Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. 
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och 
kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att 
OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör 
man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
This work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. 
This means that you can search and copy text from the document. Some early printed books 
are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always 
visually compare it with the images to determine what is correct.
0 CM 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
sTA
N:o 33 Illustrerad Veckotidning lör Söndagsskolan och Hemmet. 44 årg.
Den 14 Aug. Redaktion: Signe och A. Walder. 1927
Från fängelset till palatset.
1 Mos: 41: 25—44.
et finnes en del personer som ha en underbar bana 
bakom sig. I frän ringa obemärkta platser ha de 
uppstigit till statens förnämsta äreplatser. Detta 
var förhållandet med David, som från att vara en 
| ringa, obemärkt herde blev konung över Israel. 
|Och den älsklige .Josef liar en ännu underbarare 
levnadsbana.
Ifrån att vara slav blev han upphöjd till ko­
nungens förnämsta man. Men han blev det icke genom en slump, ej 
heller därför att han var en väldig härförare, som lade andra folk och 
land under sig. Ej heller berodde det på någon särskilt lysande begåv­
ning och lärdom.
Det var andra förhållanden, som här medverkade. Det var Josefs 
redbarhet, renhet och gudsfruktan, som var det bestämmande. Han var 
en sådan man, åt vilken Gud kunde giva ett stort uppdrag. I allt hade 
Josef bevisat sig vara en redbar man. Och en sådan skattas högt både 
av Gud och människor.
Grunden till redbarhet skall läggas i barndomen, och på den skall man
Barnavännen
bygga hela sitt liv. Såsom barn skall dem sin dröm, men ingen kunde ut­
du öva dig i redlighet och gudsfruk­ tyda den.
tan. Ett redbart sinne är en verklig Då kom Faraos munskänk, ihåg, att 
skatt efter vilket alla barn böra sträva. Josef en gång tytt hans dröm, och 
Den redlige blir prisad och ärad un­ han berättade för konungen att Josef 
der det att den oredlige mister sitt an­ verkligen kunde uttyda drömmar.
seende. Far och mor glädja sig, när I hast sändes det bud till fängelset, 
deras barn föra en ärlig redbar att Josef skulle inställa sig för ko­
vandel. nungen. Fängelsets portar öppnas för 
En husbonde vill alltid ha redbara, honom för att aldrig mera slutas om 
pålitliga tjänare, åt vilka han med honom. Utan tvivel kände han en be­
förtroende kan överlämna allt. Om friande känsla, då han fick lämna 
en redbar tjänare säger man ofta: det dystra trånga fängelset.
”Till honom kan jag överlåta allt. På Josef inställer sig för Farao ocli 
honom kan jag lita som på mig själv.” denne berättar för honom sin dröm. 
Det är ett vackert betyg. Efter ett så­ Nu behöver Farao icke längre vänta 
dant bör du sträva, ty ett bättre kan på uttydningen. Ledd av Guds Ande 
aldrig givas. uttydde Josef drömmen ocli Farao 
På grund av sin trohet och redbar- förstår, att det är en verklig uttydning.
het hade Gud givit Josef den under­ Och nu kom Josefs upphöjelse. Ko­
bara förmågan att uttyda drömmar. nungen tog ringen av sin hand och 
Och Herren ledde det så, att Josef ge­ satte den på Josefs hand. Han lät 
nom den gåvan skulle bliva Egyptens också kläda honom i fina kläder ocli 
herre. Ty på ett underbart sätt län­ satte en gyllene kedja om lians hals 
kar ofta Herren människornas öden. och lian utropade Josef till Egyptens 
Egyptens mäktiga härskare hade herre.
haft en märklig dröm, som hade gjort Herren upphöjer de redliga ocli 
honom orolig. Han sände bud på alla rättfärdiga. Ocli en upphöjelsedag 
drömuttydare i riket och berättade för kommer för dem som frukta honom.
A. Walder.
En Gudsman i allmogens led.
En skildring av framlidne Norrala-bonden Jon Svenssons liv.
För Barnavännen av Albert Andersson.
I. lians umgängelse var i himmelen. De 
imlaprinsen! Det namnet tor­ jordiska omsorgerna, som för många 
de många av Barnavännens människor betyda allt, betydde för 
läsare hava hört, men få honom intet. Han tog verkligen de 
äro kanhända de, som något orden på fullaste allvar att man ej 
närmare fått tillfälle studera och kän­ skall sörja för morgondagen, ocli vad 
na denne i sanning märklige Guds- var det väl som vållade lionom minst 
mans levnad. bekymmer om inte omsorgerna om 
Jon Svensson, som hans borgerliga morgondagen. Dessa bekymmer över­
namn lydde, var en man vars hjärta lämnade han helt åt Gud, som han 
och själ var så intaget av det som alltid kallade ”Far”, och hans för­
ovantill är, att man kan säga, att hela tröstan ocli tillit till honom kom hel-
— 266 —
Barnavännen
1er aldrig på skam. Det var många de hade kommit ut närmade sig en 
gånger man i Jon Svenssons stora fa­ av karlarna i sällskapet Jon Svens­
milj icke visste vad man skulle äta. son och begabbade honom för hans 
Vid sådana tillfällen såväl som annars dåliga klädedräkt. Men på detta sva­
i nödens stund litade han på ”far” rade Jon Svensson: ”Det är bättre att 
och han brukade alltid säga då hans hava Kristus i dåliga kläder än satan 
hustru tvivlade på att de skulle få äta i kyrkrocken.” Det var ett svar som 
sig mätta, att ”far kommer nog ihåg ”bet” och den som begabbade honom 
oss” och många gånger blevo de kände sig slagen och Jon Svensson 
hjälpta just när nöden var som störst. fiele vara i fred. Han och hans vän­
Fördenskull att hans bekymmer och ner gingo sedan till ett annat ställe 
omsorger om familjen och sin egen­ och fortsatte sin uppbyggelsestund, 
dom var så liten, ja, man kan säga tackande Gud att de voro värdiga lida 
ingen, blev han av många ansedd som förföljelse för hans skull. Jon Svens­
en ”lätting”, den där intet ville göra. son ägde stora förståndsgåvor och 
Av andra återigen ansågs han såsom hade lian ägt den ekonomiska grund 
ett föredöme, hurusom man skall han saknade och fått studera hade 
överlämna sina bekymmer och i nö­ han säkert blivit en storman i arbetet 
dens stund lita på honom som allt för Guds rike. Hans skaldebegåvning 
styrer till det bästa, och denna förtrös­ var ej föraktlig och av hans efterläm­
tan och tillit ägde också Jon Svensson nade verser och rim synes det att han 
i fullaste mått. Av detta kan det ock­ ägde ett klart och öppet sinne för den 
så vara mycket för vår tids männi­ tidens missförhållanden och för vad 
skor att lära. Den tid vi leva uti är, som rörde sig omkring honom. Vad 
vill jag säga, omsorgerna om morgon­ han i sina verser särskilt går till här- 
dagen det som helt behärskar nutids­ nad emot, var den under denna tid 
människan så till kropp och själ att rådande svåra dryckenskapslasten.
de i nödens såväl som i glädjens stund Himlaprinsen! Det namn under vil­
glömma honom som hjälpen sänder. ket han är mest känd älskade han 
Jon Svensson tillhörde de så kal­ själv att heta och med förkärlek bru­
lade norrlandsläsarna som under den­ kade han sjunga:
na' tid var som mest framträdande. 
Dessa voro många gånger illa tålda av Himlaprins Jon Svensson, det namnet bör 
befolkningen och ansågos såsom ”be­ han ha, 
synnerliga”, men Jon Svensson var på vattnet som på landet han prisa vill sin far. I städer och i byar berömmer han sin bror 
likväl värre än någon av de andra. att himlarna och skyar må kalla honom stor.
Var han än var, och vad han än gjor­
de, så prisade och lovade han sin Gud I slutet av 1800-talet utkom en liten 
och i allt såg lian Guds stora out­ bok om Jon Svensson och benämnd 
grundliga barmhärtighet och stora ”Himlaprinsen” vari spridda minnen 
kärlek till människorna. Hans barns­ om och verser av honom äro uppteck­
ligt enfaldiga tro och fasta tillit till nade. Bland dem som väl kraftigast 
Gud gjorde att han fielt lida mycken bidrog till att denna bok utkom ocli 
smädelse ocli begabberi, ja, rent av som nedlade den största iver på att 
förföljelse. Så hände det en gång att samla de allt mer försvinnande min­
han höll en så kallad samling i Ovan­ nena ute i bygderna om honom var 
åkers socken, Hälsingland, och just en brorson till Jon Svensson, näm­
som Jon Svensson höll på att före­ ligen framlidne predikanten Sven 
läsa inträngde en hop berusade karlar Hansson i Styvja, Norrala socken.
och drevo ut alla de församlade. Då (Forts.)
— 267 —
-
Den viktigaste packningen.
Mamma packar, pappa packar, Slutligen vår lille Petter 
Petter packar, jo, jag tackar. i en koffert själv sig sätter 
”Allt det viktigaste, du, och bredvid sig valpen Mar 
måste hinnas före sju”, och hans mamma. — Ropar strax: 
säger mamma i sin iver ”Nu så har jag saken klarat 
och till fart dem alla driver. och er andra mödan sparat.
”Allt det viktigaste”, tänker Har jag inte packat riktigt?
Petter och sin panna sänker Finns väl något mera viktigt?” 
under våldsamt grubbleri, Mamma skrattar riktigt gott, 
ja, det var ett bryderi tycker han sin sak förstått, 
att sortera allting riktigt, gossen sin hon måste klappa, 
veta vad som mest var viktigt. och han får beröm av pappa.
ELLA.
Lydnad eller ett par skosulor.
ej, mamma har sagt att jag gar som den kunde rymma. Och 
inte får hoppa hage”, sade överallt hördes ljudliga röster för­
Stina bestämt, under det kunna lekens iver och spänning.
hennes ögon med saknad i Stina såg med förlägen men på sam­
djupet såg bort över skolgården. ”Ja, ma gång sorgsen uppsyn ned på sina 
det har jag hört, men varför”, utro­ skor. ”För att mina skosulor gå sön­
pade hennes kamrat och bästa vän, der”, sade hon, ”och mamma har inte 
Agnes i Storgården, otåligt. råd att låta mig få några nya skor 
De båda flickorna stodo en bit ifrån förrän till examen.” ”Jaså”, sade 
de andra barnen. Hela den sandade Agnes och såg med en trohjärtat med- 
planen var så full av uppritade ha­ lidsam blick in i Stinas allvarliga ögon.
- 268 —
Barnavännen
”Då skall du inte behöva sitta ensam Boken låg uppslagen framför henne, 
då vi andra leka, du och jag kunna men läsa kunde hon ej. Tankarna 
nog hitta på en annan lek för oss flögo som lössläppta fåglar, ocli pla­
själva. Men inte blir det så roligt som nerna virvlade runt i hennes hjärna. 
att hoppa hage”, tilläde hon med en Stina skulle ha ett par skor, och 
suck. pappa måste bli glad igen på Stinas 
Agnes tyckte det var besynnerligt. mamma, den fattiga fru Andersson i 
Hon hade aldrig satt sig in uti att ett backstugan. Och hon själv ja, hon 
par skosulor kunde ha något värde. måste be om förlåtelse för att hon så 
Och ett sådant värde att de kunde många gånger varit olydig och ja, ja 
utestänga en ifrån roliga lekar. Ett -----------Det var så mycket att lilla 
par skosulor, — hur många par skor Agnes blev alldeles överväldigad och 
nötte hon ut varje år, ja, det hade hon började gråta. Då kom skolfröken in, 
aldrig tänkt på. Nog tyckte hon det gicle tyst fram till den lilla flickan 
var roligt att få nya skor, men att för och lade sin arm om den snyftande 
skornas skull försaka lekarna eller gestalten. ”Agnes lilla, berätta nu för 
hålla sig stilla, nej det var då för ga­ mig”, sade hon. Och Agnes berättade 
let. Stackars Stina! Hon hade en dag allt för sin kära fröken, ty hon kände 
hört mor och far tala om Stinas mor, att hon förstod henne. Och det gjorde 
och om någon skuld, och far hade fröken. Allt eftersom berättelsen fort­
varit ond, det mindes Agnes. Hon kom skred, veknade hennes drag mer och 
att tänka på en sak, som hon skulle mer, ocli med rörd blick såg hon in 
våga be far, jo, hon skulle... Tänk i den lilla förebedjerskans ögon.
vad Stina då skulle bli glad. ”Nu skall jag gå med dig hem, 
Den följande timmen satt Agnes i Agnes”, sade fröken, ”så behöver inte 
djupa funderingar. Det var så myc­ mor fundera varför du gråtit.”
ket som med Stinas oförbehållna svar En liten stund senare då lärarinnan 
klargjorts för henne. Hon kom ihåg satt i det trevliga hemmet hos ma­
hur många gånger hon varit olydig, karna Jansson, omtalade hon för dem 
och ofta gjort far och mor emot. Och varför Agnes fått sitta kvar. Hon ta­
tänk hur bra hon liade det. Ett gott lade även om lilla Stina och och de 
hem, far och mor och en mängd fattiga omständigheter i vilka hon och 
snälla tanter och farbröder som inte hennes mor levde. Och hon sparade 
visste hur väl de ville henne. Ocli ej på varma ord då hon beskrev den 
så många vackra klädningar och skor. fattiga änkans sparsamhet och mod 
Stina hon hade bara två klädningar, att hålla sig uppe trots fattigdom och 
åtminstone hade inte Agnes sett flera. försakelse.
Lärarinnan måste framställa sin Då lilla Agnes den kvällen stilla 
fråga två gånger, till den annars så smög sin hand in i fars, och bad ho­
vakna och pigga Agnes. ”Men kära nom bevilja henne en bön, fick hon 
barn vad är det egentligen du sitter genast en varm kramning och ett vil­
och tänker på”, sade hon, ”nu liar ligt ”ja”, till svar. Hon visste ej att 
jag frågat två gånger och du kan ändå fröken Holm välvilligt röjt undan alla 
inte avge ett ordentligt svar.” ”Du hinder med sin berättelse. Och hon 
får sitta efter och se över den här hade lite svårt att förstå pappas tå- 
läxan.” Agnes vart förskräckt, hon rade men ändock glada, strålande min. 
som aldrig brukade få sitta kvar. Och Ty pappa var rörd av sin lilla flickas 
vad skulle far och mor säga. varma hjärtelag, och hennes bön om 
Då de andra barnen lämnat skolan förlåtelse hade i hans egen själ åstad­
satt Agnes ensam kvar i skolsalen. kommit någonting dallrande varmt
— 269 —
Barnavännen
som längtade att få uttrycka sig i fram både klädning, skor och hatt. 
handling. Men rågan på måttet blev fyllt, då 
Det var lördagskväll. I den lilla Jansson sade att den skuld i vilken 
stuga, där Stina och hennes mor hade fru Andersson stått till honom för all­
sitt hem, var putsat ocli fint. De tid från och med denna stund plå­
sutto just och åto en enkel kvällsvard nats ut. ”Men”, frågade hon förund­
då det knackade på dörren. På deras rad, ”vad har åstadkommit detta, jag 
”stig in”, visade sig skolfröken, Agnes liar ju inte för någon klagat över min 
och hennes far i dörren. De voro fattigdom.” Då berättade Jan. Jans­
fullastade med paket, och glada sågo son att det var en liten flickas lydnad, 
de ut. Vad betydde ett så rart främ­ som hellre än att göra mor emot för­
mande, fru Andersson såg frågande ut. sakade lek och kamrater. Samt att 
Hon bjöd dem sitta ned, och uttalade det väckt till liv tankar och känslor 
sin glädje över att få så trevligt besök i ett annat flickhjärta, som åter i sin 
på lördagskvällen. Jan Jansson såg tur påverkat ocli rört andra. ”Ja”, 
litet förlägen ut, men så harsklade han sade skolfröken, ”ifrån början var det 
sig ocli sade: ”Fru Andersson får inte ett par skosulor som åstadkom detta. 
bli förnärmad, men vi ha tagit oss fri­ Ocli jag tror att vi alla tycka att det 
heten att taga med oss dessa små gå­ var ett par välsignade skosulor. Och 
vor hit och nu undra vi om fru An­ i detta instämde de alla, och inte minst 
dersson vill vara så god och taga emot Stina ocli Agnes som nu fingo hoppa 
dem. Fröken Holm höll just till Stinas hage igen.
stora förtjusning på och plockade Edith N — n.
"Vår lille huspräst.”
å ett möte satt en fru med Några dagar senare låg den lille 
sin lille gosse vid sin sida. gossen på bår. Srax innan lian dog, 
Predikanten liöll en gri- sade han till mor: ”0, mamma, om 
pande predikan. När han du visste, vad jag är glad!” ”Varför 
sedan gick för att samtala med sina är du så glad?” frågade hon. ”Jo, jag 
åhörare, kom han att fråga den är så glad för att du, mamma, läm­
nämnda frun, om hon hade frid med nade ditt hjärta åt Jesus. När jag 
Gud. ”Nej”, var svaret. ”Vill frun kommer till honom, skall jag säga, 
lämna sitt hjärta åt Herren i dag?” att du snart kommer efter.” — Den 
sporde han vidare. ”Jag kan inte”, lille dog. —
sade hon. Då lutade hennes gosse sig Nu gå far och mor regelbundet 
fram ocli sade: ”Du skall lämna ditt varje lördagsafton ut till den lilla 
hjärta åt Jesus i dag, mamma, ty se, gravkullen på kyrkogården ocli om 
han väntar på dig.” Barnarösten rör­ du då frågar far, varför han står där 
de vid hjärtesträngarna — hon brast med blottat och nedböjt huvud, vörd- 
i gråt, sjönk på knä och ropade: nadsfullt betraktande den lilla kullen, 
”Bed för mig!” Den lille gossen föll skall han svara: ”Här vilar vår lille 
på knä vid hennes sida. Aldrig kunde huspräst. Ja, ty det var. han som 
de närvarande glömma den lille sex­ förde mamma till Jesus och därmed 
åringens bön: ”Jesus, fräls min även oss andra. Han har gått före; 
mamma!” vi vilja komma efter till de ljusa him- 
laboningarna.”
Och hans mamma blev frälst. Gud ”Av barns och spenabarns mun...”
vare lov! Oscar Halloff.
- 270 —
Barnavännen
ilk 
V1 
p
Ü
0470
1.5
munkfors söndagsskola.
Munkfors söndagsskola i Värmland, Barnavännen finnes, och önska vi 
som har gamla anor, vill på detta sätt Guds välsignelse över alla söndags-
göra en påhälsning i varje hem, där skolor i Sverige.
K. G.
Söndagsskoltexter.
Söndagen den 21 aug.
SMABARNSAVDELNINGEN. ske, som nu har skett, och så behålla mycket 
Abraham offrar Isak. I Mos. 22 : 1—13. folk vid liv. I Mos. 50: 20.
Minnesvers: Herre, du. vet allting; du vet, ÖVRE AVDELNINGEN.
att jag har dig kär. Joh. 21 : 17 d. Kornelius omvändelse. Apg. 10: 1—8, 34—44.
MELLANAVDELNINGEN. Minnesvers: Jag har ock andra får, som 
Josef förlåter sina bröder. 1 Mos. 45: 1 icke höra till detta fårahus; också dem måste 
—15. jag draga till mig och de skola lyssna till min Minnesvers: I tänkten ont mot mig, men röst. Så skall det bliva en hjord och en herde. 
Gud har tänkt det till godo, för att låta det Joh. 10: 16.
— 271 —
Barnavännen
Cvå slarvhansar.
sör våra minsta.
er-Axel var en riktig liten På golvet satt hans vän och lek­
slarvhans, som aldrig lade kamrat Pigg framför det öppna albu­
en sak på sin rätta plats. I met som var illa tilltygat. Ett blad 
hans rum såg det ut som i höll han i munnen och flera andrt 
en skräpkammare. Verktyger, bräd­ voro sönderrivna och smutsiga. Per- 
lappar, snören och spik lågo huller Axel började gråta av sorg och för­
om buller tillsammans med böcker trytelse. När hans mamma kom och 
och leksaker. Hans mamma bad och fick se förödelsen, sade hon: ”Sant 
förmanade honom att vara ordentlig säger ordspråket: sådan herre — så­
och rädd om sina saker, men det var dan dräng. Pigg har nog sett hur du 
som att hälla vatten på 
gåsen.
Ibland riktigt sved det i 
mammas hjärta, när hon 
såg hur han ställt till sina 
böcker. De voro trasiga, 
fulla med ”hundöron” och 
alla möjliga gubbar klott­
rade i dem. Det var egent­
ligen bara en bok, som 
Per-Axel var rädd om. Det 
var ett amatöralbum som 
han fått av en morbror. 
Denne var sjökapten och 
hade rest vida omkring i 
världen. Under sina resor 
hade han tagit en mängd N
vackra kamerabilder och 
Knut hade fått ett album 
nästan fullt därav. Så 
hade han en del foto tag­
na under en biltur, som han en som­ far fram med dina saker, och så gör 
mar fått göra med sina föräldrar. han på samma sätt. Hade du lagt din 
En dag hade han visat sin skatt för bok på dess rätta plats i kartongen, 
en annan pojke. Men i stället för att så hade detta aldrig skett.”
sedan lägga in boken på sin plats, Per-Axel insåg att hon hade rätt och 
hade han lagt den på trappräcket. lovade sig själv att för framtiden bli 
Nu hade han varit ute och badat ordentlig. Vi hoppas, både för bans 
och kom småsjungande och glad egen och för hans mammas skull, att 
springande uppför trappan. Utanför han höll sitt löfte.
hans rumsdörr mötte honom en sorg­
lig syn. s.W.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1927