ack. m. vissan. 
dat. m. vissom. n. visso, wisst! Bil 409. vissa 
RK 2: 1072. wissa ib 2199. wyssa ib 6107. wysse 
ib 3: 3179 (i rimsl. m. bysse^. pl. nom. m. visse. 
n. wis Bil 924. ack. m. vissa, n. WÜSS RK 1: 3119. 
dat. vissom. komp. nom. n. wyssari SD 5: 561 
(1346)), adj. [/s/. viss] L. 1) med säkerhet känd; 
viss, säker, otvifvelaktig. wäghin war honum fulwäl 
wiis Al 2343. hwat herre som kom war ingom wiisth 
RK 3: 1138. dödhrin är os vis ok hans time är o vis 
GO 104. äncti är wyssari än döfirin oc äncti owissäri 
än dozens tymi SD 5: 561 (1346). laiighir siwkdombir 
är wiss dödhir GO 245. (lofuar) hanum wissan sigher 
Bil 564. the thingh . . . som eigh finnas ii bibi ia scri- 
ueth ok äru tho fulkumleka wis (motsv. ställe i Bu: 
san 6) ib 924. wist tekn ST 327. the tidande waro honom 
sagdb for wiiss RK 1: 3119 (i rimsl. m. norighisj. — 
for visso (-vissa, -vist) [jfr Isl. fyrir vist], a) såsom 
visst, för visso, vitin thz for visso Bil 831. Bo 169, 
218. ST 148. marsken sidan for wissa sporde hwat niels 
wid gotland giorde RK 2: 6526. sighir iak thik for- 
uist (pro certo) Bir 1: 22. os är saght tho ey fore 
wisso aff thinom daarskap ok thinne akt Al 1204. ib 
1350. thz han hafwor . . . foro wisso seet äller hört 
fore wisso saka ib 2746. — för visso, i sanning, san­
nerligen. ey stort akto the förwissa hwat danska skuta 
mz thera byssa RK 2: 2199. karl knuthsson och iohan 
bysse laaghc ther före för wysse ib 3: 3179. cen boren 
konung är bätra ffor wist en ecn korad medh arga 
listli MD (S) 215. b) i alla händelser, åtminstone? 
pröfua for wissu (experire certe). än thu hafuir wärd- 
ught wald at thiäna guz sacramento Bil 409. — til 
visso (-a, -e) [jfr 1st. til viss] såsom visst, för visso. 
iak hafuer til visso thz forstandith Fl 1374. loffuade 
marsken them til wisso ther nest innan mikolsmessa 
wilde han rikens rad tit senda RK 2: 6322. — för
125
vis 994 visa
vissoj med säkerhet, i sanning, sculle konungen nest om 
mickelsmesse ware i suderkopung. til wisse RK 2: 3255. 
ib 7593. the waro bade til wisse i stokholm martens 
messe ib 3466. han . . . mente raka marsken til wissa 
ib 6115. viij daga elfter martinsmessa stadfestis thz 
b reff ok gaffs till vissa ib 1: (sfgn) s. 174. ib 3: (sista 
forts.) 6013. — Med qfs. på förbindelserna for visso ocli 
til visso jfr vissa,/. 3, till hvilket ord de äfven skulle 
kunna föras. 2) säker, trygg, the swaradho engin 
wara vissan for misfallum Bil 610. 3) viss) bestämd.
hafwa the af hans röst vissan (certum) tima at vt gaa 
ok äruodha Bir 1: 256. hauande vissa tima til licam- 
likit äruodhe ib 3: 159. en man atte twa akra annar var 
oörktir ok annar bar frukt j vissom tima ib 2: 308. taka 
päninga til läns ... til nakan vissan tima ib 3: 125. 
timanda tingom skal man sik ey vp å noket fästa, ok 
änkte ther vm wist at döma KS 21 (51, 22). — (f) os 
är bwdhit enkte skula taka wtan aff wissom oc wäl aff- 
1 ad hom tinghom Bir 4: 33. 4) pålitlig, trogen, tro­
fast. med dat. kunungur skal . . . skipa . . . rätwisa 
syslo män . . . the hånom sen wisse ok trone KS 66 
(l63, 72). 5) [Jfr Fdan. vis och Mnt. wis] tillför­
litlig., berättigad till förtroende, betrodd; auktoriserad, 
bemyndigad, befullmäktigad. them fornempda bo jonsson 
iilla hans wisso budlii . . . thessa forscripno almenn- 
inga at fastfara VAfI 24: 327 (1377). SD NS 1: 172 
(1402, gammal afskr.), 336 (1404). at i honum oc hans 
arfwom oc thera wissom vmbudhom swarin BYII 1: 
182 (l377). herra beinte älla lians visso vmbudhi thäs- 
sin godzin at fastfara SD NS 1: 156 (1402). ib 108 
(1402), 132 (1402). när här tliord eller hans wissa wm- 
budh ther fasta a bedhis ib 256 (1403). ib 420 (1405)* 
the . . . haffue forbidet edert wissa bwdh och scriff- 
uilse HSH 19: 118 (1506). at han skulde honom när sik 
haffua til tess idert wisse budh koine tidh FA/489 (l5l0). 
JfSfl 20: 180 (i507). haffde sijne visse speijare in paa 
ölandh ib 182 (1507). Jfr VÎSSO. 6) viss, förvis­
sad, säker, the . . . giordhos rasklika visse (certificati 
sunt) sidhan the saglio stiärnona Bir l: 98. at han 
skulle göra apostlana vissa i tronne af sinom vp- 
standilsom Bo 238. vm thu äst vis at thw mat bitala 
j foretaknom tima Bir 3: 125. — med gen. J)äs. var 
J)äs vis fm varfiar vär pinaf>ar Bu 521. Bil 356. RK 
1: 3700. Al 4381. thfts är iak vis Fl 394. jach är thäs 
fulleligä wis at diäffwlen* ma os enkte skada Va 11. 
warin thes wis (des sit sicher) . . . j skolin sighir 
winna ST 85. Fr (Cod. B) 2293. thäs so thu . . . wis 
Al 10304. wardh thäs wis thz bliffwer ther widher ib 
8524. — med prep. är jak vis a mine helso Bir 2: 
335. Bo 65. Lg 3: 104. iak thykkis ther a vara viis 
Fl 903. warin ther wis pa Va 9. han var vis op a sit 
liiff Fr 1063. säti äkke bradlika badha fötrana saman 
vtan at han är förra vis vppa hulkin wäghin är Bir 
1: 312. hon . . . var vis af sins sons vpstandilse Bo 
219. Bir 1: 153, 321. at wara sigher och wis af (semrus 
de) synda forlatilsom Ber 91. — säkert underrättad, 
med prep. kan enghen thän finnas, som os ther om 
wissa kan göra Lg 3: 172. — n. vist, adv. säkert, 
med. säkerhet, utan att förfela, ofelbart, kastandis mz 
slywngo stenana swa rätli oc wist, at the eth haar 
matthen äpther sin wilia wäl raka äller slaa swa at
slagith aff stenen skulle engaledis böghia aff wäghis
MB 2: 134. — Jfr ovis.
Visa, f. och n.f [/«/. visa, n. Jfr Mnt. wis] L. 
vis, sätt, förhållande, i förbindelse med föregående 
prep. och adj. til langa viso, för lång varaktighet, 
för längre tid. forbyuf)ande . . . hwaryom manni . . . 
vaar liik . . . nipersätyä til langä visu, vtan i soknä- 
kyrkyiuni i vatzstenom SD 5: 562 (l346). — i förbin­
delse med föregående prep. och genitivbestämning, säthia 
sik moth oss i fienda wisa (liostiliter) SD 5: 212 (öfvers. 
i lids. fr. sl. af 1400 talet); möjl. att föra till ett vise, 
m. — Jfr korsvisa, ajiravisu samt vis, /.
visa (viisa. vysa), f. [7s/. visa] visa, sångstycke, 
qväde. aff them danzenom oc aff the wisonne vendo 
the ey atir Bil 877. the samu män vändo ey atir at 
danza oc the samu viso at quäda hwi standom vi swa: 
hwi gangom vi ey ib 878. sichems inbyggiara . . . gingo 
vt vppa markena . . . görandis sik som en danz oc 
qwadho visor (factis cantantium choris) MB 2: 99. 
een wiisa eller een sanger wäl diktadher a swenska 
tungo ib 1: 319. forna saghur oc wiisor ib 429. the . . . 
sagde at the kunde enä wisä om henne Va 54. by- 
gyntä hon til at quedhä huru hon fik namnplos, och 
huru hon gik mz honom opp vnder lindenä, och huru 
han slo iätten j häll, thz stod alt saman j wisänä ib 
55. beegynnadhe the alle siunga . . . och qwaadho 
sancti örians wysa RK 3: 2217. jak haffuer her tiil 
idher för allom prisath och qwädith aff idhert daatli 
faglira wysar ib 3744. beskimpaden mz vysor ok orde 
ib 1: (sfgn) s. 181. the som vinit drukko sungo oc 
giordho sik vm han visor Bo 182. then som gerna höre 
fanytto talan fula visor älla quädhe äl la bakmal MP 1 : 
299. onth barn quädhir onda wiso GO 772. goth barn 
quädhir godha wisor ib 950. — oeg. dänerna wisa ludde 
ey tes bädher RK 2: 9262. han diktade engen wysa 
aff ny ib 6040. — Jfr lofs-, veniugs-visa.
visa (viisa. vysa- wissa Di m. pres. -ar. wiser 
MB l: 240. wisser Di 287. impf. -a]ie. -te. wizste 
Bil 87. part. prêt. -a])er. -ter), v. [Jsl. visa] L. 
1) visa, låta se, förete, låta komma för ngns ögon, 
utpeka, han wüste henne kälde MB 1: 198. iudhas 
. . . wizste drotnigenne thrät Bil 87. sy mon manadhe 
mik aldre visa thrät hwar thz ligger ib 86. wisa f höm 
korsit ST 301. han wiste them stadhin ther korssit 
war begrafwit ib. wisa hwar korssit ware ib. Di 287. 
swo som thik war visat ok tet j gaar swa lyptis jak 
vij sinnum hwar dagh ... aff guz änglum at höra 
himerikis söthan sang Bil 273; jfr 2. 2) visa, låta
veta, låta förstå, uppenbara, at visa (manifestaret) 
f)ät allom cristnom Bu 24. pauen skipape fasto ok 
böner, tel at guf) vilde f)ät flerom visa ib. han baf) 
guf) daghleka visa sik (sibi revelari peteret). hui hans 
änggla sunggo huart ar f)än sangh vm f>a naat ib 23. 
f)e . . . lysto baf>e firi lekom ok lärfwm. liuat f)öm var 
visat ib 50. här wüste war herra moysi, hurw wiit 
oc langt thz landit ware, som israels sönir skullo 
skipta MB 1: 424. gudh siälwer wüste (Cod. B wis- 
adhe 525) them at gudz son . . . skulle födhas aff 
eens thera sona släkt ib i. mik är visat, aff guz 
wäghna. at iak skal innan (stuntan) tima skilias 
widli likamän Bil 273. min son viste (inspiravit) them
995 y isd ombervisa
liälgha mannenom at thry thingh waro j wärldinne 
hulkin som them sama minom son misthäktos Bir 1: 
354. gudh . . . visadhe honom mz andelikom inskiutilsom 
(inspiravit ei) lagh ok regio til gotli lifwirne ib 355. 
— tillkännagifva, låta veta) omtala, fie pingh vilium 
vi här af vare fru visa, som eigh finnas ii biblia 
scriueth Bu 6. sanctus ambrosius uitnar ok visa al 
hänna martiria som liär scriuas ib 512. ib 187. wiisa
(renuntia) mik hwath ther görs MB 1: 230. — visa,
lära. pe visa ipar göra gup vräpan Bu 138. visa han­
om gupleca sipi ib 156. visape han ok lärpe himi- 
rikis up gang at tolf dygpa trapom ib 185. at stadh- 
elica tro aff gudz gudhdom oc mandom ait thz cristin 
tro känner ok visar Bir 3: 378. — visa, låta veta, 
gifva anvisning, anvisa, föreskrifva. wiisto the (äng- 
lame) diwrom hwilka lydhno the skullo halda manne- 
nom MB 1: 98. bödh war herra moysi, at wisa israels 
sönom, hurw margh hem leuite skullo ägha i bland
israels sönir ib 424. math ias . . . giordhe e wäl som
han wäl wiste, ok androm visadhe (satagebat, ut, quod 
jussu prceceperat, opere compleret et oris doctrinam ma- 
nuum operatione monstraret) Bil 245. — anvisa, gifva 
anvisning (att göra el. företaga ngt), hanum war visat 
at kalla en visan mästara Bil 618. — visa, anvisa (en 
plats), the viisto honum een litin kofwa Iv 4489. — visa, 
gifva anvisning på el. underrättelse om (väg), diäfla . . . 
visto pöm väghen pvart af rätto Bu 523. tee mik oc 
visa sannan vägh Bir 2: 197. hulkin som viiste ok 
liuste sannan wägh til hymerikis port ib 1: 307. — 
gifva anvisning på (ngn), pu varp mik vistar Bu 498. 
ST 116. — visa, gifva anvisning (på ngn till hvilken 
man i visst syfte har att vända sig), tha the liördho 
thz wiisto the fran sik oppa then iudhan som viste 
hwar korssit laa ST 301 ; jfr 3. 3) visa, gifva an­
visning att begifva sig (ngnstädes el. till ngn), hän­
visa ; sända, skicka, med dat. (el. i dess ställe ack.) 
och prepositionsförbindelse el. adv. biskopen visape 
hänne tel sin klärk Bu 143. drotnigen . . . viste pöm 
... tel sinna hiorp mz orpom ok taka ygsn for vagn 
ib 167. Bil 113. MB 1: 240. Iv 3110. hertugh erik . . . 
wüste moot honom herra biärna RK 1:3360. visthe kon- 
ungen twa riddare äfther them JDi 223. wisa barne j by 
GO 255. viiste han honom vnde et trä Bil 793. konungen 
. . . wüste sinä men at dör Di 162. skal iak i morghon 
wiisa a thit land humblo här MB 1: 303. jak skal 
wiisa til idher (immittam ... in vos) skogbadiwr ib 
377. skal iak wiisa ower idher soot oc bradhan dödha 
ib. the . . . wisto them slappe ather heem RK 1: 
4157. — sända bud. hon wüste annantidh til abbotan 
KL 283. herra iwan viiste tha genast heem Iv 1721. 
hertoghin wüste alla vegna RK 1: 3138. — gifva 
(ngn) anvisning el. befallning (om färd) ; sända åstad. 
the . . . wildo them ther gerna bestanda ok wisa 
them fara heem til landa RK 1: 299. tha wüste han 
tiwgho vm then matho the a godha hesta satho the 
skullo ridha ok forsee hwar the waro nordmenuene ib 
3140. — gifva befallning att aflägsna sig el utgå, ut­
visa, bortvisa, visas aff gillena SGG 134. wijses af 
hampnen SO 297. 4) [Jfr Mnt. wîsen] gifva anvis­
ning; tilldöma, döma. vistom wi hanom sin panth be- 
haldha SD NS 1: 386 (1404). — genom dom bestämma 
öfver (ngt), at jac oc heratzbone sculom thet vp-
spöria, wisa oc hänna foghot . . . redhe vppa göra
SD NS 1: 424 (l405). ib 2: 218 (1409. nyare afskr.).
5) visa, bevisa, ådagalägga, vil iak pik visa corsens 
värpelekt tekin ok äro Bu 139. andreas visape hanorn 
mäp fäm skälum. at pät var skälekt. at guz son polde 
döp a corseno ib. ib 186. han . . . visa pöm plit vara 
möghelekt mz naturlokom skälum ok exemplis ib 185.
6) visa, utvisa, gifva till känna, med saksubj. pän
. . . sum perä siälfrä samwitt oc skiel visär pöm 
sakan wara SD 5: 376 (l344, nyare afskr.). alt thz
cristin tro känner ok visar Bir 3: 37S. nw viisar
min gerningh hwat simon huxsadhe Bil 103. som lagli 
vysa SO 78. — visa af, afvisa, bortvisa, wüstes 
hon aff SJ 147 (1446). the wiste them aff mz bössor 
oc piila RK 2: 8841. — visa bort, 1) sända
bort, sända bud åstad, tha wiste han bort ok lät leta 
äftir them thridhia KL 54. 2) bortvisa, abraham
. . . wisar hona bort MB 1: 198. sonen . . . viste hona 
bort aff sino huse ST 273. — visa fram, sända 
åstad, han . . . wüste fram en tolk hans erende bar 
RK 1: 1598. — visa ill, invisa, gifva rätt (att för­
foga öfver något ss säkerhet för fordran), jak hafuer 
wüst . . . beinct niclisson riddara in i een deel aff 
the panta som os til panta staa aff . . . konungh eric 
oc drötningh margareta SD RIS 1: 16 (l40l). wüste 
han honom ... in til the forsaghda godz i wärende 
ib 534 (1406). wisar jach herra beincht in till mit 
godz ib (1406). Jfr ilivisa. — visa til, visa, anvisa, 
gifva till känna, gauo pe hanom eet folk daghleca som 
lutar viste tel Bu 490. — visa lit, sända bud ut. tha 
wüste konungen wt RK 1: 3798. Jfr utvisa. — 
Jfr be-, for-, up-visa.
visan, f. [Isl. visan] 1) uppenbarelse, bene- 
dictus forstodh thz mz gudz visan Bil 695. 2) an­
visning, vägvisning, vägledning, han sände the . . . 
thing som pafwin hanom gaff sioledhis hem manga 
dagha ledh vtan nokors manz styrls ällir visan Bil 
753. ib 767. — Jfr bevisan.
visdomber(viis-. -domer LfK268. -dom. -doom 
Al 6018, 6019. ack. -dom. -doom MB 1: 2; Bir 2: 301; 
Al 5978^ 6012, 6018, 6019, 6029; Lg 95. pl. -domar), m. 
[/$/. vlsdömr] 1) vetande, kunskap, insikt, ey west 
thu mz hwat akt älla viisdom (scientia) the göra thz 
Bir 1: 279. dyäfwllin hulkin som aff sins visdoms klok­
skap (subtilitate sciential suce) oc yttro rörilsomen vn- 
dirstaar mannin jnnantil ib 2: 77. ib 301. wiisdomsins 
trä gotz oc iltz MB 1: 158. ib 159. — skicklighet, konst. 
fadhorin . . . forsökte mangra läkiara konst ok viisdom 
KL 366. — kunskap, vetenskap, sidhan lärdhe the alle aff 
honom manghskona konster oc wisdom, thy at enghen 
kwnne the konster oc wisdoma' som sanctus iohannes 
liaffde Lg 664. 2) visdom, vishet, pe visto han
wara sniällan i viisdom KL 189. nimin viisdom ib 190. 
liuad som görs af kånst ok werilzlikom visdom KS 7 
(16, 8); jfr 1. at höra Salomons wiisdoom oc snille Lg 
95. var visdombir är litin Bir 2: 4. Bil 235. Bo 43, 
129. Bir 1: 142. ST 423. Al 5978, 6012, 6018, 6019, 6029. 
LfK 268. tu sletz thera wiisdom swnder MD 28. 
han thalar wiisdom behendeligh oc kloc ib. the thal- 
adho saman (för saunan,) wiisdom (veram sapientiam) 
saa som drömandhe och soffwandhe Lg 3: 112. ordhit 
ther siälwir visdomen är gudz ; fadhirs son Bo 136.
vise 996 vissa
gudh är visdomen ib. han är sänder wisdomber oc 
äwinnelik säligbet, allom thoni som a han tro Bil 536. 
han är min viisdomber ib. 3) vishet, vishetslära. 
enoch . . . skreff wiisdoom i böker MB 1:2. — vis- 
helslära, filosofi, i adriani daghum war secundus phi- 
losophus määr som skref sin wisdom Bil 377.
vise (viise), m. [Isl. vfsi] vise. en är konunger 
ok wise i bisuerme hvariom, then ther rådher ok 
styre alt KS 7 (16, 8). mang bi hawa en konung eller 
wiisa oc fölghia ä hon um MB 1: 99. Bir 1: 256, 257, 
259. MD (S) 268. första wisin är borto tha fara biin 
wil GO 126. Al 1881, 10567. — visalÖS, adj. viselös, 
utan vise. ther flyga biin all wil oc wisalös PK 244. 
ib 245.
visgöra, v. förvissa, at han sculde wisgöras 
(certificaretur) at gudh sculde wärdoghas at födhas aff 
hans aff födho Bir 4: (l ikt) 231.
vishet (viis-, -heet. -heith MD 28), /. [Mnt. 
wîsheit] vishet, visdom, förstånd, hon . . . vndradhe 
oppa hans wisheth oc snille ST 423. syndädhe jak 
. . . mz mith veeth ok viisheet LfK 268. thesse iii 
quinnor haffua prisade warith för alla the quinnor j 
tyska twngor waro . . . til höuisheth mildheth ok 
wisheth Di 280. ortnidh rende til draken mer aff 
daar heth än wisheth ib 281. for man see hans man-- 
lieth j dagh ok visheth ib 247. alexander spordhe mz 
wiisheet a hwath tungo wardher mik anzswar weet 
Al 7599. ib 3788, 5373. mz wishet flydde tliz konungen 
saa RK 2: 8317. thu thalade wiisheith MD 28.
visilse, ii. pl.f .Jfr be-, ut-visilse. 
visill, adj. [/$/. visinn] vissen, förtorkad, siw wisin 
ax MB 1: 238. visit gräs MP 2: 260. ther var en som 
hafdhe visna (aridam) handina Bo 87. ib 126. kadhrin 
. . . liaffde een foot wisin ok een deel aff benena 
samaleds Lg 3: 365. thätta lifwit forsma iak thy at 
thz är ey blomstrandis vtan visit Gr 275.
visitera (vistere. -ar), v. [Fnor. visitera. Lat. 
visitarej visitera, huru biscopin skal visitera Bir 4: 
39. ath . . . bisp mattis är kommende nw i thenne 
daghe in i närike ath vistere HSH 19: 116 (1506). 
biskopenom bör j hwaria trigghia aars mote visitera 
clostrit j them tima ther han wisitera andra sokna 
kirkior Bir 5: 47. ib 4: 84. at visitera eth iomffrw 
closter Lg 3: 281.
visiterail, f visiterande, visitation, wisitheran 
som biskoppen gör i clostreno LfK ill.
visitering (vistering), f. [Fnor. visitering] vi­
siterande, visitation, är erchebiscopen icke and nw 
hiem kommen aff vistering BSD 5: 160 (1507). seden 
wij (biskop Matthias af Strängnäs) wtdroge aff stoc- 
holm hiit i törend i thenne waar wisiteringh FM 338 
(1507).
visk, f ? [/«/. visk (i ssättn.), f. Mnt. wisch, m. 
Jfr N. visk, m.] viska, qvast. thz dughir ey at dragha 
thän til disk som bwrin ä til wisk GO 952.
viska, v. [Fdan. viske. Mnt. wischen] viska, af- 
viska., afputsa. thär äffther läggis thät gyltha selff- 
with pa eldhen . . ., oc sidhan takis ather aff oc 
wiskes mädh swina börstommen Peder Månsson Cod. 
Holm. (”Liber B”) bl. 184 recto (enl. uppgift af Dr. 
R. Geete).
visla, f. [7s7, visla (i ssättningen hreysivisla).
Fdan. væsle] vessla. riddarin sa ena vislo krypa vp 
v hans muune ok ran aat bekkenom ok vilde iwi ok 
kom ey för en riddarin lagdhe sith swärdh iwi bekkin 
ther lop vislan jwi ok in j eeth biergh Bil 710. war 
starka leonit dryghare än arma wislan Hel. mäns 
lefv. 227.
visleker (viisleeker)? m. [lsl. visleikr] vishet. 
prästin tagher gudz likarna aff patenan, som teknar 
fridzsins oc kärlekxsins wiisleek (för wiidhleek?^ 
Su 317.
vislika (viis-, vise- Fr 290.3. wise- Al 60i4; 
RK 3: 3373; Ber 261 ; FM 489 (l510). visse- Su 392. 
-lik Al 6014. -ligha RK 3: 3373. -liga MB 2: 238; 
FM 489 (1510). -liga Va 18. -leka Ber 261; LfK 
71. -legha *7>), adv. [/.$/. visliga] insiktsfullt, med in­
sikt, med förstånd, at iosep hawer vislika {Cod. A 
witerlika 235^) raadhit drömin MB 1 : (Cod. B) 549. tha 
swarade konungen aff ispanien wisligä konung pipping, 
jach rader idher at j bestanden then enä sidenä aff 
hären mz idhrä makt Va 18. — förståndigt, vist, med 
vishet, tliön äru tijo godhum kununge til höra, then 
rike wil wäl ok wislika (sapienter) styra KS 57 (144, 
63). at thu thänker swa wiselik Al 6014. han kunne 
ey än visselika (sapienter) älska cristum Su 392. Bo 
136. göra vislica ib 66. them som lifwa vislica ib 133. 
KS 20 (50, 22). Fr 2903. skäleka, lyofflyka, oc wislegha 
liffwandhe i tässe wärldh LfK 71. swa at wi när- 
warande tingh wiisleka förhogxsom . . . oc tilkomm- 
andhe tima . . . förewarom wisleka ib. ath seo idher 
wiseligha före RK 3: 3373. — förståndigt ; omtänk­
samt, omsorgsfullt, varsamt, hwat aluorlica oc viislica 
(prudenter) hon swepte hans spädho limi Bo 5. Bir 
3: 74. waktis wiislika (attendalur provide) oc spöris 
granlika om wanlika the offrado thingen äru aff illo 
(för illa,) affladha gotze ib 4: 33. bewara thik wiis­
leka i thy. at thu ey skuli girnas ... af androm 
faafäng lof älla manna rosn Ber 261. ää tliäs wise- 
likare thu flyyr thänna fanytlikhetena ib. — varsamt, 
försiktigt, foor hwar warliga oc wisliga MB 2: 238. 
roder jac ider ... ati fara wiseliga oc sacta met 
honom FM 489 (1510).
visna (viisna. wistna: -adhe Lg 3: 93. -ar, 
-adhe, -adher), v. [/$/. visna] vissna, förvissna, 
förtorkas, eg. och bildl. marcessore(!), visna GU 3. 
somlik (0: sädh) fiol j stenogha iordh ok tyrkadhis 
oc visnadhe genstan hon vpran MP 1: 84. winqwist- 
ane äru wisnadhe aff torkonne Bir 4: 7. eth wiis- 
nadh tre Lg 3: 141. tha wisnadho badha hans händir 
Lg 41. ib 3: 93. menniskyan viisnar oc bort torkas öffuir 
allan lichamen LB 7: 262. ther äptir thörkas mannin 
ok visna swa som gräs Bir l: 43. allir kötz luste 
skal vara viisnadhir som hö MP 2 : 260. vi thorka- 
doms ok visnadhom af allo god ho Bir 1: 190. vin 
världinna älskoghe vardhir hetir j hans hiärta visna 
han ginstan j godho ib 3: 64. — visna bort, upp- 
gifvas, blifva tillintetgjord, han wardh i them storm- 
enum swa räddir at for rädde skuld wisnadhe han 
aller bort (prœ timoré color ossa reliquerat) Lg 3: 
251. Jfr bortvisna.
visnau, f. förvissnande, förtorkande, törster oc 
jndre wisnan LfK 119.
vissa (visa: -o BYH 1: 266 (1467)), /. [7$7.
vissa 997 visselika
vissa. Jfr Afnt. wisse] L. 1) visshet, viss el. säker 
kunskap, tillförlitlig upplysning, säkert besked, si pan 
han fik fulla visso Bu 24. sighiande at i vilin höra 
mere visso aff haiioni (certius cognituri de eo) KL 
169. af hulkra ordom then kan änga visso liawa som 
them höre Bir 1: 155. iak weth . . . enga wisso ther 
aa, hwat iak skal hymerike ällir hälfwite ffa ST 1S3. 
han ... fik swar oc visso til sinna ordha oc spör- 
ian Lg 69. ther om bidhiandis, at 1he matten ther 
wisso oppa wnffa ib 3: 172. 2) det livarom man är
el. kan vara riss, det som är säkert, hwi takom vi 
. . . forganglikit for visson a (caduca pro Jirmis et 
certis) Bo 37. een skäppa mz wänto är ey hand ful 
mz wisso GO 447. 3) visshet, sanning, at först
skulle troswikarene bewisa sina wisso (d. v. s. sin 
tros visshet el. sanning) Lg 3: 214. with thz for fulla 
wisso ib 136. ib 124, 138. haff thotta för stadogha wisso 
(fixam hane sententiam teneas) Su 168. — Jfr yis? 
adj. (med säkerhet känd o. s. v.) 1. 4) öfver-
tggelse. for thz iak stadhfesther myna wissa och tro 
meth dyäfflomen (quod immundorum spirituum . . . te- 
stimoniis . . . utimur pro approbatione jidei Christiana;) 
Lg 3: 112. 5) bekräftelse, bevis, bevisning, wthan [thw]
gör os mera wisso och höghra bewisningh oppa the gwdli- 
erna Lg 3*. 116. — intyg, bevis, vittnesbörd, konunghen 
. . . bödh sinom twem swenom stiiila barnit ok dräpa j 
skoghe ok bära sik atir til visso hiärtat Bil 771. — 
vittnesbörd, bekräftelse, s/adfästelse, säkerhet, särsk. i 
förbindelsen til mere (ytermere) visso, till ytterligare 
bekräftelse, till ytterligare el. större, säkerhet, till ytter­
mera visso, til thässa tileghnan ok oplatningh mere 
wisso ok vitnisbyrdh bedliis iak hedherleca manna 
inciglo . . . meth mino eghno for t hetta breff SD 1YS 
2: 52 (i408). til thässa gäff mere wisso, vitnisbyrdh 
ok stadhfestilse ib 53 ( 1408). till hwilkenss breffs mere 
wisso bedliis jach ärlika manna insighle . . . meth 
mino eghno, till withnisbyrdh fore tlietta breff ib 1: 9 
(l401). till mere wisso ok witnesbyrdh bedhioms wij 
hederlika manna insigle för tlietta breff ib (1401, nyare 
afskr.). til mere wisso oc höghre bewaringh bedliis 
iac erlica manna insigle . . . medher myno eghno 
hengia for thetta breeff ib 1 (l40l). til mera wisso ok 
forwarilse ib 6 (1401). till mere visso oc stadhfästilse 
her om ib (l40l). till thos mere visso oc vitnisbyrdh at 
swa är giort som nu är sakt ib 8 (1401). til mere 
wisso hengiom wi war incigle fore thetta breff ib 442 
(1405). ib 11 ( 1401) o. s. v. BYH 1: 193 (1384). til 
thäs mera viso oc foruaringh ib 266 (1467). til thetta 
breff ythermere wissa ok stadffestilsä rib 283 (1498). 
tess til y termera visso ok bätre forwaringh Upplands 
Lagmansdombok 1490-94 s. 115. SO 161, 162. paulus 
til mere wissu (ut omnis suspicio tolleretur) sände 
dyonisium aff sina wäghna at sighia the saniu ordh 
til thän blinda Bil 341. the . . . insighladho dörrina 
til mere visso oc satto ther til vaktara KL 395. 
MB 2: 390. 6) försäkran, taghandes aff hanom fulla
lofuan ok visso at han vilde ok seulde sith . . . biseops- 
doms ämbete gudliga . . . holda Lg 3: 578. — säkerhet, 
garanti, luneta hafuer . . . fangith the visso hänne a 
nöghä Jv 5550. til lösn varrä gyäldä . . . f>er wi hawum 
egh för vissu aller pant fyri satt SD 5: 562 (1346). hwar 
man som egh hawer vissu äller pant af os ib.
vissa (-ar, -adhe, -adher. part. prêt. n. wisth 
(i rimsl. med cristh) MD 36)f v. [Fdan. visse. Mnt. 
wissen] L. göra viss. 1) af göra, bestämma, upp­
göra. hnfdho the mällen sin swa vissât ok stadfäst 
SD AS 1: 291 (1403). 2) utmana (ngn till strid).
reddhe sigh konungxsens här oc härskap mothe them 
oc wissadhe (constitue run t) them ena standandhe stridh 
paa then's högtidis dagh MB 2: 225. 3) bestyrka,
bevisa, wissa thet medli mångom ok fullum skälum KS 
10 (24, ll). 4) tillförsäkra, garantera, han . . . wiss-
ade them alla thera hawo BK 1: 3177. thette är 
ider aff keysarenom wisth MD 36. — lemna (ngt) ss 
säkerhet, pantsätta, fore huilka päninga summo iak 
wissar ok opiater the fornompdo clostre . . . thissen 
miin godz SD NS 1: 352 (1404). — Jfr forvissa.
vissa ll, f. [Fdan. vissen] 1) visshet, ther aff 
magh man haffwa ekke alsingz owynneligha vthen 
människligha wissan Gers Frest 59. nar rnenniskian 
haffwir swa dano wissan vm thz som göras skal ib. 
ib 57. Jfr OVÎSS All. 2) bekräftelse, säkerhet, til
thäs mera wissan oc störrä forwaring latom wi war 
incigle witerliga thrykkä a ryggen thässo brefue SJ) 
AS 1: 23 (1401, gammal afskr.). til ytermera wis­
san, större skäl oc högre widhirkenning hengiom wi 
waar incigle til witnesbyrd fore thetta breff ib 243 
(1403). ib 244 (1403), 245 (1403). 2>) försäkran, förbin­
delse, marsken . . . hans breff oc wissan ther oppa 
k raff de BK 2: 6813. ther wart thymoteus fangadir oc 
mz storom bönom oc wissan leffwandis släptir MB 2: 
316. tha han vissan haffde sät (fidem dedisset) them alla 
frälsa giffwa ib. han . . . skulle giordt mich hand- 
grep oc vissan at han ville staa mich tiil retta . . . 
ffor richesins rad, för thet han sig emot riikit vpsat 
hade US11 24: 87 (1516).
visselika (-licha VKR 36. -liga Lg 820. wis- 
saligha B K 2: 25 66. wisliga ib', 4502. wisselik (i 
rimsl.) Fl 919, 1661. komp. -likare. -lichare vkr 
32. -likarin Bir 5: 114. superi, -likast. -ligast 
Lg 818)j adv. [hl. vissuliga, vfsliga. Mnt. wisselik, 
-liken] L. 1) visserligen, för visso, med full viss­
het, i sanning, han . . . predikade ihesu christi nampn 
... oc sagdhe visselika vtan alt iäff han vara lif- 
wandis gudz son Bil 897. var thz visselica stort vudir 
Bo 178. jak är wisselika swensins modhir ST 42. letar 
thu at hennä . . . tha faar thu ey henne visselik Fl 
919. the haffdo tha alle vi tha fangit ath konungenom 
war ey swa illa gangit vthan ath han wisliga j 
gotlandh är BK 2: 4502. ib 2566. Su 387. visselica 
enna natta thwang skulle liawa ympningatz til alra 
världinna atirlösn Bo 34. ib 21, 66. Su 386. han är 
visselikast (certissime) äple vtan kärna Bir 1: 37. 
hwat lönum fik han aff ondom mannom fore välger- 
ninga: visselica wanhedher for hedher ban for bläzan 
Lg 215. ib 820. — säkert, visst, med full visshet, be- 
stämdt. thu skalt wita alra wisseligast, at jngen nadh 
nidherfar j siälena. wtan om gudeliga bön Lg 818. om 
thu . . . tror thz visselica Bo 112. at them skuli thes 
stadhelikare ok visselikare tros Bir 1: 98. sighir iak 
visselikast swäriande vm gudh ib 327. — visst, säkert, 
sant. sva visselika sum. så visst som, sd sant. swa 
wisselika som gudh lifwir ST 219. 2) sannfärdigt,
riktigt, ordentligt, tha hon hafdhe honom wisselika
visselikhet vit998
alla sina lärd h oc niisfelle berätt ST 42. vppa thz at livvs swennjn göma oc skipa eptir thy honom wardhir
ban tlietta maghe (för han maghe,) thés wisselikarin 
ther aff räkinskap göra Bir 5: 114. lâti wisselica be- 
scriffua hwan landbo wid sik . . . ok lâti liwan landbo 
i sinne alla sins wisso bwdz närwaru visselica yp 
mala. ällir wäghi niykit han framgör ib in. VKR 
32, 36.
visselikhet, f. Jfr ovisselikliet.
vissilse, n. pl.f bekräftelse, stadfästelse. for hwi­
ll'ks stadhgha vissilse vi sättium vart insighle SD 
6: 158 (l350).
VISSO (-11. -e), adj. [Jfr Mnt. wisse] viss, säker, 
tillförlitlig ; autentisk, thz han liafwer iw fore wisso 
seet aller hört fore wisso saka Al 2747. como . . . 
sendebudha til vespasianum. at bära lianum wissu 
budli af roniara radii : at han är keysarc walder Bil 
315. fiich iacli nw strax visse scriffuilsse och tijd- 
cndlio ath kongens folk är kommit för refile igen 
HS il 20: 164 (1507). — auktoriserad, bemyndigad, be- 
fullmäktigad. i sinne alia sins wisso bwds närwaru 
Bir 5: 117. — Jfr VÎS.
vist, /. L. Jfr at-, for-, iu-, kiöt-, lands-, 
na-, sam-, skip-, ut-, vijier-vist. — vista hus 
(wistehws. vistehwss BtFH i: 154 (1507), 156. 
wistherhwss), n. L. visthus, skafferi, rum för mat­
varor. liittis . . . thera wistehws fult mz födho Bil 697. 
wälsignadha skulo wara thina ladhur, oc thin wista 
iiws MB 1: 427. j wistherhwss oc källare RK 3: (si­
sta forts.) 5651. BtFH 1:154 (1507). 156. Jfr vistilUS. 
— vista rum, n. boningsrum! j tässom cirkil syn tis 
hanom swa som tvv heeman ällir wista rwm (mansio- 
nes) liuart thera skilt fran and ro Su 223. — vista 
vitne, ». L.
vista (-ar, -adhej, v. [isl. vista] — vista sik,
uppehålla sig, vistas, befinna sig. infäste eth hvvast 
iftrn . . . j si th bry st, a w inströ si dona, hwar liftlik il­
ande sik mäst brukar oc wistar (prœcipue videtur 
vigere) Su 367. — refi. vistas, taga sitt uppehåll 
taga sitt tillhåll; uppehålla sig, vistas, befinna, sig. 
vara. orena qwinnor aiment vistados (se .. . ingere- 
bant) j hälgom husom MB 2: 295. raab . . . oc hennes 
fadhers hws . . . lat josue liffwa oc boo oc visthas 
. . . midhwakt j israels almoga ib 16. aser bodhe j 
haffsens strand oc wistades (morabatur) j hampnomen 
ib 82. hwru gladelika hälga ängla staa oc wistas i 
blandli them som gudz loff gudelika sywngha LfK 
134. Su 223. Jfr samvistas.
vistlms (wiisthwss), n. L. = vista hus. 
nidhre i bunkanum skulo wara wisthws MB 1: 168. ib 
295. rökta them aff wisthws oc källara thet them 
tharfuas VKR 28. ib 29. conuentzsins wisthws wari 
eenskylt oc wtskilt fraan folksins ib 42. swasom j 
alla födhins aft eno wist huse, swa klädhins oc alla 
aff eno klädhis huse Bir 5: 9. twa systra skulu til- 
skipas at göma oc haffua wisthusit ib 96. bödh hon 
hänne som visthusit hafdhe brödhit sundir skära KL 
333. haffuer jac wnt henne 1 stwfwe eth lwffte eth 
wiisthwss 1 kellare oc eth stalle FJI 5: 212 (l512). 
hans hustrv gigh mz sin egen nykle i henrich jollis 
visthus BtFH 1: 267 (1508). ib 165 (1508), 168 (l50s).
vistllUSSVen, m. tjenare som har befattning med 
visthuset, hwat som hwariom öfuirlöpir thet seal wist-
budhit VKR 41.
Visthussystir, f. klostersyster som har tillsyn öf- 
ver el. befattning med visthuset. VKR 24. Bir 5: 74, 135.
vit, se iak.
vit, n. [Mnt. wit] hvitt tyg) livitt kläde. ix. vinas 
poperst vit SD 4: 370 (1334).
vit (witt KS 10 (23, 10); Bir 5: 98. wiidh MD 
(S) 242. veth: -ith GO 48i. weth Su so, is9; 
LfK 109; -et ib 74. WG6t Ber 290; Lg 3: 418. 
veeth LfK 268. weetll GO 295), n. [Isl. vit] L. 
1) förnimmelseförmåga, uppfattningsförmåga, kunskaps­
förmåga, slag af kunskapsförmåga, nw hawer mann­
en thränne wit oc widherkännilse et mz ytersto fäm 
sinnom, enskyns wit hawer mannin, oc annor diwr. 
at kännas widli nawarande thing . . . annarskyns wit 
hawer mannen oc annor diwr aff them thingom fiärr- 
en äre fra them, oc tho för när tha the kändo them 
. . . thridhia wit hawer mannen ensamen aff allom 
diwrom, thy at han weet ensamen hwath natwra är 
thz thing som han känner MB 1: 81-2. nw ther til at 
thz midhlasta mantzins wit se wäl skipath, tha hörir 
thz til at han hawe mastan liiärna aff allom diwrom, 
thy at han är andbudh tliäs witsens ib 82. 2)
sinne, yttre sinne, förmåga af förnimmelse beroende 
på intryck af yttre föremål, manzens houup som eet 
hauar Here vit (sensibus). bape se ok höra ok päfka 
Bu 185. styrdhe han swa sino witi, at hvvarce hans 
öron eller öghon eller nakath likamins wit matte hans 
hugh dragha til nakra willo MB 1: 95. at kännas 
widh nawarande thing, swa som mz örom oc öghom, 
oc androm fäm wita andbudhum ib 81. han (0: mannin) 
hawer . . . hörsl oc syyn oc all fäm wit mz diwrom 
ib 99. vnderstander hon . . . ey annor thing än hon 
kände mz nakro fäm witi (för af fäm witom? C od. A: 
aff fäm sinnom 42^) ib (Cod. B) 531. nakot aff fäm 
likamans vitom (God. A: et aff likamins sinnom 42,), 
som äre syyn oc hörsl, röker, thäuer, tranan ib. ib 
534. 3) förstånd, vett. mannen är skapadher til
wit oc vnderstandilse MB l: 83. ib 95 (se under 2). 
veeken tekna siälina: tende ok lyse (Cod. C: som 
tänder oc lyser 927) mäp skälurn oc viti Bu 11. folkomin 
haj)c at viti ok valde ib 61. kärpo . . . at . . . pole­
mics (näml. var) vändar fra viti ib 209. hui hanjvändo 
hans brohor fra viti ib. takin aff daghum thän hughin 
gör galin ok vit.it vänder (mentium immutatorem) Bil 
126. sinap gör man hwast wit (sensus exacuit) LB 4: 
344. ib 2: 50. om man far giäld oc tappar sith with 
ib 1: 96. han miste witit ST 290. gudh . . . gaff hon­
om atir with oc sinne ib. ib 27. naar ölit gaar in tha 
gaar vethith wth GO 481. gudh göme idhart vit ok 
sinne Fr 2051, 2399. hon röffuer aff mi k . . . badhä 
with och skäll (wyttc vnde synne) Va 41. stark diwr 
vtan wit ok skäl Al 4355. swa som huaske weth aller 
makt haffuandes Su 189. i them (bilderna) är huaske 
weth äldher sinne ib 80. tha liiknas han wiidh andrum 
glopum som haffue ey wiidh eller sinne Ml) (S) 242. 
kosteligh ldädhe äro tekn til eth lithet weet Ber 290. 
— förstånd, klokhet, vishet, velande, insikt, kunskap. 
iamfoleomne at dygli ok viti Bu 194. ä kombir weeth 
mädh vinthre GO 295. with skal til wanda ib 517. få 
barn ok owir magha til kunung then ther hauer ey
vita 999 vita
til mandom alia witt ok snille KS 10 (23, 10). lion 
hafdhe badhe vit ok sinne Fl 108. mz raadli ok vit 
tha kom iak her ib 1774. lion helsadhe han mz vit ok 
sinnä Iv 4074. han malte tha mz vit ok skäl Fr lib. 
han loot stokholms stad at byggia mz dighirt with 
oe mykin hyggia RK 1: 511. at fresta hans with 
ok spadom Bil 696. een thäs liälga anda gaffwa som 
kallas sciencia, thz är weet ällar beskedhelikhet Lg 
3: 418. han (0: mannen) skal thiggia alla sina konst 
oc wit aff likamlikom tliingom som han seer oc hörir 
MB 1: 78. ib 93. war herra weet wäl, oc kännir 
alla them som himerike skula sik forskulla, oc sär- 
delis alla them, som thz skulo ändelika fa. oc thetta 
sama gudz wit oc fortlianke kallas liiffs book ib 347.
1 hanom är« al wisdomsens ok vitzsens liggiande
fää (thesauros snpientiœ et scientiœ) Su 392. hon . . . 
giffwer tik weth oc wiisdom, bad lie andelika tingha 
oc werdzlika LfK 109. prestanna lapa skulu göma 
wet h et (scientiam) ib 74. 4) vetskap, at the släp-
to petrum mz vit ok vilia Bil 112. thrälin . . . for 
wtan hans with ib 254. ib 717. gafif [311 mik got raJ) 
v tan vit ok vilia Bu 504. the äru ti 11 fa, androm af- 
hända lönlika si t goz utan äghanda wit ok wilia KS 
09 (169, 75). ST 429, 432. mz abbatissana witt oc loff 
Bir 5: 98. vtan modhir abbatisse ellir systor forman 
wit oc enkannelichit orloff VKR 29. LfK 26S. 5)
medvetande. besinning, lians vit monde hon um när for 
ga (fell hann i ovit) Fl 911. — Jfr l)Ok-> for-, fore-, 
man-, manz-, 0-, sam-, van-yit.
vita (vitta KL 320; MF 2: 57; Bir 3: 105; Ber 
248, 249; -as Bir 3: 468. witta KS 9 (20, 9); MD 
(S) 202. wittha Lg 3: 77. veta RK 2: 9421; BSH 4: 
195 (1495). weta Lg 3: 124; LfK 3. vetha HSH 20: 
155 (1507); BSfl 5: 515 (1512:. wetha RK 2*. 8376, 3: 
(sista forts.) 5765; 1 i 246; MB 2: 213; B S/I 5: 144 
(1507). wetta HSH 24: 153 (1518). pres. sing. 1, 3 pers. 
vet. veet. wett VML 11 Ä 13: pr. i var. weit SML 
À 6: pr. veyt UK 1: 194, 212. weyt ib 433, 2718, 3647. 
Vät VGL 1 S i. Wät VML 11 A 13: pr. nät SML 
(Cod. B) Add. 1: 3. ref, veetz Bir 3: 34; MP 2: 181.
2 pers. vest Bu 141, 419; Bo 26; Ber 248. vestll GO 
*74. weyst RK l: 3692, 3694. wäst MP 2:57. wästli 
Ly 3: 111. vet Fl 1369. pL 1 pers. vitlim. vitom. 
wete B.sv/ 5: 144 (i507). 2 pers. vitin. wita Dins. 
wethe IISH 18: 15 (1494). 3 pers. vitho MB 2: 211. 
vita. près. konj. viti. wythi TS 26. pl. viti Bu 
114. imperat. vit. impf, visse Bir 2: 69 (jfr 340). 
wisse VML 11 Kg 6: 3. uisse ÖGL Kr 15: pr. 
Tlissi SML (Cod. B) Kp 2: 1. wise ib (Cod. A). 
viste, wüste RK 1: 3134, 3: 2633 (i rimsl. m. tyste), 
weste: westen ib 2: 9345. vesthe FM 510 (1511). 
pl. 3 pers. uissu ÖGL ES 8. visto. konj. 3 pers. 
pl. visten Bu 13. part. prêt. n. vitit Bir 1: 114, 4: 
(Ar/J 182. witit Bil 252. vititll Iv 4966. witith Lg 
3: 4M. witat ST 32. vitadh h 5637. witatli MB 
1: 94. vist Bo 5, 173. wist l)i 80. wüst Al 2610; 
UK 1: 3295 (i rimsl. med. mist), 3642 (i rimsl. med 
mist), westh, se forvita), v. [hl. vita] L. eg. se. 
I. 1) se till, se efter, (söka) taga kännedom om, 
(söka) taga leda på, undersöka, vit om thu thz känna 
ma Fl 1367. faa granlika witat (bust vraigen und be­
seht) Irwat the iiro heldir her ellir ther ST 32. far
til thinna brödhra, oc se hurw the fara, oc wit oc 
wiisa mik hwath ther görs MB 1: 230. skulu fie som 
vapnsynänä skupä af konungsens väghnä, vita hans 
forfall med Invat skyäiom han vil vi bor frälse skiliäs 
SD 5: 477 (1345, gammal af skr.). 2) förnimma, er­
fara, fd kunskap om. få veta; ofta svårt att skilja 
från 3. iohannes oste aff guf>i: at alle hans bröpar 
apostoli visten frätta Bu 13. iak vil tbässe tidharide 
vita Iv 595. f)ik är eg mer lofat at vita än se oc höra 
andelika Bir 4: (Avt) 182. jak latar thik see nu ok 
vitta (videre et scire) rätuisonna sannind ib 3: 105. 
ueneciani lagdhu . . . hälagh ben j en pilara aff mar­
mor sten svva lönlika: at ängin gate witit Bil 252. 
thager drotningen fik thz vitha RK 1: 624. — lära 
känna, manz liowudh oe änlite som . . . man faar vita 
mz alla världena Bil 213. —förnimma, förmärka, vara 
vittne till? gudz tiänirska . . . gat ey längher witith 
(ampiius non sustinens) pukannas orolikhet Lg 3: 414. 
3) hafva erfarit, vara underrättad om. hafva kännedom 
el. kunskap om, veta; ofta svårt att skilja från 5. med 
ack. jak vet al thing Bir 3: 105. vest fm mina möf>o Bu 
141. andreas sagpe sik eigli vita väghen ib 133. hafdhe 
mannin ey tha hälder witath annars mantz hugh än wi 
nw witorn MB l: 94. hnilkin som wet oc kan landzsinz 
fal oc sidhwänior oc wet bäzt warn thunga oc fatigh- 
dom BSH l: 185 (i386). faa wita thiiandis mans tharff 
CO 1080. ther af wet iak thäs bätre visso, som iak 
hawer siälfuir . . . thz alt granlika seet Lg 3: 500. 
ängin tliera thz viste Fr 1991. hafdhe hon vitadh thz 
for san at thz vare herra iwan . . . hon hafdhe han 
ey vntfangith väl Iv 5637. with thz for fulla wisso 
Lg 3: 136. bätra riddarskap jak ey weyt jnnan all 
cristenheth RK 1: 2718. tha sagde hertugbin engen 
wita then them ware swa wol rätter ib 2011. han er 
then bezste ther jak weeth ib 408. the saki i vitin 
mz honom (ve,ten med honom, veten honom vara skyl­
dig till) KL 383. MB 2: 379. huilken hosbonda tz weth 
mz sin swen ock dy 11 tz mz hanom SO 147. — med 
underförstådd ack. Bu 6. — med två ack. wita han wara 
wäldoghan foghot ower alt egipto rike MB 1: 239. naar 
thu vest thik rätlika brotlikin i thino samwiti Ber 248. 
iak wet mik orättän Va 37. Bir 2: 315. — med ack. och 
inf. f>e visto han wara sniällan i viisdom KL 189. then 
är gerna räddr, sik wet brutlikan wara KS 23 (57, 25). 
thw frestas mast om thw wäst thik ey frestas MP 2: 
57. then stund the wisto konungin liwa RK 1: 2619. 
— med sats inledd af at (that), witande at äncti är 
wyssari än döf>rin SD 5: 561 (1346). ihesu christe, som 
väl vest at iak är skär mö Bu 419. haff»e fm vitit at 
konungin ville eg lyfw Bir 4: (Avt) 182. vi vitom alle 
at thu äst föddir i löskioläghe KL 381. jak weth wäl 
at borran gudh haffwir idher giffwit land it MB 2: 6. 
vit at thz är dighr ok hedrlik liämd, at tu förlatr 
ouinom thera brut, tå tu hauer wald ok ämne at 
hämnas äpte wilia tinom KS 23 (56, 25). thu skalt . . . 
vita at än thot maria del är bäzstir tho är ey for 
thy marthe deel ondir Bir 3: 178. ma thw veta. at 
swan tas hustrv är död BSH 4: 195 (1495). vm sidhe 
wart keysaren til witande (fick kejsaren veta; wart 
eme zo wissen) at han wars herra kiortil oppa hafdhe 
ST 361. huru mic var til vitande vordit thät han 
sculde haffuo vithnit that at thän samo bäneth ture-
vita 1000 vita
son skulcle haffuo cloth eptir hans fadher Arfstvisten 
emellan Erik Eriksson och Ture Turesson 15 (1461).
— med objektssats utan inledande konjunktion, jak 
veyfc i maghen ey konung ombärn 11 K 1: 194. — 
med indir. frågesats. westen äldre hwem han skulle 
thro RK 2: 9345; jfr 9. ty skal han wita livadh dyglul 
älla odyghd är, afc han må wita hvadh han skal fylghia 
ella flyghia KS 17 (43, 18); jfr 9. thu vesth ey j 
hwat brunne länksth är vatn GO 574. mange visto 
huat pem skulle snaras fyr än pe talapo Bir 4: (Avt) 
182. at vi eg vitum . . . huat i hafin rätta tro 
ällar eg ib 184. visto pe fyr än st-i|>in (för striping 
byriadis huru hon ändapis ib 182. ey wita män hurw 
the skulo si t liiff oc lifnath styra MB 1: 78. iak 
wiste ey hwadhan the waro . . . oc ey wetli iak huart 
the ginge ib 2: 5. hertoghin wüste ey hwar the waro 
RK 1: 3134. wisto ey nar the komo ather ib 111. — 
veta, ss vittne kunna intyga, i eder och bedyranden. 
pät viti allä gupa (testor deos deasque). at pu seal t 
(Cod. C: thz wita alle gudha oc gudhur thu seal 1008) 
alla pino fresta Bu 414. veet thz gudh iak var ey 
gladh Fl 1424. män weet sagdhe herra iwan . . . iak 
thik i ila an thz thu mik thz ey förra tedhe Iv 
524; jfr mapor 5. — veta, veta förestå, veta vara 
att vänta, med da/, och ack. hwath diwr the fingo 
at bita wissan dödh skulle thz sik wita Al 5194. 
4) veta, hinna finna, med ack. wete wij ey annar 
radh, wtan taga mwnkaholmen in B SII 5: 144 (1507).
— med dat. och ack. nero viste sik enga roo. for 
än han viste paulum halshuggin vara Bil 127; jfr 
3. hans härbärges husbonde rädes at hanom mon 
morpet vitas, ok viste sik ängte tel rapa Bu 171. 
jnghen hielpp och råd the "Sig wiste RK 3: (sista 
forts.) 5567. wetli iak mik inghen roodh om malt FM
369 (1508). 5) hafva sett, hafva gifoit akt på; veta
om, känna till; känna, med ack. ärmiten saghpe. 
pu saat väl eet sund pa pu hit fort . . . cr[i]stoforus 
saghpe uäl vita sundet Bu 498. thoko vp kroppana 
... oc lagdho j en stadh thftr gudhi var viterlikt, 
oc engin annar weet Bil 851. babiloniam sagh iak 
alregli, oc dyura gardhin wet iak ekke ST 19. hulkin 
sötma ängin veet v tan then han smaka Bir 8: 372. 
onytteliko biin vita ey (nesciunt) thenna andan ib 1: 
260. swa som man ey vitande (ignorans) sin gudh ib 
124. vm han hafdhe han vist (si ipsum scivisset). 
han hafdhe slitit forradharin sundir mz tannomen Bo 
173. hulkin nu tholande orät af syndoghom veetz ey 
älla aktas af thöm MP 2: 181. iak wet oy (nescio) 
idher Ber 74. än iak skodha mik ey wet iak mik ey 
(nescio meipsum) ib 230. ib 87. — med prep. af. 
ther lifdhe maria magdalena swo at änkte folk wiste 
af hänne (incognita) xxx ar Bil 271. han viste ey aff 
hans fingerin Fr 2557. — med prep. til. min fadher 
veet ther änkte til thz iak är giffter Fr 1249. — veta, 
hafva erfarenhet af. med prep. af. thu vet ey aff 
amur Fl 1369. thän är gladh som ey weth aff wand a 
GO 479. — känna till. förstå sig på, förstå, med prep. 
af. almogen wiste ey aff hans list RK 2: 2878. 6)
hafva känning af hafva råkat ut för ? bätra är wita 
eldh i by än ondan wana GO 727. ib 480. 7) känna)
hmna åtskilja, med ack. sagdhe han sik ey wita ben 
for ben saneti stephani älla hänna bonda som badhe
laghu saman j tliwem silfserinum Bil 285. 8)
veta, hafva lärt känna, kunna, med ack. the skullo 
mera wita som androm skullo lära MB 1: 348. huat 
skal man radlia för än han veyt tokt ok snille ok 
ädhelaheyt RK 1: 212. then ära weth MI) (S) 284. 
— känna, hafva insikt i. med ack. hon hafdhe osigh- 
elika astundan at vita the lielgha scrift Lg 3: 503. 
9) veta, inse, förstå; fatta, up])fat/a. med ack. sua 
liten pu vast pu viste pät väl Bu 79. må liuar 
man ther skäl hauer thz wita ok vnderstanda KS 
9 (27, 10). hua kan tha suara til hans röst mädlian 
oy veetz (ignoretur) huat han sigliir Bir 3: 34. — 
veta, hafva klart för sig. med. indir. frågesats, jak 
veth huat iak skal göra MP 1: 239. han . . . viste 
ey huat han skulle göra Bir 3: 159. 10) hafva
klarhet öfver, hafva reda på. kunna visa? witi ... 
ther räkinskap aff Bir 5: 118. VKR 37. wythi breff 
och skäl för sigh, at han är äclita och rätta TS 
26. O) reta, förstå, förstå sig på, kunna, ma* 
thias . . . giordhe e wäl som han wäl wiste, ok androm 
visadhe Bil 245. — med inf. hon är . . . the ther . . . 
ey veet dyrfwas (novit preesumere) Bo 41. at han skuli 
vita (sciai) sigliia oc ropa for androm vinsins sötma 
Bir 3: 95. withi . . . räkinskap göra abbadisonne . . . 
aff thy han vp här ib 5: 117. VKR 36. at weta sik 
göma . . . för the fördömelike syndenne som är pro- 
prietas LfK 3. wetlie thessä eder tro sänningebudh 
. . . edher vnderwisä om al ärendä FM 199 (1504). — 
förstå, skaffa sig tillfälle, kunugen viste at fanga 
pem annan ti ma Bu 167. 12} veta, hafva vett, hafva
förstånd, then gör ä illa som litet weet RK 1: 2775. 
13} veta, veta till sig, hafva (fullt) medvetande, hafva 
(full) sans. vara vid sina sinnen, owit swa hans hiärna 
fordreff thz all siin klädhejhan aff sik reeff ok bardhe 
sik mz thorn ok qwista thy at han änkte vätta vistä 
Iv 2070. — vita til sik, d. s. görom waar fadher 
drukkin aff wine, swa at han weet ekke til sik MB 
1: 196. fyöl hon nidher til iordhenna swa som aff sinna, 
thz hon enkte til sik wiste Lg 3: 654. ib 93. II. 
[Jfr Mnt. énes beste weten] se på, tänka på, (söka) 
främja, söka åstadkomma, sträfva för, verka för. han 
ville . . . gerna vitha hans heder RK 1: 100. ib 3825. 
the gerna villo vita hans froma ib 383. marsken . . . 
bad alla til sik koma som wilde wita rikesins froma 
ib 2: 5689. marsken badh them hem koma om the 
villo vitha sich (för sin?) froma ib 4115. ib 3: (sista 
forts.) 5579. hurw han thera bästa veta ville ib 2: 
9421. skall iag . . . wetha edhertt bästa oc goda be­
stånd ib 3: (sista forts.) 5765. flSII 20: 155 (1507), 24: 
153 (1518). siälina helso wil iak endelica wittha Lg 3: 
77. wille hon ey at [enast] wita sith siälagagn vtan 
ämwäl alla thera som ti i komo ib 503. vilde iak ey 
mik (för mit?) loff vita (nolui laudem meam) vtan 
ensamins skaparans Bir 1: 279. hans loff hedher ok 
ära äghom vi alle i bland os vita. störkia ok främia 
Ber 264. mik bör häller wetha thera gaghn än skadhe 
Di 246. then wart wärsta will wita ok ey thz bezsta 
EG 66. hon . . . engens wersta wetha wil RK 2: 8376. 
viliom wy ekke vita haus skada ib 1: 2834. SD NS 
l: 162 (1402). ban wille wita hans fordarff Al 2569. 
BSH 5: 515 (1512). III. vetta, vara riktad, vara 
vänd. skulle . . . wars herra hws wara swa skipath,
vita 1001 vite
at thz skulle wita öster oc ey waster MB 1: 482. 
första oc värdugasta rwmit som wästir viste ib (Cod. 
B) 488. han bant thera hiälma. swa at . . . thz fram 
skulle vita . . . var i nakkanom Bir 4: 362. then ende 
(näml. af bommen), som wiste til kepplingen BSH 4: 315 
(1502). — part. près. vitande (-is), 1) som är värd
att veta, som man bör veta, som är att märka, är wet- 
andhe at här karl . . . haffde äpther sik thwa söner BK 
211. 2) känd, bekant, uppenbar, fore pik är ingte lönt
vtan ald J>ing äru pik vitande Bir 4: (Avt) 177. 3)
närmande sig till el. öfver gående i adverbiell användning : 
vetande, med vett och vilja, hällir vildo the pinas 
äwerdhelika ... än the vilden vitandis (scienter) reta 
mik til vredhe Bir 1: lto. huru länge hon duäls vit­
andis j syndomen ib 3: 178. 4) som har fullt med­
vetande, som är vid sina sinnens bruk, vid full sans. 
var]) hon lös af diäflom ok väl vitande Bu 205. wardh mön 
j samu stundh wäl heel ok witande Bil 326. engin wit* 
andis man thänker at ängla äta thäsköns brödh MB 1: 
323. — vita af, veta af, veta om. the wtau fore äru 
wita ey aff (nesciunt) fför än alt husi t är elladh Bir 4: 
107. the äru swa som thän ther forgiftilso smaka ok vet 
ey af för än etret dräper hiärtat Su 382. the skinnade 
brende oc giordo mord for konung karl wiste aff etli 
ordh RK 2: 7762. — vita nidlier, vetta nedåt, at 
hofwodhit woot nidlier til jordh Bil 107. han . . . wände 
thz op för wiste nidh Al 1583. MB 1: 83, 317. Jfr 
nidlier vita. — vita up, vetta uppåt, weet thz 
nidlier a them (träden) som op weet a mannenom oc 
thz op som nidlier weet a mannenom MB 1: 83. Jfr 
iip vita. — Jfr for-, fore-vita.
vita (viita. près. -ir. Wät (trol. beroende på 
sammanblandning med près, af vita, veta) VML JI 
Kr 12: pr. i var. konj. viti SO 78. witi TB 79 (på 
två st.), imperat. wijt KS 35 (89, 37). impf, vitte. 
vite Bu 170. wite: -is UplL Conf. -adhe, se a-, 
for-vita. weth, se forvita. weet, se avita. ueet, 
se forvita. pl. vitu Bu 78. part. prêt, witter StadsL 
Thiuv. 2: 1 i var. vitär Bj 11: 1. -adher, se 
forvita. n. with SML Kg 11: pr. uit ib i var. 
uität VGL 1 J 7: 3, 15: i. vitit ib II J 36. witit
SmålL 12: l), v. [/$/. vita] L. 1) bevisa, med
skyälum vita, at han sua go])än häst miste SD 5: 478 
(1345, nyare ajskr.). vitä sik hanum hawä guldet ib 
480. witi forfal sijn TB 79 (på två st.). SO 78. 2)
anklaga, rikta anklagelse el. beskyllning mot (ngn), 
med personens ack. at wita, hata ok försmå witra män 
ok rätvisa KS 62 (l53, 67). — anklaga el. beskylla 
för (ngt), framställa beskyllning för (ngt), med sakens 
ack. for han . . . äpte pm ok vite fiiumna]) Bu 170. 
— anklaga el. beskylla (ngn) för (ngt), rikta ankla­
gelse el. beskyllning mot (ngn) för (ngt), tillvita (ngn
ngt), med personens dat. (el. i dess ställe ack.) och 
sakens ack. köpmannen . . . witte them thiufnadh Bil 
970. ST 407. at engin maghe idher odygdh wiita MB 
1: 244. hans härbärges husbonde rädes at hanom mon 
morpt vitas Bu 171. Va 37. wittis henne hoor MB 1: 224. 
ib 243. ey witis the synd eller hug liandinne fore sina 
skuld .. . vtan thz witis handinne fore thy at hon hörir 
siälinne til ib 142. uitis pät riddärä Sl) 1: 669 (i285, 
gammal afskr.). MEG (red. A) 55, 56, (red. B) 59, 60. 
EG 63? 65, 66. SO 296. matte gudli ey meer wiita 
Ordbok II.
mannen än aasnan aller oxan oskälika gerning, än 
han hafdlie ey frälsare natwre til at göra got oc ilt 
eller lata MB 1: 45. — rikta (anklagelse el. beskyll­
ning) mot (ngn), han vitte sina husfru osanna sak Bu 
420. Bil Hl. i thera kono offre, som sik skullo skira 
aff thässkyns wüte, som bondo wiiter sina kono om 
hoor MB 1: 480. — gif va (ngn) skuld för (ngt), skylla 
(ngn) för (ngt), med personens dat. (el. i dess ställe 
ack.) och sakens ack. fae fram aftäkt som honum witis 
TB 78. hwem witte drotningen barnit mik eller trälen 
Di 120. wm thän tima födde en hertugha dottir barn 
... ok wittis enom diäkna fadhers nampn (d. v. s. 
faderskapet) Bil 237. thz ma han engen wiita vtan 
sik siälfwan MB 1: 292. wijt thz tik sieluom at tu 
owislika bedhes KS 35 (89, 37). — påstå (ngt) om 
(ngn), gifva (ngn) vittnesbörd om (ngt)? med dat. och 
ack. marsken sporde them . . . hwat the honom skylla 
ville the swaradhe honom . . . enkte skyllom vy jdher 
vtan goth . . . marskon sagde tridhia sinne är her 
naghan man jnne ther mich haffuer til at tala . . . 
ather swaradhe dalakarla ... vy vithom jdher ey 
vtan dygd och äre RK 2: 4805. — tillvita, förebrå, 
lägga till last. hwat hafwin j oss at wita ST 455. 
han haffde them ey annat wita RK 1: 3470. — före­
brå, räkna till last. iach kan thz see pa tik at thu 
hawer en innerlig kerlok til then vnga mannyn ther 
när tik siter, thz kan iach tik ... enkte witä Va 
41. — med dat. (el. i dess ställe ack.) och sats in­
ledd af at. p v itu pik at pu uast syndoghom mildar 
Bu 78. — Jfr a-, bak-, for-, til-vita.
vita {ack. wytu SO 155), /. L. vetande, känne­
dom; vetskap, ey (näml. är) eth grand j iordhinne. 
ey en gnista j häluiti hulkin som . . . forma at löna 
sik af hans när warn älla vitu Bir 1: 249. mz stadzs- 
ins kemmenera vithu SO 110. mz förmanzsens loff oc 
witu LfK 142. VKR 22. med vitu. ra])e. oc sampökkiu. 
]>es varrä som äfte lywer SD 5: 562 (1346). medh witu 
wilia oc samthykkio confessons generalis oc alla systra 
oc brödh ra VKR 30. medh abbatissonna confessons 
systra oc brödh ra witu oc samthykkio ib 32. ib 84, 
39, 46, 47. vtan gaarzmestarins witu ib 37. I)% 94. MB 
2: 116. vthan sins hosbondha wytu ok wytschap SO 
155. vtan faders vitu oc ia MD 344. vtan abbatissonna 
oc aat minzsto eldris systra oc brödhra witu oc sam- 
thykt VKR 40. wtan abbatissonna withu oc orloff Bir 
4: 37. eptir abbatissonna budhi oc henna witu VKR 
25. Jfr forevita. — vitlllös, adj. L.
vita, f. L. Jfr eds-, fäpernis-, fäjirinis-, 
ärfpa-vita. — vitulös, adj. L. — vitulösa, /. L. 
— vitu or]), n. L. Jfr vitsor]). 
vitan, /. Jfr avitan.
vite (viite), n. [7s/. viti] L. 1) beskyllning,
anklagelse, tilltal, i thera kono offre, som sik skullo 
skira aff thässkyns wüte, som bondo wiiter sina kono 
om hoor MB 1: 480. i ak neka pik eigh pr iak bär 
sculd ok vite for pik (accusatus non negavi nomen 
sanctum tuum) Bu 414. 2) straff; böter, vite. forc
glömsko gal]ir (för gällir) man wite GO 753. hwlkin 
swa som siäl klippingh aller siälskin äller märskin 
for nöthskin tha thagi then ather wärdli som köptlie 
ok thän flerdh som saldhe ok böthe ena thunno öll j 
kompanith for sith withe SO 19. lmilkin som sin byk-
120
viter 1002 viterliker
ara bryther g-älle annan fyri ok ena mark vax fore 
sith withe ib 28. ib 71. hwar som bär kanno heller 
begare heller annath aff g-illis stwgw vtan allermanz- 
enss loff böthe gillena tw höxstha vithe SEG 122. — 
sär sk. vite hv artill ngn förpliktar sig för den händelse 
att en viss förbindelse ej uppfylles. motthe jagli wara 
godh for her electus, honum sielff til latendes, liff. 
äre til panth säthiandes, medh wife, döm til sköwel 
giwendes alth thet jagli otthe i möre ... om han fra 
döm skildes for thenne fegdh en endha haffde BSH 
5: 125 (1506). — Jfr a-, bro-, e|)-, garfia-, häl-, 
}>ing-, things-vite.
viter (vitir. vitar. vitur. wittur KS io (23, 
io), wether PK 245. ack. m. vitran KS 56 (141, 
6l); MB 1: (Cod. B) 550. witran ib (Cod. A) 78, 93; 
KS bl (143, 62), 79 (195, 87). wittrail ib 9 (22, IO). /. 
vithra Bil 468. withra KS 27 (67, 29). clat. m. 
witrom KS 21 (51, 22). /. vitre ib 20 (49, 21). pl. 
nom. m. witre MB 1: 419, (Cod. B) 535; KS 17 (42, 
18), 52 (133, 57), 55 (139, 59). ack. m. vitra ib 16 
(41, 17). witra ib 52 (l33, 57), 62 (153, 67). dat. wit- 
rom Sl) 5: 374 (1344, nyare af skr.)] KS 59 (l47, 65). 
uitrom Bu 5. vitrum Bil 924. wittrom ib 535; 
Lg 924. wittrum SD 4 : 464 (1335, nyare af skr.), gen. 
witra KS 54 (137, 58), bl (143, 62). best. form pl. 
ack. n. witro Lg 963. komp. vitrare. superi, vit­
raster. witarster: -o SML Kp 10: pr.), adj. [lsl. 
vitrj L. 1) vettig, insiktsfullkunnig; förståndig, 
klok, vis ; vittnande om förstånd el. vishet, octouianus 
viis man ok vitar Bu 62. är thz omöghelikt, at then 
wisaste, oc witraste gudh skipadhe nakath, eller bödh 
vtan särdelis skäl MB 1: 471. matto some män tha 
wardha däghlikare oc starkare oc witrare ... än some 
ib 101. ad am war naturlika witrare än ewa war ib 
140. weet iak engin witrare ib 238. skapadhe gudh 
första man . . . swa witran. at han matte allom man- 
110m känna badho rätta tro oc sidhi ib 93. at i skipon 
en vitran (Cod. A wisan 238) man oc klokan (virum 
sapientem et industrmm) ower alt landith ib (Cod. B) 
550. hon . . . hafdhe wilia ... at wara swa with i r 
(Cod. A wiis 95) som gudh ib (Cod. B) 535. witre 
(Cod. A wise 95) män ib (enl. MB 1: 569 har Cod. B 
oftast vitir där A har wiis). at welia en wittran man 
af androm landom eller stadhom, then um ett år må 
them styra ok rådha KS 9 (22, lo), kunungur skal älska 
ok opta hos sik liaua sina wälbyrdugha män, ok hälst 
the vi trasto ib 59 ( 146, 64). vitur (sapiens) son är 
fadhrins ära ib 52 (132, 56). the skulu thöm leta godha 
witra (Fragm. 11 wisa; äfven på öfriga ställen, där 
Bures uppl. har viter, återfinnes detta ord icke i frag­
mentet, hvilket i stället oftast har vis) ok dyghdelika 
mästara ib (i33, 57). witur man ok forhwxande ib 21 
(52, 23). wilt thu vitr warda, tå skal t tu alt firi 
huxa, ok lata alt firi hugh thin, thet til må koma 
ib (51, 23). thet må ... sköt rönas i athäuom kun* 
unx, huat han är viter älla owitur ib 16 (39, 17). 
the äru vitre ok snille, thr sik ok andra män kunna 
rätlika styra til thet got ok dyghdelikt är ib 27 (68, 
29). koomom wi aamoot warum godhum ok wittrum 
raadhgiwm SD 4: 464 (1335, nyare afskr.). ib 5; 374 
(1344, nyare afskr.). han är badhe höfuizsk ok vitir 
Jv 1533. han giordo som en witer man optelika sin
scriptamall RK 1: 2475. han skonar ey folum aller 
witer Al 1064. Bu 5. Bil 124, 468. MB 1: 78. KS 10 
(23, 10), 16 (40, 17), 17 (42, 18), 45 (115, 49), 54 (137, 
57), 55 (139, 59), 56 (141-2, 61-2), 57 (143, 62-3), 59 (146, 
65). PK 245. Lg 31. af henna fäghrindh ok wittrom 
ordhum Bil 535. hänna witro (motsv. ställe i Bu vit- 
orleka 144) ordh Lg 963. witer försea KS 79 (196, 87). 
vitir forhuxan ib 20 (49, 2l). medh vitre forhuxan ib. ib 
27 (68, 29). Jfr ful-, O-vitOl*. 2) till förstånd 
el. mogen ålder kommen? alle israels sönir til saman 
före män til stridh waro de thwsand et thwsand, oc 
dcc, oc xxx män alle witre män MB 1: 419. 3)
redlig, ärlig f lofwom wi . . . boo jonsson hans arfwm 
oc winom ena rätta oc witra orfeegdh BSH l: 182 
(1381).
viterhet, f. kunskap, kännedom? giordho them 
större wärdogheth medh synne samtalan ok vmgangho 
ok vithirheth aff koma skulandhe synne naadh MP 
5: 161.
viterleker, m. [hl. vitrleikr] förstånd, klokhet. 
the (dygderna) äru summa i manzens skälum suåsum 
witerleker, thän må höta (för heta) föreakt (in in­
tellect, ut prudentia) KS 18 (45, 19).
viterlika (viterleka Bu 206. vitarleka ib), 
adv. [lsl. vitrliga] insiktsfullt, med förstånd, förstån­
digt, klokt, vist, med vishet, nw vnderstaar bakara- 
mästaren, at iosep hawer witerlika (prudenter) raadhit 
drömin MB i: 235. vm tu wilt witerlika medh for­
huxan liua (prudentiam sequi desideras) KS 20 (50, 22). 
ib 2l (51, 22). skipa wäl ok vitrlika thz som tå är 
ib 22 (53, 23). Bil 28. MB 1: 200, 238. guz son löste 
mankön af diäflenom sömeleka. väldeleka. vitarleka (per 
mirabilem sapientiam) ok rätuisleka Bu 206.
viterlika (witir- v KR 56. vider- SD NS 1:634 
(1407). witter- SO 30. witther- ib i64; SD 5: 212 
(öfvers. i hds. fr. sl. af UOO-talet). wether- BYH 
1: 246 (1443). -licha VKR 56. -ligha SO 72. -liga 
SD 5: 165 (öfvers. i hds. fr. början af 1400-talet). 
-leca ib 212 (öfvers. i hds. fr. sl. af 1400-talet). 
-legha BY 11 1; 246 (1443). -ligan SO 164), adv. 
[À. Dan. vitterlige, viderlige. Jfr Mnt. witlike, wit- 
liken] vetterligen, uppenbarligen, at all the thing ther 
makt wppa liggir oc oppinbarligha göras skulu med 
breffuom oc jncighlom witerliga stadhfästas oc ful- 
kompnas SD 5: 165 (öfvers. i hds. fr. början af 1400- 
talet). mit jncighle är här viterlika fore hänght BYH 
1: 193 (1384). latom wi wart jnsighle witirlicha lieng- 
ias for thetta wart breff VKR 56. SD NS 1: 634 
(1407). BYH 1: 246 (1443). VAll 24: 324 (1454). SO .30, 
72, 164.
viterliker (vitorleker), adj. [Fnor. vitrligr] 
förståndig, vis. biskopen . . . vndra . . . hänna vitor- 
leka or]) Bu 144.
viterliker (vitir-. vitar-, vitter- BS/I 1; 177 
(1379); SD IPS 2: 657 (1413). witter- ib 1: 14 
(1401, nyare afskr.), 135 (1402). witther- SO 110. 
wytyr- SD 5: 557 (1346, gammal afskr.). veter- 
BYH 1: 275 (1477), 276 (l480). weter- SD KS 1: 593 
(i406), 2: 116 (1409); FM 674 (i5i7?). vether- SD NS 
1: 26 (1401); Di 227; BSI1 5: 362 (1509), 363. wether- 
SD KS 2: 78 (1409); BYH 1: 267 (1469); RK 3: (sista 
forts.) 5748. vettar- SD 4: 584 (öfvers. i hds. fr. sl.
yitfärlinger loos vitia
af 1400-talet), wit- ib NS 1: 141 (1402, nyare af sh'.). 
vite- FH 2: 115 (1438). väthe- SD NS 1: 214 (1403). 
n. -likt. -lieht BSH S: m (ueo); SO no. -lichtt 
SD 4: 584 (öfvers. i hds. fr. sl. af UOO-lalet). -ligt 
ib NS 1: io (1401). -likit StadsL Kp 6: 1; FH 3: 5 
(1353); SD NS 1; 14 (l401; nyare afskr.), 16 (1401), 30 
(1401) o. s, V.; Bo 160; Bir 3: loo. -likith SD NS 
1: 12 (1401), 593 (1406). -likkit ib 2: 78 (1409). -lichit 
ib 1: l (1401). -lighit ib 489 (1405); VKR l; BYII 
1: 276 (1480). -ligit BSH 3: 154 (1464, samt, afskr.)’, 
BYII 1: 269 (1472), 275 (1477); Di 227; RK 3; (sista 
forts.) 5748; BSH 5: 362 (l509), 363. -ligid ib 3: 191 
(1468). -liket ib 1: 177 (1379); Ly 219. -liehet SD 
NS 2: 520 (1412), 522 (1412). -lighet SD 3: 121 (öf­
vers. i hds. fr. senare hälften af 1400-talet) ; FM 674 
(1517?). -liget Va 48. -likath SD NS 2: 459 (1412).
-lekit ib l: io (uoi), 24 (hoi). 214 (1403). -lekith
ib 26 (l40l). -leket ib 2: 657 (1413). -lykyth SD 
5: 557 (1346, gammal afskr.). pl. nom. n. -lik Bo 
130. -lighin SD 5: 165 (öfvers. i hds, fr. början 
af uoo-talet)), adj. [Fdan. viderlig, videlig-, vettas- 
licli, vytlig. Ä. Dan. vitterlig. M)d. witlik] L. 1) 
vetlerlig, känd, bekant, thätta radhit vardh kunnogh- 
at oc vitirlikit Bo 160. the thing som nw liwss oc 
witerlighin ära (quœ sunt presentibus manifesta) SD 
5: 165 (öfvers, i hds. fr. början af 1400-talet), effther 
. . . oppeubarlige vetherlighit var, hoo som drapit 
giorde BSH 5: 363 (1509). jak eric nipritz . . . östgöta 
laghman gör witerlikt, at äpter tliot een longlik . . .
thrätta warit haffuer mällan . ■ . biseopa af lin-
köpunge vppa ena siidiio 00 konungsins ämbitzmän oc 
höwitzmän vppa rimstadhaholm vppa the adhra siidho 
. . . thy haffuer . . . konung karl] . . . mill befalat 
... at iac sculde nämpna ther wppa ena landzsyn 
VAH 24 : 323 (1454). giörandes vettarliehtt at ... sancti 
andree . . . affthen fframkom . . . her gwnno . . . paa 
laagxsätt häresting i liongby SD 4: 584 (öfvers. i hds. 
fr. sl. af U00-talet). giorde . . . lier olaff witherlikit 
... at han haffde skipt the forscrifna tomptena i ena 
andra tompt a sudhermalme liggiande SJ 250 (i456). 
— med dat. (el. i dess Ställe ach.), at thik skoli 
särlica i thässe matto vitirlik vardha dygdhanna nat- 
urlik skipilse Bo 130. thoko vp kroppana . .. oc lagdho 
j en stadh thär gudhi var viterlikt, oc engin annar 
weet Bil 851. suasom mangom godhom mannom i sue- 
rike witerlikt oc kunnokt är DSU 1; 179 (1381). sua 
som thik Kr väl vitarlikit Bir 3: 100. VKR 1. RK 3: 
(sista forts.) 5748. Al 4676. iak tror thik Kr witerlikt 
. . . hwru iak hafwer wunnith rike ok land ib 4661. 
Di 227. wari konungenom witherliket, at hans . . . 
hwstru haffwer filth eth trol Lg 219. fiat skal allom 
wytyrlykyth wara myk hawa vp burith fyra hun- 
dradha markir aaf . . . magnuse rötha SD 5: 557 (1346, 
gammal afskr.). alla thetta breff höra ella sea skal 
thet vara viterlekit at jak . . . kennis mich hava giort 
eth jordha skipte meth domkirkionne ii streugnes ib 
NS 1: 10 (1401). thet se allom mannom witerlikt oc 
kunnokt at jac . . . kännis . . . mic ... at hafua salt 
. . . bo jonsson . . . min goz BYH 1: 192 (1384). thät 
see allum mannom witerlikt . . . at wi . . . takum een 
. . . felughan dagh . . . mädh . . . herra uiclisse . . . 
henrik michielsdorpp . . . oc allum therra hielparum
BSH 1: 130 (1371). ib 177 (1379,1. FH 3: 5 (1353). SD 
NS 1: 11 (1401), 26 (l4oi) 0. s. v. gör hau tz ey saa 
brödrom wittherlicht SO 110. pantirit giorde . . . join- 
frvna witerliget huru nampnlos haffde enä adhro 
vnder sinä tungo Va 48. witlikit gör iak allom them 
thetta bref höra alla see at iak hafwer saalt minom 
. . . brodhir . . . philipusse een aattungh i oedhulte 
SD NS 1: 141 (1402, nyare afskr.). vii . . . görom 
alla oppeubarligha veterlighet adh vii voie tiil leal 1- 
adhe tiil vitness och ffastemen . . . om eth iordha 
skiff the SD 3: 121 (öfvers. i hds. fr. senare hälften 
af 1400-talet), stodh . . . hustru katrin ... ok giorde 
witherligit . . . borgamestarana ok gantzka radit at 
lion haffde sich ingiffwit medh anders jönssone rneclli 
sin halffua gardh SJ 251 (i456). 2) som man vet
med siy, som man vidgår, som erkännes, jak . . . 
kiinnis ... at iak af rätte witterlike skuldh ok win- 
liko lane Kr gielskyllugh . . . beinchte haquonsson . . . 
xxxvj marker päningha SD NS 1: 135 (1402). ib 2: 16 
(1408). edher kära ffaders weterlighet gäl FM674 (1517?). 
— Jfr oyiterliker.
yitfiirliuger (witfällinger MELL G 22 i var. 
with fällingher ib), m. L.
viti, m. Jfr handyiti.
yitia (vittia SD 6: 157 (1349? gammal afskr.). 
vittiä VGL 1 A i: 2, n A a. -ar, -ajie, -a]>er), 
v. [Isl. vitja] L. 1) se till, besöka, uppsöka, med 
gen. el. ack. (el. dat.?). hans drötning . . . witiade 
henna Bil 537. withiar jak hans (senare ändradt till 
hau) j hans ytharsta tima ib 258. jhesus siälfuir vithiade 
hona mz ängla skara ib 538. som wärdhughis vithia 
mik litit värdhan ib 110. natalia . . . vitiate paghar 
sin härra Bu 522. pa faperen com ok vitia dottor
(framför dottor har i textaftry eket ur Bil upptagits 
sinne, hvilket emellertid kanske ej är att fatta ss. dat. 
utan snarare torde böra anses återgifva ett äldre 
sinna ocli vara att fatta ss. gen.; Cod. C har sina^) ib 
503. alra tliinga herran sökte oc vitiadhe thöm äkkc 
som thiänara vtan som vini Bo 220. foro mange til 
hanom oc vitiadho han i sinom krankdom Ansg 205. 
ib 247. nw kan nakar brodher krankar ligghia tha 
skulu brödher lionum withia SO 27. ib 70. thessen 
som tig-h haffvva sökth och withiatli i thinom dröff- 
wilssom Lg 3: 131. uälsignadher wari thw gudh, som 
. . . hänne (Jungfru Maria) withiadhe oc hwgswaladhe 
Bir 4: 176. tik (sankt Martin) withiadhe änglano Sv. 
Böner 430. at vitia pe stapa gesus födes oc döptes
. . . hans graf ok pär han tel himna stägli Bu 12. at 
vitia mörkohuset ib 521. en af them iättadhe . . . 
saneto marclio witia lians skrin Bil 253. widh ängan 
eld wiliom wi sitia ängan wärma wiliom wi witia Al 
6182. Lg 3: 237. — med prep. til. kära dotter witia 
nakot til min kära son, oc thin brodher, som nw 
ligger oc wentir dötzsens tima Lg 3: 20. — besöka 
för att tillse ordningen ngnstädes, visitera, nar vithias 
epter siäle messor eller vigilias Abo Klockarelag 62.
2) besöka, i nåd se till, med nåd el. hjälp vända sig
till (ngn), med ack. epter min dödh skal gudh siälwer 
witia idhra släkt, oc göra idher wäldogha ower the land 
som han iätte abraham ysaac oc iacob MB 1: 271. ib 
287. 3) besöka, hemsöka, med ack. gonga till serepta
oc göra retta vidergonga . . . för sina synder, at, när
Titian 1004 yitua
gud vill hau vittia, at han fynna han swa reedan, at 
lian möge gudi sina siell i hand faa SD 6: 157 (1349? 
gammal af skr.'), jak skal witia idher bradhlika mz 
fatikdom oc oaaran MB 1: 377. — Jfr frail YÎtia.
vitiaii, f. [/s/. vitjan] besök, vitianin (visitatio) 
glädhir Bo 91.
vitilse, n. pl. Jfr a-, for-yitilse. 
yitliker (vite-, väthe-), se yiterliker. 
vitlikhet (-licheit), /. [Mut. witlicheit] vetande, 
kännedom; uttalande om det som man vet; vittnesmål. 
jap fan dher haffwen kom fram och sagde ther til syna 
witlicheit swa ludende at hans modher haffde giffwet 
förscrifna tomptena rnedh synne dotter . . . hustru 
katrine til giftomall förnempdom andris fan bergen 
. . . och sagdes wela göro syn rät ther til at swa 
war sant som han tha ok giorde SJ 259 (1457).
vitlös (wet- Lg 3: 450. weth- ib 178. -löös Al 
8295; LB 7: 263), adj. [is/, vitlauss] L. 1) okunnig 
(om ngt)f obekant (med ngt), med gen. alskons hedhirs 
oc höuisklikhetz vitlös (ignara) Bo 152. 2) vettlös,
utan vett, beröfvad vettet, beröfvad förståndets bruk, 
galen, o thu vitlös oc armbir man ST 260. agatha 
kalladhe han with lösan (sine intellectu) som bödh 
lofua stokka ok stena Bil 427. brutfällingcr oc vitlös 
ib 981. än nakar man . . . wardher . i . galin, oc 
witlös MB 1: 466. Lg 979, 3: 178, 450. stundom komber 
man aff sin synne, oc bliffwer saa got som vitlöös, oc 
fantaserer mykyt LB 7: 263; jfr 3. thu staar nw 
witlöös i thit sinne Al 8295; jfr 3. 3) sanslös,
medvetslös, bedöfvad. aff liuilke ondhe lokt wi wordhom 
maxsan som halff dödhe ällar witlöse Lg 3: 458.
yitlösa, f. [/*/. vitleysa] vanvett, galenskap, gudh 
skal . . . plagha thik mz witlöso (amentia) MB 1: 428.
yitna (vittna VGL I B 1: pr, J 13: 2, P 3: prf 
19: i. vetna: -ed BSH 5: 362 (1509). vethna; -ar 
LfK 261 ; -adhe Lg 3: 575. wethna: -ar MB 2: 299; 
-adhe Upplands Lagmansdombok 1490-94 s. 101. -ar, 
-a|)e, -ajier), v. [/s/, vitna] L. 1) bevisa, före- 
bringa bevisning, haui vinin wald at witnä til salans 
rnedh attä mannum at han war bajie laghavin ok 
bönävin SR 1. han skal hanum um tisdaghen stämnä 
enat ping ok vm o^ensdaghen a han vitnä ib 31. — 
öfverbevisa. hwilken som reusar fisk vthe på siön 
. . . och blifwer twennom witnom witnadher SO 291. 
stiäl man mindre än 2 öra är wärt och warder tagin 
och wetnadher rnedh twem maunom ib 296. 2) vitt­
na, ss. vittne intyga, thenne tre vithnado och effter 
sworo . . . ath . . . magnus kok haffde . . . giort mag- 
nus skrädare myndogh och mäktogh ... at sälia 
oc vplata the xvi 1/s mark fasta jordh. them han 
vildlie FH 2: 115 (1438). the witnadhe oc vppa helgha 
doma sworo, at tesse thre ramerke ... är stenbergs 
wiik gamwl ramerke ib 4: 15 (1451). ib 16. som . . . 
thesse epterscriffne vithnen . . . vithnadho til stood ho 
och pa lagbooken sworo at swa j sannindh war och är 
ib 5: 125 (1488). tliaa vitnede . . . eric abramsson, 
maans green, anders pedersson oc oleff jonsson eff- 
ther theres ord, som närwaar, tliaa skadan skeddä oc 
som the tiilförende vetned oc swored haffde for rätthä 
i västheraars, at forme maans pik bygynthä först 
trätthen BSH 5: 362 (1509). Lg 3: 575. liawa thä fira 
sworin witänä . . . vitänadho (för -at) thära skvlskap
. . . äpptä biorn liaquonsson SD NS 1: 32 (1401). the 
sworo och withnade thät Arfstvisten emellan Ei'ik 
Eriksson och Ture Turesson 69 (c. 1475). thät han 
skulde haffuo vithnit thät at thän samo bäncth tureson 
skulde haffuo döth eptir hans fadher ib 15 (l46l). 
betalade . . . biorn sinom fader x marc oppa the 
jordenne som skälig withne vithnado här fore rette 
Upplands Lagmansdombok 1490-94 s. 17. hua som siglir 
alla witna fals KS 69 (170, 76). twe onde preste . . . 
liwilke falskelika witnadho mote the dyghdheliko 
qwinnonne susannam ST 436. the hafwa falsklika ofwir 
mik witnat ib 438. — (?) thän witnar ey wäl som 
vredhir är wtan skäl GO 456; möjligen har det i st.f 
thän witnar urspr. hetat thäm (them) witrar el. 
witras; jfr yitra. — genom vittnesmål störta (ngn). 
the wilia han withna til heluittis grundh MD 121. — 
genom vittnesmål taga (ngt) från (ngn) el. beröfva 
(ngn ngt), j witnen aff mik liffwit ST 437. 3)
intyga, om nämd, syn el. gode män, äfvensom om tings­
menighet (i förening med domare), nefudin vithnadhe 
thet vara rätleka fanghith DD 3: 11 (1377, nyare af skr). 
äpter thy nempden for oss witnadhe at thesse godz waro 
gamwl krono godz BSH 2: 63 (1399). witnadhe fore oss 
nämpdamennena i uorbohundare ... at fonde tideka 
pätersson lät the godzen aldrigh vp mädh wilia . . . 
them for:da bo jonsson ib 102 (1399). huilkit godz 
nempdin witnadhe at laghbudhit oc laghstandit war 
SD NS 1: 15 (1401, nyare af skr), tha vitnadhe nämp- 
diu, som tha sat, ok alt menegha häridhit stodli thäs 
til, at thän foruämpde gardhin . .. var laghlica köptir 
ib 2: 37 (1408). äpter thy som witnen ok nämpden 
for mik witnadho ok alt häradhit ib 38 (1408); jfr 2. 
hwilkith wi laathom näpdinna ransakan, oc tha nämpdin 
thet ransakath haffde, tha witnadhe hoon fore oos 
ath the forscrepna iordher ärw gamalt frälsse ib 1: 136 
(1402). hulkit jac sköt til nämpdinnes ransakan tha 
withnado the at the aldre annad wiste än thät haffuer 
aff alder ligit wnder peder monsons gard i risinge 
Upplands Lagmansdombok 1490-94 s. 25. hwilken ärende 
wi skuthum thil nempdene som j repstenne satho . . . 
oc the ransakadho vithnado oc eptlier sworo at . . . 
iönis anundzsou liafde laglilika köpt karlela godz FH 
2: 112 (1438). ib 109 (1437), 110 (1437) 0. s. v. thesse 
(d. v. s. de tolf som sutto i nämden) witnadhe oc 
ransakade at swa är i sannindinne som the förste un 
wituade oc sworo ib 4: 16 (1451);^/?’ 2. hwilkit thessä 
tolf i räfstiune satho . . . ransakadho, witnadho oc 
sworo at swa sant war SD NS 1: 442 (1405). ib 402 
(1405, gammal afskr). tha withnade the herazsynin. 
ath bolstadä skälin affh sydlire neffdhe lagho oofflineer 
grythones bolstadh DD 2: 5 (i384). alla thenna syner 
withnado at thenna aworkan war olagliga giord Upp­
lands Lagmansdombok 1490-94 s. 16. the (de af borg­
mästare och råd zitsedde gode männen) . . . witnadho 
at the haffdo mält . . . her lambertz rwm oc tompt 
SJ 142 (1445). thet see allum mannom witherlikith 
ath jak henrik grote, herridzhofdhinge i biärkekynda 
herradhe, oc wy herridzsbone, som byggia oc boa i 
sama herradhe, witnom oc betyghom openbara ath 
arom äffthir gudliz byrdh ni°cd°xiij0, tha räffstirna 
hioldos i sudercöpunghe, stodli . . . frw ingoborgh aff 
broby fore rättin oc bödh vp broby . . . oc samaleedhis
yitiiare 1006 yitiie
gyordho lion wppa waro herridzstynge na treni tyngom 
SD NS 3: 74 (1415). 4) vittna, intyga, betyga, jak
byrghe karlson vitna fiet ok kennis at jak hafver seet 
ok liöört thetfca breeflf ok sätir iak mit jnsighle heer 
til vitnes fora Si) 4: 686 (1339?). — om förkunnare, 
författare, skrift o. s. v. han bödh os predika ok vitnä 
(testificari) allo folkieno at han är skipadhir domare 
af gudhi badhe liuande människio ok dödhä KL 152. 
sanctufs] ambrosius vitnar al [)ässe ma[l] ok martiria 
Bu 502. sanctus ambrosius vitnar i mässo sang at sua 
var giort ib 495. Bil 232. egisippus witnar innan 
sinum bokum huru ängla lvpta hona gen himnum ib 
274. ib 880. scrifften vethnar at prophetane . . . the 
sagho ok sagde sannyndena afF christi födzlo LfK 261. 
swa som moyses wethnar j sinom sanghe MB 2: 299.
5) intyga, bevisa, utgöra bevis för. dödzsins swet . . . 
witnar (attestans) nw naturena wara wnua Su 248.
6) b estyrka y bekräfta, j vitnen (attestamini) siälue 
idhra barna röst KL 379. — ref. vitiias? ä vithnas 
goth, gladhv hiärta GO 512 (troligen är dock vithnas 
felaktigt för vithrasj, se vitra. — YÎtlia i frail, 
genom bevisning fråntaga, dömdom wij them in i 
samma godz til then tidii thet fiämingh kan komma 
met breff heller skeel och withnar them thet i ffran 
FIL 5: 124 (i486). — Jfr ill-, til-vitlia.
vituare, m. 1) = vitllO 6. thässe varo nämpda 
män . . . vitnara fore thässe riämpd ok dom: olawer i 
bro, geruater ij vllaui SD NS 1: 504 (1405). äghir han 
(domaren) . . . spöria hulke vitnarano äru Bir 2: 189. 
fals witnare skal ey wara opynadhir ST 543. Bo 181. KL 
143. MP 2: 12. ära thesse gode men .. . witnara til thetta 
köp SJ 276 (1459). jak skal ga mot idhir i dom oc iak 
skal vara raskir vitnaro trullarum ok meenswäriarum 
(ero testis velox malefcis ... et perjuris) MP 2: 111,' 
jfr 2. 2) =• yitiie 7. vara hans vpstandilse vit-
nare (festem resîirrectionis ejus) KL 132. lifsins giörarä 
drapin j, hulkin gudh vpräste af dödli hulkins vitnarä 
vi ärom ib 136. ib 134. at min modhir var jomfru badhe 
för äu hon mik födde oc sidhan var öfrit joseps vitne 
hulkin hänna joinfrwdoms gömare oc vitnare var Bir 
2: 300. ib 3: 159. trolicastir vitnare gudz vndarlica 
thinga ib 160. vi ärom vitnara at thin son fulcompn- 
adho j sik siäluom al the thing som sagdh varo aff 
honum ib 473. thu (Jungfru Maria) äst min frw ok 
thw vast aldra sötasta ther jak kallar thik til vitnara 
(super quo te testen invoco) ib 362. jak skal stadh- 
fästa min ordli ok alle hälghe män skulu mik vara 
vitnara (erunt mihi testes) ib 2: 248. 4) = yitll©
8. aff ihesu Christo som är troen witnare MB 2: 333-
vitne, m.f [Jfr Isl. vituir och Iiellquist, Arle. f. 
Nord. Fil. 7: 23] — vitllisbol (vitnes-), n. torp 
el. lägenhet för tillsyningsman el. vaktare d ållon- 
skog? in hokæbo silua .c. suium [o: suum]. et .1. wit- 
nisbol SD 5: 618 (1346). in silua hokæbogiæ. pro centum 
suibus. cum .1. witnesbol ib. bogholt skogh pro vu 
suibus. cum .1. witnesbol ib 619. een syw swina skogh 
vm alth frillaböke som köptis aff haconaböke ii hwilko 
som witnisbolith ligger til withermala intil älmylto 
Svenska Riksarchivets pergamentsbref 2: 119 (1386). 
Jfr Söderwall, Medeltida rättsuttryck från Värmland, 
Närke och Småland 27.
yitne (vitni VGL I Md l: 2. uitni ÖGL A 16:
pr. witni Up IL Ä 11: 1. vittni VGL 1 Md 1: 2. 
£ 1, A 22. uittni: -um Östgötalagens 1300-1alsfr a gm. 
s. 9. Wittnä Upplands Lagmansdombok 1490-94 s. 
94. vitene Bir 4: 140. vitänä SD NS l: 3i (i4oi, 
på två st.), wytne Lg 3: 111. vetne. vetnä BSH 
5: 362 (1509). pl. nom., ack. = sing, -er SD 5: 728 
(i hds. fr. början af 1500-talet), -en MD 82 (på två 
st.), 90 (på två st.)] DD 1: 262 (1422); FH 5: 125 
(1488; möjl. dock att fatta ss. best. form))} n. och m. 
{MB 2: 338) [7s/. vitni] L. 1) bevis, bevisning, epter 
sadana syner, withne och skäl oc nämpdinnes ran- 
sakan . . . tha dömpde iac thät gilt . . . som the för- 
nämpda syner vithnad oc syynt haffua Uqiplands Lag­
mansdombok 1490-94 5. 16; jfr 2, 3. — bära vitne, 
framlägga bevis, vm iak taladhe illa. bär vitne af 
ondo (testimonium perhibe de malo) MP 2: 12. 2)
bevis genom vittnen, vittnesutsaga, vittnesmål, vittnes­
börd (i rättegång), cy skal thu lydha flera manna 
saghu a mot sannind för än witne äre pröwath MB 
l: 339; jfr 1. aldre skal thu handtaka eller lowa 
fals witne fore ogudhlikan man (nec junges manum 
tuamj ut pro impio diras falsum testimo?iium) ib. the 
äre fiughur ther wille manna doma ok witne, aff 
rät ok sannind KS 69 (169, 75). ib 70 (171, 76). 
huru mang vitne the sighia mot thik MD 2: 15. ey 
thorfwom vi nu leta vitne mot hanom ib 13. ib 12. iak 
hördhe vitne (testimonium) owir thik at thu hafdhc 
idhrugha for thina gerninga Bir 1: 376. ä hwat 
manne dömarin är jak sigliir han enkte döma kuniie 
än han ey vitnen förra funne MD 82. ib 90. hwlkit 
ärande vij granliga randzakade effther tiiltal, gen- 
swar oc vetnä BSH 5: 362 (1509); jfr 1. tolff män 
aff mimings häridhe haffdho thet . . . ranzakat äpter 
swornom withnom VAH 24: 323 (1454). äpte hwärio 
sino vitne (vittnesmål af i föred svärjande vittnen?) 
SR 32. j gudz dom huar himil ok iordh . . . dagha 
ok nättir oc al världin skulu sta til vitne (stå för 
att vittna, uppträda som vittnen) mot os starklica 
rögändhe os MP 1: 217. om ij (2) brother ärw til 
withne SO 25. ib 26. wthan han . . . thil withne kallas 
ib 24; jfr 6. ib 52. ropadhe sik til witne (in testimo­
nium) mothe them hymmel oc iordh oc all ereatur 
Su 52. — bära vitne, framföra el. af ägga vittnesmål, 
bära vittnesbörd, thu skal ey bära fals witne MB 
1: 334. mange falske vitnara liafdho framgånget ok 
falsk vitne burit MP 2: 12. wi sculum ey wrang witne 
bära moth wan jämeristin MD 82. mik thikkir han 
dömir som witnen bär ib. ib 90. mon iak tha bära 
witne a mot mik siälwom i mino samwite fore gudz 
doom MB 1: 249. — med dat. tu skalt . . . bära 
vitna (för -c) sannind ok ey winskapi (testimonium 
veritati, non amicitiœ reddes; d. v. s. vid ditt vittnes­
börd skall du taga hänsyn till sanningen, ej till vän­
skapen) KS 22 (53, 23); jfr 4. — föra vitne, d. s. 
wi skulom ey vrankt witne föra mot wor iameristin 
MD S9. 3) yttrande, utlåtande, intyg (af nämd,
syn 0. s. v.), efter thy tolf manna nempd thenna 
maal vtransakatho . . . oc efter therra besta sanninde 
oc samwit therrä witne medh fullan edzstaf her vppa 
ga wo BSH 2: 39 (1396). ib 41 (1396) 0. 5. v. eeffter 
ueffndenä witnom ath swa waar gyorth DD 2: 4 (1384). 
effther ncffndenä witnom ok edhe ib 5 (1384). Upplands
vitne 1006 vitne
Lagmansdombok 1490-94 s. 23. epter konunkx domo och 
xii synemanne witner SD 5: 728 (i hds. fr. början af 
\bQ0-taht). stando thz a synamanna witnoni TB 77. 
ib 73. 4) vittnesbörd, utsaga, uttalande, intyg (af
person som har el. kan antagas haj va kännedom om 
ngt, af förkunnare, författare, skrift o. s. v.), teem 
varom gudhi hans (den utvalde riddarens) tliolomodh 
ther ärliearin skal vardha aff varo vitne (testimonio) Bir 
3: 394. at min modhir var jomfru badhe för än hon 
mik födde oc sidhan var öfrit joseps vitne ib 2: 300. 
sände han tvva sina ängla ... at the skullin styrkias. 
hörande änglanna vitne at the dragha owir eno raz 
thöm af vars herra vpfärdh Bo 250. aktar iak sighia 
ok pröfwa min ordli mz scriptinua vitnom ib 130. pe 
{)ingh vilium vi här af vare fru visa, som eigh finnas 
ii biblia scriueth ok iiru po fulkumleka san ok pröuap 
mäh pöm vitnum firi näpnas Bu 6- vars härra fözla 
prisas eigh at eno ii biblia vtan ok mäp skälum 
ok hepnom vitnom ib 62. iak stadfesther myna tro 
meth dyäffla withnom Lg 3: 110. giordhis här stort 
witne ware tro KL 9. sigh sannindinna vitne hulkit 
thu vest af mik Bir 1: 136. — vittnesbörd, vitsord, at 
thw hafwi af allom got withne Ber bl. ib 162. — 
bära vitne, bära vittnesbörd, gifva vittnesbörd; intyga; 
betyga, hwat är thz som skapadhe al thing ok af 
ängo är skapath. sigh in ok bärin vitne (perhibete te­
stimonium) Bir l: 136. aposlane varo (för baro) vitne 
(reddebant apostoli testimonium) ... af vars herra 
ihesu christi vpstandilsom KL 139. then tidli hugnarin 
thon helge ande kombir . . . skal han bära vitne af 
mik MP 1: 160. vi skolom bära vitne hans ödhmiukt 
(humilitatis ejus) Bir 3: 395. gärningana som iak gör 
the bära vitne af rnik Bo 154. — med gen. wi mz 
waro capitulo mz flere klärea oc reenliiffues män ran- 
sakadhom thz iärtekn thz grannasta wi kunnom oc 
bärom alle sannindena witne at swa waar (rei gestæ 
veritatis testimonium perhibemus) Lg 3: 364; jfr 3. 
the . . . baro thäs vitne at the hafdho ther badhe 
tholt oc seet aldra största pinor Pa 10. ydhre eglina 
mesthere the bära thess withne i synom bokom, ath 
ihesus christus han er gwdh Lg 3: 112. — med per• 
sonens dat. almoghin bar honom vitne som när honom 
var nar han kalladhe lazarum af grafuinue MP 2: 111. 
dyäffolin nödghas ath han skall bära synom gwdh 
wytne och skäll Lg 3: ill. edhra eglina böker bära 
honom withne ath han er gwdh ib. bape vi ok alt 
folket bärom pik vitne. at pu äst . . . bape rättar ok 
rätuis Bu 197. han . . . bär varom anda vitne at vi 
ärom gudz söni Bo lio. Bir 4: 140. MB 2: 317. alz* 
mectug gud och alle riichesins heliige patroner skole 
bäre mich witne at iach aldrig haffwer aethet . . . 
wara then helige kirke . . . emot HSH 24: 66 (1516). 
sanetus ambrosius ok sanetus theodorus bära saneto 
bartholomeo vitne vin alt thz han giordhe ok tholde 
for gudz seuld Bil 214. bär the helgha script varom 
herra vitne af hans höghelica valde MP 2: 111. ib 112. 
varom . . . herra ihesu christo bäärs vitne i the 
helgho skript ... af hans sanna känedoms liuse ib 
110. — med gen. och dat. päs vitne baro hepne (för 
henne) iupa siälue Bu 10. ö) bevis, intyg, bekräf­
telse. til witnis oc stadhfästilse togh pharao konung 
gulring aff sinne hand, oc satte a ioseps hand MB
1: 239. jak byrghe karlson vitna pet ok kennis al 
jak hafver seet ok höört thetta breeff ok sätir iak 
mit jnsighle heer til vitues förä SD 4: 686 (1339?). at 
pät seal thy fastare till witnis wara, tha bethis jac 
mins maglis insighle här fore ib 6: 76 ( 1349). til 
hukens witne mit insigli är sat for petta breuit ib 
170 (l350). til thässins brefs mere visso, vitne oc 
stadhughet ib NS 1: 157 (1402). — bevis, vittne, vitt­
nesbörd, tecken, erinran, pl. j thän stadh hans (Erik 
den heliges) blodh var först wtgutit brast vp een 
rinnande kiälda som en i dagh är til vitna (in testi­
monium martini ejus manet) Bil 887. 6) vittne,
person som genom åskådande el. åhörande af ngt. 
öfver hufvucl genom iakttagelse och särskildt på grund 
af närvaro vid en tilldragelse är i stånd att lämna 
upplysningar som kunna tjäna som rättsligt bevis; per­
son som vittnar i ett rättegångsmål ; person som är 
närvarande vid en rättshandling för att kunna bestyrka 
dess lagliga giltighet el. åt, densamma gifva gällande 
kraft, fyra sworin vitänä SD NS 1: 31 (l40l). som 
thenne fyre sworne witne . . . föregingo och sworo 
BtFH 1: 11 (1484, nyare af skr.), ib 3 (1481, nyare 
af skr.) o. s. v., 131 (1506). som . . . tliesse epterscri fi­
ne vithnen boolfastä bönder . . . vithnado til stoodho 
och pa lagbooken sworo at swa j sannindh war ocli är 
FH 5: 125 (1488). hulkit jac lot ransaka med uämpdin 
oc skelig withne Upplands Lagmansdombok 1490-94 s. 9. 
hulkit jac lot ransaka med nämpdin och med the withne 
thär när waro then tiid the sloges ib s. ll. som 
skälig withne vithnado här fore rette ib s. 17. wardher 
ther mz befunnin mz skälikom withnom SO 71. ib 300, 
301. luilkin broder som androm syuom broder gör fforköp 
och bliffwer mz tw wethne beslagen ok til wunnen BS 
37. äre tw wetne til ib. pröffwa mz withne som saagho 
at han lagde thz dyra gotzith j the skynmesena PM 
XIV. skal skiparen jnsätya the päningana ther the 
bliffwa trygge . . . oc scriffwas wp j kyrkionnas bok 
mz withnom ib xm. dy 11 man gield ärw ey vithne 
till eller oppen breff MEG (red. A) 56. ib (red. B) 
61. EG 65. tha spurde iach om han hadde thär nogre 
skellige witnä oppa tha swarade . . . jerlä at han 
hadde thär jnge witnä oppa Upplands Lagmansdombok 
1490-94 s. 69. ib 94. — särsk. vittne som är närvarande 
vid kontrakt om jord. thesse äru witne at thätta köp 
är skälika giorth SD NS 1: 48 (l40i). thässe varo ther 
faster oc vitne til ib 56 (i401). 7) i allmännare
användning : vittne, person som är närvarande vid en 
tilldragelse och således kan därom lämna upplysning 
el. intyg, person som på grund af speciell kännedom 
kan intyga ngt. huilkit jak . . . sielfuer seet ok hört 
hafuer aff liffuandes vethnom Lg 3: 521. witne til thz 
iärtekn är allir almoglien sampnadher i the högtidh- 
ena ib 363. jak fakir them alla til witnä när äro 
stadde ST 47. — koll. ären j ... här til sant withne 
(testes . . . vos estis) at j idher vt wälien herran gudh 
oppa thz at j honom wilien thiäna folkit swaradhe 
wi ärom til täss sant withne MB 2: 65. 8) vittne,
person som betygar el. förkunnar sanningen i relig. 
mening, iak skal giffwa twem mynom wetnom, at the 
skulu predica j tusanda cc oc lx dagha MB 2: 349. 
— om Kristus, thzta sigher saninden, troen witne 
oc sanner MB 2: 338. — Jfr aftäkta-, asynar-,
vitne los 1007 vitra
aterfangs-, bolags-, bräpa-, byg-ninga-, ej>ar-, 
fals-, for-, förbuds-, forfalz-, frij)-, fämta-, 
giptar-, köp-, köpa-, köpe-, köps-, lans-, 
ledsna-, lof-, lofs-, lyktar-, lysninga-, ofhalds-, 
skirskuta-, skrok-, skärskuta-, synar-, l>ing-, 
Icings-, vista-, iirfpar-vitne. — vitnaburper 
(vitnä-), m. = vitnisbyrj) 4. ti) samlz witnä- 
bur|)ä sätter jäk mit insighle for pättä breef SJ) 6: 
149 (1349). — vitllisbref, n. [Fdan. vitnesbref] skrift­
lig urkund innehållande vittnesbörd, skriftligt vittnes­
börd. tlizta vitnar en thera som hät theodoricus badlie 
niz sin eghin mun ok vitnis brefum Bil 880. war 
herra gaff . . . moysi witnis breff twa tafflor aff steen 
(duas tabulas testimonii lapideas) MB 1: 343. som wii 
liitlie eder förstaa med wort witnis breff, wii eder 
sänd he BSH 5: 49i (i5ii). — vitnisbyrp (vitnes-. 
vitnys- SJ) 5: 568 (1346). vitänas- ib A7S 1: 32 
(i40i). winnis- ib 2: 55 (1408). vetnis- BYH 1: 237 
(1431). wetnis- ib 246 (1443); SI) XS 2: 240 (l409). 
-bördh ib 1: 233 (1403) ; LfK 255 (af try eket i Jöns Bud­
des bok, ut g. af Hultman, s. 125 har dock här -bordh). 
-burdh BSH 4: 227 (1497, nyare afskr.). -bilird SD 
XS i: i7 (i4oi). -byurdh ib 634 (i407). -byördh 
ib 2: 2 (1408). -byr SJ 188 (1449). -bir SD XS 1: 
32 (l40l)), f. n. (och m.f) [Fdan. vitnisbyrtb, vit- 
nesburd, vidnesbiurd. Isl. vitnisburdr] 1) bevis, 
bevisgrund, beviskälla, til at bewisa at enghen closter 
rnänniskia . . . maa . . . nakot eghit haffwa, wii iak 
fbrst . . . sätia ij (2) tingh, som thu witnesbyrd oppa 
huilkom iak maa min ordh grwnda, oc stadelika be 
ffasta, som är först täxten i thes hälga kyrkios lagliom 
oc sidhan thäs fwlbordhan, aff saneti bendicti . . . oc 
agnstini reglom LfK 3. 2) afgifvande af vittnes­
mål, vittnande, intygande, priaren . . . gik fore borg- 
mestärene ok radhet ... ok badh thöm faa sik nagra 
tröstoga . . . men hulke mz hanom seulde gaa . . . 
ffore mere tryghet ok vithnesbördh om all tilkomandc 
maall j thesso ärende LfK 255. 3) vittnesbörd,
vittnande, betygande, förkunnande, tha the haffwa lykt- 
adh sin witnisbyrdh (testimonium) MB 2: 349. sorn 
haffwa withnisbyrdena ihesu ib 363. jhesu witnis­
byrdh är hälga spaa domens ande ib. hans withnes- 
byrdz ordh ib 351. — bära vitnisbyrdh, bära el. af- 
gifva vittnesbörd, betyga, intyga, sägh oc bär witnes­
byrd h (die testimonium) huar saman skreff appocalipsim 
MB 2: 332. hwilkin withnisbyrdh bar gudz ordhe oc 
witnesbyrdh ihesu Christi (testimonium perhibuit verbo 
dei et testimonium Jesu Christi) ib 333. 4) bevis, intyg,
bekräftelse, til sanna vitnysbyrp oc fulkuniilse aldrä 
förnäfndä pin gä pa sätyum wi vart insighli för pettä 
breff oc testament SD 5: 568 (1346). til vitnisbyrdh 
ok mere stadhfästilse thässens testamenz BYH 1: 185 
(l380). til huilkins meere visso, stadhfästilse ok vetnis- 
byrd ib 237 ( 1431). til vitnisbyrdh minnä sialfs vidper- 
gangu ok festilse pessä breefs FH 3: 6 (1353). allom 
thessom ärindom til mere wisso oc witnisbyrdh ful* 
bordhan oc stadhfestilse VKR 56. till thes mere visso 
oc vitnisbyrdh at swa är giort som nu är sakt SD 
NS 1: 8 (l40l). til withnesbyrdh at wij . . . haffua i 
alla motho fulbordhat ok stadhfest thenna skraa SO 
72. här til vitnes hyrd äru gopra manna insigle fore 
sat BYH 1: 170 (1363). SD XS 1: 9 ( 1401 ), 10 fi40l)
0. s. v. BYH 1: 246 (l443). SJ 188 (1449). BSH 4: 227 
( 1497, nyare afskr). VKR 47. SO 53. — intyg, skriftli­
gen utfärdadt bevis, badho oss vm breff oc witnisbyrdh 
ther vppa at the stodho ther fore rättin . . . oc loto 
eric sigiirdzsson . . . quit lidugh oc lös for thet drapit 
han giordhe thera dödha brodher SJ 202 (1448). — bevis, 
vittnesbörd, vittne, tecken, erinran, vpbyggiom oss eth 
altara . .. til witnesbyrdh (in testimonium) mäJlan idher 
oc os MB 2: 59. ib 60. är then kalken än ther i dagh, 
til witnesbyrdh hennas häloghet Lg 3: 447. — vit- 
nisbär, adj. [/$/. vitnisbærr] L. vittnesbär, vittnes- 
gill, lagligen berättigad att 'vittna (i rättegångsmål). 
pingbäre, witnisbäre aller epbäre SD 5: 378 ( 1344, 
nyare afskr.). — vitllisbärare, m. [Jfr Ä. Dan. 
vitnebærere] vittne sbär are, vittne, person som intygar 
el. kan intyga (ngt), med gen. josep . . . hwilkin . . . 
war en jomfru maria feste man til skipndhir aff gudhi 
. . . ath wara benne renliffuis omgangho vitnisbärare 
ok henne jomfrudomps MP 5: 73. — vittne, person 
som bär el. frambär vittnesbörd, person som betygar 
el. förkunnar, med gen. jak är ihesu christi pino 
vitnisbärare KL 392. MB 2: 387. — med dat. skulin 
ij . . . vardha mik vitnisbärara (eritis milii testes) 
Bo 244. — vitnisgilder, adj. L. — vitnis maper 
(vittnis- VGL I R 9: wittnes- KS 69 (i70,
76). -man), m. [Isl. vitnismadr] L. 1) = vitne
6. månge domare ok witnis män rädhas swå wålz-
män, at te tora ey rät döma älla sant sighia KS 69 
( 169. 75). ib (170, 76). med prem witnismannom til 
wnnen SD 5: 480 (1345, nyare afskr). hadde lian 
th är skel lige witnes män oppa at han hadde wel for- 
negetli . . . ericli diegn i goth betalning, för the xiiij 
ortug land iordli Upplands Lagmansdombok 1490-94 s. 
52. thesse (tre i det följande nämnde män) wara ther 
vithnis män then thidh thetta giortli war SD XS 1: 
37 ( 1401 ). — sär sk. vittne som är närvarande vid kon­
trakt om jord. jsta statiiimus et ordinauimus, presen- 
tibus viris diseretis, qui dieuntur witnismen, et fastær, 
jnfra scriptis SD 3: 36 (l3ll). ib 37 (i3ll). afhende 
olauer ok ierunder sigh ok sinom arfuom krakoflek ok 
hemolathe thet fonda ienise ok hans arfuom met fastom 
ok fullom skelom, huileke här äpter nempnas . . . 
vithnismäu : jon a tandom, swen a gamblasäter ib 
XS 1: 166 (1402, nyare afskr). ther ärw thesse witlmes 
män til DD 2: 6 (1386). ib 3: 12 (1378, nyare afskr.). 
melismen och witnismen SJ 251 (1456). 2) = vitne
7. gudh är min vitnisman (testis) at jak cy scrifwiv 
thik thässe thing aff mik siälue Bir 2: 86. — vitnis 
mal, n. L. — vitnis tafia, f. en af de två »vitt­
nesbördets taflor» på hvilka tio Guds bud voro skrifna. 
moyses . . . bär twa witnistafflor (tabulas testimonii) 
i sinne hand MB l: 345.
vitne lös, adj. L.
vitnilse, n. pl.f vittnesbörd, intyg, medli brefwa 
witnilse SD 1: 319 (öfvers.). — bekräftelse, til merä 
witnilse ok stadhfästilse sätiom wi waar incigle . . . 
fore thetta breff BSH 1: 133 (1371).
vitning*, fj — vitningsbyrdh, f. bekräftelse. 
tiil witningxbyrdh tricker jach myt jnsiglä fore thetta 
breff FII 5: 11 (1453).
vitra (-ape), v. [7sZ. vitra] L. göra v etter lig, för­
kunna, kungöra, tillkännagifva, uppenbara, at han för
yitrilse 1008 vrak
viste sin döp. ok vitrape sinom känne suenom Bu 138. 
ib 139. är nu rätwist at iak skal lians loff oc pri is 
frambära oc allom witra Hel. mäns lefv. 235. hustru 
ragnild jngemarsdotter vitrade oc kungiorde fore nämpd- 
inne oc mig at hon . . . haffuer giffuit jöns agneson 
ij öris land jord j järinge Upplands Lag mans dombok 
1490-94 s. • 28. SJ 223 (1453). — refl. vitras? uppen­
bara sig, te sig? ä vithnas (troligen felaktigt för 
vithras; goth, glad liv h iärta GO 512; se Kock) Ark. 
f Nord. Fil. 2: 98 f; Medeltids or dspr. 2: 243 f. — 
opers. thän witnar (måhända för ett urspr. thäm 
(them) witras; ey wäl som vredhir är wtan skäl (om 
den ifrågasatta emendationen är riktig, skulle meningen 
vara: den som är vred utan slcäl har onda förebud el. 
har ej att vänta godt; samma mening skulle gifvas, 
om man ss. urspr. läsart antoge vitrar, hvilket skulle 
vara att föra till en opers. användning af det aktiva 
Yitra; GO 456; se Kock, Medeltidsordspr. 2: 214.
Yitrilse, n. pl.f kungörande, bekantgörande ; bety­
gande^ intygande, försäkran, tiil witrilsee ok fulkumn- 
ilsee tliässe gäf sätium wi . . . war jnsiglee forro thättä 
breef SD 4: 390 (1334?). ti) thes mere witrilse oc bef- 
uarilse bedhis jac . . . herra knut bossons . . . herra 
hemmingx . . . oc herra jenissa . . . incighle for thetta 
breff mz mino eghno BYH 1: 201 (1390). här til mera 
witrilse, wisso oc stadfestilse SD NS 1: 563 (1406). 
tel thes höghra ok störra witrilse ok forwarilse ok 
stadhfestilse ib 2: 117 (1409).
vitskaper (wytsehap. wytzsohapp. wit- 
SOOp), m. [Fdan. vitskap. Mnt. witschap, witschop] 
L. vetskap, kännedom, hengar iac mit incigle ... meth 
vilia oc vitskap här fore SD NS 1: 10 (l40l). ib 2: 63 
(1408), 71 (1408) o. s. v. SJ 188 (l449). lather jach ... 
mit incigle mz wilia. witscop oc fullo beradhne modhe 
hängias fore thetta opet breff BYH 1: 235 (l430). gör 
han . . . tz mz sins hosbonda wilia ock wytzschapp SO 
147. seal engin gultsmydzswen göra sina egna ger- 
ningk vtan sins hosbonda wytzschapp ib. schal . . . 
ingen gultsm[e]tz swen kiöpa nagat guld eller sölffuer 
vthan sins hosbondha wytu ok wytsehap ib 155. 
vitskostir (-kustir), m. pl.f L. 
vitsorj) (visorp) VGL 11 p 58. wisordh Lg 3: 
348, 366. llizor Östgötal agens 1300-talsfragment s. 7. 
mtzsörp) ÖGL B 9: 1 i var. uitzs örp ib Fßs 33: 
pr. i var.. Vap 2 i var., Vins 6: 5 i var.)) n. [Jfr 
Fgutn. vitorp] L. 1) bevisning sr ätt, rättighet el. skyl­
dighet. att bevisa el. att med ed värja sig. nu wil vinen 
e uipärganga vizorpeno (sannolikt för vinsorpeno); pa 
a pän uizorp sum köpte SR 5. jä pät inne sum stulit 
är pa skudhe än vindögha är a väg swa mykyt at pyliko 
matte in kastä at pa a bonden wizord at varia sik 
mädh siex manna epe, nu är e vindöga a väg pa a 
han e vizorp aglien alle pe vizorp e är i hanpum takit 
ib 44. 2) bevis ning skraft, vitsord, huffud breffuit
som all makten oc widzord oppa lag Fil 2: 108 (1437).
3) vitsord, rättighet att afgifva yttrande med gällande 
kraft, rättighet att afgöra. stande thz a synamanna 
witnom ... oc hafwi engen annar witzordh TB 77.
4) vittnesbörd, intyg; erinran, sprak opp een spring­
ande kclla som än bliffwer til wisordh til hans hellgha 
martilse (in testimonium martirii ejus) Lg 3: 348. til
täs iärtekns wisordh offradhe hon eeth been och foot 
aff wax g iort ib 366. — Jfr vitll Or|).
vitstulill (-stolin), p. adj. beröfvad vettet, vettlös, 
oförståndig, äre iwdha wit stolne oc hemske som halda 
thässa sidhwänio MB 1: 308.
vitvillillge (vet-), m. L. (KrLL J 16; jfr MELL 
Eghn 18; Stads L J 10) vettvilling, af vita menniska. 
the äru store dara oc wetwillinga like Su 157. en 
daare oc witwillinge ib 361. 
vitvillinger, m. L. 
vodlie, se vape. 
void, se vald. 
volda, voila, se valda.
volgemot, f. [Mnt. wolgemot, adj. liögsinnad, väl­
villig ; i subst. användning anträjfadt blott ss. växt­
namn) gynnarinna. helser eder käre förstinnä, myn 
wolgemot. med manghe gode natther FM 580 (1513). 
then hest iach gaff min wolgemoth ib 581. 
von, se Yan. 
vor, se var. 
vordlia, se vardha.
vra (vraa. dat. med art. vranne Lg 549. pl. nom., 
ack. vrar MB 2: 343. vra lv 896. wra GO 676. dat. 
rwaom VML 11 B 12: 1. wrawm ib i var. rwa 
vm ib i var. wram Ber 230. wramom (för 
wraom?) SGGK 107), f. [Isl. ra] L. vrå, vinkel, krok. 
j enne wra konungx palacij Bil 52. innelykte han j 
enne wra j huseno ther som han inne war. swa at 
han formatte sik ey thädhan flytia KL 32. han
smordhe fiädhrena a enne wra i then eter dryk han
hafdhe tha 'Al 10101. litiar bleff döder i synne vra RK 
1: 1766. skalt thu i hwariom stadh i hwario wra 
(angulo) göra thinom ängil vyrdhning Bo 114. the 
grata ther i hwarie wra Al 10559. fals oc swik the 
finnas for tik i hwarie wraa MD 395. ä hwart jach 
gaar pa slottet, tha sacknar jag jon jönsson i hwaria 
vraa FM 341 (1506 el. 1507). the letto ther ij hwario
vra Fr 2039. the letto thz hws ij alla vra lv 896.
hwar som logger sin kniff swerdh eller yxe j vgn 
heller nograhanda som man kan göra skada mz böte 
ij öre samw lag wari i kamarom j benkiom ok j 
wramom SGGK 107. tha vpstodh ij vranne en rädhe- 
likin draka Lg 549. manga äru wra i wredz mans 
munne GO 676; jfr Kock, Medeltidsordspr, 2: 300. i 
mins hiärta wram Ber 230. — hörn. saagh iak vij 
ängla standandis offwir iiij wärldenna vrar äller ända 
(supra quattuor angulos terrœ) MB 2: 343.
vrak (wrack, wragh. rak Bj 19: pr.)) n. 
[Fdan. vrak, vrag. Isl. rek] L. 1) fartyg el. gods 
som dr fver omkring på vattnet; Jår tyg som genom storm 
el. sammanstötning blifvit förderfvadt, strandadtfärtyg; 
vrakgods som fy ter på hafvet el. har kommit i land ; 
strandvrak (hvari konungen i vissa fall hade rätt till 
andel), then . . . grwndh som forscriffne wragh brödh 
wppa IIS1I 29: 40 ( 1481, daniserande). ib 39. eric 
huitte kom nw strax igen fra vraked BS11 5: 154 
(1507). vraked med takeledh dreff strax till siös ib. 
the annen wore wthe met lanz ffoguten om thet 
wrack, som ider herredöme ffar fforstho i thet andre 
breff. som jagh ider herredöme til scriffuit haffuer 
FM 610 . 1513). 2) förbrutet gods hvar af konungen
vraka 1009 vranglikhet
sätter sig i besittning, förde iack them (dem som till­
hörde ridder skåpet) off ta fram i slagil ath theres godz 
skulle komma mick till wragh når iack hade kommett 
(red. B: om iak hade kunnit^) mz falsk och swiick beuisth 
ath the stode icke manneligk RK 3: (Till. om Chr. 
//, red. A) 6180. 3) det som bortkastas ss odugligt,
usel el. föraktlig sak. i vitin at ödhmiuktin halz af 
them for wrak (abominatio) Bo 207. — vrak, afskrap, 
menniska som förkastas el. föraktas, til thät är iak 
alstingx owärdhughir, swasom eet wrak i bland wisa 
män Hel. mäns lefv. 180. — med gen. forsmas oc mis- 
wyrdhas swa som fulottir oc hwars manz wrak (ab- 
jectus et vilis) Bo 31. — Jfr llaf-, ill-, stalz-, 
strand-, stranda-, ut-vrak, äfvensom rak.
vraka, se vräka.
vrake? f. [Fdan. vrake, vrag. Mnt. wråke, /. och 
wrak, m.f\ hämd, straff, at gudh sende hanom swa 
starka wraka RK 2: 2569.
vrakt, se vräkt.
vränger (n. vrängt, vrankt. rwanct VML 11 
B 12: i. dat. n. rwango ib Kr 24: 8. pl. dat. vrang- 
om. wrongom KS 67 (165, 73). komp. vrangare. 
superi, vrangaster), adj. [7sZ. rangr] L. 1) 
vriden, förvriden, vriden på sned, vind, sned; krokig. 
än han hawer offlitla eller offstora eller wranga näsa 
oc wridhna MB 1: 370. KL 337. finger som grips- 
klöör varo the vrang Iv 272. warom wi alle ij wärlin 
eens . . . hwath ware tha wärlin thenna ok alt thz 
som bygger ij hän ne v tan som en akor släter ther 
h warte ware wronger aller rätter Al 5844. — (?) mädh- 
an siwdhir wrangh gryta owir eld män rät gryta 
bodhis i by (jus coquit obliqua petitur dum séria rec­
ta) GO 460. 2) förvänd, oriktig, felaktig, wrang
hörilse gör wfrang framförilse GO 843. talande wrang 
thing (perversa) KL 165. leo . . . badh sanctum petrum 
rätta sith bref en nokot ware wrankt Bil 680. han 
. . . reknar thz wranght som rät är Bir 2: 168. hulke 
som gudhelikin snille vmuändo j wranga ok fanytta 
(pravam et vanam) snille ib 1: 195. — osann, falsk. 
at i ingen tro setthe til swadanne vrang segner (möjl. 
att fatta ss ett sammansatt ord) oc oretfärdig segner 
BS1I 4: 189 ( 1495, samt. af skr.). 3) obefogad, orätt­
mätig, otillbörlig, rördhe aff enne wränge (iniqua) war* 
kwnnan MB 2: 297. wrangx (pravi) räddogha minzskilse 
Bir 3: 96. at hans wränge thorstir (esuries pr ava) 
maghc vtsläkkias ib 50. enkte är vranghare (iniquius) 
än at älska päningen MP 1: 135; jfr 4. — orättmätig, 
olaglig, j laghomen är änkte rätfangi t thz som är mz 
nakre wränge (iniqua) vtthuingan aflat Bir 2: 163. om 
noger j ffornämde screddere embete i Stockholm wille 
bruko wrangth oc falst embete SO 121. — vrång, olag­
lig, orätt, orättvis, wrangä domä györa SD 5: 606 (1346). 
KS 67 (165, 73). Lg 399. aminnas the wrangasta (ini- 
quissimos) dödhana MB 2: 302. — vrång, orättvis, 
orättfärdig, orättrådig, the hafwa mik swa som wrangan 
domara Bir 1:15. wrangir ok orättir ware then dom­
aren hulkin ther af miskund läte wranga män vara 
opinadha ib ; jfr 4. thän vranga höfdingha Lg 547. MB 
2 : 286. 4) orättfärdig, ond, ondskefull, wranga
män vilde han ey thola j si no lande Bil 884. Bir 1: 
15, 312. at the skulin ey kallas älla synas wränge ib 3: 
79. jak vsul oc vrang syndirsca Bo 75. ib 115. är han ey 
Ordbok II.
at enast skipadhir mz wrangom. vtan räknadhir wrang- 
astir oc snödhastir af allom ib 197. a hwat wrangt 
var thz radhit (a pravum consilium) ib 160. gvdh 
alzmechtich hafuer allom laach giffuit rethuisom menn- 
iskiom till kerlich hoghsualan vranghom ock osnyllom 
mannom till redzell ock nepsth SO 191. hans hierta 
var skemmelica vrankt, ty at han gat ey vtan mot* 
korran seth herrans godlek MP 1: 82. vrankt ok ilt 
hierta ib. tha the gifua for manna loff mz vrange akt 
ib 191. swa ofta som thic hända ivrange thanka KL 
247. mz wrangom wilia Ber 232. 5) ond, för derflig.
at the som mik sagho skulle ey taka wrankt äptedöme 
Bir 3: 226. 6) hätsk, fientlig, awndin är vrang mot
gudz kärlek MP 1: 135. 7) obehaglig, svår? ariolus
sagdhe genom sant än tho thz war alexandro vrängt 
Al 9878. — n. vr«lllg*t, adv. 1) på sned, galet, 
illa. han haffwer stor hog som ey wil wika hwat thz 
gaar wrankt eller lika MD (S) 290. 2) orätt, olag­
ligt. vi hawm pätt forstandit att tolf manna näfnd sum 
niifnd warper vp a pön maal sum sannind bör vmsighia, 
at pe gyora päm (för iäm) offta wrangt sum rätt SD 
5: 378 (l344, nyare af skr.).
Yrailghet (-heet. -ir), /. [Ä. Dan. v ranghed] 
vrånghet, orättfärdighet, ondska, synd. han hatar alla 
synder oc alla vrånghet (iniquitatem) MB 2: 152. 
widherstyggelikin wranghet Bir 5: 6. mädhan at tighia 
för theras räddogha skuld som makt haffwa at dräpa 
kroppen, räknas at wara stor syndh, halffwa större 
wranghet är för wenskap skuld . . . lisma för liöghom 
oc herrom LfK 53. ath . . . vrangheet iluilia ok alle 
twedrecht affleggis SO 144. MB 2: 285, 286. Su 47, 48, 61 
o. s. v. — pl. gudh är amynnandis hennes vranghetir 
(iniquitatum) MB 2: 360.
vrailgleker, m. [Isl. rangleikr] L. krokighet, krök- 
ning, ojämnhet, aff thessom trem rotomen vpuäxste 
aldra rättaste stiälkir vtan nakan knwt älla wranglek 
(sine omni nodo) Bir 1: 176.
vranglika (uran- MELL B 22: l i var.)9 adv. 
[ZsZ. rangliga] L. 1) orättmätig t, orättfärdigt, offra ey 
gafuor vranglica afladha MP 1: 191. 2) orätt, illa,
syndigt, vm thu findir nakat vara wranglica giort Bo 
123. göra the vranglika (nequiter) mote mik Bir 1: 
195. Ber 38. för wara skuld som syndadhom oc wrang- 
lika liffdom Su 48.
vranglikhet (-heet. vrangelikhet MP l: n; 
-hetir ib 2: 124. -ir), f. [Fdan. vrangelighed] 1) 
krokighet, kr ökning, ojämnhet, thz blomstrit wäxste af 
trem rotom mz rättom stiälk älla bul ther änga knwta 
älla wrang likhet hafdhe (quad nullos habebat no dos) Bir 
1: 175. 2) förvändhet, galenskap, dårskap, o wrang-
likhet (perversitas) Bo 99. 3) orättfärdighet, ond­
ska, synd. vmuendas Iran sinne ondo vranglikheot (a. 
nequitia sua) KL 136. ib 145. munkin . . . flyde fra 
hälghra munka samvaru. oc anduarpape sik alle oren­
likhet oc wranglikhcet ib 186. än gudh wilde vppinbara 
thera wranglikhet ib 49. han atte akär aff vranglik- 
hezins värdhe (de mercede iniquitatis) ib 132. vm 
vranglikhetin är i minom handom Bo 185. ib 109, 194. 
är j mik al wranglikhet (nequitia) Bir 2: 12. dyäf- 
wllin, hulkin som hatar gudz vini oc mäst thom som 
ey haua ilzskonna gadd älla wranglikhetz etir ib 129. 
the dö aff sine eghne ondzsko ok wranglikhet (ex
127
vrangradhogher 1010 vreper
propria iniquitate) ib 269. al ilzska oc wranglikhet ib 
3: 104. opfylte mz diäfwlzlike wranglikhet ib 250. ib 7,
188. wranglikhetz män (viri iniquitatis) ib 336. ffor wara 
wranglikhet koma os genwärdhogh tingh Ber 7. ib 5, 
il, 24 o. s. v. MP 1: il, 28, 68, 82 o. s. v. idhir wrang- 
likheth (iniquitates) skilde idhir fran gudi ib 70. seal 
hon afskrapas af äuärdelikx lifs book oc bära sina v rang­
likhet j heluite ib 135. hulkin som älskar vranglikhet 
han hatar sina siäl ib. the som göra wranglikhet 
(iniquitatem) ib 76. Gr 295. — pl. mina vranglikhetir 
äru mangfalla MP 2: 97. ib 1: 156, 2: 124. grat tina 
wranglikhether (iniquitates) Ber 38. ib 94, 95. — 
yranglikliets yili5 m. ond vilja, vm jak . . . vetli 
syndelikin vranglikhetz vilia j mino liierta MP 1: 151.
y rangrad hoglier (wraang raadoger), adj- 
som gifver vränga el. onda råd; orättrådig, hans 
raadh wraang raadoge ära MD (S) 202.
Y ran gsk i P ad her, p. adj. oordentlig, swa snardhis 
siälin . . . j wrangskipadz (inordinatœ) lusta sidhuänio 
Bir 1: 365.
vrailgyis (wrong- RK 1: (Yngre red. af LRR) 
s. 283. -viss HSII 18: 4 (1494). -VÜS VGL II Prcef. 
-wiis: -wiisa RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 283. 
-viiss B SK 4: 189 (1495)), adj. [Fdan. vrangvis] L. 
vrångvis, orättfärdig, ond. noger vranghviiss oc ofärd- 
igh man BSH 4: 189 (i495). eller (för heller) wrang- 
wisom nagat hielpa en menlösom nidher stiälpa MD 
(S) 266. IIS11 18: 4 (1494). RK 1: (Yngre red. af 
LRK) s. 283. PM lx. til ath göra thz reth som 
vranghuist varit haffuer SO 191.
yrangyisa, /. [Jfr À. Dan. vrangvis] L. orätt­
färdighet, missgärning. sonen skal ey bära fadhersins 
wrangwiso (iniquitatem) Bir 4: 71.
yrasten, m. hörnsten, sagdhe han ok äptedömit af 
wra stenenom (lapide angular i) Bo 149.
vrepas (impf, vreddis MD 330. wreddis ib 35, 
189; Di 86, 154. wreddes Al 10018 ; Di 47. vredes Bu
189, soi, 504. pl. wreddns Bil 88. vredos Bu 510. 
wreddis Al 7637. wreddes MB i: 31s), v. [Isl. 
reidaz] vredgas, kunugen vredes Bu 501. ib 504, 510. 
pylatus stodh up ok wreddis brath MD 35. ib 189. olaff 
vreddis aff the ord ib 330. wi wordhom ey hwath the 
wredhas Al 6223. toko at stikna wider ok vredas RK 
1: 2779. Al 10018. Di 47, 86. tha wreddis ysunger kon­
ung athan skulde ekke seger fa sa snart som han 
wilde ib 154. kunugen vredes vipar. at han ta[la]po 
iamn orp vipar han lhi 189. — med dat. (el. i dess 
ställe ack.), mik wreddis genast the syster thre Al 
7637. — y repas viper, vredgas, män wreddns widh 
Bil 88. annor folk foro op mz bälde, oc wreddes widh 
(ascenderunt populi, et irati sunt) MB 1: 318. tha took 
lian swa at vredhas widh at han lagde them badlia i 
ternit nidh RK 1: 3840.
vrepe (wrädhe Bir 4: 208. gen. -is. med art. 
vredhina MP 1: 135), /. [/<;/. reidi] L. vrede, för­
bittring ; ovilja, ogunst, duäl hämdena thr til wredhen 
är iui gångin KS 36 (96, 39). ib 49 (l24, 53). GO 156, 
183, 299, 873. bantzat wardhe thera wredhe, thy at 
hon är hardh MB 1: 261. thu tappa thina siäl j thinne 
vredhis gäld (in furore tuo) MP 1: 135. vredhis ful 
människio siäl skal j vredhina stormb dö ib. huar then 
som vredhgas mot sinom iämeristne mz stadfesto vredhe
oc vilia ib 216. manzsins vredhe gör ey gudz rätuiso ib 
217. hwilkin som ey hallir sina tungo i wredhis tima 
(tempore ir æ) KL 233. ib 276. kärlex sorgh . . . späkir 
wredhis oc otholomodz pino Bir 2: 221. haffwer i ak 
. . . länge burit wredhena oc affwndeua i mino hiärta 
Sv. Kyrkobmik 310. nar iak retis til wredhe harm och 
besklikhet Ber 233. the . . . fatadho han i wredhinne 
som the tha hafdho Bo 86. thy är konunger, at han 
skal allo styra jämuäl sinne wredhe, ok ey wreden kon- 
ungenom Bil 535. tal in til min mz skälum, ok ey mz 
’wredhe ib. driffw the han fran sik skämmelika mz store 
wredhe (indignanter) Su 52. konongx wrethe SD 1: 669 
(1285, gammal af skr.). RK 1: 2894, 3340. forbyupande 
. . . vndi wara vrepe, ok wara konungslekä härnd at 
ängen man . . . dyrwes pem tolf . . . mysförmä SD 5: 
606 (1346). fik keysarin wredhe til herodem ST 372. vi 
som . . . ärom .. . gudz wredhe värdbe Bo 83. thu sände 
thina wredhe, hon swalgh them som elder stikko MB 
1: 318. Bir 4: 208. pe reta nu gup til vrepe ib (Avt) 181. 
j gudz vredhis dagh MP 1: 217. ib 221. the vij karen 
gudz wredhis MB 2: 357. at wreckia wredhe Bil 369; jfr 
yräkia 3. — vrede, benägenhet för vrede, häftighet. 
vredhin (iraeundia) dräpir falskan dara mz siälinna 
dödh MP l: 135. — vredhis fulder (-fullir), adj. 
[Jfr À. Dan. vredefuld] uppfyld af vrede, hwilkin som 
wredhisfullir är KL 282. vredhis ful människio siäl 
MP i.- 135. ib 342. Jfr vreds fulder. — vredhis 
hand (wredhes-), f. af vrede styrd hand. med 
wredhes handom TS 21. Jfr yreds hand. — yredhis 
ordll (wredhes-), n. vredesord, i vrede taladt 
ord. then som sigir mot sinom iämeristne nokot 
vredhis ord hälla theor vredhis tekn MP 1: 216. modhr- 
ennas wredhes ordh Lg 3: 449. — yredhis tekn, 
n. tecken af el. till vrede, åtbörd som uttrycker vrede. 
MP 1: 216.
vredlielika (-ligha Di 8. -liga ib is, 157, 103. 
-ligä Va 4, 40. -lege HSH 18: 14 (1494). -lik Fr 
2518. -ligh MD 8), adv. [/s/. reiduliga] i el. med vrede. 
sintram drog si t swerd. oc gik mot sin broder wredeliga 
Di 163. Va 40. pawren . . . sagdhe wredhelika til honom 
gak hädhan wt aff minom öghom Lg 669. haffvvir iak 
. . . swaradh them . . . wredhelika VNB 30. Fr 2518. 
Fl 1164. MD 8. Va 4. IISH 18: 14 (1494). Di 157. 
konungen . . . saa wredeligha vpa thetmar ib 8. ib is. 
han (Gud) se godha mz särlike nadh, han se vredlie- 
lica onda j sinom dom MP 1: 140.
vredhelikhet (vredhligheet),/. vrede. MD 91.
yreper (wreedher: -a RK 2: 2680. vreedh Fl 
1566; Iv 2346, 24os. vreed RK i: 2103. wreedh MD 
388. vräper: -an #wi38. wrâperZÿ I2:pr. vrädh- 
er Gr (Cod. D) 362. wrädher SO 14. n. wret Bir 2: 
80; Ber 238; ST 475), adj. [Isl. reiitr] L. vred, vredgad, 
uppretad; ogunstig. stassen(s) biseopir . .. gik vt vreper 
af stapenom Bu 16. sua räpeleken at änghen porpe se han 
vrepan ib 62. SO 14, 24. tha stod konungen wp illa 
vreder RK 1: 2136. Iv 454. ta tu tala gladhr ella wredhr, 
tå göm at tu hau i ey vndrläte i röst ella åthäuom 
tinom KS 25 (61, 27). wardher skiparen wredher löpandes 
aatli batzmannenom PM xm. rät som oen Icon ther 
vardher vreedh Iv 2346. tliän riddare vardh tha storlika 
vreedh ib 2408. thän witnar ey wäl som vredhir är 
wtan skäl GO 456. manga äru wra i wredz mans munne
vredhga 1011 yreter
ib 676. sancta agnes sa . . . vrepom öghom tel hans 
Bu 418. wret änlite Ber 238. magnus fulde after mz 
vvreedha honde RK 2: 2680. huädhanaff leonit vardhir 
wret Bir 2: 80. höghe gudha äru thäs wredlie vurdhne 
Bii 326. christi brudh saa gudli swa som wredhau Bir 
1: 85. f>e visa ipar göra gup vräpan Bu 138. ib 145. han 
varp vrepar at hans kona varp cristen ib 137. SI) 5: 
376 (1344, nyare of skr.). — med dat. (el. i dess ställe 
ack.), wardh han wredher gärninges mannomen KL 
308. swa frampt at konungen er jder vreed RK 1: 
2103. ib 3347, 3824. miin frugha vardh mik vreedh Iv 
2726. pe . . . bapo februam martis mopor göra sin son 
romara (Cod. C romaroin 926) blipan ok pera (o)vinum 
vrepan Bu 9 (jfr s. 926). pe milda mö varp grymum 
wrep ok napogh nöpstadom ib 16. pu vänte ... at 
min gup varpar mik vrepar. han skal varpa för pinom 
gup vrepar ib 189. ib 188. thedhis hanom . . . ihesus 
christus wredher världinne Bil 794. hurw ma thu . . . 
wardh a illa wredher thy folke som thu hawer swa 
mykith mz giort aff gudhliko mäghne MB 1: 345. ib 
408, 418, 422, 435. hans lykka är lionurn vardhin 
vredh Iv 2072. thän hawir hart delomaal thär skäp- 
nari är vvredh GO 486. — med prep. the frugha 
vardh vredh a thän quinna Iv 2302. oppa hwem tha 
äst thu wredher Al 8321. ST 475. MD 388. tha wardh 
vrbanus grymbir oc wredhir mot sinne dottir ST 252. 
MB 2: 352. Gr 271, (Cod. D) 362. — vred, häftig, 
vittnande om vrede, ther the iffwadho vtan mato mz 
wredhom ordhom the illa loto Al 8486. — Jfr ful-, 
genom-, of-vredher. — yreds fulder (wredhz-), 
adj. = vredllis fulder. är gudhi thäkkare söt hiärta, 
oc fult mz gudhlikom älskogha, än bitirt oc vredzfult 
MB 1: 471. wredhz fwldher man Ber 115. — vreds 
hand (wrel>Z- Bj 3: pr. lirens- ÖGL Vap 6: pr., 
20: pr. wretz-. wrezs- ÖGL Vap Ind. 6. wräz- Bj 
12: pr., 13: pr, 14: 14),/*. L. vred mans hand, af vrede 
styrd hand. slår mz wredz hånd (d. v. s. i vredesmod 
med handen) på bordet SO 220. swa manghe med wretz 
hand um (kanske för -werkum, ss utgifvaren med stöd 
af en annan afskr. antager) hugg, äller styungh a 
han lagpu SD 5: 376 (1344, nyare afskr.)) jfr ib 381. 
Jfr vredhis hand. — yreds modh (wredhz-. 
wrez-), n. vred mans (upprörda) sinne, vredesmod, 
häftighet, wm thz sker j wrez modlie SO 25. dragher 
nokor knijff i stempno eller i opinbara drykkio mz 
wredhz modhe ib 52. liwar som . . . mz vredz mode 
kastar sin klädir aff SGGK 105. — vredz YÜi (vreJ)Z- 
MELL SVl 2: pr. wredhz-, vrez- VGL I R 5: 6. 
wrädz-. wräz- Bj 14:14. vräs- VGLI S 2. vrass- 
ib Md 3: l), m. L. vred mans vilja el. sinne, vredesmod. 
huar som rykker kniff ellir swärdh ath androm mz 
wrädz wilia EG 63. huilken een aff companith borth- 
gaar mz wredhz wilia SO 51. — vreds värk (wrezs- 
ÖGL Kr 30: 1. wretz-. vrä|)Z- Bj 12: pr.), n. 
L. i vredesmod begången gärning, hwilikin gyästär 
. . . mäp nokarum wretz wärkum gyor pöm blopwite 
äller blanap SD 5: 376 (1344. nyare afskr.). — vreds 
värki (wräz- Bj 12.* i), n. L.
vredhga (vrädhgha: -as Gr (Cod. D) 362. 
vrädhga,: -adis Lg 547. wredka: -as SO 25. 
wregga.- -adis RK 2: 5902. wregha: -andis 
Mecht. Uppenb. 239. -ar, -adhe, -adher. supin.
ref. -as Sv. Kyrkobruk 310), v. göra vred, reta, 
förtärna, wredbgade iak (offendi) alla hymmelslika 
andha Su 41. ib 42, 100. huar är thän som tildyrffues 
riwtande leonit wredgha ib 226. at iak häldher wildhe 
lidha twsanda dödha, än tik . . . nakot sin ... mz 
syndher at wredhga äller retha ib 49. ib 95. hon 
wredgar gudh oc tappar sik siälffwa ib 352. tha som 
wi mz syndom haffuom wredgat strangasta domaran 
ib 206. ib 185. blidka thin enda son, swa opta aff os 
wredgadhan (a nobis totiens offensum) ib 208. ib 52. 
LfK 38, 86. — ref. vredh gas, vredgas, bl/f v a vred. 
hedhningen wredhgadhis KL 296. Lg 547. SO 25. MD (S) 
203. Mecht. Uppenb. 239. konungin wredhgadhis här afä 
thäs meer Gr 278. marsken . . . wreggadis sara RK 2: 
5902. at iak w red ligas ey vtan sak Bir 1: 64. ib 276, 361, 
2: 77. ther tok marsken wredhgas om RK 2: 4305. — 
med dat. (el. i dess ställe ack.), nar thu vredhgas 
syndoghom MP 1: 208. wredhghadhis gudh allo folkeno 
ST 435. Su 267. vredhgas ey mik Bir 2: 154. ib 3: 23* 
hafh gudhz thwlimodh mot them thic wredhgas Ber 
119. wredhgadhis I1011 minom ordhom Bir 3: 58. — 
med prep. mote, wredhgandes mote them KL 224. 
huar then som vredhgas mot sinom iämeristne mz 
stadfesto vredlie oc vilia MP 1: 216. ib 217. Gr 271. 
ey haffwer iak warit swa lydugh, som iak skulde, 
wtan wredhgas, oc ilzskas mote minom systrom Sv. 
Kyrkobruk 310. — recipr. oppa thz at oxane skullo 
wredhgas (d. v. s. blifva ilskna på hvarandra) jn* 
byrdhes Lg 3: 156.
vrefsamber, adj. L.
vren (nreil ÖGL B 25: pr. (på två st.), ack. 
urenan ib), adj., äfven nyttjadt ss subst. Se Bugge, 
Nord. Tidskr. f. Filol. N. R. 3: 273 f.
vrena (-adhe), v. [i.’. Dan. vrenne] vrenskas. 
iag reed oppa en blackotthen hest som wrenade och 
språng bade till oc frå RK 3: (sista forts.) 6123.
vrenskas (-adllis), v. [À. Dan. vrenske, vrinske. 
Jfr Mnt. wrenschen] vrenskas. wrenskadhis hänna 
hästir VKR xii.
vrensker, adj. [À. Dan. vrinsk. Jfr Mnt. wre- 
nesch, wrensch] vrensk. ofwir vrenska hesta MPI: 113.
vreppa, se upreppa.
vreter (wreeter. wreet &/109 (1441). wreether: 
wreeth SD 3: 581 (1323). wräter: -a MELLB 25:1 
i var. wräther. -ar. -ir?), m. [7s7. reitr] L. utsta- 
kadt, begränsadt område; enstaka, inhägnadt åkerland; 
intaga, iuxta westraarus agrum vnum. separatum ab aliis 
qui wigariter dicitur wretir . . . sunonis mercatoris 
heredibus . . . uendidisse SD 2: 123 (1291). ib 504 (1307),
3: 601 (1323). vnus wreth in forisengh ib 283 (1316). 
jn skyelby . . . vnum wreeth cum curia et domibus 
ibidem sitis. juxta cymiterium sancti egidij, et vnum 
alium wreeth. in villa enecopensi. qui dicitur holm- 
uastawreeth, pro anime sue remedio nobis disponenda 
commisit ib 581 (1323). 1 wretir iuxta pedem montis 
kasaas ib 5: 304 (1344; gammal afskr.). iuxta agrum 
dictum prostawreth ib 55 (l34l). kennis iak ... 
mik haffwa saalt . . . bänet thorstensson, kanoke i 
strengnes, min wreth som ligger wpsidhis vidh laurens 
langhz wreth vndir bergheno widh prowasta akrin 
. . . swa meth forskiäl at lösir laffrinz sin wreth tha 
ma iak lösa min wreth ib NS 1: 233 (i403). at inge-
t rid h 1012 vraka
wall dyekn hindradhe for honom wreta, liggiande 
widher arbogha ib 277 (1403). halffdelana af thässom 
minom wretoni ib 295 (1403). at allo thässo wretane 
ällar uokot aff them affgingge prebendone ib. fik han 
. . . j (1/2) wreet liggiande widh wästerars SJ 109 
(1441). ath iak haffuer antvardath hermau vnge . . . 
myuc vräther som kallas kölnare vräther liggiandcs 
vesthen vesteraars Dl) 1: 262 (1422). ffore wthan lysle 
wräthen som ligger alla ythersth ib. thenne fforme 
wräther iak anamadhe ighen ib. bedis lyst och fastä 
... pa wrether liggendis widh Iwnde kirkiO Upplands 
Lagmajis dombok 1490-94 s. 64. gaff . . . olaff laurensson 
mich xx march rede penningher for forscriffne wreter 
ib. Jfr rofna vreter. — vreta garper, m. L. 
— vretaland, n. — vreter. all thenna forscripna 
war köpa gooz. met siin fulla aasäther. hwss iordh 
aaker ängh skogh fiskewatn torpastädher häller oc 
wretaland met allom androm tillaghom F 11 5: 142 (i49o).
vridh (vriidh LB 1: 101. vred), n.? [Fdan. 
vrith. À. Dan. vrod] knip, kolik. siuder man henne 
(ruta) mz wath[n] eller äthikia fcba duger thz för 
wrid i quid (tormina ventris) LB 8: 51. ib 7: 101. 
for wred i qwedh skal man ätha piper ib 66. for 
vred j qwed oc i tarmana ib 255. tenna siwkdom 
i tarmana oc j sydorna kallas colica passio, klo reff, 
eller vred i qwid, oc hon hender mest j sma tarmana 
oc stundom j te högre siidona oc stundom i ten venstre 
med swara styngia oc vred sa at man tenker at tarm­
ana skwlu rijffna ib 256. ter af fanger ten siwka mang 
styng oc vred inwertis i liiffwit ib 257. far nagon 
hest, ko eller faar vred i tarmana ib 259.
vripa (wriida LB 7: 4. près, -er LB 4: 346. 
impf. vrep. vreedh. Fr 1353. pl. wridhu Bo 50; 
MP 2: 17. part. prêt. ack. m. vridhin. wridhnan ST 
401. imper at. vridh. vriith LB 7: 173), v. [hl. rida] 
1) vrida, vripa händer, vrida händerna i hvarandra (ss 
uttryck af häftig sorg el. förtviflan). sina händer han 
swa opta vreedh ok kärdhe sik swa margha leedh Fr 1353. 
alexauder stodh oc skar sina tänder riste sit hoffwudh 
oc wredh sina händer Al 8318. nw manga swänske 
syna hendher wridhe thz her steen saa lithet kan 
liidhe RK 8: 4063. vridhna hender ok starker grater 
vard tha aff niange frwo sedher ib 1: 112. 2)
vrida, förvrida; vrida sig, söka komna undan, göra 
undanflykter, göra invändningar, bcgynte tha fast 
wrida oc wren g ia RK 2: 8455. 3) röra af och an,
skaka, andre waro som . . . mik wslan hädde oc gabb- 
ade, wridandes (moventes; på motsvarande ställe i an­
nan öfvers. läses ristande 433) theras huffudh Su 162. 
ib 188. 4) vrida, krama, pressa, seal man taka oos
aff rutha oc komiin oc huita aff äggit oc wridha thz 
genom en klwt LB 1: 96. stöter man malyrt mz 
tiwra galla, ok wridir swa gönom eth kläde ib 3: 72. 
ib 2: 54, 56, 5: 77, 7: 4, 5, 10: 7. tliag dillefrö stötli 
och wridh gennom j [1] kläda och gör thz wridne 
warmpt och drik thz ib 8: 42. 5) gnugga; gnida.
the wridhu kornit w axomen Bo 50. tagh aff groffth 
rogbrödh kraainen och vriith tz smath i mi lian hend- 
erna LB 7: 173. mz hwitte hand vredh (Cod. B gnedh) 
hon hans baak Iv 1328. wridha them (0: saarin) . . . 
mz en haarklwt MD 197. tak oos ok (för af?) wide- 
löff och pipar ok wridh a ögon LB 2: 55. sywdh
pollenm j olyo ok wridh pa änne eller pa tynningh
sivvks mantz ib 54. ib 3: 156. tak lagh aff wide löff
oc piper oc wridh i öglion ib 161. tag wynrwda. stampa 
mz olio, wrid om hans änne ib 7: 5. ib 5: 82. tak 
bränt salth oc wridh opta wtan 0111 tanna hwldhit 
ib 3: 164. — knåda, om man stampar han (senap) 
sman som miöl j mortara ok läther sidhan ther til 
fiärdalot reent lionagh ok wrider thz alt saman som
en degh LB 4: 346. 6) klämma, knipa, hårdt gripa
el. fatta? sanetus lau rendus vrep hans arm. sua at 
sarleka värkte (brachium ejus diutissime stvinxit et 
dolore nimio cruciavit) Bu 418 (kanske snarare att 
föra till 1). — part. prêt. 1) vriden, vriden i spi­
ral, spiralförmig, pharao konung . . . lagdhe wridhin 
gulring (torquem auream) ower hans hals MB 1: 239. 
ST 401. sex uthskorna . . . änglar, hafvandes vrijdin 
vaxlius i sina hender TK 269. 2) förvriden, van­
skaplig. än han hawer . . . wranga näsa oc wridhna 
(torto) MB 1: 370. — vripa af, utpressa, tak läke- 
blad ok stampa ok wrid aff oos LB 2: 58. — vripa 
sainail, vrida samman, fläta samman, hans riddara 
wridhu saman (plectentes) krono af thorn MP 2: 17. 
— Yl*ipa ut, utpressa, utkrama, trykte han ällir 
wredh vth aff vila fätthen ena fiska skal ällor eetli 
kar fwlt mz daagh MB 2: 88.
vridhna (wredna. -ar), v. blifva vriden el. 
krokig, krökas, blanar mans hand aller fother eller 
wrednar LB 7: 3.
Yl*ist, f. [/$/. rist] L. vrist, bar styk nidhan wrista 
liggia j sama bruthum som j [1] bart styk j solua 
some SO 20.
vräka (rwäca VML 11 J 15: 3, B 6: 5. vraka, 
rwaca VML 11 Kr 24: 4. près, vräker, rwäker 
VML 11 Kr 24: 4, J 17. rweker ib p 17:4. rwäkr 
ib B 11: pr. wraker Ber 83. vrakar VGL 1 FB 
5. wrakär ÖGL Va.p 31: 3; LB 7: 5. wrakir 
Hel. mäns lefv. 174. räkär llelsL Ä 6: 1. refl. 
wräkx Bo isi. wragx Bir 2: 171. konj. vräki 
MB 1: (Cod. B) 563. wräki Bo 132. imper, wräk 
ib 200. wrak ib 75 ; Ber 39, 102. impf, vrak Bu 523. 
wrak Bil 783; MB 1: 170. rak: wt rak HelsL 
Kp 7. vrok. wrook KL 238; Lg 90. refl. wrokx 
Su 418. 2 pers. vrakt Bu 78. pl. wroko Bil 255; 
Ml) 38; vt wroko MB 2: 104. part. prêt, vräkin. 
vrakin), v. [/$/. reka] L. 1) drifva, sätta i rö­
relse; drifva in, slå in, stöta, herrans swena . . . wroko 
starka ekespitir innan hans hös Bil 255. the wroko 
naglä gönom hender oc föther MD 38. han ... slo at 
houum mz sinne stang ... ok vräker a hans skiold 
swa fast thz han ij twänne stykke brast Fr 1011. — 
inträns, drifva, stöta, at flotane skullo ey a skipin 
vraka RK 1: 1535. 2) vräka, kasta, slunga, liimbla
krapter wräker aldra weyna iämpt fra sik allan söör 
oc oren thing oc är iordh än k te annath än aldra 
thinga likamlika sör som himpna krapter hawa wräk- 
ith iämpt fra sik MB 1: 40. wräkas til henna (jor­
den) owan oc nidhan all oreen thing ib. mötte eth stark- 
asta wädher oc wrok them til ryggia som the haffdo 
war i t halmstra Lg 3: 179. han . . . wrok liki t oppa 
iordhena ST 268. han tok bordhit mz pänigomen oc 
wrok widh gnlfwit ib 489. somlike wräka honom sputtit 
i änlitit Bo 181. afthörka alla gambla smittona oc
vrakia 1013 vräkt
wräk hona lankt fran thöm (elonga ab eis) ib 2DO. — 
uppvräka, uppkasta, taangh som halfwit wräker PM 
Li. — kasta, slänga, skuffa, forsmas ok wräkx. skwfs 
ok vändis hiit oc thiit swa som en dare Bo 181. 
ther wrokx han. oc drogx badhe in oc wt ib 182. 
3) förekasta, förebrå, tillvita, med prep. at. wy gitum 
inthe at honom vrakit RK 1: 201. 4) förkasta,
rata. gudh är ey wildoghir oc wäl ey swa en at han 
wrakir annan Bel. mäns lefv. 174. at man ey wräk i 
älla väl i matin Bo 132. 5) dr if v a, fördrifva, bort-
drifva, bortköra, utdrifva. med personobj. tha wrok 
wädher mik fra kirkio dwrum Bil 455; jfr 2. the 
wroko fran sik siwka manna läkiara ib 215. han wrak 
fran sik siwkir lifkonu ib 783. demons . . . wrrok 
hona wredher fran sik ib 350. petrus badh demen­
tem . . . ey wraka sinna motlher fra sik mz wredhe 
ib. Bo 75. ioakim flype firi blyght wräkin fra ofre 
Bit 3. han wrok aff hänne siw diäfla Bil 265. swa- 
som ormen ilt hwiskande wrook ewo af paradiis KL 
238. forbwdhin mather wrok mannin af paradis Ber 
87. skal jak . . . wraka thik ok bortköra aff hinio- 
rikis äro Bir 2: 333. mz sinom synom gik hon vrakin 
mällan härberghia Bil 805. — med sakobj. wrok sanc- 
tus marchus . . . sylt ok hunger aff thy lande Bil 
257. wrak (aufer) fra thik iäfwgha Ber 39. wräker thz 
steen aff blädhro LB 2: 53. thenne ember wräker alt 
har aff herra abota AS 60. then hälgho ande wräker 
skyyth MB 1: 352. 6) drifva, nödga, tvinga, thu
skal ey swäria om gudh, vtan thik vräki (Cod. A 
driwcr 459) nödh til at wäria sannind MB 1: (Cod. 
B) 563. 7) hämnas, jak skal wraka myn skadha
när gudh wiil RK 3: 1342. han wille thz wräka ib 
1449. at idher nadhe thet aldre wil wpamynnes eller 
wrekä, oss til ondhä, war sthorä fauisko ok owirdadh 
BSH 3: 176 (l466); dessa tre ställen är vräka 
möjligen snarare att fatta som sidoform till vräkia 
och att föra till detta verb 3. — vräka sik* kasta sig. 
wrok han sik a iordhina KL 362. — ref. vräkas* 
kastas, drifva. thz skip som hauir mist styri t oc 
säghilträit ok wragx (vagatur) hiit oc thiit j bolgli- 
iomen Bir 2: 171. — vräka ater, 1) drifva till­
baka. op>ers. med dat. el. ack. gup vände väpren sua 
mz iartignom sua at pöm vrak atar Bu 523. 2)
gendrifva, vederlägga, jacobus wrok ather philetum 
swa mz skälum at philetus kom nästan cristin atir 
til sin mästara Lg 163. 3) förkasta, fördöma? the
wroko thegli aptlier MD 32. — Jfr atervräka 
(-vraka). — vräka kort* bortdrifva, fördrifva. 
aboten . . . wrok han bort aff klostrit ST 384. wil 
han . . . mik alstingis bort fra sik wraka Al 210. ib 
672. aff hwilkom thänne pelagrimen bedhandis liiälp 
wrokx ohöfwelika bort Su 418. högfärdhin satte äng- 
lana af äro säte, slo nidh waldogha och wrok bort 
högfardhogha Ber ill. wrak bort il hwxilse ib 102. tha 
wädher komber oc wräker bort skyth MB 1: 352. rök- 
ilse, som wräker bort onda lokt oc siwkdom ib 480. 
thz wrakär borth oliwd LB 7: 5. Jfr bortvräka. 
— vräka liidhor* vräka ned, kasta ned. hunden 
grep genstan symon . . . oc wrok han nidh vndir sik 
til iordhinna ST 131. — vräka samail* vräka sam­
man,, hopföra. sidhan sankas saman all the watnin 
som solen lypter op mz sik oc wräkas ther saman
badhe aff thy soolmäghne som owan komber aff himbl- 
enom aff eldenom, oc swa aff them soolgiislom ater 
kastas op aff iordhinne MB 1: 122. Jfr samail- 
Vl’äka. — vräka til* nödga, tvinga, then daghen 
wrak nödhin noa til oc hans sönir oc thera husfrwr 
ganga in i archena MB 1: 170. — vräka lit* 1) 
drifva ut, stöta ut. spiker älla naghle wräker wt for sik 
annan naghla (clavus clavum expellit) Ber 83. 2)
utdrifva, utköra, pu .. . vrakt v folke diäwlin vt Bu 78. 
abotin . . . wrok han genstan vth aff klostreuo ST 
271. Lg 90. ä wardh iak vsul wrekin wt ther alle män 
ingingo Bil 455. — utdrifva, fördrifva, aflägsna. han 
(o: krasse) wräker wth aff modher doth barn ok 
ondha orma aff mantz qwidh LB 2: 37. ib 7: 141. 
Jfr utvräka. — Jfr af-* firi-* for-* iu-vräka 
(-vraka), äfvensom vräkia.
vräkia (vräkkia. wrekkia Bil 795. wrekkie 
FH 5: 158 (1491). wrekke: -es BSH 4: 231 (1497). 
wreckia ib 369. près, vräkär VGL 1 p 5: pr. wräkir 
ib II p 30. wreker Al S490. vrecker SO 95. part. prêt, 
n. wraght Al 2792. vräkt Iv 106O, I64s)* v. [Isl. rekja] 
L. 1) förekasta, förebrå, tillvita ; framställa klander 
för (ngt), med klander påpeka el. nämna, anmärka, vtan 
han tz vrecker for än han (den nykomne) mz brödrom 
stadh festas i companij SO 95. 2) framställa klander
(mot), bryta? loffuer jacli . . . thet jacli ey wil heller 
skal . . . nagen tidh tale eller wrekkie oppa thenne 
fforligningh FH 5: 158 (l49l) ; möjl. att föra till 3. 3)
hämnas, med ack. perse wilia sin skadha wräkia Al 2789. 
ib 2792, 7951. Iv 1659. wräkkin thän läst han hafuer at 
kära ib 603. ib 1061. giter herra iwan vräkt thän sak 
ther herra keyar hafuer talath aa hans bak ib 1648. 
wräkkia limpias dödh Al 697. iak wil thz wräkkia opa 
them ib 3539. at wij . .. aldrigh welia thz hempnas eller 
wräckia mz ord eller gerninga vppa them BtRK 247 
(1466). — (?) rädlias the (vilddjuren) mik jak skal 
radha för til thera ok wäckia them at wreckia wredhe 
(hämnas för att jag väckt deras vrede? jfr Mht den 
haz, den zorn rechenj Bil 369. enkte loff kan thu ther 
aff fa thz thu mik slaar eller dräper oc tint modh a 
eno budhi wreker (låter ett sändebud umgälla det som 
vållat din vrede?) Al 8490. — pass. varda häm­
nad, blifva föremål för hämd. al then owiliä, som i 
mellen . . . konungh hans och them komen waar . . . 
skal icke wrekkes eller hämpnes BSII 4: 231 (1497). — 
opevsonl. varda hämnadt, utkräfvas hämd. schal aldrigh 
offtare ther om her effter met nagro onda vppa . . . 
konungh karl eller hans erffuingia wräckias eller hämp- 
nas FH 5: 27 (l465). BSII 3: 161 (1465). — vräkia sik* 
hämna sig, hämnas, skulum . . . vi . . . ecke . . . bidha 
ther til vi komum aat at hämpnas oc os wräkia Bo 12. 
ihesus . . . hötte sik sarlica wrekkia öfwer världena en 
hon ey lydde thera radhe Bil 795. — Jfr vräka, 
vräkilse* f? Jfr bortvräkilse. 
vräkiu* adj. Jfr langrräkin. 
vräkliker* adj. Jfr bortvräkliker. 
vräkt (wrakt)* /. L. 1) hämd. gör ey wräkt 
them thik näfse (castigantibus injuriam non respondens) 
Ber 64. 2) hämdkänsla, groll, hat. skal mijsztikkia,
ilwili ok wräkt alztingcs inther (för nither) wara 
lagdli BtRK 33 (1359). —• (?) wrakt (måhända upp­
kommet af ett ursprunglig are wanart; motsvarande
vrängia 1014 Täfer
Danska text har wanarth) hawir langan sliärth (caude 
dedecora dilaiat stirps inhonora) GO 115; jfr Kock, 
Medeltidsordspr. 2: 71 f. — Jfr lailgvräkt, äfven- 
som y rät.
vrängia (-ir, -de, -der. impf, vrende BtFH 
1: 296 (1509)), v. [Isl. rengja] L. 1) vränga, för­
vrida. niunnin wrängdis KL 362. vare thu värdh at 
alla thina lima lidhamot skullin syndirlösas . . . aiun- 
niu wrängias aff laghi Bir 2: 236. 2) förvända,
förvrida, förfalska, tha the (skrifvarne) sakar skuhi 
scriffwa tha lathe them iw swa bliffwa som domaren 
mz retto haffwer sakt han wrenge ey thz eller 
göra (för -e) skak t MD (S) 291. 3) förvränga,
förtyda, göra förtydningar, the . . . begynte tha fast 
wrida oc wrengia RK 2: 8455. — förtyda, illa ut­
tyda, till det värsta uttyda, klandra, lasta, false iudh- 
ane hulke vars herra kennedom oc iärtekne vildo 
vrängia MP 1: 94. nar christi brudh räddis at thässa 
bokanna ordh . . . skullin kriinkias älla nakraledh vm- 
uändas älla wrängias (calumniarentur) aff ilzskofullom 
mannom Bir 3: 217. hulke som gabba rätuisa ger- 
ninga ok wrängia (dépravant) rätuisa manna wägha 
ib 1: 312. Invar the formogho äkke wrängia älla argha 
gärningena i sik for hänna vppenbara godhlek Su 426. 
— klandra, förtala, belacka, thu vest thit folk wara 
awndsiwkt mot annars hedhir ok äro ok hatar them 
ok wränge mz ordhom (depravat verbo) hulka the 
formagha ey skadha mz gerningom Bir 1: 397. 4)
förklara oberättigad att utföra en rättshandling, jäfva; 
inträns, med orätt jäfva sig, undandraga sig (att sitta 
i nämd el. deltaga i syn)? dömdes thenne förne hwar 
tere sak til iij m. för the vrängde i mwstilaxi syn 
BtFIl 1: 231 (1509); möjligen är dock sik uteglömdt 
vid vrängde; jfr vrängia sik. 5) göra vräng 
el. ond, förderfva. nar han (djäfvulen) gitir wrängt 
ok brutit manzsins vilia oc böght til kötsins lusta 
Bir 2: 57. vtan mannin wränge siälwir ok böghe sin 
vilia ib 128. vm thin vili ok astundilse wrängis (fue- 
rit corrupta) ib 3: 62* wm aktin är wrang wrängias 
alla gärningana MP 2: 291. —förderfva, förf öra. the 
siälana. hulka . . . adam wrängdir aff diäfwlsins awnd 
(didboli invidia depravaius) hafdhe nidhirkastat aff 
äwärdheliko lifwe vm sina höghfärdh Bir 4: (Dikt) 
231. — Jfr bor t vrängia. — vrängia sik, med 
orätt jäfva sig, undandraga sig att sitta (i nämd). 
dömdes jons laurisson acti . . . sak til iij m. för han 
vrende sig i nämpden BtFH 1: 296 (1509). JJr ofvan 4, 
äfvensom synfal, syna fal. — ref. vrângias,/ô'rôî«- 
i'as, vredgas, hwi vrängdis (fremuerunt) folkit KL 138 
vrät, f. Jfr skallavrät. 
vä, se ve.
vä, se vi.
väf (wääd BtFH l: i3i (i5oe). wedh B SII b: i86 
(1507). waf VML II Kr 7: pr. i var., Kp 10 i var. 
waadh DD 2: 5 (1384). pl. dat. väfium VGL 1 G i o. 
s. v. wäfiom SD 5: 378 (1344, nyare af skr.), vafium 
VGL I J ß: 1. wafiom VML IIB 13: pr. gen. väfiä 
VGL II J 14. vaj)ia ib 1 J 6: pr.), n. [is/, ved] L. 
1) pant. tha satte han wisingxöö til wädh RK 1: 4031. 
the haffdo fulner satli til wädh hoffwodit til pant ib 
4204. Di 191, 193. star mit huffuod i wäd for tik ib 192. 
jomfrwn ... fik hanum en gul ring i wäd at hon
wilde fylgia hanum ib 37. han haffuer . . . sath sin 
halss til wädz at han skal bliffue fogthe pa abo sloth 
innan mädsomars dagh nästkomaude FM 548 (1512). Jfr 
skiäla väj). 2) vadepenningar som vid vädjande 
efter en fälld dom el. ett yttrande af syn el. nämd ss 
pant nedsättas af den missnöjda parten, af domaren, 
af synen el. nämden och som förverkas af den hvars 
talan ogillas i högre instans; nedsättande af vade­
penningar, vädjande, vad. hwem f>äs Jrökker at näfnden 
hanum vrätt gyor, aghe |)äs waald at wäfria a mot 
j)ere näfnd med xl mark, vndi wara sanniud at letän- 
falz han aatt wäpiom böte xl mark i jnäskipto SI) 
5: 378 (1344, nyare af skr.), til dömpdho i ak . . . äng- 
leke . . . sex mark fore wädhit ib NS 1: 419 (1405). 
dömde jak affh herazsyninne tholffh march ffor oogildh 
waadh til thwäskiptis Dl) 2: 5 (1384). jngen sit vadh 
her i moth kasta vildlie FH 5: 87 (1482). han kastade 
sitt wadli emoott nempnden BtFIl 1: 3 (1481, nyare 
af skr.), olef bödz tree eensinnom (för treem sinnom^) 
att han skulle kasta sitt wadh mooth thenne tijo 
synemän förre än the sworo och han wilde ey ib 5 
(1467, nyare afskr.). them bödz offta kasta wadh förre 
än synemän sworo, och the wille icke ib 122 (1477, 
nyare afskr.). honom böödz kast (för kasta^) wääd 
mot oc han icke wilde ib 131 (1506). honom bödz åffta 
kasta wadh och han wilde icke ib 11 (1484, nyare 
afskr.). ib 15 (1478, nyare afskr.), 16 (i486, nyare 
afskr.), 25 (1484, nyare afskr.) o. s. v. dömdes . . . 
musta pieti etålast till 3 m. för han kastado wadh 
och togh så tillbaka igen ib 32 (1478, nyare afskr.). 
honom bödz kasta wadh vijder een landzsyyn och han 
wilde icke ib 40 (1490, nyare afskr.). ib 49 (l492, nyare 
afskr.). elfter the wilde ey kasta sitt wadh, så leett 
jagh forsch“® 12 synemän swäria ib 52 (1468, nyare 
afskr.). han kastade sitt wadh moott ena socline syhn 
och vnder eena landz syhn, och tappade wadhet ib 33 
(l467, nyare afskr.). tappade willmar wadet ib 20 
(1466, nyare afskr.). dömdes . . . huar thera saak till 
3 m. för wadhe dhe tappadhe ib 105 (1480, nyare 
afskr.). ib 75 (1467, nyare afskr.), 107 (1468, nyare 
afskr.), ill (1471, nyare afskr.). påwall mörwen bad 
sitt wadh igen på tinget ib 37 (i486, nyare afskr.). 
ib 39 (1488, nyare afskr.). — om appell enligt kano­
nisk rätt. jak haffwer giort mit wedh och appellation 
til wor helghe fadher pawen BSII 5: 186 (1507). 3)
insats som göres vid vadhållning och som tillfaller den 
som vinner vadet; det som vid vadhållning sättes upp, 
hwilken brodher som weddher mz androm om nogra- 
handa ting medhan gille drikkis tha komi halfft wädith 
til gillesins nittho SGGK 106. 4) insats som vid
täflingsspel tillfaller den vinnande, täfiingspris ; täf- 
ling. manghe löpa om wädh et, än en then främste opp- 
bär wädzsens lön LfK 129. — vädsfal, n. = vällll- 
fal. anders philpusson (dömdes) till 3 m. för wädzfall 
BtFIl 1: 13 (U85, nyare afskr.). — Yäflift fastar, 
m. pl. Jfr yäjifastar. — väfia fäst,/. L. — yäjna 
kast (wajia-), n. L. — väfiia lös, aåj. L. — 
väjda taki, m. L. Jfr viijitaki.
yädhemäl, m.f ett slags spell vniirn vædhemæl de 
taan (af valrosstand?) SD 4 : 710 (1340).
yäjier (dat. vilfirä. med art. nom., ack. vä|)ret. 
vädhrit. wädhcrit KS S4 (206, 92; på två st.), väd-
vädherblaster 1015 väd her hatter
erith HSH 20: m (i507). vädereth %b 124 (1507). 
wäderith RK l? 1499. dat. väpreno. pl. mm., ack. 
vädren, gen. vädhranna), n. [/$/. vedr] L. 1) 
vind. viar väpär |)öni til annar staz än per vildo SR i 
VAll 25: 286. är aktande . . . huadhan wädherit blas 
ten tima KS 84 (206, 92). än wädherit bias mot töm ib. 
muld ok sandr, ter updriwas med wädhr af hästa fotom 
ib. var vädereth fijnderne vnder ögonen HSH 20: 124 
(l507). som bölian wäxer fore wädher ok wind Al 3059. 
thz dughir ey at sighla i vgiorth wädhir GO 1075; 
jfr ogiorper och Kock, Medeltidsordspr. 2: 400 ff. 
skipit gik for vädhreno KL 174. jhesus . . . böd vädr­
eno ok hafuino at späkkias MR 1: 67. hafuit ok 
vädhrit lydha lionum ib. watnith . . . rördhis hwarte 
langx aller thwart ware ey wädhrith som thz röre aff 
enom stadh ok en ij (för ij en^ annan köre Al 5825. 
watnith wardher wädhreno säta ib 5827. gup vände 
väpren sua mz iartignom sua at pöm vrak atar Bu 
523. fyra vädhir stridho j stora hafuino MP 1: 71. 
thu som far vp owir vädhranna vinga (super pennas 
ventorum) Bo 249. medh vädhranna vingom förstas thz 
klenasta af vädhreno som raskast är ib; jfr iädlier- 
Vi 11 gar. — om vind ss häftig och stormande, nw 
wäxte wädher hart och stort Fr (Cod. B) 2375. eth 
wädher effter honum slo och kastadhe honum wth j 
sio ib 2379. wäderith bleste ok sion gik hwit RK 1; 
1499. byriadhis een stoor stormbir oc mykyt owädhir 
. . . wädhrit wäxte joo meer oc meer ST 158. jlt skal 
moth ondo ok bakstaak moth wädhir GO 1002. rotne 
stobba . . . liulke som syndir skulä krossas vm varena 
aff räghn oc vädhir (ventis) Bir 2: 329. nar han see 
maktoght oc skadhelikit vädhir koma ib 8: 292. vadhe- 
lica frestilsa vädhir ib. mötte eth starkasta wädher 
oc wrok them til ryggia som the haffdo warit halmstra 
Lg 3: 179. — vind, vindkast? fiik han eetli wndher- 
ligith wädher RK 3: 3514. — vind ss behaglig el. 
gynnsam, saman liggia wädhir ok owädhir (ttirbo coit 
blando vento vehemens aliquando) GO 992. — god vind, 
medvind, the fingo tädhen snartli wädher RK 3: 1560. 
— i bil dl. uttryck ss beteckning för ngt i sig värde, 
löst. huat är världi n na hedhir v tan vädhir (ventus) 
Bir 2: 39. — ss förstärkning af negation: grand, tecken. 
the akta alexandrum ey et wädher Al 974; jfr 2. 2)
väder, luft. diäuulin . . . huarf som rökar i väprä Bu 8. 
com aff himnum skinande sky ... ok förpe iohannem 
up ii väpret ib 13. pän tima han lypte svärpet hiögt i 
väprot ib 57. ii samu stund hängdo hins händar ok 
armar ii väpreno. som hugga vilde ib. ib 101. Bil 
216. skiollin sprang op ij thz vädher Iv 4514. flygh- 
ande i högho wädhre (in sublimi aère) Bir 4: (Dikt) 
239. flyghir han höght j vädhrit ib 2: 207. thu skip­
ad lie foglana j wädhreno (aère) ib 1: 172. ib 2: 87. 
KL 395. MB 2: 389. swa äre fughla i wädhre som 
fiska i watne ib 1: 73. tlier myrktis badhe himel ok 
wädher Al 3221. bäzlith ok hofuudhlädher skeen som 
sool mot thz vädher TI 538. man bläsir thz i wädhr­
ith som man enom dara sighir GO 53. han (draken) 
kunne mz sin onda anda alt wädhrith illa eterblanda 
MD 187. hwath thz war man eller qwinna ther aff 
wädhrith nakath fik han fik the soot til dödhin gik ib. 
al the fyra elementa som är vädher och vatn iordh oc 
eldher Pa 16. MB 1: 38. 43. PM xxx 1. holith . . . täppes
swa ath jnthe vädher äller aandarwm är ther öffwersth 
ib xxix. the kyld ther wädher hawer her nidhre mz os, 
hon komber aff iordhinne oc watnino MB 1: 39. hawer 
wädher waata natur ib. hunda dragha ... bäter wädher 
än mannen ib 80. thz natwrinna andbudh som wi 
draghum röök mz oc wädher ib 82. hittas mang diwr 
som hawa bätre krapt at dragha röök eller wädher ib. 
wädhrit (aér) gör iordhena fructsama Bir 1: 46. swa 
som eth sky vpfoor j hymillin ok lät wädhir (levis aér) 
gik fore thy ib 263. vm han kombir j lät ok blit wädhir 
ib 397. ont ok skadhelikit vädhir (aérem) ib 2: 85. 
bliffwer nogith varmaro i vädrith HSH 20: 110 (1507). 
ib 111 (1507). thera (foglames) hiärne, oc thera na- 
twra, som mästa delin hawer aff wädhre MB 1: 366.
— väder, väderlek, giuar han . . . skärt väpar äpte
mulit: lunct väpar äpte storm Bu 489. tha war faghirt 
oc skönt oc lustelikit wädhir ST 269. wädhrit skip- 
adhe sik swa vndarlika ib. hwilkin tima wädher . . . 
skipar sik til omskipte MB 1: 366. hedhne män . . . 
spadho hwilkin wädher skullo koma, oc hwilkin aar 
eller helsa, thy at wädher radher mykith om aar oc 
helsa ib. 3) väder, väder spänning, luft i inälf- 
vorna. hon (0: libbestikka) . . . löser onth ivedher LB 
2: 39. swänzk kwmyn fordriffwer ont wäder oc blest 
i magha (depellere . . . viscera vexantem ventum sto- 
machumque gravantem) ib 7: 10. ib 68. smelta tz i liiff- 
wena är i damb och wädir ib 73. ib 74. at wädrith 
löser sig i liffuith ib 168. ath man forholler sig vädr- 
iith ib. 4) dunst? al sky ok sink wädher (tota
aëris infectio et turbulentia) flydhu Bil 714. 5)
väder, väderkorn, til hon (lejonet) vädher aff diwrin 
fik lu 2532. — Jfr gen-, godli-, il-, mis-, niorgh- 
011-, mote-, nordhan-, nordhväst-, 0-, of-, pe­
stilens-, räghn-, sunnan-, yästan-, östan-väp- 
er, — viidhers blaster (-blääster), m. vindfläkt. 
een milder vädhers blääster gik there j mellan söte­
liga thöm abläsendes LfK 287. Jfr YÜdherblaster.
— vädhers stormber (vedhers stormer), m.
storm, a andra sid hona var . . . rädheligin vedhers 
stormer LfK 221. Jfr yiidherstormber.
Vädherblaster (-blaster), m. vindens blåsande, 
vindfläkt, siva som lilia röris epte vädhir bläst (ad 
flatum ventorum) Bir 4: 144. for wädherbläst ib 157. 
Jfr vädhers blaster.
väperdagher, m. L.
vädherflagha, f. vindstöt, väderil, väderhvirfvel. 
tha kom gwdz ängil aff himelenom och slogh thz 
liiwla wyrkith moth eno blaasandhe wädher flagho 
al th i stykke synder (illam molem, vehementi turbinis 
ictu impactam, tanto impetu concussit) Lg 3: 146. ib 
147. — ss beteckning för ngt obeständigt och föi'gäng­
ligt. hwat är all manzsens ära . . . swa som askaa . . . 
lös wädherflagha, rinnande wathnens drwpi LfK 122.
vädherfulder (vederfwller), adj. full af väder 
el. väder spänning, är kroppen . . . vederfwller och vt- 
blester LB 7: 73. ath menniskian varder vthpösth och 
väderfwl ib. ib 74, 75, 77, 78.
vädherfylla, f. väder spänning, rapan och väder­
fylla i liiffwena LB 7: 73.
vädherhatter, m. hatt med magisk kraft att fram­
kalla god vind. ss tillnamn, jngas son erik wädherhat 
han wart sid han konungh och heth thy wädherhat at
vadherkorn 1016 viij)ia
ä hwart han wende sin hat fik han önsko bör aff 
sinom affgudom PK 231. RK 1: (LRK) s. 223. ericus 
wædhirhattir PK 266 (Registrum Upsal.).
Yädherkoril, n. [K. vederkorn] väderkorn, lukt. 
olfactus, vädherkorn GU 5.
viidkerleker (ach. -leek Lg 3: 357, 375), m. \lsl. 
vedrleikr] L. 1) (gynnsamt) vindförhållande, (god) 
vind, (godt) väder, fik han mz godhan wädherleek 
(mm maxima tranquillitate) wtan wadha oe wanda 
koma offuir sion Lg 3: 357. äpter guz wilia thiänte 
them gudz elementa . . . thy tha the komo til strand- 
ena funno the redho for sik badhe skip oc wädherlek 
oc alla thorfte ib 221. 2) väder, väderlek, vm iak
giuir idhir ey tha nyttelikin vädhirlek MP 1: 256. om 
gudli wille ... giffua torftelighan wädherleek oc aars- 
wext Lg 3: 375. faghor wädherleker Su 118.
YäjierqYäril, f. L. väderqvarn. rog som väder- 
qwernen moi BtFH 1: 338 (l463).
YÜdherrum, n. vind, vindsrum, skal han hafua 
... i ... hinrikx gange wädlierrumit offuan fore hans 
källerhalse oc skal thet offuir huälffua hanom vtan 
skadha sua at han ma sik ther offuan vppa bygge een 
koka skorsten medh windögha i hans gang vm han 
thet widher törff SJ 138 (1445). hustru dorothea . . . 
lot vp jon guldsmit en kellara oc en gatabodh murat 
aff sten ok wädlierrumit offuan vppa ib 139 (1445).
viidherskipte, n. [iV. vederskifte] väderskifte. 
wädherskipte är ostadhight MB 1: 366.
viidherstormber, m. [Isl. vedrstormr] stormande 
vind, storm, et trä swa fastelika rotat at thz sculde 
ey magha vpriuas aff wädhirstormom (ventorum impul- 
sibus) Bir 4: (Dikt) 239. ib 3: 61, 63, 64, 292. at thz 
(trädet) ey vmkulkastas af vädhirstorman (för -en ?) 
MP 1: 236. kom bradhelica ludh af hympnom swa som 
ängxlikin thordön älla vädhirstormbir ib 2: 113. ib 1: 
169. Lg 666. thera hofwodh liggir j thräkkenom oc 
stö tis aff vädhar stormom Bir 3: 116. huat är jak vtan 
som muld j vädhir storm ib 175. skulu the til siös 
färdhas altidli hindrar them grymma wädherstorma oc 
stoor blästher Su lis. iliesus . . . lägde mz sinom ken- 
nedorn the fyra vädirstormana som tesso ondo diurin 
vpuäkkä j thcsse värdlena hafui MP 1: 72. Jfr YÜ-
clhers stormber.
viidhervillgar, m. pl. vindens (el. vindarnes) vin­
gar. välsignadhir vari thu som gangir vppa vädhir 
vingomen Bo 247.
YÜdhfftl (wad-), n. det förhållande att ngns vad 
ogillas i den högre instans till hvilken saken hänskju- 
tits. dömdes hanns mårtensson ... till 3 m. för wad- 
fall, ty han kastade sitt wadli emoott nempnden BtFIl 
1: 3 (1481, nyare afskr.). dömdes . . . oleff hångha till 
3 m. för wädfall ib 8 (1491, nyare afskr.). ib 10 (1470, 
nyare afskr.), 17 (1494, nyare afskr.), 18 (1500, nyare 
afskr.) 0. s. v. dömdes . . . oleff sak til iij m. för 
wädfal ib 168 (1508). ib 197 (1508), 236 (1506), 252 (1506). 
dömdes . . . peer pakan i wechmais sank ... till 3 
m. för wädfall som han tappad ho ib 41 (i492, nyare 
afskr.). dömdes . . . lars kawalan till 3 m. för wädfäll 
som han tappad he ib 48 (1488, nyare afskr.). ib 81 
(i486, nyare afskr.). mich ill peersson saak (dömdes) 
. . . till 3 m. för wädfall, ty han waddes moott sex 
synemän. att the hade icke rätt ransakat, och the (för
thet) fans att the hadhe rätt ib 59 (1482, nyare afskr.). 
(De dömdes) till 3 ni. för wädfall, ty the kastadhe 
wadh moott 12 män och vnder landz syhn och tapp­
ade wadhet, ty the förne 7 landz syhnemän the gill- 
adhe thet the 12 heredz syne män tillförenne giordt 
hade ib 75 (1467, nyare afskr.). ib 77 (1482, nyare 
afskr.). quilibct istorum (dömdes) till 6 m. för tuen ne 
wädfall ib 78 (1482. nyare afskr.). Jfr YÜdsfal.
Vîidllfalla, v. i fråga om vädjad sak: inom syne- 
nämd hafva från öfriga synemäns uppfattning af vikande 
meningi thenne effterne 6 landz synemän the wädfullo 
ifrå the andre, och sedan som the andre hadhe sworit 
och stadfest råån, tå koinrno thenne effter11® män, och 
bodlie sigh att swäria medh the andra BtFIl 1: 111 
(1471, nyare afskr.).
väjifastar, m. pl. L. Jfr vä{)ia fastar.
Yiijifä, n. L.
Yäjia (wä|)|)ia VML 11 p 19. wadhia SD KS 
1: 403 (1405, gammal afskr.). vädya*. -as PM 34. 
weddiä Upplands Lagmansdombok 1490-94 5. 48. Wäda 
Di 46. jjres. wä])iar VML 1 Pg 11, II fg 14: 1. 
wäl>iär UplL pg 10. wediä Va 7. weddher SGGK 
106. konj. wä|)i UplL Pg 7: lj VML I B 8: pr., 
II Pg 14: 1. wä|)ie ib. we|)ie ib M 30: 1. pl. 3 pers. 
Wäpin VML I Pg 3: pr. impf. wä|)ia|)i VML 1 Pg 
5: pr. vadde: -es BtFH l: 154 (1507); -is KrLL 
Tg 39: pr. i var. wadde: -es BtFIl 1: 18 (1500, 
nyare afskr.), 30 (1465, nyare afskr.), 59 (1482, nyare 
afskr.)', -is KrLL Tg 37. waddhe DD 2: 5 (l384). 
vädde: -is BtFH 1: 24i (1507), 279 (1509). wädde: 
-is KrLL Tg 37 i var.', BtFH 1: 181 (1507). pl. wä])- 
iaJ)o VML II B 5: 1 (på två st.), wadde: -es 
BtFH 1: 77 (1482, nyare afskr.). part. prêt. wä|)ia|>- 
er: owä£ia]x) VML II M 30: pr., 1. wäj)iä]b- 
er: owäI>iäI)er SML Kk 16: pr. 7i. wäpiat 
VML 1 pg 5: 2. wa|>yät SD 5: 605 (1346)), v. [Isl. 
vedja] L. sätta pant, sätta (ngt) i pant. 1) vädja, 
efter fälld dom el. efter yttrande af syn el. nämd 
söka ändring i högre instans, hvarvid såväl domaren, 
synen el. näinden soin den missnöjda parten i taka 
händer nedsatte vadepenningarne, hvil/ca förverkades af 
den hvars talan ogillades i den högre instansen, liwem 
päs |K>kker afc näfnden hanum vrätt gyor, aglie [>äs 
waald at wä{na a mot bere näfnd med XL mark, vndi 
wara sannind at letän SD 5: 378 (l344, nyare afskr.). 
hawa mange män. bo som skud (för skuld) hawer varit 
gywin, om nokrä sak, som näfnd vm sattes, wapyät a 
moot herre näfnd, sighiändes at näfnden hawer {»em 
egh rätt gyort. vndi varn dom oc warrä sannind 
atletan ib 605 (1346). tha waddhe mattys j sydhräneff- 
dhe a alla tlierrä wenghnä mooth herazsyninne ok 
wnder eenä landzsyn DD 2: 5 (1384). ingin wilde mote 
nempdene wädhia SD KS 1: 141 (1402). ib 136 (1402), 268 
(1403), 277 (1403) 0. S. V. FII 4: 16 (l45l). BYII 1: 272 
(1474). epter thftt jngen här mot mig eller nämpdinne 
wädia wilde Upplands Lagmansdombok 1490-94 5. 17. 
jngen vilde här i m[ot] wädia ib s. 10. ib s. 21, 23 0. s. v. 
wädhia aller skiwta sik for oss äller wart rikesens raadh 
SD KS 2: 610 (1413. gammal afskr.). — allmännare: 
vädja, appellera, hänskjuta sig. appellere och wedliia 
wnder andrä domärä IISJI 20: 211 (1507). 2) våga
uppträda (emot), sätta sig (emot)? karl knwtsson wille
vädhiare 1017 välla
. . . moot then orätt wädhia MD 388. 3) sätta upp
(ngt ss insats i spel el. vid vadhållning), våga. ther pa 
thör jach wädia min hals at there käro är vtan fals 
RK 2: 750. — slå vad. amelias wilde wäda mz hanum 
Di 46. jak wil wediä om thusande mark ath hon hawer 
mört sinä frvcth Va 7. hwilken brodher som weddher 
mz androm om nograhanda ting medhan gille drikkis tha 
komi halfft wädith til gillesins nittho SGGK 106. — 
reft, vädllias, vädja, han waddes moott sex synomän, 
att the hade icke rätt ransakat BtFlI 1: 59 (1482, 
nyare af skr.), ib 77 (1482, nyare af skr.), 78 (l483, nyare 
afskr.). han waddes moott een heredzsyhn, och vnder 
een landz syhn ib 18 (1500, nyare afskr.). waddes 
peeter juckin moott ena soclina syn och vnder ena 
häredz syhn på eena swedh ib 30 (1465, nyare afskr.). 
wäddis oleff raydisto mot xij landz synne men wnder 
xij heredz syne ib 181 (1507). wäddis morten haros . . . 
mot xij heredz synne men wnder xij landz synne men 
ib 241 (1507). väddis oleff nilison kuttis mot vj ägendo 
syn men wnder xij landz syn men ib 279 (1509). vaddes 
olaff i niemis moot vj syne män och vp vndher xij 
landz synis[men] ib 154 (1507). til annan domara ma 
segh jngen skywta äller vädyas PM 34. —• Jfr ut- 
viidhia, oväpiaper.
Yädhiare? m. vadhållare. girinna folstirfadhir 
äru wkirkarla, dublara, wädhrara (troligen felaktigt 
för wädhiaraj, röffwara, tywffua Sv. Kyrkobruk 354.
vädhio lop, ». L.
väpning-, /. L.
Yädhrogher, adj. blåsig? åtföljd af godt väder? 
goder sommar och wedroger LB 7: 61.
väpsätia, v. L.
väpsätning-, f. L. Jfr iorpa väpsätning*.
väptaki, m. L. Jfr väpia taki.
Yäplll* (wädhor. wädhir LB 1: 96. med art. 
väjbnren. wädhorin. dat. wädhre MB l: 498. 
med art. wädlirenom ib 201. pl. Vädhrar. gen. 
vädhra), m. [Fgutn. vepur. Isl. vedr] vädur, gumse, 
bagge. var pär en väpur Bu 102. simon ... bar bort 
lönleka väpuren döfian ib. abraham . . . wardher war 
at en wädhor hänger mz hornom mällan thörnebusk- 
ana, oc griper iämsköt wädhorin oc offrar han gudhi 
MB 1: 201. war herra teknas . . . mz thenna wädhre- 
nom ib. ib 498. skolin j ey vara . . . sua som vädhra 
hulke som oplyptando sik stangas sin j mellom ok 
slaas mz hornomen Bir 2: 87. man skal smas wen . . . 
kledha som wädhur GO 79. taki . . . ena heta lungo 
aff en wädhir LB 1: 96. xm gäldhe vedrä FISH 19: 
168 (1506). gudh han hördhe aldre än nakars böön foro 
kalffwa blodh . . . hwarte fore wädhor eller buk Al 
6688. appolloni offren i wädhur liwiit ib 6825. at vara 
hörsambir (är) bätra än at offra vädhra talgh (adipem 
arietum) Bo 137. MP 1: 213 ; på de båda sist anförda 
ställena bör kanske snarast sammansättningen yädlira 
talgher anses föreligga. — vädlira horn, n. [Jfr 
lsl, vedrarhorn] vädurshorn. iwpiter högxste affgudh, 
han scriwadhis mz wädhra hornom (motsv. ställe i 
Cod. B. har wädhurs hornom 551) MB 1: 255. tak 
wädhra hor (för horn^) oc brän PM i,. — Yädlira 
Skill, n. [X Dan. vædreskind] väd,ursskinn, hwar 
wälhughadher man . . . offre gudhi . . . rödhwädhra 
skin (för rödh wädhra sYm] pelles arietum rubricatas) 
Ordbok II.
MB 1: 356. rödhlitath wädhra skin ib 482. ib 496. Jfr 
Yädliurskin. — vädhra talgher, m. [Fdan. væthræ 
tælgh] vädurstalg. stampas rökilse mz gasa ister, ällir 
wädhra talgh til saman LB 3: 152. — vädhurs ll01*11 
(wädhers- Al 9296), n. vädurshorn. MB 1: (Cod. B) 
551. Al 9296. Jfr Yä(llll*a llOl’ll.
Yädliurlaillb, n. [Ar. vederlamb. Jfr Fnor. vedrar- 
lamb] bagglamm, lamm af hankön. vngh vädurlamb LB 
7: 179.
Yädliurskin, n. [iV. vederskinn] vädursskinn. mz 
rödhlitadhom wädhur skinnom MB 1: 495. Jfr vädhra
skin.
väflius, n. [Jfr Mht. webehus] hus där det väfoes, 
hus afsedt för väfning. väfstuga. gingho jn i wäff- 
hwset Lg 3: 195.
väfia (Bir 2: 27. wäffia: -as Su loi. wäffya: 
-andis PM 6. väuia Bo 121. wäwia: -andis Ber 
270. väfwia. wäffwia MB 1: 245; -as Bir 5: 100. 
près. ind. wäfwir Ber 26. ref. väfs MP I: 263 ; 
Ber 204. Wäfs ib 22, 224. wäffs Bir 2: 128, 186. 
konj. pl. 3 pers. väfvin Bir 3: 216. ref. weffyes 
PM 7. imper at. weif Bir 2: 266, 4: 164. impf. vaf])e. 
vaifde MB l: (Cod. B) 547. väfdhe: -iS Bir 2: 
95. wäfdhe Ber 137. wefdhe: -is ST 269. weif- 
dhe MB 1: 213. pl. waffdho ib 160; -os ib 324. 
part. prêt. vaf|)er. wäfdher: -e Bir 3: 447. wäff- 
ter: wäfftan Ber 62), v. [7s/. vefja] L. 1) 
svepa, vira, veckla, kidh skinnith weffdhe (Cod. B 
vaffde 547) hon om hans händer som handzska MB 
1: 213. — bildl. riiff vt aff the hinnona ther jak 
mener mz höghfärdh oc weff ther vm the ödhmiukt 
ther vtan ophoff hawir varit j thins guddoms dygdh 
Bir 2: 266. ib 4: 164. — svepa, linda, sueptar ok 
vafpar ii fatökom kl ute Bu 76. — sammanveckla, 
sammansnöra, see . . . laren al thröt ok wafdh hwart 
ofwer annat (quadam cancellations constricta) Su 404. 
2) snärja, invefva, inveckla, mange mykyt brutlike 
ok wäfdhe j mangom syndom Bir 3: 447. thässin 
frw . . . var vafdh (involuta) i mykle kötzsins ok 
världinna vmsorgh ib 208. — (?) bätra är at en til 
mangra helso hardhelika plaghas än mange kommin 
j wadha skodhande än j syndom wäfftan framgang- 
ande Ber 62. 3) snärja, bringa på fall. wil os
landzherran wäffwia oc klan da MB 1: 245. — snärja, 
ss en snara komma öfver (ngn), mik rädhis storlica 
at oy skuli hardhe domin ther var herra talar mz 
prophetanom mz otrono iudhomen väfwia tliik mz Bo 
145. 4) betänka, wäwiandis (revolvens) j thinom
Hugh at thu äst jordh ok skalt atir vmwändas j jordh 
Ber 270. j thinom hugh skalt thu alt tidh väfwia 
doomsins reddogha ib 275. — väfia sik, 1) svepa 
sig, hölja sig. the . . . giordhe sik the klädhe som 
the waffdho sik mädher MB 1: 160. 2) invecklas
(i), invefva sig (i), inblanda sig (i), inlåta sig (i), 
befatta sig (med), hängifva sig (åt), om vi tildyrf- 
woms at väuia os i thy ther vi hafwom änga syslo 
mz Bo 121. at väfwia sik j the thing som världinne 
thäktis Bir 2: 258. at the väfvin oc snärin sik j 
värlzlike akt ok styrsl ib 3: 216. aldre hafhwer thän 
rolikin hwgh som sik wäfwir j iordhrikis thinga akt 
ok wmsorgh Ber 26. lian vafdhe sik j myklo ondo 
Bir 3: 39. the . . . väfia ok snäria syk (se implicant)
128
väfkona 1018 vägha
. . . j syndomin ib 2: 27. salomon . . . wäfdhe sik i 
myklom skörlifnadh Ber 137. — refl. yäfiAS, 1) 
vefvas, snmmanvecJclas, hoprullas, benin brusto oc 
vtdroghos suasom smaa -thradhir väfdhis j nysta (eo 
modo quo filum tenue solet in globum glomerari) Bir 
2: 95. 2) invefvas (i), invecklas (i); vara invecklad
(i), vara upptagen (af); råka (i), komma (i); hängifva 
sig (ät), hulke som wäfwias ok snärias j tholikom 
vslom lustilsom Bir 1: 221. wäfwias (involvuntur) the 
j frestilsom oc dröuilsom ib 2: 326. pän tij) lian vaf|)is 
i {lolikom frestilsom KL 188. huru myklo meer mannin 
wäffs (implicatur) j världinne mz sua myklo mere 
rekenskaps byrdlie thyngis han Bir 2: 128. at the 
skulin aldre väfwias (occupentur) j värlzlicom thingoin 
ib 107. han wiifs j iordhrikis forganglikom thingom 
Ber 22. ib 224. skadda af wärdzlikom gärningom i 
hwilkom the wafdhos siälfwiliandis ib 146. hans folk 
wafdhis ok snardhis j owir fiödhis mat ok dryk Bir 
1: 397. ib 8: 199. wäfwias j wärldzlike vm sorg (vacare 
curce seculari) ib 1: 353. han väfs j (vacat) frazzan 
MP 1: 263. tha hon thenkto her innelika oppa oc 
wefdhis j tholkom thankom ST 269. 3) röra sig
(i), befinna sig (i)) lefva (i), gudz vini skulti stundom 
väfwias (volvi) j andelicom dröuilsom j världinne oc 
stundom j andelicom hugnadh Bir 2: 29. nar nnvnka 
och nwnna wafra wtan klostridh, ok astwnda mer at 
wäfwias (versari) i höfdhinga palaciis än i klosters- 
jns atherlykkilsom Ber 178. — röra sig, vara i oviss 
rörelse, vandra hit och dit, vanka, swa länge foro the 
oc waffdhos i ödhemarkom MB 1: 324. the . . . dwaldos 
ther langan tima oc wafdhos ther om kring xxxviij 
aar ib 431. at iak ey twingas ather at wäffias wthan 
m i k (ne Herum extra me vagari incipiam) Su 101. — 
sväfva, kastas hit och dit. idhkelika wäfs (variatur) 
mannin mäldan sällikhet och genwärdho Ber 204. — 
Yîifla UUlkrillg, vefva el. svepa omkring, kringsvepa, 
omhölja, wäffyandis oc swepandis blaa och noppor 
wmkringh PM 6. göris en linnen pose som en liosa 
oc wpfylles, oc weffyes blan oc hamp wmkringh ib 7. 
— Vlilla uti? snärja, bringa i för derff wm wanlika 
nakot sky lis j tliera samwiti, for hwilkit the matten 
äpther thera dödh wäffwias wti, aff them iilkloka akär- 
arenom Bib 5: îoo. — Jfr in-, iniiaii-väfia.
väfkona (obl. kas. -kunu SR 35), f. väfverska. 
SR 35.
väfnadlier, m. [Jsl. vefnaffr] väfniug. wari engom 
lofflikit . . . haffua nakot aff gull ällir siilffwir wtan 
wanlika maa skee for nakra gärningx wäffnadh (pro 
intextura alicujus operis), thz wari widhertorfftelikit at 
hanna nakot aff gull ällir silffwir Bir 4: 9. VKR 57.
väfniug (wäffnigh), f. (i väfstol uppsatt) väf 
tyg som är under väf ning. fwnno t ho theras wäflfnigh 
alla om gothna mz blodh Lg 3* 195.
väg (wägg UplL M 47: 1; StadsL B 5. wäk 
VML II M 26: 11. wägh ib I B 46: pr., II M 26: 
11 i var. wagh ib 1 )j 2: pr.pl. nom., ack. väggia 
Bir 1: 55; KrLL B 35: 2 i rar. wäggia Bil 446. 
Wäggiä SmälL 13: 2. dat. väggiom Bir 2: 337. 
vägiom Bu 208. med art. sing. nom. wäggin Bir 1: 
55 (på fyra st), ack. wäggina Kl 38 (på tre st). 
wäggena MB 2. 123. weggena KrLL B 35: 2. dat. 
wägginne Bil 287 ; Kl 38 (på två st); Bir 4: 83
(på två st), väginne ib (Avt) 177. väggene ib 
2: 254, 337. wägghin (skrifel för wägghine?^ ib l: 
55. gen. vegginna Bil so6. pl. nom. wäggiana 
Bir 1: 377; Al 8165. vägiäna Bir 4: (Avt) 178. ack. 
väggiana ib 3: 243. vägiana Bu 501; Bir 4: (Avt) 
i7s), f. och vägger (pl. nom. med art. väggiane 
Bir 2: 90, jämte det under lnnrvägger anförda andre 
mwrwäggia Al 4039, det enda anträffade exemplet på 
mask. genus), m. [/.-?/. voggr] L. vägg. skudhe än 
vindögha är a väg SR 44. är e vindöga a väg ib. 
hänna hws wäggia Bil 446. a mönstrens vägiom Bu 
208. lätin alla gatuna strö mz blomstar ok alla vägiana 
kläf)a vm cring ib 501. en fughil sattis mellan henna 
oc vegginna Bil 806. omöghelikit är at thz maladha 
korset a the wägginne flytir sik siälft owir a andra 
wäggina KL 38. ginstan sprang bilätit owir a andra 
wäggina ib. bryta the gap a väggene tha böte jak thz 
atir mz murskedhinne Bir 2: 254. aff thaksins drupe äru 
alle väggiane smittadha ib 90. Bil 287. Bir 1: 55, 377, 2: 
337, 3: 243, 4: 83, (Avt) 177, 178. Al 8165. — (?) thz skal 
een knekehalz koma i hugh at gaseen lutir vndhir väg 
GO 418. — bildl. 0 hwit skrifwath wäg (paries dealbate)
KL 168. — Jfr borglia-, brunz-, kirkio-, mur-, 
sten-, stenhus-, stuvu-väg (-vägger). — vägg­
ia bouadher (veggya-. vegge-), m. väggbonad. 
en veggya bonadh FH 4: 42 (l455). en wäggiabonadh 
aff the helga threfalligheth ib 5: 37 (1466). 1 gamble 
veggebonad ib 237 (i524). — yäggiar köp (väggia-), 
n. L. — Väggia lus (vegge-),/. [Fnor. veggjalüs] 
vägglus, for vegge lyss LB 7: 351. — väggia mot 
(vägia-), n. [iV. veggjemot] ställe hvarest två väggar 
mötas el. äro hopfogade, husknut, en biälke uar of 
skambar. sua at eigh räkte puart iui vägia motet Bu 
416. — väggia spryngia, /. [Jfr N. veggjesprunga, 
veggjespryngla] väggspringa, hawi tio fingir for sinom 
öghom mällan hulka han skal seo ok skodha wägh in 
swa som ginom vindögha stolpa älla wägghia spryng- 
ior Bir 1: 312.
vägband, n. L.
vägfaster, adj. [D. vægfast] väggfast, med . . . 
allom vägfastom . . . invidhiom SD NS 2: 433 (l4ll, 
efter äldre tryck).
vägge (ack. wiggia GO 776. pl. ack. wäggia Al 
9180. dat. wigiom Lg 3: 89), m. [Fdan. vægge. Jfr 
lsl. veggr samt Mnt. wegge, wigge] vigg, kil. cuneus 
væggi VGL XIII. man slaar hälst thän wiggia som 
ga wil GO 776. han lot . . . vtan til alt thz (glas­
kärlet) wäl beläggia mz iärnspika oc hwassa wäggia 
Al 9180. opreste the korseth ok fästhe thz i bergith 
mz starkom wigiom Lg 3: 89.
vägha (près, vägher. refi. wägx Bir 1: 236 (på 
två st), impf. VOgh. WOOgh RK 1: 3947. woff FM 
75 (l483, daniserande; på fiere ställen), 76 (på två stäl­
len), 77 (på tre ställen). Vägde RK 3: (Till. om Chr. 11, 
red. B) 6260. wegde ib (red. A), pl. 1 pers. vogliom. 
3 pers. voglio. woffue FM 75 (1483, daniserande ; på 
tre ställen), lconj. voghe. part. prêt, väghin. Wägien 
US fl 19: 15 (1497)), v. [Isl. vega] L. I. 1) lyfta, 
upplyfta, sigher scriptin märkelika, at siclus wogh op 
xx halff peninga, fore thy at wars herra pina, oc hans 
vnder, wogho badhe wara siäl oc war likarna mz hop 
ower ix ängla chora til then x MB 1: 387. 2) lyfta
vägha 1019 väghbredha
ngt för att utröna dess vigt; lägga ngt på våg el. i vigt­
skål för att undersöka dess vigt; mêd hjälp af våg el. 
vägredskap bestämma vigten (af ngt), väga. man kan 
ey altli i skaalom wägha GO 176. domaren böt vägha 
gä[r]niggana gofia ok illa Bu 21. j waghinne mz hulke 
som gullit wägx Bir 1: 236. thz som wägx a wagh­
inne ib. tio pund wäl väghin ib. skal wägien mark aff 
forme smaa holä penningä hol lä fem lodh sylffwer HSH 
19: 15 (1497). ib 14. SJ 3 (l42o). fyoghortan fatjärn, sät 
ok wäghin SD N"S 1: 107 (1402). — abs. väghin . . . rät 
KL 43. nu är väl väghit ib. ib 44. hulkin som ey vil twem 
sinnom wägha (ponderare) han skal ey hawa mit gul Bir 
1: 235. händrena som skuldo wägha ib 236. 3) af väga,
gifva rätta förhållandet åt (ngt), bringa i jämvigts- 
läge. naar han . . . wogh (librabat) watnanna käldor 
Su 78. 4) undersöka, pröfva. mal oc vägh . . . thik
siälua i thik siälue (mensura teipsam in teipsa) âptir 
thinom styrk alla vanmakt Bir 2: 49. han skal wägha 
ok skudha (examinare et considerare) sins samuitz 
wägh skaal ib 1: 236. när . . . thik hända nakar tho- 
Jik thing (näml. soin te sig i drömmar) tha sät ey 
hiärtat til thera vtan vägh (pondéra) thorn oc skodha 
mz thinom andelicom vinom ib 2: 79. ib 4: 62. han 
aktadhe ey at skodha oc vägha (examinare) hulka 
rät uiso han hafdhe til rikit ib 3: 439. — ôfvervâga, 
taga i öfvervägande; öfverlägga (om), wäghändes fie 
hing mällän oss, swa som oss ok kronunnä vpp a giugo 
ok warom almoghä SD 5: 475 (1345, nyare af skr.).
wy . . . voghom thera tunge i mellan oss och wore 
mannom ib 696 (1347, gammal afskr.). thätta ärende 
woghom wi mällan oss badhe mädh klerkom oc läk- 
mannom BSFÏ 1: 188 (1386). the al höghmäle skulu 
wägha ok röna medh skiäl oc sannind KS 71 (174, 77). 
ib 73 (178, 80). han . . . wäghr alt thet görande är 
älla latande, medh sinom skiälom huat thet är betra 
giort ella latit ib 19 (47, 20). ib 21 (51, 22), 31 (so, 34.) 
äghir syslomannjn idhkelicha wända oc wägha j sinom 
hugh alla aarsins tima vm winter oc somar liwat tha 
är görande VKR 32. wäghände mädh them, huro godh 
sidhwänniä ok rätter matte stadlnväs SD 4: 464 (1335, 
nyare afskr.). ib 5: 374 (1344, nyare afskr.). — (?) 
dyra gawo skal han wägha som giwer mz biidhan oc 
astundan MB 1: 455. — betänka, tänka på) betrakta. 
tak . . . the bokinna ordh ... ok vägh thorn ok ranz- 
saka Bir 3: 455. ey swa fuldelika wäghandis all ordh 
oc all tekn oc gerninga thy tilhörande som mik bordhe 
Su 286. skalt thu . . . vägha thinna synda oquäme- 
likhet ib 448. är thz . . . wäghände mz skiäl at thera 
(änglarnes) liws, oc vnderstandilse, är en dagher aff 
qwälde oc morghne MB 1: 52. — närmande sig bety­
delsen: undra, undra öfver. the . . . vogho thz mykit 
i sino hiärta. hwi the (de heliga tre konungarne) ey 
hafdho enkannelikin höghtidhis dagh vm arit Bil 915. 
5) uppskatta, uppskatta värdet af (ngt), thu kant . . . 
ey . . . thin hedher mz snille vägha Ber 263. — till 
värdet uppskatta, bedöma, yttra sig om? eth houff . . . 
swa höwelika wänt ok riikt gat.lie jak thetta wägith 
swa liikt at engin sagde at jak hnffde vreth RK 1: 
1809. — värdera, räkna, al the vidhermödha thär iak 
thol . . wägher (pondéra) iak ey älla räkna swa mykit 
Su 415. iack wegde them ringare än en böna RK 3: (Till. 
om Chr. 11, red. A) 6260. — räkna, anse. han hafdhe
munksins synd wäghit stora oc liögha $7’ 385. II. 
1) väga, på våg el. i vågskål tynga ; liafva (så el. så 
stor, så el. så beskaffad) vigt ; i vigt hålla el. utgöra 
el. motsvara, maria . . . lagfie sina hand ii mätskal- 
ana mz gofigärnigomen : ok vogho paghar mer än synd- 
ena Bu 21. fanyt ordh oc glömsca oc tholik thing 
wogh j wägh skalen a KL 43. thesse hörslin skal meer 
wägha j wägh skalinne än sköra thinga hörslin Bir 
1: 237. thu äst lagdher i gudz mätskaal oc wägher litith 
MB l: 19. wogh alt wäl for hanum KL 43. swa myk- 
yt brödh som voghe halft annat skala pund ib 335. 
hwart neghinögha war swa stort thz hwart et wogh 
. . . lialff thridhia hundrath wikter swara Al 8782. 
Bir 2: 6. RK 1: 3947. Va 28. Di 101. MB 2: 19. i [l] 
forgilt krone, woff vj lödig marcher oc ix lot FM 76 
(1483, daniserande). ib 75, 77. siclus wogh x pänitiga 
MB 1: 387. ib 422. 2) väga, vara af vigt, liafva
att betyda, mera wägher thz the hälgha scrifft sigher 
än alt thz som manna skäl magho pröwa MB 1: 85. — 
väga nid her, väga ned, tynga ( i vågskålen), hvvar 
thera (af Guds sons fem sår) wogh swa diwpt an- 
nanwäghin nidlier, tha han foor siälwer annanwägh 
nidher til helwitis, oc frälste thädhan godha män at 
waar natwra lyptis op annan wägh til ix ängla chora 
i himerike MB 1: 387. - y jig'll a S am ail, genom väg- 
ning jämföra; anställa jäniförelse mellan (föremål). 
wäghom wi saman syndena siälwa, tha är hoordornber 
thyngre synd, än löskeläghe MB 1: 139. tha man 
wägher saman thera synder ib 140. wägher man saman 
the tw som syndadho ib. — vägha lip, väga upp, 
uppväga, i vigt motsvara, war sten in swa lättir at een 
fiädhir ellir eetli haar wogh han vp ST 532. siclus 
wogh op xx lialff peninga MB 1: 387. Jfr lipväglia.
— väglia lit, utbetala, utgifva. vägh wt blodh for 
blodli, gif wt köt för köth Bil 214. Jfr lltväglia.
— Jfr ivirvägha, äfvensom en-, gul-, iäm-, kluf-, 
o-, tvä-, väl-väghin.
vägha (impf. vogh. part. prêt, väghin), v. [Isl. 
vega] L. 1) strida, kämpa, konungh karl mykit 
om riikith wogh RK 3: 7. 2) dräpa, döda. han
är väghin mz mykin ära Fr 1370. marghan man mono 
the wägha Al 4os4. Jfr vighiandi, vägliandi, 
vighanz vapn.
vägha (-adhe), v. [iV. vega] L. göra väg) bana 
väg. gud vägade sielffuer for hanom tär RK 2: 8750. 
vägliandi, m. L. Jfr vighiandi. 
väghbredha (wäge-, vege-. -bredhe), /. 
[Fdan. væghbreth. À. Dan. veybrede. Mut. wegebrêde] 
vägbreda, groblad, plantago; i sht plantago major Lin. 
plantago är wägebrede a dansko ok grobladh pa swen- 
sko LB 3: 79. plantago vel arnoglossa thz er grobladh 
eller wegbredha ib 2: 48. ib 5: 80. plantago wäge- 
bredha, oc hetir groddablad ib 7: 71. ib 148. sambuca 
vegbredha ib 6: 284 (vtan tvifvel felaktigt), tagh vege- 
breda oc stööt henne vel och drick hennes oss ib 7: 219. 
aqua plantagi nis vegbreda ib 82. roten aff vägebreda ib 
211. stööt ten stora vägbreda, oc giff ten siwka lagiti ib 
290. frööt aff te store vägbreda ib 247. stöt te stora 
vegbreda blad ib 283. stöt ten breda vegbreda bladh 
smaa ib 302 (de två sistnämda ställena möjl. sna­
rare att föra till vägllbredllO bladll). — plantago 
lanceolata Lin. annor (näml. plantago) hetir minne
yäghbulle 1020 vägher
wäghbrede ellir groblad, ok hon är längre (altera vero 
minor, quam vulgo lanceolatam dicunt) LB 3: 80. 
stamper man the mindre wägh bredhe ellir grobladh 
mz gammalt swin yster ib. for blemor i mwnnen aff 
heetha, thag bladen aff then myndre wegbreda, oc 
halt i mwnnen ib 7: 215. tag ten smala vegbreda, oc 
stöt henne smaa ib 269. stöt lagin af te smala väg- 
breda blad ib 243. — YÜgllbredllO bladll (väg­
breda-. vegbredha-), n. [Ä. Dan. veybrede blad] 
blad af vägbreda, vägbredblad. läg vegbreda blad pa 
swlmen LB 7: 300. skal man tagha . . . vegbredha bladh 
ib 216. ib 27, 206, 235, 243, 301, 304. — YÜgllbredllO frÖ 
(vägbreda fröö), n. [X Dan. veybredefre] n. frö 
af vägbreda, vägbredfrö. ätt idkelica aff vägbreda fröö 
LB 7: 235. — YÜgllbredllO rot (vegbreda roth), 
f. rot af vägbreda, vägbredrot. LB 7: 72.
YÜgllblllle, 77i. tumlare afsedd att användas under 
resor; resbägare. T K 275.
Yäglier (ack. vägh. vagh Bu 492 (jfr 1017J; 
hinvagh VGL 1 p 12: 2. wagh (i 7'imslut med 
dagh,) BK 1: 4109. uagh: annannagh VGL 1 M 
6 ; annänuagh ib 4. med art. väghin. väghin Bir 
4: (Avt) 177; il/P 2: 27; GO 692. waghin KL 68 (på två 
st.), wäghen Pil/ xliii. gen. uäghär VGL I M 5. 
vägha i uttrycket koma til vägha (se under 2) och 
i ssättn. vägX IISH 24: 148 (1518). wägX F II 7: 72 
(1506) wegx FM 234 (isos), wägis IISH 19: 101 
(1505). pl. -ar. ack. vägha. wäghi VML 1B 21 :pr.f 
1; KS 87 (211, 95); almänna wäghi ib 65 (i6i, 72). 
wäghe VML II Kr 2: 3. dat. väghom. wägnum 
(felaktigt för wäghum? jfr dock YÜgllliaJ Bil 311. 
gen. vägha. väghia Bir 2: 119. väghna, se detta 
ord), m. [hl. vegr] L. 1) väg, färd, resa; ofta 
svårt att skilja från 2. riddaren far sin vägh mäp bätra 
fölgho än han vänte Bu 19. georgius . . . re{) sin vägh 
tel yspanie land ib 492. tha gingo the sin wägh . . . 
oc a wäghenom talar war herra til änglanna MB 1: 
190. drogh her folkä syn vegh igen till bake IISH 
19: 93 (l505), stat op oc wandhra thin wägh Lg 3: 
469. ihesus cristus haffwer helsosamman giort thin 
wägh ib 468. en priuin ridare . . . rep tel torneament. 
ok hörpe messo a väghenom (in itmere) ii eno clostre 
Bu 24. han möte |)öm a väghenom ib. a väghenom 
var en kirkia (in itinere quandam ecclesiam reperit) 
ib 26. tha hans brodher möddis a vägh Bil 793. bleff 
mich scriffuit tiil nw pa wäghen IISH 19: 97 (1505). 
vtan han är vanlica j vägh Bir 3: 305. helsingana 
nionde j weghen wara BK 2: 4318. diäfwlin kom j 
wägh mz enom godhom månne ok lukkadhe han til 
fasto brut Bil 696. — bildl. skal thu . . . fara thin wägh 
aff thässe wärld (colligaris ad populum tuum) MB 1: 
420. — väg, föreliafvande, jak gömde alla hänna vägha 
Bir 2: 119. äst thw alla väghia speiare ib. 2) väg, 
stråt, kosa, sträckning långsåt hvilken färd (från ett 
ställe till ett annat) eger rum el. kan ega rum; för 
färd särsk. anordnad och beredd väg ; äfv. vägsträcka, 
väglängd; ofta svårt att skilja från 1, något soin sär- 
skildt gäller förbindelserna giva sik til vägs, giva 
sik i vägh, dragha til vägha, taka väghin. for han 
mz suenom a ueghenom äpte pöm Bu 170. j en brun 
mällan fyra biärgh som ängin wägher liggir til Bil 
303. tha thu komber nidher i thän brunnin tha star
tlier aldre radh til. at thu kan nakon tidh optar* 
mer ther op j gen koma for thy tlier är ängin 
vägher oppa Pa 19. thänne vväghin är nakot thunger 
j vphoweno Bir 1: 43. keysen en aff thennc wägänä 
hwilkin idlier täkkes at ridhä Va 39. blandamär och 
phila toko then wägän a tlieres liögrä hand ib. ridhen 
wt aff wägen ib 36. tha foro the bönder huar sin 
wagh at hänta foder ok sunimi maat BK 1: 4109. 
the . . . foro . . . annan vägh lioem til sin rike il/P 
1: 44. wndherwisa mik wäghen huilken iak skal ganglia 
Lg 3: 469. begynnandes gaa oppa wäghen ib. bleff iak 
ensamber oc dröffdher, haffwandes enghen wäghen ib. 
saghom wi en . . . draka mith i wäghen för os ib. 
iak . . . wtgik oppo almennelika wäghen ib 468. en 
dagli riJiu pe bape. pär cors stop a väghenom (in qua- 
dam via communi) Bu 498. han saghpe hanom hui han 
vek af väghenom ib. diäfla . . . visto pöm väglien 
pvart af rätto ib 523. sändebudhin thakkadhe gudhi 
som honum hawer wisath rättan wägh, til hans herra 
brodherson MB 1: 204. sky wiisto them wägh in 0111 
daghin ib 388. hwar luilzst nagra wäglia laaglio til 
iherusalem ib 2: 149. gak til then vägh som fallir 
(viam quœ descendit) af iherusalem ok til gazam KL 
145. then tidh the fram foro at väghenom ib 146. han 
foor sidhan gladlikä heem at sinom vägh ib. ä mädhan 
the gingo aat väghinom til stadhin Bo 215. folkit 
foor thiit at mangom väghom. swa som man far af 
enom stadh til annan flere vägha än en ib 26. nar 
. . . magdalena saa at väghane skildos aat. ville I1011 
taka väghin som ledde heem til hänna hws ib 215. thänne 
biscopin är swa skipadhir swa som then som staar 
ther wägha skilias aat thänkiande mz sik hulkin 
wäghin han vil hällir halda Bir 1: 336. the kunno 
wäghin ekke halla Al 2365. en annan wägh nionde han 
wälia ib 9286. jak vil fore ij väghin ridha Iv 632. han 
thädhan reedh krankan vägh ok myrka leedh ib 655. 
thän vägh var myrk ok änkte liws ib 658. dan skal 
wardha hugormber a wägliom (in via) ok a stighom 
(in semita) wadheliken ormber MB 1: 265. thässe twe 
ormane, som annor ligger a wäghomin, oc annor a 
stighomen ib. min fadher haffde i allom wäghom äpther 
mik letat Lg 3: 468. thz är got at finna sin win a wägh 
GO 1048. latir gaar nöghoghir (för nödhoghirj aa sten- 
oghom wägh ib 405. läth byrdh är lang wägh thung 
ib 765. hwa som gaar aff rät w'ägh han skal ey 
wara wandin til at taka thän rätta i geen ib 1016. 
ther funno the ij [2] wäghä skill (d. v. s. ett ställe der 
två vägar skildes; dre (var. twe) weghe scheyden) Va 
39. han kunne wäghin BK 1: 3361. dömdes kutilabo 
. . . ath byggie bro och rydhie wägh som then's bol- 
stad räker BtFII 1: 150 (1506). at rödie iij väger, hwar 
thera x fampne bred, her in oppa finland FM 657 (1516). 
sia mz honum (stafven) ower hawith oc skal hawith 
skilias vnder stawenom, oc standa som twe mwra 
fram mz enom wägh, thwärt ower hawith, swa at 
wäghin är thör ther i mällan, oc lät folkitli diärff- 
lika ganga fram at them wäghenom än pharao kon- 
ungx hiärta skal än härdhas aff thetta tekn, oc 
fölghia wäghenom epter idher MB 1: 316. siätte äng­
elen wtgöt sith kar j the stora flodhinne eufrathen. 
oc bortörkade watneth j henne til at redha wäghen til 
konungom aff solens vpgangh ib 2: 358. skule gilles-
väg’lier 1021 vägher
brödherne sin gillesbrodher wnthföra iij mila wäg mz 
hest eller skip SGGK 104. thz (o: amynnet) war hus- 
eno swa nala twa milo wegh eller twa Aviko sio RK 
1: 1706. — giva sik til vägs, gifva sig på väg, be- 
gif va sig åstad, pa hwat ti id the sk ule sigh ende- 
lige giffue til wägx FH 7: 72 (1506). FM 234 (1505). 
HSH 24: 148 (1518). at tw strax skulde giffuä tiig tiil 
wägis . . . tiil tönnä erichsson ib 19: 105 (1505). — giva 
sik i vägh, d. s. ath i . . giffue eder till bakä till swn- 
derboo i vägh HSH 19: 156 (1506). — draglia til vägha, 
begifva sig åstad, at the affskorne rydzer ändelige fful- 
acthendis äre offortöffret thenne ägnen skadhelige be- 
söke scole och ändheledis allredhe thädhen till väghe 
dragne vara FM 524 (lsil). — taka väghin, taga vägen, 
begifva sig. vij vetlie icke fullelige huarth the skole 
tage vägen HSH 20: 291 (1518). — bildl. han kände mi k 
sannan vägh ävärpeleks lifs Bu 187. han hafdlie kom- 
panskap mz iwdhom som gingo bredhan wägh til hel- 
witis MB 1: 265. hans striidh wardhcr a mot hälghom 
inannom, som ganga thrangan wägh til himerikis ib. Bil 
884. huru han kunue komma them vth aff wäghin (rödja 
dem ur vägen; ut tolleret eus) MB 2: 278. 3) gång,
fortgång, verkställighet, koma til vägha [Jfr Isl. koma 
til vegar], a) gå för sig, låta sig göra. thz komber 
ey swa til wäga MD 167. b) åstadkomma, åväga­
bringa. iak kan thz ey ena til vägha koma Fr 2209. 
hwar man skulle tlietta plägha hwar man kunne thz 
koma til wägha at känna androm thz han wiste Al 
5986. jak kom til wägha, at adam oc äwa brutu gudz 
budh . . . jak kom oc til wägha at chayn drap sin 
brodhir abel ST 307. kom han mz sinne konst thz 
til wägha ath drotuigenne thykte som gudhin amon 
kome ib 511. ib 229, 374, 503. gamble owinin . . . kom 
thz mz sinue ondzsko swa til wägha at hon fiöl j 
skörhetinna synd Lg S: 52. 4) utväg, tillfälle, me­
del. han wille the wägha finna alexandro sit liiff aff 
winna Al 9919. rädh av ar herra hon um anuan Avägh til 
hiälp MB 1: 236. Avitin j engä Aväghä til at min brod­
er finge mall Va 49. iak wiste än wägha til (att an­
skaffa) päninga LfK 144. Lg 3: 24. — (?) han hafdlie 
i sit hiärla Avist hwru han matte finna the list mz 
konst oc swik nakar lund dräpa alexandrum mz nakre 
fund han fan mz raadh oc onda wägha Al 9951. — väg, 
utväg, sätt; medel, them fiol tha blodher fore öra Avisto 
ey hwath tha bäzst war göra then bäzsta Avägh mondo 
the finna Al 4865. skulu te hus wilia winna, skudha 
ok leta alla Aväghi huarn te måglio töm bilagde äru- 
kost ok födho förläggia KS 87 (211, 95). thy ath the 
andre ii Aveger sta ecke i waare hender eller i waare 
macht . . . ther före Avele wij före tagat med däct- 
ingen menendis ath thet är then snarastä och sächreste 
Aveg, till fred och endä pa thette örlig HSH 20: 214 
(1507). ib 217 (1507). — tillfälle, anledning, then syndar 
meer som för syndar, oc giwer androm wägh at synda 
MB 1: 140. 5) väg, tillvägagångssätt, lefnadsnorm.
han . . . foor fram aat rättom konunghslekom vägh 
(via regia incedens) Bil 884. tha the gingo aff them 
Avägh om aller laghom (a via) som theris gudh haffdo 
them giffwit MB 2: 152. 6) sätt, förfaringssätt.
skalt thu tliola swa manga pinor, huru manga wägha 
(quot modus) thu tillagdhe til iomfrunna Avanhedhir 
Bir 1: 376; jfr 4. — sätt, vis. then wäghin (på
det sättetf sålunda) MB 1: 184. 7) beskaffenhet,
ställning, lag. Avidh xx milor när ällar thenna Avägh- 
en (vid detta laget, så ungefär) när paradys Lg 3: 
452. 8) riktning, håll, sida. wi kAvnnom os enkte
röra til nakon Avägh Lg 3: 457. bilätit Avände sin 
öghon mildelika til skriAvarans ä hulkin Aväghin han 
stodh Avidh herran KL 48. handomen Avträktom a 
höghra vägh ok vinstra Gr 274. iosep for opp aa then 
stighanom som stodh widh höghra Aveghenom Lg 3: 
97. vidh bokastolsins vinstra vägh Bir 3: 427. — 
höghra vägh(in), på högra, sidan, åt högra sidan, åt 
el. till höger ; vinstra vägh(in), på vänstra sidan, åt 
vänstra sidan, åt el. till vänster, lät han thwa sina 
sidho höghra Aväghin KL 20; jfr 9. tok thän som 
vinstra vaghin var. vinstro handena Bo 200. iosep 
foor vp at thöm stighanom som höghra väghin stodh 
ib 209. varo satte sua sum tua predikaro stola, annar 
höghra vaghin, i pe palacio, oc annar a vinstra väghin 
Bir 4: (Avt) 177. ib 2: 89. lians haka ... är nidhir 
fallin höghra väghiu (ex dextera parte) ib 1: 68. han 
är sua som thän som liggir a thrango bro a hulkens 
viustre hand mästa . . . diup är . . . äu höghra väghin 
är skip ib 2: 218. ib 4: 24. VKR 70. skalt thu ey 
. . . vända härdhana hi i tli oc thiith höghra vegh älla 
vinstra Ber 270. vinstra väghin vidh bokastoliu saa 
jak een annan konung dödhan hulkin som var j häl- 
uite ok höglire väghin vidh bokastoliu saa jak thridhia 
konungin hulkin som var j skärslo elde Bir 3: 425. 
vinstra vägh vidh konungin stodh een diäful ib 443. 
pär iorpapes han: ok tua (hans) döttar. annur venstra 
vägh ok annur höghra vägh vipar han Bu 200. teedhis 
hanom gudz ängil standande högra väghin vidh altar­
en Bil 891. han sa . . . höghra wäghin widh domar­
ans stol manga vtallika ängla ok Avinstra Aväghin 
vtallika diäfla KL 68. kasten nättet höghra vaghin 
vm skipet MP 2: 27. — annan vägh(in), på andra 
sidan, annan uägh var hepniga här Bu 176. lau ren­
dus . . . kastade ena gul gryto annan vägh i uaghena 
ib 420. annan wägh kom thordinna brästir ok asikkia 
elder Bil 108. ib 116. aristodemus afgupa biscopar. 
vilte digran del af folkeno. at fie vildo stripa mz pe 
cristno. ok {ie cristno reddo sik annan vägh (å sin 
sida) tel strife Bu 155. pa varp iak urepar. ok grep iak 
annan vägh (d. v. s. å min sida) grytona ib 420. til ena 
flodh foor han swa . . . the wordho thaghar wari braat 
hwar män annan Aväghin gingo Al 5891. — på andra 
sidan (om), medprep. vidh. ey magho the ij Avare öö bo 
vtan annan Avägh Avidh then sio Al 4724. tha hördo the 
bamba vnder en lund annan wäghen widh eth kär RK 1: 
3012. osanttrix lag annan wägin widh skogen (annan 
vceg skogsens) Di 33. — med ack. annan vägh tiberim 
älf Bu 64. hörpe han röst fatöks barns annan vägh sund­
et ib 499. ib 523. Bil 456. annan wäghin siön Bir 4: 85. 
annan väghin thz äpla riis ligger eet vatn aff paradiis 
Fl 1084. — på en annan sida, på ett annat håll. modhir 
hans mz quinnomen sat annan väghin (in alia parte) 
i huseno Bo 167. the lagdhos annan vägh a the heedh 
Iv 1981. annar Avägin (i odrum stad) war stort buller 
aff Avapnom Di 181. — annan vägh (in) . . . annan 
vägh(in), på ena sidan . . .på andra sidan, å ena 
sidan . . . å den andra, bäris for henne en rödh fana 
j hwilke mins pinadha likarna beläte Avari maalat
väglier 1022 väghfaraude
annan wäghin (ex parte una) oc annan wäghin (ex 
parte altera) minna modhers bäläte Bir 4: 17. pän 
tima annan vägh uagliena lag|)0 (för i uaghena lagpos? 
Bil j waghena lagdus 1010,) gopgärnigana. ok annan 
vägh hans syn de Bu 420. h war thera wogh swa diwpt 
annanwäghin nidher, tha han foor siâlwer annan- 
wägh nidher til helwitis, oc frälste thädhan godha 
män at vraar natwra lyptis op annan wägh til ix 
ängla chora i himerike MB 1: 387. knän böghdho sik 
wt annan väghin ok annan väghin fötirne Bir 2. 134. 
quincianus reddis annan wägh (ex una parte) jord- 
dynnen ok annan wägh (ex alia) folki t Bil 428. — en 
väghin, någonstädes. skodlia han nw standa een väghin 
(in aliqua parte) i huseno Bo 170. ib 205. — frän ett 
håll, någonstädes ifrån, någonstädes. myrk oc rädhelik 
skyy oprifwa (för oprisa) en väghin (ex una parte) 
moot räghnbogans klarhet Bir 2: 156. — hin vägh, 
på andra sidan o?«, hinsides, med ack. bad he hin 
wägh liaff ok thänna vägh haf Bil 685. hinuägh haff 
ib 714. ib 289. hin wägh iorsala haff MB 1: 3. the 
willo ängin lot taka hin wägh iordan ib 422. — hvarn 
vägh, på alla håll, allestädes, öfver allt. skötin drifw 
hwarn wegli wm kringh han Bil 462. tha han gik (j 
stridho räghne wägdhe räghnit) hwan vägh fran hanom 
ib 793. mit howodh war hwarn wägh (undique) blodogt 
giort af torn krononne Bir 1: 34. hwarn wägh är sorgh 
ok vidhir mödha ib 134. Ber 1. — sin (sins) vägh(iu) (i 
förbindelse med ett föreg. hvar) [Isl. sins vegar, sin 
vegar] (hvar, hoarder a) på sin sida. saa een nunna 
. . . twa predicara brödhir . . . sätias hwan thera sins 
vägh at henne Bil 832. hwars thera här lagh sin 
wäghin widh brona ST 136. — med ack. bäggia thera 
här la hwar sins wägh brona Bil 723. — thän vägh- 
(in), åt det hållet, på den sidan, vm suå är jordmun 
skapadher, at man torf rädhas nokor stadh åt huseno 
sten kast aff blidhom, tå skal göras tän wäghen vtan 
widh borgha muren en annar mur KS 86 (210, 94). — 
på den sidan om. med ack. man är gärna thän väghin 
eeldhin som bäst brindhir GO 692. — thänna vägh, 
på denna sidan om; till denna sidan om. med ack• 
badhe hin wägh haff ok thänna vägh haf Bil 685. 
sancta tecla fik han (Johannes döparens finger) ok 
fördhe mz sik thenna wägh haff tel normandiam ib 941. 
han la thenna wägh tigris flodh Al 3235. — bäggia 
vägha, på båda sidor, hwart eth al tarit stande wp sidhis 
aff the atidro, böriaskolande aff the nästo trapponne, 
widher högha al tarit bäggia wägha (ex utraque parte) 
Bir 4: 84. 9) riktning, väderstreck, röst aff fy rum
wägnum som windher bläs Bil 311. 10) sida, del af
ett föremål; sida af en kropp, annan vägh hauar pu 
nu stekt, vänt brapena ok ät pän del nu är stektar (as- 
sasti unam partem, gira aliam et manduca) Bu 416. — 
om hvar der a ytan af ett föremål med fiat form. läg 
thz pa speghil glasit pa then waghen som jnwither 
PM XLiii. — annan väghin, på ena sidan, vart sylf 
kors . . . scriwät annän väghin med latin, hwat hälghu- 
doma per mit i äru SD 5: 564 (i346). 11) sida,
håll, parti, han skal akta, huarn wäghen (på hvil- 
kendera sidan) flere äru, the wani äru with stridh 
KS 82 (204, 90). ib 83 (205, 91), 84 (206, 92; 207, 92).
— Jfr adhal-, almanna-, almunda-, almän- 
nings-, far-, gildis-, gräs-, hem-, himirikis-,
liova-, hälvitis-, kirkio-, klöya-, land-, lands-, 
lik-, marka-, pilagrims-, qvärna-, radhstoyu-, 
renliyis-, ridh-, ping-, pings-, piup-, vapa-, 
vatn-, yatu-yägher, äfvensom hin-, midh-vägh; 
midväghu; langvägha; af-, half-, land-, lang-, 
midh-väghis; väglina. — yiiglia bref, n. [Jfr 
À. Dan. vegbreff, veybreff (se Kalkar 4: 780 och 
Fnor. vegarbréf] respass; reskost, om den heliga natt­
varden gifven åt dödssjuk, gudz likarne är kristens 
manz wägha breff (viaticum) aff thässe wärdlene Ansg 
211. o aldra sötasta liffuandis brödh, hwilkit aff hime­
rike nidherkom . . . thu som all creator födher . . . 
war min fölghare oc wägha breff aff tässe wärld Su 
325. j theras ytarsta stund tröste mz thins hälgasta 
likarna anamilse, them til wärn oc wäga breff ib 380.
— vägha brödll, n. reskost, badh han gifua sik 
gudz signadha likarna til wägha brödh (viatico) Ansg 
211. — vägha fynd, /. L. — vägha koster, m. 
reskost, han gaff mik wäghakost til at färdhas Lg 
3: 234. — vägha ledhare, m. vägledare, vägvisare. 
Lg 68. Jfr väghledhare. — vägha mot, n. 
[Fnor. vegamöt] vägmöte, vägskilnad, ställe der vägar 
mötas, korsväg, nar the inötto honom i vägha mot-eno 
(concursu viarum) Bo 197. j wäghamotomen j thessa 
twäggia wäghanna vp byrningh stodh en man Bir 1: 
41. jak stodh j vägha moteno älla j wäganna ingång 
ib 44. ib 214, 215, 216, 337. widh äru vägha moth säl 
är thän som väl gör GO 136. (jfr Kock, Medeltids- 
ordspr. 2: 79,). ib 316. — vägha möte, n. = vägha 
mot. dywren . . . lwpu diärfflika ower alla wägha oc 
wäghamöte Jungfru Marie Örtagård 158. — vägha 
red ho (ve ge red he), adj.? redo att begifva sig på 
väg? swaradhe the megh po myn herres vegnä ath 
ville wara honom bistandh (för bistandogh ?) oc vege- 
redhe, hwar som xv aar gamel er, i nar the hans 
bwd faar BSII 5: 441 (1511). — vägha rypning, /. 
L. vägrödjande. om . . . wägarydning GS 58 (1474). — 
yiiglia rydhsl, f. vägha rydhsle (ack. pl.f) ÖGL 
B 14: i (i 1607 års uppl.). — vägha rypsla, /. L.
— väglia ski«äl (-skal), ». 1) ställe der vägar
skiljas, vägskäl, vägskilnad, skiljeväg, en gamal ridd­
are aff then här la halffdödher ij et wägha skäl Al 
5663. här är wägha skälit (divisio viarum) Bir 1: 170. 
han staar folkeno til tekn a väghaskiälum MP 1: 39. 
2) biväg, stig? taghandis pa sik siin vapn stoddo sigh 
endels j trangasta wägha skälen mällan bärgx högdh- 
enar (sederunt per loca, quœ ad angusli itineris tra- 
mitem dirigunt inter montosa) MB 2: 155. — väg? 
piil wtsändir til forelakt maal, ällir rwm, huar seer 
hans wägha skäl (transitus),• sidhan han ländir i maalit 
Su 236. — väglia Syn, f. besigtning af väg, vägsyn. 
broa och wägasyner GS 61. — vägha täppa, f. L.
— väglia vilder, adj. L.
vägh farande (-es), p. adj. [Fnor. vegfarandi] L. 
vägfarande, resande, wägh farände mannum at säl liä 
matt ok hästä foodher SD 4: 465 (1335, nyare ofskr.). 
ib 5: 375 (l344, nyare af skr.). MB 1: 192. Bir 3: 430, 
441. tedhis hanum sanctus marchus j wäghfarandhe 
manz hami Bil 253. MB 1: 230. Bir 1: 337, 3: 382. 
giva fatöko folke ok väghfarandom Bzi 185. kärleks 
ämbite til väghfarande oc widhirthorftughe KL 258. 
hon do i barnsäng oc wäghfarande MB 1: 268. äre swa
väghi 1023 väglmn
som wäghfarande owev wärldina, oc linkte äghande ib 
410. war han wäghfarandes til cn stadli Lg 3: 64. 
Bir 4: 119.
VÜglli? f. försköning, hånom är bätra wäghi ok 
fridhsämi leta KS 82 (204, 90); sannolikt är dock wäghi 
felaktigt for wäghia (gifva efter, g if v a vika); Geete har 
i sm uppl. einender at wäghi till väghia, och Bure tol­
kar det i sin alfabetiska nvttydningn med ;;wäya”.
väghia (wäga ST (Cod. Asc.) 560. väia GO us, 
119. wäia ib 1107. wäya PM xm (på två st.). 
weja KS 58. -ir, -pe, |>er. imperat. vägh), v. 
[Jsl. vægja] L. 1) väja, vika undan (för), draga 
sig tillbaka (för), med dat. (el. i dess ställe ack.). 
hafsins vatn vägdhe thöm MP 2: 89. lian är ... 
likir them kämpa som förstir är j alle ondzsko ok 
vil ängom väghia (nulli cedere) vtan alla nidhir 
thrykkia Bir 1: 52. — med prep. fran. tha han gik 
j stridho räghne wägdhe räghnit hwan vägli fran 
hanom Lg 793. — vika undan for, draga sig undan 
för, gå ur vägen för. med dat. (el. i dess ställe ack.), han 
wägher sinom fädher mz ära Al 699. han . . . väghir . . . 
hans wrede (cedit furori illius) hulkin han gate fordär- 
uat i enom punkt Bo 12. skulum . . . vi . . . tholimodhe- 
lica vmbära them oc väghia thera gäld ib. väghia oc 
fly vndan thera gäld ther os hata ib 161. Bir 4: 57.
— med prep. for. dugha scriptamalin swa mykit swa 
at ondir ando wäghir ok gar vndan for godhom anda 
for thera skuld Bir 1: 189. — väja, draga sig undan 
för, gå undan för, undvika, the kunno ey wäghia 
skogh äller qwist Al 2369. tha man seer at illa later 
tha flyr man gerna ok wägher skad ha RK 1: 3376. — 
undvika, undfly, taga sig i akt för. annat är thet 
kunnngr skal weja (Fragm. verna 15): at han ey för- 
giör . . . onyttelika kununglik ingiäld KS 58 (144, 63).
— med prep. for. är thz swa at thz (barnet) kan 
wäghia for eldenom ok takir ekke eldin mz handomen 
ST 327. — undvika strid el. tvist med. med dat. wi 
skulom wäghia ondom mannom oc giwa them ängin mis- 
sämio ämpne MB 1: 270. — vika, gifva vika, gifva efter. 
giärna thighia ok wäghia Ber 263. at . . . thu moghi 
hanom ok flerom i thy got äptedöme gifwa. at thu vilt 
wäghia som bäter wrest ib. bätra är väia vidli ordli än 
vidh hugh (cede magis verbis ferulis quam deris acer- 
bis) GO 119. —gifva vika för, gifva efter för. med dat. 
ängin tera wil androm wäghia KS 77 (l90, 84). hon 
väghdhe allom KL 302. thz är ängin skam väia them 
thär bäthir kan GO 118. wäya skiparenom PM xm. 
wägh höghro walde Ber 68. han är . . . likir them 
kämpa som ... vil ängom väghia (nulli cedere) Bir 
1: 52. the äru grymme swa som rifwande wlfwa lnilke 
ängom wäghia j sinom hunghir (in fame et cupiditate 
éua nulli cedunt) ib 163; jfr 2. — med prep. for. batz- 
mannen är pliktogher wäya och swigha före skipar­
enom PM xm. grymlighetinne oc wredhinne bör ryma 
oc wäghia for miskunninne Bir 4: 76. — lämna före­
träde åt. med dat. nar han iohanni som stort mykyt 
var mindre än han ödhmiuklica . . . vägdhe mz sinne 
predican (dum Joanni se longe et longe inferiori in 
prœdicationis officio . . . humiliter deferebat) Bo 56.
2) skona, med dat. thu skalt ey wäga (Cod. A skona 
516,) honom ST (Cod. Asc.) 560. han wägdhe ekke höghom 
oc mäktoghom mer än them som mindhre förmatto, til
at straffa syndhena war han allom iämliker Lg 3: 269.
3) hafva försyn föi', afhålla sig från att kränka, med 
dat. skal hwart hionolagh wäghia (d. v. s. afhålla sig 
från umgänge under) helghom nattom Sv. Kyrkobruk 69.
4) böja sig för, gifva sin hyllning åt. med dat. vägli 
gujmm napoghom Bu 494. — liylla, sluta sig till, ställa 
sig på (ngns) sida? alle gudha wäghia mik rät Al 
1408. 5) genom eftergift el. lydnad (söka) rädda 
el. frälsa? med prep. for. byia män väghfio for sik. 
ok gauo hanom (draken) daghleca siu far at äta Bu 
490. räddis han först thola dödh ok väghdo for liueno 
Bil 466. for thinne siäl seal thu swa väghia MD 83. 
6) förmå (ngn) till eftergift el. att foga sig efter ens 
önskningar ; med gåfvor göra (ngn) sig bevågen el. 
vinna (ngn) på sin sida, muta, besticka, man skal 
wäia thöm thär wäldhe hawir (xenia pivesentes hiis 
qui sunt arce potentes) GO 1107. hwar är wäghdhir 
bäst (qui stipe placatur meliorari meditatur) ib 809. 
ib 1046. keysar fredrik thok vidh kors til thz helgha 
land: ok kiärde sik sidhan siwkan. ok sat quar tha 
andre cristne herra iwir foro ok sagdhis at soldan 
hafde vägli t han mz gafwm Bil 827. — YÜgllia fore. 
— refl. viig llias fore* draga sig undan, gå ur vägen 
(för), huru han vägdhis fore, gik vndan thera gäld 
Bo 154. — väghia undan, vika undan, med prep. 
for. ondir ande väghir vndan for godhom Bir 2: 34.
väghirska (-erska), f. nvägarinna”, den som 
väger, o alla dygdenna wägherska (ponderatix), al dra 
sniällasta äwärdeleken snille Su 105. 
yäghlepa, v. L.
vägllledha, adj. vägledande, thera wäghledha sky 
MB 1: 316.
yägdlledliare, m. [.Fdan. veyledhere] vägledare, 
vägvisare, äpther thz thu haffwer mik bortli takit 
min wäghledhara oc liiälp, manar iak tik . . . at thu 
wisa mik rätta wäghen Lg 3: 469. — om den heliga 
nattvarden åtnjuten på dödsbädden, at hon ey wm 
natta tima skuli döö wtan wäghledara (vialico) Bir 
4: 103. — Jfr väglia ledhare.
väghna (vängna MP 2: 67, 233; Lg 66. wängna 
MP 2: 67. wänghna RK 3: 1787. vegna. wäyna 
Al 9275 (i rimsl. med thäghna); MB 2: 393. weyna 
MB 1: 6, 9, 10, 40, 124, 129, 131, 132, 156, 338, 345, 346, 
496; Al 8508 (i rimsl. med thäghna); Lg 43. vaglina Bu 
516 (jfr 1022); KL 188, 198. waghna Lg 46. wagna 
KL 24, 51 ; MD 121. waghnä SD 5: 637 (1347)), eg. gen. 
pl. af vägher. i förbindelser i hvilka adverbiel el. prepo- 
sitionel användning mer el. mindre framträder. [/$/. 
vegna. Jfr Mnt. wegen, wegene] L. 1) sida, riktning, 
håll. a) i förbindelse med ett adj., räkneord el. pron. (i 
allmh.) i gen., oftast pl. — aldra väghna, på alla sidor, 
på alla håll, allestädes, öfver allt. fan han .... bröp 
swa . . . som af musom alra vaghna gnaghit KL 1S8. 
syntos otallike diäfla aldra wagna kring vm han ib 
51. the . . . leetto äptir honom alra vägna vm kring 
Bo 26. the stimadho oc göddo mz gäld mot honom 
som hunda. kringom gifwande han alra vägna ib 154. vp 
stod ho hans ovini ther aldra wäghna vm kringh stodo 
Bir 1: 29. elder flögh ther aldra väghna Jv 1629. alra 
vaghna (per omnem partem civitatis) sangs gudhj 
lofs sangir KL 198. vi hafuom vmgangit alla väghna 
ib 399. MB 2: 393. alra waghna annar stadz tha war
väghna 1024 väghna
myrkt Lg 46. vm honum koma dröuilse angxlas han 
aldra väghna swa som trä aff vädhirsfcormom Bir 
3: 64. at swa skuli herra gud aldra wägna oc huan 
stadh äras ib 4: 99. huat sielen lidher thz beuisas 
alle wagna MD 121. hans dygdeliga frägd wt widdes 
alla wäghna (ubique) MB 2: 303. ib 1: 156. KL 24. Bir 
1: 272. MP 2: 67. Iv 1751, 1756. Al 8508, 9275. RK 2: 
7841. Ber 232. Su 62. — dt alla hall, han sa sik aldra 
väghna om kring Iv 2231. ib 2236. Va 14. hertoghin 
wiiste alla vegna RK 1: 3138. flyddo tha nordmen alla 
vegna ib 3160. — från alla håll. loot han saman koma 
aldra veghna af väruldinne j stadhenum nicena patri- 
archa ärchebiscopa oc andra biscopa Gr (Cod. D) 417. 
—• bäggia väghna, på båda sidor, satte han sik . . . 
mit vidh bordhit. oc sina discipulos bäggia vägna vm 
sik Bo 70. twa witnistafflor . . . scrifwadha bäggia 
weyna MB 1: 345. — åt båda sidor, giffwande dygdh- 
ana liwdh bäggia vegna som harpo strängir (ex utra- 
que parte sonum divinœ sermocinationis dat, sicut in 
cithara harmonium) Lg 214.— i båda afseendena, med 
afseende på bådadera (jfr 3). biskope var vanda bäggia 
väghna luua hänna liua ii renliue a mot iupa laghum 
ok sipum älla bryta sina iat vi|) gu{> sialuan Bu 5. 
nw liawir thu hörth huru hyffdhingen aff himerike 
var föddir oc ämuäl hörde thu huru himerikis drotn- 
ing födde han. oc bäggia vägna (in utroque) findir thu 
hardasta fatikdomen Bo (Cod. B) 345. — fiura väghna, 
på fyra sidor; p>å fyra ställen, guz ängel . . . fäste 
cors fiura vägna a mönstrens vägiom (in quatuor an- 
gulos) Bu 208. — hvars väghna, på liv arge sida, på 
hvar je ställe, allestädes, iämlangt är hon (jorden) 
hwars weyna fra himilin MB 1: 40. är hwars weyna 
fra henne op til himpna, oc ängin stadz nidher ib. 
thridhi a tiäldith war aff hardwk, swa wiit som gik 
ower alt hwsith owan om kring, oc hwars weyna 
om kring, nidher til iordhinna ib 496. — hvilikins 
(hvilkin) väghna, åt hvilket håll (än), hwilkin väghna 
man til sa tlier aff gik swa mykith liws alla väghna 
om thz hws Iv 1755. — höghro väghna, på höger 
sida. han är mik höghro vägna at iak ey skuli falla 
Bo 109. stat thu höghro vägna ib. — sins väghna 
(i förbindelse med ett föregående hvar), (hvar) på sin 
sida, prior j briccia . . . saa . . . ihesum oc mariam 
lialda stighanom hwart sins väghna Bil 799. — vipa 
väghna, vidt omkring, vipa väghna vm väruIdena fiollo 
pa nipar . . . afgupa bilätte Bu 64. swa vidha väghna 
man thz hördhe Iv 1750. — änga väghna, åt intet 
liåll, ingenstädes, han gat went sik enga wäghna 
Bil 272. b) fh'egânget af prep, a och i förbindelse 
med ett adj., räkneord el. pron. i gen. pl. a bäggia 
väghna, på båda sidor, the striddo fast a bäggia 
wäghna Al 3321. — a höghra väghna, åt högra si­
dan. hwar man röris natwrlika först a höghra weyna 
än han hugxar sik ey MB 1: 124. — a ymsa väghna, 
än åt den ena än åt den andra sidan, han . . . kast. 
adhe howdhit stundom hijt ok stundom thijt ä (för &) 
ömsa väghna (modo in unam partemf modo in aliam) 
Bo 204. b) föregånget af prep, a (upa) och i förbin­
delse med ett subst. i gen. el. med ett poss. pron.: sida. 
bil dl. är ... synden en dels vppa edhan dell ällir 
vppa idhra wäghna (a vestra parte) MB 2: 141. — 
sida. i fråga om slägtskap. the andro waro ioseps
brödhir a fadhirs wegna oc ey a modhirs ST 406. — 
närmande sig betydelsen: parti, alle the som a gudz 
weyna wilia wara the kome til mik MB 1: 346. 2)
föregånget af prep, af el. a och i förbindelse med ett 
subst. i gen. el. med ett poss. pron.: från el. å (ngns) 
sida, i (ngns) namn, efter (ngns) uppdrag, efter (ngns) 
tillsägelse, för (ngns) räkning, å (ngns) vägnar ; stun­
dom i fråga om en verksamhet som mera direkt utgår 
från ngn (el. ngt): af. skal han äller annar af hans 
veglinä i rikesens piänist piänä SD 5: 476 (1345, 
nyare afskr.). pa seal en af pem af vapnsynenä kumä 
hwart aar ... af fapersins väghnä ib 477. pe som 
vapnsynänä skupä af konungsens väghnä ib. pa skal 
han komä til vapusynennä firi pem som hana sculu 
skupä af kronunnä veghnä ib. gywom wi pem tolf. som 
skipape äru j jpre laglisaghu . . . fult wald ok makt 
af vara veghnä, sannynd i polieum malom . . . vtletä 
ib 606 (1346). ib 639 (1347). sculu . . . vare exequtores 
äller andre, per pe til sätyä af perrä wäghnä hwart 
aar räkenskap taka ib 567 (1346). at wi (o: bendict 
aghäson ok älisif hans hwsfru) hawm sköt ok vplatit 
. . . met twem widperuäru manuum. een a warä veghnä 
... ok annär a foghotäns veghnä . . . metper tolf 
fastum prim sum iak bendieter nempde ... af älisuiä 
veghnä sum hon sialf nempde fyrst eriker af kuri- 
tulum pauel humarnin herman dank, af foghotens 
veghnä andres thorpäson . . . ingiualler aff saw. alt 
vart gooz j helghaa FR 3: 5 (1353). bartholomeus böp 
diäflenom af guz väghna Bu 207. petrus ok paulus 
waro ey fiärrin a gudz wäghna: ok tha coclarin flögh : 
tha sagdhe paulus til petrum: mik hörer til at bidhia 
gudh: ok tik hörer til at biwdha a gudz wäghna Bil 
105. prädicaren böp hanom a guz väghna (per nomen 
domini nostri Jesu Christi) sit napn ok sina syslo 
sighia Bu 8. MB 1: 10. sagdhe prophetin honom a 
gudz vängna . . . thw skalt ey dö MP 2: 233. tepes 
hanom var liärra ok sagpe hanom ... pu skalt fara 
mäp hanom a mina väghna Bu 181. han är ven alz- 
ualdox guz. ok är här cumin a hans vägna. at nipra 
alla indye lanz gupa ib 204. moyses . . . gaff them 
lagli oc rät aff gudz wëyna MB 1: 6. jechonias vnge 
giordhe som ieremias propheta rädh honum aff gudz 
weyna ib 9. en man . . . fik hanom en gulring at 
föra änglanz konunge ok takkka hanom aff iohannis 
ewangelista wäghna Bil 160. han . . . badh löna sik a 
modhorinna vägna Bo 14. aff konungsins vegna hafdhe 
han rätli then vänasta skiphär