©
Det här verket är upphovrättskyddat enligt Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och 
konstnärliga verk. Det har digitaliserats med stöd av Kap. 1, 16 § första stycket p 1, för forsk-
ningsändamål, och får inte spridas vidare till allmänheten utan upphovsrättsinehavarens
medgivande. 
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopie-
ra texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka 
korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt 
jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work is protected by Swedish Copyright Law (Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära 
och konstnärliga verk). It has been digitized with support of Kap. 1, 16 § första stycket p 1, for 
scientifi c purpose, and may no be dissiminated to the public without consent of the copyright 
holder.  
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means 
that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to 
OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it 
with the images to determine what is correct.
0 CM 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
... . ....
HÉÜI
mÊm.
wm
wmm
WmÊmWÊÆÊz-m, m
1
■
:
ÂJPf
ÆÊÊÊÊ&.
WÊm
mm
wâm
wm,
vfÇ-
wÊÊm
wm
WÊÊÊÊw'émâmm
hwimpmp
■ \wm§w.
.
■... ....... ..... :..’■.'
|P««ÇSS=
•w-Êw.
©2SS»TTZ3EDBSO-ROGISS;,
BÎBL1OTEK0,
■ÜMH mm. jftgtUg
_____

mm
35’ |||ii||f§i ' iWMÊÊ. -lL~r '"’^ÊÊ ' ' ' $ v ||jlili§$|■HP“
VILHELM EKELUNDS
DIKTER
WM
VILHELM EKELUNDS
DIKTER
STOCKHOLM. ALBERT BONNIERS FÖRLAG
mtsmm
STOCKHOLM. ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1921
GREKISK BUKETT
1906

EPIGRAMMET.
Epigrammet har en egendomlig uppgift i den 
grekiska lyriska själens lif. Nästan af alla de stora 
lyrikerna finnas epigram i behåll. Till och med 
Pindaros skall- ha nedlåtit sig till detta nips. 
Epigrammet föddes af elegien och är liksom denna 
ett förmildrådt, försvagadt uttryck af det lyriska. 
Vid sidan af de stora lyriska formerna, odet, hym­
nen, dithyramben, te de sig ungefär som den 
stora massan af modern »vis-lyrik» vid samma 
jämförelse. Hvila och frid eller trött kontempla­
tiv resignation är epigrammets karaktär. När själen 
icke var mäktig den bittra enthusiasmen, när brös­
tet ej stod ut spänningen af lidelsefull lyrism, 
då lockade det lilla poemet med sin sköna lugna 
svällande pentameter likt en jämn hafsdyning på 
en ensam strand, och själen sjönk ned på den 
svala bädden och njöt befriad lyckan att kunna
8
glömma sig själf. De höga vågbergen af Pindaros’ 
strofer lade sig här till sakta andning. Dithy- 
rambernas strålande skumstänk sjönk undan : sjä­
len bredde sig till spegellugn, med fridfulla, klara 
och vemodiga bilder i sitt djup.
Denna nymfernas vän, den lustiga sångaren gro­
dan,
hvilken i grönskande kärr trifves och susande
regn,
ställde i kopparen här en vandrande man till ett
minne ;
ty då förbrännande törst kvalde den irrande,
ljöd
plötsligt från klyftans djup till mötes amfibiska
bröstets
vänliga stämma, och glad följde han ledaren
strax.
2.
Alltså beträdde vi nu den högtidliga lunden och
funno
Eros, purpuriske gossen, bland skuggorna slum­
rande roligt,
10
vapenlös, utan ko ger och utan den skönböjda
bågen ;
desse på sköna träd bland de lummiga grenarne
hängde ;
själf, af förtroliga sömnen omsluten, hvilade han
bland
rosor; men på de mjuka läpparna vandrade fram
och
åter de honungsbegärliga bina. —
3.
Högt bland de lefvande förr, en morgonstjärna,
du lyste ;
' skuggornas drömmande folk hälsar dig Hespe­
rus nu.
4.
Hass e 1 n.
Här man planterade mig, olyckliga värnlösa hassel, 
tätt invid allmän väg, pojkar till stenkastnings-
mål !
11
Se, mina späda kvistar och grönskande skott, hur
de alla
hänga bedröfligt ned, sönderslagna af sten. 
Detta var tack och lön för behagliga frukten : i
sanning,
bättre om intet jag bar, eller som ekar och fur!
12
SIMONIDES.
Främmande jord betäcker din graf, o Kleisthenes,
rnoiran
nådde dig irrande om på den Euxeiniska våg; 
icke den ljufva hemkomstdag fick du smaka, ej
ögat
skåda i sorlande rum Chios uppstigande klart.
13
T H E O G N I S.
Drick detta vin, som det höga Taygetiska bergets 
åldriga refvor oss bragt, hvilka gu darnes vän 
Theotimos, den gamle, planterat på sidan af
sänkan
och svalt vatten dem bar ifrån platanernas lund. 
Drick, och bekymren glöm, de svarta förhatliga
spöken ;
ljuft berusadt ditt bröst lyfte sig återigen.
14
A NYTE.
(300 f. Kr.)
1.
Detta är Kypris’ plats, här kan hos sig fröjda
att skåda
ständigt vidt hän ut öfver det glänsande haf; 
seglarnes vän och beskyddare är hon, de trot­
siga vågor
lägga sig stilla ned för hennes bild till1 ro.
2.
Skinande tyglar och grimma om skägget, bock,
har du fått dig,
och nu rider dig rundt templet pojkarna vildt ; 
guden, vid andra täflingar van, sig gläds åt den
nya
syn och betraktar blidt barnsliga lekens tumult.
15
3.
De Minen.
Aldrig nu mer i det segeluppfyllda hafvet tumlar 
jag mig i lustig lek, aldrig jag dyker mer 
plötsligt ur djupet upp vid mångroddiga skep­
pets sida
och i dess förstam på nytt skådar min egen
bild ;
ty mig lyfte ur svallande djup den vredgade hafs-
storm
högt upp på stranden : här sofver jag dödens
sömn.
4.
Gråtande högt om sin faders hals hon armarne
lade,
stackars Erato nyss, talte till honom så : 
redan jag går bort från dig, o fader, redan jag
känner
döden hur svart han står öfver mitt ögas dag.
16
5.
Här hon ofta har stått invid stenen, olyckliga
modern
Kleina, med jämmerligt rop nämnt sitt förblek­
nade barn ;
ack,, öfver bleka flodens våg nu sväfvär Philänis’ 
bleka bild och ej kände hon Venus’ verk.
6.
Nära den gråa strand i en susande hafslund står
jag,
Hermes, vägarnas gud, här invid korsvägens
plan.
Vandraren hvile sig lugnt; det renaste vatten
äfven
sorlar en bäck i sitt lopp sakta mot hafvet förbi.
7.
Hanen.
Aldrig mer med de mäktiga svällande vingarnas
slag mig
väcker du nu som förr tidigt i gryningens stund ;
17
ty dig mördade tjufven i nattens tystnad : med
lömska
fingrarne plötsligt han grep tätt om den sofvandes
hals.
8.
Se hur han kråmar sig högt, behornade Bacchiska
bocken,
se hur hans öga skarpt trotsar och blänker
af mod :
därför att Nais’ fina hand han har känt om
skägget,
Nais’ som smekte hans hals tidt i den grön­
skande skog.
9.
Här under friska iöf af den vackra lager stanna;
vandrare, träd till vårt rum, drick af källan skön.
Hvile sig här hvar trött från vägarnas damm och
solbrand,
svalt Zephyrens sus fläkte hans hjärta till ro.
2. — Elcelund. Dikter. Ilf.
EUPHORIO N.
Gossen Eudoxos bringar dig här de sköna håren, 
skurna för första gång, Phoibos Apollon, till
skänk.
Därför må du med Acharniska murgrönans härliga
kransar
kröna i växande år segrande ynglingen snart.
19
ASKL EPI ADES.
3*1
1.
Kransar, jag hänger er här öfver dörren : stilla,
jag ber er,
värden hans ankomst och! ej rören de doftande
löf,
hvilka med tårar jag vätt, ack, fuktigt är älskarens
öga;
men då han under er står, träder i öppnade
dörrn,
stänken, bestänken hans hufvud, att ljuft må de
glänsande hårens
blonda vårliga blom dricka mitt ögas dagg.
2.
Ve, mig bränner den svarta Didyme! Ve, för
Didyme
smälter jag ned som vax smälter vid tärande eld.
20
Svart! Hvad gör hon är svart! Är inte kolen
svarta ?
Tänd: som den öppnade ros flammar det skärt
rödt hett!
21
LEONIDAS F RAN TARENT.
(Omkr. 280 f. Kr.)
1.
Till Venus.
Hemlighetsfulla! Ringa gåfvor Leonidas bringar,
hemlös, flyktig oeh arm irrar han jorden kring.
Tag, försmå ej honungskakan jämte den sköna
oliven,
fikonet grönt och friskt, brutet från saftig gren ;
mottag äfven från yppiga klasen skilda bären.
Detta Leonidas dig offrar med skålens rest.
Hjälp mig, som nu du mig hjälpt ur sjukdomen,
ock ur förhatlig
fattigdoms mörka betryck : bättre jag bjuder
dig då.
2.
Vandrare, drick ej här af det ljumma sumpiga
vattnet,
hvilket bland grönskande vass står öfver gyttjig
grund ;
22
vet att ett stycke härfrån på den betesymniga
skogshöjd '
strax intill herdarnes plats, tallen invid som
du ser,
sorlar ur svala klippans famn det renaste käll­
språng
friskt och förunderligt klart, kallt som Boreas’
snö.
3.
Hades’ dystre tjenare, du som med svarta skeppet
far öfver Acherons våg: kynisk Diogenes tag 
med dig ombord, om ock tung till randen i
svallande vattnet
isiga farkosten står bräddfull af dödens folk. 
Oljeflaskan och säcken är med och den åldriga
klädnad,
icke obolen glömd, som skall betala min färd. 
Allt hvad i lifvet jag ägt till Hades’ boning jag
medför,
intet i solens dag lämnar jag öfver mig kvar.
4.
Ve, min Antikles, ve, min ende, blott adertonårig 
måste du redan gå bort ifrån ungdoms fröjd,
ensam gråter din m-oder här vid det svartnade
bålet,
ensam i ålderdoms höst lämnad åt sorgerna
kvar.
Ack, jag längtar till skuggornas hus, mig gläder
ej morgon,
gläder ej solens klart lysande middagsljus.
Ve, min Antikles, ve, mitt lidandes botare blif och 
för mig ur dagen bort hastigt till Hades’ natt!
5.
Din väg till Hades, människa, du vandre lugn, 
ty den är banad god och den är jämn att gå, 
ej villsam, ej i krök, du skall ej miste ta, 
blott raka vägen fram, och ständigt sluttar det, 
du kunde finna rätt med slutna ögon, dödlige.
6.
Måttlig, förståndig och klok härunder hvilar Eu-
boulos ;
vandrare, skynda och drick: Hades uppslukar
allt!
24
7.
Främling, tag detta till råd af Syrakusiern Orthon :
aldrig i vinterlig natt irra berusad ut; 
detta är nu min lott att långt från mitt älskade
hemland
hvila i främmande jord obegråten och glömd.
8.
Flyn ur Leonidas’ hus, I nattliga möss, ty den
arme
diktarens brödkorg har intet till öfvers åt möss.
Vet, att förnöjd med sin lott, om salt och två
kornbröd ej fattas,
lefver den gamle och tog bruket från fäder
i arf.
Inga rester från rikliga mål du finner hos mig,
så lämna
denna kula i fred, snoka ej fåfängt mer ;
sök dig ett annat hus, mångslukare — mitt är i
sanning
alltför uselt för dig — gack, och rota ej här!
25
9.
Långt från min hembygd Tarent i främmande
marken jag hvilar
fjärran Italiens strand: bittrare detta än död.
Skugga och lif utan lif är att Iefva bland främ­
mande ; dock mig
älskade Muserna, ljuft bragte mig detta för
ondt.
Icke Leonidas namn har dött: mig förkunna med
härolds-
stämmor Muserna klart högt öfver dagarnas
svall.
26
MNASALKAS.
1.
Se, i den sorlande strands sköntjämna bryn Hafs-
Venus’
tempel sig reser här, hafvet behärskande vidt ; 
bredvid bäcken i poplars skydd framsusar, och
k ringom
dricka och kretsa snabbt halkyoner i mängd.
2.
Ve! Ve! Aristokrateia, ej kärlekens ljufhet du
smakat,
och ren nalkas din gång Acherons mäktiga rand. 
Men vid din graf hvar mörkningens tunga timme
din moder
sänker sitt hufvud i gråt djupt i förtärande sorg.
27
3.
Lo eu s t a.
Här Dämokritos jordade dig" vid vägen. För evigt 
mörkret betvingade nu tonande vingarnas kraft, 
hvilka med ljudfutl klang uppfyllde hans sal hvar
afton,
medan i stjärnljus rymd timmarna skredo mot
natt.
K'/VI’-Wy/'.îW; ■■"■'■v.-'/'/i 's-s,
NI Kl AS.
Gula bi, som sväfvar från blomma till blomma,
så hälsar
glad jag dig åter igen, sköna vårens bud! 
Flyg, så flyg då gladt bland de luftiga platser;
beställ ditt
verk och samla och fyll rikligt ditt doftande hus.
2.
Stanna, du vandrande man, dig under poplarne
hvila ;
se ett källsprång är här, njut vår förfriskande
dryck ;
minnas i fjärran kanhända skall du källan, där
Gillo
Simos slumrar i ro vid sin förbleknade son.
29
3.
Cicada.
Aldrig nu mer i den ensliga skogen jag fröjdar
mitt hjärta,
spelande vingarnas ljud hän genom grönskande
rum ;
tryggt ihland löfven jag satt — då känner med
ens jag en gosses
snabba försåtliga hand sluta sig tätt om min
kropp.
30
KALL I MACHOS.
1,
Tidigt i gryende dag Melanippos till bålet vi
förde ;
nu vid den sjunkande sol sjunker för egen
hand
systern Basilo till skuggorna ned i förtviflande
smärta.
Icke en mörkare dag såg Aristippos’ hus.
Tystnad den glada boning; tyst är omkring —
den vida
staden höll in sitt sorl, häpen i mörknande
kvälln.
2.
Skrattande gladaste vackraste Crethis, mångkunnig
i lekar!
Ofta nu söka i kvälln Samiska flickorna dig.
31
Skrattande lekande vackraste Cretins — så djupt
hon somnat.
Aldrig på dunkel plan höres den klingande
röst.
■ ' ......... ' ■ .......... ' •• •............. ’ ■ •
32
ANTIPATER FRAN SIDON.
1.
Här invid logens vägg, mångpröfvade sträfsamma
myra,
redde din graf jag i torr åkerjords mjuka sköt; 
, I äfven i dödens förtroliga sömn så fröjde dig Ceres’ 
: Il gröna säd och ax rundt kring din hvilostad.
öfver sin kraft ansträngde sig Lampon, jägarens
hund. Af
törstens förskräckliga kval dödad, hansofvernu. 
Fåfängt den fuktiga jord med foten ref han:
den blinda
källan bevekte han ej, sjönk till marken och dog. 
Lustigt framporlade strax det svarta källsprånget.
Ah ni
Nymfer, ni hämnades hårdt tallösa hjortarnas
död !
33
3.
När ur det nattliga skeppet du steg och beträdde
den öde
svarta Kokytiska strand, nyfödda barnet på arm,
Doriska kvinnorna då förvisst, Aretemias, mötte
dig i de bleknade rum, ryktet förnimmande
strax;
alltså förtalde för dem med darrande gråt du
ditt öde,
medan omkring dig slöts dunkel och lyssnande
krets :
»Två jag födde. En lämnar i ljuset jag ofvan,
den andre
följt den förbleknade ned till de förblekna­
des ängd.»
4.
Doriska ädla Korinthos, du vidt hän lysande höga! 
Hvar dina skatter, din prakt? Tornen de krönta
med guld ?
Hvar de lyckligas tempel och hvar dina boningar
sköna ?
3. — Ekelund. Dikter. III.
34
Hvar de Sisyphiska högt skridande mödrarnas
släkt ?
Ack, nedsjunken till stoft, djupt lidande ädla
Korint hos,
ligger du slagen af krig, härjad och fattig
och låg.
Öiver dig klaga blott vi, Nereider, Okeanos’
döttrar,
evigt förblifva ditt namns halkyoner i sorg.
■
35
T Y M N E S.
Icke må detta, Philänis, bekymra ditt hjärta, att
ej du
hvilar i hembygdens jord fjärran vid Nilens
strand,
utan dig här Eleuthera äger, ty vägen till Hades, 
vet, är lika lång, hvar du än resan begynt.
2.
Född på Melitas ö, snabbfotade hunden Eumelus’ 
trognaste väktare, här stenen betäcker till sist. 
Taurus i lifvet hans namn: nu ekar i väldiga
natten
Hades’ dofva hus af hans förbittrade skall.
36
• MELEAGER.
1.
Knappast tili lii'vet född, jag- snabbe långörade
haren
rycktes af rånarens hand bort från min moders
bröst,
men mig värmde vid kärleksfull barm den älsk­
liga flickan
Phanium, gaf mig till spis vårliga örter i mängd.
Icke jag längtade mer till min moder, nu dör
jag af alltför
omåttlig måltid, ack, ytterligt svällande upp.
Men vid sin säng begraf.de mig sedan den sör­
jande flickan,
att i sin dröm hon må se alltid skyddslingens
graf.
2.
jord, allmoder heliga, lätt på Aesigenes hvila!
Aldrig betungade hans lätta fot ju dig.
37
PHILIPPUS FRÅN T H ES S ALON I KE.
1.
Klagande flög jag i Boreas’ storm öfver väldiga
hafvet ;
Thrakiens brusande vind älskar ej näktergaln.
Men mig upptog en vänlig delfin på sin rygg,
och så bragte
hafvets trogna djur vingade sångaren hjälp.
Utan åror färdades tryggt jag fram öfver hafvet 
och med melodisk sång fägnade räddarens själ.
Alltid delfinernas släkt ju tjänade Muserna gärna, 
falsk är sägnen om skalden Arion ej.
2.
Fåfängt den åldrige landtmannen stred mot myror­
nas kloka
öfverallt ströfvande folk, jordens otaliga här;
vredgad han ställde sitt fat med den doftande
honungen ned i
vatten och trodde sig nu fienden kvitt till sist.
38
Dock, den begärliga magen är rik pä uppfinning :
i vattnet
lade de stumpar och strån, sluga myrornas folk, 
och så seglade de på den gungande färd. bort öfver 
vågens oändliga ban hän till det sköna fat.
39
MARCUS ARGEN TA R1 U S.
Akta dig, kvittrande trast, för det mörka förrädiska
ekträd,
sjung ej så tryggt i dess topp, hör min varning
och fly;
farligt är detta träd, men flyg till den åldriga
vinstock,
där kan du sätta dig lugnt under förtroliga löf ;
kvittra och sjung på dess lummiga gren, dig
fröjda åt strupens
klara melodiska ljud muntert i morgonens glans.
Vet, att bestruken med farligt lim är eken den
mörka,
Bacchus blott drufvor bär, Bacchus är sångarnes
vän.
40
ZONAS.
1.
Formad af jordens 1er är bägaren här: jag dricker.
Jord är jag själf, och jord skall mig upptaga
igen.
2.
Du, som ur prasslande säfven far med det mörk­
nade skeppet
hän emot Hades’ natt fraktande skuggornas
folk,
Charon, fatta ej hårdt i hans hand, den förstum­
made gossens,
som i den branta väg nalkas dig ångestblek.
Se hans fot i sandalen snafvar — ej vågar med
naken
fot han beträda din strands hårda klippiga grus.
41
ANTIPHILUS.
Rasande bäck, hvarilrån din plötsliga yra? Du
öfver-
svämmar ju väg och stig. Vandraren vet ej
råd!
Ah, du berusade bäck, din yra af grumliga regnen 
fick du och smutsiga moln, icke af nymfernas
kraft.
Snart skall jag se dig förbränd och uttorkad af
solen, som vet att
skilja på äkta ström och på ditt tomma larm.
42
APOLLONIDAS.
Mig ha Nymfer en gång framför alla de sorlande
källor
utvalt och gifvit till pris namnet Den Rena mig ;
men sedan mördaren slog de sorglöst hvilande
männen
och i min sköna ström tvådde den blodiga
hand,
dör mitt lyckliga flöde, ej mer en vandrande
man jag
läskar: hvem nämnde väl ock numer Den Rena
mig!
43
GL AU KOS.
Nymfer, svaren uppriktigt och sägen om ni har
sett, om
Dafnis kommit förbi här med getternas flock ? —
Ja, ja, speleman Pan, se själf och läs hvad han
skref i
den där popelens bark, medan hjorden låg:
Pan, Pan, kom till Male a, jag är där, tätt vid
berget.
— Nymfer, Nymfer, god dag! Måste strax
i väg.
44
TH YILLOS.
Dessa almar och smärt uppstigande pilar och
denna
väldigt utbredda platan, helig bland grönskande
träd :
allt är Pan tillhörigt och äfven källan ined dryckes­
kärlen, de enkla af trä, gjorda på herdarnes vis.
45
A D D Ä O S.
1.
Åldrige tjuren, för svag omsider att sträfva med
plogen,
Alkon för yxans egg rättvist förskonade, rätt
lönande trogen tjänst : nu råmar i ängarnas djupa 
gräs han belåten och god, fri från den tunga
plog.
2.
Intet i lifvet besatt Diotimus — blott båten den
trogna,
båten hans allt, hans lifs enda och fattiga hus.
Ända till Hades nu far med egna åror den gamle : 
högt på det susande bål gubben vi lagt i
hans båt.
tfîisity yjlï'&j;
ANTIGONUS GA R Y S TI U S.
En silfvergroda.
(in cratere.)
Icke nu mer ur det grönskande kärret i vår­
kvällens timma
höres min ljudliga röst, Bacchos mig äger nu 
jämte Nymferna — alltid mig älskade Nymferna
— ack men,
Bacchos, för sent, för sent lär jag dig känna här!
47
ALPHÄOS FRAN MYTILEN E.
Intet af tiden förskonas! De ädla heroiska städer 
sjunka till jorden ned, mindre än stenar och
grus.
Härliga, höga Mykene, så såg jag ditt ruin på
min vandring
öde, tomt och tyst; ensliga getternas hjord 
bette i marken omkring, och den åldrige herden
dig nämnde :
»här den Kyklopiska stad, mäktig af murar
och guld.»
Främlingar, sko nen mitt löf och heiden tjenarnes
händerl
Fridlyst Dafne jag är, helig bland skogarnes
träd ;
mjölonris, terebinter i mängd till aftonens läger 
öfverallt finner lätt vandrarn vid vägarnas rand, 
floden är strax intill, ej långt från de rinnande
flöden
tätt skjuter skogen upp, rik på alla slags träd.
49
PALLADAS.
(Omkr. 415 e. Kr.)
1.
Naken till världen ja g kom, och naken jag åter
skall utgå;
mödosamt släpar jag mig hän mot det nakna
mål.
2.
Ah det mänskligas arma lott! Den tunna luften 
när vårt ömkliga lif här under solens ban. 
Endast ett ringa tryck af en hand, och hämmadt
är lifvets
fina ström, och strax sjunka till intet vi ned. 
Åh det mänskliga stolta mod, som af luft och bara 
tomma vinden sig när — skugga och ingenting! 
4. — Ekelund. Dikter. III.
50
3.
Naken och vapenlös här han syns, den leende
Eros,
utan båge och hett brännande pilarnas skott; 
dock ej för intet i händerna bär han delfinen
och blomman:
Herren till haf och jord desse förkunna
klart.
4.
Lycka och Hopp, farväl! Ej längre till narr skall
ni ha mig,
hamnen är här, och trött lägger jag stilla bi. 
Arm och eländig förvisst, men ingen jag tjenar
och lyder;
stolt jag blickar på stolt blickande lugnt igen.
5.
Arme pratmakare, pladdrande människa, snart
skall du läggas
neder till rnaskespis; håll då ett ögonblick käft!
51
6.
Böcker, ni Musernas verktyg, som ofta med tårar
jag vätte,
faren väl, faren väl! Alla jag säljer er nu. 
Muser, jag hälsar er, Muser ni härliga, evigt
jag lämnar
eder i dag, förrän helt jag förhungrat till döds.
7.
Utan förskyllan till världen jag kom ; nu måste
jag gå den
hemska svarta väg ned till Hades igen.
Ve, min moder, hvi födde du mig! Ve, bittra öde, 
järnhårda grymma lag, utan försköning och nåd!
Intet var jag, så stiger till intets sköte jag åter, 
ömkligt och intigt är allt mänskligt, och tom­
maste dunst.
Därför min bägare brädda igen, kamrat, låt oss
dricka,
Bacchos ske pris, ty han är de eländigas vän.
52
DE OKÄNDE.
Dig1 i den tigande middagens stund, Hesiodus,
sågo,
när du bland luftiga berg vallade fårens hjord,
Muserna själfva, och plötsligt omsväfvade alla
dig mäktigt,
räckte dig grenen af skön, glänsande lager
huldt,
räckte till munnens dryck Helikoniska heliga käl­
lans
vatten, som en gång slog upp den bevingades
hof.
Strax till det svällande hjärtat strömmade sånger­
nas anda,
fyllde med susande ord mäktigt den dödliges
själ.
*
53
Heras högtidliga lund er hälsar, 1 Lesbiska tärnor ;
sakta på skönhvälfd fot träden till skuggornas
raidt,
skönt framsväfve den heliga chor ; framför eder
träder
Sappho, med lysande hand rörande lyrans
sträng.
Hell, hell eder, I dansande, icke en dödlig 1
hören :
rösten är detta och sång utaf Kalliope själf.
Hades, obeveklig och hård, så måste den lilles 
späda fot till dig mörka vägen gå.
Älskliga stämman nu upplifvar din ödsliga boning, 
men här hemma är kvar bitter gråt och sorg.
Aldrig sinande, klart här strömmar mitt ständiga
flöde
fram ur den nära dal, prisadt af vandrande
män ;
rundt omkring plataner mig hägna och späda
lagern,
svalt och stilla rum stänga från solen af;
■: ■ . ;
54
främling, gå ej förbi, när sommaren bränner,
släck din
törst hos mig och sen hvila i grönskande skygd.
Nymfer som bon i den vinterligt ödsliga lunden,
förkunnen
detta för bina, när åter på vårväg de 
börja sitt tåg, att den gamle Leukippos, medan
en natt han
ställde för harar försåt, plötsligt till Hades
gick.
Icke nu mer han ert svärmande aktar ; de luf­
tiga höjder
aldrig besöker han mer, icke den ensamma dal.
Redan berörde min tinning ärans odödliga kransar :
se, då berörde mig ock Hades med nattligt sus, 
Maximos, skald tolfårig. Mitt sinnes brinnande
if ver
har till grafven mig bragt: icke den djupa natt, 
icke gryningens sken mig kunde från böckerna
slita !
Musernas ljufliga brand hjärtat förtärde till
grund.
55
Härjad af armod och år, jag de skalfvande
lemmarna gömde
ändtligen här och mitt lifs hela elände till sist. 
Intet af människohand jag mottog och gaf heller
intet.
Död och begrafven jag var redan i lifvets ljus.
...p-
TIMONS GRAF.
Sand, i tistlar och törniga snår blomma upp och
omhvärf med
taggar min hvilostad vida omkring och tätt, 
att ingen fågel i vårliga dagen hos mig må sig
sätta,
utan i öde ro ensam jag hvile har.
57
En gång de mottes: ve! i de brinnande själarnas
möte
refvo till Mods de hvarann : Sophrosynä och
Eros.
Främling, vid denna plats må du dröja, dig bjuder
Venus
frid och hvila här vid sin glänsande bild. 
Ock Dionysius’ dotter Glykera du prise, soin
ställt mig
här vid den sköna strands sakta sorlande våg.
ar _____
Ack, att min fader mig lärt att vakta de ulliga
hjordar !
Under de vänliga alrnarna eller den trygga klippan 
sutte jag då och spelade tyst det bekymrade sinnet 
sakta till ro. Låt oss fly ur den glänsande staden,
o Muser!
.
59
FRAGMENT AF SAPPHO.
Eros, lik vinden, som störtar sig på bergets träd, 
bredde ut min själ.
....... ■ ■ ■■ •
I
R M
MELEAGER FRÅN GADARA.
(Omkr. 80 f. Kr.)
IN VER IDYLLION.
Vintern har flytt med stormar och regn, ur den
stillnade äthern
1er den blomsterbringande vårens purpuriska
timme.
Jorden den mörka sig smyckat med friskt gräs,
plantorna alla
stå nybladiga nu i saftigt utsprickande grönska.
Dagg, ljus glänsande, väller fin ur Eos’ sköte,
ängarna lysa och le, och rosen utbreder sin krona.
Herden nu gläds åt den ljudande syrinx i en­
samma dalen,
getherden ock sig fröjdar åt gråa springande
kiden.
Redan på hafvets breda vågor sjömännen segla-
snabbt i Zephyrens fläkt, och mäktigt sväller
seglet.
62
Redan man hälsar med fröjd den gifmilde druf-
vornas Bacchus
samt med blomstrande murgrön bekransar tin­
ningens lockar.
Konstfulla verk af skinande vax i det hvimlande
huset
börja nu bina med flit, de från oxen stammande,
åter.
Fåglarnes folk med sång uppfyller rymden vida,
näktergalen i lundars djup och svanen vid flodens
bräddar,
halkyonen i vågornas sorl och under taket svalan.
Då nu all jorden sig pryder med grönt och träden
sig fröjda,
herdarne spela på syrinx och ulliga hjordarna
trifvas,
seglarne lägga ut och Bacchus körerna anför
och hvar fågel sjunger och bina honung bereda —
måste ej diktaren också skönt uttänka i våren?
63
SEPULCRALE.
Tyrus i hafvets sorlande faran jag bebott, mig
födde
Gadaras prisade land, Syriens Attika nämndt;
Encrâtes’ son Meleager, den förste som sinnrikt
förenat
Musernas konstfulla sång med Menippeiskt
behag.
Att jag en Syrier var, hvad under, främling: oss
alla
ett hem, ett fädernesland! Chaos vår moder,
vårt hem.
1 —
PERSEPHONA.
(Ur en »Homerisk hymn».)
Sköna Demeter, mitt hjärta af svällande sång
till din ära
fylles nu ljufligt, för dig och dottren med fin-
sträckta foten,
hvilken af skuggornas konung bortrycktes plöts­
ligt ditt hjärta;
fjärran på glänsande äng med Okeanos’ döttrar
hon lekte,
plockade rosor och krokos af hjärtats fröjd och
sköna violer,
liljor vid flodens brädd, högt strålande, samt hya-
kinthos,
mest dock narkissers bedårande blom, som den
åldriga Jorden
sände ur dunkel upp, fulländande Zeus’ den hem-
liges anslag;
under att se! af den strålande praktens förtroll­
ning betogos
65
människors dödliga släkt och de lyckliga gudarnes
ögon.
Se, af hvar rot uppblommande lyfte sig hundra
hufvud,
himmelens sköna hvälfning all vardt fylld med
doften,
himmelen log och marken log och det salta stolta
hafvet.
Henne förvåningens fröjd bestormade mäktigt,
och blodets
strömmande sötma till kinderna rann, medan ifrigt
hon bröt med
handen stjälkar, stjälkar i mängd. — Då brast,
då darrade plötsligt
luftens oändliga glans för den härligas ögon,
den mörka
jorden sig öppnade vidt, ur dess dunkel fram­
stormade väldig
Hades' behärskare hög med det svarta susande
spannet,
grep den förskräckta och lyfte på snabba gyllene
vagnen.
Högt till den bäfvande ätherns hvalf då steg ur
gudinnans
bröst det väldiga skriet och ropade högt till
Kroniden.
5. — Ekelund. Dikter. III.
66
ELEGI AF M1MNERMOS.
Plötsligt beströmmas min kropp af oändlig svett,
och mitt hjärta
skälfver, när ungdomens friskt lysande blom­
ning jag ser;
ack för fort, som en dröm förflyger den, snart
vid ditt hufvud
ålderdom hänger mörk, ruskig, förskräcklig och
ful ;
ingen känner dig mer, i skymning vacklar ditt
ögas
kraft, i skymning din själ vandrar omtöcknad
och rädd.
67
T H E O G N I S.
Blomma, mitt hjärta, i ljuset dig gläd; snart skola
ju andra
människor vandra här öfver din svartnade mull.
'
UR PIN-D ARO S.
1.
DEN FJORTONDE OLYMPISKA 
SÄNGEN.
Härskarinnor ! Högt strålande !
Gratier, som bebon Orchomenos’ ängd
vid skönrinpande Kaphisosf loden :
till er min bön! Er lofprisar min sång; ty af er
benådadt dricker
skönhet, mildt lindrande, de-dödliga människornas
bröst
samt till ädelt kraft undfår.
Och ej heller sig församlar utan er
till dansen, till den blomstrande fest de tycksaliga
gudarnas skara: 
vid guldbågad Apollons sida
framställen I er tron och lofven den Olympiske
fadern.
70
Aglaia, med djupstråliga ögonens makt!
Och ni, sångvänliga —
Euphrosyna! Thalia!
Lätt sväfvande dansar skåden och den bekransade
gossen.
Ty jag kom till din ära,: o Asopichos, eftersinnande
sången. —
Så gå, sång.
Till Persephonas svarthvälfda hus, o sång, gå!
Förkunna detta lysande ord Kleudamos, att vid
Alpheus’ våg
med seger bekrönt hans son i ljus högt lyft sitt
hufvud.
71
IL
PIN DA RISKA FRAGMENT.
1.
Ruset.
När ur de dödliga bröst bortjagade svunnit 
bekymren, de osaliga, tungt andehämtande, 
och på ljusgyllene hafsstråt vi lyckliga seglande
sväfva,
alla mot samma förtrollade kust: 
rik, mäktig den fattige 1er; och den rike 
högt lyfter i svällande glädje' 
af Bacchos mildt stungna hjärtat.
2.
Mitt hjärta är likt häfsdelfinen, 
när af sången det beröres.
Honom förtjuser i den glänsande hafsstillheten 
flöjternas behagliga ton.
72
3.
Apollon.
Upp han bröt. Öfver jorden, 
öfver hafvet vandrade;
på bergens väldiga hjässor djupt skådande stod
han ;
i de dunkla klyftor skred han,
lätt skridande på trädens mjuka hufvud.
4.
D e 1 o s.
Var oss hälsad, o härliga,
Latos guld hårige sons boning — Hafvets dotter, 
hvilken de dödligas släkt Dalos nämner, men de
lyckliga gudar
Den dunkla Jordens 
vidt hän lysande Stjärna.
5.
Vid s o 1 f ö' r m ö r k ie 1 s e n.
Allt-beskådande stråle! O sol, 
våra ögons lust,
bortvänder du, bortvänder du vredgad din heliga
glans !
73
Ve ! Hur sjunker till jorden
bevingade tankens kraft, natt omhöljer outgrundlig
i bäfvan försänkta sinnet.
Men jag vill anropa dig, du underbare, 
vänd åter din ilande vagn! Till Theba se för­
sonande åter!
Förkunnar du krigs jämmer?
Eller hunger och den oändliga snön, 
eller fördärflig tvedräkt, 
eller öfversvämning,
eller köld eller mörktbrusande regnet, fördrän­
kande sommaren!
Eller vill till grunden du förstöra och nytt om­
bilda åter
det eländiga människosläktet?
6.
Dock den som ej känt i hjärtat 
högt brusande begär växa
vid ljusbländande Theoxenos’ anletes skönhet:
af svart järn danades hans hjärta
vid frostig härd! Afrodita, med ögonhårens fuk-
tiga glans,
föraktar honom. —
Hvad tungt, hårdt dig träffat 
för andra ej röj!
Men hvad dig skönt, hvad lyckligt Moiran gaf 
i ljus gladt inför allt folk framställ!
I natt och tystnad djupt dölj 
fiendtligt gudasändt.
8.
Men belönande krans vinner 
ynglingen, med hinder hårdt kämpande. 
Se, upp till äthern, i ljus badadt, glänser 
omsider verket !
9.
För ädel man tiden 
rättvise . räddaren.
10.
Förkunna för mig, Musa, jag vare din profet.
Likt guden akta 
den af guden älskade.
12.
Ty i svart natt reser guden 
det obefläckade ljusets glans 
och förmår i mörkt svalg kväfva 
den rena dagens sken.
13.
Äfven där nere glänser solen, 
medan natt oss betäcker.
Se, omkransande beskugga staden 
purpurrosiga ängar, 
och likt guld lyser 
tung trädens frukt.
Dock ur oändliga töcknens värld bryta 
nattens dofva floder in.
II! jijijij
MENANDROS.
1.
Tro mig, Parménon, lyckligast är den, 
som utan sorg liar världens storhet sett, och så 
strax återvänder dit, hvarifrån han kommen är. 
Sol, som oss lyser, gemensamt, stjärnor, eld och
haf
och skyarnas tåg — : om hundra år du lefver ock, 
du ser ej ädlare syn än dessa höga ting.
En marknadsdag är tiden lik, — hvad finner du
där!
Trängsel och schackrande, tjufvar, tärningsspel
och strunt;
den fortast möjligt ger sig af, han undgår bråk
och
har sin börs i behåll.
2.
Ja, är det så, o Trophimos, att utvald du, 
och ensamt du alien, till olycka är född 
bland alla dödliga,, och detta har en gud 
intrigerat hop åt dig — : visst har du rätt och fog 
att klaga. Oförskämdt! I sanning, exempellöst! — 
Men har hvad händt dig händt dig efter samma
lag
som öfver oss alla rår här under ätherns hvalf — 
du hör jag håller på bli tragisk... nå, välan, 
så kunde det bäras väl med lite mer förnuft, 
och — summan af det hela, min vän: du är
människa.
Ack, alla djur, tro mig, de äro visare 
och lyckliga långt mera än vi människor!
Se bara denna åsnan här, som alla djupt 
förakta och kalla ett erbarmligt stackars kräk: 
hvad naturen gaf af ondt det får han bära, ja, 
men lägga börda till börda själf, nej, nej, min vän, 
det är han inte dum nog till ändå som vi, 
som så skickligt räkna ut, hur till nödvändigt ondt 
man måtte lägga till så mycket som möjligt själf,
som naturen ej af oss kräft ; vi ängsla oss. för 
en dröm, ett ord, ett intet, vi täras upp af hat, 
af andras tanke om oss, bekymmer, sed och
tvång — ;
hvad ha vi ej försökt, att vi måtte hjälpa till 
naturen med dess alltför ringa mått af kval!
4.
I mänskans makt är allt, med vilja och med mod: 
rik blir den rikdom vill, af vishetsvilja vis 
blir filosofen, stark och frisk den starkhet vill. 
Ett enda finns som du aldrig når med makt och
mod :
att alltid vara glad. Ty äfven i vist är kval.
5.
Hör upp med ert »förnuft»! Jag är led därvid,
— förnuft!
Hvad är förnuft mot Tyche — kalla det hvad ni
vill:
guds ande, öde och väder och vind... Ett, ett
är visst:
80
att Tyche rår och styr och bär och regerar allt 
och mänskoklokt är dunst och rök och kvalm och
snack.
Tro mig, allt hvad vi räkna ut och spekulera fint 
och tala och ta oss för, allt, allt är Tyches verk, 
hon har oss präntat in som en bokstaf i sin bok, 
hon är gudomlig föresyn och styrsel och råd och
plan !
och hvad det nu heter allt i era tomma ord.
6.
Du är människa, min vän. Betänk, och lär med flit, 
att ej med ondt du öke ondt : det nödvändiga 
är fullt tillräckligt.
7.
När fattig talar sant, af ingen blir han trodd.
8.
Bär och fördrag: var tyst. 1 tiga är en makt.
9.
Allt skönt förstå: hvad bättre kan en mänska ges!
81
10.
Rätt ord fördrifver kval och läker själens sår.
11.
Säll den som vet med fromhet hvad han vet.
12.
En människa! Hvad höfs mer ord! Allt sägs
i det.
13.
Ej fåfängt mening sök i blinda Tyches verk.
14.
Den är den starkaste man, tro mig, o Gorgias, 
som orätt bära bäst förstår och tiga stolt ; 
far upp med bittert och häftigt mod: du vinner
blott
att alla tydligt se du är en liten själ.
6. — Ekelund. Dikter. III.
Du är mänska — minns, och aldrig bed om smart-
lost lif
af gudarna, men bed om storsinthetens kraft.
16.
En människa dock, hur skön, när hon är människa!
17.
O dåre, du som säger — och dra’r upp ögon­
bryn —
med viktig min ditt »får väl se!» En människa!
D u
vill se...
18.
Hvar mänska har en genius god från födslens
stund,
en lifvets gode rnystagog vid sidan städs, 
som följer troget; min vän, du skall ej tro på dem 
som säga mänskan ock har fått en genius ond, 
en fiende till följe.
83
19.
O trefaldt osäli den,
som maktstolt sväller, pösande af sin förtjenst! 
Djupt, djupt han mänskans hela väsen missför­
stått.
20.
Gud är i sundt förnuft; den vishet följer skönt, 
för honom är där tempel och orakel öfverallt.
21.
Att manligt bära Tyches oförnuft haf mod!
22.
En människa! Du mänskligt bäre mänskligt. Hvad
mer!
Det gemensamma gemensamt.
23.
Följ guden först. För det andra: Tyche stå ej
mot.
84
24.
När mänska orätt skyr, är mänska vorden gud.
25.
Vill lifvet du lefva skönt, förakta vrånghet se.
26.
Lyd fritt och tjena fritt, och1 du är vorden fri.
27.
Tro mig, Parménon, hvad detta lif vet har af godt 
det växer ej som träd ur en och samma rot, 
nej, strax upptill förent är alltid roten ondt.
28.
Med den som tänker rätt är Tyche i förbund.
29.
Att älska mänskorna — ej lätt! Ett medel finns — 
har du pröfvat det? Har du försökt att — vara
g o d ?
■ ■
Att alltid vara vis är heller inte vist!
Nej oförnuft vill också till... en och annan gång
86
Doch wie der Frühling- wandelt der Genius 
Von Land zu Land.
Friedrich Hölderlin.
DIKTER FRÅN SKILDA 
TIDER
; ' ............................................ __ ...............
I
, ji. i'S, TBI l,  Ij II :
Eros — förlam are!
Tyrann! Hvar tanke som ej är Du 
dödar du, kväfvande, 
viljan bedöfvande.
Reser sig tanken, 
vill den tända i beslut och vilja, 
strax, strax framtrollar du 
mäktig, betvingande syn ... 
det frusande blodets skärhet, 
det frusande blodets doft.
H af smorgon-vällust, 
den heta och kyliga, 
plötsligt strömmar du, Eros, 
ljufligt in öfver mitt väsen.
..
I
SER JAG DIG GÅ, BLIR MIG KLART 
DITT VÄSEN.
Ser jag dig gå, blir mig klart ditt väsen.
Ser jag din gång, blir mitt hjärta vekt —: 
barnsligt förnäm, barnsligt skygg din gång 
talar till mig likt suset i, drömmen, 
som man drömmer i det kvalda sinnet 
en natt långt i främmande land : 
likt suset det vilsna i drömmen 
af blåklintblommande 
säden vajande 
djupt, djupt hän,
djupt in under vår barndoms omätliga sommars
synrand.
91
SNÖFALL.
Hur soligt sjunker genom soligt blå
det vackra snöfall! Se
hur fullt med stjärnor i ditt hår!
Ah vackra, vackra blå, som plötsligt 
all himmelsblicken fyllt: 
det är ju samma som ditt ögas 
vårmilda godhet strålar!
Är det din själ? Den jag blott anar!
Ack snart, ack snart för alltid oss 
det hårda lifvet skiljer.
O hårda meningslösa lif, som tvingar 
till bikter darrande i kvällens armod — 
blott skymten af en själ jag skådat, 
och i mitt väsen alla strängar bäfva.
92
MITT VÄSEN STRÖMMAR UNDER­
BART MOT DIG.
Mitt väsen strömmar underbart mot dig.
Ja som till h af vet trötta flöden längtar, 
där i den svarta ödemark han går, 
så till din klara mänsklighet sig ville 
min själ bege ur natt och ensam irring 
och sjunka darrande som gråt till dig.
Ja med en sällsam frändskaps aning 
har gripit mig din röst, ditt hjärtas klang, 
så ljuft och smärtsamt 
ditt hjärtas klang.
DET ANKLAGADE HJÄRTAT.
Efter en lång ensamhet i stilla fridfull natur, 
förmildrad af en enda människas sympathi — hur 
förkrossande kan ej den stora ensamheten i en 
stor stad falla öfver sinnet! Hur växer ej i 
minnet känslan för denna människa, känslan som 
förr endast var en half, en flyktig värme för 
hjärtat — den kan låga upp nu till lidelse och 
själen förvirras inför en så plötslig förvandling. 
Och man tänker på det nyktra afskedet i den 
trista morgonen man satte sig på tåget för att 
aldrig återvända: hur var det möjligt, frågar man 
sig, att mitt hjärta icke öppnade sig till oförbe­
hållsam känsla, hur kunde mina läppar uttala 
kalla, banala afskedsord i stället för lefvande kär­
lek ? Och i larmet där man vandrar, utan hem 
i världen, med bekymmer och farhågor växande 
sjukligt — som spöken —- upp i allt det döda, 
upp i tomheten, i den mörka heta skymningen — 
midt i allt detta döda brinner det upp två djupa
94
mörka ögon ur fjärran, i hvilka all själens glans 
tyckes stråla likt minnet af ljusen en julafton i 
vår barndom. Hur var det möjligt att jag ej såg 
detta förrän det var för sent! Du hårda mörka 
hjärta, dig skall lifvet aldrig välsigna. Du omätt- 
liga vansinniga hjärta, hvars begär är endast fly 
och förakta, besmutsa och håna — du stolta 
dunkla hjärta, hvad finns ömkligare, fulare, tri­
stare än din stolthet! — Men mitt hjärta svarar 
mig med en flamma som ville det brista ut ur 
mitt bröst.
VÅREN.
Bistra vårvinterstjärnor gnistra. — Förbi med 
lugn och trygghet! Förbi den döda tomma sko­
gens sköna ro! Nu 1 ef ver kvällningen; mörk­
ret andas. Du vackra skog, du var död likt mig 
själf, i ditt dunkel var det stelt och stillt, fattigt, 
grått, hemtrefligt. Du var mig kär. Nu sviker 
du! En morgon står du där brokig och pyntad, 
full af fågelskrik och fågellarm. I det tunna dunk­
let, som vimlar kring kärret, möter mig en afton
— det tunna hvita spöket Våren.
Tindrande stjärna, kommen ur himlens rand!
Stjärna bebådande att himlens älskling är nära
------ i mitt hjärta susar en öken. Sår blöda fram
på mitt hjärta; hett stickande onda ärr brinna
— likt fula ormar ringlande bland klara sommar- 
gräsen.
96
ÖDET.
Mörkt var det af de höga trädens skuggor 
kring ditt barndomshem. Deras kalla skuggor 
slogo svart om din gestalt, sögo sig in i dina 
ögons mörker, hviskande till ditt hjärtas mörker.
Stundom satt du vid stranden där nere, blic­
kande ut öfver hafvet. Och i ditt hjärtas mörker 
sjöng det stormande, snyftade det ångestfullt. 
Hörde jag ej i fjärran dina rop?
Genom nätter och år förnam jag din röst. Vid 
hafvet i grå stormande kvällar, i ensamheten bland 
många människor. Och mången natt var min ande 
manad från min kropp af dig och led alla hel­
vetets kval.
Och år gingo. Och du kom öfver hafvet — 
ändtligen.
— Hvarför har du pinat mig så?
— Jag har väntat på dig i långa år.
97
SKÖNHETEN.
Blommornas klarhet ger inbillningen af en upp­
åtstigande, uppåtsträfvande rörelse. Så gjorde ock­
så skönheten i detta ansikte. En oändlig vibra^ 
tion, ett oändligt lugn. Plötsligt står det ett ljus­
sken för mina ögon ... Hvar har jag sett, hvar 
erfor jag förut detta? Jag tänker på Caravaggios 
Apollon,' som han dock på intet vis liknar — det 
var endast ljusintryckets häftighet som erinrar mig 
om målningen, jag erfar denna afton, midt i en 
mer än vanligt öde existens, kanske för första 
gången fullt, skönhetsmakten såsom hemkänsla i 
tillvaron. Hvad betyder det att det sköna finnes! 
Eller förfriskar ej gudomlig kraft mitt hjärta-vid 
minnet af denna syn. Jag bevarar den natt och 
dag i mitt hjärta: min första tanke vid morgonen, 
min sista vid insomnandet. Af alla gåtor är skön­
heten djupast värd att störta uti med hela sitt 
väsens krafter; den mest maktförlänande.
7; — Ekelund. Dikter. III.
98
SOMMARAFTONEN.
Nu blir det aldrig kväll ! Den dödsstilla hemska 
sommareftermiddagen hänger som bly på grå, grå, 
het asfalt, bokståndens häften gulna och krympa 
sig, hundarna ligga sträckta längs rännstenen, 
gatan luktar lump, lump.
Men nu, klockan närmas mot åtta — — börjar 
hettan mildras.
Likblåa husväggarna sända svalka — — men 
ljuset, ljuset är där ...
Där uppe går ringklockan i ett, i ett, hos pant­
lånaren — det är lördag, det är helgafton !
Där står en liten blek gosse och vecklar upp 
ur paket: dukar, silfverknifvar, rester af hemmets 
svunna välstånd. Nervös och ängslig kastar han 
snabba blickar åt sidan, när någon af de vän­
tande otåligt tränger på.
I sidorummet med öppen dörr dukas afton- 
vard.
99
DET SKYMMER TILL HELG.
Öfver den stora parken sjunker vårens skym­
ning.
Träden, som lyst i sin vårskrud hela strålande 
dagen, stå stumma, slutna, liksom drömmande 
inom sig själfva. Magnolians stora blommor blicka 
emot den första stjärnan : stilla, orörliga, liksom 
halfslutna ögon.
Barnen gå hem. I morgon söndag, helgens 
klang och ljus. De hvita jättelamporna tändas 
längs chausséerna. Snart allt tyst, allt tomt. Trä­
den rysa till i den första nattkylan. Allt tomt. 
Blott en husvill på en bänk. Hufvudet sjunket 
tungt mot knäna.
Det skymmer till helg.
100
SAPPHO.
1.
Hesperos! Allt församlar du!
Mörkt är mitt hjärta, mörkret är dess vän. 
Skuggorna äro dess ljus och vänliga tankar. Min 
själ vänder hem.
Hesper os! Allt församlar du!
Skald ur forntidens natt, sjöng du en kväll lik 
denna, sjöng du en sådan stund de ångestförlösta 
orden? Såg ditt öga likt mitt — : lifvets spel 
som en spökdröm — drömd af en dåre? Gick du 
till Hades själfmant i ångest för det tomma?
Hesperos! Svalt är ditt hus vid nattens rand. 
Allt församlar du.
Àh Eros, min själ 
är en stjärna som förblöder 
i rymdernas oändliga 
ensamma natt.
Åh Eros, min själ 
är en gnistbrand som kastats 
från din egen förfärande 
stjärnas brand.
Åh Eros, din stjärnas 
förtviflade dotter 
vill störta genom rymdernas 
gnistrande hvalf,
kan ej hvila, ej stanna 
förrn hon hinner dig- Iter, 
kan blott dö i din brand, 
din stjärna förgå!
O tag mig, o tag mig,
0 Eros, o strålande haf,
1 din stjärna mig släck, 
o kyss mig, kyss till döds!
HUBS!
......... ■■■
EJ KALLA DAGENS LJUS VÅRT 
HJÄRTAS DRÖM TÅL VID.
Ej kalla dagens, ljus 
vårt hjärtas dröra tål vid!
Den kalla dagens ljus 
skrattar åt hjärtats dröm. —
0 du, som brann
likt stjärneflämt ur stormigt brus 
ned i mitt hjärtas natt — 
brann, svann —
mig skulle skurit ditt klingande skratt
1 blidare år
oläkligt sår i mitt sinne. —
Mig lifvet lärt 
i mörkare år 
begråta lätt — 
och fatta,
att bästa bittra bot 
för hjärtesot 
är — skratta.
104
VÅRNATTEN I HAGEN.
Längs hasselträdens gång 
sig stilla dunklet sänker, 
matt lysa hängens gull, 
och dagg i stjärnljus blänker. 
Den ljusa natten lång 
nymånen blekt nedgiimmar 
på fältens svarta mull.
Af blid och dämpad sång 
i ljumma groningstimmar 
är hagens skymning full.
mSÈÈÊÈÊÊ
l.. ; Ll ; 
D A P H N I S.
Mjuka pilträd, susa, 
sommarvind, biås len 
om det skära bröstet. 
Blommiga gräs, din bölja, 
lena, varma, 
smyg till de ljusa 
lemmars lenhet.
Svalt och tyst, 
mörkduggiga himmel, 
ditt leende djup!
106
DEN FÖRÄLSKADE FLODEN.
Efter Mosch os.
Alpheus, lämnande Pisas stad, sig tvärs genom
hafvet skyndar
till Arethusa hän med svällande famnen full af
skänker : friska olivträds glänsande löf och blom­
mor;
djupt under hafvets böljor han borrar sig väg
och brusar
mäktig åstad — ej blandas de begge främmande
vatten,
hafvet ej anar floden som ilar inunder dess botten.
Eros, betvingaren, detta har lärt den förälskade
floden,
Eros, bedåraren, full af list och förskräckliga
anslag.
107
LEJONET.
Efter Leonidas.
Jagadt af hagel och snö och den dånande vinter­
orkanens
bistra förskräckliga brus, kom i den becksvarta
natt
ned ur skogen ett lejon, trött och förhärjadt af
stormen,
steg till herdarne in plötsligt bland getternas
flock.
Desse, ej mer för getterna sörjande, men för sig
själfva,
stumma i bäfvande skräck bådo till räddaren
Zeus. —
Lugnt afvaktande stormens slut det nattliga djuret 
satt bland getter och män ; drog sina färde
till sist.
Taflan på ekens stam uppfäste herdarne tacksamt 
offrande gåfvan åt Pan, bergstraktens skyd­
dande vän.
108
HERDEN.
Efter Leonidas.
Ensamma kommo i kväll af sig själfva, betäckta
af snö och
hagel, i mörkningens stund korna till stallarna
hem.
Ve! i den dunkla skog Therimachos sjönk i djupa 
sömnen vid ekens fot, rörd af en ljungande
blixt.
109
ANEMONE R.
1 mörka furut, anemoner, sällsamt 
upplifven 1 den tunga vintervårdag.
Det kvällas ren vid middag, intet ljud.. 
Chausseen öde, ensam sträcker 
sig hän oändlig, praktfullt dyster, 
och svart som järn är himlen.
Ni stackars frusna hvita sippor, 
hör inte ni hur redan nära 
det knastrar här i backarna, 
ser inte ni hur olycksbådande 
järnhimlen hvitnar blått där uppe 
högt ofvan era ljusa hufvud, , 
och känner ni ej suget af den sköna 
snöorkanen som i berget smäller ?
*
110
Här var det alltså, det var skogens 
allra finaste ;
här var så tvaget, fint och rent 
och litet gräs — och marken
glänste mörk.
Hit vandrade jag hvarje dag
att se på denna skära prakten,
och när jag somnade, stod själens öga
så stort och lugnt liksom en himmel
och smekte er med blicken, anemoner.
Här har gått ruskigt till.
Här ligger furorna och vinglar hit 
och dit
och ragiar öfver hvarandra — 
och röda träet splittradt, blodigt 
emot snön ;
här är som vrål och tjut i luften ännu 
och svordomar och skrän.
Hvar bief ni af, ni anemoner!
NARCISSUS.
När första späda vågen 
af hvita vårljusströmmen 
rann mot ditt hjärta blekt,
hur tung var kvällens timme 
i staden dof och grå, 
hur kunde hjärtat darra:
hur kunde ting som knappast 
vill fattas af ord —-, 
en färg där kvällskyn h v il ar 
vid blåa gatans slut
bli sår, bli hjärtegift, bli sveda, 
bli svällande snyftning hård —
112
o hårda gråt, o tunga 
hjärtestorm — 
o själarnas natt!
Är ej vårt hem bland dessa 
hvita stjärnorna ?
Min själ, min själ, så luta 
mot jorden din kind: 
är ej din moder denna?
Säg, här är hemmet ljufligt! 
o famntag, tröst och lisa!
Var stilla.
Var stilla.
Min själ, min själ, jag bäfvar 
när i din blick jag ser ; 
hur främmande, hur sällsamt 
ditt anlet strålar nu.
Mig tycks för första gången 
betraktar jag dig rätt, 
min själ, mitt stackars barn, hur 
fann jag
dig här i skogen vilda?
Hvar kom du från — o svara! 
o hittebarn — din moder 
kanhända dväljs hon ännu 
här nära intill?
—
Hvar var din väg, din vandrings 
mening,
när kom du bort från vägen ?
Hur mörkt ditt öga lyser
emot mig, hur tung
af hemlig mening djupnar
din blick, din barnblick hårda —
o barn, jag rådlös, rådlös sjunker
ned vid din sida — — vänd, o vänd
ditt anlet från mig!
8. — Ekelund. Dikter. III,
114
M ÄN S K O H A T E T.
Ett svart moln föll öfver mig. 
Min syn släcktes.
Förlamad
sjönk viljan. — — Famlande 
besluts kraft 
tungt domnar.
Eld, gudakraft 
i min ande !
Öfvergifver du — bortvänder du dig? 
Hvart jag sänker mitt anlet — 
natt, dödens dal.
Fiender, fiender endast skådar 
tanken,
förgiftad — och mitt lif lutar.
ETT HAFSSKEPP.
Har ingen, ingen hört? — 
Igenom stormen dånar 
skott efter skott.
Förtviflan blixtrar gällt och högt, 
förtviflan flammar på min topp. 
Mina rop till himlen flyga.
Där står den svarta höga kust 
med sina stugor tätt 
och villor i klunga.
Där sofver man som bäst 
i sina bäddar varma, 
och stormens sus och muller 
gör vaggsång angenäm! —
Så är det mitt oundgängliga, 
af evighet bestämda 
sublima svarta öde 
att sönderslås här ute 
på de svarta höga skär. —
116
Där sitter man i morgon — 
i den härliga solens sken! — 
och nafsar på min saga 
och på mitt namn och öde 
och på min eländiga själ — 
likt vämjeliga flugor 
på allt mitt eländiga lif!
%
117
FRISTAD.
Butumus! glänsande, skön på det mörkgröna rör
du dig höjer.
Butumus! drottning af friden och ron, rnitt hjärta
dig hälsar.
Drottningen är du för allt som blommar i ån
och dess stränder;
fritt, uti mildhet och ljus, du står likt den lef-
vande glädjen.
Kanske att här de visa dämoner ha innehaft
landet
en gång i tidernas morgon, då gudarne satte till
vakter
väsen lika dem själf, dock människor ändå till
skapnad,
såsom af Plato är sagdt, öfver fromma och lyck­
liga släkten!
118
PINDAR O S.
Ett böljeberg mörknande, långsamt 
bryter in mot stranden.
Där höjer det sitt väldiga skum och faller strå­
lande
långt hän öfver klippan.
... _;.... ... ......... .... : ..
GOETHES UNGDOM.
Han, som skall bilda det skönaste 
själf den skönaste ; 
i gestalt och öga : 
evighet.
___
MICHELANGELO.
(Mentre del foco —)
Död är för mig hvad ej är heta glöden. 
Min mat är blott hvad brinner och förtärer. 
Hvad andra dö af, däraf jag mig närer. 
Hvad andra lefva af för mig är döden.
LEOPARDI.
(Altri studi men dolci —)
Till annat studium vill min håg jag vända, 
ett mindre vekligt, och begrafva däri 
det öde slutet af järnhårda lifvet.
Den bittra sanningen och alltings öden, 
dödligts och evigts, vill jag efterforska, 
och til! hvad ändamål, hvarför belastadt 
med jämrens börda mänskosläktet lefver, 
till hvad för slutmål ödet och naturen 
oss drifver hän — och för hvems räkning, för 
hvems nöje väl eländet blifvit till! — 
betrakta lagarna, hvarunder hvälfver 
sig detta gåtomhöljda universum, 
som andra prisat högt och jag beundrar.
Sä skall jag se att sanning, om ock bitter, 
är lisa när den ses ; och om man sedan 
hvad jag om sanningen förkunnar mottar 
med dumhet eller köld — det rör mig intet,
ty i mitt bröst är länge sedan utsläckt 
den ärelystna dröm : af alla drömmar 
den tommaste, ja tommare än lyckan 
och blindare än kärleken och ödet.
__
PLATEN.
Förklingat har hanens rop, och ren dag är när. 
Ur darrande grenars löf går sval nattens fläkt. 
Vak upp, o betryckta hjärta; 
slut ditt förbund med Gud.
Att svärja din sköna ed dig lyft, o min själ. 
Beredd är min själ att djupt i andakt försänkt 
högt tyda och prisa, himmel, 
din stämmas höga tal.
_
Snllll
('ll
■PH
TILLÄGG
_
Förläggare och vänner ha gjort mig uppmärk­
sam på att valet af dikter ur mina tidigare sam­
lingar kunde anses alltför snäft, särskildt med 
hänsyn till det däri så rikligt framträdande natur- 
och landskapsmomentet. Som ett tillägg följer här 
en rad dikter ur »Vårbris», »Syner» och »Melodier 
i skymning».
Förf.
' . ____
129
SENSOMMARKVÄLL.
Sensommarkväll. 1 töcknigt soldis 
står byn med gafvelröst och tak, 
från smedjans skorsten stiger röken 
mot högblå aftonhimmel pêlarrak.
Med hvita gårdar ligger bygden 
i lummigt hägn af pil och lind, 
i luften ljuda stoj och buller 
af barn som leka vid en trädgårdsgrind.
Det lyser gult i solnedgången 
af vägens sammansnodda halm.
Ren höstens rost och klara kyla
sått bruna inslag bland kastanj och alm.
Ekelund. Dikter. III.
Du svala höst med dämpadt stilla 
och mjuka dagrars spröda sken, 
när hög står himlens matta kupa 
och färgen bleks på brinkens kala ren.
Du är mig kär, lik stilla glansen
ur drömmarögons vida blick ;
din tysta ro, din klara kyla
är som en skogens källas svala drick.
H A F S S T I L L H E T.
Här står himlens bleka lyftning 
hög kring haf och strand, 
här går likt en sorgsen snyftning 
vågens slag mot land.
Här har frigjord tanke vida 
rum att färdas i, 
här är ljuft för örat bida 
alltets symfoni.
Här där himlens tomma hvälfning 
siarhög och stum 
famnar i en långsam skälfning 
vattnens öde rum,
här kan fritt ditt hjärta tömma 
all sin klagan ut, 
här är ljuft att ostörd drömma 
lifvets dröm till slut.
Det är söndagsmorgon med sunnanblåst ifrån Ii
vet.
Det är tonstänk i luften och rytmers svikt 
i brisens dånande gång.
Och himlen står hög i skiraste förvårsblått
öfver takens grellröda tegel,
och luften är mättad af sälta och tång.
Men fjärran ute går hafvets band 
i mörkblått om dynernas sand, 
och viken står full af länsande segel..
Det är sol öfver bygden och glans af kastanj
nas knoppar,
det är kvitter och sång öfver bruna hedar 
och spirande spädgrönt gräs.
Med kalkade längor och stackar och träd 
ligger byn i söndagsstillhet och dåsar 
längs strandens buktande näs.
134
Det står gnistrande blänk af takskäggens dropp, 
bak almar och lönn stiger röken opp 
öfver takens torflagda åsar.
Här ute i strandens öppning 
har blåsten byggt sig torn 
med väldiga hvita vallar 
af glindrande flygsandskorn.
Så tyst, så andlöst stilla ... 
ej minsta ljud mig når. —
Blott sanden som yr och prasslar 
i naket pilhäckssnår.
Och hafvet som rullar nära 
blir kyligtblått i färg, 
när solen bländande lyser 
på bankarnas mjällhvita berg.
135
Och glider ett strömolns skugga 
längs refvelns gråa band, 
blir kusten ett skrämmande dystert, 
fantastiskt ödeland.
:'-V
MARSKVÄLL.
Högt i synrandens skåra 
stiger en kvarn i silhuett, 
kring halfskumma, tysta vidder 
ett vårregn faller tätt.
Mörkningen växer töfvande, 
luften är kvälltung och ljum, 
kring mig hvilar en vårkvälls 
stillhet, bidande, stum.
Klagande skär genom rymden 
ängsligt en vipas skri, 
långt hän i skymningens fjärran 
ljuder en vismelodi.
137
Nu blåser från hafvet sunnan 
i sorlande vaggning lätt, 
rundt öfver skumma vidder 
ett vårregn faller tätt.
138
FALSTERBO.
1.
Man vandrat på heden mörka, 
där blåsten bitande for; 
fjärran på udden lyste 
fyren i kvällen stor.
Så sjönk ur blåst och kyla
man ner i blidan ro
mellan de gamla husen
och de gamla träden i Falsterbo.
Och rundtorn ljussken stilla 
inne i skymning stå, 
medan höstkväll sakta faller 
sagolik och grå.
139
I djupa sanden tvingad 
till saktning snart med makt, 
din fot nu måste hejda 
sin snabba vandrings takt.
Här saktar sig din tanke 
vid ljus septemberdag 
och hvilar lugn och rolig 
likt hafvets andedrag.
Det är som ville själen 
här inne ljufligt domna, 
från vandringar och villa 
och hela världen somna.
140
2.
En solbländande frusen marsdag
många år sedan — —
den frusna hvita sanden
stod hård i sin vall
med blågrönt gräs i stranden :
blå skugga föll därpå
lik skugga på snö
en solblixtrande midvinterdag —
Men öfver de. frusna hedarna 
klang det stilla, jublande 
långt, långt bort 
af lärksången.
Ensamt i stranden och tyst. 
Flygsandskorn
gnistrade kallt och hvasst — '
blått i skuggan
som snöstoft på frusen skare.
FÄRGER.
Solnedgångens stilla klarhet 
ligger som ett flor af guldbrunt stoft, 
som ett dallrande och varmt skimmer 
af rosigt mattviolett.
Ur regntungt grådask 
lyfter hafvet. Sakta 
börjar det blåa att spela, 
medan ytterst ute
öfver den långa, hvita strandremsan, 
mot den svagt gula horisonten 
löper en rand af ärgigt grönt.
Som en flytande tunn hinna 
af skirt ljusrödt guld 
sprider sig inåt viken aftonljuset. 
Längst borta ett stråk 
af matt silfverfärgade streck, 
lena, smältande,
142
snart tonande af 
mot det varma 
sakta flytande röda.
Knappt förnimbar 
andas dyningen 
ur den ljudlösa stillheten 
mot hamnarmens mur.
Och mot fonden af
blått och guldviolett
ser jag fiskläget
utifrån min båt
teckna sig fint och luftigt,
orörligt
med alla linjer flytande 
i den genomskinliga, 
guldstoftmättade luften.
*
En skeppslanterna 
lyser svagt rödt 
långt,
långt österut.
S 43
I VÄRDSHUSET VID SUNDET.
Höstmorgonfriskhet; luft, som klingar 
metalliskt klart, eteriskt ljust och rent 
likt en oändlig skärtblå klockas kupa, 
där klangen darrande och sakta sväfvar, 
förnimbar, väfd af tusen sköra ljud: 
af blad som klingar emot gårdens stenar, 
af våg, som andas svalt och lent från stranden, 
af spindeltråd som öfver marken brister, 
af ljus som rinner mellan lönnens grenar, 
af sus som svingar
i pilträdshäckens fina bladverks böljning...
*
In i min själ en toning sakta klingar, 
hög, klar och ljus jag känner tyst den stiga, 
känner den stark och jublande sig svinga,
känner den bada luftigt ren min själ: 
som ur oändligt fjärran når den mig, 
hög, klar och ljus och sakta bäfvande 
likt vårens lärksång öfver .frusna hedar.
I MAJMIDDAGENS STILLHET.
I majmiddagens stillhet 
en regnskur forsat nyss, 
till gatans strömmande vatten 
ifrån mitt fönster jag Iyss.
Och silfvergrå är luften 
och silfver hafvets färg, 
i silfverdis förlora 
sig kustens låga berg.
Det ryker i hvita skyar 
ur ångande trädgårdsmark, 
det dryper i strida floder 
från kastanjernas grofva bark.
Rkeluncl. Dikter. III.
146
Och källsprång sorla klingande 
i hvarje dikesren, 
och rundtorn stiger sakta 
en andning stark och ren.
Det gamla fiskläget hvilar 
i drömtyst stillhet sänkt, 
och allting domnar hän i 
ett ångbads ljumhet dränkt
147
DET GULA STRECKET SJUNKER.
Det gula strecket sjunker 
bak stranden mer och mer, 
och blekgrön dager silar 
i klyftans dunkel ner.
Af slån som ymnigt blommar 
står doften fin och svag, 
och näktergalen sjunger 
i strandens skumma hag.
I glans af guld och violett 
är tecknad hvarje gren.
Den ljusa natten skrider 
med bleka stjärnors sken.
Nu slocknar sista glansen 
längs klyftans gråa mur. 
Mot hafvets dunkel tecknar 
sig brynets blå kontur.
’ ■ • ■ ■ ■■ ■ • - .............- ■ ■ : ... 
ÖFVER ÄSEN.
Oktoberkväll. Mot skylös bakgrund 
stå bokarna i bronsröd skrud.
1 vindlös stillhet tiger allt, 
blott stundom fjärran bortåt åsen 
af knäckta kvistar går ett ljud, 
så sprödt, så klangrent klart och kallt 
som isens knäpp en vintermorgon.
Jag vandrar upp i solnedgången 
mot åsens branta gråstenskam.
Af blekrödt ljus en flod slår in 
på barrbeströdda våta stigar 
och smyger tyst från stam till stam 
i skygga slingor utmed kvist och pinn 
bland snårens brända senhöstgrönska.
150
Och allt är höstklar ro och tystnad 
med luft som andas kall och ren 
och doft som strömmar däfvet frän.
I genomskinlig klarhet lyser 
hvar färgtons fall kring kvist och gren, 
hvar dagers spel bland hagens trän, 
hvar slingas lek i löfvets dallring.
Och denna djupa senhöstklarhet, 
som lyser bakom löfvets frans 
och sveper lent kring hedens stup 
sitt genomskinligt bleka skimmer, 
står för min själ med sällsam glans, 
likt ett omätligt ögas djup 
af dröm och skådan fylldt till brädden.
151
KVARNEN.
(Efter Emile Verhaeren.)
Mot luft som trist och grått och melankoliskt
skymmer,
den gamla kvarnen tyst med trötta armar står 
och vänder, vänder om och om sitt gråa segel 
i stum och matt silhuett som faller, går och går.
En vinterafton tung af svårmod blek sig sänker, 
och allting somnar in i dof och tungsint ro ; 
ur brynets glesa djup ett hjulspår ännu blänker 
en ensam strimma hän mot svartnad horisont.
Och rundt om kvarnen här och där en kåk, ett
kyffe
som spöken glida fram ur slättens bleka natt, 
och lampan på sin krok i löftet kalkgrått, naket 
ett suddigt ljussken slår på vägg och fönster matt.
152
Och som de stå där kåk vid kåk i klunga mörk, 
blir hvarje ruta till en blick som ängsligt vaktar 
och följer spejande den gamla kvarnens vingar, 
som vänder ... famlar trött, och vänder, vänder .. .
saktar.
MOT ANDRA LANDEN.
Så vid min sida står i natt du åter, 
den svala daggen glimmar i ditt hår, 
emot mig ström af rena dofter går ; 
i toner vederkvickt mitt hjärta gråter.
Ditt tysta öga strålar klart och stilla 
som stjärnan i en vårens gryningsstund 
framblixtrar ljust ur himlens djupa grund 
och fjärran bort sömndruckna fåglar drilla.
Och stilla leder du mig hän vid handen, 
mitt öga drunknar i ditt djupa öga, 
och medan stjärnor lysa i det höga, 
vi vandra ensamma mot andra landen.
154
1 DENNA STUMMA KVÄLL...
Jag har sett stjärnor skina om vårnätterna 
genom hvita fruktträdslundars blom : 
våta, stora 
simmande, hvita 
daggbriljanter 
i det stora 
tysta rummet...
Och densamma tystnaden är det 
som stiger, stiger, 
väller upp omkring mig, 
när du ser på mig, 
förebrående utan att veta, 
och din blick säger mig allt, 
där du går stum, ensam 
i den stora stumma världen 
med sina ledsamma nöjen...
155
PSYKE 1 GRÄNDEN.
Äter kommer du, morgon, utan svalka! 
Som en ångest utan tårar hänger 
doft ditt hvita skälfvande töcken öfver 
brännhet allé och gatornas stenar.
Som af vådeld svedda, sitta löfven 
krympta och svarta i det heta dammet, 
luften darrar, och träden stumt i vädjan 
sträcka mot himlen skrumpna grenar.
*
1 ett fönster i gränden står hon lutad, 
handen tryckt mot värkande tinning, nyss ur 
rolös slummers ' drömmar vaknad — 
står och stirrar tomt mot dag, som väntar 
grå och öde, i en öde blick af 
dödstrött leda och tårlös saknad. —
156
I dina ögon innerst inne, lik en
ensam blomma mellan svarta stammar
i en skog som elden härjat,
ännu en fattig rest af en vacker längtan
undan sköflingen, undan lifvets stora
skonlöst härjande brand sig bärgat.
Stum, orörlig som du står där, syns du 
mig förmer och högre än de andra, 
får ditt anlet en förklaring, 
i en smärtegiorias bleka strålar 
högt omfluten står du för mig som en 
Själens egen uppenbaring.
Dina blickars jagade ångest, dina 
ögons stumma rop och maktlösa vädjan 
svider mig i bröstet, svider 
som en gråt som fåfängt söker bända 
sig förlösande fram och all sin vånda 
ut i flämtande jämmer kvider.
TSCHAIKOWSKY.
Hur darrar allt mitt väsens grund. 
Ack, hjärtats snyftan har ej ord, 
är som en svagsints gråt vid vägen, 
när kvällen mörknar.
Gud... Ängel... Namnlöse i Är det Du själf, 
som gråter
i denna heliga sång ... ? Du själf, 
som skrider öfver dessa mörka fält,
Din hvita skugga, som böjer sig mot jorden — 
öfver oss som Du lämnat 
att förgås i mörker och ensamma kval ? — 
Du själf — som 
gråter öfver lifvet...
158
SORG.
De ödsliga strändernas kullar 
mörkna mot tungsint natt, 
ur grå och regntung skymning 
lyser en rännil matt.
En gråt, en tonlös snyftning, 
som darrar öfver haf — 
och trött och famlande sjunker 
den ljudlöst i sin graf.
O Haf, mitt hjärtas goda tröstarinna, 
hvar natt i dröm förnimmer jag ditt tal, 
du lägger balsam ljuf kring sår, som brinna, 
mitt väsen badar du i ether sval.
O Haf, när skum af ångst min syn förblindas 
och själen våndas i sin onda dröm, 
är du den arm jag känner sakta lindas 
omkring mitt hufvud älskande och öm.
Och mörkret faller från min syn, och soligt 
är åter lifvet, natten full af ljus, 
o Haf, mitt hjärta somnar åter roligt, 
min själ får lugn vid dina sångers sus.
160
DET VATA KORNETS DOFT . . .
Det våta kornets doft tungt öfver nejden hvilar, 
augustikvällens luft är kvalmigt våt och ljum 
och töcknig, utan virid ; beslöjadt månljus silar 
i långsamt flöde ned kring rymden öde, skum.
Och hvart jag vänder mig, är trakten som en sjö 
af dunkelt saffransgult, som vågar, rinner, simmar 
och grönhvitt guld, som blekt och trolskt ur
dunklen glimmar
på axens toppar och på ängars slagna hö.
Så går jag längre in och längre, längre sänker 
mig ned i denna glans, som tyckes sakta frysa 
och stelna fast och hård ju mer den töcknet
dränker.
Dödt skiner fältens korn, dödt trädens kronor lysa.
161
MOT ALLA STJÄRNOR SPANAR...
Mot alla stjärnor spanar 
min blick i denna natt, 
din närhets fläkt jag anar... 
jag ser en skymtning matt.
I löfven leker suset, 
och natten lyssnar still, 
i bleka vårnattsljuset 
tar dagen långsamt till.
Mig tyckes natten bära 
ditt namn i svag musik, 
mig tycks du är mig nära, 
du som min själ är lik.
11. — Ekelund. Dikter. III.
■ If
.
162
HÅN.
Orörlig, tung den varma luften står, 
ej fläkt, ej pust i dunkelt löf sig röra, 
osynlig hand vill andedräkten snöra 
i dof beklämnings vånda hjärtat slår.
Och jorden törstar som ett brandhett sår, 
och grenar prassla sprödt och visset sköra, 
som var det höst; ej annars ljud att höra.
I ångest timme efter timme går.
Då blixtrar det. Och redan stort och nära 
hörs plötsligt mullrets klanglöst hårda dån. 
Snart blixt på blixt igenom mörkret skära.
Men ej en droppe faller. Natten lång 
ej rörs en fläkt i löfvets mörka fång. 
I blåa blixtar lyser himlens hån.
lfj'3
DALEN.
Som när i sömnlös natt en ängsligt väntad, 
kärkommen grynings ljus förlöser sinnet 
från syners vånda, i min själ helt sakta 
ett minne dagas.
Det lyser till... det flämtar genom töcken, 
jag väntar aningsfull, jag känner doft 
af dagg på vissna blad, från nyplöjd mark ... 
och genom själen väller plötsligt sjungande 
i våg på våg en flod af solig värme —
Den vida dalen ligger söndagsstilla 
i ljus oktobermorgons svala tystnad ; 
så stilla är det, där jag sakta vandrar 
på smala pilevägen, att ej rörs 
det minsta halmstrå, som i träden hänger, 
så tyst, att när jag stannar hör jag tydligt
164
hur vattnet slår och bubblar ner i ån, 
där trögt den flyter genom slammig mad.
Och ljus och blid mot fjärran horisonts 
guldmättadt pärlgrå luft står åldrig kyrka.
Och denna syn och detta blida minne
af sorglös vandring utan mål
med all sin lyckas tysta jubel
ger åter färg åt hvardagstrist och grått,
gör vekt mitt hjärta.
. ■-
165
DIANAS HYMN.
Nu silfverfint ur skära löfvet klingar 
din hymn, Diana, hvarje kvällens stund, 
från gren till gren i nyutsprucken lund 
en kör af späda stämmor sakta svingar.
Beslöjadt mjukt de våta ängar glimma 
i blåa töckenflor bland trädens sus 
och sända blomsterdofter upp som simma 
i bleka skimret af ditt veka ljus.
Nu är den trolska dygnets stund 
då gren vid gren af hemlig tonmakt bäfvar, 
från träd till träd i nyutsprucken lund 
en kör af späda stämmor sölflätt sväfvar.
166
GRYNINGEN.
Juninatt mot dagning lider.
Mellan bokskogens 
yttersta stammar, 
metalliskt glänsande 
i brynets skymning 
strålar Venus hvit 
öfver en ändlös 
hvit horisont.
Det blänker hvitt 
om rönnlöfvens fina dun.
Skönhetssyn... 
ljusa stilla — 
rned stilla, 
andaktsfulla ord
167
vill jag nalkas dig, 
ödmjuk, bäfvande 
böjer jag mina knän, 
förnimmande din gudom 
och ditt tals tröst.
Dock, hellre vill jag gömma dig
i min själs innersta
heligaste helgedom,
där allt mitt väsen
förstummar och lyssnar,
där alla ord tystna
som kunde sudla din skärhet,
Höga oåtkomliga.
168
HÄLSNING.
1 denna stumma kväll ej gren sig böjer 
bland parkens träd, oktobers milda sken 
än kring de milsvidt mörka landen dröjer ; 
af guld omfluten lyser hvarje gren.
Nu hastigt mörknar det, men när jag vänder 
i stilla skymning ned mot bygdens hus, 
ur hafvets fjärran, fjärran dis sig tänder 
emot mig tyst en vänlig rämna ljus.
Så nära är du mig, så plötsligt nära 
du sväfvar upp ur mörkret för min syn, 
som ville du min själ en hälsning bära, 
o fjärran skimmer öfver hafvets bryn.
Och i min sjäi en ljusning stilla bräcker — 
en varm och dallrande och solljus ström, 
som när oss första gryningskvittret väcker 
och snabbt förjagar nattens onda dröm.
Din stumma hälsning i min själ en aning, 
en tveksam tanke har till lifvet tändt, 
din stumma hälsning var min själ en maning, 
ett vårbud i min natt ur fjärran sändt.
Kanhända skall en dag mig hälsning svara, 
kanhända skall' i. fjärran tid en gång 
en själ som min uti sitt djup bevara 
en hemlig klang, ett tonfall af min sång.
170
FÖRBI.
Så solblankt stilla ligger ån 
i vårkvällsdager rosigt skär ;
af fruktträdsblom och hvita slån 
en daggfrisk doft mig vinden bär.
Så drömlikt ljust den gamla byn 
i lönnalléens svaga sus
står tecknad fager för min syn 
mot vårkvällshimlens fina ljus —
En lyckostilla, blid idyll 
i tryggt och fridsamt hägn,
171
af apelträd och knotig hyll — 
en barndomsdröm, en barndomssägn ...
Det mörknat öfver solig stråt, 
nr fjärran klagar vipans skri.
Med' strömmen drifver tyst min båt 
förbi...
172
UR STEFAN GEORGES DIKTNING.
1.
Öns herre.
Af fiskarne förtäljes denna sägen :
Att pä en ö i söder, rik på olja 
och ädla stenar som i sanden gnistra, 
en fågel lefvat, af så sällsam storlek, 
att när han stod på marken, kunde han 
med näbbet bryta ned de högsta kronor ; 
och då han sina vingar, hvilka lyste 
som tyrer-snäckans saft, i flykten bredde, 
var han att åse lik ett dunkelt moln.
Om dagen var han borta och försvunnen 
och höll sig dold i täta skogen, men 
om kvällarna när luften svalkades 
och doften steg af salt och tångens friskhet, 
kom han till stranden ned och lät sin stämma 
sin ljufva stämma höras, så att strax 
delfiner, sångens vänner, kommo simmande 
från hafvet, fullt af gyllne fjädrar, gyllne gnistor
173
Så skall han lefvat ifrån tidens början 
och skådats endast af vinddrifne sjömän, 
ty när för första gången människor 
med günstig vind och hvita segel nalkades, 
skall han ha stigit upp på högsta toppen 
att taga afsked af sitt kära land 
och sedan utbredt sina purpurvingar 
och dragit fjärran under dämpad klagan.
«
174
2.
Till P h a o,n.
Ren skörden nalkades; det var en afton, 
bakom kullen blekt hänrunno 
de skarpa strålarna, vi gingo sakta 
längs den smala floden under 
din hembygds lätta träd, hvarandra minnande 
våra mästares odödliga sånger.
Af deras toner burna hän, vid stodo 
länge stilla samman, förr 
hvarandra främmande, nu arm om skuldra.
Öfver oss de tunna molnen 
sakta drogo, af och an sig axen rörde.
Om ock stundom våra själar 
en hemlig fruktan grep, att denna lycka 
sent oss åter skulle unnas : 
den lade milda skuggor öfver dina,
Phaon, och på mina vägar.
175
3.
E r i n n a.
De säga att vid mina sånger löfven 
och stjärnorna på himlen tjusta bäfva, 
att snabba vågorna bli still och lyssna, 
ja, människor sig trösta och försonas. 
Erinna vet det ej och känner ej.
Hon står allen vid hafvet stum och tänker
Så var Eurialus i täflingsleken,
så kom han smyckad ifrån gästabudet------
. ■ ■■ ■ ' I-
— O'i-ife '-*;ï
176
4.
Den höga häckens jämna gröna spetsar gunga 
i aftonljuset af och an i sakta svall.
Emot oss komma barn i rad vid rad som sjunga 
här under denna himmels ljusa trygga hall.
Oss griper samma hjärtats djupa ängslan båda, 
och närmre, närmre kommer alltjämt sången: 
vi voro lyckliga, ack! blott den gången, 
när dessa häckar ej vi kunde öfverskåda.
177
5.
Vi vandra upp och ned den gamla bokaliéen. 
Septemberglansen varm i gyllne rikedom 
dess kronor lyser mildt, och ifrån gångens grindar 
se vi för andra gång vårt mandelträd i blom.
Och bänken är där, fri från skugga står den miclt i 
det hvita ljuset, rundt omkring är trädens brus, 
och våg på våg går sakta skridande förbi oss 
och söfver in oss ljuft i sina rytmers sus.
Vi sitta lyssnande och slutna tätt tillsamman 
och sjunka sakta ned i denna klangvågs svall 
och väckas endast när i vindens paus och saktning 
mot marken dämpadt slår den mogna fruktens fall.
12. — Ekelund. Dikter. III.
178
6.
Af lena sångers följe buren, 
dig blef ej vägen svår.
Mig väntar mörkret, bleka stigar 
och vissna tistelsnår.
Ditt öga drömmer redan — 
hur såren läkas fort — 
och fjärran drar din tanke 
förut till säker ort.
Jag frågar glädjearm: hvem hjälper, 
när snön igen har flytt, 
hvem hjälper då mig börja 
en vår, en maj på nytt?
.......... -• ......:....— ________imm.
Din sorg jag vet och vet du kommer 
som en, hvars själ på tårar arm 
från lifvet ren i lifvet flyktat 
och flytt från lek och festens larm.
Här är det stilla, genom fönstret 
går luften mild med doft af höst, 
här är det svalt, här stillas oron, 
här är för ängslig frågan tröst.
180
HÄR SAKTAR KÄLLAN SINA 
VÅGORS GÅNG.
Här saktar källan sina vågors gång 
och varligt mellan bäddens stenar smyger, 
en ensam fågel skyggt och ljudlöst flyger ; 
allt syns förstummadt af en hemlig sång.
Se, träden lyssnande sitt löfhvalf böja, 
de fina grenarne ej andning rör, 
knappt ens mitt eget hjärtas slag jag hör, 
allt håller andan, tiden själf vill dröja.
Ängdofter stiga ångande ur gräsen ; 
en hemlig aning mina steg betvingar, 
och tveksam stannande jag lyssnar stum.
Jag ser ej träden mer: ett gåtfullt väsen 
är hvarje träd, en hymn som sakta svingar, 
en själ som jag i ett oändligt rum.
181
KLART LYSER DU FÖR MIG.
Ein tiefres Heimweh hat mich überfallen, 
als wenn es auf die stille Haide regnet, 
wenn im Gebirg die fernen Glocken hallen.
Lenau.
Klart lyser du för mig, o höga dröm, 
din mening fattar jag, symbol af allt 
hvad själen snyftande i maktlös trånad 
tillbaka flyktar mot, den evigt slutna 
järntunga dörren om förgången frid; 
du gömmer smärtsam vederkvickelse, 
du är den syn som helst jag sluter 
i hjärtat in, du är den gyllne bild, 
som gjuter kvalfull vällust i mitt sinne.
Och blomma efter blomma vecklas ut, 
den hvita prakten långsamt höjer sig 
och stiger darrande på smala stänglar 
och fyller himlen ...
182
0 skönhet, skönhet! Rusig skälfver 
min själ i möte dig, en offerlåga 
min ande lik upp till dig brinner ; 
som vågen häfver sig och stormar 
och i ett saligt ögonblick
vill hela himlens ljusmängd famna 
och brytes, vacklar, dör och faller 
men sedan störtar sig med trotsig styrka
1 vanvettsäflan upp på nytt...
o skönhet, skönhet, så mitt hjärta bäfvar, 
så lågar anden i sitt dunkla kval, 
förbannande sin eldtörst och sin vanmakt, 
förbannande sin kärlek. — —
Och blomma efter blomma vecklas ut — 
ett glanshaf flytande af luft och vatten, 
som ligga speglade uti hvarandra 
och smälta till en ändlös mäktig himmel, 
mig omger, viljelös jag bäres nedför 
en ström af ljudlöst rinnande, omärkligt 
hänflytande och tidlös ro: en lång, 
en lång sekund som rymmer evigheten.
Den hvita prakten långsamt höjer sig 
och stiger darrande på smala stänglar 
och fyller himlen ...
183
tills allting plötsligt stelnar i en kramp : 
den hvita glansen skälfver, rämnar 
och slocknar i ett stumt och naket dunkel. 
Och stängel efter stängel böjer sig, 
blad efter blad och blomma efter blomma 
förblöder långsamt, falnar, lossnar, 
sjunker; —
vanmäktig, viljelös jag sjunker själf, 
allt viker för min syn, som bly är blodet 
i mina ådror —
som bly mitt hjärta — och jag sjunker, 
sjunker...
184
SJÄLARNES SÅNG.
I solnedgången andas träden sakta.
Jag bäres bort i denna ljufva stillhet, 
med skärpta sinnen kännande jag lefver 
i hvarje linjes rytm och tysta andning — 
bakom mig allt i djupet sjönk och släcktes 
och hvilande på sakta lyfta vingar, 
min själ kan stiga som en våg i suset 
och häfvas, smälta i den djupa klangen.
Knappt anas solnedgången.
Det grå blir endast mera lätt och skärt 
och varmt och lefvande af inre ljus 
som icke skönjes, träden andas sakta.
___
Så för min själ ett inre ljus sig tänder, 
och plötsligt seende, jag varsnar klarhet 
H
och ande, lif ur tusen tysta ögon, 
och röster hör jag, hjärtan dunkelt klappa 
och hör igen mitt eget hjärta klappa.
Och alla hjärtan klappa tungt i mörkret, 
och alla själars hymner hör jag stiga ... 
o Evighet, inför din blick jag sjunker.
SEKUND.
Denna strand och dessa hvita dyner 
löfvet skärt mot soligt blå ... 
dessa bilder, dessa tröstens syner, 
som i själen höga stå!
Sekund af ljuf förening, 
sekund af ändlös ro, 
af allt hvad bäst och renast 
i själen fått bo : 
du allenast
ger min lefnad åter mål och mening.
187
ODI PRO F AN UM.
Dikt, du heliga, 
du min själs svalka 
och saliga vederkvickelse, 
af falla bojorna, 
när du nalkas, 
öfverskuggande själen.
Dig skulle jag svika !
Dig ej längre hörsam, 
skulle jag böja mina knän 
för mängdens idoler!
Allt vill jag lämna, 
förgäta allt,
och skildt från dagens sorl 
ditt tempel bygga,, 
aktande blott din röst, 
dig tjenande, 
dig dyrkande.
af falla bojorna, 
när du nalkas, 
strålande visioner 
lysa natten.
189
EN »TILLÄGN AN»A
Alltid var mig- din sång helig i sorgens tid, 
som en lefvande röst ofta vid sidan ljöd den, 
när ensam i dunkla floden
främling gick jag och allting teg;
när mitt hjärta med skräck isande kölden slog 
och förintande klar sanningens ljungeldslika 
skrift böjde mig ned till jorden, 
fridlös, hemlös och utan mål.
Aldrig mötte en själ hälsande lika klang, 
alltid rann som i sand dyraste hjärteblodet 
bort fruktlöst, och alltid var vår 
längtan vilsen och utan hem.
1 En tid mycket upptagen af Platen, sökte jag i en dikt 
(1902) att tolka mina intryck och känslor angående denna 
skaldepersonlighet. Det alltför vidlyftiga poemet kunde möj­
ligen förtjena att upptagas, om ej för annat kanske för det 
metriska experimentets skull.
190
Ensam rinner min väg* tystnadens haf emot, 
ensam vandrar jag hän mot det eviga mörkret; 
ack, frostiga fläkten kände 
redan ofta förstummad själ.
Nu, det skymmer en kväll, gatornas buller dör, 
låt mig höra igen vänliga stämmans lena 
blidt sjungande tysta dyning
här mot främmande fjärran kust.
Sommarns blånande bris likna jag vill din dikt, 
källors välljud och tyst fladdrande rankans skugga, 
svalt lysande marmorgårdars 
sus — oändliga hafvens glans.
Hjärtats heliga kraft, ensamma sinnets eld 
väldigt fyller din sång, — ingen förnam dess
stämma :
ack, skälfvande hjärtats visa 
ohörd alltid i larmet klang!
191
Medan lättare sång skördade tidens lof, 
själens eviga ord sjöng du förgäfves ensam, 
sjöng midt ibland spe och skratt din 
djupt allvarliga starka sång.
Fast af ringare ätt, vågar jag nalkas dig, 
fastän enklare sång mig förunnades : dock den 
svårmodiga starka lågan
sjunger högt i mitt hjärtas hvalf.
Stundom ljöd i min sång kanske ett hjärtas slag, 
stundom darrade väl lefvande röst i orden; 
högt ljudande rena klangen
stundom fångade ock min själ.
__
; _V‘: ..1-7-5-
Pip;:,' i lIl
|!|
Rif 1;.'
INNEHALL
GREKISK BUKETT 
1906
Epigrammet .......................................................................................... 7
Platon ................................................................................................... 9
Simonides ............................................ ................................................ 12
Theognis ........................................................... ................................. 13
Any te........................................................................................................ I4
Euphorion..............................................................................................
Asldepiades .................. ....................................................................... 19
Leonidas från Tarent ....................................................................... 21
Mnasalkas ..............................................................................................  26
Nikias ................................... ...................... ....................................... 28
Kalli machos ...................................................   3°
Antipater från Sidon ........................................................................ 32
Tymnes ........................................................ .......................................... 35
Meleager ............................................................................................... 3^
Philippus frånT hessalonike ............................................................ 37
Marcus Argentarius .......................... .................................................. 39
Zonas........................................................................................................ 4°
Antiphilus .............................................................................................. 41
Apollonidas ..........   42
Glaukos..................................................... ............................................. 43
Thyillos.......................................   44
Addäos ............................................... ................................................. 45
Antigonus Carystius............................................................................ 46
Alphäos från Mytilene........................................................................ 47
Antipater från Macédonien.................................................................  4$
Palladas................................................................................................... 49
De okände ......................................................................................... 5 2
13. — Ekelund. Dikter. III.
Timons graf _.......      56-
En gång de mottes. .....................................................   57
Ack att min fader............................................................................... 58
Fragment af Sappho ........................................................................ 59‘
Meleager från Gadara
In ver IdylTion.....................................................................................  61
Sépulcrale ............... 63.
Persephona .......................................................................................... 64.
Elegi af Mimnermos ........................................................................ 66
Theognis ............................................................................................... 67
Ur Pindaros
Den fjortonde olympiska sången ....................   69
Pindariska fragment............................................................................ 71
Menandros ................................... 77
DIKTER FRÅN SKILDA TIDER
Eros — förlamare! ......   89
Ser jag dig gå, blir migk lart ditt väsen ................................. 90
Snöfall ....................................... 91
Mitt väsen strömmar underbartm ot dig ..................................... 92.
Det anklagade hjärtat ........................................................................ 93,
Våren............... 95.
Ödet .......................................................................................................  96-
Skönheten..........................................................  97
Sommaraftonen...................................................................................... 98'
Det skymmer till helg ................................................................... 99
Sappho ..................................... ............................................................. 100
Ej kalla dagens ljus vårt hjärtas dröm tål vid ........................ 103
Vårnatten i hagen ....................................................  104.
Daphnis.................................................................................. ;............... 105
Den förälskade floden...................................................................  106
Lejonet ..............................................i...................................................  107
Plerden ...................................... :........................................................... 108
Anemoner......... ....... .................................................................. ..... ... 109
Narcissus ............................   iiï
Mänskohatet .......................................................................  114
Ett hafsskepp .............................. 115
Fristad ................................................................................................... 117
Pindaros ....................;........................................................................  118
Goethes ungdom ................................................................................. 119
Michelangelo.................................    120
Leopardi .......................... 121
Platen ................................................................................................... 123
TILLÄGG J
Sensommarkväll ................................................................................  129
Hafsstillhet ...................................................................... .................. 131
Vår vid Skånes kust .......................................................................  133
Marskväll ..............................................................................................  136
Falsterbo ..............................................................................................  138
Färger ................................................................................................... 141
I värdshuset vid Sundet ................................................................. 143
I majmiddagens stillhet ...................................................................... 145
Det gula strecket sjunker ...................................................   147
Öfver åsen .......................................................................................... 149
Kvarnen................................................................................................... 151
Mot andra landen ............................................................................ 153
I denna stumma kväll....................................................................... 154
Psyke i gränden ................................................................................  155
Tschaikowsky .................. ;................................................................. 157
Sorg ....................................................................................................... 158
Till hafvet .......................................................................................... 159
Det våta kornets doft........................................................................ 160
Mot alla stjärnor spanar................................................................... 161
Hån .......................................................................................................  162
Dalen...........................................................    163
Dianas hymn ..................................................................................... 165
Gryningen ............................................................................................... 166
Hälsning .............................................................................   168
Förbi.......................................................................................................  170
Ur Stefan Georges diktning ............
Här saktar källan sina vågors gång
Klart lyser du för mig .....................
Själarnes sång ........................................
Sekund .....................................................
Odi profanum .......................................
En »tillägnan» .......................................
ÛSfc; ÊÊSÊ
MîiÊmê. ÊÈËm
y-#»'
M k "N
■
ni#«?
Ilût!
ip®»
Arbeten af
VILHELM EKELUND:
Vårbris. 1000...............................  1: 75
Syner. 1901.................................. 2: 26
Melodier i skymning. 1902 ... 2: 26
Elegier. 1903 ................................ 2: 26
In Candidum. 1906 ................... 2: 60
Hafvets Stjärna. 1906 ................ 2: 25
Dithyramber i aftonglans. 1906 . 2: —
Grekisk Bukett. 1906.................. 2: —
Antikt Ideal. 1909 ......................  2: 26
Böcker och vandringar. Aforis-
mer, dikter, essays. 1910 . 2: 76
Båge och Lyra. 1912.................. 1: 50
Valda Dikter. 1913........ 2: 75
Valda skrifter af Leopardi. 1913 . 2: 60
Tyska utsikter. 1913..................3: —
Nordiskt och Klassiskt. 19 H . 2: 25
Veri Similia. 1915........................ 3: 60
I(eri Similia. II. 1916...............3: 60
Metron. 1918..................................3: 75
Attiskt i fågelperspektiv. 1919. 6: 60

5^.ÿr f ;. •;■ ÿ'
‘■SßAA.-A
v'ïglfæi
ÊêmË.
AAiiÊ
r*A, ‘W
if-;'.
v'-vY5-/-'' pi• • v'N;
. ■ ' ' ;
vrA r‘M:s£
V-. •:!; •. , . • :: ■ :•■ * ! , \ .-! ' ■• . ' ' V" 1 .
I /, ; 'f' :
' . ■■" ■ > ' 4'
■ J, > v 'V ■ v ; : ' V ;
SK'5
WMïi
\
wmSSk
mm,
■ I ; . :V'
........
WWW. »aa
aW»M»mwMz WmmWW.
Ww
Éwå'wmÉåmIImâI m
mamm
mmmm
msrwntämssmWmim
mm.
m mmm.a»
ans
am an»
um
»»
■ ■
8«ig§
iiüiSüil
US
UM
111111
i»
'■ >?
-
magf. iss® I#? ; ■
I ■'
X 11—l’ ,IM www<m