Stig Dagerman och friheten

Nyckelordet i Stig Dagermans författarskap är frihet. Detta hävdar Lotta Lotass i sin avhandling om Dagerman. Hittills har Dagerman kanske mer än något annat setts som en dödens och mörkrets diktare. Men Lotass menar att människans frihet och möjlighet att uppnå den är det återkommande temat, såväl i hans kritiska som i hans skönlitterära verksamhet. I den poetik Dagerman skriver framstår författarens uppgift klar; denne skall utöva kritisk analys, genomlysa villkoren för den mänskliga existensen, och därmed idealt göra människan (läsaren) medveten och, i förlängningen, fri.

Kärnorden i den estetik Dagerman bekänner sig till blir meddelelse och samfärdsel. Vad det gäller är att till läsaren förmedla ett förhållningssätt till det egna livet och till omvärlden. Utmaningen blir att sätta texten i förbindelse med läsaren för att genom aktivt samtal påverka till kritiskt tänkande och till medvetenhet om sin egen och andras belägenhet och om sätt att förändra den.

Dagermans texter kommer därvid alltmer att, medelst nya grepp, rikta sig till en tilltänkt läsare och mot ett aktiverande av denne i texten genom en det outsagdas estetik. Texten, och därmed det som den talar om, skall göras påtagligt, i utmaning och uppmaning. Den mänskliga existensen diskuteras också med alltmer förtröstansfulla förtecken. Svaren på de existentiella frågeställningar som genomgående dryftas i författarskapet tar nu form av en 'livstro' vars grund är fästad i vissheten om en för alla människor gemensam belägenhet. Det osjälviska givandet och den villkorslösa förlåtelsen blir här grundstenar.

Såväl vad gäller den innehållsliga som den formmässiga 'förnyelsen' står 'brottet' i författarskapet att finna i romanen Bröllopsbesvär (1949). Här blir en tydlig förändring avläsbar. Läsaren involveras genom ett försvårande av formen och ett bruk av en indragande estetik. Här skrivs också en ny 'livstro' fram med för författarskapet delvis nya medel. Anstöt, främmandegöring och surrealism blir viktiga inslag i en med grotesken och mysteriespelet besläktad berättelse. Medlen för samfärdseln hämtas från såväl existentialismens filosofi som från en kristen diskurs. Det förväntade svaret på texten tycks ta tydlig gestalt av en livshållning med nästankärlek som grund och frihet som mål. 

I sitt sena författarskap kommer Dagerman, med texter som Den yttersta dagen (1952) och Tusen år hos Gud (1954), att fortsätta samtalet om den mänskliga tillvaron. I en ständig förnyelse av formerna för diskussionen fortfar friheten att vara författarskapets grundläggande ämne. Humorn och vemodet blir här allt tydligare inslag i framställningen av det hopp människan har att lita till. Där är medmänsklighet, solidaritet och insikten om den enes omätbara betydelse för den andre genomgående.

Avhandlingens titel: Friheten meddelad. Studier i Stig Dagermans författarskap. 
Disputationen äger rum lördagen den 25 maj 2002 kl. 10.15
Opponent: Docent Ulf Olsson
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Lotta Lotass, e-post: lotta.lotass@isfabriken.com