Hur har kvinnor och kvinnliga verksamheter i förhistorien presenterats? Vilken bild har vi fått av t ex vikingatidens
kvinnor? Elisabeth Arwill-Nordbladh har studerat hur förhistoriska kvinnor presenterats och i vilka historiska och
sociala sammanhang som dessa presentationer har ingått. Många gånger har kvinnorna framställts på ett mycket
tidstypiskt sätt, där samtidens kvinnouppfattning genomsyrat tolkningen. Arkeologin bidrar därmed till att forma
och befästa en specifik könsideologi ? en könsideologi som oftast är mansdominerad.

 - Avhandlingsförfattaren har gjort en genomgång av svensk arkeologisk litteratur fram till början på 1970-talet och
fann då att kvinnor inte behandlades i diskussioner av förhistorien lika ofta som män. De förekom dock, om än
olika mycket under olika tider. I avhandlingen jämförs tre olika uppfattningar om kvinnor i förhistorien. Det gäller
Oscar Montelius' två artiklar om kvinnor i förhistorien och hans samtid från 1898 och 1906, vidare Hanna Rydhs
skrifter från 1920-talet om förhistoriska kvinnor samt en bild av vikingatidens kvinna, som uppkom på 1870- och
80-talen och som utformades som en husmodersfigur. Denna bild skulle sedan fortleva som en stereotyp och åter
bli aktualiserad på 1970-talet, då bl a av den skolbildning som benämns New Archaeology. De tre presentationerna
och det sammanhang där de etablerats ses som ett exempel på hur en viss tids kunskapsproduktion och
genuspolitik ömsesidigt påverkar varandra. 

 - Elisabeth Arwill-Nordbladh diskuterar också olika aspekter av genusbegreppet. Därvid betonas genus som sociala
och kulturella konstruktioner, som är förankrade i en viss historisk, politisk och kulturell situation. Vidare betonar
hon det relationella i en genuskonstruktion. Det framhävs att vissa vanliga analytiska begrepp har en
mansdominerad slagsida och därför inte alltid förmår att lyfta fram kompexiteten i en genusdynamik.

 - Avhandlingen tar också upp en speciell förhistorisk genuskonstruktion, nämligen kvinnlighet i nordisk vikingatid.
Därvid bildar den vikingatida husfru-stereotypen en utgångspunkt. En annan utgångspunkt är det välkända
Osebergfyndet från Vestfold, Norge. Viktiga delfrågor är hur sådant som i ett samhälle uppfattas som kvinnligt och
i någon mån manligt kan definieras, formuleras, formeras, bevaras eller förändras. Kort sagt, hur kan dessa
konstruktioner, eller skapelser, upprätthållas? För att få en viss referensram till hur ett sådant skeende skulle kunna
te sig i skandinavisk vikingatid diskuteras två isländska sagor ur ett genusperspektiv. Osebergfyndets många
artefakter kategoriseras och diskuteras utifrån olika möjliga verksamhetssammanhang: gårdshushållning och
livsmedelsberedning, textiltillverkning, rumslig kommunikation samt rituell och kultisk verksamhet. Det är bl a
inom sådana verksamhetssammanhang som en genusformering bör kunna ske och förstås.

 - Avhandlingen avslutas med en diskussion, om hur man skulle kunna betrakta föremål i gravar. När föremålen lyfts
ut ur sitt ursprungliga sammanhang för att placeras i ett nytt, i detta fall gravläggningen, skapas nya betydelser.
Därvid betonas hur den materiella kulturen är delaktig i att forma och uttrycka en samhällelig dynamik.

 - Avhandlingens titel är: Genuskonstruktioner i nordisk vikingatid. Förr och nu.
 - Disputationen äger rum lördagen den 6 juni 1998, kl. 10.00
Sal T 219, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg