Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M NORDISTICA GOTHOBURGENSIA 25 GÖTEBORGS UNIVERSITETSBIBLIOTEK ^ 1001228283 KONTROLL I SVENSKAN Den optimala tolkningen av infinitivers tankesubjekt Benjamin Lyngfelt ACTA UNIVERSITATIS GOTHOBURGENSIS ötEBO*, Centralbibliotekèt Benjamin Lyngfelt K ONTROL L I SVENSK AN Den optimala tolkningen av infinitivers tankesubjekt NORDISTICA GOTHOBURGENSIA EDITORER: LARS -GUNN AR ANDERSSON OCH BO RALPH 2 5 KONTROLL I SVENSKAN Den optimala tolkningen av infinitivers tankesubjekt (En glish Summary) Benjamin Lyngfelt g gy I o rn £ CENTRAL­ BIBL IOTEK ET ACTA UNIVERSITATIS GOTHOBURGENSIS GÖTEBORG 200 2 Abstract Ly ngfelt, Benjamin, K ontr o ll i s ven s kan . Den o ptim ala tol kn ingen av infinitive r s tanke s u bjek t . Gö teborg: Ac ta Universitatis Goth oburgensis, 20 02 , 3 4 6 s . (N ordi stic a Gotho burgensia 25. ) Doktorsavh and ling i nor d ­ iska språk. In stitutionen för svenska språket, Göt eborgs universitet. C on tr o l in S we di s h . T he o ptim al inter p reta tion of impl icit s u bjec t s in infinitival clau ses . Doc toral diss ertation in Sca ndi navian La nguages. Department of Swedi sh L anguage, Göteborg University. 20 0 2. 3 4 6 pp. Th is the sis provid es an ac co unt of con trol ph enomena in Swed ish , foc using on the interpretation of PR O in infinitival clau ses. Th e investi­ gation con sists of a c orpus- based s tud y of approximately 20 , 0 0 0 Swed ­ ish infinitives and an Optimality-t he oretic ana lysis of the s ame data . Th e co rpus study sh ows tha t c ontrol de pend s on a co mbination of syntac ti c , semantic , a nd pragmatic fac tors. G enerally, t he interpretation of PR O d epends on the syntact i c fu nct ion/pos ition of the infinitive, but the syntacti c pa tterns are overrid de n if they d o not fit with t he s emantic s of the cla use. P ragmatic fa ctor s are relevant, but c ruci ally so only whe n syntax and semantics d o not suffice to det ermine the int erpretation. In the Optimality-t he oretic a nalysis, t h e various empirica l results are der ived t hro ugh a single system of interact ing violable con straints. T he model con sists of a hie rarc hy of co nstraints, wh ere the optimal (i .e. grammatic al) interpretation of any given input is the readin g tha t best satisfies the hig hes t ranking con straints. As ind i ca ted by the co rpus study, ( lexical) s emantic con straints are h ighe r ranked t ha n t he sy ntac ti c con straints, whi c h in turn outrank the p ragmatic s. Ke y words : con trol; PR O; interpretation; infinitive; non-fin ite cla use; optimality theo ry; s u bjek t s regeln\ cor pus linguisti cs © Benjamin L yngfelt 20 0 2 Distribution: ACTA UNIVERSITATIS GOTHOBURGENSIS P .O . B ox 222 SE- 4 0 5 3 0 G ÖTEBORG, Swede n Elände rs Novum, Göteborg 20 02 ISBN 9 1 - 7 3 4 6 - 4 2 8 - 7 ISSN 0 0 7 8 - 1 1 3 4 Föror d Det första jag skrev om kontroll var en mindre inlämningsuppgift om subjektsregeln. Detta var på C- nivå, oc h lärare för momentet var Ma rtin Gellerstam. Ja g tog mig an uppgiften ambitiöst oc h b lev ganska nöjd med resultatet. Därför blev jag förvånad när jag fi c k tillbaka d en rättade uppgiften oc h läste Mar tins slutkommentar: Skriv om de t här ! Inte ha d e han specifi cera t vad det var som inte höll måttet hell er. När jag frågad e M artin om saken började han gapskratta. Det visade sig att uppmaningen var en hel t annan: Skriv om det här ! Ma n får väl säga att de t är d et jag har gjort nu. Me n jag ha r inte gjort de t utan hjä lp. Jag har haft förmånen att skriva avha nd lingen vid en institution full av duk tiga, trevliga oc h hjä lpsamma människor. Dessutom finns det en hel del kunnigt oc h sympatiskt folk på andra håll i världen . A ntingen är språkvetare i a ll ­ mänh et ett hjäl psamt släkte eller ocks å har jag helt e nkelt h aft turen att träffa rätt personer. Så det är många jag vill passa på att tack a nu. För st oc h främst vill jag tack a mina båd a han dle dar e, La rs- Gunnar Ander sson oc h Elisabet Engdah l . Båda har visat s ig vara allt man kan ho ppas på ho s en han dle dar e. Ku nniga, engagerad e, kloka oc h upp­ muntrand e, ha r d e allti d tagit sig ti d att läsa oc h kritisera utkast, svara på frågor eller agera bollplank. Oc h de har allti d värd efulla synpunkt­ er att komma med . La rs- Gunnar har sagt någon gång att en han dle dar es huv udu ppgift är att göra sig själv överflödig . Den saken har båd e han oc h Elisabet misslycka ts med kapitalt (jag har skaffat mig en dju pt rotad vana att komma rännande till de m med mina funder ingar) . Me n det är oc kså de t end a. Vad som än kommer att sägas om den här avh and lingen så kan jag i alla fall inte skylla på några brister i han dle dni ngen. Ni är bäst. Nästa stora tack går till Ju d it h Ch rystal, som lotsad e mig genom Språkkonsultlinjen oc h var den som på allvar väc kte mitt intresse för språkvetenskap. Hon har ock så stöttat mig även senare oc h inte minst bid ragit till de nna avh and ling. En stor d el av und erlaget till kapitel 3 är litteratur som Jud it h först samlad e i h op till en egen und ersökning av subjektsregeln - varefter hon utan omsvep gav allti h op till mig när hon hör de mitt avha ndl ingsämne! Ett stort tac k oc kså till Aina Lu nd qv ist , som var han dle da re för mina C- oc h D- uppsatser oc h sed an tillsammans med La rs- Gunnar han dled de e tt seder mera avbrutet avh and lingsprojekt om textlingvistik. Aina är oc kså den som mer än någon annan har skolat in mig som hög skolelärare. Så sett över hel a studie ti de n ha r jag haf t fyra han d ­ leda re, o c h jag har haft otrolig tur med alla fyra. Vid are vill jag varmt tack a Krist inn Joh annesson, som har gjort ett stort arbete med att omvand la mitt avhan dli ngsmanus till ett tryck - färd igt original; B o Ralph , som har läst oc h kommenterat texten i des s hel h et ; oc h Pe r Holmberg, som har korrekturläst hela texten. Ett sär ­ skilt tack riktas till St en Vikner, som har e xpertgranskat avh and lingens del III; o c h till Pet er Sells, som har granskat de n engelska samman­ fattningen. Både Sten oc h Pet er har oc kså hjäl pt mig myck et und er ti dig are sked en av arbetet, särsk ilt med optimalitetsteoretiska spörsmål. Tack ock så till Ma ia And réasson, S usanna Ka rlsson, Ka tarina Lun din , Erik Ma gnusson, Jen ny Nilsson oc h Sofia Tingsell, vilka har läst oc h kommenterat kortare del ar av avha ndl ingen. Sedan vill jag rikta ett kollektivt tac k till hel a Institutionen för svenska språket i Göteborg: lärare, adm inistration, tekniker, alla har ställt upp på olika sätt. Alla vill hjä lpa till , oc h inget man ber om är besvärligt. Unde r såd ana förutsättningar är det inte svårt att skriva avh and ling. I nte minst vill jag tack a institutionens övriga dok torand er, i syn nerh et Per Holmberg oc h Emma Sköldb erg, sa mt delt agarna i vå rt grammatikseminarium M ånd agsklubben. Ett kollektivt ta ck går oc kså till vår systerinstitution i Lun d , s ärskilt del tagarna i Ch rister Pla tzac ks grammatikseminarier oc h i Grammatik i Fo kus - oc h i synnerhet Ch rister själv oc h Ka tarina Lu nd in. Tack ock så till hjä lpsamma optimalitetsteoretiker världen över. Här tänker jag framför allt på de m som del tagit i symposierna i OT-sy ntax i Stuttgart oc h de m i OT-se mantik i Utrec h t - oc h all d eles särskilt på Pete r Sells oc h Sten Vikner. Det är många som gett mig värdef ulla synpunkter på ti di gare pre­ sentationer av projektet. Ja g kan inte här räkna upp de m alla, m en vill åtminstone nämna dem - utöver ovannämnda personer - som har gjort särskilda insatser: Patr i ck Brandt , J oan Bresnan, Sigrid Dentier, Ja ne Grimsh aw, Fa bian Heck , Helen de Hoop, Roger Kä llström, I da n La nd au, Ke rstin Norén, Sölve Ohl ande r, Barbara Pa rtee, Tanja Sc h mid oc h Anna- Len a W iklund . Utöver vetenskapligt , praktiskt oc h soc ialt stöd behö vs oc kså ekonomiska förutsättningar att skriva avha nd ling. Pr ojektet ha r huvu dsak ligen finansierats genom en dokto randt jänst vi d Humanistiska fakulteten i G öteborg. Ja g har ock så fått ekonomiskt stöd från Fond en för forskning i moder n svenska oc h för svensk språkvård samt från Paul oc h Mar ie Berghaus dona tionsfond . Sist men inte minst vill jag tac ka min fantastiska familj . Mi na föräl d rar har stöttat oc h uppmuntrat mig i allt jag har företagit mig und er h ela mitt liv. J enny h ar gjort de tsamma und er d e senaste 12 å ren oc h har inte minst dra git ett tungt lass på hem maplan för att jag ska kunna skriva avh and ling i lug n oc h ro. På sätt oc h vis är den här boken frukten av hen nes insatser lika väl s om mina. E tt speciel lt ta ck går till våra barn, som har betalat sin del av priset för den här avh and lingen - utan att riktigt förstå varför oc h utan att ha något att säga till om. Ändå har ä ven de hela t i den varit uppmuntande oc h positiva. Sammantaget har alltså den na avha ndli ng prod ucera ts unde r myck et gynnsamma förh ållanden. T ack ska ni ha . Göteborg, m ars 20 0 2 Benjamin Lyngfelt Innehåll DEL I: BAKG RUND 1 1 . Inledning 3 1 . 1 . Tolkningsperspektiv 7 1 . 1 . 1 . Tolkning kontra dis tribution av infmitivfraser 7 1 . 1 .2 . Olika system för produktio n oc h tolkning? 9 1 . 1 . 3 . Andra dimensi oner 12 1 .2 . Teoretiska förutsättningar 1 3 1 .2 . 1 . Undersö kningens teoretiska ramar 15 1 . 3 . Syfte 1 7 1 . 4 . Bokens uppläggning 1 8 2 . Några centrala begrepp 20 2. 1 . Satser oc h satsförkortningar 20 2. 1 . 1 . Mat rissatser 22 2. 1 .2 . I cke-finita satser oc h andra satsförkortningar 24 2.2. Kontroll oc h tankesubjekt/ PRO 26 2.2. 1 . Kontroll kontra lyftning 28 2.2.2 . Kontroll kontra bindning 3 1 2.2. 3 . PRO kontra p r o 3 3 2.2. 4 . Tankesubjekt kontra predikationsb as 35 2. 3 . Frasstr ukturgrammatik ( PSG ) 3 6 2. 3 . 1 . X ' -system et ( X -bar) 3 8 2. 3 .2 . Funktio nella projektioner 42 2. 3 .2 . 1 . CP eller IP ? 4 7 2. 3 . 3 . C-kom mende ring 50 2. 3 . 4 . PSG i tolk ningsperspektiv 53 2. 4 . Pragm atiska kontrollbegrepp 57 2. 4 . 1 . Pragm atisk, arbiträr respektive optionell kontroll 57 2. 4 .2 . Prag matiska kontrollörer 6 0 2. 4 .2 . 1 . Tema/to pikalitet 6 1 2. 4 .2 .2. Empati oc h logoforicitet 62 2.5. Definitioner 65 3 . Subjektsregeln 6 7 3 . 1 . Om subjektsregelns uppkomst 6 8 3 .2. Omfattning 7 0 3 .2. 1 . Syntaktiska funktioner 7 1 3 .2.2 . Frasty per 7 3 3 .2. 3 . Undanta g 75 3 . 3 . Inverkande faktorer 8 0 3 . 3 . 1 . Position 8 1 3 . 3 .2 . Opersonliga uttryck 82 3 . 3 . 3 . Pas sivering 8 3 3 . 3 . 4 . Pragma tiska subjekt 8 4 3 . 3 .5 . Lexikal styrning 85 3 . 4 . Tolerans mot regelbrott 8 6 3 . 4 . 1 . Språkvårdsa rgument 8 8 3 .5. Var behan dlas subj ektsregeln? 8 9 3 . 6 . Diskussion 9 1 4 . Kontrollteorier 9 6 4 . 1 . Historik 9 7 4 .2 . Kontroll i P & P -trad itionen 1 0 1 4 .2. 1 . Government & Binding (GB) 1 02 4 .2. 2. Minim alistprogrammet ( M P ) 1 05 4 . 3 . Kompl ementkontroll 1 0 9 4 . 3 . 1 . Två huvudli njer 1 0 9 4 . 3 .2 . Vidareutve ckling av den lexi kalistiska linjen 1 1 1 4 . 4 . Diskussion 1 15 4 . 4 . 1 Syntax kontra lexikal semantik 1 1 7 4 . 4 .2 . Kontroll i N orden 1 1 9 DEL II: KO NTROLL I PA ROL E 121 5 . Om Parole 12 3 5. 1 . Materialets begränsningar 124 5.2 . Sökmetoder 125 5.2. 1 . Exempel på sökning 127 5. 3 . Uppläggningen av del II 129 6 . Verbkomplement 1 3 2 6 . 1 . Monotr ansitiva konstruktioner 1 32 6 . 1 . 1 . Optioneli kon troll 1 35 6 .2 . Bitransitiva konstruktioner 1 3 7 6 .2 . 1 . Kontro llväxling 1 4 0 6 . 3 . Predika tiv 1 4 1 7 . Best ämningar till nominal - infinitivattribut 1 4 4 7 . 1 . Possess iv kontroll 1 45 7 .2 . Relativa infinitivattribut 1 4 6 7 . 3 . I denti fierande i nfinitivattribut 150 7 . 4 . Fyllnadsa ttribut 151 8 . Best ämningar i adjektivfraser 155 8 . 1 . Objektsluck a - to u gh mo vem ent 15 7 8 .2. Adjekt ivbestämningar utan luc ka 159 8 . 3 . Luck a eller inte? 1 62 8 . 3 . 1 . Syntaktisk funktion 1 6 3 8 . 3 . 2 . Huvudo rd 1 6 4 8 . 3 . 3 . Andra involverade led 1 6 6 8 . 3 . 4 . Summering 1 7 0 9 . Adverbial 1 72 9 . 1 . Bund na kontra fria adverbial 1 7 4 9 .2 . C-ko mmenderi ng 1 7 8 9 . 3 . Fria adverbial oc h s ubjektsregeln 1 82 9 . 3 . 1 . Spetsställning 1 8 4 9 . 3 .2 . Andr a kontrollörer än subjektet 1 8 7 9 . 3 . 2 . 1 . Rätt eller fel? 1 9 0 1 0 . Subjekt 1 9 3 1 0 . 1 . Arbiträr kontroll 1 9 6 1 0 .2 . S ubjekt i bisatser 1 9 9 1 1 . Infinitivfraser utan tydlig satsdelsstatus 20 1 1 1 . 1 . S jälvständiga infinitivfraser 20 1 1 1 .2 . Bestämningar till prepositionsfraser 20 4 1 1 . 3 . Extraktioner 20 6 1 2 . D isk ussion av del II 21 0 12. 1 . Generella drag 212 12. 1 . 1 . Subjektskontroll kontra c -kom mend ering 21 3 12. 1 .2. Komp lement kontra ad junkter 21 4 12. 1 . 3 . Semantikens betydelse 215 12 .2 . Te oretiska reflexioner 21 6 12.2. 1 . Samspelet mellan syntax, semantik oc h pragmatik 21 7 12.2. 2. Kom plement kontra adjunk ter 220 DEL III: O PTI MA L K ONTROL L 223 1 3 . Introduktion till optimalitetsteori (OT ) 225 1 3 . 1 . Det övergripande ramverket 228 1 3 . 1 . 1 . OT - en metateori 23 0 1 3 .2. Villkor i OT 232 1 3 .2. 1 . Trohe tsvillkor o c h strukturella villkor 232 1 3 .2. 2. Mjuk a kontra hårda principe r 23 4 1 3 . 3 . Flera elle r ingen optimal output 23 6 1 3 . 4 . Varför OT? 24 1 1 4 . Analysmodellen 24 3 1 4 . 1 . Villkoren 245 1 4 . 1 . 1 . Frasst rukturella villkor 245 1 4 . 1 .2 . Semantiska villkor 24 8 1 4 . 1 . 3 . Pra gmatiska villkor 255 1 4 .2. Ett alternativ: Spea s 259 1 4 .2. 1 . Speas analys 26 0 1 4 .2 .2. Distribution av vad ? 262 1 5 . Förh ållandet mellan syntax och semantik i OT 26 6 15. 1 . Input oc h output, generellt 26 8 15.2. Produk tion/O T-synt ax 27 0 15. 3 . T olkning/OT- semantik 272 15. 4 . Tolkningsperspektiv i OT 27 6 1 6 . OT- analys av svenska kontrollstrukturer 27 8 1 6 . 1 . Verbkomplement 27 9 1 6 . 1 . 1 . Objekt oc h bundna adverbial 27 9 1 6 . 1 . 2 . Predik ativ 28 3 1 6 .2. Bestämningar till nominal - infinitivattribut 28 4 1 6 . 3 . Bestämningar i adje ktivfraser 28 8 1 6 . 4 . Ad verbial 29 0 1 6 .5. Subjekt m.m 29 4 1 6 . 6 . Optionell kontroll 29 6 1 6 . 7 . Diskussion 3 0 1 1 6 . 7 . 1 . Syntaxen i centrum 3 02 1 6 . 7 .2 . Optioneil kontroll, e tt varv till 3 05 1 6 . 7 . 3 . Exkurs: Subjektsregeln i OT 3 0 6 Del IV: Ö VERGRIPAN DE K ONTROL L 3 0 9 1 7 . Slutdiskussion 3 1 1 1 7 . 1 . Del II m öter del III 3 1 1 1 7 . 1 . 1 . Varför just OT? 3 1 3 1 7 .2 . Är PRO en konstituent? 3 1 4 1 7 . 3 . Subjektsregeln 3 1 7 1 7 . 4 . Några frågor för framtida forskning 320 Summary 325 Litteratur 3 3 3 F igur förteckning F I G U R 2 : 1 . Matr is sat ser i flera nivåe r 2 3 F I G U R 2 : 2 . Hierar ki s k s ats st r u kt u r 3 6 F I G U R 2 : 3 . Hierar k i s k sats s t r u kt u r , P S G - terme r 3 7 F I G U R 2 : 4 . F ra ser s gr un d st r u kt u r i X ' - sy stem et 3 9 F I G U R 2 : 5 . En ver b f ras illu st r erad enligt X ' - sy steme t 3 9 F I G U R 2 : 6 . En b itran sitiv ver bf r as 4 0 F I G U R 2 : 7 . Lik het en mellan ver b - o c h nom inalfraser 4 1 F I G U R 2 : 8 . A dj u nktio n till en nom inalfra s 4 2 F I G U R 2 : 9 . Sats st r u kt u r stör r e än V P 4 3 F I G U R 2 : 1 0 . S ven s kan s g r und läggande ledföljd i X ' -f o r mat 4 5 F I G U R 2 : 1 1 . E xem pel på adj unkt ion 4 7 F I G U R 2 : 1 2 . F ras s t r u kt u ren i en s vensk infinitivfra s 4 9 F I G U R 2 : 1 3 . F ras st r u kt u re n i ( 2 : 2 5 a- d ) 5 1 F I G U R 2 : 1 4 . F ras st r u kt u re n i ( 2 : 2 6 a- c ) 5 3 F I G U R 2 : 1 5 . T vå tolkni ngar av ( 2 : 2 7 a) 5 4 F I G U R 2 : 1 6 . T vå tolk ningar av ( 2 : 2 8 ) 5 5 F I G U R 2 : 1 7 . Textp ragm atis k a k ontr o llörer o c h dera s gram matis ka mots v arigh eter 6 3 F I G U R 9 . 1 . A dj un ktion till h u v u d satse ns p redika t 1 7 9 F I G U R 9 : 2 . A dj un ktion till en unde r o r dn ad infinitivfra s 1 7 9 F I G U R 9 : 3 . S u bje kts k o ntr ol l vid adju nkti on till p redik atet s om hel het 1 8 0 F I G U R 9 : 4 . O bje ktk on tr oll vid ad junk tion inne i v er bf r asen . . . . 1 8 0 F I G U R 9 : 5 . O bjek ts k ont r oll m ed s pets st ällt o b jekt 1 8 1 F I G U R 9 : 6 . S pets stä lld a d ver b iell infinitiv fras 1 8 5 F I G U R 1 3 : 1 . O T : s gr u ndm ode ll 2 2 8 F I G U R 1 3 : 2 . Villk o r fö r dela de på en s kala 2 4 0 F I G U R 1 4 : 1 . T ol kn ingso rient erad O T - mod ell 2 4 3 F I G U R 1 4 : 2 . F ras st r u k t u ren i ( 1 4 : 3 b ) o c h ( c ) 2 4 6 F I G U R 1 5 : 1 . Synta x o c h seman tik i O T enligt Hend rik s & de H o o p ( 2 0 0 1 : 1 4 f . ) 2 7 2 F I G U R 1 5 : 2 . Synta x o c h se mantik i O T e nligt Lyngfelt ( 2 0 0 0 a: 1 1 ) 2 7 3 F I G U R 1 5 : 3 . T vå tolkni ngar av fras st r u kt u ren i ( 1 5 : 1 ) 2 7 4 F I G U R 1 5 : 4 . T ol kn ingso riente rad O T - mod ell ( = figur 1 4 : 1 ) 2 7 6 FI GUR 16. 1 . Den fras str u kt u rella s killnaden mellan attrib ut o c h ad ver bial 2 8 7 F I G U R 1 6 : 2 . A djektiv bestämning (a) k ontra talakts - ad ver bial ( b ) 2 9 3 Tabellförteckning T AB ELL 2:1 . C P , I P o c h V P 4 3 T AB ELL 2:2 . Ledföljd s s c hema enligt Platzack 1 9 8 7 b 4 4 T AB ELL 8:1 . Olika fakto rer s i nver kan på fördelningen av k ontr ollmönster i adjektivfraser 1 7 0 T AB ELL 12 : 1 . D ominerande k ontr ollmönster, över sikt 2 1 0 T AB ELL 13. 1 . Inviolable p rinciples and their hedges ( S peas 1 9 9 7 : 1 8 4 ) 2 3 5 T AB ELL 14 : L. T he distr ib ution of nul l p r ono uns ( S peas 2 0 0 1 : 3 9 7 ) 2 5 9 T AB ELL 14: 2 . H u v u d kandidaterna i ( 1 4 : 1 5 ) 2 6 4 Tablåförteckning Tabl å 7 75 : 7 . SUBJECT » FULLlNT - > expletivt subjekt i franskan 226 Tabl å T I 3 : 2 . FUL LlNT » SUBJECT - 4 p r o - drop i italienskan 227 Tabl å T I 3 : 3 . SUBJECT » FULLlNT -H > expletivt subjekt i svenskan 227 Tabl å T I 3 : 4 . FAITH[COMP ] » CP , *C P — » optionalitet 23 8 Tabl å T I 3 : 5 . CP » FAITH[COMP ] , *C P — ¥ obligatorium 23 9 Tabl å T 1 4 :l . Objektskontroll i en ad verbiell infinitivfras 24 6 Tabl å T 1 4 : 2 . Subjektskontroll i en adverbiell infinitivfras 24 7 Tabl å T 1 4 : 3 . SELECT ION » ANTECEDENT 250 Tabl å T 1 4 : 4 . SELECT ION » C-KOMME NDERING 250 Tabl å T I 4 : 5 . ORIENT » SELECT 253 Tab lå T 1 4 : 6 . Pragma tisk kontroll 256 Tab lå T 1 4 : 7 . Pragmati sk kontroll blockerad av C- KOM 257 Tabl å T I 5 : 1 . *GESTURE(TIP) » * REPLACE i svenskan 26 9 Tab lå T 1 5 : 2 . Syntaktisk ambiguitet 27 4 Tab lå T 1 6 . 1 . Monot ransitiv kontrollstruktur med subjektsorientering 27 9 Tab lå T 1 6 : 2 . Monot ransitiv kontrollstruktur med vakuös orientering 28 0 Tablå T 1 6 : 3 . Subjektsorientering i ko mplement till lo v a 28 1 Tab lå T 1 6 . 4 . Orientering mot ett implicit ob jekt 28 1 Tab lå 7 7 6 : 5 . Kontrol lväxling 282 Tablå T I 6 : 6 . Indirek t kontroll av PRO i en predikat ivfras 28 4 Tab lå T 1 6 : 7 . Kontroll i en relativ i nfinitivfras 285 Tablå T 1 6 : 8 . Kontroll i ett f yllnadsattr ibut 28 8 Tab lå T 1 6 : 9 . Adjektiv bestämning utan lu cka 28 9 Tab lå T 1 6 . 1 0 . Predikativ a djektivbe stämning med lu cka 28 9 Tab lå T 1 6 .i l. Icke-predik ativ adjek tivbestämning med lu cka 29 0 Tab lå T 1 6 : 1 2 . Pragma tisk kontroll i ett eft erställt adverbi al 292 Tab lå T 1 6 . 1 3 . Objektskontroll i ett egentligt subjekt 295 Tab lå T 1 6 . 1 4 . Felaktigt nominerad obl igatorisk subjektskontroll 29 7 Tab lå T 1 6 . 1 5 . Pragm atiskt specificer ad arbiträr kontroll 29 7 DEL I: BA KG RUN D 3 1 . Inledning Satsförkortningar brukar definie ras som 'satsv ärdig a men inte sats- formade konstruktioner' . Me d sat s vä r d iga menas att de har ungefär samma betydelseinnehåll som en full sats, vilket framför allt omfattar något som motsvarar subjekt o c h pre dikat . Samti digt är de do c k i c k e sat s f o rm ade , vilket innebä r att d e till form en saknar något eller några av de e lement som bygger upp en sats. En intressant fråga blir då vilka element som saknas oc h en ännu intressantare hur vi ändå kan till ­ godogöra o ss deras innehåll . Den här avhand lingen ägnas åt den senare frågan: varifrån får vi tolkningen till den utelämnade informationen? Jag försöker do ck inte täcka alla typer av satsförkortningar, då den uppgiften sku lle bli både för stor oc h för diffus. Det är nämligen inte självklart vad en sats­ förkortning är, elle r vilka frastyper begreppet omfattar (för en diskus­ sion, se avsnitt 2. 1 ) . Studieob jektet begränsas därför till en frastyp: infinitivfraser. Infinitivfraser skiljer sig strukturellt från fulla bisatser i två avse­ enden: d e saknar finit het oc h de sa knar expli cit subjekt (jag bortser här från skillnader i distr ibution) . I övrigt innehåller de - eller kan i nne­ hålla - samma element. ( 1 : 1 ) a . Han lovade ut an omsvep att han sk ulle komma på mötet . b . Han lovade u tan omsvep att komma på mötet . Som framgår av ( 1 : 1 ) innebär satsförkortningen vanligen ingen in­ formationsförlust. Det går lika bra a tt tolka infinitivkonstruktionen i ( 1 : 1b ) s om de n fulla bisatsen i ( 1 : 1a ) . 1 Vilken roll av saknaden av finit verb spelar i s ammanhang et är svårt att säga. Desto mer påtagligt ä r do ck det impli cita subjektet - eller tankesubjektet som det ibland kallas. Infinitivfrasens satsvärdig het bygger ju på en förbinde lse 1 Den mer abstrakta infinitivkonstruktionen kan do ck vara ett sätt att unde rtryc ka information, i s ynnerh et om subjektet , i lik het med t .ex. passivering oc h nominali - sering (jf r Karl gren 1 9 7 4 ) . 4 mellan subjekt oc h predik at oc h förutsätter alltså att vi kan tolka subjektsrollen. Oc h d et är detta so m är avh andlingens ä mne: tolkningen av infinitiv­ frasers tankesubjekt. Genom en bred korpusstudie oc h e n optimalitets- teoretisk analys försöker jag ge en hel het sbild av hur de implicita tankesubjekten tolkas i sve nskan. Då det f örefaller vara såväl seman­ tiska oc h pragmatiska som syntaktiska faktorer inblandad e här, blir under sökningen ock så en illustration av hur dess a tre perspektiv på språk kan samverka. Tidig are arbeten i äm net fördelar sig i två tämligen olika grupper. I den svenska grammatiktraditionen har frågan främst behandla ts utifrån den s.k. subjektsregeln, ofta från ett normativt perspektiv. Denna traditio n behand las i kapitel 3 nedan. Enligt subjektsregeln är tanke­ subjektet koreferent med närmast överord nad e subjekt - eller bör vara det . Denna normföreställning avser dock främst adver biella in- finitiver (oc h fria predikative r, men dessa är inte infinitivfraser) oc h är inte tillämplig på alla typer av infinitivfraser. ( 1 :2 ) a. Hon övertalade h onom att inte säg a u pp sig . b. Att kun na utt ryc ka sig väl i tal o ch skri ft blir allt viktigare. c . Det här var en rik tig skitmatc h , fö r at t tala kla rsp råk . d . Det värsta med att v ara arb etsl ös ä r att inte ha n ågra arb etsk amr ater . Ingen av infinitivfraserna i ( 1 . 2 ) har subjektet som tankesubjekt, men samtliga exempel är fullt grammatiska meningar oc h ingen av dem anses bryta mot subjektsregeln. Objektsinfinitiven i ( 1 :2a) tar inte sub­ jektet h on utan det indirekta obj ektet h on oni som tank esubjekt. I ( 1 :2b) är subjektet självt en infinitivfras oc h kan rimligen inte vara sitt eget tankesubjekt. Tolkningen följer i stället av sammanha nget, i det här fallet ett generiskt tankesubjekt. Tanke subjektet till talaktsadv erbialet i ( 1 :2 c ) är d äremot högst sp ecifikt, men syftar inte på subjektet utan på talaren. ' I (l :2d ) , som innehålle r två infinitivfraser, kan varken attri­ butet oc h predikativet ta subjektet som tankesubjekt. Tolkningen kan vara antingen specifik eller generisk, men båda infinitiverna måste ha samma tankesubjekt. Följaktligen ä r subjektsregeln tämligen bristfällig som utgångspunkt för en bred g enomgång av infinitivers tankesubjekt. Däremot kan den med fördel lig ga till g rund fö r en diskussion av d e konstruktioner som faller inom dess tillämpningsområde. J ämför t.ex. meningarna i ( 1 : 3 ) , där (a ) följer subjektsregeln men (b) bry ter mot den: 1 I enli ghet med veder taget bruk används t alare här m edien eutralt, dv s. om skrivet lika väl som talat språk. Där inget an nat anges gäller detta bo ken igenom. 5 ( 1 : 3 ) a . Efter att h a läst el ändet \ ar jag he lt förtvivlad . b . Efter at t ha satt sig i va gnen föll hästen åt er i sken. ( Wel lande r 1 9 7 3 :25 1 ) Även om vi nog kan sluta oss till att det inte är subjektet hä st en som har satt sig i vag nen i ( 1 : 3 b ) f inns d et ändå något i st rukturen som får oss att associ era till subjektet här. Detta tyd er på att det finns någon syntaktisk princip som de n pragmatiska tolkningen av ( 1 : 3b ) bryter mot. Em ellerti d är det inte h elt g ivet att den na princip ä r just subjekts­ regeln. Se t.ex . på den spetsställ da prepositionsfrasen i ( 1 : 4 ) som vid första anblicke n utgör ett typiskt brott mot subjektsregeln: 1 ( 1 : 4 ) Efter ti o års heroin missb ruk ä r det svårt at t hitta ett me r avskräckan de exempel än J o hn ny Thu nde rs . Visserligen finns det något i ( 1 : 4 ) som pekar ut en annan referent än den avsed d a J o hn ny T h un d e r s som tankesubjekt, me n d enna referent är inte satsens subjekt utan talaren. Vad det än är ( 1 : 4 ) b ryter mot, s å inte är d et subjektsregeln. 2 Det and ra sättet att ta sig an infinitivfrasers tankesubjekt utgår från begreppet kontroll. Det led som ger tolkningen av de t implicit a tankesubjektet kallas de ss kontrollör, oc h kontroll är då koreferens- förhål land et mellan kontrollör oc h tankesubjekt. Ma n antar oc kså ele­ mentet PR O som representation för det implici ta tankesubjektet. Be­ greppen här rör från generativ grammatik, men är numera i stort sett stand ard inom de n internationella kontrollitteraturen. Pe rspektivet tillämpas även i moder n svensk litteratur, t .ex . SAG (Te leman m.f l . 1 9 9 9 ) . 3 Det är oc kså de tta perspektiv jag själv huv uds akligen utgår från, oc h f ortsättningsvis kommer jag att använd a P RO för att markera det i mplicita tankesubjektet i exemplen. Ko ntrollitteraturen är ofta teoretiskt orienterad , oc h många spalt­ meter har ägnats åt exempelvis vilken status PR O har i språksystemet oc h hur uvida kontroll primärt är ett syntaktiskt eller (lex ikalt) seman­ tiskt fenomen. Några typiska spörsmål i llustreras i ( 1 : 5 ) : 1 Tac k till Ma ja Li n dfor s -Vik lund , s om ski ckad e mig exempel ( 1 : 4 ) . 2 Man kan i o c h för sig analysera konstruktionen i ( 1 : 4 ) so m att d en bryter mot en indir ekt motsvarighet till subjektsregeln. D et egentliga subjektet är nämligen i sig en infinitivfras till vilken talaren utgör tankesubjekt. Det spetsställ da predik ativets benägenhe t att associer a till subjektet blir då här e n associ ation till vad vi k an kalla subjektets subjekt . De tta kan möjligen uppfattas som en indir ekt variant av subjekts ­ regeln, men ett såd ant begrepp vore väsensskilt från rådand e formuleringar av regeln. 3 SAG använd er visserligen en annan terminologi oc h begreppsapparat än den gängse, men överensstämmer änd å med standar d båd e i sak oc h i perspektiv (se avsnitt 2 . 2 ned an samt L yngfelt 20 0 0b ) . 6 ( 1 : 5 ) a. Hon lovade honom att PRO komma b. Hon öve rtalade honom att P RO komma c. Johan är angel ägen att PRO vara till lags d. Johan är lätt att PRO vara till l ags d ' . Det är lätt att PRO vara Johan till lags I de bitransitiva meningarna i ( 1 :5 a—b) är det slående a tt tankesubjektet ( PR O) syftar på - kontrolleras av - subjektet h on i (a ) men objektet h on om i (b) . D etta antas vanligen bero på betydelse skillnader mellan verben l o v a respektive öv er tala. En liknande kontrast uppträder i (l : 5 c - d ) , där tankesubjektet till ad jektivbestämningen att va ra till lags är subjektet Johan i ( c ) men vem som helst utom Jo han i ( d ) . Detta förklaras ofta med att infinitivfrasen i ( d ) är härled d ur ett egentligt subjekt, jf r ( d 1 ) . De kontrollteorier som föreslagits (se kapitel 4 ) varierar i o mfång, men oavsett om d e avser samtliga tankesubjekt eller bara en delmän gd av dem syftar teorierna till att förklara samtliga fall inom tillämp­ ningsområdet. Denna ambition gör d em till en bättre utgångspunkt för mina syften än d en mer tendentiösa subjektsre geln. Gemensamt för vad som skrivits om subjektsregeln oc h kontroll är att empirin i hög grad utgörs av skrivbords exempel, med exempel­ meningar som är relevanta ur språkriktighetssynp unkt i det förra fallet oc h språkteoretiskt intressanta fall i det s enare. Visserligen har man på det viset hunnit täcka in ganska mycket under årens lopp, men såvitt jag vet saknas ännu en stor korpusstudie med ambitioner att vara hel ­ täckand e - inte bara för svenskans del utan även internationellt. Därför är just en sådan korpusundersökni ng ett cent ralt inslag i avh andling en ( del II, kapitel 5- 12 ) . Ingen korpus kan dock täck a in allt , utan kompletterande skrivb ordsexempe l utgör en väsentlig del av materialet genom hela avhandlingen. Me d denna materialgenomgång i ryggen är förutsättningarna goda för en teoretisk behandl ing av infinitivers t ankesubjekt. De empiriska resultaten tyder på att kontroll beror på flera, ofta motstri diga faktor­ er, vilket talar för att en optimalitetsteoretisk analys skulle kunna vara fruktbar. Optimalitetsteori (OT ) bygger just på antagande t att språk styrs av samverkan mellan konkurrerande princ iper. Följ aktligen presenteras en OT-analy s av kontroll i svenskan i avha ndlinge ns del III (kapitel 1 3 - 1 7 ) . Först följer dock en översikt av under sökningens förutsättningar. Studiens tolkningsperspektiv behandlas i 1 . 1 oc h de teoretiska ramarna i 1 .2 . Därefter presenteras avhand lingens syfte i 1 . 3 oc h bokens upp­ läggning i 1 . 4 . En genomgång av centrala begrepp följer i kapitel 2. 7 1 . 1 . Tolkningsperspektiv Som nämndes ovan inriktar jag mig på tolkningen av infinitivers tankesubjekt. Det handlar alltså inte om vilka infinitivkonstruktioner som är möjliga utan om hur vi tolkar dem som finns. Grammatik brukar ju annars antingen utgå från produktio nssidan, dvs. beskriva vad man kan säga oc h inte säga, eller inta ett neutralt inventarieperspektiv. Sett från det neutrala perspektivet omfattar språket ett inventarium av form/betydelse-par, i stil m ed saussure anska ägg. Varje språklig enhet h ar en uttryckssi da oc h en innehå llssi da oc h bil das just genom kombinationen av dessa två (Saussure [ 1 9 1 6 ] 1 9 7 0 ) . Att kombinera språkliga element till syntaktiska strukturer är därm ed dets amma som att generera just form/be tydelse- par. Någon särskil d kop pling till ena eller andra kommunikationsriktningen är inte nödvänd ig eller ens önskvärd , eftersom språksystemet är gemensamt för talare oc h lyssnare. Emellerti d tende rar arbeten som antar det neutrala synsättet att i högre grad utgå från uttrycks- än från inn ehålls­ si dan, bl .a . därför att fo rm är lättare att påvisa oc h definiera. Tolknin g hör traditionellt till semantiken s domän. Om man i stället väljer att skilja mellan produktion oc h tolkning kan distin ktionen göras på åtminstone två olika nivåer - motsvarande langue oc h pa r ol e . Paro/ e -per spektivet, dvs. skillnaden mellan talare oc h mottagare i en konkret kommunikationssituation, är inte relevant här . Vad jag i praktiken gör genom att anta ett rent tolknings­ perspektiv är i stället att anta en distinktio n mellan produktion oc h tolkning på systemnivå. Valet är främst metodiskt motiverat (avsnitt 1 . 1 . 1 nedan) , men jag gör också några reflexioner k ring de principi ­ ella implikationerna ( 1 . 1 .2 ) . 1 . 1 . 1 . T o lk ning k ontr a d i s trib u ti on a v infiniti v fr a s er Att unders öka tolkningen av infinitivers tankesubjekt är i grunden väldigt enke lt . Fö r varje exempel utgår man från ett befintligt uttryck, tolkar dess innehåll o c h unde rsöker vad i uttrycket som ger nyckeln till tolkningen. I normalf allet finns bara en möjlig tolkning, oc h jag kan med modersmålsk ompetensens rätt förutsätta att tolkningen stämmer. Motsva rande metod från produktionssidan vore att utgå från en be­ tydelse oc h bedöma hur detta innehåll norm alt skulle uttryckas, vilket i praktiken är ogörligt i större skala. Dels kräver det någon form av abstrakt utgångspunkt, oc h det är oklart vilket bety delseformat som det 8 då är lämpligt att utgå från, d els kan de flesta betydelser uttryckas på mer än ett sätt (se vidare kapitel 15) . Vid e n stu die från det perspektivet får man i stället f örsöka ringa in uttryck ets distribu tion, dvs. under söka i vilka sammanha ng man kan respektive inte kan använd a ett visst uttryck. D å infinitivfrasers tanke­ subjekt nödv ändig tvis uppträder i infinitivfraser oc h infinitivfraser som regel har tankesubjekt, skulle uppgiften alltså bli att fastställa infinitivfrasens distrib ution. 1 Svårigheten med en sådan uppgift framgår av neda nstående jäm­ förelse med engelskan. Ja g bortser för tillfället från att engelskan ofta har particip d är svenskan har infinitiv oc h nöjer mig med att betrakta fördelninge n mel lan satsförkortning oc h full bisats. ( 1 : 6 ) a . Efter att PR O ha ätit en god fr ukost åkte han direk t till jobbet. a ' . After P RO hav ing h a d a good b reakfast h e went straigh t to work. b. *Inn an att PR O åka till jobbet åt han en god frukost. . b ' . Before P RO going to work h e ha d a good breakfast. c . Innan ha n åkte till jobbet åt h an en god fr ukost. c ' . Before h e went to work he ha d a good b reakfast. ( 1 : 7 ) a . Jag är inte rätt person att PR O hjälp a dig. a ' . I ' m not t h e right pe rson to P RO help y ou. b. *Du behö ver någon att PR O hjälp a dig. b' . Yo u need s omeone to PR O he lp you. c . Du beh över någon som hjälp er dig . c ' . You need someone who help s you. I adverbial inled da me d efter /after kan både sve nskan oc h engelsk an h a satsförkortning ( 1 : 6a , a' ) , men i dem inled d a med innan/ be f o r e kan bara engelskan ha det ( 1 : 6b 1 ) . H är kräver svenskan full bisats ( 1 : 6 c ) . Att byta ut innan mot före skulle inte göra någon skillnad ; infinitivfras vore lika omöjlig ändå. Något liknande fin ner vi bland relativ attribut: i vissa fall är infinitivattribut en möjlighet i båd e engelskan oc h sv ensk­ an ( 1 : 7a , a ' ) , i an dra tillåter endas t engelskan infinitiv ( 1 : 7b 1 ) meda n svenskan kräver bisats ( 1 : 7 c ) . Vid förs ta anblic ken kan de t förefalla som om ovanstående beror på lexikala egenheter, i s ynnerhet med t anke på/ö re/m nan-pro blematiken i s venskan. Emellertid är det genomgående så att där engelskan oc h svenskan skiljer sig åt är de t engelskan som tillåter satsförkortning oc h 1 Ja g bortser för tillfället från t .ex . infinitiver i ly ftningskonstruktioner, vilka inte anses innehåll a PR O (s e avsnitt 2.2. 1 ) . 9 svenskan som kräver bisats ( Ly ngfelt 20 0 1 b ) . 1 Detta tyd er på en systematisk skillnad mellan språken i d etta avseende , vilket i sin tur antyde r att fördeln ingen mellan olika frastyper inte är rent lexikalt be­ stämd . Vilka faktorer som styr distr ibutionen av infinitivfraser är ännu inte utrett . Givön ( 1 9 8 0 ) föreslår en ikonisk s.k . bind ningshie rarki enligt vilken graden av syntaktisk integrering speglar semantisk bind nings­ styrka. 2 Lyn gfelt ( 2 0 0 1b ) visar do ck att hyp otesens överensstämmelse med fakta är bristfällig, varför Givöns hiera rki inte kan vara h ela lös­ ningen. I de n mån bind ningsstyrka är relevant för förde lningen mellan bisatser o c h satsförkortningar är den bara en faktor bland flera. Att fastställa dist ributionen av infinitivfraser är alltså en stor upp­ gift . Dessutom tror jag att en såda n und ersökning inte bör begränsas till ett språk, då jämförelser mellan olika språk sannolikt ger de bästa ledt råda rna till vilka faktorer som styr. Utan en såda n redo görelse för distr ibutionen av infinitivfraser, oc h därm ed tankesubjekt, ka n j ag inte tillfreds ställande hant era kontroll vare sig från prod uktions- eller från inventarieperspektivet. Ändå ger unde rsökningen förstås en bil d av distr ibutionen, såtill vi da att jag red ogör för alla typer av infinitivfraser jag stöter på. Då jag del s utgår från en stor korpus, de ls har tillgång till s krivbord sexempel från 35 års litteratur om kontroll oc h 15 0 års litteratur om subjekts­ regeln borde den bil den täck a det mesta. M en jag försöker inte besvara frågan om när vi kan eller inte kan använd a infinitivkonstruktion, bara frågan om hur vi t olkar de infinitiver som finns. 1 . 1 . 2 . O lik a s y s te m för pr o d u kti on oc h t o lkn ing? Även om avgränsningen till ett rent tolkningsperspektiv främst är metod isk finner jag den även teoretiskt intressant som hyp otes om språket. Givet d en fysiska skillnaden mellan prod uktion o c h tolkning i en konkret språksituation kan man anta en motsvarande disti nktion i själva språksystemet. Detta innebär att man i princip antar två skil da 1 Även det fa ktum att engelskan o fta har p arti cip d är svenskan a nvänd er in finitiv pekar i sam ma riktning. Om vi tänker oss en verbalitetsskala från fulia satser till allt ­ mer nominala uttryck ligger engelskans repe rtoar genomgående längre åt det nominala hållet på de punkter där språk en skiljer sig åt ( Lyngfelt 20 0 1b ; jfr Gellerstam 20 0 1 ) . 2 Givöns bindningshierar ki har ing enting att göra med den ge nerativa grammatikens bind ningsbegrepp (jfr t .ex. Cho msky 1 9 8 1 ) , utan b in dnin g står här fö r graden a v semantisk samhörighe t mellan två propositioner. 10 grammatiska system: e tt för prod uktion oc h ett för tolkning. Fin ns de t fog för ett såda nt antagand e? Detta är det förstås vanskligt att uttala sig om, oc h jag gör inte anspråk på att kunna häv da någonting säkert i frågan. Emellerti d ä r de t hög st sannolikt att min syn på såd ana grundl äggand e frågor med vetet eller omed vetet påverkar analysens genomförande . Därför kan de t vara värt att klargöra hur jag har tänkt. Att d et förvisso är skillnad mellan vad vi säger oc h vad vi hör fram­ går exempelvis av att vi förstår fler dia lekter än de vi talar, utan att för den skull se de t som något annat än samma språk, men det ta be­ hö ver inte indi kera en skillnad i språksystemet. D et kan vara skillnader som enbart berör motorik o c h per c eption (elle r faktorer i pa r o le snarare än langue ) . Just att vi uppfattar båd e de t vi säger oc h d et vi h ör som samma språk talar för detta . Bättre argument för en dis tinktion på systemnivå är att det finns grammatiska men ändå meningslösa konstruktioner, liksom det finns ogrammatiska men ändå fullt tolkningsbara. Ch omskys klassiska exempel på d et förra presenteras i ( 1 : 8 a ) o c h ett exempel på d et senare i ( 1 : 8b ) : 1 ( 1 : 8 ) a . Colorless green idea s sleep furiously. (C hom sky 1 95 7 : 1 5 ) b. En låda fl askor vin. Givet att bå de t alare oc h lyssnare är överens om meningarnas status, är skillnaden mellan perspektiven inte beroend e av kommunikationssitua­ tionen utan rör själva språksystemet. Grammatikalitet oc h tolknings­ barhet är två olika saker. Att man abstrah erar bort från den konkreta språksituationen till s ystemnivå beh över inte alls innebära att man ger upp den na skillnad . Ryms då tolkning inom grammatiken eller ligger den utanför? Fall som ( 1 : 9 ) tyd er på lite av båd a: 2 ( 1 : 9 ) Roger lurade bollen att P RO sparka Olle. Trots att bollar rimligen inte kan sparka någon är d et något i ( 1 : 9 ) som pekar ut objektet b o ll en som infinitivfrasens tankesubjekt. Detta tyd er på att tolkning inte enbart är en fråga om rimligh etsbedö mningar utan oc kså rymmer en automatisk inomspråklig komponent. 1 Exempel ( 1 : 8b ) har ja g fått av La rs-Ol of Delsing. T ack ! 2 Tack till Chr ister Plat zack f ör exempel ( 1 : 9 ) . 11 Är då exempel som dem i ( 1 : 8 - 9 ) s käl nog för att anta olika system för produ ktion oc h tolkning? Nja, egentligen är de tta nog ingen empirisk fråga. Språkvetenskapen har en lång tradit ion av att beha ndl a de m som ett enhe tligt system (om än med tyngdpu nkt på produk tions­ si d an) . Det förh ållningssättet medfö r sina för- oc h nac k de lar . Att i stället hå lla isär perspektiven medf ör andra . Ja g ska inte göra något försök att överbli cka dem här - en stor oc h svår uppgift - men de t förefaller som vinster oc h förluster i båda fallen skulle vara främst metodis ka. Den främsta förtjänsten med ett del at system är möjlighe ten att hålla ena si dan konstant oc h på så vis red u ce ra antalet variabler. Om uttrycket beha ndla s som givet kan man koncen trera sig på faktorer som rör tolkningen oc h vi ce versa. Om­ vänt kanske ett förenat perspektiv ger bättre möjligh eter att studer a i vilken mån skillnade r i uttryck ssättet ger motsvarand e skillnad er i tolkningen. Vid are bör betonas att disti nktionen - eller avsaknade n av den - är ett inomteoretiskt fenomen. Eftersom vi inte vet hur hjär nans språk­ system är beskaffat antar vi olika teoretiska konstrukter som ska motsvara det ta eller del ar av det . E n dist inktionen mellan produk tion oc h tolkning blir en del av en såda n teoretisk mod ell , varför des s för- o c h nac k de lar oc kså beror på hur väl den stämmer överens med model lens övriga komponenter. Oc h des sa är i sin tur i varierand e grad metodisk t , em piriskt eller princip iellt motiverade . Därav följer oc kså att dist inktionen främst bör värder as i relation till d en teoretiska mode ll i vilken den ingår. Detta blir å ena si da n en fråga om dist inktionens relevans inom mod ellen, å and ra si da n en del av värd eringen av mod ellen som hel het . Ja g avstår där för från att ta ställning till en uppdel ning mellan produk tion oc h tolkning generellt . Däremot görs en inomteoretisk tillämpning av dis tinktionen i avhan dli ngens del III , dä r kontroll analyseras med hjä lp av optimalitetsteori (OT ) . Inom OT är för hål l ­ and et mellan prod uktion oc h tolkning en cent ral fråga, oc h ramverket tillämpas både med oc h utan en uppd elning mellan perspektiven (t .ex . Hendr iks & de Hoop 20 0 1 resp. Smolensky 20 0 0 ) . Dessutom före­ kommer s. k . bi dir ektionella versioner av OT (t .ex. Ku h n 20 0 1 , W il son 20 0 1 ) , vilka beh and lar produk tion oc h tolkning som dis tinkta pro­ ces ser inom samma system. För h ållandet mellan prod uktion oc h to lkning i O T dis kuteras särskilt i kapitel 15 . Fråg an om dist ributionen av infinitivfraser från ett OT- perspektiv kommenteras i a vsnitt 1 4 .2 .2 . 12 1 . 1 . 3 . An dra di men si on er Ma n kan ock så tänka sig uppdeln ingar av språksystemet efter andra linjer än prod uktion/t olkning. Närmast besläktad ä r d ikotomin uttryc k kontra inneh åll , s om doc k berör en annan di mension än d en disti nktion mellan produk tion oc h tolkning som tillämpas här . Relationen de m emellan beha ndlas i kapitel 15 . En annan hög st relevant dim ension är förhål landet mellan syntax oc h lexikon. En vanlig di stinktion, särskilt i ti dig generativ grammatik, är att syntaxen omfattar det regelbund na med an "al l properties of a formative t hat are essentially i dio syncrat i c will be specifi ed in t he lexico n" (Ch omsky 1 9 6 5 : 8 7 ) . Me d häns yn tagen till att även lexikon rymmer regelbund enh eter o c h att de båda perspektiven i hö g grad är ömsesi d igt beroende , ha r de nna uppd elning i stort sett förblivit standar d s edan d ess. 1 Vad som är syntaktiskt respektive lexikalt styrt är en centr al fråga i kontrollitteraturen, oc h jag kommer i det följand e att återkomma till den flera gånger. Inom t.ex. GB- trad itionen (Go vernment & Binding ) har man främst betonat den syntaktiska si dan av saken (se t . ex. M anzini 1 9 8 3 ) , medan andra grenar av generativ grammatik är mer lexika- listiskt orienterade , t .ex. L F G ( Lex i cal - Fun ction al Grammar; Bresnan 1 9 82 , 2 0 0 0a ) o c h HP SG (He ad - Driven P hr ase Struct ure Grammar; Poll ar d & Sag 1 9 9 4 ) . Av sikten med föreliggand e stud ie är som sagt att ta ett hel h etsgrepp om kontroll o c h därm ed täck a både syntaktiska oc h lexikala (sem antiska) - oc h pragmatiska - aspekter på kontroll . Ytt erligare en väsentlig dim ension i sammanha nget är relationen mellan tal oc h skrift . Här, liksom i fa llet prod uktion/t olkning, gör jag en praktisk avgränsning i så måtto att hela de t empiriska und erlaget består av skrivet material (se vi da re kapitel 5) . Däremot gör jag ingen motsvarande teoretisk dist inktion, vare sig i OT- de len eller på and ra håll . Notera att avha ndl ingens titel ä r K on t r ol l i s ven s ka n - inte K o nt r oll i s ve ns k t s k r i ft s p rå k . P r emissen för det ta är att analysen är tillämplig både på tal oc h skrift , vilket jag tror att den är. Visserligen är de t empiriska und erlaget enbart skrift , o c h i vilken mån resultaten även gäller tal testas egentligen inte, men jag är tämligen säker på att de exempel jag h ar sett skulle tolkas likad ant om de hör des . 1 Me d tanke på att lexikon och syntax oftast också skiljer sig åt med avseende på språknivå - enskilda ord kontra kombinationer av ord - bör kanske noteras att det inte är den dimensionen som avses. 13 Denna form av i dea lisering är vede rtagen praxis i grammatiken. Av praktiska skäl är grammatikexempel neds krivna, oav sett om d e h ämtats från tal , skrift eller ingend era (i fallet med konstruerad e exempel) . Som regel förutsätts de iakttagna mönstren gälla språksystemet som hel het . Detta förfarand e är förstås inte helt oproblematiskt, men jag har svårt att se ett bättre a lternativ. De med iespecif ika språkmode ller som föreslagits är främst utformade för att lösa medie specifi ka pro­ blem. 1 Kon troll är inte ett såda nt problem, utan är relevant båd e för tal oc h skrift . Dessutom avser kontroll relativt komplexa syntaktiska strukturer, varför ämnet kräver en sofistikerad grammatisk begrepps­ apparat . Sådan a red skap finns bara inom den etablerad e grammatik­ trad itionen. Det vore do c k intressant med en jämförand e studie av kontroll ­ strukturer i tal oc h skrift . Sannolikt skulle en såd an under sökning uppdag a vissa smärre skillnader (troli gen snarare avseend e dis tribution än tolkning) o c h p å så vis kunna nyansera d en bil d s om ges här . 1 . 2 . Teoretiska förutsättningar Som nämnde s ovan är d etta en grammatisk avh and ling, m ed gramma­ tikens förutsättningar oc h grammatikens verktyg. Strävan att täc ka in alla kontrollstrukturer ( åtminstone alla tankesubjekt i infinitiver) i e tt övergripande system gör den ock så till ett strukturalistiskt projekt. Inom de ramarna ryms do ck allt från trad itionell grammatik till dag ens sofistikerade te oribyggen. En naturlig fråga att ställa är h uruvida ämnet bäst beskrivs inom ett spec ifikt teoretiskt ramverk - oc h i s å fall vilket - eller på mer teori ­ neutrala grunde r . Ett helt teorioberoende förhål lningssätt är förstås varken önskvärt eller möjligt (se Smith - c itatet ned an) men det gäller att håll a und ersökningens teoretiska dju p oc h specifi cite t på en för uppgiften lämplig nivå. Any attempt to provid e explanations presupposes a t heo ry. Th e dif ference between so- c alled t heo ry-n eutral and t heo reti c ally based e xplanations is not really one between t he presence a nd absenc e of an appeal to theo ry, but a dif ference in t he sophis ti c ation and dep th of t he two t he ories involved . (Nei l Smith 1 9 8 9 : 32 ) 1 Några aspekter på en talspråksspec ifik grammatik tas upp i Anward (2 0 0 0 ) o c h inom de t pågående pro jektet "Samt alsspråkets grammatik" , var s skrifter finns tillgäng­ liga på < http : / /no rdisk a.uu .se/s amtal/ind ex. h tml> . 14 En stor fördel med en sofistikerad teoretisk apparat är att man kan komma längre: ju mer spe cifika fö rutsättningar, desto större utrymme att utforska de variabler som återstår; ju mer sofistikerad e analys­ verktyg, dest o bättre möjligh eter att driva hypoteser till deras spets. Nackdelen ligge r i bristen på allmängiltighet . Resultaten är bara till ­ gängliga för dem som behärs kar begreppsapparaten, oc h ofta bara giltiga under vissa givna premisser. Det stora antalet teoretiska ram­ verk som tillämpas i dag, oc h den grad av sofistikering flera av dem uppvisar, begränsar därmed både ti llgänglighet oc h tillämpbarhet . D å teorierna dessu tom är stad da i ständig utveckling finns allti d risken att ens analys blir inaktuell . Om inte annat, krävs som regel ett visst över ­ sättningsarbete innan resultat som uppnåtts inom en teori kan tillämpas utanför den . För - oc h nackdelar med ett grundare teoretiskt förhållningssätt är de omvända. S å långt det finns en gemensam grund att stå på ä r resultaten både t illgängliga oc h tillämpbara även inom andra diskurser. Å andra si dan ger ett grund are ramverk grund are insikter. Det är först när lingvistiska iakttagelser relateras till teoretiska spörsmål som de leder vidare oc h blir hypot esdriv ande. Ju mer specifik teori , desto mer specifika prediktioner ge nereras. Det bör kanske poängteras expli ci t att ovannämnda resonemang utgår från språkteorier som forskningsredskap, inte primärt som före­ ställningar om hur språk fungerar. Självklart bör en språkteori utformas i enlighet med vad vi vet (eller tror oss veta) om språk, men det den försöker komma åt är ändå det vi int e vet än. När vi inte vet hur m ålet ser ut, eller var det lig ger, söker vi efter fr amkomliga vägar oc h vill komma så långt som möjligt på dessa. A formal t heo ry of grammar |. . . | is not of itself a substantive linguisti c t heo ry. Rat h er , it i s a language for preci sely expressing d es cr iptive rules and universal postulates of grammar. (B resnan 1 9 8 2 : 3 4 3 ) Jämför begreppen fo rmal theo ry of gramm ar oc h s u b stan tive lingui st i c t he o ry i Bresnan- citatet ovan. Som jag tolkar henn e är det förs tnämnda ett forskningsred skap oc h de t senare en föreställning om vad sp råk är (eller o m hur de t fungerar) . Ju större överensstämmelse d em emellan desto bättre, men för mina nuvarande syften är det forskningsred ­ skapet som är det primära. Hur våra hjärnor fungerar är en senare fråga. Lägg vidare märke till uttrycke n languag e oc h fo rma l (t he o ry ) . Ett teoretiskt ramverk är i hög grad just ett språk, ett metaspråk. Det 15 utgör en begreppsapparat som ska göra det möjligt att med rimlig prec ision beskriva oc h förklara studi eobjektet i fr åga. Vad gäller formaliseringar är de kanske inte allti d nöd vändiga , me n de har den förd elen att de framtvingar expli ci t het oc h prec iseringar. Visserligen kanske språk egentligen är vagare än så, men om man slår sig till ro med det finns allti d risken att man nöjer s ig med en unge­ färlig generalisering dä r en exaktare är möjlig oc h att man där med förlorar väsentliga nyanser. Huruvid a formaliseringar oc kså gör iakttagelserna tydl igare är d o ck en perspektivfråga. De gör dem i a lla hän del ser inte mer tillgängliga, annat än för dem som red an är för­ trogna med begreppsapparaten. Låt vara att d et är fråga om grad skillnade r snarare än om antingen/ eller , valet mellan ett teorispec ifikt oc h ett mer neutralt förh ållnings­ sätt är änd å en avvägning mellan delv is motstri dig a i d eal . Å ena si dan vill jag inte gå miste om de möjligh eter ett s .k . inomteoretiskt förhåll ­ ningssätt i nnebär, å and ra si da n vill jag inte prod uce ra ett arbete som del s end ast angår ett exklusivt fåtal , del s är färskvara. Föl jaktligen väljer jag inte en av vägarna, utan försöker utforska båd a - de ls en relativt teorineutral beskrivning, del s en mer teori ­ speci fik analys. 1 . 2 . 1 . Un d er sök ningens te oreti s ka ra m ar Den konkreta analysen av infinitivers tankesubjekt utförs på två nivåer. Utifrån en korpusstudie redo visas en i möjligaste mån rent desk riptiv genomgång av kontrollkonstruktioner i s venskan ( del II ) . Denna pre­ senteras i termer av tradit ionell grammatik, d o ck med några begrepp inlånad e från generativ grammatik där så erfordra s. Dessutom analys­ eras samma material från ett optimalitetsteoretiskt perspektiv ( del III ) . Genom des sa två separata analyser försöker jag uppnå båd e allmän­ giltigh eten hos ett s .k . teorineutralt förh ållningssätt oc h dju pet oc h precis ionen hos e tt inomteoretiskt perspektiv. Trad itionell grammatik använd s , då det ta är den gemensamma bas som all mod ern språkforskning vilar på. Även de som försöker frigöra sig från des sa ramar känner till d em, k an förh ålla sig till d em oc h vi d beh ov transponera iakttagelserna till ett annat ramverk. Eftersom avh and lingen är skriven på svenska är det svensk grammatiktraditio n jag utgår från (se vi da re kapitel 5) . Beskrivningen är vi d beh ov berikad med begrepp från generativ grammatik, t .ex. kontroll oc h lyftning. Även här är det do c k så långt 16 det är möjligt fråga om allmängods . Begreppen ifråga härr ör från den transformationsgrammatiska trad itionen men är inte längre specifi ka för de n. De tillämpas över ett brett fält inom de n internationella syntaxforskningen oc h är bekanta över ett ännu bred are. Däremot är de inte självklara inslag i s vensk grammatiktradit ion, oc h de kommer där för att introduce ras med viss omsorg. Optimalitetsteori (O T) ger mig möjlighe t at t driv a analysen ett steg längre. Analysapparaten som såd an är formaliserad på ett sätt som tvingar mig att p recis era mina generaliseringar oc h på så sätt uppnå en exaktare beskrivning. Teorin ger mig oc kså möjlighet att inte bara beskriva olika kontrollfenomen utan ock så i någon mån försöka för­ klara d em genom att relatera kontrollmönstren till mer generella prin­ cip er. OT-an alysen faller inom generativ grammatik i de n meningen att min analysmode ll syftar till att generera samtliga grammatiska tolk­ ningar oc h inga and ra. 1 Däremot sorterar den inte inom någon särskil d gren av den generativa grammatiken annat än just genom använd and et av OT. E n version av OT-s yntax är influerad av GB (Gr imshaw 1 9 9 7 ) o c h en annan bygger på L FG (Bre snan 20 0 0b ) . Jag har medve tet för ­ sökt göra min analys kompatibel med båda . Ramverket som såda nt introduce ras senare (kapi tel 1 3 ) . Här anförs end ast några skäl till att jag valt OT framför andra tänkbara teori ­ bil d ningar. För de t första bygger ramverket på i dén om samverkan mellan konkurrerande principe r. Eftersom kontroll förefaller bero på flera olika, ib land motstri di ga faktorer behöv er jag en begreppsapparat som kan hante ra de n sortens konflikter. För det and ra har förh ållande t mellan prod uktion oc h tolkning en framträd and e p lats i OT. E ftersom jag de fact o hålle r isär perspektiven i em pirin ( se avsnitt 1 . 1 ) bör analysinstrumenten vara kompatibla med ett såd ant förfaringssätt . Inom OT finns utrymme båd e för att skilja mellan produk tion oc h tolkning oc h för att avstå från en såd an disti nktion. Dessutom förs en livlig deb att i f rågan, vilket ger en god teoretisk grund att falla tillbaka på (se vi dar e kapitel 15 ) . För det tredje finner jag ramverket t illtalande generellt . OT intar ett spännand e perspektiv på språk oc h , tror jag, kommer att visa sig fruktbart på många områd en. Dessutom är teorin ung oc h und er snabb 1 Generativa ramverk enligt det ta synsätt är bl. a. GB-t raditi onen (Cho msky 1 9 8 1 ) , HPS G ( Pollard & Sag 1 9 9 4 ) , L FG (Bresn an 1 9 82 , 20 0 0a ) o c h minimalistprogram- met (Cho msky 1 9 95) . Fö r disk ussion, se Newmeyer ( 1 9 9 8 ) . I c ke-ge nerativister gör ibland en snävare avgränsning oc h t alar hellre om c hom skyansk grammatik, v ilket främst inkluderar G B, minim alistprogrammet samt de ras föregångare transformations­ grammatiken (se t.ex. Haspelmath 20 0 0 , Va n Valin & La Polla 1 9 9 7 : 8ff . ) . 17 utvecklin g. Jag hop pas därf ör att jag inte bara kan dra nytta av OT utan ocks å själv bi dra till t eoriutveckling en. 1 . 3 . Syfte Avhan dlin gens huv uds yfte är sålund a att ge en samlad bil d av hur infinitivers tankesubjekt tolkas i svenskan. Detta försöker jag uppnå genom en bred korpusstud ie oc h en optimalitetsteoretisk analys av de nsamma samt genom att relatera de ssa båd a del s till den inter ­ nationella kontrollitteraturen, d els till den svenska litteraturen om sub­ jektsregeln. Det empiriska under laget är främst Språkbankens Parole - ' korpus, som omfattar c a 2 0 m iljoner löpord (se v i dare kapitel 5 ) . Ti d igare arbeten om kontroll är som regel bety dligt snävare oc h tä c ker ett mindre urval kontrollstrukturer . Ko rpusgenomgången är bland de första i sit t s lag, både i S verige oc h internationellt , o c h kan där för bi dra med en del nya empiriska data . Ä ven den mer teoretiska analysen har samma bred d , o c h tä ck er där med både komplement oc h a dju nkter samt infinitiver i nominal - o c h a djek tivfraser likaväl som i verbfraser . Därtill kommer några bisyften, vilka egentligen bara är förläng­ ningar av huvu dsyf tet . Eftersom kontroll verkar bero på samverkan mellan syntaktiska, semantiska oc h pragmatiska faktorer kan und er ­ sökningen betraktas som en illustration av samspelet mellan dess a tre aspekter på språk. För h oppningsvis kan studi en där med ge le dtr å dar om för hå lland et mellan syntax, sema ntik o c h pragmatik generellt . Vi d are hop pas jag att båd e korpusgenomgången oc h OT- analysen kan visa sig vär def ulla för stu die r av kontroll i andra språk än svenskan. 1 Jag tror ock så att OT-m ode llen - inte bara ramverket i stort utan den spec ifika analysmode ll som använd s här - med viss framgång kan appli ce ras även på besläktade f enomen, sås om tolkning­ en av anaforer (s .k . bind ning) o c h ellipser , liksom förstås kontroll i parti cip fraser . Y tte rligare ett bisyfte är , som nämnde s ovan ( 1 .2 . 1 ) , att bi dra till utveckli ngen av OT. Avhan dlin gens teoretiska bi dr ag gäller främst för hå lland et mellan syntax o c h semantik i O T. Vi d are är föreliggand e text mig veterligt det första som publi cera ts på svenska inom OT- ' En förkorta d , en gelskspråkig version av avha ndl ingen är und er arbete, m ed fo kus på de internationellt intressanta aspekterna på ämnet ( L yngfeit , u nder ar bete) . 1 8 syntax oc h OT-se mantik. 1 Ett naturligt bisyfte blir där med att ge en svensk introd uktion till OT . Slutligen - egentligen självklart men ändå värt att nämnda - är den na avh andl ing avsed d som ett bi drag till den samlade kunskapen om språk i al lmänhet o c h svensk grammatik i synnerhet . 1 . 4 . Bok ens uppläggning Boken består av fyra huv ud d elar . Del I (kapi tel 1 - 4 ) ger en allmän bakgrund , del II (kap itel 5- 12 ) red ovisar Par ole- und ersökningen, del III (kapit el 1 3 - 1 6 ) presenterar en OT-an alys av kontroll oc h i del IV (kapite l 1 7 ) sk a de ti dig are tre del arna knytas i hop till en hel he t . Del I , "B akgrund " , ger förutsättningarna för under sökningen. I kapitel 1 p resenteras de övergripande ramarna, o c h i kap itel 2 introd u­ cer as några c entrala begrepp. Därefter följer två forskningsöversikter. Kapit el 3 beha ndla r d en svenska litteraturen om subjektsregeln, oc h i kapitel 4 g es en översikt av kontrollitteraturen. I del II , " K ontroll i Paro le" , re do visas den korpusunders ökning som utgör avhan dlin gens h uvudsak liga empiriska unde rlag. M aterialet pre­ senteras i kapitel 5, oc h däre fter följer resultatgenomgången i kapitel 6 - 1 1 , sorterad efter infinitivfrasernas syntaktiska funktion. Kapi tel 6 beha ndla r verbkomplement (ob jekt , p redi kativ oc h bundna adv erbial ) . Kapit el 7 redo gör för bestämningar till nominal oc h kapitel 8 för be­ stämningar i a djekt ivfraser. Kapite l 9 hand lar om adve rbial oc h kapitel 1 0 om subjektsinfinitiver, med an kapitel 1 1 beh and lar infinitiver utan tydlig satsd elsstatus. Del II av slutas med att korpusgenomgången som hel het d iskuteras i kapi tel 1 2 . Del III , "O ptimal kontroll " , innehå ller en OT-an alys av kontroll i svenskan. Kapit el 1 3 är en introdukt ion till o ptimalitetsteori , i kapitel 1 4 presenteras den konkreta analysmodel len, o c h i kapitel 15 dis ku­ teras förh ållande t mellan prod uktion oc h tolkning i OT. Seda n följer själva analysen i ka pitel 1 6 , d är mod ellen appli cera s på materialet från del II . I del IV, "Ö vergripande kontroll " , kombineras de tre ti d igare del arna till en hel h et . Eftersom del I är en ren bakgrund , del II en renodla d materialgenomgång oc h del III en helt inomteoretisk analys vill jag i del IV lyfta fram det som faller mellan eller sträcke r sig över 1 Däremot tillämpar Tomas Riad ( 1 9 9 9 ) OT på svensk fonologi. D essutom har det skrivits en del om svensk syntax oc h s emantik inom OT, m en då på engelska (t .ex. Lyn gfelt 20 0 0 , Sells 20 0 1 o c h in direk t Vikner 1 9 9 7 , 2 0 0 1a ) . 19 des sa tre dela r. Därmed hop pas jag kunna ge en helh etsbild av kontroll i svenskan. 20 2 . Några centrala begrepp I fö ljande kapitel presenteras några av und ersökningens mest c entrala begrepp. Avsikten är att red a ut begreppen så som de tillämpas i a v­ han dlin gen, inte att ge en forskningsöversikt av hur de han terats i litteraturen. Utöver vad som krävs för att klargöra d e d efinitioner som tillämpas h är , h ar jag i de tta kapitel ingen ambition att tä cka a lternativa använd ningar av liknande begrepp oc h terminologi. Däremot tas några såd ana frågor upp i samband med att litteraturen om kontroll dis ku­ teras i kapit el 4 . Först beha ndla s h är själva studieo bjekten, nämligen satsförkortning­ ar (2 . 1 ) , kontroll oc h tankesubjekt / PR O (2 .2 ) . 1 Därefter introdu cera s frasstrukturgrammatik (2 . 3 ) , som utgör ett viktigt analysinstrument inte bara för OT-an alysen utan ock så för de lar av korpusred ovis­ ningen, särskilt avsnitt 9 .2 . Även litteraturgenomgången i kapitel 4 förutsätter en grundl äggand e känned om om frasstrukturella begrepp. Textpragmatiska aspekter på kontroll beha ndla s i 2 . 4 . Avslutningsvis samlas d efinitionerna i en sammanfattning (2 .5 ) . I övrigt introdu cer as begrepp oc h analysred skap i sina respektive spec ifika sammanha ng. Terminologin för del II k ommenteras i kapitel 5, oc h a nalysmod ellen för d el III p resenteras i kapite l 1 3 - 1 4 . 2 . 1 . Satser och satsförkortningar För eliggande arbete är en und ersökning av infinitivers tankesubjekt, oc h infinitivfraser är valda som stud ieobjekt i sin egenskap av sats­ förkortningar. Satsförkortningar defi nieras vanligen som 'sat svärdig a men inte satsformade uttryc k ' , vilket impli ce rar att det som främst skiljer de m från satser är uttrycksfo rmen. Utmärkand e för en sats är att den innehåll er subjekt oc h pred ikat , vilka står i en s.k . nexusförbind else, dä r predika tet pred i cera s om sub- 1 Subjektsregeln tas inte upp här , e ftersom den na normföreställning inte ligger till grund för analysen som såda n. Dä remot disku teras begreppet utförligt i k apitel 3 . 21 jektet (se vida re 2.2. 4 ) . 1 Predik ationen avser någon form av verb­ skeende - en handlin g, en händelse eller ett tillstånd - oc h predikatet ska innehålla ett finit verb. 2 Saknas något av dessa element är konstruktionen inte en sats. En satsförkortning saknar v issa av d e formella elementen, t .ex. finit verb oc h explicit subjekt, m en har väsentligen samma semantik som en sats: ett verbskeende predi ceras om ett subjektsargument. D et är de tta som avses med 'satsv ärdig ' . Såda na semantiska villkor är doc k svåra att omsätta i en operationell definition . A tt skilja predikatione r från icke-predi kationer är i sig l ika vanskligt som att d efiniera 'satsf örkortning' o c h f örutsätter en s ofisti- skerad bakomliggande teori om inte avgränsningen ska bli rent ad h o c . Därmed sa knas hanterliga semantiska kriterier på vad som skiljer sats­ förkortningar från andra i cke satsformade fraser. I s tället brukar man helt enkelt räkna upp vilka frastyper man be­ traktar som satsförkortningar, t .ex. infinitivfraser, participfra ser, ly ft­ ningskonstruktioner (även kallad e nex u sinfi niti v (SA G 3 :575ff. ) oc h s u b j e kt / o bjekt med infiniti v ) oc h fria predikat iv. I brist på enhetli ga kriterier såväl på form- som innehå llssida n kan dock inte heller en sådan uppräknande defi nition bli annat än ad h o c . Den uppräknande defini tionens fokus på vissa frastyper ger dock en stabil komponent, nä mligen just det att det är vissa strukturer oc h inga andr a som är satsförkortningar. Häri l igger en skillnad mellan berörda frastyper oc h exempelvis ellipser, vilka kan motsvara nästan vilken sorts konstruktion som helst. Även d e senare betraktas ibland so m sats­ förkortningar, d ock inte här. En annan avgörande skillnad mellan dem - oc h huvudskä let till att ellipser utesluts - är att det "ge nom ellips utelämnade uttrycket kan sättas in i satsens lucka utan att satsen blir ogrammatisk" (SAG 1 : 1 65 ) . I en satsförkortning är däre mot utelämningen en obligatorisk del av konstruktionen i övrigt. Man kan t.ex. in te sätta in ett subjekt i en in­ finitivfras: (2 : 1 ) a. Han lovade henne att k omma. b. *Han lovade h enne att han komma. 1 Nexusbegreppet går tillbaka till Je spersen ( 1 92 4 , 1 9 3 7 ) . En utförlig modern redo­ görelse ges i Lund in (und er arbete) . 2 SAG ( 1 : 1 52) använd er termen akti on i ställ et för v e r b s k een de , med samma innebörd . 22 Just denn a inhere nta implici t het är kortningar o c h en av de saker som (2: 1 ) ovan med subjek tsutelämning i (2 :2 ) a . Ko mmer i morgon. b . Jag kommer i morgon. ett utmärkande drag hos satsför- gör dem intressanta. Jämf ör t.ex. en finit sats (se vida re 2.2. 3 ) : 2 . 1 . 1 . Matri s sat ser Infinitivfraser - liksom flertalet andra satsförkortningar - utgör som regel satsd elar i en överordn ad sats. 1 I enklare meningar är den na överordn ade sats en huvudsat s, men i me r komplexa syntaktiska struk­ turer kan den vara en bisats eller en satsförkortning. Den sats eller satsförkortning i vilken en fras utgör en satsde l är frasens matrissats (eng. matri x clau se ) . En infinitivfras kan ha flera överordn ade satser - eftersom varje sats i sin tur kan inneh ålla en annan sats - men d en h ar bara en matrissats: de n närmast överord nade satsvärdig a konstruktionen. Notera vidare att relationen mellan satsdel o c h matrissats går i båda riktningarna. Förut om att en satsförkortning utgör en satsde l i sin matrissats, kan den ocks å själv utgöra matrissats till en undero rdnad sats eller satsförkortning. Detta illustreras i (2: 3 ) : (2 : 3 ) Syftet med projektet var att PR O und ersöka möjligh eterna att PR O förändra metalljoninnehålle t i m assan i en totalt klorfri bleksekvens (T CF ) f ör att PR O på så sätt förbättra möjlighet erna för en ökad slutning av blekeriet o c h PR O där med minska utsläppet av miljö­ störande äm nen. Den första oc h störst a infinitivfrasen (att under söka. . . ) har huvudsatsen som matrissats, där den utgör predi kativ. Samtidi gt är den själv matrissats till närma st underordn ade infinitiv fras {att fö ränd ra . . . ) , som utgör at tribut till objekte t möjlighete rna. Den undero rdnad e infinitiv­ frasen är i sin tur matrissats för de två samordna de a dverbie lla infini- tiverna (för bä ttra möjlighetern a resp. minsk a u t släp pen) . En förenklad illustra tion av strukturen presenteras i figur 2: 1 ne dan: Detta gäller även meningsfragment, vilka trots att de utgör egna grafiska meningar fyller en sats d elsfunktion i för h ållande till e n föregående sats . U nda ntag utgör dä r ­ emot vissa fristående infinitiver bl .a . i rubrik stil (s e avsnitt 1 1 . 1 ) . 23 (2 : 3 ) S Syftet med projektet möjlig - S het ema att P RO -inne hålle t ADVL förändra i ma ssan i en bleksekvens föratt P RO. . . o c h PR O där med . . . miljöstörand e ämnen. F IGU R 2 : 1 . Mat ri s sat se r i flera niv åer . Lägg märke till a tt mat rissats inte är en särskil d sa tstyp, utan ett rela- tionellt begrepp. Om en given sats är matrissats eller inte be ror helt på vilken fras eller syntaktisk nivå man utgår från. Just dä rför är begrep­ pet re levant för kontroll , som också det är ett relationellt fenomen. I förhåll andet mellan ett tankesubjekt oc h dess kontrollör ä r d et högst väsentligt vilken konstruktion som utgör matrissats, men of tast irrel e­ vant huruvida d enna är en huvudsa ts, bisats eller satsförkortning. Notera vidare att matri s sa t s som regel avser satsförkortningens matrissats, inte tankesubjektets (tankesubj ektets matrissats är satsför­ kortningen) . Kontro ll är en relation mellan tankesubjektet oc h en referent utanför satsförkortningen, inte inom de n (jfr bindning, 2.2.2) . Vida re får jag vid några tillfällen anledn ing att använda bestäm­ ningen matri s - till annat än satser. In nebörden är i sam tliga fall de n­ samma. Mat ri s v e r b är t .ex. ver bet i matrissatsen. Mat r i s h u v u d är det syntaktiska huvudord till vilket en satsförkortning utgör ett argument, till skillnad från s atsförkortningens huvud . att P RO unde rsöka 24 2 . 1 . 2 . I c ke -fin ita satser o c h and ra sats för k o rtn ingar Inom bl.a. g enerativ grammatik undvike r man det generella o c h vaga begreppet 'satsf örkortning' so m en hel het oc h urskiljer i stället snävare begrepp som t.ex. i cke- finita satser oc h småsatser (eng . no n-f inite clau se s resp. small clau se s ) . Icke-finita satser är de som mest påminner om vanliga bisatser. De kan fylla olika syntaktiska funktioner efter liknand e mönster, oc h de innehå ller alla satsens element utom subjekt oc h finit verb. 1 De fras­ typer som kan utgöra icke-f inita satser i svenskan är infinitivfraser (2: 4a ) oc h participfras er (2 : 4b ) . Parti cipfrase r ä r do ck numera ganska ovanliga som icke-fin ita satser ( därem ot är de myck et vanliga i t .ex. engelskan; jfr avsnitt 1 . 1 . 1 ovan ) . (2 : 4 ) a. Detta föranled er institutionen att PRO kontrollera att vi ha r utsett exa- minatorer så som vi borde oc h att vi har bra rutiner för detta. b. PRO S ittande på S ödr a S tation s tr app a PRO lä ngtand e var t so m h elst där det finns gato r a tt möta en vår på o ch PR O tr yck and e en ljum men mellanöl blir man lätt sentimental oc h d et får man ju inte bli i stads ­ planeringsfrågor. Som framgår av (2: 4 ) tar i cke -finita satser objekt oc h adverbial precis som vanliga bisatser. De kan därm ed inklud era unde rordn ade satser oc h satsförkortningar, till vilka de då utgör m atrissatser. Till i cke-f inita satser räknas dock inte satsförkortningarna i (2:5) nedan: (2 :5) a. Hon verkar v ara ytterst kom pet ent. b. Jag s åg d em ko mma. c . De ansåg ho no m kor kad , helt enkelt . Exempel (2:5a) kallas i traditione ll grammatik s u b je kt med infiniti v oc h (2:5b ) o b je kt med infiniti v . SAG ( 3 :5 75ff . ) använd er termen nex u si nfiniti v om båda konstruktionerna. Perfek tpartic ipen i (2:5 c ) brukar kallas o b je k t s p re di k ati v ell er liknand e. Vad som skiljer konstruktionerna i (2:5) från icke-finita satser är att satsförkortningarnas subjektsargument inte uppbär någon semantisk roll i matrissatsen. I t .ex. (2: 4 a ) fyller instit uti on en en semantisk roll i förhålla nde till för anled er o c h e n annan gentemot k ont r oller a, dvs. ä r både 'för anled d ' oc h 'kon trollerare' (se vidar e 2.2. 1 nedan ) . Några 1 Om man antar att det implicita tank esubjektet PR O är en reell syntaktisk konstituent (se vida re avsnitt 1 7 .2 ) är det enbart avsaknaden av finith et som skiljer i cke-f inita satser från fulla bisatser, dä rav termen ick e-f inita sat ser . 25 såd ana " d ubbla roller" förekommer inte i (2 : 5) , vilket framgår om man jämför med motsvarand e finita bisatser: (2 : 6 ) a. Det verkar som om ho n är ytterst kompetent. b. Jag så g att de ko m. c . De ansåg att han var ko rkad , helt enkelt. Som synes utgör h o n , de oc h ha n inte argument till hu vudv erben ve r k a r , såg respektive anså g i (2 : 6 ) , oc h d et gör de hell er inte i (2 :5) . Vad som semantiskt sett enbart är ett argument till det und erordn ade verbet relateras syntaktiskt till huv udv erbet i (2 :5 ) , m en till d elas ingen semantisk roll i matrissatsen. Detta fenomen kallas ibland lyftning (eng . rai s ing) oc h kan analyseras som i (2: 7 ) : 1 (2 : 7 ) a. Hon, ver kar [ti vara ytterst ko mpetent] , b. Jag så g demi |ti komma). c . De ansåg honoirtj [ti korkad ) , helt enke lt. En del , sä rskilt inom tidig generativ grammatik, s er alla tre konstruk­ tionerna i (2 :5 ) som lyftning (se t .ex. Post al 1 9 7 4 ) . I dag är det do ck vanligare att att enda st räkna ( a ) s om lyftning, me dan (b - c ) i stället ses som sm ås ats e r . Enligt de n senare analysen sker ingen lyftning i ( b - c ) vilket innebär att de t berörd a led et inte hel ler syntaktiskt utgör en konstituent i m atrissatsen. I ställe t behan dlas ( 2:5 b- c ) enl igt ( 2: 8 ) : (2 : 8 ) b. Jag såg ) dem k omma). c . De ansåg [ h onom korkad ] , h elt enkelt. Här ses hela s måsatsen som en konstituent, vilk en utgör objekt i m atris­ satsen. Nominalen de m oc h h o n o m utgör subjekt i respektive småsats men har ingen funktion i matrissatsen (an nat än ind irekt) . 2 Det att de änd å ha r objektsböjning kallas E C M ( e x c e pti ona l ca se mar ki ng) , vilket innebär att ett subjekt morfologiskt tar objektskasus. F öljaktligen kallas såd ana småsatser ibland ECM -kon struktioner. Fria pred ikativ (2: 9 ) räknas ibland till småsatserna, ibland som en egen kategori: verblösa satser (en g. ve r b le s s cla u s e s ) ? I alla h änd elser 1 Notationen t står för spår (eng. t ra ce ) oc h sätts ut på ett leds o rdinar ie plats när ledet inte självt står där. Sam indi cerin gen i anger vilket led som spåret m otsvarar. 2 Förhållan det mellan an alyserna i (2: 7 ) respekt ive (2: 8 ) kom menteras vidare i 2.2. 1 . 3 I formell mening är förstås även (2:5c ) en verblös sats. E n alternativ disti nktion till ovannämnda mellan småsatser oc h verblösa satser är att tvärtom skilja mellan små­ satser oc h (infin itiviska) ly ftningskonstruktioner. Enligt detta synsätt räknas endas t verblösa satser som småsatser ( se t.ex. Haegeman 1 9 9 4 : 12 3ff. ) . 26 är de inte i cke -fini ta satser. För en grundlig utred ning av småsatser, s e Lun din (un der arbete) . (2 : 9 ) a . Vi målade stugan rö d. b. Fånga honom dö d eller lev ande \ c . Irri tera d reste hon sej för en sista rond med spegelbil den. Det är i första han d i ck e-f inita satser som är avh and lingens stud ie ­ objekt . Enligt flera språkteorier är det end ast des sa, inte småsatser, som innehå ller tankesubjekt/ PR O (se vi d are 2.2 . 1 ) . Emellerti d före­ kommer infinitivfraser båd e som icke- finita satser o c h som småsatser, varför de t genomgångna korpusmaterialet inklud erar båd a typerna. Jag kommer d o ck att undvi ka termen små sat s o c h i s tället använda lyft ning om des sa infinitivkonstruktioner ( för motivering, s e 2.2. 1 ) . Gemensamt för begreppen - från i cke- finita till verblösa satser - är att konstruktionernas satsvärdig het betonas, in te minst genom termino­ login. (Ä ven termer som infiniti v al cla u s e oc h pa r ti c i p i al cla u s e förekommer. ) De betraktas primärt som typer av satser, inte som typer av satsförkortningar, ä ven om de givetvis är de t senare oc kså. En alternativ ind elningsgrund utgår från en verbalitetsskala, där fullständi ga satser är mest verbala oc h rena substantiv minst . Sy nsättet återfinns reda n hos Jes persen ( 1 9 2 4 , 1 9 3 7 ) o c h tillämpas senare av bl. a . Ross ( 1 9 72 ) , Ralph ( 1 9 75 , 2 0 0 1 ) , Givön ( 1 9 8 0 , jfr Ly ngfelt 20 0 1b ) o c h Lun din (un der arbete) . The life-giving power is found in t he hig hest d egree in t he finite verb [ . . . ] . It is found in a lesser degre e in infinitives, gerunds , nexus-sub­ stantives Inominaliseringar, min anm. J and agent-no uns, an d t he se four may be sai d to form a de creasin g scale, in whi c h t he life- giving power is more and m ore diminishe d ( Jespersen 1 9 3 7 : 1 3 0 ) Det är här fråga om en gli d and e skala från verbalt till nominalt , där särskilt parti cipf ormen spänner över ett områd e från i cke -fin ita satser ( Jes persens ger un d s ) till re nt nominala användni ngar. V ida re är d et en klassifi cer ing på ord - snarare än frasnivå. Skalan är intressant på många sätt , men ger inga d istinkta avgränsningar av syntaktiska kate­ gorier. Jag får do c k anledni ng att återkomma till den i avsnitt 1 6 . 6 , i samband med analysen av s.k . op tionell kontroll (se av snitt 2. 4 . 1 ) . 2 . 2 . Kontroll och tankesubjekt/ PRO Begreppen kontroll oc h tankesubjekt / PR O är ömsesidig t beroende av varandra , o c h det går knappast a tt defi niera ett av begreppen utan att 27 samtid igt def iniera det and ra. Kon troll han dla r enligt de flesta om tolkningen av tankesubjekt / PR O oc h i ngenting annat, m eda n P RO som regel antas förekomma end ast i kontrollkonstruktioner. Tankesubjekt är ett något vi da re begrepp än PR O, även om de båd a termerna ofta är ömsesid igt utbytbara. Ett tankesubjekt brukar ses som ( den impli cita ) su bjektsreferenten i en satsförkortning, medan PR O är det samma i e n i cke -fini t sats. Det avgörande kriteriet är att PR O allti d uppbär en semantisk roll (se vi d are 2.2 . 1 ) . Den syntaktiska statusen hos tankesubjekt, i synnerhe t PR O, ä r om­ dis kuterad oc h i grunde n en fråga om teoretiska antagande n. I olika teoretiska ramverk har PR O betraktats som en reell syntaktisk konsti - tuent, so m en inhe rent verbroll helt utan egen status oc h s om åtskilligt dä r emellan. Här avstår jag do ck från att ta ställning till var på den skalan PR O befinner sig. I språkexemplen markeras visserligen PR O på subjektsposition i de i ck e-f inita satserna, men de nna notation använd s främst av tydli ghets skäl oc h är inte avsed d som ett ställnings­ tagand e om begreppets teoretiska status. Jag återkommer till frågan i avsnitt 1 7 .2 . Kon troll def inieras oftast som en koreferensrelation mellan tanke­ subjektet o c h des s ante ce de nt , t . ex . i N o r s k ref e ra n se g ra mmati k k (NR G) : 1 Eit vanleg namn på for h ol det mellom PR O og eit le d d med sa me referanse er kontroll . Ein seier da at PR O er kontrollert av det and re le d d et , kontrollören. (N RG 1 9 9 7 : 9 9 8 , fetstil i original ) Emellerti d talar man om kontroll även när en expli c it antece den t saknas, v i d s .k . arbiträr kontroll oc h vissa fall av pragmatisk kontroll (se avsnitt 2. 4 . 1 ) . I de ssa fall kan kontrollören vara generisk eller framgå av kontexten; den kan t .ex. sammanfalla med talaren eller ut ­ göras av en impli cit ag ent i ma trissatsen ( 2 : 1 0 a resp. b) . (2 : 1 0 ) a . Att PR O få bragd gul de t vore ett erkännand e , inte bara för spee dwa y, utan all mo torsport . b . Vi d första be ha n dli ngen re cir kulera des jonbytarlösningen genom tio massaportioner för att P RO studera a ck umulationen av joner. Kon trollören beh över alltså inte vara ett manifest syntaktiskt l ed , men är allti d d et element som tolkningen av PR O faller tillbaka på. ' SAG ( 1 : 1 92 ) använd er do c k termen k on t r o ll med bety d ligt vi da re innebör d (se ne d an ) . 28 Begreppen kommer fortsättningsvis att tillämpas enligt des sa grund ­ läggand e definiti oner. I de fö ljande av snitten relateras d e till n ågra be­ släktade fenomen. K ontroll avgränsas gentemot lyftning i avsnitt 2.2. 1 oc h bindning i 2.2 .2. Distinktionen mellan (stora) PRO oc h (lilla) p r o tas upp i 2.2. 3 , o c h förh ållandet mellan tankesubjekt oc h pre dikations- bas behandlas i 2.2. 4 . Först bör doc k begreppet kontroll avgränsas från SAG: s bruk av termen k ont r oll : det att ett led s form, kat egoritillhörigh et, b etydel se m. m. är beroende a v ett annat led i samma sats eller mening. Ol ika slag av kontroll är styrning, valens samt tolkningskontroll. O ckså kongruens kan uppfattas som en form av kontroll. (SAG 1 : 1 92 ) K ont r oll i SAG:s m ening är alltså att ett led beror på ett annat i största allmänhet, vilket omfattar många typer av språkliga fenomen. Även underbeg reppet tolkningskontroll är betydligt vidare ä n kontroll i van ­ lig bemärkelse, då det ä ven omfattar bindning (se 2 .2.2) sa mt tolkning av ellipser. Själ v kommer jag dock att följa det betydligt s nävare stan­ dardbr uket. För en diskus sion av SAG:s kontrollbegrepp, s e Lyngfelt (20 0 0b ) . 2 . 2 . 1 . K on tr oll k on tra l yftnin g I resonemanget om icke -fin ita satser oc h småsatser ovan (2. 1 .2 ) nämnd es att en dast de förstnämnda anses innehål la P RO. Följaktlige n är det bara de förstnämnda som utgör kontrollkonstruktioner, medan infinitiva småsatser i stället kan ses som instanser av lyftning (eng. rai sing) . Jämfö r satsförkortningarna i (2: 1 1a ) resp. (b ) : (2 : 1 1 ) a. Han bad henne PRO komma. b. Han såg hen ne komma. 1 både (2: 1 1 a ) oc h (b ) sammanfaller infinitivens tankesubjekt med matrissatsens objekt, men det är bara (a) som inkluderar PRO . Det beror på att henn e oc h PRO representerar två olika semantiska roller, den ena patient till b a d , de n andra agent till k om ma. I ( 2: 1 1b ) f yller henn e enbart agentrollen till k o mma. Objek tsargumentet till såg ä r inte he nne utan hela frasen hen ne k om ma. Jäm för med parafraserna i (2: 12 ) d är motsvarande pred ikationer uttrycks med bisatser: 29 (2 : 12 ) a. Han bad henne att hon skulle ko mma. b. Han såg att hon kom. Lägg vidare märke till att PRO under vissa förutsättningar kan ha e n annan kontrollör än objektet till b a d (s .k . kontrollväxling, se vidare avsnitt 6 .2 .2 ) , medan lyftningskonstruktioner inte kan modifie ras på motsvarande sätt . Om (2: 1 3b ) alls är möjlig, är småsatsens subjekt henne oc h ingenting annat. (2 : 1 3 ) a . Hani bad hennej att PROj få kom ma. b. ? ?Han såg henne få kom ma. En annan väsentlig skillnad är att lyftningskonstruktioners tankesub­ jekt, till skillnad från PRO, kan motsv ara ett expletivt det . Lyftningar ­ na i (2 : 1 4 a -b ) tar de t som tankesubjekt, medan PRO i ( c - d ) omöjligt kan kontrolleras av ett expletivt element. 1 Även detta visar att PRO måste uppbära en semantisk roll , vilket expletiver inte gör. 2 (2 : 1 4 ) a . Det förutspåd des bli solsken i dag. b. Jag har sett det regna hela mo rgonen. c . *Det är omöjligt att PRO regna. d . Detj gick inte att PRO«j hålla regnet ute. På des sa grunder ans es P RO motsvara en dist inkt syntaktisk funktion, medan lyftningars tankesubjekt inte gör det . 3 Och räknar man lyft ­ ningar som småsatser är det tveks amt huruvida ett begrepp som 'tanke­ subjekt' alls är tillämpligt. En tolkning som då ligger närmare till hands är att småsatser har expli cita subjekt. Jämfö r t .ex. analyserna i (2 : 15 ) nedan (jfr 2. 1 .2 ovan) : (2 : 15 ) a . Jag såg hennei (t , kom ma] (t = tankesubjekt) b. Jag såg I henne kom ma I 1 Notera att det bara är exp letivt de t som inte kan kontrollera P RO. Re ferentiellt de t kan givetvis göra de t, liksom i e tt fåtal konstruktioner kvasiargumentellt de t ( De t\ sluta de än tligen r egna, ba ra f ör a tt PROj seda n bör ja h agla). Standardförkla ringen till att expletiver inte kan kontrollera PRO är alltså att de inte kan fylla subjektsargumentets semantiska roll, men det är inte den end a förklaringen. Det har också fö reslagits att orsaken kan vara morfologisk oc h ha med k ongruens att göra (se Ackem a 20 0 0 ) . 2 Stjärnmarkeringen i (2: 1 4 d ) indikerar att PRO oc h det inte kan vara koreferenta. 3 Ungefär samma argument använd s för att backa upp antagande t att PRO är en reell syntaktisk konstituent (se vidare avsnitt 1 7 .2 ) . 30 Enligt analys (a ) i (2 : 15 ) är he nne objekt i m atrissatsen, o c h infinitiv­ frasen är en bestämning till objektet . I avsaknad av expli ci t subjekt assoc ieras infinitiven till det ta objekt. Enligt analys (b ) är i stället [ he nne kommaj en enh et . Den utgör objekt i huv udsa tsen oc h är samtidig t s jälv matrissats för de ingående led en he nne oc h k o mma. Dessa utgör i sin tur subjekt oc h pred ikat i småsatsen. H är är alltså småsatsens subjekt expli cit oc h kan tolkas utan att behö va associ eras till ett annat le d . En intressant fråga (utö ver sats­ förkortningsproblematiken) blir då varför subjektet står i a ck usativ (s .k . ECM , s e 2. 1 .2 o van) . Valet mellan analyserna i (2 : 1 5 ) är ett teoretiskt ställningstagande oc h i v iss mån en perspektivfråga. Ja g tänker inte ta ställning i frå gan här , men termen sm ås at s förknippas som regel med analys (b ) . Ett uttryck s om små sat s ens ta nke s u b je kt bli r därm ed m otsägelsefullt . Däremot är termen lyftning kompatibel med båd a analyserna, oc h jag kommer fortsättningsvis att tala om des sa infinitivuttryck s om lyft ­ ningskonstruktioner. Termen här rör förstås från transformations­ grammatiken (TG ) , dä r lyftning ses som en form av flyttning, men använd s numera även inom ramverk som inte tillämpar flyttning. Kont roll kallades i T G li ka N P - s t ry knin g (Da hl 1 9 7 4 : 4 5 , Lin dbe rg 1 9 8 0 :2 0 7 ; eng. eq u i N P del eti o n , Rosenbaum 1 9 6 7 ) , vilket indi kerar att kontrollör o c h tankesubjekt beha ndla des som två dist inkta korefe- renta led , varav d et ena inte uttrycks (jfr el lips) . 1 Red an här betonade s alltså d enna skillnad mellan kontroll oc h lyf tning. I trad itionell grammatik kallas som sagt konstruktionen i (2 : 15 ) o b je kt m ed infiniti v . Ä ven subjekt med in finitiv förekommer, d els med verb som ve r k a r (2 : 1 6a ) , del s i passiv (b ) - motsvarande (a 1 ) resp. (b ' ) : 2 1 Ett p roblem med detta synsätt är att skillna den mellan bisats oc h s atsförkortning re du c eras till en fråga om expli cit kontra impli ci t subjekt . Skilln a den mellan finit o c h infinit lämnas därm ed oförk lara d . 2 I g enerativ terminologi uttrycks dist inktionen mellan subjekt - o c h objekt med infinitiv genom termerna s ub jekt s - respektive ob jekt sl yftning ( fö rutsatt att även objekt med infinitiv ses som lyftning - annars görs samma distin ktion mellan l yftning o c h s m å sat s ! E C M ) . Notera att de nna terminologi förutsätter att d et enda st är subjekts ­ argumentet i småsatsen som kan lyftas - till su bjekts - respektive objektsposition i matrissatsen. NRG ( 1 9 9 7 : 1 0 2 9 ff . ) använd er dä remot termen ob je ktsl y ftning om fall där infinitivfrasens objektsreferent står som subjekt i m atrissatsen, i arg umentstrukturer som motsvarar subjektsinfinitiver : ( i ) Texten är omöjlig att förstå . ( i ' ) Det är omöjligt att förstå texten. ( i " ) Att förstå texten är omöjligt . 3 1 (2 : 1 6 ) a . Han verkar vilja säga något . a ' . Det verkar som om han vill säg a något . b . Hon anses vara mycke t kompetent . b ' . Ma n anser henne v ara myc ket kompetent . Termen o b j e kt med infiniti v verkar impli cer a en analys enligt (2 : 15a ) . SAG: s nex u s i nfiniti v är där emot - liksom lyftning - kompatibel med båd a analyserna i (2 . 15 ) . Distinktionen mellan kontroll oc h lyftning är allmänt ved ertagen inom generativ grammatik sed an 1 9 7 0 - ta let . På senare ti d har den visserligen ifrågasatts, särs kilt inom Min imalistprogrammet (Hor nstein 1 9 9 9 ) , men jag finner det inte motiverat att ge upp dist inktionen (se vi da re avsnitt 4 .2 . 2 ) . 1 2 . 2 . 2 . K ont r oll k ont ra bindn ing Ett begrepp som har stora likh eter med kontroll är bind ning, so m rör tolkningen av anaforiska uttryc k. Enligt en snäv tolkning av begreppet avser bindn ing enda st i de ntitetsrelationer inom en sats , enligt en vidar e täc ker d et syftning till ett ti diga re element mer allmänt. Det snävare begreppet tillämpas främst inom Prin cip & P arameter- trad itionen ( P & P ) . 2 Även termen anafo r i s k begränsas i P & P till re la­ tioner inom satsen, varför man skiljer mellan anaforer oc h (van liga) pronomen enligt (2 : 1 7 ) : 3 (2:1 7) a. H o n j tv ätta d e sigj . a 1 . Hon; tvä tta de henne«j . b . Han; gl ömde sin j väska. b ' . H a n j glö md e hans», väska . c . Dej tala de m ed varandra ) . c ' . De; tala de m ed dem*j . Dessa konstruktioner är do c k snarare kontroll - ä n lyftningskonstruktioner o c h kom­ mer h är att be h an dla s som sådan a (se avsn itt 8 . 1 ) . ' Förs ök att eliminera disti nktionen mellan kontroll o c h l yftning förekommer inte enbart inom M inimalistprogrammet , utan o ckså i nom exempelvis s .k . Case Grammar ( J . A nde rson 2 0 0 1 ) . 2 1 lik he t med bl .a . Newmeyer ( 1 9 9 8 : 1 1 ) o c h Speas ( 1 9 9 7 : 1 7 3 ) anv änd er jag P & P som samland e betecknin g på de nära besläkta de ram verken Government and Bindin g (G B; Ch omsky 1 9 8 1 ) o c h M i nimalistprogrammet (C ho msky 1 9 9 5 ) , vilka bå d a bygger på prin ci per o c h p arametrar . 3 Stjärnmarkeringarna i pri m-e xemplen i (2 : 1 7 ) m arkerar att koreferens mellan d e samindi cera de le de n ä r en ogrammatisk tolkning, även om satserna som så d ana är grammatiska . 32 Anaforer ( dv s. reflexiva oc h rec iproka pronomen) är bund na, vilket innebär att de syftar tillbaka på ett annat led i satsen (2: 1 7a—c ) . 1 Pro nomen är dä remot fria oc h syftar på en referent utanför satsen (2 : 1 7a ' - c ' ) . Enligt de tta synsätt har följaktligen anaforer oc h pro­ nomen komplementär di stribution. 2 Fö r en svensk red ogörelse för bindnin gsbegreppet, s e Plat zack ( 1 9 9 8 :2 1 5ff. ) . Den överordna de bind ­ ningsteorin beha ndla s vidar e i av snitt 4 .2 . 1 . Inom P & P - t rad itionen är bindni ng oc h kontroll dis tinkta begrepp, då bindni ng end ast råd er inom en sats (ell er satsförkortning) medan kontroll går utanför de n. Kon trollören befinner sig ju som regel utan­ för satsförkortningen - ofta som ett led i d ess matrissats. Jus t tanken att PR O till skillnad från rena anaforer inte är bundet , är ett cen tralt inslag i GB-tra diti onens kontrollteori (se vid are 4 .2 . 1 ) . Den vida re versionen av bindn ingsbegreppet finner vi bl.a . i N RG: Binding er namnet på det feno men at eit element i setninga får sitt innh ald frå eit anna element, som derm ed «bind » det. Binda ren kan vere å finne i sa me setninga, i den föregående konteksten, ell er i s j0lv e tale- situasjonen. (N RG 1 9 9 7 : 1 152) Det bundna elementet beh över inte vara explici t , utan kan utgöras av t.ex . PR O eller en ellips. När elementet syftar på ett led i texten är bindni ngen anaforisk, oc h när den syftar på något i talsituationen är den deik tisk. Lik nand e de finitioner av anaf o r i s k oc h dei k ti s k tillämpas i SAG (bl. a . 3 : 1 6 2ff. ) , do c k inte som instanser av bindni ng. SAG använd er inte termen b i nd ning, m en täc ker i s tort sett NRG:s bindni ngsbegrepp med den egna termen t o l k nings k on t r o ll : " d et att ett led avgör tolk­ ningen av ett annat le d " (S AG 1 :2 32 ) . Vi da re används t ermen anaf o r om "re lationen mellan ett pronominellt uttryck [ . . . ] o c h ett annat ut­ tryc k i kontexten [ . . . ] med vars hjäl p det pronominella uttryck et kan tolkas" (a .a . : 15 3 ) . H är skiljer SAG mellan bundna oc h f ria anaforer på ett sätt som ligger nära P & P :s bind ningsbegrepp: 1 Detta är en förenkling. Bindn ing i egen tlig mening avser, uttryc kt i GB -term er, obligatorisk koreferens inom en s.k. sty rningskategori (eng. go vern ing cate go r y, se vidare 4 .2. 1 ) . E n mer teorineutral term är lo kal d om än. Den relevanta do mänen i detta sammanhan g är just satsen (eller en satsförkortning) . Vida re förutsätts att det bundn a elementet c - kommender as (se vi dare 2. 3 . 3 ) av sin antecedent . 2 I viss a svenska varieteter, sär skilt hos unga talare, kan ha ns i H an glömd e han s väs k a mycke t väl syfta tillbaka på subjektet (språk vårda re brukar doc k avråda från detta bruk ) . 1 dessa fall är h ans i P & P - termer en anafor, inte ett pronomen. 3 3 Anaforen kan vara grammatiskt bund en eller fri , d vs . för vissa typer av anafor är den möjliga relationen mellan ett anaforiskt uttryck oc h des s korrelat allti d grammatiskt reglerad , medan såd ana regler i a ndr a fall normalt saknas eller åtminstone är mindre strikta . Bunden a nafor gäller för användnin gen av de reflexiva, re cip roka oc h relativa pronomenen. (SA G 3 : 1 6 3 ) Förutom att SAG: s b un den anafo r även inkluderar relativa pronomen är omfånget detsamm a som för b in dning i P & P . För egen del ko mmer jag att använda b in dnin g i snäv mening ( dvs. enligt P & P ) . Kontroll är alltså inte en form av bindning . Däremot samverkar ofta kontroll o c h bindning, vilket illustreras i (2 : 1 8 ) : (2 : 1 8 ) a . Nu är d et da gs att P ROj gå oc h lägga sigj . b . Hon hota d e att PR Oi ta sinj Ma ts ur skolan. c . De verkad e inte ha något annat syfte än att PR Oj slå varandr a ; sönder o c h s amman. An af o r i s k uppfattar jag intuitivt i dess vidare bemärkelse (NR G, SAG) , men kommer på grund av risken f ör tvetydighet mestadels att undvika termen. I de fall där jag ändå behöve r den kommer jag att klargöra vilken av de möjliga tolkningarna som avses. 2 . 2 . 3 . P R O kontra pro Som nämndes ovan motsvarar (stora) PRO den implic ita subjekts­ referenten i en ick e- finit sats. Andra unde rförståd da nominal, särskilt v impli cita su bjekt i finita satser , brukar i stället be nämnas (lilla ) p r o . Distinktionen mellan d em bygger främst på att pro-kon struktioner ofta lika gärna kan ta e tt expli cit subjekt, medan PRO-strukt urer inte kan det . Skillnaden illustreras i (2 : 1 9 ) : (2 : 1 9 ) a . pro åkte tillbaka igår. a ' . Jag å kte tillbaka igår . b . Du lovade ju at t PR O komma förra vecka n. b ' . *Du lovade ju att du komma förra vec kan. c . Du lovad e ju att du sk ulle komma förra vec kan. c ' *Du lovade ju att P RO skulle komma förra veck an. Subjektet i (2 : 1 9a ) kan utelämnas, s .k . p r o - d rop , då dess tolkning framgår av kon texten eller talsituationen. D etta är do ck inte obligator­ iskt, utan även kons truktion med subjekt går lika bra i samma situation (a ' ) . I cke-finita satser (2 : 1 9b ) k an däremot inte inkludera expli cita sub­ jekt (b 1 ) , medan finita satser inte tillåter PRO ( c 1 ) . 3 4 Utelämningen i (2 : 1 9a ) är optionell oc h antagligen bäst karakteri ­ serad som en ellips. E n förutsättning för att det a lls ska vara möjligt är att de t impli cit a elementet utgör tema (en g. t o p i c , se 2. 4 .2 . 1 ) . 1 svenskan är / ?ro- drop al d rig obligatoriskt, men det finns and ra språk som mer regelmässigt saknar en subjektskonstituent, t .ex. italienskan (2 :2 0a ) . 1 (2 :2 0 ) a. pro Ha ca ntato (subj ektet tema) b. Lui ha can tato ( subjektet inte tema, lu i betonat) 'H an har s jungit' Även här verkar en förutsättning vara att det impli cit a subjektet utgör tema (Gr imshaw & Samek- Lo d ovici 1 9 9 8 , jfr (2 :2 0b ) ) . Det är do ck inte fråga om en optionell ellips, utan i italienskan är ^ ro-s trukturen det normala uttryc kssättet . H är finns inget subjektstvång, som i ex em­ pelvis svenskan. Visserligen signaleras subjektets numerus oc h species av verbböjningen, m en någon subjektskonstituent behö vs inte. Vissa språk praktiserar p r o - d rop, and ra inte , oc h ofta är d et option- elit . PR O verkar där emot vara ett universellt fenomen. Mig veterligt finns det inget språk dä r i cke -fin ita strukturer normalt tar expli ci ta subjekt. Möj liga unda ntag har fö reslagits, t .ex. i eng elskan (2 :2 1 ) , m en bara avseende specie lla konstruktioner, al dr ig som normalformen för en i c ke-finit sats. 2 (2 : 21 ) a. For him to leave now would be di sastrous. b. I pray for Arsenal to win. Distinktionen mellan p r o oc h PR O har kritiserats , särskilt utifrån de språk där p r o är vanligt förkommande , t .e x. k inesiskan (Hu ang 1 9 8 9 ) . För svenskans del är do c k skillnad en tydl ig: finita satser tar normalt expli cit a subjekt, med an i cke -fini ta al dr ig kan göra det . Inom und er ­ sökningens ramar ser jag därf ör ingen vinst med a tt likställa optionella ellipser som den i ( 2 :2 0 a ) med det und antagslösa subjektsförbud som råde r i i cke -fin ita satser. Mit t stud ieobjekt är end ast PR O. Jag åter­ kommer do c k till förhåll ande t mellan p r o o c h PR O i a vha ndli ngens del III (avsn itt 1 4 .2 ) , där frågan disk uteras från ett optimalitetsteoretiskt perspektiv. För en grundl ig genomgång av p r o - d ro p i svenskan, se Mö rnsjö (2 0 0 1 , 2 0 0 2 ) . Ett mer internationellt perspektiv ges bl .a . i Jaeg gli & Safir ( 1 9 8 9 ) o c h Grimshaw & S amek- L o do vi ci ( 1 9 9 8 ) . 1 De italienska exemplen är häm tad e ur Grimsha w & Samek- Lod ovici ( 1 9 9 8 ) . 2 Engelskans for ïo-k onstruktion, som i (2: 21 ) , ko mmenteras vidar e i avsnitt 4 . 2 . 1 . 35 2 . 2 . 4 . Tankes ub je kt k on tra pre di kati o n sbas Tankesubjekt presenteras ovan som ( den implicit a) s ubjektsreferenten i en satsförkortning. Emellerti d är 'su bjekt' väsentligen ett formellt be­ grepp i grammatiken. En typisk subjektsd efinition lyd er: "n ominalt satsled som tillsammans med finit verbfras (pr edi katsled ) bil d ar en finit sats" (SA G 1 :22 7 ) . Ett implici t tankesubjekt är där emot inget nominalt satsled , inte helle r kombineras det med ett finit verb. Det är ett i cke -led som änd å uppfattas som en motsvarigh et till subjektet, vilket betyde r att de t i någon mening fyller samma funktion. I äl d re subjektsd efinitioner är de t just de nna funktion som fokuseras, snarare än formella subjekts­ kriterier: § 1 9 9 . 1 en sats kan man igenkänna två huvud dela r: 1 . N ågot, som man ta 3lar om, som man säger något om. Denna del kallas s u b je kt . 2. Någo t, som ma n talar om3 , som man säger om subjektet. Den na del kallas p re di kat . (Beck man 1 92 3 :224 ) ' Det begrepp som Bec kmans subjektsdefi nition täck er tillämpas även i moder n språkvetenskap, men inte und er termen s u b je kt . Det är en av de många florerand e def initionerna av tema (se vid are 2. 4 . 2 . 1 ) men motsvarar framför allt det bl. a . SAG kallar predika tionsbas. Sett från ett semantiskt perspektiv är varje utsaga, satsvärdi g eller inte, en pred ikation: någonting - en verbhan dlin g, e n egenskap etc . - pred i cer - as om en referent, oc h de nna referent utgör pred ikationsbasen. Jäm för t .ex . SAG: s def inition av p r e d i ka ti o ns ba s : " d en eller det som något utsäges om" (SA G 1 :2 1 0 ) med Bec kmans subjektsdefi nition ovan; det är i allt väsentligt samma begrepp. I en finit sats står predik atet för det som predi c eras om subjekts­ referenten, som där med är des s pred ikationsbas. 2 På motsvarand e sätt är ett tankesubjekt pred ikationsbas för en satsförkortning. Varför då använd a ett begrepp som tankesubjekt , där ett und erför­ stått led a ssoc ieras med en formell kategori, varför inte hel t enkelt tala om satsförkortningars pred ikationsbas? Den lösningen tillämpas i SAG, som undv iker begrepp som 'tan kesubjekt' o c h 'ko ntroll ' till förmån för infiniti ve r s p re di k ati o ns b a s . 3 Emellerti d är pred ikationsbas ett mycke t 1 Upphöjd 3 :a i Beckman- citatet markerar betoning. 2 Jämfö r med nexu sbegreppet ( Jespersen 1 92 4 , 1 9 3 7 ; Lun din, und er arbete) . 3 Däremot använder SAG ( 1 : 1 9 2 ) som sagt termen k on tr o ll, do c k me d en mycket vidare innebör d än den gängse (se 2. 2 ovan) . 36 vida re begrepp än tankesubjekt. Alla pred ikationer har pred ikations- bas, äv en i cke satsvärdi ga sådana . B egreppet har i princ ip ingenting att göra med frastyper eller syntaktiska funktioner, an nat än indire kt. Ta nke s u b jek t , där emot, ind ikerar att satsförkortningen är en sats­ värd ig konstruktion, som har subjekt oc h pred ikat i f unktionell om än inte nödv ändi gtvis i form ell mening. T ermen har använts på d et viset i åtminstone 12 5 år ( La ndt manson 1 8 7 6 ) , troligtvis ännu längre utom­ lands . Här kommer båd a termerna att använd as, då jag ibland får an­ le dn ing att skilja mellan tankesubjekt oc h (an dra typer av) pred ika- tionsbas. 2 . 3 . Fras strukturgrammatik ( PS G ) De flesta moder na syntaxteorier ti llämpar någon form av frasstruktur­ grammatik ( PS G) . PSG förekommer i många varianter, men gemen­ samt för dem alla är att man expli cit anger satsers oc h and ra frasers hierar kiska uppbyggnad . Ett visst mått av hierar ki noteras även inom traditio nell syntax, t . ex. att bisatser i sin tur innehål ler egna satsdel ar oc h att a ttribut ses som en del av en nominal sats del . Vad gäller predi katet varierar det huru vida dett a ses som överordn at verb, objekt oc h a dver bial eller om det e ndas t omfattar verbet (ell er verben) oc h där med är si d oor dna t de övriga. När man talar om subjekt, pred ikat , o bjekt, pred ikativ oc h a dv erbial som primära sats dela r (till skillnad från attribut) ger man intrycket att des sa befinner på samma syntaktiska nivå, dir ekt und erordna de s atsen som hel het . ( F ör en disku ssion, se Sve nsson 1 9 8 7 . ) Sats Subjekt Predikat Verbfras Adverb ial Verb Objekt FIG UR 2: 2. H ie rar ki s k sat s st r u kt u r . 37 PS G intar ett mer renodla t hie rarkiskt perspektiv. Ett verb oc h des s komplement (t .ex . et t objekt) bygger tillsammans upp en verbfras som kanske tillsammans med ett adv erbial bil dar en större verbfras som tillsammans med subjektet utgör en sats. Såd ana förh ållanden illustrer­ as vanligen med hjäl p av träd diag ram, so m i figur 2:2. Terminologin i figur 2:2 är inte typisk för PSG . I traditio nell syntax benämns satsdel ar utifrån sin syntaktiska funktion, men i PS G utgår man i stället från frasernas huv udo rd : subjekt oc h objekt är vanligen nominalfraser (N P ) , predik at är verbfraser (V P ) oc h a dv erbial kan t.ex . v ara prepositionsfraser ( P P ) . Strukturen i figur 2:2 kan med de nna terminologi representeras som i figur 2: 3 . Här h ar o cks å tillfogats nod erna N, V oc h P , vilka marker­ ar att fraserna inte förgrenas ytterligare. Strukturen kan t.ex. motsvara meningen Bos s e kö pte bile n i Ty s kl and . Bosse köpte bilen Tyskland FIG UR 2: 3 . Hier ar ki s k sats st r u kt u r , P S G -ter mer . Varje nod i str ukturen motsvarar en syntaktisk konstituent, v ilket inne­ bär att de led som sorterar und er samma förgrening hö r i ho p - dv s. till h ör samma fras på d en nivån. Direkt si do ord nad e node r i strukturen kallas systrar, medan över- oc h under ord nad e nod er benämns mor respektive dot ter. Fam iljemetaforiken tillämpas doc k inte för mer av­ lägsna relationer än så (ing a kusiner, m ostrar osv. ) . Här är alltså NP :n Bo s s e , s ubjektet, syster till hela verbfrasen kö pte bil en i Ty s kl and . D enna består av en mindre VP , kö p te bil en, oc h den 38 adve rbiella prepositionsfrasen i f re d ags , o sv. Verbet k ö pt e anses alltså närmare knutet till objek tet b i len än till s ubjektet Bo s se . Syntaktiska relationer uttryc ks i te rmer av hur ett led hör i ho p med frasens huv ud or d , i en sats verbet . Ma n skiljer här främst mellan argument oc h a dju nkter, d är argument är bundna led vilka måste upp­ bära en semantisk roll i f örh ållande till verbet - medan adj unkter är fria led . Distinktionen är inte oproblematisk (se vi da re avsnitt 12 .2 .2 ) , men fungerar ganska väl som utgångspunkt. I satsen som hel het i figur 2: 3 är adv erbialet i Ty s k land en fri adj unkt, men inom prepositionsfrasen är rektionen Ty s k l and ett argu­ ment till i . Subjekt oc h objekt i satsen är båd a argument till verbet, men olika tätt knutna till det . Syster- NP :n , objektet b i len, utgör kom­ plement (äve n kallat internt argument) m eda n subjektet är spec ifierare (exte rnt argument) . 1 Begreppen komplement o c h spec ifierare beh and ­ las vi dar e i 2 . 3 . 1 neda n. Här kommer P SG att användas ganska begränsat, frä mst för att klar­ göra frasstrukturella relationer mellan PR O oc h de ss kontrollör. Därför kommer jag att tillämpa en relativt enkel version av PSG oc h i görligaste mån håll a mig till s åda na grundl äggand e komponenter som använd s inom de flesta teoretiska ramverk. D e inslag som kan beh öva förklaras närmare är X - bar -s ystemet (av snitt 2. 3 . 1 ) , funktionella projektioner (2 . 3 .2 ) o c h c -k ommende ring (2 . 3 . 3 ) . Dessutom går jag kortfattat in på hur min tillämpning av PS G beror på projektets tolkningsperspektiv (avsn itt 2. 3 . 4 ) . Däremot kommer jag inte att gå in på hur olika teorier tillämpar PS G på olika sätt . Inte hell er beh and las frasstrukturella skillnade r mellan olika språk, uta n jag begränsar mig till sv enskans frasstruktur. 2 . 3 . 1 . X ' - s y s t e m e t ( X - bar ) En c entral k omponent i de flesta versioner av PSG sed an 1 9 7 0 - tale t (se t .ex. Ja ck endo ff 1 9 7 7 ) är X ' -s ystemet ( X ' uttalas X - ba r ) , vilket anger en grundl äggand e struktur som antas vara gemensam för alla fras­ typer. Varje fras X P - dä r X står för N, V, A osv. beroende på om huv ude t är nominal, verb eller adj ektiv - antas vara uppbyggd efter grundmö nstret i fi gur 2: 4 : 1 Observera att (syn taktisk) s pecifiering inte är riktigt detsamma som (sem antisk) specificering (jfr dock Platzack 1 9 8 2 , 1 9 9 8 ) . 39 X P Y P X ' (Sp ec ) S* * X° Z P (C omp) FIGUR 2: 4 . F raser s gr und st r u kt u r i X ' - sy steme t. F rase ns huvu dor d är X° , om det t .ex. ä r en verbfras: V °. Huvudet kan eventuellt ta ett komplement, här markerat Z P - varmed huv ud o c h komplement tillsammans bil da r mellannivån X ' ( X - bar ) . Till den na nivå fogas en eventuell specif ierare, Y P . Systrarna X ' o c h Y P utgör då tillsammans d en fulla frasen X P . Antag att X P är en verbfras (VP ) , dä r huv ude t förstås är ett verb (V° ) , komplementet en infinitivfras (S ) o c h specif ieraren e n nominal - fras (NP ) . Detta motsvarar den grundlä ggande argumentstrukturen i en enkel sats , i vilken spec ifieraren utgör subjekt oc h komplementet objekt. Sat sen kan t.ex. vara Mina st u denter äls kar a tt rita trä d dia gram , som i fi gur 2:5: VP NP V' Min a stud enter älskar att P RO rita trä d d iagram FIGUR 2: 5. En ver bf ras illu st re rad enligt X ' - systeme t. 1 1 Betecknin gen S på infinitivkomplementet passar egentligen inte in i s ystemet, u tan en mer adek vat notation vore CP (se 2 . 3 .2 . 1 ne dan) . 40 En fras i X ' -sys temet har tre grund element: huvud , komplement oc h specifierare, me n en sats kan ha må nga fler än så. X P , Y P oc h Z P i 2: 4 är inte ord utan fraser - t.ex. VP , NP elle r S - vilka i sin tu r kan bestå av flera element. Hur satsstruktur kan representeras i X ' -sy stemet utvecklas vidare i 2. 3 .2 n edan. Inte heller inom frasen behöve r det finnas exakt tre konstituenter. Mång a fraser består bara av ett end a ord , dvs. saknar både komple­ ment oc h s pecifie rare. Så är t.ex. fallet om subjekts-NP :n i 2:5 är A nna i s tället för mina st u d enter . En fras kan ocks å inneh ålla mer än tre element, t . ex. o m ett huvud tar två komplement. Detta gäller t .ex. bi- transitiva verb som ge. S ådana strukturer kommer jag att representera som i figur 2 : 6 : ' VP NP V' Olle NP NP O L isa en leguan FIG UR 2: 6 . En bitr ansit iv ver b f ras . Det är alltså inte så att en fras nödvän digtvis har tre element. Tanken är att en argumentstruktur kan innehålla tre typer av element, sa mt att den är uppbyggd i tre nivåer. På den underst a nivån huserar X° oc h komplement, vilk a tillsammans utgör X ' på nästa nivå. På mellannivån kombineras X ' oc h speci fierare, vilka bygger upp X P . Den översta nivån omfattar frasen s om helhet , X P , oc h kan i sin tu r infogas i ö ver­ ordn ade fraser. X ' -sy stemet utgår från denn a grundstru ktur oavsett frastyp. Man gör alltså i det ta avseende ingen skillnad mellan exempelvis nominal- oc h verbfraser. Tvärtom är en av grund tankarna att betona likheten Den trede lade st rukturen i fig ur 2: 6 är inte a llmänt ac ce pterad . M ånga menar att alla språkliga strukturer är binära oc h a nvände r där för andr a sätt att representera bitransi- tiva strukturer. J ag återkommer till detta i avsnitt 2. 4 . 41 mellan olika frastyper. Jäm för t .ex. verbfrasen i figur 2: 7a med nominalfrasen i figur 2: 7 b (exemplen från Platzack 1 9 9 8 :2 4 ) : upptäckte Amerika Columbus v° NP Columbus N° PP I upptäckt av Amerika F IG UR 2: 7 . Likhe ten mellan ver b - o c h nom inalfras er . Så h är långt ha r vi begränsat oss till argumentstruktur, dv s. hur en fras byggs upp genom att bundna bestämningar - komplement oc h specifi - erare - fogas till huvude t ( X° ) respektive mellannivån ( X 1 ) . Detta kallas projektion. Huvudets egenskaper proji ceras uppåt, specifi ceras i takt med att bestämningarna läggs till , oc h frasen är inte fullständig förrän man når den högsta nivån X P - den maximala projektionen. Detta är do ck inte det enda sättet att bygga upp fraser. Man kan ocks å lägga till fri a led genom s.k. a djunktion . D å fogas ett fritt led , t .ex. ett adverbia l, till frasen som hel het . Här är det inte fråga om att proji cera en argumentstruktur, utan snarare om att lägga till extra information. Vi kan t .ex. bygga ut objektet i figur 2: 7a med en relativsats: C o l um b u s u p p tä c kte Ameri ka , s om han d o c k t r o d de va r In dien. Den utbyggda strukturen kan d å representeras som i figur 2: 8 nedan. L ägg märke till att resultatet av adjunktio nen inte förändra r frasens status. Till en redan fullvärd ig NP fogas ytterligare information, oc h resul­ tatet blir en större NP me n fortfaran de en NP . Adjunktion kan ske på o lika ställen i str ukturen. Den fria bestäm­ ningen - adjunkten - fogas helt enkelt till det led den modifierar. Som en generell begränsning antas do ck vanligen att "lik a adjunge ras till lika" ( Platzac k 1 9 9 8 : 45 ) . En fras kan adjung eras till en fras, som i figur 2: 8 , eller ett huvud till ett huvud - aldrig tvärtom. Jag åter­ kommer till adjunktion i 2. 3 . 4 . 42 VP NP V' Columbus v° NP upptäckte NP S ZX Z\ Amerika som han do ck trod de var Indien F IGUR 2: 8 . A d j un kti on till en no minalfr as . Notera vi d are att de olika nivåerna i strukturen i princi p inte ha r någonting med linjär or dnin g att göra. Visserligen kan det lätt se så ut när led till vänster genomgående befinner sig h ögt upp i stru kturen oc h le d till hög er långt ner, men dett a beror på svenskans struktur snarare än på X ' -sys temet i si g. I svenskan kommer som regel spec ifierare före sina huv ude n medan komplement kommer efter dem . Andra språk, t .ex. japanskan, har annan ordf ölj d varför der as träd förgrenar sig på and ra sätt. 2 . 3 . 2 . F unk ti one lla pr o je kti on er VP , NP osv. ä r lexikala projektioner, uppbyggda av lexikala huv ude n oc h dera s argument ( komplement oc h spec ifierare) . E ventuell adj unk- tion förändr ar som sagt inte detta . Emellerti d är satser mer komplexa strukturer än så, då de des sutom kan innehå lla hjä lpverb oc h and ra grammatiska element. Ta t .ex. en mening som: På lör dag s ka jag tr o ligen hjä lpa en k o mp is att flytta. Den är inte särskilt kompli c erad , men den innehå ller flera element som faller utanför argumentstrukturen 'ja g hjäl pa en kompis att flytta ' : ett spetsställt ti dsa dver bial , ett finit hjäl pverb samt ett sats- a dve rbial . Frass trukturen kan t .ex. illustreras som i fig ur 2: 9 : 4 3 Ad vP z\ h jäl pa en kompis att P RO flytta FI GUR 2: 9 . Sat s s t r u k t u r s tö r r e än V P . Som framgår av figur 2: 9 rymmer satsen flera konstituenter utanför VP (vil ka jag tills vi d are avstår från att klassifi c era efter frastyp) . Dessa brukar betraktas som s.k . f unktionella projektioner, då de fyller grammatiska funktioner snarare än lexikala roller . Ma n antar som regel två typer av funktionella projektioner : en satsgrammatisk I P ( / från eng. inflecti on ) oc h en kontextanknytande CP (C ursprungligen från eng. c omple mentizer , även om c ontext skulle passa bättre in på des s nuvarand e användnin g) . CP o c h I P ä r i stort sett PSG :s motsvarig het till de t som i Di deri c h - sens positionsgrammatik kallas inled a rfäl t o c h nex u s fält . D e kan illustreras som i tabe ll 2 : 1 ( jf r Pla tzack 1 9 9 8 : 6 1 , 8 9 ff . ) : TABELL 2: 1 . C P , I P o c h V P . Konte xtank nytande de l (C P ) Satsgram matisk del (I P ) Innehållsde l (V P ) På lörd ag ska jag troligen hjälpa e n kompis att flytta Skillnaden gentemot Dider i c hsen är egentligen bara att d et finita verbet räknas som kontextanknytande snarare än satsgrammatiskt . Det är väl snarast både /o c h , då det å ena si dan förankrar satsen i ti d o c h rum oc h 44 å andr a sid an kan sägas utgöra satsens grammatiska nav. Emellerti d hän förs det finita verbet till CP bara i huv uds atser, i bisatser analys­ eras d e som en del av IP . Den position C° som finitet uppehå ller i huv uds atser intas då i ställe t av bisatsens subjunktion. Denna position kallas typ p lats i Pla tzacks ( 1 9 8 7b ) kombinerad e huv uds ats- oc h bisatssc hem a (o c h sat s fältet i Platz ack 1 9 9 8 : 8 9ff . ) . T ill skillnad från Did eri c hs en, som antar två grund läggande sc h eman för led följ de n i huv ud - respektive bisatser, han terar Pla tzac k båd a sats­ typerna inom ett oc h samma sc he ma. 1 En illustration presenteras i tabell 2:2: TABEL L 2:2. Led följd s s c h ema enligt Pla tzac k 1 9 8 7 b . Inledare Typp lats Sub jekt Adv l Finit Resten av satsen På l örd ag ska jag troligen <— h jälpa en kompis att flytta Jag ska doc k inte < - h jälpa hon om på söndag Ka nske är jag < - < - ledig d å . . .v ilken ad ress som han ska flytta till < - . . . utan att PR O knäc ka ryggen på kuppen . . . att jag inte har lust med de t Notera att finitets grundp osition inte är typplatsen, liksom subjektets inte är inled arfältet. Båda led en antas ha sina grammatiskt givna positioner i mittfältet ( I P ) , men befinner sig i dek larativa huv uds atser ofta ti d igare i s atsen (oc h hög re upp i f rasstrukturen) . Detta förklaras vanligen med att de oc kså kan fylla pragmatiska funktioner. Subjektet står initiait när de t utgör tema, annars inte; finitet står på typplatsen när de t anger satstyp, a nnars inte. Fä ltsc he mat ovan är fullt kompatibelt med PSG oc h X ' - systemet. Typplatsen är som sagt C°, o c h inled arfältet står som specifi erare i CP (S pecC ) . I P är komplement till C", oc h subjektspositionen är specifi ­ erare i I P (Sp ecl ) . Fin itets plats när det inte står på typplatsen tord e vara 1° , oc h de ss komplement är VP . Strukturen presenteras som träd di agram i f igur 2: 1 0 : ' För e n jämförelse mellan Dider i c he ns båda (i SAG: s tappning) o c h Pla tzac ks enda positionssc he ma, se E ngd ahl (2 0 0 0 ) . 45 CP Spec C C' (inle darfä lt ) C° > P ( typ plats ) Spec l I ' (sub jekt ) 1° VP (finit ) SpecV V' V° NP (infi nit verb) (ob jekt ) F IGU R 2: 1 0 . S ve ns k ans gr u n dl äggand e ledfölj d i X ' - f o rma t. Vad som saknas i figur 2: 1 0 j ämfört med fältsc hem at är fria a dv erbi ­ al . 1 Dessa ingår varken i arg umentstrukturen (VP ) eller i de utvi d ga de projektionerna (I P o c h CP ) utan fogas till strukt uren genom ad junktion (se fi gur 2: ll ) . 2 Vida re står som regel inget le d i S pecV i sven skan, då verbets spec ifierare, sub jektsargumentet , pla ceras i I P el ler CP . Fun ktionella projektioner är ett kontroversiellt ämne. De flesta teorier antar någonting liknande I P o c h CP , men meningarna är de la de om dera s interna struktur . F lera ramverk, i s ynnerhet P & P , se r I P o c h CP som större dom äner än fraser , o c h antar flera funktionella pro ­ jektioner inom des sa. För eslagna projektioner inom I P är t . ex. TP (tem pus) , AspP (asp ekt ) , M o d P (mo dali tet ) , AgrP (ko ngruens, eng. 1 Bund na adverb ial antas liksom objekten utgöra komplement till V°. 2 Vid spetsställning plac eras emellerti d a dve rbial i inleda rfältet , Spe cCP , me n de tta antas d å bero på d ess pragmatiska funktion (tem a/b akgrund ) , inte des s syntaktiska, o c h fö rekommer end ast dä r spetsställningen är pragmatiskt motiverad . F le ra versioner av PS G, i synner het inom P & P , sk iljer strikt mellan tematiska (a rgument) o c h i cke ­ tematiska (a d junkter ) posit ioner. 46 agree ment) , oc h NegP (negation) . Då de t varierar vilka av dessa som realiseras i oli ka språk är det t .ex. i nte givet huruvid a projektionerna är universella (oc h därme d tomma i flera språk) e ller språkspecifika. Frågan ä r dock inte av avgörande betydelse fö r kontroll . Vad som spelar roll är att de funktionella projektionerna antas resi- dera högre upp i frasstrukturen än argumentpositionerna. 1 Jag åter­ kommer till detta i avsnitt 2 . 3 . 3 - 4 . Väsentlig för kontrollanalysen är ocks å hanterin gen av adjunkt ion. Adjun kter är syntaktiskt friare än argument oc h har därf ör inte lika fasta positioner i frasstrukturen. Vida re fokuserar de flesta språk­ teorier grammatikens kärnfunktioner, varför adjun ktion inte är lika grundligt utrett som projektion. Huvudta nken är att ett led adjunger as till den konstituent till vilken det utg ör en bestämning. Fria adverbial fogas d ärför ofta till VP , då de vanligen bestämmer hela v erbfrasen, som prepositionsfrasen på söndag i figur 2: 1 1 nedan. Därmed resider ar de högr e upp i strukturen än verbet oc h d ess komplement, men lägre än de f unktionella projektion­ erna. Fria adverbi al kan dock förekomma ocks å på and ra positioner (se vida re 2. 3 . 3 ^ 1 oc h 9 .2 ) . Satsad verbial ligger i sin tur ytterligare något högr e upp i struk­ turen. Det varierar huruv ida de antas vara adju ngerade ovanför VP , såsom enligt figur 2: 1 1 , e ller tillskrivs egna funktionella projektioner, t . ex. NegP . 2 I båda fallen föreslås dock ungefär samma relativa posi­ tion i strukturen: ovanför VP men lägre än (mer parten av) I P . Att satsadverb ialen befinner sig högre upp i s trukturen än tidsadve rbialet bekräftas av vanliga konstituenttest, då h jälpa h on o m på söndag kan uppfattas som en enhet , kan spetsställas ( Hjäl pa h on om på sö ndag s ka jag d o c k inte ) osv. Den streckade linjen mellan IP oc h VP i 2: 1 1 är en förenkling som markerar att varken Spec l eller 1° realiseras i s atsen. Även SpecV är som synes en tom position. 1 vilken mån tomma noder existerar är en omdis kuterad fråga, för att inte tala om huruv ida de inneh åller spår efter flyttningar. Fortsättni ngsvis kommer jag endas t att representera 1 Detta gäller inte bara verbala projektioner. Det ä r vanligt att man antar funktionella projektioner även för nominalfrasen oc h talar om fullt utbyggda fraser som DP ( dete rminerarfraser ) snar are än NP . Se t .ex. Delsing ( 1 9 9 3 ) . 2 För e n analys som antar en omfattande universell hiera rki av funktionella projek­ tioner inom IP , bas erad på le df ölj d , s e Cinque ( 1 9 9 9 ) . En alternativ ståndpu nkt är att det inte är fråga om (uni versella ) projektioner, u tan fria a d junkter . En såda n lösning föreslås av Svenonius (2 0 0 2 ) , so m antar att mittfältsadve rbialen är fria adjun kter oc h att regelbundenhe terna i le d följ d sna rare h ar semantiska orsaker. 47 nod er som innehålle r manifesta led eller som på annat sätt är relevanta för kontroll. CP (S pe c Q C' NP Jag ( c ° ) I P I i ska VP (Sp ecV ) V° NP h jäl pa ho nom F IGU R 2 : 1 1 . E xe m pel p å a d j unkti on . 2 . 3 . 2 . 1 . C P eller I P ? Huvud satser i svenskan - liksom i andra V2-sp råk - antas vara CP , med det finita verbet i C° (Ho lmberg 1 9 8 6 ) . 1 Även bisatser antas ut- 1 Hur det f ör hå ller sig i an dra s pråk går jag inte närmare in på hä r . En del menar - givet att kontextanknytning sker i C - do mänen - att alla fullständ iga satser är C P (se t .ex . P latz a ck 1 9 9 8 , 2 0 0 0 , 2 0 0 1 ) . And ra menar att de t beror på innehå llet hur l ångt frasstrukturen byggs ut , även inom samma språk (G rimsha w 1 9 9 7 ) ; h jä lpverb motiverar I P , topikalisering CP osv. Åt er andra ( Bresnan 2 0 0 0a , 2 0 0 0 b , Sells 2 0 0 1 ) menar för t .ex . engelskans del (Sel ls även när de t gäller svenskan) att subjekt allti d 48 göra CP , dâ C ju ursprungligen står för c o m p lementize r dv s. kom- plementerare/sub junktion. H ur förh åller d et sig då med infinitivfraser? Eftersom infinitivfraser kan inklud era hjä lpverb, satsadv erbial osv. torde de åtminstone utgöra IP . Eftersom infinitivmärken har stora likh eter med subjunktioner ligger det nära till han ds att se båd a som komplementerare, vilket skulle tyda på att infinitivfraser i likh et med bisatser är CP . Riktigt så enh etligt verkar de t emellerti d inte förh ålla sig, vilket framgår av följande e xempel från engelska oc h norska: (2 :2 2) a . He had de c i de d n ever to beat the d og. b. Han had e föresatt seg aldri å slå hun den . ( Pl atzack 1 9 8 6 :2 1 5) 1 båd a fallen kommer satsadv erbialet ( ne ve r resp. al d r i ) för e infinitiv­ märket. 1 Givet att satsadv erbial adj ungeras till I P , tyd er det ta på att även infinitivmärket ingår i I P . Därmed torde engelska oc h norska infinitivfraser utgöra IP . Samma resonemang kan do ck inte tillämpas på svenskan, s om ju h ar en annan ordf ölj d : (2 :2 3 ) a. Han had e föresatt sig att aldr ig slå hu nde n. b. Han hade föresatt sig att han a ldri g skulle slå h und en. Som illustreras i (2 :23 a ) kommer infinitivmärket i svenskan före eventuella adv erbial oc h liknar i det avseendet subjunktioner (2:2 3b) . Huvud skälet till att han tera infinitivfrasernas frasstruktur annorlunda än bisatsernas gäller dä rmed inte svenskan. Sett till ord följ de n har svenska infinitivfraser alltså mer gemensamt med svenska bisatser än med engelska oc h norska infinitivfraser, vilket tyd er på att de är CP snarare än IP . Vid are har frågan ett nära samband med positionen hos PR O. 2 I engelska exempel markeras PR O vanligen före infinitivmärket (2 :24a ) , men i svenska exempel är det tvärtom (2:2 4b) . I båd a språken marker­ as PR O före eventuella satsadver bial (2: 24 c - d ) : står i Specl , varför subjektsinled d a hu vud satser är IP medan topikalisering kräver CP , enligt (i ) resp. (ii ) n eda n: (i ) ip[I might vplgo to Stockh olml next week| (ii ) cpl Next week j P [I might vplgo to Stockh olm] ] ] 1 I engelskan förekommer visserligen s.k . s p lit infinitive s , dv s. ad verbial efter infinitivmärke, m en det är ett relativt perifert d rag som motarbetas av d en normativa grammatiken (för e n d iskussion, se Oh lander 1 9 9 9 ) . 2 Fö r enkelh ets skull förutsätts här PR O fylla en syntaktisk position. Huruvida PR O verkligen utgör en syntaktisk konstituent d iskuteras i avsnitt 1 7 .2 . 49 (2 :24 ) a. He had dec i ded P RO to walk th e dog at least twic e a day. b. Han hade föresatt sig att PR O gå ut med hunde n minst två gånger om da gen. c . He had deci d ed PR O never to beat the dog. d . Han hade föresatt sig att PRO aldrig slå hu nden. I samtliga fall korrespond erar placer ingen av PR O med subjekts­ positionen i motsvarande finita satser. Det kanske inte måste vara så, men plac eringen är intuitivt naturlig med tanke på att PR O motsvarar ett subjektsargument. Jag ha r svårt att se något skäl till en annan placer ing. 1 Subjektspositionen i svenskan (lik som i engelskan) är Spec l , oc h positionen närmast före är typplatsen, d vs. C°. Därmed blir infinitiv­ märkets position i s venskan C°, oc h e n infinitivfras antas alltså utgöra en CP . Den kan då t .ex. a nalyseras enligt figur 2: 12 : Ad vP hunden FIG UR 2: 12 . F ra s st r u kt u re n i en s ven s k infinitivf ras . Det mest rimliga alternativet till P RO på subjektsposition är att inte anta P RO alls. Så gör t.ex . Willi ams ( 1 9 8 0 ) o c h B resnan ( 1 9 82 ) . De ssa behandl ar hell er inte infini­ tivfraser som satsvärd iga utan som pred ikat, P re d i Wil liams analys oc h V P i Bresnans. 50 Enligt figur 2: 12 utgör PRO en syntaktisk konstituent . 1 Antagandet att en svensk infinitivfras utgör en CP förutsätter do ck inte PRO , utan kan motiveras enbart av ordfölj den. Som nämnde s o van markeras PRO i alla e xempel, f ör tydlighets skull , o c h jag åt erkommer till frågan om dess syntaktisk a status i avsnitt 1 7 .2 . 2 . 3 . 3 . C - k o m m en d ering Ovan nämndes att a dverbial ofta adjungeras ovanför VP men ne danför de funktionella projektionerna i strukturen. Så vad menas då med "ovan för" o c h "ne dan för" ? Det väsentliga är ju inte hur träd diagram­ men ser ut , utan vilka syntaktiska relationer de illustrerar . Rent hierarkiska förhålland en uttrycks som domina ns: varje nod dominerar alla förgreningar neråt från den - dvs . alla le d som ingår i konstituenten. Dotternoden är allti d en delmängd av modernoden, o c h dominansre lationen bestämmer vad som ingår i samma konstituent . Däremot har domin ans ingenting att göra med för hålla ndet mellan olika konstituenter , annat än indirekt . Den strukturella relation som visat sig mest relevant för olika former av beroendeförhållanden mellan distinkta syntaktiska led - inte minst kontroll - är s. k. c -k ommender ing (eng . c - c omm and) : 2 En nod a c -kom mende rar en nod ß om (i ) a* ß (ii) a inte dominerar ß (iii ) den f örsta förgrenade n oden ovan för a domin erar ß. ( Platzack 1 9 9 8 :5 0 ) Definitionen ovan innebär att varje nod c -komm enderar sin syster oc h alla hennes döttrar , dotter döttrar osv. S om illustration kan vi utgå från exemplen i (2 :25) , illustrerade i figur 2: 1 3 : (2 :25) a. Per; gillar att PROj se på fotbol l. b. Hani bad migj att PROj följa me d på matc hen i mor gon. c . Hanj ska dit för att PROj heja på GAIS. d . Men jagj följer med honomj för att PRO j heja på ÖIS. 1 Notera att analysen inte antar att satsadverb ialet står i 1° , utan att de t är adjun gerat till I' . P är liksom SpecC oc h S pecV tom oc h sät ts därför inte ut i figur 2: 12. 2 C:et i c-c om mand står för con stit uen t (Reinhart 1 9 7 6 ) . 5 1 (2 :25a ) (2:25 b) gillar att PR O se på fotboll Ha n V bad mig att PRO f ölja med på matc hen i morg on (2:25c ) (2:25 d ) Per VP ska Adv P dit för att PRO heja på GAIS följer med för att PRO heja på ÖI S hono m FIG UR 2: 1 3 . F ras st r u kt u ren i ( 2 : 2 5a - d ) . x Avsikten med träd diag rammen i figur 2: 1 3 är att illustrera nivåskill ­ naden mellan subjekt, objekt oc h a dverbial. Subjektet c -kom mender ar hela verbfrasen oc h därm ed både objekt oc h a dver bial. Objekt c - kommend erar verbet oc h andr a objekt (2 :25 b) men vanligtvis inte adverbial (2 :25d ) . 1 Adve rbialen i (2: 25c - d ) a nalyseras som P P , dvs. P + CP , i enlighe t med standar d sedan 1 9 7 0 -t alet (se t.e x. L -G. A ndersso n 1 9 7 3 ; jfr SAG 2: 7 45) . 52 Detta samvarierar intressant nog med kontrollmönstren i ex emplen. Om inget mellanliggand e objekt finns kontrollerar subjektet PR O i båd e objekt (2 : 25a) oc h a dv erbial (2 : 25c ) . Fö rekommer ett objekt mellan subjekt oc h PR O får vi som regel objektskontroll i objekts- infinitiven (2 :2 5b) men inte i a dv erbialet (2 :25 d ) . En vanlig förklaring är att det indi rekta objektet c -k ommende rar sitt systerobjekt , ef tersom båd a är komplement till samma verb - men inte fria adv erbial som adju ngeras ovanför VP . 1 Även d et faktum att kontroll som regel går tillbaka på h ela konstitu­ enter snarare än del ar av d em brukar tillskrivas c -ko mmend ering. Vid exempelvis genitivbestämningar oc h samord ning (2 :2 6a resp. b) ä r d et normalt hela nominalfrasen som kontrollerar PR O. End ast om nomi- nalfrasen som hel het utesluts av semantiska skäl är en inbäd d a d kontrollör möjlig (2 :2 6 c ) . Detta antas bero på att de inbäd d a de lede n inte c -k ommender ar PR O, vilket illustreras i figur 2: 1 4 . (2 :2 6 ) a . [ Mi nj bror]j gilla r att PR Oj se på fotboll . b. [ Jagj o c h Perjlk gil lar att P R( \ se på fotboll . c . [Vår , förh oppning] ] är att PRO ; kun na se alla Ö1S hem mamatc h er i år. (2 :2 6a ) NP VP V CP Det N Mi n bror gillar att P RO se på fotboll 1 Även enligt modell er som bara använde r binär förgrening, oc h där med in te tillåter tre del ad e strukturer som (b) -trä det i figur 2: 1 2 , anses de t ind irekta objektet c - kommende ra d et d irekta. O bjekten antas do ck inte vara systrar, utan befinner sig på olika nivåer inom s.k. VP -ska l (s e Pl atzac k 1 9 9 8 : 1 2 9f . ; anal ysen efter Lar son 1 9 8 8 ) . 53 ( 2 : 2 6 b ) N P Conj N P V C P I I I I z x J ag o c h P e r gi l la r a t t PRO se på fotboll ( 2 : 2 6 c ) Det NV CP Vår för - ä r at t PRO hoppni ng kunna se . . . F IGUR 2: 1 4 . F ra s st r u kt u r en i ( 2 : 2 6a - c ) . C-k ommende ring är en ofta åberopad faktor i kontrollitteraturen, i synnerhe t i sa mband med exempel som dem i ( 2 :2 5-2 6 ) . Här kommer begreppet att tillämpas främst i OT-an alysen ( del III ) men ock så i Paro le-b eskrivningen (särs kilt avsnitt 9 .2 ) . 2 . 3 . 4 . P S G i t o lkni ng s pe r s pek ti v Som nämnde s i kapitel 1 ov an unde rsöker jag kontroll från ett renodla t tolkningsperspektiv. PS G tillämpas oftast snarare från uttryck ssi d an eller från ett riktningsneutralt perspektiv (jfr avsnitt 1 . 1 ) . En uttrycks- orienterad stud ie utgår typiskt från en given betydels e, t . ex. i f orm av 54 en argumentstruktur, oc h beskriver hur den na uttryc ks syntaktiskt/ frasstrukturellt i ett ell er flera språk (se t .ex. Grimsh aw 1 9 9 7 ) . I riktningsneutrala beskrivningar genereras uttryck oc h inneh åll parallellt . Struktur o c h betydelse blir därmed ömsesidiga konsekvenser av varandra oc h i någon mening samma sak. Skillnad en gentemot mitt tolkningsperspektiv framgår kanske tydligas t när det gäller s.k. syn­ taktisk ambiguitet, dvs. fall som dem i (2:2 7 ) : ( 2 : 2 7 ) a. Hon knuffade den gamla damen med handväskan. b. Avsikten är att PRO ersätta det gamla systemet med handplockning av lovande studenter. Båda meningarna i (2:27 ) är syntaktiskt tvetyd iga på samma sätt: är med -fr aserna adverbi al eller är de attribut till objekten? Därav följer tämligen dras tiska semantiska skillnader. De båda tolkningarna av (2:27a) illustreras frasstrukturellt i figur 2: 15 nedan. Hon med handväskan Hon knuffade knuffade den gamla den gamla med damen damen handväskan FIG UR 2: 15. T vå to l kningar av ( 2 : 2 7a ) . Enligt ett riktningsneutralt synsätt är dett a inte fråga om två olika tolkningar av samma struktur; det är fråga om två olika strukturer. Följaktligen är meningarna i princip inte tvetydiga. Inte heller frå n et t uttrycksorienterat perspektiv är meningarna tvetydig a, efte rsom det då är betydels en som är utgångspunkten. 1 båda fallen följer skillnaderna i frasstruktur på ett eller annat sätt av skillnader i input. Från ett tolkningsperspektiv är dock varken betydelse eller fras­ struktur given. D et enda man ser eller hör är en sträng av ord , oc h den syntaktiska strukturen etableras som ett le d i to lkningen. S åvida inget annat signaleras av intonation eller interpunktion är alltså meningarna i (2 :27 ) tvetydig a; sa mma ordsträ ng kan tolkas på två olika sätt. Vad detta inn ebär utvecklas vidare i OT- del en, särskilt kapitel 15. 55 Syntaktisk ambiguitet är oc kså högs t relevant för kontroll . I mening­ ar med två möjliga kontrollörer, t .ex. (2 :2 8 ) , associer as inom PSG de båd a tolkningarna med olika frasstrukturer, s e figur 2: 1 6 . (2 :2 8 ) Jagi h a de sjä lv tagit h it dem j för att PROi/j sk apa en trevlig atmosfär . Jagi ha de ha de för att P RO, skapa. . . dem j för att PRO ; dem j tagit skapa. . . tagit hit FI GUR 2: 1 6 . T v å t ol kning ar a v ( 2 : 2 8 ) . Skillnad en mellan de båd a strukturerna i f igur 2: 1 6 är att adve rbialet adj ungeras till olika nivåer. Enligt träd strukturen i (a ) är adv erbialet adju ngerat ovanför VP (tagi t h it d em) . Därmed c -k ommende ras PR O av subjektet jag men inte av objektet de m, oc h meningen tar subjekts­ kontroll . I (b ) -trä det adj ungeras infinitivfrasen inuti VP , på samma nivå som huv ude t (tag it hit ) oc h des s komplement ( d em) . 1 Då både subjekt oc h objekt c -k ommend erar PR O får vi objektskontroll här , i enligh et med principe n om minsta möjliga avstånd (en g. M inimal Di st ance P rin ci pl e, förk. M DP ; Rosenbaum 1 9 6 7 ) , se vidar e avsnitt 9 .2 oc h 1 4 . 1 . 1 . En mer övergripande skillnad mellan ett tolkningspersperspektiv å ena si dan oc h ett uttryc ksorienterat eller riktningsneutralt för hålln ings­ sätt å and ra si da n är målet med analysen. De båd a sistnämnda strävar primärt efter en korrekt strukturbeskrivning, varför t .ex . frågan om tomma nod ers (t .e x. Spec V) vara eller i ck e vara är hög st väsentlig. För en tolkningsorienterad analys är målet att bestämma hur en sats tolkas, inte at t ge en fullständig an alys av de ss struktur. 1 Här illustreras för övrigt a djun ktion till ett hu vud ( V°) . P artikeln hit adju ngeras till hu vudet tagit, och tillsammans bild ar d e h uvudet tagit hit. 56 Därför beaktas hä r bara de aspekter på frasstruktur som spelar någon roll för tolkningen. Det är t .ex. oväsentligt huru vid a negationer adj ungeras ovanför VP eller proji cer as i en särskil d NegP inom IP . Däremot är det helt avgörande för analysen vilka interna relationer (i det här fallet främst c -k ommender ing) so m råde r mellan berörda led . Illustrationerna i ex empelvis figur 2: 1 6 kan alltså ses som förenkla­ de representationer av varsin mängd mer utbyggd a trä dst rukturer, vilka samtliga ha r samma inbörde s relationer mellan de berörd a konstituenterna. 1 En stor förd el med de nna und erspecif i cer ing är att analysen kan hållas kompatibel med flera olika syntaktiska ramverk - i synnerhe t med de versioner av OT-sy ntax som förekommer ( se vi da re kapitel 15 ) . Mit t huv uds yfte med att tillämpa PS G är att skil dr a c -k ommen- der ingsförhå llanden mellan infinitivfras oc h potentiella kontrollörer. Avgörand e för analysens utformning har varit en strävan efter tydl ig korresponde ns mellan träd struktur, språkyta o c h tolkning. E n nod ska intuitivt motsvara en syntaktisk konstituent, oc h fr ia le d a djun geras till de led ( o c h på d e nivåer ) till vilka de intuitivt u tgör bestämningar. PSG -ana lysens formella utförand e bygger på tre antagande n, varav det mest kritiska är att funktionella projektioner befinner sig hög re upp i strukturen än argumentpositionerna, närmare bestämt att CP dom inerar I P som i sin tur dom inerar VP . Detta innebär bland annat att subjektet inte c -ko mmend erar spetsställ da l ed . Vid are följer jag X ' -s ystemets grundläg gande antagande att spec ifi - erare befinner sig hög re upp i s trukturen än komplement. Det innebär bland annat att subjektet normalt c -k ommende rar objektet men inte tvärtom. Detta antagande är inte nöd vändig t , eftersom samma utfall följer av de funktionella projektionerna, men de t förtyd ligar oc h under lättar analysen. Slutligen tillåter jag tred elade strukturer, de ls i bitransitiva kon­ struktioner, del s vi d a dju nktion inom VP . Inte helle r d etta antagande är absolut nöd vändig t , då samma relationer kan åskådl iggöras som binära strukturer, men det förenklar analysen oc h möjliggör en mer ytnära representation. 1 Exempelvis kan tolkningen i fi gur 2 : 1 6b mycke t väl illustreras även inom ett ramverk som end ast antar binära strukturer o c h som inte tillåter a d junktion till X ' . Analysen skulle då kunna formuleras ( J ag [ ha de [ [ t agit h i t ] [ de m [f ör att P RO. . . ] ] ] ] ] . En nack de l med e n så d an analys är att man tvingas anta [ de m för att P RO. . . ] so m en konstituent . 57 2 . 4 . Prag matiska kontrollbegrepp Y tt erligare ett områd e som fordra r viss begreppsutred ning är de prag­ matiska aspekterna på kontroll. Vid brott mot subjektsregeln är kon­ trollören und antagslöst en pragmatiskt prominent referent. Det kan t.ex . vara fråga om agenten i en passiv sats (2: 29a ) , ett led på annat håll i satsen eller den övriga kontexten (2: 29b ) eller en referent som signaleras av kommunikationssituationen (2:2 9 c ) . S åda na fall kommer jag fortsättningsvis att kalla pragmatisk kontroll. (2:29 ) a. Genom att P RO avstå locko ut läggs ansvaret för konflikter he lt på den fack liga motparten. b. Efter att PR O inte ha v arit riktigt ordinar ie i våras h ar det lossnat för hono m. c . För att PRO kunna läsa artiklarna i sin he lhet k rävs Ad obe Acrob at Reade r oc h i nå gra fall Catc h Wo rdRea lPage. De grammatiska aspekterna på pragmatisk kontroll - som t.ex. gynnas av passivering, formellt subjekt oc h spetsställt adv erbial - beh and las senare (sä rskilt avsnitt 9 . 3 ) . Fö r tillfället han dla r det snarare om be­ greppet som såd ant (2. 4 . 1 ) samt om de pragmatiska kontrollörerna, vilka h ar kallats sådan t som tema, lo gofor oc h e mpatibärare ( 2. 4 .2 ) . 2 . 4 . 1 . Prag mati sk , arbitr ä r re s p ekti v e o p ti o neli k ont r oll Utmärkand e för pragmatisk kontroll är att kontrollören fastställs på pragmatiska snarare än syntaktiska grunde r. E mellerti d finns d et ytter­ ligare ett kontrollmönster dä r de t är pragmatiken som styr: s .k . arbiträr kontroll (b eh andla s särskilt i avsnitt 1 0 . 1 ) . Detta mönster uppträd er bl.a . i subjektsinfinitiver (2: 3 0a ) , relativa infinivattribut ( b) oc h vissa typer av bestämningar till a djek tiv ( c ) : (2: 3 0 ) a. Att P RO bada i den här kylan kan aldri g vara hä lsosamt. b. Här finns ju inte en levand e själ att PR O fråga om vägen. c . Är den hästkrak en verkligen värd a tt PR O satsa på? Ko ntrollören i de ssa fall kan vara generisk eller syfta på någon referent i kontexten, påfallande ofta lite av båd a. Tolkningen ges inte av grammatiken, där av benämningen ar bi t r ä r , utan är helt kontext­ beroende. Grammatiskt sett kan begreppet väsentligen betraktas som icke -kon troll. S e vida re avsnitt 1 0 . 1 . Även arbiträr kontroll beror alltså på pragmatik, e ftersom tolkning­ en här följer av kontexten. Skillnad en gentemot pragmatisk kontroll är 58 främst förh ållande t till and ra kontrollmönster. Arbiträr kontroll bygger på avsaknaden av grammatiskt styrd kontroll , men pragmatisk kontroll uppträde r där det finns ett grund mönster (subje ktskontroll ) som av någon anled ning inte följs. Jämf ör (2 : 3 0 ) med språkvård s ­ exemplet (2 : 3 1 ) : (2 : 3 1 ) Tanter oc h farb röde r går med sin a hu ndar till sa ndlå dorn a för att PR O där uträtta sina behov. (G P :s sk rivregler 1 9 9 8 : 35 ) I normalfallet tar adve rbiella infinitiver subjektskontroll . Även om vi med hjälp av vår omvärldskuns kap kan sluta oss till att d et i stället är det ob lika s ina h un d a r som kontrollerar PRO i (2 : 3 1 ) , finns det ändå något som får oss att associera till satsens subjekt. Visserligen är d en associationen ovanligt påtaglig här , men även dis kretare exempel som de i (2 :2 9 ) utgör undantag från ett grundm önster. I ( 2 : 3 0 ) finns där ­ emot inga mönster att avvika från. Sett från ett mer teoretiskt perspektiv kan skillnaden formuleras som att arbiträr kontroll faller utanför grammatikens domä n medan prag­ matisk kontroll v erkar inom den. Båda ä r pragmatiskt styrda , men det är bara i det sena re fallet som pragmatiken inverkar på grammatiken. Distinktionen är ingalund a oproblematisk, men den är tämligen vedertage n. Däremot tror jag att termen p ragm atis k k ont r oll är min egen. Williams ( 1 9 92 ) talar om l og o p h o r i c c on t r ol , Kawasak i ( 1 9 9 3 , kap. 5) om c ont r ol by sentence t o pi c , medan man i svensk grammatik­ tradition helt enk elt talar om dessa fall som b r ott mot s u bje kt s re geln. Det finns förvisso grammatikmodeller där även pragmatisk kon troll faller utanför, men de tvingas därme d utesluta fria adverbial helt o c h hållet oc h bara inkludera helt obligatoriska kontrollmönster. Det går ju inte att bibehålla principen om subjektskontroll i adverb ial utan att ocks å redogör a för undantag en. Oc h även om detta kontrollmönster bara är en tendens, är den en synnerligen påtaglig tend ens som är värd att beakta. 1 Vidare råder del ade meningar om i vilke n mån pragmatisk kontroll är ac ceptabel. M ånga menar att exemplen i (2 :2 9 ) o c h särski lt (2 : 3 1 ) är ogrammatiska. Själv undvik er jag tills vidare att ta ställning, men återkommer till fråga n i avs nitt 9 . 3 .2 . 1 o c h 1 7 . 3 . Jag ser do ck denn a oenighet som ytterligare ett skäl att hålla is är pragmatisk oc h arbiträr kontroll . Exempel med arbiträr kontroll har nog aldrig figurerat i ' Notera att d e model ler som exkludera r kontroll i fria a dv erbial är inriktade på de n s .k . inr e grammatiken. M an utgår då f rån en distin ktion mellan inre oc h y ttre gramma­ tik, d är d en inre enbart omfattar den helt a utomatiserade dele n av språksystemet ( se t .ex. Plat zack 1 9 9 8 : 7 ff . ) . 59 någon språkvård s de batt oc h kommer sannolikt hel ler al d rig att göra det . 1 Y tt erligare ett begrepp som kan vara värt att särskilja från des sa båd a är den typ av tvetyd igh et som brukar benämnas optioneli kon­ troll : (2 : 32 ) a . Olle oc h Ulrika pratade om att P RO båtluffa i Grekland . b. Jo hn wonders how to PRO deal with t he increas e of robberies herabout s. Infinitivfrasen i (2 : 3 2a) kan tolkas antingen som ett fall av subjekts­ kontroll ( dä r O ll e o c h U l r i ka gör upp sina semesterplaner ) eller som ett fall av arbiträr kontroll ( dä r de disk uterar företeelsen som såd an; Det ä r a nd r a för ut sättn ingar n u ä n på vå r ti d etc . ) . Det är d enna form av tvetyd igh et som kallas optionell kontroll . Typfallet av optionell kontroll är annars infinita innehåll sfrågor som i d et engelska exemplet i (2 : 32b ) , m en d en konstruktionen är inte bruklig i svenskan. 2 Ibland använd s termen o p ti o nell k on tr o ll ock så i samband med s .k . s u pe r e q ui , dvs . sub jektsinfinitiver i b isatser (avsn itt 4 . 1 o c h 1 0 .2 ) : (2 : 3 3 ) Sven tyck er det är viktigt att PRO uppföra sig ordentligt. Såd ana fall kan do c k oc kså betraktas som rena fall av arbiträr kontroll . Eftersom kontrollören befinner sig utanför matrissatsen, kan man se det som att tolkningen följer av den yttre kontexten. Jag kommer att tillämpa den senare lösningen, för att framh äva konsekvensen i de t lokala kontrollmönstret . Infinitivfraser som utgör subjekt (ink lusive egentliga subjekt) tar allti d arbiträr kontroll , lokalt sett . Sed an kan en specifi k kontrollör anges av kontexten, men vilket led eller vilken referent detta är varierar med kontextens struktur oc h innehåll . Jäm för t .ex. (2 : 3 3 ) med (2 : 3 4 ) : (2 : 3 4 ) Sven präntar allti d i mig at t det är viktigt att PR O uppföra sig ordent­ ligt. Även här kan kontrollören vara arbiträr eller koreferent med ett led i huvu dsat sen, men det är inte givet huruv ida d en syntaktiskt signalerade 1 Distinktionen mellan arbiträr oc h pragmatisk kontroll är do ck främ st relevant från ett traditi onellt desk riptivt perspektiv. Från t .ex. ett OT- perspektiv spelar skillnaden mindre roll (se avsnitt 1 4 . 1 . 3 ) . 2 Däremot förekommer infinita frågor som huvudsats er: Vad PRO gö ra åt sak en? (se vidare avsnitt 1 1 . 1 ) . Struktu ren kan även förekomma som verbkomplement, men då i samma mån som huv uds atser kan göra det : Då und rad e jag, vad PRO gör a nu? 60 kontrollören är subjektet S v en eller objektet mig. Här är de t alltså inte riktigt fråga om ambiguitet mellan ett arbiträrt oc h ett grammatiskt givet mönster. Det är fråga om att en i cke -sp ecif i cer ad referent enligt den givna kontexten eventuellt kan specifi cer as i en av flera möjliga riktningar. Jag finner de t inte motiverat att särskilja de tta från and ra fall av arbiträr kontroll. 1 Denna lösning har monierar des sutom med han teringen av infinitiv­ bestämningar i nominal- oc h a dje ktivfraser (kap itel 7 resp. 8 ) . Även i des sa fall uppträde r kontrollmönster som är konsekventa med avseende på de n lokala strukturen, medan kontrollörens funktion i den yttre kontexten varierar med kontextens struktur. Det är doc k en väsentlig skillnad mellan de ssa strukturer oc h s u p e r e< ? M ( ' -ko nstruktioner, n ämligen att s u p e r e q u i involverar en finit sats­ gräns. Kon trollrelationer bestäms normalt antingen inom matrissatsen eller oc kså på pragmatiska grunde r. Satsgränsens avskärmande roll innebär i teknisk mening att finita satser här fungerar som s.k. syn­ taktiska öar. Syntaktiska öar brukar man kalla enhe ter som i en eller annan mening är avspärrad e från den övriga syntaktiska kontexten (jfr b l o c k ­ le d , SAG, vol. 1 : 15 8 f . ) - Det kan innebära att man inte kan extrah era led ur en konstruktion - eller att en konstruktion är avskärmad från syntaktiska relationer som t.ex . kontroll eller bindni ng. 2 F in ita satser förefaller på dett a vis vara syntaktiska öar med avseend e på kontroll, oc h i de fall dä r en kontrollrelation ändå sträcke r sig över en finit satsgräns är det ta pragmatiskt motiverat. 2 . 4 . 2 . P rag mat i ska k ont r o llö rer Vid pragmatisk kontroll (lik som vid de fall dä r en arbiträr kontrollör har specifi k referens) framträd er kontrollören i kraft av sina prag­ matiska, inte sina syntaktiska egenskaper. Den pragmatiskt utsed d a kontrollören förknippas vanligen med en av följande två funktioner: 1 Denna lösning är doc k inte helt o kontroversiell, ut an det finns författare som be­ hand lar s u pe r eq ui som ett syntaktiskt fenomen (t .ex. Land au 1 9 9 9 a , b) . Se vidar e avsnitt 4 .2. 1 nedan . 2 Ö-begr eppet h ärrör från Ross ( 1 9 6 7 ) oc h anv ändes ursprungligen om några bisats­ typer i engelsk an vilka inte tillåter extraktion. Flera av des sa extraktioner är dock fu llt möjliga i svenskan, p opulärt kallade satsflätor. För en problematisering, se ar tiklarna i Engdah l & Ejerh ed ( 1 9 82 ) . 61 I. Den de t handlar o m II. Den ur vars perspektiv d et uttr ycks Funkt ion I benämns ofta tema (eng. t o p i c ) oc h behan dlas i 2. 4 .2 . 1 , medan funktion II förknippas med begreppen empati oc h logoforicitet oc h tas upp i 2. 4 .2 .2. Först be hövs dock en kommentar till vad so m menas med det i I oc h II . Är det en predikation? En sats? Ett y ttrande ? Ett läng re textavsnitt? Då båda funktionerna rimligen kan urskiljas på flera olika textnivåer, skulle det kunna avse vilken nivå som helst. Jag kommer att urskilja två nivåer: en grammatisk, inom sa tsen, oc h en textlingvistisk. 2 . 4 . 2 . 1 . Tema /t o pi kal itet 'De n d et handlar o m' på grammatisk nivå är predikationsbasen för de t (se 2.2. 4 samt definitio nen i 2 .5) . Något kompletterand e begrepp har jag inget behov av här. 'De n det handlar om' på ett textlingvistiskt plan k allas på engelska t o p i c oc h på svenska tema. Ett problem med den svenska termen är dock att den fått motsvara inte bara t o pi c utan även t hem e - som d ess­ utom i sin tur är en flertydig term, m ed åtm instone tre betydels er: ( i ) e n s e m a n t i s k r o l l , m o t s v a r a n d e b o k i satsen h on gav mig en b o k ( ii ) satsens inledning, allt som föregår det finita verbet (iii ) det m an talar om (till skillnad från det man talar om) Innebörd (i ) är de n semantiska roll som i andr a mod eller kallas O b je c t (se t .ex. Källgren 1 9 7 9 : 6 l f . ) - 1 I betydels erna (ii ) oc h (iii ) uppträder t he me/te ma vanligen i p ar med r he me/ re ma. Den positionsbaserade användni ngen (ii ) av begreppsparet förknippas kanske främst med Halliday ( 1 9 7 0 , 1 9 9 4 ) , medan den funk tionella d efinitionen (iii ) härrör från Pragsk olan (t .ex. Mat h esius ( 1 9 4 7 ] 1 9 8 1 ; Danes [ 1 9 7 0 ] 1 9 8 1 , 1 9 7 4 ) . I den sistn ämnda to lkningen (iii ) ä r t heme väsentligen synonym med t o p i c , o c h jag kommer fortsättningsvis att använda tema med denna 1 Det är för övrigt främst pga. flertydigheten hos tema oc h tema tis k , som jag talar om sema nti s k a oc h inte temati s ka roller. D en se nare termen är annars vanligare inom generativ grammatik (se t .ex. Platzack 1 9 82 : 4 1 ff . ) , tillsam mans med k ortformen 0 - roll (tätaroll ) . 62 innebörd . 1 Begreppet är en textlingvistisk motsvarigh et till 'pr ed ika- tionsbas' , o c h på satsnivå sammanfaller de båd a oftast . Skillnade n mellan dem han dlar del s om textnivå, då predik ationsbas är ett mer lokalt begrepp; d els om perspektiv, där pred ikationsbas är semantiskt med an tema är textpragmatiskt. Både tema oc h pred ikationsbas har ock så mycke t gemensamt med det syntaktiska subjektsbegreppet. S ubjektet är " d en finita verbfrasens predik ationsbas" (SA G 1 :2 1 0 ) . L ik aså är (iii ) ovan nästan ord agrant i de ntisk med äl d re subjektsde finitioner (t .ex . Beckm an 1 92 3 :2 24 , se cit atet i avsnitt 2.2 . 4 ovan) . Vida re utgör ett tema allti d (e ller framställs som) känd information, oc h har vanligtvis nämnts ti dig are i kontexten. 'D en det han dla r om' sett från ett textuellt perspektiv beteck nas alltså tema. E genskapen att vara tema benämns t o p i kali tet . I (2 : 3 5 ) g es ett exempel på pragmatisk kontroll d är kontrollören utgör tema. (2 : 35 ) Tiger W oodsj var i praktiken borträknad från segerstri den, e fter två "mä nskliga" inled ningsronder. Men efter att P ROj igår ha ta ngerat banrekordet våg ar ingenj räkna bort golfens nye "Gold en Boy" . 2 . 4 . 2 . 2 . Em pat i o c h l ogo f o ri cite t 'D en ur vars perspektiv det uttryc ks' sammanfaller ofta - men inte allti d - med tema, subjekt oc h predik ationsbas. Skillnade n är ofta relevant för kontroll , då pragmatisk kontroll lika gärna kan följa av perspektivet som av temarollen. Ett typiskt exempel, häm tat ur en teknisk rapport , presenteras i (2 : 3 6 ) : (2 : 3 6 ) För att PRO erhåll a provets hydof obicit et testades papperet med skilda koncentrationer av isopro panol. Här kontrolleras PR O varken av subjektet pa p p e r et eller av temat p r o vet (elle r möjligen p r o v et s hy d r o f o b i c itet ) , utan av dem som utför­ de experimentet i f råga. Dessa är inte omnämnd a i d en närmast före­ gående c o -tex ten, men är ändå närvarande i k ontexten - del s som agent i huv udsa tsen, d els som ' de n ur vars perspektiv de t uttrycks ' . Såv itt jag kan bed öma är det just den sistnämnda egenskapen som etablerar kontrollrelationen här . 1 Skillnaden mellan terme rna handlar i grunden om olika forskning straditioner. Inom europeisk strukturalism dom inerar tema/ rem a, medan den a merikanska (oc h a meri- kanskinspirerad e) fo rskningstradit ionen använd er top ic! c om ment. 63 Begrepp med ungefär den na innebörd har förknippats med termer som be r ättar pe r s p e kti v ( f rämst i litteraturvetenskapliga sammanhan g) , p o int of vie w ( Poll ar d & Sag 1 9 9 4 :2 7 0 ff . ) , empa ti ( K uno & Kabu raki 1 9 7 7 , H ellberg 1 9 8 5 ) o c h l og o f o r i c itet (Sel ls 1 9 8 7 b , W illiams 1 9 92 ) . I samband med kontroll förekommer främst empa ti oc h lo go f o r i ci tet, l Termerna kan ibland tillämpas på samma fenomen, men jag uppfattar dem inte som helt syn onyma. Empati ser jag som ett textpragmatiskt begrepp, i enligh et med Hellberg ( 1 9 85 ) . Den referent som har empatin ( dv s . ' d en ur vars perspektiv det uttryc ks' ) kallas empatibärare, oc h Hellberg talar om empatibäraren som textens subjekt - till skillnad från satsens syntak­ tiska subjekt. Jag uppfattar h är empati oc h topikalitet som besläktade aspekter på textpragmatiken, dä r empatibärare kan ses som en mot­ svarighet till te ma. Empatibärare/te xtsubjekt har tillämpats på subjektsregeln av Vinje ( 1 9 8 7 ) o c h Lyn gfelt ( 1 9 9 7 ) , som en pragmatisk konkurrent till det syntaktiska subjektet (se vi da re avsnitt 3 . 3 . 4 ) . Log ofori ci tet urskil de s först med avseende på en särskil d typ av pronomen i vissa afrikanska språk. Utmärkand e för ett logoforiskt pronomen är att des s antece de nt allti d är den referent "w ho se speec h , t ho ughts , feelings, or general state of con sci ousness are reported " (C lements 1 9 75 : 1 4 1 ) . Denna antec ed ent kallas log of o ri s kt ce ntr u m eller l o g o f o r . Log ofori ci tet har sed an tillämpats på andra språkliga fenomen, bl .a . kontroll ( W il liams 1 9 92 ) . Jag betraktar logofori ci tet primärt som ett grammatiskt fenomen. Helst ska logoforiska element vara objektivt påvisbara (t .ex . morfo- logiskt markerad e ) i de språksystem där de förekommer. Begreppet utgör d ärmed en motsvarighe t till e mpati , fast på grammatisk i s tället för på textpragmatisk nivå. Grammatik Textpragmatik I . Den det hand lar om Predi kationsbas Tema II . Den ur vars perspektiv det uttrycks Log oforiskt cen trum Empatibärare FIGUR 2: 1 7 . Te x t p r agmatis ka k on tr ol löre r o c h de r as gra mmatis ka mo t s v ari ghe ter . ' Speas (2 0 0 1 ) anv änder dock p oint of v iew , se vidar e avsnitt 1 4 .2 . 64 Därmed förd elar sig begreppskomplexet som hel he t enligt figur 2: 1 7 . Sett till hur termerna oc h begreppen har tillämpats t i dig are förd elar de sig do ck inte fullt så hä r pryd ligt . Särskilt dist inktionen mellan empati oc h logofori c itet är vansklig. Em pat i har använts om fenomen även inom språksystemet, t .ex. lexikala perspektivmarkörer i japan­ skan ( K uno & Ka buraki 1 9 7 7 ) , samti d igt som l o g o f o r i ci tet blivit mindre entydi gt i takt med att termen tillämpats på and ra fenomen än de ursprungliga. Ma n kan mycke t väl uppfatta dem som i grunde n synonyma termer som härr ör från olika tradi tioner. Sells ( 1 9 8 7b ) se r logofori c itet som ett sammansatt begrepp: I propose tha t t h ere is no unified notion of logoph oricit y per se and t ha t logoph oric phe nomena are instead a r esult of th e interacti on between thes e more primitive notions: t he s ource of the r eport, t h e person with respect t o wh ose co nsc iousness (or "s elf' ) t he report is made, and t he person from wh ose point of view the report is made. ( Sells 1 9 8 7 b : 4 45 ) Läg g märke till att Sells nämner "po int of view" som en dela spekt på logofori c itet . Det är den na aspekt Wil liams ( 1 9 92 ) utgår från när han talar om logoforisk kontroll . Han betonar (s . 3 0 0 ) att en logoforisk kontrollör inte beh över realiseras språkligt så länge meningens per­ spektiv {p o int of vie w ) framgår tyd ligt ; kontrollören kan utgöra ett impli cit argument - i ( 2 : 3 7 a ) Upplevare till se em - men behö ver inte vara ens det (2 : 3 7b ) . (2 : 3 7 ) a . PR O Having just arrived to town, t he new hotel seemed l ike a good plac e to stop. b. PR O Having travelled all da y, t h e hot el was a vision in dee d . ( W illiams 1 9 9 2 : 3 0 0 ) Me d enbart "po int of view" som bärande aspekt är inte längre logo­ fori c itet de t strikta begrepp som Sells talar om, oc h skiljer sig inte nämnvärt från empati . Vi dare avser Sells "po int of v iew" i hö gst fysisk bemärkelse, som utgångspunkt för dei xis ( 1 9 8 7b : 45 5f. ) , o c h betonar att logofori citet främst gäller "pre di ca tes of co mmunic ation and mental experience " (a .a . : 4 45 ) . Även W illiams beh and lar huvu dsak ligen exem­ pel som har med förnimmelser att göra, men räknar o cks å t .ex. (2 : 3 8 ) som ett fall av logoforisk kontroll . (2 : 3 8 ) PR O Having run smooth ly for years, it was finally time for my ca r to be serviced . I (2 : 3 8 ) är kontrollören inanimat, tillskrivs inga förnimmelser, oc h frågan är om de t inte är topikalitet snarare än logofori c itet eller 65 empati som ger pragmatisk kontroll här . Själv har jag i ti d igare arbeten ( Lyn gfelt 1 9 9 9 , 2 0 0 0a , 2 0 0 1 a ) g ått ännu längre oc h helt av stått från dist inktionen mellan topikalitet o c h logofori c itet / empati . Därmed omfattar l o g o f o r i s k k o nt r o ll även fall som (2: 35 ) ovan oc h blir närmast synonymt med vad jag här kallar pragmatisk kontroll . Här vill jag där emot markera perspektivskillnaden mellan begrepp­ en, liksom mellan språknivåerna. Log ofori cite t tillämpas do ck inte i den praktiska analysen, e ftersom svenskan saknar grammatikaliserad e eller lexikaliserad e uttryck för pragmatisk kontroll . 1 Därmed är det framför allt två faktorer som ligger bakom pragmatisk kontroll : topikalitet oc h em pati . 2 . 5 De finitioner Som summering följer nedan en uppräkning av tillämpade d efinitioner av avh and lingens bärande begrepp, i alfa betisk ordni ng. T ermer mark­ era de med stjärna ( * ) i d efinitionstexten ges egna de finitioner på annat håll i listan. Fö r förklaring oc h problematisering av begreppen, se hänvi sat avsnitt ovan. A r b it rä r k ont r o ll ' , kontrollrelation som faller utanför grammatikens dom än, kan ock så betraktas som icke-k ontroll (2 . 4 . 1 ) . Bindni ng: obligatorisk koreferensrelation inom en sats eller satsför­ kortning* , dä r de t bund na elementet c -k ommender as* av sin antece ­ dent (2 .2 .2 , se även 4 .2 . 1 ) . C - k om mende rin g : " En nod a c -ko mmend erar en nod ß om a * ß, a inte do minerar ß oc h den första förgrenad e nod en ovanför a dom inerar ß" ( P lat zack 1 9 9 8 :5 0 ) (2 . 3 . 3 ) . Em pat i bä ra r e : den referent ur vars perspektiv ett textavsnitt uttrycks (2 . 4 .2 .2 ) . I c ke -fini t sat s : satsförkortning* som utgör en egen konstituent, som kan inkluder a a lla satsled utom expli cit subjekt oc h finit verb, s om måste inklud era ett i cke -fin it verb oc h vars tankesubjekt * PR O* måste uppbära en semantisk roll (2 . 1 . 1 ) . K o nt r o ll : relationen mellan PR O* oc h det koreferenta element som anger tolkningen hos PRO (2.2 ) . 1 Dä remot kan pragmatisk kontroll signaleras indirekt genom kongruens eller reflexiv, som i ( i ) res pektive (ii ) : ( i ) PR O Ställd inför dessa alternativ, var v alet enkelt . ( M in fetstil . ) ( ii ) För att PR O hålla mig till sanningen, är han en riktig skitstövel . ( M i n fetstil . ) 66 K o nt r oll ör : det koreferenta element som anger tolkningen hos PR O* (2 .2 ) . Lo go f o r i s k t ce nt r u m el. l ogo f o r : den referent ur vars perspektiv en pred ikation uttryck s ( 2. 4 .2 .2) . Lyftning: fenomen dä r ett led del as mellan en satsförkortning* oc h des s matrissats* men inte uppbär någon semantisk roll i matrissatsen (2 .2 . 1 ) . Mat ri s sat s : den sats eller satsförkortning* i vi lken ett givet led utgör en satsd el (2. 1 .2 ) . O p t i on ell k ont r oll : a mbiguitet mellan arbiträr* oc h grammatiskt styrd kontroll* (2 . 4 . 1 ) . P ra gmatis k k on t r ol l : pragmatiskt styrd kontroll* inom grammatikens do män (2. 4 . 1 ) . P r e d i ka ti o ns b a s : den eller d et som något utsäges om (S AG 1 :2 1 0 ) , i grammatisk mening ( 2.2. 4 ) . P R O : d en implicit a subjektsreferenten i en i cke -fini t sats* , m åste upp­ bära en semantisk roll , kan ej ersättas av overt subjekt (2.2 ) . Sat s för k o r tn ing: satsvärd ig, men inte satsformad fras (2. 1 ) . Synt akti s k ö: en het som är avskärmad från sin syntaktiska kontext oc h därm ed spärrar vissa syntaktiska relationer (2 . 4 . 1 ) . Ta nk es u b je k t : de n implicita subjektsreferenten i en satsförkortning* (2 . 2. 4 ) . Te ma : de n eller det man talar om, i t extpragmatisk mening ( 2. 4 .2 . 1 ) . 67 3 . Subjektsregeln 1 I svensk grammatiktradi tion beh andla s kontrollfenomen som sagt främst med utgångspunkt i den s.k . subjektsregeln. Denna figurerar såväl i de skriptiva som i n ormativa sammanh ang, äv en om det kanske är som språkvårdsfr åga den är mest känd . Bäst kan den kanske karak­ teriseras som en normföreställning, i Tel emans ( 1 9 9 1 ) mening. Tydli ga tec ken på en normföreställning är t .ex . att den aktuella regeln föräras ett namn, formuleras som en expli cit rekommend ation eller avgränsas gentemot ett felaktigt alternativ. I vilken mån en norm­ föreställning motsvarar en des kriptivt ade kvat norm varierar, likaså huru vida den framställs des kriptivt eller normativt. Det väsentliga är att den medve tet uppfattas som en norm - till skillnad från alla de regelbundenh eter språkbrukare följer utan att någonsin tänka på det . Subjektsregeln är alltså en normföreställning om att tankesubjektet i en satsförkortning är - eller bör vara - koreferent med subjektet i närmast överordn ade sats. Nedan ståend e är en red ogörelse för hur den na normföreställning har beha ndla ts i s vensk litteratur, med fokus på 1 9 0 0 - t alet . 2 I h uvudsa k kommer jag inte att systematiskt hålla isär desk riptiva oc h normativa arbeten. Vi är vana att skilja mellan desk riptiv språk­ forskning oc h normativ språkvård , med den skillnade n att språkvårde n inte bara beskriver oc h förklarar språket utan ock så ger rekommenda­ tioner om hur de t bör använd as ( W estman 1 9 9 1 :5 ) . Var gränsen mellan de m går är do c k inte all d eles självklart . Även en grammatik med rent des kriptiva ambitioner uppfattas per automatik oc kså som normerande , samti d igt som normativa rekommend ationer måste ha stöd i b ruket om de ska röna någon framgång. Vi sserligen finns h är en skillnad i syfte, kanske oc kså i vilka del ar av språket som omfattas, men den är inte allti d uppenbar oc h det förekommer ofta att de båd a syftena kombineras. 1 En stor d el av de t material som ligger till grund för d etta kapitel ha r jag fått av Jud it h Chr ystal (s e förordet ) . Ta ck ! 2 Delar av d etta kapitel ha r ti dig are presenterats i Ly ngfelt (20 0 1 c ) . 6 8 Exempelvis skriver Bec kman i förordet till sin S ve n s k s p r å kl ä ra ( 1 9 05 : v -v i ) at t skolgrammatikens elementära uppgift är : a) ( teoretiskt) at t öfva lärjungen i s pråklig iakttagelse oc h fö rbered and e systematisering; b) (p raktiskt) at t ge besked om språkriktighe tsfrågor i s åda na fall, dä r lärjungens språkkänsla ej kan väntas räcka t ill . Bland det en lärobok i g rammatik därm ed bör innehåll a tar han bland annat upp "e n kort , af exempel belyst utveck ling af villkoren för språklig framställnings tydlig het oc h skönhe t " (ibi d . ) . Han kombinerar alltså uppgiften att beskriva ett språks struktur med den att ge skriv- råd . Andra gör de t inte lika uttalat eller medve tet , men kombinerar perspektiven eller rör sig i gränslande t mellan dem lika fullt . Gränsen mellan normativt oc h desk riptivt är alltså svår att dra , oc h kanske än svårare att upprätt håll a, m en skillnad en i p erspektiv är ändå i hög sta grad intressant för subjektsregelns vi d kommande . Jag avstår därf ör här från systematiska försök att del a upp olika redo görelser för regeln utifrån en såda n gräns, men kommenterar slåend e likh eter oc h skillnader d är sådan a tenden ser finns. Ned an beh and las först subjektsregelns uppkomst i avsnitt 3 . 1 , var­ efter olika aspekter på d ess tillämpning beha ndla s i d e följande av snitt ­ en. Normföreställningens omfattning tas upp i 3 . 2 , m eda n olika faktor­ er som påverkar des s tillämpbarhe t oc h efterlevnad beh and las i 3 . 3 . Toleransen mot regelbrott dis kuteras i 3 . 4 , o c h regelns plac ering i olika grammatiska oc h språkvård and e skrifter kommenteras i 3 .5 . Avslutningsvis följer en övergripande disk ussion i a vsnitt 3 . 6 . 3 . 1 . Om subjektsregelns uppkomst Stud iens huv udo bjekt är subjektsregeln i m ode rn svenska, o c h jag gör inga försök att spåra des s histori ska uppkomst, pröva eventuella kopp­ lingar till subjektstvångets framväxt ( P latzack 1 9 8 5 , 1 9 8 7 a , F alk 1 9 9 3 ) eller liknande . Emellerti d bygger dag ens normföreställning i hög grad på den grammatiska tradit ionen, oc h ti d igare auktoriteter spelar - dire kt eller indi rekt - en stor roll . En rimlig förståelse av subjekts­ regelns beskrivning i mod ern litteratur und erlättas där för av en kort metaspråkhisto risk intro dukti on. Den såvitt jag vet förste som tar upp princ ipen är Sved bom ( 1 8 4 3 ) : 6 9 Bisatser kunna derföre endas t förkortas i sådan a fall , då man i cke kan misstaga sig om subjektet ; således i synnerhet nä r subjektet antingen kan anses såsom det allmänna Perso nförordet man , eller också redan är uttryckt genom något subjektsord uti hufvu dsats en, till hvilket sats­ förkortningen sålunda närmast hänföres. (Svedbo m 1 8 4 3 : 7 9 ) Terminologin skiljer sig något från dag ens, men i s tort sett tar Sved - bom upp samma aspekter som återfinns i moder nare beskrivningar oc h gör de t väl så nyanserat. Han nämner t .ex . möjlighet en till allmän syftning oc h låter inte missförstånds aspekten led a till ett kategoriskt krav på subjektskontroll. Notera att s u b je k t s o r d här står för substantiv oc h pronomen i a llmänh et (a .a . :2 0 ) , inte bara d em med subjektsfunk­ tion, oc h bland Svedb oms exempel finner vi ä ven objektskontrollerade satsförkortningar, t .ex. H on be fall d e h o n om att [ han s k u lle ] t iga. Svedb om verkar vara först med att ta upp inte bara subjektsregeln utan oc kså satsförkortningar. 1 Vi finner inget av begreppen ho s vare sig Boivie ( 1 8 2 6 ) , Enberg ( 1 8 3 6 ) eller Almqvi st ( 1 8 4 0 ) . 2 Jag und er­ söker som sagt inte d en sortens histo riska samband , m en strukturellt är de båd a fenomenen starkt förknippad e med varandra . Själva termen s u b je kt s reg eln kom betydlig t senare, oc h verkar ha myntats av Beckm an ( 1 9 05 : 23 0 ff . ) . För utom att det ta är det ti dig aste belägg jag själv har funnit, skriver Ljun ggren ( 1 9 22: 57 ) att d et är från Beck man han fått termen. Oc h så sent som 1 9 0 3 beh and las regeln myck et utförligt av Hylén men utan att nämnas vid namn. Termen tankes u bj e kt återfinns doc k redan hos Lan dtm anson ( 1 8 7 6 : 1 7 ) . Sannolikt har Bec kmans införande av termen oc h till h örande enkla tumregeld efinition (se avsnitt 3 .2 ned an) spelat stor roll för subjekts­ regelns genomslag und er 1 9 0 0 - ta let. Emellerti d verkar normföreställ ­ ningen som såd an ha slagit igenom inom normativ grammatik långt ti di gare. Att dö ma av Hylén ( 1 9 0 3 ) , Lan dtm anson ( 1 8 7 6 ) oc h Lin der ( [ 1 8 8 6 ] 1 9 0 8 ) ha d e regeln en tämligen stark ställning inom språkvård ­ en unde r senare d elen av 1 8 0 0 - ta let, in te minst inom unde rvisningen: Som en dogm inpräntas från skolkatedr arna i allt Sveriges land den regeln, att ett adverbial , ett predikativt attribut (predik atsfyllnad ) eller en attributiv satsförkortning, som står i början af en sa ts, måste hän föras till satsens subjekt. (Hylén 1 9 0 3 : 1 1 ) 1 Svedbo m utgör förstabelägg på sats för kor tning enligt SAOB. 2 Almqvist ägnar do c k inte satsläran någon större uppmärksamhe t , utan hänvisar till Boivie för syntaktiska spörsmål (Almqvis t 1 8 4 0 : 1 45 ) . 70 3 . 2 . Omfattning "S ubjektsregeln har stor räc kvi d d , men ganska oklara gränser" , skriver We llander ( 1 9 3 9 : 5 4 4 ) . ' Följak tligen är d e flesta d efinitioner av regeln synnerligen allmänt hålln a, men den faktiska tillämpningen är genomgående betyd ligt snävare. Det ta syns tydlig t hos t .ex. B eck man: Ett synnerligen viktigt fall af regeln om det und erförståd da är subjekts­ regeln. Den gäller om en mängd uttryck , sär skildt s åda na med infinitiv, verbalsubstantiv eller parti cip , men äfven om vissa and ra förbindel ser, t .ex. s .k . attributiv satsförkortning. [ . . . ] Den allmänna men icke und antagslösa regeln är där vid fö ljande : Hvad som i första rummet erbjud er sig såsom tankesubjekt, är vanligen subjektet till satsens finita verb. (Be ckm an 1 9 0 5 :2 3 lf . ) 2 Därefter går han igenom vanliga regelbrott oc h urskiljer här tre typer: 1 ) i nfinitivuttryck ; 2) prepositionsuttryck m ed verb- eller adjek tivavled da su bstantiv; 3 ) at tributiva satsförkortningar i sat sens spets. Som synes är defin itionen myc ket allmänt oc h försiktigt håll en, med an själva genomgången täck er ett betydlig t snävare områd e . Ser vi till Bec kmans val av exempel är typ 1 ) d essutom begränsad till a d verbiella infinitiver. På liknand e sätt skiljer sig olika författares beskrivningar åt . Några är väl digt generella oc h and ra mer speci fika, ut an att för d en skull allti d s pecifi cera sa mma saker. Vanligen är uttalat normativa defi nitioner mer generellt oc h kate­ goriskt hålln a än d em i m er d eskriptiva grammatikor, vilket kanske är naturligt med tanke på målgrupp oc h syfte. Generaliteten förstärks des sutom sannolikt d å regeln förs vi da re. Vid dist ributionen tender ar ofta även myc ket nyanserade framställningar att tolkas som enkla oc h absoluta tumregler (T eleman 1 9 9 1 :2 1 7 ) . Ned an kommenterar jag främst avgränsningar utifrån syntaktisk funktion (avsn itt 3 . 2 . 1 ) o c h fr astyp ( 3 .2 . 2 ) sa mt vilka und antag som tas upp ( 3 . 2 . 3 ) . F le ra författare framhå ller oc kså position som en avgränsand e faktor: 1 Vinje ( 1 9 7 6 :2 0 7 , 1 9 8 7 :2 7 1 ) sk river nästan ord agrant det samma om förhål landet i norskan. 2 Det står nästan ordagr ant likada nt i Be ckm an 1 92 3 :2 7 9 o c h 1 9 6 0 :2 7 9 . 71 [ . . . ] s ubjektsregeln, enligt vilken en bestämning, s om bör jar s atsen , bör kunna hän föras till satsens subjekt ; (G . Ceder s c h iöl d 1 9 2 0 : 1 6 1 ; min kursivering) I flertalet beskrivningar beh and las do ck position som en inverkand e snarare än avgränsande faktor ( se vi da re avsnitt 3 . 3 . 1 ) . 3 . 2 . 1 . S y n takti ska f unkti one r Fö r satsde larnas del kan man urskilja två huv udl injer, vilka dire kt svarar mot Bec kmans d efinition respektive red ogörelse. Den ena linjen är en allmän formulering om att subjektet ska/bö r/fö rväntas utgöra tankesubjekt till satsförkortningar generellt (bl . a . W . Ceder sc h iöl d 1 92 8 , Wel land er 1 9 3 9 , 1 9 7 3 , H ultman 1 9 7 5 , D ahl 1 9 8 2 : 82 , E. A nder s­ son 1 9 8 9 1 , Grünbaum 1 9 9 7 ) . Den and ra är en snävare tolkning som, med viss variation, begränsar regelns omfång till a dve rbial oc h attri - butiva satsförkortningar2 ( L in der 1 9 0 8 , Hylén 1 9 0 3 , L ju nggren 1 92 2, Wes sén 1 9 6 8 ) . Grupperna är inte disti nkta. D e vidar e de finitionerna innehålle r ofta något slags förbeh åll , o c h vissa av de snävare lämnar utrymme för en vi da re tillämpning. Jäm för t .ex. We llander oc h Ljun ggren ( den senare uttalat influerad a v Beck man) : Där de t synt aktiska samma nhange t inte klart u tpekar ett särs kilt tanke­ s u b je kt för or dgr uppen förutsätts satssubjektet gälla även för or d gruppen. ( We lland er 1 9 7 3 :25 0 ; min kursivering) De vik tigaste h ithöran de fa llen låta för d ela sig i tre huv uds lag [ . . . ] 1 ) e n attributiv satsförkortning, 2 ) ett infinitivadve rbial , 3 ) ett a dver bial uttryck t med preposition oc h substantiv. Den satsvärd iga del ens tankesubjekt bör i des sa fall i re gel vara det ­ samma som satssubjektet . ( L j unggren 1 922 :5 7 ; m in kursivering) Någon egentlig oenigh et mellan grupperna verkar inte råd a . Sett till vilka exempel som anförs håll er sig även de mest generella def ini ­ tionerna inom de snävare gränserna. Me n skillnade n i framställnings­ sätt gör att regeln uppfattas mycke t olika, oc h ännu mer så i de mer kategoriska regelformuleringarna: 1 I artikeln resonerar sig Anders son fram till en snävare omfattning - om än inte lika snäv som de n andra huvu dlinj en - men han utgår från de n generella defin itionen som den a llmänt veder tagna. 2 Till skillnad från exempelvis Hylén ( 1 9 0 3 ) skiljer jag här inte mellan attributiva satsförkortningar oc h pr edikat iva attribut. 72 Som huvudre gel gäller, at t ad ver bie ll sat sfö rko rtn ing bör användas , en­ dast när huvud sats oc h bisats ha va samma subjekt. ( Linder 1 9 0 8 : 1 12 ) ' 1 meni ngar som inneh åller dels en fullständig sats, dels ett satsvärdigt uttryck krävs att de t u tsagda subjektet i d en fullständ iga satsen oc h det underfö rståd da s ubjektet (tan kesubjektet) i det sat svärdig a uttrycket har samma syftning. (Grii nbaum 1 9 % : 1 45 ) Sett till mer normativt inriktad e arbeten är det ock så slåend e att de snävare def initionerna samtliga hän för sig till seklets början eller t .o .m . frå n före des s inträd e . S enare d efinitioner - ock så de mer l iber­ alt håll na som t.ex. Näslund ( 1 9 9 7 ) - utgår påfallande ofta från den vi da re innebörd en. Här utgör Beckm an ( 1 9 05 ) en skiljelinje, då det verkar vara han som myntade själva termen s u b je k t s r egeln ( se 3 . 1 ovan) . Den betec k ­ ningen gör det lättare att uppfatta d et kontrollfenomen det är fråga om som en inneboend e egenskap hos subjektsfunktionen, dä r ti di gare beskrivningar snarare har utgått från vilka konstruktionstyper som berörs. T ermen satte s ig, för des vi da re av We llander , o c h etablerades som ett generellt syntaktiskt begrepp (ä ven om sällan annat än adv erb­ ial oc h attributiva satsförkortningar anförs som exempel) . I uttalat des kriptiva grammatikor har inte den generella formuler­ ingen etablerat sig lika starkt. Här är inte hel ler regeln lika fram­ träd and e , utan nämns ofta bara i förbigående i samband med någon konstruktionstyp d är den är aktuell . Detta kan ibland göra de t svårt att avgöra vilken räckv i d d författarna tillskriver regeln: Alla adver biella satsförkortningar är normalt subjektslösa, dv s. bisa tsens ursprungliga subjekt nämns aldrig i satsförkortnin gen, utan förutsätts vara i dentis kt med subjektet i h uvuds atsen. Denna princip kallas subiekts- regeln. ( Ljung & Ohland er 1 9 8 9 :2 1 0f . ; und erstrykning i original) Här är d efinitionen av subjektsregeln tvetydig i s å måtto att den både kan läsas som inskränkt till a dve rbiella satsförkortningar oc h som en mer generell princip som nämns här där för att den berör konstruk­ tionen i frå ga. 2 Enligt d en senare tolkningen avstår författarna från att ta ställning till reg elns omfång - vilket antagligen är klokt om man inte ' Citatet är häm tat ur avsnittet P art icip ialk ons tru ktio n oc h rör således end ast sådana fraser, men längre fram ( L inder 1 9 0 8 :2 0 7 ) tas även infinitiver upp: "Sub jektet till en infinitiv som utgör del av ett adverbial bör sammanfalla med subjektet i huvudsa tsen. " 2 Något som talar för en vidare tolk ning är att Lj ung & O hland ers end a exempel på brott mot subjektsregeln är klassikern Va ns innig oc h om giv en av dåli ga rådgivare kan jag inte annat än bek laga E ri k X I V (min fetstil ) . Ä ven om den berö rda frasen har vissa likhete r med ett (orsak s- ) adverbial bör den nog ändå an alyseras som en attributiv satsförkortning. 7 3 tar upp d en utförligare. S amma typ av tvetydig het finner vi även i t .e x. Åkermalm ( 1 9 6 6 / 1 9 8 4 ) o c h Lin dbe rg ( 1 9 9 0 ) . Huruvida den kontext- betingade avgränsningen avser syntaktisk funktion eller frastyp beror på de n aktuella grammatikbokens disp osition i s tort (se vida re avsnitt 3 .2 . 2. oc h 3 .5 ) . E. And ersson ( 1 9 9 3 : 1 0 7 f . ) utgår från ett d elvis annorlunda s ubjekts- regelbegrepp som rör även andra fall av subjektsstyrning än rollen som tankesubjekt, t .ex. reflexiver o c h pred ikativkongruens. V ad gäller subjektets roll som tankesubjekt anger han adv erbial oc h vissa objekt som regelns omfattning. Ander sson ( 1 9 8 9 : 1 7ff . , 1 9 9 3 : 1 lOff. ) framh åller do ck att vilket led som utgör tankesubjekt, i synnerhet för objektsinfinitiver, främst är lexikalt styrt (se vid are avsnitt 3 . 3 .5 ) . Här går han utanför subjekts­ regelns kärna åt and ra håll et, till ett mer generellt resonemang om in­ finitivers tankesubjekt - dv s. kontroll. Även Tho rell ( 1 9 7 7 : 1 4 6 ) intar det ta perspektiv, do c k utan Ande rssons fylliga disk ussion. 3 . 2 . 2 . F ra s t y p er Det råd er betydl igt större enigh et om vilka frastyper som berörs av subjektsregeln. Fle rtalet författare (t .e x. Beck man 1 9 0 5 / 1 9 6 0 , Grün­ baum 1 9 9 7 , Hylén 1 9 0 3 , Lju nggren 1 92 2, Pal mér 1 9 45 , Reuter 1 9 9 6 , We llande r 1 9 3 9 / 1 9 7 3 ) f ramhål ler främst tre typer: - infinitivfraser; - prepositionsuttryc k med verb- elle r ad jektivavled d a substantiv; - ( spetsställ da ) at tributiva satsförkortningar. Den sistnämnda kategorin är kanske inte en frastyp i strikt mening, men de t verkar som om regeln kan tillämpas på de flesta typer av fristående attribut. I B eck mans genomgång av regelbrott märks t .e x. : ( 3 : 1 ) a . Vi d varie stuga finnes en täppa . E hu ru föga stor , finn er man d är ett potatisland , ett pa r små rabatter m.m. b . Vansinnig o c h om given av dålig a rå dgiva re , ka n iag enda st beklaga Erik X IV. c . E huru tvillingar , sto d Vol lmar allti d frä mst . d . Allti d hum an oc h vänlig , bere dv illigt uppfyllan de varie rimlig begäran, rå de r ett synnerligen gott för hå llande mellan her r F . o c h hans personal . e . Såsom gift med e n rik a del sfröken skulle nog Gustav Adolf benåda hon om. f . Dessutom ha r man frånvarand e ålagt mig att hålla festtalet . (Be c kman 1 9 6 0 :2 8 0 ; un de rstrykning i original) 74 F ler a författare, inklusive Bec kman själv, begränsar regelns omfatt ­ ning till spetsställ d a pred ikativattribut. I Beckm an 1 9 6 0 ingår do c k exempel ( 3 : lf ) som ett und antag mot den na avgränsning. Pos itions­ faktorn d iskuteras vi da re i avsnitt 3 . 3 . 1 . Sett utifrån frekvensförh ållanden mellan d e tre konstruktionstyperna kunde man vänta sig att infinitiverna får mest uppmärksamhet oc h attributen minst , men åtminstone dä r subjektsregeln föräras ett eget avsnitt beha ndla s vanligen alla tre typerna ungefär lika utförligt . 1 Det är bara i ett fåtal senare arbeten (t .ex. E. And ersson 1 9 8 9 ) som infini ­ tiverna fokuseras på bekostnad av d e övriga. Där regeln sorterar und er spec ifika frastyper tas den do c k vanligen end ast upp i samband med infinitiver (t .e x. Hultman 1 9 75 , Tho rell 1 9 7 7 , L in dbe rg 1 9 8 0 ) . Undan tag mot det ta är W essen ( 1 9 6 8 ) o c h Jörg ensen & Svensson ( 1 9 8 6 ) som beh and lar subjektsregeln i samband med attributiva satsförkortningar men inte und er infinitiver. SAG tar upp den båd e und er infinitiver (vo l . 3 : 6 1 4 ) o c h fria pred ikativer (vol . 3 : 3 7 8 ) . Den nuförti den minst beh and la d e konstruktionstypen är preposi- tion+su bstantiv. T rots att konstruktionen som såd an är mycke t vanlig förknippas de n inte längre lika starkt med subjektsregeln. Hylén ( 1 9 0 3 : 1 7 ) anför t .ex . f öljande (viss erligen enligt han s mening ac c ep­ tabla) exe mpel på regelbrott : ( 3 :2 ) a . På h emvägen gnistrade stjä rnorna. (H jalmar Söder berg) b. Me d en plötslig nyfikenh et föll de t mig in, att h an kom för att fram­ bringa en uppgörelse oss emellan. (G. a f Geijerstam) c . Me d de nna oh ör da bön kund e hon i ck e lämna ho nom. (A nna Wa h lenberg) Fö r ett nuti da språköra verkar de ssa meningar inte ha mycke t med subjektsregeln att göra. Rektionssubstantivens beh ov av tankesubjekt är inte tillrä cklig t påtagligt. T värtom nämner t .ex. E. Ander sson ( 1 9 8 9 : 1 6 ) , Gellerstam (2 0 0 1 ) , L yngfelt ( 1 9 9 7 : 1 9 2f . ) , Pal mér ( 1 9 45 : 1 32 ) o c h Vinje ( 1 9 8 7 : 2 7 4 f . ) omskrivningar från preposition med infinitiv till preposition med nominal som ett sätt att upphäv a regelbrott ; följand e exempel från E. A nde rsson: 2 1 Exemplen på attributiva satsförkortningar är do c k ofta äl d re, även om de är fullt tillämpliga även på mode rn svenska. P åfalland e ofta används klassikern om Erik XIV , som återfinns redan hos Lin der ( [ 1 8 8 6 ] 1 9 0 8 : 1 1 2 ) oc h H ylén ( 1 9 0 3 : 1 4 ) - oc h t . o .m. förekommer i en norsk version ( Vinje 1 9 7 6 :2 1 0 ) . 2 F råg etec knet som markerar tveksam ac c eptabilitet är Ander ssons, i nte mitt . Ja g av­ står från att ta ställning i frågan om vad s om är rätt oc h fel h är , m en kommenterar den i av snitt 9 . 3 .2 . 1 . 75 ( 3 : 3 ) a . ^ Ky lskåpet installeras genom att ansluta d et till elnätet. b. Kyl skåpet installeras genom anslutning till elnätet. Därmed inte sagt att subjektsregeln numera al dr ig förknippas med preposition+sub stantiv. Exempelvis skriver Näslund ( 1 9 9 7 : 8 ) att följ ­ ande två meningar stri d er mot "v åra inneboend e språkliga regler för hur e n sats normalt skall se ut" : ( 3 : 4 ) a . Me d sv ansen i väd ret såg jag h und en komma springande mot mig. b. Reda n i ti d iga tonåren upptäck te föräld rarna sonens obestridli ga talanger på områd et. 3 . 2 . 3 . Un dantag Ett skäl till att subjektsregeln tillskrivits generell giltighet trots en relativt snäv exemplifiering är sannolikt att des s undan tag sällan upp­ märksammas. De grammatikor som end ast tar upp regeln i förbi ­ gående f ör av naturliga skäl inga såda na resonemang. Inte helle r kort ­ fatta de skrivråd som Grünbaum ( 1 9 9 7 ) o c h G P : s s k r i v reg le r ( 1 9 9 8 ) har plats för såda nt . Bland dem som disk uterar regeln mer ingående varierar de t i v ilken mån unda ntag tas upp. E. A nder sson ( 1 9 8 9 ) ä gnar det mesta utrymmet åt att tala om när regeln inte gäller , med an Lan dtm anson ( 1 8 7 6 ) inte nämner några und antag alls . Andra (t .ex . We llan der 1 9 3 9 ) tar inte uttryckli gen upp egentliga und antag, utan disk uterar i stä llet förmil dr and e omständig hete r (s e v i dare avsnitt 3 . 3 ) o c h gra d er av ac cep tabilitet (av snitt 3 . 4 ) . Vilka und antag som uppmärksammas beror på vilket regelomfång författaren utgår ifrån. Und antag utanför kärnområde t a dve rbial oc h attributiva satsförkortningar tas givetvis enbart upp utifrån en vi da re defi nition. Av de und antag som ryms inom de n snävare ramen (se 3 .2 . 1 ovan) disk uteras främst tre strukturella typer : 1 ) o personliga uttryck ; 2 ) sub jektiv genitiv; 3 ) ta laktsad verbial . Därtill nämns div erse kontextuellt betingade un dantag . Me d opersonliga uttryck avses främst ersättningar för und er ­ try c kta (i Kar lgrens 1 9 7 4 mening) subjekt , vilka ofta ger satser utan påtaglig konkurrens mellan skil da sa ts - o c h tankesubjekt . Det ges d o ck skil da bud om vad som ska vara undert ryckt , o c h hur s tarkt . Beck man 7 6 ( 1 9 0 5 :2 3 1 f . ) tar upp fall med formellt oc h egentligt subjekt, "s å beskaffad e , att man gärna tar till tankesubjekt det viktigaste ord et i satsen" . ( 3 :5 ) a. Efter i cke full t en månad s studie r roa de det mig att pröfva, huru d et gick att läsa H oratius. b. En gång anklagad , var det nästan om öjligt att blifva frikänd . Det första exemplets "vi ktigaste ord " är rimligen mig oc h i de t an dra är det unde rförstått oc h allmänt syftande . V arken de formella eller de egentliga subjekten kan fungera som tankesubjekt . Notera do c k att de egentliga subjekten i båd a exemplen utgörs av infinitiv, oc h des sa infinitivers tankesubjekt sammanfaller med de initiala satsförkort ­ ningarnas. Bec kman säger inget om detta , m en Ljun ggren ( 1 92 2) upp­ märksammar fenomenet: Då den attri butiva satsförkortningen närmast efterföljes av ett opersonligt uttryck, hänfö r sig dess tankesubjekt på satssubjektet i de n på de t oper­ sonliga uttrycket följand e satsen. ( Ljung gren 1 9 22:58 ) L iks om hos Bec kman är o p e r s on ligt uttr yc k här liktyd igt med formellt subjekt, oc h de n följand e sa t sen ä r det e genliga subjektet . Bland Lj ung­ grens exempel finns ( 3 : 5a) ovan, men främst fall dä r de t egentliga subjektet är en fullständ ig bisats: ( 3 : 6 ) a. Jämf örd med nutid smänniskan, är det visst, att hedn atide ns kämpe var en mera hel personlighe t. b. Överlämnad åt sig själv, var det h elt naturligt att han skulle g å vilse. Pal mér går åt and ra håll et oc h ser i stället till satsförkortningarnas beh ov av tankesubjekt. Fö rutom verbalsubstantiv (so m även bl.a . We llander 1 9 3 9 / 1 9 7 3 tar upp) finner han ( Pa lmér 1 9 4 5 : 1 3 3 f . ) även infinitiver som kan und antas från regeln " då det för tanken i ck e finns någon person, s om utför infinitivens hand ling. Det är skeend et självt , som är d et viktiga, i ck e vem som utför hand lingen. " ( 3 : 7 ) a. För a tt ök a ex por ten gällde det framför allt att få igång industr ien. b. Fullgo da skäl föreligga för att ifr ågasä tta en höjn ing av utgående belopp. Pal mér skriver att såd ana infinitiv utan tankesubjekt främst används i utred ningsstil . Vid are finns det stora likh eter oc h sannolikt en stark tend ens till sa mförekomst mellan hans oc h Bec kmans typ av operson­ liga uttryc k . Båd a Palm érs exempel skulle platsa som und antag enligt 77 Beck man; i det första av dem finner vi t .o. m. formellt oc h egentligt subjekt. Denna likh et är viktig att betona, ef tersom långt ifrån alla operson­ liga uttryck oc h und ertryck ta subjekt anses utgöra und antag mot sub­ jektsregeln. Det mest påtagliga exemplet är kanske passiver som båd e främjar (se avsnitt 3 . 3 . 3 ) o c h ofta anses mildr a brott mot subjekts­ regeln, men inte generellt är und antagna från den (se vida re 3 . 4 ) . Även subjektiv genitiv går att betrakta från båd a h ållen. Beckm an (a.a . :2 32) oc h Pa lmér ( 1 9 45 : 12 9 ) visar att ett genitiv i satsförkort­ ningen kan tjäna som tankesubjekt i s tället för satssubjektet; ex emplet från Pal mér: ( 3 : 8 ) Trots hans självbeh ärskning verkade hela up pträdet ytterligt pin samt. Bec kman stannar vid genitiverna, men Palm ér nämner även andr a sats­ förkortningar med utsatta tankesubjekt. Lju ng & Oh lander ( 1 9 8 9 : 2 1 1 ) kallar dem f ri stående sat s för k o r tn ingar oc h sk river att d e känneteck nas just av att de har e gna tankesubjekt som aldri g h ar samma syftning som satssubjektet: ( 3 : 9 ) Mom sen inräknad kostar förstärkaren 9 95 kronor. We llander ( 1 9 7 3 : 252) uppmärksammar i stället genitivattribut till sats­ subjektet, även om de t inte är hel t klart om han ser de tta som ett unda ntag eller bara som en förmildr and e omständigh et : ( 3 : 1 0 ) Föd d i N orrbyås har hela ha ns lärargärning utförts i Göteborg. Även Pal mér (a .a . : 1 3 2 ) dis kuterar fenomenet oc h betonar att såd ana und antag möjligen kan gälla attributiva satsförkortningar, men absolut inte adv erbial. Notera att han s förslag till korrigering involverar geni­ tiv i sa tsförkortningen: ( 3 : 1 1 ) a. *Un der Romvistelsen var Byströms glada , gä stfria hem en mede l­ punkt för de svenska konstnärerna. b. Under B yströms Romvistelse var hans glad a, gästfria he m en medel­ punkt för de svenska konstnärerna. Den tred je kategorin und antag, talaktsadverbial ( ter men efter L -G . And ersson 1 9 7 6 , 1 9 8 7 ) , u ppmärksammas av bl.a . Bec kman ( 1 9 05 :2 3 1 ) 7 8 oc h Ljunggren ( 1 922:59 ) som " typen att döm a av" . 1 Andr a uttryck a v samma typ är t .ex. av allt a tt döm a oc h för att ta ett exemp el . I sådan a satsförkortningar sammanfaller tankesubjektet inte med satssubjektet utan med tala ren/skribenten. Ett exem pel från Ljunggren: ( 3 : 12 ) Av allt att döma har han gjort det . Y tterliga re några mer eller mindr e fasta fraser kan utgöra undantag från subjektsregeln, men detta verkar vara inte bara lexikalt utan också kontextuellt styrt . Exempelvis tar Beckm an ( 1 9 0 5 :2 3 lf . ) upp ( 3 : 1 3a ) som ett undantag från regeln oc h ( 3 : 1 3b ) s om ett brott mot den: ( 3 : 1 3 ) a . Såsom källa uppger Snorre de gamla isländ ska oc h no rska skalderna, b. Såsom hän synslös politisk agitator kan jag icke skän ka herr S . mina sympatier. I rätt kontext kan även andra ko nstruktioner än särskil da f asta uttryck utgöra undanta g från subjektsregeln. Enligt E. Ande rsson ( 1 9 8 9 : 2 1 , 1 9 9 3 : 1 1 1 ) gäller detta i synne rhet avsiktsad verbial, v ilka normalt men inte allti d f öljer regeln. Grünbaum ( 1 9 9 6 : 1 4 6 ) ger följand e exempel, ett subjekts- oc h ett objektskontrollerat: ( 3 : 1 4 ) a . Hon skicka de ut barnen för att få lugn oc h ro. b. Hon skickade ut barnen för att hämta in tvätten. Utanför kärnområdet adverbial oc h attributiva satsförkortningar upp­ träder andra type r av undan tag. Det ä r do ck få som tar upp d em, vilket -ti llsammans med exempelurvalet i ö vrigt - indirekt ger belägg för att även de mer generellt formulerad e definit ionerna främst åsyftar den snävare tolkningen. Erik A ndersson ( 1 9 8 9 ) utgör h är ett undantag. Han påpekar att d et är lexikaliskt styrt vad som utgör tankesubjekt till infinitiv som objekt/ verbkomplement (se vidare 3 . 3 .5 ) - vid bitransitiva verb ofta det indirekta obj ektet - liksom a tt objekt med infinitiv al dr ig tar sats­ subjektet till tan kesubjekt. 2 Han nämner också att adjekti vkomplement kan följa subjektsregeln. 1 Wessén ( 1 9 6 8 :2 3 3 ) kallar konstruktionen frist ående sats förk o rt ning , i cke at t för­ växla med Ljung & Ohla nders användning av ter men. 2 Visserligen tar de flesta moderna grammatikor upp fenom en som objekt med infini­ tiv, oc h många uppmärksammar även an dra fall av objektskontroll, m en d e gör det sällan i sam band med subjektsregeln. Bland undant agen kan nämnas Dahl ( 1 9 82 : 8 0 f . ) . 7 9 För attributens del stannar h an inte vi d s petsställ da pr edikat ivattribut utan tar oc kså upp infinitivattribut inom nominalfrasen. Dessa tar oftast samma tankesubjekt som sitt huv udo r d , t .ex. ett genitivattribut ( 3 : 15a ) , men kan oc kså kontrolleras av objekt ( 3 : 15b ) eller subjekt ( 3 : 1 5 c ) : 1 ( 3 : 1 5 ) a . Vi ha r allti d beundr at Kalles förm åga att anp assa sig till andra . b. Du har allti d av unda ts henne fö rmågan att se oberö rd u t. c . Pia triv s med vanan att stig a upp kl. 6 v arje m orgo n. Ander sson ( 1 9 8 9 ) skiljer sig från övriga red ogörelser om subjekts­ regeln i d et att han visserligen tillämpar t ermen, men i övrigt snarare utgår från ( det mer strukturella) kontrollperspektivet. Hans beskriv­ ning liknar en ord inär red ogörelse för vanliga kontrollmönster, för ­ utom att han använd er trad itionell i stället för generativ terminologi oc h - framför allt - att alla fall av subjektskontroll anses följa sub­ jektsregeln. Någon såd an regel förekommer inte i kontrollitteraturen; se vi d are kapitel 4 . Oc h subjektsregeln som normföreställning har långt ifrån så vi d tillämpning som den får i Ander ssons redo görelse (jfr Lyng felt 20 0 1 c ) . För utom Ander sson, tar även We llander ( 1 9 7 3 : 2 3 6 ) upp infinitiv­ attribut: ( 3 : 1 6 ) a . Beebe skil dra r sina fär der för att utforska oce and jupens fauna oc h flora. b . *U nd er inbromsningen för att skona vagnsfjädrar na råkade c hau ff ­ ören komma åt ljusled ningen. c . *Ha n berättar där om tavlans plötsliga uppdyk and e efter att ha va rit försvunnen i fyra år . d . *Till han s syndare gister h ör d e fyra olika fall av rent orimlig ha stig- hetsk örning utan att ha ska dat sig s jälv eller någon annan. Här är inte infinitiverna dire kt knutna till de verbalsubstantiv de be­ stämmer, utan ingår i attributiva prepositionsfaser, men är ändå väsentligen att betrakta som attribut. Jag är inte helt klar över varför We llander finner ( 3 : 1 6b ) så myc ket mer stötande än ( 3 : 1 6a ) ; i båd a fallen är satssubjektet tankesubjekt till b åde v erbalsubstantivet oc h dess 1 Notera d o ck att d et även i An der ssons exempel på objekts- o c h s ubjektskontroll ( 3 : 15 b resp. c ) ä r så att infinitivattributen oc h de ras huv udo r d har samma tanke­ subjekt. 80 infinitivattribut. 1 Uppenbart är dock att de lösare förbind elserna gör kontrollförhåll andena mer svårhante rade. Att infini tiv som subjekt kan ta ett opersonligt man till tankesubje kt uppmärksammas redan av Svedbom ( 1 8 4 3 ) oc h Filén ( 1 855: 7 6 ) . Filén nämner dess utom att (tank e- ) subjektet ock så kan förekomma som objekt i huvudsatsen: ( 3 : 1 7 ) a. Att arbeta glad de honom . b. Att lyd a föräldrar na är nyttigt för barnet. Vidare skriver E. And ersson ( 1 9 8 9 ) a tt subjektsinfinitiv, lik som infini­ tiver som bestämmer adjektiv , no rmalt är upplevarstyrda. Upplevaren (motsva rar ung. Sved boms oc h Filéns man) kan m en behöver int e vara utsatt i satsen: ( 3 : 1 8 ) a. Att spela sonater på den här violine n är svårt (f ör vem som helst) . b. Den h är violinen är svår att spela sonater på. Dessa iakttagelser är allmängods, m en drage n tas sällan upp i sa mband med subjektsregeln. De diskuter as vanligen i termer av kontrollfeno­ men, främst inom generativ grammatik, oc h enda st i några få fall utifrån motsvarande synvinkel inom mer traditionell grammatik (t .ex. SAG, vol. 3 : 6 0 9 - 6 1 6 , N RG:9 9 8 - 1 0 0 6 , Thor ell 1 9 7 7 : 1 4 6 ) . Möjlig en kan det hävdas att motsvarand e undan tag hos andra för­ fattare beläggs negativt, genom att dess a språkdra g tas upp i flera grammatikor utan att subjektsregeln nämns i s amband med dem. Den sortens belägg är dock inte särskilt tillförlitliga - det uteblivna om­ nämnandet s kulle kunna bero på platsbrist - oc h diskuter as därfö r inte vidare här. 3 . 3 . Inverkande faktorer Utöver avgränsningar oc h undant ag diskute ras ett antal faktorer som påverkar benägenhete n att följa eller bryta mot regeln, samt sådan a som gör regelbrotten mer eller mind re påtagliga respektive ac ceptabla. Vanligen sammanfaller dessa, t .ex. genom att det som gör ett regel­ brott mind re påtagligt därmed ökar benägenh eten att bryta mot regeln i sådana fa ll, vilket i förlängning en också g ynnar ac cept abiliteten. 1 Tvärtom är ( 3 : 1 6a) - liksom ( 3 : 1 6 c ) - potentiellt tvetydig , efterso m infinitiven dä r skulle kunna bestämma satsen lika väl som verbalsubstantivet, med an tolkningen av ( 3 : 1 6 b) är opr oblematisk. 8 1 De faktorer som uppmärksammas mest i litteraturen är position (avs nitt 3 . 3 . 1 ) , opersonliga uttryck ( 3 . 3 .2 ) , passivering ( 3 . 3 . 3 ) , prag­ matiska subjekt ( 3 . 3 . 4 ) o c h lexikal styrning ( 3 . 3 .5 ) . Neda n refereras i första han d dis kussionen om de ras inverkan på språkbruket; der as inverkan på ac cep tabiliteten t as upp dels här , dels på ett mer generellt plan i avsnitt 3 . 4 . 3 . 3 . 1 . P o s i t i o n F le ra författare uppmärksammar på olika sätt att spetsställning av satsförkortningar verkar gynna brott mot subjektsregeln. Enligt en del ti dig litteratur (t .ex. Lin der [ 1 8 8 6 ] 1 9 0 8 , Hylén 1 9 0 3 , G . C ede rsc h iöl d 1 92 0 ) är faktorn t .o .m . avgränsande , dvs . att enbart initiala satsför­ kortningar berörs av subjektsregeln. Emellerti d anför t .ex. Beckm an (bl .a . 1 9 0 5 ) o c h We llander (bl .a . 1 9 3 9 ) även exempel i andra posi ­ tioner, oc h und er större dele n av 1 9 0 0 - ta let sägs sällan något om att satsens fundam ent skulle spela någon särskil d roll för subjektsregeln (uto m i s amband med attributiva satsförkortningar; se ned an) . S ett till de exempel på regelbrott som anförs är de t do ck en påfalland e stor del som utgörs av just initiala satsförkortningar. På senare ti d (t .ex . Åkermalm 1 9 8 4 , Näslund 1 9 9 7 ) har spetsställ ­ ning återigen uppmärksammats, do c k mer som en inverkand e än som en avgränsand e faktor: Vid spetsställning är också risken större att man bryter mot s u bj ek ts ­ reg eln- , . när man börjar meningen vet man inte allti d hur den k ommer att avslutas. (Åkermalm 1 9 8 4 : 1 8 4 ; kursiv i original ) Såd ana regelbrott skulle där med vara av typen "m askineriet strejkar" (se Te leman 1 9 7 7 ) , o c h positionen skulle följaktligen öka benägenh eten att bryta mot subjektsregeln men egentligen inte påverka regelns omfattning. Möj ligen är det do c k annorlund a med attributiva satsförkortningar, dä r bl .a . Beckm an ( 1 9 05 , 1 92 3 ) o c h We ssén ( 1 9 6 8 : 2 32 ) begränsar regelns gil tighet till spet sställda att ribut (utan att för de n skull överföra begränsningen på andra konstruktioner) . Visserligen tar Beck man ( 1 9 6 0 ) upp und antag ( se ovan avsnitt 3 .2 . 2 , e xempel ( 3 : lf ) ) , men han verkar inte mena att subjektsregeln skulle gälla attributiva satsför­ kortningar i a lla positioner. En förklaring till begränsningen får vi av Grünbaum ( 1 9 9 6 ) : 82 " Ja g kan inte annat än beklaga Erik XI V, vansinnig o c h omgiven av dålig a rå dgiv are " ä r lika korrekt som "Va nsinnig oc h o mgiven av d åliga rå dgivare k an jag inte annat än beklaga Erik XI V" är vans innigt . Vad det gä ller är att de t satsvär diga uttry cket pla cer as intill sitt hu vud ­ or d . (Gr ünbaum 1 9 9 6 : 1 4 6 ) Enligt Grünbaum är det alltså primärt avstånd et mellan attribut oc h satsförkortning som gör att subjektsregeln trä de r i kraft . Spetsställ ­ ningens betydels e blir d å mer ind irekt . 3 . 3 . 2 . O p e r s on liga u ttr yc k Vid are beror subjektsregelns styrka på subjektets egenskaper, o c h Beck man m.fl . s er t .ex . sats er med f ormella subjekt som undan tag från regeln (se ovan 3 .2 . 3 ) . Wel land er ( 1 9 7 3 ) be ha ndla r i stället subjektets styrande kraf t som en gli dan de skala : Ju mindre s atsens subjekt oc h o r dgr uppens tankesubjekt framträ de r som subjekt till var sin verbal ha n dli ng, des to lättare förbises konkurrensen de m emellan, o c h de ss mind re stöter brottet mot subjektsregeln. Wella nder 1 9 7 3 : 252) F rån a c cep tabla till direkt felaktiga gradera r han t .ex. föl jand e satser : ( 3 : 1 9 ) a . Und er hurr arop o c h sång la ångaren ut från land . b . ? För er hå llande av kvitto skall detta med delan de medfö lja likvi d en . c . * Fy n de t gjor des re da n 1 922 men har fåt t ligga kvar i tro att d et var vär de löst . Jag tolkar h onom som att fyn d et mer påtagligt ä r subjekt i ( 3 : 1 9 c ) ä n vad ångare n är i ( 3 : 1 9 a ) , o c h därf ör ock så ligger närmare till han ds som tankesubjekt för satsförkortningen. Detta är i så fall intressant såtillvi da att det rör subjektsrelationens snarare än det konreta sub­ jektets e genskaper. Ser vi till s jälva or de n är annars ångaren ett mer prototypiskt nominal än fyn det . We llander oc h Pal mér disk uterar ock så i vilken mån satsförkort ­ ningarna kräver tankesubjekt . Infinitiver kräver det normalt i hög re grad än verbalsubstantiv, dä r "sj älva han dlan det [är ] mindre fram­ trä d and e , varför frånvaron av tankesubjekt vi d de m verkar mindre stötande " ( Palm ér 1 9 4 5 : 1 32 ) . Även Grünbaum ( 1 9 9 6 ) o c h Näslund ( 1 9 9 7 ) betonar att konflikten mellan i ck e -i d entiska subjekt oc h tankesubjekt kan vara mer eller mindre tydl ig oc h regelbrotten där med mer eller mindr e flagranta. Alla fyra menar att satssubjektets karaktär av hand land e subjekt , dvs . 83 agent, är avgörande ; d är subjektet ( egentligen agenten) är unde rtryc kt ( Kar lgren 1 9 7 4 ) f örsvagas subjektsregeln i motsvarande g rad . Ingen av de m resonerar i termer av prototypteori , men tankegång­ arna är snarlika. Ju fler prototypiska subjektsegenskaper satssubjektet har , o c h ju tydl igare pred ikatsegenskaper satsförkortningen har , des to mer framträd and e blir subjektsregeln. Oc h den egenskap som för­ fattarna fokuserar mest är subjektets agentroll . 3 . 3 . 3 . P a s s i v eri ng Det antagligen mest uppenbara sättet att unde rtryc ka agenten är passiv­ konstruktion. Passi vering försvagar subjektsregelns ställning genom att subjektet får konkurrens av ( de n vanligen und erförståd da ) agenten. Detta antyds redan hos Lan dtm anson ( 1 8 7 6 :2 0 ) , men tas upp uttryck­ ligen först av We llander ( 1 9 3 9 : 5 4 6 f . ) . I senare artiklar (t .ex . Reuter 1 9 9 6 , Grünbaum 1 9 9 6 , 1 9 9 7 , Ly ngfelt 1 9 9 7 ) hör passiver till de aspekter på subjektsregeln som uppmärksammas mest. Lik som initial­ position oftast tas upp i sa mband med attributiva satsförkortningar, rör passivernas betydels e främst infinitivadv erbial. Vanligen framh ålls att passivering visserligen främjar regelbrott , men där med inte sätter subjektsregeln ur spel. Tvärtom manar bl .a . We llande r till extra vaksamhet just vi d passivkonstruktion. Å and ra si da n betraktas brott mot subjektsregeln vi d passiv som relativt mil d a så länge agenten övertar subjektets styrand e roll ( Pa lmér 1 9 4 5 : 1 3 2f . , Red . S p rå k v å r d 3 / 1 9 9 7 :5 ) . Grünbaum ( 1 9 9 6 ) jämför t .ex . följande par: ( 3 :2 0 ) a. Hissen nedsänd es genom att trycka på knappen. b. *Hisse n kommer genom att tryck a på knappen. På grundva l av såd ana exempel ifrågasätter Grünbaum, E. And ersson ( 1 9 8 9 ) , Reuter ( 1 9 9 6 ) o c h Lyn gfelt ( 1 9 9 7 ) hur uvi da agentkontroll i passiv verkligen uppfattas som ett regelbrott i dag . Ander sson oc h Ly ngfelt dis kuterar här oc kså förekomsten av en konkurrerand e agentregel. En såd an kan do ck inte generellt ersätta subjektsregeln i passiva meningar. Inte nog med att subjektet mycke t väl kan styra satsförkortningar även i passiva satser; de t finns t .o .m . fall där passiv form gynnar traditi onell subjektskontroll , m eda n det är 84 den aktiva motsvarigh eten som lock ar till brott mot subjektsregeln. Ett populärt 1 exempel: ( 3 :2 1 ) a. För att bli ätlig måste potatisen kokas. b. För att bli ätlig måste man koka potatisen. 3 . 3 . 4 . Prag mati ska s ub je kt Även de pragmatiska subjektsegenskaperna spelar stor roll för sub­ jektsregelns tillämpning. Hit hör bl .a . fundam entsposition (se 3 . 3 . 1 ) , men framför allt rollen som empatibärare/ textsubjekt (se avsnitt 2. 4 . 2 ) . Begreppet oc h termerna introd uce ras i Sverige av Hellberg ( 1 9 8 5 ) o c h har tillämpats på subjektsregeln i n orskan av Vinje ( 1 9 8 7 ) 2 oc h i svens kan av L yngfelt ( 1 9 9 7 ) . ( 3 :22) Et alternativ til sikkerhetsve ntil er at du legger en plastmatte under vaskemaskinen. Ved og b0ye o g feste den bak og på sid ene renner eventuelt vannet ut på gulvet. P rin cipe n för pragmatisk kontroll av satsförkortningar exemplifierar Vinje som i ( 3 : 22) oc h förklarar så h är : [ , . . | Det grammatiske subjektet spiller nemlig ikke alltid rollen som envold shersk er. Vå r tolkning av ytringen styres i stede t ofte av en annen subjektsforestilling: tekstsubjektet. I sitatet oven är d u tekstsubjektet; vi ser s aken i denne personens per­ spektiv, og leseren oppfatter raskt at d u er ment som tankesubjekt for b 0ye o g feste. (Vinj e 1 9 8 7 :2 7 1 ) Exemplet är tillämpligt även på svenskan, o c h Vinjes d efinition stäm­ mer överens med Hellbergs. Lyng felt ( 1 9 9 7 ) ger ett liknand e svenskt exempel ur GP (2 0 / 7 - 9 7 ; mi n kursivering) : ( 3 :2 3 ) Tiger Woo ds var i praktiken b orträknad frå n segerstriden, efter två "m änskliga" inled ningsronder (7 2+7 4 ) . M en efler att i går h a tanger at banrek o r det ( 6 4 ) v ågar ingen räkna bort golfens nye "Gold en Boy" . I ( 3 :2 3 ) ko nkurrerar Tig er W o o d s ut satssubjektet ingen som tankesub­ jekt , i egenskap av empatibärare. 3 Båd e Hellberg oc h Vinje han terar 1 Här återgivet enligt Näslund ( 1 9 9 7 ) . Olika varian ter, t .ex. med potatisen utbytt mot svamp, pres enteras i bl.a. Grünbaum ( 1 9 9 6 ) oc h Reuter ( 1 9 9 6 ) . 2 Det kan vara värt att notera att d etta perspektiv på subjektsregeln inte finns med i ti digare upp lagor av samma bok (t .e x. Vinje 1 9 7 6 ) . 3 Jag är do ck böjd att sn arare se topikalitet som den avgörande pr agmatiska faktorn i ( 3 :2 3 ) , v ilket innebär att d et främst är temarollen som pekar ut T iger W o o d s som tankesubjekt (j fr avsnitt 2. 4 .2. 1 ) . 85 problemet på det ta sätt - som en tvåd elad normkonflikt, där sats- o c h textsubjekt konkurrerar om samma kontrollfunktion. Ly ngfelt ( 1 9 9 7 ) han terar de t i stället som ett triangeldra ma, med konkurrens mellan syntaktiskt subjekt, semantisk agent oc h pragmatisk empatibärare. Han menar att de tre rollerna oftast sammanfaller oc h att oklarh eter om subjektsregelns tillämpning uppträd er först när de inte gör det , oc h att empatirollen ofta avgör valet mellan subjekts- o c h agentkontroll. Särskilt dis kuteras infinitivadve rbial i passiva satser. Ly ngfelt kommer hä r fram till att infinitivens tankesubjekt normalt utgörs av de n subjekts- eller agentreferent som samtidi gt är empati­ bärare ( dv s. den ur vars perspektiv skeend et skildra s) , i ( 3 :2 4a ) agent oc h i (b ) subjekt: ( 3 :24 ) a. Vid fö rsta behand lingen recirk ulerad es jonbytarlösningen genom tio massaportioner för att studera ackum ulationen av joner. b. Olle väcktes tidigt för att h inna i tid till föreläsning en. 3 . 3 . 5 . L e x ika l s t y rning Något som uppmärksammats mycke t under senare ti d är syntaxens beroend e av lexikala egenskaper, i sy nnerhe t verbvalens. F ör subjekts­ regelns d el har såd ana faktorer tagits upp i samband med to lkningen av objektsinfinitiver, dä r de t vid de flesta bitransitiva verb inte är sub­ jektet utan ett mellanliggand e indi rekt objekt som styr infinitivfrasen. E. A nde rsson ( 1 9 8 9 : 1 7 ) ger följande exempel: ( 3 :25 ) Lisa öve rtalad e hono m att bo kvar. Dessa fall d iskuteras do ck oftare som kontrollfenomen än som instans­ er av subjektsregeln. Den lexikala styrningen kan rimligen även gå åt and ra h ållet, dvs . att egenskaper ho s de n kontrollerad e satsförkortningens led avgör vad som kan utgöra tankesubjekt. Den sortens omvänd kontroll ligger bakom det Sund man ( 1 9 8 7 ) kallar ve r bet s s u b je kt reg el ( hel t skil d från den normföreställning som det ta kapitel han dla r om) som bygger på vilka semantiska roller ett givet verb del ar ut: Verbets subjektregel tillåter oftast att bara en viss roll kan realiseras som subjekt. (S undm an 1 9 8 7 : 1 35) Prin cipe n avser vad som kan realiseras som subjekt i en sats. S und man säger ingenting om vad som kan utgöra tankesubjekt i e n satsförkort- 86 ning utan realiserat subjekt. 1 Det förefaller do c k rimligt at t princ ipen, då den utgår från verbets inhe renta semantiska roller, gäller unde rför­ ståd da sub jekt i lika hög grad som realiserade . 3 . 4 . Tolerans mot regelbrott Som en dog m inpräntas från skolkatedr arna i allt Sveriges land den regeln, att ett adverbi al, ett predikati vt attribut (predi katsfyllnad ) eller en attributiv satsförkortning, som st år i början av en sats, måst e hänför as till subjektet. (Hylén 1 9 0 3 : 1 1 ) Som med snart sagt alla språkvårdsf rågor kan man förhål la sig mer eller mindre strikt eller liberal till subjektsregelns tillämpning - oc h där med uppfattas som antingen slapp eller rigi d av den vars uppfatt ­ ning befinner sig någon annanstans på skalan. Vid are kan man, obe­ roende av vad oc h hur mycke t man tillåter, han tera oppositionen mellan rätt o c h fel på två princip iellt olika sätt . Bec kman ( 1 9 05 / 1 9 6 0 ) o c h E. And ersson ( 1 9 8 9 ) d isk uterar avgränsningar oc h und antag för att avgöra när regeln gäller oc h när den inte gör d et - antingen eller . We llander ( 1 9 3 9 / 1 9 7 3 ) m. fl . ser i stället förh ållandet mellan rätt oc h fe ! som en gli dan de skal a. Båd a typerna av nyanseringar, und antag oc h grader ingar, tend erar do c k att gå förlorade när normföreställningen spri ds (Te leman 1 9 9 1 ) . Detta kommer kanske tydli gast till uttr yck i insändare: "Se dan behöv er d en kemiska strukturen föräd las för att förbättra dess egenskaper" . Var är subjektet? H ur kan man bli anställ d som journalist, när man på detta sätt skymfar våra fäders tungomål? " Fö r att kraftigt nedbrin ga antalet substanser som behöver te stas kom­ bineras end ast d e " os v. Sa mma rännstensspråk ovärd igt en ti dning som Svenska Dagblade t. (G avelin: " Aga journalisten", i nsända re i S p råk vår d 3 / 1 9 9 7 : 4 ) Vid are är det en intressant fråga hur man avgör vad som är rätt oc h vad som är fel . I da g är språkforskningens oc h de n offi ciel la språk­ vård ens inställning att de t allmänna bruket ska styra normen. B acka r vi ett sekel spelar det genast större roll v il ka språkbrukare som följer eller bryter mot normföreställningen: Trägna vetenskapsid kare oc h sorglösa språkkonstnärer, både Palla s Atenes oc h F oibos Apollons hängifna ämnessvenner, e n A dolf Noreen oc h Gu staf Ced ersc hiö l d br edvid Se lma Lagerlöf o c h V erner v. Heid en- stam, en V iktor Rydberg oc h C arl David af Wirsén intill Elle n Key oc h ' Däremot diskuterar hon tankesubjekt till reflexiver (Sundman 1 9 8 7 : 9 4 - 9 7 ) . 87 August Strind berg, alla mötas i ett gemensamt förakt för en alltför pedan tisk tillämpning af de nna regel . In gen enda af v år litteraturs yppersta målsmän aktar d en värd ig ett noggrant o c h slafviskt efterföljande . Oc h inför d eras d omslut äro vi skyl diga att böja oss. (Hyl én 1 9 0 3 :2 0f . ) Folk i g emen kan göra fel för att d e inte vet bättre, så det är först när de som vet bättre bryter mot regeln som den beh över revidera s. Den inställningen är förvisso inte enbart en hist orisk artefakt, men des s ställning är betydlig t svagare i dag än förr . Tenden sen är do c k inte entydig. Ett tydlig t un dant ag finner vi hos Noreen: Det primära oc h eg entliga språket , det ur h vilket normen för språkriktighet ytterst skall häm tas , ä r de t talade språket , hva rvi d det är fullkomligt likgiltigt , o m dett a är i sk rift fixerad t e ller ej . Det tala de s pråket är en lefvande organism. Alltså får man ej misstyc ka, att d et lefver. ( Noreen 1 8 9 5 : 15 2) Den utbred da uppfattningen att dag ens språkvård i al lmänhe t blivit li ­ beralare oc h mer tolerant till f ormella regelbrott - i s ynnerhe t såd ana som är semantiskt motiverade - finner visst stöd i redo görelserna för subjektsregeln, men det är inte särskilt starkt . Dagens rekommenda ­ tioner är förvisso ganska försiktigt formulerade , men vid en dire kt jämförelse är kontrasten gentemot ti d igare språkvård inte så påtaglig. Lin der ( 1 8 8 6 / 1 9 0 8 ) skriver bö r snarare än måste oc h mjukar upp sina påstående n med i rege l oc h liknande . Wel land er ( 1 9 3 9 / 1 9 7 3 ) reso­ nerar synnerligen nyanserat o c h väger in d e flesta av de aspekter som senare språkvårda re, med mer liberalt renommé, tar upp. Språkvård ­ ens portalgestalter skriver helt enkelt inte så kategoriskt om subjekts­ regeln som der as eftermälen bjude r en att tro. Ä ven här gäller ty dligen Telemans ( 1 9 9 1 :2 1 7 ) r eflexion om att "N F -k onstruktörens mera balan­ serade framställning förenklas till en mera grovt tillyxad NF . " när d en spri d s . 1 J fr även Jos eph son (2 0 0 0 ) , som menar att "sp råkvårde ns" position inte alltid är så entydi g som man kan tro. När d et gäller vilka regelbrott som ac c epteras har framför allt sub­ stantiveringarnas status föränd rats . Lan dtm anson ( 1 8 7 6 ) kan överse med agentstyrning av infinitivadve rbial till pa ssiva satser men inte med verbalsubstantiv vars tankesubjekt avviker från satssubjektet , med an det i da g inte är självklart hu ruvida su bstantiveringar alls täck s av sub­ jektsregeln. Tvärtom rekommende ras ofta omskrivning från infinitiv till nominal, t .ex. i passiva satser , so m ett sätt att upphäv a regelbrotten (se 3 .2 . 3 ) . 1 NF i c itatet står för 'no rmföreställning' 8 8 3 . 4 . 1 . S p r åk v å r d s arg u m ent De argument som brukar anföras för subjektsregelns upprätth ållande är i huvud sak två: å ena sidan riskerar regelbrott att orsaka missför­ stånd , å andra si dan st ör de språkkänslan oc h orsakar därm ed irritation eller löje. Tydligh etsaspekten brukar framhålla s som den viktigaste. Beckma n (t .ex. 1 92 3 : 2 7 7 ) tar upp subjektsregeln just som en tydlighet sprincip. Hylén ( 1 9 0 3 :2 3 ) skriver att berörda satsförkortningar "b ör helst oc h måste, ifall t vetydig het uppstår, hänföras till su bjektet" oc h reducera r därm ed regelns kärnområd e just till tvetyd iga fall. Vida re betraktas i allmänhet de fall som inte kan missförstås som lindrig are än övriga regelbrott: När tankesubjektet är med i sa tsen, t . ex. som genitivattribut till s ats­ subjektet, berede r åtminstone begripandet inga svårighete r. ( We lland er 1 9 3 9 :5 52, 1 9 7 3 :25 2) Änd å är d et anmärkningsvärt få av språkvårds litteraturens avskräckan­ de e xempel på regelbrott som verkligen är tvetydiga. Till dessa få hör kanske ( 3 :25 a) , där man kan undra vem som egentligen är 3 6 år. Intressant nog nämns faktiskt oftare fall som är tvetyd iga därfö r att båda tolkningarna är korrekta, t .ex. ( 3 :2 5b) : ( 3 :25) a. Det är en c ha rmant vac ker pastell av den unga grevinnan de Mont illet, målad i 3 6 -å rsålde rn av d en franske konstnären Nattier. ( Wellan der 1 9 3 9 :5 4 8 ) b. Pappa lo vade Lott a att köpa en glass. (E. An derss on 1 9 8 9 : 1 8 ) Att de tvetydiga exemplen annars oftast lyser med sin frånvaro kan möjligen bero på att de fa ktiskt är mycket få. Detta skulle i sig ge ett slags stöd åt att subjektsregeln i grunden är en tydligh etsregel; med ­ vetet eller omed vetet tillåter vi oss normalt inte att bryta mot regeln annat än när innebörden klart framgår ändå. En annan möjlighet är att de regelbrott som leder till mi ssförstånd helt enkelt inte upptäcks . Vi kan bara se regelbrotten när vi uppfattar både den formellt korrekta oc h d en avsed da tolkn ingen - dvs. n är den av sed d a innebörden faktis kt har gått fram. Vad det än beror på är det alltså i praktiken argumentet om störd språkkänsla som tillämpas på det överväldiga nde flertalet av fel­ exempel. Inte heller detta är oproblematiskt - blotta det faktum att regelbrott är vanliga talar emot argumentet - men det är just där det inte är självklart vad som gäller som språkvården har en uppgift. 89 Här handl ar det inte om att exemplen missförstås utan om att de intuitivt känns felaktiga, vilket sägs skapa irritation eller löje. Av bl.a. pedago giska skäl1 t ar man helst upp de exempe l som väcker löje: ( 3 :2 6 ) a. Tanter oc h fa rbröd er gå med sina fy rbenta älsklingar till Rödabe rgs- brinkens för småbarnen avsed da sandlådo r, att där oren a. ( Wella nder 1 9 3 9 : 5 4 9 ) b. Kläd d i en vit klänning med skärt siden band om midj an, kom min pappa med m ig till uppropet, (bl .a. Purre 1 9 62, Näslund 1 9 9 7 ) Själva upptäck ten av felen förutsätter som sagt att d en avsed d a inne­ börden uppfattas - vilket alltså utesluter missförstånd . Men samtidig t bygger löjet, irritationen etc . på a tt d et o ckså finns en alternativ tolk­ ning som i någon mening framstår som mer korrekt. Så även om regelbrotten knappast kan missförstås, ä r de tvetydiga på så vis att d en konkurrerand e tolkningen är om inte rimlig så i alla fall möjlig. I ( 3 :2 6 ) ä r den till oc h med på taglig. Det är när ett tydlig t tankesubjekt oc h ett lika tyd ligt satssubjekt kolliderar som d e minnesvärda ex emplen uppstår: (Grün baum 1 9 9 6 : 1 4 7 ) Av detta följer o ckså att svagare konkurrens mellan sats- oc h tanke­ subjekt i motsvarande grad gör regelbrotten mindre påtagliga. De anses därm ed ocks å vara lind rigare (se 3 . 3 .2 ) , oc h där konflikten saknas helt betraktas d e inte längre som regelbrott (jfr 3 .2 . 3 ) . 3 . 5 . Var behandlas subjektsregeln? Utöver vad som skrivits om subjektsregeln, går dess status kanske ocks å att utläsa av var det skrivs någonstans. Beckm an ( 1 9 05 / 1 9 6 0 ) behan dlar regeln i kapitlet om stilistik2 , medan den hos Well ande r ( 1 9 3 9 / 1 9 7 3 ) , Ljun ggren ( 1 9 22) oc h Palm ér ( 1 9 4 5 ) sorterar unde r "Ta nkered a" eller liknande rubriker. Detta skulle kunna peka på att subjektsregeln är ett skrivråd snarare än en grammatisk regel - i synnerhe t om vi ock så väger in tydlig hetsa rgumentet ( 3 . 4 . 1 ) , som i princip inte h ar me d g rammatikalitet att göra. 1 "I de ally, a grammar example sho uld have t he follo wing two virtues: ( 1 ) it shoul d illustrate as clearly a s possible the gram matica l phe nomenon de alt with ; (2) it should , to faci litate learning, be memorable for other than grammatic al reasons" (Ohla nder 1 9 95: 221 ; se även Ohla nder 1 9 9 4 ) . 2 Detta omfattar sådan t som allmän språkriktighet, sym metri, pronominalisering etc . , oc h skiljer sig alltså en hel del frå n d et mode rnare stilistikbegrepp som snarare h ar med retorik oc h st ilanalys att göra (se t.e x. Cassir er 1 9 9 3 ) . 90 Å andr a si d an tar We ssén ( 1 9 6 8 ) , L jung & Oh lander ( [ 1 9 7 1 ] 1 9 8 9 ) , Hultman ( 1 9 75 ) , Lin dbe rg ( 1 9 9 0 ) , E. Ander sson ( 1 9 8 9 , 1 9 9 3 ) m.fl . upp fenomenet som en rent syntaktisk företeelse. Tho rells ( 1 9 7 3 ) om­ nämnand e av regeln kan tolkas i b åda riktningar. En uppenbar skillnad mellan des sa skrifter är att den förra gruppen utgörs av expli cit rådg ivande hand böck er, medan den senare består av läroböc ker i grammatik. 1 Det kan tänkas att även We llander m.fl . såg subjektsregeln som en grammatisk regel, men tog upp den som en tyd ­ lig he tsprincip av peda gogiska oc h kanske retoriska skäl. Denna möjlig het står inte öppen för rena grammatikor. Me n de t faktum att regeln vanligen ges stort utrymme i språkvård sböck erna men bara nämns i f örbigåeend e i grammatikorna kan antas tala för att den inte enbart , kanske inte ens primärt , ä r en syntaktisk regel. G. Ced ersc hiöl d ( 1 92 0 : 1 6 0 f . ) skriver att " d et finns en del syntakt­ iska frågor som tyc kas stå på gränsen mellan språklära oc h stilistik" . Som exempel på de tta tar han upp just subjektsregeln, n oterar att Beck ­ man låter den sortera und er Stilistiken, men menar själv att den nog hör till språkläran. Vid are framgår regelns oklara status kanske allra tydli gast i a tt Lin d er ( 1 9 0 8 ) låter den del av regelns tillämpning som rör attributiva satsförkortningar sortera und er "S yntaktiska anmärk­ ningar om verbet" - med an det som rör adv erbialen ham nar i s tilistik- kapitlet , tillsammans med varningar för passivanvändn ing2 oc h lik­ nand e . En förklaring som ligger nära Ced ersc hi öl d s gränsfallstolkning är att subjektsregeln till h ör en del av syntaxen som läroböc ker i gram­ matik sällan kan ge särskilt stort utrymme, nämligen komplex syntax. Vi finner do c k såda nt i d e utförligare referensgrammatikor som riktar sig till en mer avance rad målgrupp än de tra diti onella grammatik­ böc kerna gör. I Q uirk et al . ( 1 9 72 ) beh and las de n engelska motsvar­ ighe ten till su bjektsregeln unde r "T he com plex sentenc e " , o c h i Qui rk et al . ( 1 9 85 ) o c h N o r s k refe ran seg ram mati k k (N RG) tas motsvarande fenomen upp i kapitel om sam- oc h und erordn ing av satser /sa tsmot­ svarighe ter . I S AG (vo l. 3 : 3 7 7 f . , 6 0 9 - 6 1 6 ) tas regeln visserligen upp på frasnivå, m en det rör sig om betyd ligt mer komplexa fraser än vad 1 Bec kman ser kanske ut att bryta mönstret , m en som nämnde s i kapitlets inledn ing inkluder ar ha n frågor om språkets tydli g het o c h s könhet i va d en skolgrammatik bör innehå lla . 2 "Op ersonliga konstruktioner i passiv form, i st . f . per sonliga med verkligt subjekt , kunna någon gång med för d el användas , m en böra i regel und vikas, em eda n d e ofta le da till missförstånd o c h mestade ls åstadko mma tyngd i fra mställningen" ( L in de r 1908 :200 ). 9 1 en ord inär grammatikbok har utrymme att beh and la mer än i förbi­ gående . Dessa ambitiösa verk har do ck mer gemensamt med kontrollittera- turen än med disk ursen om subjektsregeln. NRG ( s . 9 9 7 - 1 0 0 6 ) n ämner inte regeln alls - trots ett utförligt avsnitt om fenomenet - utan introduce rar i stället begrepp som 'ko ntroll ' o c h ' P RO' . S AG använd er inte de n generativa terminologin, men återger flertalet av de n generativa grammatikens generaliseringar. Subjektsregeln nämns, men enbart i fotnoter oc h enbart som ett normativt fenomen. Se vi d are avsnitt 4 . 4 .2 . 3 . 6 . D is kussion Sammantaget kan konstateras att subjektsregeln - trots allmänt håll na def initioner - i praktiken tillämpas tämligen snävt. I s tort sett verkar den numera avse end ast två konstruktionstyper: a dv erbiella infinitiver oc h spetsställ d a predik ativattribut (i d en ti dig are litteraturen inkluder as även verbalsubstantiv) . Att normföreställningen omfattar d en snävare exemplifieringen oc h inte den vi d are def initionen framgår kanske tyd ligast ho s Hultman ( 1 9 75 ) . Han använd er inte termen s u b j e k t s re geln, m en skriver i a v­ snittet om infinitivfraser: Det "s trukna subjektet " i infinitivfrasen är normalt de tsamma som subjektet i de n överord nad e satsen. (Hu ltman 1 9 75 : 7 8 ) Hultman exemplifierar principe n med några typiska adve rbial oc h ger sed an fler exempel på infinitivfraser. Bland dem förekommer mening­ arna i ( 3 : 2 7 ) , men att de ssa avviker från huv udr egeln kommenteras inte. T rots h uvudreg elns allmänna h ållning tas de t för självklart att d en inte gäller i de ssa fall . ( 3 :2 7 ) a . Prob lemet med a tt få igång bilen ( blev bara värre oc h värr e) . b . Att resa är att d ö en smula. ( Hultman 1 9 75 : 7 9 ) Den enda som på allvar prövar regeln på en vi d are do män är Erik And ersson ( 1 9 8 9 ) , o c h de n redo görelsen har ganska lite att göra med subjektsregeln som normföreställning. Han använd er själva termen s u b je kt s reg eln , men i ö vrigt liknar redo görelsen mest d en generativa kontrollitteraturen, om än med traditi onell terminologi. 92 Eftersom avh and lingen end ast beha ndla r infinitivfraser är det alltså bara en kategori som är aktuell : a dv erbiella infinitiver. Oc h inte ens inom det områd et är regeln tillämplig på alla typer. Talaktsadve rbial ( 3 :2 8a ) o c h a dve rbial med objektskontroll ( 3 :2 8b ) får sägas vara säkra und antag, eftersom ingen tar upp såd ana fall som brott mot subjekts­ regeln. Antingen tas de upp som und antag eller ock så nämns de inte alls . ( 3 :28 ) a. Att döm a av recens ionerna är filmen riktigt usel. b. Han skickade iväg barnen för att köpa mjölk. I övrigt får subjektsregeln sägas vara åtminstone tillämplig på alla typer av adv erbiella infinitiver. Om den sed an efterlevs är do c k en annan sak: särskilt vi d spetsställning, opersonliga subjekt o c h passiv­ konstruktioner noteras brott mot regeln, ofta i fall dä r subjekt oc h agent inte sammanfaller. En del a v författarna menar att vissa av dess a fall är und antagna från subjektsregeln eller att såd ana avvikelser från den inte är att betrakta som regelbrott . Andra ser do c k avvikelserna som ogrammatiska - eller olämpliga - oc h det finns gott om fall av liknand e typ som följer regeln. 1 Alltså faller des sa konstruktioner inom subjektsregelns d omän. Att det sed an råd er viss oenigh et om i vilken mån regelbrott är ac ce ptabla är närmast givet, eft ersom subjektsregeln är en språkriktig­ hets fråga. Vore det självklart när den gäller skulle vi inte bryta mot de n, oc h inga språkvård are skulle ha anledn ing att bekymra sig om den . N ormföreställningen skulle antagligen inte uppstå. Me n nu finns den , oc h i stort sett verkar det råd a samstämmigh et om subjektsregelns relativt snäva omfattning. Därför är d et anmärknings­ värt att den änd å brukar defi nieras så myc ket mer generellt . V anligen formuleras regeln ungefär som att "s atsförkortningars tankesubjekt ska sammanfalla med matrissatsens subjekt" . En def inition som ligger så långt från den verkliga omfattningen är naturligtvis inte des kriptivt adek vat. Emellerti d är subjektsregeln en normföreställning snarare än en des kriptiv generalisering. 1 v ilken mån regeln är des kriptivt ade kvat blir inte på allvar relevant förrän man betraktar d en från det perspek­ tivet , som E. And ersson ( 1 9 8 9 ) gör. Den intressanta frågan är i s tället om regeln fungerar som den tumregel den är avsed d som. 1 Ett faktiskt unda ntag är do ck sats er med fo rmellt subjekt, vil ket framgår av Parole ­ analysen (se avsnitt 9 . 3 ) . Ett formellt d et kan inte vara kontrollör, eft ersom det inte kan fylla någon semantisk roll (jfr avsn itt 2.2. 1 ) . 9 3 En av dem som kritiserar den allmänt hål lna def initionen av sub­ jektsregeln är Teleman (2 0 0 0 ) : En annan otillrä ck lig regel ä r d en gamla he d erliga subjektsregeln som säger att infinitivfraser o c h parti cip fraser ska ha det grammatiska sub­ jektets referent som sin predi kationsbas ( " ta nkesubjekt" ) . [ . . . ] E gentligen är de t bara exempel som det fö ljande m an vill komma åt med t umregeln, men hu r ska språkbrukaren veta d et ? Ma mma lär d e hen ne visserligen att skjuta med salongsgevär, men efter att ha s kjutit en kråka i jor dgu bbslandet för svann all skjutglädj e . (Tel eman 20 0 0 :2 3f . ) Telemans fråga hur språkbrukarna ska kunna känna till skillnade n mellan en generell tumregel oc h des s betydlig t snävare tillämpnings­ områd e är givetvis berättigad . Ändå får jag intrycket att det är just det de gör . Eller rättare sagt, de verkar förknippa tumregeln med norm­ föreställningen oc h in te med defin itionens fulla innebörd . 1 När det gäller den övervägande majoritet av infinitivstrukturer där kontrollmönstret är entydigt oc h obligatoriskt är det al dr ig någon som talar om brott mot subjektsregeln. Oavsett om det är subjektskontroll eller någon annan relation som råde r gör vi a lla rätt utan att reflektera över de t . In gen skulle komma på tanken att appli cera subjektsregeln på en uppenbart korrekt mening, ä ven om dä r råd er exempelvis arbiträr kontroll . Det är end ast där bruket vack lar som med vetna normföreställningar spelar någon roll . "N F är för sin uppkomst beroende av att det finns variation" (Te leman 1 9 9 1 :2 15 ) . Såd an variation verkar förekomma i adv erbiella infinitiver, oc h alltså är de t dä r subjektsregeln tillämpas. Alltså kommer språkvårda re inte på tanken att främja subjektsregeln dä r den inte är tillämplig. Om någon ändå skulle göra de t skulle ved erbörande sannolikt inte bli hör sammad , eftersom språkbrukare inte brukar följa rekommenda tioner som strider mot ett reda n etabl­ erat språkbruk (jfr Norén 1 9 9 3 ) . Jag skulle tro att de t är vi språkvetare som störs av disk repansen, eftersom vi är med vetna om att defin itionen inkluder ar strukturer som faller utanför normföreställningen. Den språkriktighe ts de batt som förs i utomvetenskapliga sammanha ng hålle r sig helt oc h hållet inom sub­ jektsregelns dom än. Det är inom dom änen d et vac klande bruket finns, så d et är end ast där som normföreställningen blir meningsfull . 1 En intressant fråga i s ammanh anget är i vilken mån tillägnande t av en norm­ föreställning går via def inition respektive exempel. ( Jfr Jes persens ( 1 9 2 4 : 6 0 ff . ) resonemang om inlärning av ordkla sser ) . 94 Sett från ett diak ront perspektiv visar litteraturen om subjektsregeln en tydli g förändr ing: verbalsubstantiven hö r de i början av seklet till typexemplen, med an de numera expli cit utesluts från regelns tillämp­ ningsområde . Visserligen hän ger fortfarand e ett oc h annat exempel kvar, me n skillnad en gentemot 1 9 0 0 - tale ts början är ändå påtaglig. Att subjektsregelns ställning skulle vara svagare i nominal än i infinitiver är i oc h för sig inte förvånand e . Att uppfattningen om ett tankesubjekt skulle vara starkare i infinitiver än i verbalsubstantiv stämmer t .ex . med Jes persens ( 1 9 2 4 , 1 9 3 7 ) verbalitetsskala oc h är säkerligen inget språkspeci fikt fenomen. D et intressanta h är är att man kan skönja en föränd ring över ti d . Om - vilket att dö ma av littera­ turen verkar vara fallet - subjektsregeln gäll de verbalsubstantiv i lika hög grad som infinitiver för 1 0 0 år sed an blir den självklara frågan varför d et inte längre är så. Ett möjligt svar är att verbalsubstantiven är ett första teck en på en allmän tillbakagång för subjektsregeln. En såd an hyp otes får ett visst stöd av Grünbaum ( 1 9 9 6 ) o c h Gellerstam (2 0 0 1 ) , vilka båd a noterar att regeln i da g verkar vara på väg att försvagas. Grünbaum skriver något av en dö d sruna över Erik XI V - exemplet, inte kungen - vars peda gogiska roll hon med sorg hänf ör till h istorien. Hon menar att d et inte längre kan sägas till h öra vårt levand e kulturarv, eftersom " d et uppväxande sl äktet " inte uppfattar regelbrottet i m eningen. Detta skulle kunna tyda på att en av förutsättningarna för normföre­ ställningen är på väg att försvinna, nämligen synligh et (jfr Teleman ( 1 9 9 1 :2 1 7 ) . Subjektsregeln förutsätter en viss metaspråklig med veten­ het , o c h man läser mindre grammatik i dag ens skola än i gård agens. Själva språkkänslan fungerar förvisso utmärkt även utan grammatisk terminologi, men just normföreställningar är ofta medve tet inlärda . Teleman ( 1 9 9 1 : 225) nämner satsflätor - eller snarare motarbetand et av dem - som ett exempel på en normföreställning som tappat mark i takt med a tt grammatikkunskaperna minskat. Gellerstam ger en annan förklaring till subjektsregelns ned gång: inflytande från engelskan, där motsvarighe ten till våra brott mot sub­ jektsregeln är mer ac c eptabla. Han knyter här an till de n ti di gare nämnda verbalitetsskalan, e nligt vilken engelskan ofta använd er mer nominala former än svenskan (jf r avsnitt 1 . 1 . 1 ovan) . Svenskans adv erbiella infinitiver motsvaras i e ngelskan ofta av parti cip, som är en mer nominal form. Därför, menar Gellerstam, är tankesubjektet mindre påtagligt oc h regelbrott därm ed mindre störand e . De engelska "re gelbrotten" har seda n vunnit insteg i svenskan via översättningar oc h med ti den mjukat upp regeln även här . 95 I sammanh anget kan nämnas att engelskan verkar sakna en generell motsvarighet till v år subjektsregel. Qui rk et al . ( 1 9 7 2 : 75 6 , 1 9 85 : 1 12 0 ) försökte lansera en attac h ment r u le , men termen har inte slagit igenom. Däremot har man ett snävare begrepp , nämligen d an gling pa rt i c i p les (ell er da ngling mo d ifie r s ) som både formuleras oc h exemplifieras i ( 3 : 2 9 ) : ( 3 :29 ) W he n dang ling, watc h y our participles . (Espy 1 9 8 0 : 155 ) Huruvid a subjektsregeln verkligen är på väg att försvagas är något jag inte tar ställning till här . Den förändra de inställningen till verbal­ substantiven kanske inte är mer än just en föränd rad inställning hos språkvården . Det är inte givet att den motsvarar en faktisk förändri ng i språkbruket. Hypotesen bör kunna testas genom frekvensunder sök­ ningar på jämförbara material från olika ti d er , men någon såd an unde rsökning har mig veterligt inte gjorts än. Något som talar mot en språkföränd ring är att man i huv uds ak tog upp ungefär samma typer av regelbrott för hun dra år sed an som nu. Vid are verkar det som om regeln har varit en språkvårdsf råga nästan lika länge som den omnämnts i grammatiken. Ka nske har variationen allti d funnits fast den inte genererat någon normföreställning förrän beskrivningsapparaten tillät . D et behö ver å and ra sidan inte utesluta att variationen på sistone har ök at - exempelvis unde r engelskt inflytande . Jag återkommer till subjektsregelns status i da gens språkbruk i avsnitt 1 7 . 3 , där normföreställningen relateras till avh andl ingens empi­ riska oc h teoretiska analyser av kontroll i a dve rbiella infinitiver. 96 4 . Kontrollteorier Kon troll är ett flitigt beha ndla t ämne i litteraturen, i synnerhet inom generativ grammatik. Det kan nämnas att en kontrollbibliografi på Internet ( Engh & Krist offersen 20 0 1 ) rymmer c a 4 0 0 titlar - oc h ändå är långt ifrån komplett . Vid are hand lar merparten av litteraturen mer om produk tion oc h struktur än om tolkning. 1 Dessutom är kontroll ­ beskrivningarna skrivna inom olika teoretiska ramverk o c h förutsätter som regel känned om om till h örande begreppssystem. Följ aktligen är det varken görligt eller motiverat att här försöka ge en uttömmand e översikt av vad som skrivits om kontroll . I stället koncen trerar jag mig på de dom inerande model lerna inom P & P - t ra d itionen ( 4 . 2 ) samt tar ett bre da re grepp på teorier om komplementkontroll ( 4 . 3 ) . 2 Fok us ligger i det ta kapitel på kontroll ­ teori , m edan mer empiriska iakttagelser kommenteras i samband med korpusanalysen ( del II ) . Jag har valt P & P efte rsom den traditi onen kan sägas utgöra stand ar d för arbeten om kontroll , inte i b emärkelsen 'all mänt ac c epterad ' men i bemärkelsen ' d et som and ra analyser främst har att förhål la sig till ' . Den bred are belysningen av komplementkontroll motiveras dels av att det är den i särklass mest omdisk uterade frågan i kontrollitteraturen, dels av att avsnittet ligger till grund fö r del ar av OT-a nalysen. Litte ra­ tur inom OT tas do ck inte upp här , u tan redov isas i del III . Dessförinnan ges en kort his torik över de t mode rna kontroll ­ begreppets framväxt ( 4 . 1 ) , o c h avslutningsvis följer en disk ussion med särskilt fokus på tolkningsperspektivet ( 4 . 4 ) . Inom det avsnittet kom­ menteras även beskrivningar inom skandi navisk grammatiktra diti on som utgår från ett strukturalistiskt kontrollbegrepp snarare än från subjektsregeln ( 4 . 4 .2 ) . 1 För en me r strukturorienterad öv ersikt, se t .ex. Larson e t al. ( 1 9 92 :v ii -xvi i) . 2 Som nämndes i kapitel 2, använder jag P & P ( Prin ciple s & Para meters) som samlande beteckning på de nära besläktade ramverken Gov ernment and Bind ing (GB ; Chom sky 1 9 8 1 ) oc h M inimalistprogrammet (Chom sky 1 9 95 ) , vilka båda bygger på principe r o c h parametrar. I d etta följer j ag bl.a . Newmeyer ( 1 9 9 8 : 1 1 ) o c h Speas ( 1 9 9 7 : 1 7 3 ) . 97 My cke t faller alltså utanför den na litteraturöversikt . Bland det som inte tas upp alls ingår t .ex. beskrivningar inom formell semantik (t .ex . Bac h 1 9 7 9 , Dowty 1 9 8 5 , Mo ntague 1 9 7 4 ) , vilka kräver en särskil d beskrivningsapparat . 1 Inte helle r beh and lar jag kontroll sett från ett inlärningsperspektiv (t . ex . Carol Ch omsky 1 9 6 9 , Goodl u ck 1 9 9 1 , Goodlu c k & Beh ne 1 9 9 2 ) . 4 . 1 . H istor ik Kon troll his torien går tillbaka till ti dig transformationsgrammatik, i synnerhet till Rosenbaum ( 1 9 6 7 ) o c h Postal ( 1 9 7 0 ) . Rosenbaum myntade transformationen e q u i N P deleti on ( sv . li ka N P - s t ry kn ing, Dahl 1 9 7 4 : 45 , L in dbe rg 1 9 8 0 :2 0 7 ) , genom vilken en NP i en k omplementsats kan strykas om den är koreferent med en NP i matrissatsen . Ett exempel som ( 4 : 1a ) anses dä rmed utgå från en djup struktur enligt ( 4 : 1b ) : ( 4 : 1 ) a . Jo h an tycker o m att fiska b. Jo h an tycke r om [att Jo han f iska | Ett problem med ( 4 : 1 b ) är att strukturen [att Jo h an fiska] saknar motsvarighet i faktiskt språkbruk. Detta skulle visserligen kunna lösas med ytterligare transformationer, där den ursprungliga djups trukturen t .ex. är en full bisats , men problemet är ingalund a trivialt . Ett annat problem uppträd er med vissa kvantifikatorer. Intuitivt betyder ( 4 : 2a ) o c h ( c ) i nte samma sak som ( 4 :2b ) resp ektive ( d ) . ( 4 :2 ) a . Alla tycke r om att fiska b. Alla tycker om |att alla fiska] c . Vem h oppas på att vinna? d . Vem ho ppas på [att v em vinna I? Postal ( 1 9 7 0 ) fö rkastar Rosenbaums lika NP -s trykning, bl .a . p å grund ­ val av fall som d em i ( 4 :2 ) , o c h f öreslår i stället ett osynligt pronomen: [ . . . ] one can naturally t hi nk of del etion governed by co reference as equ ivalent to t he e xistenc e of some general pronoun, call it Doom, wh i c h a c ci d entally h as t he n ull p hono logic al s h ape. ( Post al 1 9 7 0 : 45 8 ) 1 Det kan tyc kas som om de semantiska arbetena skulle vara särskilt relevanta med tanke på und ersökningens tolkningsperspektiv, men mitt intryck är att även des sa främst fokuserar den s trukturella analysen. Vida re tar jag mig an tolkning i r elation till ett syntaktiskt snarare än till ett formellt semantiskt synsätt . 98 ( 4 : 3 ) a. Falling off the buildin g injured Harry b. Doomj's falling off the bu ilding injured Harryj. Pos tals D o om är föregångaren till dag ens PR O. Hans analys bygger do c k , liksom Rosenbaums, på NP -s trykning, med förbehål let att endas t pronominella led kan strykas. Post al löser det ta med två transforma­ tioner, där pronominalisering äger rum före strykningen. Fen omenet ses alltså fortfarande s om strykning snarare än som kon­ troll , men termen k on t r o l lör dyk er upp redan här : The NP whi c h det ermines the deletion of the com plement subjec t ( hence­ forth : t he c ontr o ller (NP ) ) [ . . . ] . ( Postal 1 9 7 0 : 4 4 3 , ku rsiv i original) Rosenbaum ( 1 9 6 7 : 1 7 ff . ) lanserade oc kså den s. k . M i nimal Di s tance P r in c i pl e ( M DP ) , enligt vilken det strukna elementet ska vara ko- referent med närmsta NP hög re upp i frasstrukturen. 1 P rin cipe n är inte und antagslös, vilket Rosenbaum själv noterar , men till skillnad från lika NP -s trykning har M DP visat sig gångbar än i dag . Rosenbaum begränsar själv M DP till verbkomplement, men den har senare givits betyd ligt breda re tillämpning (se t .ex. k apitel 1 4 nedan ) . Efter des sa pionjärarbeten växer d e ce ntrala kontroll begreppen f ram unde r 1 9 7 0 - tale t . Skil lnade n gentemot lyftning noteras re dan a v Rosen- baum ( 1 9 6 7 ) o c h Posta l ( 1 9 7 0 ) , om än utan den terminologin, oc h disti nktionen har förblivit stand ar d intill våra da gar (se do c k 4 .2 .2 ) . 2 Som komplement till Rosenbaums eq ui ( lik a NP - strykning) , kom s.k. s u pe r e q ui (Gr inde r 1 9 7 0 ) . 3 S u pe r e q ui avser i c ke-l okala kontroll ­ relationer, dvs . kontroll över finita satsgränser inom en överor dna d satsstruktur, i praktiken kontroll av satsförkortningar som utgör sub­ jekt i bisats er. Jä mför följande e xempel: ( 4 : 4 ) a. Tomasj hop pades p å att PRO; vinn a. b. Det viktigaste är inte att PRO arb vinna. c. Tomasj visste att det viktigaste inte var att P ROj/ arb vinna. d . Tomasj visste att å PROj/ arb vinna inte var det viktigast e. Inom en finit sats råder " vanliga" kontrollrelationer, so m t.ex. i ( 4 : 4a ) , o c h satsförkortningar som utgör subjekt (ink lusive egentliga subjekt) tar arbiträr kontroll som i ( 4 : 4b ) . S u p e r e q u i avser fall som ( 4 : 4 c - d ) , där en satsförkortning utgör subjekt i en bisats oc h PR O kan associer a 1 Princi pen som såda n presenteras i Rosenbaum ( 1 9 6 7 : 1 7 ff . ) , men termen M D P verkar ha tillkommi t senare. 2 Däremot är Pos tals ( 1 9 7 4 ) syn på lyft ning i övrigt omdisk uterad , se avsnitt 2.2 . 1 . 3 För en m odern an alys av s u per equ i , se Landau ( 1 9 9 9 a , b) . 99 till ett led i b isatsens matrissats. Konst ruktionen är en större fråga för engelskan än för svenskan, bl.a. e ftersom vi har vis sa restriktioner mot satsförkortningar på subjektspositionen i bisatser (Holm berg 1 9 9 0 , se vidare kap. 12) . Emellertid förekommer fall som ( 4 : 4 d ) åtminstone i tal (se även Landau 1 9 9 9a : 1 15 ) . Termen k on t r o l l härrö r bl.a. från Jacke ndof f ( 1 9 7 2 ) , som ocks å betonar den semantiska ( lexikala) karaktären hos komplementkontroll. Ja ckendoff knyter det faktum att vi får objektskontroll i fall som ( 4 :5a) men subjektskontroll i ( 4 :5b ) till betydels en hos matrisverben öve rtala respektive l o v a . Även detta står sig än idag, i en annars flitigt om­ debattera d frå ga (s e vida re 4 . 3 ) . ( 4 :5 ) a . Honj övertalade m igj att PR Oj komma b. Hon, lovade m igj att PR Oi komma. Cho msky & Lasn ik ( 1 9 7 7 ) befäster den princ ipiella distin ktionen mellan PRO oc h andr a tomma positioner, vilka författarna betraktar som spår efter flyttningar. Th e dist inctio n between trace a nd PR O lies in t h e manner of index ing: in one cas e, by a movement rule; in t he ot h er , by a rule of con strual . (Ch omsky & Lasn ik 1 9 7 7 : 4 4 4 ) Relationen mellan en flyttad NP oc h dess spår är inte kontroll utan bindning. Jämfö r t.ex. instanserna av spår ( t , av eng. t rac e) oc h PRO i ( 4 : 6 ) . ' Skillnaden är kanske tydliga st i ( 4 : 6 d ) , där båda elementen förekommer. ( 4 : 6 ) a . Jo h nj förväntades [t ; v inna loppet. | b. Vilket lopp, förvän tade s [ Jo hn vinna ti] ? c . Jag ö vertalade Jo hnj [att P ROj försöka vinna loppet ] . d . Är loppetj svårt (att PR O vinna tj ? ] Författarna betonar att kont roll en dast a vser positioner d är inget annat led än P RO skulle vara möjligt. It follows from t his analysis t hat PR O and l exi ca l NP s (i n clu din g trace ) are in co mplementary di stribution [ . . . ) . W h ere we find PR O, w e can find neit h er a lexical N P nor a tr ace , an d vi c e versa. (a .a . : 4 4 1 ) Kriteriet att PRO oc h dess kontrollör fy ller varsin semantisk roll (se 2.2. 1 ovan) medan en nominalfras oc h dess spår motsvarar samma är 1 Den notation jag använd er i e xempel ( 4 : 6 ) tillämpas inte fullt ut i Ch omsky & Las nik ( 1 9 7 7 ) men den introdu ce ras där . 100 impli ci t i artikeln o c h , såvitt jag kan se , taget för givet . Över lag be­ han dla r Cho msky & Lasni k kontroll , PR O et c . som väletablera de o c h allmänt erkänd a begrepp. D etta ty der på att begreppen har s att sig vi d den här ti den . Fort farande förekommer do c k termer som eq u i oc h s t ry kni ng, o m än nedto nade , o c h försvinner inte helt f örrän man läm­ nar TG bakom sig . Ett sista bi d rag till den allmänna begreppsbil dn ingen, innan kontrollanalyserna alltmer förgrenas inom olika teoribil d ningar , är W ill iams ( 1 9 8 0 ) d istink tion mellan obligatorisk o c h i cke -o bligatorisk kontroll . 1 En så da n distin ktion förekom impli c it re dan ti d iga re , inte minst då de flesta analyser uteslutande be ha n dla d e obligatorisk kon­ troll , men det var först genom Will iams som distin ktionen formali - sera des expli cit . P reteor etiskt omfattar i cke -ob ligatorisk kontroll alla strukturer som tillåter arbiträr , optioneil eller pragmatisk kontroll (se 2 . 4 . 1 ovan) . W illi ams modell ger d o ck ett del vis annat utfall . Ob ligatorisk kontroll ska enligt W i lliams uppfylla fem kriterier : OC 1 . Lexical NP cannot appear in t he position of PRO . OC2. The antecedent precedes t he controlled PRO. OC3 . The antecede nt c - commands P RO. OC4 . Th e anteced ent is t hem atica lly [ . . . ] or grammatical ly [ . . . ] uniquely determined . OC5. There must be an antecedent. ( Williams 1 9 8 0 :2 0 9 ) K rite rierna är hår d a , o c h stänger ute flera fall som and ra mod eller inklu de rar . Intuitivt förefaller 'ob ligatorisk kontroll ' omfatta alla strukturer som uppfyller OC4 . Samti dig t i nklu derar W il liams mode ll konstruktioner där kontrollmönstret kanske inte är helt obligatoriskt ( 4 : 7a , jfr b ) . ( 4 : 7 ) a . Jo hn died P RO waiting for t he bus. ( Williams 1 9 8 0 : 2 0 8 ) b. A car ran over Bill PRO waiting for t he bus. ' Ett annat termpar för ungefär samma distink tion är fun kti o nell o c h anafo ri s k kontroll, som används främst inom L FG ( Lexic al - Fun ctiona l Grammar, Bresnan 1 9 82 , 20 0 0 a ) . Note ra dock att det är funktione ll som motsvarar obligatorisk oc h ana­ forisk som motsvarar i cke-ob ligatorisk {func ti ona l syftar i L F G på 'gram matical func tions' ung. motsvarand e satsdelar ) . Set t utifrån GB: s använd ning av anafo ri s k ligger det närmare till hands att vänta sig det omvända. 101 Vida re menar Wi lliams (a .a . :2 1 2 ) att inget av villkoren ovan gäller i ck e-o bligatorisk kontroll . Detta förutsätter do ck några inte allmänt ved ertagna antaganden. 1 Jag får intrycket att det är den terminologiska disti nktionen snarare än Wil liams kriterier som fått genomslag. Hornstein ( 1 9 9 6 : 3 ) hän visar till Wi lliams ( 1 9 8 0 ) , men förknippar obligatorisk kontroll med TG:s lika NP - strykning ( eq u i ) o c h i cke- obligatorisk med s u pe r e q ui . Em ell ­ erti d utgör s u p e r e q ui end ast en liten del av vad Wil liams räknar som icke- obligatorisk kontroll . Må nga analyser fokuserar en delm ängd s om entydig t är antingen obligatorisk (ofta st ) eller i cke -obl igatorisk, utan att ta ställning till var gränsen går. Jag kommer inte att tillämpa dist inktionen i vare sig Par ole - eller OT- analysen ( del II respe ktive III) , me n återkommer till u ppde lningen bl.a . i avsnitt 4 .2 .2 . Fö r en grundli g genomgång av dist inktionen, se Lan dau ( 1 9 9 9a , b ) . 4 . 2 . Kontroll i P & P - t raditionen De begrepp som utveck lade s inom TG har sed an utgjort grunden för hant eringen av kontroll inom flera grenar av generativ grammatik oc h tillämpas allmänt över teorigränserna. Senare utveckli ngar, frå n 1 9 8 0 o c h framåt, är do c k des to mer teorispecifi ka. Här, liksom på många andr a områd en, utgör P & P - t ra d itionen - oc h i synnerhet GB - ett slags jämförelsestandar d för and ra mod eller . Bland alternativa kon­ trollanalyser hör Bresnan ( 1 9 82 ) o c h Wil liams ( 1 9 8 0 ) till de mest in­ flytelserika. GB:s cent rala kontrollmodel l utgår från Ch omsky ( 1 9 8 0 , 1 9 8 1 ) o c h utveck lade s vi da re av Man zini ( 1 9 8 3 ) . Även om åtskilliga alternativa analyser föreslagits består de nna model l inte bara inom GB utan ock så 1 de ti dig a faserna av M inimalistprogrammet ( M P ) . Den senare utvec k­ lingen inom M P disk uteras i 4 . 2 .2 neda n. Notera att kontrollteorierna är skrivna inom respektive ramverk oc h tillämpar därt ill hör and e begrepp. En fullöd ig presentation av de m skulle där för kräva en ord entlig introduk tion till GB respektive M P , vilket de t inte finns utrymme för här . 2 Visserligen försöker jag ge ' Exempelvis gäller OC1 även i cke-ob ligatorisk kontroll , såvida man inte som Williams likställer | P RO t o leave ] med [ f o r J o hn t o leave ] . Enligt flertalet kontroll ­ beskrivningar intar PRO o c h J o hn inte sam ma position här , eftersom * [ f o r PRO t o leave ] är en omöjlig konstruktion. Se vi dare 4 .2 . 1 neda n. 2 För en introdukti on till G B, se t .ex. Sells ( 1 9 8 7a ) o c h Haegeman ( 1 9 9 4 ) . Fö r en introduktion till M P , se Platzack ( 1 9 9 8 ) . 102 kortfattad e förklaringar till bärande begrepp, men faktum kvarstår att följand e två avsnitt förutsätter en viss känned om om grundl äggand e begrepp inom GB respektive M P . Det är min förh oppning att d e läsare som saknar såda na förkunskaper ändå ska kunna utläsa huvu d dra gen i resonemanget. 4 . 2 . 1 . G o v e rn me nt & B in d ing ( G B ) Inom GB han teras kontroll utifrån bindni ngsteorin. Som nämnde s i 2.2 . 2 oc h 2 .5 o van, stå r b in dni ng för en lokal obligatorisk koreferens- relation, d är d et bund na ledet c -k ommende ras av sin antece d ent . GB:s bind ningsteori består av tre principe r, vilka skiljer mellan bundna anaforer, (lo kalt ) fria pronomen o c h helt fria referentiella uttryck : 1 Binding Th eo ry (A) An anap hor is bound in its governing category (B) A pronominal is free in its governing category (C) An R-expression is free (Ch omsky 1 9 8 1 : 1 8 3 ) Bind ningteorin avser tolkningen av alla nominala led , i nklusive tomma såd ana (t .ex . p r o eller spår efter flyttningar) , o c h de t enda element som inte riktigt passar in är PRO . D et är varken bund et eller fritt , utan har båd e anaforiska oc h pronominella dra g. 2 Därmed berörs PR O av båd e princip A oc h B i bind ningsteorin, men bryter inte mot någon­ der a av det e nkla skälet att PR O inte ha r någon styrningskategori . Styrningskategori (en g. go v e rni ng ca tego ry ) är GB:s motsvarighe t till d et allmänna begreppet 'lok al do män' . 3 Styrning är en lokal struk­ turell relation som bl.a . antas beröra kasustill de lning (C ho msky 1 9 8 1 : 1 6 2ff . ; för en enkel introduk tion se Sells 1 9 8 7a : 3 8ff . ) . Jag går inte närmare in på begreppet hä r . The Governing cat egory for ß is t he smalle st NP or S contai ning ß and a governor of ß. (Sells 1 9 8 7a : 6 9 ; jfr Choms ky 1 9 8 1 : 1 8 8 ) 1 Här oc h i hela avsnittet avs es anafor isk i snäv bemärkelse, dvs. om det SAG kallar b un dn a anafo re r ( jfr 2.2.2 ovan) . 2 PRO är ock så den enda s.k. tom ma kategori som saknar overt motsvarighet , vad gäller distributio n oc h tolknin g i termer av bindn ingsteorin. Spå r är anaforiska, p r o är pronominellt oc h variabler (spå r efter kvantifierare) är - liksom referentiella uttryc k - varken eller. P RO är både anafo riskt oc h pronominellt , oc h något sådant overt led finns inte. Följaktligen kan PRO aldrig ersätta ett overt led oc h tvärtom 3 I Min imalistprogrammets bindni ngsteori (Ch omsky 1 9 9 5 : 9 6 ff . ) använd s just termen loc al d om ain synonymt med gov erni ng cat ego ry. 1 0 3 I GB-m odel len samverkar styrning oc h bindn ing till att fastställa distributionen av nominala led , inklu sive det faktum att PR O (till skill ­ nad från andra implicita element) endast kan fyl la positioner dä r inga expli cita led är möjliga , enligt följande : Enligt GB-m odelle n måste alla NP till delas (abstrakt ) kasus, oc h styrning är som sagt en förutsättning för kasustill delni ng. NP måste därfö r stå på styrda positioner. Den enda i cke-sty rda positionen av betyde lse är subjektspositionen i i cke-fini ta satser. Följ driktigt kan inget expli cit subjekt uppta den positionen. I stället fylls subjektsrollen i i cke-finita satser av PRO, som alltså är i cke-styr t . Därmed till delas PRO heller inget kasus, vilket i sin tur stämmer väl överens med att PR O inte kan fylla styrda positioner. Resonemanget kan belysas av den avv ikande fo r to-konstruktionen i engelskan, som i ( 4 : 8 ) nedan: ( 4 : 8 ) a . For me to take a break now w ould n't be a bad i dea b. * For PR O to take a break now wouldn't be a bad i dea. I ( 4 : 8a ) uppträder en infinitivkonstruktion med expli cit subjekt. Detta förklaras inom GB med a tt elementet f o r intar e n position där det styr subjektet oc h till delar de t en (oblik) kasusroll . Följaktligen duger det inte med PRO här , vilket illustreras i ( 4 : 8b ) , utan f o r to-konstruk­ tionen kräver expli cit subjekt. 1 Bindningsteor in ger att PRO endast kan förekomma på i cke-styrda positioner, oc h fastslår därm ed dess distribution men säger inte mycket om d ess tolkning. En kompletterande kontrollteori utvecklas i M anzini ( 1 9 8 3 ) . I grunde n behand lar hon kontroll som en form av bindning fast inom en större domän . Manzin is modell bygger på i ndirekt styrning. PRO har visserligen ingen styrningsdom än, men dess s.k. c - dom än (ungef är motsvarande den satsförkortning PRO ingår i ) har det . S atsförkortningen genereras på en styrd position oc h kontrollören befinner sig som regel inom den positionens styrningsdomän. PRO är därmed bundet inom denna större s.k. kontroll dom än (eng. c ont r ol d om ain, Huang 1 9 8 9 , Speas 1 9 9 7 ) . 2 Manzini formulerar två villkor på kontroll domä nen: 1 Inte alla kontrollmodeller sk iljer mellan for fo-konstr uktionen oc h vanliga infini­ tiver (jfr t .ex. Wi lliams 1 9 8 0 ) . En del T G-an alyser betraktar t .o .m. vanliga infinitiver som härled d a ur f o r /o -s trukturer. R edan Bresnan ( 1 9 72 ) argu menterar do ck fö r att typerna är syntaktiskt annorlunda oc h bör analyseras på olika sätt . 2 Manzini ( 1 9 8 3 ) använde r termerna d om ain- gov ern ing cate gor y respektive d om ain- bindning catego ry i sina två versioner av modellen . 104 Y is a d omain- bindin g cate gory [kon troll dom än, m in anm. ] for a iff a. y is t he m inimal cat egory with a sub ject co ntaining a b. y con tains a subject a c ces sible to a. ( M anzini 1 9 8 3 : 4 4 3 ) Me d acc es s i ble i b menas att subjektet c -komm enderar a . Detta villkor blocke rar kontroll av satsförkortningar som utgör subjekt (t.ex . Att PRO palla ä pple n är faktis kt förbj u det) . Grovt förenklat kan Manzinis a nalys sägas gå ut på att kontrollören ingår i satsförkortningens matrissats. Vad modell en gör därutöv er är att för utsäga vilka strukturer som omfattas av villkoren ovan (obliga­ torisk kontroll) oc h vilka som faller utanför (i cke-ob ligatorisk kon­ troll ) . De finare nyanserna förutsätter ett in omteoretiskt GB-persp ek- tiv oc h berörs inte här . Manzi ni ger två versioner av mode llen. Den ena formuleras i enlighet med Chomsky ( 1 9 8 1 ) enligt vilken PR O är både pronominellt oc h anaforiskt. Enligt den andra, som Manzini föred rar, är PRO en ren anafor. M anzinis argument för att P RO är en anafor är helt enkelt att bundna element är anaforiska. Emellerti d täcker detta bara de fall som motsvarar villkoren ovan, dvs , obligatorisk kontroll . Hon bemöter egentligen inte den vanliga synpunkten att PRO : s anaforiska drag realiseras vid obligatorisk kontroll oc h de pronominella vid i cke­ obligatorisk (in klusive arbiträr) kontroll . Notera vidar e att Manz inis modell enbart defin ierar vad Farkas ( 1 9 8 8 :2 8 ) kallar "t he set o f possible cont rollers" . Den tar inte ställning till exempelv is valet mellan subjekts- o c h objektskon troll i bitransitiva strukturer, vilket (impl i cit ) antas falla utanför syntaxens dom än. Chomsk y ( 1 9 8 1 ) gör samm a antagande expli cit : A natural suggestion is t hat c hoi ce of t he con troller is d etermined by 0 - roles [se mantiska roller; min anm.| o r othe r semantic properties of t he verb, o r perhap s pragmatic c ond itions of some sort. (C hom sky 1 9 8 1 : 7 6 ) Valet av kontrollör diskuteras vi dare i avsnitt 4 . 3 . Flera andra kontrollbeskrivningar presenteras inom GB, dels med utgångspunkt från andr a kontrollkonstruktioner, dels med smärre teoretiska modifie ringar. Subjekts- kontra objektskontroll i komple­ ment till l o va respektive övertala har diskuterats flitigt (se 4 . 3 ) , liksom den kategoriella statusen ho s PR O. 1 Man ä r do ck huvudsaklig en över­ ens om relationen mellan kontroll , bindningsteorin, styrnin g oc h k asus, 1 Naturen hos PR O är en långvarig de batt inom GB. Maj oriteten ser elementet som en pronominell anafor, an dra s er det i likhet med Manz ini som en ren anafor oc h y tter­ ligare and ra betraktar d et som ett rent pronomen (se t .ex. P etter 1 9 9 8 ) . 105 dvs . om att P RO end ast kan uppta i cke -styr da p ositioner, d vs . subjekts­ positionen i i cke-fi nita satser. 4 . 2 . 2 . M ini ma l i s t p r o gra m m e t ( M P ) I Mi nimalistprogrammet ( M P , Ch omsky 1 9 95 ) övertar man GB:s bindni ngsteori , med end ast tekniska modif ieringar, oc h PR O antas fortfarande (åtm instone i ti dig a arbeten inom M P ) vara en pronominell anafor. Däremot är det överspelat att hän föra de ss dis tribution till i ck e-st yrd a positioner, e ftersom begreppet s tyrning inte längre tilläm­ pas. I stä llet tar man fasta på tanken att PR O inte till de las kasus. PR O antas ha nollkasus oc h kan där för end ast stå på i ck e-ka suspositioner, dv s . s ubjektspositionen i i cke -fin ita satser. V anliga NP måste där emot till de las kasus oc h intar d ärför kasuspositioner. Steget från styrning till ka sus är litet , eft ersom d e båda begreppen är nära besläktade i GB . Di stributionen av P RO hante ras alltså väsentligen likad ant i (ti d iga) M P som ti dig are i G B. T ill att börja med formuleras ingen egen kontroll teori , äv en om beho vet av en sådan påtalas: We suggest here that c ontrol i s dif ferent enough from anaphor bind ing that a se parate mec ha nism for antec edent a ssignment is, in fact , jus tified . (Chom sky & Lasnik 1 9 95: 1 0 9 ) Enligt uppgift utveckla r Mar tin ( 1 9 9 6 ) en minimalistisk kontrollteori baserad på kasus. 1 Andra minimalistiska model ler dra r do ck i helt annan riktning. Hornstein ( 1 9 9 6 , 1 9 9 8 , 1 9 9 9 , 2 0 0 0 ) o c h Ma nzini & Roussou (2 0 0 0 ) förkastar kontrollbegreppet helt oc h menar att över­ gången från GB till M P und anröjd e den teoretiska motivationen för PRO . Gemensamt för Hornstein oc h Man zini & Roussou är att de ger upp det s .k . 6 -kr iteriet , enligt vilket inget argument kan fylla mer än en semantisk roll ( 0 -ro ll ) . Detta ligger bl .a . till grund för dist inktionen mellan kontroll o c h lyftning ( se 2.2 . 1 ovan) . De menar att d etta villkor enbart rör den s.k . D-st rukturen, so m antas i GB men inte i M P . Utan D-s truktur, inget 6 -k riterium, resonerar de . Därmed blir semantiska roller som vilka särd rag som helst , o c h s amma led kan myc ket väl bära på flera ( M P är ett av flera ramverk som de finierar grammatiska kategorier - verb, subs tantiv osv. - som knippen av särd rag) . 1 Jag har inte själv läst Mart in ( 1 9 9 6 ) , utan uppgiften härrö r från bl.a. Hornstein ( 1 9 9 6 : 4 ) oc h Manzi ni & R oussou (20 0 0 : 4 1 0 ) . 106 Kontroll kan d å hanteras som flyttning, vilket i M P är just särd rags- drivet. Ett element bär på vissa särdrag s om behöver c he ck as mot olika funktioner. Detta framtvingar flyttning till motsvarande positioner. Utan 0 -kriteriet finns det ingenting som hindr ar samma led från att c he cka semantiska roller hos mer än ett verb (eller an nat h uvud ) . Dä r­ med behöve r PRO oc h kontrollör inte längre ses som distinkta led . Mo dellerna skiljer sig åt i så måtto att Manzini & Ro ussou reducerar alla kontrollkonstruktioner till flyttning, men Hornstein bara obliga­ torisk kontroll . I cke-obligatoris k kontroll behandla r han i stället som instanser av p r o . Båda utgår från Rosenbaums MD P , reducera d till principe n om kortast möjliga flyttning (kallad S h o r te s t M o v e eller M inima l Link C on diti on ) . I Manzini & Roussous (20 0 0 ) modell c he c kas satsförkortningens subjektsroll hos närmsta c -kom menderad e N P eller hos e n operator i C - dock bara finita CP - vilket som kommer först . 1 Det senare fallet motsvarar arbiträr kontroll . Principen illustreras i ( 4 : 9 ) : ( 4 : 9 ) a . ÖlSj ho ppas ti vinna serien i år . b . ÖlSj verkar t| vinna serien i år . c . ÖlSj ligger bra till efter att tj ha vunn it de fyr a senaste matc he rna. d . Det blir svårt att tarb hota Ö IS i år . e . Jagi tro r det blir sv årt att tarb hota Ö IS i år . Infinitivfrasernas tomma subjektspositioner är knutna till närmsta c - kommenderan de NP i ( 4 : 9 a - c ) . Notera att distinkti onen mellan kon­ troll (a , c ) o c h lyftning (b) nu ä r eliminerad . I ( 4 : 9 d ) knyts spåret till en tom operator i CP , vilket ger arbiträr kontroll . Detsamma gäller ( 4 : 9e ) , trots att här finns en c -komme nderande NP , efter som den finita satsgränsen (CP ) blockerar flyttning. Operatorn är helt enkelt närmare än jag. Att endas t finita satsgränser räknas motiverar Manz ini & Roussou med att des sa till skillnad från i cke-finita CP (som infinitiv­ fraser) kan c he ck a särdrag fö r tempus. Mo dellen har de t vanliga problemet med su bjektskontroll i l o va (se exempel ( 4 :5 ) ovan oc h avsnitt 4 . 3 nedan) . Manzini & Roussou får också svårt a tt hantera arbiträr kontroll a nnat än i su bjektsinfinitiver. Exempelvis tar relativa infinitivattribut ( 4 : 1 0a ) o c h v issa bestämningar 1 Notera att det i princip inte är så att infinitivfrasens subjekts - NP flyttar till en position i mat rissatsen. M anzini oc h Roussou antar att NP (elle r DP , med der as termi­ nologi ) ge nereras di rekt dä r de s tår oc h at t det ä r aspektuella sär d rag som flyttar upp för att c he c kas. 107 till a dj ektiv ( 4 : 1 0b ) ofta arbiträr kontroll även om det finns en c - kommende rande NP i nom satsen ( dv s . n ärmre än C) : 1 ( 4 : 1 0 ) a . Här finns ett problem, att t ^ b lösa [ti ] . b . Probl emet ! är svårt att tarb lösa [t ; ] . Hornstein ( 1 9 9 6 , 1 9 9 8 , 1 9 9 9 , 2 0 0 0 ) tar i stället fasta på Wi lliams ( 1 9 8 0 ) d ist inktion mellan obligatorisk oc h i cke -ob ligatorisk kontroll . Hornstein menar att GB:s klassifi ce ring av PR O som pronominell ana- for varken är nöd vändig eller välgrunda d utan styrningsbegreppet. I stället kan man se PR O som pronominell i vissa fall oc h anaforisk i andra . PR O is ambiguous, oblig atory cont rol PR O is an anapho r , non -obli gatory contr ol PR O is a pronoun. (Hor nstein 1 9 9 6 : 4 ) Därmed kan obligatorisk kontroll red u ce ras till flyttning (sp år är ana- foriska) , medan det pronominella PR O kan likställas med p r o (se avsnitt 2.2 . 3 ovan) . I de t förstnämnd a fallet förlitar sig Hornstein ( 1 9 9 9 : 8 3 ff . ) liksom Man zini & Roussou på principe n om kortast möj­ liga flyttning oc h får samma problem med l o va . Som Culi c over & Ja ck end off (2 0 0 1 : 4 9 9 ) poängterar är de tta ett viktigt problem. Ett annat problem som gäller båd e Hornstein oc h Ma nzini & Roussou är att man missar väsentliga empiriska skillnade r mellan kon­ troll - o c h lyftningsverb genom sammanslagningen. Det gäller t .ex . möjlighe ten till n ominalisering: ( 4 : 1 1 ) a . Per förs öker ta sig en lur efter maten, (ko ntroll ) b . Pers fö rsök att ta sig en lur efter maten. c . Per v erkar ta sig en lur efter maten, (ly ftning) d . * Pe rs verkan att ta sig en lur efter maten. Båda mod ellerna bortser oc kså från att PR O endas t är möjligt på posi ­ tioner där NP inte kan förekomma, medan p r o oc h NP intar samma positioner ( M anzini & Roussou redu cera r även p r o till flyttn ing) . Ett problem som är spec ifikt för Hornsteins mod ell är disti nktionen mellan obligatorisk oc h i ck e-o bligatorisk kontroll (O C resp. NOC) . Må nga tillämpar d istinktionen, men de är inte överens om var den går. 1 P ro blemet kan han teras genom bindni ngsteorins Pri nci p B, vilken i praktiken bloc kerar koreferens mellan infinitivfrasens objektslucka oc h samma verbs subjekt (för e n sådan lösning inom OT, se ka pitel 1 4 ) . Detta förutsätter d o ck 9 -krite riet , allts å just d en den princip som Ma nzini & Roussou, liksom Hornstein, försöker komma ifrån. 108 Culicove r & Ja cke ndoff (20 0 1 ) är på punkt efter punkt oense med Hornstein om vilka verb som ger OC respektive NOC, Landa u ( 1 9 9 9a : 1 3 ) menar att vissa konstruktioner som Hornstein räknar till NOC har drag av OC osv. Hornstein hänvisar till Willia ms ( 1 9 8 0 ) , men då de lägger tonvikten vid olika saker får jag intryck et a tt även dessa båda hanterar d istinktionen olika. Denna oenighet v isar tydligt att d et inte är självklart vad som är vad . Kan ske är distin ktionen mellan OC oc h NOC bara inte orde ntligt utred d , kanske går den inte att göra på ett konsistent sätt. Will iams ( 1 9 8 0 ) formalisering (eller möjligen Hornsteins tillämpning av den ) stri de r uppenbarligen mot andr a forskares intuitioner om begreppet. En alternativ avgränsning föreslås t.ex. av Landau: O bliga to ry C ontr o l (O C) : Th e con troller and t he infinitive must be clau semates . ( Lan dau 1 9 9 9a : 12 ; kursiv i original) Även denn a definiti on behöv er dock specif i ceras vidar e om den ska kunna ligga till gru nd f ör en kategorieli uppdeln ing av olika kontroll­ strukturer. Utan en sådan explic it oc h uttömmand e formalisering är distinkti onen mellan OC oc h NOC för vag för Hornsteins syften. Oc h även om en tillförlitlig avgränsning av OC oc h NOC uppnås tror jag att Hornstein är fel ute i att behandla d en ena typen av kontrollstruktur som flyttning o c h den andr a som pro- dro p. Det förefaller mer ange­ läget med en samlad beskrivning av kontroll, so m omfattar både OC oc h N OC. Både Hornsteins oc h Manz ini & Roussous mod eller är primärt teoretiskt motiverade . Dels eftersträvar de en kontrollanalys som är mind re GB-inf luerad oc h mer renodlat minimalistisk, d els strävar de efter ökad generalitet genom att eliminera kontrollmod ulen ur gram­ matiken oc h reduce ra den till besläktade begrepp. 1 Båd a framhålle r analysen av kontroll (eller snara re reduktio nen av den) s om ett led i ett större program avseende synen på flyttning oc h koreferens i stort. 2 Mo dell erna är alltså inte färdigu tveckla de, o c h empiriska brister är närmast förväntad e: I b elieve that many ( if not all ) t he suggestions put forward in Hornstein 1 9 9 8 are likely incor rect . (Ho rnstein 20 0 0 : 1 42 ) ' Även det senare är i oc h fö r sig ett typiskt minimalistiskt mål, men strävan efter generalitet gäller ju språkliga teorier i allmänh et . 2 Detta mer övergripande mål - "el iminating c ha ins as funda mental grammatical co nstructs " (Ho rnstein 20 0 0 : 1 42 ) - faller utanför ämnet för de nna avh andli ng. En kritisk replik ges av Brody ( 1 9 9 9 ) . 109 Jag tror emellerti d , liksom Culico ver & Ja cken doff (2 0 0 1 ) , a tt både Hornstein oc h Manzini & Roussou är inne på fel spår när de bortser från den semantiska si dan a v kontroll . Dessut om är två av de teoretiska premisserna för model lerna tämligen svaga: Att kontroll o c h PRO teoretiskt vilar på 0 -kriteriet stämmer visser­ ligen. Även om kontrollbegreppet både är äl dre oc h tillämpas inom ramverk som inte använder 0 -kriteriet så fö rutsätter d et samma antag­ ande om unika instanser av semantiska roller. D äremot kan jag inte se att 0 -kriteriet förutsätter antagand et av D-struktur. Tvärtom tillämpas det bl.a . inom OT (Grim shaw 1 9 9 7 , Lyngfelt 20 0 0a oc h kapitel 1 4 nedan) s om ett villkor på ytstrukturella representationer. Vidare är d et fullt möjligt att erkänna skillnader na mellan ly ftning, kontroll oc h pro- drop utan att dä rmed föruts ätta att grammatiken inne­ håller en särskil d kontrollmodul . Skil d a fenomen kan myck et väl genereras ur samma generella prin ciper utan a tt man behöver red ucera objekten till samm a fenomen. Föreliggande OT-analys ( del III) är just ett sådan t försök att förklara kontroll utifrån (intera ktion mellan) generella principer. 4 . 3 . Komplementkontroll Den i särklass mest omskrivna frågan i kontrollitteraturen ä r förhåll ­ andet mellan subjekts- o c h objek tskontroll i verbk omplement, framf ör allt i b itransitiva konstruktioner. Grundp aradigmet återges i ( 4 : 12 ) : ( 4 : 1 2 ) a . Honi val de att PRO j ta bussen i stället för bilen till jobbet . b . Hon, övertalad e hon omj att PRO j ta bussen i st ället för bilen till jobbet . c . Honi lovade hon omj att PRO j ta bussen i ställe t för bilen till jobbet . d . Vi ; rek ommende rar att PRO* j ta bussen i stället för bilen till jobbet . Det normala är subjektskontroll i monotransitiva strukturer ( 4 : 12a) oc h objektskontroll i bitransitiva ( 4 : 12b) . Ett välkänt undantag är att vi får subjektskontroll efter bitransitivt l o va ( 4 : 12 c ) . Betydligt mindre uppmärksammat är att d et ocks å förekommer till s ynes monotransitiva strukturer utan subjekt skontroll ( 4 : 12 d ) . 4 . 3 . 1 . T v å h u v u d l in je r De många föreslagna förklaringarna till detta mönster fördelar sig i två huvu dgrup per. Antingen ses komplementkontroll som lexikalt 110 bestämt av matrisverbet eller också formuleras en grundp rincip som genererar grund mönstret varefter man förklarar undan tagen. Oftast ses då l o va som ett lexikalt undantag. Fall so m ( 4 : 7 d ) antas vanligen innehålla ett implicit objekt (Vi re k om mend erar er /all mänh eten att. . . ) , oc h analyseras då som bitransitiva strukturer med objektskontroll enligt grundmönst ret. De föreslagna grundprinciper na är i sin tur av tre slag: Rosenbaum ( 1 9 6 7 ) utgår från frasstruktur, Bresnan ( 1 9 8 2 ) från grammatiska funktioner oc h Chier c hia ( 1 9 8 4 ) från sema ntiska roller. Rosenbaums MD P ( M inimal Di stanc e P rinci ple) går ut på att PR O knyts till närmsta tillgängliga kontrollör. Frass trukturell 'när het ' mäts i antal noder en relation sträcker sig över, oc h 'tillgä nglig' bygger ut­ över semantiska villkor på att kontrollören ska c -kom mend era PRO. Om både subjekt oc h obj ekt föregår PRO ä r objektet närmast (expli cit i ( 4 : 7 b - c ) o c h implicit i ( 4 : 7 d ) ) , annars är subjektet den enda oc h därmed närmsta möjligheten ( 4 : 7a ) . Bresnans ( 1 9 82 : 3 7 6 ) Lexical R ule of F unc ti ona l C on tr ol ( LRF C) utgår från en hierarki av grammatiska funktioner: OBJ2 > OBJ > SUBJ . Principe n är att man normalt väljer den högs ta tillgängliga funktionen som kontrollör. Finns inget OB J2 väljer m an OBJ oc h först i sista hand SUBJ . Chierc hi a ( 1 9 8 4 ) föreslår i stället en hierarki av semantiska roller: Them e > Source > Goal. . . Mo dellen liknar Bresnans såtillvida att det omarkerade fal let utgår från en hierarki o c h markerade fall stipuleras som lexikala undantag. Skillnaden är främst att C hierc hi as modell är mer semantiskt orienterad . En fördel med MD P gent emot de andra båda är att principen också är tillämplig på adverbial (se avsnitt 2. 3 . 4 , 9 .2 o c h 1 4 . 1 . 1 ) . E nligt alla tre p rinciperna utgör l o va ( p r om i se ) ett lexikalt undantag. Alla tre får också problem med s .k . kontrollväxling (eng. c ont r ol s h ift , se vidare 6 .2 . 1 ) , dvs. att ett e lement i infinitivfrasen ( här få) ger det omvända kontroll mönstret ( 4 : 1 3 ) : ( 4 : 1 3 ) a . Honj övertalade hon omj att P ROj komma på festen. b. Honj övertalade hono mj att P ROj få komma på festen. c . Honj lovade h onomj att PRO j komma på festen. d . Honj lovade h onomj att P ROj få komma på festen. I infinitivfraserna med få ( 4 : 1 3b , d ) är kontrollmönstren de omvända mot normalt efter huvudv erben öve rtal a resp. l o va . Därmed bryter ( 4 : 1 3b ) mot grundm önstret enligt alla tre mode llerna ovan, medan I l l ( 4 : 1 3 d ) bryter mot det lexikalt stipulerade undantage t. Dessa fall är do ck problematiska även för de lexik ala modellerna. Tanken att komplementkontroll bestäms lexikalt återfinns redan hos Ja ckendoff ( 1 9 72 ) . Den na syn på komplementkontroll dom inerar sedan dess inom både lexikalt orienterade ramverk oc h mer renodlat syn­ taktiska modeller som G B (se 4 .2 . 1 ovan) . Huvudordets betydelse antas spec ifi ce ra vilket av argumenten som utgör kontrollör i komple­ mentsatsen. Som regel fokuserar analyserna verbkomplement, varför kontrollmönstren antas följa av matrisverbets betydelse. I princip ä r det i de flesta modeller inte valet mellan subjekts- oc h objektskontroll som specifi ce ras, utan vilken semantisk roll som ska utgöra kontrollör. L FG ( Lexi cal - F un cti o nal G ra mmar , Bresnan 1 9 82 , 20 0 0a ) ä r ett av få undantag. 1 I praktiken blir do ck skillnad en oväsent­ lig här , d å verben även antas specifi cera vilka semantiska roller so m realiseras som subjekt respektive objekt. Flertalet av de lexikalistiska kontrollanalyserna har som sagt svårt att hantera kontrollväxling, där vissa (främst passiva) infinitivfraser bryter mot det kontrollmönster som till del as av huvu dord et . Ett undantag är Ruz icka ( 1 9 8 3 ) , som behandlas vidare i 4 . 3 .2 nedan. De lexikalistiska modelle rna har också kritiserats för att reducera något huvuds akligen regelbundet till ett i princip arbiträrt system. Givet att ordfö rråde t är arbiträrt , ett antagand e som går tillbaka åtminstone till Saussure ( [ 1 9 1 6 ] 1 9 7 0 ) , vilar även lexikalt bestämd kontroll på a rbitraritet . Emellerti d finns ett arbiträrt inslag även i de mode ller som antar generella grundmö nster, eftersom de tvingas stipulera lexikala undantag. Comrie ( 1 9 8 4 , 1 9 85 ) menar vidare att även undantag en är regel­ bundna, efters om det i alla sp råk dä r kontroll f örekommer är just verb med den ungefärliga betydelsen l o va som avviker från grundmönstret. 4 . 3 . 2 . V i dar e u t vec kling a v den le x ikali s ti ska lin jen Inom båda huvudl injerna kvarstår samma två restproblem: dels det oönskade i nslaget av arbiträra lexikala stipuleringar, dels svårigheten att hands kas me d kon trollväxling. Båda problemen har främst bemötts genom utvecklinga r av den lexikalistiska linjen. 1 L FG :s ko ntrollmod ell passar in i b åda h uvud kategorierna. Å en a si da n är de n lexi - kalistisk, o c h betraktar komplementkontroll som lexikalt bestämd , å and ra si da n inne­ hålle r den en generell grundre gel ( LR FC , se o van) s om de f lesta verb följer . De nna grundrege l räknas följ drik tigt som en s .k . re dund ansregel ( Bresnan 1 9 82 : 3 7 7 ) . 112 För att eliminera det arbiträra inslaget föreslår Comrie ( 1 9 8 4 , 1 9 85 ) en analys som han kallar pragmatisk oc h som faller tillbaka på Searles ( 1 9 6 9 ) talaktsteori. Han utgår från de båda verben l o va oc h över tala oc h menar att de utgör instanser av talakterna kommissiver respektive dire ktiver. Kommissiv er är åtaganden som talaren gör. Den som lovar något tar också på sig ansvaret för att detta ska hända. Direktiver riktar sig i stället till mottagaren, oc h det är mottagaren som förväntas realisera det som talhand lingen avser. Överfört från talhan dlinga r till verb är l o va orienterat mot subjektet på samma sätt som ett löfte är orienterat mot talaren, medan över tala knyts till objektet liksom övertalningen främst berör mottagaren. Följak tligen ger l o v a subjektskontroll oc h övertala objekts kontroll. 1 På detta sätt knyts verb till de talakter de representerar, oc h kon­ trollmönstren ses inte längre som arbiträra utan faller tillbaka på mer generella principer. Comrie kallar modellen pragmatisk, ef tersom den är härled d från talaktsteori, men jag ser d en snarare som lexikalistisk. Det är ju ä ndå verbens betydels er som ger kontrollmönstren, sett uti­ från d e analyserade ko nstruktionerna. Inom HPSG ( Head - D ri v en P h rase St r u ct u re G ramm ar ) tillämpas en kontrollmode ll som liknar Comries men är mer uttalat lexikalistisk (Sag & Pollard 1 9 9 1 , Pollard & Sag 1 9 9 4 , kap. 7 ) . Mo del len utgår från tre verbklasser, med givna kontrollmönster: - Influence {per s uade , ap pea l, cau se. . . ) objektskontroll - Commitment ( p r omi se , intend , t ry. . . ) subjektskontroll - Orientation ( wa nt, ha te, ex p ect . . . ) subjektskontroll ( Pollard & Sag 1 9 9 4 :2 85ff. ) Jag uppfattar grundtanken som att des sa klasser antas vara universella, även om distin ktionerna inom dem kan variera mellan olika språk. Detta sägs inte explici t , men författarna kontrasterar sin analys mot arbiträrt lexikala beskrivningar. En nackdel med uppdelningen ovan är att den inte fångar skillnade n mellan mono- oc h bitransitiva strukturer med avseende på kontroll. 1 Därmed kan även verb som h o ta, för säk ra osv. förväntas ge subjektskontroll, eftersom ho t oc h för äkringar utgör kommissiver. Så dana fa ll verkar do ck va ra ovan­ liga (jfr fotnoten i anslu tning till exempel ( 6 : 1 3 ) i avsnitt 6 . 2) , oc h i kontr ollitteraturen nämns oftast bara lo va . 1 1 3 Infl uenc e - kalzg o vm består av bitransitiva verb, medan de andra båda huvudsakligen - med undantag a v l o va - består av monotransitiva. 1 En styrka hos modellen är at t den utsträcks äv en till no minalfraser ( H ennes , löfte att PR Oj k om ma på festen) genom att klasserna utgår från betydelserelation en snarare än från ordkla sstill hörighet . Till skill ­ nad från de flesta övriga är den alltså en modell för komplement­ kontroll oc h inte bara en modell för kontroll av verbkomplement. Pollard & Sag tar ock så upp kontrollväxling. De noterar att p assiv- ering av komplementsatsen varken är ett nödvän digt eller tillräckligt villkor för kontrollväxling. I ( 4 : 1 4a ) nedan ä ger ingen kontrollväxling rum trots den passiva infinitivfrasen, utan l o va ger subjektskontroll som vanligt. I ( 4 : 1 4b ) står infinitivkomplementet inte i passiv (även om matrissatsen gör det ) men ändå är kontrollören inte den som ger löftet utan den som tar emot det : ( 4 : 1 4 ) a . Kim promised Sand y to be hassled by t he police . b. Montana w as promised (by t he doctor) to be healt hy by gam e time on Sunda y. ( Pollard & Sag 1 9 9 4 : 3 0 8 ) Pollard & Sag ser kontrollväxling som en form av s. k. c oe r c i on , en semantisk motiverad avvikelse från det grammatiska mönstret. Den beror inte på passivformen i sig utan på infinitivfrasens semantik. Rough ly speaking, c ontroller s hift takes place when t he c omplement' s cont ent doe s not ( quit e) satisfy t he semantic dem and s of t he relation [ huvud ord ; min anm . ] it is an argument of. ( Polla rd & Sag 1 9 9 4 : 3 0 9 ) Det är do ck inte nödvändigt att se kontrollväxling som en avvikelse. I Rûzickas ( 1 9 8 3 ) o c h Farkas ( 1 9 8 8 ) kontrollanalyser stämmer dessa fall med grundm odellen s förutsägelser, eftersom dessa redan från början utgår från komplementets semantik. U tmärkande f ör båda modellern a är att kontrollrelationen inte antas specifi cer a subjektet i satsförkort­ ningen. Det som be stäms är i stället ett semantiskt element. I Rûzick as modell är kontrollverb markerad e t .ex. för tematisk i dentitet eller distinkth et , dvs. huruvid a det kontrollerad e e lementet fyller samma semantiska roll som kontrollören (vanligen subjektskon­ troll ) eller om det fyller en annan roll (typiskt objektskontroll ) . Ett verb som l o va ä r då märkt för tematisk i dentitet . I ( 4 : 15a) kontrolleras 1 Notera i samband me d typen Orientation - specifi cerad för subjektskontroll - att en mening som I ex pec t yo u to lea ve inte är en kontrollstruktur (till ski llnad från I ex pe ct PRO t o leave ) , utan e n småsats (alterna tivt lyftningskonstruktion) , s e avsnitt 2. 1 . 1 oc h 2.2. 1 ovan. 114 komplementets agent av matrissatsens agent, oc h i ( 4 : 15b ) är PR O patient till /å oc h kontrolleras av matrissatsens patient. ( 4 : 15 ) a . Hon; lov ade h onomj att PRO; hålla före d rag på konferensen. b . Hon, lo vade hono mj att PR Oj få hålla före drag på konferensen. Matr isverb märkta för tematisk distin kthet ger det omvända resultatet , så att komplementets agent t .ex. kontrolleras av matrissatsens patient oc h tvärtom, som i fallet med öv e r tala i ( 4 : 1 3a—b) o van. Ko ntroll ­ växling följer där med naturligt av passivering, eftersom förd elningen av semantiska roller oc h syn taktiska funktioner d å kastas om. Däremot får Ruzic ka problem med komplement dä r matris- oc h komplementsats inte realiserar samma semantiska roller. Exempelvis bryter ( 4 : 1 4a ) mot princ ipen om tematisk i dent itet , eftersom subjekts­ rollen till be ha s s le d inte är agent. Visserligen tolkas satsförkortningen snarast analogt med 'ma ke himself be has sle d ' , men det är inte make som är komplementets rollför delan de verb. Far kas ( 1 9 8 8 ) föreslår en annan lösning. Hon menar att kontroll ­ relationen inte primärt avser d e semantiska rollerna utan vem som bär ansvaret för komplementets proposition. Kon trollverb antas då speci ­ fi ce ra vilket av d ess argument som bär ansvaret för komplementsatsen. Detta argument u tgör då i i relationen R E S P ( o n s i b ilit y ) : Let us now def ine r e s p on s i b i l ity as a two-pla ce relation , RESP ( i , s ) , hol d i ng between an in d ivi du al i an d a situation 5 just in case i brings s about [ . . . ] . T h us , if RESP ( / , s ) hol d s , i is seen as bot h initiating and con trolling s , i .e . , t he realization of J c r u cia lly dep end s on ( Fa rkas 1 9 8 8 : 3 6 ) Kom plementkontroll följer då av att s . k . RESP -in du c erande verb är märkta för vilket av des s argument som utgör i , dv s . bär ansvaret för komplementet 5. Ko ntroll avser alltså primärt v arken subjektsfunktion­ en eller någon semantisk roll utan vilket element som initierar komple­ mentet o c h - i al lmänspråklig bemärkelse - kontrollerar d et . I ( 4 : 1 5 ) bär subjektet ansvaret för infinitivkomplementet i båd a fallen, men är koreferent med PR O enda st i ( 4 : 1 5a ) . Även i ( 4 : 1 4a ) ä r det subjektet som bär ansvaret för han dling en - do c k utan att samtid igt uppbära agentrollen. Vid öv e r tala ha mnar ansvaret dä remot hos objektet , s om i ( 4 : 1 3 a -b ) ova n. Vilket argument som motsvarar subjekt ( dv s . PR O) i infinitiv­ komplementet bestäms där med enda st ind irekt av matrisverbet. I stället är det infinitivfrasens h uvudve rb som anger vilken semantisk roll som 1 15 motsvarar vilken syntaktisk funktion, även om den förde lningen förut­ sätts vara konsistent med RESP . RESP -rela tionen är för övrigt inte begränsad till kontrol lstrukturer, utan är också tillämplig p å exempelvis fall som ( 4 : 1 6 ) : ( 4 : 1 6 ) Barnvakten lovade för äldr arna att barnen skulle vara i säng före kl. 8 . Trots att matrissa tsens subjekt b a rnv akten varken fyller någon syntak­ tisk funktion eller semantisk roll i bisatsen, ligger RESP otvetydi gt där . Därmed är Farka s mode ll kanske lättare än övriga kontroll ­ modell er att integrera i e n allmän komplementteori. I bisatskomple­ ment är ju subjektet inte lika ofta koreferent med kontrollverbets designer ade kontrollör. Detta kan bli ett problem om både finita oc h infinita satskomplement ska analyseras analogt, eftersom de finita då inte rättar sig efter kontrollprinci perna. Själv gör do ck Farkas inte anspråk på att täcka m er än infinitivkomplement (a .a . : 4 0 ) . Introducerandet av ett bety delseelement RESP är förstå s inte oprob­ lematiskt. Än så länge vet vi allt för litet om i vilken mån oc h på vilka sätt huvudord bestämmer inne hållet i sina komplementsatser. Det står do ck tämligen klart att de g ör det , å tminstone vad gälle r kontroll . Ja g är ocks å liksom Farkas rätt säker på att kontrollrelationen mellan huvudord oc h komplement primärt avser komplementets semantik. A p r i o r i förefaller det rimligt att påverkan som utgår från kontroll ­ verbets betydelse avser betydelse även hos det kontro llerade elementet. A p o s te ri o r i får kontrollmodeller som inte beaktar komplementets semantik problem med t .ex. passiva infinitivfraser. Att huvudor ds bestämning av komplement avser även semantik är för övrigt inget sp ecifikt f ör kontroll . Åtskilliga komplementmodel ler inkluderar olika former av semantisk subkategorisering. Ett ti digt exempel är Grimsh aw ( 1 9 7 9 ) , ett sent är Lundins (u .a . ) s .k . Relation Model . 4 . 4 . Dis kussion Kontroll avser som sagt tolkningen av PRO oc h utgår därme d från vissa antagande n o m detta element. E n relativt teorineutral karakteri ­ sering av PR O ges i Bresnan ( 1 9 82 ) : (a ) ' P RO' is an unexpressed p ronoun. (b ) ' P RO' m ay hav e eit he r de finite or ind efinite reference, d ependi ng upon cont ext. ( c ) ' P RO' is n ot assigned an antece dent withi n its minimal cla use. 116 ( d ) ' P RO' may be obligatorily bound to them atic ally or grammatical ly specified anteceden ts. (e) An antec edent gram maticall y assigned to ' PR O' must be superordi nate to ' PR O' in the cla use structure [ . . . ] . (f ) ' PR O' has a restric ted set of gra mmatic al funct ions (Bresnan 1 9 82: 3 9 2, L FG-spe cifika bestämningar utelämnade ) Dessa sex kriterier är d e flesta model ler överens om ( givet att p r on o un i (a ) om fattar både a naforer oc h pronomen i G B:s mening) . V illkoret i ( c ) ger disti nktionen mellan kontroll oc h bind ning. T hem atica lly i ( d ) avser semantiska roller, oc h s u pe r o r d inate i (e ) innebär c -k ommen- der ing enligt de flesta ( do ck s .k . f -k ommende ring i Bresnans egen mode ll ) . M e d punkt (f ) a vses enbart subjekt i i cke-f inita satser om man skiljer mellan PR O oc h p r o , b etydli gt fler funktioner om man inte gör det . Ko ntrollteorier riktar normalt in sig på punkt ( d ) . De försöker def iniera del s i vilka strukturer PR O är "ob ligatorily bound " , de ls efter vilka princi per de tta etableras. Den första frågan besvaras vanligen syntaktiskt . När det gäller den and ra åberopas båd e syntax, semantik oc h pragmatik - även om pragmatiken främst kopplas till de strukturer som faller utanför. Utmärkand e för flertalet kontrollteorier - inte bara de m jag har beha ndla t här - är en stark fokusering på verbkomplement. 1 Detta är för övrigt typiskt för syntaktiska teorier generellt , då verbet oc h des s argument kan sägas utgöra satsens kärna. Me d k o nt r o ll menas alltså främst komplementkontroll , o c h med k om plem entk ont r o ll menas oftast kontroll av verbkomplement. Även termen o b ligat o ri s k k o nt r o ll används vanligen om verbkomplement. Ett fåtal mod eller omfattar även andr a komplementtyper. Pollar d & Sags ( 1 9 9 4 , Sag & Polla r d 1 9 9 1 ) kontroll mod ell inklud erar komple­ ment till nominal, oc h Rosenbaum ( 1 9 6 7 ) tar upp båd e bestämningar till båd e nominal oc h a dje ktiv. I båd a fallen beha ndla s des sa analogt med verbkomplement. I ck e-k omplement, dvs . subjekt oc h a dj unkter, beh and las bl .a . av Bresnan ( 1 9 82 , 2 0 0 0 a ) o c h Wil liams ( 1 9 8 0 , 1 9 9 2 ) samt av d e ti digar e nämnda Hornstein ( 1 9 9 9 bl .a . ) o c h Man zini & Roussou (2 0 0 0 ) . Ä ven des sa beskrivningar utgår do c k från verbkomplement, oc h kontroll ­ mönstren i i c ke-k omplement karakteriseras främst negativt , utifrån att kärnprinc iperna inte är tillämpliga. Vad som skiljer de ssa beskriv- 1 Notera att d etta främst gäller kontrollteorier. K ontrollbeskrivningar täcker där­ emot ofta fler typer av strukturer (se t.e x. Kawasa ki 1 9 9 3 , Landau 1 9 9 9a ) . 117 ningar från rena komplementmodelle r är att d e inkluderar en defa ult - mekanism för de fal l som faller utanför kärnmodellen. Som nämnde s ovan är kontrasten mellan l o va oc h ö vertal a ett åter­ kommande p roblem, lik som distinkt ionen mellan obligatorisk oc h i cke­ obligatorisk kontroll. Flera model ler hamn ar ocks å i k lassifikatoriska svårigh eter genom att i c ke-finita satser hanteras a nalogt med f o r to-infinitiver. En avgör­ and e skillnad mellan de båda strukturerna är att explicit subjekt inte kan förekomma i vanliga icke-finita satser men är obligatoriskt i f o r Jo -konst ruktioner. Det är då ingalund a givet att implicita subjekt måste analyseras efter samma mönster som en konstruktion där implici ta sub­ jekt aldrig kan förekomma. Vidar e är f o r Jo -k onstruktionen specif ik för engelskan, oc h jag tror att man vinner på att hantera den som sådan vid etable randet a v en generell kon trollteori. 1 Vida re bör återigen betonas att flera av kontroll teori erna primärt avser distributionen av PRO - inte tolkningen. Dessutom är de främst teorier om distribut ionen av PR O - inte om distributio nen av icke-finita satser. Me d andra ord behandlas frågan som ett val mellan implic it PRO oc h en explicit NP . Därmed missar man att det ocks å handlar om en skillnad me llan finita oc h i cke-finita satser. T ypologiskt sett verkar det främsta alternativet till i cke-fini t sats med PRO vara finit sats med subjekts-NP (jfr avsnitt 1 . 1 . 1 ) . Därför tror jag inte att man tillfredsstäl lande kan fånga distri butionen av PRO utan att o ckså redogöra f ör di stributionen av icke-finita sa tser. 4 . 4 . 1 . S ynt a x k ontr a le xika l se ma ntik Generellt se tt ä r kontrollteorierna av två typer: lexikalistiska oc h s yn­ taktiska. 2 Uppde lningen sammanfaller dock i h ög grad med teoriernas omfång. När det gäl ler komplement dominer ar den lexikalistiska synen: kom­ plementkontroll antas följa av matrisverbets (eller motsvarande h uvud ­ ords ) betyde lse. De lexikalistiska mode llerna är dock genomgående begränsade till komplementkontroll. Eftersom förklaringarna bygger på valens i en eller annan form kan de endas t omfatta valensbundna 1 Engelskans for fo-in finitiver är ett typologiskt myck et intressant und antag, efter­ som ick e-fi nita satser normalt inte tar expli ci ta subjekt. K onstruktionen tyder på att finit het in te är de n enda av görande fak torn för di stributionen av PR O (se v idare a vsnitt 14. 2). 2 Me d le xik alisti sk menas h är att en teori primärt bygger på lexikala faktorer. 118 led . F ör det som faller utanför hänvisas till synta x oc h / eller pragmatik - om det alls berörs. Något förvånande tas sällan hänsyn till satsförkortningens egen semantik. Även när PRO inte berörs av matrisverbet är dess tolkning beroende av det infinita verbets selektionsrestriktioner. Exempelvis kräver verbet vä lja i ( 4 : 1 7 ) en animat agent som subjektsargument, vilket blockerar inanimata antec edenter. Sådan a faktorer framstår som ett naturligt inslag i lexikalistiska kontrollmodeller , men inkluderas sällan. ( 4 : 1 7 ) Dokumentet skrivs ut genom att PRO välja Print i menyn. Syntaktiska model ler är ofta tillämpliga på såväl fria adjun kter som argument. 1 Som regel bygger de på c - kommender ing, varför fall där c -ko mmender ande kontrollör saknas, t .ex. subjektsinfinitiver, faller utanför. Dessa fall klassifi ceras vanligen som arbiträr kontroll, med vilket menas att tolkningen av P RO inte bestäms av grammatiken. Kontrollteorier, liksom teorier i allmä nhet, präglas av en s trävan att förklara sitt stu dieobjek t utifrån en enskild princip. Det som inte om­ fattas av denn a princip faller som regel utanför teorin. Emellertid finns vissa tende nser till pluralism. Flera lex ikalistiska modelle r - vilka är begränsade till komplement­ kontroll - går med på att syntax är relevant för kontroll av adjunkte r: One point in control theory where some syntactic constraint seems un­ avoidable is in the control of adjuncts. (C ulicover & Jackendoff 20 0 1 : 502) Samtidigt medg er flertalet syntaktiska mode ller att exempelvis kon­ trasten mellan l o va oc h ö vert ala förefaller vara lexikalt bestämd . Ett fåtal teorier (t .ex. Willia ms 1 9 92 ) tar ocks å hänsyn till pragmatiska faktorer. 2 Det är doc k f å som integrerar sådana iakttagelser i den egna teorin. Kon trollmönster som verkar bero på icke- lexikala respektive icke ­ syntaktiska faktorer utesluts vanligen i s tället för att inklud eras. Sett till empiriska da ta förefaller d e flesta överens om att pragmatiska såväl som semantiska och syntaktiska faktorer har betydels e för tolkningen av PR O. Denn a insikt realiseras dock sällan i anal ysmodelle n. ' Som nämndes ovan har syntaktiska modeller dock svårt at t hantera kontrasten mellan lova o ch öv erta la. 2 Här avses s.k. logoph o r ic contro l ( Williams 1 9 92) vilk et är nära släkt med vad jag kallar pragmatisk kontroll (se avs nitt 2. 4 ) . 119 Vid are finns bland de mod eller som änd å inklude rar flera typer av faktorer (t .ex . Bresnan 1 9 82 , 2 0 0 0a ) en tenden s till kategorisk upp­ de lning i vilken vissa strukturer (ko mplement) antas vara lexikalt bestämda, and ra (a d junkter) syntaktiskt oc h återigen and ra (sub jekt) arbiträrt eller pragmatiskt. Vad jag saknar i den na flora av kontrollteorier är en mode ll enligt vilken kontroll bestäms av syntaktiska, semantiska oc h pragmatiska faktorer i s amverkan. Detta förefaller ock så vara i öv erensstämmelse med dat a (se del II ned an) . Följ aktligen presenterar jag just en såda n analys i a vha ndl ingens del III . Mo dell en är utformad inom ramen för Optimality The ory (OT ) , e ftersom det ta ramverk bygger just på inter - aktion mellan olika typer av grammatiska princ iper. 4 . 4 . 2 . K ontr o ll i N o r de n Som framgår av kapitel 3 ovan återfinns inte mycke t av ovanstående kontrollteorier i den svenska grammatiktrad itionen. Här har kontroll hant erats utifrån subjektsregeln i stäl let för utifrån d et strukturalistiska perspektiv som kontrollteorierna intar. Me d und antag för Chr ister Pla tzacks ( 1 9 82 , 1 9 9 8 ) introdu ktioner till olika former av generativ grammatik är kontrollteori som såda n närmast obefintlig i d en svenska (läs: svenskspråkiga) litteraturen. Däremot h ar d et strukturalistiska beskrivningssättet slagit igenom på senare år. Ett ti dig t exempel är Tho rell ( 1 9 7 7 : 1 4 6 ) som i avsnittet Infinitivfrasens "ta nkesubjekt" urskiljer fyra typer av kontrollmönster (om än utan termen k o ntr o ll): 1 ) Infinitiven har eget subjekt: O c h h an till att sk r atta! 2) Infinitivens subjekt = satsens subjekt: Jag lova r att kom ma sna rt. 3 ) Infinitivens subjekt är possessivt attribut til satsens subjekt: Ha ns stör sta fel v ar att prata för m yck et. 4 ) Infinitivens subjekt är ej utsatt bl .a . vi d oper sonlig konstruktion: Ing en­ ting vinn s ge nom att förh ala sak en. Me r än så här skriver Thore ll inte , m en det är tydlig t att han beskriver infinitivers tankesubjekt snarare än att presentera subjektsregeln (som doc k nämns i anslutning till pu nkt 2) . Nästa kontrollorienterade beskrivning är E. And ersson ( 1 9 8 9 ) som tyd ligt inspirerad av kontrollitteraturen går igenom vilka typer av infinitivfraser som omfattas respektive inte omfattas av subjektsregeln. Det är d o c k inte subjektsregeln som normföreställning han utgår ifrån, utan beskrivningen är i praktiken en red ogörelse för vilka konstruk- 120 tioner som tar respektive inte tar subjektskontroll . Subjektskontroll som desk riptivt mönster oc h subjektsregeln som normföreställning är förstås jämförbara, men de skiljer sig åt inte bara i perspektiv utan ock så i omfång (se L yngfelt 2 0 0 1 c ) . Det verkliga genombrottet för en strukturalistisk syn på kontroll kom do c k inte förrän med SAG ( S v en s ka A ka dem iens g r ammati k ) . Här fångas de flesta av kontrollitteraturens des kriptiva generaliser­ ingar utifrån svenskans förutsättningar. SAG undv iker do ck de n generativa begreppsapparaten oc h bygger i stället upp en egen, dä r PR O kallas i nfiniti vf r a se ns p re di ka ti on s ba s o c h k on t r o ll har myc ket vi d are innebörd än vad som annars är brukligt (jfr 2.2 ovan; för en fylligare redo görelse, s e L yngfelt 2 0 0 0 c ) . Den norska motsvarigh eten till SAG, N o r s k ref e ra nse gra mmati k k (N RG) , väljer en annan väg. Där det finns luc kor i den trad itionella begreppsapparaten lånar NRG från generativ grammatik oc h integrer­ ar exempelvis PR O i en i öv rigt tradition ell grammatisk beskrivning. I recen sion av boken skriver Pla tzack : Det är mitt intryc k att författarna lycka ts väl m ed d en svåra uppgiften att varsamt berika de n traditio nella grammatiken med m ode rna insikter d är så är av nöd en. ( Plat zac k 1 9 9 9 : 9 1 ) Jag del ar Plat zack s bed ömning i det ta (o c h försöker där för tillämpa samma strategi i a vha ndli ngens del II ) . NRG:s beskrivningsmod ell är mer lättillgänglig oc h har monierar i hö gre grad med annan kon- trollitteratur än SAG: s. Däremot lyc kas man inte lika bra med att återge själva kontrollmönstren. Trots en i övrigt mycke t nyanserad beskrivning slår NRG iho p kontroll mönstren för objekt oc h a dve rbial (me d su bjektskontroll som det v anligaste i båda ) o c h missar dä rigenom skillnaden i kontrollbeteend e mellan komplement oc h a djun kter. 1 Generellt sett ger båd a verken kontrollbeskrivningar som är över­ lägsna vad som funnits i skandi navisk grammatiktradit ion ti di gare. Båd a är primärt des kriptiva, men lägger en god grund för mer teore­ tiskt orienterade analyser. För en utförlig jämförelse av hur SAG oc h NRG hante rar kontroll , s e L yngfelt 2 0 0 0 c . 2 1 Detta gäller enbart NRG: s kontrollbeskrivning. I an dr a del ar av boken tillämpas dist inktionen. 2 Jäm förelsen mellan SAG oc h NRG i Lyn gfelt (2 0 0 0 c ) av ser främst grammatikor- nas des kriptiva oc h ped agogiska kvaliteter. B åda referensverken är i f örsta han d j ust desk riptiva, vi lket är skälet till att d e inte beh andl as utförligare i d etta kapitel. D äremot hän visas ofta till i syn nerhet SAG i avha ndl ingens d eskriptiva del ( del II) . DEL II: KONTROLL I PA ROLE • V 123 5 . Om Paro le Kon troll är flitigt und ersökt oc h disk uterat inom teoretisk lingvistik, är numera (ge nom SAG) även grundl igt beh and lat inom tradi tionell grammatik oc h har sed an länge utgjort ett kärt tvistefrö i normativ grammatik. Däremot beh and las kontroll sällan inom korpuslingvi­ stiken, trots sin framträd an de plats inom andr a områd en. Detta är såvitt jag vet den första större korpusstudie n av kontrollkonstruktioner som gjorts, inte bara i Sverige utan även internationellt . My cke t har skrivits om kontroll , men inte utifrån den här sortens material . 1 Detta beror till stor del på att den här sortens frågor inte utgår från lexikala utan syntaktiska enh eter , oc h såd ana har t i dig are varit svåra att söka på. Me d dag ens sofistikerade taggningsinstrument finns de t emel­ lerti d betydligt bättre möjligh eter att stud era syntaktiska konstruktion­ er i elektroniskt sökbara textmaterial . Ett såd ant material är Paro le, en morfosyntaktiskt taggad textkorpus som omfattar ca 20 miljoner löp­ or d oc h till h ör Språkbanken i G öteborg. 2 Kor pusen består av romaner, ti dni ngstext samt populärvetenskapliga artiklar. I d e följande kapitlen (5 - 1 2 ) presenteras en korpusunde rsökning av infinitivfraser i Paro le-m aterialet . Sammantaget har uppskattningsvis 20 0 0 0 infinitivfraser und ersökts, lågt räknat. 3 Redo görelsen ska primärt vara rent des kriptiv, oc h teoretiska spörsmål tas företräd esvis upp i and ra d elar av avha ndli ngen. R esultaten redo visas utifrån syntak­ tisk funktion, i stort sett en satsd el per kapitel , o c h presenteras huv ud ­ sakligen i termer av trad itionell grammatik. Emellerti d lånas vissa 1 Kontr ollbeskrivningen i SAG (vol . 3 : 6 0 9 ff . ) by gger på autentiska exempel från en ungefär lika stor korpus, m en är inte en korpusund ersökning i ege ntlig mening. Fö r ­ fattarna har inte gjort en systematisk genomgång av alla kontrollstrukturer i s itt material o c h ha r inte h eller kunnat göra d et , efte rsom korpusen i fråga inte är taggad . Ändå tä ck er SAG fler kontrollstrukturer än d e flesta and ra beskrivningar . 2 I ett ti d ig are gränssnitt angavs Paro les omfång till 25 miljoner löpor d , men senare beräkningar (To rgny Rasmark, personlig kommunikation) ty d er på att korpusen enda st omfattar ca 1 9 miljon er or d . 3 En pre ci sare siffra är tyvärr svår att ge , d els därf ör att många av sökningarna är ofullständ igt do kumentera d e , de ls där för att en de l exempel förekommer i flera sök­ ningar . D äremot är rena felträffar ( dv s . i cke infinitiver ) anmärkningsvärt sällsynta . Den sökmetod enl igt vilken exemplen är framtagna presenteras i avsnitt 5 . 2 ne dan . 124 generativa begrepp in dä r den trad itionella terminologin inte räck er till , o c h i n ågra fall introduce rar jag ock så nya termer. Par ole -ma terialets för- oc h nac k de lar kommenteras i avsnitt 5. 1 ned an, sökmetod en beh and las i 5.2 oc h presentationens uppläggning oc h terminologi berörs i 5. 3 . 5 . 1 . Mate rialets begränsningar Par ole har tre stora förd elar : den är grammatiskt taggad , de n är stor ( ca 20 miljoner löpord ) o c h den har ett relativt brett stilistiskt omfång (bl .a . romaner oc h ti dn ingstext ) . Dess största nack del är att formatet inte tillåter att man utnyttjar d essa förd elar till fu llo. 1 Det avgörande skälet till att jag valt just Par ole är att materialet ä r taggat. Utan grammatisk taggning skulle de t vara omöjligt att söka dire kt på syntaktiska strukturer. Såd ana sökningar är en förutsättning om man ska kunna få en hel h etsbil d av syntaktiska fenomen som kontroll . Emellerti d har taggningen vissa begränsningar. Paro le är en morfosyntaktiskt taggad korpus, men det bör noteras att taggningen enbart avser ordn ivå. Ma n kan alltså söka på verb i infinitiv men inte på infinitivfraser, på nomen men inte på nominalfraser, på a dve rb men inte på adve rbial osv. Jag återkommer till det ta i avsnitt 5.2 . En mer påtaglig brist är att sökverktyget inte fångar belägg slump­ vis utan helt enkelt tar de första träffarna. Mat erialets bred d utnyttjas alltså end ast till fullo i sökningar som ger färre belägg än inställt maxantal (t .ex . 1 0 0 0 , som är den begränsning som tillämpats här , se 5. 2 ned an) . Vid sökningar på frekventa objekt, som grammatiska kategorier ofta är, ger materialet en stilistisk snedfö rde lning. I värsta fall kan de först inlästa texterna, som råkar vara romaner, stå för samtliga belägg. Å and ra si da n är så vanliga konstruktioner i regel mind re genrekänsliga än exempelvis lexikala fenomen. Därtill kommer den generella begränsningen att korpuslingvistik visar vad som förekommer i ett visst material , inte vad som är möjligt i e tt språk. Åtskilliga kända kontrollfenomen är för ovanliga för att fångas av bred are sökningar oc h skulle försummats här - om det inte varit för att de är just kända så att jag har kunnat söka särskilt efter dess a. Här har jag haft god hjäl p av den rika tillgången på skrivbords - ' Parole-k orpusen är under for tsatt utveckling , oc h både g ränssnitt oc h sökmöjlig­ heter är i dag mindre begränsad e än vad d e var när merparten av denna undersö kning genomförde s. Jag ger mig dock inte in på en jämförelse mellan olika versioner av korpusen här, utan nöjer mig med att r edovisa d e förutsättningar som styrt föreligg­ ande resultat. 125 exempel, b åde ur kontrollitteraturen oc h ur språkvård s de batten. Me n risken finns allti d att jag missar någon ovanlig oc h mindre uppmärk­ sammad k onstruktion. Dessa begränsningar till trots är Par ole, ta ck vare kombinationen av taggning oc h storlek, ett mycke t användb art material för grammatiska stud ier . Mat erialet möjliggör en bred oc h systematisk genomgång av kontrollstrukturer, som komplement till den befintliga litteraturen i ämnet. 5 . 2 . Sökmetoder Mate rialet gås igenom utifrån infinitivfrasens syntaktiska funktion, o c h för varje funktion görs några primära sökningar utifrån typiska struk­ turer. Varje såd an sökning är av praktiska skäl begränsad till 1 0 0 0 träffar. Prim ärsökningarna kompletteras d els med särskil d a sökningar efter kända , men mindre vanliga strukturer - del s med restträffar från and ra sökningar. De sistnämnda är särskilt viktiga för att fånga upp and ra strukturer än de mest förutsägbara. Det som utgör restträffar i e n sökning efter t .ex. attribut kan ofta vara viktiga belägg på t .ex . verbkomplement eller egentliga subjekt. Detta är ett viktigt inslag i und ersöknings­ metod en, vilket förklaras nedan . Den morfosyntaktiska taggningen möjliggör sökningar på syntak­ tiska konstruktioner, t .ex. infinitivfraser i o lika förbinde lser. Ma n kan do c k inte söka d irekt på fraser, utan end ast på ord sekvenser, e ftersom materialet är taggat på ord nivå. Följ aktligen har jag främst sökt på olika kombinationer av , ofta med mellan­ liggande infinitivmärke oc h /ell er preposition. Fö r t .ex . verbkomple­ ment ligger det då nära till han ds att söka på del s , de ls cv erb + infinitivmärke> (va rav det senare naturligt följs av infinitiv, do ck e ventuellt med ett eller flera led e mellan) . 1 Met ode n gynnar de strukturer d är infinitiven står i di rekt anslutning till (o c h efter ) huv udo r de t e ller där det mellanliggande ledet är förut­ sägbart . Den missgynnar alltså strukturer med and ra led mellan huv ud ­ or d oc h bestämning. Sökningarna på verbkomplement ovan missar t .ex. satser med inversion ( 5 : 1a ) , m ed mellanliggande adver bial (5 : 1b ) samt bitransitiva strukturer (5 : 1 c ) . ' Här återges söksträngarnas ungefärliga innebörd i normal svenska. F ör d en egent­ liga notationen i Par ole, se < http : / /sp raakdata .gu. se/l b/pa role/ > . 126 (5 : 1 ) a. Som vanligt lyck as sabotören PR O konce ntrera sig på sitt arbete, / . . . / b. Denna måndag smorgon i början av februari lyc kad es hon trots arrangemanget PRO s ova sej igenom dem al la tre / . . . / c . Jag bad hen ne PR O stryka dett a avsnitt / . . . / Dessa fall fångas där emot upp av söksträngar med s ubstantiv/p rono­ men + infinitiv> , o c h på samma vis kan en stor del av det man missar med en sökning fångas upp av en annan. Und ersökningens bred d kom­ penserar där med till st or d el söksträngarns begränsningar. Samtidi gt är det do c k naturligt att man koncen trerar uppmärksam­ hete n på en frastyp i taget, vilket gör att belägg som rör en annan konstruktionstyp riskerar att glömmas bort . Jag har ansträngt mig för att minimera d en risken oc h t ror mig ha m issat ytterst få anmärknings­ vär da fall . Däremot är det nog en stark övervikt för de primära be­ läggen bland d e exempel som redov isas i texten. Det bör där för uppmärksammas att änd rad le df ölj d vanligen inte förändr ar kontrollbeteende n (me d spetsställning av adv erbial som ett väsentligt und antag) . Splittrade sats dela r beter sig likadan t som sina i cke -spl ittrade motsvarigh eter, v ilket illustreras i (5 :2 ) av två attribut (5 :2 a- b ) oc h en adj ektivbestämning (5 : 2 c ) . 1 Vid are exemplifieras i (5 :2 d ) ett verbkomplement som inte fångats upp av de primära sök­ ningarna efter sådan a. (5 :2) a. / . . . / veck or gick förbi oc h tiden var inne för den falska fisken att PRO fatta ett beslut. b. Det var ocks å där tabut bröts mot att PR O bomba försvarslösa civila. c . Vad personalen beträffade så hade de alltför mycket att | P R0 1 ] göra med att | PR 0 1 1 vårda de s vårt skad ade unga männen för att PRO intressera sig för ett medelå lders par som hade begåt t självmord tillsammans. . . d. Svarter / . . . / n ickade till den främste pojken att PRO ta tag i han s bälte. Till följ d av att beskrivningen konc entreras till en frastyp i tag et är de t oc kså lätt att förbigå det faktum att infinitivfraser ofta uppträder i kombination med varand ra, som i (5 :2 c ) ovan. Emellerti d beter sig infinitiverna inte annorlunda bara för att de är flera, utan var oc h en tolkas i sin kontext utifrån samma mönster som beha ndla ts ovan. Några exempel presenteras i (5 : 3 ) : 1 Notationen [ PROl | i (5:2c ) markerar att just dessa in stanser av PRO inte är föremål för undersö kning just nu (se a vsnitt 5. 3 nedan) . 127 (5 : 3 ) a . Syftet med prisgarantin skulle ytterst vara att PRO sätta press på regeringen att PRO hälla igen prisökningarna. b. / . . . / o c h inte en s den legi timationen var nödvänd ig att PR O visa för att PRO få fotogr afera blommor. c . Marknätets fortsatta exklusivitet gör det tillrådl igt att PRO inte sprätta iväg med det begränsade kanalutrymmet utan att PRO först noga överväga hur. Som illustreras i (5 : 3 ) är det vanligt att infinitivfraser i sin tur inne­ hålle r andr a infinitiver. Pre d ikativet i ( 5 : 3a ) ä r en bitransitiv infinitiv­ fras med ytterligare en infinitivkonstruktion som objekt. PR O i pre­ dika tivet tar in dire kt kontroll via subjektet (s e avsnitt 6 . 3 ) , o c h PR O i objektet tar objektskontroll , helt i enlighe t med grundmö nstren. 1 Den infinita adje ktivbestämningen i (5 : 3 b ) tar en infinitivfras som adv erbial . Den överordna de infinitiven tar arbiträr kontroll (se avsnitt 8 . 1 ) . Detta överförs ind irekt till det und erordn ade adv erbialet , som kontrolleras av sitt matrissubjekt - vilket här innebär att d e båd a P RO är koreferenta. Mo tsvarande gäller i (5 : 3 c ) , dä r ett infinit egentligt subjekt innehåll er ett infinit adv erbial . PR O i de n överord nad e infinit ­ ivfrasen kontrollerar i sin tur den und erordn ade genom subjektskon­ troll . I samtliga fall gäller alltså att inklude rand et av flera infinitivfraser visserligen kompli c erar den syntaktiska strukturen, men kontrollbete­ end et förändras inte. 5 . 2 . 1 . E x e m pel p å söknin g Red ovisningen i k apitel 6 - 1 2 fokuserar resultaten snarare än metoden. Söksträngarna anges i f otnoter, men kommenteras inte i huv udte xten. Sett utifrån und ersökningens syfte är det oftast inte särskilt relevant t .ex. hur stor ande l av en sökning som utgjordes av restträffar. För att ändå ge en bil d av hur unde rsökningen har gått till re dovis as här något ut förligare ett exempel på sökning. D et aktuella stud ieobjekt­ et är dire kta verbkomplement i monotransitiva konstruktioner. Den primära materialgenomgången bygger här på sex sökningar om var­ de ra 1 0 0 0 belägg, utifrån söksträngarna ned an. Därtill kommer kom- 1 Jag har tolkat predikativet som bitransitivt i analogi med p r essa r eger ingen att PRO hål la igen , vilket innebär att sät ta pres s b eha ndl as som ett slags partikelverb oc h på regeringen som en oblik m otsvarighet till indirekt objekt. Möjligen kan den avslutande infinitivfrasen från ett mer formbaserat perspektiv i stället analyseras som attribut till p re s s - i vilket fall kontr ollören förblir dens amma, fast geno m possessiv kontroll (s e avsnitt 7 . 1 . Normala kontroll mönster gäller alltså oavsett vilken satsdelsa nalys man föredra r. 128 pletterande belägg, t .ex. med omvänd ordf ölj d , s om restprod ukter från and ra sökningar. AK TIVT VERB + I NF INITIV PA SSIVT VERB + I NFI NITIV AK TIVT VERB + INF INITIVMÄ RK E + INF INITIV PA SSIVT VERB + I NF INITIVMÄ RK E + INF INITIV VERB + A DVERB + I NFI NITIV VERB + A DVERB + INF INITIVMÄ RK E + INF INITIV Uppdeln ingen bygger som synes på tre variabler: dia tes, förekomst av infinitivmärke samt mellanliggande adv erb. Skillnaden mellan aktiv oc h passiv ansågs relevant då de n berör för hål landet mellan subjekt oc h semantiska roller, medan de and ra båd a antogs relevanta för hur fast infinitiven är knuten till det föregåend e verbet . Någon särskil d sökning med preposition gjordes inte här , då prepositionskomplement genereras av sökningarna efter adv erbial . Andra faktorer, exempelvis tempus eller typ av subjekt, torde om de är relevanta framgå av de 6 0 0 0 b elägg jag har at t tillgå. Från des sa 6 0 0 0 belägg avgår ytterst få rena felträffar (frä mst fall med att som subjunktion i stället för infinitivmärke) . Däremot gav i synnerhet sökningarna med infinitivmärke ett stort antal restträffar, dvs . belägg som inte var verbkomplement men utgjor de exempel på andr a kontrollinfinitiver, t.ex . egentliga subjekt ( D et kä nd es s kö nt att se hen ne gråt a ) o c h a dv erbial ( k r i g sfå ngar lämnade s att dö ) . ' Dessa hän förs till respektive avsnitt , liksom restträffar f rån and ra sökningar är relevanta här . Exempelvis fångar inte söksträngarna ovan inversion (5 : 4 a ) eller komplement till partikelverb (5 : 4 b ) , men såd ana träffar genereras i stället av bl.a . < substantiv + infinitivmärke> respektive < preposition + infinitivmärke> . Dessa söksträngar utgör i sin tur primärsökningar för attribut oc h bitransitiva verbkomplement respektive adv erbial . (5: 4 ) a. Dagarna efteråt vägrar farfar att PR O stiga upp ur sängen. b. Mam ma hann me d att PR O förklara litegrand, innan hon gi ck. Av de 6 0 0 0 träffarna, m inus fel - o c h restträffar, utgör en överväldig­ and e majoritet objekt (o c h huv udv erb, o m inte de ssa ses som objekt) . Sökningarna gav ytterst få exempel på pred ikativ o c h inga fall av s.k . 1 En intressant restträff är frasen så att sä ga, där sys temet felaktigt har rä knat så som ett verb. Int e desto m indre är belägget relevant i ege nskap av talaktsadverb ial. 129 optioneli kontroll (s e avsnitt 2. 4 . 1 ) . Följaktligen kompletterad es pr im­ ärsträngarna me d snä vare sökningar. Här preciserades verben i söksträ ngarna lexikalt till sådana som tar just dessa typer av komplement. För predikativerna s del angavs t .ex. de välk ända va ra oc h b l i va , med böjningsformer, medan optioneli kon­ troll gen ererades m ed hjä lp av sägeverb. Pred ikativsökningarna gav då gott om belägg (över maxgränsen 1 0 0 0 träffar) . Utfallet fö r optioneli kontroll förblev därem ot magert , vilket bekräftar min initiala miss­ tanke att optionell kontroll i ver bkomplement är synnerligen ovanligt i svenskan. Emellerti d visade sig överraskand e en sökning på verb i imperativ ge några fall av optionell kontroll . Resu ltaten från sökning­ arna efter predikativer oc h optionell kontroll presenteras i avsn itt 6 . 3 respektive 6 . 1 . 1 . I övr iga belägg - dvs. objekten - råder undantagslöst subjektskon­ troll , dvs. att infinitivet har sa mma (tanke- ) subjekt som det verb det utgör komplement till . Ing en av de prövade faktorerna diates, infini­ tivmärke oc h m ellanliggande adverbial ger något som helst utslag i det här f allet . Däremot visar s ig di ates relevant när de t gä ller kontroll av fria adverbial (se kapitel 9 ) . Den fortsatta genomgången av verbkomplement omfattar dels bi- transitiva strukturer, dels bundna adverbial. Två av de relevanta sök­ strängarna nämns ovan i sa mband med (5 : 6 ) . Här ger kombinationen förutom inversion oc h objekt i bitransitiva strukturer även ett s tort antal attribut. Kombina tionen ge r framför allt ett stort antal fria adverbial. Jag avstår do ck från att kommentera dessa sökningar närmare oc h hoppas att o vanstående ger en tydlig bil d av hur mater ialgenomgången har gått till . 5 . 3 . Upplä ggningen av del II Resultaten presenteras nedan efter syntaktisk funktion i f öljande ord ­ ning: ver bkomplement (kap. 6 ) , bestämningar i nominal- (kap. 7 ) resp. a djek tivfraser (kap . 8 ) , a dverbi al (kap. 9 ) , subjekt (kap. 1 0 ) samt infinitivfraser utan entydig satsdelsfunkti on (k ap. II ) . 1 Korpus under­ sökningen som hel het diskuteras i kapi tel 12 . ' Notera att termen adv erb ial här endast används om bestämningar till verbfraser och satser. Traditionellt täcker den även bestämningar till adjektiv och adverb - inklusive bundna sådana - alltså dessa frastypers motsvarighet till nominalfrasernas attribut. Här klassificeras dock sådana fall som bestämningar i adjekti vfraser (kap itel 8) . 1 3 0 Infinitiv som rektion behandlas inte för sig utan sorterar som regel efter prepositionsfrasens funktion. I d e flesta typer av konstruktioner fyller infinitivfrasen väsentligen sam ma funktion oavsett om den inleds av preposition eller inte, oc h ofta är prepositionen optionell . Ja g gör alltså ingen skillnad mellan t.ex. glad att vara här och glad över att va ra hä r utan betraktar infinitivfraserna som bestämningar till adje k­ tivet glad i båda fallen. Att infinitivfrasen i det senare fallet strikt sett utgör rektion i e n prepositionsfras är här oväsentligt. De prepositionsfraser som har mer av självständ ig fraskaraktär (eller rättare sag t inf initivbestämningar till de ssa) behand las i avs nitt 1 1 .2 . Notera vidar e att bundna adverbial (el . p re p o s iti on s o b je k t osv. ) , vilka utgör både verbkomplement oc h a dverb ial, tas upp i samband med båda (kapitel 6 resp. 9 ) . De kontrolleras som verbkomplement oc h behandlas därför i det avseendet i kapitel 6 , medan distinktionen mellan bundna oc h fria adverbial diskuteras i kapitel 9 . Vad gäller terminologi följer jag hu vudsaklige n svensk grammatik­ tradition. Alltså används t .ex. attr i b ut i betydels en 'best ämning till nominal' oc h inte 'perm anent egenskap' . Emellerti d räcker inte tra di ­ tionell terminologi till i alla avseenden, utan kompletteras både med generativa oc h nybil d a de termer. De mest centra la såda na termerna introducera s i kapitel 2, medan övriga förklaras fö rsta gången de a n­ vänds . De exempel som redovisas är huvudsakli gen, men inte uteslutande, hämt ade ur Parole-m aterialet . Den rena resultatredov isningen kom­ pletteras ibland av belysande exempel utanför korpusen. Där inget annat anges är d o ck a lla exempel hämtade ur Parole, oc h konstruerade exempel markeras genomgående # , som i (5 :5 ) ned an. 1 (5 :5 ) Detta är ett konstruerat exempel. # Däremot markeras normalt inte ogrammatikalitet , eftersom studien är tolkningsorienterad oc h i princip inte berör distribu tionen av infini­ tivfraser. I ett fåtal fall markeras do ck ogrammatiska strukturer av tydlighetsskäl, enlig t konventionell notation ( * för ogrammatikalitet , ? för tveksam ac ceptabilitet oc h parentes för optionalitet ) . Markö rerna för bristand e grammatikalitet tillämpas inte bara på meningar som hel het , utan även på ensta ka led oc h i s ynnerhet på vissa tolkningar. E xempelvis kan tecknen fö r ogrammatikalitet oc h o ptiona­ litet kom bineras för att markera att ett led är obligatoriskt (5 : 6a ) eller 1 Denna notation tillämpas end ast i Par ole- und ersökningen, dvs . avh and lingens d el II . I övriga dela r görs ingen särskil d m arkering av konstruerad e exempel. 1 3 1 måste utelämnas (5 : 6b ) . En ogrammatisk tolkning exemplifieras i (5 : 6 c ) , dä r stjärnmarkeringen specifi kt avser samind i ce ringen ( dv s . koreferens) m ellan två led . (5 : 6 ) a . Jag är benägen * (att ) P RO hålla med dig. # b. Jag tycker att ( *att ) PRO spel a fotboll är kul. # c . Dokumente^ skrivs ut genom att PRO», välja Print i menyn. # Infinitivernas tankesubjekt markeras som sagt PR O. I meningar med flera tankesubjekt reserveras i vissa fall PR O för det element vars tolkning för tillfället beh and las, oc h de övriga beteckn as då [ P ROl] . Notationen i ( 5 : 7a ) f örekommer alltså i a vsnitt om adv erbiella infini - tiver, med an ( 5 : 7b ) kan tillämpas när det gäller egentliga subjekt. (5 : 7 ) a . Det går inte att [ PR Ol] , som nu offra sig för projektet genom att PRO; trava i långa tra ppor / . . . / b . Det går inte att PRO som nu offra sig för projektet genom att [ P ROl] trava i långa trappor / . . . / Vid are är ibland även and ra impli cit a led än PR O relevanta för tolk­ ningen oc h markeras då . Tomma argumentpositioner med korrelat inom satsen markeras med en unde rstruken luck a, so m i (5 : 8a ) , med an ellipser vi d beho v indik eras genom [ ] , s om i (5 : 8b ) . D e senare mot­ svarar ibland pro (se avsnitt 2.2 . 3 ) , varför (5 : 8 c ) o c h (5 : 8 d ) i prak­ tiken är ekvivalenta. (5 : 8 ) a . Jagj har en del böckerj att PR Oj läsa j/ *j . b. Vi rekommendera r [ ] , att PROj anm äla sadana här ärenden till All­ männa Reklamationsnämnden / . . . / c . Franco har gjort sin tjänst för västdemok ratin oc h [ |j bör nu PR Oj smädas historiskt, litterärt, psykiatriskt som privat skurk. d . Franco har gjort sin tjänst för västdemo kratin oc h pro \ bör nu PROj smädas historiskt, litterärt, psykiatriskt som privat skurk. I en del fall redo visas inte beläggen i sin hel he t , u tan irrelevanta dela r av exempelmeningarna utelämnas av utrymmesskäl. Dessa passager markeras / . . . / i e xemplen, so m i (5 : 8b ) ovan. I exemplen tillämpar jag alltså inte den konventionella notationen [ . . . ] , som använd s för att markera uteslutning i cit at , för att und vika sammanblandn ing med impli cita led i d e autentiska beläggen (vilk a markeras [ ] , so m i (5 : 8 b - c)) . 1 32 6 . Verbkomplement Verbkomplement är ett samlingsbegrepp för bundna bestämningar till verb oc h motsvarar i tr a ditionel l grammatik sats dela rna objekt , predi - kativ oc h bundna a dve rbial (sam t huv udv erb till hjälp verb, s e avsnitt 6 . 1 ne da n) . Alla tre beha ndla s i d etta kapitel , men den notoriskt be­ svärliga disti nktionen mellan bundna oc h fria a dve rbial tas inte upp här , u tan i kapitl et om adverbi al (kapitel 9 ) . Objekt oc h bundna a dver bial uppvisar samma kontrollmönster oc h be ha ndla s d ärför ti llsammans. D äremot kontrolleras de inte likad ant i monotransitiva strukturer som i bitransitiva, varför des sa re do visas var för sig ( avsnitt 6 . 1 respektive 6 . 2 ) . Avvikelser från grund mönstren utgörs i monotransitiva strukturer av optionell kontroll (se avsnitt 6 . 1 . 1 ) o c h i b itransitiva konstruktioner av s .k . kontrollväxling ( 6 .2 . 1 ) . Pre d ikativ skiljer sig från övriga verbkomplement oc h beh and las i avsnitt 6 . 3 . 6 . 1 . Mo notransitiva konstruktioner I m onotransitiva satser är d en principi ella huvu dfrå gan inte vilket le d som kontrollerar infinitiven utan om det alls är fråga om kontroll . Jäm för t .ex. ( 6 : 1 a ) , som är en typisk kontrollkonstruktion, med den vanliga hjäl pverbskonstruktionen i ( 6 : 1b ) : ( 6 : 1 ) a . Ja g avskyr att PR O yttra mig offentligt. b. Ingen kommer att P RO håna dig fö r det . Infinitivfrasen i ( 6 : 1a ) ä r ett komplement ( objekt ) till det finita huvu d ­ verbet , men i ( 6 : 1 b ) ingår infinitiv oc h finit verb i samma verbfras 1 oc h det är infinitivet som betraktas som (sem antiskt ) huvu dver b. Hela den na verbfras har rimligen samma subjekt , v arför frågan om kontroll knappast uppstår . I p rincip ingår d ärmed in get PR O i ( 6 : 1b ) . 1 Här avses verbfras i s näv bemärkelse, dv s. ett hu vudv erb med de ss eventuella hjälp verb, inte den frasstrukturella innebörd s om omfattar h ela predi katet. 1 3 3 Frå gan om var gränsen mellan des sa båd a typer går kommer do c k inte att beha ndla s här , varför jag genomgående sätter ut PR O i båd a fallen. Kor eferensmönstret är det samma i båd a , då det finita verbet oc h infinitivet har samma (tan ke- ) subjekt även i ( 6 : 1a ) . Den ur kon­ trollsynpunkt relevanta frågan är då snarast hur de tta mönster för ­ hå ller sig till andr a typer av kontrollrelationer. Huruvida de t princi piellt sett h andl ar om kontroll e ller inte är en helt annan fråga. 1 Det närmast allenarådan de kontrollmönstret är subjektskontroll . Trots att primärsökningarna omfattar flera tusen belägg, har de inte genererat ett end a und antag. 2 Även om alle han da varianter av subjekt (in klusive und erförståd da såd ana) förekommer oc h konstruktionerna uppträd er i fl era olika syntaktiska funktioner förblir kontrollmönstret det samma, sås om illustreras i ( 6 : 2 ) neda n. Det är känt att även option- ell kontroll förekommer (se vi d are avsnitt 6 . 1 . 1 ) , men såd ana fall förefaller vara myck et sällsynta. ( 6 :2 ) a . Den borde PR O användas i varenda sk ola i hela la nde t ! b . [ I Besl öt PRO godk änna det skära läppstiftet / . . . / c . Här brukade P RO vara masso r av ung ar /. . . / d . F ranco har gjort sin tjänst för väst d emokratin oc h [ | bör nu PR O smädas h istoris kt , litte rärt , psykiatriskt som privat skurk. e . Me n när h on an modades PR O föreläsa så föreläste hon. f . Vem misslyckades med a tt PR O bli e n kartongmänniska? g . Ändå väg rade h yttmästa ren att PRO ge hen ne avtalsenlig lön. h . Tante n höll väl på att P RO krevera dä r he mma för att han inte kom. i . Vår kära d r ottning sades ( * P RO) vara härskl ysten oc h maktgalen. I s amtliga exempel ovan har de båd a aktuella verben (ma rkerade med fetstil ) samma subjektsreferent. Där subjektet uttrycks expli cit är det kursiverat oc h i övriga fall markerat med en luc ka. Tolkningen av de nna luc ka ges i ( 6 :2 d ) av föregående sats oc h i ( 6 :2 b) av situationen, men i in get av des sa fall råde r någon tvekan om att de markerade in- finitiverna har samma (tan ke- ) subjekt som föregåend e verb. Pass iv ( 6 : 2e) ger samma mönster som aktiva (mo notransitiva) satser, oc h bundna adve rbial ( 6 :2 f ) kontrolleras likadant som objekt. 3 Vida re har varken omvänd ord följ d ( 6 : 2g) eller verbpartikel ( 6 : 2 h ) någon in­ verkan på kontrollmönstret . 1 Vad som skiljer h jälpverb oc h hu vud verb d iskuteras bl .a . av T eleman ( 1 9 9 3 ) . 2 Söksträngarna kommenteras i avsnitt 5.2 . 1 . 3 Däremot innebär aktiv användni ng av samma verb en bitransitiv struktur oc h d är ­ med obje ktskontroll (s e avsnitt 6 .2 n edan ) : ( i ) Men när man anmoda de h enne att P RO föreläsa så föreläste ho n. # 1 3 4 Även vid s . k . s ubjekt med infinitiv ( 6 :2i ) - eller s u bj ekt s lyftning ( se avsnitt 2.2 . 1 ) - råde r samma tolkningsmönster som vid vanliga mono­ transitiva konstruktioner. I princip är det do c k inte fråga om kontroll här , eft ersom tankesubjektet inte fyller någon egen semantisk roll . 1 Vid are kan noteras att konstruktioner med emfatisk utbrytning tar samma kontrollmönster som motsvarande uttryc k utan utbrytning. Ma n kunde annars tänka s ig en analogi med pred ikativer eftersom ut­ brytningen konstrueras med kopula (se avsnitt 6 . 3 ) , men verbkomple­ menten utgör inte pred ikativer här (ob estämbar satsdel enligt Teleman 1 9 7 4 : 1 4 0 ) : ( 6 : 3 ) a . Det är PR O fiska som NN oc h han s vän X X vill . b. / . . . / det var P RO da nsa ho n ville / . . . / c . NN oc h h ans vän X X vill PR O fiska. # d . Hon ville PR O dansa. # Infinitiverna i ( 6 : 3a -b ) kan ses som utbrutna objekt/ hu vud verb ur de följand e relativsatserna, men det gör de m inte till pred ikativer i huv ­ uds atserna. Snarare är konstruktionerna i ( 6 : 3 a - b ) att betrakta som parafraser till ( 6 : 3 c - d ) med emfas på verben. I kontroll hän seende utgör ( 6 : 3 c - d ) helt vanliga monotransitiva konstruktioner med sub­ jektskontroll , o c h vi f inner exakt samma kontrollmönster i de utbrutna versionerna ( 6 : 3a -b ) . Synbarliga und antag från mönstret visar sig som regel representera and ra strukturer. Exempelvis utgör ( 6 : 4a ) en bitransitiv konstruktion, dä r PR O enligt normalmönstret för såd ana kontrolleras av det impli - cit a objektet (se avsnitt 6 .2 ) . Infinitivfrasen i ( 6 : 4b ) utgör relativ­ attribut till ett impli cit nominal, oc h kontrolleras där efter (se avsnitt 7 . 1 - 2 ) . ( 6 : 4 ) a . / . . . / ty sådan t kallade hon f örtal oc h förm anade 1 ] strängt att P RO tänka oc h tyda allt ti ll det bästa. b. Vi gav dem I ] att PRO dri cka direkt ur hinken. 1 transformationella termer är det implicita subje ktet i ( 6 :2i ) inte PR O utan ett spår, vilket innebär att subjektets argumentposition är h är - även om ledet synta ktiskt står spetsställt (jfr avsnit t 2. 1 .2 oc h 2.2 . 1 ) . Meni ngen kan därme d ana lyseras enligt (i ) , då argumentstrukturen ungefär motsvarar (ii ) . (i ) Vår kära drottningi sades t ; vara härsklysten oc h maktgalen. (ii ) Det sades att vår kära drottning var härsklysten oc h m aktgalen. Notera vi dare att SAG (vol. 3 :5 75ff. ) anv änder ter men nexu sin finitiv både om denna konstruktion oc h om s.k . objekt me d infinitiv. 1 35 Något mindre tydliga är vissa formelartade konstruktioner, d är karak­ tären av underför ståd da huvudor d inte är lika påtaglig. I ( 6 :5a -b) kan man ana indefinita nominal till vilka infinitiverna är attribut, i anal ogi med ( 6 :5 c ) , oc h därm ed ha strukturen i ( 6 :5 d -e ) . Det är dock inte givet att den iakttagelsen är synkroniskt relevant. Menin garna skulle ock så kunna utgöra en rest från ett mönster som inte längre är pro­ duktiv t. ( 6 :5 ) a . Hon är inte att P RO lita på / . . . / b . / . . . / d är man säljer T-t röjor oc h prylar som har med Hells Angels att PR O göra. c . Den soli d aritet som nu predik as oc h kallas internationell ha r ingenting med a rbetarklass att PR O göra. d . Hon är inte [ ] att PR O lita på/ . . . / e . / . . . / dä r man säljer T-trö jor oc h prylar som har [ ] me d Hells Angels att P RO göra. Sett ur kon trollsynpunkt beter de si g doc k som om de implicita nomi­ nalen är reella, varför typen här behand las som infinitivattribut (se vidare avsnitt 7 .2 ) . Me r svårklassificera de fall är exemplen i ( 6 : 6 ) , vilka behan dlas vidare i avsnitt 1 1 . 3 : ( 6 : 6 ) a . De du ger inte att P RO ha till någ onting. b. Den d ög inte att PR O mäta med . 6 . 1 . 1 . O p t i o neli k ontr o l l Det enda undantaget från grundmö nstret med su bjektskontroll i mono­ transitiva verbkomplement är s .k. opti oneli kontroll (se avsnitt 2. 4 . 1 ) . Optioneli kontroll i verbkomplement är väl uppmärksammat i kon- trollitteraturen, ofta st med avseende på engelskan, men förefaller vara mycke t ovanligt i sve nskan. Tr ots flera specials ökningar har ja g (f ör­ utom i imperativer av tänk a, se nedan) endast lyckats spåra upp två möjliga belägg i material et: ( 6 : 7 ) a . När vi pratar om att PR O slå tillbaka arbetslöshete n / . . . / b . Någon menade att "v arför P RO springa när man kan ru lla" . Det end a riktigt typiska exemplet är ( 6 : 7a ) , so m i någon mån är tve­ tydig mellan subjektskontroll ( PR O = v i ) oc h arbiträr kontroll. Även om subjektskontroll ligger något närmare till h ands är meningen inte 136 helt entyd ig ens med tillgång till större k ontext. 1 Såda na fall förefaller dock som sagt sällsynta, o c h mönstret är såvitt jag vet enda st möjligt i komplement till sägeverb. Exemplet i ( 6 : 7b ) är m er speciellt , då komp lementsatsen kan ses som en självständig utsaga. 2 Ko nstruktionen har vissa likheter med s.k. w h - komplement i engelskan: ( 6 : 8 ) a. I have for gotten w hethe r PR O to unfreeze this f ood before cook ing it. ( Quirk et al. 1 9 85 : 1 1 8 7 ) b. They advise d him what P RO to wear in the trop ics. (a.a. : 1 215) c . They advised him PR O to wear good boo ts in the tropic s. # Engelskans w/z-infinitiver kan relativt lätt ta optioneil kontroll. Ett typiskt exempel är ( 6 : 8a ) . Även om också dessa tende rar att kontroll­ eras syntaktiskt är de betydligt friare än vanliga infinitiver (jfr 6 : 8 b - c ) . Följaktlige n kan de, i likhet med t .ex. finita satser, betraktas som syntaktiska öar med avseende på kontroll (jfr avsnitt 2. 4 . 1 ) . Samma förklaring är tillämplig även på svenska w/z -ko nstruktioner som ( 6 : 7b ) , ef tersom dessa är ännu mer fristående. Möjligen kan även ( 6 : 7a ) betra ktas som en syntaktisk ö, då de infini­ tiver som kan ta optioneli kontroll som regel kan parafraseras med det , som i ( 6 : 9a ) . D etta är oftast inte möjligt med vanliga infinitivkomple­ ment (jfr 6 : 9 b - c ) . 3 Att konstruktionen med det utgör en syntaktisk ö verkar rimligt, m en jag är tveksam till om även infinitivfraser utan de t är det . De är långt ifrån lika självständiga som w/z-konstruktioner el ler finita bisatser (jfr avsn itt 1 0 .2 ) . ( 6 : 9 ) a. När vi pratar om d et att PRO slå tillbak a arbetslösheten . # b. De har beslu tat att lägga ned be nsinförsäljningen. c . *De har beslutat det att lägga n ed bensinför säljningen. # Verbkomplement med optionell kontroll verkar alltså vara ett perifert fenomen i svensk an, m en visar änd å att mönstret med subjektskontroll inte är helt unda ntagslöst. Vida re utgörs und antagen inte bara av optionell kontroll, dvs. fall som är tvetydig a mellan arbiträr oc h syn- Parol es maximala kontext är 50 0 te cken i var dera riktningen. En de l av denn a är följande: "D et vi n u håller på med är att återfå konkurrenskraften, åte rigen få upp investeringarna. Det kommer att skapa goda cirklar i eko nomin i övri gt oc kså. Allt det ta hän ger samman. När vi pratar om att slå tillbaka arbetslösheten så finns det ing en möjlighe t att bed riva en politik som exempelvis sätter fart på budg et­ underskottet igen. D et kommer omed elbart att resultera i stigande rä ntor / . . . / " 2 Samma typ av interrogativa infinitiver förekommer följaktligen även som själv­ ständi ga yttrand en (se avs nitt 1 1 . 1 ) . 3 Däremot förekommer konstruktion med d et i subjektsinfinitiver, se kapitel 1 0 . 1 3 7 taktiskt styrd kontroll som i ( 6 : 1 0a ) - utan också verbkomplement som entydi gt tar arbiträr kontroll, t .ex. ( 6 : 1 0b ) . Såda na fall uppmärk­ sammas sällan, trots att tolkningsmönster som är möjliga i t vetydig a fall rimligen också kan förekomma entydigt. ( 6 : 1 0 ) a. Olle oc h Ulrika pra tade om at t PRO båtluffa i Grekland. # b. Benjamin föreläste om att PRO skriva tekniska rapporter. # Ett annat intressant undantag ä r imperativ av tänk a. Norm alt tar infini­ tivkomplement till imperativer subjektskontroll (t .ex. ( 6 :2f) ovan) , men efter tänka kan kontrollören lika gärna vara arbiträr: ( 6 : 1 1 ) a. Tänk att PRO få dans a med Lotta. b. Tänk att PRO gå hem och visa det för mamma! c . Men tänk att PRO göra en komedi oc h ingen skrattar. d . Tänk att PRO vara någon som alla lyssnar på! e. Tänk att PRO förlora mot Girardelli / . . . / I ( 6 : 1 1a ) är kontrollören antagligen talaren, i ( 6 : 1 1b ) lika gärna talaren som mottagaren ( = sat ssubjektet) . 1 Därefter glider perspektivet mer oc h mer över till att ligga hos tredje person, allra tydlig ast i ( 6 : 1 le) där k ontrollören måste vara elitskidåka re. E nligt en bokstavlig tolkning skulle den syntaktiska kontrollören vara subjektet även i dessa fall, men i praktiken är d en tolkningen högst osann olik. Imperativer tas sällan upp i samband med option ell kontroll, trots att exemplen i ( 6 : 1 1 ) är väl så goda exempel på fenomenet som de mer uppmärksammade konstruktionerna. De t är förvisso fråga om ett lexi- kalt fenomen, me n det är knappast exklusivt för svenskan. Exem pelvis uppträde r fenomenet i engelska n me d impera tivt imagine följt av parti­ cipkonstr uktion ( Imagi ne PRO being . . . ) . 6 . 2 . B itra nsitiva konstruktioner Infinitivkomplement i bitransitiva konstruktioner brukar utgöra kärn­ an i den teoretiska litteraturen om kontroll, o c h i s ynnerh et har man fokuserat skillnaden mellan subjekts- oc h ob jektskontroll (efter e xem­ pelvis l o va resp. öve rtala ) . M e d tanke på h ur mycket som skrivits om saken, f ramstår spänningen mellan subjekts- oc h objektskontroll som 1 Notera att talare här an vänds medieneutralt oc h att exemplen är hämtade ur ett skriftspråksmaterial. Jag hoppas att detta termval innebär mindre störninga r än alterna­ tiv som av sänd are. 138 en obetyd ligh et i materialet . 1 För utom dä r huv udv erbet är l o v a eller infinitivet är få (se vi da re 6 .2 .2 ) råde r objektskontroll i sa mtliga fall : ( 6 : 12 ) a . Allmänt brukar jag avråda fol k från att PR O köpa alltför små bilar / . . . / b. Hon bad hono m PRO ta ledigt en dag. c . Vi rekommenderar [ ] att PRO a nmäla sådana h är ärenden till All ­ männa Reklamationsnämnden / . . . / d . En signal på dörrklockan fi ck Helena att PRO fara upp som en hare. e . Konrad kunde i nte förmå sig att P RO expediera katter oc h PRO flå dem. f . Den lilla Djurgård skolonin dristade s ig att PRO ta fram en vimpel / . . . / g. Han bemödade sig om att PRO ha dåligt minn e / . . . / h . / . . . / då organisationen Kvinno fri het utsåg en arbetsgrupp att PRO utforma förslag till aktioner/ . . . / Såväl med som utan infinitivmärke ( 6 : 1 2a resp. b) ä r kontrollmönstret de tsamma, oc h även när objektet är impli ci t råd er subjektskontroll ( 6 : 1 2 c ) . Vanliga i sammanha nget är semantiskt bleka nexus, där det kontrollerande objektet do minerar båd e subjekt oc h huv udv erb trots att de t syntaktiskt är und erordn at båda ( 6 : 12 d ) . Vanliga är oc kså konstruktioner med reflexiv, båd e med or d inära kontrollverb ( 6 : 1 2e ) oc h som objekt med i nfinitiv; se ( 6 : 1 5b) neda n. Anmärkningsvärt vanliga är s.k . f alska reflexiver - "n ot true t hem a­ ti c ob ject s of t he verbs" (To ivonen 20 0 0 : 1 ) - som i ( 6 : 12 f -g ) . 2 Jäm för de n treställiga konstruktionen (e ) , där s ig fyller en semantisk roll oc h skulle kunna bytas ut mot ett annat objekt, m ed (f -g ) , dä r verbet sem­ antiskt sett är tvåställigt oc h d är endas t reflexivkonstruktion är möjlig. Exempel som ( 6 : 1 2 h ) avviker semantiskt genom att infinitivfrasen närmast fungerar som en relativbestämning till o bjektet . T ypen skulle där med kunna sortera und er bestämningar till nominal (jfr kapitel 7 ) . Syntaktiskt beter sig do c k ( 6 : 1 2 h ) som en vanlig bitransitiv sats, o c h kontrollmönstret är följaktligen objektskontroll . 1 F lertalet belägg på objekt härrör från följand e två söksträngar: < verb + subs tan­ tiv/objek tspronomen + infinitiv > respe ktive cv erb + subst antiv/ob jektspronomen + infinitivmärke> . Värt att notera här är en hög andel reflexiver oc h objekt med infinitiv. 1 synnerhe t sökningen utan i nfinitivmärke gav o ckså ett stort antal monotransitiva träffar med inv ersion (av snitt 6 . 1 ) . Vi dare o mfattar båda s ökningarna ett stort antal infinitivattribut (kapitel 7 ) o c h sökningen med infinitivmärke fångar en mind re mängd egentliga subjekt (kapitel 1 0 ) . De bundna adverbialen kommer främst från en sökning på , som också g av ett stort antal attribut oc h fria adverbial . 2 Hellan ( 1 9 8 8 ) använder termen non -ar gum ent ref lex ive s. 1 3 9 Undantag - dvs. sub jektskontroll - uppträder typ iskt i s amband med l o v a (o c h motsvarande verb i andr a språk (Com rie 1 9 85 ) ) . Jag fann dryg t 3 0 såda na fall i materialet, men inga belägg med något annat verb än l o v a} ( 6 : 1 3 ) a . Serbien lovar USA att PR O inte bruka våld . b . Jag lovade henne att PRO ändå prata med kuratorn. Som synes avviker ( 6 : 1 3 ) fr ån det normala mönstret genom att satssub­ jektet också ut gör tankesubjekt till infinitivkomplementet. Potentiellt är l o va tvetydigt i detta a vseende, då även objektskontroll är möjlig i fall som ( 6 : 1 4 ) . 2 Jag fa nn dock inga såda na exempel i Parole. ( 6 : 1 4 ) Mamm a lovade barnen att PRO köpa glass. # Objekt med infinitiv ( 6 : 15 ) ä r egentligen inte kontrollstrukturer, dvs. att de i princip saknar PRO . Eftersom sa b otör en i ( 6 : 15a ) respektive s ig i ( 6 : 15b) inte fyller någon semantisk roll i matris satsen utan enbart i infin itivkonstruktionen, finns här inge n roll f ör PRO a tt fylla. 1 Notera do ck att j ag gjorde en särskil d sökn ing på lo va (så det är inte fråga o m 3 0 fall av primärsökningarnas 20 0 0 ) . Subjektskontroll är möjlig även i bitransitiva konstruktioner med h ota, om än i mycke t mer begränsad utsträckning. Platzack ( 1 9 9 8 :2 0 4 ) ger exemplet i (i ) , som do ck enligt min intuition skulle fungera bättre med preposition, som i (ii ) . ( i ) Kalle; hotade Lisaj at t PRO; studera de osynliga elementen. ( P latzack 1 9 9 8 :2 0 4 ) ( ii ) Kalle, hotade L isaj med att PROj studera de osynliga elementen. # Trots särskil da sökningar lyc kades jag inte hitta några sådana belägg i Parole, vare sig med e ller utan preposition. Däremot fann jag ett fall med obje ktskontroll , nämligen (iii ) . Vidar e får jag intrycket att prepositionen till gynnar ob jektskontroll (iv ) på samma sätt som med gynnar subjektskontroll , även om jag in te lycka ts hitta några belägg på någondera. (iii ) Först försökte ha ns hota stiftelsernaj att PRO; själva ge upp sin fri het . (iv ) Först försökte hat i ; hota stiftelse rnaj till att PROj själva ge upp sin fri het . # Bitransitivt h ota kan alltså ge både subjekts- oc h objektskontroll , men båda konstruk­ tionerna verkar vara ovanliga. Alla träffar utom (iii ) utgjordes av monotran sitiva struk­ turer, oc h bitransitiva konstruktioner tar företräde svis nominal oc h inte in finitiv­ komplement. 2 De båda tolkningarna i ( 6 : 1 4 ) utgår från två olika betydelser av lo va , 'åta sig ' resp­ ektive 'tillåt a' . Intressant i sam manha nget är också att l o va med sub jekts- respektive objektskontroll vanligen motsvarar olika substantiverade former: l öfte resp. (f ä) lo v . Följaktligen tar oc kså infin itivattribut till dessa subst antiv olika kontrollmönster; jfr exempel ( 7 :2 0 c - d ) i avsnitt 7 . 4 ( där do ck tillåtel se används i stället för det synonyma lo v ) . 140 I stället är ( 6 : 1 5a- b) e xempel på lyftningskonstruktioner, e ller små- satser (s e avsnitt 2.2. 1 ) . 1 Enligt lyftningsanalysen är tankesubjektet ett spår, som i ( 6 : 15 c ) . Enligt småsatsanalysen ( 6 : 15 d ) innehå ller satsen varken indirekt objekt e ller tankesubjekt, utan har e ndas t et t komple­ ment. Särskilt den senare analysen markerar tydligt skillnad en gent­ emot kontrollstrukturer, d är indirekt objekt oc h objektsinfinitiv tydligt utgör olika satsdelar. ( 6 : 1 5) a. Hustrun stod pä trottoaren oc h säg s abotören ( * P RO) vänta pä växel. b. Det var som om ho n ansett sig ( * PR O) va ra helt ens am. c . Hustrun stod på trottoaren oc h såg s abotören; [tj vänta pä växel] . # d . Hustrun stod på trottoaren oc h såg Isabotören vänta på växel |. # 6 . 2 . 1 . K on tr o l l v ä x l ing Normalmönstret i bitransitiva strukturer är som sagt objckt skontroll, utom i samband med l o va . Kont rollrelationen kan doc k kastas om genom s.k. kontrollväxling (eng. c ont r ol s hift , Landa u 1 9 9 9a : 21 Iff. ; c oe r ci o n , Pollard & Sag 1 9 9 4 : 3 1 4ff . ) , dvs. när tolkningen s tyrs av ett element i infinitivk omplementet. Ett sådant element i s venskan är få ( jfr E. And ersson 1 9 8 9 ) . I ( 6 : 1 6 ) finner vi alltså subjektskontroll i konstruktionen med få ( 6 : 1 6a ) , me n objektskontroll utan ( 6 : 1 6b ) . Intressant nog uppträde r få även när samma verb används monotransitivt - med s ubjektskontroll ( 6 : 1 6 c - d ) . Notera vidar e att kontrollväxling inte är begränsat till objekt utan också f örekommer i bu ndna adverbial ( 6 : 1 6e ) . ( 6 : 1 6 ) a. Han ber flickan a tt PR O få veta vad ho n har för planer. b. Aktieägarföreningen h ar bett företaget Ferm enta att P RO ställa upp med bankgarantin. c . / . . . / han bonade o c h bad att P RO få komma tillbaka till henn e. d . Jag ber att PRO få instämma i gratulationerna! e. De bönföll mig om att PR O få följa med. Kontr ollväxling kan lika gärna verka i motsatt riktning, då få efter l o va ger objektskontroll ( 6 : 1 7 ) . Notera ocks å att få i infinitivkomple- ment inte allti d innebär kontrollväxling, utan i vissa kontexter kan såväl läggas till som plock as bort utan att kontrollrelationen berörs ( 6 : 1 8 ) . 2 1 SAG (vol . 3 :575 ff. ) använd er termen nex u sin finiti v , b åde här oc h vid vad som traditionel lt kallas subjekt med in finitiv eller subjektslyftning (exem pel ( 6 : 2i) ovan) . 2 Även på/å gjord es en särskild sö kning. 141 ( 6 : 1 7 ) Det är fruktansvärt dåligt att de lägger ner huset nu när de lov at oss att PR O få vara där . ( 6 : 1 8 ) a . Låt ööstgöötarna PR O ha sin dialek t för sig själva oc h lå t oss PRO få höra fler dialekter i Kult urnytt. b. Låt ööstgöötarna PRO få ha sin di alekt för sig s jälva oc h låt oss PRO höra fler dialekter i Kulturnytt. # 6 . 3 . Pr edikativ Infinitiver i predika tiv har , till skillnad från dem i objektsställning, inte samma tankesubjekt som föregående verb. 1 Däremot kontrolleras de indi rekt via sina subjekt, genom vad vi kan kalla indir ekt kontroll . 1 satse r med infinitivfraser som predi kativ är som regel även subjekten antingen själva satsförkortningar eller omfattar på annat sätt ett verb­ skeend e . Pre d ikativets tankesubjekt blir då inte satsens subjekt utan subjektets tankesubjekt. ( 6 : 1 9 ) a . Att [ PR Ol] bry sig om mo rmor blev att PRO slippa tän ka på det som molade i mig. b. Men avsikten var aldrig att PRO lämna tillbaka den. c . Vår uppgift blev att PR O tjänstgöra som effektskådespelare. d . Syftet med ak tionen var P RO hitta vapen oc h sprän gmedel / . . . / e . Det innebär nästan att PR O upphöja hästen till en gudomlighet / . . . / f . Det enda som återstår för mi g blir väl att PRO ge mig av / . . . / I ( 6 : 1 9a ) ä r inte bara pred ikativet utan ock så subjektet en infinitivfras, oc h båda har samma tankesubjekt. Subjekten i ( 6 : 1 9b - d ) har substan- tiviska huv udo r d , men des sa kan betraktas som verbalsubstantiv med unde rförståd d a tankesubjekt; i ( 6 : 1 9 c ) är dett a tankesubjekt t .o .m . ex­ pli cit i for m av ett genitivattribut. Subjektet i ( 6 : 1 9e ) är ett referentiellt de t , som syftar t illbaka på en ti dig are pred ikation, oc h infinitivfrasen förutsätts ha samma (tan ke- ) subjekt som den na. I ( 6 : 1 9 f ) är det först pred ikativet som visar att subjektsfrasen det end a. . . avser en verbhand ling, oc h då den åsyftade predik ationen är i de ntisk har båda fraserna samma tankesubjekt signalerat genom ad verbialet/ö r mig. Vid are kan konstateras att kontrollmönstret är det samma när pre­ dikat ivet inled s av preposition ( 6 :2 0 ) so m när infinitivet står ensamt. 1 Infinitivfraser som predikativ har jag fått fram dels ge nom samma sökningar som för objekten, dels genom kompletterande sökningar på b li oc h va ra. I det senare fallet har jag anv änt söksträngar med b li / v a ra (med böjningsvarianter) följt av , resp. . 142 ( 6 :2 0 ) a. / . . . / som att P RO komponera musik att [ P ROl ] hitta på dem. b. Att [ PR Ol I hitta på dem är som a tt PRO k omponera musik. # Normalfallet för infinitiver som predikativ är alltså ett likställande mellan subjekt oc h predika tiv, där båda fraserna har samma tanke­ subjekt eller motsvarande . Detta må sedan falla tillbaka på en expli cit , implicit eller generisk antece d ent enligt mönstret för kontroll i sub- jektsinfinitiver (se vidare kapitel 1 0 ) . Pre dika tivets tankesubjekt är do ck obligatoriskt koreferent med subjektets, g enom indirekt kontroll . Eventuellt är det lämpligare att tala om predi kationsbas än om tankesubjekt för vissa av subjekten. I flera fall är det svårt att skönja en verbhandling i subjektsfraserna, m edan man lä ttare kan utläsa i d en­ titet mellan predikativets tankesubjekt oc h en (tänkt) genitivbestämn ing till subjektet ( 6 :2 1 ) : ( 6 :2 1 ) Enda c h ansen var att P RO försöka vara god k ompis / . . . / Inte heller termen p re di k ations ba s fångar do ck riktigt förhåll andet mellan c hanse n oc h den som h ar c hansen. En m er träffande benämning är kanske p o s se s s o r , där 'posses sion' av ses i betydligt vidare mening än rent ägande o c h ä ven omfattar tillgång. B egreppet förklaras utförliga­ re i avsnitt 7 . 1 , som behandlar motsvarande kontrollmönster i nomi- nalfraser. Den indirekta kontrollören till en predikativfras kan alltså yttra sig på två sätt . O m subjektet är en satsförkortning utgörs kontrollören av subjektets tankesubjekt. Om det är ett vanligt nominal är kontrollören i dentisk med subjektets possessor. Denna kan i sin tur vara implicit eller expli cit , exempelvis realiserad som e tt genitivattribut. Det finns dock ett fåtal undantag till mönstret med indirekt kontroll i predikativer. Vissa av dessa ä r bara skenbara , so m t.ex. ( 6 :22a) . Här fungerar infinitivfrasen snarast som relativattribut till ett implic it nominal, enligt analysen i ( 6 :22b) oc h kontrolleras följaktligen som ett sådant (se avsnitt 7 .2 ) . ( 6 :22 ) a. På detta har han blivit hårdrockhjälte, vilket bara är att P RO beklaga, b. På detta har han blivit hårdro ckhjä lte, vilket bara är | ] att PRO beklaga . Mer problematiska är vissa konstruktioner med typiska predika tiv- tagand e verb { vara, bli va etc . ) o c h formellt de t , so m i ( 6 :2 3 ) . Exple- tiva subjekt kan inte innehå lla någon under liggande predika tion ur vilken e tt tankesubjekt kan härledas, vilket ger arbiträr kontroll enligt samma mönster som för egentliga subjekt (se avsnitt 1 0 . 1 ) . 1 4 3 ( 6 :2 3 ) a. Det är bara att PRO välja. b. Det blir till att PRO traska i trapporna. c . Sed an blev det bara (till ) a tt PR O städ a oc h gå hem . (SA G, vol. 3 : 3 3 6 ) Ändå , till skillnad från de flesta konstruktioner med forme llt subjekt, 1 kan infinitivfraserna i ( 6 :2 3 ) inte ses som egentliga subjekt. En sådan tolkning skulle göra meningarna omöjliga (jfr t .ex. ( 6 :2 3a ) med para­ frasen * A tt PR O välja är ba ra , som är ogr ammatisk) . Emellerti d ä r in- finitiverna i ( 6 :2 3 ) inga vanliga pre dikativer heller, d å de inte uttryck­ er predikat ioner om sina subjekt. I stället har satse rna något ( deontiskt) modalt öv er sig oc h fungerar snarast som uppmaningar. SAG redovisar konstru ktionen, men noterar ingen skillnad gen temot vanliga predikativer. Författar na urskiljer visserligen normalmönstret att "sub jektets referent i denti fieras med predi kativets" (SA G, vol. 3 : 3 3 6 ) , men exemplifierar med bl .a . ( 6 :2 3 c ) utan att uppmärksamma att meningen avviker. Jörgense n & Svensson ( 1 9 8 7 : 12 1 ) tar d äremot upp typen som avvikande, do ck utan närmare analys, oc h skriver att infinitivfrasen "trolige n" kan betraktas som subjektivt predikativ. En besläktad konstruktion med formellt subjekt, som dock i h ögre grad fun gerar som ett vanligt predikativ är ( 6 :2 4 ) : 2 ( 6 :2 4 ) Dä e' te å PRO va nege r? Här är det formella subjektet endast en sorts artighe tsmarkör. Kon­ struktionen härrör från en osäkerhe t om huruv ida mottagaren bör tilltalas d u , ni eller med titel , som utgjorde ett komm unikativt problem främst under mitten av 1 9 0 0 - ta let (se t .ex. Wellan der 1 9 6 4 :2 1 3 ff . ) . För att undvika valet undertry cker man subjektsreferenten genom en opersonlig konstruktion. Till skillnad från ( 6 :2 3 ) finns här inget moda lt , utan ( 6 :2 4 ) kan sägas motsvara ( 6 :25a ) . Funktion en är väl främst fatisk, om än inte r enodlat s å. F örutom en skillnad i graden av politisk korrekth et kan nog yttrande t sägas vara analogt med t .ex. ( 6 :25b) : ( 6 :25) a. Så ni är neger? # b. Vad lång du ä r! # ' Ett typiskt exempel ur materialet är Det ä r br ottsl igt att P RO låta den här festen äga ru m. 2 ( 6 :2 4 ) härrör från den västgötska folkloristiken. 144 7 . Be stämningar till nominal - infinitivattribut Infinitivattributen i materialet uppträde r i tre huvud typer: relativattri­ but, i dentifie rande attribu t oc h fyllnadsattribut ( 7 : 1a , b resp. c ) : 1 ( 7 : 1 ) a . Han har ju inget arbete att PRO stiga up p till . b. / . . . / för att undgå de t skand alösa oc h utsat ta ödet at t PR O bli ogift mor / . . . / c . / . . . / kunde vara tillräcklig orsak att PRO utebli från arbetet. Relativerna ( 7 : 1a ) känns vanligen lätt igen på att huvudo rdet är i den­ tiskt med ett utelämnat objekt eller rektion i infinitivfrasen, oc h klassi­ fi ceras i SAG (vol. 3 : 125f. ) just som "Infinit ivattribut med underför­ stått le d " (jf r dock ( 7 : 9a ) nedan) . De är också lätta att parafrasera som vanliga relativsatser med s om. Identifiera nde inf initivattribut ( 7 : 1b ) kännetec knas av att de beteck­ nar samma sak som sitt huvudo rd oc h precisera r innebörden av det . Två möjliga tester är parafras med kopula ( Ödet var att bli ) oc h med nämligen, det sistnämnda f rämst om huvudo rdet står i obestämd f orm {ett / . . . / ö de , nä m ligen att) ? Fyllnadsat tributen ( 7 : 1 c ) är däremot inte koreferenta med sina huv­ udord utan utgör i stället bestämningar till dem . Flertale t är bundna komplement, även om graden av valensberoende varierar (se vidare avsnitt 7 . 4 ) . De kan vanligen ta preposition ( o r sa k till att ute b li ) , vilket dock inte allti d särskiljer dem från de i dentifi erande . Gränsen mellan de båda typerna är otydlig, oc h ex empelvis SAG (vol. 3 : 122f. ) behand lar dem som en enda kategori: appositioneilt infinitivattribut. Inte desto mindre fin ner jag goda skäl att hålla isär dem . 1 F lertalet belägg på infinitivattribut härrör från söks trängarna oc h OBJ > OBL; Keena n & Comrie 1 9 7 7 ) . S venska hör till de språk som tillåter relativisering av det m esta - t.o.m. o blika konstituenter - men d et är anmärkningsvärt att just subjektsrollen sällan kan extrah eras ur relativa infinitiver. Detta kan eventuellt ses som ytterligare ett tecke n på at t satsförkortningars tanke­ subjekt, PRO , skiljer sig från andra underfö rståd da led oc h dä rmed som ett argument för distink tionen mellan P RO oc h p r o (jfr avsnitt 2.2. 3 ) . 2 Exempel ( 7 : 9a ) h ar, liksom ( 7 : 1 0 c ) , erhål lits genom snävare sökningar, i fallet ( 7 : 9a ) genom tillägg av bestämningen rätt fö re nominalet, i ( 7 : 1 0 c ) gen om orda grann specifice ring av hela in finitivfrasen. Tack till Chris ter Platzack s om påpekade fö r mig att konstruktioner som ( 7 : 9a ) är möjl iga i svenska n. 148 ( 7 : 9 ) a. / . . . /j ag är inte rätt person; att PROj svara på det. b. Jag är inte rätt person; att PRO fråga ; om det. # Ko nstruktionen är do ck hög st begränsad i s venskan, oc h är vanligtvis ogrammatisk även d är motsvarand e fall i t .e x. e ngelskan tillåter infini­ tiv ( 7 : 1 0a -a ' ) - I s tället erfordra s då vanlig relativsats som i ( 7 : 1 0b ) . I linje med dett a kan noteras - återigen till s killnad från engelskan - att passivering av relativa infinitiver vanligtvis inte är möjlig i s venskan, jfr ( 7 : 1 0 c—d ' ) . 1 ( 7 : 1 0 ) a. * Du behöver någon att PRO hjälpa dig. # a ' . You need someone to PR O help you. # b. Du behöver någon som hjälper dig. # c. / . . . / e n faktor att PRO ta hänsyn till . c ' . a factor to P RO take into account . # d. *en fråga att PRO tas hänsyn till. # d ' . a question to PR O be taken into account. # Normalmönstret i svenskan är alltså att relativa infinitiver bestämmer ett led som motsvarar en luc ka i infinitivfrasen oc h som inte är ko- referent med PR O. Undan tag som ( 7 : 9 a ) är ytterst få. Att en sökning på 1 0 0 0 träffar bara gav ett end a belägg är anmärkningsvärt, ä ven med hän syn tagen till en del felträffar. En mind re genomskinlig, o c h där för mer svårklassifi ce rad , kon­ struktionstyp är de n i ( 7 : 1 1 ) , s om ock så kommenteras i avs nitt 6 . 1 . 1 Det fö rekommer vissa undantag, främ st i relativa infinitiver med final funktion där passivering ger en tämligen formell prägel. Jag uppfattar dock företeelsen som en, kanske stilistiskt motiverad, avv ikelse från standardbruket. (i ) / . . . / en på hans initiativ instiftad högtid att PRO firas i k olonierna strax före jul. (ii ) / . . . / en lustig fanérkopia av Mo déen att PR O placeras vid den teater som bär hans namn. (iii) Handling ar att PRO b ifogas ansökan. # Mönstr et verkar knutet till den finala funktionen, och möjligen kan man ana ett implicit particip mellan huvudord och infinitivmärke som indikerar denna ( en h ögtid av se d d att firas ) . Bestä mningar till perfektparticip kan ju passiveras (s e vidare avsnitt 8 . 3 . 2 ) . Troligare är dock att det är den finala funktionen/sem antiken i si g snarare än något implicit led som möjliggör konstruktionen. En annan möjlighet är att passiveringen är en hyperkorrektion. Vidare kan noteras att en särskilt sökning här visserligen gav åtskilliga .s-former av verb, men de flesta träffarna var inte passiver utan deponensverb, som i (i v) nedan. De ssa följer normalmönstret för relativa infinitiver. (iv ) För den samtida, visserligen kantstötta men alltjämt intakta, ortodoxin fanns förstås många tankar; att PRO förgrymmas över j . 149 ( 7 : 1 1 ) a. Nej, hon ville aldrig m er ha me d barn att P RO göra. b. / . . . / men i själv a verket hade det med arvs skatten att PRO g öra / . . . / c . / . . . / spörsmål, som Riksidro ttsstyrelsen inte har med att PR O skaffa. d . Den solida ritet som nu pred ikas oc h k allas internationell har in gen­ ting med arbet arklass att PR O göra. e. Vad har det me d saken att PR O göra? f . Den stack ars Jan Carlzon oc h han s d å framgångsrika SAS-an da hade faktiskt inte ett barr me d saken att PR O skaffa. g. Att jag bestämt mig för att följa Lu ton en lördags eftermid dag hade mer med klubbens sensationella antivåldssatsnin g att PRO gör a. Så länge det finns ett nominalt korrelat är konstruktionen inte särskilt problematisk. ( 7 : 1 1 d— f) uppför sig i stort sett som vanliga relativa infinitiver, oc h ( 7 : 1 1g ) kan ses som en parallell till ( 7 : 8 c ) . Jä mför med följand e omskrivningar: ( 7 : 12 ) d . Den solidari tet som nu pred ikas oc h kallas internationell har ingenting att P RO göra med arbeta rklass. # e. Vad ha r det att PRO g öra med saken . # f . Den stac kars Jan Carlzon oc h hans då framgångsrika SAS-a nda hade faktiskt inte ett ba rr att PRO sk affa med saken. # g. Att jag bestämt mig för att följa Luton en lördagse ftermid dag hade mer att PR O göra med klubbens sensationella antivålds ­ satsning. # Me ningar som de i ( 7 : 12 ) ä r troligen myc ket ovanliga, e ftersom kon­ struktionen i ( 7 : 1 1 ) är stelnad oc h verben göra oc h s k affa här har tappat d et mesta av sin lexikala betyd else. T ypen kan do c k utan vi d are betraktas som ett särfall av relativa infinitiver. Värre är de t med ( 7 : 1 la- c ) , vars attribut - om de nu är de t - saknar huv udo r d . Även om det finns tyd liga belägg, t .ex. ( 7 : 1 3 ) , för att in- finitiver med impli ci ta huv udo r d förekommer i svenskan, bör man vara försiktig med den sortens lösningar. Det är inte per automatik så att de t som gör en lingvistisk analys pryd ligare ocks å har psykologisk realitet för språkbrukarna. ( 7 : 1 3 ) a. Du har väl [ ] att PRO välja på / . . . / b. / . . . / o c h han bjöd flot t oc h så g till att hon fick I ] att PRO dr icka . Ändå tror jag att ( 7 : 1 la- c ) är att betrakta som infinitivattribut till impli ci ta nominal. Visserligen är konstruktionen stelnad o c h de und er ­ förståd da huv udo r den mindre påtagliga än i ( 7 : 1 3 ) , men jag har svårt att se vad de annars skulle kunna vara. Detsamma gäller de n likartade typen i ( 7 : 1 4 ) : 150 ( 7 : 1 4 ) a . Ma gsår är inte [ ] att P RO leka med . b. Ta Ka rlfel d t , so m ju ändå var da lkarl oc h bord e vara [ ] att PR O lita på : c . Bröd oc h smör är inte I ] att PR O tänka på . Vad som vida re kan tala för att ( 7 : l la - c ) o c h ( 7 : 1 4 ) bör tolkas analogt med ( 7 : 1 3 ) ä r en intressant semantisk likhe t mellan de m. I samtliga fall är de saknade nominalen indefi nita , dvs . att de motsvarar något , nå gon , inget osv. o c h al d rig någon specifi k referent. Då det är samma typ av referent som und erförstås i de formelartad e typerna som i de n ännu prod uktiva, k an man anta att de är bil da de ef ter samma mönster. Därtill kommer en typ av nominalfras vars infinitivbestämning är myc ket lik relativa infinitiver men som kanske primärt bestämmer ett framförställt adje ktiv snarare än det nominala huv udo rde t : ( 7 : 15 ) a . Det är perfekta avtryc k att P RO arbeta med . b. Avtryck en är perfekta att P RO arbeta med . # c . Oc h h on h a de p ersonliga problem att P RO grubbla över . En mening som ( 7 : 15a ) är semantiskt ekvivalent med ( 7 : 15b ) , vilket kan tyd a på att infinitivfrasen primärt är en adj ektivbestämning snara­ re än ett attribut. Den förblir doc k en del av nominalfrasen eftersom adje ktivet i si n tur är ett attribut. 1 ( 7 : 15 c ) där emot är infinitivfras oc h a d jektiv syntaktiskt oberoende av varandra även om båda ingår i samma nominalfras. Här utgör infinitivfrasen ett helt vanligt relativ­ attribut. I båd a fallen är doc k kontroll mönstret d etsamma, eft ersom det nominala huv udo rde t motsvarar en luc ka i infinitivfrasen. Ko nstruk­ tioner som ( 7 : 1 5a) beh andl as vida re und er a dje ktivfraser (a vsnitt 8 . 3 ) . 7 . 3 . Identifierande infinitivattribut Gemensamt för d e substantiv som kan ta i d entifierand e infinitivattribut är att de är abstrakta oc h att de åsyftar någon form av verbha ndl ing. Det sistnämnda är en förutsättning för att en infinitivfras ska kunna utgöra en ide ntifierande bestämning, men som framgår av ( 7 : 1 6 ) be­ höv er d e inte vara rena verbalsubstantiv. ( 7 : 1 6 ) a . / . . . / fö r att d e återfallit i v anan att PR O se kvinnan som tjänsteande / . . . / b. / . . . / de n ha d e haf t turen att PR O få sitt tynande normallasarett upphöjt till regionsjukh us / . . . / c . Hon tyngd es av sitt stora ansvar o c h sin stora ambition att PR O amma oc h byta blöjor på d et rätta sättet / . . . / 151 d . / . . . / ha n föraktade mitt initiativ att P RO ringa oc h komma hem till hon om / . . . / e . Adria ti c Tankers har o cks å råkat ut för nesan att PR O uteslutas ur Intertanko, de ob eroende ta nkerredar nas organisation. På grund av i dentitetsrelat ionen mellan huvudord oc h infinitiv råder possessivkontroll undantag slöst. Som framgår av ( 7 : 1 6e ) är passivkon­ struktion inget problem här , till skillnad frå n de relativa infinitiverna. Som nämnde s ovan är gränsen gentemot fyllnadsattribute n svår att dra. Det finns såväl gränsfall som tvetydiga fall . I ( 7 : 1 7a ) kan d et gå på ett ut om t re dje man har rätt till neutralitet (fyllnadsattr ibut) eller om det är neutraliteten i sig som är rättigheten (i de ntifierande) . 1 Även ( 7 : 1 7b ) kan till höra vilken som helst av typerna, men inte med samma innebörd . Det är en väsentlig betydelseski llnad mellan om han kunde ett knep för att skapa vi -anda (fyllnadsattribut) eller om det va r just att skapa vi-a nda som var k nepet (i dentifierande) . ( 7 : 1 7 ) a . / . . . / tre dje m an har sin r ätt att P RO vara neutral . b . Han / . . . / k und e det d är knepet att P RO skapa vi -a nda . Vida re kan infinitivfrasen i vissa exempel (t .ex. 7 : 1 8a ) tolkas som egentligt subjekt ( 7 : 1 8b ) eller predikativ ( 7 : 1 8 c ) . Detta ser jag dock inte som något problem, då det i sig understryker den i dentifierand e relationen mellan infinitiv oc h nominal. Det kan noteras att SAG (vol. 3 : 12 1 ff . ) anvä nder te rmen p re di kati v fö r att beskriva förhållandet . ( 7 : 1 8 ) a . / . . . / de t var ju in te meningen att PR O slå d ig / . . . / b . Att P RO slå dig v ar ju inte meningen. # c . Men ingen var ju inte att PR O slå dig . # En konstruktion som påminner om ident ifierande infinitivattribut finner vi i v issa komparativfraser. Här är det d o ck inte fråga om attri ­ but, utan nominal oc h infinitiv är nä rmast samordnade fr aser som där ­ med har samm a syntaktiska funktion. I ( 7 : 1 9 ) ä r de t .ex. predikativ: ( 7 : 1 9 ) Oc h då v ar tro något annat än att PR O tänka på ett ungefär / . . . / 7 . 4 . Fyl lnadsattribut Som termen antyd er är fyllnadsa ttributen i stor utsträcknin g valens­ bundn a (jfr fyllna d s be stä mningar , Malmgren 1 9 9 4 : 7 4ff . ) . Kategor in är ' Det är på grundva l av såda na exempel som SAG (vol . 3 : 12 1 ff . ) beh and lar kate­ gorierna som en. 152 inte ho mogen, utan attributen fördel ar sig på en skala från obliga­ toriska komplement till fria adj unkter, men flertalet är att betrakta som valensbundna k omplement. Huvudo rden är ofta avled da fr ån valenta verb oc h a dje ktiv. Även de i de ntifierande attributen ha r ofta avled ningar som hu vudo r d , men infinitiverna utgör där snarare appositioner (jfr min vä n k om p o s itör en - kne pet att s ka pa vi -a nda ) . Fyl lnad sattributen förhål ler sig där emot till sitt huvu dor d ungefär som ett objekt till sat sens verb. Detta förh ållande ä r tyd ligast just vi d a vled ningar: ( 7 :2 0 ) a . Jag va r belåten med mej själv för min h alva vägran att PR O göra mig vacker / . . . / b . Kansk e detta är ett förs ök att PRO s äga gott nytt år. c . Om vi nånsin ska klara d et här måste vi ju f å tillåtelse att PRO göra det vi vill ! d . Tills han; ge r henn ej det m otvilliga löftet att P ROj infinna sig på fredagkvällen. e. Tills hanj ger henne j det motvilliga löf tet att PR Oj få infinna sig på fredagkvälle n. # f . På en av sina vand ringar gick hon in i e n kyrka, mest för att [ P ROl] sitta ne r utan skyldighet att PRO beställa något. g. / . . . / så han fi ck k ompetens att PR O bli ordin arie lärare. De markerad e nominalen i ( 7 :2 0a -e ) är alla avled d a av kontrollverb, oc h infinitiverna kontrolleras däre fter. Kon trollören i ( 7 :2 0a -b ) mot­ svarar subjektet i motsvarand e monotransitiva verbkonstruktioner, medan ( 7 :2 0 c ) o c h ( 7 :2 0 d ) motsvarar bitransitiva satser. Intressant ä r att löftet i ( 7 :2 0 d ) inte tar possessiv kontroll , precis som bitransitivt l o v a vanligen inte tar objektskontroll . Lik aså kan kontrollrelationen liksom i v erbkomplement (se avsnitt 6 .2 . 1 ) kastas om genom kontroll ­ växling ( 7 :2 0 e ) . Huvudo rde n i ( 7 :2 0f -g ) är avled d a f rån adj ektiv, oc h kontrolleras i enlighet med motsvarand e adj ektivfraser (s e vidar e kapitel 8 ) . I ntuitivt uppfattar jag infinitiverna som komplement båd e före o c h efter avled ­ ning. 1 Samma typ av huv ud - komplementrelation förekommer oc kså vi d vissa i cke a vled da sub stantiv, som i ( 7 :2 1 ) . De ssa liknar ofta avled ning- arna semantiskt (jfr t .ex. c h an s o c h möjligh et ) , oc h även om de inte i sig själva beteckna r han dlin gar har de vanligen ett han dlin gsrelaterat inneh åll , t .ex. m ede l i ( 7 :2 1 a ) . 1 Åtminstone i fallet ( 7 :2 0f ) finns ober oende stö d för dett a, då s k yld ig enligt M alm­ gren ( 1 9 8 7a : 1 7 ) obligatoriskt tar subjektskontrollerat infinitivkomple ment. 153 Jag uppfattar infinitivbestämningarna som helt obligatoriska i ( 7 :2 1a - c ) , medan de i exempel som ( 7 :2 1 d - e ) kan underför stås om innehållet redan är känd inform ation. ( 7 :2 1 ) a . / . . . / d ärför blev ironin han s medel att PR O hålla lämpligt avstånd / . . . / b. Om han d us c ha d e varje morgon skulle han ha c h ans att PR O klara sig igenom en torpederin g. c . Båda sakerna le d er till ökad risk att PR O dra bbas av gluten- intolerans. d . Oc h nu var det he nnes tur att P RO slänga på luren. e . Annars skulle naturligtvis alla c ha nser vara borta att PR O få gå ho s hon om igen. En stor del av de fylln adsattributen konstrueras, obligator iskt eller fri ­ villigt, med preposition. Graden av valensberoende v arierar, oc h attri ­ but som måste föregås av preposition är generellt sett friare än de m ed optionell sådan . Man kan skönja en skala liknande den från verb­ komplement till adverbial (se vidare kap. 9 ) , men det är änd å en påtag­ lig skillnad mellan vad som ingår i nominalfrasen oc h vad som be­ stämmer satsen som hel het . ( 7 :22 ) a . Om vård - eller sk yd d sbe hov et är tillrä ck ligt stort bedöm s det al ltså som hum anitära skäl ( för ) att P RO få stanna i Sve rige. b . / . . . / me n något folkligt stöd för att P RO prioritera kulturen framför dag is , sko la oc h äl d reomsorg finns inte. c . Temo använder en femgradig skala för att PR O skatta val del ­ tagandet . d . Alf lägger pannan i bekymrad e snällveck för att PR O visa hur varmt oc h mänskligt han frå gad e de and ra . Exemplen i ( 7 :22 ) är ordn ade efter hur starkt knuten prepositions- frasen är till nominalet. 1 ( 7 :22a) är infinitivfrasen tydligt valens- bunden, vilket stämmer väl öv erens med att p repositionen inte är ob­ ligatorisk - oc h i ( 7 :22d ) ser vi ett rent adverb ial, som inte alls är knutet till nominalfrasen utan bestämmer satsen som hel het . Där­ emellan finner vi fall som ( 7 :22b) , med obligatorisk preposition men fortfarande otvetydigt ett attribut. Några egentliga gränsfall har jag inte stött på, därem ot flera fall som kan betraktas s om strukturellt tvetydiga. I ( 7 :2 2c ) kan satsförkort­ ningen antingen ses som ingåend e i ett prepositionsattribut (en s kala för a tt s katta vald eltagande t) ell er som adverb ial ( s ka lan anv änd es för att s katta val deltagandet ) . Jag är böjd att se frasen som adverbial, efter­ som den inte är tydligt knuten till nominalfrasen, men ur kontroll ­ synpunkt spelar skillnaden ingen roll . 154 Utgår vi från nominalet s ka la, följer det av detta huvud ords roll ­ funktion (instrument) att attributets tankesubjekt är d en som använder skalan. Ser vi i stället frasen som adverbial är kontrollören närmaste syntaktiskt överorda nde nominal, dvs. subj ektet i det här fallet . 1 Båda analyserna pekar alltså ut samma referent som kontrollör ( Tem o ) . S å är också fallet i d e andra principiellt tvetydiga fall jag har stött på. Där skillnaden mellan attribut oc h a dverbial ger en skillnad i kon­ trollmönster syns det också vilken av tolkningarna som avses. I d e attributiva satsförkortningarna i ( 7 :2 3 a - c ) beror kontrollrelationen på huvudor den p o liti k , anslag resp. byg gand et /m u r , medan adverbialet i ( 7 :2 3 d ) tar subjektskontroll utan särskil da hänsyn till löner . ( 7 :2 3 ) a . / . . . / raljera de Per Unckel oc h efterlyste en politik för att PRO öka sysselsättningen. b. I no vember förra året beslutades om ett extra anslag för att PRO utreda problemen i skol an. c . / . . . / Ged -la-D an oc h hans mä n övervakad e byggandet / . . . / av e n ny mur för att PRO täppa till hålet. d . Företagen bjuder hög re löner för att PRO få fol k, oc h d et driver på inflationen. Samtid igt är infinitivfraserna i ( 7 : 2 3a - c ) funktionellt sett likvärdiga med adverb ial. Strukturellt sett är de attribut , men de har ändå ett slags adverbiell funktion. Det är do ck ganska naturligt att uttryck som kan inled a både (prep ositions- ) attribut oc h a dv erbial mod ifierar nominalfras respektive sats/ver bfras på ungefär samma sätt . Visser­ ligen kan fria bestämningar - som i ( 7 :2 3 c ) - svårligen betraktas som valenta infinitivattribut, men attribut är de lika fullt. 2 Att de är fria adjunkt er gör dem inte till adve rbial (jfr motsvarande diskussio n om bestämningar i adjektivfraser, avsn itt 8 .2 ) . 1 Me d syn tak tisk t ö ver o r d nad menas här ' c -k ommend erande' , se avsnitt 2. 3 . 3 oc h 9 . 2 . 2 Vid spets ställning av attributet försvagas det syn taktiska beroend et av hu vudordet ytterligare, se exem pel ( 9 : 2 0b - c ) i avsnitt 9 . 3 . 1 . 155 8 . Bestämn ingar i adjektivfraser L ikso m attribut inte nödvänd igtvis bestämmer substantiv, behöver inte bestämningar i adjek tivfraser vara bestämningar till adje ktiv, äv en om dett a förstås ä r d et vanligaste. De kan ocks å bestämma t.ex. particip eller adverb. Utåt avgränsas kategorin främst åt tre håll : egentli ga sub­ jekt, adverbial oc h relativattribut. 1 Meni ngar som ( 8 : 1a ) har mycke t gemensamt med egentliga subjekt (jfr 8 : 1b ) oc h betraktas ofta som härled d a ur sådana (se vidare avsnitt 8 . 1 ) . Vidare är skillnaden mellan adjektiv bestämningar som ( 8 : 1 c ) oc h vanliga adverbial som ( 8 : 1 d ) inte allti d så tydlig ( diskut eras i av snitt 8 .2 ) . Notera ock så likhe ten mellan konstruktioner som ( 8 :le ) , där infinitivfrasen kanske snarare bestämmer adje ktivattributet än det mellanliggande nominalet, oc h ( 8 :lf ) där adjekt iv- oc h relativattribut är syntaktiskt oberoend e av varandra (se avsnitt 8 . 3 ) . ( 8 : 1 ) a . Frågan var enkel att PRO svara på. b . Det var enkelt att PRO svara på frågan. c . Han blev känd för att PRO k omma för sent. d . Mässor är breda för att PRO locka många besökare. e . / . . . / det är farliga ämnen att PR O diskutera. f . Jag vill ha en väldigt gammal man att PRO gifta mig med . Åtminstone sedan Chom sky ( 1 9 65 ) har disku ssionen om kontroll i ad ­ jektivbestämningar i hög grad fokuserats kring ett exempelpar ( 8 :2 ) , som här spelat en lika framträdande roll i litteraturen som l o va /öve r ­ tala bland verb komplementen: ( 8 :2 ) a . Jo hn is easy t o PRO plea se . b . Jo hn is eager to P RO please. 1 L iksom med attributen härrör flertalet b elägg på inf initivbestämningar i a djektiv­ fraser från söksträngar med < huvud or d +inf initivmärke> samt c huvu dor d + preposi - tion+ infinitivmärke> . Me d h u v u d o r d avs es här de ls adjektiv , dels adv erb (båda in­ klude rande flera träffar på parti ciper) . Vidare gjorde s särskil da sökningar på m er komplexa adjekti vfraser , se avsnitt 8 . 3 . 3 . Övriga belägg utgörs av restträffar från andra sökn ingar. 15 6 Utmärkande för den första typen är främst att a dje ktivets pred ikations- bas - subjektet J o hn i ( 8 :2 a) - motsvarar ett implicit objekt i infini­ tivfrasen. I d en andra gör den inte det utan kan i stället kontrollera PR O, som i ( 8 :2 b) . I ( 8 : 2a) kan kontrollören vara vad som hels t utom pred ikationsbasen. Samtliga typer av adje ktivfraser i materialet följer i stort sett des sa båd a mönster; antingen har de en luc ka, vilket vanligen ger arbiträr kontroll, eller oc kså saknar de luc ka oc h kontrolleras av adj ektivets (elle r motsvarand e) pred ikationsbas. Ea s y t o plea se- typen, d vs. konstruktion med objektslucka , fö rekom­ mer end ast utan preposition (S ^ a - b ) . 1 Ko nstruktionen utan objekts­ luc ka tar där emot gärna preposition före infinitivbestämningen ( 8 : 3 c - d ) , men det är ofta möjligt - oc h i vissa fall obligatoriskt ( 8 : 3 e ) - att utelämna prepositionen. ( 8 : 3 ) a . Han var omöjlig att P RO gräla på _ _ för han glömd e genast / . . . / b . Dom är inte värd a att P RO häng a sig för . c . Jag har allti d haft sv årt (fö r) att PR O städ a . d . Oc h han ha d e ju al drig f allit så djup t att h an var stolt (ö ver) att P RO vara lärd . e . Småkillarna som kic kar boll till exempel är villiga ( *ti ll ) a tt P RO hjälpa till a tt resa tältet om de få r komma in gratis. Fråg an är alltså hur man skiljer mellan de båda konstruktionerna - oc h dä rmed de båd a kontrollmönstren - när ad jektivfrasen konstrueras utan preposition. Enligt Ma lmgren ( 1 9 8 7a , 1 9 9 0 ) ä r skillnad en lexikalt bestämd , d vs. följer av det adje ktiviska huv udo rde ts valensram, vilket bekräftas av mitt material. Vissa regelbund enh eter kan doc k noteras. Exempelvis visar de t sig att ad jektivfraser som objekt genomgående konstrueras utan luc ka ( 8 : 4a , 8 : 3 c ovan) . Om huv udo rde t är eller har varit perfekt parti ci p dom inerar konstruktion utan luc ka ( 8 : 4 b - d ) , men vid presens parti cip (oc h d ärav h ärled da adje ktiv) är båda mönstren möjliga ( 8 : 4 e resp. f ) . ( 8 : 4 ) a . Ock så farfar får bråttom att P RO bli färdig bakom knuten. b. Helst som han ju var utsed d ( till ) att P RO ha ett rikt oc h omväxlande liv. c . / . . . / o c h jag såg mig oförhind rad att PR O ta ett glas vin med h enne. d . Hon var naturligtvis välkommen att P RO ta med d et nästa gång vi ha d e vårt ordin arie samtalsmöte. e . / . . . / m ed f örbund skanslern själv tvehåg set lovand e att P RO funder a på saken, 'm en inte just nu' . f . Ja , K öpenha mn är ju allti d sp ännand e att P RO komma till . 1 J fr d o ck konstruktionen med restriktiva grada dve rb, a vsnitt 8 . 3 . 3 . 157 Vilka konstruktionstyper som tar vilka kontrollmönster dis kuteras vi d are i avsnitt 8 . 3 . I samband m ed de t beh andl as ock så passivering. 8 . 1 . Objektslucka - t o u g h m o v e m en t Ea sy t o pleas e - typen har betraktats som härle d d ur subjektsinfinitiv ( t o plea se J o h n i s eas y via it i s easy t o plea se J o h n ) genom s.k. tough movement, oc h även om transformationen som såd an är övergiven sed an länge kallas själva konstruktionen fortfarand e t o u g h mo v ement. 1 Ofta begränsas do c k den termen till de konstruktioner som verkligen kan sägas motsvara subjektsinfinitiver; jfr t .ex. ( 8 :5 a) som lätt kan relateras till ( 8 :5 b) oc h ( 8 :5 c ) , med an ( 8 :5 d ) inte kan parafraseras på motsvarande vi s (e ) . ( 8 :5 ) a. Ett vapen är inte så du mt att PR O ha . b. Att ha ett vapen är inte så du mt. # c . Det är inte så dumt att ha ett vapen. # d . Deras nya våning blev färdig att P RO flytta in i . e. *Att flytta in i deras ny a våning blev färdig. # Semantiskt kan skillnaden beskrivas som att konstruktionerna har ol ika pred ikationsbas. Infinitivbestämningen i ( 8 :5 d ) specifi cera r en egen­ skap ho s den utbrutna nominalfrasen ( vanligen satsens subjekt) oc h kan där för kallas predikativ. Satser med t o u g h mo ve ment har där emot hel a infinitivfrasen som predik ationsbas (jfr 8 :5 b) , varför infinitiv­ frasen kan sägas vara icke- predikativ. Me d and ra ord är det bara i den predi kativa konstruktionen som infinitivfrasen funktionellt sett är en bestämning till a d jektivet , i d en i cke -pre dika tiva ( dv s . t o u g h mo v e ­ ment) är det närmast tvärtom. I svenskan, till skillnad från bl.a . engelskan, speglas skillnaden ibland av adje ktivets kongruens. Jfr t .ex. ( 8 : 6 a ) o c h ( 8 : 6 b ) där kon­ gruens oc h semantik tyd ligt följs åt ; de n kongruenta varianten är pred ikativ, med an den inkongruenta är i cke- pred ikativ. Denna möjlig­ het saknas do c k där neutrum- o c h utrum-f ormerna sammanfaller, som i ( 8 : 6 c - d ) - eller där neutrumformen är kongruent, som i ( 8 : 6e ) . ( 8 : 6 ) a. Den bilen är rolig att P RO köra. # b. Bil är roligt att PR O köra. # 2 c . Gränsen mellan natt oc h morgon är inte lätt att PR O avgöra. d . Juniluften känns lätt att PR O andas en s ådan här dag. e. Gruset kändes halt att PR O gå på nu / . . . / 1 Sund man ( 1 9 8 7 : 1 1 4ff . ) an vänd er T O U G H - k ons tr u k tion s om svensk term. 2 Exempel ( 8 : 6a - b) är häm tade ur Mal mgren ( 1 9 9 0 : 1 02 ) . 158 Vida re är kongruenskriteriet inte tillförlitligt ens dä r kongruens markeras morfologiskt. Den kongruenta konstruktionen i ( 8 : 7 a ) kan utan vi da re parafraseras med egentligt subjekt oc h är i allt väsentligt liktyd ig med ( 8 : 7b ) , dv s . at t infinitivfrasen är i cke -pre dika tiv. ( 8 : 7 ) a . En pinnsoffa är svår att PRO få tag i i dag. b. Det är svårt att PRO få tag i en pinnsoffa i dag. # Distinktionen mellan pred ikativa o c h i cke -pre dika tiva adje ktivbestäm­ ningar är alltså svår att göra (si c ! ) , men den beh över h eller inte göras hä r . 1 Sett ur kontrollsynpunkt beter sig båd a konstruktionerna lika­ da nt : Eftersom ad jektivets predik ationsbas2 motsvarar en luc ka i infinitivfrasen kan den inte samtidig t kontrollera PR O. Detta förhå ll ­ an de brukar inom generativ grammatik tillskrivas de n s.k . Prin cip B (se avsnitt 4 .2 . 1 o c h 1 4 . 1 .2 ) . Då pred ikationsbasen vanligen samman­ faller med satsens subjekt utesluts dä rmed äv en d etta , oc h man tvingas vanligen söka kontrollören i en vi d are kontext. Föl jaktligen uppvisar des sa adj ektivbestämningarna ofta samma kontrollmönster som sub- jektsinfinitiver , dv s . arbiträr kontroll ( se avsnitt 1 0 . 1 ) . Om där emot subjektet inte är adj ektivets predik ationsbas är det givetvis fullt tänkbart som kontrollör. Detta gäller t .ex . lyftningskon­ struktioner som dem i 8 : 8 , där infinitivfrasens objektslucka motsvarar objektet i den överordna de satsen oc h subjektet där med står fritt att kontrollera PRO : ( 8 : 8 ) a . Jag fann henn e lätt att PRO tala med . # b. Andr a europeiska lände r, so m till ex empel Fran krike, h ar börjat betrakta den svenska modellen som värd att PRO ta efter / . . . / Emellerti d brukar des sa s.k . små satser (eng . sm all cla u se ) ses som sats­ förkortningar, där huv uds atsens objekt fungerar som subjekt till pre- dika tivkomplementet . D ärmed skulle kontrollören - huv uds atsens sub­ jekt - inte vara predik ativfrasens subjekt . Jäm för t .ex . med extrak­ tioner ur relativsatser ( 8 : 9 a , c ) , där liknande f enomen kan iakttas: ( 8 : 9 ) a . / . . . / sånt som folk faktiskt tyc kte det var intressant att PRO se . b. Folk tyckte faktiskt att det var intressant att PRO se sånt. # c . Inom den aviserade nedrus tningen har de förband som ÖB skall peka ut som nödvä ndiga att PRO lägga ner varit i bli ck ­ punkten. d . ÖB skall peka ut dessa förband som nödvändiga att P RO lägga ner . # 1 För en gru ndligar e diskussio n av tou gh mov ement oc h besläktade ko nstruktioner, se Malmg ren ( 1 9 9 0 : 92ff. ) oc h Daugaard (2 0 0 1 : 26 7ff . ) . 2 Eller en del a v de n, om man ser hela infinitivfrasen som predik ationsbas i kon ­ struktioner med tou gh m ove ment. 159 I ( 8 : 9a ) motsvaras infinitivfrasens objektslucka av det relativiserade så nt, me dan relativsatsens subjekt f ol k kontrollerar PRO. Konstru k­ tionens led motsvarar dem i ( 8 : 9b ) , där det kanske tydligare framgår både att f ol k inte är subjekt i nä rmast överordn ade sa ts oc h att infini­ tivfrasen fungerar som egentligt subjekt i bisatsen. Det kontrollmönster vi finner i ( 8 : 9a ) är precis va d man väntar sig av subjektsinfinitiver i bisatser (se vidare avsnitt 1 0 .2 ) . Ofta ligger huvud satsens subjekt nära till hands som kontrollör, men detta för­ hålland e ä r på inget vis obligatoriskt, vilket illustreras i ( 8 : 9 c ) . Utan extraktion får vi här strukturen i ( 8 : 9 d ) , som är myck et lik ( 8 : 8b ) . Objektsluck an (eller luckorna) motsvaras av för ba nd , men till skillnad från ( 8 : 8b ) tolkar vi inte subjektet ÖB som kontrollör (även o m en så­ dan tolkning är möjlig m ed rätt konte xt) . I stället tar meningen arbitr ­ är kontroll . Betraktar vi lyftn ingskonstruktionerna i ( 8 : 8 ) som satsförkortningar blir de alltså likvärd iga med subjektsinfinitiver i bisatser. En sådan analys förefaller rimlig här , eftersom de uppvisar samma kontrollbe­ teende. Sammanfattningsvis visar det sig alltså att både predikativa oc h i cke- predikativ a adj ektivbestämningar med objektslucka kontrolleras efter samma mönster som subjektsinfinitiver oc h därm ed vanligen tar arbiträr kontroll . 8 . 2 . Adjektivbestämningar utan lucka I infinitivbe stämningar utan objektslucka ä r kontrollmönstret tämligen homoge nt: PRO kontrolleras av d et adjek tiviska huvudordets predika- tionsbas, vanligen satsens subjekt, som i ( 8 : 1 0 ) nedan. Dett a mönster är obligatoriskt vid konstruktion med preposition ( 8 : 1 0a -b ) , såvitt jag kan bedöm a t .o .m. där preposition är möjlig ( 8 : 1 0 c ) , men ocks å ganska vanligt i a djektivfraser d är preposition inte är möjlig ( 8 : 1 Od —f) . ( 8 : 1 0 ) a . Jag var inte ensam om att PR O irriteras över den extra arbetsbörda som dera s utredni ngslekar resulterad e i . b . Men jag är allti d dål ig på att PR O föreläsa. c . Hon var inte van (v i d ) at t P RO prata i mikrofon / . . . / d . Han är fri att P RO bli de n dä r kosmiska enhete n på 1 7 0 0 - talet . e . Ger jag någon ett förtroende är h an skyldi g att P RO återgälda det ta. f . När vi lagt på luren var jag nära att P RO ångra mig. I d e få undantagsfall där predikationsbasen är omöjlig som kontrollör, råder indirekt kontroll , ungefär enligt samma mönster som för predi - 160 kativer (se avsnitt 6 . 3 ) . I ( 8 : 1 1 ) är t .ex. predik ationsbasen/su bjektet i sig en infinitivfras, o c h vad som än kontrollerar PR O i s ubjektet kon­ trollerar o cks å PR O i a dje ktivfrasen. ( 8 : 1 1 ) Att PRO k omma i närh eten av den g udo mliga verklighete n är kanske där för inte liktydigt med att PRO ha ett fu llständig t språk om det / . . . / Ad jektivets predik ationsbas sammanfaller som sagt oftast , men inte allti d , med satsens subjekt . N ågra unda ntag presenteras i ( 8 : 12 ) . D är d e skiljs åt utgörs kontrollören und antagslöst av predik ationsbasen, inte subjektet . 1 ( 8 : 1 2 ) a . Hennes finmotorik gör hen ne lämpad att PR O brode ra, virka o c h ploc ka bär. b. Ernst rullade runt und er sin skinnfäll i ut d ragssoffan vid dö rren, som jag lämnat ho nom ensam att PR O vakna i . c . För ra sommaren gjor de sj ukd om hon om oförmögen att P RO förstå skillnade n. I infinitivbestämningar till fria predik ativattribut är alltså både objekts- oc h subjektskontroll möjlig, efter samma mönster som be­ stämmer pred ikationsbas/ta nkesubjekt i de ssa satsförkortningar ( 8 : 1 3 ) . Vad gäller spetsställda predik ativattribut har jag end ast funnit ett be­ lägg i materialet ( 8 : 1 3 c ) - oc h dä r råd er subjektskontroll . Andr a kontrollörer än subjektet , som i ( 8 : 1 3 d ) , är något språkvård are ofta avråde r från. Notera do c k att disk ussionen då gäller predik ativattri - butets predik ationsbas; att de nna i sin tur kontrollerar eventuella in­ finitivbestämningar ifrågasätts al dri g. ( 8 : 1 3 ) a . Vi rullad e vid are in mot staden oc h mötte ett par tegelkärror, tomma efter att PRO ha vari t inne oc h lämnat sina lass. b. De d rog bort trettiotusen grekiska legionärer från flottan oc h brände skeppen, in riktade på att PR O samla en så stor här som möjligt på kort tid . c . Ombedd att P RO leverera en provkarta på vetenskapliga framsteg skulle man med rodn and e röst berätta om såda na upptäck ter som att gamla, sjuka människor går långsammare än unga hu ndr ameters- löpare / . . . / d . ?O mbedd att PRO; på s tående f ot leverera en provkarta på veten­ skapliga framsteg är d et lätt att förstå hansj för lägenhe t . # 1 F ra sstrukturellt sett är predik ationsbasen i samtliga fall - både som subjekt o c h objekt - närmsta c -ko mmend erande led ( se avsnitt 2. 3 . 3 ) . Det är alltså möjligt att de t är frasstruktur lika gärna som semantik ( dvs . pr edik ationsbas) s om är d en avgörande faktorn. S e vid are avsnitt 12 .2 .2 , 1 6 . 3 o c h 1 7 . 1 . 161 Som nämnd es ovan har infinitiver i a dj ektivfraser - i synnerhet de med preposition - mycke t gemensamt med a dve rbiella infinitiver, oc h räknas ju o cks å ofta till a dve rbialen. Här kan man urskilja ett kontinu- um som sträcke r sig från bundna adj ektivbestämningar, via fria så­ dan a, till vanliga fria adve rbial. Detta förefaller vara analogt med mot­ svarande skala hos fyllnadsa ttributen (avsn itt 7 . 4 , se vi da re 1 2 .2 . 2 oc h 1 7 . 1 ) . I ( 8 : 1 4a -b ) ser vi tyd liga adj ektivkomplement; bestämningarna i ( 8 : 1 4 c - d ) är mer adv erbiella, men de är fortfarande bundna komple­ ment. Infinitiverna i ( 8 : 1 4e— f) är där emot fria adj unkter, men utgör änd å bestämningar till respektive adje ktivfras. ( 8 : 1 4g ) innehålle r s lut ­ ligen ett vanligt adv erbial , som inte är särskilt knutet till a dje ktivet utan snarare bestämmer verbfrasen som hel he t . ( 8 : 1 4 ) a . Är du inte räd d (för ) att PR O trilla dit ? b . Oc h han var noga med att P RO vara försiktig; c . De var upptagna av att PR O tänka på att de ha de makt oc h intelligens. d . / . . . / men han ha de l ämnat dem ensamma att PR O tala affärer . e . / . . . / när jag tyc kte det var motiverat för att PR O nå beh and lingens syften. f . Man nen däri nne var sorgsen utan att P RO vara butter . g . / . . . / man måste vara ytterst försiktig för att inte PR O kränka folks religiösa övertygelser . Övergången är gradvi s , vilket illustreras i ( 8 : 1 4 ) , men det är änd å en väsentlig skillnad mellan att bestämma ett adje ktiv å ena si da n o c h en sats eller verbfras å den and ra - inte minst ur kontrollsynpunkt. Skill ­ nad en består i att adje ktivbestämningarna - till s killnad från (van liga) a dve rbial - är beroende av sitt huv udo r d . I k onstruktioner utan luck a kontrolleras de som sagt av sin pred ikationsbas, oberoende av struk­ turen h os resten av satsen. Följ aktligen kontrolleras a djek tivbestämningarna i ( 8 : 15 a -b ) neda n av satsens objekt, såsom varande adje ktivets pred ikationsbas, med an ad verbial et i ( 8 : 15 c ) tar subjektskontroll . Ofta pekar do ck båda mönstren i samma riktning, d å subjekt oc h predi kationsbas vanligen är i dent iska. I ( 8 : 1 5 d ) är det a lltså egalt huru vida in finitivfrasen ska anses ingå i en adj ektivbestämning eller ett adv erbial , kontrollören tolkas likad ant i båda f allen. ( 8 : 1 5 ) a . / . . . / m eda n teamet gjor de hon om klar för att P RO få syresatt blod via maskinen. b . När UK inte ansåg ho nom kvalifi cera d f ör att PR O del ta i Lo ndo n-O S / . . . / c . / . . . / dels g jor d e Clinton d em besvikna genom att P RO skära i budg eten. d . / . . . / har ni fa ktiskt håll it er vaken för att PR O läsa pjäsen, sir ? 162 Notera att beroend et av huvudord et inte bara gäller bundna bestäm­ ningar som ( 8 : 1 5a-b ) , utan även fria adjunkte r så länge d e ingår i ad ­ jektivfrasen. Jäm för t .ex. ( 8 : 1 3a ) med ( 8 : 1 6 ) nedan, där de av slutande infinitivfraserna kan sägas fylla samma syntaktiska funktion (tem porala adjunkter) men olika kontrollörer. Så trots a tt bestämningen i ( 8 : 1 3a ) inte är ett adjektiv komplement utan liknar ett vanligt TSR-adv erbial beror dess kontrollör primärt på adjektivet. 1 Det avgörande är alltså huruvida bestämningen ingår i a djektivfrasen, inte om den utgör kom­ plement eller adju nkt. ( 8 : 1 3 ) a . V i) rulla de vi d are in mot stad en oc h mötte ett par tegelkärrorj , tomma efter att PR Oj ha va rit inne oc h läm nat sina lass. ( 8 : 1 6 ) Vi , rulla de vi da re in mot staden o c h m ötte ett par tomma tegelkärrorj efter att PRO ] ha ru ndat en krök. # Denna iakttagelse bygger på en distink tion som inte riktigt följer vedertagen praxis. I exempelvis SAG:s kontrollbeskrivning behandlas bundna bestämningar till adjektiv tillsammans med andra komplement (SAG , vol. 3 : 6 1 Iff . ) , medan fria sådana sorterar under fria adverbial (a .a . : 6 1 3ff . ) . Detta är naturligt, då adjekti vbestämningar traditionellt benämns just ad ve r b ial . Sett från det perspektivet k an det förefalla mer meningsfullt att hålla isär bundna oc h fria adverbial än att skilja mellan fria adverbia l som är adjun gerad e till olika frastyper. Det är bland annat av det skälet jag undvik er att använda termen ad ve r bia l om adjektivbestämningar. 8 . 3 . Lucka eller inte? För delningen mellan de båda kontrollmönstren i adj ektivfraser verkar som sagt lexikalt bestämt, men samv arierar do ck m ed vissa strukturella drag. Dess a är av tre slag: adjektivfrasens syntakt iska funktion, huvud ­ or dets ordklasstill hörighet sam t vissa typer av andra involverade led . 1 Man kan emellerti d - liksom i ( 8 : 8 ) - betrakta de t fria predikati vet i ( 8 : 1 3a ) som en småsats , med impli ci t subjekt oc h kopula. Därmed får vi änd å ett slags subjekts ­ kontroll . E n såd an tolkning ändra r do ck inte det fak tum att PR O kontrolleras av adj ek­ tivets predi kationsbas. 1 6 3 8 . 3 . 1 . S yntakti s k f unkti o n Den i särklass van ligaste syntaktiska funktionen hos adjektivfra ser med infinitiv är predik ativ, oc h här förekommer båda mönstren ( 8 : 1 7a resp. b) . Där adjekt ivfrasen fungerar som objekt förekommer dock endast mönstret utan lucka ( 8 : 1 7 c— d ) : ( 8 : 1 7 ) a . De svaga elevernas situation framstår som viktig att P RO följa . b. Hon begrep att han varit räd d att PR O bli utskrattad / . . . / c . Me n spelar jag lika bra som jag gjort i d ag lär mina konkurrenter få kämpigt att PR O ta mig, / . . . / d . / . . . / m en jag had e förstås allti d haf t lättare att P RO komma överens med det motsatta könet. Me r tveksamt är det med adve rbiella adjek tivfraser. Möns tret utan luc ka förekommer kanske; det beror på hur man gör sin satsd els- analys. Är adjektivf raserna i ( 8 : 1 8 ) a dverbial eller objekt? Materialet inneh åller åtskilliga belägg av det här slaget, oc h alla är de ungefär lika oklara gränsfall. ( 8 : 1 8 ) a . / . . . / att jag förmodli gen gjorde klokt i att PR O inte ta upp ha ns existens till di skussion / . . . / b. Här är skälen till att Sverige gör rätt i att P RO bojkotta EM i fot boll: Möns tret med lucka har jag i alla händels er inte stött på. Visserligen finns det gott om adverbie lla adjektiv som följs av infinitiver ( 8 : 1 9 a - b) , m en d essa infinitiver är inte adj ektivbestämningar. A djektiven kan utan vidare s trykas, o c h infinitiverna är snarare att b etrakta som verb­ argument, s om i ( 8 : 1 9 c— d ) . Här fi nns d ock samma släktskap med sub- jektsinfinitiver som i t o u g h mo v ement- konstruktioner ( 8 : 1 9 e—f) ; se vidare avs nitt 1 1 . 3 . ( 8 : 1 9 ) a . En sån går bra att PR O låna om du vill skriva på maskin. b. Fotb ollen går utmärkt att P RO kombinera med stud ierna / . . . / c . En sån går att PR O låna om du vill skriva på maskin. # d . Fotb ollen går att PR O kombinera med studie rna / . . . / # e. Det går bra att PR O låna en sån om d u vill skriva på maskin. f . Det går utmärkt att PR O kombinera fotbollen med st udie rna / . . . / Sett till ad jektivfrasernas syntaktiska funktion kan alltså konstateras att mönstret med luck a bara förekommer i predik ativ. Möns tret utan luck a uppträde r även i o bjekt oc h kanske i adverb ial. Tillämpningen sträck er sig ungefär så långt som till gränsen mellan objekt oc h ad ­ verbial, oc h sedan är det en tolkningsfråga om den passerar gränsen eller inte. 164 8 . 3 . 2 . H u v u d o r d Att fördelni ngen beror på adjektiv frasens huvud ord är närmast själv­ klart, givet att kontroll mönstret bestäms lexikalt. Mindre uppenbart är dock a tt hu vudordets o rdklasstill hö righet sp elar roll. Hä r är förstås ad ­ jektiv vanligast, oc h bland adjek tiven förekommer båda mönstren. V id perfekt particip, d äremot, har j ag bara stött på mönstret utan lucka: ( 8 :20 ) a. Gör de m bered da på att PRO t a till kraftigare vapen nästa gång. b. / . . . / oc h ja g såg mig oförhi ndrad att PR O ta ett glas vin med henne. c . Han är inte nöjd med att PRO vara M ölnda ls Robert Redford / . . . / Lägg märke till att detta även gäller helt adjek tiviserade participe r, som t.ex. n öjd i ( 8 :2 0 c ) . Adjek tiv med ett förflutet som perfekt parti­ cip tar end ast mönstret utan lu cka, äv en där d en verbala betydelsen ä r helt förble knad . Där huvu dord et står i presens particip dom inerar däre mot luck a klart. Båda mönstren förekommer, men det med luck a är vanligare oc h framför allt bredare. De få belägg på konstruktion utan lucka jag har funnit har alla verbal betydelse ( 8 :2 1a ) , me dan mönstret med luc ka även uppträder m ed adjek tiviska presenspartic iper ( 8 :2 1b - c ) . ( 8 :21 ) a. Och i dera s TV- hus sitter massvis med prod ucen ter, hung rand e att PRO få göra något nytt. b. Han är ju själv dess utom rätt krävande att PR O vara gift med I . . . I c . Andra repliker är mindre pa ssande att P RO återge . Varför kontrollmönstren förde lar sig så här över olika sorters parti­ ciper ä r inte alldeles självklart. För perfektparticipernas del verkar d et dock finnas en koppling till passivkonstruktioner. De aktuella parti­ ciperna har a lla passiv betydelse, dvs. att "p artici pets predikati onsbas motsvarar re ferenten för verbets objekt: [ . . . ] C ykeln är s t ule n. ~ Någ­ on har stulit cyk eln" (SAG , vol. 2:58 8 , kursiv i original) . Dessu tom tar de samma kontrollmönster som adjek tivbestämningar i passiv: båda kontrolleras uteslutande enligt mönstret utan lucka. Fakti skt innebär passivering att kontrollmönstret kastas om (jfr kontrollväxling, avsnitt 6 .2 .2 ) så att konstruktioner med lucka kon­ verteras till såda na utan. Liksom passivering normalt gör objekt till subjekt, blir här objektsluckans referent i s tället kontrollör till tanke­ subjektet PRO. ( 8 :22) a. / . . . / det liv; som kunde varit värt att PR O leva j. b. / . . . / annar s är inte livetj värt att PR Oj levas! 165 Ett fåtal adjektiv tar båda mönstren, t .ex. vä r d i ( 8 :22) . I övrigt före­ kommer passiver främst i adjek tivbestämningar vars huvudord inte tar objektsluc ka. Alltså verkar passivering här möjliggöra bestämningar som i aktiv form vore ogrammatiska, vil ket illustreras i ( 8 :2 3a -b) . ( 8 :2 3 ) a . Oskarshamn I är nu k lar att PR O köras igång så snart kärnkrafts­ inspektionen ger tillstånd . b. " "Oskarshamn I är nu klar at t P RO köra igång så snart kärn­ kraftsinspektionen ger tillstånd . # c . Vi är nu klara att PR O köra igång Oskarshamn I så snar t kärnkrafts­ inspektionen ger tillstånd . # d . Skulle jag redan nu avsäga mig det nordiska medborga rskap jag var avsed d att PR O födas in i ? Aktiv form är dock möjlig där den är kompatibel med mönstret utan luc ka ( 8 :2 3 c ) . 1 Notera ocks å att även om rektionsluckor (till s killnad från objekt ) i vissa fall kan kvarstå i passivkonstruktionen är kon­ trollmönstret inte desto mind re omkastat även här ( 8 :2 3 d ) . Det är partic ipets predik ationsbas som kontrollerar PRO , inte det led som motsvarar luckan. Det är intressant i sa mmanh anget att passivbestämningar är mycket vanligare där huvudo rdet är perfektparticip ( 8 :2 4a ) än där det är ad ­ jektiv. Lägg också märke till att ä ven passivbestämningen kan utgöras av perfektparticip ( 8 :2 4 c ) . På det hela taget ä r dock passiva adjekti v­ bestämningar ovanliga. ( 8 :2 4 ) a . Tänk om händelserna aldrig var avsed da att PRO tol kas! b. *Tänk om händelserna aldrig var avsed da att PRO tolk a ! c . Markna den är liv lig, tjura r står bered da att PRO bli flåd da , getter äter sopor, fiskarna rensas. Möjl igen är det så att både perfektparticipe rnas oc h de adjekt iviska presensparticipernas beteende h ar att göra med i vilken mån participets aktanter framhävs eller undert rycks. Passiv ering framhäve r objekts- ' Möjl igen kan d å även en grammatisk tolkning av ( 8 :2 3 b) före komma, med sub­ jektskontroll oc h utan objektslucka, i analogi med (i ) . Jfr ä ven konstruktionen med fyllnadsattr ibut i (ii ) , där b åde aktiv oc h passiv form är möjlig - utan objektslucka i båda fallen. (i ) Oskarshamn I kö r igång så snart kärnkraftsinspektionen ger tillstånd . # (ii ) Oskarsh amn I har nu fått tillstånd att PRO k öra/köras igång. # Skillnaden har främ st att göra med huruvida O s kar s ham n / uppfat tas som ett föremål, som man gör något med - eller som en verksamhe t, som utför saker av egen kraft. Frå gan hand lar ock så om subjektets semantiska roll. Subjektet till det aktiva kör a igång är normalt en agent, men kan under v issa förutsättningar - exempelvis meto- nymi - fylla and ra roller, som t.ex. instrument. 166 referenten genom att göra den till subjekt i en sat s eller predikations- bas till en perfektparticip. Att participets predikationsbas också utgör predikations bas ( dvs. kontrollerar PRO) i en eventuell infinitivbestäm­ ning följer ganska naturligt. Detta kan då kräva passivering om pre- dikationsbase n motsvarar objektsreferenten i en aktiv infinitivfras. För adjektiviska presensparticiper blir analogin närmast den om­ vända. Dessa saknar mycket av participens ver bala egenskaper, som t.ex. agentivitet, oc h innebär vanligen "en förskjutning från själva aktionen till det intryck predikationsbasens referent gör på de n som upplever den" (SAG, vol. 2: 6 12) ; se t.ex. k rävande i ( 8 :21b) : ( 8 :2 1 ) b . Han är ju själv d essutom rätt krävande att PR O vara gift med / . . . / Sådana huvudord tar som sagt enbart mönstret med lucka, vilket ofta st ger s.k. arbiträr kontroll. Slående nog hänger även arbiträr kontroll samman med undertryckt agentivitet oc h associeras ofta med talaren/ upplevaren (se avsnitt 1 0 . 1 ) . Det är alltså upplevaren som är kontroll­ ör i ( 8 :21b) . Därmed inte sagt att det ena ger det a ndra - analogin är ärligt talat rätt svag oc h betydligt svagare än kopplingen mellan per­ fektparticip oc h passiv. Ändå verkar det som om både adjektivisk pre- sensparticip oc h arbiträr kontroll gynnas av åtminstone delvis likartade faktorer. 8 . 3 . 3 . An dra inv ol verade led Så långt om syntaktisk funktion, huvudord oc h passivering. Med undantag för prepositioner har dock ingenting nämnts om vilken eventuell inverkan andra ingående led i adjektivfrasen kan ha. I de flesta fall spelar ytterligare bestämningar ingen roll alls för valet av kontrollör, vilket illustreras i ( 8 :25a -a' ) , men två konstruktioner har visat sig vara av visst intresse: inslag av gradadve rb ( 8 :25b) samt kombination av adjektiv- oc h nominalfras ( 8 :25d ) . Notera dock att det är fråga om specialfall (jfr 8 :25c resp. e) . ( 8 :2 5) a . Ja g har allti d varit lika red o som and ra skribenter att PR O befria mig från det s und a förnuftets h ämmande band / . . . / a ' . Ja g har allti d varit red o att PR O befria mig från det sund a förnuftets häm mande band . # b. Jag är alltför trött för att PR O bli särskilt förvånad . c . And ersson menar att svenskarna är alltför obenägna att P RO lämna sina hem orter. d . Det är ingen du m fråga att PR O ställa sig . e . En liten grupp låntagare har en helt an nan fråga att P RO brottas med : 1 6 7 Vad gäller konstruktionen med grada d verb kan först noteras att det i ( 8 : 25b) - till sk illnad frå n ( 8 :25c ) - verkar vara adver bet som li cen sie- rar infinitivbestämningen. Om man utelämnar alltför i ( 8 :25b ) s kulle meningen bli ogrammatisk - eller åtminstone få en helt an nan innebörd - medan ( 8 :2 5c ) utan respektive med a dver bet är i stort sett likvärdiga. I analogi med relativsatser kan vi kalla (b ) - typen restriktiv. Några typiska exempel presenteras i ( 8 :2 6 ) : ( 8 : 2 6 ) a . Ja g tyck er att en sån söt fli c ka som du bord e håll a sig för god att PR O ha något att göra med en sån dä r slarver. b. Vattnet som svämmar över källans kanter / . . . / är till räcklig t varmt att PR O koka ägg i . c . Är inte ni lite för unga för att PR O röka? d . Vid närmare eftertanke tror jag nog att du är lite för säker på dig själv för att P RO råka in i n ågon sorts kris överhu vud taget. Det intressanta med de restriktiva bestämningarna är å ena si da n en preferens för konstruktion utan luck a, som inte bara syns i frekvens utan ock så i en benägenhe t att använd a passiv där annars konstruktion med luck a kunnat vara en möjlighe t ( 8 :2 7 ) . P assivering är ju ett sätt att konvertera konstruktioner med luck a till såd ana utan (se t .ex. ( 8 :2 2) ovan) , m en det är generellt sett ovanligt o c h är ganska sällan en reell möjligh et . Därför är det slåend e att passivering är mer tillämpbart i den na typ av restriktiva adj ektivbestämningar. ( 8 :2 7 ) a . Hjärtats innersta är alltför skört för att P RO ställas ut eller d issek­ eras. b. För de var båd e för små oc h f ör d ol d a för att PR O upptäck as av en svensk förare van vid stora, tyd liga, sv enska röd - , gul- o c h grön- ljus. Å and ra si da n finner vi ändå här de end a und antagen från regeln att mönstret med luc ka inte förekommer med preposition ( 8 :2 8 ) . Såd ana fall är ovanliga, men det är anmärkningsvärt att de förekommer inom de nna spec ialkategori när jag inte har funnit ett enda exempel med båd e lucka oc h preposition bland a djek tivfraser i övr igt . ( 8 : 2 8 ) Från han s äkta säng tog jag en brode rad kud de / . . . / , lag om stor för att PR O kunna kväva hon om med . Intressant är oc kså att restriktiva adj ektivbestämningar förekommer även dä r a djek tivet d essutom tar en infinitivbestämning oberoende av grada d verbet , som i ( 8 : 2 9 ) . Detta und erstryker ytterligare kategorins särställning. 1 6 8 ( 8 :2 9 ) Men änd å får jag ofta en känsla av att Kollek ä r alltför medvete n om att PRO ha begräns ad tid på sig för at t PRO lä gga fram sin sak inför världso pinionens domsto l. Något av en särställning intar ock så den typ av nominalfras där ett framförställt adje ktivattribut hör i ho p med en efterställ d infinitivfras ( 8 : 3 0 a -b ) . Vad som i e n pred ikativkonstruktion vore en vanlig adj ek­ tivfras ( 8 : 3 0 c - d ) för del ar sig i attributiv ställning så att adj ektivet kommer före oc h infinitivet efter nominalet , d e positioner som såda na attribut skulle inta var för sig. S emantiskt utgör de d o ck fortfarande en enhe t , så även syntaktiskt om vi utgår från de pend ens snarare än position. 1 ( 8 : 3 0 ) a. / . . . / det är farliga ämn en att P RO disku tera . b. Soul är en gynnsam genre att PR O åldras i som artist. c . Ämnena är farliga att PR O diskutera . # d . Genren är gynnsam att P RO åldr as i . # I det avseendet skiljer de sig från vanliga infinitivattribut (se avsnitt 7 .2 , ex empel ( 7 : 1 5 ) ) , där infinitiv oc h eventuellt framförställt adjek tiv är syntaktiskt oberoende av varand ra ( 8 : 3 1 a - b ) . Ibland är det do c k svårt att skilja konstruktionerna åt ; ( 8 : 3 1 c - d ) kan t .ex. tolkas på båda sätten utan någon väsentlig betydels eskillnad . De konstruktioner där det är allra tydlig ast att infinitivfrasen bestämmer adjek tivet snarare än nominalet är d e som des sutom mod ifieras av ett restriktivt grad a dve rb ( 8 : 3 1e ) . ( 8 : 3 1 ) a. Sluta leta efter mänskliga brister att PRO förlå ta / . . . / b. Där fanns det en st or järngryta att PR O koka kläderna i . c . Det blir för många Björn att PR O hålla reda på för publiken. d . Vad beträffar den bästa platsen att PRO göra sig av med kroppen , skulle jag vilja föreslå baksidan a v soyasås-fabri ken / . . . / e. Mr Peres är en alldeles för god politiker för att PR O låta sig dras in i en dispy t av detta slag vid lunc hbordet. Vid are kan de t sett ur kontroll synpunkt vara egalt hur uvida man be­ traktar infinitiverna i ( 8 : 3 0a -b ) som bestämningar till a dj ektiv eller dire kt till nominal. Kon trollrelationerna är nämligen de samma i båd a fallen, eftersom det nominala huv udo r de t sammanfaller med a dj ek- 1 Om man väljer att gå ett steg till oc h betrakta ( 8 : 3 0 c~d ) som tou gh m ovem ent- kon­ struktioner blir den egen tliga utgångspunkten inte predikativa ad jektivfraser utan sub- jektsinfinitiver: Att dis k ute ra äm nena är farligt resp. Att ål dra s i g enre n är gynnsa mt. Det väsentliga hä r är dock kopplingen mellan nominalfraserna i ( 8 : 3 0a -b) oc h adjek ­ tivfraser med lucka. 169 tivets predik ationsbas. Detta led motsvarar vanligen en luc ka i in­ finitivfrasen, oc h kontrollören får i stäl let häm tas ur kontexten. Det kan i s ammanha nget vara värt att upprepa att adje ktiv oc h a d ­ verb ock så kan stå som huv udo r d i nominalfraser (alte rnativt utgöra bestämningar till im pli c ita nominal ) , som i ( 8 : 32 ) . Me d and ra ord kan en infinitivfras mycke t väl se ut att bestämma ett adje ktiv men ändå primärt fungera som ett attribut. Därmed do ck inte sagt a tt des sa fall skulle h a något att göra med ( 8 : 3 0a -b ) . 1 ( 8 : 3 2 ) a. Du må tro att här finns åtskilligt att PR O lära även för en modern s tadsarkite kt. b. 1 åklagarens ansv arsyrkande står följand e att läsa : c . Tjänstemännen har f ått allt mer att PR O säga till om när det gäller skolan, konsta terar de tre. b. Det fanns ingenstans att PRO sti cka . Me r svårha nterad e ter sig fall som ( 8 : 3 3a ) o c h i synnerhet ( 8 : 3 3 c ) . I ( 8 : 3 3a ) är det formen på det framförställ d a attributet som krånglar till det . J ag tror do c k att meningen ändå motsvarar ( 8 : 3 3b ) även om den ha r färgats av det för svordo mar fast etablerad e mönstret jävla o rm ar . Därmed ä r ( 8 : 3 3a ) i grunde n likvärdig med ( 8 : 3 0 a -b ) . ( 8 : 3 3 ) a. Det var ena jävla ormar att P RO ha att [ P ROl ] göra med . b. Ormarna var jävliga att PRO h a att | PRO 1 1 göra med . # c . Den förste Eriksson att PRO vin na Vasaloppet seda n Gustaf Vasa. Ko nstruktionen i ( 8 : 3 3 c ) 2 är där emot hög st spec iell oc h saknar såvitt jag kan se motsvarighe t bland de vanligare konstruktionstyperna. Jag uppfattar infinitivfrasen som ett relativattribut (att vin na likvärd igt med s o m v unn it här ) , o c h t .o .m . o m man stryker E r i k s s o n blir resul­ tatet en nominalfras ( de n för ste a tt v inna) likn and e de m i ( 8 : 3 2 ) . Ändå är infinitivbestämningen i h ög grad beroend e av det framför- ställ da den för s te . Dessutom saknar den luck a, oc h PR O kontrolleras av huv udo r de t E r i k s s on . Ko ntrollrelationen avviker där igenom från normalmönstret ho s relativa infinitiver (jfr ( 7 : 9 - 1 0 ) i avsnitt 7 .2 ) . Kon struktionen är alltså ud d a , men jag tror änd å att den främst är att betrakta som ett s lags relativattribut. 1 Exemplen i ( 8 : 32 ) är an aloga med ( 7 : 8 ) i avsnitt 7 .2. 2 Exemplet är inte h ämtat ur Parole , men är en autentisk mening som stod at t läsa på Göteborgs- Post ens förstasida d en 5 mars 20 0 1 . 170 8 . 3 . 4 . S u m m ering Sammantaget beror som sagt fördelning en av d e båda kontrollmönstr­ en (me d resp. utan luck a) i adjek tivfraser på: syntaktisk funktion, huvudo rd samt vissa andr a involverade led . En översikt av hur d essa faktorer samvarierar med kontrollmönstren redovis as i tabell 8 : 1 , som följs av exempel på varder a typen. TABELL 8 : 1 . Oli k a fakt o rer s inve r kan på för d elningen av k ont r oll­ möns ter i ad jektiv f rase r . Me d l ucka Utan luck a Syntakt isk funkt ion A. p redik ativ + + B. ob jekt - + C. adve rbial - ? H u v u d o r d D. adje ktiv + + E. pe rfekt parti c ip - + F . pr esens parti c ip + (+) Andra faktorer G. preposition - + H. passiv - + I . rest r . gr ada dve rb + + J . n ominalfras + - A. Ingen känsloyttring är så viktig o c h så rik att PR O tolka som en gråt- attac k. Så jag skulle bli tack sam att P RO få reda p å orsaken! B. Själv ha r jag ald rig ha ft särskilt svårt för att PR O lära mig repliker. C. Bilande besökare gör klokast i att P RO parkera på annat håll / . . . / D. Me n då var h an faktiskt ganska besvärlig att PR O ha att göra med / . . . / Däremot är jag villig att PR O änd ra brottsrubricerin gen på andra å talspunkten till vål dsam t motstånd , fort satte åklagaren. E. Jag är inte föd d till at t PR O buga för hög a her rar. / . . . / j ag anser mig förmögen att PR O göra realistiska bedö mningar. F . Det var en gammal provbrytning, so m övergivits antagligen där för att d en inte var lönande att PR O dri va . Han kasta sej på cy keln oc h åkte efter, väntande att PR O finna ekipaget sönders laget nånstans vid si d an av vägen. 171 G. Draken var inte längre ensam om att PR O ha intre sse i utveckl ingen. Är ni inte lyckliga ö ver att PRO ha en så trevli g oc h un g kung? H. / . . . / annar s är inte livet värt att PR O levas! I. Det var ändå fö r kort att PR O göra löshår a v . De söker nya illegala motorcyk elgäng som är tillräck ligt hän synslösa att PR O sköta den uppgiften. / . . . / inga k nep var för bisarra för att P RO inte använda s i plågandet. J . Det svåraste orde t att P RO se oc h d en outhärd ligaste tonen att P RO höra oc h de n tyngsta visshet en att P RO bära . 172 9 . Adverbial Termen ad ve r b ial brukar i första han d använd as om fria adv erbial, dv s. i cke valensbundna bestämningar till verbfraser eller satser (nå gra typiska exempel ges i ( 9 : 1 ) ned an) . Huruvida kategorin även inklu­ der ar bundna adv erbial eller om de ssa i s tället utgör (ell er hö r t ill ) e n egen kategori - prepositionsobjekt, objektsadve rbial eller prepositions- komplement - varierar mellan olika författare. Ofta räknas även bestämningar till adje ktiv som adve rbial. ( 9 : 1 ) a . För a tt P RO bli tolk måste man kunna minst tre språk. b. Ma n kan göra taskiga saker utan att PR O mena de t . c . Syd tog sin sista c h ans genom att P RO maska med d amen / . . . / d . Efter att PR O ha sett vid eoreprisen måste jag tyvärr hål la med dom arna. Sett till kontroll finns det anledn ing att skilja d em åt. Bundn a adve rbial utgör verbkomplement oc h kontrolleras likadan t som objekt. Fö ljak­ tligen beh and las de tillsammans med des sa (avs nitt 6 . 1 - 2 ) . Vid are tar bestämningar till adje ktiv delv is andr a kontrollmönster än bestämning­ ar till verbfraser oc h satser oc h beh and las dä rför för sig (ka pitel 8 ) . Jag använd er h eller inte termen ad v e r b ial om adje ktivbestämningar. Me d and ra ord ägnas d etta kapitel främst åt kontroll i fr ia adv erbial. Emellerti d är gränsen mellan fria oc h bundna adv erbial tämligen sud d ­ ig, oc h olika typer kan vara mer eller mindr e fria/b undn a. Det kan där för vara värt att först ge en samlad översikt av adv erbialen. Som adve rbial betraktas här alla prepositionsfraser knutna till verb­ fraser eller satser. Därtill kommer fraser av samma typ fast utan preposition. 1 Däremot faller infinitiv dir ekt efter partikel verb ( 9 : 2 ) utanför. Då partiklar inte fungerar som prepositioner utan snarare hör till respektive verb, blir infinitivkomplementet inte rektion utan snar­ are objekt. 2 1 F le rtalet belägg kommer från sökningar på

, del s meningsinitialt oc h del s inte. Öv riga adve rbial i mate rialet är restträffar från andr a sök­ ningar. 2 I SAG (vol . 4 : 4 0 9 , 4 1 7f f . ) r äknas d e do ck s om partikeladv erbial. 1 7 3 ( 9 :2 ) a. I detsamm a höll han på att PRO köra in i en tant/ . . . / b. / . . . / hon sku lle väl knappt komma sej för att P RO begära hyra . c . / . . . / men jag har alltid tyckt mycket o m att P RO göra det / . . . / Inte hell er (a d verbialliknand e ) bestämningar till nominal ( 9 : 3 a ) eller adje ktiv ( 9 : 3 b ) beha ndla s h är , utan i samband med respektive frastyp. 1 Även de gränsd ragningsproblem som förekommer disk uteras i des sa avsnitt ( 7 . 4 respektive 8 .2 ) . Bestämningar till prepositionsfraser som de n i ( 9 : 3 c ) tas upp i avsni tt 1 1 .2 . ( 9 : 3 ) a. Sverige har e n mycket dj ärv plan för att PRO minska und erskotten i statsfinanserna. b. Jag var inte ensam om att P RO irriteras över den extra arbetsbörda som de ras utredningslekar r esulterade i. c . Hon står just i begrepp att PR O anställa ytterligare en person på heltid . A d ve r b ia l avser här alltså ungefär följand e omfång, fr ån mest bund et till m est oberoende : ( 9 : 4 ) a. Mariann e hotade då oc h då (med ) att PR O avslöja hon om. b. Så jobbar han i något garag e på att PR O skräd da rsy en cyk el / . . . / c . / . . . /om han envis ades me d att PR O få det try ckt. d . / . . . /t ills de kunde öve rraska med att P RO dispu tera. e. Mor reste sig o c h gick för at t PRO sva ra. f . / . . . / fast jag gjorde de t skämtsamt för att PR O inte stöta mig med far . g. Alla våra samtal var sådär , rätt sega för att PR O säga sanningen. Exempel som ( 9 : 4a -b ) skulle lika gärna kunna kallas objekt, i sy nner­ het ( 9 : 4 a ) dä r preposition inte ens är obligatorisk. 2 Jag följer do c k SAG (vol . 4 , kap. 20 ) i att se dem som (obje ktsliknande ) a dve rbial , då det ter sig närmast omöjligt att avgränsa d essa från det mer adve rbiella prepositionskomplementet i ( 9 : 4 c ) , som i sin tur är förvillande likt adv erbialet i ( 9 : 4 d ) . Denna skiljer s ig i s in tur från den mer subjunk- 1 Tradit ionellt beteckn as även bestämningar till ad jektiv oc h adv erb som adv erb ial, men hä r reserveras som sagt den te rmen för bestämningar till verbfraser oc h sa tser. 2 Notera do ck att äve n fria adverbi al kan konstrueras utan preposition (i - ii ) - dock i huvud sak begränsat till finala adverbi al (mots varande för att) . Bland de bundna ad ­ verbialen är det betydligt f ler typer som fungerar utan preposition, t .ex. (iii ) . Vidar e ger utelämnad preposition, förutom i de mest bundn a adve rbialen, ofta en gammal­ dags oc h lite högtidlig prägel . (i ) Han gick där för att PRO hämta dem . (ii ) Väl I hört, i fag ra Strängnäs skaror nu mötas att PRO hedra frejd ade, bragdrike rektorn. (iii ) / . . . / hela Ortelga längta r bara att PR O få tjäna hon om. 174 tionsliknande prepositionsfrasen i ( 9 : 4 e ) , även om gränsen mellan dessa båda typer är väl så svår att dra. Typerna i ( 9 : 4 a - c ) är tveklöst bundna adver bial, eller verbkomple­ ment. Däremot är ( 9 : 4 d - e ) svårbestämda, även om jag lutar åt att se dem som fria adverbial (a djunkt er) , medan ( 9 : 4f - g ) tydligt är fria ad ­ verbial. Oc h slutligen avviker ( 9 : 4g ) från de övriga i att adverbi alet inte ingår i sj älva yttrandet utan anger talarens attityd till det , dv s. vad L -G. Ande rsson ( 1 9 7 6 , 1 9 8 7 ) kallar talakt sa d v e r bi al oc h Ekerot ( 1 9 8 8 ) k om munik ativt ad ver bial. Kontro llmönstret varierar mellan olika typer, oc h inte enbart eller ens främst beroende på skillnad en mellan bund na oc h fria adverbial. Det vanligaste är dock att adver biella infinitivfraser kontrolleras av subjektet i matrissatsen. Skillnade n mellan fria oc h bundna adverbial diskut eras i avsnitt 9 . 1 oc h frass trukturella förh ållanden i 9 .2 . De n s.k. s ubjektsregeln behand ­ las i avsnitt 9 . 3 , varvid de normativa aspekterna på dens amma tas upp i 9 . 3 .2 . 1 . 9 . 1 . Bund na kontra fria adverbial Distinktionen mellan bundna oc h fria adverbial är notoriskt problem­ atisk, oc h det finns en ganska s tor gråzon där det är svårt att avgöra vad som är bundet respektive fritt . Därtill kommer skillnad en mellan fria adverbial inom verbfrasen (VP ) oc h sådana som adjung eras ovan­ för d en. De tta är egentligen en annan d istinktion än de n mellan bundet oc h fritt , men de ä r lätta att sammanblanda . Är t.ex. exemplen i ( 9 :5 ) bundn a eller fria? Olika kriterier slår olika, oc h inget av dem stämmer allti d med intu itionen. ( 9 :5 ) a . Han fann ett dys tert nöje i att PR O återgå till sin vanliga pessimism. b . I Då) blev jag all dele s utom mig av d åligt samvete av att P RO bara se hen ne. c . / . . . / d et ha d e kommit två civi lklä d da poliser för att P RO häm ta d ig / . . . / d . En person i A gneta Starks ställning har in genting att vinna för egen del på at t PR O vara rådgivar e åt jämställd hetsm inistern. I någon mån kan man se en skillnad mellan bunde t oc h fritt som är relaterad till adverbia lets syntaktiska funktion oc h inledar ord . T ypiska TSR-a dverb ial - inled d a med subjunktionsliknande uttryck som efter att, för att, genom att - är genomgåend e fria. Adver bial som är när­ mare knutna till semantiska roller som mål oc h medel - inled da av mer 1 75 renodlad e prepositionsfraser som från att, i a tt, med att, ti ll att - är ofta bundna . Det väsentliga här verkar emellertid vara funktionen snarare än inled arord en i sig, eftersom vissa uttryck kan inled a både fria oc h bund na adverb ial. Dessa uttryck påminner d å mer om subjunktioner i de fria adve rbialen ( 9 : 6a -b) oc h är mer påtagligt preposition plus infinitiv i d e bundn a ( 9 : 6 c - d ) . ' I alla händels er är valet av preposition inget tillräcklig t kriterium för skillnade n mellan bund na oc h fria adve rbial. ( 9 : 6 ) a . Mång a av skogslänen har tagit ut en hög ko mmunalskatt för att PR O klara sin verksamh et. b. Börjar du s pela blyg efter att PR O h a skic kat fyra du ssin rosor till henne? c . Plötsligt bestämde jag mig för att PRO inte vänta längre. d . Jag riktigt längtade efter att PR O se den / . . . / Bland de många an dra kriterier som föreslagits ( se t.ex. Ekerot 1 9 8 8 : 12 5- 50 , Laure ys 1 9 7 9 - 8 0 del II2 , SAG vol. 4 : 4 1 3 - 1 7 ) märks t.ex. räckvid d ( hos bl.a. ne gationer) oc h möjlighet till topik alisering. Båda aktualiseras i ( 9 : 7 a -b) : ( 9 : 7 ) a . Hon hörde Arne komma men reste sig inte för att PRO välkomna hono m. b. Hon hörde Arne komma men reste sig inte, för att PRO förolämpa honom . # c . För att PRO föroläm pa hono m reste hon sig inte. # d . ? För att PRO välkomna h onom reste hon sig inte. # e . Det var för att PRO förolämp a honom hon inte reste sig. # f . Det var inte för att PRO välkom na honom hon reste sig. # I ( 9 : 7 a ) h ar negationen inte räckvid d över hela predikatet reste sig för att välk om na h on o m, men i ( 9 : 7b ) bara ö ver re ste sig. Omv änt uttryckt är för att välk om na h on om en integrerad del av verbfrasen i ( 9 : 7a ) , meda n för att för oläm pa h on om inte är det i ( 9 : 7b ) utan utgör en mer extern orsak. Detta syns bland annat på att enda st det senare ad - verbialet kan topikaliseras med bibehålle n betydel se ( 9 : 7 c ) . En kon­ struktion som ( 9 : 7 d ) är visserligen möjlig (med speciell intonation) , 1 Jag tror dock att inled arna i båda typerna bäst analyseras som preposition + infinitivmärke (se t .ex. figu r 2: 1 3 i avsnitt 2 . 3 . 3 ) . SAG (vol. 2 : 7 45 ) n ämner möjlig­ heten att i analogi med s .k. fler ordssu bjunktioner s om för at t , efter a tt ock så räkna motsvarand e uttryck vid infin itivfras som flerordiga infinitivmärken - dock utan att tillämpa detta i sin egen beskrivning. 2 Refererad i Ekerot 1 9 8 8 , särskilt s. 1 3 3 - 3 6 . 176 men inte som en omskrivning av ( 9 : 7 a ) , utan de n måste då tolkas analogt med ( 9 : 7 f ) . Me ningarna i ( 9 : 7 ) illustrerar samspelet mellan räck vi d d o c h möj­ lighet till topikalisering. Däremot visar de inte skillnad en mellan bundna oc h fria adv erbial , eftersom samtliga adv erbial i exemplen är fria. Vad som illustreras är skillnaden mellan adv erbial inom VP oc h a dve rbial som adj ungeras hög re upp i st rukturen (se vi da re avsnitt 9 .2 neda n) . O m vi tänker oss en skala från bund et till fr itt är ( 9 : 7a ) - med a dv erbial inom VP - säkerligen mer bundet än ( 9 : 7b ) , men utifrån distin ktionen mellan komplement oc h a dju nkter är båd a exemplen fria adju nkter. På liknand e sätt är även and ra kriterier otillförlitliga, o c h det före­ faller som om man i si sta ände n trots allt är hänv isad till si n intuition. Emellerti d utgör d en oklara gränsen inget avgörand e problem när de t gäller kontroll . I v iss mån kontrolleras bundna oc h fria adve rbial lika­ dan t oc h de t är end ast tydli gt fria adve rbial som uppvisar avvikande beteende . I satser utan objekt är subjektskontroll det normala i båd e bundna oc h fria adve rbial ( 9 : 8 a resp. b) - oc h obligatoriskt i d e bund na. Av­ vikelser från mönstret - pragmatisk kontroll - förekommer end ast i tyd ligt fria adv erbial , vilket jag återkommer till främst i avsnitt 9 . 3 neda n. ( 9 : 8 ) a . Hon uppfost rades till att PRO sikta högt. b. Adjunkten försva nn ut i nästa rum för att PR O ordna arg umenten / . . . / Där ett mellanliggande objekt förekommer är objektskontroll obliga­ toriskt i de bundna adv erbialen - förutom vid kontrollväxling (jfr ( 6 : 1 6e ) i av snitt 6 .2 . 1 ) . De tar alltså samma mönster som alla bitransi - tiva objektsstrukturer utom bestämningar till l o v a . I fr ia adve rbial är subjektskontroll det vanligaste, me n båd e objekts- oc h s ubjektskontroll förekommer. 1 Här finns tenden ser till en gli d and e skala, dä r objektskontroll är obligatorisk i de mest bundna (ob jektsliknande ) a dv erbialen ( 9 : 9a -b ) 1 Notera att s u bjek t s k o ntr o ll avser kontroll av matrissubjektet - även när dett a är implici t (i -ii ) - vilket inte n ödvänd igtvis sammanfaller med huvu dsatse ns subjekt. Kontrollör en kan mycket väl i sin tu r kontrolleras av ett objekt h ögre upp i hierarkin, som i (ii ) . (i ) Det går inte att [ PR Oljj som nu offra sig för projektet genom att P RO, trava i långa trappo r / . . . / (ii ) / . . . / ett slags högfärd kom honom j att / . . . / [ P ROI lj ändå ta sig en liten stund för att PROj avnjuta Rad us egenartade oc h botte nlösa förtvivlan. 177 oc h obefintlig i d e friaste, där i s tället andr a konkurrerande kontroll ­ mönster förekommer (se vi d are avsnitt 9 . 3 ) . I skalans mittfält ligger båd a mönstren lika nära till h and s ( 9 : 9 c - d resp. e -f ) . ( 9 : 9 ) a . Me n allmänt brukar jag, avr åda folk; f rån att P RO; kö pa alltför små bilar / . . . / b . Bil dtj tog å t sig en stor del a v äran för att [ P ROl ]j ha "puffa t på" den amerikanska regeringen] till att PRO j mer aktivt gå in i för h and ling­ arna. c . / . . . / n är Ande rs ; / . . . / lej d e de n redan då illa ansed de murarmästarenj till att PRO j ropa in Gamla Tegelbrukets arrende å t hono m. d . Me n först sänd e hanj iväg bud bärarej till S iwa-oa sen för att PR Oj fråga oraklet om han ha d e rätt att dy rka Hefaiston som od ö dli g hjälte / . . . / e. Julia ; anv änd e hela för mid d agenj till att PRO j klä sig. f . Ingvar Carlssonj försökte även lugna letterna; m ed at t PR Oj säga att Sverige vi d väpnat angrepp inte skulle lämna Baltikum i sti cke t . Det som ovan kallades skalans mittfält är do c k änd å att betrakta som fria adv erbial . Alterneringen mellan subjekts- oc h objektskontroll är ett fenomen som rör de f ria adve rbialen. Intressant nog är det inte helt ovanligt med tvetydig a exempel, d är båd e subjekts- oc h objektskontroll är möjligt , s om i ( 9 : 1 0 ) neda n. Ad ­ verbialen utgör do c k fria adj unkter enligt båd a tolkningarna. Denna typ av tvetydigh et brukar tillskrivas skillnade r i fr asstruktur, s . k . syn­ taktisk ambiguitet ( se avsnitt 2. 3 . 4 , s amt 9 .2 neda n) . ( 9 : 1 0 ) a . Jagj ha de själv tagit hit d emj för att PROi/ j skapa en trevlig atmosfär , b . Investor ! ha r ti diga re sagt att Sca nia ska börsnoteras o c h | ]i h ar engagerat investmentbankerj för att PR Oj/j förbe reda introd uktionen. Det finns alltså en skillnad mellan bund na oc h fr ia adver bial vad gäller kontroll , men den visar sig inte förrän bland de tyd ligt fria ad ­ verbialen. Fram för allt är de fria adv erbialen just friare, dvs . att de är öppna för flera olika typer av kontroll . Ko ntrollmönstren bland verbkomplement är stabila, oc h samma hu vud (ve rb) tar i regel samma sorts komplement (a d verbial med samma kontrollmönster) . Bland fria adv erbial är samma typ av ele­ ment ofta förenligt med olika kontrollmönster, oc h variationen verkar främst bero på vilket led a dv erbialet utgör en bestämning till . Detta ligger till grund för ( de t relativt okontroversiella) antagand et att bundna adver bial primärt bestäms lexikalt oc h fria syntaktiskt . 1 7 8 9 . 2 . C -kommen dering Vad menas då med att kontrollmönstret bestäms syntaktiskt ? Det väsentliga verka r va ra vilket le d a dverbialet utgör en bestämning till , vilket i frasstrukturella termer blir en fråga om hur högt i strukturen adverbialet befinner sig - till vilken nod det a djun geras (jfr avsnitt 2. 3 ) . Olika syntaktiska relationer förknippas med olika hierarkiska positioner i frasstrukturen, utifrån intuitiva bedömn ingar av vilka led som hör i hop. Jämför t .ex. de fria adverbialen i ( 9 : 1 1 ) , där P RO kon­ trolleras av subjektet i ( 9 : 1 la ) men via PR Ol av objektet i ( 9 : 1 lb ) : ( 9 : 1 1 ) a . Troligen kan bakterienj o ck så h in dra sl emh innanj (frå n) att [ P ROl |j läkas genom att PRO ; störa bå de celltillväxten o c h cell d elningen. b . Hani tvingad e hen ne; att | P RO 1 ] j gå omvägar för att inte PRO j passera ett hus där det bo d de en e nsam ung kille . Skillnaden antas bero på att a d verbialet i ( 9 : 1 1a ) befinner sig högre upp i frasstrukturen, utifrån intuitionen att det (gen om att . . . ) är en bestämning till huvudsatsen s verb h in d ra , inte till de t underordnade läka s . Därför kontrolleras PRO av huvudsats ens subjekt ba kt e rien i stället för av P ROl/ s lem hinn an. I ( 9 : 1 1b ) , däremot, utgör för a?r -infinitiven en adverbiell bestäm­ ning till gå om vägar . Det ingår med andra or d i denna infinitivfras oc h kontrolleras av dess tankesubjekt PR Ol - som i sin tur kontrolleras av objektet hen ne enligt normalmönstret för komplementkontroll i bi - transitiva konstruktioner (se avsnitt 6 .2 ) . Skillnaden i frasstruktur illustreras i figur 9 : 1 -2 nedan, där a dver bi ­ alet i ( 9 : 1 1a ) är knutet direkt till den verbfras där h in d ra är huvudor d (figur 9 : 1 ) , medan det i ( 9 : 1 1b ) befinner sig längre ner i strukturen, i anslutning till gå omvägar ( figur 9 :2 ) . I frasstrukturella termer ( se avsnitt 2. 3 ) v isar figur 9 : 1 att a d verbi ­ alet (o c h därmed PRO) c -kommendera s av subjektet ba kte r ien - dä r ­ emot inte av s lem hinna n eller PR Ol, vilka är inbäd da d e i verbfrasen ( h in d ra . . . ) . Denn a struktur ger subjektskontroll . I figur 9 :2 s er vi där ­ emot att inte bara subjektet han utan även henne oc h PRO l c -kommen- derar adverbial et . Finns inget särskilt skäl till annat tolkar vi den närmaste konstituenten - i det här fallet PRO l - som kontrollör. 179 ( 9 : 1 1a ) Troligen kan bakterien hin d ra slem­ genom att h inna n att PR O störa . . . PR Ol läkas F IGUR 9 : 1 . A dj unk tion till h u v u d sat sen s p re di ka t ( 9 : 1 1b ) Han tvinga de henn e att PR Ol gå för att omvägar inte P RO passera . . . F IGUR 9 :2 . A d j un ktio n till en und er o r dn ad infinitiv f ra s . F ig ur 9 : 1 - 2 illustrerar skillnad en mellan adju nktion direk t till huv ud ­ satsen som i ( 9 : ll a ) /fi gur 9 : 1 respektive till e n unde rord nad infinitiv­ fras som i ( 9 : llb ) /f igur 9 :2 . I det förra fallet ä r d et huv udsa tsen som utgör adv erbialets mattrissats (se avsnitt 2. 1 . 1 ) , i det senare är det infinitivfrasen. 1 Ord et också i ( 9 : 1 la ) är för enke l hets skull utelämnat i figur 9 : 1 . 1 8 0 Skillnaden mellan subjekts - o c h objektskontroll i fr ia a dver bial kan beskrivas på i princ ip samma sätt . Vi utgår från ett tvety digt exempel , en förenklad version av ( 9 : 9b ) : ( 9 : 12 ) Investor har e ngagerat investmentbankerj för att PRO j/j förbe reda introduktio nen. # Subjektskontroll antas d å följa av a djun ktion hög t upp i fras hiera rkin, t .ex. enligt figur 9 : 3 , dä r a dv erbialet är knutet till pred ikatet som hel het o c h d ärmed in te c -ko mmender as av objektet . Objektskontroll ty d er å sin si d a på a d junktion längre ner i strukturen som i figur 9 : 4 . Här c -k ommende rar objektet a dv erbialet oc h är d ärmed i po sition att kontrollera P RO. ( 9 : 12 ) Investor för att PRO. . . h a r engagerat investment- banker FIG UR 9 : 3 . S u b jekt s k o ntr o ll vi d adj unk ti on till p re di ka tet s om helhe t. ( 9 : 12 ) Investor har engagerat Investment­ banker för att PRO. . . FIG UR 9 : 4 . O bjekt k ontr oll vi d ad j unkti o n in om ver bf r asen. 181 Enligt d etta synsätt hän ger alltså skillnad en mellan subjekts- o c h ob­ jektskontroll i f ria adve rbial samman med en strukturell skillnad . Det är do ck inte fråga om någon ytstrukturelit påvisbar skillnad , utan ana­ lysen är beroende av vissa antagande n om frasstrukturen i nämnd a satstyper. Från ett strikt desk riptivt perspektiv kan end ast konstateras att båd a kontrollmönstren är möjliga ( o c h subjektskontroll vanligast ) . Notera till ex empel att en analys baserad på c -ko mmend ering förut­ sätter att objektslucko r har strukturell relevans. Relativsatsen sist i ( 9 : 1 3 ) innehålle r en adver biell infinitivfras, o c h den na tar objektskon­ troll trots att objektet är spetsställt . ( 9 : 1 3 ) Om Gud f anns o c h om det fanns liv på andr a planeter , så var det troligt att Jes us ha d e en massa syskon, brö d er o c h systrar med de mest fantastiska namn - Jos as , Je c ke , Jus us , Kn esus - somi Gudj sänd e j till de an dra planeterna för att PRO i vara frälsare där . Rimligtvis är adv erbialet en bestämning till predik atet sä nd e. Detta innebär att det c -k ommender as av relativsatsens subjekt G u d , som då ligger närmare till han ds som kontrollör än det spetsställ d a objektet s om . E mellerti d ligger objektets ord inarie position (som komplement till huv udv erbet) mellan subjektet o c h a dve rbialet . Om vi d å antar att de nna tomma position har strukturell relevans stämmer kontroll ­ relationen oc h den syntaktiska strukturen överens. ( 9 : 1 3 ) Gud har sänt till an d ra för att planeter PROi. . . FIG UR 9 :5 . O bjekt s k ontr ol l med s pets ställt o bjekt . 1 82 Notera vid are att spetsställ d a led antas befinna sig allra hög st upp i strukturen ( s om i figur 9 :5 , t r o ligen i f igur 9 : 1 ovan) o c h där med inte c -k ommende ras av subjektet. D etta är intressant med tanke på att tend ­ ensen till subjektskontroll (ko ntra pragmatiskt styrd kontroll) i fria adv erbial är märkbart svagare vid spetsställning av adv erbialet. Se vid are 9 . 3 . 1 . 9 . 3 . Fria adverbial och subjektsregeln Det klart vanligaste kontrollmönstret i fria ad verbial är som sagt subjektskontroll. Detta ligger till grund för de n normativa subjekts­ regeln, e nligt vilken and ra mönster är felaktiga. Här avses do ck inte objektskontroll , som anses fullt korrekt, inte hel ler talaktsadv erbial vilka allti d kontrolleras av talaren ( 9 : 1 4 ) . ' ( 9 : 1 4 ) a . För att PRO anvä nda hans eget uttryck, så är hon inte han s typ. b. Ty vi var ju blott ättlingar av apsläktet, visserligen därtill utveck ling­ ens absoluta hö j dpunkt för att PR O inte säga mål / . . . / Det som betraktas som brott mot subjektsregeln är i stället semantiskt eller pragmatiskt motiverad kontroll av de n typ som illustreras i ( 9 : 15 ) : ( 9 : 15 ) a . För att PRO på bästa sätt kunna ta hand om de väntade många omogna barnen är det d ärför ibland n ödvän digt at t [ P ROl] göra e tt planerat kejsarsnitt . b. Genom att PRO byta ut en enda byggsten kan ett proteins egenskaper drastiskt förändr as. c . / . . . / tills hennes målad e självsäkra fasad rämnade i en ful rodnad oc h läpparna pressades samm an för att inte PRO g e efter för gråten. Detta kontrollmönster, e ller des sa regelbrott, gynnas av spetsställning ( 9 : 1 5a-b ) , passivkonstruktion ( 9 : 1 5b- c ) oc h formellt subjekt ( 9 : 15a ) . Fak tum är att samtliga belägg i materialet uppfyll de minst ett av des sa tre kriterier. Föl jaktligen är des sa brott mot subjektsregeln generellt sett inte så vanliga som man skulle kunna tro. Däremot är de tämligen vanliga där förutsättningarna är d e rätta. I en sökning på i cke spetsställ da adv erbiella infinitiver, med ca 7 0 0 rena belägg, f örekommer bara ett enda brott mot subjektsregeln, de n 1 1 litteraturen räknas talaktsadverbial omväxlan de som undanta g från subjektsregeln eller som hemm ahöra nde utanför de ss do män, om de nämns över h uvud taget. Mig veterligt har ingen betraktat dem som regelbrott. Term en talakt sa d ve r bial här rör från L -G. Ander sson ( 1 9 7 6 , 1 9 8 7 ) . 1 8 3 passiva satsen i ( 9 : 15 c ) . 1 Bland de s petsställ da infinitiverna, d äremot, tar dry gt var femte belägg (21 % ) pragmatisk kontroll . 2 A v denna fem­ tedel består i sin tur ca 8 4 % av meningar i passiv oc h /e ller med formellt subjekt. Även bland d e resterande 1 6 procenten präglas fler ­ talet fall av låg agentivitet i matrissatsen ( 9 : 1 6 ) . ( 9 : 1 6 ) a . För a tt P RO få de n blåa flaggan gäller dels o bligatoriska kriterier, dels ön skvärd a. b. Genom att PRO låta datorn skiva up p virusmodellen blir detaljer syn­ liga inuti kärnan. c . För att PRO undvik a inavel bör lika många hanar s om hono r ingå i uppföd ningen / . . . / d . För att PRO motverka problemen oc h öka självkänslan behöv er barnen i de här utsatta områden a få den allra bästa skolan oc h de allra bästa lärarna. Om vi vände r på perspektivet oc h utgår från de satser i passiv eller med formellt subjekt som innehåller spetsställ da infinitiver blir resul­ tatet ännu mer slående. Endast 8 % av dessa ( 12 av 154 ) tar subjekts­ kontroll . Intressant i sam manhang et är oc kså att pragmatisk kontroll är myc ket vanligare i för a»-i nfinitiver (25% ) , vilka prototypiskt ut­ trycke r avsikt, ä n i mer neutrala konstruktioner som efter att (5 % ) o c h uta n att ( 0 % ) . 3 Det typiska fallet av pragmatisk kontroll har alltså undertryckt agent i huvuds atsen men hög ag entivitet i infini tivfrasen. Detta tyder på att det frä mst är diskrepanse n i agentivitet mellan huvudsats oc h infinitiv­ fras som gynnar avvikelser från subjektsregeln. Siffrorna tyder också på a tt semantiken spelar större roll ä n posi­ tionen. Änd å verkar det som om position spelar stor roll äve n för de passiva satserna. Jag har visserligen inte räknat statistik på passiva satser med efterställ da infinitiver, främst pga. svårighe terna att skilja fria adver bial från bundn a, men materialet visar en tydlig skillnad 1 Därtill kommer några fall av objektskontroll, samt et t fåtal talaktsadverbial (v ilka kontrolleras av talaren) . Notera vidare att ett regelbrott av 7 0 0 träff ar är den korrek ta siffran. I L yngfelt (20 0 1 c :2 9 9 ) står det felaktigt 1 7 0 0 träffar. 2 Beräkningen ( 8 1 8 belägg) a vser enda st pragmatisk kontroll ( 1 7 0 , 21 % ) kontra subjektskontroll ( 6 4 8 , 7 9 % ) . Talaktsadverbial ä r alltså inte medr äknad e på någondera sida n. 3 I absoluta tal är värdena 123 av 4 9 9 för f ör att, 5 av 9 8 för ef ter a tt oc h 0 av 4 9 för u tan att - med reservation för att en del fall är svårklassifi cerade. Vidar e utmärker sig för aH-infinitiverna även i andra avsee nden. D e är mycket van­ ligare än andra type r av adverbiella infinitiver, de förek ommer oftare utan preposition oc h d e uppvisar större semantisk variation. L iknande förhållan den v erkar råda även i flera andra sp råk, oc h sär skilt den en gelska motsvarigheten till våra för aH-k onstruk- tioner h ar uppmärksammats ti diga re (se t .ex. Jones 1 9 9 1 ) . 1 8 4 gentemot de spetsställ d a fallen. Här syns ingen tyd lig do minans för pragmatisk kontroll, utan subjektskontroll verkar ligga ungefär lika nära till han ds . Oc h all d eles frånsett frekvensskillnade rna finns båd e syntaktiska oc h t extlingvistiska skäl till a tt spetsställning gynnar prag­ matisk kontroll. Dessa faktorer beh and las i 9 . 3 . 1 . Vad gäller konstruktion med formellt subjekt är subjektskontroll som väntat mycke t sällsynt - för att inte säga obefintligt. Fun ktionen hos PR O är ju att fylla en argumentroll, oc h expletivt de t fyller ingen semantisk roll . I vilken mån de t egentliga subjektet kontrollerar PR O varierar, se 9 . 3 .2 . Vad pragmatisk kontroll innebär o c h vad som kontrollerar PR O när subjektet inte gör det disk uteras i 9 . 3 .2 . 9 . 3 . 1 . S p e t s s t ä l lnin g Pra gmatisk kontroll är inte bara vanligare vid spetsställning, det är ock så mer ac ce ptabelt. J ämför t .ex. meningarna i ( 9 : 1 7 ) : ( 9 : 1 7 ) a. Genom att PR O flytta en produktionslin je till fabriken i Italien blir en del perso nal överflödig. a 1 . En del persona l blir överflödi g genom att PRO flytta en produ ktions­ linje till fabriken i Italien. # b. Genom att PR O ge ekonomiskt stöd till dokto rander kan de dispute ra snabbare / . . . / b' . Doktorande r kan dis putera snabbare genom att P RO ge ekonomiskt stöd till d em / . . . / # c . Efter att PR O h a lyssnat på elevernas beskrivning av sin skoldag, borde en renov ering få dem att [ PR Ol] längta till hö stens skolstart. c 1 . En renovering borde få el everna att [ P ROl] län gta till hösten s skol­ start, efter att PR O ha lyssna t på deras b eskrivning av sin skold ag. # Genomgående ligger pragmatisk kontroll närmare till han ds i m ening­ arna med spetsställ da adv erbial ( 9 : 1 7 a - c ) ä n i parafraserna med efter- ställning ( a ' - c ' ) . V isserligen blir jämförelsen inte hel t rättvis, e ftersom parafraserna blir textlingvistiskt ud da , i synnerhe t de dä r jag har tvingats skifta substantiv oc h pronomen (b'— c ' ) , m en det är ändå slå­ ende hur efterställda P RO är mer benägna att associe ra till subjektet än vad de s petsställda är. 1 1 I ( 9 : 1 7 c ' ) se r adverbia let dessuto m ut att vara knutet till den u ndero rdnad e objekts- infinitiven oc h därm ed associ era till PR Ol ( =ele verna ) sna rare än till sat ssubjektet reno ve ring. En så dan ko ppling kan förvisso förekomma även vid spetsst ällning - som i ( 9 :20 ) - dock inte i ( 9 : 1 7 c ) . 185 Denna skillnad kan förklaras del s textlingvistiskt, del s syntaktiskt. Den textlingvistiska förklaringen går ut på att spetsställ da led knyter an till känd information, dv s. något som nämnts ti d igare eller på annat sätt framgår av kontexten. Här spelar linjär ord ning en viss roll . Om adv erbialet kommer före subjektet är de t senare (än nu) inte känd in­ formation, vilket lämnar större tolkningsutrymme åt den övriga kon­ texten. Om dä remot subjektet kommer först intar d et en relativt fram­ träda nd e funktion som det ligger nära till han ds för senare led i sa tsen att associer as till . Den syntaktiska förklaringen bygger inte på linjär ord ning, utan på hier arkisk frasstruktur (s e 9 . 2 ) . S petsställ da l ed antas befinna sig ovan­ för subjektet i frashi erarkin (fig ur 9 : 6 ) oc h c -k ommend eras där med inte av det . Eftersom ingen c -ko mmend erande kontrollör står till bud s lämnas fältet fritt för pragmatisk kontroll. ( 9 : 1 7 b ) genom att PRO.. . dokt orand er kan snabbare disputera FIGUR 9 : 6 . S pets s tälld ad ve r biel l infinitivfras . Den textlingvistiska oc h den syntaktiska förklaringen är såvitt jag kan se fullt kompatibla med varandra . V ad viktigare är, båd a är ocks å fullt kompatibla med subjektskontroll, som trots allt är det vanligaste även vid spetsställning (n ästan 8 0 % , s e ovan) . Textlingvistiskt sett lede r spetsställningen till a tt PR O associer as till temat eller empatibäraren (se avsnitt 2. 4 . 2 ) . S amma referent kan givet­ vis realiseras även som subjekt i satsen; faktum är att båd e tema oc h empatibärare vanligtvis sammanfaller just med subjektet . Skillnade n gentemot de efterställ da adv erbialen skulle då kunna vara att de spets­ ställ da tar subjektskontroll för att subjektet är tematiskt /em patiskt, inte för att d et är subjekt. En syntaktisk analys led er till ungefär samma resultat: Eftersom inget c -k ommend erand e led kan kontrollera PR O räck er inte syntaxen 1 8 6 till , utan vi får ta till pragmatik för att tolka PR O. Om inte hel ler det hjäl per - dv s. om kontexten inte erbjud er någon lämplig kontrollör - blir tolkningen arbiträr kontroll (se avsnitt 2. 4 . 1 oc h 1 0 . 1 ) . Nästa fråga blir varför pragmatisk kontroll förekommer - om än mera sällan - i efterställ da adv erbial. Både textlingvistik oc h syntax talar ju för subjektskontroll i des sa fall . Det gör dä remot inte allti d semantiken: ( 9 : 1 8 ) a . Energin konc entrerad es till att P RO lura ut snillrika tekniska lösning­ ar till bilarna / . . . / b . Det vore inte fel att påstå att en forskares liv föränd ras av att PR O få nobelpriset. Rimligen kan subjektet energi n inte l u ra u t någonting i ( 9 : 1 8a ) , oc h li v kan inte/å no bel p ri set i ( 9 : 1 8b ) . Ko ntrollörer är i stället agenten till k o n c entre ra de s i (a ) respektive genitivbestämningen en fo r s ka re ( s ) i (b ) . Återigen är de t en semantisk dis krepans, hä r mellan inanimata subjekt o c h (inf initiver som kräver) animata tankesubjekt , s om block­ erar subjektskontroll. D etta gynnas som sagt av passivering, m en beror inte på passiveringen i sig, vilket illustreras i ( 9 : 1 9 ) . Vad som kon­ trollerar PR O när subjektet inte gör de t beha ndl as närmare i 9 . 3 .2 . ( 9 : 1 9 ) a . Ytte rligare några hun dra t usen till hö r en generation som brutaliserats efter att PR O i många år ha d eltagit i utrotningskriget i Afghani stan. b. Då brast styrstången, so m kortats för att P RO passa de n kortvuxne Senna. c . Klä der na oc h s korna är av mycke t hög kvalitet o c h tål att | P R0 1 1 bäras oc h [ PR Ol] tvä ttas utan att PR O tappa formen. För att återgå till spetsställning, bör noteras att inte bara led i huv ud ­ satsen kan spetsställas. I d essa fall blir frågan om subjektskontroll lite mer komplex, v ilket i llustreras i ( 9 :2 0 ) : ( 9 :2 0 ) a . För a tt PR O ytterligare stärka den a merikanska fac kföreningsrörelsen tror Ko urpias att USA: s tre största fac kföreningar innan år 20 0 0 kommer att [ P ROl | gå samman oc h bil d a ett förbund m ed t vå miljon­ er medle mmar. b. Fö r a tt PR O motarbeta stagnationstend enserna som skulle följa i spåren av kapitalmättnad en argumenterade Ke ynes för en statligt led d investeringspolitik. c . Fö r att PR O und vika liknande olycko r i fr amtid en efterlyser Olof Bergstedt bättre kontroll på fartygen vi d los sning av kemikalier. Det spetsställ da a dver bialet i ( 9 :2 0a ) be stämmer inte huv uds atsen {t r o r ) utan en infinitivfras (gå sam man. . . ) so m ingår i en bisats som i sin tur utgör objekt i huv uds atsen. Här tar alltså PR O subjektskontroll, även 1 8 7 om de t inte är huv udsa tsens subjekt utan matrissatsens/infi nitivfrasens PR Ol. En mening som ( 9 :2 0b ) är tvetydi g, båd e vad gäller kontrollör oc h a dv erbialets plats i strukturen, do c k utan skillnaden spelar någon större roll för tolkningen av meningen som hel het . Ä r de n spetsställ d a infini ­ tivfrasen ett adv erbial , med subjektet Ke ynes som kontrollör, e ller är de n ett attribut t ill inv e s te r ings p o liti k ? Enligt de n senare tolkningen syftar PR O antingen på politiken som såd an (ins trument) eller på de makth avare ( agent) so m styr d en, se vi da re 9 . 3 .2 . 1 Vad gäller ( 9 : 2 0 c ) är den tvetydi g på samma sätt , men här är jag mer benägen att uppfatta infinitivfrasen som en bestämning till n omin- alet k o nt r o ll . Är den då ett spetsställt attribut eller är den ett fritt a dv erbial knutet till en nominalfras? Eftersom k o nt r o ll är ett verbal­ substantiv har det lätt att ta samma sorts bestämningar som en verbfras (jfr dis kussionen i anslutning till ( 7 :2 3 ) i avsnitt 7 . 4 ) . I o c h med spets­ ställningen blir d o ck det syntaktiska beroend et av nominalet svagare, i analogi med de t relativa oberoende t ho s spetsställ d a adv erbial . Inte de sto mindr e utgör den spetsställ da frasen en bestämning till ett nomi­ nal oc h är där med ett (fritt ) attribut. 9 . 3 . 2 . An dra kontrollör er än s ub jektet Vad innebär då pragmatisk kontroll ? Vilka led kontrollerar PR O när inte subjektet gör det ? O m vi börjar med konstruktioner med formellt subjekt kan man vänta sig att det egentliga subjektet ligger nära till han ds som kontrollör, när det formella subjektet är uteslutet . M en även om de tta förekommer ( 9 :2 1a ) , är det ganska ovanligt a tt det egentliga subjektet dire kt kontrollerar PR O. Normalfallet är i stället i ndir ekt kontroll , dä r kontrollören är ett led som ingår i det egentliga subjektet , vanligen subjektet i e n att -b isats ( 9 : 2 1b ) e ller tankesubjektet i e n infinitivfras ( c -e ) . Där kontrollören i sig utgörs av ett tankesubjekt tolkas ad verbialet i analo gi med subjekts- infinitiver. 2 Det är då relativt ovanligt att kontrollören uttrycks expli - 1 På sä tt oc h v is bygger en mening som ( 9 :2 0 b ) p å att båda tolkningarna är rimliga, eftersom d en han dlar om argumentation. Om inte avsikten med att argumentera oc h avsikten med d et man argumenterar för stämmer överens, s å h änger inte argumenta­ tionen ihop . 2 L ik a väl som att betrakta PR O i d et spetsställ d a a dv erbialet som indi rekt kon­ trollerat via P ROl i d et egentliga subjektet , kan man förstås se d et som att båda le den helt e nkelt kontrolleras efter samma princ iper (arbit rär kontroll ) . Jag f öre drar d o ck e n beskrivning som fokuserar kopplingen mellan de båd a tankesubjekten, e ftersom jag uppfattar d enna som väsentlig. 1 8 8 c it i satsen, som i ( 9 :2 1e ) , utan tolkningen följer oftast mönstret för arbiträr kontroll . Se vi da re kapitel 1 0 . ( 9 :2 1 ) a . För att PRO göra mötesplatsen spännand e, kreativ oc h locka nde måste det därför finnas ett rikt oc h utvecklande kulturliv. b. För att PRO komma dit hän / . . . / k rävs det att vi litar på d en enkla människan. c . För att PRO ta till vara vattnet från monsunregnen gick d et inte att [ PR Ol] bara däm ma upp lämpliga vattendrag. d . För at t P RO klara sig i Nixons Wash ington var d et nödvän digt att [ P ROl] vara ovanligt snabbtänkt, komplic erad oc h begåvad på många olika sätt - varav en del mindre trevliga. e. För att PRO hålla rätt kurs på natten borde det ha varit viktigt för dem att [ PR Ol] veta vilka stjärnor som låg på him melsekvatorn / . . . / Mön stret med indi rekt kontroll via det egentliga subjektet dom inerar här lika klart som subjektskontroll do minerar bland fria adv erbial i allmänh et . Ett fåtal und antag förekommer ( 9 : 22a- b) , men i huv udsa k förekommer and ra kontrollörer främst när egentligt subjekt saknas ( 9 :2 2c ) e ller inte inneh åller något nominal ( 9 : 22d ) . ' ( 9 :22) a. För att PRO slippa olika to lkningar ha de det doc k varit bättre om alla som är offside blir avblåsta. b. För att PRO lyckas me d det är det nödvändigt att nya Saa b 9 -5 blir en suc cé . c . Efter att PRO ha läst den dröjer de t länge innan man kan läsa något annat. d . För att PRO bli tvåa var det no g med 5- 4 . Notera vi da re att den na form av kontroll via PR O i ett egentligt sub­ jekt väsentligen skiljer sig från fall som ( 9 :2 3a ) , dä r de t egentliga sub­ jektet är adv erbialets matrissats. Visserligen är subjektsinfinitivens tankesubjekt kontrollör även här , men kopplingen är inte indir ekt utan i g rund en vanlig subjektskontroll . M er kompli c erade är meningar som ( 9 :2 3b ) , som jag uppfattar som ett fall av objektskontroll inom sub- jektsinfinitiven men dä r adv erbialet oc kså kan tolkas som ett led i huvu dsats en ( då m ed e tt annat kontrollmönster ) . ( 9 :2 3 ) a . Det är bättre att [ P ROl] låta tillvaron ha sin gång, utan att PR O grubbla över den. b. Staten anser att det är angeläget att [ PRO 1 ] få in utländska b anker för att PR O öka konkurrensen / . . . / ' Intressant nog har jag också hittat e tt fa ll av vanlig subjektskontroll där i cke- referentiellt d et kontrollerar PRO. Det är do ck inte fråga om ett formellt subjekt i egentlig mening: (i ) Från att PRO ha gällt en " hår d kärna" rör d et sig nu om upp till el va länder, däribland alla sydeuro peiska EU-län der utom Gre kland . 189 I passiva satser ligger det nära till hands med agentkontroll , som i ( 9 :2 4a -b ) , men inte i så hög grad att det kan sägas vara normalmönstr­ et här . Dels är även subjektskontroll fullt brukligt ( 9 :2 4 c - d ) , särsk ilt i efterställ da adver bial där det faktiskt överväger, dels förekommer även andra kontrollörer än subjekt oc h agent ( 9 :2 4e - g ) . ( 9 :2 4 ) a. För att PRO prova skyd ds förmågan hos pulverfärgerna jämförs de med de lösningsburna färgerna / . . . / b. Pengarn a ska använd as för att PR O informera på arbetsplatserna oc h få igång d ebatten d är. c . För att P RO reflektera ljuset använd s de bäs ta speglar som någonsin konstruerats. d . Han är som Frank enstein, ett odem okratiskt monster som skapats för att P RO förgöra oss / . . . / e. För att P RO komma in på H andelsh ögskolan krävs toppbetyg / . . . / f . För att PR O hushål la med en ergi är igelkottens ämnesomsättning satt på sparlåga. g. En krigsförbrytelse skulle alltså ac c epteras för att PR O lind ra effekterna av en annan. I ( 9 :2 4 e ) är kontrollören varken subjekt eller agent utan fyller en tredje verbroll , varken den krävande eller det krävda, utan den av­ krävd a. Detta kontrollmönster förekommer bara vid vissa verb, som t.ex. f o r d ra s o c h be hö va s . I ( 9 :2 4f ) är kontrollören ett genitivattribut till subjektet. I ( 9 :2 4g ) associ erar jag PRO till hela predika tionen snarare än till någon av dess ak tanter; det är själva akten att ac cepter a som ska lind ra . Det ska dock medg es att ocks å agentkontroll är en möjlig tolkning h är , i rätt kontext t .o .m. subjektsk ontroll . Vida re förekommer intressant nog konstruktion med lucka (jfr a v­ snitt 7 . 2 oc h 8 . 1 ) äv en bland adverbialen, vilket h är kan gynna agent­ kontroll ( 9 :25a ) lika väl som subjektskontroll ( 9 :25b) . ( 9 :25 ) a. De hade köpts för att PRO växa i oc h tåhättan vek sig när hon gick. b. / . . . / oc h en trästock / . . . / ha de lyfts bort ur en öppning som den satts för att P RO täppa för . Förvånan svärt vanliga är också konstruktioner d är både su bjekts- oc h agentkontroll är möjliga tolkningar. Detta verkar följa av en system­ atisk ambiguitet , dä r infinitivfrasens subjektsfunktion ( dvs. PRO) kan motsvara två olika semantiska roller: oftast agent oc h instrument. Skillnaden leder do ck inte till någon eg entlig tvetydighet . Om subjektet förknippas med instrumentrollen oc h agenten med agentrollen, gör d e det oavsett vilken av dess a man uppfattar som tankesubjekt. Några typiska exempel presenteras i ( 9 :2 6 ) : 190 ( 9 :2 6 ) a . Fö r att PR O beskriva des sa tankar med matematik beh övs s.k . i ck e­ linjära dif ferentialekvationer. b. Plant orna måste hela ti den fl yttas för att PR O bered a plats åt andra. c . / . . . / a tt stads del snämnder na ska införas för att PR O förd jupa d emo­ kratin / . . . / d . DNA från preside ntens hår strån ska und ersökas för att P RO ge svar på frågan. e . Kan ske har ar tikeln skrivits för att P RO testa de n vetenskapliga pro­ ces sen / . . . / f . De har a nalyserat hu r kontrakt oc h in stitutioner kan utformas för att PR O ha ntera olika styrproblem / . . . / I vissa av des sa fall ligger subjektskontroll närmare till hands , i a ndra agentkontroll . Det är fullt möjligt, för att inte säga troligt, att olika talare skulle göra olika bedömningar. Me d utgångspunkt från subjekts­ regeln kan alltså exemplen lika gärna vara regelrätta som regelbrott . Vidare kan konstruktionen lika gärna vara väldigt tydlig - det är två roller som framgår - som väldigt vag. D en kan myck et väl använda s för att undertrycka information, t .ex. i ( 9 :2 6 c ) där det är oklart vilka som ansvarar för att för d j u pa demo k ratin ( jfr K arlgren 1 9 7 4 ) . Samma sorts ambiguitet är för övrigt möjlig även i ak tiva meningar: ( 9 :2 7 ) a . För att PR O eliminera lukten beslöt F F NS att [ P ROl] håll a igång fläktsystemet natteti d / . . . / b . För at t PR O överbrygga d e motsättningar som kan finnas mellan dem som stannade kvar o c h kämpade för fri he ten oc h de m som flyd de ingår lika många från varje si d a . 9 . 3 . 2 . 1 . Rätt e ller fel? Vad jag här har kallat pragmatisk kontroll bryter som sagt mot den normativa subjektsregeln, som är en starkt etablerad normföreställning i svensk grammatiktradition . Det kan därfö r vara värt att relatera datage nomgången ovan till frågan om rätt oc h fel (även om under­ sökningen egentligen är inriktad på tolkning oc h inte på grammati- kalitet ) . Är exemplen på pragmatisk kontroll ogrammatiska? Vad gäller subjektsregelns deskriptiv a adekvans kan konstateras de ls att normföreställningen motsvarar ett normalmönster , dels att detta mönster inte är helt obligatoriskt. Båda dess a kriterier är närmast förutsättningar för en något sånär livaktig normföreställning ( Teleman 1 9 9 1 ) . Det förekommer inga fria avvikelser från mönstret, utan samtliga regelbrott i materialet är pragmatiskt, semantiskt oc h /ell er syntaktiskt motiverade genom t.ex. spetsställning oc h diskrep anser i agentivitet . Samti digt är det förstås en svag het att regeln inte står pall 191 för såd ana faktorer . Jäm för t .ex . med objektsinfinitiver, dä r kontroll ­ mönstret är obligatoriskt även om det stri d er mot semantisk rimlighet , som i ( 9 : 2 8 ) . ( 9 :2 8 ) Olle övertala d e bollen att PR O sparka Roger. # Vida re är det intressant a tt normföreställningen inte omfattar alla fria adv erbial . Talaktsad verbial faller utanför, oc h objektskontroll anses inte som regelbrott . Finn s de t fler unda ntagna strukturer? Här framstår konstruktion med formellt subjekt som en stark kandi d at . For mella subjekt är ju genomgående omöjliga som kontrol­ lörer, oc h det ta är inte "b ara" pragmatik utan hän ger samman med syntaktiska drag . Å and ra si da n kan man se det som att det egentliga subjektet fyller subjektets kontrollerande funktion här , om än oftast ind irekt. Det skulle då vara ett brott mot subjektsregeln först när ett annat led än det egentliga subjektet (ell er des s subjekt) kontrollerar PR O. Vad som fortfarande faller utanför blir då satser där egentligt subjekt saknas. Några and ra tänkbara unda ntag kan jag inte se. Varken passivering eller spetsställning sätter generellt regeln ur spel. Om då regeln gäller - eller åtminstone är tillämplig på - övriga fria adv erbial , återstår ett stort antal fall som bryter mot den . Ä r d å regel­ brotten ogrammatiska? Det går inte att avfärd a samtliga som misstag; pragmatisk kontroll är all d eles för vanligt för det . Dessutom är fler ­ talet fall å tminstone enligt mitt språköra fullt ac ce ptabla. Samtidi gt förekommer förstås ock så ogrammatiska fall . Några typ­ iska exempel på vad som - även enligt min avtrubbade intuition - får betraktas som icke välformade meningar presenteras i ( 9 :2 9 ) : ' ( 9 :2 9 ) a . Måle t h ar varit att [ P ROll prod u cer a en betongfärg med god vi d ­ häftn ing till u nderl aget o c h kort torkti d utan att PR O för de n skull torka i burken. b . Genom att PR O inte vara mer pre c is blir det svårare att | P RO 1 ] bemöta han s påstående . c . Genom att P RO tillåta flera tolkningar av annonsens slogan oc h bil d kan flera typer av kvinnor tilltalas av annonsen. F råg an är do c k om det verkligen är subjektsregeln som brister i d e h är meningarna. I ( 9 :2 9a ) ä r d et snarare bristande symmetri som stör, oc h det kan disk uteras om meningen ens bryter mot subjektsregeln. O m vi tolkar de n avslutande satsförkortningen som ett fritt adv erbial i den 1 Men ingarna i ( 9 :2 9 ) ä r autentiska exempel , men d e är inte häm ta de ur Parol e utan ur stu dent texter . 192 överordna de infinitivfrasen gör den visserligen de t , men man kan lika gärna se de n som en del av de t samord nad e prepositionsattributet till be t on gfärg - antingen dir ekt samord nad eller som en bestämning till k o r t {t o r kti d ) . D ärmed vore tolkningen av PR O helt regelrätt . I ( 9 : 2 9b ) är det do ck en klar dis krepans mellan adv erbialets PR O oc h det e gentliga subjektets PR Ol, m en jag tyck er ocks å att det g lappar mellan adv erbial oc h huv uds ats som hel het . Pr oblemet verkar alltså vara en mer allmän sammanhan gsbrist. Något liknand e gäller i ( 9 :2 9 c ) , ä ven om oklarh eten nog här i alla fall är begränsad till PR O. Är de t reklammakarna eller läsarna som tillåter flera tolkningar? Det senare inklud erar för övrigt subjektet , vilket ger subjektskontroll oc h eliminerar regelbrottet. Är de t rentav annonsen själv som låter sig tolkas på flera sätt ? 1 s å fall ha d e man doc k kanske väntat sig reflexivformen s in s l o gan. A nnars är ingen av tolkningarna så illa i sig, utan det ä r nog snarast otyd ligh eten som stör. Därmed är det primärt inte brottet mot subjektsregeln som någon av meningarna stupar på. Närmast kommer ( 9 :2 9 c ) , men det är ocks å d en av meningarna som jag finner mest ac cep tabel. Den sämsta är ( 9 :2 9a ) , som inte ens bryter mot regeln. Detta gäller alla de tveksamma fall j ag ha r träffat på. O m meningen retar språkkänslan (elle r kanske bara stilkänslan) ä r d et genomgående något mer än subjektsregeln som brister. Så givet att regelbrottet är semantiskt/pra gmatiskt motiverat - vilket samtliga fall förefaller vara - oc h att meningen i övrigt är välformad , verkar de t inte som om ett brott mot subjektsregeln skulle göra en mening ogrammatisk. 193 1 0 . Subjekt Infinitivfraser som utgör subjekt, inklusive egentliga subjekt, kon­ trolleras inte syntaktiskt, utan tar som regel s.k. arbiträr kontroll . Detta kontrollmönster disku teras närmare i avsnitt 1 0 . 1 , men först kommenteras subjektsinfinitivernas distribution, bl .a . fö r att motivera varför egentliga subjekt behan dlas just som subjekt oc h inte som exempelvis objekt (jfr t .ex. Malmgren 1 9 8 7b ) . Infinitivfraser som subjekt förekommer dels initiait ( 1 0 : 1 a—b) , dels på objektets vanliga position ( 1 0 : 1 c— f) . N akna infinitiver som subjekt förekommer enbart initiait (Hol mberg 1 9 9 0 ) o c h är att döm a av materialet ovanliga ( 1 0 : 1 b ) . Vid i cke-initiala subjekt k onstrueras satsen ofta med expletivt de t i subjektsposition ( 1 0 : 1 c— e) , s .k . formellt subjekt, oc h infinitivfrasen utgör då extraponerat eller egentligt sub­ jekt. ( 1 0 : 1 ) a . Att PR O d igitalisera de t svenska marknätet beräknas kosta 1 0 -2 0 miljarder kronor. b. PR O Bryta ny mark var slitsamt oc h t ungt men samtid igt friskt oc h stimulerande . c . Det kunde i nte skada at t PR O prata om det i alla fa ll . d . Därför är d et rent beklämmande att PR O höra regeringsleda möter uttala offentligt att ' pengarna är slut' . e . Ko mmer du i hå g hu r det k änd es att P RO börja skolan? f . I han s dom aruppgift ingick at t PR O göra nedslä pp efter varje mål. Subjektsinfinitiver kan dock inte stå på subjektspositionen, dvs. där subjektet a nnars står när det inte utgör funda ment, vilket illustreras i ( 1 0 :2 ) . De kan varken ta positionen närmast efter det finita verbet i huvudsats er ( 1 0 :2 d ) el ler s tå före det i bisatser ( 1 0 :2e) . Vid samman­ satt tempus kan de all tså inte s tå mellan hjälp- oc h huvudver b ( 1 0 :2f ) , utan mås te stå efter båda ( 1 0 :2 f ) . Däremot är subjektsposition möjligt om man konstruerar infinitivfrasen med framförställt de t , oc h på så vis bi l dar en nominalfras ( 1 0 :2f " ) . ( 1 0 :2 ) d . *D ärför är att PR O hör a regeringsled amöter uttala offentligt att 'pe ngarna är slut' rent beklämmand e. # e . * K ommer du i håg hur at t PR O börja skolan kändes ? # 194 f . * 1 hans dom aruppgift skulle att PR O göra nedslä pp efter varje mål ingå. # f ' . I han s dom aruppgift skulle ingå att P RO göra nedslä pp efter varje mål . # f " . I h ans d omaruppgift skulle d et att P RO göra neds läpp efter varje mål ingå. # Detta at t egentliga subjekt inte kan stå på su bjektsplats kan betraktas som ett argument för att de egentligen inte är subjekt utan snarare ett slags objekt ( Malmg ren 1 9 8 7b ) . Ett annat argument är utebliven kon­ gruens: Några äl gar ble v s kj u tna men De t blev s kj utet någ ra älg ar . Å and ra si dan verkar kongruensargumentet handla om ordningsfölj d snarare än om egentliga subjekt. Vid en annan ordnin gsfölj d får vi nämligen subjektskongruens med det egen tliga subjektet: Hä r b li r ( det ) inga barn gjo r d a . Vidare verkar positionsargumentet gälla infinitiv­ fraser (o c h bisatser) sna rare än egentliga subjekt, eftersom ( 1 0 :2f ) är ogrammatisk trots att den inte har något fo rmellt subjekt - oc h efter­ som subjektspositionen är fullt tillgänglig vid omskrivning med de t ( 1 0 : 2f ' ) . Det aff-konstruktione r fungerar nämligen inte som infinitiv­ fraser utan som nominalfraser. En i ntressant konsekvens av detta är att vi får fall där konstruktion med vanligt subjekt inte är möjlig. När fundamentsposition en inte finns tillgänglig är egentligt subjekt d en enda möjlighete n att använda sub- jektsinfinitiv. Jämför t .ex. meningsparen i ( 1 0 : 3 ) : ( 1 0 : 3 ) a . Det var inte häl ften så farligt att PR O vara dir ekt i v intern som att [ P ROl ] betrakta den innanför ett skyd d an d e fönster . a ' . Att PR O vara dire kt i v intern var inte hälft en så farligt som att I P ROl ] betrakta den innanför ett skyd da n de fö nster . # b . Me n nu var det lika ljuvligt att PR O trampa sakta som nyss a tt [ PR O 1 1 trampa fort . b ' . * M en nu var att PR O trampa sakta lika ljuvligt som nyss att | P R 0 1 1 tra mpa fort. # c . / . . . / fa stän mor o c h jag var överens om att det var vansinnigt av henn e att PR O vilja ha flera barn. c ' . * Fastä n mor o c h jag var öve rens om att (att ) PR O vilja ha fler a barn var vansinnigt av henn e. # d . I Handels ti dning en förklarade Ivar Har rie att det hö r till allmänbil d ­ ningen att PR O kunna skriva essäer . d ' . ? ? I Hand elsti d ningen förklara de Ivar Harrie att ( *att ) P RO kunna skriva essäer hö r till allmänbil dni ngen. # d " . I Hand elsti dnin gen förklara de Ivar Harrie att d et att PR O kunna skriva essäer hö r till allmänbil dni ngen. # 195 En jämförelsekonstruktion som ( 1 0 : 3a ) kan lika gärna parafraseras med subjekt i fundam entet ( 1 0 : 3a ' ) , även om det senare verkar vara mind re vanligt. Om funda mentet är upptaget av t .ex. spetsställt ad ­ verbial ( 1 0 : 3b ) finns därem ot inga alternativ till eg entligt subjekt. Inte heller i bisatser kan vi normalt använda subjektsinfinitiver annat än som egentligt subjekt ( 1 0 : 3 c ) . Visserligen är det tänkbart i kompleme nt till med delar verb, men dess a liknar då mer huvud satser än bisatser ( 1 0 : 3 d ' ) . Jag tror ocks å att sådan a fall är tämligen marginellt före­ kommand e, o c h då en dast med nakna infinitiver. Det normala i dessa fall tor de ann ars vara lösningen med , motsvarande ( 1 1 :2b, d ) . 2 Rubrikstil behöve r inte innebära fristående infinitiver. Typiska är oc kså rubriker med utelämnad kopula men i ö vrigt kompletta satser, t.ex . Flyt ta jo b ben ingen lösning . Här fungerar infinitivfrasen förstås som subjekt. 203 Som synes förekommer h uvudsat sekvivalenter av vitt sk ilda s lag, oc h det en da de a lla har gemensamt är egentligen att de in te är satsformad e men ändå fungerar som självständiga m eningar. De påminner i det a v­ seendet om satsförkortningar, men skiljer sig från vad man brukar räkna som såd ana i två avseen den: D els förknippas inte huvudsatse kvi­ valenter med några särskilda frastyper, dels utgör (vanl iga) satsför­ kortningar som regel satsde lar snarare än egna yttrande n (jfr avsnitt 2 . 1 ) . Av särskilt intresse är här konstruktionen i ( 1 1 : 3g ) . 1 Givet att i ck e- finita satser inte tar explicita subjekt i svenskan, är det förstås an­ märkningsvärt med konstruktionen subjekt+infin itiv. Em ellertid utgörs småsatser ofta av infinitivfraser med explicit a subjekt, s om i ( 1 1 : 4a ) , oc h jag tror att även ( 1 1 : 3g ) ä r att betrakta som en annorlunda struk­ tur snarare än som ett undantag. Fråga n är då vad för struktur det är fråga om. Är ( 1 1 : 3g ) en mot­ svarighet till småsatser - fast med huvu dsatsf unktion oc h subjekt i nominativ - eller är den en elliptisk variant av ( 1 1 : 4 b ) ? I alla händ ­ elser skiljer den si g från d en snarlika ( 1 1 : 4 c ) , som snarast består av två efterföljande huvudsats ekvivalenter. De båda e xemplen h ar inte riktigt samma intonation, oc h fr amför allt innehål ler ( 1 1 : 4 c ) en paus. ( 1 1 : 4 ) a . Tänk er mig gifta mig! # b . Skulle jag gifta mig? # c . Jag ? Gifta mig? # Vad som talar för en småsatsanalys av ( 1 1 : 3g ) är att konstruktionen inte är begränsad till infinitiver, utan subjektet kan ocks å kombineras med t .ex. ad jektiv ( Jag snäll ? ) , subs tantiv ( Ha n p oli s ! ) e ller preposi- tionsfras ( H on utan sin hand väs ka ? ) . Troligtvis ä r det i des sa fall fråga om samma grundlägg ande fenomen som i ( 1 1 : 3 g ) , oc h de påminner alla starkt om (vanliga) småsatser. 2 Vad som talar mot småsatsanalysen är kanske främst att subjektet står i nominativ - till skillnad från a ckusativformen i Jag såg he nne k o mma. Småsatser kallas ju ocks å ECM - konstruktioner ( E x c e pti onal Case Mar king , jfr avsnitt 2 .2. 1 ) , oc h Ja g gifta mig skulle alltså bli en ECM - struktur utan ECM . Däremot används vanligen ackusativ i m ot- 1 Trots särskil d a sökningar h itta d e jag inga belägg av typen Jag gifta mig i Paro le ( dä remot på flera and ra typer av h uvudsat sekvivalenter ) o c h utgår d ärför från SAG:s exempel. 2 F ler talet typer av huv udsa tsekvivalenter verkar d o ck inte ha n ågot med s måsatser att göra; jfr de an dra ex emplen i ( 1 1 : 3 ) . 204 svarande konstruktion i eng elskan ( 1 1 :5 a) , oc h h är är en ellipsanalys o- tänkbar, eftersom motsvarande fu llständig a sats tar nominativ ( 1 1 :5b) . 1 ( 1 1 :5 ) a. W hat - me worry? (Alfred E . Neu man) 2 b. Would I worry? # Emellerti d är det ta inget övertygande argument för en ECM - analys, eftersom ack usativ är omarkerat i engelskan oc h nominativ i svenskan (jfr Det ä r jag / It ' s me) . Det är alltså inte fråga om E x c e pt i on al Ca se M ar kin g i ( 1 1 :5a ) hell er. I alla hän del ser verkar ( 1 1 :5a ) oc h ( 1 1 : 3g ) vara instanser av väsentligen samma fenomen, oc h jag uppfattar ( 1 1 :5a ) so m ett ind i ciu m på att strukturen i ( 1 1 : 3g ) s kiljer sig från den i i ck e-fin ita satser. 3 Frå gan om vilken struktur konstruktionen ha r är do ck primärt ut- tryc ksorienterad . Från ett tolkningsperspektiv räc ker de t att konstatera att ( 1 1 : 3g ) inte är en kontrollinfinitiv, eftersom de n innehå ller ett ex­ pli cit subjekt. 1 1 . 2 . Bes tämningar till prepositionsfraser I övriga avsnitt har infinitivfraser klassifi c erats oberoende av om de föregås av preposition eller inte. De betraktas som attribut, adv erbial osv. , äv en om de i stri kt mening utgör rektion i p repositionsfraser som då är de egentliga attributen eller adv erbialen. Detta där för att infini­ tivbestämningar vanligen fyller samma funktion med preposition som utan. Pre positionerna verkar mestad els fungera som (of ta optionella) inledar e snarare än som huv udo rd till vilka infinitiverna utgör bestäm­ ningar. Emellerti d förekommer även fall dä r infinitiver mer påtagligt utgör bestämningar till hela prepositionsfraser, i s ynnerh et med -f raser som i ( 1 l : 6 b - c ) ned an. 1 Även nominativ kan doc k förekomma. Jespe rsen ( 1 9 3 7 : 92 ) g er exemplet S he talk t o him! tillsammans med det dans ka Han gifte sig med hen de! Han tar upp typen under "am orfa" menin gar (vilke t verkar motsvara SAG:s ick e satsformad e meningar) som ett uttryck för avstån dstagand e, men gå r inte närmare in på strukturen. 2 Konstru ktionen i ( 1 1 :5a) kallas ibland M A D M agazine Sen tence. 3 Jfr äv en den speciel la engelska strukturen for me to wo r ry , var s status som icke- finit sats i h ög grad tillskrivs infinitivmärket to . 205 ( 1 1 : 6 ) a. Jag är i full färd m ed att PRO upptäcka n ya tankegångar. b. När man ser Claes Malm berg sitta i foajén på Chin a med n yfärgat hår fö r att PRO bättre passa som den sadist iske tandlä karen Orin / . . . / c . Den skulle ske vid T araza oc h med minsta möjliga m ottagnings­ deleg ation för att P RO minska riskerna att någon skulle läcka till militären. Här sammanfaller kontrollören som regel med prepositionsfrasens predika tionsbas, efter samma mönster som adje ktivfraser utan luc ka (se avsnitt 8 .2 ) . Där prepositionsfrasen u tgör predi kativ, som i ( 1 1 : 6a ) , kontrolleras P RO av subjektet . Där de n utgör adve rbial , som i ( 1 1 : 6b - c ) , kontrolleras även infinitivfrasen som ett adv erbial , vilket alltså innebär att det avgörande är till vilket led i satsen prepositionsfrasen adj ungeras. I likh et med t .ex . parti cip fraser kan oc kså prepositions- fraserna i ( 1 1 : 6 ) betraktas som satsförkortningar med egna tanke­ subjekt. 1 I and ra fall kan det dis kuteras hur uvida infinitivfrasen bestämmer he la prepositionsfrasen eller primärt ett led i de n. Är t.ex . för att- infinitiven i ( 1 1 : 7 ) en bestämning till med hög a insa t se r eller primärt bara till ad jektivet hög a? ( 1 1 : 7 ) Vi talade om län gtan att | P R0 1 ] tjäna landet med djär vhet oc h mod , med d ristigh et i nya företag oc h med höga insatser för att PR O nå svindlan de mål. Det är egentligen ingenting speci ellt med prepositionsfraserna i ( 1 1 : 6— 7 ) . Prep osition oc h nominal bil dar en prepositionsfras på samma sätt som preposition oc h infinitivfras i ö vriga exempel. Skillnad en är bara att de tar ytterligare en bestämning, som knyts till frasen som hel h et . Det verkar do ck främst vara meJ -f raser samt vissa fasta fraser som i f ull fär d ( 1 1 : 6a ) o c h i be gre p p att (exe mpel ( 9 : 3 c ) i kapitel 9 ) som tar infinitivbestämningar på det här viset . En annan typ av prepositionsfraser som bör kommenteras särskilt är samordn ingar. Här kontrolleras naturligt nog det senare ledet på sam­ ma sätt som det f örra. Detta syns tydlig ast när de samord nad e leden är likvärdiga till b åde form oc h funktion, som i ( 1 1 : 8a ) : båd a PR O tar samma kontrollör. Vid syftningar gäller samma sak fast för antece de nten ( 1 1 : 8 b ) , o c h v i d 1 Jäm för med disku ssionen i ans lutning till ( 8 : 1 3 a ) i avs nitt 8 .2. Notera ocks å att med- fraser - doc k primärt spetsställd a så dana - hör till de konstruktioner som ofta hänförs till subjektsreg eln (jfr kapitel 3 ) . 206 avledni ngar rä ck er det att avledni ngen motsvarar en likvär di g form, som rä d s la ~ att P R O va ra r ä d d i ( 1 1 : 8 c ) . ( 1 1 : 8 ) a . Han föredrar att [ P ROl] vara ensa m oc h oförståd d fr amför att PR O vara förståd d oc h u tmanad . b. Jag t ycker om att [ PR Ol] se på tavlor. M en d ärifrån till a tt P RO bedöma kon st är steget långt. c . Detta är alltså den st ora omprövningen som måste till : från rädslan för den inre konflikten till att PRO vilja ta kontakt med de n. Har le de n olika form, så att end ast det senare innehåll er PRO , kon­ trolleras det änd å efter sin syntaktiska status. Alltså tar objektsinfini - tiven i ( 1 1 : 9a ) su bjektskontroll , med an subjektsinfinitiven i ( 1 1 : 9b ) tar arbiträr kontroll , i enlig het med normalmönstren. ( 1 1 : 9 ) a . Intresset för sommarstugan är så stort att han pri oriterar detta fram­ för att PRO träffa finansministerko llegor i Europa. b. Ty vad vägd e en familj mot att PRO skriva en bok ! 1 1 . 3 . Extraktioner Infinitivargument till intransitiva verb utgör som regel subjekt ( 1 1 : 1 0 a ) , oftast egentliga såd ana ( 1 1 : 1 0 b ) . Emellerti d kan oc kså i stället ett extraherat le d ur så d ana infinitiver stå som subjekt , som i ( 1 1 : 1 1 ) ne d an. Fen omenet påminner om lyftning (jfr avsnitt 2 .2 . 1 ) förutom att de t extrahe ra d e le d et utgör objekt i infinitivfrasen - med an lyftning vanligen endast tillämpas på subjekt . 1 ( 1 1 : 1 0 ) a . Att PRO dansa salsa gick faktiskt riktigt bra. # b. Det ska inte gå att PRO värja sig mot språket. ( 1 1 : 1 1 ) a . T ug gum mit gick inte att PRO peta bort / . . . / b . N o r s ka da mer går däremot att PR O besegra . c . Ils kan bara bubblade upp oc h gi ck inte att PR O hej da . d . Jann es h u v u d gick nästan att PRO vrida ett helt varv. Infinitiverna i ( 1 1 : 1 1 ) ä r inte verbkomplement - gå är ett intransitivt verb - oc h kontrolleras heller inte som såd ana. 2 Här är subjektskon­ troll av PR O utesluten, efte rsom satssubjekten motsvarar infinitivernas 1 I N RG (s . 1 02 9ff . ) räk nas d ock även konstruktioner som de i ( 1 1 : 1 1 ) som (ob- jekts- ) lyftning. Normalt avser annars termen o b je kt slyftn ing att satsförkortningens subjekt lyfts till objektsposition i matrissatsen (obj ekt med infinitiv) , meda n s u b je kt slyftning motsvarar subjekt med infinitiv (jfr avsni tt 2.2. 1 ) . 2 Notera vidare att g å h är används i den ganska speciell a bety delsen 'var a möjlig' . Konstruktionen i ( 1 1 : 1 1 ) är inte möjlig med gå som rörelseverb . 207 objekt. I stället tar exemplen arbiträr kontroll , som i subjektsinfini - tiver. Även strukturellt är likhe ten med subjekt slående , vilket illust ­ reras i ( 1 1 : 12 ) . ( 1 1 : 12 ) a . Tuggummit gick inte att PR O peta bort/ . . . / b . Det gick inte att P RO peta bort tuggummit. # c . Att PR O peta bort tuggummit gic k inte. # Ändå vill jag ogärna betrakta infinitivfraserna i ( 1 1 : 1 1 ) som egentliga subjekt. S ett utifrån den manifesta strukturen beter s ig de spetsställ da satssubjekten som typiska subjekt. 1 Oc h resten av satserna - inklusive infinitiverna - fungerar likalede s väl som predi kat . Satsdels strukturen sammanfaller alltså inte med argumentstrukturen h är . Ett liknand e problem gäller förh ållande t mellan egentliga subjekt oc h a dje ktivbestämningar, som i ( 1 1 : 1 3 ) neda n (j fr avsnitt 8 . 1 ) . ( 1 1 : 1 3 ) a . Tuggummit var omöjligt att PR O peta bort . # b. Det var omöjligt att PR O peta bort tuggummit. # Kon struktionen i ( 1 1 : 1 1 ) för efaller vara lexikalt betingad . Om vi byter ut verbet gå mot t .ex. lyc ka s ger parafrasen i ( 1 1 : 1 4 a ) helt enkelt en satsfläta med spetsställt objekt, o c h kontrollmönstret är de tsamma som för vanliga verbkomplement. Då fordra s emellerti d ett subjektsargu­ ment ( Jag) om inte meningen ska bli ogrammatisk ( 1 1 : 1 4 c ) . ( 1 1 : 1 4 ) a . Tuggummit lyck ade s jag inte PR O peta bort . # b. Jag lyck ade s inte peta bort tuggummit. # c . Tuggummit lyck ade s inte P RO peta bort. # Emellerti d är extraktionstypen inte helt begränsad till gå eller ens till intransitiva verb , utan förekommer även vi d pre d ikat som ta ti d ( 1 1 : 15 ) . Ä ven här är det ett led ur subjektsargumentet som extraher as (jfr 1 1 : 15a ' ) , o c h den största skillnade n gentemot ( 1 1 : 1 1 ) är att kon­ struktionen innehå ller ett objektsargument ( ti d ) . Det senare ska man kanske för övrigt inte fästa för stor vikt vi d e ftersom förbin de lsen ta ti d är lexikaliserad oc h närmast liknar ett partikelverb. ( 1 1 : 15 ) a . Det här ta r ti d att P RO smälta / . . . / a 1 . Att PR O smälta d et hä r tar ti d . # b. / . . . / m en sviterna efter sjukdom en tar ti d at t PR O läka . c . Ny miljöanpassad e nergiteknik tar ti d a tt P RO utvec kla . d . Den hä r pajen tar lite ti d att P RO göra / . . . / 1 Lä gg särskilt märke till samordn ingen i ( 1 1 : 1 1 c ) . Rimligtvis är ils k an här s ubjekt till båd e b u b b lad e u p p och gic k . 208 I båd a fallen (g å resp. ta ti d ) påminner infinitivfrasen om ett egentligt subjekt. Den står på samma position, o c h konstruktionen kan lätt para­ fraseras med formellt subjekt, som i ( 1 1 : 1 6 ) . Emellerti d utgör då de t spetsställ da lede t inte längre subjekt, ef tersom den funktionen fylls av det expletiva de t . Kon struktionen i ( 1 1 : 1 6 ) är alltså en all d eles vanlig satsfläta. ( 1 1 : 1 6 ) a . Tuggummit gick det inte att PRO peta bort . # b. Den här pajen tar det lite ti d att PRO göra _ _ . # På d et h ela taget är d et ett ganska vanligt fenomen att ett spetsställt led motsvarar en luc ka i en infinitivfras. Det är oc kså vanligt att det är subjektet i matrissatsen som motsvarar luck an, t .ex . i a dje ktivbestäm­ ningar ( 1 1 : 1 3 a ) oc h relativattribut. Ändå är de ssa konstruktioner med gå oc h ta ti d s peciel la. Vad som utmärker de m är att infinitivfrasen oc h de t extraher ad e lede t utgör (s yntaktiska) argument till samma huv udo rd , där de t ena är subjektsargument men det and ra står som subjekt. 1 1 övr iga konstruk­ tioner med luc ka är antingen det spetsställ da lede t inte subjekt, s om i ( 1 1 : 1 6 ) , e ller ock så är infinitivfrasen inte argument till verbet utan till ett adjek tiv eller nominal. Jag känner inte till någon ti dig are red ogörelse för den här typen av extraktion, vilket väc ker både empiriska o c h teoretiska frågor. Empi­ riskt und rar jag del s hu r utbred d konstruktionen är i s venskan, 2 del s i vilken mån den förekommer i and ra språk. 3 Teoretiskt kan man t.ex . 1 Lägg m ärke till att det inte kan va ra så enkelt som att konstruktionen i ( 1 1 : 1 1 ) o c h ( 1 1 : 1 5 ) innehåll er ett implicit det motsvarande ( 1 1 : 1 6 ) , utan det s petsställ da ledet är verkligen subjekt. D etta framgår av ( 1 1 : 1 l c ) , där extrak tionen är samordnad med en ordinär sats oc h båda tar sam ma subjekt. 2 Y tterliga re ett verb som kan ta den h är sortens infinitivkomplement är tåla, som i (i ) . Hä r är doc k även en snarlik konstruktion utan lucka möjlig, både i akti v (ii ) oc h passiv (iii ) . (i ) Det| tål att PRO tänka på j . (ii ) Nu vann han sena st, oc h han; tål att PROj gå hela vägen. (iii ) Det är en modell , som tål att PROj diskuteras. Särskilt intressant är här passi vkonstruktionen, som syntaktiskt likn ar (ii ) men seman ­ tiskt snarare korrespondera r med argumentstrukturen i (i ) ; jfr disk ussionen om passiva adjektiv bestämningar i avsnitt 8 . 3 .2 - 3 . 3 Konstr uktionen med ta (lån g) tid ä r möjlig i de ö vriga nordisk a språken (jag har dock inte kollat färöiska) , även om mina norska oc h da nska informanter föredr ar den mindre speciella strukturen med formellt det . Inget av dem tillåter dock konstruktionen med gå. Visserligen förekommer den moda la betyde lsen 'va ra möjlig' även hos danskans , isländskans oc h norskan s motsvarigheter till gå, men m ycket me r restriktivt än i sven skan. 209 fråga s ig huruvida detta är en variant av t o ug h mo v ement (se avsnitt 8 . 1 ) eller något helt annat. Men detta är frågor om distributio n oc h struktur. Tolkningsmässigt beter sig konstruktionen likad ant som övriga kontrollinfinitiver med objektslucka . Det led som motsvarar luck an kontrollerar inte PRO. I stället tar meningarna oftast arbiträr kontroll . Ett annat ( vanligen) intransitivt verb som kan t a en kompletterande infinitivbestämning är d ug a , so m i ( 1 1 : 1 7 ) . Här är d et do ck inte fråga om en extraktion ur subjektsargumentet, äve n om subjektet motsvarar en lucka i infinitivfrasen. Det ta framgår t .ex. av att ex emplen i ( 1 1 : 1 7 ) inte betyder sam ma sak som parafraserna i ( 1 1 : 1 8 ) . ( 1 1 : 1 7 ) a . De du ger inte att P RO ha till någ onting. b. Den d ög inte att PR O mäta med . ( 1 1 : 1 8 ) a . Att PR O ha d em till någonting dö g inte. # b. Att PR O mäta med d en d ög inte. # Infinitivfraserna i ( 1 1 : 1 7 ) har drag av (avseende - ) a dverbial, oc h det är lätt a tt t änka sig samma konstruktioner med prepositionen till före att. Visser ligen ser de inte riktigt ut som vare sig bund na ( 1 1 : 1 9a ) eller fria ( 1 1 : 1 9b ) a dverbial, trots att båda des sa typer kan förekomma utan föregående preposition - men jag ha r svårt att se vad de annars skulle kunna vara. ( 1 1 : 1 9 ) a . / . . . / he la Ortelga längtar bara att PR O få tjäna h onom. b. Han gick därf ör att P RO häm ta de m. Alltså får infinitiverna i ( 1 1 : 1 7 ) räknas som adverbia l. Frågan är då huruvi da de är bundna eller fria. Å ena si dan fyller de en semantisk roll i f örhållan de till m atrisverbet oc h är onekligen starkt knutna till det . Å andra si dan skulle inte d uga vara ett intransitivt verb om infini­ tivfraserna vore bundna komplement. 1 alla händelser tolkas konstruktionen lika dant som alla andra infini­ tiver med objektslucka . Kontrollören är va d s om helst utom subjektet (som motsvarar luckan) , vilk et oftast innebär arbiträr kontroll . 210 1 2 . Disk ussion av del II I korpusgenomgången ovan har de olika kontrollkonstruktionerna behandlats en i taget. Nedan ska jag i stället fö rsöka ge en samlad bil d av materialet . De generella dragen diskute ras från ett huvudsa kligen deskriptivt perspektiv i 12 . 1 , medan mer teoretiska synpunkter tas upp i 12 .2 . ' Som utgångspunkt summeras resultaten frasvis i tabell 12 : 1 . TABEL L 12 : 1 . D om inera nde k ont r ollm önst er , öve r si k t . Huvudm önster Ev. b imönster Ve rbk om ple ment I. monotransitiva k. subjektskontroll - II. bitransitiva k. objektskontroll subjektskontroll III. predikativ indirekt kontr oll - Attr ibu t, ge nere llt IV. relativa possessiv kontroll (subjektskontroll) (arbiträr kontroll, objektskontroll) V. i dentifierande motsvarande predikativ - VI. fyllnadsattribut motsvarande objekt - Adj ekt ivb estä mningar VII. med lucka arbiträr kontroll - VIII. utan lucka AP :s predikationsbas (subjektskontroll) (objektskontroll) I X . Adv erbi al subjektskontroll objektskontroll indirekt kontroll pragmatisk kontroll X . Su bje kt arbiträr kontroll - XI . Själ vstä ndig a fr aser arbiträr kontroll - XII . Extr aktio ner arbiträr kontroll - Kontrollm önster inom parentes i tabellen avviker inte från grundmöns tret utan är bara typiska syntaktiska speglingar av semantiska kontrollmönster. Bland ex emplen nedan markeras huvu dmönstret (a ) oc h eventuella bimönster (b - d ) . 1 För en diskus sion av metode n som sådan , s e avsnitt 5.2. Vida re kommenteras korpusunde rsökningen i relation till den mer teoretiska OT -analys en ( del III) i avsnitt 1 7 . 1 . 211 I . Ja g avskyr att P RO yttra mig offentligt. II . a . Hon bad hon om PR O ta ledig t en d ag. b. Serbien lovar USA att P RO inte bruka våld . III . Vår uppgift blev att PR O tjänstgöra som effektskådesp elare. IV. a . Han har ju inget arbete att P RO stiga upp till . b. Det är så många praktiska problem att PR O lösa . c . / . . . / ta c ksam mot c h efen som gav hen ne så mycke t övertid a tt P RO tjäna extra pengar på . V. Fa ckf öreningsrörelsens filosofi att PR O ac c eptera arbetet som en påtvingad piåga / . . . / VI. Agent 0 0 7 m ed rätt a tt P RO d öda . VII. Ett vapen är inte så d umt att P RO ha . VIII. a . Me n jag är allti d då lig på att P RO föreläsa. b. Hennes finmotorik gör hen ne lämpad att PR O broder a, virka oc h plocka bär. I X . a . Ad junkten försvann ut i näs ta rum för att P RO ord na argumenten / . . . / b . Me n först sände han; iväg bud bärarej till Siwa-o asen för att PR Oj fråga oraklet om han ha d e rätt att dyr ka Hefaiston som odö dlig hjälte / . . . / c . Fö r att PR O klara sig i Nixons Wa shi ngton var det nöd vändig t att I P ROl] vara ovanligt snabbtänkt, komplic erad oc h begåvad på många olika sätt - varav en d el mindr e trevliga. d . Genom att P RO byta ut en enda byggsten kan ett proteins egenskaper dra stiskt förändra s. X . Att PR O bli berusad är fa ktiskt krångligare än d et låter. X I . Varför PR O forska om sådan a självklarh eter? XI I . Något vansinnigare än det h är går inte att PR O föreställa sig . Av översikten i tabe ll 12 : 1 kan först oc h främst konstateras två saker: del s att kontrollmönstren varierar mellan olika syntaktiska funktioner, del s att det ändå är ett fåtal mönster som återkommer. Det framgår ock så att kontroll beror på både syntax, se mantik oc h pragmatik. Sett från ett syntaktiskt perspektiv dom inerar subjektskontroll oc h arbiträr kontroll , med objektskontroll oc h ind irekt kontroll som sekund ära mönster. S emantiska kontrollmönster anges expli cit end ast för attribut o c h a dje ktivbestämningar utan luc ka, men semantiken har stor betyde lse även i övriga konstruktioner. Ja g återkommer till de tta i avsnitt 12 . 1 o c h 12 .2 . Prag matiken spelar d äremot en unde rord nad roll oc h blir avgörande fö rst när syntax oc h semantik inte räcke r till . De två pragmatiskt styrda kontrollmönster som förekommer är arbiträr kontroll oc h pragmatisk kontroll . Vad som skiljer dem åt är 212 främst förh ållandet till and ra kontrollmönster. Arbiträr kontroll bygg­ er på avsaknad en av grammatiskt styrd kontroll , m en pragmatisk kon­ troll uppträd er där det finns ett grundm önster (sub jektskontroll ) som av någon anledni ng inte följs . Om vi tänker oss en skala från obligatorisk kontroll till fri tolkning går det alltså a tt urskilja tre lägen: I de flesta konstruktioner är kon­ trollören given av grammatiken. Även inom de kategorier där flera kontrollmönster alternerar är distr ibutionen komplementär, oc h det är al dr ig någon tvekan om vilken som är den grammatiska tolkningen av PR O. I and ra änd en av skalan finner vi de strukturer som tar arbiträr kontroll , där tolkningen inte är syntaktiskt styrd utan följer av kon­ texten. Däremellan befinner sig de fria adv erbialen, dä r kontrollmönstret varken är fritt eller obligatoriskt. Alterneringen mellan subjektskon­ troll , ob jektskontroll oc h indir ekt kontroll förefaller lika regelbunden som de o bligatoriska kontrollmönstren, me n växlingen med pragmatisk kontroll avviker. Här är subjektskontroll ett prefererat men inte ob­ ligatoriskt mönster, oc h det verkar finnas en syntaktisk princip s om vi oftast men inte allti d följer. Inte ens när vi a vviker från grundmö nstret är det helt satt ur spel, utan ofta finns associat ionen till s ubjektet kvar även när tolkningen uppenbart är en annan: ( 12 : 1 ) Efter att ha satt sig i vagnen föll häste n åter i s ken. ( We llander 1 9 7 3 :25 1 ) Det är i d etta mellanläge det finns utrymme för normativ grammatik. Här förekommer skillnader i a c c eptans, o enighet om vad som är gram­ matisk svenska. I des sa fall är grammatiken varken tillräckl ig eller irrelevant. Den grammatiska frågan om vilka meningar som är väl - formade övergår till den mer stilistiska frågan om vad som är god form. Mär kligt nog är det vanligen just i de ssa fall som lekmannen verkar bli med veten om grammatik. Deskriptiv oc h teoretisk grammatik ägnas där emot företräd esvis åt att beskriva respektive förklara de grammatiskt givna mönstren oc h strukturerna. 1 2 . 1 . Ge nerella drag Sett till hel a materialet är det som sagt två syntaktiska mönster som dom inerar: subjektskontroll oc h arbiträr kontroll . De förekommer i flest belägg oc h i flest typer av konstruktioner. Även dä r and ra kon­ trollmönster konstateras lokalt (utif rån t .ex . a dj ektivets predika tions- 2 1 3 bas) faller des sa ofta tillbaka på något av des sa två, sett till en större kontext. Arbiträr kontroll är det naturliga i opersonliga konstruktioner, där infinitivuttryc ket blir ett sätt att und ertryc ka information eller ge utsagan generalitet (se avsnitt 1 0 . 1 ) . Även arbiträr kontroll är do c k ofta ett lokalt mönster, inte minst då de t kan motsvara en specifi k kontrollör i d en pragmatiska kontexten. Subjektskontroll är tvärtom det vanligaste där referensen hos PR O är känd , entydi g oc h spec ifik, dvs . d är kontrollören är expli cit . Detta är i oc h för sig föga förvånand e . Att predik ationsbasen för en sats ( = subjekt) oc kså är predik ationbas för under ord nad e satsförkort ­ ningar ( = PR O) innebär ju helt enkelt att satsen oc h des s bestämning hand lar om samma sak. Detta gäller på sätt oc h vis även indir ekt kontroll , som vanligen är ett special fall av subjektskontroll . Kon trollören är då inte subjektet som hel he t utan en del a v de t . D en kan vara expli cit , som subjektet i en bisats e ller en genitivbestämning till e tt nominal - eller impli ci t , s om tankesubjektet i e n infinitivfras eller ett unde rförstått argument till e tt nominal. 1 2 . 1 . 1 . S ub je kt sk o ntr o ll k ontr a c -k o m me n der ing Den vitt utbred da preferensen för subjektskontroll är do c k inte någon god grund för en allmän generalisering. Inte helle r har den genererat någon såd an normföreställning; den s.k . subjektsregeln har betydligt snävare räckvi d d ( se kapitel 3 , sa mt L yngfelt 20 0 1 c ) . Visserligen är subjektet den vanligaste kontrollören i många olika konstruktioner, men det är de t av olika skäl. I t .ex . a dj ektivbestäm­ ningar (uta n luck a) kontrolleras PR O av adj ektivets pred ikationsbas. Den predi kationsbasen sammanfaller ofta med s atssubjektet , men detta är inte en primärt en fråga om kontroll utan följer av adje ktivfrasens syntaktiska funktion (va nligen pred ikativ) . Pre di c eras adj ektivfrasen om ett annat led ä n subjektet , så är d etta led kontrollören. En i flera avseenden mer träffsäker generalisering följer av prin­ cipen om c -k ommend ering. Föru tom i sp etsställ da satsförkortningar c - kommender ar subjektet a llti d PR O, oc h där vi har subjektskontroll är subjektet i de flesta fall des sutom närmsta c -k ommend erand e led . 1 1 Där subjektet inte är närmsta c -ko mmender ande led uppträd er subjektskontroll endas t där närmare tänkbara kontrollörer är uteslutna av semantiska skäl; se v idare 12 . 1 . 3 . 214 Genom att utgå från c -kom mend ering fångar vi inte bara detta utan täcker ocks å in objektskontroll, som är ett mind re vanligt men fullt grammatiskt alternativ vid attribut, adje ktivbestämningar oc h adverbial samt normal mönstret i bitransitiva objektskonstruktioner. De enda fall där subjektskontroll träffar rätt oc h c -kom mend ering fel är spetsställda satsförkortningar med subjektskontroll. Samtidigt kan doc k c -ko mmender ing förklara varför icke -sub jektskontroll är mer tillgänglig vid spetss tällning än annars. Den stora nackdele n med c -komm enderin g är att principen är bero­ ende a v antaganden o m frasstruktur. Visse rligen är även subjektsrollen i grun den en teoretisk konstrukt, även om begreppet är så väletablerat att man oftast bortser från detta, men det är avsevärt mindre teori­ beroende än c -komm enderin g (s e vida re avsnitt 1 2.2) . I alla händelse r kan konstateras att varken subjektskontroll eller c -ko mmender ing är någon heltäckand e generalisering - oc h i ngen annan syntaktisk princip heller, såvitt jag kan se . 1 2 . 1 . 2 . K o m p le m ent k ontr a a d j u nkter Ett myc ket intressant återkommande d rag i materialet är ett kontinuum från bund na komplement till fria adjunkter, som vi kan kalla bunden­ hetsskalan. Detta slags kontinuum har uppmärksammats mycke t för verbfrasernas del , där skalan från objekt via bundn a adver bial (pre- positionskomplement) till fria adverbial är ett ständigt återkommande problem för grammatiker. Vad som är intressant är att samma grad ­ visa övergång från bundna till fria bestämningar uppträder även bland adjektivbe stämningar (utan lucka) oc h fyllna dsattribut. Vi f inner alltså samma mönster i verb- , nominal- oc h ad jektivfraser Parallellen återsp eglas dock inte till fullo i kontrollbeteendet. I verb­ fraserna skiljer sig kontrollmönstren i komplement oc h adjun kter, sär­ skilt i bi transitiva konstruktioner (i de monotransitiva d ominerar sub­ jektskontroll h e la vägen ) . M e d någ ot enstaka lexikalt un dan tag ( l o v a ) tar verbkomplement i bitransitiva strukturer genomgående objekts­ kontroll, m edan adju nkterna - dvs. fria adverbial - uppvisar så mycket som fyra olika kontrollmönster: subjektskontroll, objektskontroll, indirekt kontroll oc h p ragmatisk kontroll. Någon motsvarand e skillnad mellan komplement oc h adju nkter upp­ träder inte i vare sig nominal- eller adjek tivfraser. 1 I stället förblir 1 Däremot beter sig relativattribut, i den tifierande a ttribut oc h a dje ktivbestämningar med luck a annorlunda , men dett a har inte med dis tinktionen komplement-a d junkt att göra. 215 kontrollmönstret ho mogent utmed hel a skalan: possessiv kontroll i attributen oc h kontroll av a djekt ivets pred ikationsbas i a dje ktivbestäm­ ningarna. Trots att de fria bestämningarna i båd a fallen har mycke t gemensamt med a dv erbial (se avsnitt 7 . 4 resp. 8 .2 ) , beter de sig i kontroll hä nseende som sina bund na motsvarigh eter (at tribut resp. a dje ktivbestämningar) , in te som andr a fria led . D etta, liksom växlingen mellan subjekts- oc h objektskontroll i a dv erbialen, tyd er på att de t spelar större roll vilket led en fri satsförkortning bestämmer än hur de n mod ifierar d etta. Vid are är d et anmärkningsvärt att de kontrollmönster som urskiljs i både nominal- oc h a dje ktivfraser primärt är semantiska. Kon trollören är nominalets possessor eller a djek tivets pred ikationsbas oc h verkar i princi p inte behö va stå i någon särskil d syntaktisk relation till någond era. Ett sådan t semantiskt beroende av sitt hu vud or d är vad m an väntar sig h os komplement men inte hos a djun kter. Sammantaget skulle d etta kunna indik era att skillnad en mellan kom­ plement oc h a dju nkter spelar mindre roll i nominal- oc h a dje ktivfraser än i verbfraser, åtminstone med avseend e på kontroll . Det verkar oc kså tyda på att fria bestämningar till n ominal oc h a dje ktiv är seman­ tiskt mer beroend e av sitt huv udo r d än vad man (me d utgångspunkt från adve rbial ) brukar anta att fria adju nkter är . Me n förklaringen kan oc kså vara en helt annan. En alternativ hyp otes är att de semantiska relationerna oc h kontrollmönstren inte dire kt orsakar varand ra, utan hel t enkelt beror på likartad e faktorer. Jag återkommer till frågan i avsnitt 12 .2 .2 . 1 2 . 1 . 3 . S e ma ntiken s bet y del s e Ma terialgenomgången i de föregåend e kapitlet har utgått från ett primärt syntaktiskt perspektiv. Därmed har de semantiska aspekterna kommit att spela en und erordna d roll i red ogörelsen. Det verkar de där emot inte göra i praktiken. M est påtagligt är förstås att vissa kontrollmönster är semantiskt givna av infinitivernas matrish uvuden . Detta förekommer båd e bland verbkomplement, attribut oc h a dje ktivbestämningar. Emellerti d lägger även satsförkortningarna själva vissa semantiska restriktioner på sina tankesubjekt . Generellt sett kan inte gärna verb, a dj ektiv eller expletiver kontrollera PR O. Därtill kommer mer spec i ­ fika begränsningar . Om t.ex . infinitivfrasens verb kräver en animat agent som subjektsargument kan inte kontrollören vara inanimat. 216 Sådan a selektionsrestriktioner kan förklara de flesta fall av pragmatisk kontroll. De lägger ocks å begränsningar på s.k. arbiträr kontroll; hur ospecifik kontrollören än är, utesluts änd å alla referenter som inte motsvarar selektionsrestriktionerna. En tred je faktor är den s.k. princ ip B (se vid are avsnitt 1 4 . 1 .2 ) , enligt vilken samma led inte kan vara båd e subjekt oc h kom plement till samma verb (så vida i nte koreferensen markeras genom t.ex. reflexiv) . 1 Den är avgörand e för kontrollmönstret i alla infinitivfraser med ob­ jektslucka (elle r rektionsluc ka) , vilket avser relativattribut, adjek tiv­ bestämningar, extraktioner ur verbargument (se avsnitt 1 1 . 3 ) samt vissa adverbia l (se exem pel ( 9 :25) i avsnitt 9 . 3 .2 ) . I samtliga fall gäller att det led so m motsvarar luck an är uteslutet som kontrollör. Detta med för att kontrollmönstret kastas om i de fall där lucka ns referent fyller samma position/funkt ion som kontrollören skulle ha i motsvarande konstruktion utan luc ka. I exempelvis ad jektivfraser kon­ trolleras PRO av a djektiv ets predikat ionsbas i fraser utan lucka , me n i fraser med luck a kan kontrollören vara vad som helst utom predik a- tionsbasen. P å så vis sätter Pri ncip B inte bara syntaktiska principe r ur spel utan även det se mantiska mönstret me d predik ationsbas som kon­ trollör. 2 Dessa faktorer är så grundl äggand e att de o fta inte uppmärksammas i kontro llsammanhang (förutom /ova/ö ve/ta/ a-pro blematiken) . Me n det är ändå de ssa semantiska villkor som sätter ramarna för de syntaktiska oc h pragmatiska kontrollmönstren. D e senare gäller enda st när seman­ tiken så tillåter. Se vidare 12.2. 1 . 1 2 . 2 . Teoretiska reflexioner Parol e-und ersökningen är primärt deskr iptivt orienterad oc h handl ar alltså mer om empiri än om teori. Jag har därf ör huvud sakligen för­ sökt att i den na del redov isa resultaten utan att alltför myck et binda upp dem vid teoretiska antaganden (även om presentationen av vissa mönster krävt en del teoretisk apparatur) . Fler a av iakttagelserna är dock teoretiskt intressanta, varför jag har valt att samla några teore­ tiska kommentarer i e tt eget avsnitt här. Resonemanget konce ntreras 1 Princip B kan förvisso ses som en syntaktisk lika väl som en semantisk princip. Själv ser jag den som e n i grunden semant isk princip som ytt rar sig syntaktiskt. 2 I relativattribut ser mönstret med possessiv kontroll ut att vara en konsekvens av princip B. Relativa infinitiver utan l ucka är ovanliga i svenskan, m en där de fö re­ kommer är kontrollören NP:n i sig, inte des s possessor (jfr rä tt pe rso n att PR O sva ra på de t med rätt per son a tt P RO fråga om det ). 217 kring samspelet mellan syntax, se mantik oc h pragmatik ( 12 . 2 . 1 ) samt förh ållandet mellan komplement oc h a dju nkter ( 12 .2 .2 ) . 1 2 . 2 . 1 . Sa m s p elet mellan s ynta x , se ma ntik oc h prag mat ik Resultaten ovan låter sig svårligen förklaras med någon enskil d prin­ cip , utan det framgår tämligen tydl igt att kontroll beror på flera olika faktorer. Syntaktisk frasstruktur samverkar bl .a . med semantiska sele- tionsrestriktioner oc h pragmatisk empati , så en samlad kontroll ­ beskrivning ryms inte inom någon av de tradit ionella do mänerna syntax, semantisk oc h pragmatik. Tvärtom kan kontroll tjäna som en illustration av hur des sa tre perspektiv på språk samverkar. Vid are förefaller d e tre perspektiven inte lika viktiga. S emantiken är mest grundl äggand e , d å syntaktiskt oc h pragmatiskt f ramträd and e led enda st kan komma ifråga om de är semantiskt lämpliga. Dels styr huv udo r d hur der as komplement tolkas (i nominal- oc h a dje ktivfraser kanske även adju nkter, se 12 .2 .2 ) , del s sätter infinitivfrasens verbva­ lens restriktioner på vad som kan fylla subjektsrollen. Förs t när des sa villkor är uppfyll d a avgör syntaxen, troligen främst c -k ommender ing, vilket led som kontrollerar PR O. Seda n verkar syntax i sin tur vara viktigare än pragmatik. Pra g­ matiska kontrollmönster t räde r främst in när syntax oc h semantik inte räc ker till . Här är särskilt kontrasten mellan spetsställ d a oc h efter - ställ d a adv erbial ett tyd ligt teck en. Vid efterställning, dvs . när sub­ jektet c -k ommend erar PR O, förekommer pragmatisk kontroll end ast när subjektet är uteslutet av semantiska skäl. S petsställ da adve rbial är dä remot mer mottagliga för pragmatiska faktorer, vilket kan bero på att de t inte finns någon syntaktiskt angiven ( dv s . c -k ommende rande ) kontrollör. Detta skulle då innebära att subjektskontroll vi d spets­ ställning inte beror på de n syntaktiska subjektsfunktionen i sig, utan på att subjektet är pragmatiskt framträd ande (se vi d are avsnitt 1 4 . 1 . 3 , 1 6 . 4 o c h 1 7 . 3 ) . Å andra si da n bör man håll a i minnet att det ta resonemang utgår från ett strikt tolkningsperspektiv. Det är fullt möjligt att pragmatiken spelar större roll för valet av uttryc kssätt , dv s . att talare/sk ribent väljer syntaktiska strukturer som speglar d et pragmatiska (o c h semant­ iska) inneh ållet . Rimligen finns d et pragmatiska skäl till att någon t .e x. väljer att spetsställa ett ad verbial i stället för att realisera de t in situ osv. De n si da n av saken täc ks do ck i nte av unde rsökningen. 21 8 De faktorer som inverkar på tolkningen ser alltså ut att vara or dna­ de hierarkiskt. I för sta hand rättar vi oss efter semantiken; f inns flera semantiska möjliga kandi date r får syntaxen styra - oc h räcker inte d et heller tar vi till pragmatik. Därmed torde det vara fruktbart att ana­ lysera kontroll från ett optimalitetsteoretiskt perspektiv. Optimalitets- teori (OT) bygger just på idén om samverkan mellan flera konkur­ rerande principer som är ordnade i en strikt hierarki . En sådan analys presenteras i avha ndlingen s del III. En annan intressant sida a v förhållan det me llan syntax oc h sem antik kommer till synes i kontrollväxling (avsnitt 6 .2 . 1 ) oc h den systemat­ iska tvetyd ighete n hos vissa adverbial (avsni tt 9 . 3 .2 ) . Jämf ör till att börja med meningarna i ( 12 :2 ) , där PRO kontrolleras av objektet i ( 12 :2a) m en av subjektet i ( 12 :2b) . ( 12 :2) a. Aktieägarföreningen har bett företaget Ferme nta att PRO ställa upp med bankgaranti n. b. Aktieägarföreningen har bett företag et Ferme nta att P RO få ställa upp med bank garantin. # I ( 1 2 :2b) kastas kontrollmönstret om genom kontrollväxling; o rdet få leder till subje ktskontroll, dä r de t bitransitiva be normalt ger objekts­ kontroll. Däremot förblir agenten den samma i båda exemplen. I ( 12 :2a) är objektet Fe rm enta både tankesubjekt oc h agent i infinitiv­ frasen. I ( 1 2 :2b) är subjektet A k ti eägarfö reni ngen tankesubjekt, men även här ä r Fe r menta agent. Subjektet till få är nämligen inte agent utan upplevare. Kontrollvä xlingen kastar alltså om subjektsfunktionen men inte agentrollen. Ett besläktat fenomen uppträder hos vissa adverbial : ( 12 : 3 ) DNA från presid entens hårstrån ska unde rsökas för att PRO ge svar på frågan. Exemplet i ( 1 2 : 3 ) är i princip tvetydigt, då både subjektskontroll oc h pragmatisk kontroll (me d huv udsa tsens agent som kontrollör) är möjliga tolkningar. Infinitivfrasens subjektsfunktion kan nämligen lika gärna fylla instrumentrollen som agentrollen. Antingen kontrolleras PRO av satssubjektet D N A oc h är då instrument i satsförkortningen ( 'D NA ska ge svar' ) , eller också är det koreferent med huvud satsens agent som samtidigt utgör agent i infinitivfrasen ( 'V i ska ge svar med hjälp av DN A') . Emellertid är de semantiska rollerna desa mma i båda tolkningarna. Matris subjektet är instrument oc h matrisagenten är agent i infinitiv­ frasen, oavsett vilken av referenterna som motsvarar subjektsfunk- 21 9 tionen. Ambiguiteten vad gäller subjektsargumentet spelar här ingen roll för de n semantiska tolkningen, eftersom de t är samma skeend e som skil d ras i båda fallen. Båda tolkningarna betyde r i realiteten samma sak. Om vi nu jämför ( 12 :2 ) m ed ( 12 : 3 ) fr amträd er en slående l ikhet oc h en ännu mer slående skillnad . I båd a fallen skiftar subjektsfunktionen medan agentrollen förblir opåverkad . S killnad en är att i ( 12 : 2 ) i nnebär kontrollväxlingen att satsförkortningen ändr ar betydels e radi kalt , men i ( 12 : 3 ) spelar den tvetydig a tolkningen av PR O ingen som helst roll för tolkningen av infinitivfrasen som hel he t . 1 Nu är förstås inte de båd a exemplen helt parallella (all d eles frånsett att det är fråga om ett bundet objekt i ( 12 :2 ) o c h ett fritt adve rbial i ( 12 : 3 ) ) . I ( 12 : 2) är det ur kontrollsynpunkt relevanta verbet s täll a u p p i (a ) men få i (b ) . I båd a fallen är agenten koreferent med matris­ satsens objekt. D äremot är det inte samma agent i de båd a instanserna av s täl la u p p . I ( 12 :2b) är matrissubjektet subjekt (o c h upplevare) till få oc h där med ä r d et ock så subjekt - oc h agent - till s täll a u p p . Me d andr a ord är det inte samma referent som ska s täl la u p p i ( 12 :2a ) respektive (b ) . Till skillnad från ( 12 : 3 ) är alltså inte den semantiska rolluppsättningen likada n i båda fallen. Vad det ta säger om förh ållande t mellan syntaktiska funktioner oc h semantiska roller är inte all del es självklart . Å ena si d an framgår ganska tyd ligt att de är olika saker; kontroll han dla r om subjekts­ funktionen oc h kan inte redu cera s till en fråga om semantiska roller. I de n mån PR O är knutet till en viss semantisk roll följer det ta av satsförkortningens selektionsrestriktioner, inte av något visst kontroll ­ mönster. Å andra si da n visar ( 12 : 3 ) att de t tolkningsmönster som spec ifi ce ras av h uvudsat sens verb avser komplementets agent, i nte de ss subjekt. En möjlig tolkning av ovanstående är att de semantiska förutsätt ­ ningarna för kontroll bygger på ett samspel mellan huv udsa tsens o c h infinitivfrasens verb: I den mån huv udv erbets betyd else styr tolkningen av infinitivfrasen är det agentrollen som spec ifi ce ras ( det ta tord e gälla end ast komplement, jfr do ck 12 .2 .2 ) . Vilken roll som antar subjekts­ funktionen - dvs . PR O - följer av infinitivfrasens verbvalens (m er specif ikt , verbets selektionsrestriktioner) . Ofta sammanfaller subjekt oc h agent, men vid verb som få gör de de t inte. Såvida ingen unik kontrollör d ärmed är utsed d ges tolkningen av PR O av d et syntaktiska (even tuellt även de t pragmatiska) sam manhan get. ' Mö jligen kan d et , se tt från ett normativt perspektiv, vara relevant huru vi da ( 12 : 3 ) bryter mot subjektsregeln eller inte. 220 Tvetydig het en ho s ( 12 : 3 ) skulle där med följa av två saker: de ls specifi cera s inte tolkningen av matrisverbet (eft ersom fria adv erbial inte är bundn a komplement) , d els är både in strument oc h agent möjliga som subjekt till ett verb som ge. I ( 12 : 2 ) p ekas infinitivfrasens agent ut av huv udv erbet b e , o c h kontrollväxlingen följer av skillnaden i valens hos ställa u p p respektive få. Även den hä r sortens samspel rimmar väl med en optimalitets- teoretisk beskrivning, s e vi dar e del III . 1 2 . 2 . 2 . K o m p le m ent k ontra a d j un kter För hål landet mellan bund na komplement oc h fria ad junkter är ett ständi gt återkommande problem inom språkvetenskapen. Frå gan är stor oc h svår, varför jag här begränsar mig till de frågor som dire kt rör kontroll . Därmed bortser jag i viss mån från de svåra gränsd rag­ ningsproblem dist inktionen medfö r, oc h tillämpar begreppen und er premissen att de ssa problem är lösta. Ett vanligt antagande är att komplementkontroll är lexikalt styrd , dvs . att huv udo r det s semantik pekar ut infinitivkomplementets tanke­ subjekt (se t . ex. Poll ar d & Sag 1 9 9 4 ) - medan fria adj unkter är just fria , dvs . att kontrollören inte är given av huv udo r det utan följer av den syntaktiska (o c h pragmatiska) kontexten. Detta antagande har främst tillämpats på verbfraser/sa tser, vilket i praktiken inneburit att man ställt objekt oc h bund na adver bial å ena si dan mot fria adve rbial å den andr a. Sett till materialet här stämmer model len bra just på verbfraser, men kanske sämre på nominal- oc h a dje ktivfraser. Dessa båd a fras­ typer uppvisar ingen större skillnad i k ontrollbeteend e mellan komple­ ment oc h a djun kter. Posse ssiv kontroll g äller bund na oc h fria attribut i lika hög grad , o c h båd e bundna oc h fria adj ektivbestämningar (uta n lucka ) ko ntrolleras av ad jektivets predi kationsbas. Är då d essa adj unkt­ er mer beroende av sina huv udo r d än vad a dv erbial är ? Nja, jämför adve rbialet , attr ibutet oc h a djek tivbestämningen i ( 12 : 4a - c ) : ( 12 : 4 ) a. Mån ga av skogslänen har tagit ut en hög kommunalskatt för att PRO klara sin verksamhet. b. I november förra året beslutades om ett extra anslag för att P RO utreda probleme n i skolan. c . / . . . / me dan teamet gjorde h onom klar för att PR O få syresatt blod via maskinen. 221 De tre/ö r atf - infinitiverna i ( 12 : 4 ) bestämmer visserligen olika typer av huv udo r d , men mod ifierar de ssa huv udo r d på väsentligen samma sätt . J ag har svårt att se något som tyd er på att attributet eller adje ktiv­ bestämningen ( 12 : 4b resp. c ) skulle vara mer beroende a v sina huv ud ­ or d än vad a dve rbialet ( 12 : 4a ) är . Alla tre är typiska fria adju nkter. Ändå tar de olika kontrollmönster. Ad verbialet i ( 12 : 4a ) tar sub­ jektskontroll - medan attributet i ( 12 : 4b ) kontrolleras av nominalets possessor, som för övrigt är impli ci t . I ( 12 : 4 c ) kontrolleras PR O av adje ktivets predika tionsbas, so m utgör objekt i m atrissatsen. Denna skillnad torde då inte bero på att det är fråga om olika typer av infinitivbestämningar, u tan på att d e är adju ngerad e till o lika fraser. Beroende t av huv udo r de t är då inte semantiskt, som är fallet med komplement, utan syntaktiskt. Så långt passar alla tre typerna in på standar d antagand ena om fria adju nkter. Emellerti d är det bara adve rbialen som ansluter sig till et t rent syn­ taktiskt kontrollmönster. Attribut oc h a dj ektivbestämningar kontroll ­ eras inte nöd vändig tvis av närmsta c -k ommend erand e led , utan av huvu dor d ets possessor respektive predi kationsbas - dvs. via en seman­ tisk relation. Det förväntad e är att adj unkter associer as uppåt i fras­ hier arkin tills en tillfredst ällande länk har etablerats - kortast möjliga väg. Att ad junkten först "k änner igen" sitt huv udo r d oc h där efter följer en viss typ av semantisk förbindel se, beroende på vilken sorts huv udo r d det är fråga om, ett såd ant beteende förefaller minst sagt otypiskt. Jag kan se två vägar att redo göra för des sa iakttagelser på ett t eore­ tiskt konsistent sätt . Det ena är att betrakta samtliga adju nkter - även adv erbialen - som semantiskt beroende av huv udo r de t . En tänkbar generalisering är då att adj unkterna kontrolleras av huv ude ts externa argument: subjektet i verbfraser, possessorn i nominalfraser oc h pre- dikat ionsbasen i a djek tivfraser. Föru tsättningen är att man utgår från semantiska argument oc h inte syntaktiska konstituenter , eftersom särskilt possessorn ofta är impli cit eller står i en annan position än som spec ifierare i nominalfrasen. Det är d å inget trivialt problem hur den semantiska relation som motsvarar externt argument def inieras. Vid are utgör de adv erbial som tar ob­ jektskontroll ett besvärligt und antag, som svårligen låter sig förklaras inom samma semantiska do män. Detta gäller särskilt som vissa ad ­ verbial är ambiguösa med avseende på subjekts- /ob jektskontroll (se exempel ( 9 : 9 ) i avsnitt 9 . 1 ) , vilket innebär att inget semantiskt ute­ sluter någondera tolkningen. 222 Den and ra vägen går i motsatt riktning. Om vi i stället tonar ned semantiken oc h utgår från syntaktiska dr ag, kan c -k ommend ering betraktas som den grundläg gand e princip en för adju nktskontroll . Detta synsätt är red an väl etablerat för adv erbialens de l , oc h även bland attribut oc h a dje ktivbestämningar är kontrollören vanligtvis ett nära­ liggand e c -ko mmend erande led . Und antagen från det ta kan som regel lätt motiveras, t . ex. genom selektionsrestriktioner eller princip B. Därmed skulle mönstren med possessivkontroll i nominalfraser oc h pred ikationsbasen som kontrollör i a dje ktivfraser i grunde n vara s.k . epifenomen. Me d det ta menas att de inte är de egentligt styrande principe rna utan bara ytstrukturella dra g som samvarierar med des sa. Den vägen led er till en analys dä r end ast komplement är semantiskt beroend e av sina hu vude n, oc h a dj unkter främst kontrolleras syn­ taktiskt. De tta synsätt tillämpas i O T-an alysen i de l III . Tillförlitligheten hos de båd a angreppssätten är i någon mån testbar. I en kontext dä r minst två dist inkta led uppfyller selektionsrestrik­ tioner, princi p B osv. - varav närmsta c -k ommend erande led inte sammanfaller med possessor/pre dika tionsbas - borde det gå att avgöra vilket av mönstren som styr d en faktiska tolkningen. Ett så dan t test är möjligt åtminstone för attributens de l , o c h talar d är för syntaxen. Relativa infinitiver utan luc ka är ovanliga i svenskan, men där de förekommer är kontrollören NP :n i sig , i nte d ess possessor (jfr rätt per s on att PR O s va ra på det med rätt per s on att PR O frå ga om de t) . Detta tyd er på att mönstret med possessiv kontroll i relativattribut är en konsekvens av princip B snarare än en grund ­ läggand e semantisk princip. Vad gäller a djek tivbestämningarna har jag do c k varken funnit eller lyck ats konstruera några kritiska testmeningar. Där and ra faktorer är likvärdi ga sammanfaller allti d predi kationsbasen oc h närmaste c -ko m- mendera nde led . Detta skulle h elt enkelt kunna tyda på att kontrollören oc h a dje ktivets pred ikationsbas tolkas utifrån samma principe r, oc h a tt det är där för de som regel sammanfaller. I alla hän del ser förefaller det som om frasstrukturen i stort har större betyd else än d istinktionen mellan komplement oc h a dju nkter, då även de fria primärt är beroende av sina huv udo r d . Skillnaden mellan bundna o c h f ria led ve rkar ha vi ss betydel se i så måtto att d e bund na är hå r da re styrda av hu vudo r de t , men det avgörand e är vilket led infinitivfrasen bestämmer - inte hur hårt knuten d en är till dett a led . DEL III: OPTI MAL KONTROLL 225 1 3 . Introduktion till optimalitetsteori (OT ) Optimalitetsteori (OT ) by gger på tanken att språk i grunden bestäms av en uppsättning enkla, generella oc h universella villkor (eng. c on ­ st r aints ) , vilka regelmässigt kommer i konflikt med varandra. Vill­ koren är hierark iskt ordn ade, oc h när de råkar i konflikt vinner det villkor som är högst rankat. A lla språk har samma uppsättning villkor, men rankar de m inte likada nt. Ski llnad er mellan olika språk antas alltså bero på skillnader i ranking. Teorin utveckla des först inom fonologi ( Prin ce & Smolensky 1 9 9 3 ) oc h överförd es till syntax av Grimshaw ( 1 9 9 7 ) . 1 Systemet kan illustreras med frågan om expletiva subjekt (for mellt det i svenskan), v ilka förekommer i vissa språk men inte i andr a. I de senare tillämpas i stället s.k. p r o - drop (se av snitt 2.2. 3 ) . Några exempel ges i ( 1 3 : 1 ) neda n. ( 1 3 : 1 ) a. It rains (Enge lska) b. Il pleut ( Fran ska) c . Det regnar (Sve nska) d . pro Piove ( Italienska) e. pro Llue ve (Sp anska) Grovt förenklat kan skillnade n mellan å ena sidan engelska, franska oc h svenska oc h å andra sidan italienska oc h spanska förklaras genom samverkan mellan följand e två villkor ( defin ierade enligt Grimshaw 1 9 9 7 : 3 7 4 ) : 2 SUBJ ECT: Clauses ha ve subjects. FULLI NT: Full Interpretation. Lex ical con cept ual structur e is parsed . 1 För en allmän introd uktion till OT, med fokus på OT- fonologi, se Archangeli ( 1 9 9 7 ) , Börjars ( 1 9 9 9 ) eller Kag er ( 1 9 9 9 ) . Fö r en särskild introdu ktion till OT- syntax, se Lege ndre (20 0 1 ) . Med undant ag för Kag er, som är en lärobok, utgörs samtliga av ganska korta artiklar. 2 Ibland åberopas i stället en morfologisk förklaring, som går ut på att pro- drop motiveras av att subjektet framgår genom verbkongruens. Ett argument mot den lösningen är att b l.a. franska och i viss mån engelska har både verbkongruens och expletivt subjekt. 226 SUBJECT kräver en subjektskonstituent, dvs . det räc ker inte att sub­ jektet framgår av morfologi eller kontext. 1 Ett sådan t subjektstvång förekommer i många språk, men som synes inte i alla eftersom p r o - d r o p bryter mot villkoret. FULLlNT( erpretation) inn ebär helt enkelt att ord normalt ska betyda något. Villkoret förefaller naturligt, men är inte undan tagslöst. Fö r­ utom expletiva subjekt förekommer även platsh ållare som engelskans d o ( W hy d o yo u as k ? ) oc h svenskan s göra ( Sj ung er gör jag h elst inte) . Dessa båda villkor kroc kar i ( 1 3 : 1 ) , eftersom regna och dess mot­ svarighete r i andra språk saknar (sema ntiskt) subjektsargument. Ett expletivt subjekt tillfredsstä ller SUBJEC T men bryter mot FULLlN T, medan p r o - drop gör tvärtom. En regelbaserad grammatik skulle t.ex. kunna hantera skillnaden utifrån en språkspeci fik regel om subjekts­ tvång (oc h / eller en om p r o - drop ), som antas gälla i vissa språk men inte i andr a. Inom OT ser man det i stället som att samma villkor värder as olika högt i olika språk. Med andra ord a ntas subjektstvång bero på att SUBJ ECT dominerar (rank as högre än) FULLlNT, medan pro-dr op följer av att det omvända förhå lland et råde r. Givet en viss input, i d et här fallet den semantiska struktur som motsvarar ' de t regnar', värd eras alternativa uttrycks­ former gentemot villkoren. Den kandid at som bäst tillfredsstä ller de högst rankade villkoren är optimal, dvs. grammatisk. Denna optimering, dvs. utgallringen av alla kand idate r utom den grammatiska, illustreras i tablå T1 3 : l - 2 ( » indi kerar do minans) : 2 Ta blå T I 3 : 1 . SUBJ ECT » FULLlN T —> expletivt subjekt i franskan. Input: 'De t regnar' SUBJ ECT F U LLlNT a. Pleut *! » b. Il pleut * * = brott mot ett villkor; ! = brottet är fatalt; «a- = den optimala kandid aten; skuggning markerar att eventuella brott inte påverkar valet av optimal output. 1 En mer precis definitio n av SU B J EC T är: "Th e highe st A-sp ecifie r of an extend ed projection must be filled" (Gri msh aw & Samek-L odov ici 1 9 9 8 : 1 9 4 , Lege ndre 200 1 :5) . V illkoret motsvarar Cho mskys (1 9 8 1 ) Extend ed P rojectio n Pr incip le (EP P ) . 2 Den konventionella formen för redov isning av OT- analyser kallas tab lå (fr. /en g. tab leau ) , till skillnad från tabell e ller figur . Även notationellt följer jag OT- standard . 227 Tablå T 1 3 : 2 . FULLlNT » SUBJECT —> p r o - drop i italienskan. Input: 'De t regnar' FUL LlNT SUBJ ECT a- a. Piov e * b. EX PL piove * ! I franskan (T 1 3 : 1 ) är det viktigare att tillfredsstäl la SUBJECT än FULL- INT, varför strukturen med expletivt il är optimal. I italienskan (T1 3 :2) förh åller de t sig tvärtom, oc h s ubjektslöst Pi o v e vinner. 1 Även om villkor på dett a sätt kan övertrumfas av and ra, så innebär inte det att de upph ör att gälla: "Co nstraints are never switc h ed off' (Vi kner 200 1 b: 45 4 ) . Trots att FULLlNT får stryka på foten inför expletiva subjekt i svenskan kan det dels slå igenom i andr a samman­ hang (t.ex. m otverka en svensk motsvarighet till Jo- omskrivning), dels spela en roll för vilka element som blir expletiver. Att det är just de t och inget annat ord som utgör expletivt subjekt är sannolikt ingen slump, utan torde bero på att de t har mindre speci fik betyde lse än alla and ra nominal i svenskan. Jäm för t.ex. kandi dat (b) oc h ( c ) i tablå T1 3 : 3 : Tab lå T1 3 : 3 . SUBJECT » FULLlNT — » expletivt subjekt i svenskan. Input: 'De t regnar' SUBJ ECT FUL LlNT a. Regnar * ! »b. Det regnar * c . Han regnar * * l Som framgår av TI3 : 3 är ett alternativ som Han regna r uteslutet där för att han betyder mer än d et, dvs. innehålle r mer "lexi cal con ­ ceptu al structur e" som saknar tolkning. Kand idat ( c ) innebär där med ett grövre brott mot FULLlNT än vad (b) gör. I franskan, som saknar en direk t motsvarigh et till d et, s äger man i stället I I ple ut (il ~ ' ha n' ) , eftersom il är mindre speci fikt än det feminina elle. Samma resone­ mang är ocks å tillämpligt på varför just göra är platshålla rverb i svenskan, oc h d o i eng elskan. 2 1 Detta är som sagt en förenkling. Fö r en mer nyanserad OT- analys av pro-d rop, se Grimsh aw & S amek- Lo dov ici (1 9 95, 19 9 8 ) . 2 Notera doc k att expletivt göra o ch do- omskrivning inte är fullt motsvarand e feno­ men. Svenskans platshålla rverb förekommer end ast vid topikalisering av verb/verb ­ fraser ( S k rat tar gör h an sä llan) med an do- omskrivning har betyd ligt vida re tillämp­ ning ( / d o n't agr ee wit h t his analysi s . I d o , h o we ver , lik e its general dire ctio n. D o yo u agree ?) . 228 Failu re to parse [. . . ] do results in a less severe violation of FULL-INT than failure to parse [. . . ] any othe r verb in the language. (Gr imshaw 19 9 7 : 3 8 6f. ) Det är grundl äggande för OT att villkoren är generella och att samma ranking gäller genom hela språksystemet. I språk där FULLlNT rank as högt - som italienskan - finns få eller inga expletiva element. Däremot förekommer både Jo-o mskrivning och formellt subjekt i engelskan, där villkoret är lägre rankat. FULLlNT gäll er dock även där , annars skulle engelskan vara full av expletiver. Efter ovanstående illustration av OT ges i följande avsnitt en utför­ ligare presentation av teorin. D et övergripande ramverket presenteras i 1 3 . 1 , följt av en särskild genomgång av villkor i OT (1 3 . 2) . Fall med flera eller ingen vinnare di skuteras i 1 3 . 3 , oc h valet av OT som analys­ redsk ap i avhan dlinge n motiveras i 1 3 . 4 . 1 3 . 1 . Det övergripande ramverket OT utvec klades först inom fonologi ( Prin ce & Smolensky 1 9 9 3 ) o c h är numera ledan de in om det fältet; " [ . . . ] in six years, OT has gone from two unpublished manuscript s to being the biggest theo ry around in phono logy [ . . . ] " ( Börjars 1 9 9 9 : 1 0 3 ) . Idéer na har sede rmera spritt sig till syntax (Grim shaw 19 9 7 , Bresnan 200 0 b) oc h se mantik (Hen driks & de Hoop 200 1 ) , d är teorin fortfarand e är unde r framväxt. 1 Inom alla tre område na tillämpas samma grundl äggande mode ll: INP UT - 4 GEN -> CON/EV AL - » OUTPU T FIGU R 13 : 1 . O T : s gru ndmo dell. Process en från input till output kallas optimering. För varje given input till det grammatiska systemet genereras ett antal möjliga outputs - kandid ater - vilka värde ras mot villkoren. Den kandi dat som bäst tillfredsstä ller de högst rankade villkoren - den optimala kandidat en - realiseras som faktisk output. Systemet består av två grundf unk- 1 Referensernas publice ringsår ger en något missvisande bild av OT: s kronologiska utvecklin g. Prin ce & Smolensky (1 9 9 3 ) lär ha c irkulerat i ol ika form seda n 19 9 0 . Ett tidigt u tkast till Grimsh aw (1 9 9 7 ) fa nns tillgängligt på Internet 19 9 3 och en redig erad version 19 95. Manu skriptet till Bresnan (2 00 0b ) pub licer ades On- line 19 9 7 , m edan en förlaga till Hendrik s & de Hoop (20 0 1 ) fanns som forskningsrapport 19 9 8 och på Internet 1 9 9 9 . 229 tioner: en generator (GE N) som ger de tänkbara kandi datern a oc h en evaluator (EV AL) som värd erar dem gentemot villkorshier arkin (eng . C ons t rain t Hier ar c h y, CON). Av de två grundfun ktionerna kan GEN sägas avgränsa vad som alls är möjligt i mänskliga språk. Kandi dater som strider mot GEN kan aldrig komma i fr åga i något språk, helt e nkelt därf ör att inga sådana kandid ater genereras. I EV AL defini eras vilka möjliga system som faktiskt realiseras, genom att villkorshie rarkin för respektive språk sållar fram d e optimala kandidate rna oc h u tesluter de i cke-o ptimala. OT är outputorienterat (Riad 1 9 9 9 ) , vil ket i praktiken innebär att de flesta arbeten inom OT fokuserar EV AL snarare än GEN. Man har helt enkelt varit mer intresserad av att hitta ett system som pekar ut rätt vinnare än av att exakt avgränsa mängd en förlorare. Analysupp­ giften handla r där med dels om att identif iera vilka villkor som styr de studera de fenomenen, dels om att komma fram till rätt ranking för respektive språk. Vad s om skiljer fonologi, syn tax oc h se mantik åt är främst att de har olika input oc h output. Inom semantik kan t. ex. input vara ett givet uttryck, output-kan didate rna är möjliga tolkningar av uttryc ket oc h faktisk output är de n optimala tolkningen. Input till syntax kan vara en semantisk struktur oc h output ett uttryc k eller en syntaktisk struktur. 1 Vidare tillämpas delvi s olika villkor inom de tre fälten, men det är inget som i sig eftersträvas - snarare tvärtom. Grundidén med OT kan summeras i följand e fyra punkter ( citera de ur Vikner 20 0 1 a: 127 , 20 0 1b: 428 ; jfr Grimshaw 1 9 9 7 : 3 7 3 ) : a. Con straints may be violated b. Con straints are ordered in a hierarchy A grammar is a particular o rder ing of cons traints. c . Con straints are universal In all languages, the same cons traints apply, exce pt that they are orde red differ ently from language to language. Lan guage variation is variation in the co nstraint h ierarchy. d. Only the optimal candidate is grammatical Al! non-o ptimal c andid ates are ungrammatica l. Th e optimal candi date of two is the o ne with the smallest violation of the high est const raint on which the t wo c and idat es di ffer. 1 Förhå llande t mellan syntax och semantik i OT, och vad som är input och output i respektive d omän behan dlas i kapitel 15 . 230 Punk t ( a) ä r inte så trivial som den kanske ser ut. O T-v illkor är mjuka, dvs . m an kan bryta mot d em, m en bara om man där med tillfreds ställer högr e rankade villkor. Und er punkt (b) anges att grammatiken för ett visst språk i teknisk mening är detsa mma som en viss ranking. Detta innebär i sin tur att samma villkorsh ierarki gäller hela det språket. Villkorens inbörd es ranking kan variera mellan olika språk, men inte mellan olika kon­ struktioner inom samma språksystem. Implicit i punkt (c ) är OT: s utpräglat typologiska inriktning. Teorin är utformad som ett reds kap för att systematiskt han tera likh eter och skillnade r mellan olika språk, där mellanspråklig variation antas bero på olika ranking av samma villkor. Pun kt (d ) förutspår att det för varje given input finns en och endas t en optimal output. Detta verkar vara en naturlig konsekvens av de övriga punkterna, men är inte desto mindre ett mycke t starkt antag­ and e. Det led er till problem särskilt med han teringen av fri variation (t.ex . optionellt att i Jag vägrar (a tt) finna mig i de tta) . Pro blemet är doc k utförligt beha ndla t i OT-l itteraturen, oc h flera olika lösningar ha r föreslagits (se vidare 13 . 3 ) . 1 3 . 1 . 1 . OT - en meta teor i Tillsammans ger de fyra punkterna ovan en tämligen stark teori om mänskligt språk. Alla språk antas bygga på samma villkor och skiljer sig åt enda st med avseende på den inbördes värd eringen av villkoren. Inom respektive språk antas en och samma ranking gälla hela språk­ systemet och för varje given optimering förväntas en och enda st en vinnare. S ystemet genererar testbara pred iktioner som ska ge rätt out­ put inom alla relevanta konstruktioner. Änd å är inte OT- mod ellen ovan en fullödig lingvistisk teori, utan snarare en metateori (Bö rjars 19 9 9 : 1 0 4 ) . Den beh över kompletteras med information om GEN, format för input och output och inte minst en uppsättning villkor. Här utgår man som regel från ett annat syn­ taktiskt ramverk. Grimshaw (1 9 9 7 ) m.f l. bygger på Government & Binding (GB ), med an Speas (1 9 9 7 , 200 1 ) och Mü ller (20 0 1 ) är influ­ erade av minimalistprogrammet (M P ) . Dessa varianter är ganska lika, och kan kallas P & P -OT . Bresnan (200 0b) och Sells (20 0 1 ) bygger på LF G ( Lex ical -F u ncti ona l G r ammar) och tillämpar L FG -OT . De långivande ramverken präglar i synnerhet representationen av syntaktiska strukturer. Grimsha w (1 9 9 7 ) anger t.ex . X -b ar-s ystemet 231 och (ind irekt) 0 -kr iteriet som villkor på GEN, och de kand idate r som behan dlas har samma format som GB-str ukturer. Inga andr a typer av strukturer tillåts därm ed. Bresnans (20 0 0b) motsvarighet genererar i stället s. k. c - oc h f-st rukturer enligt L FG -mö nster. Skillnaden är dock delv is princip iell, o c h i praktiken tillämpas oftast förenklade represent­ ationer av kand idate rna. Bland villkoren återfinns motsvarande skillnade r, om än i mindre grad . P & P -O T har t.ex. villkor som rör flyttning, och L FG -OT har villkor som motsvarar s.k. korresponde nsregler - företeelser som är spec ifika för P & P respektive L F G. Likh eterna är doc k större än skill­ nade rna. Fler a villkor tillämpas inom båda ramverken, meda n and ra villkor fyller väsentligen samma funktion även om de formuleras olika (jfr G rimshaw 19 9 7 oc h Bresnan 200 0 b) . En förklaring är att de inlånade villkoren inte längre är GB- , M P - eller L FG -pri ncip er, då dessa som regel är hård a, dvs. utformade för att aldrig kunna brytas mot. O T bygger i stället på mjuka villkor, vilka där med formuleras annorlunda , oc h den anpassningen görs i enlighet med andr a arbeten inom OT. Än så länge är litteraturen inom OT- syntax inte mer omfattande än att det går att överblick a de ledan de arbetena. Därmed håller det på att utveckla s en gemensam traditi on för OT- villkor (se vidare 1 3 .2) . Ett annat skäl är att OT-vil lkor alltid avser output. Kand idater na är inget mellanled i proc essen, utan potentiella outputs varav en faktiskt realiseras. Därför är OT-vil lkor relativt ytnära, oc h skillnader i bak­ omliggande antaganden tend erar att bli mindre markanta. Följak tligen är d en ömsesidiga förståelsen och jämförbarheten myc ket större mellan P & P -O T oc h L FG -OT än mellan P & P oc h L FG . OT:s relativa ytnärhet, jämfört med exempelvis M P , anförs ibland som argument för att det ena eller andr a ramverket är att föred ra, ibland s om argument för att de kan kombineras: The very reason why OT syntax and the Minim alist Prog ram are con ­ side red to be co mpetitors may be invoked to reconc ile the two approach es to syntax: OT dea ls with outputs, with representations, whil e the Mini­ malist Pro gram is mainly conc erned with deri vations. (Br oekhuis & Dekkers 200 0 : 3 8 6 ) Vad Broekhuis & Dekkers, liksom Pesetsky ( 1 9 9 7 , 1 9 9 8 ) , förespråkar är dock inte M P -OT , dvs . den integrering av OT och M P som bl.a . Miille r och Speas praktiserar. I stället ser de M P som det egentliga ramverket oc h m enar att OT kan tillämpas på d et som faller utanför. Det bör där för betonas att OT som helhet inte enbart hand lar om output bara för att villkoren opererar på outputs. OT är en output- 232 orienterad teori (Riad 1 9 9 9 ) - men inte outputspec ifik. GEN är en lika viktig komponent som EV AL. Om man ersätter GEN med exempelvis M P är d et inte längre OT, e ftersom MP enligt de egna premisserna ska generera endast grammatiska satser. Und er sådan a förutsättningar kan inte typologisk variation hante ras i EV AL, eftersom inga konkurreran­ de alternativ genereras. Att OT kombineras med andra ramverk betyd er alltså inte att man lägger OT ovanpå en annan teori. De element som lånas in måste an­ passas efter OT:s förutsättningar. Den OT- analys av kontroll som presenteras i de följande kapitlen är som sagt tolkningsorienterad . Den utgör därm ed OT-s emantik enligt Hend riks & de Hoop (20 0 1 ) - eller interpretativ OT-s yntax i Wilsons (20 0 1 ) terminologi. Analysen faller alltså varken inom P& P -O T eller L F G-O T (även om den nog mest liknar P & P -OT ). Däremot har jag försökt göra den kompatibel med b åda. S e vidare kapitel 15. 1 3 . 2 . Villkor i OT Själva hjärtat i OT är dess villkor (eng. c on st ra ints ) . Dessa är generella och universella - i bjärt kontrast mot regler, vilka ofta är både konstruktionsspeci fika och språkspeci fika. OT- villkor är dess­ utom mjuka, vilket innebär att man kan bryta mot dem om man däri genom tillfredsstä ller ett högre rankat villkor. En regelbaserad grammatik kan t.ex. inkluder a den svenska s.k . BIFF -rege ln (i Bisats kommer Inte Före det Finita verbet) s om är både språk- och konstruktionsspecifik . Sett från ett OT-p erspektiv följer i stället samma fenomen av samverkan mellan flera olika villkor, vilka vart och ett också är relevanta i andr a konstruktioner och i and ra språk. Nedan presenteras olika typer av OT-vil lkor i 1 3 .2. 1 , varefter OT: s mjuka villkor jämförs med hårda M P -p rinci per i 1 3 .2.2. 1 3 . 2 . 1 . Tr o h et s v i llk or oc h s tr uk t urel la villk o r Det finns två huvu dtyp er av villkor i OT: troh etsvillkor och struk­ turella villkor. Troh etsvillkoren (eng. faithfu lness c on stra ints ) går ut på att output ska stämma överens med input. Ett typiskt exempel är FUL L lNT, som kräver att ett uttrycksel ement i output ska motsvara ett betydelseeleme nt i input. De strukturella villkoren (eng. marke dne s s c o nst rai nts ) avser det grammatiska systemet som sådant och främjar 233 enkla oc h omarkerad e strukturer framför komplexa oc h markerade . SUBJEC T är ett strukturellt villkor. Det ligger en naturlig motsättning mellan troh etsvillkor och struk­ turella villkor såtillvida att trohe tsvillkoren oftast bevarar kontraster, med an de strukturella vill eliminera dem . Kasu smorfologi bryter t.ex . mot strukturella villkor om att undv ika morfologisk komplexitet, men är i stället trogen input genom att realisera information om kasus. Vid are råkar ofta strukturella villkor i konflikt sinsemellan. Jäm för t.ex. principe n att undv ika komplex morfologi ( * MO RF) och den om att undv ika utbyggd frasstruktur ( * PS ) , vilka båda främjar så enkla strukturer som möjligt. Dessa konkurrerar dels med ett troh etsvillkor F AITH X ( dä r X står för någon typ av semantisk information i input, t.ex. aspekt), dels med varandra . Om F AITHX är hög re rankat än * M ORF och /elle r * P S kommer funktionen X att realiseras, annars inte. Om det realiseras, fö rväntas X uttryckas syntaktiskt i språk där * MORF dom inerar * PS och morfologiskt i språk med omvänd ranking. Re­ sonemanget gäller und er förutsättning att inga andr a villkor kompli­ cera r situationen och kan formaliseras enligt följand e: FAITHX , * MO RF » *P S —> X uttryc ks syntaktiskt F AITHX , * PS » *MOR F — > X uttr yck s morfologiskt *M ORF, *P S » F AITHX -> 0 I princip är d et så h är skillnad en mellan syntetiska och analytiska språk hante ras i OT. Att de allra flesta språk varken är helt analytiska eller helt syntetiska beror främst på att det är flera villkor än dessa in­ volverade. Strukturella villkor kan också vara varandra s dire kta motsatser. Det gäller i synnerhe t s.k. alignment c o nst rai nts , vilka reglerar den relativa positionen hos element inom en struktur. Villkoret HEAD-LEF T kräver t.ex. att ett huvu d ska stå till vänster, meda n HEAD-RIGH T kräver att d et ska stå till höge r. Följak tligen bryter alla strukturer mot minst ett av villkoren minst en gång. Med hjälp av sådan a villkor hante ras bl.a. skillnaden mellan s.k. vänster- oc h hög erförgrenande språk (ty piskt SVO/VS O respektive SOV). I språk dä r huvu det kommer näst längst till vänster - som svenskan - är HEAD-L EFT rankat över HEAD-RIG HT men unde r SPEC-LE FT, som kräver att en spec ifierare ska stå till vänster (se Grimshaw 19 9 7 för en såda n analys av engelskan). E n V2-sa ts innebär då ett brott mot HEAD- LEFT oc h m assor av brott mot HEAD-RIGH T. 234 På g rund av sådan a motsatta villkor kan ingen struktur tillfredsstä lla dem alla, utan alla konstruktioner bryter mot något villkor. Det finns alltså ingen helt harm onisk ranking. Följa ktligen är inget språk mer optimalt än något annat (annat än möjligen slumpmässigt och margin­ ellt) , utan alla språk är kompromisser mellan motstridi ga villkor. Optimalitet råder end ast i förhålla nde till en viss ranking. 1 3 . 2 . 2 . M j uk a kon tra h år d a princ iper Centralt inom OT är en strävan efter så enkla och generella villkor som möjligt. Den ambitionen gäller förvisso även and ra ramverk men OT har här en förd el genom att villkoren är mjuka princ iper. I en hård princi p, dv s. e n princi p man inte kan bryta mot, måste alla undan tag och restriktioner ingå i defin itionen. En mjuk princip be­ höve r däre mot bara fånga den generella innebörde n, eftersom undan ­ tagen följer av and ra principe r. Egentligen ses de då inte alls som unda ntag, utan som princi penliga konsekvenser av systemet. Speas ( 1 9 9 7 ) jämför OT med m inimalistprogrammet ( M P ) oc h visar hur M P : s hå rda princ iper genomgående är beroend e av olika förbeh åll, såsom illustreras i tabell 1 3 . 1 . Jämf örelsen i tabellen är ganska tillspetsad o c h lyfter ut princ iperna ur dera s respektive sammanha ng. Det bör där för noteras att Speas ingalunda förkastar de berörd a M P - principe rna; tvärtom anammar hon dem , i förenklad form, som mjuka OT-vi llkor. Avsikten med tabell 1 3 . 1 är att visa hur undan tagslösheten hos hård a princ iper ofta bygger på olika förbehåll i def initionerna. Hur exempel­ vis Full Interpretation och EP P ( motsvarar OT-v illkoret SUBJE CT) kan råka i konflikt illustrerad es i tablå T13 : 1 —2 ovan. Dessa princi per genererar varandra s unda ntag. I ett system av hårda princ iper måste vid sådan a konflikter en över­ ord nad princ ip på något vis inklud eras i defi nitionen av varje annan princip där den slår igenom. Om olika faktorer slår igenom i olika språk måste man gard era sig genom dub belbokföring av konflikter (effe kterna av princip X inkluderas som unda ntag i defin itionen av princip Y , oc h tvärtom). I ett system av mjuka villkor är inte detta nödv ändi gt. Man kan givetvis inte bortse från unda ntagen, men de beh över inte inkorporeras i definiti onen av varje enskilt villkor. I stället iden tifierar man de konkurrerande villkor som motiverar unda ntagen och defin ierar dessa för sig. 235 TABELL 1 3 . 1 . Inviola ble p rinci ples and thei r hedg es ( S p eas 1 9 9 7 : 1 8 4 ) } P ri nci ple E s sen ce Hed ge Full Interpretation The re can be no superfluous symbols in a representation. . . . . .ex cept symbols whic h delete b efore interface level. Extend ed Pr ojection Prin cipl e (E PP ) All claus es must hav e a subjec t. . . . . .ex cept for languages whic h lack ove rt expletives. Case Filte r An NP must ha ve Case.. . . . .un less it is null. Bind ing P rincip le A An anapho r must be bound in it s governing cat egory. . . . . .un less it is one of a specia l kind of an apho rs whic h need not be bound. Binding Princ iple B A pronoun must be free in its governing cat egory.. . . . .un less it oc cur s in an idiom like lo se h er tempe r . Binding Princ iple C A name must be free. . . . . .un less it is an epith et. X -b ar P rincip les Every categ ory h as a head , a spe cifie r, an d a com plement.. . . . .un less a given hea d takes no comp lement or has n o features to c h eck with i ts spec ifier. The ta Criterion All them atic rol es must be assigned t o an argument position, an d all arg ument positions must rece ive a them atic role.. . . . .exc ept th at the agent of a passive may be absorbed by th e verb, and t he thema tic ro les of nouns need n ot be syntacticall y realized. Det är i samverkan mellan villkor den egentliga analysen ligger. På den nivån är OT-sy stemet synnerligen strikt. Äv en om det går att bryta mot enskilda villkor, ska villkorsh ierarkin i varje språk vara unda n­ tagslös. Därtill ska samma ranking gälla hela språket. Det går dä rför inte att anta högt rankade villkor pga. perifera unda ntag utan hänsyn till grammatiken i övrigt. Om villkor A antas dom inera villkor B får detta konsekvenser för alla strukturer i ett språk där båda villkoren är relevanta. Och med den hög a generalitet som eftersträvas hos OT- villkor följer ock så en bred tillämpligh et. Därigenom genererar varje OT- analys testbara pred iktioner, ofta ock så om fenomen utanför det aktuella studi eobjektet, oc h en föreslag- 1 Speas ( 1 9 9 7 : 1 8 4 ) tabell in nehålle r fler princi per, men jag har bara tagit med dem som beha ndla s på annat håll i texten eller som går att förstå utan närmare kännedom om minimalistprogrammet. 236 en ranking måste ge rätt utfall för alla optimeringar där den är relevant. Denna testbarhet framtvingar i förlängningen hög precis ion även i defini tionen av enskilda villkor. 1 3 . 3 . Flera eller ingen optimal output En grundtan ke i OT är att varje optimering ger en och endas t en optimal output. Den optimala kandi daten är grammatisk och alla alter­ nativ är ogrammatiska i det aktuella språket. Följa ktligen är fri varia­ tion ett problem inom OT, eftersom det då verkar finnas flera vinnare. Ett typiskt exempel är optionelit s om i svenskan: ( 1 3 :2) a. Det d är var sista gången som jag lånade ut pengar till ho nom. b. Det d är var sista gången jag lånade ut pengar till ho nom. Båd a varianterna i ( 1 3 :2) ser ut att uttryc ka samma inneh åll, d vs. att de är alternativa realiseringar av samma input. Både ( 1 3 : 2a) oc h ( 1 3 :2b ) är grammatiska i svenskan, vilket tyde r på att det här finns två optimala kand idate r: en med komplementerare/ subjunktion och en utan. 1 Det omvända problemet gäller icke -real iserbarhe t (eng . ineffabi lity eller abs o l ute ung ram matical ity) , dvs. fenomen där vissa språk ser ut att sakna optimal output. Ett ofta anfört exempel är dubb la fråge­ konstruktioner - Vem gjo r de vad ? - som saknas i italienskan. 2 Den generella förklaringen till icke- realiserbarhe t är att det troh etsvillkor som främjar realiseringen av ett visst e lement dom ineras av ett struk­ turellt villkor som motverkar sådana konstruktioner (jfr analysen av utebliven kasusmarkering i avsnitt 1 3 .2. 1 ovan). 3 Fråga n om optionalitet/fri variation verkar mer komplex. Till att börja med visar sig den fria variationen ofta inte vara så fri när allt kommer omkring, u tan av två varianter kan en vara obligatorisk i vissa 1 Notera att optionaliteten hos som inte är generell utan beror på den syntaktiska kontexten. Det finns också strukturer d är komplementerare är obligatoriskt (Ja g und rar vem som vann) re spektive förbjudet (Jag undra de vem (*s om) d u pratade med ) . Fö r en OT-a nalys av som i norskan, se Kee r (1 9 9 9 ) . 2 Givetvis kan man även i italienskan fråga både vem som gjorde något och vad vede rbörande gjorde, fa st inte i samma enkla sats. 3 Icke- realiserbarhet för blir do ck ett problem inom OT och väck er principie llt viktiga frågor om ramverkets övergripande utformning (se t.ex . Leg endr e et al. 1 9 9 8 :25 4ff ., Kuh n 200 1 : 4 3 ff. sa mt avsnitt 1 5.1 ned an). 237 sammanhang och en annan i andra. Jämför t.ex. följande engelska meningar: ( 1 3 : 3 ) a. *Th e orange soc ks co st two doll ars to/for L inda . b. Th e orange soc ks co st Lin da two doll ars. c . I don ated money to c hari ty. d . * 1 dona ted c h arity money. ( Mü ller 19 9 9 : 4 ) Även om engelskan tillåter både konstruktion med indirekt objekt och konstruktion med prepositionsobjekt tillåts inte båda i samma kontext­ er. Här är det alltså inte fråga om fri variation, utan om vad Miiller ( 1 9 9 9 ) kallar pseudo-optionalitet. Uppgiften för en OT-analys blir då inte att förklara optionalitet utan att förklara vad skillnaden b eror på. All variation kan dock inte avfärdas som pseudo-optionalitet. För resterande fall har flera olika lösningar föreslagits, vilka kan indelas i tre grupper: (I) oavgjort resultat, (II) neutralisering och (III) graduell inlärning. För en översikt av olika tillämpningar av (I) oc h (II) , se Müller ( 1 9 9 9 ) . I: Med oavgjort menas att två kandidater värderas lika i EV AL. Antingen har de samma profil, med vilket menas att det inte finns några villkor som skiljer dem åt - eller också är själva rankingen oav­ gjord, dvs. de särskiljande villkoren värderas lika högt . I praktiken är oavgjorda lösningar ofta tilltalande, men båda vari­ anterna har samma svaghet: Hur kan man vara säker på att det inte finns ytterligare något villkor, om än aldrig så lågt rankat, som skiljer kandidaterna åt? O m vi tar exemplet med optionelit s om i ( 1 3 : 2) torde det åtminstone finnas någon ekonomiprincip som missgynnar komple­ menterare, liksom man kan tänka sig något villkor om markering av satsgräns som gynnar dem. Varianten samma profil kan ibland motsvara underspecificering, dvs. att optionalitet råder med hänsyn till de faktorer som beaktas men kan upphävas av and ra faktorer. Detta kan t.ex. vara fallet i en strikt grammatisk analys d är man bortser från pragmatiska faktorer. Själv tillämpar jag denna lösning på ambiguitet, den tolkningsorienterade motsvarigheten till optionalitet (se avsnitt 2.3 . 4 oc h 1 6 . 4 ) . Ett a rgument för varianten oa vgjord ranking är språkförändr ing, som i OT-terme r innebär att rankingen mellan två eller flera villkor förändra s. Att t.ex. pluralböjning av verb försvann i svenskan kan beskrivas som att den inbördes rankingen mellan ett villkor A som gynnar kongruens och ett villkor B som motverkar verbmorfologi kastades om. Före förändringen gällde A » B, efteråt råder i stället B 238 » A. N ågonstans dä remellan torde då de båd a villkoren ha legat jäm­ sides. För optionalitet som beror på språkförändrin g förefaller dä rför oavgjord ranking vara en rimlig förklaring. Det är doc k mer problem­ atiskt att anta oavgjord ranking för sådan optionalitet som förekommer över lång tid oc h i flera språk, vilket t.ex. är fallet med optioneli komplementerare. II: Neutralisering går ut på att optionaliteten egentligen är pseud o- optionalitet. Man antar då att varianterna med och utan s om i ( 1 3 :2) har olika input. Även om vi inte kan urskilja någon semantisk eller pragmatisk skillnad fin ns de t änd å någonting som skiljer dem åt. Bakovic & Keer (20 0 1 , jfr Keer & Bakovic 1 9 9 7 ) antar särdra get [ + / -CO MP ] som spec ifice rar bisatser antingen som CP eller IP (m ot­ svarande bisatser med respektive utan komplementerare) i input. Villkoret FAITH[CO MP ] kräver då att output ska motsvara värd et på [ + /— COMP ] och interagerar med de strukturella villkor som gynnar eller motverkar komplementerare (vi kan kalla dem CP respektive *C P) . Enligt Bakovic & Keer råde r optionalitet där FAIT H[CO MP] do mi­ nerar både CP och *CP . I ( 1 3 :2 a) råde r då troh et mot en input med [ +CO MP ] , medan ( 1 3 :2 b) är trogen en input markerad [ -CO MP ] . Detta illustreras i tablå T13 : 4 : Tablå T I 3 : 4 . FA ITH[CO MP ] » CP, *C P — » optionalitet. Input: [+C OM P] FA ITH CP *C P «• a. CP * b. IP * ! * Input: [-C OM P] FA ITH CP *C P a. CP * ! * «• b. IP * Streckad linje markerar att den in bördes rankin gen mellan två villkor inte framgår. Om något relevant strukturellt villkor dom inerar FAIT H[CO MP] spelar doc k värd et på [ + / - COMP ] ingen roll. Kom plementerare blir då obliga­ toriskt d är villkor som gynnar CP rankas högs t, men förbjude t där de som motverkar utbyggd frasstruktur ( *CP ) dom inerar. En sådan ana­ lys av obligatorisk komplementerare ges i tablå TI3: 5: 239 Tablå T13 :5. CP » FAITH[ COMP] , *C P — > obligatorium. Input: [+CO MP] CP FA ITH I *C P •SF a. CP * b. IP * ! * Input: [-CO MP ] CP FA ITH *C P ra 1 a. CP * * b. IP * ! Neutralisering bygger på tanken att en skillnad i uttryck på något sätt beror på en skillnad i innehåll, även om vi inte kan sätta fingret på vad. I så måtto är strategin inte orimlig. Det ligger dock en metodologisk fara i att anta en osynlig operator som förklaring om man inte kan redovis a oberoende stöd för operatorns relevans. III: Gra duell inlärning är, som namnet antyd er, i förs ta hand e tt sätt att se på språkinlärning. Synsättet är dock re levant även för resultatet av inlärningen, dvs. den inlärda grammatiken. Det förklarar inte bara förekomsten av fri variation utan också proportionalitet. Med det sist­ nämnda avses det faktum att fri variation sällan motsvarar en 50/50 - fördelni ng mellan alternativen, utan förhållandet kan lika gärna vara t.ex. 7 0 / 3 0 elle r 85/ 15 . Graduel l inlärning som förklaring av optionalitet och probabilitet inom OT har utvecklats av Boersma (1 9 9 7 , 1 9 9 8 ) . 1 Modellen bygger på antagandet att OT-rankin g inte bara handlar om inbördes ordning utan att villkoren är ordnade utmed en gradvis fallande skala. Att ett villkor domin erar ett annat kan då i vissa fall motsvara en differ ens på kanske 15 enheter, men i andra fall bara 3 . Vidare tänker sig Boersma att positionerna inte är helt fixerade, utan att villkorens värden bl.a. vid störningar varierar en aning. Ett villkor kanske då har normalpositionen 47 , med en standardavvikelse på 2. För enkelhets skull kan vi beskriva fördelningen som 47 + / -2, dvs . a tt villkoret (me stad els) befinner sig inom intervallet 45 -4 9? Vid s törre avstånd mellan villkor får denna rörlighet aldrig någon inverkan på v illkorens inbördes ordning. Vid små skillnader kan den däremot innebära att ett normalt lägre rankat villkor (t.ex. i in tervallet 1 Boersma (1 9 9 7 ) mo tsvarar kapitel 15 i B oersma (1 9 9 8 ) . 2 Före nklingen ovan är ock så en förvanskning. E n standar davv ikelse på 2 innebär att även förekomster som avviker mer än 2 från normalvärde t kan förekomma, men att sannolikhe ten minskar ju längre bort man kommer. De egentliga formlerna för vill­ korens förde lning på rankingskalan ges i Boersma (1 9 9 7 , 1 9 9 8 ) . 240 (5 5- 57 ) tillfälligtvis rankas högr e än ett näraliggande villkor (5 6 - 6 0 ) . Princ ipen illustreras i figur 1 3 :2: Villkor B Villkor D Villkor A Villkor C FIG UR 13:2 . Villk o r för delade på en skala. Villkoren i figur 1 3 :2 rankas oftast enligt A » B » C » D. Deras värden har d ock en viss spridn ing, indike rade av klamrarna i figuren. 1 Vid vissa tillfällen - när B är som lägst och C som högs t - råd er en delv is annorlund a inbördes ordn ing, där C » B. Den föränd rad e rankingen kan då ge en annan optimal output än annars. I de flesta lägen gäller dock den normala rankingen, eftersom de flesta instans­ erna av B ligger hög re än de flesta instanserna av C. Rankingen av A och D berörs aldri g, e ftersom dera s fördel ning aldri g överlappar något annat villkor. När sprid ningen av två villkors värde n överlappar varandra vari­ erar dera s inbördes ranking, vilket också ger variation i språket. Ju större överlappning, des to större sannolikhet för att den inbördes ord ­ ningen kastas om. På så vis förklaras inte bara förekomsten av varia­ tion utan ocks å dess proportioner. Ju större sannolikhe t för omkast­ ning, desto jämnare förd elning mellan varianterna. Vid större avstånd mellan villkor uppstår ingen överlappning och variationen går mot noll, dvs. att i stället för optionalitet råder obligatorium. Ovanstående är snarast en beskrivning av gradu ell ranking, men som nämndes ovan är det primärt en teori om gradu ell språkinlärning. Grovt förenklat kan grundtank en beskrivas enligt följande: För varje belägg ur målgrammatiken som bryter mot en inlärares utgångsrank- ing gör inläraren en smärre justering (vi kan säga 0 . 0 1 ) av de felande villkorens position på rankingskalan. Må nga sådan a belägg led er till en ny ranking. 1 Illustrationen är grovt förenklad. Enl igt Boersmas model l råder inte jämn spridn ing över ett intervall, som enligt figur 13 :2 . I st ället förd elar sig förekomsterna slumpvis runt ett normalvärde, och sannolikh eten för ett visst värd e minskar ju längre bort från normalvärdet det befinner sig. Följak tligen är inte heller överlappning ett så disti nkt fenomen som figur 13 : 2 indik erar, utan överlappningen är omvänt proportionerlig mot avståndet mellan två villkors normalvärden. 241 Vid variation leder de alternativa förekomsterna till justeringar i motsatt riktning. Så småningom land ar inläraren vid ett intervall som ger samma proportionerliga förd elning mellan varianterna som i mål­ grammatiken. Forts atta justeringar går då lika ofta uppåt som nedåt och tar i förlängningen ut varandra. Th us, optionality follows directl y from the robustness requir ement of learnability. (B oersma 19 9 8 : 3 35 ) Av dessa tre sätt att hante ra optionalitet inom OT är oavgjort resultat och neutralisering väl beprövade och fungerar olika bra på olika typer av fenomen. Båd a ha r dock varsin stor svagh et: oavgjorda resultat kan upphä vas av lägre rankade villkor, meda n neutralisering bygger på icke påvisad e faktorer. Grad uell inlärning är en ny teori som mig veterligt ännu inte prövats utanför fonologins dom äner och enda st i begränsad utsträcknin g inom d em. 1 3 . 4 . Varför OT? OT är mest känt som ett typologiskt analysreds kap. Ramverkets utformning är ett dire kt svar på typologins två grundf rågor: hur språk liknar varandra och hur de skiljer sig åt. Likh eterna antas som sagt bero på att samma villkor gäller i alla språk och skillnadern a på att de värd eras olika. Bland ramverkets typologiska förtjänster brukar t.ex. nämnas d ess tillämplighet på universella tendens er: It [OT ; mi n anm.] resolves the "non universality of universals" problem. (Arch angeli 19 9 7 :2 7 ) Antagand et att språkliga villkor å ena sidan är universella men å and ra sidan konkurrerar med andr a universella villkor, passar som hand i hands ke med det vanliga förh ållandet att principe r yttrar sig i många språk men inte slår igenom överallt. Likas å rimmar ett OT-t änkande väl med s.k. typologiska kluster. Exempelvis har språk med VSO-ord följd oftast prepositioner, medan SOV-spr åk vanligen har postpositioner. 1 Denna typ av samvariation ^ SVO-sp råk kan h a antingen eller, även om prepositioner dom inerar. Även det för­ hållandet att de typologiska mönstren hos SVO-spr åk ofta är mind re tydliga verkar svara mot en viss typ av ranking (exem pelvis antas just SVO-ordf öljde n bero på att SPEC LEFT » HEADLEFT » HEADRIGHT ; d enna ranking är ock så konsistent med övervikt för prepositioner). 242 stämmer väl överens med tanken att samma ranking gäller hela språk­ systemet igenom. De båda nämnda mönstren tyde r i OT-ter mer på att HEADLE FT do minerar HEADRIGHT (se 1 3 :2 ov an) i det förra fallet och tvärtom i d et andr a. Men varför tillämpa OT i en avha ndlin g som endas t beha ndla r svenskan? Här finns ingen typologisk variation att förklara. Däremot verkar kontroll bero på samverkan mellan flera konkurrerand e princi per. Det är taland e att jag gjorde en ansats till konfliktorienterad analys av kontroll redan innan jag kände till OT: s existens ( Ly ngfelt 1 9 9 7 ) . Vidar e är det inte alls ovanligt med en språkiga tillämpningar av OT. Den första och fortfarande mest välkända artikeln om OT-s yntax (Grim shaw 19 9 7 ) behan dlar enbart engelskan. Detsamma gör Bresnan (20 0 0 b) . Sells (20 0 1 ) ägnar en hel bok åt en OT-a nalys av svensk led- följd . Även en enspråkig studie är ofta typologiskt relevant, då den tillåter en mer detalj erad analys än vad en bred genomgång av flera språk gör. Därmed kan den generera mer speci fika hypo teser - som sedan kan testas på andra sp råk. Enspråkiga OT- analyser behan dlar ofta fenomen som dyk er upp i vitt skild a kontexter - men saknas i andr a, kanske mer likartade sam­ manh ang. Det kan t.ex. gälla varför det är obligatoriskt med komple­ menterare i vissa bisatser, op tionellt i a ndr a och förbjud et i ytterligare andr a. Sådan a fenomen verkar bero på mer än en faktor, vilket talar för att d e med förd el kan hantera s inom ramverk som bygger på sam­ verkan mellan faktorer - som OT. Före liggande arbete behan dlar ett fenomen (ko ntroll) där såväl semantiska och pragmatiska som syntaktiska förklaringar föreslagits med varierande framgång i olika kontexter. För klaringarna bygger på faktorer som vid en jämförelse ofta är sinsemellan motstridig a och av vilka vissa faktorer verkar vara viktigare än andra . Data uppvisar alltså en slåend e likhet med OT: s grund antagand en om konkurrens mellan hiera rkiskt ordn ade villkor. Därmed förefaller ramverket synnerligen väl lämpat för en analys av nämnda data . Om inte annat är det åtminstone värt att prova, vilket är vad jag gör i de följande kapitlen. 243 1 4 . Analysmodellen Nedan presenteras en mode ll för OT- analys av kontroll (base rad på tidig are presenterade versioner i Lyng felt 1 9 9 9 , 20 0 0 a, 20 0 1 a) . Själva analysen presenteras i kapitel 1 6 , där mode llen tillämpas på resultaten från avha ndlin gens del II. Som nämnts tidiga re är hela analysen tolkningsorienterad. Input är således ett givet uttryck och output den optimala tolkningen av det­ samma, enligt figur 1 4 : 1 neda n. INPU T interpretativ OUTP UT givet uttryck optimal tolkning + kontext optimering (syn taktisk och s emantisk struktur) FI GUR 1 4 : 1 . T olknings orientera d O T -model l. Detta är OT-s emantik enligt Hend riks & de Hoop (20 0 1 ) oc h Lyn gfelt (20 0 0a) , men kan ocks å ses som interpretativ OT- syntax (jfr Wilson 200 1 ) . Jag återkommer till förh ållandet mellan prod uktion/tol kning och syntax/seman tik i kapitel 15 (inpu t till analysen kommenteras sär­ skilt i 1 5. 3 - 4 ) . Lägg märke till att syntaktisk struktur inte tas för given i input utan etableras som en del av tolkningen. Alltså kan kand idate r med olika syntaktisk struktur genereras som konkurrerande tolkningar. Input är helt enkelt en sträng ord , det tolkaren ser eller hör , plus kontext (se vida re avsnitt 15. 3 ) . Vida re bör poängteras att de ord strängar som ut­ gör input till analysen inte nödvä ndigtv is behö ver utgöra grammatiskt välformad e uttryc k. Även ogrammatiska yttranden kan vara tolknings­ bara, oc h i de n mån de är d et ska mode llen generera rätt tolkning. 1 1 I praktiken gäller detta främst pragmatisk kontroll i adverb iella infinitiver. Vissa såd ana fall anses inte grammatiska av alla talare, d å de bryter mot den normativa sub­ jektsregeln. H är tar jag d ock inte ställning i d en frågan, utan beha ndla r a lla så dana fall som legitim input till analysen. Oav sett om exemplen är välformad e eller inte, s å är de tolkningsbara oc h an alysen bör kunna hanter a d em. Däremot faller givetvis icke tolk­ ningsbara fall utanför, me n några såda na fall ha r jag inte stött på. 244 Eftersom syntaktisk struktur inte ingår i input gör inte helle r PRO det. Kont rollinfinitiver saknar subjekt, oc h det att vi läser in ett tanke­ subjekt i dem är en del av tolkningen. Fråg an är då varifrån detta tankesubjekt kommer, dvs. varför kand idate r med PR O genereras. Här antar jag den vanliga motiveringen att kandi date r utan PR O bryter mot det s.k. 0 -k riteriet: Eac h argument bears one and on ly one 9-ro le, and each 0 -ro le is assigned to one and on ly one argument. (Ch omsky 19 8 1 : 3 6 , Grimshaw 19 9 7 : 3 8 7 ) Kand idate r med PRO genereras när verbets valensram kräver att en semantisk roll fylls av subjektsargumentet men satsförkortningen inte har något subjekt att tilldel a d en rollen. Följ aktligen förekommer inga kontrollstrukturer med expletivt PRO: ( 1 4 : 1 ) a. *De t är svårt att P RO regna. b. Det; är svå rt att P RO * i spela fiol. Kon trollstrukturer som (1 4 : 1 a) kan inte förekomma alls, eftersom verbet regna inte dela r ut någon semantisk roll till sitt subjekt. Där­ emot är ( 1 4 : 1 b) en möjlig mening, men PRO kan inte kontrolleras av subjektet de t eftersom verbet s pel a kräver en animat agent som sub­ jekt. Expletiver kan inte fylla någon semantisk roll över huvu d taget. Chom sky (1 9 8 1 ) introduce rade 0 -kr iteriet som en hård princip, oc h Grimshaw (1 9 9 7 : 3 8 7 ) tar upp möjligheten att den kan vara det även sett från ett OT- perspektiv. Princi pen ingår i så fall i GEN, vilket innebär att inga kand idate r som bryter mot 9 -k riteriet kan genereras. Därmed skulle icke- finita satser utan PRO inte vara möjliga i något språk. Men är princ ipen verkligen undanta gslös? Här utgör passivering ett problem (jfr Speas 1 9 9 7 : 1 8 4 , tabell 1 3 : 1 ovan). Exempelvis kanske ( 1 4 :2 b) ne dan kan anses bryta mot 0 -kr iteriet - även om flera lösning­ ar på d et problemet har för eslagits, t.ex. e xistensiell kvantifiering inom formell semantik (Dow ty 1 9 8 9 : 8 8ff . ) eller s.k. absorbering inom GB (Cho msky 19 8 1 : 129 ff. ) - ( 1 4 :2) a. Jag skick ade in tyget i förra vecka n. b. Intyget skick ades i förra vecka n. Om 0-kr iteriet är en mjuk princ ip, så är den emellertid myck et högt rankad i svenskan och besläktade språk. Prin cipe n dom inerar alla övriga villkor som tillämpas i analysen neda n. Därför kommer kand i­ date r utan P RO för enkelh ets skull inte att redov isas. 245 De antagna principe rna och dera s inbördes ranking presenteras och motiveras i 1 4 . 1 . Därefter behan dlas ett alternativt angreppssätt ( Speas 1 9 9 5, 1 9 9 7 , 20 0 1 ) i 1 4 .2. 1 4 . 1 . Villkoren Eftersom data tyde r på att kontroll beror på både syntaktiska, seman­ tiska och pragmatiska faktorer, kommer villkor av alla tre typerna att tillämpas i analysen. Jag introdu cera r dem några i taget - i stort sett efter de n trede lningen, även om perspektiven griper in i varandra och särskilt syntax har med de flesta villkoren att göra. Först introduce ras renodlat syntaktiska faktorer, i form av frasstrukturella villkor, i 1 4 . 1 . 1 . Därefter beha ndla s semantik i 1 4 . 1 .2 och pragmatik i 1 4 . 1 . 3 . Några av villkoren är inte fullständi gt defi nierade. Det gäller prin­ cipe r som berör långt fler strukturer än kontrollinfinitiver och dä r ytterligare speci ficer ing av villkoren förutsätter antaganden om feno­ men utanför under sökningens räck vid d . Jag nöjer mig i d essa fall med att d efiniera villkoren så långt som krävs för att göra rätt pred iktioner om kontroll. Därutöver förh åller jag mig så neutral som möjligt för att främja kompatibilitet med and ra OT- analyser. Där ett villkor på de tta vis är unde rspec ifice rat, markeras dett a med orde t h ä r i d efinitionen av villkoret. 1 4 . 1 . 1 . Fra s s tr ukt u rella vill k or De frasstrukturella aspekterna på kontroll kan illustreras utifrån några adve rbial: ( 1 4 : 3 ) a. Tjuven, har t agit sig in genom att PR Oj krossa ett fönster. b. Säkerh etsvakten släppte in dem j för att PR Oj hä mta sina jacko r. c . Säkerhet svakten släppte in d emj för att P ROj vara snäll. Normalmönstret i adve rbiella infinitiver är subjektskontroll, som t.ex. i ( 1 4 : 3a ) . O m matrissatsen inneh åller ett objekt förekommer ibland ob­ jektskontroll ( 1 4 : 3b) , men det vanligaste är subjektskontroll även då ( 1 4 : 3 c ) . Kontr asten mellan ( 1 4 : 3b) o c h ( c ) brukar tillskrivas skillnade r i frasstruktur, där adve rbialet adju ngeras inom VP i ( 1 4 : 3b) , men dire kt ovanför VP i ( 1 4 : 3 c ) . Grovt förenklat kan de båda strukturerna representeras som i figur 1 4 :2: 246 ( 1 4 : 3 b) ( 1 4 : 3 c ) Vaktenj släppte in för att PR Oj vara snäll för att P ROj häm ta sina släppte in jacko r FIG UR 1 4 :2 . F ras s tr u ktu ren i ( 1 4 : 3 b ) o c h ( c ) . Utifrån strukturerna i figur 1 4 :2 brukar de skilda kontrollmönstren förklaras med att både subjekt och objekt c -k ommende rar PR O i ( 1 4 : 3 b) m en bara subjektet i ( 1 4 : 3 c ) . Den allmänna generaliseringen är då att kontrollören c -ko mmend erar PRO . Valet av objektskontroll i ( 1 4 : 3b) motiveras vidare av att objektet ligger närmare PRO än vad subjektet gör, i enlighet med MD P ( Min imal Dist ance Principle-, Rosenbaum 19 6 7 ) . Om vi antar villkoren C-K OM (m end ering) och MD P, enligt neda n, följer då kontrollrelationerna i ( 1 4 : 3 ) av att C-K OM » MD P. E n sådan analys av ( 1 4 : 3 b) oc h ( c ) redo visas i tablå T14 :l respektive T1 4 :2 . C-KO M Här: kontrollören c -ko mmend erar PRO . M D P Här: undvik mellanliggande NP-n oder. Tabl å T 1 4 : l . Objektskontroll i en adve rbiell infinitivfras. Input: Säkerhetsva kten släppte in d em för att hämt a sina jackor. ( 1 4 : 3b ) C - K OM MDP a. PROs Ubjekt( i) hämta * ! ra-b. PROobjekt(j) hämta * = b rott mot ett villkor, ! = brot tet är fatalt, = den o ptimala tolkningen, skuggade fält är irrelevanta för valet av optimal output. I ( 1 4 : 3 c ) får vi subjektskontroll eftersom objektskontroll skulle bryta mot C- KO M , enligt T14 : 2. Där mer än en kand idat c -k ommend erar PRO väljer vi normalt de n närmaste, objektet i ( 1 4 : 3b) oc h T14 :l , för att tillfreds ställa MD P. 247 Tabl å T 1 4 : 2 . Subjektskontroll i en adverb iell infinitivfras. Input: Säkerhets vakten släppte in d em för att vara snäll. ( 1 4 : 3 c ) C-KOM MD P a. PRO subjekt(i) vara b. PR 0 0bj ekt(j) vara *! Läg g märke till defi nitionen av M DP o van. Den traditi onella formuler­ ingen om "nä rmaste möjliga kontrollör" är inte möjlig inom OT, eftersom när maste förutsätter en jämförelse mellan olika kand idate r. Enskilda villkor kan inte jämföra kandi dater sinsemellan, utan för varje kandid at registreras eventuella brott mot villkoren oberoend e av de and ra kand idat enia. J ämförelsen utförs av grammatiken som helhet i EV AL ( Wils on 20 0 1 ) . Däremot kan själva effekten 'när maste möjliga kontrollör' genereras i OT. Om varje mellanliggande nod innebär ett brott mot MDP , så har den närmaste kandid aten färre brott än alla andr a oc h är därm ed den kandi dat s om bäst tillfredsst äller MDP . Be gränsningen till NP-n oder är bara en notationeli förenkling, som motiveras av att icke -NP är ute­ slutna av semantiska skäl (se 1 4 . 1 .2 neda n) . Notera vidare att MD P förutsätter C-KOM , dvs . är bara tillämpligt på c -ko mmender ande kandi dater. Där ett villkor inte är tillämpligt förekommer heller inga brott mot det, vilket i OT-ter mer innebär att villkoret tillfredsst älls vakuöst (eng . vac u o u sly) . De båda princ iperna C-KOM oc h MDP , med nämnd ranking, täcke r de frasstrukturella aspekterna på kontroll. E tt tänkbart alternativ kunde ha varit att i stället utgå från subjektsregeln, eftersom subjektskontroll är d et vanligaste mönstret om man utgår från kontrollörens syntaktiska funktion (se del II) . 1 C-ko mmenderi ng verkar doc k vara den syntaktiska princip som har bäst täcknin g i kontrollsammanh ang. Dominansen för subjektskontroll i objekt oc h adve rbial, övervikten för objektskontroll i bitransitiva strukturer, instanserna av objekts­ kontroll i adver bial samt flertalet kontrollinfinitiver som bestämmer nominal oc h adjekti v - samtliga dessa strukturer följer mönstret att kontrollören c -k ommend erar PRO . 1 Ett villkor som reda n föreslagits i OT -litteratu ren och som i sto rt sett täcker effekt­ erna av subjektsregeln är PAR( allelism), som defin ieras: "A s the antece dent of an anaph oric e xpression, c h oose a parallel element from the prec edin g c lause" (He ndri ks & de Hoop 200 1 :20 ) . E ftersom PR O utgör ett anaforiskt subjekt, innebär PAR att det ska kontrolleras av subjektet i föregående sats (där med faller doc k spetsställd a ad­ verbial utanför). Ja g återkommer till dett a i avsnitt 16 . 7 . 1 . 248 En stor del av dessa fall innebär också subjektskontroll, men sub­ jektsregeln missar d e fall där adver bial, attribut, bestämningar till ad ­ jektiv och i synnerhe t objekt till bitransitiva verb tar objektskontroll. C-k ommend ering är alltså en bättre generalisering, givet att man acce pterar de antagand en om frasstruktur som principe n bygger på. Vida re kompletteras C-KOM natur ligt av MD P, med an det är svårare att se vilken syntaktisk princip som i samspel med subjektsregeln skulle ge objektskontroll i de uppräknad e fallen ovan. Fra sstruktur verkar mer relevant än syntaktisk funktion här. 1 4 . 1 . 2 . Se mant i ska v illk or Lik som MD P förutsätter C-KOM , förutsätter båd a dessa villkor att kontexten inneh åller en kontrollör. Så är emellertid inte alltid fallet, eftersom s.k. arbiträr kontroll förekommer. Detta tyde r i sin tur på att inte vilket led som helst kan vara kontrollör; annars skulle vi alltid kunna hämt a en kontrollör ur kontexten. Som nämnd es i d efinitionen av MD P ov an är ick e-N P uteslutna som kontrollörer av semantiska skäl. Likas å är expletiver uteslutna (se exempel ( 1 4 : 1 ) ov an), eftersom de inte kan fylla någon semantisk roll. Kon trollören måste alltså vara en NP som kan fylla en semantisk roll, närmare bestämt den roll som infinitivfrasens verb tillde lar sitt sub­ jektsargument. Därmed utesluts inte bara ick e-N P och expletiver, vilket illustreras i ( 1 4 : 4 ) : ( 1 4 : 4 ) a. Kon stbevattningen gjorde det möjligt att P RO i s tället få ut tre ris­ skörda r varje år. b. Meto den innebär att virket först vakuumbeh and las för att PR O avlägsna luften i h åligh eterna. Trots att båda meningarna i ( 1 4 : 4 ) inneh åller flera referentiella NP, så fungerar ingen av dessa s om kontrollör. I ( 1 4 : 4a) är den end a möjliga tolkningen arbiträr kontroll, eftersom varken k on stb ev attningen eller ri s s k ö r dar kan utgöra subjektsargument till få ut . I ( 1 4 : 4 b ) kräver av ­ lägsna en animat agent som subjekt, vilket utesluter meto d en, vi r k et och luft en i hå ligh eterna . ' Här är däre mot kontrollören inte arbiträr, utan P RO kontrolleras av den implicita agenten till va k u um beha ndla s . Exemplen i ( 1 4 : 4 ) ska belysa främst två saker. Fö r det första måste kontrollören tillfred sställa det infinita verbets selektionsrestriktioner. 1 Ris s kö r da r i ( 1 4 : 4a) o ch luft en i hål igh eterna i ( 1 4 : 4b) bryter des sutom mot den s.k . P rincip B (se ned an) . 249 För det andr a kan kontrollören ingå i kontexten utan att realiseras som syntaktisk konstituent. Följ aktligen kan kravet på kontrollör respektive det att den ska fylla den semantiska roll som tilldel as PRO formuleras enligt följand e: ANT Här: PRO kräver en kontrollerand e antece dent ( =un dvik arbiträr kontroll) . 1 SELEC T Argument måste svara mot huvu dets selektionsrestriktioner. I defin itionen av ANT görs ingen skillnad mellan explicita och implicita antec eden ter, så länge de finns tillgängliga i den relevanta kontexten. Villkorets dom än varierar således med kontexten, liksom tolkning generellt verkar vara kontextberoende. En och samma mening kan ta arbiträr kontroll sedd i isolering, men tolkas mer specif ikt utifrån en större kontext. SELE CT står nog snarast för en familj av villkor, dära v den allmänna formuleringen. Här tillämpas framför allt restriktionen att PRO måste fylla en viss semantisk roll. I and ra sammanha ng blir andr a selektions­ kriterier väsentliga. I en analys av frågebisatser antar Leg endr e et al. ( 1 9 9 8 ) ett villkor SELE CTION, men defi nierar d et inte, utan skriver: Pen ding deve lopment of a proper OT theor y of selectio n, we make the following provisional assumptions: [ . . . ] ( Le gendre et al. 1 9 9 8 :26 0 ) Därpå räknar d e helt e nkelt upp olika typer av verb som tar olika typer av komplement. Jag ser inte dera s och mitt bruk av SEL ECTION som motstrid iga; de båda tillämpningarna fokuserar helt enkelt olika selektionsrestriktioner. Både ANT oc h SEL ECT dom inerar C-KOM (oc h MD P) . ANT gör det per defin ition, eftersom alla kand idat er som tillfredss täller C-KO M ocks å tillfredss täller ANT. Att SEL ECT dom inerar inte bara C-KO M utan ocks å ANT framgår av ( 1 4 : 4 ) ov an, såsom illustreras i tablå T1 4 : 3 oc h T14 : 4 n edan: 1 Antagligen är ANT i stort sett likvärdigt med villkoret DOAP som föreslås av Hendrik s & de Hoop (20 0 1 : 15; baserat på Willi ams 19 9 7 ) : "D on't Overlook Ana­ phor ic Po ssibilities. Opp ortunities to anaph orize text must be seized. " 250 Tab lå T I 4:3 . SELECTION » ANTECEDENT. Input: Kons tbevattningen gjorde det m öjligt att i stäl let få ut tre risskördar varje år. ( 1 4 : 4a) SELECT ANT C -K OM MD P a. PRO I c onstbev . få tit * ! * b. PRO ^f få ut * ! C . P R Of is s kör dar få tit * ! * ^ d . PROarb iträr få tit * * Tab lå T 14 : 4 . SELECTION » C-KOMMENDERING. Input: Metod en innebär att virket först vakuumbehan dlas för att avlägsna luften i hå lighet ema. ( 1 4 : 4b ) SELECT ANT C -K OM MDP a. PROvirteavlägsna * ! b. P R O meto ciavlägsna * ! * c . P R Oi uften avlägsna * ( ! ) * d . PR Oarb. avlägsna * ! * < ®-e . PR Oagent avlägsna * I ( 1 4 : 4a ) råd er arbiträr kontroll eftersom befintliga nominal är seman­ tiskt orimliga. 1 Detta visar att SELECT do minerar ANT, i enlighe t med analysen i T14 : 3 . Fö ljaktligen ska SELECT oc kså do minera C-KOM . Att så är fallet framgår av (1 4 : 4b ) oc h T1 4 : 4 . Ko ntrollören i ( 1 4 : 4b ) är en implicit agent (k andi da t e) oc h inte de t c- kommende rand e subjektet vi rk et (ka nd ida t a), vilket visar att de t är viktigare att tillfreds ställa SELEC T än C-KOM. I båd e T1 4 : 3 oc h T1 4 : 4 bryter ( c ) -k andid aterna oc kså mot ytter­ ligare ett villkor: PRINCIP B , s om går ut på att samma referent normalt inte är både subjekt och objekt till samma verb. PRI N B Tolka syntaktiskt dis tinkta argument till samma hu vud såsom varande även referentiellt di stinkta. 2 1 Notera att det är parti kel verbet få ut som utgör det lexika la huvudet i infinitiv­ frasen, inte bara få. 2 Jag ha r för enkelh ets valt att formulera P RINC IP B som ett rent tol kningsvillkor. En mer riktningsneutral form ulering kunde gå ut på at t syntaktiskt distink ta argument til l samma huvu d mo tsvarar semantiskt distin kta refere nter, me n jag avstår fr ån att här speci ficera villkorets roll i en uttryckso ptimering. 251 Exemplen i ( 1 4 : 4 ) gå r att tolka även utan hjälp av PRIN CIP B, men det finns and ra fall där villkoret är direk t avgörand e. Det gäller t.ex. relativa infinitivattribut som (1 4 :5a ) oc h adjek tivbestämningar med lucka som (1 4 :5b ) : ( 1 4 :5) a. Det finns ingen personal; att PRO fråga j. b. Dom, är inte värda att PRO hän ga sig för j. Båda exemplen i ( 1 4 : 5) inneh åller en kandi dat som tillfredsstä ller SEL ECT, A NT, C-K OM och MD P , men som ändå inte kan kontrollera PRO . D etta beror på att dess a kandidat er är koreferenta med en lucka i respektive infinitivfras; i ( 1 4 :5a ) fungerar pe r s o nal som objekt till fråg a, och i ( 1 4 : 5b) motsvarar d om rektionen till för . Om de också kontrollerade P RO skulle detta innebära brott mot P RINCIP B. I stället får vi arbiträr kontroll i båda fallen, vilket visar att P RINCIP B » ANT. PR INCIP B är doc k tyd ligt ett mjukt villkor, eftersom både reflexiva oc h recip roka element bryter mot det. Jag ser d essa undanta g som kon­ sekvenser av ett annat, högre rankat villkor (jfr Princ ip A ne dan) . I detta avviker jag från Hendr iks oc h de Hoop (20 0 1 ) , som i s in defin i­ tion av villkoret inkluder ar ett förebehåll som täcke r in även undan ­ tagen: P rinc iple B: If two arguments of the same semantic relation are not marked as being identical, interpret them as being distinct. (Hendriks & de Hoop 200 1 : 1 6 ) OT- villkoret PRIN CIP B bygg er på GB:s bindn ingsprincip B (Chom sky 1 9 8 1 , s e avsnitt 4 .2. 1 o van) , me n är mer generellt än denn a. Sk illnaden består främst i att GB:s tre bindn ingsprinci per är knutna till specifika element: anaforer, pronomen respektive andr a nominal. Bindin g Theo ry (A) An anaph or is bound in its governing categ ory (B) A pronominal is free in its governing category (C) An R -expression is free (Chom sky 19 8 1 : 1 8 3 ) Enligt GB: s bindn ingsteori är anaforer lokalt bund na (prin cip A), pro­ nomen lokalt fria (prin cip B) oc h övriga nominal helt f ria (prin cip C). OT- villkoret PRIN CIP B är inte på detta vis knutet till en viss typ av nominal, utan är något av en syntes mellan GB:s princi p B oc h C. Fö r- 252 behå llet i Hendrik s & d e Hoops defin ition fångar även in princip A, så der as version av villkoret kan sägas motsvara hela bind ningsteorin. 1 Ytte rligare ett semantiskt villkor behöv s för att täcka den omskrivna kontrasten mellan lo va och öve rta la, s om i (1 4 : 6 ) : (14 : 6 ) a. Hon; lov ade hono mj att PRO j kom ma. b. Hon; över talade ho nomj att P ROj komma. Både subjekts- och objektskontroll i exemplen tillfreds ställer PRIN B, SELECT, A NT och O-KOM. Subjektskontroll bryter mot M DP , men är ändå den optimala tolkningen i ( 1 4 : 6a) . Eftersom kontrasten mellan (1 4 : 6a) och ( 1 4 : 6b) verkar följa av matrisverbets betyd else (se avsnitt 4 . 3 och 6 .2) , torde den relevanta faktorn vara ett lexikalt villkor. I enlighe t med bl.a. Comrie (1 9 8 4 , 1 9 85 ) och Sag & Pol lard ( 1 9 9 1 , Pol lard & Sag 19 9 4 ) , vilka menar att olika verbklasser är orienterade mot subjektet eller objektet (se 4. 3 . 1 ) , antar jag följand e villkor: ORIENT Implici ta semantiska element i komplementsatser tolkas i enligh et med matrishuv ude ts orientering. Notera att de t står sem antis ka element, inte sy ntakti s ka . V ad ORIENT primärt spec ific erar är inte PRO utan exempelvis agentrollen i kom­ plementet. Om den na roll tilldel as infinitivfrasens subjektsargument motsvarar den PRO , men vid exempelvis passiver eller få fyller PR O en annan semantisk roll och tar där med en annan kontrollör, som i ( 1 4 : 7 ) nedan ( där P RO utgör patient till få , inte agent till k omma)- . ( 1 4 : 7 ) a. Hon; lov ade hono mj att PRO j få komma. b. Hon; över talad e ho nomj att P ROj få komma. ORIENT spec ific erar alltså tolkningen av vissa semantiska element (jag återkommer till vad dett a innebär neda n), men inte vilka syntaktiska argument d essa motsvarar. Detta beror i stället främst på SEL ECT. Vad gäller ranking är ORIENT högt rankat, t.o. m. hög re än SELECT, vilket framgår av (1 4 : 8 ) : ( 1 4 : 8 ) Roger; tv ingad e bollenj att P ROj sparka Olle. 1 Begreppen är d ock i nte helt e kvivalenta, bl.a. där för att d e har delv is olika syften. OT-villkoret PR INCIP B tillämpas främst som en tolkningsprincip , m edan GB:s bind­ ningsteori primärt är ett sätt att redog öra för distri butionen av olika typer av nominala uttryck. 253 Den grammatiska tolkningen av ( 1 4 : 8 ) är att objektet b oll en kontroll­ erar PR O, hur orimligt detta än må vara. Därmed bryter ( 1 4 : 8 ) mot SELEC T eftersom s par ka k räver en animat agent som subjekt. Däremot tillfredss täller meningen ORIENT, eftersom tvinga är objektsorienterat och alltså ger objektskontroll i agentiva komplement. D etta visar att det är viktigare att tillfredss tälla ORIENT än SEL ECT, enligt tablå T 1 4 :5: Tablå T1 4 : 5 . ORIENT » SEL ECT. Input: Roger tvingade bo llen att sparka Olle. (14:8) ORIENT PR IN B ; SELE CT ANT C-K OM MDP a. PRO roger sparka * ! 1 * is-b . PROboiien sparka ; * c . PR OOIIE sparka * ! * « I * Analysen i T 14 : 5 visar att ORIENT dom inerar SEL ECT, men hier arkin är oklar på en punkt: var PRIN CIP B passar in. Att villkoret rankas hög re än ANT framgår av exempel ( 1 4 :5) ovan, men jag har inte kunnat avgöra h ur det förh åller sig till ORIENT och SEL ECT. Hellre än att anta en för hög ranking riskerar jag att anta en för låg och plac erar PRIN CIP B i nivå med SEL ECT. Den strec kade linjen i T 14 : 5 ind ikerar att rankingen d em emellan inte kunnat fastställas. De antagna princ iperna ordna r sig alltså efter följand e ranking: ORIENT » PRIN B, SEL ECT » ANT » C-K OM » M DP Definitionen av ORIENT ovan är medv etet vagt hålle n. Exakt vilka semantiska element som beror på ORIENT är jag inte helt klar över. Valensforskningen har kommit långt när det gäller dire kta argument, men vi vet ännu ganska lite om i vilken mån huvu dord även specif i­ cer ar led som ingår i argumenten - och ännu mindre om hu r. 1 Själva påverkan förefaller vara främst semantisk, m en har endas t kunnat på­ visas genom eventuella syntaktiska effekter. Kansk e bestämmer ORIENT endas t komplementets högst a semantiska roll, dvs. den som normalt fylls av subjektsargumentet, enligt någon rollhier arki (t.ex . Agent > Upplevare > Patien t osv. ) . Kansk e beror alla tillämpliga semantiska roller på ORIENT (jfr Ruzic ka 1 9 8 3 ) . 1 Notera här att det inte är självklar t huruvida all komp lementkontroll bestäms lexikalt (beror på ORIENT ) eller om det bara är vissa huvuden som är specificerade för orientering. Frågan är teoretiskt kontroversiell, o ch jag återkommer till den i avsnitt 16 . 1 (i sam band m ed den praktiska analysen) och 17 . 4 . 254 Kans ke är de berörda elementen inte knutna till semantiska roller utan till någon annan faktor, t.e x. RESP ( F arkas 1 9 8 8 , se 4 . 3 . 1 ov an). Kan ske är ORIENT inte begränsat till implici ta element. Även i finita komplementsatser kan innehå llet bero på ett led i matrissatsen. Jäm för t.ex. ( 1 4 : 9 ) ned an med ( 1 4 : 6 a) oc h ( 1 4 : 7 a) . ( 1 4 : 9 ) Doktorande n lovade hand ledar en att kapitlet skulle vara klart inom en vec ka. Trots att det är fråga om subjektskontroll i ( 1 4 : 6a) , objektskontroll i ( 1 4 : 7a) oc h ingen kontroll alls i ( 1 4 : 9 ) ligger ansvaret för komple­ mentets proposition i alla tre fallen hos matrissatsens subjekt. Oc h i alla tre fallen ser de tta ut att följa av betyde lsen hos l o va . Om ORIENT på så vis generellt spec ifice rar tolkningen av komplementsatser måste villkoret dom ineras av något villkor om trohe t mot explic it lexikal information, eftersom tolkningen av fulla (fini ta) bisatser är mindre beroende av matrissatsen än tolkningen av satsförkortningar. Även om jag inte kan svara på exakt hur, förefaller det tämligen klart att komplementsatsers semantik i någon mån beror på huvu dord et i matrissatsen. Denna ännu inte fullt utred da påverkan har jag valt att hänf öra till ORIENT. Där huvu dorde t inte har någon särskild orien­ tering, exempelvis vid adjun ktion, tillfredsstä lls ORIENT vakuöst av alla kand idate r. Ett alternativt angreppssätt kunde vara att utforma ORIENT, eller något l iknande, som ett villkor med syntaktiska effekter, dvs. anta att matrishuv udet spec ifice rar tolkningen av PRO dire kt. ORIENT skulle då g ynna subjektskontroll efter lo va och objektskontroll efter öve rtal a osv. Med en sådan lösning tvingas man dock att dess utom anta ett villkor som motiverar kontrollväxling. Detta villkor måste vara synnerligen högt rankat för att dom inera ORIENT som ju do minerar t.o.m . SEL ECT. Men dels vet jag inte vilket detta villkor skulle vara, del s bör man om möjligt un dvika att anta ett så h ögt rankat villkor som slår igenom så sällan. Att se ORIENT som ett rent semantiskt villkor är alltså metod ologiskt sund are. Dessutom uppfattar jag det intuitivt som mer troligt. Efter­ som ORIENT utgår från huvude ts betyde lse kan man vänta sig att villkoret även från komplementsatsens perspektiv rör betyde lse snarare än form. 255 1 4 . 1 . 3 . Pragmat i ska fakt orer De villkor som introduce rats hittills är tillräcklig a om analysen be­ gränsas till grammatiskt styrd kontroll. De täcke r dock inte pragmatisk kontroll, som där med i praktiken likställs med arbiträr kontroll - nästan. Emellertid föreligger en skillnad i så måtto att en pragmatisk kon­ trollör ingår i kontexten och därm ed inte bryter mot ANT. Följaktli gen analyseras inte meningarna i ( 1 4 : 4 ) likad ant, utan ( 1 4 : 4a) betraktas som ett fall av arbiträr kontroll (enligt tablå T14 : 3 ovan) - meda n analysen av ( 1 4 : 4b ) pekar ut den implicita agenten som kontrollör (tab lå T1 4 : 4 ) . ( 1 4 : 4 ) a. Kon stbevattningen gjorde det möjligt att P RO i st ället få ut tre r is­ skörda r varje är. b. Meto den innebär att virket först vakuumbehan dlas för att P RO av­ lägsna luften i håli ghet ema. Vad den na analys inte visar är vad som pekar ut just agenten som kontrollör i ( 1 4 : 4b ) . Den visar genom uteslutningsmetoden att andr a kandida ter döm s ut där för att de bryter mot exempelvis SEL ECT eller PRIN B, m en vad händ er om kontexten inneh åller mer än en semantiskt möjlig kandida t? För att täcka dett a behöv s ytterligare ett villkor, som vi kan kalla PRAG(matisk sa liens): PRA G Implicita led associ eras till en referent som är pragmatiskt salient i den aktuella kontexten. Begreppet saliens (eng . salie nce ) kan ses som en kontextbunde n och delv is subjektiv motsvarighet till den mer objektiva egenskapen promi­ nens. Exempelvis är subjektsfunktionen alltid syntaktiskt prominent, men subjektet är inte alltid pragmatiskt salient med avseende på kontroll. 1 Agenten i ( 1 4 : 4b) är pragmatiskt salient i e genskap av empatibärare. Men ingen ingår i en metodbes krivning, och berättarperspektivet - empatin - utgår från den som ska tillämpa metoden. Som nämndes i 1 Ly ons (1 9 7 7 : 24 7 f. ) defin ierar sal ience som en (bio logisk, kulturell eller psyko­ logisk) pred isposition att lägga märke till vissa aspekter snarare än and ra. Begreppet använd s t.ex . inom språksoc iologin om språkdr ag som är påtagliga i så måtto att språkbrukarna är medve tna om d em, i prin cip ob eroende av huru vida drage n är struk­ turellt eller frekvensmässigt prominenta (jfr t.ex. Trud gill 19 8 6 : 1 1 ) . 256 avsnitt 2. 4 .2 ä r en pragmatiskt utsedd kontrollör antingen empatibärare som i ( 1 4 : 4b ) ova n, ell er tema som i ( 1 4 : 1 0 ) n edan: ( 1 4 : 1 0 ) Tiger W ood sj var i praktiken borträknad frå n segerstrid en, efter två "m änskliga" inlednin gsronde r. Men efter att PRO , igår ha tangerat banrekordet vågar ingenj räkna bort golfens nye "Go lden Boy 'V I ( 1 4 : 1 0 ) tol kar vi P RO som korefent med Tig er W o o d s snarare än med subjektet ingen av pragmatiska skäl. Båda kandi dater na är semantiskt möjliga, oc h ing en av dem gynnas av syntaktiska villkor. Analysen ges i tablå T1 4 : 6 : Tablå T1 4 : 6 . Prag matisk kontroll. Input: Men efter att igår ha tangerat banrekordet vågar ingen räkna bort golfens nye "G old en Boy". (1 4 : 1 0 ) ORIENT PRIN B i SELECT ANT C-KOM M DP PRAG ra* a. PR O Tige r ta ng. 1 * b. PRO ,- ngen tang. 1 * * C. PRO banr ek tang. * ( ! ) i * ( ! ) * * d . PROarb. t ang. i * ! * * Som framgår av T1 4 : 6 utesluts arbiträr kontroll av ANT, med an ban rek o r d et bryter mot både PRIN B och SEL ECT. 1 Alla and ra led i kontexten bryter mot SEL ECT (jag avstår från att redov isa dem i tab­ lån). ORIENT tillfred sställs vakuöst av alla kand idate r. Läg g märke till att både de n optimala kandi dat (a ) oc h kandi dat (b) bryter mot C-KOM, som är högr e rankat än det särskiljand e PRAG, utan att för den skull uteslutas. 2 Tablå T14 : 6 indi kerar att PR AG rankas lägre än alla andr a villkor i analysen. ANT » PRAG per defin ition, eftersom ingen kontrollör kan vara salient utan att finnas tillgänglig i kontexten. Att C-KOM » PRAG framgår av att pragmatisk kontroll främst är tillgänglig i spetsställda adve rbial, vilka inte c -ko mmender as av subjektet (se avsnitt 1 0 . 3 . 1 ) . Jäm för t.ex. andra meningen i ( 1 4 : 1 0 ) med ( 1 4 : 1 1 ) : 1 Pare nteserna kring utropstec knen för kand idat (c ) i tablå 14 : 6 indi kerar att d et inte framgår vilket av brotten som är det fatala. Detta följer av att d en inbörd es rankingen mellan villkoren inte är fastställd. 2 "T he o ptimal cand idate of two is the one with the smallest violation of the high est co nstraint oil which the two candidates differ" (Vik ner 200 1a: 127 , 20 0 1 b:4 28 , min fetstil; ett l ängre cit at av samma passage ges i avsnitt 13 : 1 ov an) . 257 ( 1 4 : 1 1 ) Men ingenj vågar räkna bort golfens nye "Go lde n Boy" j efter att PR O igår ha tangerat banrekord et. I ( 1 4 : 1 1 ) ligger en tolkning med subjektskontroll närmare till hands, antagligen dä rför att subjektet ingen, men inte Tige r W o o d s / G o lde n Bo y, c -ko mmend erar PRO . P ragmatisk kontroll är inte lika tillgängligt med denn a ledfölj d , v ilket illustreras i tablå T14 : 7 : ' Tablå T1 4 : 7 . Prag matisk kontroll blocke rad av C-K OM . Input: Men ingen vågar räkna bort golfens nye "Gol den Boy" efter att igår ha tan­ gerat banrekorde t. ( 1 4 : 1 1 ) ORIENT PRIN B [ SELECT ANT C-KOM MD P PRAG a. PR Or, Äer tang. 1 1 * ! •s-b . PR O,„ Äen tang. 1 1 * C. PRO ba nre k ta ng. * ( ! ) ! * 0 ) * * d . PROarb. ta ng. 1 ' * ! * * Kontra sten är ännu tydlig are i ( 1 4 : 12) nedan , där det spetsställda ad - verbialet i ( 1 4 : 12a) tar pragmatisk kontroll men grammatiken otve­ tydigt pekar ut subjektet som kontrollör i ( 1 4 : 12b) . ( 1 4 : 12) a. Genom att P RO flytta en produk tionslinje till fabri ken i Italie n blir en d el personal överflödi g. b. En del personal blir överflöd ig genom att PRO flytta en prod uk­ tionslinje till fabriken i Ita lien. Denna kontrast mellan spetsställda och efterställd a adve rbial tyde r på att C-K OM » PR AG. Analysen innebär en intressant position vad gäller subjektsregelns status i spetsställda adve rbial. Denna normföreställning är i analysen främst redu cera d till c -ko mmend ering, och subjektet c -k ommende rar inte spetsställd a led . De n preferens för subjektskontroll som ändå finns även vid s petsställning antas därm ed vara pragmatiskt motiverad. Sub­ jektet är vanligen både tema och empatibärare i en sats - och därm ed den kandi dat s om bäst tillfredsstäl ler PRAG. Där subjektet inte är prag­ matiskt salient kontrollerar de t h eller inga spetsställd a adve rbial. 2 Den inbördes rankingen mellan MD P oc h PRAG är sällan avgörand e för optimeringen och därf ör inte lika tydlig . Hanteringen av syntaktisk ambiguitet antyde r doc k att MD P » PRAG (se av snitt 15. 3 ) . 1 Visserligen förekommer pragmatisk kontroll även i efterställda adv erbial, men end ast d är subjektskontroll bryter mot SELEC T. 2 Jag återkommer till model lens förhå llande till su bjektsregeln i avsnitt 16 . 7 . 1 . 258 Som nämnde s ovan oc h i avsnitt 2.4 .2 beror pragmatisk kontroll på antingen topikalitet eller empati. Varför då inte anta de två villkoren TOP (ik alitet) o c h EM P (ati ) i stället för PRAG? 1 Ett tillämpligt topikali- tetsvillkor finns t .o. m. föreslaget ti dig are i OT-li tteraturen: TOP Topicalit y. As the anteced ent of an anaphoric expression, c hoo se a topic . (Hend riks & de Hoop 20 0 1 : 1 8 ) Probl emet är att jag inte har lyckats få klarh et i interaktionen mellan topikalitet oc h empati. I vissa fall är den pragmatiska kontrollören tema, i andra e mpatibärare oc h tämligen ofta både/o c h . Empirin pekar inte entydi gt ut det ena som viktigare än det andr a, utan det verkar vara olika från fall till fall. Det kan inte h eller vara fråga om oavgjord ranking eftersom ingen optionalitet förekommer. Vid pragmatisk kon­ troll är det alltid en referent som är mer pragmatiskt salient än alla and ra. 2 Därför väljer jag att sammanföra alla pragmatiska aspekter på kon­ troll under ett villkor: P RAG. Sannolikt motsvarar P RAG egentligen en familj av textpragmatiska villkor, men vilka dessa ä r oc h hur de inter- agerar är ännu inte utrett. Med undantag för Beavers (20 0 0 ) intres­ santa reformulering av s.k. Centering T h eo ry , är textpragmatik än så länge ett tämligen outforskat fält inom OT. Några svårigheter för­ knippade med utformningen av en strikt OT-r anking av pragmatiska tolkningsfaktorer disku teras i Kuhn (20 0 1 : 126ff. ) - Tills vidare får P RAG du ga. Villkoret blottlägger inte alla prag­ matiska nyanser som är relevanta för kontroll, men det verkar täcka effekterna av dem . Dessutom låter det sig inordn as tillsammans med syntaktiska oc h sem antiska villkor i en deskrip tivt adekv at OT- ranking. Därmed ger model len ett svar på frågan om hur syntax, semantik oc h pragmatik samverkar när det gäller kontroll. Detta svar kan förh opp­ ningsvis ge en fingervisning om hur perspektiven samverkar även i andra s ammanha ng. Villkoren ordna r sig enligt följande ranking: ORIENT » SEL ECT, P RIN B » ANT » C-K OM » MD P » P RAG 1 I Lyn gfelt ( 1 9 9 9 , 20 0 0 a, 20 0 1 b) antar jag villkoret LOG (ofo rici tet) , vilket do ck i praktiken tillämpas som ekvivalent med PRAG (j fr avsnitt 2.4 .2 ) . 2 Visserligen förekommer fall dä r det inte är självklart vad som är tema och empati­ bärare, e ller vilken av de ssa funktioner som är mest salient, men då förekommer inte he ller pragmatisk kontroll. Antingen framgår den optimala kontrollören oavsett PRAG eller ock så råd er arbiträr kontroll. 259 I grova dra g ger denn a ranking intryc ket att semantik do minerar syn­ tax som i sin tur dom inerar pragmatik. Jag återkommer till detta i avsnitt 1 6 . 7 oc h kapitel 1 7 . En samlad översikt av tillämpade villkor oc h defini tioner ges i inledn ingen till kapitel 1 6 . 1 4 . 2 . Ett alternativ: Speas Ovanstående m odel l ger en tolkningsorienterad OT -analy s av kontroll i svenskan. E tt alternativt angreppssätt tillämpas av Speas (1 9 9 5, 1 9 9 7 , 20 0 1 ) va rs syfte skiljer sig från mitt på två avgörande punkter. För det första tar hon sig an både distrib ution oc h tolkning. För det and ra skiljer hon inte mellan PRO och p r o , utan behan dlar båda som Pro (jf r avsnitt 2.2. 3 ) . Egentligen sympatiserar jag med båda punkterna. Givetvis hoppas jag kunna utveck la min egen modell till att omfatta även distribu tionen av kontrollstrukturer. Vidar e bör både villkor oc h ranking i modelle n vara tillämpliga även på tolkningen av andra element än PRO - inte bara p r ol Pro utan ocks å t.ex. pronomen (både bundn a oc h fria) oc h ellipser. Emellertid ser jag stora svårighete r med att hantera distr ibu­ tionen av PRO (för att inte tala om Pro) . Jag återkommer till detta i 1 4 .2. 2 nedan . Speas utgår från typologin i tabell 1 4 : 1 . TABELL 1 4 : 1 . T h e dist rib uti on of null p r on o uns ( S p eas 2 0 0 1 : 3 9 7 ) . Type 1 : Pro = subject of nonfi nite clau se Type 2: Pro = subjec t of nonfinite clause a nd subject of finite clause Type 3 : P r o = subject of nonfi nite claus e, subject of finite clau se, and obj ect Nonexistent: P r o = object o nly Vad hennes analys syftar till att förklara är varför Pro som subjekt i icke-fin ita satser ( dvs. PRO ) förekommer i alla språk, medan Pro i andra positioner ( p r o ) bara tillåts i vissa, enl igt tabell 1 4 : 1 . En viktig faktor i sammanhang et förefaller vara kongruens: Langu ages tha t allow P ro outsid e of nonfinite claus es are thos e with ei ther "ric h " agr eement, like Italian and Spanish , or with no agreement at all, like Manda rin and Thai. (S peas 20 0 1 : 3 9 7 ) 260 1 4 . 2 . 1 . S pea s anal y s Speas tar sig an dist ributionen av Pro utifrån MP -OT , dvs . hon kombi­ nerar OT med minimalistprogrammet (M P ) . Lik som avsnitt 4 .2 .2 ovan, förutsätter där för dett a avsnitt en viss förtrogenh et med den minimalistiska begreppsapparaten. Inom MP förklaras mellanspråklig variation med att samma särd rag är starka respektive svaga i olika språk. Speas ersätter starka/svaga särd rag med mjuka villkor, men följer i övrigt MP . Input till opti­ meringen är sålede s dens amma som till en MP - deriv ation (Speas 200 1 : 4 0 0 ) . Analysens starka koppling till M P är både en för- och en nackd el. Å ena sida n är kompatibiliteten mellan ramverken maximal, varför Speas båd e når en bred are läsekrets och kan utnyttja land vinningar inom MP utan större anpassning. Å andr a sidan innebär den uteblivna anpass­ ningen att ho n inte kan utnyttja OT:s möjlighe ter fullt ut oc h bind er sig vid M P -beg repp som är problematiska ur ett OT-p erspektiv. Speas (20 0 1 : 4 0 1 ) antar följand e villkor: CONTROL (CT L) : A featureless pronoun must be coin dexe d with the close st c- co mmandi ng nominal element in its C-D omain. BINDNING THEORY PR INCIPL E B (BTB ): A pronoun must be free in its Bind ing Domain. MAX ( P R O ) : If P r o app ears in the i nput, then its output c orresponden t is P r o . AGR(X) : +Ten se h as AGR features. NO PH I-FT S : Avo id A GR features. CASE: An N P with phi fe atures must receiv e Case. Fler a av villkoren är problematiska såtillvida att de i flera avseenden är bättre anpassade till M P än till OT. Exempelvis inklud erar CTL en jämförelse mellan kandid ater genom ord et cl o se st ( Wi lson 200 1 , se resonemanget kring M DP i 1 4 . 1 . 1 ovan). BTB är begränsat till pro­ nomen och därm ed onödig t speci fikt (jfr PRIN B i 1 4 . 1 .2 ovan). CASE gäller alla NP utom Pro som antas sakna P/«' -s ärdra g. Det innehålle r alltså samma hake som MP - motsvarighet en MP : s Cas e Fil ter och som Speas själv (1 9 9 7 : 1 8 4 ) har visat inte ska behöv as i OT (jfr avsnitt 1 3 . 2.2 ovan). 1 1 Angående MAX (PR O ) har jag tidigare (Lyng felt 19 9 9 ) framhål lit d et som problem­ atiskt att anta P ro i input, i sy nnerhet för strukturer där output är ett overt pronomen. Probl ematiskt anser jag fortfarand e att det är, men med ger att de t kanske är motiverat änd å. Ett predik at kan kräva nominala argument även om ingen särskild referent åsyftas, v ilket kan motivera antagandet a v ett särdrag slöst element som Pro . O m sedan strukturella villkor kräver overt NP oc h do minerar trohetsv illkoret M ax( Pro ) kan d å ett pronomen realiseras som en icke -trog en output. 261 Såda na problem kan doc k lösas genom smärre justeringar i def ini­ tionerna. Om man prioriterar kompatibilitet med M P kanske de inte ens bör lösas. Me r problematiskt är att CTL och BTB förutsätter begrepp som kontroll- respektive bind ningsdom än (eng . C - D oma in, Binding Do main) , vilkas omfång i Speas model l varierar med den syntaktiska kontexten. 1 Även dess a går do ck - om man anser det efter­ strävansvärt - att omvandla till enklare OT-vil lkor. I hård koncent rat ger Speas (2 00 1 ) mod ell följande analys: O m CTL och BTB dom inerar MAX( P RO) är Pro inte optimalt som subjekt i finita satser eller som objekt, t.ex. i svenska eller engelska. Om där emot MAX( P RO ) dom inerar CTL kan Pro förekomma i båda dessa positioner, t. ex. i th ailändska . P ro som subjekt i icke -fini ta satser tillåts i samtliga fall. Språk där Pro tillåts som subjekt i finita satser men inte som objekt är av två typer. I språk med rik böjningsmorfologi antas dist ributions­ mönstret följa av att MAX( PRO ) och AGR(X) dom inerar NO-PTS men inte CTL. För språk utan böjning, t.ex. mandari n, antar Speas samma ranking som för engelskan men menar att kontrolld omänen är större (a.a .: 4 1 0f f. ) . På s å vis han terar Speas typologin från tabell 1 4 : 1 . Vad gäller tolk­ ningen av Pro fyller CTL samma funktion i Speas analys som C-KOM och MD P i min. T illsammans med BTB/PRIN B täck er de de rent syn­ taktiska aspekterna på kontroll. Speas analys omfattar endas t sådana syntaktiska villkor och är där med unde rspecific erad vad gäller and ra faktorer. Mod ellen omfattar t.ex. inte lexikalt styrd kontroll och ger där med fel pred iktioner vad gäller exempelvis komplement till lo v a. Speas ser d ock inte detta som något större problem: I h ave claim ed that unindexe d P r o need not neces sarily be disjoi nt in reference from a high er NP . Uninde xed P r o simply doe s not have its core ference d etermined by th e syntax. ( Speas 200 1 : 4 1 0 ) En tydli g skillnad i h anteringen av kontroll är alltså att Speas analys är rent syntaktisk med an min även inklud erar semantik och pragmatik. Vilket av dessa perspektiv som är att föredr a beror på syfte och sam­ manhang . Om man lägger till semantiska och pragmatiska villkor ger Speas modell i hu vud sak samma förutsägelser som min. En skillnad till Speas förd el är att henne s mod ell smidiga re inkorporerar optionell kontroll (a.a . : 4 0 5f. , jfr 1 6 . 6 neda n). Det är doc k oklart hur Speas 1 C - D om ain och Bindin g Do main def inierar Speas (20 0 1 : 4 0 1 f. ) i stort sett i en lighet med m otsvarande G B-b egrepp (se avsnitt 4 . 2.1 o van), me n anpassad e till M P . 262 modell skulle h antera flera av de strukturer jag beh andl ar i kapitel 1 6 , såsom bestämningar till nominal och adjek tiv. När det gäller adv erbi- ella adjun kter ger henne s analys i vissa fall fel resultat (se avsnitt 1 6 . 7 . 1 ) . Den avgörand e skillnaden mellan mig och Speas rör dock inte tolk­ ningen av PRO /Pro utan distr ibutionen. 1 4 . 2 . 2 . Di st ribu ti on av va d ? Speas ( 1 9 95 , 1 9 9 7 , 20 0 1 ) hante rar frågan om distr ibutionen av Pr o som ett val mellan implic it Pro och explici t pronomen/N P. Detta verkar fungera väl när det gäller p r o (se t.ex. Grimsh aw & Samek- Lodo vici 1 9 9 8 ) , men ger inte hela svaret när det gäller distr ibutionen av P RO. Speas följer P & P -trad itionen i att anta att subjektspositionen i icke- finita satser inte är en kasusposition. D ärmed hin dra r CASE överta NP från att uppta den positionen. En sådan analys ger rätt utfall i valet mellan en icke- finit sats med PRO och en icke- finit sats med pro­ nomen. Emellertid verkar det som om huvu dalte rnativet till icke- finit sats med PRO ofta i stället är en finit sats. J ämför t.ex. de engelska och svenska exemplen i ( 1 4 : 1 3 ) : ( 1 4 : 1 3 ) a. W hi le PR O looking for the book, he fo und an old pho to album he had n't seen for years. a' . * Med an PR O letande efter boken hittade han ett gammalt foto­ album som han inte hade sett på åratal. a " . * Med an att P RO leta efter boken hittade han ett gam malt fotoalbum som han in te had e sett på åratal. b. W hi le he was looking for the book, he fo und an old pho to album he h adn 't se en for years. b ' . Medan han letade eft er boken hittade han ett gammalt fotoalbum som han i nte had e sett på åratal. Den engelska adve rbiella satsförkortningen i ( 1 4 : 1 3a ) är inte möjlig på svenska, varken som partici p- ( 1 4 : 1 3a' ) eller infinitivfras ( 1 4 : 1 3 a" ) . 1 I stället måste samma innebörd uttryc kas genom en finit bisats, som i ( 1 4 : 1 3b' ) . Den möjlighete n finns även i engelskan ( 1 4 : 1 3b) . ' Däremot är participko nstruktion möjlig utan komplementeraren med an , åtminstone marginellt: Letande efter b o ken , hit tade han ett gammalt fot oa lb u m. I e ngelskan är en sådan konstruktion inte bara möjlig, utan vanlig: Loo king for the bo o k , he fou nd an old ph o to a lbu m. 263 Skillnaden mellan d e engelska exemplen kan möjligen förklaras med olika input, en icke-fi nit struktur i ( 1 4 : 1 3 a) oc h en finit struktur i ( 1 4 : 1 3b) - oc h /el ler Pro i ( 1 4 : 1 3 a) oc h he i ( 1 4 : 1 3b) . 1 sv enskan ser det i stället ut som om båda dessa inputs ger samma output, nämligen ( 1 4 : 1 3 b 1 ) . En alternativ tolkning är att det är samma input i båda fallen, oc h att o ptionalitet råder i e ngelskan men inte i svenskan. Det hela komplicera s av att båda språken tillämpar satsförkortning eller bisats i liknande kontexter. I de flesta fall har engelskan oc h svenskan samma möjlighe ter, m en dä r det f inns en skillnad är det alltid engelskan som tillåter satsförkortning oc h svenskan som kräver bisats ( Lyn gfelt 2 0 0 1b) . Förhå llande t illustreras i ( 1 4 : 1 4 ) neda n. I enkla komplement till vilja / wan t används infinit verb ( 1 4 : 1 4 a-a ' ) i båda språken, men vid en mer komplex struktur skiljer de sig åt. Engelskan använder infinitiv­ komplement ( 1 4 : 1 4b) , medan bisats vore ogrammatisk ( 1 4 : 1 4 c ) . I svenskan råde r det omvända förhå lland et ( 1 4 : 1 4b' respektive c ' ) . Fö r fler exempel, se avsnitt 1 . 1 . 1 . ( 1 4 : 1 4 ) a. I want to go hom e. a' . Jag vill gå h em. b. I want you to go hom e. b ' . * Jag vill dig att gå hem . c . * 1 want that y ou go hom e. c ' . Jag vill att du går he m. Sett till enskilda fall kan förde lningen se ut att vara lexikalt styrd . 1 Valet mellan finit oc h infinit struktur skulle dä rmed falla utanför Speas mod ell oc h hanter as av SELECT i min. D et faktum att engelskan genom­ gående tillåter mer redu cera de s trukturer än svenskan - aldrig tvärtom - tyde r doc k på en mer systematisk skillnad . I OT- termer tyde r det på en skillnad i ranking. Alltså kan frågan inte helt enk elt h änföras till lexikal valens. I stället måste valet mellan infinit oc h finit struktur i bisatser åtminstone delvis bero på strukturella villkor. Vidar e kan inte eventuell specif icering av t. ex. + / - FINIT i input vara slutgiltig, utan beror i s å fall på hur högt ett trohe tsvillkor som FAITH(FIN ) är rankat. Alternativt kan analysen utgå från att input är unde rspec ificer at för finithe t, vilket innebär att valet mellan finit oc h icke- finit sats beror helt på strukturella villkor. 1 I adverbi al som ( 1 4 : 1 3 ) utgår i så fa ll den l exikala styrningen från komplementerar- en. I k omplementsatser ( 1 4 : 1 4 ) s kulle därem ot valet mellan finit oc h infinit struktur kunna bero på matrish uvude t. 264 Vilka dessa villkor skulle vara är jag inte klar över. Det kan inte bara vara så enkelt som att någon ekonomiprincip rankas högre i engelskan än i svenskan, efter som båda s pråken tillåter båd e finit bisats och satsförkortning. D et måste vara även andra villkor inblandade . I vilket fall som helst är jag övertygad om att man missar något väsentligt genom att ta- förekomst eller avsaknad av finithet för given och se distri butionen av Pro enbart som ett val mellan implicit och explicit subjekt. En rättvisande analys bör väga in båd a variablerna samtidigt. Optimeringen av input till ( 1 4 : 1 5) nedan torde alltså in­ volvera åtminstone kand idat strukturerna i tabell 1 4 :2 (jag bortser i tabellen från eventuell förekomst av infinitivmärke). ( 1 4 : 15) a. Before PR O going to work he had a g ood breakfast. a ' . *Inn an att PR O åka till jobbet åt han en god f rukost. b. Before he went to work he had a good breakfast. b ' . Innan han åkte till jobbet åt han e n god frukost. TABELL 1 4 :2. H u v u d kan didat erna i ( 1 4 : 1 5 ) . Engelska Svenska a. Ko mp NP V(f init) r esten c ap B3 F b. Ko mp Pro V (finit) resten * * c . K omp NP V(inf initiv) resten * * d . K omp Pro V( infinitiv) re sten * * e. K omp NP V (parti cip) re sten * * f. Ko mp Pro V( particip) re sten CS" * ra- = optimal output, * = ic ke-o ptimal output Som framgår av ( 1 4 : 1 5) oc h tabell 1 4 :2 har engelskan två möjligh eter här, antingen finit sats med explic it subjekt som i ( 1 4 : 15 b) oc h kand i­ dat (a) eller particip med infinit Pro som i kandid at (f) oc h ( 1 4 : 15a ) . Möjl igen svarar de båda vinnarna mot olika input. Svenskan har bara en uttrycksm öjlighet, ( 1 4 : 15 b') oc h kandi dat (a) . Eventuella skillnad er i input mellan ( 1 4 : 1 5a) o c h ( 1 4 : 1 5b) sl år inte igenom i valet av optimal output. Notera att tabell 1 4 :2 enbart avser ( 1 4 : 1 5) . Fler a av kandida tstruk­ turerna i 1 4 :2 är fullt möjliga med en annan lexikal input (me d en annan komplementerare än befo re /innar i) . Sve nskan tillåter adv erbiella infinitivfraser ( utan att PR O äta fr u k o st ) som i kandi dat ( d ) , oc h båda språken tillåter NP + particip i med -fra ser (med magen kno r rand e i p r o tes t ) motsvarande kand idat (e) . Möjl igen kan ocks å strukturen i 265 kand idat ( c ) motsvara engelskans f o r ro-k onstruktion {fo r him t o s k i p b re akf ast ) . Någon egentlig analys av ovanstående kan jag tyvärr inte erbjud a. Båd e empiriskt och teoretiskt arbete återstår innan en sådan är möjlig. Det är där för jag end ast beh and lar tolkningen av PRO . Och av samma skäl menar jag att Speas analys av P ro:s distr ibution är ofullständi g. När ett tillräckl igt und erlag finns tillgängligt tror jag doc k att min och Speas analysmode ll går att förena. Vid det laget kan tiden också vara mogen att harm oniera analysen av kontroll och PRO med Samek- Lod ovicis ( 1 9 9 6 ) a nalys av p r o (se även Grimsh aw & Samek-L odov ici 1 9 9 5, 1 9 9 8 ) , Bresnans (20 0 1 ) pronomentypologi samt ett flertal OT- analyser av anaforer (t.e x. Burzio 19 9 8 , Beaver 200 0 , Wils on 200 1 ) . Resultatet skulle kunna bli en samlad OT-an alys av pronomen och and ra anaforiska uttryck . V i är d ock inte där än. 266 1 5 . F ö r h å l l a n d e t m e l l a n s y n t a x o c h s e m a n t i k i OT Analysmode llen som presenteras i de t förra kapitlet är tolkningsorien- terad . Den sorterar där med und er OT- semantik enligt Hendrik s & de Hoop (20 0 1 ) oc h Lyn gfelt (20 0 0a) . Man kan ock så, med Wilsons (20 0 1 ) terminologi, se mode llen som interpretativ OT-syn tax. I detta kapitel relateras model len till andr a tillämpningar av OT, oc h i synner­ het frågan om input problematiseras. Min egen position på OT- kartan redov isas främst i avsnitt 1 5. 4 . Hend riks och de Hoop ser OT- syntax och -sem antik som dire kta motsvarigheter till produ ktions- respektive tolkningsperspektiv: One might sa y that OT syntax takes the point of view of a speaker, there­ fore, wh o has a ce rtain thoug ht and wants to express this corre ctly and optimally in a syntac tic struc ture. OT semantics, on the o ther han d, takes the point of view of a hear er, who hears (or read s) an utterance with a certain syntac tic struc ture and wants to interpret this struc ture correc tly and optimally. (He ndr iks & de Hoop 200 1 : 1 4 ) ' OT-s yntax blir därm ed en uttryck soptimering, oc h OT- semantik en tolkningsoptimering. Syntax går från en given betydelse till dess opti­ mala uttrycksfo rm och semantik från ett givet uttryck till dess optimala tolkning. En sådan koppling mellan teoretiska perspektiv och språkliga proce sser ligger nära till hand s utifrån OT-ram verkets utformning som en proce ss från input ti ll output. Det kan där för vara värt att betona att det fortfarande är fråga om ett grammatiskt ramverk. Kan dida terna är inte olika kommunikativa val i en språksituation utan olika typologiskt möjliga alternativ inom ett språksystem. En OT-ran king för ett visst språk avser primärt det 1 Huruvida en lyssnare verkligen " hö r" syntaktisk struktur, som citatet anger, kan förstås disk uteras. Den metod ologiskt väsentliga frågan är doc k snarare huruv ida syntaktisk struktur kan anses ligga till grund för tolkningsoptimeringen eller ska behan dlas som en del av des s resultat. Här delar jag inte Hendrik s & de Hoops position utan ser syntaktisk struktur som en del av tolkningen. Frå gan behan dlas i avsnitt 1 5. 3 n eda n. 267 abstrakta systemet langue för att tala med Saussure ( [ 1 9 1 6 ] 1 9 7 0 ) eller c om pet enc e i Cho mskys ( 1 9 6 5) terminologi. 1 Det förekommer också OT- mod eller som avstår från att skilja mellan produk tion oc h tolkning. Här, liksom inom and ra språkteorier, finns ocks å en preferens för ett i princ ip riktningsneutralt perspektiv, där samma grammatik antas gälla både produk tion oc h tolkning (jf r avsnitt 1 . 1 ) . Ytter ligare ett steg i den riktningen tar Leg end re et al. ( 1 9 9 8 ) , vilka inte optimerar en input i taget utan i stället försöker fastställa språkspeci fika inventarier av strukturer: [ . . . ] the q uestion of interest in ivft-th eory, we claim , is not, "giv en some particul ar input struct ure, wh at is its partic ular output structur e?" Ra ther, it is: " wha t is th e inve nto ry of all p o s si bl e ques tions in a given language, dedu ced by cons ideri ng all possible inputs?" ( Le gend re et al. 1 9 9 8 :253 f. ) Huvudarg umentet för ett sådant inventarieperspektiv inom OT är s.k. icke- realiserbarhet (eng. ineffab ility , se avsnitt 1 3 . 3 ) . 2 Standard ­ exemplet på detta är frånvaron av dubbla frågesatser ( Vem gjo r de va d ? ) i ita lienskan. Kuhn (20 0 1 ) fö rklarar kopplingen enligt följande: [ . . . ] regard ed unde r the i nventory view of optimization. T his means it is inappropriate to think of ineffability in the following way: when Italian speakers h ave in mind a message like [ < Q , Q j eat( x j, yj) > ] , they will try to prod uce an utterance, but due to the way the cons traints are ranked Italian speakers are bound to fail co nveying the message, s o they will say something else instead. The input/ Index has no status in actual language use, it mer ely defin es the inventory of linguistic struc tures available in a language. Multipl e w /i- que stions are not available in Italian, so speakers will not try to use th em. ( Kuh n 200 1 : 45f . ) 3 Inventarieperspektivet ho s Lege ndre et al. ( 1 9 9 8 ) är förstås inte knutet till någon viss kommunikativ riktning. Bland OT- analyser som behand ­ lar mer specif ika optimeringar - från en viss input till en viss output - är distinkt ionen vanligare, men inte heller här skiljer alla mellan pro­ dukt ion oc h tolkning. Även dessa, i princi p riktningsneutrala, arbeten 1 Det finns dock OT-a nalyser som mer direkt fokuserar tolkningsproces sen i konkreta språksituationer, t.ex . Blutner ( 1 9 9 9 ) - som kombinerar OT med Grice ( 1 9 75) o c h Levi nson ( 1 9 8 7 ) . Jfr även behand lingen av s.k . optimal parsing i Fa nse- low et al. ( 1 9 9 9 ) . 2 Ett motargument är svårigheten att app licera perspektivet på språkinlärning ( Ku hn 200 1 : 4 6f . ) . Jfr restriktionen att input ska kunna härled as från output och kontext, i slutet av dett a avsnitt 3 Den semantiska strukturen < Q , Qj eatfc yj) > motsvarar satsen V em åt vad ? på svenska. 268 präglas dock av ett i huvud sak uttrycksd ominerat förhå llningssätt, dä r man antar en huvud sakligen semantisk input och jämför vad som är dess optimala uttryck sform i olika språk. Detta förh ållande är inte speci fikt för OT, utan utmärker typologisk litteratur generellt. Inte dest o mind re inbjuder OT- arkitekturen till en distin ktion mellan prod uktion och tolkning. En sådan uppd elning i olika kommunikativa riktningar gäller inte bara syntax/sema ntik utan en motsvarande distink tion tillämpas även inom OT- fonologi. Här betonar särskilt Boersma (1 9 9 8 , 1 9 9 9 ) värde t av att skilja mellan prod uktions- oc h perc eptionsgrammatik. Vida re förekommer s.k. dubb elriktad OT (en g. bi - di recti onal O T ) , där samma analys omfattar både en uttrycks- oc h en tolkningsoptimer­ ing. För utom att se till vad som är det optimala uttrycket för en viss betyde lse tar man då ocks å hä nsyn till vad som är den optimala tolk­ ningen av dett a uttryck. Man väger alltså in båda riktningarna och kommer fram till optimal output genom en dub bel optimering. Fö r olika perspektiv på dubb elriktad OT, se t.ex. Blutner ( 1 9 9 9 ) , Kuhn (20 0 1 : 1 3 3ff. ) , Wilso n (20 0 1 ) oc h Zeev at (20 0 1 ) . Jag kommer dock inte att gå närmare in på ämnet här, förutom ett par kommentarer angående input till tolkningoptimeringen (avsn itt 15. 3 ) . Nedan kommenteras frågan om input och output generellt i avsnitt 15. 1 . Prod uktionsorienterad OT och OT- syntax disk uteras i 15.2, var­ efter tolkning/O T-se mantik behand las i 15. 3 . Avslutningsvis ( 15 . 4 ) kommenteras avhan dling ens tolkningsperspektiv i f örh ållande till OT i stort. 1 5 . 1 . Input och output, generellt En styrka - men ocks å en svaghe t - med OT är att synsättet kan tillämpas på det mesta. Systemet beh över inte ens begränsas till språkvetenskapliga sammanha ng (se t.ex. Vikner 200 1a: 128f f. , som illustrerar OT genom att tillämpa det på förd elningen av skottår i vår tide räkning) . Såväl input som output kan vara nästan vad som helst. Följak tligen är de t inte givet av systemet i sig hur input och output ska representeras. Särskilt input kan vara problematiskt, eftersom den inte alltid är lika tillgänglig som output. Inom OT- fonologi är frågan om input och output relativt okompli­ cera d. Det var inom detta fält som grundmo dell en utvec klade s, oc h studieo bjekten är relativt konkreta fenomen. Med fonem som input i ena änden av proce ssen får man ut fonem som output i den andr a. 269 Ta t.ex. frasen en bil , där vi kan anta den unde rliggande formen |en+b i:l|. T vå uppenbara kandi date r som output är [enbi:l] oc h [embi:l] , oc h valet mellan dem beror på interaktion mellan ett troh etsvillkor ( *REPL ACE), e nligt vilket fonem i input bibehå lls i output, oc h en eko­ nomiprincip ( *GESTUR E(TIP) ) som motverkar artikulatoriska rörelser med tungspetsen. (N otation och villkor enligt Boersma 1 9 9 7 , 1 9 9 8 . ) För svenskans del gäller att *GES TURE(TI P) dom inerar *REPLAC E, såsom illustreras i tablå TI5:1 . 1 hollän dskan råde r det omvända för­ hålland et (Boer sma 19 9 7 , 1 9 9 8 ) . Tablå T 15 :l. *GES TURE(TIP) » * REPLA CE i svenskan. Input: |en+ bi:l| * G ESTU RE(T IP ) *R EP LACE a. [enb i:l ] * ! w b. [em bi:l] * Både output och input i TI5: 1 består av fonem (även om Boersmas notation skiljer mellan under liggande former och artikulatoriska reali­ seringar). Mer abstrakta strukturer än så behö vs som regel inte. Ut­ över fonem kan o ckså prosodiska dra g som t.ex. betoning förekomma, men även sådana fenomen är tämligen påtagliga. Och även i e n vida re fonologisk representation är de t väsentligen samma sorts materia i både input och output. Inom syntax och semantik är frågan om input och output mer prob­ lematisk, a v två skäl. Det ena är histo riskt. OT utveckl ades f örst inom fonologin, o c h d en grundmo dell man har att förhå lla sig till är primärt fonologisk. När mode llen sedan tillämpas inom syntax och semantik ford ras en viss anpassning, oc h denn a påverkas dels av det aktuella studie objektet, dels av vilka ramverk som bistår med kompletterande verktyg. Det närmaste en stand ardm odel l som förekommer (Gri msh aw 19 9 7 ) avs er endast ett fragment av språksystemet. Det andra skälet beror på studieo bjekten som sådan a. Sy ntaktisk oc h semantisk information är inte lika konkret påvisbar, utan faller i hög re grad tillbaka på analys och tolkning. Följa ktligen ford ras en mer abstrakt och teoribunde n representation av syntaktisk och semantisk struktur. Därmed är d et mindre självklart vad s om ska ingå i input och output. Prob lemet gäller i och för sig alla syntaktiska och semantiska teorier, men blir mer påtagligt i en input-out put- mod ell som OT. Prob lemet gäller i synnerhet utformningen av input. Output är alltid tillgänglig eftersom den optimala kandid aten motsvarar faktiskt reali­ serad output, oc h övriga kand idate r rimligen representeras i samma 270 format. Input kan dock vara mer abstrakt, vilket leder till viss osäker­ het bå de o m vad d en innehål ler oc h hu r de t kan representeras. En viktiga restriktion följer doc k av princ iperna för språkinlär­ ning. Enligt ledand e OT- mod eller på område t (Tes ar & Smolensky 1 9 9 8 , B oersma 1 9 9 8 ) bygger språkinlärning endast på positiv evidens. Samtidigt lär sig inlärare hela språksystemet, vilket förutsätter tillgång inte bara till output utan även till input. Alltså måste input kunna härledas ur output oc h kontext. 1 Restrict ion on t he char acter of t he input All aspects of the OT input must be suc h that they can be in principle inferred fro m th e general co ntext of the u tterance. ( Ku hn 200 1 : 42 ) 1 5 . 2 . Pro duktion/OT -syn tax I OT-sy ntax antas vanligen en i huv udsak semantisk input, i form av en pred ikat- argumentstruktur: The inpu t for a verbal extended project ion is a lexical head plus its argument struc ture and an assignment of lexical hea ds to its arguments, plus a specific ation of the assoc iated tense and aspect. (Gr imshaw 19 9 7 : 3 7 5f.) Vilken information, utöver den grundlägg ande argumentstrukturen, som ingår i input beror som regel på vilket fenomen som unders öks. Om t.ex. informationsstruktur är en relevant faktor anges tema oc h fokus i input (Samek -Lodov ici 1 9 9 6 , Grimshaw & Samek-Lod ovici 1 9 95, 1 9 9 8 ) . Som Speas (20 0 1 : 3 9 9f . ) påpekar är dock argumentstruktur inte en tillräckli g bas för mer komplexa konstruktioner. Ju mer adjun ktion, under - oc h sidoo rdning osv. en struktur inneh åller, desto svårare att etablera en rent semantisk input. Och om viss syntaktisk information ska inklude ras i input, vilken oc h i vilket format? Speas lösning är att anta en fullt utbyggd syntaktisk input i enlighet med minimalistprogrammet ( M P ) . Hennes tillämpning av M P -OT ger alltså inte den optimala syntaktiska realiseringen av en semantisk struktur, utan den optimala språkspecifik a realiseringen av en generell 1 Hec k et al. (200 1 ) drive r det här argumentet till sin spets och föreslår att input- komponenten elimineras helt i OT-s yntax (doc k inte i OT-fon ologi). Därmed unda n­ röjs ock så problemet med hur input ska representeras. Emellertid måste då alla tro­ hetsvi llkor formuleras om till strukturella villkor, vilket Hec k et al. åstad kommer genom att inkluder a mer (abstr akt) in formation i output. 271 syntaktisk struktur. Därmed är hennes modell verkligen riktnings­ neutral vad gälle r produktion/tolknin g. Övriga versioner av OT-syntax inkludera r i varierande grad syn­ taktisk information i input (jfr t.ex. resonemanget kring optionelit s om i avsnitt 1 3 . 3 , särskilt tablå T 13 : 4 -5 ) . Flertalet förefaller dock efter­ sträva en semantisk input till OT-syntax (oc h samtliga analyser antar mer ytnära strukturer i output än i input). Därmed blir de övervägande produktio ns-/uttryc ksorienterade. Output är ett mindre problem. Även här tillämpas teoribundna representationer av syntaktisk struktur, me n man vet åtminstone vilken information som ska representeras. Den optimala kandidaten är ju den faktiskt realiserade strukturen, och de konkurrerande kandidaterna representeras i samma format. Det gäller förvisso att täcka in alla logiskt möjliga kandidater, så att rankingen inte av misstag f örutsäger fel vinnare, men d et är ingen större osäkerhet om vilken sorts struk­ turer som är möjliga. 1 Input-proble met i OT-syntax är i huvudsak detsamma som gäller alla typologiska undersökningar. För att kunna jämföra olika språk fordras en något sånär språkneutral jämförelsebas, och vilket format denna f år beror på studieobjektet. S om regel antar man då en huvud­ sakligen semantisk utgångspunkt och studerar mellanspråklig variation främst på uttryckssidan. Och det är precis detta flertalet studier i OT- syntax gör. Flexibiliteten vad gäller input har givetvis stora fördela r. Man antar ett fo rmat som lämpar sig för studieobjektet och behöver därmed inte tvinga in detta i en på förhand given ram. Å andra sidan riskerar därmed varje undersökning att bli en teori i sig själv, och kompati­ biliteten mellan olika OT-arbeten kan bli lidande. Det verkar dock råda ett ganska väl balanserat förhållande mellan flexibilitet och kompatibilitet inom OT-syntax. Även om input speci­ ficeras olika i olika arbeten är flertalet analyser kompatibla med en argumentstruktur i input. L FG-O T ser visserligen annorlun da ut, bl.a. 1 Som nämndes i kapite l 1 3 är flertalet OT-arbet en mer inriktad e på att peka ut rätt vinnare än på att exakt de finiera mängden förlorare. Flera pågående arbeten (bl.a . av Alan Princ e och Vieri Samek-Lo dovi ci) unde rsöker dock olika sätt att avgränsa mängden möjliga kand idate r, dels genom specific ering av GEN, dels genom s. k. harm onic b o un ding . Det senare går ut på att kandidate r som alltid , oav sett ranking, är sämre än någon annan kandid at inte kommer att genereras. Exempelvis förekommer inte engelskans syntactic st ructu re INPU T OUTP UT OT Semantics - syntac tic str uctu re semantic struc ture FIGU R 15: 1 . Syntax o c h semantik i O T enligt Hendrik s & de H o o p ( 2 0 0 1 : 1 4f ) . Hendr iks & de Hoops defini tion av OT-s yntax följer Grimshaw (1 9 9 7 ) oc h andr a ledan de arbeten (se avsnitt 15. 1 . 1 ovan). Fö r OT- semantik antar de helt enkelt en inverterad mode ll, med en syntaktisk struktur som input och en semantisk struktur som output. Deras format på input och output skiljer sig något från den model l som presenterades i kapitel 1 4 (lik som från Lyng felt 200 0a) . Pre teo- retiskt görs samma distin ktion mellan syntax och semantik i Lyn gfelt (20 0 0a) : Input till OT- syntax är en given betyde lse och output är det optimala uttryc ket för d enna, me dan input till OT- semantik är ett givet uttryck och output dess optimala tolkning. Teoretiskt likställs d ock inte betyde lse/tol kning och uttryc k med semantisk respektive syntaktisk struktur i båda riktningarna. I stället föreslås i Lyn gfelt (20 0 0a) följande model l: 273 INPU T expressive OUTPU T OT Syntax given meaning —> optimal expression (sem antic struc ture) optimization (syntac tic and + cont ext semantic str ucture ) INPU T interpretive OUTPU T OT Semantics given expression —> optimal interpretation + con text optimization (syntac tic and semantic s tructu re) FIGUR 15: 2. Synt ax o c h seman tik i O T enligt Lyngfelt ( 2 0 0 0a : 1 1 ) . Även här följer bilden av OT-s yntax den gängse synen. Figure n är dock något mer speci fik, dels genom att kontext explic it inklud eras i input, dels genom att optimeringen kallas uttryckso ptimering (eng . ex ­ p res si v e o pt imization , Wilson 20 0 1 ) . Vidar e betonas att output har både syntaktisk oc h semantisk struktur. Dessa smärre skillnader i rep­ resentationen innebär dock inga egentliga avvikelser från huvud fåran inom OT-s yntax. Däremot uppträder en väsentlig skillnad gentemot Hendri ks & de Hoop vad g äller input till OT-sem antik. Dä r Hendr iks & de Hoop antar en syntaktisk struktur som input har figur 15:2 nästan ingen struktur alls. Input är i princi p det man ser eller hör, plus kontext. Det enda som tas för givet är d en fonologiska o c h morfologiska avkod ningen, så input är i praktiken en sträng av ord plus kontext. I detta avseende håller jag fast vid mo dellen i Lyn gfelt (20 0 0 a) . 1 Skillnaden spelar roll bl.a. för hanteri ngen av syntaktisk ambiguitet (se avsnitt 2. 3 . 4 ) . Det gäller t.ex. potentiellt tvetydi ga satser som ( 15: 1 ) : ( 15 : 1 ) / . . . / in nan jag; m åste köra iväg ho nomj för att PRO j/j ten tamensläsa. Utan tillgång till vidare kontext är ( 15: 1 ) tvetyd ig med avseende på kontroll: Är d et subjektet jag el ler objektet h ono m som ska tentamens- läs a ? Skillnad en mellan de båda tolkningarna brukar tillskrivas skill­ nade r i frasstruktur, såsom illustreras i figur 1 5: 3 nedan : 1 Den enda sk illnade n mellan föreliggande arbete och Lyng felt (200 0a) är att jag här inte tar ställning till h uruvid a analysmodelle n utgör OT- semantik eller interpretativ OT- syntax (se vida re avsnitt 1 5:4 ) . 274 J agi måste v honom j för att PRO j iväg köra tentaläsa jagi måste för att PR O i tentaläsa hono m; köra iväg FI GUR 15: 3 . T vå tolk ningar av frass tr u kt u ren i ( 1 5 : 1 ) . I OT-ter mer innebär ambiguitet att det finns två vinnare, två optimala tolkningar (mo tsvarand e (a) oc h (b) i f igur 15 : 3 ) . ' De flesta tvetyd iga satser kan doc k dis ambigueras om man tar hänsyn t till kontexten. Båda des sa iakttagelser kan fångas i en analys som d en i tablå T1 5:2 . Tab lå T I 5 : 2 . Syntaktisk ambiguitet. Input: / . . . / innan jag måste köra iväg h onom för att tentamensläsa. ( 1 5:1 ) ORIENT PRIN B ; SELECT ANT C-KOM M DP PRAG (« •) I- 1 ? II. 1 * ! ? III. 1 * ! ? ( optimal tolkning + ko ntext optimering (syn taktisk och s emantisk struktur) FIGUR 15: 4. T ol ktiings o rienterad O T -mo d ell ( = figu r 1 4 : 1 ) . Modellen kan ses antingen som OT-s emantik eller som interpretativ OT-sy ntax. Vilket det är beror på hur man behan dlar uppdeln ingen av olika fält inom OT i stort. F iguren representerar OT-se mantik om man dra r gränsen mellan syntax oc h semantik utifrån kommunikativ rikt­ ning, så att uttryc ksoptimering är OT-s yntax oc h tolkningsoptimering är OT-se mantik. En sådan uppdelni ng görs av bl.a. Hendr iks & de Hoop (20 0 1 ) oc h Lyngfe lt (20 0 0a) . Om man däre mot alltid betraktar syntaktiska relationer som syntax, oavsett kommunikativ riktning, kan OT-sy ntax omfatta både uttrycks- oc h tolkningsoptimeringar. Skillnade n mellan perspektiven kan då ut­ trycka s genom termparet ex p res si v respektive inter p ret ativ optimer­ ing (eng. ex p res si v e resp. inter p reti ve o pt imization , Wilso n 20 0 1 ) . 2 Enligt det synsättet sorterar analysen under interpretativ OT- syntax. 1 Beroendet av en fristående tolkningsoptimering gäller även möjligh eten att tolka icke välformade meningar (jfr inled ningsavsnittet till kapitel 1 4 ) . I dubb elriktad OT kan enda st välformad e strukturer utgöra input till tolkningsoptimeringen, eftersom enda st optimala (dv s. vä lformade) s trukturer kan bli output frän uttryckso ptimeringen. 2 Till skillnad från mig behan dlar inte Wilso n (20 0 1 ) de båda optimeringarna som fristående process er, utan urskiljer en expressiv och en interpretativ riktning inom samma modell f ör dub belriktad O T. 277 Enligt det senare synsättet skulle OT- semantik kunna begränsas till icke- syntaktiska aspekter på betyd else, exempelvis hur konstituenter förhål ler sig till en yttre verklighe t snarare än till varandra . Jag tror doc k snarare det förhål ler sig så att syntaktiska relationer ses som syntax medan tolkning ses som semantik, vilket innebär att tolkning av syntaktiska relationer utgör en delm ängd som de båda fälten ha r gemensam. En väsentlig fråga i sammanha nget är förh ållande t mellan semantik och pragmatik. OT- syntax beha ndla r språksystem och försöker för­ klara varför olika strukturer är grammatiska i olika språk. Inom prag­ matik, där emot, tas systemet ofta för givet och det som stud eras är olika kommunikativa strategier. 1 Så om OT- semantik inklude rar prag­ matik (så t.ex. Blutner 19 9 9 ) skiljer den sig från OT- syntax i det avseendet att det primära studi eobjektet inte är grammatiska system. Detta ser jag doc k egentligen inte som en skillnad mellan syntax och semantik, utan snarare som en distin ktion mellan OT-gra mmatik och OT-pr agmatik. Den mod ell som tillämpas här sorterar defin itivt unde r OT- grammatik. Den intar ett renodlat tolkningsperspektiv, vilket innebär att analysen beh and lar interpretativ optimering. Huruvida detta för­ hålln ingssätt utgör OT-sem antik eller interpretativ OT-s yntax är delvis en perspektivfråga, d elvis en smaksak. 1 Detta gäller d ock inte den typ av pragmatik som avser grammatikens beroende av kontexten, t. ex. hur topikalitet och empati påverkar tolkningen av anaforiska uttryck . Ett exempel på såda n textpragmatik inom OT är Beaver (20 0 0 ) . Vidar e är d et vanligt att arbeten inom OT- grammatik inkludera r textpragmatiska faktorer (t.e x. Grimsh aw & S amek- Lo dov ici 19 9 5, 19 9 8 ; el ler föreliggande arbete, se t.ex. avsnitt 14 . 1 . 3 ) . 278 1 6 . OT-an alys av svenska kontrollstrukturer I de tta kapitel redov isas en OT- analys av de kontrollmönster som kon­ staterade s i del II. I analysen tillämpas följande villkor, enligt mod ellen i kapitel 1 4 : ANT Här: PR O kräver en kontrollerande antece dent (= und vik arbiträr kon­ troll). (Se 14 . 1 .2 . ) C-K OM Här: ko ntrollören c- kommender ar PRO . (S e 1 4 . 1 . 1 . ) M D P Här: u ndv ik mellanliggande NP- nod er. ( För utsätter C - KOM , se 1 4 . 1 . 1 . ) ORIENT Implic ita semantiska element i komplementsatser tolkas i enligh et med huv ude ts orientering. (Se 14 . 1 .2 . ) P RAG Implic ita led associer as till en referent som är pragmatiskt salient i den aktuella kontexten. (S e 14 . 1 . 3 . ) P RIN B Tolka syntaktiskt distin kta argument till samma huv ud såsom varande även referentiellt di stinkta. (S e 1 4 . 1 .2 . ) SELE CT Argument måste svara mot h uvudets selektionsrestriktioner. (S e 14 . 1 .2 . ) Villkorens inbörde s ranking i svenskan förefaller vara följand e: 1 ORIENT » SELEC T, PR IN B » ANT » C- KOM » MDP » PR AG Resultaten redo visas enligt i stort sett samma uppläggning som i del II. Alltså analyseras verbkomplement i avsnitt 1 6 . 1 , attribut i 1 6 . 2 och be­ stämningar i adje ktivfraser i 16 . 3 . Adv erbial beha ndla s i 1 6 . 4 , meda n både subjektsinfinitiver och övriga infinitivfraser (un g. motsvarand e kapitel 1 1 ) analyseras i 1 6 .5. Optioneli kontroll faller d ock utanför och beha ndlas för sig i avsnitt 1 6 . 6 . Avslutningsvis följer en summering och kort disku ssion i 1 6 . 7 , oc h a nalysen disk uteras även i kapitel 1 7 . 1 Notationen » markerar att ett villkor d ominerar, dv s. rankas hög re än, ett annat. Kom matecken indik erar att inbördes ranking inte kunnat fastställas. 279 1 6 . 1 . Verbkomplement Verbkomplementen utgörs av objekt, bund na adve rbial (prep ositions- komplement) oc h pred ikativ. Eftersom bund na adve rbial kontrolleras likada nt som objekt, tas de här upp tillsammans med dessa i avsnitt 1 6 . 1 . 1 . Pred ikativer kontrolleras enligt andr a mönster än övriga verb­ komplement och behan dlas beha ndla s dä rför för sig, i avsnitt 1 6 . 1 .2 . 1 6 . 1 . 1 . Ob je kt oc h b un dna ad ver bial Som nämndes i a vsnitt 4 . 3 , tar PRO i objekt och bundn a komplement normalt subjekts- eller objektskontroll enligt grundmö nstret i ( 1 6 : 1 ) . En redo görelse för empirin ges i avsnitt 6 . 1 - 2. ( 1 6 : 1 ) a. Honj valde att PR Oj ta bussen i stället för bilen till jobbet. b. Honj öve rtalad e hon omj att PR Oj ta bussen i stället för bile n till jobbet. c . Hon, l ovad e h onomj att PR O; ta bussen i stället för bilen till jobbet. d . Vij rekommende rar att PR O»; ta bussen i stället för bilen till jobbet. I monotransitiva matrisstrukturer är subjektskontroll obligatoriskt i objektsinfinitiver, eftersom dett a mönster tillfredsstäl ler samtliga villkor. I ( 1 6 : 1a) bryter dess utom alla kand idate r utom subjektet mot ORIENT, såsom illustreras i tablå TI6: 1 , givet att verb som välja i ( 1 6 : 1a) är orienterade mot subjektet. Tabl å T1 6 . 1 . Mon otransitiv kontrollstruktur med subjektsorientering. Input: Hon valde a tt ta bussen i stället för bilen till jobbet. ( 1 6 : la) ORIENT PRIN B SELECT ANT C-KOM M DP PRAG «s? a. PRO H on ta b. P R O b u s sen ta * ! * * * * C. PROarb iträr ta * ! * * * Som framgår av T16 :l är egentligen ORIENT tillräck ligt för att peka ut den optimala kontrollören i ( 1 6 : 1a) , men även övriga villkor pekar i samma riktning. Infinitivfrasens objekt b u s se n (kand idat b) bryter genom sin position både mot PRIN B o ch C-KOM. Dess utom är bussen inanimat och bryter d ärmed mot SELECT, eftersom ta kräver en animat agent. Arbiträr kontroll (kan dida t c ) bryter, naturligt nog, mot både ANT och C-KOM . Slutligen pekar även PRAG ut kandi dat (a) som 280 optimal, doc k utan att d et spelar någon roll eftersom frågan är avgjord av högr e rankade villkor. Även om matrisverbet inte skulle ge en orientering mot subjektet får vi subjektskontroll. Exempelvis verkar inte verbet gilla ha någon sär­ skild orientering (man kan lika gärna gilla att någon annan gör något, även om d etta skulle realiseras som en bisats och inte en infinitivfras). Änd å får vi alltid subjektskontroll, som t.ex. i H on gil lar att PRO åka b u s s e nligt analysen i TI6: 2. Tabl å T 1 6 : 2 . Mon otransitiv kontrollstruktur med vakuös orientering. Input: Hon gillar att åka buss ORIENT PRIN B ! SELECT ANT C-KOM MD P PRAG " sf a. PRO Hon åka i 1 b. P ROi^ åka * ( ! ) ; * ( ! ) * * c . PROa rb. åka 1 1 *! * * Återigen tillfredss täller subjektet alla villkor, meda n infinitivfrasens objekt b u s s (kand idat (b) bryter mot både PRIN B oc h SELE CT). Arbi­ trär kontroll bryter förstås mot ANT. L iksom i T16 : 1 , bryter dessu tom alla tillgängliga kandi dater utom subjektet mot SELECT , vilket i och för sig beror på lexikal input. Men även om kontexten skulle innehå lla någon semantiskt accep tabel kandid at avgör C - K OM och MD P, vanligen även PRAG , till subjektets fördel . ORIENT tillfredsställ s däre mot vaku- öst av alla kandid ater. Antagandet att välja men inte gilla är speci ficera t för ORIENT är naturligtvis inte oproblematiskt. Man kan i princip lika gärna anta att båd a är orienterade m ot subjektet - eller att inget av de m är det. Efter­ som betyd else oc h sy ntax går hand i hand här, liksom i monotransitiva komplementstrukturer generellt, kan ORIENT varken påvisas eller av­ visas på empiriska grunde r i dessa fall. Analysen ger rätt svar både med och utan villkoret, v ilket T16 : 1 —2 visar. I bitransitiva strukturer finns fler syntaktiskt tillgängliga kand ida ter, oc h här kan man tydli gare se ett lexikalt beroende kontrollbeteende. Om matrisverbet inte har någon särskild orientering förutsäger analys­ en objektskontroll enligt MD P. Detta stämmer för komplement till öve rta la ( 1 6 : 1b) , men komplement till lo va ( c ) tar subjektskontroll, oc h bryter d ärmed mot MDP . Brottet motiveras av att betydelse n hos lo va ger en orientering mot den som ger löftet, dvs. subjektet. Här är alltså effekterna av ORIENT påvisbara, v ilket illustreras i tablå T16 : 3 neda n. Även i fallet öve rta la, vars kontrollmönster ändå stämmer överens med det enligt syntaxen 28 1 förväntade, kan en lexikal analys motiveras. Betyde lsen hos över tala assoc ierar komplementhand lingen till den övertalade , inte den över­ taland e (jfr tablå T14 :5 i avs nitt 1 4 . 1 . 2) . Tablå T16 : 3 . Subjektsorientering i komplement till lova . Input: Hon lovade h onom att ta bussen i stället för bilen till jobbet. ( 1 6 : 1 c ) ORIENT PRI NB SELECT ANT C-KOM M DP PRAG v * a. P R O hon ta * ? b . PRO/2 ono m ta *! ? C. PR Obussen ta *! * * * d . PROarb . ta *! * * * Lexi kalt beroende komplementkontroll ser vi även i ( 1 6 : ld ) , där kon­ trollören är implicit. Verbet rek omme ndera är objektsorienterat, oc h dess komplement kontrolleras däre fter även när objektet inte realiser­ as, enl igt analysen i T 16 : 4 neda n. Utan ORIENT skulle C-KOM felak tigt nominera subjektet vi (ka ndida t a ) so m kontrollör. Tablå T16 . 4 . Orientering mot ett implicit objekt. Input: Vi rekommend erar att ta bussen i stället för bilen till jobbet. ( 1 6 : l d ) ORIENT PR INB SELECT ANT C-KOM MD P PRAG a. PR OVi ta * ! ? ^ b. PROobj ekt ta * ? C. P RO busen ta * ! * * * d . PROarb . ta * ! * * * Medan bitransitiva kontrollstrukturer - eller åtminstone vissa sådana - tydl igt är lexikalt beroende , skulle komplement till monotransitiva verb lika gärna kunna analyseras rent syntaktiskt. Det är först när vill­ koren råkar i konflikt som samspelet mellan dem kan observeras. Bland mod erna analyser av komplementkontroll dom inerar de som menar att all komplementkontroll är lexikalt bestämd, dvs. att alla huvud en som tar i cke -finita komplement speci ficer ar ORIENT. Tid igare mod eller föredrog en mer restriktiv lexikal komponent. Båda positionerna stämmer överens med empirin, oc h båda är kompatibla med min analysmod ell. Ja g ser valet mellan de båda synsätten mer som en fråga för en utveckl ad valensteori än som en kontrollfråga (se vidare avsnitt 1 7 . 4 ) . I alla händ elser är ORIENT primärt ett semantiskt villkor. Detta framgår inte minst där kontrollmönstret kastas om genom s.k. kon- 282 trollväxling (se avsnitt 6 .2. 1 ) , som i ( 1 6 :2 ) . Mat risverbet b e är objekts- orienterat, vilket ger objektskontroll i ( 1 6 : 2a). Emellertid kastas kon­ trollmönstret om i (1 6 : 2b) , där infinitivfrasens få led er till subjekts­ kontroll - doc k utan att dett a innebär brott mot ORIENT. Det är näm­ ligen fortfarand e objektet flic kan som i abstrakt mening kontrollerar infinitivkomplementet, och PRO -subj ektet till få är inte agent utan patient. ( 1 6 :2) a. Hanj ber flicka nj att P ROj berätta vad hon har fö r planer. b . Hanj ber flicka nj att PR Oj få veta vad ho n h ar för planer. Här ser vi hur komplementkontroll beror på ett samspel mellan de båda lexikala villkoren. ORIENT avser primärt komplementets seman­ tik, med an förd elningen av semantiska roller till syntaktiska argument även beror på SELE CT. Tolkningen av (1 6 : 2) analyseras därm ed enligt tablå T16 :5. Tablå T 1 6 : 5 . Kon trollväxling. Input: Han ber flic kan att få veta vad h on h ar för planer. ( 1 6 :2b) ORIENT PRIN B i SELECT ANT C-KOM MD P PRAG •a-a . PRO W a„ få 1 * b. l'R O/ ijd ™ få i * ! * Eftersom be är objektsorienterat kräver ORIENT att infinitivfrasens agent är koreferent med matrisobjektet flic kan. Samtidi gt föreskriver SEL ECT att subjektsargumentet till få inte är en agent utan en patient. Enligt 0 -k riteriet kan inte samma argument vara både agent och patient, vilket innebär att SEL ECT utesluter flic kan som kontrollör. 1 Därmed kontrolleras PRO av subjektet Ha n, eftersom dett a endas t bryter mot det lägre rankade MD P. Vid are tillåter ett fåtal verb (i svenskan främst lo v a) både subjekts- oc h objektskontroll, t.ex. i Ma mma lo vade barn en att PR O köpa glass . Detta beror på polysemi ( lo va betyder dels 'åt a sig', del s 'ti llåta') , dä r matrisverbets båda betydels er har olika orientering. Vad gäller bundna adv erbial, kontrolleras de efter samma mönster som objekten. Mon otransitiva strukturer tar subjektskontroll som i 1 Om 0-kriter iet representerats som villkor i T16 : 4 , hade förhå lland et ock så kunnat analyseras som att kandida t ( b) tillfreds ställer SEL ECT men bryter mot 0-kr iteriet. Det är ju inte så att flickan generellt bryter mot selektionsrestriktionerna hos få , utan hade myck et väl kunnat utgöra subjekt i ett annat sammanhan g (dä r argumentet inte redan har tillde lats agentrollen). 283 ( 1 6 : 3a —b), oc h bitransitiva normalt objektskontroll som i ( 1 6 : 3 c - d ) . Här pekar både ORIENT, där det är tillämpligt, oc h MD P i samma riktning. ( 1 6 : 3 ) a. Hon började a rbeta på att P RO bli en friare människa. b. Du kan ju börja med att P RO slå in dö rren. c . Hjältinnan bönfaller hjäl ten ( om) att P RO rädd a hen ne. d . Med dyli k enhe tsrapportering kan inget parti beskylla mediern a för att PR O favorisera mode rata förkylningar. Ett problem återstår, nämligen hur man han terar optionell kontroll ( 1 6 : 4a -b) oc h de få fall av arbiträr kontroll ( 1 6 : 4 c ) som förekommer i icke- finita verbkomplement. Jag återkommer till de tta i avsnitt 1 6 . 6 . ( 1 6 : 4 ) a. Olle och Ulrika pratade o m att PR O båtluffa i Grekland . b. Någon menade att "va rför PR O springa när man kan rulla". c . Benjamin föreläste om att PR O skriva tekniska rapporter. 1 6 . 1 . 2 . P re d ikati v PR O i p redik ativer kontrolleras via subjektet genom s.k. indi rekt kon­ troll (se avsnitt 6 . 3 ) . Detta innebär att kontrollören inte är subjektet i sig utan ett element som ingår i subjektet, som dess tankesubjekt eller possessor. Om subjektet självt är en satsförkortning är kontrollören subjektets tankesubjekt, som i ( 1 6 :5 a) n edan . Vid verbalsubstantiv är kontrollören identi sk med tankesubjektet till motsvarande verb, som i ( 1 6 :5b) , men kan ocks å ses som nominalets possessor (jfr avsnitt 7 : 1 ) . Om posses- sorn inte är implicit realiseras den ofta som ett genitivattribut som i ( 1 6 :5c ) . ( 1 6 :5) a. Att [ PR Ol] br y sig om mormor blev att PR O slippa tänka på det som molade i mig. b. Men avsikten var aldr ig att P RO lämna tillbaka de n. c . Vår uppgift blev att P RO tjänstgöra som effektskåd espelare. Denna form av indi rekt kontroll beror i OT-ter mer på samverkan mellan ORIENT och SEL ECT. Verben orienterar här pred ikativfrasen mot subjektet, vilket innebär att alla element utanför subjektet bryter mot ORIENT. Samtidig t bryter dock subjektsfrasen som helhe t mot SEL ECT. Om det f inns ett element - explicit eller implicit - som både ingår i subjektet och kan fylla PRO :s semantiska roll, så tillfredsstä ller det 284 både ORIENT och SEL ECT. Detta element, som vanligen är subjektets tankesubjekt eller possessor, blir då den optimala kontrollören. Så är fallet i ( 1 6 :5 a- c ) , o c h en analys av ( c ) red ovisas i tablå T1 6 : 6 neda n. Tablå T1 6 : 6 . Indir ekt kontroll av PRO i en pred ikativfras. Input: Vår uppgift blev att tjänstgöra som effektskåd espelare. (16:5c ) ORIENT PRIN B 1 SELEC T ANT C-KO M MD P PRAG a. PRO /v <5r up pg ift] \ * ! * «SP b. PROv tSr i i * C. PROarb iträr * ! ï i * * * Som framgår av T16 : 6 bryter subjektet vår u p pgi ft (kand idat a) mot SELECT. Arbiträr kontroll (kand idat c ) bryter mot ORIENT, liksom alla element utanför subjektet. Den optimala kontrollören är då possessorn vår (kand idat b) som tillfred sställer både ORIENT och SEL ECT, och enda st bryter mot C-KOM. Vida re förekommer också ett fåtal fall, där subjektet inte innehålle r någon tänkbar kontrollör, t .ex. ( 1 6 : 6 ) neda n. I des sa fall etablerar dock inte verbet någon identi tetsrelation mellan subjekt och predi kativ (om infinitivfrasen ens utgör predik ativ här) . Detta innebär bl.a. att verbet vara i denn a användnin g inte har någon särskild orientering, varför ORIENT tillfredsstäl ls vakuöst av alla kand idate r. Tolkningen beror i stället på andra villkor, i sy nnerhet SELECT , ÅNT och PRAG. Om ingen lämplig kontrollör ingår i kontexten är normalfallet då arbiträr kontroll. ( 1 6 : 6 ) Det är bara att PR O välja. 1 6 . 2 . Bes tämningar till nominal - infinitivattribut I Parol e-ana lysen konstateras att infinitivattribut normalt tar s.k. pos­ sessiv kontroll (se avsnitt 7 . 1 ) . Här genereras samma mönster genom samverkan mellan mer generella villkor. Reda n i kapitel 7 n oteras både att mönstret med possessiv kontroll inte är undan tagslöst och att det följer av olika skäl i olika typer av attribut De tre huvu dtyp erna av infinitivattribut i svenskan är relativer, ident ifierande attribut och fyllnadsat tribut, exemplifierad e i nämnd ordn ing i ( 1 6 : 7 ) neda n. 285 ( 1 6 : 7 ) a. Han har ju i nget arbete att P RO stiga upp till . b. / . . . / för att undg å d et skandalö sa och utsatta ödet att PRO bli ogift mor / . . . / c . / . . . / k unde vara tillräc klig orsak att P RO utebli från arbetet. I relativa infinitiver är matrishuvud et oftast identisk t med ett utbrutet komplement i in finitivfrasen, som i ( 1 6 : 7 a) . Därmed kan inte huvudet kontrollera PRO eftersom detta skulle leda till e tt brott mot PRI N B. I stället blir matrissubjektet han kontrollör, då det tillfred sställer alla villkor utom MDP , se t ablå TI6 : 7 : Tab lå T 16: 7. Kontroll i en relativ infinitivfras. Input: Han har ju inget arbete att stiga upp till. ( 1 6 : 7a) ORIENT PR IN B i SELE CT ANT C- KO M MDP PR AG a. P ROartoe stiga *( ! ) 1 * ( ! ) * «• b. PR O^n stiga 1 * C . PR Oarbiträr Stiga 1 * ! * * Som framgår av T16 : 6 b ryter matrishuv ude t ( kandid at a) inte bara mot PRIN B, utan även mot SELECT oc h PRAG. Arbiträr kontroll bryter mot ANT, oc h eventuella and ra kandid ater i kontexten bryter mot C- KOM . Eftersom relativattribut är fria adj unkter berörs de inte av ORIENT, som tillfreds ställs vakuöst av alla kand ida ter. Kontr ollören i ( 1 6 : 7a) är både subjekt oc h possessor, men enligt analysen är det inte därf ör den kontrollerar PRO utan därf ör att den tillfred sställer C-KOM . Om subjekt saknas eller utesluts av SELEC T, kontrolleras PRO antingen arbiträrt eller av en referent i den vidar e kontexten; s e ( 1 6 : 8b ) nedan . Om å andr a sidan relativfrasen inte har någon objektslucka blir inte PRIN B något problem. Om matrishuvu det även tillfred sställer SEI .H CT blir d et då den optimala kontrollören med stöd av MDP , som i ( 1 6 : 8 a) . Detta mönster är vanligare i exempelvis engelskan än i svenskan (se avsnitt 7 .2 , särsk ilt exempel ( 7 : 1 0 ) ) . Om däre mot matrishuvud et motsvarar en objektslucka i attributet oc h ingen annan lämplig kontrollör finns tillgänglig, får vi arbiträr kontroll, so m i ( 1 6 : 8b) . 1 Om vi väger in en större kontext är det dock möjligt att sammanhanget pekar ut en kontrollör, som därm ed till­ fredsstä ller både ANT och PRAG. 1 Jfr tablå T16 : 7 ovan, enligt vilken arbiträr kontroll (kand idat c ) hade varit optimal om inte kand idat ( b) fun nits. 286 ( 1 6 : 8 ) a. Jag är nog inte rätt person; att P RO; svar a på d etta. b. Här finns ingenj att P RO fråga j . Iden tifierande infinitivattribut är en sorts apposition. De beter sig som pred ikativer, oc h relateras till sitt matrishu vud på samma sätt som pred ikativer relateras till sitt subjekt. De kan ocks å ofta parafraseras just som pred ikativer, som i ( 1 6 : 9b ) . ( 1 6 : 9 ) a. Hon tyngde s av sitt stora ansvar och sin stora ambition att PRO amma och byta blöjor på det rä tta sättet. b. Hennes stora ambition var att P RO amma och b yta blöjor på rätt sätt. Följak tligen kontrolleras ident ifierande infinitivattribut ock så efter samma mönster som pred ikativer, dvs . indir ekt kontroll. Kon trollören är matrishuv udets tankesubjekt/posse ssor liksom kontrollören i pred ikativer är subjektets. I ( 1 6 : 9 ) är denn a kontrollör realiserad som genitivattribut till h uvud ord ( 1 6 : 9a) respektive subjekt ( 1 6 : 9 b) . I OT-ter mer bryter alla kand idat er utanför matrishu vude t mot ORIENT. Apposition orienterar attribut till huv udo rd på samma sätt som kopulaverb orienterar pred ikativ till subjekt. Då nominalfrasen som helhet bryter mot SEL ECT, blir kontrollören i stället ett element som ingår i d en, som explic it eller implic it tankesubjekt eller posses­ sor. Jfr tablå T16 : 6 i av snitt 1 6 . 1 .2 o van. Vad gäller fyllnadsat tributen uppträd er de på en skala från bundn a komplement till fria adju nkter. Någon sådan skala antas egentligen inte i mode llen, men dess kontrollmönster fångas ändå av analysen. E ndast ett fåtal nominal, oftast avledn ingar från verb eller adje ktiv, har någon tydlig orientering. I dessa fall kontrolleras PRO i enlighet med ORIENT. Några typiska såd ana exempel ges i ( 1 6 : 1 0 ) : ( 1 6 : 1 0 ) a. Jag var belåten med mej själv för min halva vägran att PR O göra mig vack er. b. Tills hanj ger henn ej det motvilliga löftet att PR Oj infinna sig på fred agkvällen. c . På en av sina vand ringar gick hon in i en kyrka, mest för att [ P ROl] sit ta ner utan skyldigh et att PR O beställa något. Substantivet vägran i ( 1 6 : 1 0a) är avlett från verbet vägra , som är subjektsorienterat. Följak tligen är kontrollören ident isk med subjekts­ argumentet i den aktion som nominaliseringen implice rar. På samma sätt kontrolleras PRO i ( 1 6 : 1 0b) av den som gett löftet, dvs . d en som lovat, oc h attributet till s ky ldi ghe t i ( 1 6 : 1 0 c ) kontrolleras i analogi med adjektivet s kyl d ig. Flerta let nominal verkar dock inte ha någon särskild orientering, vilket innebär att ORIENT tillfredsställ s vakuöst. Därmed kontrolleras 287 der as komplement efter samma villkor som adjun kter, dvs. enligt SEL ECT, A NT, C-K OM osv. ( 1 6 : 1 1 ) a. Om han d usc had e vaije morgon skulle han ha c han s att PR O klara sig igenom en torped ering. b. Om värd- eller skyd dsb eho vet är tillräckligt stort bedö ms det alltså som hum anitära skäl (f ör) at t PR O få stanna i Sverige. c . Temo använd er en femgradig skala för att PR O skatta valdel­ tagande t. Gränsdra gningen mellan komplement oc h adjun kter blir alltså egal ur kontrollsynpunkt. De attribut vars huvud ord aktualiserar ORIENT är doc k alltid ty dliga k omplement. Den väsentliga dist inktionen är i stället de n mellan attribut (inklusi ve adju nkter) oc h adve rbial, eftersom skillnad en berör C- KO M . Om en infinitivfras fogas till frasstrukturen inom en NP - som komplement eller adju nkt - c -ko mmender as den av sitt matrishuv ud. Adv erbial, däre mot, adj ungeras som regel till V P oc h c -ko mmender as dä rmed inte av nominal i objektsposition (se avsnitt 9 .2 oc h 1 6 .5) . Skillnad en i frasstruktur illustreras i ( 1 6 : 12) oc h figur 1 6 : 1 : ' ( 1 6 : 12 ) a. / . . . / raljerade P er Unckel ; och pro\ efte rlyste en politikj för att P ROj öka sysselsättningen. b. Före tagenj bjud er högr e lönerj för att P ROj få folk, och det drive r på inflationen. Senare d elen av (1 6 : 12 a) ( 1 6 : 12 b) FI GUR 1 6 . 1 . Den fras str u ktu r ella skil lnad en mellan attr ib u t o c h adve r bial . 1 Tankesubjekt i finita satser markeras pro (se avsnitt 2.2 .3 ) och är för enkelhets utsatt i ( 1 6 : 12a ) o ch figur 16 . 1 . Kore ferensförh ållandet mellan p r o och Per Unckel i exemplet beha ndla s inte närmare h är. För etagen efterlyste för att PR O ... politik för att PR O... 288 Som framgår av figur 1 6 . 1 c -kom mendera s P RO av båd e p r o och p oli­ tik i (a) . Då båda dessa kandida ter tillfredsst äller både C-KOM oc h överord nad e villkor, kontrolleras PRO av matrishu vude t p o litik , i enlighet m ed MD P, s åsom illustreras i tablå T16 : 8 ned an. 1 Adve rbialet i ( b) ä r d äremot adju ngerat hög re upp i strukturen och c -ko mmender as bara av subjektet före tagen som också utgör kontrollör. Adve rbial beha ndlas vidar e i avsnitt 1 6 .5 . Tablå T 1 6 : 8 . Kontr oll i ett fyllnadsa ttribut. Input: / . . . / raljerade Per Unckel och e fterlyste en politik för att öka sysselsättningen. ( 1 6 : 12a ) ORIENT PRIN B 1 SELECT ANT C-KOM M DP PRAG a. P ROpro öka 1 * ! » b. P R O p o iitik öka 1 C . PR Oarbiträr Öka 1 * ! * 1 6 . 3 . Bestäm ningar i adjektivfraser Infinitivbestämningar i adje ktivfraser är av två huv udty per: de med re­ spektive utan objektsluc ka (e ller rektionsluc ka). I infinitiver utan lucka kontrolleras PR O av matrishuv udet s predi kationsbas, men i dem med luck a är kontrollören nästan vilket element som helst utom pred ika- tionsbasen, ofta med arbiträr kontroll som följd (se kapitel 8 ) . I dessa infinitiver sammanfaller luck an med a djekt ivets pred ikationsbas, vilken därm ed bloc keras som kontrollör av PRIN B. Några exempel ges i ( 1 6 : 1 3 ) respektive ( 1 6 : 1 4 ) : ( 1 6 : 1 3 ) a. Ger jag någon ett förtroende ä r han skyldig att PRO återgälda detta, b. Men jag är alltid dålig på att PRO föreläsa. ( 1 6 : 1 4 ) a. Deras nya våning blev färd ig att PRO flytta in i . b. Ett vapen är inte så dumt att PRO ha . I båda typerna häng er kontrollmönstret samman med matrishuv udets predi kationsbas, men denn a relation berörs inte dire kt av något av villkoren i analysen. I likhet med tendens en till possessiv kontroll hos attribut, härle ds dessa kontrollmönster här ur samverkan mellan mer generella villkor. Som nämndes i avsnitt 12.2 .2 är det sannolikt att 1 Notera att PRO-subjektet i (1 6 : 12a) utgör instrument till ö ka , inte agent. Infinitiv­ frasen är analog med en finit sats i s til med En såd an politik ökar sysse lsättn ingen. 289 adje ktivets predikat ionsbas och PRO :s ko ntrollör tolkas utifrån ungefär samma faktorer och därf ör sammanfaller utom när detta skulle inne­ bära ett brott mot PRIN B. Samtliga fall svarar mot analysmode llens förutsägelser, utan några egentliga komplikationer. Vissa adje ktiv, t.ex. s kyld ig i ( 1 6 : 1 3a ) , verkar vara orienterad e mot predi kationsbasen på samma sätt som vissa verb är orienterad e mot subjekt eller objekt, vilket innebär att valet av kontrollör beror på ORIENT, men även utan hänsy n till detta villkor ger analysen rätt utfall. Detta exemplifieras i tablå T16 : 9— 11 neda n. I bestämningar utan lucka pekar som regel de flesta villkoren åt samma håll, exempelvis i ( 1 6 : 1 3b) där matrissatsens subjekt jag utgör både predik ationsbas och kontrollör. Som framgår av T16 : 9 tillfreds ­ ställer de nna kandid at (a) sa mtliga villkor. Tab lå T 16 : 9 . Adjek tivbestämning utan lucka. Input: Me n jag är alltid d ålig på att föreläsa. ( 1 6 : 1 3b) ORIENT PRIN B i SELEC T ANT C-KOM M DP PRAG « a. PROyag före läsa V 1 b . PROarb. f öreläsa t 1 * ! * * I bestämningar med lucka utesluts doc k predik ationsbasen av PRIN B. 1 Följak tligen kontrolleras PRO av den mest harm oniska kandid aten ur den övriga kontexten, t.ex. genitivattributet der as i ( 1 6 : 1 4a) enligt T16 : 1 0 . O m ingen lämplig kontrollör ingår i kontexten blir tolkningen arbiträr kontroll. Så är t.ex. fallet i ( 1 6 : 1 4b ) - åtminstone utan hänsyn till en vidar e kontext - vilket illustreras i t ablå TI6: 1 1 . Tab lå T 1 6 . 1 0 . Predika tiv adjekt ivbestämning med lucka . Input: Deras nya våning blev färdig a tt flytta in i. ( 1 6 : 1 4a ) ORIENT PRIN B 1 SELEC T ANT C-KOM M DP PRAG a. PR O vå ning flytta * ( ! ) : * ( ! ) ? «SP b. P R O d er as flytta 1 If * ? C . P ROarbiträr flytta 1 * ! * * 1 Möj ligen skulle ORIENT kunna framtvinga ett brott mot PRIN B , men jag har inte stött på några såd ana fall och har svårt att tänka mig en såd an mening. 290 Tablå T 1 6 :l l . Icke- predi kativ adjek tivbestämning med lucka . Input: Ett vapen är inte så dum t att h a. ( 1 6 : 1 4b ) ORIENT PRIN B 1 SELECT ANT C-KO M M DP PRAG a. PRO yflpen ha * j 1 ? '• s* b. PRO arbiij-ä r ha 1 * ! * * Nu råkar ( 1 6 : 1 4a) vara en predik ativ adjek tivbestämning, medan ( 1 6 : 1 4b ) är icke -pred ikativ (se avsnitt 8 . 1 ) . Skillnaden spelar dock ingen roll för kontroll, utan det väsentliga är att båda har objektslucka (elle r rektionslucka) . Med andr a ord är båda kontrollmönstren i TI6: 1 0—11 lik a tillämpliga i bå da konstruktionerna. 1 6 . 4 . Adverbial Adv erbial är den kategori som uppvisar flest olika kontrollmönster. Bundna adve rbial är som sagt verbkomplement, oc h kontrolleras efter samma mönster som objekt (se avsnitt 1 6 : 1 ovan). Därför koncen trerar jag här redo görelsen till fria adve rbial, oc h det är bland dessa den största variationen finns. Grundm önstret subjektskontroll varierar med objektskontroll, prag­ matisk kontroll och indir ekt kontroll. Normalfallet är doc k att PRO i adve rbial kontrolleras av närmaste c -ko mmender ande nominal, oc h and ra mönster uppträd er bara om en sådan kandi dat saknas eller utesluts av semantiska skäl. Såvida inga semantiska hinde r tillstöter, kontrolleras PRO av sub­ jektet om adve rbialet adjun geras ovanför VP ( 1 6 : 15a) oc h av objektet om det adju ngeras inom VP ( 1 6 : 1 5b). I (a) tillfredss täller endas t sub­ jektet C - KO M ; i (b) tillfred sställs C - K OM av både subjekt och objekt, oc h MD P ger objektskontroll. Den frasstrukturella skillnaden illust­ reras i figur 1 4 :2 oc h e n OT-an alys redov isas i tablå T14 :l -2 , i avsnitt 1 4 . 1 . 1 . ( 1 6 : 15) a. Säkerhet svakten; slä ppte in de mj för att P ROi vara snäll. b. Säkerhets vakten! släp pte in dem j för att PR Oj hä mta sina jacko r. Vid s petsställd a adver bial finns inget c -k ommende rand e nominal, vilket innebär att alla kand idate r bryter mot C-KOM med an MD P till­ freds ställs vakuöst. Följak tligen beror tolkningen enbart på semantiska och pragmatiska villkor. I första h and ska kontrollören vara semantiskt accept abel ( dvs. tillfred sställa SEL ECT och PRIN B). Finn s det flera 291 såd ana kand idate r beror avgörand et på PRAG. F inns ingen sådan kandi­ da t tillgänglig blir resultatet arbiträr kontroll. Det vanligaste utfallet är subjektskontroll, som i ( 1 6 : 1 6a) nedan . Detta beror do ck in te på subjektsfunktionen som sådan utan på att sub­ jektet vanligen är pragmatiskt salient. Om så inte är fallet blir kon­ trollören en annan, som t.ex. i ( 1 6 : 1 6b) där empatin defin itivt inte ligger h os subjektet per s on al utan h os de n implicit a företagsledning en. ( 1 6 : 1 6 ) a. Efter att PRO ha sett video reprisen måste jag tyvä rr hå lla med dom arna. b. Genom att P RO flytta en pr odu ktionslinje ti ll f abriken i It alien bl ir en del personal överflödig . c . Genom at t PRO låt a dat orn sk iva upp vir usmode llen blir de taljer synliga inuti kärnan. d . Genom att P RO ge ekonomiskt stöd ti ll d oktorande r kan de d ispu­ tera snabbare /. . . / Oftast när ett annat led än subjektet kontrollerar PRO finns det även semantiska skäl till d etta, som i ( 1 6 : 1 6 c— d) . I ( c ) bryter subjektet de ­ taljer m ot SELE CT eftersom låta kräver en animat agent. I ( d ) är sub­ jektet d e koreferent med d o k t o r and er , som utgör komplement i infini­ tivfrasen. Följakt ligen skulle subjektskontroll innebära brott mot PRIN B, en ligt vilket PRO o ch d o kt o ran der ska vara d istinkta. Fall som (1 6 : 1 6b) visar dock att pragmatisk kontroll i spetsställda adver bial inte behöv er ha semantiska skäl. I princ ip är subjektskontroll vid spetsställning ingenting annat än det omarkerade fallet av prag­ matisk kontroll (se vidare avsnitt 1 7 . 3 ) . Vid e fterställd a adve rbial är doc k situationen en annan, eftersom C- KO M gy nnar subjektskontroll och C-KOM » PRAG (jfr analysen av (1 4 : 1 0 - 1 1 ) i avsnitt 1 4 . 1 . 3 ) . F öljaktligen förekommer pragmatisk kon­ troll enda st om subjektskontroll bryter mot SELECT eller PRIN B, so m i exemplen (1 6 : 1 7a) respektive (b) neda n. Om så är fallet kan även en form av indi rekt kontroll förekomma, som i (1 6 : 1 7 c ) - såvida man inte föredrar att betrakta såda na fall som implicit subjektskontroll. I ( 1 6 : 1 7a) bryter subjektskontroll mot SELE CT, eftersom subjektet ener gin är inanimat och lu ra ut kräver en animat agent. I ( 1 6 : 1 7b ) motsvarar subjektet en luck a i infinitivfrasen, varför subjektskontroll utesluts av PRIN B. I ( 1 6 : 1 7 c ) bryter både det formella ( d et) och det egentliga subjektet (aff-s atsen) mot SEL ECT, men PRO i adver bialet kontrolleras av ett led inom det egentliga subjektet, nämligen PR Ol (som i s in tur tar arbiträr kontroll) . 292 ( 1 6 : 1 7 ) a. Energin koncen trerade s till att PRO lura ut snillrika tekniska lös­ ningar till bilarna /. . . / b. De; had e köpts för att P RO växa i i och tå hätta n vek sig när hon gic k. c. Och det gäller att [P ROlj] agera och agitera snabbt för att PRO , räd da s ituationen. Analysen illustreras utifrån ( 1 6 : 1 7a) i tablå T16 : 12 neda n. C - K OM gynnar subjektet ener gin (kand idat a) , som hade varit den optimala kontrollören om det inte varit för att den bryter mot SELE CT. Nu gör den emellertid det, oc h den implicita agenten (kand idat c ) är den enda semantiskt godta gbara - och därf ör optimala - kontrollören. Tablå T 1 6 . 1 2 . Prag matisk kontroll i ett efterställt adve rbial. Input: Energin koncent rerades til l att lura ut snillrika tekniska lösningar till bilarna. (1 6 : 1 7a ) ORIENT PR INB SELECT ANT C-KOM M DP PRAG a. P ROenergl lura * ! ? b. PRO lösn. . . l ura * ( ! ) * ( ! ) * * «• c. PROA gentlura * ? d . PRO aj-bi trär lura * ! * * Ett undant ag finns från beroendet av C - KO M , och det är talakts- adve rbial. Infinitivfrasen i ( 1 6 : 1 8 ) kan t.ex. tolkas som en bestämning till s k r äc k sla gen, och kontrolleras då av subjektet/pre dikatio nsbasen i enlighe t med C-k om. Men d en kan oc kså tolkas som ett talaktsadverb ial som anger talarens attityd till matrissatsens proposition. I så fall är det talaren som är kontrollör, i egenskap av empatibärare. ( 1 6 : 1 8 ) Han är skräck slagen för att P RO säga sanningen. Som nämndes ovan beter sig vanliga efterställda adve rbial i enligh et med rankingen C - KO M » PR AG. Varför råd er d å inte subjektskontroll även i talaktsadve rbialen? Den intuitiva förklaringen är att de inte be­ stämmer yttrandet utan anger talarens attityd till yttrandet . Syntaktiskt skulle detta kunna innebära att de inte ingår i satsen utan adjun geras ovanför den ( L -G . Ander sson 1 9 75 : 1 1 8 , 1 9 7 6 :29 ) . Skillnaden mellan de båda tolkningarna av ( 1 6 : 1 8 ) k an d å representeras som i figur 1 6 :2. 293 a) b) Hatij för att P RO säga sanningen skräcksla gen för att PROi s äga sanningen är skräcksl agen FI GUR 1 6 :2 . A djekti v be stämn ing (a) k ontra talakt sa d ver bia l ( b ) . Enligt (b)- strukturen i figur 16 :2 tar talaktsadv erbialet pragmatisk kontroll enligt ungefär samma villkor som spetsställda adve rbial, dvs . PR AG får råda där för att ingen kandi dat tillfredss täller C- KO M . Så enkelt kan det doc k inte vara, v ilket framgår av (1 6 : 1 9 ) : ( 1 6 : 1 9 ) a. Jus t nu är samarbetet "ska kigt och osäkert" för att PRO citera ur statsminister P erssons ursäkt / . . . / b. Fö r att PR O citera ur statsminister Per ssons ursäkt är samarbetet just nu "sk akigt och o säkert" . c . Just nu är samarbetet - för att P RO citera Pers son - "ska kigt och osäkert". En analys med adve rbialet adju ngerat ovanför subjektet är kanske möjlig vid efterställning (1 6 : 1 9a ) , liksom vid spetsställning (1 6 : 1 9b ) , men går knappast att tillämpa på adve rbial i mittfältet ( 1 6 : 1 9 c ) . Tal­ aktsadv erbialet i ( 1 6 : 1 9 c ) ser ut att höra hem ma inom IP, möjligen adju ngerat dire kt ovanför VP. Med en såda n position c-ko mmender as det av subjektet. Jag tror doc k inte att talaktsadv erbialens avvikand e beteende tyd er på att den antagna rankingen är fel. Däremot und erstryker det av­ vikande kontrollmönstret poängen med att särskilja dem från övriga adv erbial. Talaktsadver bial är inte satsled i egentlig mening, utan "be ­ stämmer talandet eller kommunikationen snarare än det sagda eller innehå llet" ( L - G. Ande rsson 19 8 7 : 1 7 ) . De är alltså semantiskt av­ skärmade från satsens innehåll , och i analogi med detta förefaller de ock så vara syntaktiskt avskärmade från relationer som t.ex. c -k ommen- de ring. Ett sätt att tolka detta är att talaktsadv erbialen utgör s.k. syntaktiska öar ( se avsnitt 2.4 . 1 ) , men en såda n analys vore missvisande här. Syn­ taktiska öar är avskärmade från vissa syntaktiska relationer, men inte 294 från den syntaktiska strukturen som såda n. Fin ita bisatser förefaller t.ex . utgöra syntaktiska öar i vissa avseende n, men antar änd å normalt positioner och funktioner inom strukturen - som subjekt, komplement eller adv erbial. Snarare fungerar talaktsadv erbialen som parentetiska inskott och faller därm ed utanför den ord inarie frasstrukturen. Deras relation till satsen i övrigt är svår att fånga i en tvåd imensionell analys. Jag vet inte riktigt hur den strukturella skillnade n ska representeras, men helt klart är att talaktsadv erbialen inte berörs av C- KO M . Därmed lämnas valet mellan semantiskt möjliga kontrollörer helt till PR AG. 1 6 . 5 . Subjekt m.m . Normalmönstret i subjektsinfinitiver är arbiträr kontroll (se avsnitt 1 0 . 1 ) . Detta hind rar doc k inte att en speci fik kontrollör kan framgå av kontexten. N ågra typiska exempel ges i ( 1 6 :20 ) : ( 1 6 :20 ) a. Att P RO dric ka sig berusad ö kar risken för slaganfall. b. Spec iellt svårt är det att P RO bli place rad i någon av de populära skolorna. c. Att P RO sjunga på svenska är en självklarhet. d . Särskilt beklämmande var det att PR O se de stolta maorierna i den na omgivning. Grammatiskt sett tar alla exemplen i ( 1 6 : 20 ) arbiträr kontroll. Med hänsy n tagen till kontexten tolkas (1 6 :20 a-b ) fortfarand e arbiträrt (elle r generiskt), meda n PR O i ( 1 6 :20 c - d ) assoc ieras till empatibärar­ en, d vs. talaren. Denna skillnad få ngas av att ANT inte är bund en till en viss dom än. Villkoret avser hela den tillgängliga kontexten, och hu r myc ket kontext som finns tillgänglig kan variera. Följa ktligen är arbiträr kontroll och brott mot ANT inte riktigt samma sak. Det är fullt möjligt att arbiträr kontroll råd er lokalt, sam­ tidig t som en kontrollör framgår av kontexten och där med tillfred s­ ställer ANT. Detta syns kanske tydli gast i s u p er ec/w/' -kons truktioner, som i (1 6 : 21 ) . Lok alt råde r arbiträr kontroll (jfr a') , men en kontroll­ ör kan finnas tillgänglig i huvud satsen - eller den övriga kontexten. Dessa strukturer sorterar unde r optionell kontroll och beh and las vida re i avsnitt 1 6 . 6 . ( 1 6 :21 ) a. Jag tror att d et är lika bra att PRO gå ner och häng a sig i pann­ rummet. a '. Det är lika bra att PR O gå ner och häng a sig i pannrummet. b. Jag s a att det naturligtvis gick bra att PR O komma in en stund. c . Änd å visste man nog att det i nte skulle gå så lätt att P RO bota d e sår som ännu varade . 295 Båd e i s u pe r eq ui o ch i vanliga subjektsinfinitiver kan dock kontrollör­ en anges explic it inom matrissatsen, som i ( 1 6 : 22). Detta kan ses som ett specia lfall av att kontrollören framgår av kontexten och är där med inte någon egentlig avvikelse från grundmö nstret. Kon trollören kan t.ex. uttryckas som rektion i ett adve rbial ( 1 6 :2 2a), som genitivattribut ( 1 6 :22b ) ell er som objekt ( 1 6 :22 c) . ( 1 6 :22 ) a. För dem är de t alltför energikrävande at t PR O slåss h ela tiden / . . . / b. Att PR O resa de 200 kilometerna till Izjevsk skulle kosta halva hen nes pension på 3 6 0 0 0 0 rubel (om kring 4 4 0 kronor). c . Det roade henn e att PR O se hur den lille mannen spände ut bröstet och anlade en falskt blygsam min /. . . / Den explicita kontrollören pekas ut av PRAG, ocks å detta i enligh et med mönstret för arbiträr kontroll. Det föreligger d ock en skillnad i så måtto att mönstret är obligatoriskt oavsett hur den pragmatiska kon­ texten i öv rigt ser ut, vilket kan vara en värdef ull ledtrå d för eventu­ ella framtida unde rsökningar av den inbördes rankingen mellan prag­ matiska villkor. Enligt föreliggande analys är det dock i de flesta fall inget annat villkor än PRAG som sä rskilt gynnar de ssa kandid ater. Ett undan tag är konstruktioner där kontrollören utgör objekt och infinitivfrasen egentligt subjekt, so m i ( 1 6 :2 2c) . Här kan objektet antas c -ko mmend era det egentliga subjektet - och därm ed PRO - varför objektskontroll då tillfredsstä ller även C - KO M . Analysen illustreras i tablå T16 : 1 3 : Tab lå T 16 : 1 3 . Objektskontroll i ett egentligt subjekt. Input: Det road e he nne att se hur d en lille mannen spänd e ut bröstet och a nlad e en falskt blygsam min. (1 6 :22 c) ORIENT PRIN B \ SELECT ANT C-KOM M DP PRAG a. PRO rfer se | *1 * * ^ b. PR O/ ,, , , , , se 1 1 C. PR O man nen s e 1 1 * ! * d . PR Oarbiträr se 1 * ! * * Går vi så vidar e till självständig a infinitivfraser, analyseras dessa på samma sätt som subjektsinfinitiver. Eftersom det inte finns någon c - kommendera nde kandi dat, är det PRAG som fäller avgörande t mellan tillgängliga (oc h semantiskt acce ptabla) kandi dater. Finn s ingen sådan kandid at råde r arbiträr kontroll. ( 1 6 :23 ) a. Hur PRO förena d essa motstrid iga uppfattningar? b. Vad PRO göra åt de t hä r? 296 Arbiträr kontroll är också normalmönstret i sådana extraktioner dä r det semantiska subjektsargumentet är en infinitivfras, men det syn­ taktiska subjektet utgörs av ett extraher at objekt (eller rektion) ur infinitivfrasen. Denna konstruktion förekommer endast med ett fåtal matrisverb, t.ex. moda lt gå ( = 'va ra möjligt' ) s om i ( 1 6 : 24 ) : ( 1 6 :24 ) a. 1 ug gum mit gic k inte att PR O peta bort /. . . / b . N o r s k a d amer går där emot att PR O besegra . Till skillnad från subjektsinfinitiver finns här alltid ett c -ko mmen- deran de led , i form av ( det extrahe rade ) subjektet. Denna kandidat bryter emellertid mot PRIN B, e ftersom subjektet motsvarar ett argu­ ment i infinitivfrasen. Följak tligen råd er arbiträr kontroll, såvida ingen kontrollör går att utläsa ur kontexten. 1 6 . 6 . Optioneli kontroll Liks om optionalitet är ett av de större problemen inom OT generellt, så är optionell kontroll det stora problemet för denn a analys. För alla övriga strukturer i svenskan ger den antagna rankingen rätt utfall, men systemet kan inte generera en analys enligt vilken både subjektskontroll oc h arbiträr kontroll ( där kontrollören * subjektet) är optimala. Detta kan emellertid vara det faktiska utfallet i exempelvis s u pe r eq u i -ko n­ struktioner, so m i ( 1 6 :21 ) , u pprepade här s om ( 1 6 :2 5) : ( 1 6 :25) a. Jag tror att de t är lika bra att PR O gå ner och hän ga sig i pann­ rummet. b. Jag sa att det n aturligtvis gick bra att PR O komma in en stund. c . Änd å visste man nog att det i nte skulle gå så lätt att PR O bota de sår som ännu varad e. I ( 1 6 :25 a) kontrolleras PRO sannolikt av huvudsats ens subjekt jag. I ( 1 6 :25 b) är kontrollören troligen inte subjektet utan en implic it refe­ rent som framgår av kontexten. I ( 1 6 :2 5c ) skulle kontrollören kunna vara subjektet man, men ocks å en annan referent. Läg g märke till förbehållen "san nolikt" , "tro ligen" oc h "sku lle kunna" i föregåend e meningar. Jag vet inte säkert vilken tolkningen är, eftersom jag inte har t illgång till kontexten. Till skillnad från andr a kontextkänsliga strukturer kan dock inte avgörandet helt enk elt överlåtas åt PRAG i dessa fall, eftersom mening­ arna inneh åller varsin (semant iskt möjlig) c -ko mmender ande kandid at, nämligen subjekten (jag, jag re spektive man). Här förutsäger modelle n obligatorisk subjektskontroll, so m i tablå T1 6 : 1 4 . 297 Ta blå T16 : 1 4 . Fela ktigt nominerad obligatorisk subjektskontroll. Input: Jag sa att det n aturligtvis gick bra att ko mma in en stund. (1 6 :25 b) ORIENT PRI NB SELECT ANT C-KOM MD P PRAG a. P R O jag komma ? b. P RO^ komma * ! * c . PRO x komma * ! ? d . PROar b. komma * ! * * Här gynnas subjektskontroll av C-KOM, so m dom inerar PRAG. Alltså pekar T16 : 1 4 ut subjektet som kontrollör, oavsett pragmatiska faktor­ er. E ftersom tolkningen tvärtom är just kontextberoende, oc h den mest sannolika kontrollören i stället verkar vara den implicita men pragma­ tiskt salienta referenten X ( kand idat c ) , ä r T1 6 : 1 4 h elt enkelt fel. Vad analysen missar är att finita bisatser fungerar som syntaktiska öar med avseend e på kontroll (se avsnitt 2.4 . 1 ) . Om vi antar att syn­ taktiska öar bloc kerar c -ko mmend ering får vi i stället ett utfall som i tablå T1 6 : 1 5. Ta blå T16 : 1 5 . Pra gmatiskt speci ficer ad arbiträr kontroll. Input: Jag sa att det naturligtvis gick bra att ko mma in en stund. (1 6 :25 b) ORIENT PRI NB SELECT ANT C-KOM MD P PRAG a. P R Oj ag komm a * * ! b . PR O je, komma * ! * ra - c . PRO x komma * d . PR Oy komma * * ! e. PROar b. komma * ! * * Enligt T16 : 15 finns det bara ett nominalt element som tillfredss täller C - K OM , n ämligen d et formella subjektet de t (kand idat b) som där emot bryter mot SELEC T. Huvudsat sens subjekt jag (kand idat a) står visser­ ligen i position att c -ko mmend era resten av meningen, men relationen antas vara spärrad av den finita satsgränsen - vilket då innebär brott mot C - K OM . Därmed lämnas avgörand et till PRA G, som i T16 : 15 gynnar kand idat ( c ) . Kontex ten antas alltså peka ut X framför subjektet jag och eventuella and ra tillgängliga referenter ( Y , kandi dat d ) . En annan kontext skulle do ck k unna ge subjektskontroll. Med and ra ord ger tablå T16 : 15 "rä tt" svar. Tyvärr är dock en sådan lösning inte godt agbar. C-k ommende ring är en enkel strukturell relation som råd er oavsett syntaktiska öar. Hur skarp ö-grä nsen än är råd er fortfarande samma frashie rarki. Vida re skulle antagandet av en 298 sådan skarp ö-g räns ge fel förutsägelser om and ra fenomen. Även om finita satser verkar utgöra syntaktiska öar med avseende på syntaktisk kontroll är d e d et inte i alla avseend en, vilket t.e x. fr amgår av (1 6 : 26 ) : ( 1 6 : 26 ) a. Den här k orkskruvenj känner jag killen som uppfunnit (L -G . And ersson 1 9 82 :42 ) b. Vilken bokj kund e ingen minnas vem som skrivit i ? (Engd ahl 1 9 8 2: 1 53) Båda exemplen i ( 1 6 :26 ) innehåll er syntaktiska relationer som sträck er sig över finita satsgränser. Visst är det möjligt att de där med bryter mot ett ö-v illkor, men det är ingen tvekan om att antec eden ten i båda fallen c -kom mendera r objektsluc kan. Hur ska man då formalisera ö-ef fekterna i ( 1 6 :25 )? Jag kan se två möjlighete r som ligger nära till hand s: A ntingen ersätts C- K OM med ett snävare villkor, som enda st avser kontroll och som end ast råd er inom finita satser, eller ocks å antar man ett ö-v illkor som konkurrerar med C- KO M . Den förstnämnda l ösningen tillämpas av Speas (20 0 1 ) g enom ett vill­ kor som hon kallar CONTROL (C TL ) . Detta villkor förutsätter en kon­ trolld omän ( C - d om ain ) , v ilken kan sägas motsvara en syntaktisk ö. CONTROL (CT L) : A featureless pronoun must be coi nde xed with the clos ­ est c- com manding nominal element in its C -D omain. (S peas 200 1 : 4 0 1 ) C-D OM AIN: a is the C-D OM AIN for ß iff a. a dom inates ß and b. o dom inates some set of che cked feature( s) y and c . y c - c ommands ß and d . n o oth er set of c hec ked features c - co mmand s ß. (Ibi d. ) Jag går inte här in på vad t.ex. set of che cke d featur es motsvarar utan­ för minimalistprogrammet, utan nöjer mig med att konstatera vill­ korets effekter. Speas defin ition av c- do män avgränsar finita bisatser som i ( 1 6 : 25) samt w/i-k onstruktioner som i ( 1 6 :27 a-b ), på ett sådan t sätt att PR O i dessa fall helt enkelt saknar c- d omän. 1 Däremot kan henne s analys inte hant era fall som (1 6 :27 c - d ) , utan gör liksom min analys fel pred iktioner här. 1 Speas (2 00 1 ) beha ndlar e gentligen inte konstruktioner som dem i ( 1 6 :27 a-b ), utan avser de n typ av vWi-kompleme nt som finns i e ngelskan: Pat w on der s h o w Pro to make flower s . . . (a.a .: 4 0 6 ) . Hennes analys kan dock hante ra (1 6 :27 a-b ) på samma sätt. 299 ( 1 6 : 27 ) a. Någon menad e att "v arför PR O springa när man kan rulla". b. Och då undr ar vi v arför inte PR O ta fasta på det positiva i situa­ tionen? c . Olle och Ulrika pratade om att PR O båtluffa i Grekland . d . Benjamin föreläste om att PR O skriva tekniska rapporter. Som nämndes i 1 4 .2 är ett villkor som CTL för komplext för att vara riktigt önskvärt inom OT och inkorporerar vad jag snarare ser som tre villkor: kontrollören ska c-komm endera PRO, befinna sig inom c- domänen samt vara närmast. Därtill ger närm ast ytterligare kompli­ kationer, eftersom ordet inrymmer en jämförelse mellan kandidate r (se avsnitt 1 4 . 1 . 1 och 1 4 .2) , och c - d omän är ett på flera sätt p roblematiskt begrepp. Det andra alternativet är att anta ett ö-vill kor, Ö- BL OCK , som mot­ verkar syntaktisk samindicering över t.ex. finita satsgränser. Villkoret som sådant blir e nklare än Speas CTL, men i stället kompliceras själva rankingen. Eft ersom optionalitet råder kan jag inte se någon klar hier­ arki mellan C - KO M och Ö -B LO CK . Av d e tre sätt att generera optionalitet som förekommer (se avsnitt 1 3 . 3 ) verkar optionell kontroll stämma bäst överens med oavgjord ranking, dvs. att C - K OM och Ö -B LO CK är rankade lika högt. Det är den enda lösni ng som tillåter att avgörandet fäl ls av ett lägre rankat villkor (PRAG ), vilket verkar vara fallet här. 1 Neutralisering (t.ex. Bakovic & Keer 200 1 ) är över huvud taget inte tillämpligt här. Graduell ranking (Boers ma 19 9 7 , 1 9 9 8 ) fal ler på att en sådan analys trots allt förutsätter en viss skillnad i ranking, även om den varierar från tillfälle till tillfälle. Därmed kommer alltid något av villkoren C - K OM och Ö- BL OCK att domin era det andra, varför lägre rankade vi llkor inte kan slå igenom. Se vidare avsnitt 1 3 . 3 . Båda de föreslagna lösningarna - CTL respektive oavgjord ranking mellan C - K OM och Ö- BL OCK - kan generera optionell kontroll, men lider också av samma grundlä ggande svaghet er. Jag har bl.a. nämnt hur båda ger systemet en oönskad komplexitet, men det avgörand e problemet för båda lösningarna är def initionen av c- do män/ö. Finita satser (1 6 :25) och w h -satser (1 6 :27a) beter sig i flera avseen­ den som avgränsade syntaktiska enh eter, varför det intuitivt förefaller rimligt att betrakta de m som öar. Även praktiskt kan bå de C TL och Ö- BL OCK relativt enkelt utformas så att d e avgränsar just dessa konstruk- 1 Vida re tillämpas oc kså flera varianter av oavgjord ranking, varav den lösning som stämmer bäst överens med optionell kontroll är s. k. local tie (se Müller 19 9 9 ) . Jag går dock inte närmare in på skillnad erna mellan olika former av oavgjort hä r. 300 tioner. Däremot har jag svårt att se hur någon av lösningarna ska kunna hantera ( 1 6 :27 c - d ) . Ett tänkbart kriterium för att skilja dessa från vanliga infinitiv­ komplement är d ef-omskrivning s om i ( 1 6 :28 ) nedan. De tta kanske kan vara till hjälp för den s trukturella beskrivningen, men de t verkar inte så troligt att ett implicit det skulle ligga till grund för själva tolk­ ningen. Jag har svårt att tänka mig ett ö-begrep p som förutom finita satser och w h -satser omfat tar just 'infinitivf raser som kan skrivas om med de t' . Dessut om missar en sådan analys att cfer-infinit iverna endast kan utgöra kom plement till sägeverb. ( 1 6 :28 ) a. Olle och Ulrika pratade o m (det) a tt PR O båtluffa i Grekland , b. Benjamin föreläste om (det ) att P RO skriva tekniska rapporter. Emellertid visar möjligheten till cfeJ -omskrivni ng att det är fråga om mer nominala element. Man kan se det som att de okontrollerad e tolk­ ningarna i ( 1 6 :2 7 c - d ) går ut på att man benämner verbskeenden i stället för att predicera dem om någon referent. Skillnaden kan be­ skrivas antingen som en diko tomi mellan predicerande och r efererande uttryck eller som en verbalitetsskala, där infinitiver har både verbala och no minala drag. Nästa steg i nominal riktning på en sådan skala är verbalsubstantiv, som i ( 1 6 :29 ) . Även sådana k omplement kan prediceras om subjekten lika väl som mer allmänt referera till en företeelse, även om den r efe­ rerande t olkningen här ligger närmare till hands. ( 1 6 : 29 ) a. Olle och U lrika pratade om båtluffning. b. Benjamin föreläste om rapportskrivning. Hur skulle en sådan lösning kunna formuleras inom OT? Det vore orimligt att i analysen helt enkelt anta att infinitiver generellt kan tolkas antingen predicerande eller refererand e. Därmed skulle alla infinitiver vara tvetydiga - dvs. att ambiguitet mellan kontrollerade och o kontrollerad e satsförkortningar i princip alltid rå der - och så är absolut inte fallet. Det är trots allt fråga om ett marginellt problem som endast rör ett fåtal relativt ovanliga konstruktioner. 1 De allra flesta komplement till monotransitiva verb tar obligatorisk subjekts­ kontroll, so m i ( 1 6 : 3 0 ) . 1 Det är inte otänkbart att arbiträr kontroll även i andra s trukturer kan ses som en mer nominal användni ng av infinitiver, men jag prövar inte d en möjlighete n hä r. 301 ( 1 6 : 3 0 ) a. Och hon, b eslöt att PRO j hälla sin svarta själ i styr. b. Jagi gil lar att P RO; p rata politik. c . Hanj kunde in te undgå att PR O; y rkesskad as. d . Hanj hade avstått från att PR Oj söka till officers skolan /. . . / e. Då kund e manj försöka med att PRO j bli fiktionalist. Emellertid innebär resonemanget ovan att problemet inte primärt handl ar om tolkningen av PRO utan om tolkningen av infinitivfrasen som helhe t. Som nämndes i kapitel 1 4 antas varken syntaktisk eller semantisk struktur vara given i input, utan båda genereras i tolkningen. Jag har dock inte tagit mig an frågan om hur vi tolkar syntaktisk struktur, utan begränsat unde rsökningen till to lkningen av PRO . Skillnaden mellan verbal och nominal användning av satsförkort­ ningar tord e vara ett cent ralt problem för en teori om hur vi tolkar syntaktisk struktur, men frågan är för stor för att rymmas inom en analys av kontroll. Vida re kan konstateras att optioneli kontroll visserligen är ett teo­ retiskt myck et intressant problem, men empiriskt är det ett högst marginellt fenomen. Tr ots flera sökningar lycka des jag i korpusund er­ sökningen bara hitta två belägg på optioneli kontroll i verbkomple­ ment, v arav en w/z-fras (se avsnitt 6 . 1 . 1 ) . S u pe r e q ui är lite vanligare, men ocks å avsevärt mind re problematiskt. Det är alltså fråga om ett visserligen svårt, men tämligen litet restproblem - sett i ljuset av alla de kontrollkonstruktioner som mod ellen faktiskt kan hanter a. 1 6 . 7 . Disk ussion Ovanstående OT-a nalys täcke r i stort sett alla de kontrollmönster som observerades i del II. Dessutom fångar den samtliga strukturer i en gemensam analys, i stället för att kräva olika regler för olika konstruk­ tioner. Eftersom de antagna villkoren är tämligen generella princi per, oc h samma ranking antas gälla hela språket, genererar analysen också testbara hypo teser om besläktade tolkningsfenomen. På sikt bör den kunna utveckl as till en övergripand e analys av anaforisk tolkning, som inkluderar även bindn ing, e llipser, p r o osv. Inget av villkoren i modelle n är egentligen något nytt påfund, utan liknande principe r har noterats tidig are i kontrollitteraturen. Det nya är att faktorerna formuleras som mjuka villkor, oc h att mode llen tar fasta på interaktionen mellan dem . Intressant, oc h viktigt, är att den tillämpade rankingen motsvarar det intuitiva intrycket att semantik är 302 mer grundlägg ande för tolkningen än syntax som i sin tur är mer av­ görande än pragmatik (jfr avsnitt 12.2. 1 ) . Egentligen är det dessa relationer som är analysens huvu dresu ltat. Jag har kommit fram till en ranking som förutsäger hur de inbland ade faktorerna slår i en tolkningssituation: ORIENT » SEL ECT, PR IN B » ANT » C-K OM » MDP » P RAG Nedan behan dlar avsnitt 1 6 . 7 . 1 vilka roller syntax, semantik och prag­ matik spelar i analysen. Pro blemet med optioneli kontroll kommen­ teras i 1 6 . 7 .2. Vida re disk uteras i en exkurs ( 1 6 . 7 . 3 ) den normativa subjektsregeln sedd från ett OT- perspektiv. Jag återkommer sedan till en mer generell di skussion av de n valda OT-m odel len - bl.a . i förhål l­ ande till and ra möjligheter - i nästa kapitel (av snitt 1 7 . 1 ) . 1 6 . 7 . 1 . S ynta xen i centr u m Ett viktigt delsyf te med analysen är att unde rsöka förh ållandet mellan syntax, semantik och pragmatik. Emellertid analyseras inte de tre perspektiven lika grund ligt, utan syntaxen står hela tiden i cen trum. De syntaktiska faktorerna C-KOM oc h MD P, liksom de halvsyn ­ taktiska PRIN B och ANT, är tämligen precis a. Visserligen varierar det vilken dom än ANT omfattar, men dett a är snarast en fördel eftersom det följer variationen i hur myc ket kontext som finns tillgänglig för tolkningen. På så vis fångas förhå lland et mellan lokal arbiträr kontroll och icke- lokala kontrollmönster. De lexikalt semantiska villkoren ORIENT och SELE CT är und er- specif icerad e och behö ver unde rsökas vidar e. I fallet ORIENT är det inte h elt klart v ilka semantiska element i e n komplementsats som beror på matrishu vude t. 1 Dessutom återstår myck et av det lexikologiska arbetet med att fastställa orienteringen h os olika typer av kontrollverb, 1 En intressant komplikation är inte minst hur ORIENT genererar indire kt kontroll i predi kativer. Kop ulan ger här en orientering mot subjektet, men det är inte bara själva subjektsled et som antas tillfreds ställa ORIENT, utan även und erordnad e och t.o .m . implici ta element inom subjektet. (i) Syftet med ak tionen var P RO hitta vapen och sprängmedel . (ii) End a cha nsen var att PR O försöka vara en god kompis. Emellertid verkar antagandet stämma, o ch jag tror inte att komplikationen härrö r från något annat villkor. ORIENT är väsentligen ett semantiskt villkor, och d et är inte givet i vilken mån semantiken motsvarar syntaktiska led. I al la händ elser förefaller villkoret i sin nuvarand e utformning ge rätt utfall. Detta är åtminstone ett steg på vägen mot utrönandet av vad dett a utfall beror på. 303 -adje ktiv osv. 1 Inte minst är det en öppen fråga huru vida all komple­ mentkontroll bestäms lexikalt eller om ORIENT bara rör komplement till vissa huvu den (se v idare avsnitt 1 7 .2) . Vad gäller SELE CT motsvarar det sannolikt en familj av selektions­ kriterier (jfr Lege ndre et al. 1 9 9 8 ) , varav jag här endas t har beaktat semantisk roll. Inte desto mindre fångar analysen vilken sorts lexikala faktorer som styr kontroll, samt hur de interagerar med dels varand ra, dels övriga villkor. Pra gmatiken är den minst speci fika delen av analysen. PRAG är ett paraplybegrepp som anger vilken referent som är mest pragmatiskt salient, men inte defi nierar vad dett a förh ållande beror på (se avsnitt 1 4 . 1 . 3 ) . Red an orde t mest implicer ar att d et inte är fråga om ett enkelt villkor ( Wil son 200 1 , jfr resonemanget kring MD P i avsnitt 1 4 . 1 . 1 ) . Två pragmatiska begrepp - topikalitet och empati - har befunnits rele­ vanta, men jag har inte kunnat utröna dera s inbördes relation. Dess­ utom är de t en öppen fråga vilka pragmatiska faktorer utöver topikali­ tet och empati som spelar in. Här ford ras antagligen en unde rsökning som särskilt fokuserar OT- pragmatik, eftersom de är för lågt rankade för att samspelet dem emellan ska ge utslag i en kontrollundersö kning. Analysen fångar dock vilken roll PRA G spelar i förh ållande till de mer grammatiska villkoren. Mode llen visar unde r vilka förutsättningar Pragm atiken spelar in i tolkningen av PRO , vilket förh oppningsvis kan ge en fingervisning om pragmatikens roll för tolkning i stort. Samma inramning av pragmatikens roll kan för övrigt ges även om man begränsar analysen till strikt grammatiska villkor. Om man ute­ lämnar PRAG o ch begränsar ANT till att gälla led inom meningen ( dock inkluder ande implicita argument) analyseras alla pragmatiskt beroend e kontrollörer som instanser av arbiträr kontroll. Därmed kan grammatiskt styrd kontroll avgränsas från icke- grammatisk genom ett helt in omgrammatiskt system. D etta spelar viss roll för analysens kom­ patibilitet med de olika versioner av OT- syntax som förekommer. Lexik on kan däre mot inte avgränsas från syntaxen på samma sätt. Utan hänsyn till ORIENT och SELE CT skulle analysen i fl era fall ge fel pred iktioner. Speas (2 0 0 1 ) , som ger just en rent syntaktisk OT-a nalys av kontroll (s e avsnitt 1 4 .2) , be möter ena h alvan av problemet: Det pågår doc k en utveck ling mot mer komplexa valensbeskrivningar som bl. a. beaktar d en här sortens betyd elserelationer, t.ex . inom ramen för GL DB (Gö teborgs lexikaliska data bas; Järb org 19 9 6 , 200 1 ) . Andr a relevanta arbeten är t.ex . Daugaard (20 0 1 ) , Ma lmgren (1 9 8 7a ) och Toporowska-G ronostaj (1 9 9 6 ) . 304 I have claim ed that unind exed P r o need not neces sarily be disjoi nt in reference from a high er NP. Unindexe d P r o simply doe s not have its core ference d etermined b y the syntax. ( Speas 200 1 : 4 1 0 ) De fall av lexikaliskt styrd kontroll där tolkningen helt enkelt kan ses som unde rspec ificer ad av syntaxen ska alltså gå att hante ra i en helt inomsyntaktisk analys. Det skulle t.ex. kunna gälla lo v a/ öv er tala-p rob­ lematiken, dä r flera syntaktiska analyser bara speci ficer ar att PRO ska kontrolleras av ett led inom matrissatsen, meda n valet mellan subjekts- oc h objektskontroll hante ras i lexikon (jfr avsnitt 4 .2) . Speas analys är doc k mer spec ifik än så, o ch gör fel predi ktion om lo v a. Inom en under specif icerad syntax skulle man därm ed kanske kunna klara sig utan ORIENT, om man bara har ett sätt handskas med kon­ trollväxling. Däremot får man problem utan SELEC T. Vad s om inte går att hantera genom undersp ecifice ring är de fall där sy ntaxen nominerar en kontrollör, m en d en faktiska tolkningen en annan. Ett typiskt problem är kontroll i adve rbiella adju nkter. Här anger flertalet syntaktiska mod eller subjektskontroll som obligatoriskt i eng­ elskan ( 1 6 : 3 1 a-b ) , oc h de tsamma gäller i svenskan (1 6 : 3 1 c—d) : ( 1 6 : 3 1 ) a. Mar yj resigned [after P r o \ filing a protest] . (Spe as 200 1 : 3 9 8 , ex. 12a) b. Maryj call ed loh n [ P r o x to tell him about the test]. (Ibid . , ex. 12b) c . Maryj sa upp sig efter att h a PRO j lämnat in en protest. d . Mar y; ringde John för att PRO j berätta om provet. Rimligen gäller väsentligen samma struktur även i ( 1 6 : 32) , men hä r får vi inte subjektskontroll. I min analys beror detta på att subjekts­ kontroll i d essa fall skulle bryta mot SEL ECT, meda n en rent syntaktisk analys ger fel resultat. Samtidigt vore inte unde rspec ificer ing en bra lösning här, eftersom man då missar generaliseringen att subjektskon­ troll trots allt är normalmönstret. ( 1 6 : 32) a. Det vore inte fel att påstå att en forskares liv förändras a v att P RO få nobelpriset. b. Peng arna ska användas för att PRO informera på arbetsplatserna och få igång de batten där. c . En krigsförbrytelse skulle alltså accept eras för att PR O lindra effekterna av en annan. Det förefaller där för som om en övergripand e analys av kontroll kräver både s yntaktiska och (lexik ala) se mantiska villkor. 305 1 6 . 7 . 2 . O p ti onel l k ontr o ll , ett var v till Analysens stora problembarn är som sagt optionell kontroll, särskilt den typ som illustreras i ( 1 6 : 3 3a) nedan ; typerna i ( 1 6 : 3 3b) oc h ( 1 6 : 3 3 c ) verkar däre mot kunna hant eras inom mod ellen. De båda komplementtyperna ( 1 6 : 3 3a resp. b) verkar visserligen vara margi­ nella fenomen - de är myck et sällsynta i materialet och har högst begränsad t illämpning - men de ä r inte d esto mind re möjliga konstruk­ tioner i svenskan. Inte helle r s u pe r eq u i ( 1 6 : 3 3 c ) är särskilt frekvent belagd, men den är betyd ligt vanligare och mindre begränsad än de and ra båda . ( 1 6 : 3 3 ) a. Vi pratad e om att PRO s pela fotboll på snö. b. Och d å undrar vi va rför inte PRO ta fa sta på det positiva i situa­ tionen? c. Lillemor va r hemmastad d i omgivningar dä r det var kutym att PRO ge mer eller mindre hysteriska sva r på andras k änsloyttringar. Kons truktionerna i ( 1 6 : 3 3 b) o c h ( 1 6 : 3 3 c ) bör som sagt kunna hante ras inom modell en, an tingen genom en omvandlin g av C-K OM eller genom införand et av ett kompletterand e ö-v illkor, Ö-B LOC K, med exakt samma ranking som C-K OM (se avsnitt 1 6 . 6 ovan). 1 Här lutar jag mer åt den senare lösningen, fr amför allt d ärför att c - kommenderin g och ö- restriktioner verkar vara två olika typer av faktorer och därm ed två olika villkor. En nackd el är förstås att jag tvingas anta oavgjord ranking, men det är trots allt optionalitet som analysen ska generera. Dessutom kan båda villkoren ses som ganska generella princ iper och är där för att föredra framför en lösning som endast är tillämplig på kontroll. Vida re är en analys där två faktorer tillåts interagera i stället för att bakas ihop i samma villkor mer i OT:s anda . Lösnin gen är t.ex. helt i linje med min förenkling av PRIN B, jä mfört med Hendr iks & de Hoops (20 0 1 ) de finition av d et villkoret (s e avsnitt 1 4 . 1 .2) . Det återstår dock att utred a mer preci st vad Ö-B LOC K består i. Myck et tyde r på att finita satser och w h - fraser fungerar som syntak­ tiska öar, oc h dett a bör rimligen ge utslag i analysen, m en det är oklart vilka andra strukturer som bör omfattas. Vida re är det teoretiskt otill­ freds ställande att bara räkna upp berörda strukturer; den intressanta frågan är vilka egenskaper som utlöser ö-re striktionerna. Följaktl igen 1 Kanske är det bättre att tala om detta som ett dom änvillkor snarare än ett ö-villko r, för att markera skillnaden gentemot den typ av ö-restriktione r som avser extraktioner (jfr artikla rna i Engdahl & Ejerhed 1 9 82 ) . Emellertid används även termen d omä n huvudsaklig en om andra fenomen än det so m avses här, så risken för missförstånd skulle kvarstå. 306 avstår jag från att här anta något ö-vil lkor, i väntan på en grundlig are utredni ng av optionell kontroll. 1 6 . 7 . 3 . E xk u r s : S ub je kt sreg eln i OT l I såväl Parol e-gen omgången som OT-ana lysen ovan har subjektsregeln avfärda ts som ett epifenomen. De ss effekter i efterställda adver bial har tillskrivits c -ko mmender ing, oc h dess roll i spetsställda adverb ial har betraktats som ett pragmatiskt fenomen. Helt klart är i alla händels er att subjektsregeln som deskri ptiv generalisering är otillräckli g. Men är de t inte tänkbart att normföreställningen skulle kunna repre­ sentera ett mjukt OT- villkor? Det faktum att en del språkbrukare be­ traktar brott mot subjektsregeln som ogrammatiska måste ju ändå bero på någonting. Vi kan utgå från exemplen i ( 1 6 : 3 4 ) : ( 1 6 : 3 4 ) a. Meto den innebär att virket först vakuumbehan dlas för att PR O avlägsna luften i hâlig hetern a. b. Dokumentet skrivs ut genom att PR O välja Print i menyn. c . Genom att PR O anklaga presid ent Salinas för valfusk har krisen förvärrats. d . Tiger W ood sj var i praktiken borträknad fr än segerstriden , ef ter två "mä nskliga" in ledn ingsrond er. Men efter att P ROj igår ha tangerat banrekordet vågar ingenj räkna bort golfens nye "Go lden Boy'V Å ena sidan vore det fel att bara avfärda exemplen i ( 1 6 : 3 4 ) som ogrammatiska, eftersom typerna är alldeles för vanliga för att bara bestå av skrivfel. Å andra sidan tror jag det är ett misstag att därm ed se der as status som oproblematisk. S pråkliga data bedöm s allti d utifrån intuitioner om grammatikalitet, så skillnaden mellan okontroversiella fall oc h fall d är omdö mena går isär borde vara lingvistiskt relevant. Samtidi gt är det nog egentligen inte en tolkningsfråga. De som döm er ut meningarna i ( 1 6 : 3 3 ) gör inte en annan tolkning än vad jag gör, de menar att meningarna borde formulerats annorlunda . Med andr a ord är d etta en fråga om uttryc ksoptimering. Exemplen är i alla händels er tolkningsbara, oavsett om d e är grammatiska eller inte. Det är doc k möjligt att frågan ändå är relevant för tolkningen. Skulle inte invänd ningarna mot ( 1 6 : 3 3 ) kunna indike ra att det finns något i grammatiken som gynnar en tolkning med subjektskontroll? Faktiskt finns ett villkor med sådana effekter redan föreslaget i den tolkningsorienterade OT-li tteraturen: 1 Detta avsnitt bygger på en tidig are presentation i Lyng felt ( 200 1 a: 6 4f f. ) . 307 Paral lelism . As th e anteced ent of an anaph oric expression, c ho ose a par­ allel element from the pre cedi ng cla use. (He ndri ks & de Hoop 200 1 :20 ) Enligt detta villkor, PAR, skul le PRO i egenskap av subjektsargument kontrolleras av ett subjekt. 1 Form uleringen p receding cla u se är visser­ ligen problematisk här, e ftersom den inte kopplar spetsställda adve rbial till matrissubjektet. I stället associ eras de till subjektet i föregående sats. M en om vi a ntar att parallellism är en sak och linjär ordn ing en annan, sk ulle något i stil med PAR kunn a vara de t generella villkor som ligger bakom subjektsregeln. Jag har i nte antagit PAR i analy sen, bl.a. eftersom övriga villkor ger rätt resultat även utan det . Följak tligen rankas PAR lägre än t.o .m . PRAG; an nars skulle det vara myck et svårare att bryta mot subjekts­ regeln i spetsställda adve rbial. Om tvärtom PAR dom inerar PRA G skulle det innebära subjektskontroll i ( 1 6 : 3 3 d ) . Så långt är det alltså tänkbart att skillnaden i ac cept abilitet beror på att vissa talare rankar PRAG högre än PAR me dan andr a gör tvärtom. Emellertid s kulle inte dett a påverka tolkningen av ( 1 6 : 3 3 a- c ) , efter­ som subjektskontroll hä r utesluts av SELEC T. Och det kan inte förh ålla sig så att vissa talare rankar PAR h ögre än SELE CT. Det finns tydliga tecken på att åtminstone M DP (oc h därm ed alla högr e rankade villkor) dom inerar PAR h os alla talare, eftersom ingen motsäger sig objekts­ kontroll i meningar som (1 6 : 3 5) : ( 1 6 : 35) a. Dörrvakten; slä ppte in dem j för att PRO j häm ta sina jack or. b. Grace Kel lyj kallad e över hono mj till M onac o för att PRO j fixa håret till he nnes bröllop med fu rst Rainer. Följak tligen verkar inte frågan om brott mot subjektsregeln gå att förklara med att vissa talare rankar PAR h ögre än andr a i tolknings­ grammatiken. Jag tror inte att det är en tolkningsfråga över huvud taget. Om oenigheten om (1 6 : 3 4 ) beror på skillnader i ranking, så gäller d e skillnadern a uttryckso ptimeringen. Jag återkommer till subjektsregeln - utan OT - i avsnitt 1 7 . 3 . 1 Hendrik s & de Hoop (20 0 1 ) tillämpar dock inte PAR på kontroll, utan på andra anaforiska element såsom pronomen oc h elli ptiska nominalfraser. DEL IV: ÖVERGRIPA NDE KONTROLL :v- éV' • • • 3 1 1 1 7 . Slutdiskussion Vad jag har f örsökt åstad komma i de n h är avhand lingen är en bred o c h sammanh ållen red ogörelse för kontroll i svenska infinitivfraser. Under sökningen är bred i e mpirisk mening, g enom att jag har försökt täc ka alla typer av kontroll infini ti ver i sven skan, m en d en har o cks å en tämligen stor teoretisk spännvid d dä r materialet analyseras utifrån båd e tradit ionell o c h generativ grammatik. Dessutom finns h är smärre inslag från normativ grammatik genom disk ussionen kring den s.k . subjektsregeln. En väsentlig fråga är då hur uvida resultatet verkligen har blivit en sammanhå llen redo görelse. Den traditi onella desk riptiva oc h de n gene­ rativa optimalitetsteoretiska beskrivningen presenteras var för sig, i två separata del ar , oc h det finns flera aspekter av ämnet som inte helt oc h håll et faller inom någond era. I d etta avslutande kapitel försöker jag där för knyta i ho p tråda rna. I avsnitt 1 7 . 1 fö rs en övergripande o c h jämförande disk ussion av de båd a analyserna, o c h i 1 7 .2 kommenteras vilken teoretisk status tanke­ subjektet PR O kan sägas ha i avh and lingen. I avsnitt 1 7 . 3 relateras resultaten till normföreställningen subjektsregeln, oc h i 1 7 . 4 tar jag kortfattat upp några relaterad e frågor som av olika anledn ingar har fallit utanför und ersökningen. 1 7 . 1 . Del II möter del III För eliggande arbete är på sätt oc h vis inte en unde rsökning, utan två: en des kriptiv korpusund ersökning oc h en optimalitetsteoretisk analys. Även om korpusstud ien förstås utgör en data insamling som ligger till grund för OT-an alysen, sk a de n ocks å fungera på egen hand . O T- d elen må utgöra de n egentliga analysen, men korpusgenomgången ska vara relevant även för de m som inte tillämpar optimalitetsteori . Därför disk uteras de empiriska resultaten f rämst i del II , s ärskilt i kapitel 12 ; liksom OT-frå gor disk uteras i d el III , särskil t avsnitt 1 6 . 7 . 3 12 I d et här avsnittet är avsikten att mer övergripande relatera de båd a analyserna till varand ra. Båda utmärks av de n grund läggande iakt­ tagelsen att kontroll beror på ett samspel mellan syntax, s emantik oc h pragmatik, m en de beh and lar förhål land et på de lvis olika sätt . Fö r att börja med Par ole- de len, är de tta såvitt jag vet de n första större korpusstudie n som särskilt ägnats kontrollkonstruktioner, inte bara i Sverige utan även internationellt . My cke t har skrivits om kon­ troll , men inte utifrån en systematisk genomgång av ett så här stort material ( ca 20 0 0 0 u nde rsökta infinitivfraser, s e kapitel 5) . I stort sett tyc ker jag att korpusgenomgången har givit de fördel ar jag hop pad es på - oc h faktiskt förväntade mig. Ma terialet uppvisar flera strukturer som sällan eller ald rig uppmärksammas i kontroll­ litteraturen, o c h en del av de iakttagelser som görs tror jag är nya upp­ täc kter, t .ex . att adj ektivbestämningar med preposition genomgåend e tar kontroll mönstret utan objektsluck a (s e kapitel 8 ) . Den stora vinsten är do ck möjligh eten till en hel h etsbil d . Tack vare de n stora mängd en dat a om olika kontrollkonstruktioner går de t att d ra paralleller mellan olika strukturer, se återkommand e mönster osv. En översikt som de n i tabell 12: 1 ovan (ka pitel 12 ) har mig veterligt ald rig presenterats ti dig are. Nac kde len är som allti d att korpuslingvistik visar va d s om är vanligt snarare än vad som är möjligt. Åtskilliga känd a fenomen är ytterst sparsamt belagda , t . ex. kontroll växling oc h optionell kontroll, o c h om jag inte gjort snävare sökningar just för de ras räkning ha de jag inte fått några belägg alls. J ust den bristen går att re duce ra betyd ligt genom att kombinera korpusmaterialet med skrivbord sexempel (vi lket båd e kontroll- o c h subjektsregellitteraturen har gott om) . Me n vilka mindre kända strukturer kan jag h a råkat missa? Pa role-g enomgången i del II är de skriptiv oc h red ovisas inom ramen för trad itionell svensk grammatik. Därmed är den relativt teo­ retiskt obunden oc h förh oppningsvis någotsånär lättillgänglig. Å and ra si d an har inte de trad itionella beskrivningsverktygen räck t till helt oc h håll et, varför jag har lånat en del kompletterande begrepp från genera­ tiv grammatik. OT-an alysen är båd e mer teoretiskt bunden oc h mer prec is. På flera punkter dä r jag i Par ole- dele n gjort ungefärliga generaliseringar, eller undv ikit att ta ställning mellan olika analysalternativ, framtvingar OT- formatet mer precisa oc h explici ta antagande n. Så trots att empirin är de nsamma i båd a analyserna innebär skillnad en i perspektiv att det är delv is olika generaliseringar som urskiljs. Den stora skillnade n är att OT-be skrivningen inte bara red ovisar befintliga kontrollmönster, utan ock så presenterar ett system för hu r 3 1 3 de hänge r samman. Där Parole -beskr ivningen anger lokala oc h kon­ struktionsspecifika kontrollmönster, t .ex. possessiv kontroll i attribut (avsni tt 7 . 1 ) - härled er OT-m odelle n samma relationer ur mer gene­ rella principer , med relevans även för andr a fenomen än kontroll (se avsnitt 1 7 . 1 . 1 ne dan) . Genom den ökad e prec iseringen leder OT -analysen längre oc h d jup­ are, m en d etta medför också att vissa iakttagelser inte ryms i format et. Mest påtagligt är kanske att den s.k. bund enhe tsskalan (se avsnitt 12. 1 .2 ) inte får plats, bl.a. därfö r att sådan a gradv isa övergångar är svåra att formalisera. Å andra sidan verkar skalan inte h a någon större betydel se för kontroll, utan de iakttagna kontrollmönstren kan gene­ reras den förutan. En mer kontrollrelaterad faktor är syntaktiska öar, vars avgörande betydelse för optioneli kontroll konstateras i båda analyserna. Ändå väljer jag att inte inkorporera begreppet i OT- model len, just därfö r a tt jag inte har kunnat definie ra det tillräcklig t precist . Me d andra ord rymmer båda analyserna sådant som inte passar in i den andra. Änd å står d e inte i strid med varandra , utan täcker samma data. Den stora skillnaden, utöver formaliseringsgraden , är att Parole- genomgången redov isar kontrollmönster frasvis meda n OT-m odell en genererar samtliga mönster ur en oc h s amma ranking. 1 7 . 1 . 1 . Varf ör j u s t OT? K lart är att OT - i egenskap av generativ, formaliserad grammatik­ modell - ger vissa möjligh eter som traditio nell grammatik saknar, men det fi nns förvisso andra sätt att formalisera grammatik. Hade inte materialet kunnat beskrivas lika bra - eller t .o.m. bättre - inom ett mer etablerat ramverk? Svaret verkar faktiskt vara nej. Vissa skillnader mellan olika ram­ verk handl ar mest om olika sätt att tänka på eller illustrera språkliga fenomen, men det finns ock så reella begränsningar på vad som kan göras inom en teori. Det är främst två drag hos OT som gör teorin särskilt lämpad f ör en analys av kontroll: - OT fokuserar samverkan mellan konkurrerande faktorer. - OT tillåter en rent tolkningsorienterad a nalys. Varför kontroll med f ördel kan analyseras utifrån ett system av mjuka, interagerande villkor h ar berörts på flera ställen ovan. Jag är förvisso inte den förste som konstaterar att kontroll verkar bero på f lera olika 3 1 4 faktorer eller att somliga av de ssa ibland står i stri d med varandr a. Kont roll hör alltså till de del ar av språket där en hierar ki av OT-typ ligger nära till han ds . Att ha prövat angreppssättet i praktiken stärker det intrycket . A nalysen i d el III täck er fler typer av kontrollstrukturer än någon annan mode ll j ag känner till . En inte lika uppenbar men väl så viktig förd el med OT är att ram­ verket, till s killnad från de flesta grammatiska teorier, inte är låst vi d ett uttryc ksorienterat eller riktningsneutralt förhå llningssätt . Som nämnde s i avsnitt 1 . 1 är dis tributionen av PR O svår att fastställa - åtminstone om man vill komma längre än den ganska triviala iakt­ tagelsen att PR O utgör subjekt i i cke -fin ita satser. Ett fullödi gt svar kräver att man fastställer d istributionen av i c ke-fin ita satser. Att då binda upp analysen av kontroll vi d en dist ributionsteori - utan att tillfredss tällande kunna han tera distr ibutionen - vore en i ck e önskvärd begränsning, som i värsta fall kan skymma relevanta tolk­ ningsmönster. Emellerti d medfö r flertalet grammatikmodel ler just en såda n begränsning, eftersom de utgår från distr ibutionen. O T är ett av få generativa ramverk som tillåter en formalisering av tolkning utan en till hö rand e teori om distr ibution. Notera do c k att jag inte ser en distr ibutionsoberoende analys av tolk­ ning som ett mål i sig, u tan bara ett d elmål. Mål et är givetvis att kunna han tera båd e dist ribution oc h tolkning av PR O - oc h ännu hell re av anaforiska element generellt . Här är en analys av enbart tolkningen ett steg på vägen. Även för de kommande stegen förefaller OT vara ett lämpligt red ­ skap. Ramverket kan tillämpas riktningsneutralt , du bbelriktat oc h enkelriktat åt båd a håll en. Dessutom är de t en förd el att OT är så utpräglat typologiskt orienterat . Som nämnde s i a vsnitt 1 . 1 krävs an­ tagligen en typologisk infallsvinkel om man ska komma tillrätta med distri butionen av P RO. När även distr ibutionen beaktas ford ras en mer spec ifik representa­ tion av syntaktisk struktur än vad jag har använt här . J ag har med vetet strävat efter att h ålla tolkningsanalysen kompatibel med båd e P & P -OT oc h L F G- OT, men en dis tributionsanalys kan enda st inta ett av perspektiven. 1 7 . 2 . Är PR O en konstituent? Notationen P R O står för ' de t impli cit a subjektet i en satsförkortning' , men vad innebär de t ? Att PR O inte realiseras på språkytan är givet. Samtidig t förefaller d et lika uppenbart att de t ändå ingår i tolkningen i 3 1 5 en eller annan form. Till oc h med inom normativ grammatik är begreppet 'tan kesubjekt' allmänt ac cepte rat. Men det är långt ifrån självklart vilken status PRO har , eller antas ha , i sp råksystemet. Det kan ses som ett osynligt pronomen ( Postal 1 9 7 0 , Chomsk y 1 9 8 1 ) , som en egenskap hos predikatet ( William s 1 9 8 0 ) el ler som någonting där ­ emellan. PRO :s s tatus beror i hög grad på vilke t teoretisk t perspektiv man antar, varför den relevanta f rågan här är vilken status PRO har utifrån avhand lingens perspektiv. I båd e Parole- oc h OT -analysern a har PR O tillämpats som en smidig notation, men jag har i h uvudsa k avstått från att ta ställning till ele ­ mentets teoretiska status. Samtidigt är det kanske ofrånkomligt att analyserna på några punkter änd å implic erar vissa egenskaper hos PRO . Det kan därfö r vara värt att kort reflektera över vilka antag­ anden analyserna för med sig. Om PRO ingår i tolkningen, men inte i språkytan, är frågan vad som gäller därem ellan - i syntaxen. Inom alla former av grammatik antas syntax inneh ålla ett visst mått av tolkningsinformation utöver språkytan. Det kan vara så grundlägg ande saker som att d e två ord en min b r o r utgör en nominalfras, s om kanske är subjekt i en sats, men det är ändå information som inte direkt kan avläsas från språkytan. Samtidigt är de t inte fråga om en full semantisk tolkning, sådant som vi ibland försöker representera som logiska strukturer. Syntaxen är någonting mitt emellan, oc h vilken status ett element som PRO har beror på hur rik (på tolkningsinformation) syntax vi ant ar oc h på hur vi rep resenterar den (yt - ) implicita inf ormationen. Inom bl.a . GB-synt ax han teras PR O som en konstituent. Detta följer där av det s.k. 0 -kriter iet , enligt vilket varje argument ( 0 -roll ) mot­ svaras av en oc h endas t en konstituent. Eftersom jag i OT-anal ysen antar 0 -kriteriet , antar jag följaktligen att PRO utgör en konstituent. Input saknar P RO, m en kandi daterna innehålle r PRO. Å ena si dan antar modell en ingen språknivå mellan språkyta/inp ut oc h tolkning/o utput. Alla kandi d ater som genereras är tolkningar, potentiella outputs, även om det bara är en av dem som realiseras som faktisk output. Å andra si dan är det ändå något i sys temet som antas generera PR O - för att tillfredsställ a 0 -kriteriet - så PRO får sägas ingå i grammatiken (b åde i uttrycks- oc h tolknings optimeringen) . Det är inte lika tyd ligt vilken status PRO har i Parole-ana lysen. När man talar om kontrollmönster som lexikalt bestämda är de t onekligen något i huvu dorden som antas bestämma någon komponent ( PRO) hos komplementet. Denna komponent kan dock lika gärna vara en inherent roll hos det inf inita verbet som en egen subjektskonstituent. 3 1 6 Inte helle r c - kommende ring - som antas i a nalysen av adve rbial (se kapitel 9 ) - förutsätter i sig att PR O är en konstituent (äv en om de flesta som antar ett av begreppen antar båd a) . Om kontrollören c - kommende rar infinitivfrasens subjektsposition, så c -k ommende rar den oc kså det infinita verbet. PR O skulle alltså kunna vara en implic it verbroll lika väl som en konstituent. Både lexikal kontroll oc h c -k ommend ering - liksom hela i dén om kontroll/t ankesubjekt - förutsätter att syntaxen innehå ller någonting motsvarande P RO, m en d et beh över inte vara just en konstituent. Ä nd å menar jag att analysen i Paro le- d elen på ett par punkter förutsätter d et . Så är t .ex . fallet när inte bara det c - kommende rad e utan även det c - kommende rand e ledet är PR O, s om i ( 1 7 : 1 ) ned an: ( 1 7 : 1 ) Han j tvingade henne; att [P ROlj] gå omvägar för att inte PROj passera ett hus där det bodde en ensam ung kille. I ( 1 7 : 1 ) ä r de n avslutande adv erbiella infinitivfrasen en bestämning till den föregåend e objektsinfinitiven, som där med utgör des s matrissats. PR O i adv erbialet kontrolleras då av PR Ol i matrissatsen, dv s. av närmaste c -k ommend erand e led (jfr figur 9 : 2 i avsnitt 9 :2 ) . Visser­ ligen skulle tolkningen stämma även utan P ROl, eftersom nästa c - kommend erand e led är he nne som ju är koreferent med båd e PR Ol oc h PR O, men intuitionen är änd å att adv erbialet primärt är beroende av sin matrissats. Lä nken mellan PR O oc h he nne ser ut att gå via P ROl. Jag har svårt att se det som en dire kt relation mellan ett led i huvu dsat sen oc h e tt led i e n (infin it ) andr agradsbi sats. Denna sorts beroende verkar förutsätta att PR Ol är en konstituent. Att en implicit semantisk roll hos pa s se r a skulle kunna tolkas utifrån ett ti di gare led är tänkbart, men inte att de t skulle tolkas utifrån en implicit roll i e tt överordna t led . Det vore i så fall inte en syntaktisk relation. När kontrollören är ett implici t argument han dla r d et om semantik, t .ex. kontroll via agenten i e n passiv sats eller s.k. ind irekt kontroll i pred ikativer ( se avsnitt 6 . 3 ) . I ing et av d essa fall är det relevant att tala om c -k ommend ering. Me nar vi att tolkningen av PR O i ( 1 7 : 1 ) beror på vilket le d a dve rbialet är en bestämning till , ä r d et fråga om ett syn­ taktiskt förhål lande. Om det ta förhål lande knyter an till P ROl, så är P ROl en syntaktisk konstituent. Oc h då torde rimligen samma sak gälla PR O. PR O kan för övrigt kontrolleras även av andra implicit a led än and ra PR O. Ett väntat exempel är p r o , so m kan utgöra kontrollör i d e flesta strukturer med p r o - dro p. Några exempel ges i ( 1 7 :2 ) , med ett 3 1 7 komplement i (a ) , ett adverbial i (b) oc h en bisats med o ptionell kon­ troll i ( c ) . ( 1 7 : 2 ) a . pro K an väl inte låta bli att PR O dri ck a bara för en sån sak! b . pro Ä r he mma i dag fö r att PR O ta han d om sjukt barn. c . pro Får s e om d et går att PR O genomföra. Intressant är att även objektsluckor verkar vara relevanta för tolk­ ningen. I t .ex. ( 1 7 : 3 ) kontrolleras PRO av objektsreferenten i matris­ satsen, trots att denn a är spetsställd i form av ett relativt pronomen. PRO i adve rbial kontrolleras vanligen syntaktiskt, dvs. utifrån c - kommend ering, men närmsta explic ita c -ko mmender ande led är här subjektet G u d , inte d et kontrollerande s om (se fi gur 9 :5 i avsnitt 9 .2 ) . Detta tyder på att objektsluckan har någo n form av strukturell relevans för tolkningen av PRO. 1 Vad fö r sorts led det är fråga om tar jag doc k inte ställning till här. ( 1 7 : 3 ) Om Gud fanns oc h om det fanns liv på and ra planeter, s å var det troligt att J esus ha d e en massa syskon, b röd er oc h systrar med de mest fantastiska namn - Jos as, Je c ke, Jus us, Kn esus - somj Gudj sände i till de andra planeterna för att PRO i vara frälsare där . Sammantaget är det tydligt att implicita element spelar roll f ör tolk­ ningen. En analys som relaterar tolkning till strukturella relationer, som jag gör i analysen av adverbial i kapitel 9 , förutsätter d ärigenom att impli cita elem ent ha r strukturell relevans. Me d a ndra ord behandlas då PR O som en konstituent. 1 7 . 3 . Subjektsregeln Genom större dele n av avha ndlin gen har jag behand lat infinitivers tankesubjekt utifrån begreppet kontroll. Inom svensk grammatiktradi ­ tion är fenomenet därem ot främst känt genom subjektsregeln. Denna normföreställning kommer i skymundan i b åda analyserna, varför det kan vara värt att här lyfta fra m va d resultaten har att säg a om subjekts­ regeln. 1 En tänkbar alternativ lösning är att i stället för c -k ommende ring utgå från L F G:s hiera rki av grammatiska funktioner (Br esnan 1 9 82 ; j fr avsnitt 4 . 3 . 1 ovan) , enligt vilken objektet är kontrollör om de t finns något , annars subjektet . Prin cipe n avser do c k enda st komplementkontroll , o c h varken kan eller är avsed d att täcka kontroll i a dverb iella a d junkter . D en majoritet fall dä r a dverb iella satsförkortningar tar subjekts­ kontroll , äve n när objekt förekommer, ty d er på att c - kommende ring är en lämpligare generalisering här . 3 1 8 Sett från ett strikt systemperspektiv kommer särskilt OT-an alysen fram till att subjektsregeln inte finns. Det finns en stark tende ns till subjektskontroll i adv erbiella infinitiver, men den verkar inte bero på subjektsfunktionen som sådan. I stället tyder analysen på att subjekts­ regelns e ffekter följer av c -kom mend ering (ung. syntaktisk överord ­ ning, se avsnitt 2 . 3 . 3 ) i e fterställda adverbial oc h a v pragmatik i spets - ställda. Vid spetsställning får vi subjektskontroll där subjektet är prag­ matiskt framträdan de, men om någon annan referent är mer påtaglig får vi s.k. pragmatisk kontroll. Här verkar alltså kontroll i princip inte alls ha med syntax att göra. Det är bara i de efterställda adver bialen som preferensen för subjektskontroll verkar vara syntaktiskt betingad . Efterställning gynnar subjektskontroll, men bara där subjektet är närmsta c -kom mende rande nominal. Finns d et ett närmare c -kom men- deran de led får vi i s tället objektskontroll. Preferen sen för subjekts­ kontroll ä r hä r alltså visserligen ett syntaktiskt mönster, men det beror inte på subjektsfunktionen utan på frasstruktur. Ändå får man medge att subjektsregeln efterlevs anmärkningsvärt väl för att vara en regel som inte finns. Samtliga brott mot subjekts­ regeln i Pa role-material et uppfyller minst ett av följande t re kriterier: - spetsställt adverbial; - formellt subjekt; - passiv matrissats. Här är vis serligen talaktsadverbial undantag na, liksom efterställda ad ­ verbial med objektskontroll, men som nämnd es i kapitel 3 brukar inte dessa konstruktioner ses som brott mot subjektsregeln. Iakttagelsen ovan gäller inom normföreställningens til lämpningsområd e. Av de tre faktorerna har spetsställning redan berörts här. Om inte subjektet är syntaktiskt överordna t adverb ialet, är de t pragmatiken som avgör. Subjektskontroll är fortfarande normalfallet, men i d et omark­ erade fallet är subjektet ocks å tema oc h empatibärare. Om så inte är fallet, får vi i stället pragmatisk kontroll. Formell t subjekt innebär egentligen ett undanta g f rån regeln i lika hög grad som t.ex. talaktsadv erbialen. Formel la subjekt kan inte fun­ gera som kontrollör e ftersom de inte kan fylla någon semantisk roll, oc h materialet innehålle r heller inga fall av subjektskontroll där sub­ jektet utgörs av ett formellt d et . Däremot finner vi ett mönster av indirekt kontroll, där kontrollören utgörs av det egentl iga subjektet ( 1 7 : 4a ) ell er - oftare - av ett element inom det ( 1 7 : 4b - c ) . I konstruktioner med egentligt subjekt är detta 3 1 9 normalmönstret i li ka hög grad som vanlig subjektskontroll är det vi d övriga adv erbial . ( 1 7 : 4 ) a . Det kommer hit en målarej i mo rgon för att P ROj tapetsera om hela lägenh eten. b . För att PR Oj komma di t hän / . . . / k rävs de t att vij litar på den enkla människan. c . För att PRO i k lara sig i Nixons Was hing ton var d et nödv ändi gt att [ P RO 1 1 , vara ovanligt snabbtänkt , kompli c era d o c h begåvad på många olika sätt - varav en de l mind re trevliga . Den tred je faktorn, passivkonstruktion, le der d o ck inte i si g till und an­ tag från subjektsregeln. Fler a passiva satser följer subjektsregeln, som i ( 1 7 : 5a ) . D e som bryter mot d en präglas av en disk repans i agentivitet mellan matrissats oc h satsförkortning, vanligen såtillvida att matris­ satsens subjekt är inanimat med an infinitivfrasen kräver en animat agent ( 1 7 :5 b) . S åda na d iskrepanser kan förekomma även i akt iva satser ( 1 7 :5 c ) , m ed samma resultat . ( 1 7 :5 ) a . Då brast styrstången, s om kortats för att PR O passa den kortvuxne Senna. b . För att PR O prova skyd ds förmågan hos pulverfärgerna jämförs d e med d e lösningsburna färgerna. c . Genom att PR O låta dato rn skiva upp virusmod ellen blir detaljer syn­ liga inuti kärnan. Vad som egentligen spelar roll är alltså inte passivformen, utan skill ­ nad en i ag entivitet (elle r liknande semantiska faktorer) . Detta visar att såväl syntaktiska som pragmatiska kontrollmönster sätts ur spel om de inte ger semantiskt rimliga tolkningar. Vid are kan konstateras att de tre iakttagna kriterierna samverkar. Ju fler av de m som är uppfyll d a , de sto större sannolikh et för pragmatisk kontroll . Vid are råde r , som konstaterad es i kapitel 3 , tämligen stor skillnad mellan subjektsregelns allmänt håll na def inition oc h de ss betydlig t snävare tillämpningsområd e . Enligt tumregeln ska satsförkortningar generellt kontrolleras av subjektet , medan regeln i praktiken bara avser adv erbiella infinitiver (o c h spetsställ d a pred ikativattribut, som doc k inte beh andl as här ) . En såda n di skrepans är förstås des kriptivt in­ a de kvat oc h kan förväntas vara pedag ogiskt problematisk. Emellerti d är subjektsregeln primärt en normföreställning (Te leman 1 9 9 1 ) o c h som såd an tar den entydigt det snävare omfånget. Det finns ingen som talar om brott mot subjektsregeln i s ubjektsinfinitiver eller bitransitiva komplementstrukturer. Antagligen kommer man inte på tanken att tillämpa regeln på konstruktioner där tolkningen verkligen 320 är obligatorisk, eftersom medve tna normföreställningar bara aktuali ­ seras där bruket vack lar. Följa ktligen har subjektsregeln trots allt stått sig ganska väl und er sin ca 15 0 -årig a h istoria. Båd e språkvårda re oc h allmänh et (i den mån regeln alls är bekant) är överens om dess omfattning, förutom smärre justeringar som hu ruvida satser med formellt subjekt omfattas av regeln. Dessutom följer språkbrukarna regeln för det mesta oc h bryter bara mot d en und er särskil da förutsättningar. Visserligen förekommer skillnade r båd e vad gäller språkbruk oc h tolerans mot regelbrott , m en det är inget annat att vänta. Annars skulle normföreställningen antag­ ligen inte finnas. Slutligen bör återigen poängteras att normföreställningen rör gram- matikalitet - eller a c cep tabilitet - inte tolkning. O m två språkbrukare är oeniga om hur uvida en mening som bryter mot subjektsregeln är ac ce ptabel, betyder inte det att de gör olika tolkningar av meningen. De är överens om vad meningen betyd er , m en den som störs av brottet menar att meningen bord e formuleras annorlund a . 1 7 . 4 . Några frågor för framtida forskning Som nämnde s ovan har j ag försökt åstad komma en h el hets bil d av kon­ troll i svenskan, men det finns givetvis saker som av olika skäl fallit utanför. Me st påtagligt är h är d istributionen av PRO /sats förkortningar. Detta ser jag som en angelägen men svår forskningsuppgift , som sannolikt inte kan belysas tillfredss tälland e utifrån bara ett språk. Där PR O inte förekommer är det grammatiska alternativet som regel inte en i cke- finit sats med expli cit subjekt, utan en finit sats (se t .ex . avsnitt 1 . 1 . 1 ) . Alltså räc ker de t inte att han tera dis tributions­ frågan som ett val mellan impli cit PR O oc h expli cit subjekt, utan man bör ock så beakta förh ållandet mellan finita oc h i cke -fini ta satser. Här hante ras vissa konstruktioner likartat i f lera språk, med an and ra skiljer sig åt ock så mellan myc ket nära besläktade språk. 1 Båd e likhe ter oc h skillnad er tord e ge viktiga led tråd ar till vad som avgör förd elningen av finita oc h i cke -fini ta strukturer. En viktig faktor - som jag i stort sett h ar bortsett från här , me n som är synnerligen relevant ur ett produk tionsperspektiv - är vilken roll 1 Inte minst utgör adv erbialen ett intressant problem, då intuitionerna om gram- matikalitet här går isär även i and ra språk än svenskan. Ma n är oense inom enskil da språk, men själva oenigh eten sträck er sig över språkgränserna. I al la h änd elser är d et svårt att för d essa konstruktioner fastställa vad so m är grammatiskt i olika språk. 32 1 prepositioner oc h komplementerare spelar. Jag har nämnt hur vissa typer av infinitivbestämningar förekommer med preposition oc h and ra inte (t .ex . a djek tivbestämningar utan resp. med objektslucka) samt hur förekomst av preposition verkar dr a åt de n fria änd en på de n s.k . bunden hets skalan. J ag har do c k inte gått närmare in på d eras betydels e för dist ributionen av satsförkortningar. Det kan exempelvis nämnas att svenskan har adv erbiella parti cip­ fraser utan men inte med subjunktion ( 1 7 : 6 a - b ) , medan exempelvis engelskan tillåter båd a typerna ( 1 7 : 6 c— d ) . Vid are kan svenska infini ­ tiver förekomma efter prepositionen efter men inte efter innan (se avsnitt 1 . 1 . 1 ) . ( 1 7 : 6 ) a . Springande g enom skogen fi ck j ag syn på en koltrast . b . * M e da n springande g enom skogen fi ck j ag syn pâ en koltrast . c . Running t hr ough t he fo rest , I spott ed a black bir d . d . W h ile running t hro ugh t he fore st , I spo tted a blackb ir d . Distributionsfrågan berör som sagt även andra satsförkortningar än infinitivfraser, o c h det gör förstås även tolkningsfrågan. S jälvklara fall för utvi dgni ngar av föreliggand e studie är tankesubjekt i p arti ci pfraser oc h (an dra ) pred ikativattribut. Här kommer ock så nya faktorer in i bil de n, som exempelvis kongruens. I ( 1 7 : 7 ) signaleras tolkningen av PR O genom att b r änd står i singular i ( 1 7 : 7a ) , vilket utesluter det plurala v i som kontrollör, liksom utrumformen s tä ll d utesluter det neutrala vale t i ( 1 7 : 7b ) . 1 För en redo görelse om kongruens i svenskan, se Käll ström ( 1 9 9 1 ) . ( 1 7 : 7 ) a . PR Oj Bränd av fiaskot med Hearts of fire trod de v i , att Bob Dylanj lagt skåd espelarkarriären på hyl lan. b . PRO» i Ställd inf ör des sa åtgärder v ar valetj enkelt . Vid are ska OT-a nalysen i p rincip vara tillämplig även på andra a nafor- iska relationer än kontroll , t .ex . tolkningen av p r o , pronomen oc h ellipser. Emellerti d tillkommer då faktorer som antagligen kräver att model len kompletteras med ytterligare villkor. Exempelvis syftar reflexiva pronomen ( 1 7 : 8 ) tillbaka på sina subjekt oc h bryter d ärmed mot PR INCIP B (enl igt vilket subjekt oc h objekt är dist inkta) . 2 Detta tyde r på att det finns något hög re rankat villkor ( P RINCIP A? ) som 1 Tack till S ölve Ohl and er som ski c kad e mig ( 1 7 : 7 a ) . E xemplet i ( 1 7 : 7 b ) här rör från en studen tuppsats . 2 PRIN CI P B oc h övriga villkor i O T-a nalysen presenteras i kapi tel 1 4 , m edan bind ­ ningsteorin som princi pen härr ör från tas upp i avs nitt 4 .2 . 1 . 322 gynnar bindni ng i såd ana fall , förslagsvis något troh etsvillkor mot morfologisk information. 1 ( 1 7 : 8 ) a. Konradj kun de inte förmå sig; att P RO exped iera katter oc h flå de m. b. Att PR Öj bete digi på ett sätt som detta - du bord e skämmas! Inte minst är d et intressant hur bind ning samspelar med kontroll , som t.ex. i ( 1 7 : 8 b ) d är d et reflexiva d ig klargör tolkningen av PR O, liksom kongruensen gör d et i ( 1 7 : 7 ) . Vi d are är svenskans flitiga bruk av s.k . falska reflexiver (To ivonen 20 0 0 ) - eller no n -a rg um ent ref le x i ve s (Hel lan 1 9 8 8 ) - intressant ur ett distr ibutionsperspektiv. Reflexiven i ( 1 7 : 8b ) representerar inget a rgument till verbet, oc h svenskan har åt ­ skilliga såd ana konstruktioner ( be stä mma sig , slin gra sig osv. ) där and ra språk använd er enkla verb. Intressant ur båd e tolknings- oc h dist ributionsperspektiv är förd el ­ ningen av possessiva pronomen. H är använd er exempelvis engelskan en omarkerad pronomenform även i fall dä r svenskan föredr ar reflexiv ( 1 7 : 9 ) , så det är tydl igen inte allti d fallet att reflexiver är bundna med an "v anliga" pronomen är fria. 2 ( 1 7 : 9 ) a. Hani ringde till sin; b ror. b. ? ?H ani ringde till hans; b ror. c . Hej called hisj brother. Vid are återstår flera frågor om tolkningen av PR O. Hit hör förstås optionell kontroll , även om det empiriskt sett förefaller vara ett peri ­ fert problem. En större fråga är samspelet mellan olika pragmatiska faktorer , so m do ck inte är spec ifik för kontroll utan antagligen förstås bäst utifrån ett bred are spektrum av konstruktioner. H är hop pas jag att min analys av und er vilka förutsättningar pragmatiken slår igenom i tolkningen av kontrollstrukturer kan bi dr a med ledt råda r till det fort ­ satta arbetet . Det största olösta kontrollproblemet verkar do c k han dla om lexikal semantik. Såväl matrish uvudets betydels e för hur led inom komple­ mentsatsen tolkas som selektionsrestriktionerna inom satsförkortningen är kraftigt und erspec ifi c erade i analysen. I båd a fallen verkar det 1 Givet att reflexiv är en markerad pronomenform (Bre snan 20 0 1 ) för väntas den re ­ presentera en markerad tolkning - koreferens mellan två argument till samma huvud . 2 I vilken mån ( 1 7 : 9b ) är gra mmatisk i svens kan kan vara en generationsfråga, då ja g har fått intrycket att konstrukt ionen främst används b land ungd omar. Sett till svens kan som helhet är doc k ( a) det normala uttryck et. S atsen Han ringd e ti ll han s b r o r är visserligen grammatisk, men b etyder då inte sam ma sak som (b) . 323 främst vara mer utveck lade valensbeskrivningar som saknas, men här finns ock så ett par mer övergripande grammatiska spörsmål. Fö r att börja med frågan om matris huv ud ets betyd else kan man fråga sig om komplementkontroll generellt beror på de t jag kallar orientering eller om de t bara är vissa huv ude n som bär på en såd an betyde lsekomponent. Att åtminstone några huv ude n specifi cer ar sina komplementsatser lexikalt är alla överens om, även de som tillämpar rent syntaktiska kontrollanalyser. Må nga går ock så ett steg längre, oc h menar att all komplementkontroll är lexikalt bestämt (s e avsnitt 4 . 3 ) . Emellerti d är de uppenbart lexikala kontrollmönstren relativt säll ­ synta: l o va , kontrollväxling oc h kanske bitransitiva strukturer med implici ta objekt (se kapitel 6 oc h avsnitt 1 6 . 1 ) . 1 I övriga fall stämmer syntaktiska generaliseringar som t.ex . c -k ommend ering, oc h de t är bara i ett fåtal fall dä r relationen tyd ligt går att hä rleda ur huv ud ­ ord ens betydels e (ö ver tala, be , t vi nga osv. ) . Sä rskilt i objekt till mono­ transitiva verb - dä r subjektskontroll und antagslöst råd er - ser kon­ trollmönstret intuitivt ut att följa av d en syntaktiska strukturen. Fö r OT-a nalysen i del III är problemet inte avgörande, eftersom d en rymmer båd e lexikala oc h syntaktiska faktorer o c h båd a ger rätt resul­ tat . Det är do ck otillfreds ställande när man inte säkert kan tala om vilken av de båd a "ri ktiga" analyserna som gäller (jfr avsnitt 1 6 . 1 ) . Här har jag oc kså svårt att se några tester som kan särskilja d em, v ar­ för frågan verkar bero på valensteoretiska antaganden . Den and ra sidan av valensproblemet, sats förkortningens egna valens­ restriktioner, bär inte på några såd ana inneboend e motsättningar. Här är de t hel t enkelt så att vi beh över lära oss mer om vilka restrik­ tionerna är . Se tt till s emantiska roller, so m är den aspekt jag har utgått från i analysen, är avgränsningen mellan de t syntaktiska elementet PR O oc h den semantiska roll det motsvarar tämligen klar o c h går att belägga empiriskt. Ändå finns en intressant spänning mellan de m, som jag tror är värd att utforska vida re. PR O utgör agent till vissa verb, upplevare eller patient till and ra oc h kan i v issa fall lika gärna vara instrument som agent. Förd elningen liknar den för explici ta subjekt i finita satser, vilket oc kså är att vänta eftersom båd a utgör subjektsargument. Jag är do ck inte säker på att distr ibutionen är helt likvärdi g, u tan har en vag känsla av att inanimata rollbärare har mer begränsad e möjlighet er att uppträd a som PR O än 1 Konst ruktion med implic it objekt (Vi r e k o mmend era r ; att P ROj ta b u s sen ) stämmer med det s yntaktiska grundm önstret om man antar att d en tomma objekts­ positionen motsvarar en implicit konstituent (jfr avsnitt 1 7 .2 ovan) . 324 som explicita subjekt. Trol igen handla r detta snarare om vad vi använ­ der i cke-finita s atser till än om egentliga valensrestriktioner. Oc h så vidare. Ju mer man fundera r, de sto fler frågor väcker man. * * * Jag har nu skrivit en hel bok om något som inte finns - eller i varje fall inte syns eller hörs - nämligen d et implicita subjek tet PR O. Jag har då bl.a. kommit fram till att den regel vi traditio nellt har förknippat fenomenet med , dvs. subjektsregeln, inte h eller riktigt finns - även om den fö rvisso både syn s oc h hörs i sp råkvårdsde batten. Den naturliga följd frågan blir sedan om kontroll finns. Efter att PRO ha under sökt fenomenet grund ligt är jag böjd att PRO ge ett jakande svar. D et tål do ck att PRO di skutera(s ) . 325 Summary C on tr ol in S we di s h . T he o ptim al inter p r etatio n o f implic it s u bject s in infinitival clau ses . ( K on tr oll i s ven s kan . Den o ptim ala tol kn ingen av infinitiv er s t ankes u bjek t . ) Th is t he sis is an attempt to provid e a com prehen sive overview of contr ol phe nomena in Swed is h . Thr ough a corp us-b ased stud y , a nd an Optimality-t heo reti c (O T) analysis, I take a broad approac h to t he phe nomena at han d , bot h empiri ca lly and t heor eti cal ly. T he empiri cal stud y c overs a wid er range of c onstruct ions t han previous ac c ounts of cont rol , du e to t he use of a large, morpho-sy ntact i cally tagged c orpus. Th e OT analysis de rives t he se da ta t hr ough interacti on between syntac ti c , semanti c , and pragmati c con straints, t hu s giving a more versatile ac c ount t h an purely lexi cal o r purely syntact i c ana lyses. Th e t hes is con sists of four main parts. In part I , c ha pters 1 - 4 , t he general t heo ry and bac kground of t he proje ct are presented . Part II , c ha pters 5- 12 , con sists of t he cor pus investigation, and also incl ude s empiri c al dat a not found in t he cor pus but known from t he con trol literature. Part III, c h apters 1 3 - 1 6 , introd uce s Optimality Th eory (O T) , and proposes an OT analysis of t he contr ol dat a from part II . Part IV, c ha pter 1 7 , is an attempt to tie t he end s together , com paring t he two analyses (par ts II and III ) and deal ing wit h contr ol issues t hat do not quite fall wit h in t he d omain of eit h er . Part I: Backgr ound In c ha pter 1 , t he aims and overall t heo reti c al con si d erations of t he t hes is are presented . Th e study is restri cte d to t he interpretation of PRO , t h e impli c it subject o f a non- finite cla use. T hus , t h e issue of t he distr ibution of PR O is ex clud e d from the investigation, s inc e I believe t hat a typologic al stud y is requ ired to give a satsifactory ac co unt of it . Fur t her , suc h a stud y would also hav e to deal wit h t he que stion of finiteness, sinc e t he distri bution of PR O seems to be d epende nt on t he 326 d istri bution of non- finite cla uses. M erely treating t h e issue as a c ho i ce between impli c it PR O and an expli cit pronoun would essentially miss t he point. For prac ti ca l purposes, t h e object of study is also restri ct e d to infinitival claus es (no te, ho wever, t hat S wed is h uses infinitives in many con texts wh ere t he cor respondin g expression in, e .g . , English would be a parti ci ple) . T heor eti ca lly, a dua l approac h is ad voca ted . Th e results o f t he cor pus stud y ( part II ) are presented in relatively t heo ry- neutral t erms, to make t he emerging patterns ac ce ssible to linguists in general . T he same da ta are t hen analyzed wit h in Optimality The ory, to get t he b enefits of a sophis ti cate d for malized framework. In c ha pter 2, some cent ral notions of t he t hes is are introdu ce d and def ined , especial ly con cep ts not familiar wit hin tradi tional grammar. Control is defi ned as 't h e interpretation of t he impli cit subject of a non- finite cla use' . It is dist inguishe d f rom raising and ECM - con struc - tions on t he ground s of involving two t he mati c roles, not just one. Furt her , PR O is d istinguishe d from p r o for distri butional reasons; t he position of P RO can never be oc cupi ed by an overt NP whe reas p r o is essentially an NP ellipsis. T he c ha pter also introduce s t he way phras e struc ture is treated in t he t he sis . Basi c X - bar struc ture and t he funct ional nod es of I P an d C P ar e assumed . T he tree struct ures are not restri c te d to binary branc hin g, but tripartite nod es are allowed in e.g . dit ransitive VP s . Fin ally, t he notions of arbitrary, optional, and pragmati c con trol are introd uc e d ; pragmati c con trol is cla imed to dep end on eit he r topi cality or empathy . Cha pter 3 recap itulates t h e literature on t he s o- cal led s u b je k t s re geln ( literal ly 't h e subject rule' , henc efort h SR) , whi c h is t he key notion in t he tradit ional treatment of cont rol phe nomena in Swede n, a nd whi c h has been especia lly prominent in normative grammar. Ac cor din g to SR, impli cit subjects s hou l d be core ferent wit h t heir matrix subjects . Th is is t he kind of con scio us grammati cal rule con cep tion introduce d whe re intuitions on grammaticalit y d iffer between speakers . T hus , SR primarily applies to adv erbial infinitives; and it do es not apply to structur es wh ere subject cont rol is truly obligatory, suc h as com ple­ ments of monotransitive verbs. Th e rule usually gets a muc h wid er defin ition, bu t nevert hele ss has retained its restri c te d dom ain of appli ­ cati on in practi ce . Du ring its approximately 15 0 years of existenc e , SR has stood its ground quit e well as a rule of t hu mb, a lt ho ugh t her e are cla ims t ha t it is presently losing ground , possibly t hro ugh English influence . 327 Ch apter 4 dea ls wit h cont rol t heo ry. Th e first sect ion outlines t he dev elopment of centr al con cept s of cont rol , mainly wit hi n t ransforma­ tional grammar dur ing t he 6 0 's and 7 0 's . In t he sec ond sec tion, I present t he main contr ol t he ories wit hi n t he Government & Binding framework and t h e Mi nimalist Pr ogram. Secti on t hr ee co mpares various ac co unts of co mplement co ntrol , wit h specia l focu s on lexic alist approac hes . Se ctio n four co nsists of a general dis c ussion on con temporary and previous con trol analyses and briefly ad d resses t heir influence on t he S cand inavian grammar traditio n. Th e majority of cont rol t heo ries con cen trate on verb c omplements. Lex i cal ist approac he s are almost automati cal ly restri cte d to com ple­ ments, whe reas con figurational t heo ries are primarily con cer ned wit h de limiting t he do main of obligatory co ntrol . Also, many of t he ac c ounts co nce ntrate on t he d istribution of PR O, a lt ho ugh t hey are not deali ng wit h t he d istribution of non-fin ite cla uses. T he o verview sho ws t hat purely lexica list or purely syntac ti c con trol t he ories can only han dle s ome of t he issues at hand . A full t reatment of co ntrol seems to requ ire a com bined perspecti ve. Par t II: Con trol in the Par ole corpus In c hap ter 5, t he cor pus material and t he cor pus stud y are introduce d . Th e co rpus used is Swed is h Paro le, w hi c h cons ists of about 20 million running words t hat are tagged for morpho syntact i c information. It is maintained a t t he Lan guage Bank of Swedi s h , at Göteborg University. Approximately 20 , 0 0 0 infinitives hav e been examined . Th e tagging makes it possible to searc h d ire ct ly for syntacti c struc ­ tures instead of dep end ing on lexica l forms. However, Paro le is only tagged wit h part of speec h and inflecti onal information, not with information at phr ase level. Th is means t hat one can not searc h for, e .g . , a dver bial adju ncts or P P com plements as suc h , but one can searc h for prepositions followed by infinitival markers, wh i c h generates basi c ally t he same dat a. Adv erbial adj unc ts wit h out prepositions are not found by t his searc h , but are generated as by-p rodu cts from oth er searc he s . Th us, t he investigation cov ers all com mon types of cont rol struc tures and most of t he unc ommon types. Typ es t h at do not s h ow up in t he general searc h es , but are known to exist from t he literature, are tracke d do wn t hr ough more specif i c searc h es . However, t he re is always a possibility t hat t here exist some cont rol c onstructi ons t hat t he 328 investigation do es not cov er, eit h er beca use t her e are no oc c urrence s in t his p arti cu lar co rpus or beca use none of t he s earc hes fo und t hem . Ch apters 6 - 1 1 present t he empiri ca l da ta, analyzed in terms of traditi onal grammar. Ch apter 6 dea ls wit h verb com plements . Infini ­ tival objects and bound a dve rbials ( P P co mplements) follow t he same con trol patterns. In monotransitive co nstruc tions t he y almost in­ variably rece ive subject con trol . Th e only exc eptions to t his are some com plements to verbs of c ommunica tion, w hi c h take optional contr ol (i .e . t hey a re ambiguous between subject co ntrol and arbitrary c ontrol ) and a few main- cla use- like w/i - c onstruction s. In ditra nsitive con struc ­ tions, most com plements take object con trol . Exc eptions to t his are com plements to l o v a ( 'p romise' ) . Control s hif t is mainly ind u ce d by t he a uxiliary verb/å ( 'g et to' ) . Pre di c ative co mplements beh ave dif ferently from oth er com ple­ ments, re ceivin g so - calle d in direct contr ol . T his means t hat PR O is not cont rolle d by t he subject as suc h but by some element inclu de d in t he subject , eit her e xpli c it (e . g . as a genitive) or impli cit (e .g . as PRO ) . Cha pter 7 cov ers infinitives in noun phra ses. Th ese are of t hre e basi c kinds , nam ely relatives, i de ntifying infinitives, and argument-lik e infinitives (inc ludi ng both com plements and a dju ncts ) . T he t hir d type may be co nstrued wit h a preposition before t h e infinitive (i .e . a s a P P ) . In general , PR O tend s to be c ontrolle d by t he possessor of t he matrix head noun, 'po ssessor' intende d in a broad sense. Mo re spec ifi ca lly, relatives usually in clud e a c omplement gap co -i ndex ed wit h t he matrix head , a nd PR O is co ntrolled by t he most ac ces sible noun - exc ept for t his head . In relatives wit h out a com plement gap, t he matrix head is t he co ntroller. I de ntifying infinitives co rrespond to predi c ative co mplements and rec eive ind ire ct co ntrol t h e same way. Th e argument-lik e type corr espond s to com plements and a dju ncts in verb phr ases: t he co ntroller is t he clo sest antec e d ent available, unless lexic ally dete rmined ot he rwise by t he matrix head (usu ally a deve rbal noun) . Cha pter 8 dea ls wit h a dje ctiv e phras es. T he re are two basi c co ntrol patterns, co rrespondi ng to the cla ssic easy to ple ase /ea ger t o ple ase pair. T he former type inclu des a com plement gap, w hi c h is c oreferent wit h wha tever element c onstitutes t he base of predi c ation of t he matrix adje cti val head . Th e latter type has no gap (ex cept PR O) , s o t h e base of pred i cati on is t he con troller. In turn, t he gap infinitives are of two diffe rent types: pred i cati ve infinitives, w hi c h pred i cate some property of t he hea d 's base of predi c ation (e .g . t he gi rl i s p retty t o l o o k at ) ; an d non-pre di c ative infinitives, also call ed 'to ugh movement' con struc - 329 tions, wh i c h do not ( e .g . th e b o o k i s h ar d t o und er s tand ) . Instead , t hey co rrespond to non-f inite subjec t cla uses ( un de r st andin g the b o o k i s h a r d , a s opposed to * l o o k i ng at t he gi rl i s p ret ty) . Th e dis tinctio n between pred i cati ve and non- pred i cati ve infinitives doe s not affect t he cont rol patterns, h owever. W hat matters is whe t he r t h ere is a com ple­ ment gap or not. Ch apter 9 is about adve rbial a djun cts . Th e most com mon pattern is subjec t c ontrol , t hou gh a dv erbials wit h in VP generally rece ive object con trol . Among t he adv erbials external to VP t he re are also some instanc es of pragmati c con trol, a lt ho ugh all t he se oc c urrence s exhi bit at least one of t he following c har acte risti cs : clau se-in itial position of t he adv erbial , an expletive subjec t , and a dis cre pancy in agentivity between t he infinitive and t h e matrix cla use. Of t h e ca ses with expletives, t h e majority disp lays a form of indi rect con trol, w her e t he con troller is some element wit h in t he extraposed subjec t . Th e dis ­ cre pancy cas es are usually of t he kind wh ere t he matrix subjec t is inanimate, and t he infinitival hea d requ ires an animate agent as its subject argument. Cha pter 1 0 dea ls wit h n on-fi nite subject claus es. E xtraposed sub jects are sho wn to beh ave like regular subjects wit h respect to c ontrol . T he standa r d cas e is arbitrary con trol , alt hou gh t he con text sometimes provides a speci fi c c ontroller. Strikingly often, PR O d isplays a kind of vagueness between a speci fi c and generi c interpretation; t he infinitive is presented as a general statement, but c learly wit h a certa in referent in mind . Infinitival subjec ts of subord inate cla uses con form to t he pattern o f optional con trol , i .e . an ambiguity between arbitrary contro l and subject con trol . It seems t ha t finite subord inate claus es functio n as syntac ti c islands wit h respec t to con trol , and I assume t ha t (loc al ) arbitrary con trol hol ds syntact i cal ly and t hat t he interpretation wit h subjec t con trol simply is a spec ial cas e of t he con text providi ng t he interpretation of t he arbitrary con troller. In c ha pter 1 1 , I present some types of infinitives t hat are not easily clas sified in terms of t he ir syntac ti c functio ns. One typic al ca se is ind epende nt infinitives, i .e . t ho se t hat are utterances of t he ir own. Th ese rece ive arbitrary con trol as per t he subjec t clau ses. Infinitives modif ying wh ole P Ps (as opposed to simply being com plements of prepositions) a re cont rolled in ac cor dan ce wit h t he func tion of t he P P . F in ally, t he re is an interesting kind of extrac tion from t he subjec t argument of an intransitive verb, wh ere t h e extrac te d con stituent oc c upies t he subject position: Bilen går inte att laga ( litera lly, 't h e ca r goes not to repair' , w her e gå/ go is used in a mod al sense meaning 'b e 3 3 0 able' ) , whi c h roughly means 'It isn' t possible to repair t he ca r ' . Th is cons truct ion also rece ives arbitrary cont rol . In c hap ter 12 , t he results are summarized a nd dis c ussed . Generally, t he in terpretation of PR O de pends o n t he sy ntac ti c fu nctio n/pos ition of t he infinitival cla use. However, alt ho ugh many dif ferent con trol patterns are dis cer ned , t he vast majority still follows eit h er subject contr ol or arbitrary cont rol . I also con clu de t hat semanti c r estri c tions, whe n appli ca ble, overri d e syntac ti c regularities, and t hat pragmati cs seems to matter only wh en syntax and semantics are not suffi cien t to dete rmine t he interpretation of PR O. Pa rt III: O ptimal Co ntrol Ch apter 1 3 is an introd uc tion to Optimality Th eory (O T) . Th e framework is based on t he i de a t hat grammar is det ermined t hro ugh interact ion between violable con straints t hat are ord ered in a stri c t hier arc h y . T he optimal, i .e . grammati c al , output to any given input i s t h e one t ha t best satisfies t he hig he st ranking co nstraints. Th e con straints are assumed to be universal , but t he ranking is language- parti cu lar (bu t not con structi on- parti c ular ! ) . Th us , cro ss- linguisti c variation is ha ndle d t h rough dif ferent r ankings of t h e same cons traints, and a specifi c ranking is assumed to be equ ivalent to a language- spec ifi c grammar. Ch apter 1 4 presents t he spec ifi c OT mod el I a m proposing for t he analysis of c ontrol . T he analysis uses an interpretive OT mode l , w here t he input is a given expression and t he output is its optimal interpreta­ tion. Syntact i c structur e is not taken to be spec ified in t he input, but generate d a s part of t he i nterpretation. Ac c or d ingly, t he s ame goes for PR O, wh i c h is (un fait hful ly) generated to satisfy t he t he ta crite rion. Th e (vio lable) cons traints assumed in t h e analysis are t he following: 1 ANT Here: PR O require s a controlling a nteced ent (pena lizes arbitrary control) . C-C OM Here: the c ontroller c - com mand s PRO . M D P Minimal Distanc e Principl e. Here: av oid in tervening N P-node s. ORIENT Implicit semantic elements in com plement cla uses are interpreted in ac cord ance with th e orientation of the matrix head . 1 The word h ere in some of th e def initions indica te th at th e con straint as suc h is a general principle , althou gh I onl y defi ne its effects on c ontrol. 331 PR AG Implici t co nstituents cor efer with a pragmatic ally salient referent in t he co ntext. (T his is act ually a cla ss of pragmatic co nstraints, inc lud ing empath y and topic ality; t he ana lysis d oes not dist inguish b etween di fferent pragmati c facto rs. ) PR IN B Interpret syntac ti ca lly dist inct arguments of t he same h ead as being also referentially distinc t . SELE CT Arguments must satisfy t h e selec tional restri ctio ns of t h eir he ads . Th e co nstraints are subjec t to t he following relative ranking in Swedis h ( » indi c ates do mination) : ORIENT » SELE CT, P RIN B » ANT » C- COM » MDP » PR AG In c ha pter 15 , I dis cus s t he relation between syntax and semanti cs - and between prod uctio n and interpretation - in OT. M ost mod els of OT syntax are eit h er produc tion-ori ented or neutral with respect to com munic ative dire ctio n. OT semanti cs may be treated as t he inter­ pretive co unterpart to (exp ressive) OT syntax, but may also be viewed as con cer ning a diff erent linguisti c level altoget her . Th e OT mod el assumed here d eals wit h t he in terpretation of syntacti c e lements, wh i c h means t hat it is eit h er a specim en of OT semanti cs or an example of interpretive OT syntax, de pending on one's point of view. Ch apter 1 6 con tains t he actu al analysis. Th e ranking assumed in c ha pter 1 4 is s ho wn to ac c ount for all t he cont rol structur es found in part II , exc ept t he rare instances of optional con trol . Th e lexical ly- dep end ent con trol patterns are generate d t hro ugh interacti on between ORIENT and SELECT. Adm itte dly , i t is an open que stion whe t he r all com plement hea ds spec ify ORIENT or only some do , sin ce t he effec ts of ORIENT a re obvious only wh en t hey conf li ct wit h t he syntax. How­ ever, t h e analysis makes t h e right pr edi ct ions eit he r way. As for t he ot h er con trol structur es, t he con troller is generally t he close st c - com mandi ng antece dent unless t hat co nstituent is ruled o ut by SELECT or PRIN B. If t he re is no suc h can di d ate, t he c ho i ce of con ­ troller is up to PRAG. If t he con text doe s not con tain any appropriate cont roller, t he interpretation is arbitrary con trol , i n violation of ANT. It is noted t hat t he problems wit h optional con trol might be solved t hro ugh some do main con straint , alt h ough it is not qui te cle ar how suc h a co nstraint is to be cons trued . As a wh ole, t he OT analysis c aptures a broade r range of empiri cal dat a t han any ot h er cont rol mod el t hat I a m aware of. Furt herm ore, it generates t he con structio n-sp ecif i c patterns noted in part II t hro ugh a single system of interact ing general con straints . T he ranking as suc h 3 32 may be treated as a hyp oth esis con cer ning the interpretation of oth er anapho ric elements. In ad di tion, it provid es a starting point for investigating the d istribution of PR O and n on-f inite claus es. Par t IV: Overall Con trol In c h apter 1 7 , I co mpare t he two analyses and ad d ress a co uple of issues t hat are cov ered by neith er. Th e cor pus study is t he first of its kind , as far as I know, a nd i den tifies ad ditio nal data t hat any theory of con trol sho uld be able to ac co unt for. Th e formalized OT model makes t he observations more meaningful by inc orporating them in a t heo reti c al con text. By com bining syntact i c , semantic , and pragmatic con straints, t he OT analysis also yields a more exh austive cov erage than oth er model s of c ontrol, whi c h generally dep end on a single type of fac tors. I s h ow that not only t he OT analysis but also some of t he observa­ tions in part II dep end on t he assumption of PR O as a syntac ti c cons tituent. I am also able to c h arac terize t he normative con cep tion of s u b j e k t s re geln ( cf . c h apter 3 ) as an epiph enomenon, wh ose effect s follow from c - c ommand for adv erbials in sit u and from pragmatic s for claus e-ini tial adve rbials. Fina lly, some suggestions for furthe r researc h are made. For emost among the se is t he dis tribution of con trol structu res, wh i c h I cla im dep end s on the distr ibution of non-fin ite c lauses. T he role of preposi­ tions and com plementizers, whi c h are mainly neglect ed in t he above interpretation study, seem to be high ly relevant from a dist ributional point of view. Not t he least, su c h a stud y would highl y benefit from a cros s-lin guisti c perspectiv e. 3 3 3 Litteratur Ack ema, Peter 20 0 0 . A morpholog ical approac h to t he absence of expletive PRO. Ms . U trec ht Un iversity. Almqvis t, Carl Jon as Lo ve 1 8 4 0 . S vens k s p rå klär a. 3 uppl. Stockho lm: Wirsells. Ande rson, John 20 0 1 . Raising Control. S t u dia Lingui s ti ca 55, s. 7 7 - 1 1 1 . Ander sson, Erik 1 9 8 9 . När gäller subjektsregeln? S p rå k b r u k 1 / 1 9 8 9 , s . 15 -23 . Ande rsson, Erik 1 9 9 3 . G ram matik f rån gr u nde n. ( Ord oc h stil 24 . ) Uppsala: Hallgren & Fallgren. Ander sson, Lars- Gunnar 1 9 7 3 . Some Subordinatin g Constructio ns in Swed ish . I : Y o u take t he High N o de and I 'll take t he Lo w N o d e . Paper s f r om the C omp arati v e Synta x Fe sti val . Chic ago Lingui stic Society, s. 1 7 8 - 1 9 9 . And ersson, Lars -Gu nnar 1 9 75 . F o rm and f unct i on of s u b o r d in ate cla u s e s . (Goth enburg Mono graph s in Lingui stics 1 . ) Diss. Inst. f . lingvistik, G öteborgs universitet. Ande rsson, Lars -Gun nar 1 9 7 6 . Talaktsadv erbial. Ny s v ens ka st u dier 55-56 , s . 2 5^ 6 . And ersson, Lars -Gu nnar 1 9 82 . W ha t is Swedish an exce ption to? Extracti ons and Island Constraints. I : E ngdahl & Ejerhed (e ds . ) , s . 3 3 - 45 . And ersson, Lars -Gu nnar 1 9 8 7 . Talets signalord . I : Teleman, Ulf (red . ) , s . 12 -20 . Anward , Jan 2 0 0 0 . Allt du önskar kan du få? Om SAG oc h talspråket. S p rå k o c h Stil 1 0 , s . 1 9 7 -2 20 . Arc han geli, Diana. 1 9 9 7 . Optimality The ory: An Introduct ion to Linguistic s i n t he 1 9 9 0s . I : Ar c hangeli & Lange ndoen (eds . ) , s . 1 - 32 . Arc han geli, Diana & D. Terence Langend oen (eds . ) 1 9 9 7 . O p ti mality T he o ry . A n O v e r vie w . Mai de n, Ma & O xford : Blackwel l. Bakovic , Eric & Ed Kee r 20 0 1 . Optionality and Ineffability. I : Legendre et al. (e ds . ) , s . 9 7 - 1 12 . 3 3 4 Barbosa, Pilar, D anny Fox, Paul Hagstrom, M artha M cGin nis & David Pese tsky (eds. ) 1 9 9 8 . I s t he bes t go o d eno ugh ? O pt imality and C ompe tition in S yntax . Camb ridge , Ma & London : M IT Press. Beaver, David 20 0 0 . Th e Optimization of disc ourse. Ms . Stanford University, < http: / / www.s tanford .edu/~ dib/pa per. htm > Beckm an, Jill , La ura Walsh Dickey & Su zanne Urbanczyk (eds. ) 1 9 9 5. Pa pe r s in O pt imality T h eo ry . University of Mas sac h usetts Oc ­ casional papers 1 8 . Beckm an, Natanael 1 9 05. S vens k s p råk lära. 1 uppl. b earb. för Finland . Stockhol m: B onniers. Bec kman, Natanael 1 923 . S ve ns k s p r åk lär a. 1 uppl. Stoc kho lm: Bonniers. Bec kman, Natanael 1 9 6 0 . S ve ns k s p rå klä ra. 9 uppl. Stoc khol m: Bonniers. Blutner, Reinhard 1 9 9 9 . Some Aspect s of Optimality in Natural Lang uage Interpretation. I: de Hoop, Helen & Henriette de Swart (eds. ) , Pa per s in O ptim ality T heo retic Sem antic s . Utrec h t I nstitute of L inguistics O TS, Utrec ht University, s. 1 -2 1 . Boersma, Paul 1 9 9 7 . How we learn variation, optionality, and probability. Ms . ROA 221 . Boersma, Paul 1 9 9 8 . F un ct i onal P h o nol o gy. F o rm alizing the inter ­ acti ons betw een artic ulat o ry and per ce pt ual d ri v es . Th e Hague: Holland Ac ademi c Graphi cs . Tillgänglig On-lin e på < http: / /ww w.fon. hu m.uva.n l/paul/ di ss/ > Boersma, Paul 1 9 9 9 . On the need for a separate percepti on grammar. Ms . R O A 35 8 . Boivie, Per Gustaf 1 826 . Fö r sök till en s vens k syntax , i e nlighet med läran om s atsen o c h peri o den. Stockhol m. Bresnan, Joan 1 9 72 . T he o ry of C om plem entation in Engli s h Synt ax . Diss. Massac h usetts Institute of Tec hnolo gy. Cam bridge , Ma. Bresnan, Joan 1 9 82. Control and Complementation. L ingui sti c Inq ui ry 1 3 , s . 3 4 3 ^ 3 4 . Oc kså publicerad i : Bresnan, Joan (ed . ) , T he Mental Rep r e sen tatio n of G ra mmatica l Rela tion s . Cambrid ge, Ma. : MIT Press . Bresnan, Joan 20 0 0a . Lexic al- F u nct i on al Sy ntax . Mai den , Ma & Oxford : Blackwell . Bresnan, Joan . 20 0 0 b. Op timal Syntax. I: Dekkers et al. (eds. ) , s. 3 3 4 - 3 85 . Ms . ( 1 9 9 8 ) tillgängligt på < http: / /w ww-lfg .stanfo rd .edu /lfg/bre snan/ do wnload . html > Bresnan, Joan 20 0 1 . Th e Emergence of the Unmarked Pron oun. I: Legend re et al. (eds. ) , s. 1 1 3 - 1 4 2 . 335 Brody, M . 1 9 9 9 . Relating syntactic elements: Remarks on Norbert Hornstein's " Mo vement and c hain s" . S yntax 2, s. 21 0 -22 6 . Broekhuis, Hans & Joost Dekkers 20 0 0 . The Minima list Progra m and Optimality The ory: Derivations and Evaluations. I: Dekkers et al. (eds. ) , s. 3 8 6 ^ 22. Burzio, Luigi 1 9 9 8 : Anaphora and Soft Constraints. I: Barbosa et al. (eds. ) , s. 9 3 - 1 1 3 . Börjars, Ker sti. 1 9 9 9 . Introdu ction . N or dic J o urnal of Lingui stics 22.2, s. 1 0 3 - 1 1 0 . Cassirer, P eter 1 9 9 3 . S tili s tik & stilanaly s . 2 uppl. Natur oc h Ku ltur. Ceder sc hiöld , Gustaf 1 920 . S vensk stili stik. Stock holm: Norstedts. Ced ersc h iöld , Wil h elm 1 928 . G o d oc h d å lig s venska. 2 uppl. Stock ­ holm: Wahls tröm & Wi dstra nd . Ch ierc hi a, Gennaro 1 9 8 4 . To pic s in t he S yntax and Se mantics of Infini tives and Gerund s . Diss. University of Ma ssac hus etts, Amh erst. Cho msky, Carol 1 9 6 9 . The Ac q ui siti on of S yntax in C hil dren Fr o m 5 t o 1 0 . Cambridg e, M a: M IT Pr ess. Cho msky, Noam 1 9 65. A s pect s of t he The or y of S yntax . Cambridg e, Ma: MIT Press. Chom sky, Noam 1 9 8 0 . On Binding. L ingui s tic Inq uir y 1 1 , s . 1 ^ 6 . Ch omsky, Noam 1 9 8 1 . Lect ur es on G o ve rnme nt and Binding. Dordr ec ht : Foris. Cho msky, Noam 1 9 95 . The Mini mali st Pr ogra m . Cambrid ge, Ma: MIT Press. Cho msky, Noam & Howard Lasnik 1 9 7 7 . Filter s and Control. L in­ gui stic Inq uiry 8 , s. 425 -50 4 . Cho msky, Noam & Howard Lasni k 1 9 95. Th e Theo ry of Princi ples and Paramete rs. I: C homs ky 1 9 95, s. 1 3 - 12 7 . Cinque, Guglielmo 1 9 9 9 . A d verbs and F uncti onal Head s : A Cr o s s - Lingui stic Per s pe ctiv e. New York & Oxford : Oxford University Press. Clements, G. N. 1 9 75 . The Logo phori c Prono un in Ewe: Its Role in Discourse. J o urnal of West African Languages 2, s. 1 4 1 - 1 7 7 . Comrie, Bernard 1 9 8 4 . Subject and objec t co ntrol: syntax, s emantics, pragmatics . Pr oceedings of t he 1 0t h Annua l Meeting of t he Berkeley Lingui stics S ociety , s. 450 - 4 6 4 . Comrie, Bernard 1 9 85 . Reflectio ns on subject and object cont rol. J o urnal of Semantics 4 / 85 , s. 4 7 - 65 . Culic over, Peter & Ray Jacken doff 20 0 1 . Control Is Not Move ment. Lingui stic Inq uiry 32 , s. 4 9 3 -5 1 1 . Dahl , Östen 1 9 7 4 . Genera ti v gram matik p å s venska. Lund : Stude nt­ litteratur. 336 Dahl, Ös ten 1 9 82. G ra mmatik . Lund : Studentli tteratur. Danes, Frantise k 1 9 7 0 . O m en lingvistisk analys av textens struktur. I: de K aminsky & Lavén (red . ) 1 9 8 1 , s . 3 9 ^ - 6 . Danes, Fran tisek 1 9 7 4 . Fun ctio nal Sentence Per spectiv e and t he Organization of the Text. I: Danes, Fra ntisek (ed . ) . Pa p er s on F uncti onal Sentence Per s pe ct i ve. Prag, s. 1 0 6 - 12 8 . Daugaard , Jan 20 0 1 . On the Val enc y of Dan is h A dje cti v es . Diss. < http: / / dau gaard . denm ark. c om> Hämtad den 1 8 februari 20 02. Ut­ kommer i bokform unde r våren 20 02. Dekkers, Joos t, Frank van der Leeuw & Jeroe n van de Weije r (eds. ) 20 0 0 . O p timality T h eo ry : P h o nol o gy, Syn tax , and A c q ui si ti on . Oxford & New York: Oxford University Press. Dowty, Dav id 1 9 85. On Recent Analyses of the S emantics of Control. Lingui sti c s and P hil o s o p hy 8 , s. 29 1 - 3 3 1 . Dowty, David 1 9 8 9 . On the Semantic Content of the Notion of 'The matic R ole' . I : Chierc hia, G ennaro, B arbara Partee & Raymond Turner (eds. ) : P r o pe r ties , T ypes and Mea ning. V ol um e I I : Sem antic I s s u e s . (Stu dies in Lin guistics and P hil osophy 3 9 . ) Dordrec ht , Boston, London: Kluwe r Aca demic Publisher s, s. 6 9 - 12 9 . Ekerot, Lars- Johan 1 9 8 8 . S å- k on st r u k ti one n i s ven s kan . Diss. Lund University Press. Enberg, Lars Mag nus 1 8 3 6 . S ven s k s p rå klär a utgi fven af S ven s ka A kade mien. St ockho lm. Engd ahl , Elisabet 1 9 82 . Restric tions on Unbounded Dependenci es in Swedi sh . I : Engdahl & Ejerhed (eds. ) , s. 151 - 1 7 4 . Engd ahl , Elisabet 20 0 0 . " Ord inarie platser" oc h "öv ergivna spår" . I: Engdahl & Norén ( utg. ) , s . 6 7 - 7 6 . Engdah l , Elisabet & Eva Ejerhed (eds. ) 1 9 82. Reading s on Unb o u nded Dep ende ncie s in S ca ndin avia n Langua ges . (Um eå Stud ies in the Humanities 4 3 . ) Stockho lm: Almqvist & Wiksell. Engdah l , Elisabet & K erstin Norén (utg. ) 20 0 0 . Att anv ända S A G - 2 9 u p p s atser om S vens ka A kad emiens gram matik . ( M ISS 3 3 . ) Inst. f. svenska språket, Göteborgs universitet. Engh , Jan & Krist ian Emil Kris toffersen 20 0 1 . A bibliography of ' con trol' - References. Webb dokum ent häm tat 20 0 1 - 0 8 -2 9 . < http: / /folk. uio.no /janen gh / K ONTOLL / KON TROLLref . html > Espy, Willard R. 1 9 8 0 . Say it my w ay. Harmondsw orth & New York: Penguin . Faarl und , Jan Terje, Svein Lie & Kjell Ivar Vannebo 1 9 9 7 . N o r s k refer ans egra mmatik k . O slo: Universitetsförlaget. ( Fork. NRG.) Falk, Cecili a 1 9 9 3 . N on - ref erentia l s u bject s in the hi st o ry of S we d i s h . Diss. Inst. f. nordisk a språk, Lun ds universitet. 337 Fa nselow, Gisbert , Mat t hia s Sc h lesewsky, Damir Cavar & Reinhol d Klie gl 1 9 9 9 . Optimal Par sing: Syntac ti c Par sing Pre ference s and Optimality The ory. M s . R O A 3 6 7 . Far kas, Donka 1 9 8 8 . On Obligatory Control . Lingui sti c s and P hi l o ­ s o p hy 8 , s . 2 7 -5 8 . Filé n, J . S . 1 85 5. Lär o b o k i S v ens k a o c h Al lmänna G r ammatik en, jemte en k o r t R ätt s k r ifni ngsl ära . 1 0 up pl. Jö nköping: Bj örk. Gellerstam, Ma rtin 20 0 1 . F in geravtryck i översättningar. Ms . Inst . f . svenska språket, Gö teborgs universitet . Givön, T almy 1 9 8 0 . Th e bind ing hier arc h y and t he typology of com ­ plements. S t u d ie s in l angu age 4 , s . 3 3 3 - 7 7 . Goodl uck , H elen 1 9 9 1 . Langua ge A c q ui s iti o n. A Lingui sti c Int r o d u c ­ ti on . Oxfo rd UK & Cambrid ge USA: Bl ackw ell . Goodl uck , Helen & Dawn Beh ne 1 9 9 2 . Development in Control and Extracti on. I : We issenborn, Jür gen, Helen Good luc k & Th omas Roeper (e ds . ) . T he o reti c al I s s ue s i n Language A c q u i s iti on . Hil lsdal e, NJ : Law rence Erlbaum, s . 15 1 - 1 7 1 . G P : s s k ri v re gler 1 9 9 8 . Gö teborg: Göteborgs- Po sten. Gri ce , Paul 1 9 7 5 . Log i c and Conversation. Sy ntax and Se mantic s 3 . New Yor k & Lon don: Aca dem ic Press , s . 4 1 -5 8 . Grimsha w, Jan e 1 9 7 9 . Complement Selectio n and t he Lex i co n. Lin­ gui s ti c In q u i ry 1 0 , s . 2 7 9 - 3 2 6 . Grimsha w, Ja ne 1 9 9 7 . Proj ecti on, Heads , and Optimality. Lingui sti c In q u i ry 28 , S. 3 7 3 - 42 2. Ms . ( 1 9 9 5 ) t illgängligt som R O A 6 8 . Grimsha w, Jan e & Vieri Samek- Lo d ovici 1 9 9 5 . Optimal Subject s . 1 : Bec kman et al . (e d s . ) , s . 5 8 9 - 6 0 6 . Grimshaw , Ja ne & Vieri Samek- L o do vi ci 1 9 9 8 . Optimal Subjects and Subject Universals. I : Ba rbosa et al . (e ds . ) , s . 1 9 3 -2 1 9 . Grünbaum, Cathar ina 1 9 9 6 . St rövt åg i s p rå ket . Sto ckh olm: B onniers. Grünbaum, Cath arina 1 9 9 7 . S p rå k bl ade t. Sto ckh olm: D agens Nyhete r. Haegeman, Lil iane 1 9 9 4 . Int r o d u ct i on t o G o ve rn ment and Bindin g T h e o r y . 2nd e d . Oxford UK & Cambrid ge USA: B lackw ell . Halli day , Mi c hael 1 9 7 0 . Lan guage Structur e and Lan guage F uncti on. I : Lyo ns, Jo h n (e d . ) . Ne w H o r iz o n s in Lingui s ti c s . Harmondsw ort h , Baltimore & Victo ria: Pen guin. Halli da y, Mi c hael 1 9 9 4 . An Int r o d u ct i on t o F u nct i on al G r ammar. 2 uppl. Lon don , M elbourne, A uckl and : Arnold . Haspelmath , Ma rtin 20 0 0 . W h y ca n't we talk to eac h ot h er ? Lingua 1 1 0 , s . 2 3 5 -2 55. Hec k, Fab ian, Gereon Mül ler , Ralf Vogel, Silke Fis c her , Sten Vikner & Tanja Sc hm id 20 0 1 . On t he Nature of t he Input in Optimality Th eory. Ms . Utkommer i T h e Lingui sti c Re vie w . 3 3 8 Hellan, L ars 1 9 8 8 . Anap h o ra in N o r w egian and the T he o ry of G ram ­ mar . Dordrec ht : Foris. Hellberg, Staffan 1 9 8 0 . Refl exi v erin g s om ledt r åd till s ve ns k ans st r u kt u r . (Goth enburg papers in theoretic al linguistics 42. ) Inst. f. lingvistik, G öteborgs universitet. Hellberg, Staffan 1 9 85: Satsens subjekt oc h textens. Ny s ven s ka st u dier 6 4 , s. 29 - 82 . Hendriks , Petra & Helen de Hoop. 20 0 1 . Optimality Theor etic S eman­ tics. Lingui sti c s an d P hil o s o p hy 24 , s. 1 - 32 . Ms . ( 1 9 9 9 ) till gängligt som R O A 3 1 9 . Holmberg, And ers 1 9 8 6 . W o r d o r de r and synta ctic featu res in the S candin avian langua ges a nd Englis h . Diss. I nst. f. lingvistik, Stock ­ holm. Holmberg, Ander s 1 9 9 0 . On Bare Infinitivais in S wedi s h . (R UUL 1 9 . ) Inst. f. lingvistik, Uppsala universitet. Hornstein, Norbert 1 9 9 6 . Control in GB and Minim alism. Gl ot Inter ­ natio nal. 2. 8 , s. 3 - 6 . Hornstein, Nor bert 1 9 9 8 . Move ment and c hains. Synta x 1 , s . 9 9 - 12 7 . Hornstein, Norbert 1 9 9 9 . Move ment and Control. Lingu i sti c Inq ui r y 3 0 , S. 6 9 - 9 6 . Hornstein, Norbert 20 0 0 . On A-c hai ns: A reply to Brody. Syn tax 3 , s. 129 - 1 4 3 . Huang, Jam es 1 9 8 9 : Pro- Drop in Chi nese: A Generalized Control Theo ry. I: Jaeggli & S afir (e ds. ) , s. 1 85 -21 4 . Hultman, To r 1 9 75. Liten s vens k gram matik . Lund : Libe r. Hylén, J . E. 1 9 0 3 . T vå svenska språkregler. I: S p r å k o c h stil . Ti d s k rift för n y s vens k s p råkf o r s kning 3 , s. 1 1 - 29 . Jacke ndoff , Ray 1 9 72 . Sema ntic Inter p retati on in Gen erati ve G ra m­ mar . Cambridge, Ma: MIT Press. Jac kendof f, Ray 1 9 7 7 . X Syn tax : A St u dy of P h ra se St r u ct u re . ( Linguis tic Inq uiry Mono graph 2. ) Cambridge, Ma: MIT Press. Jaeggli, Osvaldo & Kenne th Safir (eds. ) 1 9 8 9 . T he N ull S u bjec t Para­ meter . Dordre c ht : Kliiwer. Jespe rsen, Otto 1 924 . T he P hil o s o p hy of G ra mmar. Lond on: George Allen & Unwin. Jesper sen, Otto 1 9 3 7 . Analyt ic Synt ax . C openhagen : L evin & Munk s- gaard . Jone s, Cha rles 1 9 9 1 . P u r p o se Cla u se s . (Stu dies in Ling uistics and P hilos ophy 4 7 . ) Dord rec ht , Boston & Lon don: Klu wer Acad emic Publisher s. 339 Jo sephs on, Olle 20 0 0 . Den folkloristiska språkriktigh etsc irkeln eller käpphä stgalopp genom akad emigrammatiken. S pr åk & Stil 1 0 , s . 221 - 2 3 6 . Jär borg, Jer ker 1 9 9 6 . F or m ali ser ad le xiko l ogi . Ra p p ort fr ån ett l ång­ ti d s pr o je kt. (Re searc h Reports from the Department of Swedi sh 3 . ) Inst. f . svenska språket, G öteborgs universitet. Jär borg, Jer ker 20 0 1 . R o ller i Se manti sk dat abas . (Re searc h Reports from the Department of Swed ish 32 . ) Inst. f . svenska språket, Göteborgs universitet. Jör gensen, Nils & Jan Svensson 1 9 8 6 . N u s vensk gram mati k. Ma lmö: Li ber. Ka ger, René 1 9 9 9 . O p ti m alit y The o r y . Cambrid ge University Press . de Ka minsky, Je rzy & Gösta Lav én (red . ) 1 9 8 1 . Textk o here ns . N yar e riktningar i st u di et a v te xtens str ukt ur . U ppsala. Ka rlgren, Hans 1 9 7 4 . Ko nsten att und ertryck a information. I : Mo i de , Bertil (utg . ) S pr åk v år d s s t u die r. (Sk rifter utgivna av svenska språk­ nämnde n 53 . ) St ock hol m, s. 35 ^ - 5 . Ka wasaki, Noriko 1 9 9 3 . C o ntr ol and arbitrary interpr etati on in Eng lis h . Diss. University of Ma ssac hu setts, Amher st. Dissertation Abstrac ts International 54 / 2 . Ke enan, Edw ard & Bernard Comrie 1 9 7 7 . Noun P hr ase Ac c essibility and Universal Grammar. L ingui s tic Inq uir y 8 , s . 6 3 - 9 9 . Ke er, Edw ard 1 9 9 9 . Anti - * t h at - trace Effects in Norwegian and Opti­ mality Theo ry. N or d ic J o u rnal of Lingui st ics 22, s. 1 8 3 - 2 0 4 . Ke er, Edw ard & Eri c B akovic 1 9 9 7 . Have FAITH in Syntax. Ms . R O A 200. Ku hn , Jon as 20 0 1 . F or m al and C o m p u ta ti ona l A s pec t s o f O p ti m alit y - t he o retic S yntax . D iss. Institut für masc hi nelle Sprac h verarbeitung, Universität Stuttgart. Ku no, Sosumu & Etsuko Kab uraki 1 9 7 7 . Empathy and Syntax. L in ­ gui stic Inq uir y 8 , s . 62 7 - 6 7 2 . Käl lgren, Gunnel 1 9 7 9 . Inneh åll i te xt . Diss. (Or d oc h still 1 1 . ) Lun d : Studen tlitteratur. Kä llström, Roger 1 9 9 1 . K ong ruens i s vensk an. Diss. Inst. f . nord iska språk, Göteborgs universitet. Lan dau , I da n 1 9 9 9a . E le men t s of c ont rol . Diss. M IT Wo rking papers in linguisti cs , < http : / /w eb.m it.e d u/m itwpl/ > La nd au, I da n 1 9 9 9b . Control and Extraposition. Th e Case of Super- Equ i. I : Pr o ceed ings fro m N E L S 2 9 , s. 21 3 - 228 . Lan dtm anson, C arl 1 8 7 6 . B i drag till l äran o m de n s ven ska pr o sa sti len. 2 uppl. Upsala: A kad emiska boktrycke riet. 340 Larson, Ric hard 1 9 8 8 . On the Double Object constr uction . Linguist ic Inq ui ry 1 9 , s . 3 35 - 3 9 1 . Larson, Ric hard , Sabi ne Iatridou, Utpal Lahiri & Jame s Higginboth am (eds. ) 1 9 92 . C o ntr ol and G r ammar. (Stu dies in Ling uistics and P hilos ophy 4 8 . ) Dord rec h t , Boston & Lond on: Kluw er Acad emic Publishers. Laurey s, G oode lieve 1 9 7 9 - 8 0 . De a d ver b iale bepali ng in het Z we ed s . Rijksuniversiteit Gent, Faculteit Letteren en W ijsbegeerte. Legen dre, Géraldine 20 0 1 . An Introd uction to Optimality Theo ry in Syntax. I: L egendr e et al. (eds. ) , s. 1 -2 7 . Legendre , Gér aldine, Paul Sm olensky & Colin Wilson. 1 9 9 8 . W hen is less more? I: Barbosa et al. (e ds. ) , s. 24 9 -28 9 . Leg end re, Géraldi ne, Jan e Grimshaw & Sten Vikner (eds . ) 20 0 1 . O ptim ality- T he o ret ic Synt ax . Cambridge, Ma. : MIT Press. Lev inson, Steven 1 9 8 7 . Prag matics and t he grammar of anaphora . J o u rnal o f L ingui sti c s 23 , s. 3 7 9 - 4 3 4 . Lindb erg, Ebba [ 1 9 7 6 ] 1 9 9 0 . Besk r i vand e s vens k gra mmatik . S tock­ holm. Linder, Nils [ 1 8 8 6 ] 1 9 0 8 . Regle r o c h råd angående s vens ka s p råk ets behandling i tal o c h s k rift . 3 uppl. St ockhol m: Norstedt o c h sö ner. Ljung, Magn us & Sölve Ohla nder 1 9 8 9 ( 1 9 7 1 ) . Allm än gra mmatik . Malm ö: Liber. Ljungg ren, C . A . 1 922. Stilar ter o c h s p rå k ri kt ighet s reg ler . Ett för sök till h jälp reda vi d m o der s målets s k riftliga beha ndlin g. 3 uppl. Lund : Gleerups. Lundin, Katarin a (u nder arbete) . S mall Clau ses in S we di s h . Diss. Inst, f. nordiska språk, Lunds universitet. Lyngfelt , B enjamin 1 9 9 7 . Subjektsregeln - en subjektiv regel? I: Va d menar d om egentligen? (Hum anistdag- boken 1 0 . ) Göteborgs uni­ versitet, s. 1 8 9 - 1 9 5 . Lyngfel t, B enjamin 1 9 9 9 . Optimal Control. An OT perspective on the interpretation of PRO in Swedish . I: W o r king Pap er s in S ca ndi­ navian Synta x 6 3 , s . 75 - 1 0 4 . Lyngfelt, Benjamin. 20 0 0 a . O T Semantics a nd Co ntrol. Ms . R O A 4 1 1 . Lyn gfelt, Benjamin 20 0 0 b. Mod ern kontrollteori i tradi tionell ( ? ) grammatisk tappning. I: Engdahl oc h Norén ( utg. ) , s. 3 1 6 - 3 3 8 . Lyngfel t, Benjamin, 20 0 1a . C- co mmand vs. logophoric contr ol. Inter­ pretive OT applied to Swedish adverbi al infinitives. P r o c eedin gs of t he 1 8t h S cand inavia n C onf eren ce of Lingu i sti c , v ol . 2 . (Tra veaux de l'I nstitut de Linguisti que de Lund 3 9 :2. ) L unds universitet, s. 53 - 6 8 . 3 4 1 Lyn gfelt , Be njamin. 2 0 0 1b . Bisat s elle r s at sfö r k o r tning? En jämförel se mellan s ve ns k a o c h engels ka uti f rå n Gi vö ns bin dn ings h ier ar ki . ( M ISS 3 6 . ) Inst . f . svenska språket, G öteborgs universitet . Lyn gfelt , Benjamin 20 0 1 c . En normföreställning - två dom äner. Om subjektsregeln i svensk grammatiktrad ition. I : Gä ller sta m, s uf fi x o c h o r d . Fe s t s k r ift till Ma rtin Ge ller st am de n 1 5 o k t o b e r 2 0 0 1 . ( M eijerbergs institut för svensk ord forskning 29 . ) Göteborgs uni ­ versitet , s . 2 92 - 3 0 1 . Lyn gfelt , B enjamin (un der arbete) . O ptimal Control in Swed is h . Ly ons, Jo h n 1 9 7 7 . Se mantic s . Cambrid ge, New Yo rk, Me lbourne: Cambridge University Press . Ma lmgren, Sven- Göran 1 9 8 7a . O m adj ekt i ven i LP S - p r o je ktet s lex i ­ k o n . Inst . f . språkvetenskaplig data beh and ling, G öteborgs universi ­ tet . Ma lmgren, Sven-G öran 1 9 8 7b . Är det egentliga subjektet egentligen subjekt? I : T eleman, Ulf (re d . ) , s . 5 6 - 62 . M almgren, Sven-G öran [ 1 9 8 4 ] 1 9 9 0 . A d je k ti v i s k a f u nk ti o ner i s ve ns k an. Diss. Inst . f . n ordi ska språk, Göt eborgs universitet . M almgren, Sven-G öran 1 9 9 4 . S v en s k lexi k o l o gi . Lu nd : Stude nt ­ litteratur. Man zini, M aria Rita 1 9 8 3 . On Control and Control The ory. Lingui sti c In q u i ry 1 4 , s . 42 1 - 4 4 6 . Ma nzini , M . Rita & Anna Roussou 20 0 0 . A Min imalist The ory of A- movement and C ontrol. Lingua 1 1 0 , s . 4 0 9 - 4 4 7 . Ma rtin, Roger 1 9 9 6 . A minimalist t he o ry of P R O and c on t r o l . Diss. University of Connec ti cu t , St orrs. Ma t he sius, Vilém 1 9 4 7 . Om så kallad aktuell satssegmentering. I : de Kam insky & Lav én 1 9 8 1 (r e d . ) , s . 3 1 - 3 8 . Mo ntague, Ric har d 1 9 7 4 . Th e Pro per Treatment of Qua ntifi cat ion in Ordin ary English . I : Fö rf : s F o rm al P h il o s o p h y . Ed . Ric hm ond Th omason. New Haven & Lon don : Yal e University Pres s, s . 2 4 7 - 2 7 0 . Mül ler , Gereon 1 9 9 9 . Optionality in Optimality-t h eoreti c syntax. G l ot Inte rnat i ona l , vol. 4 .5 , s . 3 - 8 . Mül ler , Gereon 20 0 1 . Ord er Prese rvation, Paralle l Mo vement, and t he Emergenc e of t he Unmarked . I : L egendre et al . (e ds . ) , s . 2 7 9 - 3 1 3 . Mör nsjö, Mar ia 20 0 1 . Topic dro p sentences in Swed is h - t heir syntax, information struct ure, and prosod y. Ms . Inst . f . nordis ka språk, Lun ds universitet . Mö rnsjö, Mar ia 20 0 2 . De c lar ati v e V I C o n st r u c ti on s i n S p o ken S w e d ­ i s h : Syn tax , Inf o r mati on S t r u c t u re , a nd P r o s o d ie Patte rn s . Di ss. Inst . f . nord iska språk, L und s universitet . 3 42 Newmeyer, Freder ick 1 9 9 8 . Langu age F o rm and Langua ge F uncti o n. Cambridge, Ma & London: MIT Press. Noreen, Adolf 1 8 95 . Om språkriktighet. I: förf: s S p ri d da st u die r 1 . Stockho lm: Gebers, s. 1 4 3 -2 12 . Norén, Kerstin 1 9 9 3 . Ger svensk språkvård något resultat? S p rå k v år d 3 / 1 9 9 3 , s . 1 9 -24 . NRG = N o r s k refera nsegra mmatik k ( Faarl und m.fl. 1 9 9 7 ) . Näslund , Harry 1 9 9 7 . Subjekt i konflikt (ur U p s ala Nya Ti dn ing: Språklådan 26 / 1 1 1 9 9 6 . ) I : S p rå k vår d s sam fund ets med dela nden 3 4 . Uppsala, s . 8 . Ohla nder , Sölve 1 9 9 4 . Utan exempel stannar grammatiken. Littera (Gleeru ps förlags tidning) 1 / 9 4 , s. 8 - 1 1 . Ohlan der, Sölve 1 9 95. "A wise man contr ols his passions" - Of men and women, morals and mentality in four hundre d years of English grammar examples. I: Melc h ers, Gunnel & Beatric e Warre n (eds. ) , St u dies in Anglisti c s . Stoc kholm: Almqv ist & Wikseil, s. 21 7 -23 6 . Ohla nder , S ölve 1 9 9 9 . "H e begged her to indec ently think of him . " Split infinitives head ing for a bold new millennium. Pa p er s on Language . Lear ning, Tea c hin g, A s se s sme nt. Festskr ift till Torsten Lindbl ad . Inst. f. pedag ogik oc h di dak tik, Göteborgs universitet, s. 1 32 - 1 6 0 . O r d b o k över s ven s ka s p råk et 1 8 9 8 - . Utg. av Svenska Akadem ien. Lund . ( Förk. SAOB.) Palmé r, Joh an 1 9 45. S p rå k u t vec kli ng o c h s p rå k vår d . (Skr ifter utgivna av modersm ålslärarnas förening 6 4 . ) Lund : Gleerups. P A R OLE . Språkbanken, Göt eborgs universitet. < http: / /s praakda ta.gu.se /lb/paro le. html > . Pesetsky , Da vid 1 9 9 7 . Optimality Theo ry and Syntax: Mov ement and Pronunciat ion. I: Arc hang eli & Lange ndoen (eds. ) , s. 1 3 4 - 1 7 0 . Pes etsky, David 1 9 9 8 . Some Optimality Pri nci ples of Sentenc e Pronuncia tion. I: Bar bosa et al. (eds . ) , s. 3 3 7 - 3 8 3 . Platz ack, Chris ter 1 9 82. M o d e rn gram matis k teo r i : En intr o d u kti o n till E S T . Lund : Liber. Platz ack, Chri ster 1 9 85. Syntaktiska förändri ngar i svenskan unde r 1 6 0 0 - talet. I: S ve ns k ans bes k ri vn ing 15 . Göteborgs universitet, s. 4 0 1 - 4 1 7 . Platzac k, C hriste r 1 9 8 6 . COM P , INF L , an d Germanie Wor d Orde r. I: Hellan, Lars & Kirsti Koc h Chris tensen (eds . ) , T o p i c s in S can di ­ navian Syntax . Dordrec h t : R eidel, s. 1 85 -23 4 . Platz ack, Chris ter 1 9 8 7 a : Th e Scan dina vian languages and t he null- subject parameter. Natu ral Language and Lingui sti c T he o ry 5, s. 3 7 7 ^ 0 1 . 3 4 3 Platzack , Chris ter 1 9 8 7b. Huvudsa tsordföljd oc h bisatsordföljd I: Tele- man, Ulf (r ed . ) , s . 8 7 - 9 6 . Platz ack, Chris ter 1 9 9 8 . S venskan s inre gram matik - det mini mali st - i ska pr ogram met . En intro d ukti on til l m o dern generati v gram matik. Lund : Studen tlitteratur. Platz ack, Chri ster 1 9 9 9 . Recens ion av N or sk Referansegram m atikk. Maal og minne, Hefte 1 / 1 9 9 9 , s . 9 1 - 1 0 7 . Plat zack , Chr ister 20 0 0 . Mul tiple Interfac es. I: Nikanne, Urpo & Emile van der Zee (e ds . ) , C ogn iti ve Interfaces . C on str aints on Linking C ogniti ve Information. Ox ford & New York: Oxford Uni­ versity Press , s. 21 -53 . Platza ck, Chri ster 20 0 1 . Th e Vulnerable C- d omain. Brain and Lan­ guage 7 7 , s . 3 6 4 - 3 7 7 . Pollard , Carl & Ivan Sag 1 9 9 4 . Head - dri ven P hrase Str uct ur e G ram ­ mar. C hica go University Press. Posta l, Paul 1 9 7 0 . On Coreferential Complement Subject Deletion. Lingui stic Inq uiry 1 , s . 4 3 9 -5 0 0 . Postal, Paul 1 9 7 4 : On Rai sing: One rule of Engli s h Gram ma r and It s Theoretical I m plications . Cam bridge , Ma & London : M IT Pre ss. Prince , Al an & Paul Smolensky 1 9 9 3 . O p ti malit y The or y : C on straint interaction in generative gram m ar. (RuC CS Tec h nical Report 2. ) Centre for Cognitive Scie nce, Rutgers University, Piscata way, N. J . Purre (Albe rt Holmqvis t) 1 9 62 . S tilbl o m m or oc h gro d or . Göteborg: Eländ ers. Quir k, Rand olph et al. 1 9 72 . A Gram ma r of C ontem p orary Engli s h . London : L ongman. Quir k, Rando lph et a l. 1 9 85. A C o m pre hensi ve Gram ma r of t he Eng­ lis h Language. Lo ndon and New Yo rk: Lon gman. Ralph , B o 1 9 75. On the Nature of Preposition Deletion in Swedish . I : The N or d ic Lang uages and M o dern Lingui sti cs 2. Ed . by Karl - Hampus Dahl stedt . ( Pro ceed ings of the Seco nd International Con­ ferenc e on Nordi c and General Linguistic s. ) Inst. f. lingvistik, Umeå universitet, s. 6 6 6 - 6 8 4 . Ralph , Bo 20 0 1 . I den lexikografiska beskrivningens utmärker. I: G ä ller stam , s uff i x oc h or d . Fe st skrift till Martin Gellerstam den 1 5 okto ber 2 0 0 1 . ( Me ijerbergs institut för svensk ordf orskning 29 . ) Göteborgs universitet, s. 3 65 - 3 7 9 . Reinha rt, Tanya 1 9 7 6 . The S yntactic D o main of Anap h ora. Diss. Massac h usetts Institute of Tec hnolo gy. Cam bridg e, Ma. Reuter, Mikae l 1 9 9 6 . Re uters r ut or 2 . S var p å f r åg or o m s venska i allm änhet och finland s s venska i s ynnerhet. Esbo: Sc hil dts. 344 Riad , Tomas 1 9 9 9 . "A llting ryms i varje frö. " Om suffixet - (i ) s k . S p rå k o c h Stil 9 , s . 35 - 7 0 . ROA = R utger s O ptim ality A r c hi v e, < http: / /ruc c s .rutg ers.ed u/roa . html > Rosenbaum, Peter 1 9 6 7 . T he G ra mmar of Engl is h P redi c ate C om ple­ ment C onst r u cti o ns . Cam bridg e, Ma: MIT Press. Ross, Jo hn 1 9 6 7 . C ons t rain ts o n Va riabl es in Synt ax . Diss. Massac hu­ setts Institute of Tec hnolog y. Cam bridge, Ma. Ross, Joh n 1 9 7 2. Th e Category Squ ish : End station Hauptwort. I: Paren teau, P . et al. (eds. ) , Paper s f r om the Eigth Regi onal Meetin g of t he C hi cag o Lingui sti c S o c iety. Chi cag o: Ch i ca go Lin guistic Society, s. 3 1 6 - 32 8 . Ruzicka , Rudolf 1 9 8 3 . Remarks on Control. Lingu istic Inq ui ry 1 4 , s . 3 0 9 - 32 4 . SAG = S v ens ka A kad emiens gramm atik (Telem an m. fl. 1 9 9 9 ) . Sag, Ivan & Carl Pollard 1 9 9 1 . An integrated t heory of com plement control. Langu age 6 7 , s . 6 3 - 1 1 3 . Samek- L odov ici , Vieri 1 9 9 6 . C on st ra ints on S u b ject s . An O pti mality T heo r etic Analys i s . Diss. Rutgers University, New Brunswick, N. J . SAOB = O r d b o k över s vens ka s p råket 1 8 9 8 - . Saussure, Ferdi nand de [ 1 9 1 6 ] 1 9 7 0 . K u r s i allmän lingv istik . St ock­ holm: Bo Cavefors bokförlag. Searle, Joh n 1 9 6 9 . S pe ec h A ct s : An E s s ay in the P hi lo s o p hy of Langu age. Cam bridge : Cam bridge University Press. Sells, Peter 1 9 8 7a . Lectu r es o n c onte mpo r ary synta ctic theo ries . Stan­ ford , Ca: Center for the Stu dy of Langu age and I nformation. Sells, Peter 1 9 8 7b . Aspect s of Logopho ricity. Lingu istic Inq ui ry 1 8 , S. 4 45 - 4 7 9 . Sells, Peter 20 0 1 . St r u ct u re, Alig nment and O p timality in S w edi s h . Stanford , Ca. : CSL I Pub lications. Smith , Neil 1 9 8 9 . T he T witt er Mac hine . Oxfo rd : Blackw ell. Smolensky, Paul 20 0 0 . The arc hitec ture of the grammar: Optimization in phono logy, syntax, an d interpretation. Föredr ag vid O pt imizatio n of Inter p retatio n, Utrec ht University. 5 januari 20 0 0 . Speas, Marga ret 1 9 95. Generalized Control and Null O bject s in Opti­ mality Th eory. I: Bec kman et al. (eds. ) , s. 6 3 7 - 65 3 . Speas, Marga ret 1 9 9 7 . Optimality Theor y and Syntax: Null Prono uns and C ontrol. I: Arc h angeli & Langend oen ( eds. ) , s. 1 7 1 - 1 9 9 . Speas, M argaret 20 0 1 . Constraints on null pr onouns. I: Legen dre et al . (eds. ) , s. 3 9 3 - 42 5. S p rå k vår d 3 : 1 9 9 7 . Insän dare + redaktion ens svar. S. 4 -5 . Sund man, M arketta 1 9 8 7 . S u bje kt val o c h diate s i s ven s kan . Diss. Åbo Akade mis förlag. 345 Sved bom, P . E. 1 8 4 3 . U tkast till Sat sl ära me d h uf v u d sakligt af seend e p å S venska S pr åket. Stockholm: Hörbergska Boktryckeri et. Svenonius, Pete r 20 0 2. Subjec t positions and t he plac ement of adverbials . I : Sven onius, Peter (e d . ) , S ub ject s , E x p leti ve s , and t he E P F . New York & Oxford : Oxford University Press, s. 20 1 -2 4 2. Svensson, Jan 1 9 8 7 . Den problematiska hierar kin. I : Teleman, Ulf (red . ) , s . 9 7 - 1 0 5 . Teleman, Ulf 1 9 7 4 . Manual för beskri vning av talad oc h skri ven s vens ka. ( Lund astudi er i nordisk språkvetenskap. S erie C, nummer 6 . ) Lunds universitet. Teleman, Ulf 1 9 7 7 . R ätt oc h rätt i språket. S pr åk v år d 3 / 1 9 7 7 , s . 3 - 12 . Teleman, Ulf 1 9 9 1 . Om normföreställningars födels e. I : Malm gren, Sven- Göran & Bo Ralph (re d . ) , S t u d ier i s vensk s pr åk hi st oria 2 . (Nordist i ca Got hoburg ensia 1 4 . ) Göt eborgs universitet, s . 2 1 4 -2 29 . Teleman, Ulf 1 9 9 3 . Var går gränsen mellan huvudv erb oc h hjälpverb? I : S venskans beskrivning 20 . Lund University Press, s. 3 6 0 - 3 6 9 . Teleman, Ulf 20 0 0 . Grammatiken oc h språknormerna. S pr åk v år d 4 /2 0 0 0 , s . 1 7 -2 5. Teleman, Ulf (red . ) 1 9 8 7 . Gra m matik p å v ill o v ägar. Stoc kholm : Ess­ elte. Teleman, Ulf; Erik Ande rsson & Staffan Hellberg 1 9 9 9 . S ven ska Akademiens gram matik. Stockho lm: Norstedts. ( Fö rk. SAG.) Tesar, Bruce & Paul Smolensky 1 9 9 8 . Lear nability in Optimality Theo ry. L ingui stic Inq uir y 29 , s . 229 -26 8 . Thorel l, Olof 1 9 7 7 . S ven sk gram matik. 2 uppl. Sto ckholm : Esselte. Toivonen, I da 20 0 0 . Fake reflexives in the Swed ish directe d motion construct ion. Ms . De pt. of Linguistics , Stanford University. Toporowska- Gronostaj, Mar ia 1 9 9 6 . Integrerad valensbesk ri vning. M ot ett for m ali s erat verb vale nsle xiko n. Diss. Inst. f . svenska språket, Göt eborgs universitet. Trudgi ll , Peter 1 9 8 6 . D ialect s in C ontact . Oxford : Blackwell. Van Valin, Robert D. J r & Randy J . L a Polla 1 9 9 7 . S yntax . S tr uct ure , meaning and function. Cambrid ge University Pr ess. Vikner, Sten 1 9 9 7 . Th e Interpretation of Object Shif t , Optimality Theor y, an d Minimalism . W orking Pa per s in Scandinavian S yntax 6 0 , s . 1 -2 4 . Vikner, Sten 20 0 1a . Verb M o ve ment Variati o n in Ger ma nic and O pti mal it y Theor y . Habilitationssc hr ift . Neuphi lologisc he Fakultät, Universität Tübingen. Vikner, Sten 20 0 1b . V°- to- P Movem ent and do-insertion in Optimality Theo ry. I : Legen dre et al. (e ds . ) , s . 42 7 - 4 6 4 . Ms . ( 1 9 9 9 ) tillgängligt som R O A 35 4 . 346 Vinje, Finn- Erik 1 9 7 6 . M o d e rne no r s k . Råd og regle r f o r p rakti s k s p råk b r u k . Oslo, Bergen, Trom s0 : Universitetsförlaget. Vinje, Finn- Erik 1 9 8 7 . M o d e rne no r s k . Råd og regler f o r p rakti s k s p rå k b r u k . 4 utg. Os lo, B ergen, T roms0 : Universitetsförlaget. Wellan der, Erik 1 9 3 9 . Ri ktig s vens k a. Stock holm: Norstedts. We llander, Erik 1 9 6 4 . S p rå k o c h s p r å k v år d . (Skr ifter utgivna av nämnd en för svensk språkvård 3 0 ) . Sto ckhol m: Norstedts. Wellan der, Erik 1 9 7 3 . Ri ktig s vens k a. 4 uppl. Sto ckholm : Essel te. Wes sén, Elias 1 9 6 8 . Vå r t s ven s ka s p r åk . Stockh olm: Almqvis t & Wiksell. West man, Marga reta 1 9 9 1 . Varför har vi e n språknämnd? S p rå k vå r d 4 / 1 9 9 1 , s . 5 - 8 . Willia ms, E dwin 1 9 8 0 . Predi catio n. Lingui sti c Inq ui ry 1 1 , s . 20 3 -23 8 . William s, Edwin 1 9 92. Adjun ct Con trol. I: Lars on et al. (eds. ) , s. 29 7 - 322. Willia ms, Edwin. 1 9 9 7 . Blocking and anaph ora. Lingui sti c Inq ui ry 28 , s. 57 7 - 6 28 . Wil son, Colin 20 0 1 . Bidire ctiona l Optimization and t he The ory of Anaph ora. I: Le gendre et al. (eds. ) , s. 4 65 -50 7 . Zeev at, Henk 20 0 1 . Th e Asymmetry of Optimality The oretic Syntax and Sem antics. J o u rnal of S emantic s 1 7 , s . 24 3 -26 2. Åkermalm, Å ke 1 9 8 4 . M o d e rn s vens ka. 3 uppl. Malmö : Liber. . • É • 1 NORDISTICA GOTHOBURGENSIA ISSN 0 0 7 8 - 1 1 3 4 EDITORER: LARS -GUNN AR ANDERSSON OCH BO RALPH 1 . Stu r e A llén: Graf ematisk analys som grund val för textederi ng med särsk ild h än­ syn till J oha n Ekeblad s brev till brode rn Claes Ekeblad 1 6 3 9 - 1 6 55. (En glish Summary: Graphe mic Analysis as a Basis for Text Editin g with S peci al Refe­ renc e to Joh an Ekeblad 's Let ters to his Brother Claes Ekeblad 1 6 3 9 - 1 6 55. ) Göteborg 1 9 65. 1 8 4 s. 2. Joha n Ekeblads brev till broder n Claes Ekeblad 1 6 3 9 - 1 655 . Utg ivna med inled ­ ning, kommentar oc h r egister av Sture Allén. ( With an English Summary of the Introd uction . ) Göteborg 1 9 65. L X VI+ 21 9 s. 3 . Pet er Ha llb erg : St ilsignalement oc h fö rfattarskap i no rrön sagalitteratur. Syn­ punkter oc h exempel. G öteborg 1 9 6 8 . 262 s . 4 . Pete r Ca ssi rer : Desk riptiv stilistik. E n begrepps- oc h m etod d iskussion. (Eng lish Summary.) Göteborg 1 9 7 0 . 1 4 0 s. 5. Pete r C ass ire r: St ilen i Hja lmar Söder bergs "Hist orietter" . (Eng lish S ummary. ) Göteborg 1 9 7 0 . 23 3 s. 6 . T u re Jo ha nniss on : Ett språkligt signalement. (Eng lish Summary: A linguistic Signalment. ) Göteborg 1 9 7 3 . VIII+5 4 0 S . + 32 s. ill. 7 . Sta ffan He llbe rg: Grapho nomic R ules in P hon ology. St udie s in the Expression Component of Swedis h . Göteborg 1 9 7 4 . VIII+2 22 s. 8 . Bo Ra lph : P hon ological Differentiation. St udie s in Nord ic L anguage History. Göteborg 1 9 75. VI+ 222 s. 9 . Ing ela Jo s efs on : 1 Beieic h ii'n gen für 'gr oss - klein' , 'la ng - kurz' im Alt- sc hw edisc 'ien Gös -g 1 9 7 7 ' 1 1 + 1 1 9 s. 1 0 . Pe u ,as. s : re • Stu roi itâelse. Rappo rt från projektet Svenskarna oc h dera s 1 VIL ' s. 1 1 . K e r s t , drar e îr. e. Sp råklig variation hos svenska invan­ teborg 1 9 7 9 . VI II+2 0 9 s. 12 . Rei ne (Englis i. Namnskick för skolbarn föd da 1 958 . ( -220 s. 1 3 . S ve n-G ör c Göteborg 0 nktioner i svenskan. (Engli sh Sum mary.) 1 4 . Stud ier i sv (Eng lish Su a av Sven-Gö ran Malm gren & Bo Ralph . » s. 1 5 . Ain a Lundqx (Eng lish Sui. itaktisk analys av ett barnboksmaterial. s. 1 6 . R o ger Kä llst r 3 0 0 s. . (Eng lish Summary.) Göteborg 1 9 9 3 . NORDISTICA GOTHOBURGENSIA ISSN 007 8 - 1 1 3 4 EDITORER: LAR S-GU NNAR ANDERSSON OCH BO RAL PH 1 7 . Ker stin No rén : Sve nska partikelverbs semantik. (Eng lish Summary.) Göteborg 1 9 9 6 . 2 62 s. 1 8 . Ing egerd En strö m: Klar a verba. And raspråksinlärares verbanvändn ing i sve n­ skan. (Eng lish S ummary. ) Göteborg 1 9 9 6 . 25 3 s. 1 9 . Ulf O tto s s on : Kaus alitet oc h semantik. Ett bidrag till b elysningen av förhålla ndet mellan lingvistisk språkteori oc h herm eneutisk fenomenologi. (Eng lish Sum­ mary.) Göteborg 1 9 9 6 . 52 6 s. 20 . Kar l G . J o h ans s on : Stud ier i Cod ex Wor mianus. Skrifttrad ition oc h avskrifts­ verksamhet v id e tt isländsk t skriptorium unde r 1 3 0 0 -ta let. (Eng lish Summary.) Göteborg 1 9 9 7 . 27 1 s. 21 . Ca tri n No r r b y: V ardag ligt berättande. For m, fu nktion oc h f örekomst. (Engl ish Summary.) Göteborg 1 9 9 8 . 3 6 1 s. 22. Han s La ndq v ist: Fö rfattningssvenska. Struk turer i nutida sve nsk lagtext i Sverige oc h Finla nd . (Engl ish Su mmary.) Göteborg 20 0 0 . 4 8 0 s. 23 . Ingr id Sa hli n: Tal oc h unde rtexter i t extade svenska TV-pr ogram. Prob lem­ inventering oc h förslag till en analysmode ll. (En glish Summary. ) Göteborg 20 0 1 . 7 7 3 s. 24 . Per H o lmb erg : Emotiv betydels e o c h evaluering i text. (Eng lish Summary.) Göteborg 20 0 2. 3 3 7 s. 25. Benjamin Lyngfelt: Ko ntroll i svenskan. Den optimala tolkningen av infinitivers tankesubjekt. (Engl ish Su mmary. ) Göteborg 20 02 . 3 4 6 s. Distribution: ACTA UNIVERS ITATIS GOTHOBURGENSIS Box 222 SE- 405 30 Göteborg, Swed en ISBN 91-7 3 4 6 - 42 8-7